Tvärsnitt 1.2009 - Vetenskapsrådet

Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning | 65 kr 

TEMA 

Är Ryssland sig likt? 

1:09 

Jämställdhet – 

till vilket pris? 

Minnes- 

institutionerna 

– bortglömd 

infrastruktur 

Nya rön om det 

sjuka Sverige

innehåll 

ledare: Forskning, frihet och lögndetektorer 1 

Den ryska gralvandringen 

Kontinuitet och diskontinuitet i en stormakts historia 2–5 

Kristian Gerner 

Tristess bidrog till Sovjetunionens upplösning 6–9 

Gudrun Persson 

Ivan den förskräcklige och den ryska litteraturens dilemma 10–13 

Per-Arne Bodin 

Gamla strukturer hindrar ryska forskare 14–17 

Joanna Kurosz 

Jämställdhet – till vilket pris? 18–21 

Björn Halleröd och Anne Grönlund 

debatt: ”Hörnfeldt bortser från viktiga perspektiv” 22–24 

Kriminalfilmen speglar en mörk samtid 25–27 

Daniel Brodén 

Sjukskrivningar och kulturmönster i ohälsans land 28–31 

Jonas Frykman 

Minnesinstitutionerna – bortglömd infrastruktur för forskning 32–37 

Anders Nilsson 

Amerikansk tillväxtteori passar inte svenska regioner 38–41 

Bjørn Asheim och Høgni Kalsø Hansen 

notiser 42–44 

krönika: Vad är samhällsnyttig forskning? 46 

Anna Tunlid 

Omslagsbilder: R. O, Photosure.com, Britt-Marie Trensmar, Kungl. biblioteket/Ulf Lundin, SXC

forskning,frihet 

ochlögndetektorer 

Inga aktörer i forskarvärlden är okunniga 

om att den nya svenska forskningspolitiken 

innehåller ett stort mått av ovanifrån beslutade 

satsningar på strategiska områden. Det 

är säkert inte heller obekant att det som sker i 

Sverige är en återklang av det som sker i stora 

delar av övriga Europa. Inget märkligt med det: 

ju mer politikerna träffas desto mer kommer de 

att härma varandra, kanske utan att alltid märka 

det själva. 

Nu finns också ett mindre känt och mer långtgående 

inslag i den pågående radikala omläggningen 

av europeisk forskningspolitik: talet om 

att samhällsaktörer utanför forskarvärlden bör 

delta vid själva utformningen av hur den öronmärkta 

forskningen ska läggas upp. Även det är 

ett alleuropeiskt mode, följdriktigt på plats också 

i den svenska forskningspolitiken. 

Kanske är det just i den detaljen djävulen bor. 

Om sådan rollupplösande inblandning blir det 

normala när forskningsinitiativ ska utformas 

skulle vi anträda en farlig väg, illustrerat av följande 

tänkta scenario: 

Regeringen i X har bestämt att forskning ska utföras 

om säkerhet och rättstrygghet. I den krets som utvalts 

för att utforma utlysningen och bedöma ansökningar 

av medel för sådan forskning ingår inte bara forskare, 

utan även företrädare för näringsliv och organisationer 

som kan komma att beröras av forskningen. En av dem 

kommer från ett företag som säljer lögndetektorer. Så 

inkommer en ansökan om att utforska validiteten och 

reliabiliteten i just sådana detektorer, bland annat med 

syftet att öka rättssäkerheten i landet. Är det troligt att 

företrädaren för det här företaget kommer att ha lust 

att finansiera projektet? 

Verkar exemplet långsökt? Tänk då fallet åt andra 

hållet. Utan att be om lov genomför några 

forskare en vetenskaplig studie av lögndetektorer. 

De kommer fram till att dessa är verkningslösa. 

Intet ont anande sänder de in sina rön till 

en vetenskaplig tidskrift som lika aningslöst 

publicerar dem. Innan de vet ordet av hotas de 

med åtal för förtal av ett av de företag som säljer 

sådan apparatur. 

Fortfarande långsökt? I så fall måste jag upplysa 

om att just detta nyligen har hänt. Fallet är 

känt och har väckt stor internationell uppmärksamhet. 

Det hela är naturligtvis en skandal. Lyckligtvis 

är dock forskarnas resultat tillgängliga, trots att 

företaget förmådde tidskriften att dra in webbpubliceringen 

av deras artikel. Men om de hade 

varit beroende av välviljan hos den korporativa 

panelen i det tänkta scenariot ovan, är risken 

stor att de inte ens fått medel för att sätta igång 

med sin forskning. Så sett är scenariot ovan inte 

alls bara en overklig skräckfantasi. 

Det tänkta och det verkliga fallet ovan belyser 

betydelsen av att ständigt hålla uppe försvaret 

av en tydlig rollfördelning mellan forskarna 

och forskningens samhällsintressenter. Detta 

är vitalt, därför att vi annars rör oss långt in på 

en väg vars första anhalt vore ytterligare en inskränkning 

av forskningens frihet och slutdestinationen 

ett hot mot alla medborgares tillgång 

till opartiskt producerad kunskap. 

Arne Jarrick 

Ansvarig utgivare Tvärsnitt 

mellberg 

Huvudsekreterare vid ämnesrådet för humaniora 

och samhällsvetenskap foto:cecilia 

tvärsnitt 1/09 1

foto:Kg Pressfoto 

tvärsnitt 1/09 

Kristian Gerner är professor i historia vid Lunds universitet. Han har ägnat sin forskning åt sovjetiska 

miljöproblem och central- och östeuropeisk historia, kultur och politik. Under 2000-talet har han forskat 

inom projektet Förintelsen och den europeiska historiekulturen. Bland Gerners publikationer från senare 

tid kan nämnas ”The Holocaust and Jewish-Polish-German Historical Culture” i Festskrift till Anders Fogelklou 

(Uppsala: Iustus 2008) samt ”Open Wounds? Trianon, the Holocaust and the Hungarian Trauma” i 

Collective Traumas: Memories of War and Conflict in 20th-Century Europe (Wien: Peter Lang 2007). 

Denryskagralvandringen 

Kontinuitet och diskontinuitet i en stormakts historia 

Ryssland har i historieskrivningen bedömts med 

Västeuropa som måttstock. Detta perspektiv har 

även varit ryska härskares och intellektuellas, från 

Peter I:s tid fram till idag. Historikerna har konstruerat 

en motsättning mellan en ”inhemsk” rysk 

tradition och en ”västlig” påverkan. I denna artikel 

tecknas Rysslands historia som både säregen och 

allmän, just så som man brukar skriva historia när 

man väljer att ha ett land som objekt. 

När kommunistpartiet styrde det ryska väldet, 

som då kallades Sovjetunionen, skrev landets 

forskare historia enligt principen om att iaktta 

partijnost’, partimässighet. Den ryska historien 

framställdes som en väg fram ur mörkret före 

1917 till slutmålet kommunismens strålande paradis. 

Denna strålande framtid kastade sitt ljus 

över det sovjetiska samhället, som gjorde ständiga 

framsteg under partiets visa ledning. Likt 

ljusgestalter som förebådade det sovjetiska imperiet 

– och Stalin – skildrades fursten Aleksandr 

Nevskij, tsaren Ivan den iv (Ivan den förskräcklige) 

och kejsaren Peter i (Peter den store). 

Det var en konventionell bloddrypande och 

dammdoftande historia om krig och härförare. 

Oktoberrevolutionens ledare Vladimir Lenin och 

dennes efterträdare som Sovjetunionens härskare, 

Josef Stalin, skrevs in i denna tradition. 

Partitagandet när det gäller att skriva rysk 

historia har aldrig varit en exklusivt rysk affär. 

Omvärldens historieskrivare har alltid tagit ställ- 

ning och fällt moraliska omdömen om landet. 

Det handlar om ”rätt” eller ”fel”, om Ryssland 

som aggressivt eller som offer. Idag diskuterar 

historiker och samhällsvetare huruvida Ryssland 

kan göra upp med och frigöra sig från arvet av 

sitt mörka förflutna eller om landet är dömt att 

förbli fånge i sin historia av misslyckanden. 

”Rysslands historia låter sig inte beskrivas 

endogent, som en isolerad process.” 

inte en isolerad process 

Rysslands historia låter sig inte beskrivas endogent, 

som en isolerad process. Det ryska landets 

härskare och undersåtar liksom utomstående aktörer 

har alltid betraktat Ryssland som ett projekt, 

som något vilket tack vare inspiration från 

omvärlden ska bli något annat. Det har alltsedan 

den ryska historiens gryning i området mellan 

Ladoga och Svarta havet för halvtannat årtusende 

sedan varit fråga om att ta emot eller till och 

med bjuda in människor från andra kulturer som 

samhällsbyggare och vänner, och om att försvara 

sig mot samma människor eller deras ättlingar 

när de uppträder som angripare och fiender. Det 

svenska förhållandet till Ryssland är arketypiskt. 

Legenden om Rurik, berättelserna om Johan iii:s 

och Ivan iv:s respektive Karl xii:s och Peter i:s 

kamp om herraväldet i Östersjöområdet samt

skildringarna av svenska entreprenörers insatser 

i det ryska näringslivet under 1800-talet och det 

begynnande 1900-talet, ger en svensk färgning 

åt den exogena dimensionen i rysk historia. 

Den svenska närvaron är ett av uttrycken för en 

grundläggande kontinuitet i den femtonhundraåriga 

ryska historien. Kontinuiteten består i de 

ryska härskarnas oförtröttliga strävan att Ryssland 

ska accepteras som en fullvärdig medlem 

av den civiliserade världen och erkännas som en 

jämlike av i tur och ordning nordmännen, de bysantinska 

kejsarna, tyskarna, fransmännen, britterna 

och nordamerikanerna. 

”Sovjetunionen under Stalin blev den 

stora anomalin i rysk historia.” 

Rysslands härskare har i mer än tusen år lånat 

och till sina villkor sökt anpassa kulturella, politiska 

och ekonomiska mallar från omvärlden. 

Varje ansträngning har följts av ett misslyckande 

i den meningen att Ryssland har halkat efter, 

och av nya försök. Detta är en konstant faktor 

i rysk historia: en kontinuitet av radikala brott i 

samhällsutvecklingen. 

Sovjetunionens upplösning 1991 representerar 

en lika stor diskontinuitet i den ryska historiska 

berättelsen som resultatet av mongolstöten på 

1200-talet, då Kiev skildes från Novgorod. Moskva 

började skönjas som huvudstad i en framväxande 

rysk stat. Moskvastaten tog på sig att förvalta det 

religiösa och imperiala arvet från Konstantinopel. 

Storfursten blev tsar, det vill säga kejsare, och den 

bysantinska dubbelörnen blev statsvapen. 1589 

fick Moskva sin egen patriark. 

Kiev hamnade först i det litauiska storfurstendömet, 

sedan i Polen och till sist i den polska 

delen av det polsk-litauiska samväldet. Befolkningen 

förblev ortodoxt kristen och rysk – rutensk, 

som man skrev i latiniserad variant – men 

landets intellektuella klass blev en del av den europeiska, 

katolskt färgade barockkulturen. Det 

bildades i dagens Ukraina en hybridkyrka mellan 

ortodoxt och katolskt, en rutensk kyrka med 

ortodoxt ceremoniel men ställd under påven 

i Rom. Den kallades för den uniatiska kyrkan 

med hänvisning till att rutenerna anslöts till den 

katolska kyrkan genom en ”union” i Brest 1596. 

foto:© eriK cornelius, nationalmuseum 

Här fanns ett scenario för ett helt annat ”Ryssland” 

än det som blev resultatet av den faktiska 

historiska utvecklingen i ”Rysslands” namn. 

moskva blir Ryssland 

Moskvastaten, som började kallas Rossija, bröt 

med den bysantinska traditionen. Tsar Peter I 

kallade sig imperator efter romersk modell. Det 

bysantinskt präglade Moskva ersattes av en huvudstad 

med det romerskt inspirerade namnet 

S:t Petersburg. Namnet syftade på aposteln 

Peter, som enligt traditionen hade fört kristendomen 

till Rom. Peters Ryssland stod nu lika 

centralt i den europeiska maktpolitiken som det 

Tysk-romerska riket, som vid denna tid hade 

Rysslands historia från Peter I 

fram till oktoberrevolutionen 

1917 kan beskrivas som en rak 

linje, förvisso med dramatiska 

hack, men med en klar konti- 

nuitet, skriver professor Kristi- 

an Gerner. Peter I (1672–1725) 

var tsar av Ryssland från 1682 

och imperator från 1721 fram 

till sin död. Han reformerade 

statsapparaten och såg till att 

Ryssland förvandlades till en 

europeisk stormakt. 

tvärsnitt 1/09

År 2008 ordnade den statliga 

ryska televisionen en omröst- 

ning bland tittarna om vilka 

personer som var de främsta 

i rysk historia. På tredje plats 

bland de ryska historiska 

hjältarna kom Josef Stalin, 

som vissa fruktat och andra 

hoppats skulle komma först. 

Det är dock inte massmörda- 

ren Stalin som hyllas i dagens 

Ryssland utan ledaren under 

Stora fosterländska kriget 

1941–1945. 


Wien som huvudstad. Stadsplanemässigt och arkitektoniskt 

efterliknade S:t Petersburg Amsterdam 

och Venedig. ”Linjerna” och boulevarderna 

på Vassilijön var ursprungligen avsedda att bli 

kanaler. Det nya Ryssland skulle bli en sjömakt. 

Förvaltningen byggdes upp efter modell av den 

karolinska svenska staten. Det nya Ryssland blev 

en organiserad militärstat. S:t Petersburg fick en 

vetenskapsakademi och Moskva ett universitet. 

Det nya Ryssland var en europeisk kulturnation. 

Rysslands historia från Peters reformer fram 

till oktoberrevolutionen 1917 kan beskrivas som 

en rak linje, förvisso med dramatiska hack, men 

med en klar kontinuitet. Medeltidens perifera 

provins hade blivit en tongivande medlem av 

den europeiska civilisationen. I början av 1900talet 

var det lika självklart att det fanns tyska, 

svenska och franska historiker och andra intellektuella 

som behärskade ryska språket och kände 

till rysk historia, litteratur, musik och konst 

som det idag är självklart att svenska intellektuella 

behärskar engelska och känner till nordamerikansk 

historia, litteratur, musik och konst. 

Oktoberrevolutionen 1917, inbördeskriget 

och upprättandet av Sovjetunionen inledde en 

ny epok i Rysslands historia. En demokratisk 

ansats, som börjat utvecklas efter revolutionen 

1905, förbyttes i enpartivälde. Ekonomin blev 

helt dominerad av staten och kulturlivet blev 

foto:Dmitry KostyuKov/afP 

kringgärdat av ideologiska krav och politiska påbud. 

Men perioden mellan 1921 och 1928, som 

gått till historien som nep (den nya ekonomiska 

politiken), såg trots detta ut att kunna innebära 

att Ryssland, nu under namnet Sovjetunionen, 

skulle bli en variant av en europeisk modell som 

innehöll så olika varianter som den tyska Weimarrepubliken, 

den franska tredje republiken 

och den brittiska parlamentariska monarkin. 

Josef Stalins revolution uppifrån, som inleddes 

på allvar 1928, innebar emellertid ett kraftigt 

kontinuitetsbrott. Sovjetunionen under 

Stalin blev den stora anomalin i rysk historia. 

En allomfattande statlig planekonomi infördes, 

bondeklassen krossades och jordbruket kollektiviserades. 

Kulturlivet underkastades inte bara 

sträng kontroll av partiet utan drabbades även 

av säkerhetspolisens blodiga utrensningar. Ryssland 

isolerade sig från en omvärld som uppfattades 

som fientlig. I denna situation etablerades 

en ny historieskrivning som utformades enligt 

partiets direktiv. Här fanns inte plats för någon 

berättelse om påverkan från omvärlden. Alla 

mänsklighetens framsteg hade först skett i Ryssland, 

och Sovjetunionen var krönet på denna 

självtillräckliga civilisation. 

putintiden – ett återfall i patriotism 

Stalintidens historiska berättelse om de stora 

”hjältarna” – från Aleksandr Nevskij till Josef Stalin 

– utmanades på 1980-talet under Michail Gorbatjovs 

och Aleksandr Jakovlevs uppgörelse med 

historien i tecknet av glasnost, öppenhetspolitiken. 

Det handlade inte bara om ett helt medvetet 

försök till en uppgörelse med en förljugen historieskrivning. 

Det handlade också om ett lika medvetet 

försök att i historiemedvetandet förvandla 

först Stalinperioden och sedan hela sovjetepoken 

till den anomali som det faktiskt varit frågan om. 

Först var nep-perioden, men snart blev politikern 

Petr Stolypins (se nedan) reformer förebilden. 

Den stalinistiska historiska berättelsen återkom 

med förnyad styrka under Putin, inte bland 

de vetenskapliga historikerna men bland läroboksförfattare 

och i offentligheten. På grund av 

verkningarna av utvecklingen under Putins år 

som president är det ryska andliga klimatet idag 

ett lysande exempel på postmodernism – eller, om 

man så vill, på anomi, det vill säga normlöshet.

På första plats i den ryska televisionens omröstning kom Aleksandr av Novgorod (1220–1263) som fick tillnamnet Nevskij efter att 

ha besegrat svenskarna i slaget vid Neva 1240. Han helgonförklarades av den rysk-ortodoxa kyrkan 1547. 

I slutet av år 2008 ordnade den statliga ryska televisionen 

en omröstning bland tittarna om vilka 

som var de främsta i rysk historia. Resultatet kan 

inte ses som en regelrätt opinionsundersökning. 

Det ska tolkas som ett vittnesbörd om en offentlig 

rysk uppfattning om en linje i rysk historia, en 

kontinuitet som i Ryssland kallas ”patriotism”. 

På första plats i den ryska popularitetsligan 

2008 kom Aleksandr Nevskij. Denne furste av 

”Målet har nåtts när Ryssland inte längre 

finns utan har uppgått i Europa.” 

Novgorod, som levde 1220–1263, fick tillnamnet 

Nevskij sedan hans trupper år 1240 i ett slag 

på Nevas is besegrat en svensk invasionsarmé. 

Men framförallt är Aleksandr Nevskij berömd 

för att han besegrade den tyska korsriddarhären 

i ett nytt slag 1242. Aleksandr helgonförklarades 

av den ryska ortodoxa kyrkan. Han har ett kloster 

uppkallat efter sig i S:t Petersburg och Sergej 

Eisenstein gjorde en film om honom 1938. 

Tvåa på den ryska listan kom Petr Stolypin, 

som blev regeringschef 1906 efter revolutionen 

1905. Stolypin genomförde en jordbruksreform 

som skulle skapa en medelklass av självägande 

bönder i Ryssland. Han mördades 1911 av revolutionära 

motståndare till regimen. Han började, 

som ovan nämnts, under Gorbatjovs tid att 

framställas som en förebild i försöket att införa 

marknadsekonomi. 

På tredje plats bland de ryska historiska hjältarna 

kom Josef Stalin, som vissa fruktat och 

andra hoppats skulle komma först. Stalin kräver 

ingen närmare presentation, men det måste 

framhållas att det är ledaren under Stora fosterländska 

kriget 1941–1945, inte massmördaren 

Stalin, som hyllas i dagens Ryssland. 

Det fjärde namnet på listan var Rysslands 

nationalskald Aleksandr Pusjkin. Ryssland hål- 

ler sig till skillnad från Sverige med en litterär 

kanon, och Pusjkin har alltid varit portalfiguren 

i denna kanon. 

Femma i den ryska popularitetsligan kom Peter I, 

som i sådana här sammanhang alltid kallas Peter 

den store. Han var både reformator och krigsherre. 

Han kunde vara lika grym och hänsynslös 

som Stalin. Idag är det krigaren Peter, segraren 

från Poltava 1709, som hyllas i Ryssland. 

sökandet är poängen 

Kanske är frågan om kontinuitet eller brott i 

Rysslands nutida historia felställd. Om man tänker 

i intertextualitet och sätter berättelsen om 

Rysslands utveckling i relation till helt andra berättelser, 

är det fruktbart att anknyta till berättelserna 

om Gral, den kalk som riddarna kring Runda 

bordet sökte. Den brittiska författaren Helen 

Cooper ställer frågan: ”…men vad gör man med 

Den heliga gral när man väl har funnit den?” Och 

hon besvarar den själv: ”Gral är åtråns yttersta 

föremål: att hitta den vore fullkomligt poänglöst. 

Sökandet efter den är själva poängen”. 

Strävan efter att modernisera Ryssland, i bemärkelsen 

att göra Ryssland till en integrerad 

del av Europa, har varit ett sökande efter ett 

unikt land och folk som brukar kallas Det heliga 

Ryssland. Detta Ryssland är lika illusoriskt som 

Den heliga gral. Om man ser Rysslands utveckling 

som ett misslyckande innebär det att det 

inte har gått att finna gral. Målet för sökandet 

finns inte. Det är sökandet som är poängen. 

Den nuvarande ekonomiska världskrisen kan 

framtvinga ännu ett moderniseringsprojekt i 

Ryssland och förmå landet att fullfölja den öppning 

mot omvärlden som ägde rum under Gorbatjov 

och Jeltsin. Att genomföra en grundläggande 

samhällsomvandling samtidigt som man närmar 

sig Europa är nämligen ett kontinuerligt drag i 

Rysslands diskontinuerliga historia – ”den ryska 

gralvandringen”. Målet har nåtts när Ryssland 

inte längre finns utan har uppgått i Europa. ó 

foto:ann ronan Pictures/Heritage images 

RefeRenseR 

cooper, Helen, ”fill it with fish” 

(recension av lindsay clarke, 

Parzival and the Stone 

from Heaven, Harper collins 

001; merlin and the grail, 

translated by nigel bryant, 

boydell and brewer 001; Le 

livre du Graal.tome i, edited 

and translated by Daniel 

Poirion, Philippe Walter et al. 

gallimard 001), The London 

Review of Books, vol. , no. 

