BIB – Barn i familjer med beroendeproblematik - Göteborg

”Det var en gång en fin stövel, 

som kände sig som en skitstövel 

för att man hade slängt skit i den. 

Den lilla stöveln trodde aldrig 

att hon kunde känna sig fin igen. 

En dag fick den lilla stöveln 

hjälp att ställa sig upp och ner 

så att all skit rann ur. 

Då började den lilla stöveln 

känna efter och märkte att 

den kände sig fin igen. 

Det var inte stövelns fel. 

Det var inte stöveln som hade 

slängt skit i den.” 

(Saga av flicka 6 år) 

BIB – Barn i familjer med 

beroendeproblematik 

För att uppmärksamma och ge stöd till de barn 

som har föräldrar med beroendeproblematik

Sammanfattning 

I Social resursförvaltning finns verksamheter som vänder sig till och möter göteborgare 

med missbruks- och beroendeproblematik gällande alkohol, narkotika och spel. Inom 

verksamhetsområdet Stöd till familjer och individer arbetar närmare ett 40-tal personer 

med stöd, motivation och behandling i öppenvård för vuxna. Arbetet sker genom samtal 

med enskilda, par, familjer och/eller i olika gruppformer. 

BIB-projektet (Barn i familjer med beroendeproblematik) växte fram som en idé 

sprungen ur diskussioner som fördes inom Stöd till familjer och individer 2007-2008. 

Frågor som hade väckts handlade om hur många barn det finns inom de olika 

verksamheterna och om de barnen får hjälp utifrån att de växer upp i en familj där det 

finns alkohol- eller drogproblematik. Det fanns ett tydligt behov av att öka kunskapen om 

barnen och den hjälp de kan behöva. Utvecklingsmedlen från Länsstyrelsen möjliggjorde 

projektet som utgör en del i förvaltningens utvecklingsarbete med det övergripande målet 

att barn och unga som far illa eller riskerar att göra det ska få rätt stöd och hjälp. 

Projektets mål har varit: 

att skapa en nulägesbild av hur situationen ser ut för barnen till de klienter som 

behandlarna möter på Behandlingsenheten och Respons alkoholrådgivning i 

Göteborg. 

att med underlag från behandlarnas erfarenheter ta fram konkreta förslag på hur 

man inom Social resursförvaltning kan arbeta för att uppmärksamma och ge stöd 

och hjälp till barn som riskerar att fara illa. 

I den kartläggning som har genomförts identifierades 276 barn till de personer som vid 

undersökningstillfället var aktuella på Behandlingsenheten och Respons 

alkoholrådgivning. Få av barnen uppges få stöd utifrån missbruksproblematiken. De 

förslag som presenteras för hur man inom förvaltningen kan arbeta för att bättre 

uppmärksamma och ge stöd och hjälp till dessa barn, handlar om förbättringar gällande 

rutiner på mottagningarna, utbildning och kompetensutveckling, erbjuda stöd genom 

gruppverksamhet, stöd i föräldraskap, dokumentation och förbättrad samverkan. 

Det har gått en tid sedan kartläggningen i BIB genomfördes och parallellt med projektet 

och efter slutförandet har ytterligare utvecklingsarbete bedrivits. Resultatet av projektets 

kartläggning och intervjuer med behandlarna och de slutsatser och utvecklingsbehov 

identifieras i BIB-projektet, har varit underlag för det fortsatta arbetet. 

2

Innehållsförteckning 

SAMMANFATTNING 2 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 3 

BAKGRUND 5 

SYFTE OCH MÅL 6 

FRÅGESTÄLLNINGAR 6 

METOD 6 

Kortfattad beskrivning av verksamheterna som träffar de vuxna med beroendeproblematik 7 

* Respons alkoholrådgivning 7 

* Narkomanvården 7 

* Familjevården 7 

Definitioner och centrala begrepp 8 

* Barn och unga 8 

* Alkohol- och drogmissbruk och beroende 8 

* Anmälningsplikt 9 

RESULTAT 10 

1 Hur ser situationen ut för barnen till de klienter som behandlarna möter på Behandlingsenheten 

och Respons alkoholrådgivning i Göteborg? 10 

Öppna Narkomanvårdsmottagningarna 12 

Familjevården 13 

Respons Alkoholrådgivning 13 

Erfarenheter från Spelberoendeteamet 14 

2 Hur kan rutiner och metoder förbättras på Behandlingsenheten och Respons Alkoholrådgivning 

för att fler barn ska uppmärksammas och få hjälp. 16 

Förhållningssätt - Det dubbla seendet 16 

Organisation, struktur och redskap 16 

Stöd och insatser till barnen 17 

Insatser till familj och nätverk 18 

Föräldrastöd 19 

Utbildning 19 

3 Vilka verksamheter finns i Göteborg i dag för barn som har föräldrar med en 

beroendeproblematik? 20 

Så jobbar stadsdelarna med barnen 20 

3

Ett par goda exempel från stadsdelarna 21 

Fjärilen, SDF Lundby 21 

Ringen, SDF Biskopsgården 21 

Goda exempel från andra verksamheter som jobbar med barn 22 

BIM, Kungsbacka kommun 22 

Bona Via 23 

Bris 23 

Ersta Vändpunkten, Stockholm 24 

Föreningen Maskrosbarn, Stockholm 24 

Rädda Barnen 25 

Solrosen 25 

SLUTSATSER OCH SLUTORD 27 

Rutiner på mottagningarna för att uppmärksamma barnen 27 

Utbildning/kompetensutveckling 29 

Gruppverksamhet och stöd 29 

Stöd i föräldraskapet 30 

Dokumentation 30 

Samverkan 30 

EFTERORD 32 

BILAGA 1– TEORETISK REFERENSRAM FÖR BIB-PROJEKTET 33 

Barnkonventionen 33 

Teori kring samverkan och samverkansmodeller 35 

Samverkan och rekrytering till stödgrupper 37 

Aktuellt kunskapsläge kring barn och ungdomar till föräldrar med alkohol, narkotika – och spelberoende 

38 

Socialtjänstlagen (2001:453) 47 

BILAGA 2 – VAD ERBJUDER STADSDELARNA? 50 

REFERENSER OCH ÖVRIG LITTERATUR 56 

PROJEKTORGANISATION 58 

EKONOMISK REDOVISNING 59 

4

Bakgrund 

Omkring 425 000 barn och ungdomar i Sverige växer upp med föräldrar som har problem 

med alkohol och/eller droger och ungefär 150 000 vuxna människor har problem med 

spel, vilket drabbar deras barn på liknande sätt (Statens folkhälsoinstitut, 2008). 

Barn i riskmiljöer har en har en avsevärt förhöjd risk att senare i livet utveckla ett eget 

missbruk eller andra problem. Barn till föräldrar som dricker alkohol eller tar droger 

löper fyra gånger större risk att själva dricka eller droga än andra barn skriver t ex 

Elisabeth Hagberg i boken ”Vara vettig vuxen” (Hagborg/Ribbing, 2009). 

Men trots detta ser vi inte de här barnen och i en rapport från Statens folkhälsoinstitut kan 

vi läsa att: 

”Många barn växer upp i familjer med missbruk. Oftast tas bara hänsyn till hur de 

vuxnas livskvalitet försämras på grund av missbruksproblem. Barnen som lever i dessa 

familjer uppmärksammas för det mesta inte.” 

(Barn i familjer med alkohol- och narkotikaproblem, Statens folkhälsoinstitut, Östersund 

2008:28) 

Regeringen har för år 2008 och 2009 avsatt 260 miljoner kronor i budgetpropositionen 

för genomförandet av den nationella alkohol- och narkotikahandlingsplanen och en del av 

dessa medel fördelas via Länsstyrelsen till förebyggande och tidiga insatser för de barn 

som växer upp i familjer där det finns beroende av alkohol, narkotika och spel. Med 

medel från Länsstyrelsen startades hösten 2008 ett projekt inom Social resursförvaltning 

som kom att kallas BIB. BIB står för Barn i familjer med beroendeproblematik. 

I Social resursförvaltning finns verksamheter som vänder sig till och möter göteborgare 

med missbruks- och beroendeproblematik gällande alkohol, narkotika och spel. Inom 

verksamhetsområdet Stöd till familjer och individer arbetar närmare ett 40-tal personer 

med stöd, motivation och behandling i öppenvård för vuxna. Arbetet sker genom samtal 

med enskilda, par, familjer och/eller i olika gruppformer. Verksamheterna träffar även 

klienternas anhöriga. 

BIB-projektet växte fram som en idé sprungen ur diskussioner som fördes inom Stöd till 

familjer och individer 2007-2008. Under hösten 2007 bildades en arbetsgrupp med 

uppgiften att fundera på hur man kan bli bättre på att synliggöra barnen till de klienter 

man träffar, och likaså bli bättre på att se till att de får den hjälp de behöver. I 

diskussionerna väcktes frågor om hur många barn det finns inom de olika verksamheterna 

och om de barnen får hjälp utifrån att de växer upp i en familj där det finns en alkohol- 

eller drogproblematik. Det fanns ett tydligt behov av att öka kunskapen om barnen och 

den hjälp de kan behöva. Utvecklingsmedlen från Länsstyrelsen möjliggjorde projektet 

med uppgiften att söka svaren på frågorna. 

5

Syfte och Mål 

Syftet med satsningen är att inom verksamhetsområdet Stöd till familjer och individer 

uppmärksamma och ge stöd till de barn som har föräldrar med beroendeproblematik. 

Målen med BIB-projektet är: 

att skapa en nulägesbild av hur situationen ser ut för barnen till de klienter som 

behandlarna möter på Behandlingsenheten och Respons alkoholrådgivning i 

Göteborg. 

att med underlag från behandlarnas erfarenheter ta fram konkreta förslag på hur 

man inom Social resursförvaltning kan arbeta för att uppmärksamma och ge stöd 

och hjälp till barn som riskerar att fara illa. 

Projektet är en del i förvaltningens utvecklingsarbete med det övergripande målet att barn 

och unga som far illa eller riskerar att göra det ska få rätt stöd och hjälp. 

Frågeställningar 

Följande frågeställningar har legat till grund för arbetet med att nå målen: 

1 Hur ser situationen ut för barnen till de klienter som behandlarna möter på 

Behandlingsenheten och Respons alkoholrådgivning i Göteborg? 

2 Hur kan rutiner och metoder förbättras på Behandlingsenheten och Respons 

Alkoholrådgivning för att fler barn ska uppmärksammas och få hjälp? 

3 Vilka verksamheter finns i Göteborg i dag för barn som har föräldrar med en 

beroendeproblematik? 

Metod 

En omfattande del av BIB-projektet har varit att besvara första frågeställningen, d.v.s. 

kartlägga hur situationen ser ut för de barn som har föräldrar med en 

beroendeproblematik som är aktuella i verksamheter inom Stöd till familjer och individer. 

Kartläggningen har genomförts på Respons alkoholrådgivning och på 

Behandlingsenheten (som består av fyra narkomanvårdsmottagningar, Kajskjulets 

behandlingsgrupp samt Familjevård.) 

Kartläggningen består av två delar. Den första delen är kvantitativ och består av ett 

frågeformulär som skickades ut till de berörda mottagningarna med syfte att hämta in 

6

uppgifter om antalet barn som de aktuella klienterna har, vilken hjälp barnen får, om det 

finns andra problem i familjen som till exempel kriminalitet eller våld. 

Andra delen av kartläggningen är kvalitativ och består av tankar och idéer från 

behandlare som arbetar i verksamheterna kring hur barnen till de aktuella klienterna 

bättre kan uppmärksammas för att få rätt stöd och hjälp. 

Totalt har 37 behandlare djupintervjuats, 27 från Behandlingsenheten och 10 från 

Respons alkoholrådgivning. På Behandlingsenheten var 191 berörda barn och på Respons 

85 barn, totalt 276 barn fördelat på 186 klienter. 

Mycket arbete har lagts på kontakter med stadsdelar, sjukvård och frivilligorganisationer 

och studiebesök, föreläsningar och utbildningar, dels för att besvara frågeställningarna 

två och tre, dels för att inhämta kunskap och erfarenheter från andra och för 

”nätverkande”. Detta har också varit mycket värdefullt för verksamhetsområdets vidare 

utvecklingsarbete med att implementera barnperspektivet. 

Kortfattad beskrivning av verksamheterna som träffar de vuxna med 

beroendeproblematik 

* Respons alkoholrådgivning 

Arbetar med människor som dricker för mycket alkohol. Här erbjuds rådgivning och 

samtal till enskilda, par, familjer och grupper. Respons vänder sig också till anhöriga och 

vuxna barn till föräldrar med alkoholproblem. 

* Narkomanvården 

Vänder sig till vuxna personer som har narkotikaproblem och deras anhöriga. 

Narkomanvården består av fyra öppenvårdsmottagningar i Göteborg – Hisingen, Norr, 

Väster och Järntorgsmottagningen i centrum, samt Semillan som erbjuder stöd till gravida 

kvinnor med missbruksproblem. Till narkomanvården hör också Kajskjulets 

behandlingsgrupp som erbjuder sysselsättning i konferensverksamhet, samtalsbehandling 

och familjeträffar till personer som vill bli drogfria. 

* Familjevården 

Erbjuder familjehem som ett behandlingsalternativ för vuxna och tonåringar. Målgruppen 

är människor med psykosocial problematik som missbruk och kriminalitet, föräldrar med 

barn som är i behov av stöd och människor med begåvningshandikapp samt 

ensamkommande flyktingbarn. 

7

I Social resursförvaltning finns också Spelberoendeteamet som vänder sig till vuxna 

spelberoende, d.v.s. personer med problem med ett överdrivet spelande om pengar. Man 

erbjuder behandling i grupp eller individuellt. Spelberoendeteamet är inte med i 

kartläggningen men medarbetarnas erfarenheter och utvecklingsbehov har inhämtats som 

underlag till slutsatserna. 

Definitioner och centrala begrepp 

* Barn och unga 

Barnkonventionen definierar begreppet barn som alla individer under 18 år, såvida dessa 

inte har blivit myndighetsförklarade vid en tidigare ålder. 

* Alkohol- och drogmissbruk och beroende 

Är ett destruktivt förhållande mellan individ och alkohol/droger. På en lägre problemnivå 

talar man om missbruk, som baseras på upprepade sociala misslyckanden. När 

utvecklingen passerat en viss tröskel blir tillståndet tydligare och beroendediagnosen är 

ett faktum. 

Beroende är ett komplext beteendesyndrom där förmågan att självreglera, det vill säga 

styra beteendet mot avsedda mål, gradvis minskar. De klassiska fysiologiska tecken man 

gärna förknippar med beroende, abstinens och tolerans, är därför varken nödvändiga eller 

tillräckliga för en diagnos. Moderna beroendekriterier integrerar fenomen inom den 

fysiologiska, psykologiska och sociala sfären och en diagnos anses föreligga när en viss 

tröskel nås. 

Kriterier för missbruk 

(minst 1 av nedanstående punkter senaste året) 

• Upprepad användning av alkohol/droger som leder till oförmåga att uppfylla sina 

förpliktelser i arbetet, skolan eller hemma. 

• Upprepad användning som riskerar hälsan för sig själv eller annan. 

• Rättsliga problem till följd av användning. 

• Ständiga eller återkommande sociala problem till följd av användning. 

Kriterier för utvecklat beroende enligt DSM IV 

(minst tre av nedanstående punkter senaste året) 

• En stark önskan efter eller känsla av tvång att dricka alkohol/ta droger. 

• Svårt att kontrollera användning: mängd, tidpunkt eller att sluta. 

• Fysiologiska abstinensbesvär. 

• Höjd tolerans för alkohol/droger. 

• Alkohol/droger prioriteras före andra intressen och åtaganden. 

8

• Fortsatt användning trots upprepade fysiska, psykiska och sociala konsekvenser. 

• En stor del av livet går åt till att få tag i, konsumera eller hämta sig från 

alkoholen/drogerna. 

* Anmälningsplikt 

Alla som arbetar i verksamheter där de kommer i kontakt med barn har anmälningsplikt 

enligt 14 kap 1 § socialtjänstlagen. Ändå är det många barn som växer upp under mycket 

svåra förhållanden utan att omgivningen anmäler missförhållandena. 

”Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver 

ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden. Myndigheter vars verksamhet 

berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan 

rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården är skyldiga 

att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som 

kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller även 

dem som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan anmälningsskyldighet gäller också 

dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn 

och unga eller annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och 

sjukvården eller på socialtjänstens område. För familjerådgivning gäller i stället vad som 

sägs i tredje stycket. De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast 

anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas 

sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet. Myndigheter, 

befattningshavare och yrkesverksamma som anges i andra stycket är skyldiga att lämna 

socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov 

av skydd. Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 7 § lagen 

(1993:335) om Barnombudsman. Lag (2003:407) (Rättsnätet, Notisum AB 2008).” 

(Socialtjänstlagen 2001:453, 14 kap 1 § Anmälan om missförhållanden) 

9

Resultat 

1 Hur ser situationen ut för barnen till de klienter som behandlarna 

möter på Behandlingsenheten och Respons alkoholrådgivning i 

Göteborg? 

Totalt har 37 behandlare tillfrågats; 10 från Respons alkoholrådgivning och 27 från 

Behandlingsenheten. I Behandlingsenheten ingår de fyra öppna 

narkomanvårdsmottagningarna, Kajskjulets behandlingsgrupp samt Familjevården. 

