TU_Kommunstyrelsen_20110119_1.6.pdf (236 kb) - Göteborg

Göteborg den 3 dec 2010 

Remiss angående samverkan kring gemensam språktolkförmedling. 

Yrkande, Tilläggsyrkande (M)(FP)(KD) 

Omr 1:2, Kommunstyrelsen 2010-12-08 

Göteborgs stad har tillsammans med kommunerna Borås, Mariestad, Trollhättan, Uddevalla 

deltagit i ett utredningsarbete kring en gemensam språktolkförmedling. Regionstyrelsen har 

ställt sig positiv till att i ett första skede inleda samverkan om språktolkverksamhet med de 

kommuner som deltagit i utredningsarbetet och remitterat utredningen för synpunkter till 

berörda kommuner. 

Förslaget innebär i korthet att VGR och berörda kommuner ska samverka kring en gemensam 

språktolkförmedling som i första hand är organiserad som ett kommunalförbund. 

Stadskansliet i sitt förslag till remissvar ställer sig positiva till förslaget och med tillägget att 

fortsatt beredning av de organisatoriska formerna krävs innan slutligt ställningstagande kan 

ske. Stadskansliet önskar en skyndsam kompletterande beredning som ska vara färdig innan 

halvårsskiftet 2011. 

Vi delar uppfattningen om de problem och brister som finns vid användning av tolktjänster 

för såväl invånare som offentliga myndigheter. Dessa grundläggande krav på rättssäkerhet 

måste kunna garanteras och frågan är vilka åtgärder som behöver vidtas. 

Vi menar att, som vi tidigare framfört, att verksamhetsformen offentlig regi i sig inte 

genererar lösningen på de problem och brister som idag finns inom tolkbranschen. Förslaget 

att gå samman i kommunalförbund skulle innebära att den befintliga verksamheten, 

Göteborgs Stads Tolkcentral, som redan är den största språkförmedlingen i Västra 

Götalandsregionen, skulle bli ännu större. En utveckling som vi inte önskar. 

Vi vill istället, än en gång, föra fram de alternativ som vi gjorde 2004-06-02 som svar på 

betänkandet: 

Betänkandet Tolkförmedling – kvalitet, tillsyn, registrering (SOU 2004:15) 

Det är viktigt att rättsäkerheten och effektiviteten tillförsäkras när det gäller den språkliga 

tolkningen som sker inom offentlig sektor. Men till skillnad från Stadskansliet tillstyrker vi 

inte betänkandets förslag om en nationell lagstiftning som reglerar branschen. 

Vi vill inte införa en lag om obligatorisk registrering och statlig tillsyn av tolkförmedlingar. 

En bättre väg att garantera rättsäkerheten, än att lagstifta nationellt, är att certifiera 

utbildningen och att i övrigt följa med utvecklingen mot en harmonisering av gemensamma 

EU regler på området. 

Att ställa villkor för att registrera tolkförmedlingarna är allt för långtgående krav. Det måste 

vara upp till varje tolkförmedling att bestämma vilken information om tolkarna som behövs i 

en förteckning. 

1

Göteborgs stad är en stor tolkanvändare och en alltför stor förmedlare av tolktjänster. Därför 

avvisar vi förslaget att införa kompetensutvidgande regler för kommunala tolkförmedlingar 

och att det införs ett undantag från bestämmelserna i kommunallagen för dessa. 

Motivet för att ha en tolkcentral i kommunens regi sägs framför allt vara kvalitetsaspekten. 

Man menar att endast kommunen kan garantera kvaliteten i tolkningen, främst genom att man 

genom organisationens storlek har möjlighet att erbjuda fortbildning, uppföljning och god 

service. Kvalitetsaspekten kan emellertid väl så bra tillgodoses genom villkor vid en 

upphandling. På samma sätt som Upphandlingsbolaget pressar priser och kräver kvalitet i 

upphandling efter upphandling borde även tolktjänster kunna tas i anspråk efter avrop på ett 

upphandlingsavtal. 

Fortbildning av tolkar ligger både i branschens och den enskilde tolkens eget intresse, varför 

det kan antas att kommunen inte behöver garantera fortbildningen genom egen organisation. 

Andelen auktoriserade eller godkända tolkar i respektive förmedlings tolkpool är också en sak 

som köparen på sikt kommer att avgöra. Kvalitetskraven på tolken varierar ju med 

tolkningens syfte och situationen. 

Vi vill dessutom säkerställa att teckenspråkstolkarna omfattas av regleringen på området. 

FÖRSLAG TILL BESLUT 

Kommunstyrelsen föreslås besluta; 

att avslå Stadskansliets förslag samt att istället översända ovanstående som svar på remiss från 

regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen angående samverkan kring gemensam 

språktolkförmedling 

Tilläggsyrkande 

Kommunstyrelsen föreslås besluta; 

att uppdra åt Stadskansliet att mot bakgrund av ovan återkomma med förslag på åtgärder som 

svarar mot erforderliga krav på rättssäkerhet vid användning av tolktjänster för såväl invånare 

som kommun 

2

Tjänsteutlåtande 

Utfärdat 2010-11-07 

Diarienummer 0920/10 

Repronummer 148/10 

Välfärd och Utbildning 

Välfärdsgruppen 

Pia Borg, Lars Boström 

Telefon 368 02 50, 367 83 83 

E-post: pia.borg@stadshuset.goteborg.se 

lars.bostrom@stadshuset.goteborg.se 

Remiss angående samverkan kring gemensam språktolkförmedling 

Förslag till beslut 

I kommunstyrelsen 

Som svar på remiss från regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen 

angående samverkan kring gemensam språktolkförmedling översänds 

bilaga 3 i detta tjänsteutlåtande 

Sammanfattning 

Regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen (VGR) har översänt utredning om 

samverkan kring en gemensam språktolkförmedling till Göteborgs Stad för besvarande 

senast 8 december 2010. Utredningen återfinns i bilaga 1. SDN Frölunda-Högsbo, som 

ansvarig för stadens tolkförmedling har lämnat yttrande i ärendet, vilket återfinns i 

bilaga 2. 

Samverkan om gemensam språktolkförmedling har initierats av regionstyrelsen i Västra 

Götalandregionen i en skrivelse, daterad 2009-10-13, där Göteborgs Stad och andra 

kommuner i VGR, med erfarenhet av språktolkförmedling, tillfrågats om intresse att 

delta i ett utredningsarbete för en gemensam språktolkförmedling. Samtliga kommuner 

har ställt sig positiva till VGR’s förfrågan. 

Utredningen, som ligger till grund för regionstyrelsens remiss, har funnit att det idag 

finns betydande problem inom tolkområdet som medför att grundläggande rättsäkerhetsaspekter 

inte kan garanteras vid användning av tolktjänster för såväl invånare som 

offentliga myndigheter. Mot bakgrund av den rådande situationen rekommenderar 

utredaren VGR och berörda kommuner att samverka kring en gemensam språktolkförmedling, 

i första hand organiserad som kommunalförbund. Skälen för en sådan 

lösning är att så långt möjligt säkerställa tillgången på kvalité i de tolkuppdrag som 

utförs åt VGR och kommuner. 

Stadskansliet delar utredarens bedömning av problemen inom tolkområdet och anser att 

regional samordning av språktolkförmedling ger bättre förutsättningar än dagens situation, 

för att tillgodose såväl invånarnas som verksamheternas behov av kvalificerade 

tolkar. Detta med hänsyn till att tolkförmedlingsverksamheten bör vara av sådan 

1(11)

omfattning för att tillgänglighet och kvalité ska kunna säkerställas. Stadskansliet 

föreslår att Göteborgs Stad ställer sig fortsatt positiv till samverkan med VGR för 

införande av en samordnad språktolkförmedling. I förslag till sammanfattande yttrande 

som återfinns i bilaga 3, redogörs mer utförligt för stadskansliets överväganden 

beträffande den remitterade utredningen. 

Ekonomiska konsekvenser 

Tolkförmedlingverksamheten utgår ifrån intäktsfinansiering och är därmed 

kostnadsneutral. 

Bilagor: 

1 Utredning om samordning av tolkförmedling i Västra Götalandsregionen 

2 Yttrande från SDN Frölunda-Högsbo 

3 Stadskansliet sammanfattande förslag till yttrande 

Göteborgs Stad Stadskansliet, tjänsteutlåtande 2(11)

Ärendet 

Regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen (VGR) har remitterat utredning om 

samverkan kring gemensam språktolkförmedling till Göteborgs Stad för besvarande 

senast 8 december 2010. Utredningen återfinns i bilaga 1. Stadskansliet har i beredning 

av ärendet begärt yttrande från SDN Frölunda-Högsbo, som ansvarig för stadens tolkverksamhet. 

Nämndens yttrande återfinns i bilaga 2. 

Bakgrund 

Samverkan om gemensam språktolkförmedling har initierats av regionstyrelsen i 

Västra Götalandsregionen i en skrivelse, daterad 2009-10-13, där Borås, Mariestad, 

Trollhättan, Uddevalla och Göteborg tillfrågats om intresse för att delta i ett utredningsarbete 

kring en gemensam språktolkförmedling. Samtliga tillfrågade kommuner 

har ställt sig positiva till VGR’s förfrågan. Kommunstyrelsen gav 2010-03-03 stadskansliet 

i uppdrag att utreda möjligheten till ökad samordning mellan Tolkcentralen och 

Västra Götalandsregionens tolkverksamhet. 

Regionstyrelsen beslutade därefter att ge regiondirektören i uppdrag att tillsätta en 

arbetsgrupp med deltagande av de tillfrågade kommunerna. Göteborgs Stad har 

representerats av stadskansliet och SDF Frölunda-Högsbo, Tolkcentralen. 

I beredningen av ärendet har Gärde Wesslau Advokatbyrå getts uppdrag av VGR att 

utreda förutsättningar för en samordning av tolkförmedlingen i Västra Götalandsregionen. 

Vid behandling i regionstyrelsen av den aktuella utredningen beslutade styrelsen 

2010-08-24, § 194, att för sin del ställa sig positiv till att i ett första skede inleda 

samverkan om språktolksverksamhet med de kommuner som deltagit i utredningsarbetet, 

samt remittera ärendet till berörda kommuner. Dessutom beslutade regionstyrelsen 

att remittera ärendet till servicenämnden, styrelserna för Södra Älvsborgs 

Sjukhus, Skaraborgs Sjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhus och NU-sjukvården, 

styrelsen för habilitering och till primärvårdsstyrelserna i Göteborg och Fyrbodal. 

Tolkförmedlingsverksamhetens utveckling 

Tolkförmedlingarna, som ofta var organiserade under invandrarbyråer, växte fram som 

en kommunal verksamhet under 1960-talet. Invandrarbyråerna användes av kommunerna 

själva men också av landstinget och de statliga myndigheterna i närområdet. 

Under de efterföljande åren ökade antalet tolkförmedlingar drastiskt för att under 1980talet 

uppgå till cirka 110 stycken. Under 1990-talet startades de första privata tolkförmedlingarna, 

vilket så småningom ledde till att vissa av de kommunala 

tolkförmedlingarna lades ned. 

År 2006 uppskattades att marknadsandelarna mellan privata och kommunala förmedlingar 

var ungefär 50/50. 

Tolkförmedlingstjänster har traditionellt varit en kommunal verksamhet, men kontrollen 

av de auktoriserade tolkarna utövas av en statlig myndighet, Kammarkollegiet. Utöver 

Kammarkollegiet har Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) vid Stockholms Universitet ett 

övergripande ansvar för tolk- och översättarutbildningen i Sverige. För de ickeauktoriserade 

tolkarna finns ingen tillsyn utöver den som utförs av tolkarnas arbetseller 

uppdragsgivare. 

Det råder stor brist på auktoriserade tolkar i landet och de undersökningar som gjorts 

tyder på att omkring två tredjedelar av tolkuppdragen inom den offentliga sektorn utförs 

av de icke-auktoriserade tolkarna. Kvalitetsproblemen inom tolkbranschen kan 


framförallt hänföras till de icke-auktoriserade tolkarna, men även tolkförmedlingstjänsten 

som sådan. 

I Västra Götalands län finns enligt Kammarkollegiet 192 auktoriserade tolkar. Av dessa 

har 29 specialistkompetens som rättstolk och 21 specialistkompetens som sjukvårdstolk. 

I hela landet finns cirka 800 auktoriserade tolkar. Detta skall jämföras med de cirka 

5 000 tolkar som är aktiva i landet som helhet. 

Regelverk 

Den rättsliga regleringen på tolkområdet utgår från förvaltningslagen § 8 som innebär 

att förvaltningsmyndigheter har skyldighet att anlita tolk vid kontakter med personer 

som inte behärskar svenska språket. Vid all form av myndighetsutövning skall iakttas 

principerna om likabehandling och objektivitet. Likabehandlingsprincipen innebär att 

medborgarna har rätt till lika behandling av sin sak samt en opartisk bedömning. 