11, 6 June 00 . 

gerner, Kristian (1989), Svårt att 

vara ryss. På väg mot postsovjetismen, 

lund, signum. 

gerner, Kristian ( 00 ),”the 

soviet union – a case of 

imperial overstretch”, 

godzimirski, Jakub m, (red.), 

The Russian Federation – Ten 

Years of Statehood: What 

Now?, oslo: nuPi, s. 17– . 

vaksberg, arkadij ( 008), 

”Patriotismen kväver kritiska 

ryska röster”, Svenska 

Dagbladet november. 

Wall,tim ( 008), ”at last, stalin 

is defeated by voters”, The 

Times 9 december. 

tvärsnitt 1/09

foto:allan sePPa, sns 

6 tvärsnitt 1/09 

Gudrun Persson, fil.dr i historia, London School of Economics and Political Science, undervisar i rysk 

historia vid bland annat Stockholms universitet. Hon har specialiserat sig på reformperioder i rysk historia 

och bland annat skrivit om Alexander II:s militärreformer under 1860- och 1870-talen. Hennes senaste 

publikationer är Varför föll Sovjetunionen? (2006) och kapitlet om Ryssland i boken Författningskultur, 

konstitutioner och politiska system (2009). För närvarande arbetar hon med en bok om Sovjetunionen och 

det postsovjetiska Rysslands sökande efter ett nationellt minne. 

tristessbidrog till 

sovjetunionensupplösning 

Hur kommer det sig att sovjetunionen år 1991 

upplöstes till synes plötsligt och oförklarligt? en 

aspekt som enligt rysslandsexperten Gudrun Persson 

hade stor betydelse, men som hittills inte fått 

så stort utrymme i diskussionerna, är tristessen. 

Även den högsta ledningen föreföll till slut uttråkad, 

påpekar hon: ”Det utopiska idealet försvann 

och därmed imperiet.” 

Frågan om Sovjetunionens sönderfall är viktig 

för att förstå dagens Ryssland. Den nuvarande 

ryska ledningens agerande präglas av en upplevd 

farhåga för att landet, precis som Sovjetunionen, 

plötsligt ska upplösas. Därav tonvikten på 

en stark stat, en inflytelserik kyrka och en betydande 

militärmakt – allt under patriotismens 

fana. Samtidigt försöker den politiska makten på 

olika sätt att lägga historien till rätta och skapa 

en distinkt identitet i det nya Ryssland genom 

att plocka delar ur både den sovjetiska perioden 

och det förrevolutionära Ryssland. 

Den sovjetiska upplösningen gick i sitt omedelbara 

händelseförlopp påfallande hastigt, inte 

helt olikt det ryska tsardömets fall i mars 1917. 

Den ryske författaren och filosofen Vasilij Rozanov 

(1856–1919) beskrev det så här: ”Ryssland 

föll ihop på två dagar. Högst tre. Inte ens den 

socialistiska tidningen Novoje Vremja hade kunnat 

stängas så fort som Ryssland stängde. Det är 

foto:itar-tass 

slående hur fort det föll samman i sin helhet, ned 

i minsta detalj, i minsta beståndsdel. … Tsardömet 

blev inte kvar, inte Kyrkan, inte Armén. 

Men vad återstod? Märkligt nog – bokstavligen 

ingenting. Ett eländigt folk fanns kvar...” 1)

Hur kom det sig då att Sovjetunionen, som under 

1980-talet hade en av världens största väpnade 

styrkor och ett effektivt bestraffningssystem 

för att hålla befolkningen i schack, plötsligt 

upplöstes? Den politiska ledningen, militärmakten 

och säkerhetspolisen stod handfallna och 

kunde bara bevittna sönderfallet. Det sovjetiska 

imperiets undergång skedde utan direkt påverkan 

från någon våldsam händelse, vilket gör den 

till ett undantag i historien. Sovjetimperiets fall 

var inte ett resultat av en revolution, inte av en 

statskupp, en militärkupp eller en förlust i ett 

stort världskrig. 2) Men vad berodde undergången 

då på? Kan den beskrivas som ett resultat av 

ännu en rysk reformperiod som drevs uppifrån? 

Eller är Sovjetunionens upplösning att betrakta 

som en revolution, att jämföra med februarirevolutionen 

1917 eller till och med bolsjevikernas 

maktövertagande i oktober 1917? 3) Kan Sovjetunionens 

sönderfall ses som ett led i något slags 

rysk, apokalyptisk tradition där en önskan om 

att ”börja om på nytt” är drivkraften? 4) 

tristess och avtagande rädsla 

Ytterst handlar det om varför imperier faller 

och under de senaste åren har det sovjetiska 

exemplet föranlett många förklaringar: usa 

rustade ihjäl sin motståndare, planekonomin 

fungerade inte, det begynnande informationssamhället 

var avgörande, utvecklingen i Östeuropa 

fällde imperiet. Det ligger givetvis mycket 

i flera av dessa tolkningar – en förklaring räcker 

”Tristessen växte successivt fram ur 

förljugenheten i sovjetsamhället…” 

inte till ett så komplext skeende, som omfattar 

en mängd ekonomiska, politiska och sociala 

processer på både lång och kort sikt. Det är 

också en fråga som man bör närma sig med en 

viss ödmjukhet. Orsakerna till det ottomanska 

och det romerska rikets fall och till den franska 

revolutionen år 1789 är fortfarande aktuella 

forskningsämnen. 

En aspekt som förtjänar viss uppmärksamhet 

för att kunna förstå Sovjetunionens upplösning, 

är tristessen i kombination med den avtagande 

rädslan i samhället – en process som pågick under 

lång tid. Tristessen växte successivt fram ur 

förljugenheten i sovjetsamhället och ur det gap 

Leda var en bidragande orsak 

till att Sovjetunionen föll, 

hävdar rysslandsforskaren 

Gudrun Persson. Tristessen 

växte fram i mötet mellan 

den offentliga lögnen och den 

sovjetiska verkligheten. Till 

slut föreföll till och med led- 

ningen uttråkad, skriver hon. 

Bilden visar politbyrån och 

generalsekreterare Brezjnev i 

slutet av 1970-talet. 

tvärsnitt 1/09 7

Redan tidigt kunde den 

begynnande tristessen i 

sovjetsamhället skönjas. 

År 1931 förklarade den klas- 

siske hjälten Ostap Bender 

i romanen Guldkalven: ”På 

senare tid har jag blivit 

oense med sovjetmakten 

– de vill bygga socialismen, 

men jag vill inte. Jag tycker 

det är tråkigt att bygga 

socialism.” Boken skrevs av 

författarparet Ilja Ilf och 

Jevgenij Petrov (bilden) . 


som hela tiden växte mellan den offentliga lögnen, 

propagandan och den sovjetiska verkligheten. 

När sedan rädslan i samhället avtog och 

kommunistpartiets generalsekreterare Michail 

Gorbatjov uppmanade till öppenhet och ett liv 

i sanning föll systemet samman. Tristessen var 

ytterst produkten av ett starkt missnöje, både 

inom partiledningen och hos befolkningen, och 

den kom att få stor betydelse för unionens sönderfall. 

Det handlar således inte om tristess i en 

snäv bemärkelse, att folk har tråkigt en söndagseftermiddag, 

utan om en vidare betydelse av begreppet 

som sträcker sig över en stor mängd områden, 

till exempel politik, ekonomi, vetenskap, 

kultur och språkvetenskap. Teorin om tristessen 

som bidragande orsak till Sovjetunionens upplösning 

är än så länge jämförelsevis outforskad, 

men på senare tid har forskare allt mer börjat 

uppmärksamma frågan. 5) 

foto:ria novosti/aKg-images/scanPiX 

ett förljuget system 

Redan tidigt kunde den begynnande tristessen i 

sovjetsamhället skönjas. År 1931 förklarade den 

klassiske hjälten Ostap Bender i romanen Guldkalven 

(Ilf & Petrov): ”På senare tid har jag blivit 

oense med sovjetmakten – de vill bygga socialismen, 

men jag vill inte. Jag tycker det är tråkigt 

att bygga socialism.” Detta skrevs mitt under den 

första femårsplanen som Stalin lanserat med fokus 

på den tunga industrin. Det var tiden före 

terrorn och den rädsla som spreds i dess spår. 

Sovjetunionens ändamål kan sägas ha varit 

att försvara oktoberrevolutionen från 1917. Att 

försvara sin revolution är ett dilemma, som Sovjetunionen 

ingalunda varit ensamt om. Länder 

som Frankrike, Kina och Iran har sagt sig haft 

en liknande slags kamp: att generation för generation 

mobilisera befolkningen för de revolutionära 

ideal som en gång synts så brinnande. Stalin 

stadfäste revolutionen genom att proklamera 

”socialism i ett land” och förkastade därmed Lev 

Trotskijs teori om ”den permanenta revolutionen”, 

det vill säga tankarna om en världsrevolution 

i ständig utveckling. I stället skapade Stalin 

sin egen revolution genom en hänsynslös terror. 

Rädslan förblev ett bestående inslag i sovjetsamhället. 

Trots att historien skrevs om, trots att 

konsten och litteraturen styrdes med ideologiskt 

nit, trots att hela samhället organiserades för revolutionens 

försvar blev det allt svårare att vinna 

nya generationer för revolutionens sak. Sovjetunionen 

började krackelera under det liv som författaren 

Aleksandr Solzjenitsyn beskrev som ett 

liv i lögn. I sin artikel Lev inte i lögnen 1974 skrev 

han: ”Ty våldet kan inte överskylas av något annat 

än lögnen och lögnen upprätthålls endast av 

våldet. Det förekommer inte varje dag att våldet 

lägger sin tunga näve på vars och ens axel: det 

fordrar bara av oss underdånighet inför lögnen, 

ett dagligt deltagande i lögnen – häri ligger den 

verkliga underdånigheten.” 6) 

Den tjeckiske författaren, dissidenten och 

sedermera presidenten Václav Havel skildrar 

samma fenomen i sin bok En dåre i Prag: En föreståndare 

i en grönsaksaffär hänger upp en skylt i 

fönstret med slagorden: ”Proletärer i alla länder, 

förenen eder.” Varför? Att inte göra det vore detsamma 

som att göra uppror mot systemet. Att ta 

ned skylten skulle ha fått omedelbara konsekvenser: 

han skulle ha förlorat sin anställning och

degraderats, lönen skulle ha sänkts, hans barns 

fortsatta utbildning skulle ha varit i fara, hans 

arbetskamrater skulle ha tagit avstånd ifrån honom. 

Men genom att sätta upp skylten, vars ord 

inte betydde någonting, bidrog föreståndaren till 

lögnen i systemet, till att upprätthålla ordningen 

i ett förljuget system. Rädslan genomsyrade systemet 

och bidrog till det allt mer utbredda bedrägeriet 

och falskheten, enligt Havel. 7) 

”så här kan vi inte leva längre” 

Redan tidigt stod klart att den sovjetiska historieskrivningen 

skulle följa den historiska materialismens 

ideologi. Den skulle verka i kommunistpartiets 

tjänst, inte följa traditionell historisk 

metod. Detta ledde bland annat till att de som 

specialiserade sig på partiets historia i första 

hand var ideologiskt skolade, i andra hand var 

historiker. Det som producerades blev en slags 

pseudovetenskap. Den förre chefen för Rysslands 

statliga arkiv, Rudolf Pichoja, beskriver 

det stora antal böcker om Sovjetunionens nyare 

historia som producerades under Sovjettiden på 

följande sätt. ”Efter att ha läst dessa böcker tänker 

man: det är intressant, liknar vetenskap, det 

finns litteratur- och källhänvisningar. Men om 

vilket land handlar det? Jag har inte levt i det 

landet.” 8) 

Den ideologiska styrningen ledde också till 

att det fanns många historiska företeelser som 

det inte skrevs om 

alls. Denna tystnad 

om viktiga sovjetiska 

händelser och personer 

gav upphov till att 

Sovjetunionen kalllades 

för ”landet med 

ett oförutsägbart förflutet”. Och det var skönlitteraturen 

(som först kunde publiceras i slutet av 

1980-talet) som skildrade de delar av historien 

som historikerna inte skrivit om, till exempel 

repressionen, skräcken, delar av planekonomin 

och Gulag-arkipelagen. 

Gorbatjovs slagord för sina reformer –”Så här 

kan vi inte leva längre” – blev något av en brandfackla. 

Plötsligt tycktes ett annat liv finnas inom 

räckhåll. ”Vi väntar på förändring”, sjöng Viktor 

Tsoj i en populär sång från perestrojkaåren. 

Den franske politiske filosofen Alexis de Tocqueville 

(1805–1859) gjorde en skarpsynt reflek- 

foto:sXc 

”Trots att historien skrevs om… blev det 

allt svårare att vinna nya generationer för 

revolutionens sak.” 

tion när han 1856 undersökte orsakerna till den 

franska revolutionen. Han noterade att det farligaste 

ögonblicket för en dålig regeringsmakt är 

när den börjar reformera sig själv: 

”En härskare som försöker befria sina undersåtar 

efter en lång tid av förtryck är förlorad, 

såvida han inte är ett geni. Det onda som man 

tålmodigt uthärdar när det verkar oundvikligt, 

blir outhärdligt så snart man anar att det är möjligt 

att undslippa det.” 9) 

Ur tröttheten över lögnerna växte kraven 

på verklig förändring både i den högsta politiska 

ledningen och i samhället. Den politiska 

ledningen föreföll till slut uttråkad, fången i 

sin egen retorik. Från Brezjnevs stagnationsperiod 

och några trötta 

förändringsförsök av 

ålderstigna generalsekreterare 

var gränsen 

nådd. Sett ur detta 

perspektiv kan Gorbatjovs 

reformer ses 

som ett försök att råda bot på tristessen. Försöken 

att introducera demokratiska inslag i det 

politiska livet, att tillåta visst privat vinstintresse 

i ekonomin och att lätta på den statliga 

censuren var ägnade åt att lyfta landet ur den 

utbredda letargin. Glappet mellan den proklamerade 

verkligheten och hur det faktiskt var 

hade blivit för stort. Annorlunda uttryckt: ”Ju 

mer orubbligt systemet föreföll, desto mer skilde 

det sig från sin påstådda verklighet.” 10) Med 

reformförsöken bröts den totalitära traditionen 

i Sovjetunionen, det utopiska idealet försvann 

och därmed imperiet. ó 

Den förre chefen för Rysslands 

statliga arkiv, Rudolf 

Pichoja, beskriver det stora 

antal historieböcker som producerades 

under Sovjettiden 

på följande sätt: ”Efter att ha 

läst dessa böcker tänker man: 

det är intressant, liknar vetenskap, 

det finns litteratur- och 

källhänvisningar. Men om 

vilket land handlar det? Jag 

har inte levt i det landet.” 

RefeRenseR: 

1) rozanov,v. Opavsjie listja, 

moskva, 199 , s. 7 . 

) Persson, g. Varför föll Sovjetunionen?, 

stockholm, 006. 

) mau,v., starodubrovskaya, i. 

The Challenge of Revolution, 

oxford, 001, s. ff. 

) Pichoja, r.g. Sovetskij sojuz: 

istorija vlasti 19 –1991, 

novosibirsk, 000, s. 6 9. 

) václav Havel skrev tidigt om 

tristessen. se Havel,v. En 

dåre i Prag, stockholm, 1990. 

se även malia, m. Russia 

under Western Eyes, london, 

1999 och yurchak, a. 

Everything Was Forever, Until 

It Was No More, Princeton, 

006. 

6) artikeln är daterad den 1 

februari 197 . Den spreds 

underjordiskt i sovjetunionen, 

men publicerades 

i väst. solzjenitsyn, a. 

Zhit’ ne po lzji, Paris, 197 . i 

sovjetunionen kunde den 

först publiceras officiellt 

1989. numera finns den 

att läsa på internet, se bl.a. 

www.kulichki.com/inkwell/ 

text/hudlit/ruslit/solzheni/ 

solzh_p0 .htm. 

7) Havel.v. En dåre i Prag, s. 67ff. 

8) Pichoja, r.g. Sovetskij sojuz: 

istorija vlasti 1945-1991, 

novosibirsk, 000, s. 6 . 

9) tocqueville, a. The Old 

Regime and the Revolution, 

18 6, new york, s . 1 . 

10) yurchak, a. Everything Was 

Forever, Until It Was No 

More, s. 9 . 

tvärsnitt 1/09 9

foto:Privat 


Per-arne Bodin är professor i slaviska språk med litterär inriktning vid Stockholms universitet. I sin forskning 

har han framför allt koncentrerat sig på förhållandet mellan den ryska kulturen och den ortodoxa 

traditionen och har också gett ut ett antal populärvetenskapliga böcker, varav den senaste är Historien 

och evigheten: essäer om Ryssland. För närvarande avslutar han ett projekt finansierat av Vetenskapsrådet: 

Den ortodoxa diskursen i den postsovjetiska ryska kulturen. Han har också varit verksam som översättare 

av rysk, polsk och ukrainsk poesi. Per-Arne Bodin är med i Tvärsnitts redaktionsråd. 

ivandenförskräckligeochden 

ryskalitteraturensdilemma 

Hur ser den ryska litteraturen ut knappt 20 år efter 

sovjetunionens fall? författarna Tatjana Tolstaja, 

Vladimir sorokin och Dmitrij Prigov får utgöra 

exempel. Alla tre är högaktuella i dagens ryska litterära 

värld och av stort intresse för att illustrera 

förhållandet till det förflutna. De har dessutom ett 

särskilt tema gemensamt: Ivan den förskräcklige. 

Tatjana Tolstaja föddes 1951 i Leningrad som 

barnbarn till den mycket uppburne sovjetiske 

författaren Alexej Tolstoj, mest känd för sina historiska 

romaner. Hon har skrivit sparsmakade 

noveller med samtidstema. De handlar ofta om 

vanliga människors hopplösa längtan efter en ra- 

”I intervjuer formulerar Tolstaja… en traditionell 

rysk elitistisk syn på litteratur…” 

dikal förändring i livet, men samtidigt om deras 

resignation inför omöjligheten. Hon har också 

under flera år undervisat i ryska vid Princetonuniversitetet, 

men är nu tillbaka i Ryssland där hon 

bland annat leder en talkshow på rysk tv. 

År 2001 kom hennes första och hittills enda 

roman – Därv. Den utspelar sig i ett framtida 

Ryssland lång tid efter ett kärnvapenkrig som har 

förött Ryssland och hela världen. Därv är namnet 

på ett hotande monster som lurar någonstans i 

bakgrunden. De människor som inte gått under 

vanpryds av olika missbildningar men har istället 

fått evigt liv. Huvudpersonen Benedikt har svans, 

hans hustru Olga har utvecklat sex par bröst. 

Människorna lever som på medeltiden. Tolstaja 

nämner själv i en intervju att hon studerade 

Ivan den förskräckliges tid under flera år inför 

arbetet med sin bok. Vad som karakteriserar 

samhället i romanen är användningen av råttor 

både som betalningsmedel och som basföda. Det 

finns ingen högre moral, man kan inte ens uttala 

ordet, det gäller enbart att överleva. Den gamla 

civilisationen finns endast som små fragment. 

Huvudpersonen Benedikt läser böcker helt urskillningslöst, 

böcker som av tillfälligheter inte 

förstördes vid den stora katastrofen: en stickbeskrivning 

går lika bra som Iliaden. Han blir dock 

inte bättre som människa av sitt idoga läsande, 

tvärtom. Till slut är han beredd att mörda för att 

få tillgång till ytterligare en bok. Därv ifrågasätter 

särskilt den ryska kulturens axiom att läsning 

av litteratur förädlar människan. 

Benedikt reser en staty över Rysslands nationalskald 

Alexander Pusjkin – också det utan djupare 

mening. Den används av de kringboende 

för att hänga upp sina klädlinor. Det finns ingen 

instans i hela boken som för läsaren företräder

positiva värden. Boken är ett ifrågasättande av 

hela kulturen och civilisationen. Det stora bibliotek 

av tillfälligt bevarade böcker som ägs av 

härskaren brinner i slutet av romanen, vilket 

inte lämnar efter sig den förväntade känslan 

av en tajmad katastrof. Böckerna var ändå meningslösa 

eller till skada. 

Tolstaja har själv sagt att hon skrev boken för 

att uttrycka den besvikelse som hon och många 

andra kände över att tillgången till den tidigare 

förbjudna skönlitteraturen under glasnost inte 

förändrat människorna och gjort dem bättre. 

Människornas språk är ännu mer deformerat 

än de själva är. Tolstaja menar att hon har använt 

bland annat Ivan den förskräckliges idiom, fullt 

av tvära logiska kast. Samtidigt är romanens stil 

raffinerad och den visar tvärtom på den största 

tilltro till språket och litteraturens möjligheter. 

I intervjuer formulerar Tolstaja, trots sin kulturpessimism, 

en traditionell rysk elitistisk syn 

på litteratur och kultur och ser med förakt på 

människor som saknar bildning. Hon gestaltar 

i Därv och i sina uttalanden den ryska litteraturens 

och kulturens dilemma idag: att samtidigt 

tro på litteraturens stora uppgift och helt förneka 

författarnas traditionella betydelse i Ryssland 

som de högre moraliska värdenas väktare. 

Romanen är till sin genre en dystopi. Den förödande 

katastrofen har lett till en tillbakagång 

till 1500-talet. 

”Sorokins roman framstår som ett 

rasande angrepp på… ett nytt totalitärt 

Ryssland…” 

lustmord på ryska klassiker 

En annan roman från de senaste åren, I det heliga 

Rysslands tjänst, skriven av en lika känd författare, 

nämligen Vladimir Sorokin, är också en dystopi 

som appellerar till Ivan den förskräcklige och 

hans tid. Vladimir Sorokin föddes 1955 och är 

vid sidan av Tatjana Tolstaja en av Rysslands 

mest omtalade författare idag. Sorokins mest 

kända roman Blått fett är en brutal satir över hela 

den ryska litteraturen. Forskare har upptäckt 

ett sätt att klona gamla ryska klassiska författare 

och som biprodukt produceras ett mycket 

foto:tretJaKovgalleriet, mosKva 

Poeten Dmitrij Prigov återkommer till Ivan den förskräcklige i flera av sina dikter. Liksom hos 

författarna Tatjana Tolstaja och Vladimir Sorokin får denne representera den absoluta maktens 

absoluta övervåld. I en av dikterna skildrar Prigov konstnären Ilja Repins (1844–1930) kända mål- 

ning Ivan den grymme mördar sin son (1885) och låter tsaren kliva ur tavlan och åter bli levande. 

energirikt ämne: blått fett. I sina försök lyckas 

de bättre eller sämre och en stor del av romanen 

består av exempel på dessa klonade författares 

litterära skapande ofta med användning av det 

ryska språkets rika förråd av könsord och svordomar. 

