(red.): När botten stack upp

nordicwelfare.org

(red.): När botten stack upp

the impacts of reduced heroin supply: Effects

of a “heroin shortage” in NSW, Australia. Drug

and Alcohol Dependence

Degenhardt, L. & Rendle, V. & Hall, W. & Gilmour,

S. & Law, M. (2004): Estimating the number of

heroin users in NSW and Australia 1997–2002.

NDARC Technical Report No. 198. Sydney:

National Drug and Alcohol Research Centre,

University of NSW

Degenhardt, L. & Reuter, P. & Collins, L. & Hall, W.

(Under tryck): Evaluating explanations of the

Australian “heroin shortage”. Addiction

Diaz, R. & Fruhauf, A. (1991): The origins and

development of self-regulation: A developmental

model on the risk for addictive behaviours.

In: Heather, N. & Miller, W. & Greeley, J. (red.):

Self-control and the addictive behaviours (pp.

83–106). Sydney: Maxwell Macmillan Publishing

Australia

Elster, J. & Skog, O.-J. (red.) (1999): Getting

hooked: Rationality and addiction. Cambridge:

Cambridge University Press

Herrnstein, R. & Prelec, D. (1992): A theory of addiction.

In: Loewenstein, G. & Elster, J. (red.):

Choice over time. New York: The Russell Sage

Foundation

Miller, W. & Brown, J. (1991): Self-regulation as a

conceptual basis for the prevention and treatment

of addictive behaviours. In: Heather, N. &

Miller, W. & Greeley, J. (red.): Self-control and

the addictive behaviours (pp. 3–79). Sydney:

Maxwell Macmillan Publishing Australia

Pears, D. (1984): Motivated Irrationality. Oxford:

Oxford University Press

Roxburgh, A. & Degenhardt, L. & Breen, C. (2004):

Changes in patterns of drug use among injecting

drug users following a reduction in the

availability of heroin in New South Wales,

Australia. Drug and Alcohol Review 23 (3):

287–294

Topp, L., Day, C. & Degenhardt, L. (2003): Changes

in patterns of drug injection concurrent with

a sustained reduction in the availability of

heroin in Australia. Drug and Alcohol Dependence

70: 275–286.

När toppen stack ned.

En solidaritetsrörelses

uppgång och fall

Monica Adamson & Lars Grip & Cecilia Modig &

Hans Nestius (red.)

När botten stack upp. Om de utslagnas kamp för

frihet och människovärde. Gidlunds förlag 2004,

Hedemora, 282 s.

Behovet antas vara orsaken till att något

uppstår; i verkligheten är det ofta bara en

verkan av något som håller på att uppstå.

(Nietzsche 1987 [1882], s. 161).

Jag blir inte klok på det där med orsak och

verkan när jag lägger ifrån mig det första försöket

till en samlad historieskrivning över

den svenska klientrörelsens – R-förbundens

– historia. I boken När botten stack upp

samlas 19 författare med egna erfarenheter

av klientrörelsens uppgång och fall, och

nästan alla ger de uttryck för att R-förbunden

spelade en viktig roll i den socialpolitiska

utvecklingen under åren från slutet av

1960-talet till början av 1980-talet. I vilken

mån R-förbunden bidrog till utvecklingen

eller hellre kan ses som exponenter för ett

allmänpolitiskt perspektivskifte (och vad

det då skulle bero på?), får man dock inte

svar på. Överhuvudtaget är detta en bok som

väcker mer frågor än den ger svar – och det

är också en del av behållningen.

När botten stack upp är väl inte någon historieskrivning

i egentlig mening och bokens

redaktörer slår också tidigt fast att man inte

har haft några vetenskapliga ambitioner. De

olika bidragen bör snarare betraktas som hågkomster

från en solidaritetsrörelses uppgång

och fall, men i brist på forskning på området

bjuds man här på en historia som inte går

att läsa någon annanstans. Här får vi ögonblicksbilder

från och refl ektioner över verksamheten

inom de fyra R-förbund som kan

sägas ha utgjort klientrörelsens kärna: KRUM

(Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering),

RFHL (Riksförbundet för hjälp åt

narkotika- och läkemedelsberoende), RSMH

NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 22. 2005 . 2

181


(Riksförbundet för social och mental hälsa)

och ALRO (Alkoholproblematikers riksorganisation).

Det är en brokig samling artiklar

som sammantagna berättar en historia som

visserligen utspelades alldeles nyss, men

som samtidigt känns väldigt avlägsen.