Behandlarna hade vid intervjutillfället kontakt med ca 550 klienter. Av dessa hade 180 

personer sammanlagt 276 barn i åldern 0-18 år. På narkomanvårdsmottagningarna rör det 

sig om 187 barn, på Familjevården 4 barn och Respons alkoholrådgivning är det 85 barn. 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

57 

Behandlingsenheten 

öppenvård vuxna 

Hisingen, inkl Kajskjulets 

behandlingsgrupp 

90 


öppenvård vuxna Norr, 

inkl Semillan 

21 


öppenvård vuxna 

Väster 

Antal barn till personer som är aktuella på respektive mottagning. 

10 

19 

Järntorgsmottagningen Familjevården Respons 

alkoholrådgivning 

4 

85

Av de 276 barnen är 157 flickor och 117 pojkar. 

180 

160 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

157 

117 

Flickor Pojkar i.u. 

Könsfördelning bland barnen. 

De 276 barnen är alla mellan 0-18 år. 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

63 

Åldersfördelning. 

57 

11 

60 

0 - 3 år 4 - 7 år 8 - 12 år 13 - 18 år i.u. 

Hur ser situationen ut för de 276 barnen? 

Det är behandlarnas upplevelser och kunskap om barnens situation som återges och det är 

information som behandlarna inhämtat i de ordinarie samtalen med klienterna. En del 

kontakter har pågått en kortare tid varpå informationen om barnens situation är relativt 

bristfällig. 

Mottagningarna har olika målgrupper och redovisas därför separat. 

2 

95 

1

Öppna Narkomanvårdsmottagningarna 

Klienter aktuella på narkomanvårdsmottagningarna hade vid kartläggningstillfället 

sammanlagt 187 barn. 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

105 

Könsfördelning. 

80 

Flickor Pojkar i.u. 

100 barn har någon form av insats och för ett barn är anmälan gjord till socialtjänsten och 

insats väntas. Några barn har fler än en insats. 

Stöd till barnen i öppenvård: 13 barn har kontakt med skolkurator och/eller BUP. 

Fyra barn går i gruppverksamhet. (Två anger att det är Bona Via.) 

Stöd till familjen i öppenvård: Tre barn får stöd genom familjeterapi. 

Slutenvård: 38 barn bor i familjehem och fyra på institution. 

Annat: Fem barn har kontaktperson. Annat stöd som uppges är kontakt med psykolog, 

deltagande på lägerverksamhet, stöd genom Semillan, ”hemmahosare” och BVC, 

föräldrastöd samt extrastöd från förskola och annan barnomsorg. Tre barn har också stöd 

på grund av eget missbruk. 

Orsaken till att barnen inte får stöd är enligt behandlarna framför allt att det av olika 

anledningar inte behövs. För två barn är det far- eller morföräldrarna som har problemen, 

för 24 barn bedöms behovet tillgodoses inom familjen eller privata nätverket och 25 barn 

bor ej med den missbrukande föräldern. Nio barn väntar på insatser. 

Bland ytterligare stöd och insatser som behandlarna bedömer att barnen behöver nämns 

främst stödgrupp/gruppverksamhet och föräldrastöd men också kontakt med skolkurator 

och BUP. 

12 

2

Förekomst av annan problematik? 

För 103 barn finns också annan problematik i familjen; såsom psykiatri (57), våld (30), 

kriminalitet (51) och vårdnadstvister (19). För ganska många barn förekommer fler än ett 

av dessa problem. Behandlarna bedömer att åtminstone 56 av dessa 103 barn skulle 

behöva hjälp även för denna problematik. 

Familjevården 

Personer aktuella inom Familjevården hade fyra barn, varav tre flickor och en pojke. 

Stöd till barnen i öppenvård: Tre av barnen har kontakt med BUP. Inga barn deltar i 

gruppverksamhet. 

Stöd till familjen i öppenvård: Förekommer ej. 

Slutenvård: Alla fyra barnen bor i familjehem eller på institution. 

Annat: Två barn har kontaktperson. 


Hos samtliga fyra barn förekommer det också kriminalitet och psykiatriska problem i 

familjen och för ett barn finns också våldsproblematik. Barnen uppges få stöd för dessa 

problem. 

Behandlarna efterfrågar mer helhetsseende kring dessa barn och deras situation. 

Respons Alkoholrådgivning 

Klienter aktuella på Respons hade vid kartläggningstillfället sammanlagt 85 barn. 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Könsfördelning. 

49 

36 

Flickor Pojkar 

13

För sju av barnen förekom det, förutom alkohol, även narkotikaproblematik hos 

föräldrarna/klienterna. 

16 barn har någon form insats. 

Stöd till barnen i öppenvård: Fyra barn har kontakt med skolkurator och fyra barn med 

BUP. 

Inga barn deltar i gruppverksamhet. 

Stöd till familjen i öppenvård: Ett barn får stöd genom familjeterapi. 

Slutenvård: Två barn bor i familjehem. Ett barn är omhändertagen enligt LVU på grund 

av eget missbruk. 

Annat: För fem barn uppges också annat stöd, såsom kontakt med Brottsofferjouren och 

kyrkan samt genom föräldrastöd. 

Orsaken till barnen inte får stöd är enligt behandlarna framför allt att det av olika 

anledningar inte behövs. För åtta barn är det far- eller morföräldrarna som har problem, 

för 17 barn bedöms behovet tillgodoses inom familjen eller privata nätverket och nio barn 

lever i en situation där problematiken hålls hemlig. 

Bland ytterligare stöd och insatser som behandlarna bedömer att barnen behöver nämns 

främst stödgrupp/gruppverksamhet men också individuella samtal, kontakt med 

skolkurator och BUP, föräldrastöd och föräldraterapi. 


För 23 barn förekommer det också annan problematik; såsom psykiatri (10), våld (1), 

kriminalitet (4) och vårdnadstvister (8). Behandlarna uppskattar att 16 av dessa barn 

skulle behöva hjälp även för denna problematik men endast ett barn har kontakt med 

skolkuratorn. 

Erfarenheter från Spelberoendeteamet 

Spelberoendeteamet hade, under åren 2006 till 2008, 120 klienter som sammanlagt hade 

72 barn. På spelberoendeteamet har man inte varit med om att den spelberoende säger att 

barnen behöver hjälp eller att man inser vad det innebär för barnen. Anhöriga saknar ofta 

kunskap och förmåga att tala med barnen. När det gäller stöd till barn till spelberoende så 

har några haft kontakt med skolkurator och vid något tillfälle har man hänvisat till 

familjerådgivningen. Uppgifter saknas om placeringar av barn till spelberoende. 

Spelberoendeteamet anser att familjeterapi är bra som insats vid spelfrihet. 

14

I intervjun med spelberoendeteamet växer det fram en bild av familjer med omfattande 

och samverkande problem. Ca 30 % av alla spelberoende har alkoholproblem. Ekonomin 

är ett tydligt problem men det syns inte utåt. Den psykiska ohälsan är stor, det är mycket 

vanligt med depressioner, suicidtankar och suicidförsök. Det är också vanligt att man 

förlorar arbetet på grund av stöld på arbetsplatsen. Man håller fasaden utåt så länge det 

går tills allt plötsligt rasar. Vid narkotikaberoende går det successivt nedåt. 

Vid ett spelberoende blir båda föräldrarna upptagna av beroendet och därmed 

frånvarande för barnen. Den spelberoende är inne i sitt missbruk och den andre föräldern 

försöker få den beroende att söka hjälp och upphöra med spelandet. Men om den 

spelberoende lyckas sluta så kan det uppstå andra bekymmer i föräldraskapet. På 

spelberoendeteamet har man inte varit med om att det gjorts en anmälan till socialtjänsten 

om att barn far illa på grund av förälderns spelberoende. 

15

2 Hur kan rutiner och metoder förbättras på Behandlingsenheten och 

Respons Alkoholrådgivning för att fler barn ska uppmärksammas och 

få hjälp. 

I intervjuerna med behandlare från Behandlingsenheten och Respons Alkoholrågivning 

framträder flera olika problem-/utvecklingsområden kring förhållningssätt kring 

barnperspektivet, bemötande, stöd, anmälningsplikt, utbildning och samarbete med andra 

aktörer. 

Förhållningssätt - Det dubbla seendet 

Behandlarna som intervjuats för rapporten understryker vikten av att fråga klienten om 

hur barnen har det, men flera anser att det är svårt att ha ett dubbelt seende, det vill säga 

att se både till förälderns och barnens behov. Samtliga behandlare framhåller att det är 

viktigt att bygga en relation till klienten innan man frågar hur barnet har det för att inte 

störa kontakten mellan klienten och behandlaren. Uttryck som ”ha is i magen” och 

”fingertoppskänsla” återkommer i intervjuerna. 

Flera menar att föräldraperspektivet ibland skymmer barnens behov, men understryker 

ändå vikten av att ha ett helhetsperspektiv och att se till alla delar – missbruket, föräldern 

och barnet. Många föräldrar med en beroendeproblematik bär ofta på en skuld gentemot 

barnen, och genom att behandlarna frågar om barnen kan de göra ämnet talbart och 

avlasta skulden hos föräldrarna. Så länge ett respektfullt förhållningssätt intas, så torde 

klienten inte ta illa upp, anser vissa behandlare. 

Organisation, struktur och redskap 

En återkommande åsikt hos behandlarna är att uppdraget behöver förtydligas. En del 

uppfattar att det inte ingår i uppdraget att arbeta med barnen utan att Behandlingsenheten 

och Respons Alkoholrådgivning är en behandlande verksamhet för vuxna. Andra 

uttrycker att det inte behövs något uppdrag för att uppmärksamma barnen utan det är 

något som ska göras ändå. Ytterligare någon uttrycker att det finns ett generellt ansvar 

hos alla som arbetar i kommunen att uppmärksamma de här barnen, men 

barnperspektivet behöver förankras i personalgruppen. Där understryks chefens 

engagemang – det påverkar hur behandlarna förhåller sig till barnperspektivet. 

Många understryker också vikten av att våga göra en anmälan till socialtjänsten tidigt, 

men en del upplever att anmälningsplikten försvårar relationen med klienten. Många 

anser också att det saknas rutiner och mallar för hur man gör anmälan och hur man 

meddelar klienten om anmälan, utan att förstöra relationen. Några behandlare har som 

regel att alltid upplysa klienten om anmälningsplikten om det finns barn med i bilden, 

andra upplyser endast när det blir aktuellt. Men det finns en önskan bland behandlarna 

om generella rutiner som kan göras mer specifika på varje mottagning. Västra Götalands- 

16

egionen och Respons Alkoholrådgivning har till exempel ett barnformulär vid 

anmälningar till socialtjänsten. 

Några behandlare uttrycker också ett behov om att det på varje enhet bör finnas en person 

som är ansvarig för att informationen om barnverksamheter hålls uppdaterad. Det behövs 

broschyrer om olika stödgrupper, listor över vilka verksamheter det finns för barn i 

Göteborg och en chattfunktion för barn på Internet. Då är det lättare att hänvisa vidare vid 

behov. 

Stöd och insatser till barnen 

Barn har rätt att få stöd och hjälp och flera behandlare kan tänka sig att arbeta med barn. 

Inom hälso- och sjukvårdslagen kommer man att göra en ändring, troligtvis från och med 

januari 2010, vilken innebär att barnen kommer att betraktas som anhöriga. Därmed har 

barnen rätt till anhörigstöd precis som övriga personer i familjen, de har till exempel rätt 

att ta del av information om föräldrarnas hälsotillstånd, vilket också är något som 

behandlarna lyfter fram som viktigt för ”deras” barn. Det behövs former för hur man ska 

ge barn information och kunskap om föräldrarnas missbruk. Tankar har väckts kring att 

det kan behövas en barnföreträdare som har extra kunskap om och ansvar för barnen. 

Ett utvecklingsområde som många behandlare nämner är att klienterna ska kunna bjuda 

med barnen till mottagningen så att de får se att föräldern faktiskt har sökt hjälp, se 

mottagningen och vem behandlaren är. Leksaker i väntrummet skulle kunna underlätta 

mottagandet och göra att barnen känner sig mer välkomna. Det kan vara ett informellt 

möte med fika, men barnet kan också ska vara med i själva samtalen. Då kan man till 

exempel använda sig av pedagogiska kort, BOF (Barnorienterad familjeterapi) och 

tejping. 

Barn behöver hjälp att förstå vad som händer, sin situation, sina känslor och sina 

reaktioner. Det gör man genom att bekräfta barnens upplevelser och sätta dem i rätt 

sammanhang. Är man osäker på om barnen behöver samtal kan man bjuda in till ett 

utforskande samtal för att bedöma och sedan slussa vidare till lämplig kontakt. 

Insatser i öppenvård – individuellt och i grupp 

När behandlarna i dag hänvisar barnen vidare till andra verksamheter är 

ungdomsmottagningarna, Mini-Maria Göteborg, Humlan, Unga Vuxna, BUP, 

familjeförskolor, Bona Via, Fjärilen, Gyllingen, Solrosen och sommarläger de vanligaste. 

För en hel del barn är också kontaktfamiljer och familjeförskola viktiga insatser och för 

familjer ser man att det behövdes mer föräldrastöd, fler parsamtal och föräldrabarnsamtal. 

Flera behandlare efterlyste också en bättre helhetssyn. Banden mellan barn och föräldrar 

behöver stärkas och kontakten återupprättas. Även banden mellan biologiska familjer och 

familjehem behöver bli bättre. För en del barn har förskola och skola varit andningshål 

där de blivit sedda. Det är viktigt att skolan pratar om och lär ut social och emotionell 

träning. 

17

Flera behandlare anser att det bör finnas en gruppverksamhet för barn till föräldrar med 

beroendeproblematik, där de får möjlighet att dela sina erfarenheter med andra barn, 

givetvis utan att konkurrera ut fungerande verksamheter. Gruppverksamhet för barn kan 

kombineras med sommarläger. Framförallt pojkar i åldern 10 – 15 år lyfts fram som en 

grupp som är svår att nå. Det borde även finnas gruppverksamhet för alla anhöriga och 

par kan behöva gå i grupp. Det är viktigt att arbeta med föräldrarna samtidigt. 

Insatser till familj och nätverk 

Familjeterapi och nätverksarbete skapar gemensamma sammanhang och hjälper alla att se 

helheten. Behandlarna kan skapa ett samtal med alla i rummet och jobba med befintliga 

relationer till de barn som finns. Det finns ett stort behov för föräldrar och barn att prata 

tillsammans. Familjehemligheter måste få komma upp till ytan och ibland behöver 

familjen krissamtal. Mottagningarna kan arbeta ännu mer familjeterapeutiskt än vad de 

gör i dagsläget och ta med barnen i behandlingen. Men det kanske inte alltid är lämpligt 

att ta med barnen i samtalen och frågan uppkommer om, när och hur det är lämpligt att ta 

med barnen. 

I intervjuerna framkommer att behandlarna ofta arbetar med ett tregenerationsperspektiv. 

Drogberoendet kan ta ett generationshopp där mor- eller farföräldrar missbrukar, 

föräldern är drogfri och barnet missbrukar. Det talas om mor- och farföräldrar som ringer 

när de är påverkade, stjäl sparpengar av barnbarnen och sitter barnvakt påverkade. I ett 

fall kommer mormodern hem och bjuder på sprit och föräldrar får stöd i att sätta gränser 

mot barnens mor- och farföräldrar som missbrukar. 

En annan sak som lyfts upp är vikten av att arbeta med problematiken hos de ”vuxna 

barnen”, som en behandlare uttrycker det: 

”Det är viktigt att arbeta med problematiken hos ”vuxna barn” så att de inte för vidare beteenden till sina 

barn som de lärt sig under uppväxten med missbrukande föräldrar.” 

De ”vuxna barnen” blir ofta duktiga och ansvarsfulla och har inte förväntningar eller 

ställer krav på andra människor. De ger sig ofta in i destruktiva relationer, har problem 

med tillit till andra människor, har ångest, kontrollbehov och tar för stort ansvar. Genom 

höga krav på sig själv och prestationer håller de ångesten borta. Kontakten med egna 

behov och känslor kan vara dålig. Om de ”vuxna barnen” får hjälp att sätta gränser och ta 

hand om sig själva så påverkar det barnen indirekt. Det är ett viktigt förebyggande arbete 

att erbjuda den här gruppen människor hjälp. Det är fler kvinnor än män söker hjälp för 

de här problemen. 

Nätverksmöten handlar oftast om relationen förälder – barn. Ändå finns ett motstånd hos 

de vuxna att ta med barnen. Vid möten med socialtjänsten tar frågor om bostad och 

ekonomi över och barnen kommer lätt i skymundan. I nätverksarbete handlar det om att 

identifiera problem, se vilka insatser som behövs, genomföra och ta hjälp lokalt av till 

exempel nexuspersoner. Det handlar också om att stärka familjens gemensamma krafter 

18

men att inte göra det på olika håll. Hemmahosverksamhet med egen lägenhet lyfts fram 

som en viktig insats. Likaså det att ta emot par i grupp, att anhöriga är en viktig grupp att 

nå och tankar lyfts också att om det är möjligt så mår barnen bäst hos sina biologiska 

föräldrar. 