Romanen är ett lustmord på de ryska 

klassikerna. Den Putin närstående ungdomsorganisationen 

”Vi som går tillsammans” svarade 

med en offentlig bränning av boken och Sorokin 

åtalades för pornografibrott men frikändes. 

Romanen I det heliga Rysslands tjänst från 2006 

skildrar ett framtida Ryssland år 2027 som åter 

helt isolerat sig från Väst, inte med en järnridå 

men med Stora ryska muren, som ska skydda 

Ryssland från katoliker, ateister, marxister, buddister, 

sadister och pluralister. Medborgarna 

har frivilligt bränt sina utrikespass på ett stort 

bål på Röda torget. Det brann i tre månader, 

heter det i en komisk överdrift, som är vanlig 

hos Sorokin. Monarkin är återinförd, ortodoxa 

kyrkan är statsreligion, säkerhetspolisen är uppbyggd 

efter modell från Ivan den förskräckliges 

brutala livgarde opritjnina och kallas också så. 

Romanen handlar om en dag i en säkerhetspolis 

tvärsnitt 1/09 11


liv (den ryska titeln är En dag i en opritjniks liv): 

övervåld, mord, våldtäkt, indrivning av mutor. 

Användningen av narkotika är både tillåten och 

sanktionerad. Böckerna brinner som hos Tolstaja. 

Bokbål tillhör vardagen och huvudpersonen, 

som heter Andrej Komjaga, reflekterar: 

Jag ser in i elden. Och där brinner Idioten och Anna Karenina. 

Och, det måste man säga, de brinner bra. Överhuvudtaget 

så brinner böcker bra. Och manuskript är 

rena krutet. 

Komjaga är en fruktansvärd bild av en totalitär 

härskares hantlangare. Parallellt med illdåden 

beskrivs hans vardagsliv med möte med vänner 

och med måltider innehållande det äktryska kökets 

alla läckerheter. Det är ett medeltida samhälle 

som skildras, men samtidigt är det modernt 

med bilar, mobiltelefoner, flygplan och datorer. 

Romanen är en satir och det mesta är skruvat på 

ett alldeles absurt sätt. 

Sorokins roman framstår som ett rasande 

angrepp på den utveckling mot ett nytt totalitärt 

Ryssland som skett under de senaste åren. 

Samtidigt förnekar Sorokin energiskt de ryska 

författarnas traditionella roll som präster och 

predikanter i det ryska samhället, som saknat 

folkrepresentation, demokrati och normal tryck- 

och yttrandefrihet. Han talar gärna om sina romaner 

som estetiska experiment. Det är samma 

dilemma och motsättning som hos Tolstaja: att 

på samma gång förneka och bejaka litteraturens 

traditionellt samhälleliga uppgift i Ryssland. 

Romanen tycks vara överdriven bortom vett 

och sans och på så sätt därför också haverera 

både som skönlitterärt och samhällskritiskt projekt. 

Samtidigt är den ganska realistisk. Den 

återger mer eller mindre troget de visioner som 

målas upp av de ryska konservativa extremisterna, 

som vill skapa en ny rysk totalitär stormakt, 

ibland kallad det femte imperiet. För dem gäller 

det att helt vända Väst ryggen och söka bundsförvanter 

i Öst. En av deras idoler är Ivan den 

förskräcklige som många av dem till och med 

vill se helgonförklarad. Det finns en egendomlig 

överensstämmelse mellan vad som förefaller 

vara Sorokins närmast postmodernistiska lek 

med historien och de nya ryska extremisternas 

utopiska drömmar om ett nytt ryskt imperium. 

den nya litteraturens roll 

Den fråga om författarens och litteraturens nya 

roll som ställs av Tolstaja och Sorokin blir det 

viktigaste temat hos en av Rysslands absolut 

största poeter under de senaste decennierna, 

Dmitrij Prigov (1940–2007). 

Prigov gör i sitt författarskap upp med stora 

delar av det ryska och sovjetiska kulturarvet. 

Konsekvent och nästan maniskt visar han ihåligheten 

i sådana föreställningar som att skönheten, 

Ryssland eller författaren frälser världen. 

Han ironiserar över varje politisk makthavare 

från vilken tid det än gäller. I en dikt, ”Vad bör 

göras”, ställer han frågan om litteraturens roll 

med hjälp av titeln på den radikale 1800-talsförfattaren 

Nikolaj Tjernysjevskijs roman Vad 

bör göras? – en titel som för övrigt också återkommer 

på ett av Vladimir Lenins mest kända 

verk. 

Det finns inte längre något enkelt 

här är jag, låt oss anta, en vanlig poet 

som genom ödets nyck 

måste jag vara nationens samvete, 

men hur kan jag vara det om det inte finns något samvete 

– inget 

vad bör göras. 

Den ryska litteraturen har traditionellt förväntats 

stå upp för sanning, moral och andlighet. 

Prigov känner sig vilsen inför vilken uppgift litteraturen 

kan ha idag. 

Till Ivan den förskräcklige återkommer Prigov 

i flera dikter. Som hos de andra två författarna 

företräder denne den absoluta maktens 

absoluta övervåld. I en av dikterna skildrar han 

Repins kända målning Ivan den förskräckliges 

mord på sin son och låter tsaren kliva ur tavlan 

och åter bli levande. En annan dikt utformas 

som en uppräkning av alla galna härskare i den 

ryska historien med början från Ivan. En tredje 

dikt börjar: 

En klarröd vinter 

översköljd av trögflytande blod 

kom Ivan Vasilitj åkandes 

Moskvatraktens härskare 

och det enkla folket 

kom honom till mötes 

foto fr.v:Dan Hansson/scanPiX, b KavasHKin/itar-tass,vlaDimir gitin

Det som oroar mest i dikten är att ingen motsättning 

mellan tsaren och folket antyds utan 

snarast en samhörighet i våldsutövandet. 

I en omfattande diktcykel Milismannen tycks 

det till slut som om poeten, trots all ironi, ser 

makten som den yttersta instans som håller 

kaos borta. Det ständiga ifrågasättandet leder 

till slut till en förtvivlan och till en förbjuden 

önskan om att finna en auktoritet, en fast 

punkt i tillvaron, som dock alltid sedan ifrågasätts. 

Prigov var besatt av att angripa alla slags 

auktoritära tilltal och han var hela tiden hektiskt 

verksam. Understundom finns något nästan 

mekaniskt eller grafomaniskt (ung. tvångsmässigt 

skrivande) i hans dikter, och man kan 

undra om inte logiken och språket löper amok 

med texten, som till slut bara slår knutar på sig 

själv. Det enda som inte helt och hållet ifrågasätts 

är de kristna värdena och Prigov skriver i 

en dikt som en sammanfattning av sitt liv och 

författarskap: 

Gud kommer att klandra mig litet grand 

och sedan kommer han att förlåta mig litet grand. 

I den postsovjetiska konsten och litteraturen, 

vars kanske främste företrädare Prigov var, dyker 

ständigt denna fråga upp: är inte hela den 

ryska kulturen egentligen en spegel av det totalitära 

samhälle i vilket den skapats, oavsett om det 

gäller Sovjetunionen eller det förrevolutionära 

Ryssland? Finns det inte i själva den ryska litteraturen 

och synen på litteraturen en auktoritär 

inställning, som är densamma som i det tsaristiska 

eller det sovjetiska politiska systemet? Lit- 

teratur och samhälle speglar varandra även om 

de ofta på ytan är varandras motsatser. 

Tolstaja och Sorokin kommenterar sina texter 

i intervjuer och företräder då en mera traditionell 

syn på litteraturens roll som moralisk sanningssägare, 

en roll som de samtidigt vill göra upp 

med i sina verk. Hos Prigov finns ingen sådan 

skillnad mellan verk och författarens kommentar 

av verket. Ifrågasättandet av litteraturens roll 

gäller i lika hög grad båda sammanhangen. 

litteraturens dilemma 

Alla tre författarna använder sig av Ivan den förskräcklige 

som en odiös och central gestalt i den 

ryska historien. Alla tre ser på honom med förskräckelse, 

en förskräckelse som har med hans 

återupprättelse bland de nya ryska imperiebyggarna 

att göra. 

På samma gång finns en fullständig misstro 

och en bergfast tilltro till språkets, litteraturens 

och kulturens förmåga. Det finns å ena sidan 

ett krav som har både med den sovjetiska erfarenheten 

och med postmodernismen att göra, 

nämligen att litteraturen bör sträva att stå fri 

från moraliska och politiska frågor och ifrågasätta 

språket som instrument. Å andra sidan 

finns kravet att upprätthålla den traditionella 

roll av moralisk auktoritet som förväntas av 

en författare i Ryssland, en roll som kanske är 

nog så viktig igen idag när de totalitära dragen 

i den politiska utvecklingen åter förstärkts efter 

den relativa liberaliseringen de första åren efter 

Sovjetunionens fall. Det är detta dilemma som 

karakteriserar de här diskuterade författarna liksom 

kanske den ryska litteraturen i stort idag. ó 

Vladimir Sorokin, Tatjana 

Tolstaja och Dmitrij Prigov 

tillhör den samtida ryska 

litteraturens mest omtalade 

författare. Deras författarskap 

karakteriseras av ett dilemma 

som också präglar den nya 

ryska litteraturen i stort, 

skriver professor Per-Arne 

Bodin. Där finns på samma 

gång en misstro och en tilltro 

till litteraturens förmåga – ett 

förnekande och ett bejakande 

av litteraturens traditio- 

nellt samhälleliga uppgift i 

Ryssland. 

RefeRenseR 

vladimir sorokin, I det heliga 

Rysslands tjänst, översättning: 

ben Hellman. norstedt, 

stockholm 008. 

tatjana tolstaja, Därv, översättning: 

staffan skott och 

maria nikolajeva. bonnier 

stockholm 00 . 

Kristina rotkirch, & anna 

ljunggren, (red.) Contemporary 

Russian fiction: a short 

list, glas, moscow 008. 

tvärsnitt 1/09 1

Gamla strukturer 

hindrar 

ryska forskare 

Den ryska forskningen drabbades av stora ekonomiska problem när Ryssland blev 

självständigt 1991. Under de senaste åren har den sakta börjat återhämta sig, men 

mycket mer pengar och omfattande reformer krävs för att komma ikapp omvärlden. 

samtidigt drabbas en del forskare av minskad yttrandefrihet. 

Brain drain är det första många tänker 

på när man talar om vetenskapsmän i 

före detta kommunistländer. Ryssland 

är inget undantag. När forskningsbidragen 

minskade drastiskt vid Sovjetunionens 

fall lämnade många landet. 

Kompetensförlusterna är uppenbara 

men utvandringen hade också sina positiva 

sidor. 

– Jag håller inte med om att det är 

ett problem. I början av 1990-talet 

fick forskarna inte betalt och istället 

för att stanna i landet, odla potatis och 

förlora sina kvalifikationer flyttade de 

utomlands och fortsatte att arbeta och 

uppnå resultat. Nu har en tredjedel av 

dem som åkte antingen återvänt eller 

börjat samarbeta med de institut som 

de arbetade på tidigare, säger Dmitrij 

Zykov, vice chefredaktör för Nauka i 

Zjizn (Vetenskapen och Livet) – en 

populärvetenskaplig tidskrift med anor 

från tsartiden. 

En av återvändarna är professor 

Dmitrij Diakonov, chef för gruppen för 

teoretisk högenergifysik vid Petersburg 

Nuclear Physics Institute, pnpi. Han 

tillbringade åtta år (1997–2005) på 

Nordic Institute for Theoretical Physics, 

nordita, i Köpenhamn och har även 

arbetat i usa, Frankrike och Tyskland. 

Han återvände främst av personliga 

skäl, men de ryska studenternas höga 

nivå lockade också. 


– Jag ville vara nära unga människor 

som jag kunde samarbeta med. När jag 

återvände hade jag två briljanta studenter 

som var 21 och 22 år. Jag har aldrig 

mött något sådant i Väst, säger han. 

federala forskningsprogram 

Den ekonomiska situationen är idag 

oerhört mycket sämre än under Sovjettiden, 

säger de forskare och sakkunniga 

som Tvärsnitt har talat med. 

– Vetenskapen får i dag mellan tio 

och femton gånger mindre än på Sovjettiden, 

säger Vladimir Fortov, ledamot i 

Ryska vetenskapsakademins presidium. 

– Det gör att för få unga människor 

väljer den vetenskapliga banan. Därmed 

sänks den vetenskapliga nivån, men 

framför allt leder det till ett dödläge inför 

framtiden, menar Dmitrij Zykov på 

Nauka i Zjizn. 

Ändå har situationen förbättrats väsentligt 

under de senaste åren. 2002 

bestämde sig den dåvarande ryske 

presidenten Vladimir Putin för att 

försöka stoppa den nedåtgående trenden. 

Enligt Dmitrij Zykov satsas i dag 

två till tre gånger mer på forskning än 

för några år sedan och det har startats 

flera målinriktade federala program 

för utveckling av vetenskap och industri, 

vilka omfattar både grundforskning 

och tillämpad forskning. Staten 

har startat nya företag som bedriver 

grundforskning inom flygplanskonstruktion, 

rymdteknik och försvar. 

Enligt oecd:s senast offentliggjorda 

siffror från 2006 lägger Ryssland 1,08 

procent av sin bnp på forskning. För Sverige 

är motsvarande siffra 3,82 procent. 

– Snittlönen för de forskare som arbetar 

inom Vetenskapsakademin är i 

dag kring 1000 dollar i månaden, vilket 

är flera gånger mer än bara för några år 

sedan, säger akademiledamoten Vladimir 

Fortov. 

hög medelålder är ett problem 

Forskningen under Sovjettiden gjorde 

en rad landvinningar inom naturvetenskap, 

medan humaniora och samhällsvetenskaplig 

forskning led av hård ideologisk 

styrning. Ryska forskare håller än 

idag en hög nivå inom en rad naturvetenskapliga 

områden, såsom matematik, 

kärnfysik, molekylärbiologi, genetik, 

evolutionsteori och nanoteknik. 

Inom humaniora utmärker sig ryska 

lingvister. I synnerhet ryska experter på 

orientaliska språk har högt internationellt 

anseende. 

– Några av de mest innovativa lingvistiska 

studierna görs i Moskva, säger 

Daniel Aleksandrov, vetenskapssociolog 

vid Europeiska universitetet i S:t 

Petersburg. 

Det är svårt att säga vad som är den 

”sovjetiska” respektive den ”ryska” veten-

Den ryska forskningen drabbades av stora ekonomiska problem när 

Ryssland blev självständigt 1991. Under de senaste åren har den sakta 

börjat återhämta sig, men fler satsningar behövs för att Ryssland ska 

komma ikapp omvärlden. Vetenskapen får i dag mellan tio och femton 

gånger mindre än under sovjettiden, enligt Vladimir fortov på Ryska 

vetenskapsakademin. siffror från OeCD från 2006 visar att Ryssland 

lägger 1,08 procent av sin BnP på forskning. för sverige är motsvarande 

siffra 3,82 procent. 

skapens förtjänst. Ryssland har under 

2000-talet tilldelats två Nobelpris i 

fysik – 2000 då Zjores Alfjorov tilldelades 

priset för utvecklingen av halv- 

ledarheterostrukturer för höghastighets- 

och optoelektronik och 2003 då 

Vitalij Ginzburg fick priset för banbrytande 

insatser inom teorin för supraledare 

och supravätskor. Båda gjorde 

dock de största upptäckterna för tiotals 

år sedan och var långt över pensionsålder 

när de tilldelades priset. 

Att alltfler ryska forskare har passerat 

pensionsåldern skapar problem, menar 

Vladimir Fortov vid Ryska vetenskapsakademin. 

– Små utvecklingsmöjligheter för 

unga forskare är ett av de största problemen 

i rysk forskning idag, säger han. 

Och medan de unga flyttar utomlands 

stannar de äldre på arbetsmarkna- 

den. En rysk pension utgör bara kring 

en fjärdedel av lönen, vilket många inte 

klarar sig på. 

– Jag arbetar på en avdelning med 

över 50 anställda. Vi kan av rent humanitära 

skäl inte sparka människor trots 

att de varit improduktiva i tio år. Det är 

som att säga till personen att han eller 

hon ska gå och dö, berättar Dmitrij Diakonov 

på pnpi i S:t Petersburg. 

saknas gemensamma normer 

Forskarna är inte bara för gamla, de 

är för många också, anser vetenskaps- 

sociologen Daniel Aleksandrov. 

– I Sovjetsystemet hade man en armé 

av billiga intellektuella arbetare och 

många laboratorier har behållit alla sina 

anställda, säger Aleksandrov. 

Han tycker att Ryssland borde ha 

gjort som till exempel Estland, där man 

bjöd in en svensk grupp som fick reformera 

det vetenskapliga systemet. 

– Mina vänner har berättat hur de 

blev chockade när svenskarna föreslog 

att de skulle stänga två tredjedelar av 

laboratorierna. Men tack vare det är 

de som blev kvar mycket välfungerande 

och forskarna är välbetalda, säger 

Aleksandrov. 

Han nämner en undersökning som visar 

att bara mellan 20 och 25 procent av 

laboratorierna fungerar tillfredställande i 

dagens Ryssland. Samtidigt som de sovjetiska 

institutionerna har luckrats upp har 

även normer för vad som är god forskning 

blivit olika i olika delar av landet. 

– I andra länder finns, förutom de internationella 

normerna, ett nationellt 

system för att konsolidera spelreglerna. 

När Sovjetunionen försvann så försvann 

de auktoritära kontrollmekanismerna, 

tvärsnitt 1/09 1 

foto:miKe cHeKalov

fAKTA/finansieringsmöjligheter för ryska forskare 

• Direkt via Ryska vetenskapsakademin 

• statliga och icke-statliga företag finansierar sin egen tillämpade forskning 

• Vetenskaps- och utbildningsdepartementet 

• Ryska fonden för grundforskning (endast grundforskning) 

• Kommittéer knutna till industridepartementet (för tillämpad forskning) 

• Mindre anslag delas ut direkt inom universiteten 

• Privata fonder, till exempel fonden Dynasty som startades 2001 av en rysk affärsman. 

men de har inte ersatts av horisontella, 

säger Daniel Aleksandrov. 

På samma sätt finns det inget centralt 

organ som kontrollerar forskningsetik. 

Bristen på gemensamma normer gör att 

ambitiösa ryska forskare istället riktar 

blicken mot Väst. 

– Det ryska forskarsamhället är mycket 

splittrat. De känner sina kollegor i 

Tyskland, usa och Israel bättre än dem i 

Ryssland, säger Daniel Aleksandrov. 

Internationaliseringen är samtidigt 

kanske det bästa som hänt rysk forskning 

under de senaste decennierna. 

– Det har blivit mycket lättare för ryska 

forskare att ha kontakt med och utbyta 

idéer med sina utländska kollegor, 

säger Dmitrij Zykov på Nauka i Zjizn. 

Samarbete över gränserna leder ibland 

till tvister kring vem som äger 

forskningsresultaten. Tvister uppstår 

också ofta inom landet, då forskare anställda 

på statliga institutioner tar uppdrag 

från företag. Det finns ännu inga 

välfungerande juridiska mekanismer 

för att lösa tvisterna. 

”Man öppnar arkiv men låter 

en del känsliga dokument förbli 

hemligstämplade.” 

hårdnande politiskt klimat 

Den institution som i dag styr en stor 

del av forskningen i Ryssland är Ryska 

vetenskapsakademin – en omtvistad institution. 


– Akademin är å ena sidan traditionellt 

en ö av oberoende. Under Sovjettiden 

var det kanske den mest oberoende 

delen av landet. Akademin valde alltid 

ledningen själv. Å andra sidan består 

ledningen av själviska byråkrater. De 

tänker mer på hur de ska tjäna mer 

pengar än på att stödja vetenskapsmän, 

säger Dmitrij Diakonov, pnpi. 

Även akademiledamoten Vladimir 

Fortov nämner byråkratisering som ett 

av de stora problemen inom rysk vetenskap. 

– Forskarna har fått en allt mindre 

roll. De har allt mindre att säga till om, 

säger han. 

Vetenskapssociologen Daniel Aleksandrov 

delar upp det vetenskapliga 

etablissemanget i två grupper: vetenskapsmän 

som vill lämnas i fred med sin 

forskning och chefer för olika institut 

som mest är intresserade av att tjäna 

pengar. De senare har enligt honom förstört 

förtroendet för vetenskapen efter 

Sovjetunionens fall, då de sålde sina resultat 

till högstbjudande eller berikade 

sig genom att olagligt hyra ut lokaler. 

– Alltför många forskningsinstitutioner 

privatiserades i hemlighet. Inom 

vissa forskningsområden sjönk den vetenskapliga 

nivån medan cheferna blev 

allt rikare, säger Aleksandrov. 

Trots att Sovjettidens ideologiska 

styrning är borta finns det forskare som 

har fått känna av det allt mindre liberala 

samhällsklimatet i Ryssland. De arbetar 

med känsliga frågor, som miljö och 

vapenindustri. Ryska säkerhetstjänsten 

fsb har under de senaste åren initierat en 

foto:stefan linDblom/corbis/scanPiX 

Det är svårt att säga vilka vetenskapliga framsteg 

som är den ”sovjetiska” respektive den ”ryska” 

vetenskapens förtjänst. Ryssland har under 2000- 

talet tilldelats två Nobelpris i fysik. Ett av dem gick 

till Vitalij Ginzburg (bilden) som fick priset för ban- 

brytande insatser inom teorin för supraledare och 

supravätskor. Han gjorde dock de största upptäck- 

terna för tiotals år sedan.