Klientrörelsen och det långa 1970talet

Klientrörelsens storhetstid sammanfaller i tiden

ganska väl med en av de mest segdragna

och omfångsrika socialpolitiska utredningar

som någonsin har företagits i Sverige. År

1967 tillsattes socialutredningen med uppdrag

att se över hela det sociala vårdområdet

och föreslå en ny lag som kunde ersätta såväl

nykterhetsvårdslagen som barnavårdslagen

och socialhjälpslagen. Femton år senare, 1

januari 1982, trädde socialtjänstlagen i kraft

tillsammans med ett antal lagar som reglerade

tvångsvården av barn, ungdomar och vuxna

missbrukare. Dessa femton år var en tid av

intensiv socialpolitisk debatt där R-förbunden

och andra aktörer lämnade sitt tydliga

avtryck. Men det var också en tid av inrikespolitisk

turbulens och fl itiga regeringsbyten,

och huruvida den nya socialvården kom att

präglas av debatten (och därigenom av Rförbundens

insatser) är det desto svårare att

uttala sig om. Helt klart är att de tvångslagar

som kom att fl ankera 1982 års socialtjänstlag

knappast återspeglade klientrörelsens föreställningar

om de sociala problemens orsaker

och lösningar.

R-förbunden förenades, åtminstone från

mitten av 1970-talet, av ett symtomteoretiskt

perspektiv på social problematik. I enlighet

med detta perspektiv hävdades att individuella

sociala problem egentligen bara var symtom

på bakomliggande och ofta samhälleliga

missförhållanden. Så kunde exempelvis den

statistiska samvariationen mellan å ena sidan

dåliga arbets- och bostadsförhållanden och å

andra sidan alkoholmissbruk förstås som att

det var arbets- och bostadsförhållandena som

ledde till alkoholmissbruket, inte tvärtom.

Därmed blev också preparatet – alkoholen eller

narkotikan – förhållandevis ointressant

när missbruket skulle förklaras.

182 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 22. 2005 . 2

Att perspektivet kunde bidra till en viss

förvirring inom en organisation som RFHL

– som dels hävdade att det illegala narkotikamissbruket

var ett symtom, dels att det legala

missbruket av lugnande medel berodde

på de kapitalistiska läkemedelsbolagens saluförande

av just preparatet – visar Thomas

Nordegren på ett tydligt sätt i sin artikel.

RFHL upplöste enligt Nordegren paradoxen

med ett avancerat teoretiskt resonemang,

men oftare synes R-förbunden (som ju ändå

var organiserade kring de så kallade symtomen)

ha styrts av en stor dos pragmatism i

sitt konkreta arbete. Som Hans Nestius gör

gällande i sin artikel över KRUM:s första år,

så var det helt i sin ordning att arbeta efter

parollen ”Riv fängelserna!”, samtidigt som

man på kort sikt gjorde mest nytta genom

konkret förändringsarbete ute på just dessa

fängelser. Och som Lars Grip visar i sin artikel

över RSMH:s arbete kunde kampen för att

avveckla mentalsjukhusen samsas väl med

arbetet att reformera tvångslagstiftningen.

R-förbunden kom alltså både att fungera

som närmast fackligt arbetande klientorganisationer

och som socialpolitiska påtryckningsgrupper.

Men var det samma människor

som stred för anständiga villkor på

anstalterna, som också försökte saluföra sitt

teoretiska perspektivskifte på högsta socialpolitiska

nivå? I fl era artiklar återkommer

författarna till de inom R-rörelsen till synes

gängse termerna teoretiker och praktiker,

det vill säga socialpolitiskt engagerade, ofta

högutbildade människor inom R-förbunden

utan egna ”symtom” respektive klienterna

själva. Mötet mellan teoretiker och praktiker

beskrivs som fruktbart, men det är oftare det

praktiska exemplet som verkar ha behövts

i den socialpolitiska debatten än det teoretiska

argumentet för reformer på fältet. Mötet

mellan praktisk erfarenhet och teoretisk

medvetenhet tog sig emellanåt också rent

komiska uttryck, som i Cecilia Modigs beskrivning

över hur en ”praktiker” supit till

på en RFHL-kongress och slagit sönder sitt

hotellrum:

När vi samlades för att återuppta mötet

morgonen efter begärde han omedelbart


ordet och höll ett mycket övertygande tal

om hur illa det var att låta en kamrat bete

sig så, vilket svek var det inte att låta detta

ske. Vi kände alla djup skam (s. 22).