Föräldrastöd 

Föräldrastöd är en viktig insats på enheterna och det är något som flera behandlare vill 

utveckla. De ser att många klienter har låg självkänsla i sitt föräldraskap och behöver 

bygga upp identiteten som förälder samtidigt som man lämnar identiteten som 

missbrukare. Flera behandlare uttrycker att föräldrautbildning borde vara obligatoriskt 

och att det pedagogiska arbetet är viktigt, inte bara att man pratar om barnuppfostran, 

utan även om hur barnen påverkas av föräldrarnas missbruk. Här skulle också barnen 

kunna medverka under samtalen. 

Många behandlare möter föräldrar från olika kulturella grupper med olika slags 

uppfostringsmetoder. Vissa möter föräldrar som vill lösa problemen inom familjen och 

ställer sig frågan hur de ska hantera det. 

Ibland får behandlarna hjälpa föräldrarna förstå att barnen inte vill träffa dem och därför 

ge dem stöd i att vänta in barnen. 75 % av klienterna är män och behandlarna uttrycker ett 

behov av att synliggöra, uppmuntra och coacha papporna att återta kontakten med barnen, 

t ex genom ett ”Pappa-projekt” där papporna kan träffas och dela erfarenheter och 

kunskap med varandra. Barnperspektivet är i dag tydligare i arbetet med mammorna och 

det ställs generellt sett högre krav på mammor än på pappor. 

Utbildning 

Om behandlarna ska arbeta med barn i framtiden så behövs det utbildning i hur man 

samtalar med barn i olika åldrar. Det behövs även utbildning i barnpsykologi, 

nätverksarbete, barnkonventionen, civilrätt, barnpsykologi och missbruk samt utveckling 

av bra samtalsmetodik. Några behandlare tycker att de har tillräckligt med kunskap för att 

arbeta med barnen. Däremot upplevs kunskapen om barn till spelberoende föräldrar som 

dålig. Behandlarna tror också att om missbrukskunskapen höjs generellt, blir de bättre på 

att identifiera och fånga in barnen. 

Att erbjuda en riktad utbildning till skola och socialtjänst vore också bra, samt seminarier 

och generella utbildningsinsatser kring social utsatthet som våld. Ämnet Livskunskap i 

skolan är något som ungdomarna behöver ta del av under hela skoltiden. Att träna 

barnmorskor vid MVC och BVC att tidigt se och fånga upp barn till föräldrar med 

drogproblem är en viktig del av det förebyggande arbetet samt att bistå med kunskap om 

hur de kan gå vidare. 

19

3 Vilka verksamheter finns i Göteborg i dag för barn som har föräldrar 

med en beroendeproblematik? 

Så jobbar stadsdelarna med barnen 

Av 21 stadsdelar i Göteborg erbjuder Lundby och Biskopsgården gruppverksamhet för 

barn i familjer med beroendeproblematik. Lundby i form av Fjärilen och Biskopsgården i 

form av Ringen. Övriga stadsdelar hänvisar till Bona Via (frivilligorganisation) för barn 

till föräldrar med missbruksproblem, och till Gyllingen, Solrosen (frivilligorganisationer) 

och Utväg (kommunal verksamhet) för barn till föräldrar med annan problematik, såsom 

psykisk sjukdom, kriminalitet och våld i nära relation. Stadsdelarna är överlag mycket 

nöjda med dessa verksamheter. 

För barn med psykiskt sjuka föräldrar finns gruppverksamheten Mareld i SDF Tynnered 

och för barn med separerade föräldrar finns gruppverksamheterna Skilda världar i SDF 

Linnéstaden och SDF Lundby. I Linnéstaden är skolkuratorn gruppledare och i Lundby 

håller Fjärilen i det. Social resursförvaltning erbjuder barngrupper för barn som bevittnat 

våld genom Utväg och i Lärjedalen använder man sig av Trappan för barn som bevittnat 

våld. Projekt Nystanet i Backa erbjuder stöd till barn, föräldrar och hela familjer där det 

finns psykisk ohälsa hos de vuxna. Samtliga stadsdelar ger individuellt stöd till barn och 

ungdomar genom skolsköterskor och skolkuratorer, socialsekreterare och olika slags 

öppenvårdsverksamheter. Hos flera stadsdelar är öppenvården omfattande och hela 

familjen erbjuds hjälp genom resursteam, utförarenheter, familjehus och 

familjebehandlare. 

Synen på hur vanligt missbruket är i stadsdelarna varierar. Missbruk kan vara ett mycket 

vanligt problem, en problematik bland många andra, ett dolt problem som är svårt att tala 

om eller sällan förekommande. I de stadsdelar där missbruk är dolt söker föräldrarna 

hjälp utanför socialtjänsten och då är det svårt att komma i kontakt med barnen. För de 

yngre barnen är det avgörande att nå föräldrarna, medan ungdomarna kan söka hjälp 

själva. Flera enhetschefer lyfter fram fördelen med att ha skolkuratorerna anställda inom 

IFO. Då går det snabbare att upptäcka barn som far illa och det blir lättare att samarbeta 

med andra parter. 

De stadsdelar som hänvisar till gruppverksamheter i andras regi tycker att det är en fördel 

att det ligger utanför socialtjänsten som är myndighetsutövande. Men de stadsdelar som 

har egna grupper tycker att det fungerar bra då verksamheten är klart skild från 

socialkontoren och myndighetsutövningen. 

För ytterligare information om vad stadsdelarna har att erbjuda, se bilaga 2. 

20

Ett par goda exempel från stadsdelarna 

Fjärilen, SDF Lundby 

Stadsdelen Lundby har sedan 2003 en egen gruppverksamhet för barn som växer upp i 

familjer som har en beroendeproblematik. Två familjepedagoger arbetar 10 timmar 

vardera per vecka med information, rekrytering och gruppverksamhet. De arbetar efter 

Rädda barnens program ”När mamma eller pappa dricker”. Barnen är i åldern 7-12 år och 

träffas i grupp totalt 15 gånger, en gång per vecka. 

2005 inleddes ett samarbete med Öppna Narkomanvården Hisingen, (numera 

Behandlingsenheten, Öppenvård vuxna Hisingen) där två personer satte ihop ett program 

utifrån Rädda barnens material och erbjöd stöd för föräldrar, i grupp eller enskilt. Den 

senaste barngruppen avslutades våren 2008, sedan dess har det varit svårt att rekrytera 

tillräckligt med barn till gruppen. Men när de väl får in tillräckligt med barn startar de 

upp en ny grupp. 

Christina Berglind har varit med sedan starten och berättar att de kontinuerligt har fått 

lägga mycket arbete på att rekrytera barn till gruppen. De flesta barn har kommit via 

socialsekreterare och det är vanligtvis den drogfria föräldern som tar tag i situationen och 

ber om hjälp. Det är lättare att rekrytera barn till programmet Skilda världar som jobbar 

med barn som har skilda föräldrar eftersom den situationen inte upplevs lika skamligt och 

hemligt som det är att ha missbrukande föräldrar. Information om Fjärilen har delats ut i 

skolor och personalen har också informerat på fritidshem, vårdcentraler och BUP. 

Christina Berglind tror att de behöver hitta fler arenor och sammanhang att informera på 

och att det vore önskvärt att alla nyanställda fick göra studiebesök på Fjärilen. Skolan är 

annars en viktig arena. I Linköping har de till exempel ett framgångsrikt och fungerande 

samarbete med skolan i något som kallas ”Tryggvekonceptet”. 

Christinas erfarenhet är att det inte räcker med så kallade eldsjälar som driver 

stödgrupper eftersom det blir för personbundet och sårbart. Det finns massor av kunskap 

och erfarenhet hos människor men det saknas ett helhetstänk och en långsiktighet. Det 

behöver också bli en bättre samordning av de stödgrupper som finns i Göteborg. Nu är de 

som isolerade öar som var och en arbetar med rekrytering, utbildning och grupper. 

Fjärilen försöker samarbeta och skicka över barn till t.ex. Bona Via men resurser och ett 

”tänk” kring frågan måste komma från ledningshåll, anser Christina Berglind. 

Ringen, SDF Biskopsgården 

Ringen är en verksamhet i Biskopsgården som arbetar med barn och ungdomar i 

stadsdelen som lever i familjer där det finns alkohol, narkotika, spelberoende, psykisk 

ohälsa eller där det förekommer eller har förekommit våld och övergrepp mellan vuxna. 

21

Ringen vänder sig till barn och ungdomar mellan 6 och 20 år och erbjuder ett kvalificerat 

stöd- och utbildningsprogram. Ringen arbetar med barnen individuellt såväl som i grupp. 

Varje grupp är åldersindelad och består av fyra deltagare som träffas regelbundet en gång 

i veckan under 20 veckor. Varje gruppträff utgår från ett visst tema som är anpassat till 

åldersgruppen. Gruppträffarna ger barnen och ungdomarna regelbundenhet och rutiner 

samt möjlighet att uttrycka sina verkliga känslor. 

Byggstenarna i Ringens verksamhet är lek, sagoläsning, målning, kunskap och samtal. 

Ringen vill ge barn och ungdomar möjlighet att finna nya och bättre sätt att handskas 

med tillvaron genom att träffa andra som är i en liknande situation och få möjlighet att 

dela erfarenheter, känna igen, acceptera och dela med sig av egna känslor och behov. 

Goda exempel från andra verksamheter som jobbar med barn 

BIM, Kungsbacka kommun 

BIM har funnits sedan 1996 i Kungsbacka och är i dag en väletablerad verksamhet i 

kommunen. Uppdraget är att ta emot barn och ungdomar vars föräldrar har problem med 

droger, kriminalitet, psykiatri och/eller våld i familjen. BIM arbetar även med föräldrar i 

grupp. 

Barn tas emot från 7 års ålder. Är barnen yngre är det svårt att arbeta med dem i grupp. 

Arbetet sker åldersblandat med en inte alltför stor spridning. I möjligaste mån försöker 

man hålla ihop grupperna kring en viss problematik, men det är inte alltid möjligt. De 

flesta barn och ungdomar som deltar kommer från familjer där det finns någon form av 

beroende. 

BIM använder sig av Rädda Barnens program där man arbetar utifrån olika teman. Varje 

sommar har man också ett läger för de barn som gått i verksamheten under året. Först 

bjuds de äldre in och i mån av plats fyller man på med yngre. Tanken är att detta ska vara 

”gulddagar” för barnen där alla gör roliga saker tillsammans. 

BIM betonar att man i första hand är en pedagogisk verksamhet med terapeutiska 

effekter. Barnen går i verksamheten för att man har en förälder som har problem 

samtidigt som man går i gruppen för sin egen skull. De vuxna har ett eget ansvar för sitt 

tillfrisknande, inte barnen. 

BIM har inga problem med rekrytering till grupperna, men säger samtidigt att de arbetar 

aktivt med att marknadsföra verksamheten utåt. Man har väl upparbetade kontakter med 

socialtjänst, psykiatri och skolor och då särskilt genom skolkuratorerna. 

22

Bona Via 

Bona Via – ”den goda vägen” är en ideell förening med anhörigverksamhet för barn, 

ungdomar, unga vuxna och föräldrar i familjer där någon vuxen är beroende av alkohol 

eller andra droger. Bona Via använder sig av Ersta Vändpunktens program som är 

tolvstegsinspirerat och erbjuder gruppverksamhet för barn mellan 7 och 12 år, tonåringar, 

föräldrar och ”vuxna barn” i åldern 20 – 40 år. 

Bona Via erbjuder gruppverksamhet och inte enskild behandling. Det är viktigt att ha ett 

tydligt begrepp för vad det innebär att vara beroende och på Bona Via använder man sig 

av sjukdomsbegreppet. Man behöver lägga tid på rekryteringsarbetet och det underlättar 

om man har en klar idé och plattform att utgå ifrån. En viktig fråga att ställa är vilka barn 

man vill nå ut till och vad man vill uppnå med verksamheten? Det är viktigt att utbilda 

skolpersonal så att de upptäcker barn som behöver hjälp och kan slussa dem rätt. Vid 

rekryteringsarbetet är det bra att gå ut brett till skola, BUP och socialtjänst. 

Bris 

Barnen kan komma i kontakt med Bris via telefon, chatt och Brisforumet. Utsatta barn 

som ringer till Bris får prata med en jourare vars främsta uppgift är att lyssna. Samtalen 

handlar om olika problem i familjen som missbruk, psykisk sjukdom, sexuella övergrepp 

etc. Ungefär 30 % av samtalen med barnen handlar om missbruk och var sjätte barn som 

har kontakt med Bris bor i en familj där problemet pågått länge, i regel mer än tre år, och 

är i akut behov av hjälp, berättar Johanna Håkansson som jobbar på Bris i Göteborg. 

”Vi hjälper barnen att hitta sin egen berättelse. Om de orkar höra berättar vi om deras 

rättigheter. Många barn ställer frågan: Är det mitt fel? En del ringer och förhör sig. Vi 

brukar säga att många barn ringer och berättar om liknande upplevelser. De brukar prata 

om oro, att inte kunna ta med kompisar hem, att de har dåliga kläder och att de skäms 

över sin ekonomiska situation. Mot slutet brukar vi säga att nu har vi pratat en 

halvtimme, kan du ringa igen? Vi frågar inget och vi antar inget. Beroende på var barnen 

befinner sig så kan vi säga att så här känner jag det, denna hjälp finns att få”. 

Jourarna brukar erbjuda det egna telefonnumret så att barnet får prata med samma person 

nästa gång och vill barnet så slussar de vidare till andra stödverksamheter. Personalen på 

Bris kan också vara med på så kallade trepartssamtal med till exempel socialtjänsten och 

vara ett stöd om socialsekreteraren använder ett svårt språk eller liknande. Barnen kan 

också ge personalen ett särskilt uppdrag och på Bris finns ett särskilt ”uppdragsnummer” 

som barnen kan ringa om de vill ha hjälp. 

Bris använder sig av också av Internet så att barnen får möjlighet att dela upplevelser 

med varandra. De har ett brisforum, en chatt, och något som kallas för Dikt och novell. 

Med finns alltid en moderator från organisationen som övervakar vad som sägs och vad 

som lämnas ut. En del barn uttrycker att de inte vill röja sin identitet och de efterlyser 

23

anonyma möten med vuxna och att det borde finnas grupper för barn där de bara kan 

slinka in och vara anonyma. Johanna Håkansson vet inte hur det skulle gå till rent 

lagmässigt: ”Den enda yrkesgrupp som har absolut tystnadsplikt är präster och ibland 

rekommenderar vi att de går och pratar med församlingsprästen. De vuxna och 

professionella behöver bli bättre på att samarbeta och samverkan med varandra.” 

Ersta Vändpunkten, Stockholm 

Ersta Vändpunkten är ett kunskapscentrum som erbjuder information, utbildning, 

konsultation, handledning och gruppverksamhet. I dag har Ersta Vändpunkten i gång nio 

grupper varje vecka och termin – två tonårsgrupper, en 7-9 årsgrupp, en 10-12 årsgrupp 

för flickor och en för pojkar, två grupper för unga vuxna (17-25 år), en vuxengrupp och 

en föräldragrupp. Terminskostnaden för ett barn är 1 500 kr och då ingår också en plats 

för föräldrarna i föräldraprogrammet. Om någon inte kan betala kan Ersta hjälpa till med 

fondpengar. 

Personalgruppen består av socionomer, psykoterapeuter, familjebehandlare och alkohol- 

och drogterapeuter. Tre är heltidsanställda, två stycken går på halvtid och några är 

timanställda. Man erbjuder också en gruppledarutbildning som är en grundutbildning i att 

arbeta med anhöriga till alkoholberoende i grupp. Den består av två metoddagar och tre 

teoridagar. 

Verksamheten har inga problem med att rekrytera barn och i dag har man kö till 

grupperna. För att lyckas med rekrytering är det oerhört viktigt med stöd och förankring 

från hela organisationen, både från tjänstemän och från politiker. Likaså att man 

samverkar på bred front. Tid och resurser bör avsättas för rekrytering och strategitänk. 

Det är viktigt att det finns ett långsiktigt tänkande bakom arbetet så det blir en fast 

verksamhet som är stabil över tid. 

Föreningen Maskrosbarn, Stockholm 

Maskrosbarn är en ideell förening som finns till för att stödja unga som lever eller har 

levt i familjer där det förekommer missbruk och psykisk ohälsa. Föreningen reser runt i 

Sverige och föreläser om hur det är att växa upp med en förälder som missbrukar eller är 

psykiskt sjuk på skolor, socialkontor och för vuxna som arbetar med barn. Man bedriver 

också en stödverksamhet som unga tjejer och killar kan mejla eller ringa till eller träffa 

någon. 

Föreningen startades av Therese Eriksson och Denise Madsen som båda har erfarenhet av 

hur det är att växa upp i en familj med missbruk och psykisk ohälsa. En oerhört viktig del 

av deras arbete är att sprida kunskap, skapa debatt och att motverka fördomar. Så här 

skriver Therese Eriksson på Maskrosbarns hemsida. 

24

”Vi på maskrosbarn vill hjälpa alla unga att släppa taget, att skapa sig sitt eget liv och få 

en framtid. Att förstå att man inte kan påverka sin förälders situation, att det inte är 

deras eget fel att deras föräldrar älskar dem, men de är sjuka. Vi vill få dem att prata, att 

bearbeta sina problem för att komma vidare i livet. Vi vill ändra fördomarna, det finns 

psykiskt sjuka och missbrukare i alla samhällsklasser, i alla länder. Alla ser olika ut och 

det går inte att se på dem att de är sjuka. De är din kollega, din chef, din granne eller 

programledaren på TV.” 

