Yttrande_2012_nr_1.pdf - Göteborg

§ 2 Parentation 

Torsdagen den 26 januari 2012 

Yttrande 2012 nr 1 

Rolf Lindén, ordförande (S) 

Sedan förra sammanträdet har förre fullmäktigeledamoten Bengt Pervik avlidit. Bengt 

representerade Folkpartiet i Göteborgspolitiken. En lång rad uppdrag vittnar om ett 

djupt engagemang som sträckte sig över 40 år. Bengt var ledamot av 

kommunfullmäktige under fyra år och ersättare under sju år, men det var SDN 

Torslanda som fick det mesta av hans tid. Bengt var med där redan från start och hann 

med att vara både ordförande och vice ordförande under sina 19 år i nämnden. Han satt 

också i sociala distriktsnämnden under 18 år. Många är de uppdrag som legat på Bengt 

under åren och det är en gedigen gärning han lämnar efter sig. 

Ingmar Svensson, fullmäktigeledamot mellan 1967 och 1979, har också avlidit. Han 

började som springpojke, blev svetsare, badbiträde, sjöman, fabriksarbetare och 

journalist men politiken fanns med genom hela livet. Ingmar representerade 

Vänsterpartiet och hade en rad uppdrag under nästan 50 år. Han var ledamot i 

stadsrevisionen i 25 år. Under denna tid tjänstgjorde Ingmar som lekmannarevisor i 

bland annat Göteborgs Spårvägar AB, Förvaltnings AB Framtiden och Göteborgs Trafik 

AB. Med stort engagemang drev han också frågan om att bevara husen i Haga. 

Tillsammans med en medmotionär lade han en motion här i fullmäktige som fick 

betydelse i arbetet med utformningen av stadsdelen Haga. 

Vi hedrar Bengt Perviks och Ingmar Svenssons minne med en stunds tystnad.ACÖ 

§ 4 Interpellation av Helene Odenjung (FP) till kommunstyrelsens ordförande 

angående fritidshemsverksamheten inom Göteborgs Stad 

Robert Hammarstrand, biträdande kommunalråd (S) 

Ordförande, fullmäktige! Helene Odenjung (FP) har ställt en interpellation till 

kommunstyrelsens ordförande angående fritidshemsverksamheten i Göteborgs Stad. 

Kommunstyrelsens ordförande har överlämnat interpellationen till mig för besvarande. 

Helene Odenjung ställer i sin interpellation följande frågor: 

Hur ser du på situationen med stora elevgrupper och antalet elever per årsarbetare? 

Vad avser du att göra för att förbättra situationen och kvalitetssäkra verksamheten? 

Hur ser du på att öppettiderna och tillgängligheten varierar? 

Anser du att det är rimligt att elever hänvisas till en fritidsklubb långt ifrån sin skola 

eller hemmet? 

Jag vill ge Helene Odenjung följande svar. 

1(67)

1. Fritidshemsverksamheten har en viktig funktion när det gäller att ge barn pedagogisk 

verksamhet, omsorg och meningsfull fritid i nära samverkan med skolan. Därför är det 

viktigt att kvaliteten i verksamheten är god. Verksamhetens grundtanke är att barns 

utveckling sker i grupp. I en alltför stor grupp finns risk att de positiva effekterna av att 

vistas i en grupp byts ut till sin motsats då det kan bli svårt för personalen att överblicka 

relationer. Detta kan leda till en känsla av anonymitet och otrygghet och att barnets 

behov inte blir tillgodosett på bästa sätt. Enligt Skolverket finns det inte någon bestämd 

gruppstorlek eller personaltäthet som är den bästa i alla sammanhang eftersom behoven 

varierar. En gruppstorlek eller personaltäthet som är lagom på ett fritidshem behöver 

inte nödvändigtvis vara det på en annan plats. När det gäller gruppstorlek har Göteborg 

lägst antal inskrivna barn per avdelning bland storstäderna år 2010. I sammanhanget bör 

också nämnas att Göteborg ligger klart under riksgenomsnittet vad gäller 

barngruppernas storlek. 