I Maria Stålnackes välskrivna berättelse

om hur hon och hennes man bjöd en nymuckad

och hotfull fånge att bo i deras hem,

samsas också konfl ikten mellan teori och

praktik inom en och samma familj:

Jag var rädd, livrädd. Förbjudet för en

stark, strong krummare. Men ändå. Min

man som reste mycket i jobbet och sällan

var hemma, han kunde förstå mig. Men

eftersom han var mer intellektuellt lagd

än jag, med betydligt mer teoretisk skolning

så förmanade han mig för mina primitiva

reaktioner… (s. 45).

Frågan som infi nner sig är därför om botten

verkligen stack upp så mycket som boktiteln

antyder, eller om det snarare var toppen

som stack ned – i jakten på det praktiska exemplet,

som socialpolitisk ammunition?

R-förbunden och staten

Troligen rymde R-rörelsen bägge dessa moment

och det saknas i boken inte exempel

på initiativ och aktioner på praktiknivå, men

tonvikten i denna antologi ligger ändå på Rförbundens

roll som mediastrateger och socialpolitiska

lobbare. Flera av R-förbunden

blev ganska snart remissinstanser och kom

därigenom att få ett åtminstone potentiellt

infl ytande över lagstiftningsprocessen. Överhuvudtaget

slås man av hur väl integrerade

organisationerna var i den socialpolitiska

maktväven. Kontakterna med medicinalrådet

Karl Grunewald – en av ”R-förbundens

nära vänner” (s. 21) – och bröderna Rexed

(hovrättsfi skalen Ingemar och Socialstyrelsens

generaldirektör Bror) beskrivs som

intima och givande. Socialstyrelsens narkomanvårdssektion

befolkades enligt Modig

av ”yngre vänstersympatisörer”, något som

gynnade RFHL. Organisationen fi ck också

ganska snart del av de statsanslag som avsattes

för att bekämpa det nyupptäckta narkotikaproblemet

och när RFHL efter ett par års

verksamhet fi ck nya lokaler invigdes de naturligtvis

av socialministern, Sven Aspling.

På samma sätt var det enligt Helena Frykstrand

”ingen svårighet att få dit dem som

vi kallade höjdarna” när RSMH bildades (s.

172). RSMH:s infl ytande sträckte sig också

enligt Lars Grip till varje projektgrupp som

tillsattes inom departement och myndigheter,

och infl ytandet blev knappast mindre av

att förbundet tidigt anslöt sig till den socialdemokratiskt

dominerade handikapprörelsen

(HCK, Handikappförbundens centralkommitté).

Klientrörelsen var utan tvekan

en vänsterrörelse, enligt Modig av det mer

”vildvuxna” slaget (s. 19). Och då spelade

det naturligtvis roll att det ledande skiktet

socialchefer, enligt Leif Holgersson, var socialister.

Dessutom var R-förbundens funktionärer

och statsmakternas representanter,

som i Holgerssons fall, ofta samma människor:

”Inte så få av oss hade […] minst ett

ben i den traditionella maktstrukturen eller i

dess utkant” (s. 258).

Men R-förbunden drog inte bara nytta av

en värdegemenskap med den offentliga vårdens

representanter; den vänstervind som i

antologin emellanåt tillåts förklara R-förbundens

infl ytande kom också att prägla medias

hantering av den socialpolitiska debatten.

Monica Adamsson beskriver i sin sammanställning

av RFHL:s formering hur ett antal

tv-program år 1965 (samma år som RFHL

bildades) var ”inspirerade av RFHL:s ideologi”,

och hur ordföranden för den narkomanvårdskommitté

som tillsattes i januari

1966 ”förmodligen tagit intryck av TV-programmen”

(s. 146). KRUM hade enligt Lasse

Strömstedt ”enorma presskontakter” (s. 51)

och rapporteringen från fångstrejkerna i slutet

av 1960- och början av 1970-talet präglades

enligt Stig Edling av detta nära samarbete:

”Ett slags ohelig allians hade uppstått

och vi som arbetade på KRUM-kansliet

de här dagarna hade ibland känslan av att

ekoredaktionen var vår nya lokalavdelning”

(s. 60).