Therese Eriksson säger är att många av de unga som befinner i en familj där det 

förekommer missbruk och psykisk ohälsa är långt från de verksamheter som finns till för 

dem. Många av dessa ungdomar ser de verksamheter som är organiserade av 

socialtjänsten som något främmande och tycker inte att de har något där att göra 

överhuvudtaget. Om vi vill nå ungdomar i dag så är nätet oerhört viktigt och en mycket 

kraftfull länk för att nå ut med kunskap, information och hjälp. Skolan är en viktig 

plattform. Det behövs skolkuratorer på plats som representanter för socialtjänsten som 

snabbt kan fånga upp barnen och ungdomarna. Tonårskillar är en grupp som är extra svår 

att nå och det behövs fler manliga röster för att fånga dem, menar Therese Eriksson. 

Rädda Barnen 

Rädda Barnen har ingen gruppverksamhet för barn till missbrukare. Däremot har de 

grupper för ”Barn i sorg” där missbruk hos föräldrarna är ett vanligt problem. Rädda 

Barnens centrum för barn och ungdomar i kris startades 2007 i Göteborg. Där erbjuder 

man hjälp och stöd till barn och ungdomar som har varit med om våld eller sexuella 

övergrepp och där kan missbruk vara ytterligare ett bekymmer som föräldrarna har. En 

annan del av Rädda Barnens verksamhet är att anordna utbildningar och att framställa 

utbildningsmaterial, där ”Vara vettig vuxen” är en av utbildningssatsningarna. 

Annika Jansson som jobbar på Rädda Barnen tycker att det är bra med gruppverksamhet 

för barn i familjer med beroendeproblematik, men understyrker behovet av enskilt stöd 

för barnen. Ibland kan enskilt stöd vara en väg in för barnen i en grupp, det har man sett i 

Rädda Barnens verksamheter. För barn som inte fångas upp genom föräldrar, 

myndigheter eller skola är det viktigt att hitta vägar och metoder att nå direkt. 

Rekrytering till gruppverksamheter är ofta svårt och kräver mycket tid och arbete. Annika 

Jansson tycker att det vore intressant att jämföra hur kommunen lyckas med rekrytering 

jämfört med frivilliga organisationer. 

Solrosen 

Räddningsmissionen verksamhet Solrosen riktar sig till barn som har en förälder eller 

annan familjemedlem som sitter i fängelse. Solrosen erbjuder grupper och enskilda 

samtal för barn, tonåringar och deras anhöriga samt läger, musikträffar och andra 

aktiviteter. På anstalterna Sagsjön i Högsbo och Skogome har de föräldracirklar. 

25

Helena Andreasson som arbetar på Solrosen säger att missbruk kan vara ytterligare ett 

problem i familjen för de barn hon möter. Räddningsmissionen har ingen egen 

verksamhet för barn till missbrukare så om missbruk är huvudproblemet så hänvisar man 

till Bona Via. I verksamheter inom Räddningsmissionen som möter vuxna missbrukare är 

man uppmärksam på om det finns barn med i bilden. Helena Andreasson tycker att det är 

viktigt att få med helhetsbilden och fånga upp hela familjen när det gäller barn till 

föräldrar i fängelse, vilket också gäller för barn till föräldrar som missbrukar. 

Solrosen har funnits sedan 2000 och har fått lägga mycket tid på rekrytering till 

grupperna. Det tog cirka fyra år att få ett jämnt inflöde av barn till verksamheten men 

numera har de emellanåt kö till grupperna. De har en upparbetad kontakt med 

kriminalvård, socialtjänst, skola och vårdcentraler. Varje vecka har de informationsträffar 

på anstalter och häkten. Det underlättar arbetet att ha kontakt med nyckelpersoner inom 

de olika instanserna. Hemsidan är en annan informationskanal och de har haft god 

respons när de annonserat i media, som i GP och Metro. 

26

Slutsatser och slutord 

Det kan konstateras att det finns många barn i Göteborg som har föräldrar med 

missbruks-/beroendeproblem. Enbart i den genomförda kartläggningen identifierades 276 

barn till de personer som vid undersökningstillfället var aktuella på Behandlingsenheten 

och Respons alkoholrådgivning. 

Barn som växer upp med missbruk i familjen kan behöva stöd och skydd från 

socialtjänsten. I Göteborg har stadsdelarna befolkningsansvaret och därmed det yttersta 

ansvaret när det gäller barn som far illa. För att socialtjänsten i stadsdelarna ska kunna 

fullgöra sitt ansvar behöver de få kännedom om de fall där barn och unga riskerar att fara 

illa för att då kunna göra en utredning. Behandlingsenheten och Respons är så kallade 

öppna verksamheter dit klienterna kan vända sig utan att socialtjänsten har gjort en 

utredning eller fattat beslut om bistånd. Det innebär att stadsdelens socialtjänst inte 

nödvändigtvis har kännedom om familjens situation och förekomst av missbruk. 

Enligt kartläggning får många av de barn som också är aktuella på socialkontoren någon 

form av stöd genom olika insatser därigenom. Men även den grupp barn och ungdomar, 

vilkas situation är sådan att de inte är aktuella inom socialtjänsten, kan vara i behov av 

stöd utifrån förälderns missbruk. Dock kan inte kartläggningen visa om insatserna 

tillgodoser barnens behov fullt ut. Till exempel har som stöd angivits att barnet bor i 

familjehem, vilket inte säger något om barnet får stöd utifrån att föräldern missbrukar. Av 

alla de barn som finns med i kartläggningen är det trots allt inte särskilt många som 

behandlarna anger får stöd, enskilt eller i grupp, utifrån missbruksproblematiken. 

Det är också viktigt att komma ihåg att även om den bara är ena föräldern som 

missbrukar är det inte sagt att barnets eller den unges behov tillgodoses. Den icke 

missbrukande föräldern kan vara så indragen i missbruksproblemen att inte heller den 

föräldern har möjlighet att barnet det stöd och den uppmärksamhet det behöver. 

Rutiner på mottagningarna för att uppmärksamma barnen 

I de fall behandlarna på Behandlingsenheten och Respons misstänker att en familjs 

situation är sådan att barnen riskerar att fara illa ska de anmäla detta till socialtjänsten i 

berörd stadsdel, så att de kan starta en utredning om barnens behov av stöd och skydd. 

Många behandlare upplever att det är svårt att lyfta frågan om hur klienternas barn mår, 

eftersom de är rädda för att bryta den goda kontakten. 

I bemötandet av föräldern är det viktigt att så långt som möjligt försöka skapa en 

samarbetssituation och bekräfta deras önskan om att vara goda föräldrar. Förutsättningen 

för att föräldrar med missbruksproblem ska kunna tala om problemen är ofta att föräldern 

27

själv blir bekräftad som person, med de problem som han eller hon kämpar med, försök 

till lösningar och egna goda intentioner. Det är också viktigt att förstå den känsla av skuld 

och skam och därmed brist på självrespekt som missbruksproblemen ofta kan föra med 

sig och att det därför kan vara smärtsamt att prata om dem och konsekvenserna för barnet 

eller den unga. (Barn och unga i familjer med missbruk – Vägledning för socialtjänsten 

och andra aktörer, Socialstyrelsen 2009) 

Ett sätt att komma runt problemet med de svårigheter behandlarna upplever, kan vara att 

varje mottagning inför skriftliga former för hur behandlarna ska ta upp frågan – en slags 

screening, ett obligatoriskt frågeformulär för att kunna göra en bedömning om barnet 

riskerar att fara illa. 

En del behandlare upplever också svårigheter kring anmälningsplikten, då de är rädda för 

att förstöra relationen till klienten. För att kunna leva upp till anmälningsplikten behövs 

det tydliga rutiner och riktlinjer kring hur man som behandlare ska gå till väga om man 

misstänker att en klients barn far illa. Det bör finnas former för hur man lyfter 

problematiken med kollegor och arbetsledning på mottagningen, socialkontoren och med 

klienten, men också information om tillgängliga adress- och telefonlistor till 

socialkontoren, socialjouren, polis, Barnhuset m fl. Förslagsvis tar enheterna fram en 

gemensam ”lathund” med praktiska råd. Ett gott exempel är Respons rutinformulär som 

används vid anmälningar till socialtjänsten. 

Varje mottagning kan också ha en broschyr till klienterna med information om hur 

behandlarna arbetar utifrån barnperspektiv och svensk lagstiftning för att säkra barnens 

rätt. 

Vidare skulle varje mottagning kunna utse en barnsamordnare som har fördjupad 

kunskap om och ansvar för barnens rätt. Denna kan träffa barnen, visa mottagningen och 

slussa vidare till lämplig verksamhet. 

För att det ska bli tydligt för barnen vad som händer med föräldrarna (att de har alkohol- 

eller drogproblem och nu får stöd) kan mottagningarna sätta upp rutiner för när barnen 

ska bjudas in. Det kan handla om att barnet bjuds in efter ett visst antal samtal med 

klienten vilket givetvis beror på barnets ålder och situation. För att barnen ska känna sig 

välkomna och kanske ha något att sysselsätta sig med kan mottagningarna inredas med 

till exempel leksaker eller tv och dvd. Möjligen borde mottagningen också kunna ordna 

med barnpassning medan föräldern får behandling på mottagningen. 

I verksamhetsområdet har man under 2009 tryckt upp en heltäckande guide över vilken 

hjälp, både offentlig och ideell, som finns tillgänglig för utsatta barn och ungdomar i 

Göteborg. Ett förslag är att den finns tillgänglig i väntrummen på alla mottagningar. 

28

Utbildning/kompetensutveckling 

Möjligtvis kan man alltså komma åt osäkerhet som en del av behandlarna uttrycker 

genom att ge dem de ”verktyg” de behöver i form av skriftliga rutiner och information 

om verksamheter dit de kan hänvisa barn som behöver stöd. För att öka tryggheten 

ytterligare hos behandlarna bör olika former av kunskapshöjande aktiviteter anordnas och 

erbjudas samtliga. På så sätt får alla medarbetare samma kunskapsbas att stå på och 

genom att utgå från samma referensram i arbetet med klienterna kan lika bemötande och 

handlande lättare säkerställas. Att mottagningen har en uttalat och väl känt 

förhållningssätt i dessa svåra samtal bör också bidra till att öka behandlarnas trygghet. 

Ett annat sätt att skapa och upprätthålla ett gemensamt förhållningssätt och också stävja 

osäkerheten, är att nyttja regelbundna arbetsplatsträffar och teammöten till diskussion, 

reflektion och ”kollegial handledning” kring frågan och om aktuella ärenden. Ett viktigt 

stöd i arbetet är det kontinuerliga stödet från chefer och i den handledning som 

behandlarna har. 

Gruppverksamhet och stöd 

Det saknas tillförlitliga och jämförbara studier om vilka metoder för barn som lever i 

familjer med missbruksproblem som är effektiva. En vanlig insats som ges idag runt om i 

landet är stödgruppverksamhet för barn. Det finns dock forskning om barn och 

gruppverksamheter som pekar på positiva resultat för de barn som deltagit i de olika 

verksamheterna, däribland forskning gjorda av Thomas Lindstein och Elisabeth 

Hagborgs. De visar att barnen och ungdomarna som deltagit i grupp upplever ökad 

begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet med varaktighet över tid, trots att de 

fortsatte att leva under utsatthet och stress. 

Att delta i stödgruppverksamhet är också något som behandlarna lyfter att barnen till 

klienterna skulle behöva. Några få barn går i t ex Bona Via´s gruppverksamhet. 

Kartläggningen har inte utrett varför det är så få barn som går i grupp, trots att många 

bedöms behöva. Att undersöka detta vidare föreslås därför. Ett utvecklingsförslag är även 

att utreda möjligheterna att starta gruppverksamhet i förvaltningens i egen regi, som kan 

vända sig till invånare i hela Göteborg, och då ta lärdom av de verksamheter som bedöms 

vara framgångsrika. Det är viktigt att fundera på hur rekrytering till en sådan 

gruppverksamhet på bästa sätt kan ske, då det är en svårighet som upplevs av flera i 

projektet tillfrågade verksamheter och bekräftas i en mindre kartläggning som 

Socialstyrelsen har genomfört. Eftersom Behandlingsenheten och Respons träffar 

föräldrarna till barnen bör rekrytering kunna ske i motiverande samtal där och på så sätt 

kanske chanserna att nå barnen kan öka. 

29

Stöd i föräldraskapet 

Intervjuerna med behandlarna visar att de ofta ger klienterna stöd i föräldraskapet utifrån 

missbruket. Detta borde uppmärksammas mer och utvecklas då det anses vara särskilt 

viktigt när det gäller de yngre barnen. Det finns olika inriktningar på föräldrastöd såsom 

program, utbildning och träning. Syftet är att stärka föräldraskapet, genom konkreta 

verktyg för föräldrarna att stödja sitt barns utveckling samt öva på att hantera typiska 

vardagsproblem och konflikter som kan uppstå. Avseende rekommenderade metoder 

används i Göteborg flera olika typer av föräldrastödsprogram, (mot bakgrund av 

regeringens strategi) och där PrevU (Preventions- och utvecklingsenheten, Social 

resursförvaltning) har i uppdrag att utbilda professionella i staden i olika program. Att 

stärka och utveckla behandlarnas kompetens genom utbildning inom området ökar 

chanserna att klienterna får det stöd de behöver i sitt föräldraskap. 

Dokumentation 

Genom att använda bedömningsinstrument som innehåller frågor om barn ökar 

möjligheten att uppmärksamma dem och synliggöra deras behov. På så sätt kan också 

antalet berörda barn dokumenteras och följas. Både Behandlingsenheten och Respons 

använder dokumentationssystem i sina verksamheter, Behandlingsenheten använder 

DOK och Respons ett för den egna verksamheten anpassat system. Ett förslag är att se 

över frågorna i dessa system, finns det frågor om eventuella barn, på vilket sätt är de 

ställda och tillgodoser de behovet för att få en bra bild av barnen och deras behov? I 

vilken utsträckning är det möjligt att ställa samma frågor i de båda systemen? 

Samverkan 

Strategi för samverkan – kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa 

(2007), är en reviderad upplaga av den nationella strategin för samverkan som 

Socialstyrelsen, Myndigheten för skolutveckling och Rikspolisstyrelsen lade fram till 

regeringen i oktober 2004. 

I den framkommer att myndigheter har en allmän lagstadgad skyldighet att samverka med 

stöd av 6 § förvaltningslagen. De har en särskild skyldighet att samverka i frågor som rör 

barn som far illa eller riskerar att fara illa. Syftet med detta är just att barn och unga som 

far illa eller riskerar att göra det ska få hjälp i ett så tidigt skede som möjligt. 

Thomas Lindstein, professor i socialt arbete som har utvärderat Ersta Vändpunktens 

gruppverksamhet för barn, understryker vikten av samverkan där professionella har en 

uttänkt strategi för att nå de barn som behöver hjälp. Likaså uppger de 

gruppverksamheter som riktar sig till barn att fungerande samverkan mellan myndigheter 

och verksamheter som på olika sätt kommer i kontakt med barn, är oerhört betydelsefullt 

för att lyckas med rekryteringen till grupperna och på så sätt kunna ge barnen de stöd de 

behöver. 

30

Behandlarna i kartläggningen upplever att de saknar gemensam strategi, samordning och 

gemensamma forum i Göteborg för att verksamheter som arbetar med utsatta barn 

(indirekt och direkt) på ett övergripande plan ska kunna diskutera metodutveckling och 

utbyta erfarenheter. Kan kommunen samordna och erbjuda träffar för att medarbetare 

inom kommunala verksamheter, sjukvård och frivilligorganisationer ska få utbyta 

erfarenheter kring t ex rekrytering, rutiner, kunskaper och metoder? 

Det finns ett samverkansråd i Göteborgs Stad för missbruk och beroende, Berosam, som 

sammankallas av Stadskansliet. Kan detta vara rätt instans att väcka behovet kring en 

gemensam och genomtänkt strategi för samverkan inom staden? Till Berosam är nu också 

en arbetsgrupp kopplad och kan vara ett lämplig forum att lyfta gemensamma och 

”operativa” frågor utifrån ett barnperspektiv. 

31

Efterord 

BIB-projektet har utgjort en del i ett vidare arbete inom Social resursförvaltning och 

verksamhetsområdet Stöd till familjer och individer, med syfte att lyfta barnperspektivet 

och på så sätt uppmärksamma och synliggöra barnen. Det har gått en tid sedan 

kartläggningen genomfördes och parallellt med projektet och efter slutförandet har 

ytterligare utvecklingsarbete bedrivits. Mycket tack vare BIB-projektet, då resultat av 

kartläggningen och intervjuerna med behandlarna och de slutsatser och utvecklingsbehov 

som har identifierats har varit användbart. 

För att öka kompetensen och tryggheten hos behandlarna (och övriga medarbetare) har 

under 2009 och 2010 Stöd till familjer och individer anordnat en grundläggande 

barnutbildning för alla medarbetare i verksamhetsområdet där frågor om anmälningsplikt 

och förhållningssätt med mera lyfts upp och diskuteras. Under utbildningstillfällena 

efterfrågade deltagarna flera ämnen att fördjupa sina kunskaper i och utifrån dessa och 

behov som uppkommit i BIB-projektet, har aktiviteter för möjlighet till 

kunskapsfördjupning planerats för att genomföras under 2010. Exempel på ämnen är 

föräldraskap och familjearbete samt hur man kan samtala med vuxna om barn. 