När det gäller de kommunala tolkförmedlingarnas möjligheter att sälja tolktjänster 

innehåller kommunallagstiftningen ingen utvidgning av den kommunala kompetensen. 

Det medför att lokaliseringsprincipen och självkostnadsprincipen gäller inom språktolksområdet. 

Lokaliseringsprincipen innebär att en kommunal verksamhet skall ha 

anknytning till kommunens geografiska område eller dess medlemmar. Självkostnadsprincipen 

innebär att kommunen inte får fastställa avgifter eller priser så att kommunens 

verksamheter genererar vinst. 

En annan juridisk aspekt, av relevans för utredningen är den konkurrensrättsliga regleringen 

beträffande offentlig säljverksamhet som medför, i kombination med införande 

av de s k teckalkriterierna i Lagen om offentlig upphandling (LOU), att de kommunala 

tolkförmedlingarnas utrymme för att sälja tolkförmedlingstjänster förväntas minska. 

Teckalkriterierna innebär att statliga och kommunala myndigheter inte behöver tillämpa 

LOU när de anskaffar varor m m från en leverantör som är en juridisk person som de 

äger eller är medlemmar i, eller en gemensam nämnd som de har tillsatt. Detta gäller 

endast under förutsättning att teckalkriterierna är uppfyllda dvs; 

a) att den upphandlande myndigheten måste utöva en kontroll av leverantören som 

motsvarar den som den utövar över sin egen förvaltning, och 

b) i fall då leverantören även utför uppdrag åt någon annan än den upphandlande 

myndigheten, får denna verksamhet endast vara av marginell karaktär. 

Den konkurrensrättsliga regleringen berör också en eventuell samordning av språktolkförmedling. 

Vid en sådan måste LOU beaktas. 

Tolkcentralen i Göteborg 

Göteborgs Stads Tolkcentral har lång erfarenhet av språktolkförmedling och är idag den 

största förmedlingen i Västra Götalandsregionen. Tolkcentralen förmedlar tolkar på 

över 100 språk med en omfattning på över 120 000 tolktimmar 2009, och över 700 

tolkar som ingår i Tolkcentralens kontaktnät. Verksamhetens omsättning var 2009 drygt 

70 Mkr. 

De största beställarna av tolktjänster hos Tolkcentralen är sjukhus och primärvård inom 

VGR samt Göteborgs Stads verksamheter. Inom Göteborgs Stad är socialtjänsten och 

stadsdelarnas introduktionsenheter för nyanlända de största användarna. Utöver ovan 

nämnda beställare utför Tolkcentralen tolkuppdrag även till övriga GR-kommuner samt 

migrationsverket i regionen, domstolar och advokater. 

VGR’s andel av totala antalet förmedlade uppdrag 2009 var 40 procent och Göteborgs 

Stads andel 25 procent. 


Kompetensutveckling och testning av förmedlingens tolkar sker fortlöpande och 

utbildning erbjuds även tolkanvändare. Tolkcentralen har också översättningsservice. 

Västra Götalandsregionens tolkförmedling 

VGR’s nuvarande organisation för språktolkar bygger på upphandling och omsätter ca 

40 Mkr per år. För närvarande har regionen ramavtal med sju tolkförmedlingar, bl a 

Tolkcentralen i Göteborg. 

Övriga kommuners tolkförmedling 

Av de övriga kommuner som deltar i utredningsarbetet har tre av dem kommunal 

tolkförmedling medan Borås Stad haft kommunal tolkförmedling men nyligen övergått 

till att upphandla tolktjänsterna. De kommunala tolkförmedlingarna förmedlar tolktjänster 

till såväl den egna kommunen som andra uppdragsgivare som t ex VGR samt 

migrationsverket. Mariestads tolkförmedling förmedlar även till andra kommuner i 

närområdet. Den årliga omsättningen för de olika förmedlingarna var 2009 mellan 

4 – 15 Mkr. Mariestads kommun har den största förmedlingsverksamheten i VGR efter 

Göteborgs Stad. 

Framöver kan en minskning av förmedlade tolkuppdrag förväntas för de kommunala 

tolkförmedlingarna, i samband med att en ny reform införs för nyanländas arbetsmarknadsetablering 

från 1 december 2010. Reformen innebär att Arbetsförmedlingen 

övertar samordningsansvaret för flyktingmottagandet från kommunerna. Arbetsförmedlingens 

behov av tolktjänster tillgodoses genom nationell upphandling. 

Utredningens rekommendation 

Utredningen, som ligger till grund för regionstyrelsens remiss, har funnit att det idag 

finns betydande problem inom tolkområdet som medför att grundläggande rättsäkerhetsaspekter 

inte kan garanteras vid användning av tolktjänster för såväl invånare som 

offentliga myndigheter. Mot bakgrund av den rådande situationen rekommenderar 

utredaren VGR och berörda kommuner att samverka kring en gemensam språktolkförmedling, 

i första hand organiserad som kommunalförbund. Skälen för en sådan 

lösning är att så långt möjligt säkerställa tillgången på kvalité i de tolkuppdrag som 

utförs åt VGR och kommuner. Utredaren anser att kommunalförbund med direktion är 

den mest ändamålsenliga organisationsformen, främst för att organisationsformen bäst 

kan balansera behovet av representation och samtidigt effektiv styrning. Utredningen 

anser vidare att förbundet inledningsvis inte bör omfatta för många kommuner. Även 

nämnd alternativt bolag övervägs för regional samordning för språktolkförmedling, men 

bedöms av utredaren inte vara lika ändamålsenligt avseende de kriterier som nämnts 

ovan när det gäller kommunalförbund. 

I händelse av att lagstiftningen inom tolkområdet skärps för att säkra grundläggande 

rättsäkerhetsaspekter, oavsett utförare av tolktjänster, bör det enligt utredaren föranleda 

att förslag till organisation prövas på nytt. Utredningen har inte funnit att några nationella 

initiativ i frågan är aktuellt för närvarande. 

Stadskansliets överväganden och förslag 

Stadskansliet delar utredningens bedömning att samhället måste gör sitt yttersta för att 

säkerställa att tolkuppdragen genomförs med god kvalitet som tillgodoser rättsäkerhetskraven 

och likabehandlingsprinciperna i myndighetsutövningen. Det är av största 

vikt för såväl den enskilde som offentliga myndigheter. Vidare instämmer stadskansliet 

i utredningens belysning av de problem som finns inom tolkområdet såsom bristande 

tillgång på kvalificerade tolkar, otillräckliga verktyg för kvalitetsgranskning vid 


upphandling samt avsaknad av tillsyn över tolkmarknaden. 

De aktuella problemen som beskrivs i utredningen från Gärde & Wesslau Advokatbyrå 

har tidigare blivit belysta i betänkandet Tolkförmedling kvalitet och tillsyn, registrering 

(SOU 2004:15), där utredarens slutsats var att kvalitén på tolktjänster åsidosätts i flera 

avseenden och att statlig insyn och kontroll av verksamheten behövs. Utredningen 

påpekade även behovet av särskild information och utbildning till upphandlare av 

tolkförmedlingstjänster. I Kommunstyrelsens yttrande över betänkandet, 2004-06-02, 

§ 350, betonades vikten av att åtgärder vidtas som tillförsäkrar god kvalité av både 

tolkar och tolkförmedlingstjänster och betänkandets förslag tillstyrktes. Hittills har inga 

nationella initiativ presenterats för att tillgodose de bristande behoven. 

Stadskansliet konstaterar att tolkförmedlingsbranschen är en oreglerad marknad som 

innebär svårigheter vid upphandling att bedöma och säkerställa kvalité på upphandlade 

tjänster. Det leder till oklarheter och praxisproblem mellan berörda parter såsom upphandlare, 

tolkförmedlingar, tolkar och brukare av tolktjänster. 

Med hänsyn till ovanstående svårigheter inom tolkområdet anser stadskansliet att 

regional samordning av språktolkförmedlingsverksamheten ger bättre förutsättningar än 

dagens situation, för att tillgodose såväl invånarnas som stadens behov av kvalificerade 

tolkar. Detta med hänsyn till att tolkförmedlingsverksamheten bör vara av sådan omfattning 

för att tillgänglighet och kvalité ska kunna säkerställas. Enligt stadskansliets 

bedömning bör en regional samordning inom tolkområdet även medföra ökad effektivitet 

och större möjlighet för uppdragstagarna att arbeta som kvalificerade tolkar. 

Beträffande organisatoriska former för regional samverkan förefaller kommunalförbund 

som ett rimligt alternativ, utifrån de begränsade antal kommuner som är aktuella i 

samverkan med VGR. Stadskansliet instämmer dock i Västra Götalandsregionens 

bedömning att en fortsatt beredning krävs beträffande de organisatoriska formerna, 

innan slutgiltigt ställningstagande kan ske i ärendet. Vidare behöver ytterligare 

övervägas konsekvenser av regional samordning av språktolkförmedlingen för andra 

kommuners tolkbehov i Göteborgsområdet. 

I sammanhanget kan nämnas att regionala tolkförmedlingar finns på andra håll i landet 

bl a Örebro län och Västmanlands län. Arbetsgruppen har i beredning av ärendet tagit 

del av Örebro läns erfarenheter, vilka har övervägts i utredning av frågan. 

Med beaktande av ovanstående synpunkter föreslår stadskansliet att Göteborgs Stad 

ställer sig fortsatt positiv till samverkan med Västra Götalandsregionen för införande av 

en samordnad språktolkförmedling. 

Det är önskvärt att den kompletterande beredningen kan ske skyndsamt med sikte på ett 

slutligt ställningstagande i ärendet innan halvårsskiftet 2011. 

Pia Borg Inger Sahlin 


UTKAST 

1. UPPDRAGSBESKRIVNING 

1.1 Gärde Wesslau Advokatbyrå har fått i uppdrag att utreda en samordning av 

3103198.8.0003 

tolkförmedlingen i Västra Götalandsregionen (VG-regionen). Vi har uppfattat 

att det i uppdraget ligger att ur ett verksamhets- och medborgarperspektiv, 

föreslå den organisationsform som i dagsläget bäst kan sörja för tolkkvalitet 

och därigenom tillgodose nödvändiga krav på bl.a. rättssäkerhet och 

patientsäkerhet. I utredningen skall beskrivas bl.a. förutsättningarna för 

samordningen och innehålla en analys av tre olika alternativ, oförändrad 

situation, egen regiverksamhet samt gemensam upphandlingssituation. 

2. SAMMANFATTNING 

2.1 Tolkförmedlingarna, som ofta var organiserade under invandrarbyråer, växte 

fram som en kommunal verksamhet under 1960-talet. Invandrarbyråerna 

användes både av kommunerna själva men också av landstinget och de 

statliga myndigheterna i närområdet. Under de efterföljande åren ökade 

antalet tolkförmedlingar drastiskt för att under 1980-talet uppgå till cirka 110 

stycken. Under 1990-talet startades de första privata tolkförmedlingarna, 

vilket så småningom ledde till att vissa av de kommunala tolkförmedlingarna 

lades ned. År 2006 uppskattades att marknadsandelarna mellan privata och 

kommunala förmedlingar var ungefär 50/50. 

2.2 Det uppskattas att cirka 5 000 tolkar är verksamma i Sverige, av dessa är 

endast 800 auktoriserade och omkring 350är fackligt organiserade. De flesta 

tolkar har en låg och oregelbunden inkomst och en förhållandevis svag 

ställning på arbetsmarknaden. Konkurrensen mellan tolkförmedlingarna 

medför också att arvodesnivåerna pressas nedåt. Tolkarna har som regel

UTKAST 

frilansuppdrag och är därmed inte att betrakta som anställda enligt Lagen om 

anställningsskydd (LAS). 

2.3 Tolkförmedlingstjänster är traditionellt en kommunal verksamhet men 

kontrollen av de auktoriserade tolkarna utövas av en statlig myndighet, 

Kammarkollegiet. Utöver Kammarkollegiet har Tolk- och översättarinstitutet 

(TÖI) ett övergripande ansvar för tolk- och översättarutbildningen i Sverige. 

Den kommunala kompetensen på området är begränsad till det egna 

geografiska området genom lokaliseringsprincipen. Vi anser dock att det är 

förenligt med kommunallagen och lokaliseringsprincipen för en kommun att 

tillhandahålla tolkar till de statliga och landstingskommunala myndigheterna 

inom den aktuella kommunens område. 

2.4 Den rättsliga regleringen på området utgår från 8 § förvaltningslagen. 

Bestämmelsen ålägger förvaltningsmyndigheter att anlita tolk vid kontakter 

med personer som inte behärskar svenska språket. Även med hänsyn till de 

offentliga myndigheternas allmänna skyldigheter till likabehandling finns en 

skyldighet för VG-regionen att säkerställa att personer som inte behärskar 

svenska språket tillförsäkras likabehandling. Tolkuppdraget kan sägas vara 

en del av myndighetsutövningen. 