Ryska forskare är inte bara för gamla, de är för 

många också, anser vetenskapssociologen Daniel 

Aleksandrov vid Europeiska universitetet i S:t Peters- 

burg. Han tycker att Ryssland borde ha gjort som till 

exempel Estland, där man bjöd in en svensk grupp 

som fick reformera det vetenskapliga systemet 

och rensa ut de laboratorier som inte fungerade 

tillfredsställande. 

foto:Privat 

rad internationellt uppmärksammade 

så kallade spionrättegångar mot forskare, 

journalister och andra som dömts 

för att ha lämnat ut hemligstämplad information 

till utlänningar. Processerna 

har präglats av hemlighetsmakeri och 

grova överträdelser. 

– Det här är ett försök från fsbs:s sida 

att varna forskare för att vara alltför öppna, 

säger Vjatjeslav Bachmin, konsult på 

Mott Foundation som arbetar med att 

stötta det civila samhället i Ryssland. 

Europeiska universitet i S:t Peterburg 

har också fått känna på det hårdnande 

politiska klimatet. I februari 2008 stängdes 

universitet med bristande brandsäkerhet 

som förevändning. De flesta 

bedömare anser att den verkliga anledningen 

var en kurs i valövervakning. 

– Universitet drogs in i en politisk process. 

Det tog på sig vissa uppgifter som 

ska skötas av organisationer. Man måste 

skilja på det och det vi gör som vetenskapsmän, 

säger Daniel Aleksandrov. 

– Det var inte bara den internationella 

kampanjen som gjorde att universitetet 

öppnades igen utan också det att vissa 

människor i regeringen tycker att de behöver 

Europeiska universitetet. Det politiska 

systemet söker med ena handen 

strypa oberoende grupper och med andra 

uppmuntra dem, säger Aleksandrov. 

ovilja lämna ut dokument 

Trots att Kreml har en rad institut 

som producerar resultat som smickrar 

staten, behöver de samtidigt samhällsforskare 

som berättar för dem vad som 

verkligen händer i landet, menar vetenskapssociologen 

Daniel Aleksandrov. 

Obekväma historiska fakta tillhör 

dock inte de ämnen som staten anser sig 

behöva. I december stormade maskerad 

polis organisationen Memorials kontor 

i S:t Petersburg. Memorial arbetar med 

att kartlägga förtrycket under sovjettiden. 

Polisen beslagtog under räden hårddiskar 

med information om politiskt förtryck 

och behöll dem i över en månad. 

Nikita Petrov, historiker på Memorial, 

har under de senaste åren märkt en ovilja 

att lämna ut dokument på statliga arkiv. 

– Processen med att ta bort hemligstämpling 

av dokument har bromsats 

upp och går i dag mycket långsamt, säger 

han. 

”Små utvecklingsmöjligheter för 

unga forskare…” 

Man öppnar arkiv men låter en del känsliga 

dokument förbli hemligstämplade. 

Ibland har delar av tidigare öppnade arkiv 

åter blivit hemligstämplade. Lagar 

ger forskarna stora möjligheter men det 

är värre med tillämpningen. Nikita Petrov 

har själv gått till domstol för att få 

ut dokument som han enligt lag har rätt 

till, men säger att få vågar det. Forskare 

på statliga institutioner pressas att välja 

Kremls tolkning i känsliga historiska frågor, 

som folkmordet i Ukraina och den 

sovjetiska ockupationen av Baltikum. 

– Det värsta är att Stalin görs till hjälte 

bland allmänheten i dagens Ryssland. 

Folk går på propagandan. De flesta är 

inte intresserade av att få veta sanningen, 

säger Nikita Petrov. ó 

Om författaren: 

JOAnnA KUROsZ 

Joanna Kurosz är frilansskribent med inriktning på 

Östeuropa. Hon var TT:s korrespondent i Moskva 

2003–2006 och arbetar nu på svenska Helsingforskommittén 

som handläggare för före detta sovjetunionen. 

tvärsnitt 1/09 17

foto:Privat 


foto:Privat 

fråga vilken svensk som helst om han eller hon är 

för jämställdhet och svaret kan nästan bara bli ett. 

Och visst har sverige mycket att stoltsera med när 

det gäller jämställdhet. Men trots alla framgångar 

är listan över jämställdhetspolitikens misslyckanden 

fortfarande lång. frågan är hur detta kan 

komma sig, när nu så många säger sig längta efter 

jämställdhet. Har jämställdhetsivern verkligen 

gjort det lättare att få ihop arbete och familjeliv? 

Det är denna typ av frågor som har legat till 

grund för forskningsprogrammet Familj och arbete 

– vardagens balansakt, vars huvudsakliga 

resultat sammanfattats i boken Jämställdhetens pris 

(Grönlund och Halleröd 2008). Syftet med programmet 

var att bidra till ökad insikt om varför 

jämställdhetspolitik inte automatiskt omsätts i en 

jämställd praktik. Det handlar om glappet mellan 

vår önskan om förändring och våra väl inövade 

roller samt om krocken mellan vad som i vardagen 

framstår som vettigt och genomförbart och vad 

som är rationellt i ett större samhällsperspektiv. 

vardagen – en ständig förhandling? 

Att par på ett rationellt sätt förhandlar om hur 

vardagen ska organiseras, är en grundläggande 

tanke i forskningen om arbete och familj. Becker 

(1991) menar till exempel att makar förhandlar 

Björn Halleröd är professor i sociologi, tidigare vid Umeå universitet 

men numera vid Göteborgs universitet. Hans forskningsinriktning är social 

stratifiering i vid mening, särskilt kring levnadsnivå, arbete och fattigdom. 

Han var ledamot i Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap 

2001–2006 och dess vice ordförande under de sista tre åren. 

anne Grönlund är fil. dr, Sociologiska institutionen, Umeå universitet. Hon 

forskar om det moderna arbetets villkor, vad gäller bland annat flexibilitet 

och kvalifikation, och om möjligheten att förena arbete och familj. 

Jämställdhet – tillvilket pris? 

”…att respektera varandras personlighet 

tillhör väl ändå kärlekens ABC?” 

sig fram till den arbetsdelning som ger den största 

ekonomiska nyttan för familjen som helhet. 

Arbetsfördelningen mellan makar uppstår därför 

inte på grund av ett slentrianmässigt könsrollstänkande 

utan föregås av rationella överväganden, 

till exempel att den av makarna som har den 

högsta timlönen ska ägna mest tid åt lönearbete. 

Förhandlingstanken är ännu tydligare hos 

de forskare som, till skillnad från Becker, anser 

att var och en i första hand ser till sitt eget, inte 

familjens, bästa. Till exempel anses båda parter 

använda de maktresurser som står till buds för 

att slippa städa, diska, tvätta, hämta på dagis och 

så vidare. Den logiska konsekvensen av dessa resonemang 

är att en ojämställd arbetsmarknad 

leder till bristande jämställdhet inom parförhållanden, 

vilket i sin tur ytterligare förstärker 

ojämställdheten på arbetsmarknaden. 

Andra forskare ser dock förhandlingar, inte 

som ett uttryck för ekonomiskt rationella överväganden, 

utan som ett uttryck för den nya, emotionellt 

baserade och jämställda familjen där individen 

är fri att forma sitt eget liv. Men det innebär 

också att familjelivet ses som allt mer svårmanövrerat 

och att bristen på fasta normer gör vägvalen 

långtifrån givna. I det moderna samhället är vi 

därför tvungna att reflektera kring våra värderingar 

och mål. Det är mot denna bakgrund som 

förhandlingar har kommit att betraktas som en 

naturlig del av den moderna parrelationen, en 

relation som står under ständig omprövning och 

som baseras på emotioner snarare än praktiska 

nödvändigheter (Beck 1988, Giddens 1995).

foto:toPfoto/scanPiX sWeDen 

På samma sätt tycks föreställningen om förhandlingsfamiljen 

ligga till grund för svensk jämställdhetspolitik 

och tanken om att förändringar 

i yttre villkor automatiskt leder till att roller, rutiner 

och uppgifter i familjen omförhandlas. Om 

fler kvinnor får möjlighet att arbeta heltid kommer 

männen att ta på sig mer hushållsarbete; en 

jämställdhetsbonus antas få högavlönade män 

att vara pappalediga, medan kvinnor får lättare 

att göra karriär. Men är det verkligen så enkelt? 

Forskning tyder på att så inte är fallet. 

”Personer med universitetsutbildning 

delar mer lika än andra på hemarbete…” 

rutiner, traditioner och icke-beslut 

När par i en av våra studier får berätta om hur 

det går till när de fattar beslut om allt ifrån 

samboende och jobb till pengar, föräldraledighet 

och hushållsarbete handlar det sällan om 

förhandling. Vardagen styrs istället av rutiner, 

traditioner och icke-beslut snarare än av aktiva 

beslut. Det är praktiskt på så vis att vi inte alltid 

behöver grubbla över vad som ska göras härnäst, 

men det innebär också att de regler som styr vardagen 

förblir osynliga. 

Dessutom handlar familjelivet i hög grad om 

att få vardagen att fungera, och för att klara det 

måste vi ofta kompromissa med våra egna behov 

och önskemål. Och det gör vi på ett tämligen 

könstypiskt sätt. För att uppfylla familjens behov 

träder kvinnor in i kvinnorollen medan män 

tar på sig mansrollen, och när detta väl är gjort 

finns det inte mycket kvar att förhandla om. 

Det är inte bara så att regelrätta förhandlingar 

är ovanliga, det handlar också om ett spel med 

höga insatser. Många av de rutiner som utvecklas 

i parförhållandet bygger på tankar om kärlek 

och tvåsamhet som bland heterosexuella par är 

intimt kopplade till föreställningar om manlighet 

och kvinnlighet. Intervjuer visar också att en 

förhandling med partnern om jämställdhet kan 

upplevas som hotfullt, eftersom föreställningar 

om att vara sams och överens är viktiga inslag 

i vår syn på kärlek. Här närmar vi oss ett annat 

glapp mellan jämställdhetens retorik och praktik, 

nämligen synen på integrering. 

könsbundna sysslor 

De flesta är överens om att jämställdhet inte bara 

förutsätter att män och kvinnor gör lika mycket. 

Det bör också ske en integrering av arbetsuppgifter, 

det vill säga män och kvinnor bör också göra 

samma saker. Detta är tydligt i Hirdmans (1990) 

diskussion om genussystemet som bygger på 

principen att ”manligt” och ”kvinnligt” hålls isär 

och att det manliga betraktas som överordnat. 

Att själva isärhållandet är grunden för kvinnors 

underordning har blivit en allmänt accepterad 

tanke. Samtidigt vet vi att män och kvinnor i 

sina vardagsliv gör ungefär lika mycket men olika 

saker, både på arbetsmarknaden och i hemmet. 

Studier visar att par som 

säger sig sträva efter jäm- 

ställdhet oftare än andra är 

oeniga och bråkar om frågor 

som hushållsarbete. Bråken 

och friktionen mellan arbete 

och familj är vanligare i Sve- 

rige än i länder där politiken 

bygger på en mer konservativ 

syn på könsroller. 

tvärsnitt 1/09 19


Män och kvinnor arbetar i stor utsträckning 

inom olika sektorer – män har längre arbetstider 

medan kvinnor gör merparten av det obetalda 

hemarbetet. På ett samhälleligt plan ökar denna 

uppdelning också risken för statistisk diskriminering, 

det vill säga att till exempel en arbetsgivare 

låter bilden av ”normalmannen” och ”normalkvinnan” 

ligga till grund för beslut om rekrytering, 

befordran och arbetsvillkor på ett sätt som 

drabbar också dem som agerar otraditionellt. 

”Att strunta i dammsugning och disk kan alltså 

vara ett sätt att rädda en hotad manlighet.” 

Också här kan forskningen bidra med insikter. 

Intervjuer med par visar att integrering inte står 

högt på agendan i svenska hem. Att hemmets 

sysslor är tydligt könsbundna ses inte som ett 

problem. Vad som är viktig är att båda parter bidrar 

med ungefär lika stora insatser – att de är av 

helt olika karaktär är inget som bekymrar. Könsmässiga 

olikheter upplevs som en (oreflekterad) 

realitet och tolkas i termer av en (opåverkbar) 

personlighet. Och att respektera varandras personlighet 

tillhör väl ändå kärlekens abc? 

Att utmana invanda mönster kan ha ett högt 

pris. Risken för separation är större i familjer där 

kvinnan står för en stor del av inkomsten än för 

par där båda tjänar ungefär lika mycket. Risken 

för separation ökar också om mannen i familjen 

blir arbetslös; någon motsvarande ökning sker 

inte om kvinnan blir arbetslös. 

De som på något område avviker från traditionella 

könsroller tenderar ofta att arbeta hårt 

på att upprätthålla bilden av sin normalitet. Ett 

sådant beteende kan skönjas i statistiska analyser 

av hur hushållsarbetet fördelas. Kvinnor som har 

kortare arbetstid än sina män ökar sin andel av 

hushållsarbetet vilket är helt i linje med tanken 

att båda parter ska bidra med lika mycket arbete. 

Fullt så rationellt fungerar vi emellertid inte när 

rollerna är ombytta. Män som har lägre timlön 

än sin partner tenderar att kompensera ”underläget” 

genom att jobba mer och på så vis behålla 

positionen som familjeförsörjare. Om det inte 

lyckas och kvinnan trots allt drar in mer pengar 

till hushållet kan kompenserandet ta sig andra 

uttryck. Då visar analyserna nämligen att män i 

foto:britt-marie trensmar 

detta läge – tvärtemot logiken i den ekonomiska 

teori som presenterades inledningsvis – ofta gör 

mindre hushållsarbete än när båda tjänar lika 

mycket. Att strunta i dammsugning och disk kan 

alltså vara ett sätt att rädda en hotad manlighet. 

fördelningen av pengar 

Inför val, avtalsrörelser och andra händelser som 

påverkar våra inkomster fylls medierna av kalkyler 

om hur mycket olika typer av hushåll vinner 

eller förlorar. En outtalad tanke bakom sådana 

kalkyler är att inkomsterna delas lika mellan 

makar, vilket ofta förutsätter omfördelning av 

pengar inom hushållet. En sådan omfördelning 

tycks också äga rum inom de flesta hushåll, men 

resultatet är inte alltid en ekonomisk jämlikhet. 

Istället har kvinnan ofta mindre pengar att spendera 

på egen konsumtion än mannen. Många

gånger förklaras detta med att den som tjänar 

mest pengar, vilket oftast är mannen, också bestämmer 

hur pengarna ska användas och därmed 

har större möjligheter att tillgodose sina egna 

behov. Vi menar att den bilden är förenklad. 

Ett typiskt sätt att fördela pengar i svenska 

hushåll tycks vara att i slutet av varje månad, 

efter att räkningarna betalats, se till att båda 

parter har lika mycket pengar att röra sig med. 

Man delar alltså lika. Vad som sedan händer är 

att medan mannen använder sina pengar till privata 

utgifter, spenderar kvinnan en del av sina 

pengar på saker som egentligen hör till hushållets 

gemensamma konsumtion. Det kan röra sig 

om extrainköp av mat, heminredning eller kläder 

till barnen. Att det blir på det här sättet kan 

naturligtvis bero på att mannen inte prioriterar 

denna typ av utgifter och därför inte heller vill 

se dem som gemensamma. Men våra intervjuer 

visar också att kvinnor ser dessa utgifter som 

sitt område. Genom att slå vakt om en typisk 

könsuppdelning av olika ansvarsområden bidrar 

kvinnor till att upprätthålla en ojämn fördelning 

av resurser inom familjen. 

Men också en uttalad strävan efter jämställdhet 

kan få oväntade konsekvenser. Att ta del 

av mannens inkomst kan för kvinnor upplevas 

som ett hot mot det egna oberoendet, att det 

finns en outtalad förväntning om motprestation 

som i längden leder till att hon hamnar i 

en beroendeställning. Att 

vi skriver ”hon” är ingen 

slump. För medan frågan 

om oberoende lyfts fram 

av kvinnor, finns det i 

våra intervjuer, inklusive 

de som genomförts av våra kollegor i usa och 

Spanien, inte en enda man som tar upp risken 

för beroende som ett problem, trots att vissa 

av dessa män har lägre inkomst än sin maka. 

Ojämlik fördelning av resurser inom hushållet, 

som ofta har tolkats som ett uttryck för manlig 

maktutövning, kan alltså också vara ett uttryck 

för kvinnors strävan efter jämlikhet och ekonomiskt 

oberoende. 

jämställdhetens pris 

Har då jämställdheten gjort det lättare att förena 

arbete och familjeliv? Våra studier visar att 

par som säger sig sträva efter jämställdhet of- 

”Ojämlik fördelning av resurser… 

kan… vara ett uttryck för kvinnors 

strävan efter jämlikhet…” 

tare än andra är oeniga och bråkar om frågor 

som hushållsarbete. De upplever det också mer 

stressande att få arbete och familj att gå ihop. 

Jämförande undersökningar visar också att både 

bråken och friktionen mellan arbete och familj 

är vanligare i Sverige än i länder där politiken 

bygger på en mer konservativ syn på könsroller. 

Hur ska detta tolkas? Leder strävan efter jämställdhet 

till både stress och slitningar? Kanske. 

Men det är inte självklart att hälsan tiger still. 

Friktionen mellan arbete och familj är också ett 

tecken på att vi inte tvingas välja det ena eller det 

andra – och andra mått på välmående visar att 

denna kombination också är positiv. Oenighet 

och bråk inom familjen kan vara otrevligt, men 

också ett tecken på att möjligheter och drömmar 

hålls vid liv. De kan till och med vara ett 

uttryck för att vi, trots allt, ”förhandlar”. Kanske 

är det i bråken vi slår av autopiloten för att ta 

ut en ny kurs och åstadkomma förändring? I så 

fall är konflikter inget annat än ett av jämställdhetens 

pris. Ett tecken på att så är fallet är de 

skillnader som vi iakttagit mellan olika grupper. 

Personer med universitetsutbildning delar mer 

lika än andra på hemarbete och föräldraledighet, 

samtidigt som de oftare än andra är oeniga om 

hur hushållsarbetet ska fördelas. Samtidigt visar 

longitudinella studier att skilsmässor är vanligare 

bland par med enbart grundskoleutbildning. En 

möjlig förklaring till dessa skillnader kan vara att 

kvinnor med en starkare 

position på arbetsmarknaden 

har möjlighet att 

uppnå större jämställdhet 

i hemmet, medan andra 

kvinnor inte ser någon 

annan utväg än att lämna förhållandet. 

Men insikter kan bota illusioner. Det är genom 

mödosam transformation av vardagen som 

jämställdhet uppnås och det är något som kräver 

ett hårt arbete som var och en måste utföra 

i sin vardag. Allt förändringsarbete är förknippat 

med ansträngningar och inte så sällan med 

konflikter. Det är naivt att tro att strävan efter 

jämställdhet – som griper in i vardagens alla 

aspekter och rör våra allra närmaste relationer 

– skulle vara ett undantag. Den jämställdhet 

som prisas av nästa alla har alldeles uppenbart 

ett pris, men med tanke på alternativet, ett pris 

som är värt att betala. ó 

RefeRenseR: 

beck, ulrich (1998) Risksamhället. 

På väg mot en ny modernitet. 

göteborg: Daidalos. 

becker, gary s (1991) A Treatise 

on the Family. cambridge 

(massachusetts) och 

london: Harvard university 

Press. 

giddens, anthony (199 ) 

Intimitetens omvandling: 

sexualitet, kärlek och erotik 

i det moderna samhället. 

nora: nya Doxa. 

grönlund, anne & Halleröd, 

björn ( 008) Jämställdhetens 

pris. borea, umeå 

Hirdman,yvonne (1990) 

”genussystemet”i Demokrati 

och makt i Sverige, SOU 

1990:44, maktutredningens 

huvudrapport. stockholm: 

allmänna förlaget 

tvärsnitt 1/09 1

debatt 

I Tvärsnitt 4:08 skrev etnologen Helena Hörnfeldt om den svenska barnhälsovården och de så kallade fyraårskontrollerna. I artikeln 

diskuterar hon bland annat samhällets syn på vad som är ett normalt barn. Beskrivningarna av vad som utmärker den goda 

barndomen är tydligt normativa, hävdar hon: ”fyraårskontrollerna bygger på idén om en homogen befolkning och barnet som 

en universell varelse.” Analysen är inte ointressant, men Hörnfeldt skjuter åtskilligt över målet, menar Claes sundelin, Margaretha 

Magnusson och Dagmar Lagerberg som har inkommit med en replik. 

”Hörnfeldt bortser från 

viktiga perspektiv” 

I Tvärsnitt 4:08 skriver Helena Hörnfeldt 

om den så kallade fyraårskontrollen 

inom svensk barnhälsovård. Hörnfeldts 

huvudlinje är att verksamheten är ett uttryck 

för subtil maktutövning, vars främsta 

syfte är att etablera en makthavande 

elits normer om vad som kännetecknar 

en god barndom och det normala. 

Vi tycker inte att Hörnfeldts analys 

är ointressant. Maktperspektivet bör 

alltid beaktas, och det kan naturligtvis 

finnas en risk för att de etablerade åsikterna 

används på ett förtryckande sätt 

utan att detta varit avsikten. Ett program 

av barnhälsovårdens art utformas 

alltid av professionella som både har 

latenta och manifesta värderingar. Vi 

tycker dock att Hörnfeldt skjuter åtskilligt 

över målet och bortser från viktiga 

perspektiv. 

för det första: det är bättre att ha god 

hälsa än dålig hälsa. Fyraåringskontrollen, 

som vi föredrar att kalla den, infördes 

i första hand för identifikation 

av hälsoproblem och funktionsnedsättningar 

som med fördel kunde behandlas 

tidigt i syfte att skapa optimala 

förutsättningar för barnets utveckling. 

Syn- och hörselproblem är bra exempel, 

eftersom de i regel är lätta att åtgärda 


och det knappast är kontroversiellt att 

vilja upptäcka sådana problem tidigt. 

Att identifiera tillväxtstörningar som 

behöver utredas och eventuellt behandlas 

borde väl också kunna uppfattas som 

något för barnet viktigt. 

Som exempel kan nämnas så kalllad 

failure to thrive (barnet som inte tar 

sig) och vissa hormonrubbningar, som 

innebär att barnet avviker på ett karak- 

”I flera avseenden handlar det 

således inte om moraliska värderingar 

hos några som tror sig 

veta bättre utan om faktiska 

förhållanden.” 

teristiskt sätt från sitt eget tillväxtmönster. 