Glädjande nog har fritidshemmen en stor efterfrågan på sin verksamhet. Mellan 2009 

och 2010 ökade antalet inskrivna barn i Göteborg med 7 %. I riket som helhet ökade det 

också men inte lika kraftigt. Trots att ökningen av antalet inskrivna barn i Göteborg 

varit större än i landet i övrigt har Göteborg inte haft samma negativa utveckling 

gällande personaltäthet. Även om antalet barn i verksamheten har ökat kraftigt så går 

det däremot inte att se en påtagligt negativ utveckling av personaltätheten. 

En viktig faktor för att säkerställa god kvalitet i arbetet på fritidshemmen är att 

personalen har relevant utbildning. Göteborg hade 2010 en betydligt större andel 

personal med högskoleutbildning i jämförelse med Stockholm och Malmö. Från den 

rödgröna majoritetens sida har vi tydligt prioriterat fritidshemsverksamheten genom 

satsningar på 30 miljoner under 2011 och 30 miljoner under 2012, detta i syfte att höja 

kvaliteten och öka bemanningen. Hur denna extra satsning för år 2011 slagit genom i 

verksamheten är i dagsläget inte helt klart då statistik för år 2011 ännu inte är 

inrapporterad. 

2. Tyvärr finns det för närvarande inte ett uppföljningssystem som ger oss en tillräckligt 

klar bild över personalvolym och gruppstorlek. Verksamheten är nära kopplad till 

skolans verksamhet, vilket är en framgångsfaktor men också försvårar uppföljningen. 

Ett exempel på detta är gränsdragningen när personalen arbetar i förskoleklassen kontra 

fritidshemmet. Stadsledningskontoret har sett behovet av en bättre uppföljning, och från 

och med 2012 införs en ny verksamhetskod vilket innebär att den tid som personalen 

utför i fritidshemmen ska redovisas särskilt. Stadsledningskontorets bedömning är att 

detta är nödvändigt då den statistik vi har i dag är bristfällig. Frågan har 

uppmärksammats i den kommunövergripande kvalitetsredovisningen för 2010. 

Att fritidshemmens verksamhet är relevant och har ett bra innehåll är av största vikt. 

Detta är en viktig anledning till att satsningen på sammanlagt 60 miljoner mellan åren 

2011–2012 har genomförts. Runt om i stadsdelarna finns flera olika forum för personal 

på fritidshem som drivs av fritidshemsutvecklare. Nätverken är till för att arbeta just 

med kvalitetsutveckling av fritidshemmen. Utöver dessa forum arbetar även Centern för 

skolutveckling med säkerställandet av kvaliteten på fritidshemmen genom ett 

kommunövergripande nätverk där representanter för alla stadsdelar ingår. Gemensamma 

studiedagar för fritidspedagoger som syftar till kompetensutbyte förekommer även som 

en hjälp att utveckla verksamheten på fritidshemmen. Frågan om kvaliteten är i fokus 

ute i stadsdelarna och det pågår projekt att nå ännu längre. 

3. En god tillgänglighet och bra öppettider för fritidshemmen är en förutsättning för att 

eleverna ska kunna ta del av verksamheten. För fritidshemmens verksamhet finns det en 

centralt reglerad ramtid om att de ska vara öppna 06.30–18.30. Det är här även viktigt 

att påpeka att det är stadsdelsnämnderna som ansvarar för fritidshemmen i sitt område. 

2(67)

Genom kunskap om sitt geografiska område och de behov som finns prioriterar varje 

stadsdelsnämnd hur deras resurser ska fördelas. Utifrån att behovet ser olika ut i olika 

stadsdelar och varje enskild stadsdelsnämnd gör egna prioriteringar varierar 

verksamhetens utformning. 

4. Nej, det anser jag inte. Jag tror dock att varje stadsdelsnämnd bäst känner till behovet 

inom sitt område. Genom de 30 miljoner kronor per år som satsats extra år 2011–2012 

har det skapats nya fritidshem. Detta utifrån stadsdelsnämndernas kunskap om var 

resurserna gör mest nytta. En viktig aspekt som jag delar med Helene Odenjung vid 

resursprioritering är givetvis tillgängligheten. 