2.5 Den konkurrensrättsliga regleringen beträffande offentlig säljverksamhet 

medför i kombination med förändringarna av LOU att de kommunala 

tolkförmedlingarna handlingsutrymme kan förväntas minska. Regleringen 

berör också en eventuell samordning av verksamheten. Vid en sådan måste 

LOU beaktas. 

2.6 VG-regionens nuvarande organisation beträffande språktolkar bygger på 

upphandling och omsätter cirka 40 miljoner kronor per år. För närvarande har 

regionen ramavtal med sju språkförmedlingar, varav två kommunala. Det 

finns enligt Kammarkollegiet 192 auktoriserade tolkar i Västra 

Götalandsområdet. Borås Stad har tidigare haft en egenregiverksamhet men 

2(36)

UTKAST 

har överlåtit den till en privat aktör. Borås Stad överväger nu möjligheterna 

att återigen driva verksamheten i egen regi. 

2.7 För samtliga tre alternativ som omfattas av utredningen finns för- och 

nackdelar. Det bästa sättet att säkerställa rättsäkerhetsaspekten och en 

långssiktig tillgång på kompetenta tolkar bedömer vi vara att bedriva 

tolkförmedling i egen regi, en sådan samordning kan ske i olika former, 

exempelvis aktiebolag, gemensam nämnd eller kommunalförbund. 

Styrningen bör vara demokratisk och samtidigt uppfylla rimliga krav på 

effektivitet och beslutsförhet. Inledningsvis bör av effektivitetsskäl och 

tidsmässiga aspekter främst de större kommunerna i regionen ingå i 

samarbetet. Vi bedömer att kommunalförbund med direktion uppfyller de 

angivna kraven bäst. 

3. HISTORIK 

3.1 De första organiserade tolkförmedlingarna uppstod under första hälften av 

1960-talet. Framväxten var framförallt hänförlig till de stora språkliga 

utmaningar som den vid perioden allt mer omfattande 

arbetskraftsinvandringen till Sverige förde med sig. 

3.2 Tolkförmedlingarna vid den här periodenbedrevs nära nog uteslutande i och 

av landets kommuner. Verksamheterna inrättades för att svara upp mot 

nyanländas behov av språkligt stöd vid kontakten med svenska myndigheter, 

exempelvis den kommunala socialtjänsten. För kommuner med höga 

invandringstal var det ofta nödvändigt att ha en tolkförmedling för att säkra en 

tillförlitlig tillgång till tolkar i den egna verksamheten. Det nära sambandet 

med myndighetsutövning, och härmed förenade rättssäkerhetsaspekter, 

gjorde frågan särskilt angelägen för kommunerna. 

3.3 Behovet av lokalt organiserad tolkförmedlingsverksamhet 

uppmärksammades tidigt även från regeringshåll. Olika typer av centrala 

3(36)

UTKAST 

myndighetsorgan, exempelvis Arbetsgruppen för invandrarfrågor och Statens 

Invandrarverk, inrättades för att stimulera den utveckling som hade tagit fart i 

landets kommuner. Härigenom blev kommunala invandrarnämnder en 

realitet på många håll. 

3.4 Den påbörjade utvecklingen förstärktes i och med antagandet av 1971 års 

förvaltningslag, vilken ålade förvaltningsmyndigheter en uttrycklig plikt att 

använda tolktjänster vid kontakter med icke-svensktalande personer. Året 

därefter uppgick antalet invandrarbyråer till 22 stycken. 

3.5 Olika statliga utredningar under början av 1970-talet resulterade i slutsatser 

rörande behovet av en effektivare förmedling av tolkar, förbättrad 

tolkutbildning samt ett system för auktorisering av tolkar. Därtill började 

dåvarande Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet, 

genom att utfärda rekommendationer m.m., aktivt att stimulera framväxten av 

enheter för tolkförmedlingsservice i kommunerna. 

3.6 Att primärkommunerna redan tillhandahöll fungerande 

tolkförmedlingsorganisationer gjorde att landstingen i många fall valde att 

utnyttja de befintliga organisationerna i stället för att inrätta egna. I 

sammanhanget kan nämnas att Göteborgs kommun också var landsting fram 

till dess att VG-regionen bildades. I början av 1970-talet var ungefär hälften 

av tolkuppdragen vid invandrarbyråerna hänförliga till tolktjänster inom hälso- 

och sjukvården. 

3.7 De statliga initiativen för att ytterligare höja kvaliteten inom tolkprofessionen 

och effektivisera samordningen av förmedlingsarbetet fortsatte under 1980- 

talet. Flertalet brister kunde identifieras; bl.a. höjdes röster mot att statliga 

myndigheter som försäkringskassor och arbetsförmedlingar i för låg 

utsträckning använde tolktjänster i sitt arbete. 

3.8 År 1984 uppgick antalet tolkförmedlingar till 114 stycken. Likväl kunde 

tendenser till en kvantitativ avmattning och ökad regional samverkan att 

4(36)

UTKAST 

skönjas. På ett flertal håll hade tolkförmedlingaravvecklats och ersatts med 

ett utnyttjande av externa tolkförmedlingar bedrivna i kommuner med ett 

större underlag för en egen förmedling. Inte sällan fungerande även olika 

regionala och lokala statliga myndigheter som beställare i förhållande till 

dessa större kommuner. 

3.9 1990-talet innebar startskottet för etableringen av privata tolkförmedlingar. 

Den nya marknadssituationen har medfört att mångakommunalt bedrivna 

förmedlingar har kommit att läggas ner under de senaste två decennierna. 

Vissa statliga upphandlingar har genomförts på ett sätt som medfört att 

kommunala tolkförmedlingar inte haft möjlighet att lägga anbud. I vissa fall 

har kommunala tolkförmedlingar överlåtits till privata ägare. 

3.10 Någon formell avreglering av marknaden har inte skett. Den nya ordningen 

skall istället ses som ett utslag av en del beställares vilja att 

konkurrensutsätta vissa offentliga tjänster. Samtidigt har privata aktörer 

uppfattat tolkmarknaden som mycket intressant och lönsam. 

3.11 Beträffande det totala antalet aktörer som idag bedriver 

tolkförmedlingsverksamhet saknas tillänglig uppdaterad statistik. I de statliga 

utredningar som berört området under den senaste femårsperioden har 

emellertid antalet privata aktörer uppskattats till ett tjugotal. Till 

Tolkservicerådet, en rikstäckande intresseorganisation för (primärt) de 

offentligt ägda tolkförmedlingarna, är för närvarande 21 kommunala 

tolkförmedlingar anslutna. 

3.12 Fördelningen av marknadsandelarna mellan offentliga och privata 

tolkförmedlingar kan inte uppskattas annat än med ledning av de statliga 

utredningar som berört frågan. År 2006 angavs att det troligen var fråga om 

en 50/50-fördelning av den totala marknaden. 

5(36)

UTKAST 

4. SITUATIONEN PÅ ARBETSMARKNADEN 

4.1 Arbetsvillkoren för yrkesverksamma språktolkar har under många års tid 

uppmärksammats som otillfredsställande. För den stora majoriteten tolkar är 

inkomsten låg och oregelbunden från månad till månad. Den 

konkurrenssituation som förevarit mellan privata och kommunala 

tolkförmedlingar sedan mitten av 1990-talet har enligt företrädare för SKTF, 

det fackförbund som organiserar tolkar, inneburit en generell sänkning av 

tolkarvodena. 

4.2 Lönesituationen är hänförlig till flertalet samverkande faktorer. 

Arbetsmarknadens struktur, med vilket avses hur arbetsgivarna och 

arbetstagarna är organiserade samt deras inbördes maktförhållande, är en 

betydelsefull sådan. SKTF:s roll som fackförbund är förhållandevis svag i 

sammanhanget; för närvarande är endast ca 350 av, grovt uppskattat, totalt 

ca 5000 aktiva tolkar medlemmar i förbundet. 1 Därtill medför omständigheten 

att de tolkar som arbetar för flera olika tolkförmedlingar den får ett begränsat 

inflytande på respektive arbetsplats. 

4.3 Ovanstående förhållanden får till följd att en enskild tolk generellt sett har 

liten möjlighet att påverka arvodesnivån för enskilda uppdrag. När en 

tolkförmedling hör av sig handlar det i allmänhet om att acceptera uppdraget 

till det arvode som erbjuds, eller att avstå. Eftersom prognoser över vilket 

antal uppdrag som kan förväntas erbjudas en viss månad svårligen låter sig 

göras, har få tolkar faktisk möjlighet att avböja ett uppdrag på grund av 

missnöje med arvodesnivån. Det har dock framkommit att en del 

auktoriserade tolkar valt att inte arbeta för de privata förmedlingarna. 

1 För att sätta den blygsamma organisationsgraden i ett sammanhang ska här lyftas fram att många 

bland de aktiva tolkarna arbetar med tolkning endast som deltidssysselsättning. 

6(36)

UTKAST 

4.4 En omständighet som ytterligare försvårar den enskilde tolkens 

förhandlingsposition är att en övervägande del av beställarkollektivet utgörs 

av upphandlande myndigheter. Ett uppdragserbjudande som ges från en 

tolkförmedling är således vanligen ”upphandlat och klart”. Tolken är därmed i 

praktiken hänvisad till att acceptera den arvodesnivå som stipuleras i det 

upphandlade kontraktet. 

4.5 En utbredd uppfattning bland de offentliga tolkförmedlingarna är att 

beställarkollektivet i för hög grad tenderar att låta anbudspriset vara den 

ensamt utslagsgivande faktorn i anbudsutvärderingen. Möjliga förklaringar till 

denna utveckling är resursbristen i offentlig sektor och beställares rädsla för 

överprövningar enligt den formalistiska upphandlingslagstiftningen. De 

upphandlande myndigheterna har vidare beskyllts för att på ett mer 

grundläggande plan inte tillräckligt uppmärksamma den enskilda 

medborgarens intressen vars tillvaratagande är beroende av att kvalificerade 

tolkar finns att tillgå. Oavsett var förklaringen ligger har arvodesnivåerna i 

praktiken kommit att bli det primära konkurrensmedlet för tolkförmedlingarna. 

4.6 I den mån utvärderingskriterierna innehåller kvalitetskrav har dessa 

kritiserats för att få ett för svagt genomslag. Den genomsnittlige tolkens 

svaga koppling till en viss tolkförmedling gör att fler än en leverantör rent 

teoretiskt kan göra anspråk på att kunna erbjuda samma tolk i ett anbud. Att 

så sker är i sig inget anmärkningsvärt. Däremot möjliggör denna ordning att 

en leverantör som på pappret påstår sig tillhandahålla vissa tolkar på villkor 

som inte i något avseende blivit föremål för avstämning med den erbjudne 

tolken. I praktiken har det visat sig att många av de kvalificerade tolkarna i 

Västra Götalandsregionen vägrat utföra uppdrag för vissa privata 

tolkförmedlingar. 

4.7 Även om en leverantör givetvis står risken för att inte kunna leverera tolkar 

den dag det är dags att prestera enligt ett vunnet kontrakt, har det i praktiken 

snarare visat sig att det är de enskilda tolkarna som hamnar i kläm. Som 

7(36)

UTKAST 

ovan påpekats har vissa tolkar ingen reell möjlighet att avstå från de 

uppdragserbjudanden som erhålls från tolkförmedlingar. Det saknas således 

verkliga incitament för tolkförmedlingarna att i högre grad låta de enskilda 

tolkarna medverka redan i anbudsgivningen. 

4.8 Rättspraxis utvisar att upphandlande myndigheter har möjlighet att ställa krav 

ifråga om uppgifter rörande vilka tolkar en viss leverantör påstår sig kunna 

tillhandahålla i en upphandling. Kammarrätten i Göteborg gav i dom den 1 

november 2007 (mål nr 4475/07) Borås stad rätt att begära av 

anbudsgivarna ett skriftligt medgivande från varje erbjuden tolk att denne 

arbetar för eller kommer stå till förfogande för viss anbudsgivare. Att Borås 

stad dessförinnan hade förlorat målet i länsrätten illustrerar de 

upphandlingsjuridiska avvägningar som en upphandlande myndighet ställs 

inför och som riskerar att leda till att tolktjänster upphandlas på ett sätt som 

inte gagnar de enskilda tolkarnas lönesituation. 

4.9 Slutligen kan nämnas att SKTF i januari 2009 ingick ett i tolkbranschen 

uppmärksammat samverkansavtal med tolkserviceföretaget Transvoice. 