Failure to thrive är oftast en signal på 

påtagliga brister i omsorgen om barnet 

som i så fall är viktiga att upptäcka, och 

hormonrubbningar kan med framgång 

behandlas. Även påtagligt överviktiga 

och feta barn behöver uppmärksammas 

och få tidig hjälp. 

I fråga om det mentala antyder Helena 

Hörnfeldt att barnhälsovården 

förmedlar medelklassvärderingar om 

god psykisk hälsa till utsatta grupper. 

Det kan ligga något i detta. Även inom 

detta område vill vi dock hävda att det 

i många fall inte handlar om imaginära 

problem utan om högst faktiska svårigheter 

som kan ställa till det för barnet 

i den fortsatta utvecklingen. Som exempel 

kan nämnas oförmåga att kontrollera 

blåsa och tarm, vilket innebär 

påtagliga problem i kamratgruppen 

och oftast uppfattas som ett besvärligt 

problem för barnens föräldrar oberoende 

av bakgrund. Dessa tillstånd är 

som regel behandlingsbara. Påtagliga 

problem med koncentration och starka 

aggressiva tendenser försvinner inte av 

sig själva och kan skapa stora sekundära 

problem för barnen. 

för det andra: när det gäller utvecklingsfärdigheter 

som att rita en huvudfoting 

och annat, instämmer vi i att problemet 

är av annan karaktär. Barn som 

saknar vissa färdigheter upplever som 

regel inget lidande, och vanligen har 

föräldrarna inte heller reflekterat över 

att deras barn skiljer sig från andra barn. 

För vår del anser vi att i vilken mån 

man ska leta efter avvikelser av denna 

typ måste avgöras av dels hur massiva 

svårigheterna är, dels vilka möjligheter

foto:Privata bilDer 

Dagmar Lagerberg, fil.dr, docent i samhällsmedicinsk 

forskning om barn 

man har att hjälpa barnet på traven i 

dess utveckling. Vi anser således att 

denna fråga delvis är av empirisk art. 

Vi vill i detta sammanhang upplysa om 

att fyraåringskontrollen har blivit föremål 

för en omfattande utvärdering. Syftet 

var att vid tio års ålder jämföra hälsan 

hos barn som genomgått fyraåringskontrollen 

och barn som inte gjort det. 

Några större skillnader i hälsa förelåg 

inte mellan grupperna, men barn som 

genomgått fyraåringskontrollen hade i 

högre grad fått hjälpmedel mot syn- och 

hörselavvikelser samt behandlingsinsatser 

för exempelvis blås- och tarmproblem. 

Utvärderingen resulterade i tämligen 

klara rekommendationer om vilka 

undersökningsmoment som borde bibehållas 

och vilka som borde utmönstras 

tills man fått en starkare vetenskaplig 

grund. Ett påtagligt resultat var att den 

omfattande psykologiska intervjun togs 

bort på grund av att den inte gav korrekta 

förutsägelser om framtida psykisk 

hälsa. Förändringar av denna typ skulle 

knappast komma till stånd om maktutövning 

var det centrala. 

för det tredje: såsom Hörnfeldt själv 

påpekar har resultaten från fyraåringskontrollen 

också använts för att påvisa 

Claes Sundelin, professor i socialpediatrik, f.d. barn- 

hälsovårdsöverläkare 

skillnader på gruppnivå, till exempel att 

barn i socialt utsatta områden har en 

sämre hälsa än barn i mer privilegierade 

områden. Vi anser i motsats till Hörnfeldt 

att sådan kunskap är viktig för 

samhällets möjligheter att angripa sådan 

problematik, exempelvis genom att 

allokera resurser till utsatta områden. 

Man kan väl också se denna kunskap 

som en viktig pusselbit i vår förståelse 

av samhället och av hur klyftor uppkommer 

i befolkningen. 

I fråga om hemmiljöns betydelse för 

barns utveckling rör vi oss nog inte med 

så svåra fördomar som antyds i Hörnfeldts 

resonemang om möblemang, 

glasbord och tv-tittande. Anledningen 

till att man rekommenderar sparsamt 

tv-tittande för de minsta barnen har sin 

grund i kunskaper om den unga hjärnan 

och dess utveckling. Barn under två 

år som tittar ensamma på tv har svårt 

att hantera informationen. Att läsa med 

barn har i flera studier visat sig gynnsamt 

för barnets språkutveckling, vilket 

kan komma barnet till godo i samband 

med senare inlärning. 

I flera avseenden handlar det således 

inte om moraliska värderingar hos några 

som tror sig veta bättre utan om faktiska 

förhållanden. Vi ser det som vär- 

Margaretha Magnusson, barnsjuksköterska, med. dr, 

vårdutvecklare 

defullt att frågor av denna typ tas upp 

i samtal på jämlik grund. Vår utgångspunkt 

är att alla föräldrar vill sina barns 

bästa. Ett fruktbart sätt att arbeta på är 

enligt vår mening att barnhälsovård och 

familjer etablerar ett partnerskap i frågor 

av denna typ. ó 

DAGMAR LAGeRBeRG, fil.dr, 

docent i samhällsmedicinsk forskning om barn 

CLAes sUnDeLIn, professor i socialpediatrik, 

f.d. barnhälsovårdsöverläkare 

MARGAReTHA MAGnUssOn, barnsjuksköterska, 

med. dr, vårdutvecklare 

Läs Helena Hörnfeldts svar på nästa sida. 

RefeRenseR: 

medicinska forskningsrådet. Barnhälsovårdens betydelse 

för barns hälsa – en analys av möjligheter och 

be-gränsningar i ett framtidsperspektiv. state-of-theart-konferens 

i stockholm – september 1999. 

stockholm: mfr 000. 

mellbin t, sundelin c,vuille J-c. Från 4 år till 10. Socialstyrelsen 

redovisar 198 :10. stockholm: socialstyrelsen 

198 . 

socialstyrelsen. Hälsoundersökningar inom barnhälsovården. 

allmänna råd från socialstyrelsen 1991:8. 

isbn 91- 8-11 67-1. issn 0 80-0667. artikelnr 

1991-70-8. andra utgåvan www.socialstyrelsen.se, 

maj 007. 

tvärsnitt 1/09

debatt 

”I grunden står vi inte 

så långt ifrån varandra” 

Claes Sundelin, Margaretha Magnusson 

och Dagmar Lagerberg skriver i sin replik 

på min artikel ”Är du normal, lille 

vän?” (Tvärsnitt 4:08) att jag skjuter åtskilligt 

över målet och bortser från viktiga 

perspektiv. 

I grunden tror jag inte att vi står så 

långt ifrån varandra i synen på barnhälsovårdens 

betydelse för barns hälsa. Där- 

emot kan man konstatera att vi, utifrån 

skilda vetenskapliga traditioner, har något 

olika fokus. I den tradition jag själv 

tillhör ses även den medicinska kunskapen 

som ett slags kulturellt uttryck 

som varierar vid olika tidpunkter. Därmed 

inte sagt att jag bestrider Sundelin, 

Magnusson och Lagerbergs påpekan om 

att det är bättre att ha god hälsa än dålig 

hälsa och att införandet av barnavårdscentraler 

och fyraårskontroller har medfört 

stora fysiska hälsovinster för barn 

som har vuxit upp i Sverige under 1900- 

och 2000-talen. Jag menar heller inte att 

det enbart skulle handla om imaginära 

fysiska och psykiska svårigheter som 

barnhälsovården arbetar med, utan jag 

är högst medveten om att barns fysiska 

och psykiska besvär är reella problem 

som barnhälsovården på ett tidigt stadium 

kan identifiera och förhoppningsvis 

i förlängningen avhjälpa. 

Sundelin, Magnusson och Lagerberg 

vill upplysa om att fyraårskontrollen har 

blivit föremål för en omfattande utredning 

under 1970- och 1980-talen. I denna 

utredning framgår för övrigt att fyraårskontrollens 

psykomotoriska undersökning 

och beteendeintervju visat sig sakna 

värde. Som jag också nämner i min 

artikel försvann den omfattande psykologiskt 

inriktade intervjuguiden ganska 


snart i den allmänna fyraårskontrollen. 

Däremot finns, oavsett de nya rekommendationer 

som utvärderingen av fyra- 

årskontrollen på 1970- och 1980-talen 

ledde till, den psykomotoriska utvecklingsbedömningen 

kvar i basprogrammet 

på flertalet svenska barnavårdscen- 

traler. Min forskning handlar emellertid 

inte om att bedöma om dessa undersökningar 

är bra eller dåliga, eller om de 

är tillräckligt evidensbaserade. Som jag 

skriver i artikeln är jag intresserad av 

att förstå hur det kommer sig att dessa 

slags undersökningar infördes i slutet 

av 1960-talet och fortfarande utförs om 

än i modifierad form. Varför är det viktigt 

för samhället att kontrollera barns 

utveckling? I vad mån avser kontrollen 

samhällets och i vad mån det enskilda 

barnets utveckling? Därtill ligger i mitt 

forskningsintresse att förstå denna praktiks 

kulturella meningssammanhang. 

Fyraårskontrollen är i min forskning en 

väg att förstå mer övergripande normer 

om barn, utveckling och normalitet. 

Att verksamheten på barnavårdscentralerna 

rymmer ett visst mått av maktutövning 

kan rimligen inte betraktas som 

särskilt förvånade. Vilken rådgivande 

verksamhet gör inte det? Även Sundelin, 

Magnusson och Lagerberg går nog med 

på att det är rimligt att diskutera den kulturella 

normeringens följder och karaktär. 

Också de mest välvilliga intentioner 

riskerar att resultera i exkludering och 

marginalisering av grupper och enskilda 

individer. Detta är något som de senaste 

årens forskning om strukturell diskriminering 

visat på en rad välfärdsstatliga 

områden. Att barnhälsovården skulle stå 

utanför denna samhälleliga maktordning 

är därmed högst osannolikt. I detta 

”Fyraårskontrollen är i min forskning en väg att förstå mer övergripande 

normer om barn, utveckling och normalitet.” 

sammanhang vill jag göra tydligt att de 

återkommande problembeskrivningarna 

av ”invandrarhemmen” som nämns i 

artikeln är hämtade från intervjuer med 

personal på barnavårdscentralerna och 

visar på en organisering av ett ”vi” och 

”de andra”, där ”de andra” konstrueras 

som problem och mäts i relation till en 

outtalad (svensk) normalitet. Till sist 

vill jag påpeka att jag inte argumenterar 

mot statistikens värde för att visa skillnader 

på gruppnivå, särskilt om syftet med 

statistiken är att utjämna samhälleliga 

orättvisor. Det finns emellertid ingen 

motsägelse i att samtidigt synliggöra att 

själva uppmärksammandet av problemkategorier 

i sig riskerar att låsa fast dessa 

kategorier som problematiska. ó 

HeLenA HÖRnfeLDT, doktorand och lärare 

i etnologi, stockholms universitet 

RefeRenseR 

mellbin,t, claes sundelin och J-c vuille 198 . Från 4 år 

till 10. Socialstyrelsen redovisar 1982:10. stockholm: 

socialstyrelsen. 

sou 006:78. Hälsa, vård och strukturell diskriminering. 

rapport av utredningen om makt, integration 

och strukturell diskriminering.

daniel Brodén är filmvetare och disputerade 2008 vid Göteborgs universitet med avhandlingen Folkhemmets 

skuggbilder (Ekholm & Tegebjer förlag). Studien är baserad på en genomgång av all kriminalfilm 

som spelats in för bio och tv, från 1940-talet till i dag, och belyser genrens utveckling och dess förhållande 

till det moderna samhället. Brodén forskar i gränslandet mellan medie- och kulturstudier och har bland 

annat skrivit om politiskt terrorvåld i populärfilm för den danska tidskriften Social kritik. 

Kriminalfilmenspeglar 

enmörksamtid 

Den svenska kriminalfilmen tillhör våra mest populära 

genrer, men dess historia har hittills varit 

höljd i dunkel. I avhandlingen folkhemmets skuggbilder 

tar filmvetaren Daniel Brodén ett helhetsgrepp 

på den svenska kriminalfilmens utveckling. 

Han resonerar också kring hur genren förmedlat 

en svart bild av samhällsutvecklingen genom att 

skildra ond bråd död och social nedrustning. 

Glappet mellan folkhemmet som idyllisk mytbild 

och mörkare praktik har belysts av flera historiker 

och samhällsforskare, till exempel Yvonne 

Hirdman i Att lägga livet tillrätta (1989). Särskilt 

under 1980- och 1990-talen reviderade forskare 

bilden av det moderna välfärdsprojekt som växte 

fram under mellankrigstiden. Man pekade på 

den sociala ingenjörskonstens avigsidor, som 

en hård inställning till människor som inte var 

skötsamma eller ”passade in”, vilket kunde ta sig 

uttryck i tvångssteriliseringar eller rasbiologiska 

fördomar. Men kritiska synvinklar på tillvaron i 

folkhemmet är i sig ingen nyhet. Redan på 1940- 

och 1950-talen skildrades tillvaron i folkhemmet 

med tvetydighet i svenska filmer och thrillers. 

Populärkulturen är en nyansrik, men ofta 

underskattad kunskapskälla i forskningssammanhang. 

Det som är påhittat och ”på låtsas” 

(fiktion kommer av latinets fictio, att uppdikta) 

kan visserligen inte ligga till grund för samma 

sorts observationer som studier om faktiska 

skeenden. Men ett kulturanalytiskt intresse 

för samspelet mellan fiktiva konventioner och 

subjektiva iscensättningar av verkligheten, kan 

ändå bidra till den kritiska förståelsen av svensk 

samhällsutveckling. 

”Kriminalgenren etablerades… i skuggan av världskriget…” 

Flera teoretiker, bland andra Gilles Deleuze, har 

skrivit om föreningen av filmbild och fiktionsberättelse 

som en särskild kunskapsform. Kriminalfilmen 

har också skildrat det moderna samhället 

på ett speciellt sätt. Det är en genre som allmänt 

fokuserar på samtiden med ett kulturellt mörkerseende 

och bygger upp en ambivalent spänning, 

som stör föreställningar om lagligt och olagligt, 

rätt och fel. Kriminalfiktionen har gett svenska 

filmare alibi för att gestalta ”förbjudna” handlingar 

och hårda motsättningar – konflikter som 

annars haft svårt att komma till uttryck inom faktabaserad 

journalistik eller samhällsdebatt. 

En blixtbelysning av olika skeden i kriminalfilmens 

utveckling visar hur genren förmedlat 

en förmörkad bild av Sverige som välfärdsstat, 

med en uttunnad social struktur och ett förgrovat 

samhällsvåld. 

foto:© rolf göran Åström 

tvärsnitt 1/09

”Mannen på taket… bygger på ett brutalt perspektivskifte.” 


ungdomar på glid 

Kriminalgenren etablerades i svensk film under 

1940-talet, i skuggan av världskriget som gjorde 

ond bråd död och mänskligt mörker till aktuella 

ämnen. Även om filmcensuren beskar möjligheterna 

att gestalta våld och brott på biografdukarna, 

började filmare att försiktigt skildra 

mänskligt mörker i ett folkhem med snabb urbanisering 

och försvagade normsystem. 

Skribenter skrev om en ny ”rå” svensk film, 

bland annat den så kallade ungdom på glidgenren. 

Det började som uppbyggliga sociala 

problemfilmer om tidens brännande fråga 

– ungdomskriminaliteten – men orienterades 

bort från den välmenande välfärdsmentaliteten. 

Istället för att idealisera sociala ingripanden, 

kom filmer som Farlig frihet (1955) att dramatisera 

antisociala beteenden i ett samhälle med 

alltför stark social kontroll. 

Farlig frihet var ett personligt projekt för den 

unge regissören Arne Ragneborn, som själv flirtat 

med det kriminella. Ragneborn spelade filmens 

desperado som påminde om Tumba-Tarzan 

– rymlingen som blev rikskänd 1954 genom att 

bryta sig in i sommarstugor och hålla sig undan 

från polisens uppbåd. Farlig frihet belyste dåtidens 

låga tolerans för avvikare, som hetsjakten på 

Tumba-Tarzan i efterhand fått beteckna. Filmens 

desperado är farlig i trängda lägen, men även desperat 

i den meningen att han är förtvivlad. Han 

passar inte in i välfärden, men har ingenstans att 

söka sig förutom till ett kriminellt liv. 

radikal samhällskritik 

Samtidigt som ungdom på glid-filmen anklagades 

för sensationslystnad, pekade den fram mot 

1960-talets radikala samhällskritik genom sina 

ovanligt pessimistiska samtidsskildringar. Det 

var i samband med den vänsterpolitiska strömkantringen 

som Maj Sjöwall och Per Wahlöö 

skrev sina polisromaner om Martin Beck. De 

svartmålade nu rekordårens folkhem som ett 

Bo Widerbergs Mannen på taket (1976) brukar omtalas som den första moderna svenska krimi- 

nalthrillern. Filmen drog mångmiljonpublik med sina spektakulära actionscener. Vem minns inte 

scenen när en polishelikopter störtar på Odenplan i Stockholm? 

foto:Jacob forsell © scanPiX 

urspårat samhällsprojekt med sociala orättvisor 

och kapitalistisk utsugning. 

Bo Widerbergs Sjöwall & Wahlöö-film Mannen 

på taket (1976) brukar omtalas som den första moderna 

svenska kriminalthrillern. Den drog mångmiljonpublik 

med sina spektakulära actionscener 

i Hollywoodstil, där en kpistbeväpnad mördare 

förskansar sig på ett tak i centrala Stockholm. 

Filmens samhällskritiska intrig handlar om 

polisiärt maktmissbruk och bygger på ett brutalt 

perspektivskifte. Beck, som spelas av Carl-Gustaf 

Lindstedt, utreder ett mord på ett polisbefäl och 

inser att brottslingen är det egentliga offret. (Den 

dödade polisen var ansvarig för att mannens sjuka 

hustru avlidit i en arrest.) Beck tvingas konstatera 

att polismaktens kåranda medger övergrepp på 

medborgarna och att mördarens tragiska levnadsöde 

formats av ett hemskt samhällsmaskineri. 

Som en politisk indignationsfilm om ett socialt 

offer var Mannen på taket förhållandevis 

tidstypisk, men den gjorde thrillern mer respektabel. 

Kriminalgenren växte nu fram som en populär 

syntes av anspråksfull samhällskritik och 

publikattraktiv underhållning. Här kunde vänstern 

ventilera sin besvikelse över utvecklingen 

genom svartsynta berättelser om hur en urholkad 

samhällsmoral, korruption och privatisering 

av ekonomin gjort att välfärdsbygget ruttnat.

”Populärkulturen är en nyansrik, men 

ofta underskattad kunskapskälla…” 

en förlorad generation 

Under 1980-talet kom genren att gestalta ett allt 

hårdare samhällsvåld. Med Sökarna (1993) orienterade 

sig några unga filmare bort från den socialpolitiska 

offermytologin, för att skildra tung 

kriminalitet med en annan ambivalens. Recensenter 

menade att den censurklippta filmen bara 

frossade i häftiga scener med gatuvåld, vapen 

och knark, men den kommenterade också en 

”förlorad generation” i skuggan av rekordårens 

betongförorter. Att värstingen Jocke spelades av 

Liam Norberg gav ökad relevans till skildringen 

av nihilistiska livsstilar i ett socialt nedrustat 

Sverige som blivit kallt. Norberg dömdes som 

bekant till fängelse för ett värdetransportrån. 

Det är inte lätt att sammanfatta samtidsbilderna 

i dagens kriminalfilm. Med åren har genren 

utvecklats till ett dominerande inslag i medieutbudet, 

där särskilt det ymniga flödet av populära 

polisfilmer förmedlat våldsamma, men brokiga 

samhällsskildringar. Det är dock svårt att bortse 

från Henning Mankells populära berättelser om 

Kurt Wallander, där folkhemmets upplösning 

bearbetats på ett speciellt sätt. Wallander (Rolf 

foto:bonnierarKivet/scanPiX 

foto:bJörn lunDberg © scanPiX 

Lassgård) chockeras gång på gång av upptäckten 

att det Sverige som han trott sig leva i för länge 

sedan gått förlorat i globaliseringens tidsålder. 

Det som finns kvar är hans känsla av tomhet och 

hopplös nostalgi. 

På ett plan är Wallanders krisupplevelser belysande 

för hur kritiska samhällsbetraktelser 

med stor svärta blivit normen i kriminalfilm, ja, 

rent utav en sliten genrekliché. Men sedda ur ett 

vidare historiskt perspektiv säger berättelserna 

också någonting om hur bilden av folkhemmet 

förändrats i kriminalfiktionen som offentlig 

samtidsspegel – hur en välfärdsstat med stark 

kontroll upplösts i individualism och social nedrustning. 

Samtidigt som genren förmedlat högst 

subjektiva iscensättningar av samhällets utveckling, 

aktualiserar den frågor som är angelägna 

även i andra sammanhang än film- och tv-forskningen. 

Vad hände egentligen med folkhemmet 

och vad särskiljer dagens Sverige från andra 

samhällen med social nedrustning och grov 

brottslighet som givna inslag i samtidsbilden? ó 

Arne Ragneborn (1926–1978) debuterade som skådespelare i filmen Hets men kom under 1950- 

talet att bli känd som en av Sveriges mest kontroversiella regissörer. Hans utmanande skildringar 

av samhällets baksida, med inslag av våld, sex, sprit och kriminalitet, trotsade den rådande bilden 

av ett idylliskt Folkhemssverige och blev föremål för censuringripanden. 

Wallander-filmerna är ett 

belysande exempel på hur 

”kritiska samhällsbetraktelser 

med stor svärta blivit normen 

i kriminalfilm”, skriver 

filmvetaren Daniel Brodén. 

Wallander chockeras gång på 

gång av upptäckten att det 

Sverige som han trott sig leva 

i för länge sedan gått förlorat 

i globaliseringens tidsålder. 