Som ett annat resultat av och fortsättning på BIB-projektet och de behov som har 

identifierats i projektet, har Social resursförvaltning under 2010 startat ett projekt med 

syfte att utveckla rutiner och metoder för att uppmärksamma barn i beroendemiljöer 

(BRUNO – Stöd och utveckling till barn i missbruks-/beroendemiljöer). Projektet syftar 

också till att starta upp en ny kommunal gruppverksamhet som vänder sig till alla utsatta 

barn oavsett vilken stadsdel de bor i. En sådan verksamhet finns inte i dagsläget. Målet är 

att fler barn som har föräldrar med missbruks/beroendeproblem i Göteborg 

uppmärksammas och får hjälp i form av gruppverksamhet, individuellt stöd och/eller 

familjearbete. 

En viktig del i det fortsatta utvecklingsarbetet är att sprida de erfarenheter och förslag 

som presenteras i rapporten. De bör också kunna användas av övriga verksamheter i 

Social resursförvaltning, inte minst av missbruks-/beroendeområdet, t.ex. 

Spelberoendeteamet och hela Boendeverksamheten. 

Att hålla barnperspektivet levande kräver en ständig påminnelse, kanske särskilt i 

verksamheter som vänder sig till vuxna personer. Att aktivt jobba med att förbättra 

förhållningssätt, bemötande och metoder är oerhört betydelsefullt för att lyckas nå alla de 

barn och unga som är i behov av stöd. Det är vår skyldighet. 

32

Bilaga 1– Teoretisk referensram för BIB-projektet 

Barnkonventionen 

Den 20 november 1989 antog FN:s generalförsamling Konventionen om barnets 

rättigheter. Barnkonventionen är en del av den internationella folkrätten. 1999 beslutade 

riksdagen att anta en nationell strategi för att förverkliga barnkonventionen i Sverige. 

Barnkonventionen består av en inledning och 54 artiklar. Den ska ses som en hel och 

odelbar enhet där varje artikel är lika viktig. Inledningen tar bland annat upp att barn har 

rätt till särskild omvårdnad och hjälp och att familjen bör få nödvändigt skydd och 

bistånd så att den kan bli en bra miljö för barnens utveckling och välfärd. För att barnet 

ska kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet så bör 

barnet växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse. Barn i 

familjehem nämns särskilt avseende skydd, omsorg och sociala och rättsliga principer 

(Barnkonventionen). Konventionen innehåller fyra grundprinciper som kan sägas utgöra 

basen för hur konventionens övriga artiklar ska tillämpas. De fyra grundprinciperna är: 

principen om barnets rätt att inte diskrimineras, principen om barnets bästa i främsta 

rummet, principen om barnets rätt till liv och utveckling och principen om barnets rätt att 

få uttrycka sina åsikter (Rasmusson 2001). 

Vuxenvärlden har under de senaste årtiondens försökt att öka barns rätt till ökad 

delaktighet och ökat inflytande i samhället. ”Upptäckten” av barnet som en kompetent 

individ med viktiga kunskaper och erfarenheter är emellertid alltjämt ny”(Rasmusson, 

2001, s. 134). Trots det är det ändå vuxenvärlden som konstruerar förutsättningarna och 

anger normerna för vilket inflytande barn får. Barn är i det avseendet relativt maktlösa. 

Ibland jämförs barnrättsrörelsen med kvinnorörelsen med den skillnaden att barnen inte 

driver sin egen rörelse utan det gör de vuxna själva. Feminismen betraktar världen från en 

kvinnoståndpunkt och ”barnperspektivismen” betraktar världen från en barnståndpunkt. 

Ett aktörsperspektiv på barn och en barnståndpunkt innebär inte automatiskt att barns 

röster blir bättre hörda. Det krävs att vuxna tar till sig barnkonventionen och aktivt 

reflekterar över vilka konsekvenser den får för ens egna barn och barn i allmänhet, då 

ökar chansen att barnens röster blir hörda (Näsman 1996). Det är även viktigt att göra en 

distinktion mellan barnperspektivet och barnrättsperspektivet. Att se saker och företeelser 

ur barns synvinkel är inte samma sak som att vara medveten om att barn som individer 

har egna lagstadgade rättigheter. Barn i missbruksmiljöer har rätt att få hjälp, rätt att tala 

om hur de har det, rätt att ställa krav på att vuxna upphör med missbruket, rätt att få 

trygghet och lugn och ro hemma och rätt att bara ta det ansvar som passar med deras 

ålder, personlighet och utvecklingsuppgift. 

Använda barnkonventionen 

FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) ställer krav på arbets- och 

beslutsprocesser på olika nivåer i samhället. Barnombudsmannen (2006) ger exempel på 

hur man kan införliva barnkonventionen i arbetet inom kommuner, landsting och 

33

myndigheter. Det är framför allt grundprinciperna, artikel 4 om barnkonventionens 

genomförande samt artiklarna 42 och 44 om informationsinsatser som ställer krav på ett 

förändrat arbetssätt. Barnrättskommittén granskar hur konventionsstaterna efterlever 

barnkonventionen och återkommer ofta till den lokala nivåns betydelse i sin granskning. 

Utifrån de här principerna beskriver Barnombudsmannen hur vi kan arbeta framgångsrikt 

med att praktiskt genomföra Barnkonventionen. 

Tabell 1: Krav på arbets- och beslutsprocesser utifrån barnkonventionen 

Krav Artiklar i barnkonventionen 

Kartläggning och datainsamling Artikel 2: Principen om barnets rätt att inte 

diskrimineras 

Prövningar av barnets bästa Artikel 3: Principen om barnets bästa i främsta 

rummet 

Aktiva prioriteringar Artikel 4: Principen om barnkonventionens 

genomförande 

Samarbete och helhetssyn Artikel 6: Principen om barnets rätt till liv och 

utveckling 

Former för barns inflytande Artikel 12: Principen om barnets rätt att få 

uttrycka sina åsikter 

Information och utbildning Artikel 42 och 44: Principer om 

informationsskyldighet 

Att införliva barnkonventionen på alla nivåer i samhället handlar om politisk vilja, 

nytänkande och förändring. Alla delar i samhället ska utgå från ett tydligt barnperspektiv 

som innebär ”att kunna förena kraven på att barn och unga ska behandlas som mer 

sårbara än vuxna och ha tillgång till särskilt skydd och stöd, men samtidigt ses som 

kompetenta och resursstarka individer med rätt till delaktighet och inflytande i alla beslut 

som rör dem” (faktablad från www.bo.se). Barnombudsmannen har genom erfarenheter 

från arbete med barnkonventionen på lokal nivå lyft fram ett antal framgångsfaktorer: 

Ledningens entydiga stöd och engagemang är en framgångsfaktor. Ledningen har det 

yttersta ansvaret för att barnkonventionen beaktas i arbets- och beslutsprocesser. Det är 

också deras uppgift att se till att det skapas förutsättningar för arbete med 

barnkonventionen inom organisationen. För att det ska lyckas att införa ett barnperspektiv 

så behöver även personalen vara förankrad och engagerad i arbetsprocessen. I 

förankringsfasen är målet att få hela organisationen att verka mot samma mål. Det är 

viktigt att det får ta tid med möten och samtal mellan medarbetare, chefer och politiker 

där det går att dryfta olika frågor som uppkommer. 

Barnperspektivet behöver arbetas in i centrala styrdokument. Det är viktigt att se 

över hur målen för barn- och ungdomspolitiken förhåller sig till lagstiftning, 

barnkonventionen och till andra existerande styrdokument. ”Kartläggningar av barns 

villkor är ett sätt att få svar på grundläggande frågor som man bör ställa sig både vid 

början av ett förändringsarbete och återkommande under arbetets gång” (faktablad från 

34

www.bo.se) Först behöver problemen identifieras inom det område man arbetar för att 

sedan se över vad som behöver förändras. Man behöver se över arbetssätt och vilka 

resurser som krävs, både personella och ekonomiska. Ansvar ska fördelas och samverkan 

med andra berörda är viktigt. 

Utbildning och information är en annan framgångsfaktor. Alla medarbetare måste vara 

informerade om den nya målsättningen och få faktakunskap om barnkonventionens 

historia, innehåll och juridiska status. Medarbetarna bör känna till vad det innebär att ha 

ett barnperspektiv i den egna verksamheten och de egna beslutsprocesserna. Det är viktigt 

att säkerställa att alla har den barnkompetens som krävs för att utföra sina 

arbetsuppgifter. Med barnkompetens menas den professionella kompetensen när det 

gäller barn inom det område man arbetar. Det kan handla om formell barnkompetens, 

erfarenhetsbaserad kunskap eller förmågan att kommunicera med barn, ungdomar och 

deras vårdnadshavare. 

Om man utgår från befintliga arbetsprocesser så utnyttjas de resurser som 

organisationen redan har och belastningen för medarbetarna och organisationen behöver 

inte bli så stor. Men oavsett graden av förändring så är det viktigt att medarbetarna får tid 

att utveckla sitt arbete till att omfatta det nya perspektivet. 

Dialog och erfarenhetsöverföring är viktigt både inom organisationen och mellan olika 

organisationer. Det är också viktigt med samverkan och helhetssyn i arbetet med 

barnkonventionen. För att få kunskap om vilka effekter beslut har fått som rör barn och 

unga behövs uppföljningar och utvärderingar. 

Teori kring samverkan och samverkansmodeller 

Strategi för samverkan – kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa 

(2007), är en reviderad upplaga av den nationella strategin för samverkan som 

Socialstyrelsen, Myndigheten för skolutveckling och Rikspolisstyrelsen lade fram till 

regeringen i oktober 2004. 

I den framkommer att myndigheter har en allmän lagstadgad skyldighet att samverka med 

stöd av 6 § förvaltningslagen. De har en särskild skyldighet att samverka i frågor som rör 

barn som far illa eller riskerar att fara illa, vilket regleras i lagstiftningen för polis, 

förskola och skola, socialtjänst samt hälso – och sjukvård. Myndigheter ska enligt lagen 

även samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Ideella 

organisationer är en viktig part i det sammanhanget. Samverkan syftar till att nå 

gemensamma och tydliga mål och ska präglas av ett konsekvent barnperspektiv (inte ett 

verksamhetsperspektiv). En övergripande målsättning kan sammanfattas i följande 

punkter: 

• Barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa ska få hjälp i ett tidigt skede 

av en ogynnsam utveckling, på individ – eller gruppnivå. 

• Barnet eller den unga ska få stöd och skydd från samhället utifrån en helhetssyn. 

35

• Barnet (i vissa fall det ofödda barnet) eller den unga ska vara i fokus. 

Gemensamma riktlinjer för kommunerna och regionen i Västra Götaland om samverkan 

avseende barn och ungdom med sammansatt psykisk och social problematik antogs av 

Västkoms styrelse och Regionstyrelsen 2005. I riktlinjerna redovisas de grundläggande 

värderingar som är utgångspunkten i överenskommelsen. Där görs klart att varje 

verksamhet ska ha barnens bästa för ögonen när de utför sina uppdrag och att barnen i 

alla övervägande som rör enskilda barn ska ha möjlighet att uttrycka sin mening och få 

den respekterad. 

Ansvarsfördelningen förtydligas genom en uppdelning på basnivå-specialistnivå. 

Basnivån når alla barn. Hit hör förskola och skola inklusive skolhälsovård, primärvård, 

mödra- och barnhälsovård, ungdomsmottagningar samt socialtjänstens förebyggande 

verksamhet. Först när resurserna på basnivån inte är tillräckliga ska resurserna på 

specialistnivån kopplas in. Hit hör socialtjänstens individ- och familjeomsorg (IFO), 

socialtjänstens handikappomsorg, barn- och ungdomsmedicin, habilitering, barn och 

ungdomspsykiatri, barnneuropsykiatri och vuxenpsykiatri för äldre ungdomar. Hit hör 

även HVB-hem samt de särskilda ungdomshemmen. Socialnämnden har ett huvudansvar 

för att samverkan kommer till stånd och andra parter har en skyldighet att delta i 

samverkan. Respektive chefer ansvarar för att samverkan etableras och fungerar. 

Samverkan kring det enskilda barnet och hans eller hennes familj sker i huvudsak enligt 

ovanstående modell. 

36

Samverkan och rekrytering till stödgrupper 

Thomas Lindstein, professor i socialt arbete som under flera år utvärderat Ersta 

Vändpunktens gruppverksamhet för barn, understryker också vikten av samverkan där 

professionella har en uttänkt strategi för att nå de barn som behöver hjälp 

(Alkoholkommitén 2004). 

Han tänker sig en kedja av insatser på olika nivåer. När inte barngruppverksamheten 

räcker till så ska barn- och ungdomspsykiatrin komma in och erbjuda stöd eller terapi. 

Skolan möter alla barn och är en av de viktigaste länkarna. Elevhälsan behöver utbildas 

och förstärkas på olika sätt. Generella skolprogram kan vara det som fångar upp och kan 

slussa vidare till mer specifika insatser för de utsatta barnen. Om man kombinerar olika 

synsätt ökar möjligheten att förstå och hjälpa varje enskilt barn. 

Trappan i Uppsala startade 1991 som ett projekt och är en av landets äldsta 

gruppverksamheter för barn till missbrukare. År 2004 hade Trappan och Uppsala 

kommun 8,5 tjänster varav tre permanenta. De tar emot barn till missbrukare, barn till 

psykiskt sjuka föräldrar och barn som bevittnat våld i familjen. De har även grupper i 

positivt föräldraskap för föräldrar. Kommunen och landstinget delar på 

huvudmannaskapet och är ett gott exempel på arbete över gränserna. De har satsat 

mycket på marknadsföring och erbjuder utbildning till förskollärare, fritidsledare, läkare, 

apotekspersonal, sjuksköterskor och skolpersonal. De har därför inga svårigheter att 

rekrytera nya barn till grupperna. Lillemor Brånn är enhetschef för gruppverksamheten 

och uttrycker sig så här (Alkoholkommitén 2004): 

”De här barnen kommer ju inte precis springande. Avgörande för att vi ska nå ut till barnen är att vi har 

goda relationer och ett stort förtroende hos dem som arbetar direkt med barn och unga. Bland de viktigaste 

är skolsköterskorna som ju träffar alla barn. Det är svårt att vara positiv till något man inte känner till.” 

(Alkoholkommitén s. 44, 2004) 

Elisabeth Hagborg gjorde 2000-2001 en nationell kartläggning som visar på betydelsen 

av att vara väl förankrad hos kollegor i den egna enheten, hos chefer och politiker samt 

hos olika samarbetspartners. Det finns större möjlighet att arbeta effektivt och 

framgångsrikt om man är bra förankrad. Verksamheten ska inte bygga på så kallade 

eldsjälar, för när dessa försvinner så försvinner verksamheten. En bra teorianknytning är 

en annan framgångsfaktor. Rekryteringen är den svåraste delen av gruppverksamheten 

och måste ske kontinuerligt genom utbildning på olika nivåer och spridande av 

information. Hagborg säger vidare att för att gruppverksamheterna ska få bestående 

effekt bör verksamheterna övergå från att vara projekt till att integreras i den ordinarie 

verksamheten (Alkoholkommitén 2004). 

37

Aktuellt kunskapsläge kring barn och ungdomar till föräldrar med 

alkohol, narkotika – och spelberoende 

Omkring 425 000 barn och ungdomar i Sverige växer upp med föräldrar som har problem 

med alkohol eller droger (Statens folkhälsoinstitut 2008). Om vi därtill lägger de som 

växer upp med spelberoende föräldrar, våld i hemmet, föräldrar med psykisk sjukdom, 

föräldrar i fängelse och föräldrar i vårdnadstvister/konfliktfyllda skilsmässor så ökar den 

siffran dramatiskt. Barn i riskmiljöer har en avsevärt förhöjd risk att senare i livet 

utveckla egna missbruksproblem eller andra problem. Att som barn ständigt ha en 

förälder som inte riktigt är närvarande, en förälder med kraftiga humörsvängningar, 

föräldrar som grälar, oro för ekonomi, löften som bryts och ständiga lögner tär på barnens 

tillit till sina föräldrar och deras syn på sig själva. Kunskaperna om konsekvenserna för 

barnen i familjer med missbruk av alkohol och narkotika har ökat markant de sista 

årtiondena, men det saknas forskning om barnen i de familjer som har problem med spel. 

Det som finns skrivet idag i Sverige om barnen är dels en magisteruppsats av Margareta 

Norling och dels kortare inslag i böcker, till exempel hos Thomas Nilsson i boken Jakten 

på Jackpot. Både Norling och Nilsson understryker vikten av att få bättre kunskap om 

dessa barn för att man på bästa sätt ska kunna hjälpa dem. På ett flertal ställen nämns 

dock likheten i den utsatthet som många barn känner som växer upp i familjer där det 

finns ett beroende, oavsett vilket, så att säga. 

I samband med utvecklingen av barngruppsverksamheter i Sverige under 1990- och 

2000-talen har barnens egna röster blivit tydliga. Thomas Lindstein och Elisabeth 

Hagborgs forskning om barn och barngruppsverksamheter har båda visat på positiva 

effekter för de barn som deltagit i de olika verksamheter som riktat sig direkt till barnen. 

