9. Kemikalieolyckor

KKemikalieolyckorna varierar betydligt vad gäller omfattning och karaktär. Att situationerna
är individuella gör att olika sektorer ställs inför krävande uppgifter när en
olycka inträffat. Dessutom är i synnerhet de allvarliga kemikalieolyckorna så sällsynta
att nästan ingen från tidigare har någon mångsidig erfarenhet av sådana.
Vid små kemikalieolyckor kan det vara fråga till exempel om ett litet läckage
eller om ett flöde där räddningsmyndigheten och verksamhetsidkaren tar hand om
de avvärjande insatserna. I vårt land inträffar varje år flera hundra skador av detta
slag. Lagring, hantering och transport av kemikalier orsakar årligen också allvarligare
olyckor som måste betraktas som särskilda situationer för miljöhygienen.
108
9. Kemikalieolyckor
De mest sannolika kemikalieolyckorna är följande:
• transportolyckor (landsvägs-, järnvägs- och vattenvägstransporter)
• kemikalieläckor till mark, vattendrag eller avlopp
• bränder och explosioner
• driftmisstag och skador på anordningar inom industrin
Orsaken till en kemikalieolycka kan också vara att man på ett osakligt sätt gjort
sig av med en kemikalie eller att en risksituation eller en olycka har orsakats
avsiktligt.
När man bereder sig för kemikalieolyckor måste man beakta den stora mängd
kemikalier som är i användning. Hos olika kemikalier varierar de hälso-, miljö-,
brand- och explosionsfarliga egenskaperna betydligt. Hur kemikalierna sprids påverkas
av flera av deras fysikaliskkemiska egenskaper och bland annat av deras aggregationstillstånd.
Också kemikaliernas omvandling och reaktioner måste i många
fall beaktas.
Vid kemikalieolyckor varierar tidsfaktorn betydligt. Exempelvis en olycka som
gäller en vagn med ammoniakbehållare kan på tre minuter också vid svag vind
(5 m/s) på ett avstånd av en kilometer ge upphov till en halt som ger lungskador.
På ett avstånd av fem kilometer är ammoniakhalten redan efter 18 minuter så hög
att det är möjligt att vistas i området endast drygt en halv timme. Ibland kan
frågan å andra sidan gälla en så kallad fördröjd olycka, som kommer fram till exempel
i form av förhöjda halter av en viss kemikalie i miljön eller som symptom hos befolkningen.
Då blir man ofta tvungen att använda flera dygn eller till och med flera
veckor för att klarlägga olyckan.

Kemikalieolyckor
Beredskapen inför olyckor
Det är skäl att sörja för beredskapen inför kemikalieolyckor genom samarbete mellan
kommunens räddnings-, kemikalieövervaknings-, hälsoskydds- och miljöskyddsmyndigheter.
Bestämmelserna som gäller kemikalieolyckor och beredskapen att
avvärja olyckor har behandlats ingående i en publikation från Finlands miljöcentral
på inrikesministeriets förordning för beredskapen inför kemikalieolyckor (inrikesministeriets
skyddsavdelning A:62).
Till beredskapen inför olyckor hör att man känner till de lokala riskföretagen. I
det register som görs upp över de lokala riskföretagen är det skäl att ta med bland
annat följande uppgifter:
• riskföretagens exakta adress
• kemikalierna och mängderna av de olika kemikalierna
• hanterings- och lagringssätten för kemikalierna
• objektets åtgärder för att förhindra olyckor och dess möjligheter
att agera i en olyckssituation
• objektets ansvariga personer och hur man får kontakt med dem
• adressen till de närmaste bostäderna och till de närmaste lokaliteterna
och områdena där människor vistas
Säkerhetsutredningar och handlingar som gäller verksamhetsprinciperna för
anläggningar som bedriver industriell hantering och lagring av kemikalier i stor
skala är också till hjälp för myndigheternas beredskapsverksamhet. Beredskapen
inför kemikalieolyckor förutsätter alltså att de lokala myndigheterna har i bruk
tillräckliga uppgifter också om anläggningar som bedriver omfattande verksamhet
och som säkerhetsteknikcentralen enligt kemikalielagen utövar tillsyn över.
De som utreder lokala riskföretag bör också ha klart för sig hur kemikalietransporterna
sker på området. Dessutom är det skäl att de i grannkommunerna känner
till åtminstone sådana objekt som i händelse av en olycka får verkningar som
sträcker sig ända in på den egna kommunens område. Uppgifterna om riskföretagen
måste uppdateras tillräckligt ofta, åtminstone en gång om året.
Till miljöhygienens beredskapsverksamhet hör förutom att klarlägga de lokala
riskföretagen bland annat följande:
• att hålla den kommunala räddningsmyndighetens uppgifter aktuella vad
gäller miljöhygienens möjligheter att agera i en olyckssituation
• att ha klart för sig var de objekt ligger som är utsatta för effekterna av en
olycka (bl.a. bostads- och uppehållsområden, vattentäkter, grundvattensområden,
livsmedelslokaliteter)
109