Socialvårdsdebatten annekterades vid

denna tid av den socialpolitiskt engagerade

vänsterrörelsen och som bokens redaktörer

konstaterar i förordet kom också många

nummer av R-förbundens gemensamma tid-

NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 22. 2005 . 2

183


skrift Pockettidningen R att användas som

kurslitteratur på olika utbildningar. När jag

själv började arbeta som lärare på en gymnasieskola

strax utanför Stockholm för drygt tio

år sedan, var en klassuppsättning av pockettidningen

det enda undervisningsmaterial vi

hade om vi ville undervisa om socialvårdens

historia (Pockettidningen R 1979: 5–6). Det

säger något om de innehållsmässiga bristerna

i gymnasieskolans historieböcker, men

kanske ännu mer om R-rörelsens infl ytande.

En rörelse i tiden?

När botten stack upp präglas av alla de förtjänster

och brister som relativt löst sammanfogade

antologier kring ett gemensamt tema

brukar ha. De enskilda skribenterna har till

synes haft ganska fria tyglar och man får därför

fl era olika infallsvinklar på ämnet. Men

det vaga redigerandet borgar också för en förhållandevis

ojämn kvalitet på bidragen och

en hel del upprepningar. Som jag nämnde

inledningsvis är kanske den främsta behållningen

ändå de frågor som boken väcker,

inte de svar man får – och här har nog det

tillåtande redaktörskapet bidragit till att så

många bidrag snarare utmynnar i frågor än

svar.

Ibland är avsaknaden av det vetenskapliga,

eller i alla fall historiska, perspektivet kännbar.

Antologins personliga minnesbilder

präglas emellanåt av viss historielöshet, som

när den före detta kriminalvårdschefen Torsten

Eriksson får utgöra den reaktionära fond

mot vilken KRUM:s ”progressiva” manövrar

utmejslas. Eriksson blir här ett exempel på

vad etnologen Karin Salomonsson har kallat

för en retrospektiv identitet, en avvikare att

framhäva det nya emot (Salomonsson 1998).

Detta blir särskilt tydligt när Eriksson, som i

Per Garthons bidrag, kontrasteras mot justitieminister

Lennart Geijers propåer i början

av 1970-talet om att ”avfolka fängelserna” (s.

78). Man drar sig här till minnes att Erikssons

mentor, justitieminister Karl Schlyter,

gick till storms med precis samma devis 40

år tidigare (Schlyter 1935) och att Eriksson

var en nog så ”progressiv” kriminalvårdschef

och -debattör innan det sena 1960-ta-

184 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 22. 2005 . 2

lets perspektivskifte gjorde honom obsolet.

Striden mot det reaktionära har ofta varit en

strid mot forna årtiondens radikaler.

Men redaktörerna slår som sagt tidigt fast

att boken inte ska betraktas som den vetenskapliga

sanningen om R-rörelsen, och på

fl era andra ställen i antologin annonserar

skribenterna att deras hågkomster snarare

pockar på forskning än utgör auktoritativa

svar. Därför vill man också veta mer om den

säregna svenska narkotikapolitiken (och

RFHL:s bidrag till denna), om de socialpolitiska

frivilligorganisationernas relation till

statsmakterna och om R-förbundens position

inom vänsterrörelsen. Bara en undersökning

av SKP:s försök att infi ltrera RFHL (som

Thomas Nordegren kort skriver om) skulle

troligen säga en hel del intressant både om

vänsterrörelsen och om narkotikapolitiken.

De övergripande frågor som ändå tydligast

anmäler sig är frågorna om klientrörelsens

uppgång och fall, och om rörelsens faktiska

infl ytande. I antologin får vi delvis en berättelse

om konstruktiva aktörer och destruktiva

strukturer. R-förbunden bygger något

nytt, som kanske också spelar roll, men görs

sällan ansvariga för fallet. I några av bidragen

framhålls visserligen att orsakerna till

klientrörelsens marginalisering går att fi nna i

organisationerna själva. KRUM:s (som är det

enda av de fyra stora R-förbunden som inte

fi nns idag) borttynande förklaras i Henrik

Thams artikel med att organisationen inte

kunde hantera det stora medlemsantalet,

kraven på demokrati och förväntningarna

på faktiska resultat. I Thomas Mathiesens

refl ektioner över KRUM:s nedgång och fall

får vi också veta att framgångsrika gräsrotsorganisationer

gärna byter målsättning, från

att vara inriktade på så kallade signalaktioner

till att bespetsa sig på en total seger över

fi enden staten, och att detta sällan lyckas.

Ingmarie Sandberg menar också att KRUM

räknades ut eftersom man aldrig engagerade

sig fullt ut i den så viktiga narkotikafrågan,

men också att engagemanget så småningom

avtog hos de tongivande funktionärerna.