Enligt barnen och ungdomarna leder gruppdeltagandet till ökad begriplighet, hanterbarhet 

och meningsfullhet med varaktighet över tid, trots att de fortsatte att leva under utsatthet 

och stress. 

I dag finns en större samsyn i grundläggande teoretiska frågor vilket berör samverkan 

mellan olika yrkeskategorier på ett positivt sätt. Individens problem förklaras utifrån ett 

samspel mellan många olika faktorer. ”Dessa faktorer handlar om det enskilda barnets 

personliga egenskaper, den närmaste omgivningen (familj, kamratrelationer etc.) och mer 

strukturella, socioekonomiska faktorer. Individen påverkas dessutom av händelser i livet, 

exempelvis traumatiska upplevelser” (Strategier för samverkan 2008, s. 14). För barn 

som växer upp med föräldrar beroende av alkohol, narkotika eller spel är överväldigande 

och okontrollerbara händelser vanligt där barnet känner sig hjälplöst och utlämnat. 

Familjer och missbruk 

Familjen som institution har överlevt sedan urminnes tider. Redan Aristoteles skriver om 

familjen och om människans behov av att utvecklas i en nära relation till en annan 

människa. Familjen hittar nya former allt efter som de yttre villkoren förändras. Den har 

en otrolig förmåga att anpassa sig och utveckla överlevnadsstrategier. Praktiskt taget alla 

föds in i en familjekrets, ett nätverk av relationer, där de får givna roller som de behåller 

38

livet ut. Föräldrar kommer att förbli föräldrar, liksom barn kommer att förbli barn till sina 

föräldrar. Familjen kan vara ett underbart sammanhang och källan till så mycket stolthet 

och ändå så mycket skam, så stärkande och ändå så tröttande, så berikande och ändå så 

krävande, så lätt att förstå och ändå så obegriplig (Piltz, K-G & Gústavsdóttir, K 1992). 

Föräldraskap 

Föräldrar med drogproblem upplever samma svårigheter i barnuppfostrans olika 

skeenden som andra föräldrar. Drogberoende föräldrar är ingen enhetlig grupp utan 

skiljer sig lika mycket i personlighet, temperament, samhällsklass, intressen, kultur, 

värderingar etc, som föräldrar utan de problemen. Det är vanligt att missbruk och 

psykosociala svårigheter går i arv mellan generationerna. Det innebär att många föräldrar 

med drogproblem själva har saknat bra modeller i föräldraskap. Det blir därför viktigt att 

bryta familjemönstren så att inte barnen övertar föräldrarnas negativa beteenden utan får 

en uppväxtmiljö med drogfria och ansvartagande föräldrar som förmår sätta barnens 

behov i centrum. Alla vuxna med missbruksproblem blir, mer eller mindre, känslomässigt 

avstängda när de är under påverkan av någon substans. I en del fall blir de anti-förebilder 

och i värsta fall avskräckande exempel. 

De starkaste mänskliga banden finns mellan föräldrar och barn, skriver Karl-Gustav Pilz 

och Kristin Gústavsdóttir i boken ”Den osynliga familjen. Samarbetspartner eller 

Syndabock” (1992). Individen brottas med dessa band hela livet, en kamp för ömsom 

närhet och beroende, och ömsom distans och frihet. Beroendet är ömsesidigt för barn och 

föräldrar. En av familjens viktigaste uppgifter är att handskas med detta beroende genom 

att hjälpa barnen växa upp och utvecklas till självständiga individer. Det är en krävande 

och komplicerad uppgift. Föräldrarna skall först ta hand om barnens starka beroende, för 

att så småningom lossa på banden och tillåta att barnen gör utflykter i yttervärlden. Det är 

viktigt att föräldrarna finns i bakgrunden för att rycka in vid behov. Det kan vara en svår 

roll för många föräldrar, som kan känna sig avvisade och icke älskade, när barnen flyttar 

sin kärlek och sitt intresse till personer utanför familjen. Det är en ömsesidig 

frigörelseprocess, där både föräldrar och barn skall lossa banden utan att skära av dem. 

Varje frigörelsesteg hos barnet kräver ett utvecklingssteg hos föräldern. I tonåren brukar 

denna frigörelseprocess bli mest påtaglig. Frigörelse sker bäst när man har god kontakt 

med föräldrarna och de är tydliga och självständiga personer (Piltz, K-G & Gústavsdóttir, 

K 1992) Det är betydligt svårare att frigöra sig och bli självständig när föräldrarna är 

drogberoende, sjuka eller på andra sätt har svårigheter att sätta barns behov i centrum. 

Barnen känner en lojalitet mot sina föräldrar för att de har fött och fostrat dem. Föräldrar 

i sin tur känner att barnet är en del av dem och deras släkt. Det handlar om de starka 

banden mellan generationerna, blodsbanden. Man kan säga att den lojaliteten är lodrät. 

En annan lojalitet är vågrätt och rör relationerna till partner och vänner. I ett familjeliv 

måste dessa lojaliteter balanseras mot varandra. De vuxna ska i olika situationer vara 

lojala mot varandra, sina föräldrar eller sina val. Vissa lojaliteter sträcker sig utanför 

familjen. När barnet går i skolan ska det balansera lojaliteten till föräldrar, lärare och 

kamrater. Det kan även finnas osynliga lojaliteter (Piltz, K-G & Gústavsdóttir, K 1992). 

När en vuxen är drogberoende skapas en lojalitet och en relation till drogen. Barnen dras 

39

in i den drogberoendes problematik med hemlighållande av missbruket och i föräldrarnas 

konflikter sinsemellan kring missbruket. 

Familjer och missbruk 

Thomas Lindstein (1997) anser att man ska ha ett multifaktoriellt synsätt på 

familjeförhållanden och ta hänsyn till hela dynamiken i en familj. Barn är unika och 

reagerar ”unikt” på missbruket i familjen och barn i olika åldrar konstruerar verkligheten 

olika. Henrik Brolinson, ombud på BRIS, skriver i en artikel i GP om vanliga reaktioner 

hos barn när föräldrar dricker alkohol och förändrar sitt beteende. Han berättar att ”det 

inte alltid måste handla om att föräldrar eller andra vuxna i barnets närhet blir våldsamma 

eller högljudda, det är skillnaden som gör dem oroliga” (Brolinson, artikel i GP 6/1 

2009). Barn har en förmåga att känna av och läsa av föräldrarnas beteende. Eftersom barn 

är beroende av vuxna, måste vuxna bete sig på ett vuxet sätt. Barnet känner stor sorg och 

utsatthet när vuxna inte tar ansvar och sviker. Det kan bli många tvära kast. Först är 

allting bra, sedan kan en påverkad vuxen plötsligt explodera. Många av de kränkningar, 

såsom verbalt våld och hårdhänthet och övergrepp som sker i hemmet, sker under 

påverkan av alkohol (Brolinson, artikel i GP 6/1 2009). 

Vad händer i en familj när en drog tar plats som en del i systemet? Hur är det att vara 

beroende av någon som i sin tur är beroende av en drog? Att leva i en familj där någon är 

beroende av droger är en belastning för alla berörda. När den beroende är i fasen av att 

inte själv vilja ta något ansvar över situationen så blir det lätt så att den andre föräldern 

tar ansvar och på olika sätt försöker ta kontrollen. Efter att ha försökt med det ett tag så 

inser den andre föräldern till slut att det inte fungerar. Han/hon har försökt påverka och 

förändra, har varit beskyddande, fixat allting och har varit rädd för att allting ska rasa. 

Till slut så orkar den andre föräldern inte längre. Han/hon får släppa kontrollen. Det är 

endast den beroendes ansvar att han/hon missbrukar och det är endast han/hon som kan 

förändra sin situation. Det går inte att kontrollera en annan människa och personer i 

omgivningen kan bry sig om utan att ta hand om allting. 

I en familj med missbruk berörs alla familjemedlemmar men på olika sätt. Det som kan 

göra missbruk till ett extra besvärligt problem är skammen och skulden. Missbrukaren 

känner skam och skuld för att han inte kan sluta och för att han/hon förstör för sin 

omgivning. Partnern känner skam och skuld inför barnen och inför grannar och vänner. 

Är det jag som gör att han/hon missbrukar? Kanske måste jag ändra mig? Barnen skäms 

inför kompisar och funderar på om det är jag som är besvärlig och gör så att 

mamma/pappa missbrukar? Den beroende tar skulden med sig och drogar, den andre 

föräldern mår dåligt och är den som ber om ursäkt. Allt som hotar beroendet får en 

reaktion. Familjen får bära smärtan, rädslan, besvikelsen, bitterheten och ilskan (A. 

Arnell & I. Ekbom 1996). 

I alla familjer får individer olika roller och i en familj som är utsatt för stora påfrestningar 

kan rollerna överutvecklas. Barnen får en roll där de känner sig betydelsefulla och får 

uppmärksamhet. Omedvetet hjälper de familjen att hålla balansen, men det sker till ett 

40

högt pris. De vanligaste rollerna beskrivs i Arnell & Ekboms bok (1996) ”När mamma 

eller pappa dricker…”: 

Medlaren/Clownen: Vill göra livet lättare för alla. Lättar upp stämningen med skämt, 

lugnar, tröstar och belastar ingen med sina egna känslor och 

besvikelser. Familjen vänder sig ofta till detta barn då det har 

konflikter. Barnet rycker in när det behövs och får alla att skratta, 

men blir aldrig riktigt taget på allvar. Har svårt att tänka på sig 

själv. 

Den ansvarsfulla/ 

Familjehjälten: Ofta det äldsta barnet. Tar mycket ansvar hemma, ser till att allt 

fungerar. Har alltid mycket att göra och planerar allt som ska 

skötas om. Är lojal med sin familj. Att vara ”mammas mamma” 

eller ”pappas pappa” när man är liten är tungt. Det blir svårt att 

koppla av, leka och bara vara barn. 

Den Osynliga: Anpassar sig. Är lugn och tyst, märks inte. Detta barn hänger bara 

med på allt, varken hindrar någon eller ingriper i familjen. Verkar 

likgiltig för det som händer. Den osynliga håller sig för sig själv 

och föräldrarna och lärarna lägger inte märke till detta barn. 

Avstängd från sina känslor, ställer inga krav och isolerar sig. 

Den som bråkar/ 

Rebellen: Ställer till bråk och problem. Agerar ut sin vrede, sorg och 

hjälplöshet. Blir den som andra anser vara orsaken till allt elände. 

Drar åt sig uppmärksamhet, både själv och till sin familj. Är det 

barnet som ofta syns mest i samhället genom att skolka, begå brott 

och tidigt börja missbruka. 

Följande konsekvenser är vanliga i en familj där någon missbrukar: 

o svårigheter att planera från en dag till en annan 

o känslor av ensamhet 

o konstant oro för den som missbrukar 

o lögner om stora och små saker 

o bristande tillit – barnet vänjer sig vid att bli besviken 

o oro för bråk eller att bli slagen 

o barnet skäms för att ta hem kompisar/vänner 

( A. Arnell & I. Ekbom 1996). 

Nätverksteori – Socialekologi 

Runt varje individ finns sociala relationer som kallas nätverk, vare sig personen ifråga 

känns vid det eller inte (Svedhem 1985). Individers utveckling påverkas av människor 

utanför familjen på ett sätt som var ovanligt för bara några decennier sedan. Missbruk 

existerar inom ett område där det finns en plats för det och omgivningen kan likväl tillåta 

41

ett missbruk genom att inte konfrontera problemet som att förhindra den genom att 

engagera sig (Bergström i, Albrektsson & Trbovsek, 2008). 

Den amerikanske utvecklingspsykologen Urie Bronfenbrenner (1979) har utvecklat en 

ekologisk modell där de miljömässiga faktorerna runt individen beskrivs som interaktion 

mellan olika system (se figur 1). Individen befinner sig i mitten med sina medfödda 

egenskaper. Under utvecklings gång så befinner sig individen i olika mikrosystem. 

Interaktionen mellan de olika mikrosystemen och hur denna interaktion fungerar utgör 

meso-systemet (Broberg m fl, 2003) Kommunikationen mellan dessa system är intressant 

och hur de kan samarbeta, och i vilken grad tillit och gemensamma mål finns mellan 

systemen (Svedhem 1985). Lokalsamhället som rymmer de olika mikrosystemen ingår i 

exo-systemet. Samhällen ser olika ut på olika platser i Sverige. Det gör skillnad om du 

bor på landet i en liten by där alla känner alla jämfört med om du bor i en storstad där du 

är mer anonym. Det spelar också roll i vilket område av en storstad som du är uppvuxen 

i. Vissa områden har en lägre ekonomisk status, hög arbetslöshet och stora psykosociala 

problem medan andra områden har en högre ekonomisk status, låg arbetslöshet och mer 

resursstarka invånare med mer kulturell och politisk makt i samhället. Slutligen så utgör 

makro-nivån den kodifierade samhällsandan som bl a styrs via lagstiftning. Den svenska 

lagen om förbud mot aga är ett exempel som påverkar hur föräldrar uppfattar att de kan 

uppfostra sina barn och som mer långsiktigt även påverkar olika mikrosystem och 

enskilda barns uppväxtvillkor. Ett annat exempel är en del kulturers och 

samhällsgruppers värderingar att kollektivet är viktigare än individen, och att familjen, 

släkten eller kollektivet utgör tryggheten och är garanten för välfärden. Bronfenbrenners 

modell (Broberg, 2003, s. 44) påminner oss om hur komplicerad och mångfacetterad 

utvecklingen är, och att tiden påverkar vilken riktning utvecklingen tar (Broberg m fl 

2003). 

42

familj 

grannskap 

jämnåriga 

barnomsorg 

fritidshem 

skola 

”Genom ett vidgat perspektiv och ökad medvetenhet, om inte bara den närmaste 

omgivningen, blir individen i stånd att aktivt påverka sin omvärld”(Svedhem, 1985, s. 

175). Individen görs till aktör och ges handlingsutrymme att förändra kommunikationen 

och interaktionen mellan de olika systemen. Det underlättar för individens om dessa 

system står i någorlunda balans med varandra. (Svedhem 1985). 

Motståndskraft - Resilience 

Att göra det bästa av en dålig hand 

I kortspel används ibland uttrycket ”att göra det bästa av en dålig hand”. För att vinna 

behöver man inte i första hand tur utan det gäller att, ha förmågan eller skickligheten, att 

spela bra med de dåliga kort som man fått i given. För några år sedan kom det en bok 

med titeln ”On playing a poor hand well – insights from the lives of those who have 

overcome childhood risks and adversities” (Katz i Broberg, 2003, s.78). Boken redovisar 

olika faktorer som påverkar i fall barn överlever eller dukar under i svåra miljöer. Men 

vad innebär det egentligen att ”överleva” eller att ”duka under”? Innebär det rent faktiskt 

att leva eller dö? På engelska använd uttrycket resilience som kan översättas till 

motståndskraft, återhämtningsförmåga eller uthållighet. I Finland används uttrycket 

”sisu” som betyder tåga eller energi. 

43 

Barnet 

Mikro 

Meso 

Exo 

Makro

Inom medicinen är det känt att inte alla blir sjuka som utsätts för bakterier, virus, eller 

liknande. Människor har olika motståndskraft mot olika sjukdomar. Dessutom varierar 

motståndskraften mellan olika individer. Faktorer som nedkylning, trötthet, stress och 

näringsbrist påverkar vårt immunförsvar och därmed motståndskraften. Så naturligtvis 

finns det faktorer och mekanismer som stärker vår förmåga att stå emot psykiska 

påfrestningar i uppväxtmiljön. Vilka är då de friskfaktorer som forskningen identifierat? 

Broberg (2003) delar in det i individuell motståndskraft, skyddande faktorer i familjen 

och skyddande faktorer utanför familjen. 

Individuell motståndskraft 

Det finns ett antal egenskaper som underlättar för barn i svåra miljöer att få ut det mesta 

möjliga av situationen och att inte internalisera miljöns negativa faktorer och börja tänka 

att ”jag är dålig” och ”jag får det jag förtjänar”. Broberg m.fl. (2003) skriver om 

egenskaper som hjälper barnen att ta till sig goda influenser utanför familjen och när 

tiden kommer att kunna bryta sig ur den påfrestande miljön. 

Social kompetens handlar om att kunna relatera till andra människor med hjälp av humor, 

empati och flexibilitet. Den förmågan skaffar man sig genom att kombinera sina 

temperamentsdrag och erfarenheter på ett lyckosamt sätt. 

Problemlösningsförmåga är inte samma sak som intelligens. Det handlar mer om 

förmågan att kunna förstå vad som händer och att kunna planera sitt eget handlande. För 

ett barn i en riskmiljö skyddar det den egna personen att kunna förutse andra människors 

destruktiva handlingar. En god intellektuell förmåga hjälper att kunna reflektera över det 

som sker och att kunna se att det är de vuxna som handlar fel och inte barnet. 

Jagstyrka kallas på engelska för ”locus of control”. Det handlar om att vara inifrån-styrd 

snarare än utifrån-styrd. Ett barn som kan känna en stark känsla av ett eget självständigt 

jag som ingen annan kan förstöra står bättre emot yttre negativa beskyllningar som att 

”jag slår dig bara för ditt eget bästa” eller ”du får vad du förtjänar”. 