Detta avtal, vilket för närvarande är det enda avtal fackförbundet har med 

marknadens privata aktörer, har rönt såväl uppskattning som kritik. Kritikerna 

har tagit fasta på att avtalet i flera avgörande avseenden är dispositivt i 

förhållande till de avtal Transvoice ingår med sina kunder. SKTF:s 

målsättning var att till samverkansavtalet också foga en 

principöverenskommelse gällande tolkarvodesnivåer, men detta tilläggsavtal 

blev aldrig en del av samverkansavtalet. I sammanhanget bör framhållas att 

samtliga kommunala tolkförmedlingar i regionen har överenskommelser 

avseende arvodesnivåer. 

8(36)

UTKAST 

5. TOLKARNAS ARBETSRÄTTSLIGA STATUS 

5.1 Det sätt på vilket tolkar arbetar – som påpekats är det inte sällan fråga om 

”frilansuppdrag” för flera arbetsgivare – medför att en tolk inte sällan befinner 

sig i gränslandet mellan att vara att betrakta som arbetstagare eller 

uppdragstagare. Detta förhållande begränsar tolkkollektivets tillgång till det 

sociala skyddsnät som utgörs av bl.a. arbets- och försäkringsrättslig 

lagstiftning. Huruvida en tolk är arbetstagare eller uppdragstagare är även av 

betydelse ur beskattningssynpunkt. 

5.2 Exempel på frågor som är direkt avhängiga en tolks status som 

arbetstagare/uppdragsgivare är tillämpligheten av lagen om 

anställningsskydd, rätten till tjänstepension samt vem (av 

arbetsgivare/försäkringskassan) som bär ersättningsansvaret för utbetalning 

av sjukpenning under de första 14 kalenderdagarna. 

5.3 Det finns inget för all ovannämnd gränsdragningsproblematik enhetligt 

arbetstagarbegrepp. En tolk kan därmed komma att betraktas som 

arbetstagare i ett sammanhang och uppdragstagare i ett annat. 

5.4 Inom arbetsrätten görs distinktionen med ledning av det civilrättsliga 

arbetstagarbegreppet. Här föreskriver rättspraxis en helhetsbedömning av 

samtliga omständigheter utifrån vissa givna bedömningskriterier. 

5.5 Centrala frågeställningar, vars svar kan användas som indikatorer på 

huruvida det är fråga om anställning eller inte, är exempelvis 

1) har det förelegat en personlig arbetsskyldighet? 

2) vem har ansvarat för organisation och arbetsledning? 

3) har ersättningen varit tids- eller prestationsbaserad? 

4) har avtalsförhållandet varit långvarigt? 

5) har personen arbetat för flera under samma tidsperiod? 

9(36)

UTKAST 

5.6 Att en tolks arbete för en och samma tolkförmedling har pågått under flera 

års tid är således ett förhållande som kan tala för att det är fråga om en 

anställning. Motsvarande gäller för omständigheterna att en tolk vid 

utförandet av ett visst uppdrag inte har haft rätt att sätta någon annan i sitt 

ställe, att en tolk personligen stått till tolkförmedlingens förfogande och att en 

tolk varit underordnad förmedlingens organisation och arbetsrutiner. 

Beroende på sammanhanget kan även faktorer som att en tolk inte bedrivit 

verksamhet i företagsform och att tolkförmedlingen erlagt preliminärskatt 

samt sociala avgifter, ges viss betydelse i bedömningen. 

5.7 Omständigheter som allmänt sett verkar i motsatt riktning, och härvid snarare 

kan ge vid handen att en tolk är uppdragstagare, är tolkens relativa 

självständighet (avsaknaden av arbetsgivarkontroll) vid utförandet av 

uppdrag. Till denna kategori omständigheter kan också hänföras ett 

resonemang kring frånvaron av arbetsskyldighet; d.v.s. att en tolk har rätten 

att tacka nej till ett arbets/uppdragserbjudande (utan att begå avtalsbrott). 

Vidare tillhandahåller tolkförmedlingen ibland endast i begränsad omfattning 

de hjälpmedel/arbetsredskap som en tolk använder i sitt yrke. Slutligen 

förekommer det , som ovan redan konstaterats, att en tolk tar uppdrag för ett 

flertal olika tolkförmedlingar parallellt. 

5.8 Av intresse för den aktuella gränsdragningen är Jönköpings tingsrätts dom 

den 24 februari 2006, vilken sedermera fastställdes av Arbetsdomstolen (mål 

nr B 39/06). 

5.9 Innan domstolen gick in på omständigheterna i målet – en bedömning som 

utmynnade i att något anställningsförhållande ej ansågs föreligga – 

redovisade domstolen sin bedömning av det som hade framkommit 

angående tolkarnas arbetsrättsliga status i allmänhet. Härvid uttalade 

domstolen att ”den allmänna uppfattningen hos de centrala parterna på 

arbetsmarknaden är att tolkar i allmänhet inte att är betrakta som 

arbetstagare”. Domstolen konstaterade vidare att ansträngningar från bl.a. 

10(36)

UTKAST 

Sveriges tolkförbund (STOF) och SKTF resulterat i att det tillkommit vissa 

samverkansöverenskommelser av kollektivavtalsliknande karaktär men att 

några regelrätta kollektivavtal inte slutits, samt att det mellan (dåvarande) 

Svenska Kommunförbundet och SKTF inte nåtts någon samsyn vad gäller 

tolkars arbetsrättsliga status. 

5.10 De kontakter vi haft med SKTF bekräftar att läget mellan arbetsmarknadens 

parter i stort är oförändrat sedan tiden för ovanstående dom. 

Sammanfattningsvis framstår det som troligt att en tolk vars 

förhållande/anknytning till en tolkförmedling ansluter till vad som är gängse, 

även fortsättningsvis kan få svårt att med framgång hävda förekomsten av ett 

anställningsförhållande. 

5.11 Beträffande arbetstagarbegreppet enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring 

kan nämnas kammarrättens i Göteborgs dom den 19 december 2008 (mål nr 

1417-06). Domstolen fann här att en frilansande tolk som under den aktuella 

perioden arbetat för tre olika tolkförmedlingar var en sådan osjälvständig 

uppdragstagare som var att bedöma som arbetstagare vid tillämpningen av 

arbetslöshetsförsäkringen. Att tolken först efter en rättsprocess fick sin rätt 

erkänd illustrerar den avsaknad av samsyn som råder och de svårigheter 

detta kan leda till för tolkarna. 

6. HUVUDMANNASKAP 

6.1 Förmedling av tolktjänster är traditionellt en statlig/kommunal verksamhet. 

Tillsynen över de auktoriserade tolkarna utövas av en statlig 

förvaltningsmyndighet, Kammarkollegiet. Kammarkollegiet svarar för 

auktorisation av tolkar och utövar tillsyn över de auktoriserade tolkarnas 

verksamhet. Verksamhet regleras i tolk- och translatorsförordningen 

(1985:613). Kammarkollegiet har även givit ut en vägledning avseende god 

tolksed, ” God tolksed, vägledning för auktoriserade tolkar 1996”. Denna 

11(36)

UTKAST 

innehåller krav avseende hur tolkuppdraget skall utföras och kan användas 

som en kvalitetsstandard för branschen. Bl.a. använde VG-regionen den som 

ett kvalitetskrav vid sin senaste upphandling. 

6.2 Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) har ett övergripande ansvar för tolk- och 

översättarutbildning i Sverige. Institutet har i uppdrag att anordna tolk- och 

översättarutbildning för samhällets behov. Utbildningar ges inom högskolan, 

på folkhögskolor och hos studieförbund. TÖI tillhör Stockholms universitet 

och leds av en styrelse som utses av regeringen. Till institutets kansli hör 

även Stockholms universitets avdelning för utbildningstolkning som ger 

tolkservice åt döva, dövblinda och hörselskadade studenter. 

6.3 Det är viktigt att konstatera att någon tillsynsmyndighet med ansvar för hela 

tolkmarknaden inte finns. Det är vår bedömning att ansvaret för att fullgoda 

tolkar används i offentlig verksamhet i första hand ligger på den 

verksamhetsansvarige inom kommunen eller landstinget. 

7. KOMMUNAL KOMPETENS 

7.1 Kommunallagstiftningen innehåller ingen utvidgning av den kommunala 

kompetensen när det gäller tolkverksamhet vilket medför att 

lokaliseringsprincipen och självkostnadsprincipen gäller fullt ut inom området. 

Lokaliseringsprincipen innebär att en kommunal verksamhet skall ha 

anknytning till kommunens geografiska område eller dess medlemmar. 

Självkostnadsprincipen innebär att kommunen inte får fastställa avgifter eller 

priser så att kommunens verksamheter genererar vinst. 

7.2 Med hänsyn till lokaliseringsprincipen är det som utgångspunkt inte tillåtet för 

en kommun att erbjuda tolkförmedlingsverksamhet till andra kommuner eller 

statliga myndigheter. Undantag kan föreligga vid fall av tillfällig 

överskottskapacitet under en begränsad tid. I SOU 2004:15 föreslogs en ny 

regel i kommunallagen som medför att de kommunala tolkverksamheterna 

12(36)

UTKAST 

tillåts förmedla uppdrag till andra än den egna kommunen. Som skäl angavs 

att kompetensutvidgningen på området är nödvändig eftersom de 

kommunala tolkförmedlingarna svarar för nära hälften av marknadens totala 

omsättning samt att de kommunala tolkförmedlingarna i högre utsträckning 

än de privata förmedlar uppdrag i glesbygden. Förslaget har ännu inte 

genomförts. 

7.3 Enligt vår mening hindrar kommunallagen inte att en kommun förmedlar 

tolkuppdrag till andra myndigheter inom kommunens geografiska område. 

Tolkförmedlingsuppdragen kan i en sådan situation sägas rikta sig till de 

egna kommunmedlemmarna. Det får däremot anses strida mot 

lokaliseringsprincipen att bedriva tolkförmedlingsverksamhet åt andra 

kommuner. Med ovanstående resonemang är det tillåtet för de kommunala 

tolkförmedlingarna i Västra Götalandsområdet att lämna anbud på VG- 

regionens upphandling av tolktjänster, åtminstone så länge anbuden 

avgränsas till VG-regionens verksamheter i den aktuella kommunen. Det 

skall dock framhållas att frågan inte prövats i domstol och att det därmed 

föreligger en viss osäkerhet kring hur frågan skall bedömas. 

7.4 I sammanhanget kan även nämnas att arbetsförmedlingen den 1 december 

2010 övertar det samordnande ansvaret för introduktionen av nyanlända 

invandrare från kommunerna. Innebörden av detta blir att kommunernas 

behov av tolkförmedlingstjänster och tolkuppdrag minskar. Däremot kommer 

de kommunala tolkförmedlingarna inte påverkas i någon större utsträckning 

av förändringen. 

8. REGELVERK 

8.1 Skyldigheter att anlita tolk 

8.2 Vid all form av myndighetsutövning skall iakttas principerna om 

likabehandling och objektivitet. Likabehandlingsprincipen innebär att 

13(36)

UTKAST 

medborgarna har rätt till lika behandling av sin sak av myndigheterna samt 

en opartisk bedömning. Objektivitetsprincipen innebär att myndigheterna är 

förbjuda att ta ovidkommande hänsyn. Principerna framgår av 1 kap 9 § 

regeringsformen och får anses innebära att myndigheterna vid kontakter med 

någon som inte behärskar svenska språket har en skyldighet att anlita tolk 

om det behövs för att kunna hantera ärendet på motsvarande sätt som om 

personen talat svenska. . Utöver principerna för myndighetsutövning finns 

bestämmelser som reglerar användning av tolk i ett flertal lagar. Det 

viktigaste är förvaltningslagen, förvaltningsprocesslagen samt 

rättegångsbalken. 

8.3 Den grundläggande bestämmelsen återfinns i 8 § förvaltningslagen 

1986:223) där det anges att 

”myndigheterna bör anlita tolk när myndigheten har att göra med någon 

som inte behärskar svenska.” 

8.4 Regeln angav tidigare att myndigheterna ”får” anlita tolk vid behov. I 

samband med ändringen till att tolk bör anlitas anfördes i förarbetena att det 

inte kunde anses acceptabelt att underlåta att anlita tolk när sådan behövdes 

och det fanns tolkar att tillgå. Samtidigt betonades att en avvägning måste 

ske mellan behoven av tolktjänster och kostnaden för samhällets tolkservice. 

Beträffande avvägningen uttalade departementschefen ”För egen del anser 

jag att den som behöver tolk vid sina kontakter med myndigheterna bör få 

sådant bistånd i all rimlig utsträckning. Vilken utsträckning som är rimlig beror 

bl.a. på tillgången på tolkar. Tillgången kan - framför allt när det gäller 

sådana språk som få i vårt land behärskar - variera från en ort till en annan 

och även växla med tiden. Kostnaden för samhällets tolkservice måste också 

stå i rimlig proportion till den betydelse som ärendet har för den enskilde.” 