Helene Odenjung, kommunalråd (FP) 

Ordförande, fullmäktige! Först och främst vill jag tacka för svaret samtidigt som jag 

verkligen vill beklaga att det har tagit drygt fem månader för att få ett svar från 

majoriteten på en interpellation som skrevs i september förra året. Jag tycker inte det är 

okej, och det är inte heller bra för att stimulera den lokala debatten kring den här viktiga 

frågan. Tyvärr är jag inte heller den första interpellant som drabbas av att det har tagit så 

här lång tid. 

Hur som helst har jag nu fått ett svar och jag tackar för det. 

Robert skriver i sitt svar: ”Fritidshemverksamheten har en viktig funktion när det gäller 

att ge barn pedagogisk verksamhet, omsorg och meningsfull fritid i nära samverkan med 

skolan och därför är det viktigt att kvaliteten i verksamheten är god”. När man tittar 

tillbaka på de kvalitetsredovisningar som är gjorda 2006 och på uppföljningsrapporter 

så säger de något helt annat. Staden kan inte säga något om hur kvaliteten är i våra 

fritidshem. 

Hade frågan varit viktig för majoriteten hade man gjort något åt den utveckling som har 

pågått under flera år med ökande antal barn i grupperna. Jag kan ta några exempel. 

I kvalitetsredovisningen år 2006 skrev man: ”Det föreligger som tidigare att konstatera 

stora skillnader i stadsdelarnas skolbarnomsorg. Ett problem är att det i dagsläget oftast 

saknas rutiner att följa verksamheten på såväl lokal som kommuncentral nivå, varför det 

inte är möjligt att bedöma verksamhetens kvaliteter utifrån de nationella målen.” Detta 

var alltså 2006. 

2007 konstaterade man: ”Det är otillfredsställande att det i dagsläget inte finns några 

rutiner på kommuncentral nivå att följa upp volym och kvalitetsutveckling inom 

skolbarnomsorgen. Det behövs instrument och rutiner för att följa upp 

fritidsverksamheten både på nämnd- och kommunövergripande nivå.” Så här pågår det. 

2008 säger man också att man har gjort en studie av fritidsverksamheten för att få 

underlag för en bedömning av verksamhetens kvalitet. Studien visar att det är stora 

skillnader mellan fritidshemmen – jag har inte kopierat och klistrat in det här utan bara 

klippt ut det – i fråga om lokalisering, utemiljöer, personaltäthet, personalens 

kompetens och barngrupper samt tillgång till kompetensutveckling för personalen. 

2009 står det: Bristande underlag från nämnderna visar på betydelsen av att 

skolbarnomsorgens verksamhet får ta plats och synliggöras på en kommunövergripande 

nivå, vilket också Skolinspektionen fastslog i kvalitetsgranskningen av tre 

fritidshemmen i Frölunda stadsdel. I denna saknades kvalitetsredovisning för samtliga 

fritidshem i stadsdelen och ledningen för fritidshemsverksamheten bedöms behöva delta 

mer aktivt i verksamhetens styrning, ledning och utveckling. 

2010: Ett annat område är fritidsverksamheten. Förutsättningarna inom området har 

under lång tid varit tämligen dåliga och försämrats under året. I dag finns det 29,7 barn 

3(67)

per avdelning vilket är betydligt högre jämfört med Malmö och Stockholm. Vidare 

konstateras det att 12 skolor har rapporterat in avdelningar med 70 barn eller fler, vilket 

är fullständigt oacceptabelt. Även andelen högskoleutbildad personal har minskat. 

I uppföljningsrapporten står det – då vi ännu inte har fått kvalitetsredovisningen för 

2011: ”Stadsledningskontorets särskilda fråga om kvalitetshöjande åtgärder för 

fritidshemsverksamheten är summariskt beskrivna. De extra stimulansmedel som 

avsattes för att kvalitetshöja fritidshemmen har i några stadsdelsnämnder använts för att 

integrera de äldre barnen i fritidshemmens verksamhet i stället för att ordna en 

fritidsklubb.” 