Hög intelligens, lek och fantasi, humor, impulskontroll hos barnet är ytterligare 

egenskaper som ger motståndskraft. (Att skriva och läsa, film, kultur och religion Furman 

1998). 

Känsla av sammanhang (KASAM) handlar om i vilken mån man upplever att man har en 

plats i världen och att tillvaron karakteriseras av meningsfullhet, begriplighet och 

sammanhang (Broberg 2003). Aron Antonovsky definierar i sin bok ”Hälsans 

mysterium” KASAM på följande sätt: ”Känslan av sammanhang är en global hållning 

som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomträngande och varaktig men 

dynamisk känsla av tillit till att (1) de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld 

under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga, (2) de resurser som 

krävs för att man skall kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en finns 

tillgängliga och (3) dessa krav är utmaningar, värda investering och engagemang 

(Antonovsky, 1991, s. 41). 

44

Vad personer med stark KASAM gör är att välja just den copingstrategi som verkar mest 

lämpad för att handskas med den stress som han eller hon ställs inför (Antonovsky 1991). 

Skyddande faktorer i familjen 

Det finns flera sociala faktorer som kan göra föräldraskapet svårt att klara av. Fattigdom, 

socialt utanförskap, bristande socialt skyddsnät, manliga maktstrukturer är 

belastningsfaktorer som många föräldrar lever under. Om någon av föräldrarna dessutom 

är beroende av droger så ökar bördan i familjen avsevärt. Trots psykosociala svårigheter 

och bekymmer så försöker en del föräldrar hålla samman familjen, se till att barnen 

kommer rena och rimligt välklädda till skolan, ha regler som barnen ska följa och kanske 

till och med ha en stund över för läxläsning och godnattsagor. De vuxna anstränger sig 

för att skapa någon slags ordning i kaoset och ett sammanhang som barnen kan känna 

trygghet, hopp och framtidstro i (Broberg m.fl. 2003) 

Skyddande faktorer utanför familjen 

Personer utanför familjen som ser barnet betyder mycket. Det kan vara en släkting, 

dagmamma, granne, lärare eller annan vuxen som engagerar sig och förmedlar känslan av 

att ”jag ser att du inte har det så bra, men jag gillar dig och ska göra vad jag kan för att ge 

dig ett andrum och en fristad”. Om personen i fråga dessutom klarar av att hålla sig väl 

med föräldrarna och inte försätta barnet i en lojalitetskonflikt så är det extra mycket värt 

och kan betyda enormt mycket för barnet. Barn i missbruksmiljöer söker oftast inte hjälp 

för att skydda föräldrarna och inte ”tjalla” eller berätta om ”hemligheten” i familjen. Det 

blir därför lättare för barnet att ta emot hjälp från en vuxen som inte utmanar barnets 

lojalitet mot föräldrarna (Broberg m.fl 2003). Andra faktorer utanför familjen som är 

skyddande är möjligheten att få gå i en bra förskola och skola, framgång i skolarbetet, 

trygg närmiljö och en hög socialgrupp. 

Vissa negativa livserfarenheter kan på lång sikt ha en skyddande effekt. Och att tidigare 

ha klarat av ogynnsamma och stressande erfarenheter på ett framgångsrikt sätt kan ge en 

ökad motståndskraft mot andra psykosociala motgångar längre fram i livet. Ben Furman 

(1998) nämner i sin bok, ”Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom”, att för att 

förstå vilken nytta vi har av det vi har genomlidit så behöver vi rikta blicken mot 

framtiden och ställa oss frågan vilken lärdom i detta som vi skulle vilja förmedla till våra 

barn. Men oavsett hur vi ser på saken så bör barn förses med så många skyddsfaktorer 

som möjligt, gärna från flera olika system (Broberg m.fl. 2003). 

Posttraumatiskt stressyndrom 

Ett tag tänkte man att barn inte påverkades av traumatiska upplevelser. De vuxna lät bli 

att tala med barnen och de trodde att de på så sätt hjälpte barnen att må bättre. 

Fortfarande idag är det många vuxna som stänger ute barn från information och ritualer 

samt tankar och känslor som de vuxna bär på. Men i de flesta fall är det mer skadligt för 

barn att avskärma sig från livets fakta än att tala om och bearbeta det som hänt. Atle 

Dyregov (1997) skriver i sin bok, ”Barn och trauma”, att ett psykiskt trauma innebär 

45

”överväldigande och okontrollerbara händelser som innebär en extra ordinär psykisk 

påfrestning för de barn eller ungdomar som drabbas av händelsen. Vanligtvis sker detta 

hastigt och oväntat, men vissa händelser upprepar sig i mer eller mindre samma form 

(till exempel vid misshandel och sexuella övergrepp) utan att barnen kan förhindra detta. 

Det hela leder till att barnen (eller ungdomarna) känner sig hjälplösa och 

sårbara”(Dyregov, 1997, s. 9). Barnen påverkas av kontexten där händelsen äger rum 

vilket innebär att det att händelsen uppfattas på olika sätt i Bergsjön, Kullavik eller 

Majorna. Om föräldrarna är med och behåller sitt lugn eller om barnet är ensamt och 

utlämnat till, till exempel, missbrukande föräldrar så påverkar det upplevelsen av 

situationen. 

Anknytningsteorins upphovsman, John Bowlby (1907-1990), menar att hos alla barn vid 

födseln finns en drift och en biologisk disposition till anknytning. Med andra ord ses 

”människan som ett socialt djur som behöver andra människor för att (över)leva” 

(Broberg s.106, 2003). Efter några år utvecklas anknytningen till mentala 

representationer, s k inre arbetsmodeller, som blir en viktig beståndsdel i människans 

personlighetsutveckling under hela hennes levnad. De inre arbetsmodellerna är 

föränderliga i både positiv och negativ riktning och påverkas av samspelet med 

människor, både i och utanför familjen, under hela livet (Broberg m fl. 2003). 

Det är alltså inte situationen i sig som är traumatisk eller neutral för ett barn utan det är 

barnets egna uppfattning och tolkning av situationen som är det viktiga. Oavsett vilka 

bemästringsstrategier barnet använder sig av för att klara av det svåra så brukar följden av 

en långvarig traumatisering bli en känslomässig avstängdhet som gör att förmågan att 

uppleva känslor påverkas negativt ( Dyregov 1997). 

För att en person ska sägas ha ett posttaumatiskt stresssyndrom, PTSD, så måste vissa 

kriterier vara uppfyllda, enligt Dyregov (1997): 

Varit med om eller bevittnat svår skada eller ett dödsfall eller blivit hotad till livet 

Reagerat med fruktan och hjälplöshet i situationen 

Efterreaktionerna ska ha funnits längre än en månad och medföra att det påverkar barnets 

förmåga att fungera socialt eller i skolan. 

PTSD sätter sina spår i individen som är utanför individens kontroll. Man upplever den 

aktuella situationen på nytt genom påträngande och obehagliga minnen. Starka bilder av 

händelsen kan etsa sig fast i minnet. Sömnstörningar är vanligt och så även 

återkommande och ångestväckande drömmar om händelsen. Barn brukar ”repetera” och 

ständigt upprepa händelsen i lek (Dyregov 1997) 

Andra typer av reaktioner som Dyregov (1997) nämner kännetecknas av undvikande och 

apati. Barnet försöker undvika tankar, känslor eller samtal som rör traumat. Det är vanligt 

att man undviker platser, aktiviteter eller personer som påminner om det som har skett. 

Minnet påverkas och det blir svårt att minnas viktiga aspekter av situationen. Dessutom 

kan man uppleva ett markant minskat intresse för viktiga aktiviteter, en känsla av avstånd 

eller distans till andra, ett begränsat känsloregister samt ett perspektiv på framtiden som 

är ganska kort. 

46

Ytterligare en typ av reaktioner finns som är sammanbundet med vilken aktiveringsnivå 

som nervsystemet ligger på. Några av symtomen som kan följa med anledning av det är: 

”svårigheter att somna eller sova hela natten, irritation, ilska, koncentrationssvårigheter, 

hyperuppmärksamhet samt överreaktion på överraskande stimuli”(Dyregov, 1997, s. 37). 

Alla individer får inte bekymmer med alla ovanstående symtom. Det viktiga är att barn 

som växer upp i missbruksmiljöer känner till att, de ibland våldsamma och skrämmande 

erfarenheter från uppväxten, kombinerat med den förtvivlan och känslomässiga 

belastningen som det innebär att se sin förälder utsatt och oförmögen att ta hand om sig 

själv, sätter sina spår i själen. Det kan behövas hjälp och stöd att återhämta sig och prata 

om de skrämmande upplevelser man har varit med om. Precis som folk efter en bilkrasch, 

en brand eller en krigsupplevelse kan behöva krisstöd och hjälp så behöver barn i 

missbruksmiljöer det. 

Socialtjänstlagen (2001:453) 

1 kap. Socialtjänstens mål 

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja 

människornas 

- ekonomiska och sociala trygghet, 

- jämlikhet i levnadsvillkor, 

- aktiva deltagande i samhällslivet. 

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras 

sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. 

Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och 

integritet. 

2 § När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. 

Med barn avses varje människa under 18 år. 

2 kap. Kommunens ansvar 

2 § Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd 

och den hjälp som de behöver. 

Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. 

I fråga om den som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. 

finns särskilda bestämmelser i den lagen. 

I 3 § och 16 kap. 2 § finns föreskrifter om ansvar i vissa fall för annan kommun än den 

som den enskilde vistas i. 

5 kap. Särskilda bestämmelser för olika grupper 

1 § Socialnämnden skall 

- verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden, 

- i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en 

gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom, 

47

- med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat 

tecken till en ogynnsam utveckling, 

- aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland barn och ungdom av 

alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt 

dopningsmedel, 

- i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas 

ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa 

motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet, 

- i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som 

kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har 

avgjorts, 

- i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som 

kan finnas sedan vård och fostran utanför det egna hemmet upphört. Lag (2007:1315). 

Brottsoffer 

11 § ....Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra 

övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd 

och hjälp. Lag (2007:225). 

7 § Socialnämnden skall i fråga om de barn som avses i 6 § 

- medverka till att de får god vård och fostran och i övrigt gynnsamma 

uppväxtförhållanden, 

- verka för att de får lämplig utbildning, 

- lämna vårdnadshavarna och dem som vårdar sådana barn råd, stöd och annan hjälp som 

de behöver. 

6 kap. Vård i familjehem och i hem för vård eller boende 

7 § Socialnämnden skall i fråga om de barn som avses i 6 § 

- medverka till att de får god vård och fostran och i övrigt gynnsamma 

uppväxtförhållanden, 

- verka för att de får lämplig utbildning, 

- lämna vårdnadshavarna och dem som vårdar sådana barn råd, stöd och annan hjälp som 

de behöver. 

3 § När någon behöver vårdas i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem skall 

en plan upprättas för den vård som socialnämnden avser att anordna. Planen skall även 

uppta åtgärder och insatser som andra huvudmän har ansvar för. 

För barn och unga som vårdas i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem skall 

en plan upprättas över hur vården skall genomföras. Lag (2007:1315). 

11 kap. Handläggning av ärenden 

1 § Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan eller 

på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av 

nämnden. 

Vad som har kommit fram vid utredning och som har betydelse för ett ärendes 

avgörande skall tillvaratas på ett betryggande sätt. 

48

2 § Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd 

får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera sakkunniga samt i 

övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen skall bedrivas så att inte någon onödigt 

utsätts för skada eller olägenhet. Den skall inte göras mer omfattande än vad som är 

motiverat av omständigheterna i ärendet. 

Utredningen skall bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom fyra månader. 

Finns det särskilda skäl får socialnämnden besluta att förlänga utredningen för viss tid. 

Den som berörs av en sådan utredning skall underrättas om att en utredning inleds. 

3 § När någon behöver vårdas i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem skall 

en plan upprättas för den vård som socialnämnden avser att anordna. Planen skall även 

uppta åtgärder och insatser som andra huvudmän har ansvar för. 

För barn och unga som vårdas i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem skall 

en plan upprättas över hur vården skall genomföras. Lag (2007:1315). 

14 kap. Anmälan om missförhållanden 

1 § Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver 

ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden. 

Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom 

hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten 

och kriminalvården är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin 

verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa 

till ett barns skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter. 

Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är verksamma inom yrkesmässigt 

bedriven enskild verksamhet som berör barn och unga eller annan yrkesmässigt bedriven 

enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område. För 

familjerådgivning gäller i stället vad som sägs i tredje stycket. 

De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till 

socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt 

eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet. 

Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i andra stycket är 

skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning 

av ett barns behov av skydd. 

Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 7 § lagen (1993:335) 

om Barnombudsman. Lag (2003:407) (Rättsnätet, Notisum AB 2008) 

49

Bilaga 2 – Vad erbjuder stadsdelarna? 

Göteborgs Stad består av 21 stadsdelar som på olika sätt jobbar med utsatta barn och 

ungdomar. Nedan följer en lista med exempel på vad varje stadsdel gör för sin 

befolkning. (Informationen samlades in under 2008 och 2009.) 

Askim 

Askim har inte någon egen verksamhet för barn till missbrukare utan använder sig av de 

gruppverksamheter som redan finns, som Bona Via, Solrosen och Gyllingen. Vid 

socialkontoret har man också två familjebehandlare anställda som går in och arbetar med 

familjer. De kan också vid behov arbeta med missbruk. Tidigare har man haft fem 

skolsocionomer i Askim, men numer är de två stycken plus en halvtid för förskolan. 

Backa 

Vid Backa socialkontor har man kontakt med många familjer där det finns någon form av 

beroende tillsammans med annan problematik. Man använder sig av Bona Via, Gyllingen 

och Solrosen vid behov. I Backa finns också ett resursteam där man arbetar med hela 

familjen, både barnen och de vuxna. Man arbetar mycket med föräldrastöd och driver 

bland annat Kometkurser. Personalen arbetar även med Marte Meo och har olika 

vidareutbildningar kring familjearbete. Resursteamet arbetar dels på uppdrag från 

socialkontoret men familjer kan söka dit direkt själva eller att någon annan, t. ex skolan 

rekommenderar dem. 

Man har också en gruppverksamhet som heter Nystanet där man arbetar med barn i grupp 

där det finns psykisk ohälsa i familjen. Man säger också att det kan ta lång tid att 

upptäcka att det finns ett missbruk i en familj, att många håller det hemligt länge. Spel är 

inte vanligt men det förekommer och det är ofta förenat med allvarliga problem i familjen 

med omfattande insatser som följd. 

Bergsjön 

Vid socialkontoret i Bergsjön har man samlat myndighetsutövningen för barn och 

ungdomsarbetet i en enhet som heter Familjeenheten och utförardelen i en enhet som 

heter Bergsjöresurser. Hit kan man vända sig om man har problem med beroenden av 

olika slag, både droger och/eller spel. Målsättningen är att skapa förutsättningar för barn 

och unga att vara kvar i sina familjer. Samverkan runt barnen och deras familjer är en 

förutsättning och man erbjuder olika insatser för att stärka familjens möjligheter att 

hantera sin vardag. Vid behov av vård utanför hemmet placeras i första hand i 

familjehem, främst inom släkt och nätverk. Vid eventuell institutionsplacering 

eftersträvas kort placeringstid kombinerad med familjearbete för att möjliggöra återgång 

till hemmet. Vid behov använder man sig av Bona Via, Gyllingen och Solrosen. 

Arbetet vid Bersjöresurser sker inom olika team, t. ex nätverkslaget, familjebehandlarna, 

ungdomscoach, MST-team och ungdomskollektivet Vintergatan. Man erbjuder ART, 

familjeterapi, föräldrautbildning med mera. Hela arbetet vid Bergsjöns socialkontor 

50

genomsyras av en systemteoretisk plattform med inspiration från teorier som 

kommunikationsteori, nätverkskunskap och lösningsfokuserat arbetssätt. 

Biskopsgården 

Biskopsgården har en egen barnverksamhet som heter Ringen som tar emot barn 

individuellt och i grupp. Vid behov hänvisas också barn till föräldrar med en 

spelberoendeproblematik dit. För övrigt bedrivs ett traditionellt arbete på socialkontoret 

med en Barn- och ungdomsgrupper och skolsocionomer. Man har också en utförarenhet 

som arbetar på uppdrag av socialsekreterarna med familjer och enskilda och vid behov 

använder Biskopsgården sig av verksamheterna Solrosen, Gyllingen och Utväg. 

Centrum 

Centrum har ingen egen verksamhet som riktar sig direkt och särskilt till barn- och 

ungdomar vars föräldrar har drogproblem. De använder sig av de befintliga verksamheter 

som finns d v s Bona Via, Gyllingen och Solrosen. Men kopplat till socialkontoret i 

stadsdelen finns en egen intern öppenvård som kan ge stöd i form av individuella 

insatser, hemterapeuter, föräldra- och familjesamtal. Här blir missbruksproblemen sedda 

utifrån ett helhetsperspektiv och man arbetar med hela familjen eller individens situation. 