(prop 1985/86:80 sid 27). 

14(36)

UTKAST 

8.5 Med utgångspunkt i ovanstående får anses gälla att myndigheterna normalt 

skall anlita tolk vid sina kontakter med någon som inte behärskar svenska 

språket. 

8.6 Inom rättsväsendet gäller Rättegångsbalken och Förvaltningsprocesslagen. 

Förvaltningsprocesslagen innehåller en strängare bestämmelse än 

förvaltningslagen och anger att tolk skall anlitas av domstolen vid behov. 

Motsvarade bestämmelse i rättegångsbalken anger att tolk ”må” anlitas vid 

behov. 

8.7 Hälso- och sjukvårdslagen (1982:762) stadgar att landstinget skall erbjuda 

tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och 

hörselskadade. Det finns dock ingen uttryckligt skyldighet att tillhandahålla 

tolk för personer som inte behärskar svenska språket. Av förarbetena till 

lagen framgår dock att särskild hänsyn skall tas till personer som tillhör 

språkliga minoriteter. Förvaltningslagens bestämmelse om tolkar bör därför 

tillämpas även av vårdinrättningar som kommer i kontakt med personer som 

inte behärskar svenska. I sammanhanget kan också nämnas att det i lagen 

stadgas att vård och behandling så långt det är möjligt skall utformas och 

genomföras i samråd med patienten. 

8.8 Inte heller i socialtjänstlagen (2001:453) finns uttryckliga bestämmelser om 

skyldighet att anlita tolk. Även på detta område får det anses följa av de ovan 

nämnda principerna att myndigheten skall anlita tolk om så erfordras för att 

de grundläggande principerna för myndighetsutövning skall kunna 

upprätthållas. 

8.9 Med utgångspunkt i ovanstående regelverk anser vi att såväl VG-regionen 

som varje enskild kommun har ett ansvar för att invånarna i regionen 

tillförsäkras tolkar som möjliggör en rättvis tillgång till sjukvård, socialtjänst 

m.m. i regionen. 

8.10 Auktoriserade tolkar 

15(36)

UTKAST 

8.11 Som ovan nämnts auktoriserar Kammarkollegiet språktolkar enligt tolk- och 

translatorsförordningen. En auktorisation gäller i fem år och innebär att tolken 

har genomgått Kammarkollegiets prov som omfattar ämnesområdena 

socialvård, sjukvård, allmänna försäkringar, arbetsmarknad och 

vardagsjuridik. Utöver detta kan tolken genomgå prov för att erhålla 

specialistkompetens som rättstolk eller som sjukvårdstolk. Proven är 

krävande och enligt Kammarkollegiet godkänns endast cirka 20 procent av 

de sökande. 

8.12 I Västra Götalands län finns enligt Kammarkollegiet 192 auktoriserade tolkar. 

Av dessa har 29 specialistkompetens som rättstolk och 21 

specialistkompetens som sjukvårdstolk. I hela landet finns cirka 800 

auktoriserade tolkar. Detta skall jämföras med de cirka 5 000 tolkar som är 

aktiva i landet som helhet. 

8.13 Det är inte möjligt att erhålla auktorisation i samtliga språk som talas i 

Sverige. Förutsättningarna för att Kammarkollegiet skall kunna auktorisera en 

tolk är att det finns en lämplig expertgrupp som kan bedöma språket. För 

bl.a. flera afrikanska språk har en sådan grupp inte kunnat sättas samman. 

8.14 Kvalitetskrav på tolkar 

8.15 Det framstår som naturligt att en skyldighet att anlita tolk också innebär en 

skyldighet att tillse att tolken har tillräckliga kunskaper för uppdraget. 

Förvaltningslagen innehåller dock inga uttryckliga bestämmelser avseende 

tolkarnas kvalitet. I förarbetena framhålls dock att myndigheterna som 

utgångspunkt bör anlita icke-auktoriserade tolkar endast när det inte finns 

andra att tillgå. Kvalitetskravet bör dock anpassas till betydelsen av det 

aktuella ärendet för den enskilde och inte medföra onödig byråkrati. 

16(36)

UTKAST 

8.16 Det har i flera utredningar framhållits att den varierande kvaliteten på de 

tolkar som anlitats av det offentliga bl.a. innebär ett rättsäkerhetsproblem 2 . Vi 

delar denna bedömning. Ett dåligt eller bristfälligt utfört tolkuppdrag kan 

exempelvis innebära att sakuppgifterna i ett målsägandeförhör blir felaktiga 

och motsägelsefulla och därför framstår som mindre trovärdiga. Inom vården 

kan ett felaktigt utfört uppdrag innebära att en felaktig diagnos ställs. Det får 

därför anses mycket angeläget att garantera kvaliteten på de uppdrag som 

utförs. Det är den enskilde användaren, läkaren eller sjuksköterskan, som 

måste förvissa sig om att tolken håller en acceptabel nivå och att korrekt 

information erhållits och lämnats. Det ligger därmed ett indirekt krav på hög 

kvalitet på utförda tolkuppdrag på VG-regionen och dess anställda. 

Tolkuppdraget får anses vara en del av regionens och kommunernas 

myndighetsutövning. 

8.17 Det råder stor brist på auktoriserade tolkar och de undersökningar som gjorts 

tyder på att omkring två tredjedelar av tolkuppdragen inom den offentliga 

sektorn utförs av icke-auktoriserade tolkar 3 . Kvalitetsproblemen inom 

tolkbranschen torde i huvudsak kunna hänföras till de icke-auktoriserade 

tolkarna. För dessa finns ingen tillsyn utöver den som utövas av tolkarnas 

arbetseller uppdragsgivare. Tolkservicerådet har dock tagit fram ett eget 

test för icke-auktoriserade tolkar. Genom att klara testet kan en tolk bli 

”godkänd”. 

8.18 Det finns endast cirka 25 utbildningsplatser per år i Göteborg vilket inte är 

2 Bl.a. A.a sid 155 

tillräckligt. Anledningen synes vara att TÖI har otillräckligt med resurser vilket 

har föranlett de kommunala tolkförmedlingarna att anordna egna 

3 SOU 2004:15 sid 155 

17(36)

UTKAST 

internutbildningar för tolkar. Mot bakgrund av de behov som finns i regionen 

framstår de statliga utbildningsinsatserna som helt otillräckliga. 

8.19 Det är önskvärt att tolkarna inom Västra Götalandsområdet fortbildar sig så 

att tillgången på auktoriserade tolkar kan säkerställas. Målet för en offentligt 

bedriven verksamhet bör vara att samtliga anlitade tolkar skall vara 

auktoriserade. Det är dock ofrånkomligt att en stor del av tolkningen under en 

överskådlig tid kommer att utföras av icke-auktoriserade tolkar, bl.a. därför att 

det inom ett flertal språk inte är möjligt att erhålla auktorisation. Det är 

dessutom mycket svårt och tar lång tid att erhålla auktorisation, enligt 

Kammarkollegiet underkänns mellan 80 - 90 procent av de sökande vid 

första tillfället. Auktorisationen måste dessutom förnyas var 5:e år. Med 

anledning av detta – och mot bakgrund av de stora problem som ett felaktigt 

utfört uppdrag kan innebära för den enskilde - anser vi att tolkverksamheten i 

regionen måste organiseras så att det blir möjligt att upprätthålla och 

kontrollera kvaliteten även bland de icke-auktoriserade tolkarna. 

Organisationen bör också kunna stödja och främja en allmän 

kompetensutveckling av regionens tolkar. En bättre samordnad 

förmedlingsverksamhet bör också leda till att en större andel av uppdragen 

utförs av auktoriserade tolkar. 

9. KONKURRENSRÄTTSLIGA KRAV 

9.1 I SOU 2004:15 föreslogs att införa en särskild lag med syfte att reglera 

tolkförmedlingarna. I utredningen anfördes att det fanns behov av en 

tydligare reglering kring tolkverksamheten, bl.a. för att åstadkomma en mer 

välfungerande marknad för tolktjänster. Tolkförmedlingsområdet är alltjämt 

oreglerat men det har införts regler i konkurrenslagen som medfört att 

konkurrensverket kan rikta krav mot de kommunala tolkförmedlingarna 

18(36)

UTKAST 

9.2 Reglerna om s.k. offentlig säljverksamhet infördes den 1 januari 2010 och 

innebär i korthet att Stockholms tingsrätt, på talan av i första hand 

konkurrensverket, ges möjlighet att meddela förbud mot 

konkurrenssnedvridande beteenden i offentlig säljverksamhet. Förbud, som 

får förenas med vite, kan meddelas mot såväl ett visst förfarande som en hel 

verksamhet. Verksamheter som är tillåtna enligt lag (kompetensenlig 

verksamhet) kan inte förbjudas. Den valda regleringen innebär att de 

kommunala tolkförmedlingarna inte kan förbjudas men väl förfaranden i 

deras verksamhet. 

9.3 Vi anser dock att det bör vara möjligt för en kommun att genom en kommunal 

tolkförmedling tillgodose behoven av tolkar till myndigheterna inom 

kommunens geografiska område. Det kan vara både statliga myndigheter 

och landstingets vårdinrättningar. Frågan är emellertid inte rättsligt avgjord. 

9.4 De konkurrensrättsliga kraven på tolkförmedlingarna är en omständighet som 

måste beaktas vid organiseringen av tolkförmedlingsverksamheten 

10. UPPHANDLING 

10.1 Hur upphandlingarna genomförs är en av nyckelfrågorna för att säkerställa 

kvaliteten i tolkuppdragen. Tolkförmedlingsbranschen är en 

upphandlingsbransch där ett antal stora upphandlingar ofta är helt avgörande 

för de verksamma företagen i branschen. Samtidigt är det ofta både svårt att 

kontrollera kvaliteten på utförda uppdrag samt att formulera kvalitetskrav för 

icke-auktoriserade tolkar. Enligt vad vi erfarit är det en utbredd uppfattning 

bland tolkförmedlingarna att priset har fått för stor betydelse vid 

upphandlingar av tolktjänster. Som ovan nämnts kan orsakerna antas vara 

flera. Problemet är heller inte unikt för tolkbranschen, det är ofta svårt att vid 

upphandling av tjänster formulera kvalitetskrav som uppfyller LOU:s krav på 

förutsebarhet och transparens. Tolkbranschen innehåller också det särskilda 

19(36)

UTKAST 

problem att tolkarna inte är anställda av den upphandlade förmedlingen utan 

han möjlighet att arbeta för flera förmedlingar. Det är därför inte säkert att de 

tolkar som upphandlats verkligen kommer att bli de som utför uppdragen. 

Konkurrenssituationen inom branschen, i kombination med svårigheterna att 

säkerställa vilka tolkar som faktiskt kommer att kunna utföra uppdrag, kan 

leda till märkliga resultat. 

10.2 Den ovan nämnda domen från kammarrätten i Göteborg har dock klargjort att 

det inte strider mot LOU att den upphandlande myndigheten kräver att 

tolkförmedlingen skriftligen kan dokumentera att de har möjlighet att använda 

de tolkar som angetts i anbudet. 

10.3 Regeringens proposition ”Nya rättsmedel på upphandlingsområdet” (prop. 

2009/10:180) innebär i vissa avseenden en skärpning av regelverket kring 

offentlig upphandling. Av intresse för den nu aktuella utredning är bl.a. 

införandet av en avtalsspärr, möjligheten att begära att ett ingånget avtal 

ogiltigförklaras, införandet av en fast beloppsgräns för direktupphandling 

samt införandet av möjlighet att påföra upphandlingsskadeavgift. 

Konsekvensen av de ovan nämnda förändringarna är att det blir riskablare att 

göra en felaktig bedömning i samband med direktupphandlingar. Samtidigt 

underlättas möjligheten att förutse vad som kommer att anses vara en 

otillåten direktupphandling. Den fasta beloppsgränsen uppgår till cirka 287 

000 kronor. Förändringarna föreslås införas den 15 juli. 

10.4 I propositionen ”Upphandling från statliga och kommunala företag”, (prop 

2009/10:134), föreslås ett temporärt införande av de s.k. Teckalkriterierna i 

svensk rätt. Införandet av kriterierna möjliggör för statliga och kommunala 

myndigheter att inte behöva tillämpa LOU när de anskaffar varor m.m. från 

en leverantör som är en juridisk person som de äger eller är medlemmar i 

(exempelvis ett aktiebolag), eller en gemensam nämnd som de har tillsatt. 

Detta gäller dock endast under förutsättning att Teckalkriterierna är uppfyllda. 

Teckalkriterierna innebär 1) att den upphandlande myndigheten måste utöva 

20(36)

UTKAST 

en kontroll över leverantören som motsvarar den som den utövar över sin 

egen förvaltning, (kontrollkriteriet), dels att 2) i fall då leverantören även utför 

uppdrag åt någon annan än den upphandlande myndigheten, att denna 

verksamhet endast får vara av marginell karaktär (verksamhetskriteriet). 