Här syns Rolf Lassgård i rollen 

som den vilsne polisen. 

tvärsnitt 1/09 7

foto:stig-ÅKe Jönsson/scanPiX 


jonas FryKman är professor i etnologi vid Lunds universitet. I en rad böcker har han analyserat kulturmönster 

i folkhemmet. Några exempel är Den kultiverade människan, Modärna tider och Svenska vanor 

och ovanor (tillsammans med Orvar Löfgren). I böcker som Dansbaneeländet och Ljusnande framtid behandlar 

han socialisation och bildning och i Minnesmärken (tillsammans med Billy Ehn) diskuteras samtidens 

upptagenhet av monument och minnen. 

sjukskrivningarochkulturmönsteriohälsansland 

svenskarnas intresse för hälsa och motion har 

nog aldrig varit så stort som idag. samtidigt har vi 

bland de högsta ohälsotalen i europa. Hur kan det 

komma sig? I en nyutkommen bok av etnologerna 

Jonas frykman och Kjell Hansen ges såväl tänkvärda 

som kontroversiella förklaringar till varför 

så många sjukskriver sig. 

Det vilar något djupt motsägelsefullt över ohälsotalen 

i Sverige. Å ena sidan får man intrycket 

av att folk är besatta av att hålla sig friska. De 

går på gym och trängs på Friskis och Svettis, 

många ägnar sig åt någon form av diet och försäljningen 

av hälsokost och egenvårdsprodukter 

slår årligen rekord. Av surveyundersökningar 

framgår att hälsan har kommit att inta en plats 

nära religionen när det gäller att förstå vad livet 

går ut på. Och mätt efter levnadsålder är också 

svenskarna världens friskaste folk. Samtidigt ligger 

Sverige i den absoluta världstoppen när det 

gäller andelen människor som går sjukskrivna. 

Ohälsotalet – alltså det antal dagar som varje 

svensk i genomsnitt är borta från sitt arbete på 

grund av sjukdom – var år 2005 uppe i 42 dagar, 

därefter har det sjunkit något men är ännu 

mycket högt. Som jämförelse kan nämnas att i 

grannlandet Finland är bara hälften så många 

sjukskrivna, i Danmark en tredjedel och i Tyskland 

en fjärdedel. 

Det här debatteras inom politiken i termer av 

”utanförskap” och bland stressforskare som 

tecken på att människor inte är skapade för de 

påfrestningar det moderna samhället bjuder 

– något som bekräftas av att en så stor del av 

sjukskrivningarna handlar om ”symtomdiagnoser”, 

alltså fall där diagnosen baserar sig mer 

på patientens egen berättelse om och upplevelse 

av sjukdomen än på faktiska provsvar. I den allmänna 

debatten har det också förts fram åsikter 

om invandringens negativa betydelse. 

Kort sagt har de höga ohälsotalen setts som ett 

varningstecken för ett samhälle som råkat i olag. 

Uppenbart för alla är att ohälsotalen vittnar om 

ett kraftigt överutnyttjande av systemet och att 

sjukförsäkringarna har kommit att användas på 

ett mer varierat sätt än vad som var avsett. Det 

handlar dock mindre om medvetet fusk, även 

om sådant förekommer, än om de möjligheter 

som försäkringarna öppnar för. 

flest sjukskrivna i norrland 

I ett fyraårigt forskningsprojekt har etnologer 

och statsvetare försökt fånga de kulturmönster 

som finns där folk lever med sin sjukskrivning. 

Projektets utgångspunkt var att förklaringarna 

till de stora skillnaderna i ohälsotal står att finna 

i olika administrativa förhållanden och deras 

möte med de respektive regionernas och lokal

”…ohälsotalen vittnar om ett kraftigt 

överutnyttjande av systemet…” 

samhällenas kultur. Utifrån ett mångvetenskapligt 

angreppssätt har vi undersökt hur dessa skillnader 

uppstått, reproducerats och förändrats. 

Det vi kom att koncentrera oss på var den 

häpnadsväckande regionala variation som rådde 

inom landet. För det första var det inte storstadsområdena 

som hade de höga talen utan 

landsbygden. För det andra var det i sådana 

bygder med rik tillgång på natur och ett utvecklat 

friluftsliv som talen sköt i höjden. Flest gick 

sjukskrivna i Norrlands inland och lägst siffror 

visade de inre delarna av Götaland. Detta passade 

illa med hypotesen om att stress på grund 

av det moderna samhällets påfrestningar var en 

pådrivande faktor. Inte ens när man kalibrerade 

ohälsotalen för sådana självklara parametrar som 

skillnader i arbetstillfällen, demografi och socioekonomiska 

omständigheter, försvann denna regionala 

variation. Var det något på platsen som 

höll folk friska eller som gjorde dem sjuka? 

För att få svar på detta genomförde vi en serie 

med lokalundersökningar i två av de län som 

uppvisade den största kontrasten: Jämtland med 

ohälsotal på 60 och Jönköping med 34. Frågan 

vi ställde handlade alltså inte om vad som gjorde 

människor sjuka – för det finns det som vi sett 

en uppsjö av förklaringar till – utan hur det var 

att leva som sjukskriven i olika delar av landet. 

Svaret var ganska entydigt. 

”Jag skulle inte ens gå ut till brevlådan och ta 

in posten, om jag var sjukskriven”, berättade en 

tjänsteman från Jönköpings län, och en annan 

fyllde i att om man hade blivit sjukskriven då 

skulle man stanna hemma och bli frisk så fort 

som möjligt. Att ens visa sig vid fredagens rusch 

på ica var det inte till att tala om. Tanken på 

att söka ersättning utan att vara påtagligt sjuk, 

skulle vara detsamma som att synda mot Guds 

sjunde bud: ”Du skall icke stjäla”. 

Vittnar kanske inte sådana attityder om en intensiv 

social kontroll och bringar till livs länets 

långa frikyrkliga traditioner? Det visade sig vara 

en alltför enkel slutsats. På flera av de orter vi undersökte 

i länet var invandringen betydande. En 

kommun som Gislaved hade samma andel utri- 

foto:antti aino-Koivisto/scanPiX 

kes födda som Malmö, befolkningen hade rötter 

i mer än 60 nationer och här fanns katolska, ortodoxa, 

muslimska och protestantiska trosbekännare. 

Senast var det flyktingar från Somalia och 

Irak som hade bosatt sig i kommunen. Här var 

uppenbarligen förklaringen mer komplex än att 

jantelagen tillämpades. Utmärkande för orterna 

var ett intensivt föreningsliv där folk sportade, 

orienterade, gick på brukshundsklubben, läste i 

cirklar och fyllde sin fritid tillsammans med andra. 

Det gick snörräta spår mellan hemmet, jobbet 

och idrottshallen. Det var lätt att ”komma 

in” i samhället bara man var beredd att bidra. 

Jönköpings län var välsignat av småföretagarandan, 

av modernitetens ihärdiga förhoppningar 

om att morgondagen ska bota dagens tillkortakommande. 

Ett slags weberiansk protestantisk 

etik, om man så vill, men rotad mer i hur vardagen 

var organiserad än i relationen till Gud. 

bidrag – en moralisk rätt? 

I Jämtland var situationen på arbetsmarknaden 

betydligt svårare. Jobben för männen var säsongsbetonade 

och stadiga anställningar för kvinnor 

fanns ofta inom den offentliga sektorn. Attityden 

till bidrag från det allmänna var också mycket 

präglad av detta. Under åren hade man fått vänja 

Sverige ligger i den absoluta 

världstoppen när det gäller 

andelen människor som 

går sjukskrivna. ”Utanför- 

skap” och ”stress” är två 

vanliga förklaringar till de 

höga ohälsotalen. En studie 

inom ramen för forsknings- 

programmet Trygghetens 

variationer ger dock en annan 

bild av verkligheten. På orter 

med gott om arbete var det 

få sjukskrivningar, på ställen 

med ont om jobb var däremot 

många sjukskrivna. Livsmöns- 

ter, religiös bakgrund och fri- 

tidsintressen var sådant som 

spelade in för benägenheten 

att sjukskriva sig. 

tvärsnitt 1/09 9

140% av riksvärdet (24) 

Ohälsotalet efter kommuner 

år 2003. Med gulfärg mar- 

keras normalvärdet medan 

grönt är lägre. Ju rödare desto 

högre tal. 


sig vid att förstå innebörden av ord som regionalpolitiska 

stöd, investeringsstöd och arbetslöshetsunderstöd. 

En läkare berättade om hur skogsarbetare 

kunde komma in på mottagningen och 

begära att nu få bli sjukskriven efter alla år av slit, 

och liknande attityder kunde höras från vårdpersonal 

som ”vänt gubbar” till ryggen värkte. 

Avståndet till Stockholm var stort och den 

gängse uppfattningen var att ”Centrum” åren 

igenom hade tappat bygden på vinsterna från 

skogen och från vattenkraften och nu också 

tömt byarna på folk. Det fanns en moralisk rätt 

att kräva tillbaka något av det man under åren 

bidragit med till samhället och man åberopade 

ofta folkhemmets jämlikhetstanke som moralisk 

instans. Av tradition och ren motsträvighet slöt 

också många upp bakom den jämtländska själv- 

Ohälsotalet per 2003–10 

ständighetsrörelsen. Man hade blivit annorlunda, 

man var förfördelad. 

Sjukskriven var man från arbetet, inte resten 

av livet. Att vara arbetslös innebar sällan att vara 

sysslolös, som det ofta påpekades. Fritiden i Småland 

inbjöd till att mötas över klassmässiga, religiösa 

och etniska gränser. Här höll man ett öga på 

varandra och möttes nästa dag på jobbet. Fritiden 

i Jämtland däremot handlade mycket om friheten 

i landskapet, om att träffa släkt och vänner. 

För försörjningen var landskapet ofta betydande. 

Under bärplockningen, på höstjakten och vårvinterns 

fiske var det möjligt att fylla på frysboxen 

inför nästa säsong. Att vara ute var också att bidra 

till det sociala nätverk som höll kontakterna inom 

byn och familjen vid liv. ”Jag förstår inte hur jag 

hann med att arbeta förr”, sade en tjänsteman 

som nu tagit ut sjuk– och aktivitetsersättning. 

Många hade tillgång till mark genom ägande 

eller via släkten. Och sättet att leva förutsatte 

ägande och territorium. Möjligheterna för en 

somalisk ung man att bli med i ett jaktlag i 

Strömsund var betydlig mindre än att bli upptagen 

i Gislaveds volleybollag. Här spelade det 

större roll vem man var än vad man kunde. Såtillvida 

var det en återklang av ett mer traditionellt 

samhälle. Livet i skog och mark var gott 

och belönande, men band samtidigt folk till 

primärnäringarna med deras ideal och höll dem 

kvar i en form av naturahushållning. Entreprenörerna 

var i jämförelse med Jönköpings län ytterligt 

få – och så var invandrarna. 

Det utrymme som bereddes åt den sjukskrivne 

såg alltså mycket annorlunda ut i de två regioner 

som vi undersökte. Men att man under 

åren blivit beroende av statligt stöd i Norrlands 

inland och klarade sig på egen hand i det idoga 

Småland var väl kanske inte mer än väntat. 

Djupare funderingar väcker det kanske att sjukskrivningar 

också har en prediktiv förmåga. Den 

som får en diagnos måste också leva upp till den 

för att bibehålla sin självrespekt. Det förefaller 

som om lokaliseringspolitik kunde bedrivas på 

ett mer humant sätt än att låta folk undersöka 

på vad sätt de kan vara sjuka för att klara sin försörjning. 

Bidragen låste paradoxalt nog fast regionen 

i ett livsmönster som var nedbrytande. 

Studien visade också den enorma betydelse 

som lokal kultur har i ett så till synes centraliserat 

land som Sverige. Det var samhället man

odde i som satte ramarna för hur frisk man 

skulle vara och som uppträdde som en aktör i 

förhållande till staten. Det var samhället som 

gav sitt medgivande eller fungerade återhållande 

på om folk skulle gå sjukskrivna. 

betydelsen av det lokala 

Märkligt är hur betydelsen av det lokala har ökat 

i globaliseringens värld. Det lokala är inte längre 

en ort långt borta i provinsen utan är på ett helt 

annat sätt indraget via medier och lättheten att 

resa. Alla de platser vi besökte var också angelägna 

om att putsa på sin kulturella profil med 

historia, traditioner och märkespersoner – något 

de använde i sin branding och place marketing. 

Men lokal kultur kommer i många olika skepna- 

”Det förefaller som om lokaliseringspolitik 

kunde bedrivas på ett mer humant sätt…” 

der. När man ser på skillnaderna mellan de två 

regionerna i Sverige, påminner det stark om vad 

statsvetaren Robert Putnam fann i sin banbrytande 

studie av Italien i boken Den fungerande 

demokratin (1993), nämligen att det lokala livet 

är själva förutsättningen för hur människor förhåller 

sig till så grundläggande dimensioner i ett 

samhälle som demokrati och förtroende för såväl 

nästan som för det allmänna. 

Han menade alltså att tillit (trust) är något som 

byggs underifrån, i vardagen. I de industriellt utvecklade 

norra delarna av Italien, där människor 

var indragna i föreningsaktiviteter, klubbar och 

sällskap där utvecklades det som han kom att 

kalla ett ”överbryggande socialt kapital”. Det betydde 

att när de lärt sig att lita på varandra i det 

lilla, så kom de också att hysa generellt förtroende 

för folk i det stora. I de svagt utvecklade södra 

delarna hyste man också ett starkt förtroende för 

det lokala, men det var fotat mer på en snäv krets 

av familj och redan etablerade nätverk; kunskapen 

om det avgränsade territoriet var stor och 

lokalpatriotismen dominerade. Här formades ett 

”inbundet socialt kapital” där man såg den egna 

bygden i kontrast till det större samhället, något 

som man ansåg sig ha större skäl att misstro 

än lita på. Där det överbryggande kapitalet var 

förhärskande visade sig också att folk inte bara 

var mer tränade i att använda sig av umgängeslivets 

många växelmynt, att träffas och ta in det 

nya. De var dessutom mycket friskare och krävde 

mindre av vården. Motsatsen gällde där det inbundna 

kapitalet övervägde. 

Vår undersökning av ohälsan i Sverige och de 

många sjukskrivningarna lyfte fram några tydliga 

likheter. Och de går långt utöver kunskapen om 

hur livet ser ut i Jämtland eller Småland. Sjukskrivningar 

kan mycket riktigt läsas som ett varningstecken, 

men paradoxalt nog för ett fastklamrande 

vid det som är bestående och ger omedelbar 

trygghet för dagen. 

Det var just avsaknaden av det moderna livets 

utmaningar och många möjligheter som påverkade 

sjukskrivningsfrekvensen – inte motsatsen. I 

sådana områden där man genom näringslivet var 

djupt indragen i de globala processerna, där man 

levde av lönearbete och där den kulturella mångfalden 

var stor och föreningslivet rikt, där var 

talen för ohälsa också jämförelsevis låga. Hälsan, 

hoppet och förtroendet grodde i miljöer där förändring 

och uppbrott var dagens lösen. Omvänt 

verkade ohälsotalen gå upp i de delar av Sverige 

där folk var bundna till platsen med släkt och familj, 

levde ett naturnära liv och slog vakt om det 

genuina och särpräglade. ó 

fotnot: 

Ohälsotalet är det antal dagar som försäkringskassan betalar 

ut olika former av sjukersättning för befolkningen mellan 16 

och 64 års ålder. 

I ohälsans tid – ny bok om sjukskrivningar och kulturmönster 

Artikeln baserar sig på forskningsprogrammet Trygghetens variationer (2003–2007) som drivits av statsvetarna Bo Rothstein, 

Isabell schierenbeck och Helena Olofsdotter stensöta samt etnologerna Kjell Hansen, Mia Marie Hammarlin och Jonas frykman. 

Den etnologiska undersökningen redovisas i en nyutkommen bok av Jonas frykman och Kjell Hansen: i ohälsans tid: sjukskrivningar 

och kulturmönster i det samtida sverige (Carlssons förlag). 

för ytterligare information se: www.tryggvar.se 

tvärsnitt 1/09 1

eportage 

Minnesinstitutionerna – bortglömd 

infrastruktur för forskning 

Biblioteket i Alexandria, de medeltida 

klostren och renässansens konstsamlingar 

– visst har humaniora en stolt och 

mycket gammal tradition av forskningsinfrastruktur! 

Men i det nutida europas 

debatt om forskningsinfrastruktur har 

humaniora hamnat på efterkälken och 

minnesinstitutionerna, det vill säga arkiv, 

bibliotek och museer, helt försummats. 

Det konstaterades vid ett symposium på 

Kungl. biblioteket i höstas. 

För att komma någon vart borde humanvetare 

både precisera och vidga sig 

ifråga om investeringar i forskningsinfrastruktur, 

framhöll professor Arne 

Jarrick i sitt inledningstal. 

– Å ena sidan bör de precisera och 

gränsa av vilka de grundläggande och 

långsiktiga forskningsfrågorna är som 

motiverar ny infrastruktur. Å andra 

sidan bör de tänka vidare än till databaser, 

till exempel till uppbyggnad av 

anläggningar för fysiska experiment av 

olika slag. 

En orsak till att humaniora har haft 

svårt att göra sig gällande i diskussionen 

är att organisationen esfri, som 2006 

presenterade en strategisk vägvisare för 

europeisk forskningsinfrastruktur, har 

utgått från naturvetenskapens villkor, 

där forskningsinfrastruktur är liktydig 

med tekniska anläggningar och databaser 

– inte arkiv, bibliotek och museer. 

Det påpekade Rüdiger Klein, European 

Science Foundation, esf. 

– Humaniora och delvis samhällsvetenskap 

har inte haft någon framträdande 

plats i det mentala landskapet i 


den miljö där vägvisaren kommit till, 

konstaterade Klein. 

Flera talare noterade att det även i 

Sverige är en mycket liten del av diskussionen 

om forskningsinfrastruktur som 

handlar om humaniora, och att denna 

sällan eller aldrig berör minnesinstitutionerna. 

Det var en unison åsikt vid 

symposiet att avståndet mellan svenska 

minnesinstitutioner och forskare blivit 

för stort, vilket bland annat resulterat 

i att minnesinstitutionerna negligeras 

i samtalet om forskningsinfrastruktur 

och att deras samlingar underutnyttjas 

gravt av forskningen. 

Administrativa skäl angavs som en 

förklaring. De flesta minnesinstitutioner 

sorterar under kulturdepartementet 

vilket ger dem ett visst avstånd till 

forskningsdiskussionen. 

Och även Kungl. biblioteket, kb, som 

ligger under utbildningsdepartementet, 

glöms bort som forskningsinfrastruktur 

eftersom det inte finansieras av Vetenskapsrådets 

kommitté för forskningens 

infrastrukturer, menade Jan Hagerlid, 

kb. 

– Att minnesinstitutionerna definieras 

bort som forskningsinfrastruktur av 

administrativa skäl är ett problem. Man 

bör kunna föra en diskussion som täcker 

hela fältet, slog Hagerlid fast. 

behovet av digitalisering 

Diskussionen vid symposiet kretsade i 

stor utsträckning kring behovet av digitalisering 

av minnesinstitutionernas material 

– det vill säga att äldre, fysisk information 

överförs till elektronisk form, 

vilket förstås skapar helt nya förutsättningar 

för tillhandahållande, sökning 

och bearbetning. Många menade att just 

frågan om digitalisering gör det extra 

angeläget att överbrygga klyftan mellan 

forskarvärld och minnesinstitutioner. De 

begränsade ekonomiska resurserna gör 

att bara en liten del av minnesinstitutionernas 

material kan digitaliseras, varför 

det är önskvärt att minnesinstitutioner 

och forskare gemensamt resonerar sig 

fram till vad som ska prioriteras. Framgångsrikt 

samarbete därvidlag stärker 

också argumentationen för ökade resurser 

för digitalisering i framtiden. 

Omvänt gäller att brist på samarbete 

mellan forskare och minnesinstitutioner 

riskerar att leda till disparata och 

för forskarvärlden ogynnsamma urval i 

digitaliseringen. 

Lars Ilshammar, Arbetarrörelsens arkiv 

och bibliotek, manade till stor ödmjukhet 

i prioriteringsarbetet, då det i 

stor utsträckning kommer att styra vilket 

material som beforskas i framtiden. 

Ju längre digitaliseringen fortskrider, 

desto djupare ”digital skugga” kommer 

det icke digitaliserade materialet att 

drabbas av, framhöll han. 

Kommunikationskanaler för dialog 

mellan forskarvärld och minnesinstitutioner 

efterlystes av många talare. Vissa 

sådana fora existerar redan idag, bland 

annat olika forskarråd vid Riksarkivet 

och kb. Men riksarkivarie Tomas Lidman 

vittnade om stora svårigheter att engagera 

forskarna i detta meningsutbyte: 

– Jag vill påstå att vi på Riksarkivet 

är väldigt öppna, men det har varit

foto:Kungl. biblioteKet/ulf lunDin 

Utbytet mellan forskarvärlden och minnesinstitutionerna behöver bli mycket bättre. Och minnesinstitutio- 

nerna behöver också inkluderas i diskussionen om forskningsinfrastruktur. Det var två slutsatser vid sympo- 

siet ”Infrastruktur i samverkan – forskarsamhället och minnesinstitutionerna” på Kungl. Biblioteket i höstas. 

svårt att få forskarvärlden att artikulera 

några behov, och få forskare vill delta i 

vår samarbetsgrupp. Istället får de andra 

grupper som artikulerar sig tydligt, 

framför allt amatörforskare inriktade på 

släkt och hembygd, större inflytande. 

Eva Strangert, Umeå universitet, 

som 2006–2007 utredde behoven av 

forskningsinfrastruktur inom svensk 

humaniora, höll med: 

– Forskarna vill ha digitaliserat material, 

men är mindre tydliga när det 

gäller avgränsningar och prioriteringar. 

Det arbetet återstår ännu. 

svårtillgängligt material 

Mats Rolén, Riksbankens Jubileumsfond 

och ledamot i Nordiska museets 

styrelse var en av flera som påpekade att 

minnesinstitutionerna är en heterogen 

grupp, och att arkiv och bibliotek tycks 

ha relativt lätt att kommunicera med 

varandra och med akademierna, medan 

museerna befinner sig på längre avstånd 

från de övriga. 

