Special Edition - Scandinavian Reining Horse Association

t e x t : m i a k r i s t o f f e r s s o n f o t o : c a r i n a k v i s t
Birgitta Freter och korsningshästen
King Karraz är ett av Sveriges
mest kända och omtyckta
tävlingsekipage. Under flera år har de dominerat
fartgrenarna barrel race och pole
bending. Men inte nog med det – även i
kogrenar som team penning har de sopat
banan med motståndarna. Nu rider den
25-åriga västgötskan mot toppen inom
svensk reining på egen inriden och tränad
häst, Professors Quixote e. Pablo Quixote.
Men kommer hon att fortsätta tävla Karraz
i barrel och polebending?
– Ja absolut, jag hade ju fem svenska
guld som mål i båda grenarna och nu har
jag det så nu satsar vi mot tio, förklarar Freter
självklart på frågan.
–Westernridningen är ju egentligen
bara en del av min ridning, säger Birgitta
som sommartid gärna håller på med riddarspel.
–Jag kommer att fortsätta med det tillsammans
med King Karraz så länge han
tycker det är roligt.
De senaste åren har Birgitta förkovrat
sig inom ridningen genom att arbeta för
amerikanska tränarna Kim Ferguson och
Jim McCutcheon.
–Det var otroligt lärorikt och roligt.
När jag var hos Jim tränade vi ofta ihop
med andra duktiga ryttare, Tim McQuay
bland annat. Jag fick också möjlighet att
tävla Jims hästar vid flera tillfällen och det
gick jättebra och gav verkligen mersmak.
Planen för Professors Quixote
– Just nu vill jag tävla Proffe så mycket jag
kan så han får mycket poäng och meriter.
Han går jättebra nu och det är extra roligt
eftersom han egentligen är den första av
Pablos avkommor som har kommit så här
långt. Han ska i alla fall sparas som hingst
och blir det att han säljs så vill jag nog att
det är till någon som kommer fortsätta
tävla honom.
–För min egen del så ger det mig mest
att starta en häst, utbilda och tävla den till
så hög nivå jag kan. Att själv rida in, utbilda
och tävla det är det som jag tycker är roligast.
Jag försöker åka iväg nån dag i veckan
till ridhus, så jag kan träna stopp lite
grann, annars tränar jag på en stubbåker
hemma och rider mycket i skog och mark.
Hästarna uppskattar det, dom måste ju få
vara lite häst också. Variation och kärlek,
det är väl det som jag tycker är viktigast.