10.5 Det är den upphandlande myndigheten som skall visa att kriterierna är 

uppfyllda. De nya bestämmelserna förutsätts träda i kraft den 1 juni 2010 och 

föreslås bli upphävda den 1 januari 2013. Regeringen har tillsatt en 

utredning, (Fi 2009:08, Utredningen om offentliga företag – Upphandling, 

kontroll, insyn), som bl.a. skall analysera om det finns ett behov av ett 

permanent undantag i LOU motsvarande Teckalkriterierna. Utredningen skall 

presentera sitt resultat senast den 30 november 2010. 

10.6 För Västra Götalandsregionen kommer förändringarna förmodligen inte att få 

så stora konsekvenser på kort sikt. Regionen upphandlar sitt tolkbehov på 

en öppen marknad och har genomfört upphandlingar av tolktjänster under 

många år. Vid en eventuell framtida samordning av inköpen i egenregi är det 

emellertid viktigt att det sker i överensstämmelse med gällande regelverk. 

Om det vid en rättslig tvist skulle visa sig att Teckalkriterierna inte kan 

tillämpas på köpen från den egna regin kommer det att betraktas som en 

otillåten direktupphandling. 

10.7 För de kommunala tolkförmedlingarna i regionen kan Teckalkriterierna 

innebära problem. Innebörden av verksamhetskriteriet är att en kommunal 

tolkförmedlingen som drivs i en fristående juridisk person inte får utföra 

uppdrag åt andra än den egna kommunen annat än marginellt om 

kommunen skall kunna köpa tjänster från tolkförmedlingen utan upphandling. 

Konsekvensen av detta för tolkmarknaden i regionen kan bli att de privata 

aktörerna vinner marknadsandelar från de kommunala tolkförmedlingarna. 

21(36)

UTKAST 

10.8 Vi bedömer att regelverket kring framförallt kontrollen av tolkverksamheten 

än så länge är för dåligt utvecklat för att offentliga myndigheter fullt ut skall 

kunna förlita sig på den s.k. fria marknaden. 

11. NUVARANDE ORGANISATION 

11.1 Västra Götalandsregionen upphandlar i dagsläget sitt behov av 

tolkförmedling för språktolktjänster. Den senaste upphandlingen 

genomfördes 2006 och medförde att sju tolkförmedlingar erhöll kontrakt; 

Semantix Tolkjouren AB, Göteborgs Tolkförmedling, SP-Tolkarna, 

Tolkcentralen Göteborgs Stad, Transvoice AB, Mariestads kommuns 

tolkförmedling samt Svensk Språkservice AB. Beslutet innebar att samtliga 

godkända anbud antogs och tilldelades kontrakt. Samtliga leverantörer med 

undantag av Språkservice AB (som är Malmöbaserad) erhöll också 

förmedlingsuppdrag av regionen. Omfattningen av regionens tolkverksamhet 

uppgår till cirka 45 miljoner kronor per år (2008). 

11.2 Det finns oss veterligen ingen ingående kvalitetsundersökning av de 

uppdrag som ovanstående leverantörer utfört åt VG-regionen. Vid kontakter 

med VG-regionen har framkommit att det finns vissa kvalitetsproblem men att 

det inte generellt går att utpeka någon eller några leverantörer som 

genomgående sämre än de andra. I sammanhanget har även framhållits att 

anmälningsbenägenheten bland användarna av tolkarna i VG-regionens 

verksamheter kan antas vara låg. Man ser det inte som sin huvuduppgift att 

kontrollera kvaliteten på utförda tolkuppdrag. Det går därför inte att dra någon 

egentlig slutsats från antalet rapporterade fel. 

11.3 Inom Västra Götalandsregionen finns flera kommunala tolkförmedlingar. De 

har tillsammans med VG-regionen inlett ett samarbete för att utveckla 

tolktjänsterna och har i samband därmed redovisat nedanstående 

organisationer. 

22(36)

UTKAST 

11.4 Mariestads kommun har egen tolktjänst. Tolktjänsten servar både den egna 

kommunen och de näraliggande kommunerna däribland Gullspång, 

Töreboda, Götene, Lidköping, Falköping, Skara, Vara och Nossebro. Några 

av dem har en omfattning som övergår direktupphandlingsgränsen. Som 

ovan nämnts har Mariestad även avtal med VG-regionen och förmedlar 

språktolkning till Skaraborgs sjukhus samt primärvården i regionen. År 2009 

användes 29 741 tolktimmar på 72 språk och verksamheten är kvalitets- och 

miljöcertifierad. Språktolkning på Skaraborgs sjukhus och primärvården 

motsvarar ca 45 procent av verksamheten. Språktolkarna är frilanstolkar. 

Mariestads kommun har 82 auktoriserade tolkar och 168 av förmedlingen 

testade och godkända tolkar kopplat till sig. Kommunen anordnar egna 

utbildningar. Tolktjänsten har 6 anställda, fördelat på 4,5 tjänster. 

Omsättningen var 2009 14,7 miljoner kr. Verksamheten är självfinansierad 

och har en balanserad budget utan vinstintresse. 

11.5 Göteborgs stad har egen tolktjänst och har över 500 tolkar knutna till sig och 

tolkar över 100 språk, ca 120 000-130 000 tolktimmar per år, varav ca 40 

procent av verksamheten är inom sjukvård. Även kranskommunerna runt 

Göteborg samt privata företag anlitar tolktjänsten. Tolktjänsten är 

självfinansierad. 

11.6 Trollhättans stad har egen tolktjänst som servar de egna verksamheterna. 

2009 utfördes 6 833 tolktimmar på 31 språk. Tolktjänsten har cirka 80 tolkar 

knutna till sig och använder sig enbart av kontakttolkning. Några av tolkarna 

är anställda av Trollhättans stad. Ibland tvingas man använda sig av resande 

tolkar. Tolktjänsten ingår inte i upphandlingar och omsätter ca 3,4 miljoner kr 

per år. Verksamheten är svårprognostiserad och gick förra året med 400 000 

kronor i överskott. Trollhättans stad står för kostnader för tolken i samband 

med auktorisering, de har även en avgiftsfri utbildning. 

11.7 Uddevalla kommun har en egen tolktjänst som till stor del använder sig av 

samma tolkar som Trollhättans stad. Verksamheten omsätter cirka 4 miljoner 

23(36)

UTKAST 

kr per år och utför omkring 5 000 uppdrag per år. En person är heltidsanställd 

och sköter fakturor, löner etc. Verksamheten har de senaste åren haft ett 

överskott på 300-700 000 kr. Språktolkverksamheten är riktad till den egna 

verksamheter men får även uppdrag från sjukhus och migrationsverket. 

Under år 2009 tolkade man till cirka 20 språk. Uddevalla kommun har nyligen 

blivit utmanad av en privat näringsidkare som vill ta över driften av 

tolkförmedlingen. 

11.8 Borås Stad hade tidigare egen tolkverksamhet men upphandlar nu 

tolktjänster. År 2009 hade tolkverksamheten 5227 uppdrag och 7335 

tolktimmar till 39 språk. Man har svårt att leverera tolkar i området och köper 

tjänsten via tolkförmedlingar i Göteborg och Trollhättan. Borås stad använder 

sig även av telefontolkning som köps in från Stockholm. Språktolkningen 

omsätter ca 2,5 miljoner kronor per år. 

11.9 Utöver ovanstående kommuner har vissa mindre kommuner i regionen egna 

tolkförmedlingar. Det gäller exempelvis Alingsås kommun vars 

tolkverksamhet förmedlar tolkar till den egna kommunen. 

11.10 Bland de kommuner som idag inte har egen tolkförmedlingsverksamhet men 

som regelbundet upphandlar sådan verksamhet antingen från en annan 

kommun eller från en privat aktör märks bl.a. Mölndal, Kungälv, Partille, 

Lerum, Ulricehamn, Vänersborg, Skövde, Falköping och Lidköpings 

kommuner. Flera av de mindre kommunerna direktupphandlar 

tolkförmedlingen eftersom volymerna är tillräckligt små. 

12. PRIVATA AKTÖRER / MARKNAD 

12.1 De privatägda tolkförmedlingarna, vilka som nämnts ovan kan uppskattas 

inneha omkring hälften av den totala marknaden, består av ett tjugotal 

aktörer. Nedan följer en kort genomgång av de mer betydande av dessa. 

24(36)

UTKAST 

12.2 Semantix Tolkjouren AB utgör en del av den nordiska företagsgruppen 

Semantix och är med kontor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, 

Uppsala och Umeå den största privata tolkförmedlingen på marknaden. 

Företaget, som även är verksamt inom bl.a. översättning, undertextning och 

språkcoachning, hade under 2008 en omsättning på drygt 200 mkr. Ramavtal 

finns för närvarande med fler än 25 kommuner och landsting, inklusive 

Region Skåne och Västra Götalandsregionen. 

12.3 Transvoice Sweden AB bildades 2004 och har på kort tid etablerat sig som 

ett konkurrenskraftigt, rikstäckande företag inom bl.a. tolktjänster. 

Tillsammans med sitt helägda dotterbolag Stockholms Tolkförmedling AB 

hade företaget under 2008 en omsättning på omkring 91 mkr. Transvoice har 

framförallt kunnat expandera genom att överta befintliga kommunala 

tolkförmedlingar; under åren 2005-2006 förvärvades sådana enheter i såväl 

Borås, Västervik som Stockholm. Som en del av kundtjänstföretaget 

Transcom, vilket i sin tur kontrolleras av Kinneviksfären, har Transvoice på 

senare år kunnat profilera sig med tekniklösningar inom exempelvis 

växelteknik. I mitten av maj 2010 offentliggjordes att Transvoice vunnit 

Migrationsverket upphandling avseende tolkning i callcenter-miljö, värd ca 20 

mkr per år. Upphandlingen är emellertid överklagad och lagakraftvunnen 

dom föreligger ännu inte. 

12.4 Svensk Språkservice AB är bedriver verksamhet inom tolk- och 

översättningsbranschen och är sett till sin omsättning (58 mkr för 2008) den 

tredje största privata tolkförmedlingen. Företaget är Malmöbaserat men har 

även sedan 2008 även en filial i Stockholm. Bland företagets kunder kan 

nämnas Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket, Stockholms läns landsting och 

Västerbottens läns landsting. 

12.5 De tre ovannämnda företagen utmärker sig genom sin ambition och förmåga 

att verka rikstäckande. Bland de större regionala tolkförmedlingarna återfinns 

Gävle Tolkjour AB, ett företag som framförallt är verksamt norr om 

25(36)

UTKAST 

Gävleborgs län och senast redovisade en omsättning på ca 20 mkr. En något 

mindre aktör är Göteborgs Tolkförmedling AB. Företaget är primärt verksamt 

i Göteborg och angränsande län. Slutligen kan nämnas Uppsalatolkarna AB, 

som under 2008 hade en omsättning på knappt 5 mkr. 

13. EXEMPLET BORÅS 

13.1 Som ovan nämnts har Borås Stad tidigare haft en egen tolkförmedling. 

Denna överläts till en privat aktör, Transvoice AB (Transvoice), genom beslut 

i kommunfullmäktige den 16 september 2004. Borås Stad har alltsedan dess 

anlitat Transvoice för att tillgodose sitt behov av tolkförmedling. Borås Stads 

övergång från egen regi till upphandling utgör ett exempel som kan illustrerar 

skillnader mellan drift i egen regi och att upphandla en privat aktör. 

13.2 Bakgrunden till övertagandet var att Transvoice för kommunen presenterat 

en affärsidé som gick ut på att i stor utsträckning basera tolkuppdragen på 

s.k. telefontolkning. Tolktjänsten skulle därigenom bli rationell och en större 

andel auktoriserade tolkar skulle kunna erbjudas. Utbildningen av tolkarna i 

regionen skulle också utökas. Ganska snart efter övertagandet fick 

kommunen emellertid indikationer på att tolktjänsten inte fungerade på ett 

acceptabelt sätt. Med anledning av det tillsattes en utredning om problemen 

med Transvoice (2004/KS0538 135-3). Utredningen konstaterade att 

Transvoice inledningsvis haft problem med bl.a. bokningar, fakturering mm 

men att dessa var under åtgärdande. Utredningen kunde emellertid inte 

bedöma kvaliteten på utförda uppdrag. Av de enkätsvar rörande den 

upplevda kvaliteten som ingick som underlag i utredningen angavs bl.a. att 

kvaliteten var varierande och att man inte visste om det var en auktoriserad 

tolk som användes eller inte. Det anmärktes även att några av Transvoice 

tolkar inte kunde svenska. 