Birgitta Svensson, etnolog som delar 

sin tid mellan Stockholms universitet 

och Nordiska museet, var inne på samma 

tema: 

– Det är underbart med Riksarkivets 

och kb:s fantastiska hemsidor där man 

kan söka allting. När vi forskare använder 

oss av museerna tar det alltid så 

otroligt mycket mer tid. 

Hon gjorde en snabb enkät i auditoriet, 

varvid tre, fyra av ett femtiotal? 

närvarande uppgav att de använde minnesinstitutionernas 

material i sin forskning. 

– Det är det jag menar. Det är så 

svårtillgängligt! utbrast Svensson. Det 

mesta av museernas samlingar finns 

inte ens i register. Men springer man 

på rätt arkivarie kan man få besked, och 

när man väl hittar materialet har det i 

gengäld ofta väldigt hög kvalitet. 

– Det här problemet blir tydligt nu 

när det tillkommit ett tjugotal postdokforskare 

på minnesinstitutionerna, fortsatte 

Svensson. Det händer saker när de 

unga kommer in och börjar ställa frågor 

och riva i materialet. 

Regeringens museikoordinator 

Christina von Arbin var orolig för att 

forskarnas underutnyttjande av museernas 

samlingar ska snedvrida urvalet 

för digitalisering. 

Om forskningen ska styra digitaliseringen, 

och forskarna inte är intresserade 

av tredimensionella föremål på 

museerna, så riskerar ett enormt forskningsmaterial 

att bli liggande för fäfot, 

sade von Arbin. 

tvärsnitt 1/09

foto:anette anDersson reportage 

Hon ansåg också att digitalisering kan 

hjälpa många museer att få den överblick 

över sina samlingar som de idag 

saknar. Överblicken är bland annat en 

förutsättning för att våga gallra bort redundant 

material i samlingarna, påpekade 

hon. 

Många talare efterlyste politisk vilja 

och beskrev styrningen från departementen 

som obefintlig. Alla initiativ 

på området – till exempel sammanslagningen 

av kb och Statens ljud- och bildarkiv 

– kommer från myndigheterna 

själva, påpekade bland andra riksbibliotekarie 

Gunnar Sahlin. Vi har minnesinstitutioner, 

men skulle också behöva 

en ”minnespolitik”, som Lars Ilshammar 

uttryckte det. ó 

fotnot: 


AnDeRs nILssOn, frilansjournalist 

symposiet ”Infrastruktur i samverkan – forskarsam- 

hället och minnesinstitutionerna” hölls i stock- 

holm den 11–12 november 2008. Arrangörer var 

Kungl. biblioteket, Riksbankens Jubileumsfond 

och Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora 

och samhällsvetenskap. 

foto:anette anDersson foto:anette anDersson 

Journalisten och författaren Anders Björnsson var 

moderator. 

De flesta initiativ när det gäller infrastruktursatsningar 

kommer från myndigheterna själva, påpekade 

bland andra riksbibliotekarie Gunnar Sahlin. 

Tillsammans med många andra talare efterlyste han 

större politisk vilja inom området. 

– Om forskningen ska styra digitaliseringen, och forskarna inte är intresserade av tredimensionella föremål på 

museerna, så riskerar ett enormt forskningsmaterial att bli liggande för fäfot, sade regeringens museikoordinator 

Christina von Arbin (mitten). 

lästips 

Global challenges – Regional opportunities 

Rapport från den nordiska konferensen ”Global chal- 

lenges – Regional opportunities. How can research 

infrastructure and escience support nordic competitiveness?” 

som hölls i stockholm i november 2008. 

Kan laddas ner från: www.vr.se/nordicinfra 

”Dags att digitalisera humaniora”, 

tvärsnitt nr 1:08 

för den som vill sätta sig in i arbetet kring forskningsinfrastrukturer 

gäller det att hålla ordning 

på en rad akronymer. I anslutning till ovanstående 

artikel finns en matnyttig presentation av några av 

de viktigaste kommittéerna/organisationerna inom 

området: 

KfI (Kommittén för forskningens infrastrukturer), 

DIsC (Database Infrastructure Committee), snD 

(svensk nationell datatjänst) och esfRI (european 

strategy forum On Research Infrastructures). 

www.vr.se/tvarsnitt 

”Humanister måste precisera behovet av 

digitalisering”, forska nr 4:2008. 

Mer om symposiet ”Infrastruktur i samverkan – 

forskarsamhället och minnesinstitutionerna”. 

http://forska.vr.se 

Vetenskapsrådets guide till 

infrastrukturen 

Infrastrukturguiden har ett tidsperspektiv på tio 

till tjugo år och utgör underlag vid diskussioner 

om finansiering av framtida infrastrukturer inom 

Vetenskapsrådet, men även i samarbete med andra 

forskningsfinansiärer nationellt och internationellt. 

Guiden kan beställas från Vetenskapsrådets publikationstjänst. 

Den kan också laddas ner som pdf från 

Vetenskapsrådets webbplats. www.vr.se. 

Databaser och digitalisering inom 

humaniora – existerande resurser 

och framtida behov och 

svensk språkteknologi – existerande 

forskningsinfrastruktur och framtida 

behov 

Två kartläggningar av infrastruktur inom humaniora. 

Kan laddas ner från DIsC:s webbplats. 

www.disc.vr.se

foto:Privat 

enkät 

”Digitalisering i större skala 

skulle betyda mycket” 

Digitalisering av minnesinstitutionernas samlingar skapar nya möjligheter, men ställer 

också stora krav på resurser, samordning och prioritering. Hur ser utbytet mellan 

forskarvärlden och minnesinstitutionerna ut idag? Och vad görs för att öka användandet 

av minnesinstitutionernas material i forskningen? 

Vi bad företrädare för ett bibliotek, ett museum respektive ett arkiv att svara på 

några frågor. 

matHias von WacHenFeldt, chef för 

forskaravdelningen, Stifts- och landsbiblioteket 

i Linköping 

1) hur stor del av era samlingar är digitaliserade? vilket material rör det sig om? 

2) vilka projekt som påverkar forskningens tillgång till materialet pågår hos er idag eller 

är planerade? 

3) i vilken utsträckning använder sig forskare av ert material? 

4) bör något göras för att öka användandet av minnesinstitutionernas material i forskningen? 

i så fall vad? 

1) Arbetet med att göra våra samlingar 

digitalt tillgängliga har hittills främst 

bestått i att sammanställa digitala 

kataloger. Idag finns i stort sett hela 

den äldre boksamlingen, cirka 150 000 

titlar, i en katalog som man kan söka 

i på nätet. Vi har också gjort elektroniska 

kataloger till vår omfattande 

brevsamling. Vi fotograferar även 

material på begäran – i fjol blev det 

ungefär tusen digitala kopior. 

2) Tillsammans med Östergötlands 

länsmuseum, Linköpings stadsarkiv 

och Linköpings universitet har vi 

fått medel från den lokala Westman- 

Wernerska stiftelsen för projektet 

Linköping genom tiderna, där vi ska 

lyfta fram stadens historia i digital 

form. Vi bygger just nu upp en digitaliseringsstudio 

i källaren och kommer 

att ha en halvtidstjänst i två år 

för att digitalisera skrifter från medel- 

tiden och framåt som rör staden. 

Projektet innebär en chans för oss att 

bygga upp en digitaliseringsverksamhet 

som vi senare kan utnyttja för andra 

delar av samlingarna. 

3) Vi får så gott som varje vecka in förfrågningar 

om kopior från handskrifter 

och äldre böcker. De digitala katalogerna 

på nätet har gjort att efterfrågan 

på vårt material ökat från både när och 

fjärran. 2008 tog vi fram 1 327 handskriftsvolymer, 

1 268 äldre böcker, 253 

dagstidningslägg och ett antal kartor 

till våra besökare i forskarsalen. Vår 

ambition är att användandet ska öka. 

4) Digitalisering i stor skala av vårt material 

skulle förstås betyda mycket. Av 

den anledningen måste vi minnesinstitutioner 

bestämma oss för hur vi ska 

ställa oss till Googles digitaliseringsprojekt 

i mastodontformat och andra 

kommersiella initiativ. Själv tycker jag 

att det finns ett värde i ett institutionellt 

handhavande. För att vi alla ska 

kunna utnyttja våra resurser effektivt 

behövs också mycket mer nationell 

samordning. Det gäller dels vilket material 

som ska digitaliseras och av vem, 

dels vilka tekniska lösningar som ska 

användas. Där behöver kb ta på sig en 

mycket mer aktiv roll. ó 

forts. på nästa uppslag 

tvärsnitt 1/09

foto:Privat 

enkät 

Katarina eK-nilsson (bilden), arkivchef 

och Berit rönnstedt, planeringschef, 

Nordiska museet i Stockholm 

1) 100 procent av föremålssamlingarna 

är registrerade i digital form och 19 

procent av posterna är försedda med 

digital bild. Hela föremålssamlingen, 

cirka 1,3 miljoner föremål, är digitalt 

tillgänglig i vårt kunskapscentrum 

Fatburen, där användaren på ett och 

samma ställe, via databaserna, kan nå 

såväl museets omfattande bibliotek, 

som föremålssamlingar och arkiv. 

Drygt 28 000 av museets föremål och 

fotografier är även tillgängliga på internet, 

där antalet utlagda poster kontinuerligt 

ökar. Drygt 8 000 arkiv- 

bildare/poster är digitalt registrerade 

och därmed digitalt tillgängliga 

på registernivå. Detta utgör cirka 25 

procent av arkivaccessionerna som är 

registrerade på en övergripande nivå. 

2) Digitaliseringsarbetet pågår kontinuerligt, 

både när det gäller fotografier, 

arkivmaterial och komplettering av 

information om föremålen i databaserna. 

Prioriterade områden är dels 

det material som efterfrågas av externa 

användare, dels material som är 

under arbete inom museet. 


foto:sXc 

3) Arkivmaterialet används frekvent 

av forskare inom skilda discipliner. 

Efterfrågan rör huvudsakligen fysiskt 

material, alltså dokument. När 

det gäller bildmaterialet efterfrågas 

de digitala bilderna i ökad omfattning 

allteftersom andelen digitala, 

och digitalt registrerade, bilder ökar. 

Forskarens ingång till föremålssamlingarna 

sker genom föremålsdatabasen 

Primus. Uppgifterna i databasen 

ger möjlighet till överblick och 

urval inför fördjupade föremålsstudier. 

4) Informera om de rika källmaterial 

som finns i museet och framför allt 

fortsätta digitaliseringsarbetet (öka 

den textburna informationsmängden 

och antalet fotografier) för att göra 

materialet lättare tillgängligt och fylligare. 

Tillskott av ekonomiska resurser 

krävs för att digitaliseringsarbetet ska 

kunna drivas i rimlig takt. ó

foto:Kungl. biblioteKet/ulf lunDin 

Bo tHalén, regionarkivarie, Region- och 

stadsarkivet i Göteborg 

1) Av vårt äldre fysiska material är 

mycket lite digitaliserat – det har vi 

inte haft resurser till. Vi har stora 

mängder digitalt material, men det är 

nyare material som levererats hit i digital 

form från sjukvård, socialtjänst, 

skola, med flera. Ett aktuellt exempel 

är en matrikel för anställda i Göteborgs 

stad 1984–2008, motsvarande 

500 hyllmeter. 

2) Vi skannar nu hela Sahlgrenskas bestånd 

av patientjournaler ungefär 30 

år bakåt, omkring 17 000 hyllmeter, 

i ett specialprojekt där sjukhuset står 

för kostnaderna. 

foto:Privat 

Vi ska också försöka få igenom ett 

projekt att skanna lönelistor från 

Göteborgs stad och Västra Götalandsregionen. 

Det är ett material 

som efterfrågas ofta, och som är 

svårt att hitta i. I digitaliserad form 

kan dessa listor användas bland annat 

för forskning om löneutveckling 

och pensionsberäkningar. En dröm 

som vi inte har resurser att realisera 

är digitalisering av handlingarna från 

Göteborgs fattigvård från 1799 och 

framåt eller något annat riktigt gammalt 

material, även om det säkert 

skulle vara väldigt uppskattat av till 

exempel socialhistoriker. 

3) Vi har forskare här varje dag. Vad gäller 

vetenskaplig forskning dominerar 

den medicinska. Vi har också många 

släktforskare och studenter som skriver 

uppsatser om till exempel stadsbyggnad. 

Men det känns ändå som 

om materialet underutnyttjas. Ett 

skäl kan vara att det är svårt att hitta 

i ett arkiv – det kräver mycket större 

arbetsinsats än att leta information 

på bibliotek. Medicinarna har oftast 

råd att anställa forskningsassistenter 

som kommer hit och gör grovgörat åt 

dem. Humanisterna däremot, måste 

göra grovjobbet själva, och då kanske 

man hellre väljer att forska på andra 

källor. 

4) Framför allt att skapa fylligare register 

och arkivförteckningar och lägga 

ut dem på nätet om de inte redan 

finns där. Konkret innebär det att 

gå igenom alla register och öka informationsmängden 

i dem. En kort 

upplysning om att vi har Askims 

barnavårdsnämnds arkiv ger inte så 

mycket – det kunde nog många räkna 

ut ändå. Man behöver få veta mer 

exakt vad som finns i materialet som 

kan intressera forskare. ó 

tvärsnitt 1/09 7

foto:Privat 


foto:Privat 

en öppen och tolerant region lockar till sig människor, 

idéer och kapital. Det är den bärande tanken 

i den amerikanske kändisprofessorn Richard floridas 

tes om förutsättningar för ekonomisk tillväxt. 

Hans tankegångar har fått stor spridning bland 

svenska politiker och stadsplanerare. Men går 

3T-modellen, som den kallas, att tillämpa på fallet 

sverige? nej, bara till viss del, menar forskarna 

Bjørn Asheim och Høgni Kalsø Hansen. 

Konkurrensen mellan storstadsregionerna har 

fått en allt större betydelse inom regional utveckling 

och planering. Ett skäl till detta är att 

tillgången på högutbildad arbetskraft har blivit 

avgörande för att främja innovation och kunskapsbildning, 

vilket krävs för att den västerländska 

ekonomin ska kunna behålla sin konkurrenskraft. 

Således har fokus alltmer inriktats 

på den geografiska spridningen av högutbildade. 

En växande ström av litteratur i ämnet hävdar 

att storstäderna kan liknas vid ett slags lokomotiv 

för regional utveckling och tillväxt, eftersom 

de lockar till sig högutbildad arbetskraft. Detta 

tänkesätt brukar kallas ”urban turn”. 

I ett nyligen avslutat esf-projekt (se faktaruta) 

har vi, parallellt med andra europeiska forskare, 

undersökt vilka faktorer som har betydelse 

för att attrahera högutbildad arbetskraft. Vi har 

BjØrn asHeim är professor i ekonomisk geografi vid Institutionen för kulturgeografi 

och ekonomisk geografi, Lunds universitet, och biträdande föreståndare 

för CIRCLE (Centre for Innovation, Research and Competence in the Learning 

Economy), Lunds universitet. Han har varit koordinator för ESF-projektet 

Technology, Talent and Tolerance in European Cities (se faktaruta). 

HØGni KalsØ Hansen, fil.dr i ekonomisk geografi, arbetar vid CIRCLE, Lunds universitet. 

Han disputerade 2008 på avhandlingen The Urban Turn – and the Location 

of Economic Activities, i vilken han kritiskt granskar samt vidareutvecklar 

den amerikanske professorn Richard Floridas teori om ”den kreativa klassen”. 

amerikansk tillväxtteori 

passarintesvenskaregioner 

särskilt granskat den så kallade 3t-modellen 

(Teknologi, Talang, Tolerans), vilken har fått 

stort genomslag inom regionalpolitiken, och 

undersökt hur pass användbar metoden är i en 

svensk och nordisk kontext. 

den kreativa klassen 

Den amerikanske samhällsforskaren Richard 

Floridas 3t-modell och hans teori om ”den kreativa 

klassen” och dess inverkan på regional tillväxt 

har fått enorm uppmärksamhet sedan The 

Rise of the Creative Class kom ut 2002. Bokens 

idéer har tillämpats av makthavare och stadsplanerare 

i stor omfattning och idag har många 

nordiska kommuner implementerat delar av 

Floridas lära i sin regionalpolitik. 

Vad Florida huvudsakligen säger är att ”den 

kreativa klassen” – det vill säga talangfulla människor 

som uppbär lön för sina kreativa och intellektuella 

kunskaper, såsom forskare, ingenjörer, 

kulturarbetare och designers – dras till 

platser med vissa förutsättningar. Dessa förutsättningar 

kallas personklimatsfaktorer och utgörs 

av bland annat öppenhet, tolerans, ett rikt 

kulturutbud och bra offentlig service. 

Floridas poäng är att kombinationen av personklimat 

och affärsklimat (entreprenöranda, 

innovationssystem etc.) attraherar medlemmar

foto:göran gustafson/scanPiX 

”…storstäderna kan liknas vid ett slags 

lokomotiv för regional utveckling och 

tillväxt…” 

av den kreativa klassen och genererar regional 

tillväxt. En kreativ och öppen miljö är alltså en 

förutsättning för ekonomisk framgång. 

I Sverige räknas 35 procent av den yrkesarbetande 

befolkningen till den så kallade kreativa 

klassen, vilket är en hög siffra jämfört med exempelvis 

usa. Den svenska studien inleddes med 

att vi kartlade den kreativa klassens utbredning 

och dynamik, baserat på kvantitativa data. (Den 

kreativa klassen är i det svenska fallet anpassad 

efter det svenska yrkesregistret – Standard för 

svensk yrkesklassificering, ssyk.) 

I nästa steg undersökte vi den regionala fördelningen 

av den kreativa klassen och indikatorer 

på teknologi, talang och tolerans. I likhet 

med Floridas resultat från usa visade våra 

resultat att det är de stora orterna – Uppsala, 

Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund – som 

har den största koncentrationen av teknologi, 

talang och tolerans och därmed de bästa förutsättningarna 

för att generera tillväxt. Men även 

om resultaten stämmer överens med Floridas 

bild, är inte relationen så enkel som 3t-modellen 

anger. 

3t i en svensk kontext 

Florida argumenterar alltså för att det är kombinationen 

av teknologi, talang och tolerans 

som skapar tillväxt. Med svenska data testades 

tesen genom användning av multivariabla 

regressionsmodeller för att få fram relationen 

mellan personklimatet, den kreativa klassen, affärsklimatet 

och regional tillväxt. Av detta drog 

vi slutsatsen att den kreativa klassen med tiden 

har en positiv inverkan på regional utveckling 

men att affärsklimatet i Floridas teoretiska modell 

inte verkar särskilt betydelsefull i en svensk 

kontext. 

På basis av de statistiska modellerna fann vi 

att 3t-modellen inte är helt tillämplig i fallet 

Sverige. Tillväxten är i stället beroende av endast 

två variabler: tolerans och talang. 

Svårigheten att finna stöd för Floridas 3t-modell 

i ett svenskt sammanhang har flera orsaker. 

Först och främst har Sverige som välfärdsstat en 

helt annan arbetsmarknadsdynamik än usa, vilket 

vi återkommer till i slutet av artikeln. För 

det andra tycker vi att det är problematiskt att 

Floridas tes antar att en så stor andel av den arbetande 

befolkningen (35 procent) har samma 

preferenser eller balans mellan arbetsliv och 

privatliv. Därför inriktade sig den sista delen av 

det svenska forskningsprojektet på att anpassa 

Floridas teorier till en svensk kontext. 

I begynnelsen blev samhäl- 

len framgångsrika genom 

tillgång på råvaror och 

materiell infrastruktur. Idag 

är det ”den kreativa klassen” 

som fungerar som motor för 

regional utveckling och eko- 

nomisk tillväxt. Det menar 

den amerikanske samhälls- 

forskaren Richard Florida vars 

3T-modell (Teknologi, Talang, 

Tolerans) har fått ett enormt 

genomslag bland stadsplane- 

rare och beslutsfattare. Men 

i ett svenskt sammanhang 

finns det bara delvis stöd för 

modellen, skriver forskarna 

Bjørn Asheim och Høgni Kalsø 

Hansen. 

tvärsnitt 1/09 9

fakta/Technology, 

Talent and Tolerance 

in european Cities 

Technology, Talent and 

Tolerance in european 

Cities: A Comparative 

Analysis (2004–2007) är 

ett esf-projekt (european 

science foundation) i vilket 

den svenska delen av 

forskningen finansierades 

av Vetenskapsrådet. syftet 

var att identifiera och 

jämföra kvaliteten på en 

plats och dess inverkan 

på regional utveckling 

med speciellt intresse för 

faktorer som påverkar 

attraktionen av kreativa 

talanger och högutbildad 

arbetskraft. Åtta europeiska 

länder deltog i projektet: 

Danmark, finland, 

Tyskland, Holland, norge, 

sverige, schweiz och 

storbritannien. Professor 

Bjørn Asheim vid Lunds 

universitet har varit koordinator. 

Tidigare sökte sig arbetstagare 

till de platser där jobben 

fanns. Nu är det istället 

företagen som måste söka 

sig till de platser där ”den 

kreativa klassen” finns. Dessa 

miljöer präglas enligt Richard 

Florida av kulturell, intellektuell, 

konstnärlig och etnisk 

mångfald. 


foto:lasse Pettersson/scanPiX 

Gemensamt för medlemmar inom den kreativa 

klassen är att de använder sina kreativa och intellektuella 

kunskaper för att utföra sina arbetsuppgifter. 

Kunskap kan dock indelas i minst tre 

typer: analytisk (”know why”), syntetisk (”know 

how”) och symbolisk (”know who”). Baserat på 

detta antagande drog vi slutsatsen att olika kunskapstyper 

stimuleras olika och att den kreativa 

klassens lokaliseringspreferenser därför varierar 

beroende på vilken kunskapsbas hans eller hennes 

yrke bygger på. Människor inom mode och 

design kan föredra en urban livsstil medan ingenjörer 

är mindre beroende av storstadspulsen 

och kanske föredrar förortsliv, så länge arbetet 

är tillräckligt intressant. 

Vissa typer av arbeten är mer beroende av dynamiken 

på platsen än andra. Genom att testa 

dessa antaganden på regional basis fann vi att i 

svenska regioner som domineras av människor 

vars arbeten bygger på en syntetisk kunskapsbas 

är affärsklimatsfaktorer viktigare än personklimatsfaktorer. 

