Regionmagasinet nr 3/2006 - Västra Götalandsregionen

vgregion.se

Regionmagasinet nr 3/2006 - Västra Götalandsregionen

Vem älskar Yngve Frej

Vem älskar den svenska gläntan?

När samhället förändras, förändras också

naturen. I romanen ”Vem älskar Yngve Frej?”

skriver Stig Claesson om en del av Sverige

som är på väg att växa igen. Vi åkte till skogen

utanför Ulricehamn för att vandra i spåren efter

gläntorna som försvann.

Jag reser på Kulturvägen. Den kallas

så, sträckan mellan Falköping,

Ulricehamn och småländska Tranemo.

I Blidsberg stannar jag för att

fika. Bakom en bensinmack öppnar

sig ett stiliserat landskap med vattenfall,

träd, små broar och kafébord.

Det är avgjort mer kultur än

natur. Eller kanske rättare: det är ett

stycke natur som anpassats till den

moderna kulturen. Den nås lätt med

bil. Kaffe, toaletter och kvällstidningar

finns nära till hands. Och det

är väl så svenskarnas omtalade – och

paradoxala – svärmeri för naturen

ser ut. Vi besöker gärna skogen, men

under ordnade former och begränsad

tid. Kärleken till skogen tycks

växa i takt med att tvånget att bo i

den minskar.

I en broschyr läser jag att Kulturvägen

är ett samarbete mellan olika

aktörer inom besöksnäringen. Syfte

är att locka turister. Vägsträckan är

ett ”upplevelseområde” där man

möter ”småskaliga landsbygdsföretagare

inom bland annat lantligt

boende, mat- och kaffeservering,

lokalproducerad mat, aktiviteter,

konsthantverk och mycket mer i

kombination med naturen och

historien i en avstressande och

inspirerande miljö”.

26 REGIONMAGASINET 3.2006

Tydligare än så kan synen på

landsbygden som romantiserat

rekreationsområde för turister, snarare

än en plats man faktiskt lever

på, knappast formuleras. Så klyvs

bilden av Sverige utanför tätorterna

i två delar. Å ena sidan är landsbygden

en gigantisk fabrik för allt det

där som ligger i frysdisken i livsmedelsbutiken,

å andra sidan är den

ett enda stort friluftsmuseum.

Någon plats för utrotningshotade

arter som den idoge småbonden

finns inte längre.

’”Någon plats för

utrotningshotade

arter som den

idoge småbonden

finns inte längre.”

Den här utvecklingen såg författaren

Stig Claesson redan för fyrtio år

sedan. I ”Vem älskar Yngve Frej?”

från 1968 skriver han om hur den

sociala, ekonomiska och tekniska

utvecklingen (eller vad den nu ska

kallas) förändrar livsvillkoren för

människorna på landet.

Romanen utspelar sig i sydöstra

Västergötland, i gränstrakterna mot

och vart tog glän

Småland. Där, i skogen mellan två

samhällen, bor några gubbar och en

gumma som tiden har sprungit förbi.

För bilisten är det bara en transportsträcka

mellan de två samhällena.

Ingen modern människa kan tro att

någon verkligen bor där. Men det

gör det.

”Det är en bondgård”, skriver Stig

Claesson. ”En nedlagd bondgård

skulle man kanske kunna säga, men

man kan inte lägga ned en bondgård

så länge någon bor på gården. Lantbruket

kan man lägga ned. Det är för

bonden Erikssons del nedlagt. Men

han måste ju ändå sköta om det hela”.

Att sköta om betyder bland annat att

hålla markerna öppna. Det är en

hederssak. Gläntorna är en del av

det svenska kulturlandskapet, även

om de inte längre behövs för odling,

och man vill inte låta skogen ta tillbaka

det som människor med stor

möda vunnit under århundraden.

Ändå är det just det som håller på

att hända, i romanen och i verkligheten.

Bakgrunden är den att de

småjordbruk som tidigare präglat

den svenska landsbygden inte längre

är lönsamma, eller attraktiva för den

nya generations lantbrukare. Det är

en ekonomisk och social förändring

som också förändrar naturen.

Mellan 1945 och 1989 försvann

över två miljoner hektar åkermark

i Sverige (en hektar är tiotusen

kvadratmeter), bland annat på grund

More magazines by this user
Similar magazines