Frölunda 

På Frölundas socialkontor har man ett eget Resursteam där det arbetar tre personer med 

familjer kring psykisk ohälsa, missbruk med mera. Verksamheten ska snart utökas med 

ytterligare två personer. Man arbetar i första hand med egna hemmaplanslösningar och 

försöker skräddarsy insatser till sina familjer. Vid behov anlitar man Bona Via, Solrosen, 

Gyllingen och Utväg. Familjehuset Trädet är en annan viktig resurs för familjer i 

Frölunda. Vid behov köps tjänster in från Familjepunkten i Väster. Men, Frölundas eget 

resursteam täcker det mesta av det som Familjepunkten gör. Man använder sig av ART, 

Cope föräldrautbildning och anlitar Närverkslaget. Det finns också två skolkuratorer i 

Frölunda. Den ena är anställd av IFO och den andra av skolan. Det finns också 

fältassistenter som arbetar med ungdomarna. 

Gunnared 

Gunnared har en utförarenhet som heter Resursenheten för barn och unga, som arbetar på 

uppdrag från socialkontoret, men familjer kan också vända sig direkt dit, oftast på 

rekommendation från BVC, förskola eller andra samarbetspartners. Man ger insatser till 

barn mellan 0 och 20 år. I arbetet utgår man från föräldrarna och familjen och vid behov 

arbetar man enskilt med barnen. 

Gunnared har en spädbarnsgrupp som arbetar med samspel föräldrar barn och använder 

sig av Marte Meo och en familjeförskola som heter Almen. Man driver dessutom ett 

Familjecentrum där man arbetar med föräldraträning i grupp och arbetar med något som 

kallas för Oliverksamheten. Den tar emot barn och kvinnor som är våldsutsatta på olika 

sätt. I Gunnared finns också ett Ungdomsteam som träffar familjer och ungdomar, där 

man arbetar med Repuls, ett ART-program för att jobba med personer individuellt. 

Erfarenheten har visat att det lämpar sig bättre att arbeta med ungdomar individuellt i 

51

ART istället för i grupp. All personal är utbildad i BOF och man arbetar också med FFT, 

Funktionell familjeterapi. 

Härlanda 

Härlanda är en lite stadsdel med få medarbetare där man arbetar mer generellt än 

specialiserat. Till den myndighetsutövande socialtjänsten har man kompletterat med två 

utförargrupper som i första hand riktar sig till barn- och ungdomar. Den ena gruppen, 

Freja, består av tre socialpedagoger och vänder sig till barn i åldern 0 – 11 år. Här arbetar 

man med föräldrar och barn tillsammans och enskilt. Familjerna har varierande 

problematik och missbruk kan vara en del. 

Den andra gruppen består också av tre socialpedagoger men riktar sig till ungdomar och 

arbetar både i skolor och på fältet. En dag per vecka består av fältarbete och man arbetar 

med både tjej- och killgrupper. Vid behov tar man hjälp av Nätverkslaget från Social 

resursförvaltning, Bona Via, Gyllingen, Solrosen och Utväg. 

Högsbo 

Högsbo har i första hand ett socialkontor som utreder, beviljar insatser, följer upp och 

utvärderar resultaten. Man utför inget eget insatsarbete. Vid behov köper man in de 

tjänster som behövs, t ex från Familjepunkten i Väster, dit även familjer med problem 

kan vända sig själva och få samtalskontakt. Familjepunkten driver också en egen 

barngruppsverksamhet som heter Mareld och vänder sig till barn som växer upp i familjer 

med psykisk ohälsa. Vid behov anlitas också Bona Via, Solrosen, Gyllingen och Utväg . 

Kortedala 

Kortedala har ingen egen verksamhet utan använder sig av de grupper som finns, som 

Bona Via, Solrosen, Gyllingen och Utväg, och är nöjd med det. Man arbetar på 

socialkontoret med förebyggande och individuellt arbete och har skolsocionomer 

kopplade till sig. 

Kärra-Rödbo 

Här finns en utförarenhet där två socionomer arbetar med familjer på uppdrag från 

socialkontoret. Missbruk kan här ingå som en del av problematiken. Vid behov kopplar 

man på andra resurser där bland andra Bona Via, Solrosen, Gyllingen och Utväg kan 

ingå. Man samarbetar också nära skolsocionomer. 

Linnéstaden 

Linnéstaden har inte någon verksamhet speciellt för barn till föräldrar med en 

missbruksproblematik. Vid behov hänvisar man till Bona Via. Skolkuratorn för årskurs 1 

– 5 har en gruppverksamhet, Skilda världar, för barn till separerade föräldrar. I 

Linnéstaden finns också Team 413 och Dalton. Team 413 arbetar med råd- och 

stödsamtal samt ledarskapsträning för tonårsföräldrar. De erbjuder behandlingsinsatser 

för hela familjen på hemmaplan där droger kan vara en del av den psykosociala 

problematiken. Dalton är en skol- och behandlingsverksamhet som arbetar med 

ungdomens hela sociala situation. Skolkuratorerna tillhör IFO och arbetar med samtal 

med ungdomar och kan vara en sluss in till öppenvården och handläggarna. 

52

Lundby 

Inom Lundby finns Fjärilen som erbjuder gruppverksamhet för barn mellan 7-12 år som 

lever i familjer där det finns ett drogmissbruk. I samarbete med Behandlingsenheten – 

Öppenvård vuxna Hisingen, erbjuds vuxna föräldrastöd individuellt eller i grupp. 

Rekryteringsarbetet är svårt och den här terminen har man inte lyckats starta någon 

grupp. Fjärilen erbjuder även gruppverksamhet för barn till skilda föräldrar, ”Skilda 

världar”. Är inte Fjärilen är ett alternativ hänvisas klienten till Bona Via. 

Lärjedalen 

Lärjedalen har ingen speciell verksamhet som vänder sig till barn till missbrukare. Men 

där finns ett Resurscentrum, som individer och familjer kan söka sig direkt till utan 

bistånd från socialtjänsten. Skolorna kan ringa för rådgivning och Resurscentrum får även 

uppdrag från handläggare. 

Resurscentrum har hög tillgänglighet och arbetar med det som klienterna önskar ha hjälp 

med och kan ge både individuell och familjekontakt. Annars hänvisas klienterna till 

Utväg, Solrosen och Bona Via. För barn som upplevt våld i nära relationer finns 

verksamheten Trappa. 

Majorna 

Majorna har ingen egen specifik verksamhet som riktar sig till barn i familjer med 

beroendeproblematik. Där finns Famm, Familjemottagningen i Majorna, som riktar sig 

till barn, ungdomar och vuxna i Majorna där man arbetar förebyggande och behandlande 

vid alla slags sociala problem. Famm får uppdrag från socialkontoren, men även familjer 

och enskilda kan själva söka stöd där. Det finns en gruppverksamhet för barn med 

beteendeproblem och där arbetar de specifikt med barnens beteende. Ibland visar det sig 

att det förekommer missbruk hos föräldrarna och då erbjuder de individkontakt för 

föräldrarna. Om barnen behöver gå i stödgrupp på grund av föräldrars missbruksproblem 

så hänvisar de till Bona Via. 

När det förekommer missbruk hos föräldrarna är det viktigt att ta ett helhetsgrepp och ha 

ett tätt samarbete mellan FAMM, handläggarna på Barn- och ungdomsenheten och 

Vuxenenheten, skolkuratorer och kanske socialpedagoger. Skolkuratorerna är anställda 

av skolan men medverkar regelbundet på teammöten. Familjeterapeuterna på FAMM 

deltar varje vecka på socialkontorets team. På de gemensamma teamen är de noga med 

att behålla sina olika roller i arbetet med familjerna. De inblandade parterna anpassar 

insatserna och arbetar med hela familjen. I de fall där föräldrarna har kontakt med 

FAMM på grund av missbruksproblem bjuder de alltid med barnen så att de får se att 

föräldrarna får hjälp för missbruket och vilka de är som ska arbeta med föräldrarna. 

Barnen får veta att de kan ta kontakt med FAMM om de känner att de behöver ytterligare 

hjälp. I de fall som barnen blir placerade i familjehem så får föräldrarna fortsatt hjälp för 

sina missbruksproblem och de kan erbjuda vardagsstöd i hemmet med hjälp av en 

socialpedagog. Även om barnen har farit illa av problemen i familjen och behöver vara 

fortsatt placerade så finns det exempel på att barnen ändå tycker om sina föräldrar och 

har behov av ett fungerande umgänge. Det blir då viktigt att erbjuda hjälp med det och i 

ett fall kunde barn och föräldrar mötas på FAMM för att få det stödet. 

53

Styrsö 

Styrsö har ingen särskild verksamhet som riktar sig till barn i familjer med 

beroendeproblematik. Skolkuratorer möter en del av barnen i samtal och 

skolsköterskorna är viktiga eftersom möter alla barn i ett hälsosamtal. Behövs ytterligare 

stöd hänvisar de till Bona Via, men upplever att det är svårt att få ungdomar och föräldrar 

att åka dit p g a det geografiska avståndet. 

Torslanda 

Har ingen egen verksamhet för barn till missbrukare och planerar inte att bygga upp 

någon sådan. Handledarna hänvisar till Bona Via och de tycker att det fungerar mycket 

bra. Skolkuratorerna kallas även förebyggare och är en del av IFO. De har enskilda 

samtal med ungdomar och en del av dem har föräldrar med en beroendeproblematik. 

Behövs mer resurser så köps det in från t ex Mellanvårdsgruppen eller Alliansen. 

Torslanda är en liten stadsdel och de har en chef för enheterna, bra samarbete och 

gemensam handledning. 

Tuve/Säve 

På Familjecentralen arbetar tre socionomer varav en träffar barn individuellt. Missbruk är 

en problematik bland många och inte speciellt vanligt. Hela familjen kan komma till 

mottagningen och man använder sig av Komet. Skolkuratorerna på mellan – och 

högstadiet har möjlighet att ha en individuell kontakt med barnen. (Är på mellanstadiet en 

dag i veckan). Det finns ingen gruppverksamhet för barn till missbrukare. Bona Via är en 

bra verksamhet som man hänvisar till och vid behov hjälper man till med den första 

kontakten. Det har inte varit några problem för barn eller föräldrar med resvägen. 

Tynnered 

Tynnered har ingen särskild verksamhet som riktar sig till barn i familjer med 

beroendeproblematik. Om den problematiken finns hänvisar man till Bona Via. 

De personer och verksamheter som kan ge stöd till utsatta barn/föräldrar i Tynnered är 

socialsekreterare på BVC, skolkuratorer, Cope föräldrautbildning, ledarskapsträning, 

Tryggare Tynnered som arbetar uppsökande bland ungdomar, Familjepunkten i Väst 

erbjuder Mareld som är en gruppverksamhet för barn till psykiskt sjuka föräldrar. 

Psykologenheten i Väst som har en öppen samtalsmottagning för barn mellan 6 – 16 år 

och deras föräldrar. Erbjuder Utredning som terapi (therapeutic assessment). 

Öppenvården för unga mellan 10 – 24 år är ett bistånd från socialtjänsten. De arbetar 

individuellt och med familjen. 

Älvsborg 

Älvsborg har ingen verksamhet som riktar sig speciellt till barn till missbrukare. Vid 

behov hänvisar man till Bona Via. Familjepunkten i Väst arbetar emellanåt med familjer 

där missbruk finns med som en del av problematiken. En skolkurator är anställd inom 

IFO och möter en del av barnen inom skolan. 

54

Örgryte 

Det finns igen specifik verksamhet för barn i familjer med beroendeproblem och man 

stöter inte på de här barnen så ofta. Gör man det hänvisas barnen till Bona Via. 

Skolkuratorerna är organiserade under skolan och det finns möjlighet till individuellt stöd 

för barn på Familjehuset i Örgryte. 

55

Referenser och övrig litteratur 

Albrektsson, E & Trbovsek, A (2008) Kunskap och Engagemang – Reducering av 

missbruk mellan generationer, C-uppsats Sociologi, Högskolan i Halmstad 

Alkoholkommittén (2004) Om barnen i missbrukets skugga - Vad kan du göra i din 

kommun Stockholm, Edita Nordstedts 

Andersson, Eva m fl. (1996) Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelse för 

lokalsamhället. Stockholm: SOU 1996:47 

Antonovsky, Aron (1991) Hälsans mysterium, Köping, Bokförlaget Natur och Kultur, 

Ljungbergs Sätteri 

Arnell, A. och Ekbom, I. (2002) När mamma eller pappa dricker…. en handbok om att 

arbeta med barn till alkoholister, Stockholm, Rädda Barnen 

Barnombudsmannen (2000) Mänskliga rättigheter för barn - Ett informationsmaterial 

om FN:s konvention om barnets rättigheter,. Stockholm, Förlagshuset Gothia 

Barnombudsmannen (2001) Med barnkonventionen som karta och kompass i 

kommuner och landsting, Stockholm, Kommentus Förlag, 

Broberg, A., Almqvist, K. & Tjus, T (2003) Klinisk barnpsykologi. Utveckling på 

avvägar, Falköping, Bokförlaget Natur och Kultur 

Christensen, Rita (1993) Missbrukarnas barn på daghem och fritidshem, i skolan och 

vården, Stockholm, Prisma 

Cork, R. Margret (1982) De glömda barnen, Stockholm, CAN 

Dyregrov, Atle (1997) Barn och trauma, Lund, Studentlitteratur 

Furman, Ben (1998) Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom, Stockholm, 

Bokförlaget Natur och Kultur 

Hagborg, Elisabeth; (1999) Alkohol, alkovråål, Alfabeta 

Jonsson, Gustav (1973) Det sociala arvet, Falköping, Gummessons Tryckeri AB, 

Tiden/Folksam 

Karlsson, Helena och Öberg, Morgan (2004) Med rätt att vara barn Stockholm, Junis, 

Berghs Grafiska 

Lindstein, Thomas (1995) Vändpunkten - Att arbeta med barn till alkoholister, 

Stockholm, Förlagshuset Gothia 

56

Lindstein, Thomas (2001) Vändpunkten – ur barnens och ungdomarnas perspektiv, 

Stockholm, Förlagshuset Gothia 

Lindstein, Thomas (1997) Unga vid Vändpunkten, Stockholm, Förlagshuset Gothia AB 

Lundsbye, Mats m fl (2002) Familjeterapins grunder. Ett interaktionistiskt perspektiv, 

Borås, Natur och Kultur 

Norling, Margaretha (2004), De spelberoendes barn, Magisteruppsats, Lunds 

Universitet 

Näsman, Elisabeth (1996) Vuxnas intresse av att se med barns ögon, Stockholms 

Universitet, Demografiska avdelningen 

Piltz, K-G & Gústavsdóttir, K (1992) Den osynliga familjen. Samarbetspartner eller 

syndabock, Göteborg, Ask och Embla Förlag 

Skerfving, Annemi (2009) Utvärdering av barngruppsverksamhet – ett 

metodutvecklingsprojekt, Regionförbundet, Uppsala län. FOU-rapport 2009/1 

Socialt Perspektiv, nr. 4, 2002, Barnet i centrum. IKM, Växsjö Universitet 

Socialstyrelsen (2007) Gravida kvinnor med missbruk och barn som lever i familjer med 

missbruksproblem. Avrapportering av regeringsuppdrag. Artikelnummer 2007-107-19 

Socialstyrelsen (2009) Barn och unga i familjer med missburksproblem – Vägledning för 

socialtjänsten och andra aktörer Artikelnummer 2009-12-15 

Socialstyrelsen, Tänk långsiktigt! 

www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2004/5143/Sammanfattning.htm 

Statens folkhälsoinstitut (2008), Barn i familjer med alkohol- och narkotikaproblem. 

Stockholm: Strömberg 

Trulsson, Karin (1998) Det är i alla fall mitt barn. En studie om att vara missbrukare 

och mamma, Oskarshamn, Carlsson Bokförlag 

http://www.barnombudsmannen.se 

http://www.barnrattsakademin.se 

http://www.bonavia.se 

http://www.maskrosbarn.org 

http://www.notisum.se/rnp/sls/LAG/20010453.htm 

http://www.rodasidorna.se 

http://epi.vgregion.se/sv/Vastbus/ 

57

Projektorganisation 

Projektledare 

Projektets planering, insamling av material, faktasammanställning och kartläggning. 

Susanne Haglund, Behandlingsenheten 031-367 93 09 

Annika Kärrefors, Behandlingsenheten 031- 367 90 10 

Sammanställning och skriftligt efterarbete 

Bearbetning av material och färdigställande av rapport. 

Lisa Nadén, Stabensenheten 031-367 90 23 

Nina Frogneborn, Stabensenheten 0767-88 86 03 

Styrgrupp 

Louise Bergman, Stabensenheten 

Christer Andersson, Respons alkoholrådgivning 

Referensgrupp 

Kristina Silvonen, Behandlingsenheten Norr 

Rose-Marie Larsen Edqvist, Semillan 

Karin Rohlén, Behandlingsenheten Centrum/Järntorgsmottagningen 

Ulla-Karin Anderson, Kajskjulets behandlingsgrupp 

Karin Hegefeldt Larsson, Respons alkoholrådgivning 

Susanne Samuelsson, Mini-Maria Väster 

Referensperson 

Rebecka Rellmark, Spelberoendeteamet 

Forskarstöd 

Lena Lindgren, Förvaltningshögskolan Göteborgs Universitet 

58

Ekonomisk redovisning 

Projektledarna har arbetat 50 % under 14 månader med projektet. 

2 personer á 50 % tjänst under 14 månader. 560 000 kr 

Förvaltningens egen insats: 287 500 kr 

Beviljade medel från Länsstyrelsen: 

59 

262 500 kr

BIB – Barn i familjer med beroendeproblematik - Göteborg

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?