I regioner som domineras av 

människor vars arbeten bygger på symboliska 

och analytiska kunskapsbaser tenderar däremot 

personklimatsfaktorer att vara viktigare än traditionella 

affärsklimatsfaktorer. 

nordiska jämförelser 

På basis av resultaten i Sverige och liknande rön 

av kollegor i Danmark, Finland och Norge, inledde 

vi en nordisk studie inriktad på i vilken 

utsträckning platsers personklimat – det vill säga 

tolerans, öppenhet, kulturellt och offentligt utbud 

– attraherar människor i den kreativa klas- 

”På basis av de statistiska modellerna 

fann vi att 3T-modellen inte är helt tilllämplig 

i fallet Sverige.” 

sen och i vilken mån de stödjer tillväxt i nordiska 

storstadsregioner. De huvudsakliga svaren är 

att de nordiska storstadsregionerna Helsingfors, 

Uleåborg, Tampere, Köpenhamn, Århus, Oslo, 

Trondheim, Stockholm, Göteborg och Malmö är 

de högst presterande av alla nordiska regioner när 

det gäller indikatorer som platsens personklimat, 

andelen kreativ klass och framgång för högteknologiska 

och kunskapsintensiva industrier. 

Genom att sätta samman data från Danmark, 

Finland, Norge och Sverige fann vi att värdet av 

3t-modellen varierar med graden av regional urbanisering. 

Vår slutsats är att även om Floridas 

idéer äger en viss relevans när det gäller storstadsregioner, 

så minskar metodens värde med 

fallande befolkningstäthet. 

Vi gick också ett steg längre i undersökningen 

och gjorde en kvalitativ analys. Baserat på 

intervjuer med politiker, planerare, företagsledare 

och människor inom den kreativa klassen 

i Stockholm, Malmö/Lund och Karlskrona kom 

vi fram till att svenska regioner kommer att få 

svårigheter att skapa kreativa konkurrensfördelar 

genom att enbart fokusera på personklimat. 

Även om medlemmar ur den kreativa klassen 

anser att personklimatet är viktigt, så kommer 

det ändå bara på andra plats efter en attraktiv 

arbetsmarknad.

Sverige har en ojämn geografisk spridning av arbeten 

som är attraktiva för den kreativa klassen. 

När det gäller högutbildade personer domineras 

de svenska arbetsmarknaderna starkt av Stockholm, 

Göteborg, Malmö och Uppsala. Ett annat 

skäl till att 3t-modellen inte är riktigt tillämpbar 

i ett svenskt sammanhang är att välfärdspolitiken 

säkrar en relativt jämn fördelning av de 

viktigaste personklimatsfaktorerna, det vill säga 

skolor, barntillsyn och sjukvård. Regionerna har 

därför svårt att marknadsföra sig med sådana parametrar. 

För det tredje uppfattas personklimat 

olika i olika regioner, av olika delar av den kreativa 

klassen och av människor i olika faser av sina 

liv. Unga människor kan uppskatta ett sjudande 

storstadsliv, medan barnfamiljer tycker att skolor 

och säkert boende är de viktigaste faktorerna. 

Dessa resultat motsvarar också rönen från 

våra kollegor i Danmark, Finland och Norge. 

Om enbart kvantitativa studier används förefaller 

det som om personklimatet är den mest 

betydelsefulla parametern för regional tillväxt. 

Resultaten blir dock lite annorlunda när våra 

kvalitativa rön läggs in. Genom att kombinera 

den kvalitativa och den kvantitativa metoden 

ser vi att personklimatet blir en allt viktigare 

lokaliseringsfaktor, men att den faktor som 

har den största attraktionen på högutbildade är 

möjligheten att få ett arbete – en parameter som 

förknippas med affärsklimatet. 

metoden bör modifieras 

Hur kan då projektets resultat tillämpas utanför 

den akademiska världen? Som studien visat är 

foto:WWW.creativeclass.com 

det inte oproblematiskt att anta ett koncept som 

Richard Floridas tes om en kreativ klass och implementera 

den i en svensk kontext. Empiriskt 

drivna metoder är starkt beroende av den kontext 

de utvecklas inom. 

Det är ingen enkel uppgift att anpassa modellen 

till ett svenskt och nordiskt sammanhang. 

Den urbana hierarkin skiljer sig väsentligt från 

den i usa. Endast några få storstäder i Sverige 

och de övriga nordiska länderna har en ekonomisk 

aktivitetsmängd som berättigar till en jämförelse 

med städer som till exempel San Francisco, 

Chicago eller New York. Detta, samt en 

”Sverige har en ojämn geografisk spridning av 

arbeten som är attraktiva för den kreativa klassen.” 

annan tradition när det gäller offentlig välfärd 

och tjänster, ger de svenska regionerna en annan 

ekonomisk dynamik. Därutöver finns en 

större andel kvinnor på arbetsmarknaden, vilket 

måste framhållas som en viktig skillnad mellan 

nordamerikansk och svensk arbetsmarknad. Ett 

större antal hushåll med två personer aktiva på 

arbetsmarknaden leder till lägre rörlighet mellan 

arbetsmarknader. 

Vårt råd är avslutningsvis att makthavare och 

stadsplanerare noggrant bör undersöka de regionala 

förutsättningarna innan de använder sig av 

teorin om den kreativa klassen och att regionala 

förutsättningar bör beaktas och användas för att 

modifiera Floridas 3t-modell. ó 

2005 utsågs Richard Florida till en av årets mest briljanta 

tänkare (tidskriften Esquire). Idag reser han runt som välbetald 

”predikant” och förkunnar öppenhetens och mångfaldens 

betydelse för ekonomisk tillväxt. 

RefeRenseR: 

Hansen, H.K. ( 008) The Urban 

Turn – and the Location of 

Economic Activities. Ph.D. 

avhandling från institutionen 

för kultur geografi och 

ekonomisk geografi, lund 

universitet 

Hansen, H.K. ( 007) technology,talent 

and tolerance 

– the geography of the 

creative class in sweden. 

Rapporter och Notiser 169, 

Department of social and 

economic geography, lunds 

universitet 

Hansen, H.K. och niedomysl, 

t. ( 009) migration of the 

creative class: evidence 

from sweden. Journal of 

Economic Geography 9(2): 

191– 06. 

tvärsnitt 1/09 1

foto:KorD.com/scanPiX 

Afrikansk keramik berättar om 

järnålderns liv 

Vad kan arkeologiska keramikfynd säga oss om hur människor levde under järnåldern i 

södra Afrika och här uppe i norden? Det är en forskningsuppgift som Anders Lindahl, föreståndare 

för Keramiska forskningslaboratoriet vid Lunds universitet, tagit sin an tillsammans 

med forskarkollegan Innocent Pikirayi vid universitetet i Pretoria, sydafrika. 

– Många gånger stannar arkeologisk 

forskning vid att tidsmarkera hur gammalt 

ett fynd är. Vi vill tillföra en social 

aspekt och se vad keramiken kan 

förmedla om dåtidens samhällen. Det 

kan handla om sådant som hur tillverkningsmetoder 

har spridit sig eller att få 

ett grepp om olika folkgruppers identitet, 

förklarar Anders Lindahl. 

Projektet har just startat, men redan 

har vissa resultat rörande skillnader 

i tillverkningsteknik av keramik under 

äldre respektive yngre järnålder i 

södra Afrika kunnat konstateras. Tack 

vare bidraget från forskningsprogrammet 

Swedish Research Links kan man 

genomföra mer omfattande fältstudier 

och ett antal workshops. 

– Det öppnar en möjlighet för oss att få 

kontakt med fältarkeologer i södra Afrika 

och att diskutera keramiska fynd tillsammans 

med dem, säger Anders Lindahl. 


Innocent Pikirayi är under våren ute 

på fältet tillsammans med en grupp 

studenter och samlar in keramik till en 

kommande workshop. 

– Vi hoppas att de ska ha en del material 

att visa upp. Men framför allt 

blir det ett tillfälle för oss arkeologer 

att tolka materialet och utbyta tankar 

och idéer om vad keramiken säger 

om dåtidens samhälle, säger Anders 

Lindahl. 

Han har själv ägnat sig åt arkeologiska 

studier i södra Afrika i 20 års tid och 

lärde tidigt känna sin samarbetspartner 

Innocent Pikirayi, som han också 

var handledare åt när denne studerade 

på universitet i Uppsala. Bidraget från 

Swedish Research Links-programmet 

innebär att de nu kan upprätta ett riktigt 

forskningssamarbete. 

BenGT ROLfeR, frilansjournalist 

Sök Swedish 

Research Links 

Ansökningstiden för årets utlysning 

inom forskningsprogrammet Swedish 

Research Links pågår fram till början av 

maj 2009. Swedish Research Links ger 

svenska forskare och forskare i Asien, 

Mellanöstern, Nordafrika och södra 

Afrika möjlighet att samarbeta. Projekt 

inom alla forskningsområden kan 

beviljas bidrag. Med bidraget kan forskarna 

bekosta gemensamma aktiviteter 

som resor, seminarier, publicering, utrustning. 

Tanken är att Swedish Research Links 

ska bidra till ömsesidig vetenskaplig och 

socioekonomisk utveckling i forskarnas 

respektive länder. Programmet finansieras 

av Sida, medan Vetenskapsrådet 

administrerar det och svarar för den 

vetenskapliga bedömningen av ansökningarna. 

Samarbetet med Sydafrika är det 

äldsta inom Swedish Research Linksprogrammet. 

I höst firar det tioårsjubileum. 

Anvisningar och ansökningshandlingar finns på 

www.vr.se. 

Samarbetet med Sydafrika är det äldsta inom Swedish Research Links-programmet. I höst firar det tioårsjubileum. Bilden är från Pretoria, Sydafrika.

HERA utlyser 

medel 

HeRA – Humanities in the european 

Research Area – utlyser medel inom 

två forskningsprogram: kulturell dyna- 

mik: arv och identitet och humani- 

ora som källa till kreativitet och 

innovation. 

Bakom utlysningarna står nationella 

forskningsfinansiärer i 13 europeiska 

länder. Valet av de två områdena har 

gjorts utifrån konsultationer som finansiärerna 

haft med forskare i respektive 

land. Syftet med de gemensamma 

utlysningarna är att skapa 

möjligheter för forskare att samarbeta 

över nationsgränserna och med gemensamma 

ansträngningar söka lösningar 

på sociala, kulturella och politiska 

utmaningar som Europa står 

inför. 

För att en ansökan ska bli antagen 

måste den involvera forskare från 

minst tre av de länder som står bakom 

utlysningarna: Danmark, Estland, 

Finland, Irland, Island, Kroatien, Luxemburg, 

Nederländerna, Norge, Slovenien, 

Storbritannien, Sverige och 

Österrike. 

Maximalt 1 miljon euro kan beviljas 

per samarbete och projekten får pågå i 

upp till 36 månader. Sammanlagt omfattar 

programmet mellan 12,4 och 16,4 

miljoner euro. 

hera är ett av eu:s så kallade era-netprogram, 

som vid sidan av ramprogrammen 

är eu-kommissionens instrument 

för ökat internationellt forskningssamarbete. 

sista ansökningsdag är den 7 april 2009. 

Mer information finns på HeRA:s webbplats: 

www.heranet.info 

Världskongress med fokus på Eurasien 

Den 26–31 juli 2010 hålls en stor världskongress 

i stockholm kring slaviska och 

östeuropeiska studier. Omkring 1 500 

forskare från skilda discipliner väntas delta 

i evenemanget som har eurasien som 

övergripande tema. Inledningstalare är 

Michail Gorbatjov. 

Det blir den åttonde sammankomsten 

i en serie kongresser som har pågått 

sedan 1970-talet och som nu äger rum 

vart femte år. De tidigare kongresserna 

har hållits i Banff/Kanada (1974), Garmisch-Partenkirchen/Tyskland 

(1980), 

Washington/usa (1985), Harrogate/ 

Storbritannien (1990), Warszawa/Polen 

(1995), Tammerfors/Finland (2000) 

och Berlin/Tyskland (2005). 

2010 års kongress, som går under 

rubriken Eurasia: Prospects for Wider 

Cooperation, kommer att handla om 

de tidigare kommunistländernas roll 

och situation i Europa och om en värld 

där många problem är globala och där 

Michail Gorbatjov föreläser 

gränsöverskridande samarbeten måste 

till för att hitta lösningarna. 

Kongressen kommer också att uppmärksamma 

att det är 25 år sedan 

Michail Gorbatjov inledde sin perestrojka 

(nydaning) och har därför bjudit in honom 

som talare. 

iccees åttonde världskongress arrangeras 

av Sällskapet för studier av 

Ryssland, Central- och Östeuropa samt 

Centralasien (Sällskapet) på uppdrag 

av International Council for Central 

and East European Studies. Stockholms 

universitet och Södertörns högskola 

står som akademiska värdar. 

för mer information om kongressen se: 

i stockholm 2010. 

www.iccees2010.se 

sällskapets webbplats: www.sallskapet.org 

Läs intervju med iccees koordinatör, tidigare 

Moskva-korrespondenten Disa Håstad, 

i nästa nummer av Tvärsnitt. 


foto:sven-eriK sJöberg/scanPiX sWeDen

foto:george Platt lynes, ca 19 , © estate of george Platt lynes, neW 

DARWInÅReT 

Detta händer utomlands 

• University of Cambridge, som firar 800-årsjubileum i år, passar naturligtvis på att uppmärksamma sin 

forne student Charles Darwin. Utförligt program finns på: http://www.darwin2009.cam.ac.uk/darwin. 

• Darwin200 heter ett annat initiativ som samlat arrangörer över hela storbritannien. 

se www.darwin200.org för mer detaljer kring de hundratals evenemang som arrangeras under året. 

• I UsA återfinns Darwin Day Celebration: www.darwinday.org 


Charles Darwin 

uppmärksammas 

med utställning 

Vart är människan på väg? Varför? Och 

vem eller vad ska ge oss vägledning? I 

år är det 200 år sedan evolutionsteorins 

fader Charles Darwin föddes och 150 år 

sedan han publicerade sitt revolutionerande 

verk om arternas uppkomst genom 

naturligt urval. Detta uppmärksammas 

med en vandringsutställning där besökarna 

utmanas att reflektera över människans 

eviga sökande efter mening och 

sanning med hjälp av tro och vetenskap. 

Som ett led i firandet av Darwinåret 

har Vetenskapsrådet tillsammans med 

Formas, Riksutställningar, Vitterhetsakademin 

och Länsmuseet på Gotland 

tagit fram vandringsutställningen Veten- 

skapelsen. Utställningen baseras på 

Charles Darwins utvecklingslära och 

har ambitionen att stärka förståelsen 

och intresset för forskning. 

” It is not the strongest of the 

species that survive, nor the most 

intelligent, but the one most 

responsive to change.” 

Det främsta syftet är att väcka ungdomars 

intresse för vetenskap och ge dem 

en chans att reflektera över vår världs 

ursprung och utveckling. Utställningen 

ska också vara en arena för kvalificerade 

möten mellan forskare, politiker, kulturliv, 

näringsliv och allmänhet. 

Vetenskapelsen hade vernissage på 

Charles Darwins födelsedag den 12 februari 

på Kulturcentrum i Ronneby, där 

den finns kvar till den 22 mars. Där- 

efter vandrar den vidare till Göteborg 

(5 maj), Siljansnäs (26 augusti) och Visby 

(17 oktober). 

För mer information om utställningen 

se: www.riksutstallningar.se

Prenumeration på Tvärsnitt 

Priset för helårsprenumeration (4 nr) på 

Tvärsnitt är 200 kr per år. Universitets- 

anställda och studenter har rabatt och 

betalar 140 kr per år. 

För större gemensamma beställningar eller 

blockprenumerationer, kontakta Ragnhild 

Romanus, ragnhild.romanus@vr.se 

Prenumerationsbeställningar görs via: 

www.vr.se/tvarsnitt eller 08-50 59 33 45 

tvarsnitt.vr@cm.se 

Månadens projekt 

Vetenskapsrådet publicerar månadsvis 

resultaten från ett utvalt forskningsprojekt 

inom humaniora och sam-hällsvetenskap. 

Projekten som presenteras väljs ut vartefter 

resultaten återrapporteras till Vetenskaps- 

rådets ämnesråd för humaniora och sam- 

hällsvetenskap. 

Februari 2009 

Ideologi och förhandling bakom miljömärkta 

varor 

Miljömärkningar av livsmedel, el och skog 

styrs lika mycket av förhandlingar mellan 

olika särintressen, som av vetenskapliga rön. 

Sociologerna Mikael Klintman och Magnus 

Boström har granskat en ny politisk arena där 

insynen är begränsad. 

1:09, februari 2009 

Tidskrift för humanistisk 

och samhällsvetenskaplig forskning 

Tvärsnitt utges av Vetenskapsrådet. 

Adress: 

Tvärsnitt, Vetenskapsrådet 

103 78 Stockholm 

Besöksadress: Klarabergsviadukten 82 

E-post: tvarsnitt@vr.se 

www.tvarsnitt.vr.se 

Redaktör: 

Helena Bornholm 

Tel: 08-546 44 350 

E-post: helena.bornholm@vr.se 

Ansvarig utgivare: 

Arne Jarrick 

Tel: 08-546 44 324 

Redaktionsråd: 

Kerstin Lidén 

professor i laborativ arkeologi, Stockholms 

universitet 

Per-Arne Bodin 

professor i slaviska språk, Stockholms universitet 

Lars Magnusson 

professor i ekonomisk historia, Uppsala universitet 

Layout: Erik Hagbard Couchér 

Tryck: CM-gruppen, Bromma 2009 

För åsikter som framförs i artiklarna svarar 

respektive författare. 

Projektansvarig: 

Ragnhild Romanus, Informationsansvarig HS, 

Vetenskapsrådet 

Tel: 08-546 44 160 

E-post: ragnhild.romanus@vr.se 

Tidigare redaktörer: 

Tore Frängsmyr 1979–1985 

Sverker Sörlin 1986–1991 

Kjell Jonsson 1992–1996 

Martin Kylhammar 1996–2002 

Johan Lundberg 2002–2004 

Liselotte Englund 2004–2006 

Helena Bornholm 2006– 

Upplaga: 3 000 ex 

ISSN: 0348-7997

foto: privat 

krönika 

Anna Tunlid 

Vad är samhällsnyttig forskning? 

Frågan om forskningens nytta leder ofta till 

polariserade diskussioner. På ena sidan finns 

de som menar att man måste prioritera viss 

samhällsnyttig forskning. På andra sidan finns de 

som anser att forskningen härigenom riskerar att 

reduceras till beställd problemlösning, styrd av 

politiska och ekonomiska intressen, vilket hotar 

det fria kunskapssökandet. En annan, inte lika 

uppmärksammad fråga, är vad som egentligen 

utgör nyttig och användbar forskning. För vem 

och för vilka syften är forskningen nyttig? 

I dagens forskningspolitiska debatt har nytta 

kommit att bli närmast synonymt med begreppet 

innovation. Den nyttiga forskningen blir i 

detta sammanhang den forskning som leder till 

industriell utveckling och ekonomisk tillväxt. 

Innovationsperspektivet har fått mycket stort 

genomslag i forskningspolitiken och den ekonomiska 

tillväxten har – vid sidan om excellens och 

forskning i världsklass – blivit ett framträdande 

motiv i de forskningspolitiska prioriteringarna. 

Det märks också i de strategiska satsningar som 

föreslagits i den senaste forskningspropositionen, 

Ett lyft för forskning och innovation, där man 

har valt att långsiktigt stödja ett antal forskningsområden 

av stort samhällsintresse inom 

framförallt medicin, teknik och klimat. Vad som 

är slående i dessa satsningar är den vikt som 

läggs vid forskningens betydelse för industriella 

tillämpningar och näringslivets utveckling. 

Något man också kan lägga märke till är att 

trots att de utvalda forskningsområdena rör breda 

samhällsfrågor som kommunikationsteknologi, 

energi och hållbart utnyttjande av våra naturresurser 

så handlar forskningsansatsen i många 

fall om att lösa specifikt angivna problem. Denna 

kunskapsuppbyggnad är säkert viktig, men med 

dessa preciserade avgränsningar begränsar man 

utrymmet för alternativa frågeställningar och nya 

infallsvinklar. Man kan också fråga sig var propositionens 

inledande formulering att humaniora 

och samhällsvetenskap är nödvändiga för att ”förstå 

vår samtid och kunna lägga grunden för en 

mänskligare framtid” tog vägen. Avsaknaden av 

humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning i 

de strategiska satsningarna är anmärkningsvärd. 

Det innebär att man inte har insett behovet att 

analysera det ömsesidiga samspelet mellan den 

teknisk– vetenskapliga utvecklingen och det omgivande 

samhället. Att förstå grunderna för mänskligt 

handlande och de samhälleliga mekanismerna 

är lika viktigt som de tekniska lösningarna när 

förändringar i samhället ska genomföras. 

Forskningens nytta och användbarhet kan inte 

reduceras till ekonomisk nytta och snäv problemlösning. 

Att framhålla kunskapsutvecklingens 

betydelse för den ekonomiska tillväxten är i och 

för sig inget nytt, det är ett ofta använt argument 

inom forskningspolitiken. Men i dagens forskningspolitik 

har den ekonomiska nyttan blivit ett 

så dominerande motiv att den riskerar att skymma 

andra värden i kunskapsproduktionen. I den samhällsnyttiga 

forskningen bör också ingå att skapa 

förståelse och sammanhang i en tid av snabba förändringar, 

men även att utmana och problematisera 

rådande förhållanden och bidra till en kritisk 

reflektion kring samhällets utveckling. Forskningen 

kan inte ge lösningar på olika samhällsfrågor, 

det är till syvende och sist en politisk uppgift. 

Men man kan ge kunskapsunderlag för att diskutera 

dessa frågor. I dessa sammanhang bör många 

skilda forskningsperspektiv medverka. 

ANNA TUNLID, 

Vetenskapshistoriker, universitetslektor, 

Forskningspolitiska institutet, Lunds universitet

Tvärsnitt 1.2009 - Vetenskapsrådet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?