26(36)

UTKAST 

13.3 Vid en efterföljande uppföljning av tolkverksamheten, som gjordes 2006 , 

framhölls att tolktjänsten fungerade tillfredsställande men att 

förbättringsmöjligheter fanns inom bl.a. kvalitets- och tillgänglighetsområdet. 

Det framhölls vidare att verksamheten kvalitetsmässigt då började återställas 

till den nivå den hade innan privatiseringen. 

13.4 Vid de efterföljande undersökningar som gjorts av Borås Stad har 

framkommit att andelen av uppdragen som utförts av auktoriserade tolkar har 

sjunkit sedan privatiseringen. År 2004, då kommunen drev verksamheten, 

utfördes 14 procent av tolkuppdragen i kommunen av auktoriserade tolkar. 

Idag är andelen 4 procent. Detta kan delvis förklaras med att de 

auktoriserade tolkarna valt att inte arbeta för den nya uppdragsgivaren. Det 

har vidare framkommit att Borås Stad och Transvoice haft olika uppfattningar 

av vad som avses med att en tolk har en grundläggande tolkutbildning. 

Kommunen har ansett att de utbildningar som Transvoice arrangerar inte är 

tillräckliga för att tillgodose kvalitetskraven. 

13.5 Vid de kontakter vi haft med företrädare för Borås Stad har de uppgett att 

kvalitetsproblemen kvarstår. Med anledning av detta undersöker Borås Stad 

nu möjligheterna till en samverkan med landstinget och övriga kommuner i 

regionen för att återgå till en verksamhet i egen regi. 

13.6 Exemplet Borås är inte entydigt och skälen till den negativa utvecklingen kan 

diskuteras. I huvudsak får dock anses att exemplet Borås visar att det är 

svårt att kontrollera att verksamheten uppfyller de kvalitetskrav som måste 

ställas på en kommunal verksamhet och som uppställts i 

upphandlingsunderlaget. 

14. ANALYS AV ALTERNATIV 

14.1 Nedan genomgås tre alternativa lösningarna för en samordning av 

tolkförmedlingsverksamheten i regionen. 

27(36)

UTKAST 

15. OFÖRÄNDRAD SITUATION 

15.1 En oförändrad situation innebär att VG-regionen och kommunerna i regionen 

även fortsättningsvis upphandlar tolktjänster. De problem som upphandling 

av tolktjänster kan innebära, främst att kvaliteten blir lidande eftersom 

leverantörerna prioriterar priset, kommer troligen även fortsättningsvis vara 

ett problem. Det finns heller inget som tyder på att tillgången på 

auktoriserade tolkar i framtiden kommer att öka i någon större omfattning. Till 

detta kommer att de föreslagna förändringarna i konkurrenslagen och LOU 

förmodligen medför att de kommunala tolkförmedlingarna får svårare att 

bibehålla den omfattning av verksamheten som de hitintills haft. Som ett 

resultat av detta kan de privata aktörerna förväntas ta marknadsandelar. 

Konsekvensen av en sådan utveckling på lite längre sikt är svår att förutse 

men det kan förmodas att följden blir en koncentration av marknaden till ett 

fåtal leverantörer. Exemplet Borås visar att det då finns en risk att andelen 

uppdrag som utförs av auktoriserade tolkar minskar. En mer generell 

sänkning av standarden kan även bli följden om de kommunala 

förmedlingarnas marknadsandelar minskar. Detta kan då antas särskilt gälla 

beträffande kontakttolkar i de delar av regionen som ligger långt från 

Göteborg. Utbildningen av tolkar utförs idag till viss del av de kommunala 

tolkförmedlingarna. Det är inte säkert att denna funktion kommer att kunna 

bibehållas med nuvarande omfattning i framtiden. 

15.2 Fördelarna med en oförändrad situation är att de upphandlande 

myndigheterna bibehåller sin självständighet och möjlighet att anpassa 

verksamheterna eller upphandlingarna till de egna behoven. Nackdelen är att 

möjligheten att påverka kvaliteten minskar. 

28(36)

UTKAST 

16. GEMENSAM UPPHANDLING 

16.1 Ett samarbete kring upphandlingar kommer sannolikt att medför lägre 

kostnader. Genom en större volym kan priserna pressas samt kan de 

administrativa kostnaderna fördelas på ett större antal uppdrag. Som ett 

alternativ till lägre priser kan större krav på kvalitet ställas på leverantörerna. 

I den ovan nämnda propositionen, Nya rättsmedel på upphandlingsområdet, 

föreslås införas bestämmelser om inköpscentraler. Bestämmelserna innebär 

att om propositionen genomförs så finns ett klart lagstöd för en samordning 

av flera upphandlande myndigheters upphandlingar. Ett deltagande i en 

samordning av upphandling förutsätter dock att det finns ett behov att 

upphandla. Några av kommunerna i området, exempelvis Trollhättan, har en 

egen tolkverksamhet som inte deltar i upphandlingar och som servar den 

egna kommunens behov. Om dessa skall kunna delta i upphandlingarna 

måste även uppdragen från den egna kommunen konkurrensutsättas. 

16.2 Nackdelarna med en gemensam upphandlingssituation är att 

kompetensutvecklingen av tolkarna måste ske genom krav i 

förfrågningsunderlaget. Det är ofta svårt att styra en verksamhet genom 

upphandling och det finns en risk att leverantörerna prioriterar lägsta pris för 

att på så sätt kunna vinna upphandlingen. De problem som återfinns med 

nuvarande organisation kan förväntas kvarstå även med en gemensam 

upphandlingsorganisation. 

16.3 Fördelarna är som ovan nämnts att kostnaderna för tolkförmedling förmodas 

bli lägre samtidigt som kommunerna inte behöver ta ansvar för driften av 

förmedlingarna. 

17. EGEN REGI 

17.1 Skäl för- och emot drift i egen regi 

29(36)

UTKAST 

17.2 En samordnad tolkverksamhet kan bedrivas i egen regi. Det kan ske genom 

en rad olika samverkansformer exempelvis aktiebolag, en gemensam nämnd 

eller ett kommunalförbund mm. 

17.3 Fördelarna med drift i egen regi är att kvaliteten och tillgången på tolkar bör 

vara lättare att säkerställa. Vid en upphandling måste kraven formuleras på 

ett sätt som är förenligt med LOU vilket begränsar möjligheterna att 

säkerställa kvaliteten. En ytterligare fördel är att en samordning i egen regi 

möjliggör att verksamheterna även fortsättningsvis kan erbjuda uppdrag till 

kommunerna i regionen utan hinder av konkurrenslagen. Egen regi är 

förmodligen det bästa alternativet för att långsiktigt trygga försörjningen av 

kompetenta tolkar samtidigt som det blir lättare att säkerställa att 

tolkuppdragen utförs med tillräckligt hög kvalitet. Med hänsyn till att 

tolkuppdraget är en integrerad del av myndighetsutövningen, och kan ha 

avgörande betydelse för den enskilde, måste kvalitetsaspekten tillmätas stor 

betydelse 

17.4 Nackdelarna med egen regi är att kommunerna frånhänder sig en del av 

självbestämmandet över tolkförmedlingsverksamheten. Vidare innebär egen 

regi att kommunerna även fortsättningsvis måste ta ett budget- och 

arbetsgivaransvar för tolkförmedlingsverksamheten. Kostnaderna kommer 

emellertid att fördelas på ett större antal uppdrag. 

17.5 Val av organisation 

17.6 De ovan beskrivna regleringarna i LOU respektive konkurrenslagen har ingen 

avgörande betydelse för val av organisationsform. Genom införandet av 

Teckalkriterierna i svensk rätt har klarlagts att det är möjligt för en 

upphandlande myndighet att köpa varor och tjänster från ett interkommunalt 

bolag, som myndigheten är ägare av, utan att behöva tillämpa LOU. Det kan 

visserligen finnas en nedre gräns för hur liten kommunens ägarandel får vara 

men så små ägarandelar som 0,25 procent har godtagits i EG-domstolens 

30(36)

UTKAST 

praxis. Avgörande för val av organisationsform anser vi istället vara 

verksamheten art och de krav som de samverkande kommunerna har bl.a. 

avseende demokrati, medlemmarnas inflytande och beslutseffektivitet. 

17.7 Aktiebolag 

17.8 Ett kommunalt aktiebolag är en privaträttslig juridisk person och 

verksamheten skall bedrivas i enlighet med aktiebolagslagens regelsystem. 

Samarbetet mellan landstinget och aktuella kommuner regleras i ett 

aktieägaravtal. Ett problem med denna samarbetsform är att för varje ny 

delägare krävs en nyemission och en revidering av aktieägaravtalet. Till 

aktiebolagets fördelar hör att det har en fast reglering i aktiebolagslagen som 

erbjuder ett effektivt sätt att styra verksamheten. Ett kommunalt bolag är inte 

heller underkastat hela det regelverk som gäller för myndigheter, bl.a. 

förvaltningslagen. Bl.a. av det skälet får anses att ett aktiebolag som regel 

innebär en mindre demokratisk styrelseform än exempelvis en gemensam 

nämnd eller ett kommunalförbund. 

17.9 Samarbetsavtal 

17.10 Vid upprättande av ett civilrättsligt samarbetsavtal mellan kommuner och 

landsting i fråga om tolktjänster måste alla frågor regleras i avtalet. Parterna 

måste komma överens om hur organisationen skall se ut. I avtalet måste 

regleras under vilka former ändringar i samarbetet kan ske. Utgångspunkten 

är att en kommun eller landstinget bedriver verksamheten i den egna 

organisationen. De övriga kommunerna måste därför upphandla tjänster från 

detta organ. Det är därför tveksamt om detta alternativ är genomförbart mot 

bakgrund av de föreslagna reglerna i konkurrenslagen och LOU. 

17.11 Gemensam nämnd 

17.12 En gemensam nämnd kan bildas för att fullgöra kommuners och landstings 

uppgifter. Nämnden är en egen myndighet men innebär inte att någon ny 

31(36)

UTKAST 

juridisk person skapas. Den kommunala nämnden behandlas i 

offentlighetshänseende som övriga kommunala nämnder. Vid bildandet av en 

gemensam nämnd utses en värdkommun eller ett värdlandsting som skall 

behandla den som övriga nämnder inom kommunen eller landstinget. För 

övriga samverkande kommuner och landsting krävs särskilda lösningar för att 

ge dem möjlighet till insyn och styrning. Samarbetet regleras i en 

internkommunal överenskommelse om samverkan. Därutöver skall det 

upprättas ett reglemente innehållande närmare föreskrifter om nämndens 

verksamhet och arbetsformer. Den gemensamma nämnden är knuten till en 

kommun eller ett landsting som utövar kontroll över myndigheten, 

motsvarande den som den utövar över sin egen förvaltning. I förslaget till 

införandet av Teckalkriterierna har dock intagits en bestämmelse som medför 

att de ingående kommunerna inte behöver tillämpa LOU vid köp från den 

gemensamma nämnden. 

17.13 Örebro läns landsting bedriver tolkförmedlingsverksamhet genom en 

gemensam nämnd. Örebro läns landsting är värd för nämnden och delar den 

med Örebro kommun och Kumla kommun. Antalet samverkande kommuner 

är följaktligen litet och förhållandena är inte helt jämförbara med VG- 

regionens. 

17.14 Kommunalförbund 

17.15 Ett kommunalförbund är en offentligrättslig fristående juridisk person för 

samarbete mellan kommuner, mellan landsting och mellan kommuner och 

landsting. Tanken med kommunalförbundet är att detta skall ta hand om en 

eller flera kommunala angelägenheter. Denna form av kommunal samverkan 

utgör alternativ till privaträttsliga samverkansformer. Allmänhetens och de 

förtroendevaldas insyn och inflytande är större än om samverkan sker i 

privaträttsliga former. Bestämmelserna i kommunallagen tillämpas i 

tillämpliga delar. Ett kommunalförbund behandlas i offentlighetshänseende 

som övriga myndigheter. Förbundsmedlemmarna skall i förbundsordningen 

32(36)

UTKAST 

meddela föreskrifter om organets sammansättning, befogenheter och 

arbetsformer. Förbundsmedlemmarna kan t. ex. bestämma hur de skall vara 

representerade i den beslutande församlingen. Förbundsmedlemmarna 

bestämmer hur förbundsordningen får ändras och de behöver inte upphandla 

förbundet tjänster. Förbundet skall ha en beslutande församling som 

antingen kan vara förbundsfullmäktige eller en förbundsdirektion. Generellt 

anses snabba beslut vara lättare att åstadkomma inom ett kommunalförbund 

med direktion än inom ett med förbundsfullmäktige. Fullmäktiges 

sammanträden är också offentliga vilket inte är fallet med direktionens. De 

flesta av landets kommunalförbund styrs av en direktion. Har förbundet 

väldigt många medlemmar kan ibland förbund med fullmäktige vara att 

föredra eftersom det då tillsätts en separat styrelse. 