110
• att komma överens om arbetsfördelningen och samarbetet mellan olika
sektorer
• att sörja för tillräcklig materialberedskap (bl.a. källitteratur, produktregister,
skyddskläder, provtagningsutrustning, gasdetektorer, kontakter och
kommunikationer)
• att känna till hur man får kontakt med sakkunniga
• att känna miljöhygienens och övriga sektorers beredskap att identifiera
den kemikalie som orsakat en olycka samt att ha kunskap om deras beredskap
att bedöma hälso- och miljöfaran
• att känna möjligheterna att undersöka och möjligheterna att låta undersöka
olika prover
• att ha klart för sig till vilka intressenter olyckan skall anmälas
• att planera informationen till befolkningen och till massmedierna.
Agerandet i en olyckssituation
Kemikalieolyckor
Vid en kemikalieolycka är det kommunens räddningsmyndighet som har ledningsansvaret.
Miljöhygienen bistår och stöder inom sitt eget verksamhetsområde räddningsmyndighetens
arbete.
Till miljöhygienens uppgifter i en olyckssituation hör bl.a. följande:
• att delta när kemikalien skall identifieras och när egenskaperna och effekterna
av kemikalien skall redas ut
• att sörja för att halterna av den kemikalie som orsakat olyckan mäts och
bedöms
• att delta när exponeringen av människorna och olägenheterna för hälsan
skall bedömas
• att utreda om hushållsvattnet eller vattentäkten löper risk att förorenas
• att delta när kemikaliens spridningsvägar och på basis av dem hälso- och
miljöeffekterna skall redas ut
• att bistå när räddningsmyndigheten skall besluta om människor skall söka
skydd eller evakueras
• att sörja för provtagningen eller om provtagningen kräver särskild skyddsutrustning
leda den provtagning som räddningsmyndigheten utför
• att se till att proverna undersöks.

Kemikalieolyckor
När man undersöker hälso- och miljöeffekterna av en kemikalie
som orsakat en olycka måste man bl.a. granska
• om kemikalien spridit sig till livsmedel eller foder
• om kemikalien spridit sig via luften och om kemikalien eventuellt gett
upphov till nedfall
• om kemikalien trängt in i avloppet och vidare till reningsverket och till
utloppsstället för avloppet
• om kemikalien spridit sig till vattendragen, till vattentäkten och vidare
till hushållsvattnet och till badplatsen
• om kemikalien trängt in i marken och vidare till grundvattnet och odlingsväxterna
• hurudan kvalitet eventuellt släckningsvatten har och hur det sprider sig
till omgivningen.
För att bedöma hur gasutsläpp sprider sig kan man använda bl.a. datormodellen
ESCAPE for Windows. I Lautkaskis och Nikmos m.fl. skrifter och i källorna till
dem presenteras en ingående sammanfattning av hur gasutsläpp sprider sig och av
vilka effekter gasutsläpp har.
Eftervården av en olycka
Räddningsmyndigheten sörjer för de räddnings- och avvärjningsåtgärder som olyckan
kräver. När man vidtagit de omedelbara räddningsåtgärder som behövs på grund
av olyckan och förhindrat att effekterna av olyckan skall sprida sig, överför räddningsmyndigheten
eftervården av olyckan till den verksamhetsidkare som saken
gäller, till den som äger markområdet samt till övriga myndigheter.
Till åtgärderna efter en olycka hör i fråga om miljöhygienen att samma frågor
som när olyckan just inträffat skall utredas. Dessutom kan miljöhygienen bli tvungen
att fatta beslut om begränsningar i hur man får vistas i och använda de drabbade
lokaliteterna och områdena. Andra myndigheter som deltar i eftervården av
olyckor är bl.a. kommunens miljöskyddsmyndighet och den regionala miljöcentralen.
Det är skäl att exakt komma överens om arbetsfördelningen mellan de olika
sektorerna.
Vid en kemikalieolycka kan det uppkomma avfall eller förorenad marksubstans
som kräver särskilda åtgärder inom avfallshanteringen. Sådant avfall måste anmälas
till kommunens miljöskyddsmyndighet eller till regionala miljöcentralen, som beslutar
om åtgärderna för det aktuella avfallet. I fråga om tillståndspliktig verksamhet
meddelar tillståndsmyndigheten de före-skrifter som behövs (Miljöskyddslag 62 §)
111

112
Samarbete
Kemikalieolyckor
Beredskapen inför kemikalieolyckor samt agerandet under en olycka och efter en
sådan kräver samarbete mellan olika sektorer. Centrala samarbetspartners med
tanke på miljöhygienen är bl.a. följande:
SAMARBETSPARTNER
kommunens räddningsmyndighet
polisen
medicinsk räddningsverksamhet
giftinformationscentralen vid HUCS
Finlands miljöcentral
(jour dygnet runt)
säkerhetsteknikcentralen
den regionala miljöcentralen
meteorologiska institutet
kommunens övriga förvaltningsnämnder,
bland annat miljöskyddet, tekniska
verket och socialförvaltningen
högskolor och sakkunniginrättningar,
i synnerhet Institutet för arbetshygien
med regioninstitut samt Folkhälsoinstitutet
ANSVARSOMRÅDE
beredskapsverksamhet och
ledningsansvar vid olyckor
allmän ordning och säkerhet
undersökning och behandling av
exponerade
hälsoeffekterna av kemikalien
kemikaliens miljöegenskaper, effekter
av olyckan och avvärjningsåtgärder
kemikaliesäkerhet och orsakerna
till olyckan
olyckans miljöeffekter
spridningen av gasutsläpp
identifiering av faran,
bedömning av risken
Litteratur
Lonka, Harriet: Öljy- ja kemikaalivahinkojen torjuntavalmius Suomessa. Suomen
ympäristö 193. Finlands miljöcentral 1998
Lautkaski, Risto: Kaasupäästäjen vaara-alueen arviointi. Ympäristö ja Terveys 30
(1999) 37-40.
Nikmo, Juha m.fl.: Uusi malli kemikaalionnettomuuksien seurausten arviointiin
ESCAPE for Windows. Ympäristö ja Terveys 30 (1999) 41-44.
Inrikesministeriets förordning för beredskapen inför kemikalieolyckor (inrikesministeriets
skyddsavdelning A:62)