RFHL:s minskade betydelse kan också

sökas i aktörsorienterade förklaringar – att


”RFHL-anhängarna på Socialdepartementet

och på Socialstyrelsen hade bytt åsikt eller

slutat” (s. 143) – men vanligare är att Rförbundens

marginalisering skylls på (både

vetenskapligt och politiskt) svåråtkomliga

strukturer som ”den allmänna högervågen”

(s. 79) eller ”det ändrade politiska klimatet”

(s. 97). Eller – som i RFHL:s fall – ett socialvårdsklimat

som ”dominerades av köp och

sälj” (s. 162). Att KRUM helt försvann samtidigt

som de övriga förbunden ändå lever

kvar förklaras också med att organisationen

vägrade låta sig inkorporeras på samma sätt,

något som i slutänden resulterade i minskade

statsbidrag. RSMH:s relativa framgång

beskrivs analogt med detta som att man

därigenom blev ”en del av den psykiatri vars

murar man var med om att spränga”, att man

”älskades ihjäl” (s. 192).

Orsak och verkan

Varför uppstod 1960-talets klientrörelse när

den uppstod och spelade den någon roll?

Liksom orsakerna till R-förbundens fall ofta

söks i ett förändrat allmänpolitiskt klimat,

fi nner man förklaringarna till deras uppgång

i detsamma. R-rörelsen var enligt Modig ”en

del av den stora vittförgrenade vänstervåg

som svepte över världen vid denna tid” (s.

17s). RSMH växte enligt Björn Wrangsjö

fram i slutet av ett 1960-tal ”som var präglat

av samhälleliga demokratiseringsprocesser,

som sträckte sig in i vården” (s. 196). Och

den svårgreppbara tidsandan, eller med Holgersson

”socialistiska opinionsyttringar” (s.

257), får förklara varför man fi ck statsmakternas

öra.

En svårare fråga är om R-förbunden var en

nödvändig del av det långa 1970-talets socialpolitiska

vindkantring, eller om man bara

var en symbolisk exponent för de diffusa

krafter som tillåts förklara rörelsens tillblivelse.

Antologin hade väl knappast blivit till

om inte företrädarna för denna rörelse ändå

tillskrev sig själva ett visst infl ytande över

utvecklingen och så sker också. Men även

om vi får veta att till exempel Lennart Geijer

tillskrev KRUM någon betydelse, att RFHL

påverkade opinionen i tvångsvårdsfrågan el-

ler att RSMH bidrog till att tömma mentalsjukhusen,

rör det sig oftare om konstaterade

samvariationer än rena orsakssamband. De

bärande verben är att R-förbunden kräver,

skriver, kritiserar, menar, yttrar, anmäler,

besvarar, reagerar eller begär. Ibland får vi

veta om detta leder till något, oftare lämnas

vi ovetande. Ibland ifrågasätts också orsakssambanden

väldigt tydligt:

Men självklart kan det diskuteras om det

enbart är KRUM som ska ha äran av allt

detta? Hur mycket bör t.ex. tillskrivas

tidsandan och de generella politiska vänstervindarna

vid den här tiden? Därom

kan man säkert ha många och olika åsikter

(s. 37).

Detta kan man sannerligen ha olika åsikter

om, men frågan är väckt och vidare forskning

borde kunna ge vissa svar. Att till exempel

undersöka R-förbundens roll och faktiska

infl ytande i egenskap av remissinstanser

borde kunna avslöja en del. R-rörelsen tog

plats, men varför och vad den spelade för

roll vill man veta så mycket mer om efter

att ha läst denna antologi än innan. För det

är nog så, för att avslutningsvis än en gång

citera Nietzsche, att ”[f]öre verkan tror man

på andra orsaker än efter verkan” (Nietzsche

1987 [1882], s. 164).

Johan Edman, fi l. dr. i historia,

Historiska institutionen,

Stockholms universitet,

SE-106 91 Stockholm

E-post: johan.edman@historia.su.se

REFERENSER

Nietzsche, Friedrich (1987 [1882]): Den glada

vetenskapen. Göteborg: Bokförlaget Korpen

Pockettidningen R 1979:5–6: En annan historia.

Om dårarna, drinkarna, hjonen och fångarna

genom tiderna

Salomonsson, Karin (1998): Fattigdomens besvärjelser.

Visionära ideal och vardagliga realiteter

i socialt arbete. Lund: Historiska media

Schlyter, Karl (1935): Avfolka fängelserna! Tal å

Auditorium den 5 december 1934. Stockholm:

Tiden.

NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 22. 2005 . 2

185

More magazines by this user
Similar magazines