17.16 Sammanfattning organisationsform 

17.17 Vid en samlad bedömning anser vi att kommunalförbundet är den mest 

ändamålsenliga organisationsformen för samverkan inom 

tolkförmedlingsverksamheten. Detta med hänsyn till antalet kommuner som 

kan tänkas ingå, möjligheterna till demokratiskt styre av förbundet samt 

effektivitetshänsyn. Ett problem som framhållits beträffande 

kommunalförbund är tidsaspekten. Med ett mycket stort antal kommuner som 

skall godkänna förbundsordningen kan processen bli tidsödande. Vårt förslag 

bygger emellertid på att man i ett inledningsskede samarbetar mellan ett 

mindre antal kommuner. 

18. KORT OM KOMMUNALFÖRBUND 

18.1 I ett kommunalförbund har förbundsmedlemmarna stor frihet att själva 

bestämma kommunalförbundets organisation och verksamhetsformer. Två 

organ är dock obligatoriska; dels den beslutande församlingen - 

förbundsfullmäktige eller en förbundsdirektion - som utövar förbundets 

33(36)

UTKAST 

beslutanderätt, dels förbundsstyrelsen som svarar för verkställighet och 

förvaltning. Förbundsordningen styr kommunalförbundets kompetens och 

upprättas och godkänns av förbundsdirektionen eller förbundsfullmäktige. 

18.2 Om viss kompetens, i detta fall tolkverksamheten, överförs till ett 

kommunalförbund har kommunalförbundet exklusiv rätt att utöva 

kompetensen. De enskilda kommunerna kan inte vid sidan av medverkan i 

kommunalförbundet ha kvar delar av sin tolkverksamhet. Varje ändring av 

kompetensfördelningen måste beslutas genom ändring av för- 

bundsordningen av samtliga medlemmars fullmäktige. 

18.3 Kommunallagen innehåller en bestämmelse om att varje medlem i ett 

kommunalförbund ska vara representerad i den beslutande församlingen, 

fullmäktige eller direktion med minst en ledamot och en ersättare. Med 

fullmäktige kan alla, eller i vart fall de flesta politiska partier i 

medlemskommunernas fullmäktigeförsamling få en ledamot. Väljs 

direktionsmodellen är det mindre sannolikt. 

18.4 Respektive kommun som är medlem i kommunalförbundet skall tillgodose sitt 

behov av tolkservice genom kommunalförbundet. LOU tillämpas inte mellan 

medlemmarna eftersom verksamheten genom kommunalförbundet sker i sk 

egen regi. 

18.5 Om andra kommuner, som inte är medlemmar, har behov av att köpa 

tolkservicetjänster av kommunalförbudet skall detta ske efter upphandling. 

Kommunalförbundets möjlighet att lägga anbud får ske efter en prövning av 

den kommunala kompetensen. Med hänsyn till Teckalkriteriet beträffande 

verksamhetens inriktning bör försiktighet iakttas innan kommunalförbundet 

lägger anbud i utomstående kommuners upphandlingar. Risken är att 

medlemmarna förlorar möjligheten att köpa från kommunalförbundet utan 

upphandling därför att förbundet vänder sig till marknaden. 

34(36)

UTKAST 

19. REKOMMENDATION 

19.1 Mot bakgrund av ovanstående utredning anser vi att tolkförmedlingen i 

regionen bör samordnas. Skälen för en samordning är främst att säkerställa 

att en god kvalitet upprätthålls i de tolkuppdrag som utförs åt VG-regionen 

och dess kommuner. Förändringarna inom konkurrensrätten och 

upphandlingsrätten kan komma att medföra att konkurrensen på marknaden 

försämras vilket i sin tur innebär sämre kvalitet och/eller högre pris. Det är 

ofta lättare att säkerställa och kontrollera kvaliteten i en egen 

regiverksamhet. Detta gäller särskilt för en avancerad tjänsteverksamhet där 

användarna inte alltid själva kan bedöma kvaliteten. Borås Stad är ett 

exempel på att tolkförmedlingsverksamheten försämrats genom en 

privatisering av verksamheten. Det är också ett exempel på hur svårt det är 

att bedöma kvaliteten i utförda tolkuppdrag. 

19.2 Som ovan redovisats talar bl.a. demokratiskäl för att samrodningen bör ske i 

ett kommunalförbund. Organisationsformen innebär förhållandevis stort 

inflytande även för de mindre kommunerna. Väljs alternativet med en 

direktion möjliggörs också en förhållandevis effektiv styrning av 

verksamheten. Vi anser att förbundet inledningsvis inte bör omfatta för 

många kommuner. 

19.3 Vi vill avslutningsvis framhålla att vårt förslag bygger på nuvarande 

författningar och regelverk. För det fall lagstiftningen inom tolkområdet skärps 

så att grundläggande rättssäkerhetsaspekter kan garanteras oavsett utförare, 

kan mycket väl nu föreslagen organisation komma att omprövas. Det är 

viktigt att alltid ha ett kritiskt förhållningssätt till vald organisationsform. Vår 

bedömning är dock att ny lagstiftning krävs för att den viktiga tolkfrågan skall 

kunna lösas av marknaden. 

35(36)

UTKAST 

Roland Adrell Erik Lindskog 

36(36)

Utdrag ur protokoll SDN Frölunda-Högsbo 

Sammanträdesdatum 2009-11-03 

Förfrågan från VG regionen om organisation av Tolkservice 

Bilaga 2 

§ 379, 0299/09 

Språktolkning hos myndigheter är en lagstadgad rättighet för den enskilde och en 

skyldighet för myndigheten. 

Tolkservice är en samordningsfunktion som går ut på att på bästa sätt tillgodose behovet 

av utbildade och testade tolkar, och samtidigt ge kvalificerade tolkar rimliga förutsättningar 

för sitt viktiga arbete. För att man på ett långsiktigt och seriöst sätt ska kunna 

bedriva tolkservice krävs samordning mellan framförallt kommunernas behov av 

tolkning och sjukvårdens. 

Förvaltningen har den 20 oktober 2009 upprättat ett tjänsteutlåtande i ärendet. 

Beslut i stadsdelsnämnden 

1. En samordning av organisationen av tolkserviceverksamheten i Västra 

Götalandsregionen, för att långsiktigt garantera medborgarna en kvalitativt god och 

rättssäker språktolkning, tillstyrks 

2. Verksamheten vid Tolkcentralen Göteborgs stad bör överföras till en ny regional 

organisation 

3. Ärendet översänds till kommunstyrelsen för vidare handläggning. 

Vid protokollet 

Nämndsekreterare 

Maria Rahm Christensson 

2009-11-16 

Ordförande 

Sören Björkman 

Justerare 

Åke Björk 


Tjänsteutlåtande SDF Frölunda-Högsbo Bilaga 2 

Utfärdat: 2009-10-20 

Remissvar gemensam tolkservice VG regionen 

Förslag till beslut 

I stadsdelsnämnden 

1) En samordning av organisationen av tolkserviceverksamheten i Västra 

Götalandsregionen, för att långsiktigt garantera medborgarna en kvalitativt god 

och rättssäker språktolkning, tillstyrks. 

2) Verksamheten vid Tolkcentralen Göteborgs stad bör överföras till en ny regional 

organisation. 

3) Ärendet översänds till kommunstyrelsen för vidare handläggning. 

Tolkservice i Västra Götalandsregionen 

Språktolkning hos myndigheter är en lagstadgad rättighet för den enskilde och en 

skyldighet för myndigheten. 

Språktolkning i mer organiserad form uppstod i samband med den stora 

arbetskraftsinvandringen på 1960-talet. Från början startade tolkanvändningen på 

Arbetsförmedlingen, men kommunerna inklusive sjukvården byggde under 60-talet upp 

en fungerande tolkservice i kommunal regi. 

Tolkservice är en samordningsfunktion som går ut på att på bästa sätt tillgodose behovet 

av utbildade och testade tolkar, och samtidigt ge kvalificerade tolkar rimliga 

förutsättningar för sitt viktiga arbete. 

I samband med den stora invandringen från det forna Jugoslavien på 90-talet uppstod 

plötsligt ett intresse från privata aktörer att driva tolkservice. Privata aktörer startade 

tolkservice utan vare sig föregående utredning eller att en tillsynsmyndighet inrättades. 

I princip vem som helst tilläts driva samhällets tolkservice. 

Efter ca 15 år av upphandlingar är situationen enligt Tolkarnas organisationer, 

tolkförmedlingarnas samarbetsorganisation Tolkservicerådet, och ett stort antal 

tolkanvändare inom kommuner och landsting, regioner och statliga myndigheter så 

anmärkningsvärd, att något måste göras för att långsiktigt garantera rätts- och 

patientsäkerheten för dem som inte behärskar det svenska språket. 

Utredningar som gjorts på området har kommit fram till att för att man på ett långsiktigt 

och seriöst sätt ska kunna bedriva tolkservice krävs samordning mellan framförallt 

kommunernas behov och sjukvårdens. Sjukvården är den i särklass största användaren 

av språktolkar, därefter kommer kommunerna. Dessa två stora tolkanvändare utgör 

basen för all språktolkning till myndigheter. Med kommuner och Västra 

Götalandsregionen som bas kan en såväl kvalitativ som kostnadseffektiv tolkservice 

möjliggöras, där även tolkarna kan erbjudas bättre möjligheter att verka som 

kvalificerade språktolkar. 


Goda exempel på regionvis samordnad tolkservice finns i Örebro läns landsting och 

Västmanlands tolkservice. 

Ekonomiska konsekvenser 

Tolkservicen är avgiftsfinansierad och välskött. Några ekonomiska tillskott behövs inte. 

Frölunda Stadsdelsförvaltning 

Maria Lejerstedt 

Förvaltningschef 


Bilaga 3 

Regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen 

Regionens Hus 

462 80 Vänersborg 

Yttrande över remiss från Regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen angående 

samverkan kring en gemensam språktolkförmedling 

Regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen har remitterat utredning om samverkan 

kring gemensam språktolkförmedling till Göteborgs Stad för besvarande senast 8 

december 2010. 

Kommunstyrelsen anser att samhället måste gör sitt yttersta för att säkerställa att 

tolkuppdragen genomförs med god kvalitet, och som tillgodoser rättsäkerhetskraven och 

likabehandlingsprinciperna i myndighetsutövningen. Det är av största vikt för såväl den 

enskilde som myndigheterna. 

Kommunstyrelsen instämmer i den problembeskrivning som ges i utredningen 

beträffande tolkområdet, och som för övrigt bekräftas av den tidigare nationella 

utredningen Tolkförmedling, tillsyn och registrering (SOU 2004:15). Kommunstyrelsen 

beklagar att inga nationella initiativ hittills tagits för att säkerställa tillsyn och kvalité 

inom tolkområdet. 

Göteborgs Stad konstaterar att tolkförmedlingsbranschen idag är en oreglerad marknad 

vilket medför svårigheter i att bedöma och säkerställa kvalité på upphandlade tjänster. 

Det i sin tur leder till oklarheter och praxisproblem mellan berörda parter såsom upphandlare, 

tolkförmedlingar, tolkar och brukare av tolktjänster. 

Med hänsyn till ovanstående svårigheter inom tolkområdet anser kommunstyrelsen att 

regional samordning av språktolkförmedlingsverksamheten ger bättre förutsättningar än 

dagens situation, för att tillgodose såväl invånarnas som stadens behov av kvalificerade 

tolkar. Detta med hänsyn till att tolkförmedlingsverksamheten bör vara av sådan 

omfattning för att tillgänglighet och kvalité ska kunna säkerställas. Enligt kommunstyrelsens 

bedömning bör regional samordning inom tolkområdet även medföra ökad 

effektivitet och större möjlighet för uppdragstagarna att arbeta som kvalificerade tolkar. 

Sammanfattningsvis ställer sig Göteborgs Stad fortsatt positiv till samverkan med VGR 

för införande av en samordnad språktolkförmedling 

Beträffande de organisatoriska formerna för regional samverkan förefaller kommunalförbund 

som ett rimligt alternativ, utifrån de begränsade antal kommuner som inledningsvis 

är aktuella i samverkan med Västra Götalandsregionen. Göteborgs Stad 

instämmer dock i Västra Götalandsregionens bedömning att det krävs en fortsatt 

beredning av de organisatoriska formerna innan slutgiltigt ställningstagande kan ske i 

frågan. Vidare behöver även övervägas vilka konsekvenser regional samordning av 

språktolkförmedling får för andra kommuners tolkbehov i Göteborgsområdet. 

Kommunstyrelsen önskar att den kompletterande beredningen kan ske skyndsamt, och 

med sikte på ett slutligt ställningstagande i ärendet innan halvårsskiftet 2011. 

För Göteborgs Kommunstyrelse

TU_Kommunstyrelsen_20110119_1.6.pdf (236 kb) - Göteborg

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?