Man kan vara allt annat än nöjd och tillfredsställd med den utvecklingen! Det är ju så att 

majoriteten har det här ansvaret men har ändå inte gjort det. Jag ser ingen annan råd än 

att de här resurserna öronmärks för att säkerställa att man arbetar med frågan på ett 

annat sätt. För att göra detta måste man faktiskt också kontrollera hur det ser ut. Det går 

inte att konstatera hur det blev i kvalitetsredovisningen ett år senare. Alliansen i SDN 

Örgryte-Härlanda begärde att få fram statistik och en redogörelse över hur utvecklingen 

ser ut i fritidshemmen i stadsdelen. Efter votering (!) avslogs detta. Stadsdelens bild 

stämmer inte heller överens med vare sig fackets eller personalens. 

Jag får tacka så hemskt mycket för svaret – men jag måste ju säga att jag är allt annat än 

nöjd! 

På mina sista frågor, när det gäller fritidsklubb och om det är rimligt att en stadsdel 

hänvisar till en fritidsklubb eller hänvisar en elev långt ifrån sin skola, är jag väldigt 

nöjd med svaret, att du inte anser att det är rimligt att elever ska tvingas resa för att ta 

sig till fritidsklubben. 

Men när du sedan skriver att 30 miljoner har satsats för 2011 och 2012 för att skapa oss 

nya fritidshem och ingen uppföljning görs, undrar jag hur du ska säkerställa att det 

verkligen blir så att barngrupperna minskas och att kvaliteten höjs.ACÖ 

Ethel Sjöberg (MP) 

Ordförande, fullmäktige! Vad jag har förstått så finns det en del nyheter i den nya 

skollagen. Det är till exempel att på fritis kan man ha undervisning och utbildning. 

Detta kunde man inte tidigare. Vi är dessutom skyldiga att erbjuda fritis till elever till 

och med vårterminen när de fyller 13 år. Tidigare var det 12 år. Skyldigheten gäller för 

föräldrar som förvärvsarbetar eller studerar. 

Fritis har ju en dubbel uppgift. De ska bidra till goda uppväxtvillkor och möjliggöra för 

föräldrar att förena föräldraskap med förvärvsarbete. 

För gruppen 10–12-åringar, eller från och med i år 13 år, så tycker jag att vi inte 

behöver säga något annat än att det har varit en ganska undermålig verksamhet i 

Göteborgs Stad. Jag kunde inte läsa någonting om den här gruppen i 

kvalitetsredovisningen för 2010. Jag är helt övertygad om att om det är en verksamhet 

med hög kvalitet så skulle 50, 60 eller kanske ändå fler av eleverna i den här 

åldersgruppen gärna delta. Eleverna har höstlov, jullov, vinterlov, påsklov och 

sommarlov, men det har inte föräldrarna. Det är min bestämda uppfattning att eleverna 

gärna skulle vilja gå till fritis om det höll en bra kvalitet. De skulle kunna ägna sig åt 

teater, fotografering, idrott och även läsa läxor tillsammans med utbildad och kunnig 

personal och med sina kompisar. En del elever har redan många fritidsintressen, och de 

kanske mer behöver en social verksamhet och rekreation. De barn som inte har så 

mycket för övrigt behöver naturligtvis engagerande och stimulerande aktiviteter. 

4(67)

Jag tycker att fritis för den här åldersgruppen är den bästa förebyggande verksamhet 

som vi någonsin kan ha och att vi ska arbeta mycket med föreningslivet för de här 

barnen. 

Christian Larsson (V) 

Herr ordförande, fullmäktige och ni som lyssnar! Jag vill tacka Helene för tillfället att få 

diskutera fritidsverksamheten. Det är ju inte så ofta vi gör det i kommunfullmäktige. 

Det är en verksamhet som har det motsägelsefulla att den ökar i popularitet för varje år 

som går – det är fler och fler som vill gå på fritis – men resurserna minskar generellt sett 

över tid. Göteborgs kommun skiljer sig lite där de senaste åren, men nationellt ser det ut 

så. 

Jag tror att detta är ett typexempel på den sorts verksamhet som hamnar i kläm när man 

sänker skatten för de allra rikaste och säger att det offentligas ansvar är att fokusera på 

välfärdens kärna. Det är ganska få som räknar fritidsverksamheten dit. Det leder till att 

vi får allt större barngrupper över hela landet, trots att efterfrågan på fritis med samma 

kvalitet som tidigare ökar. Eftersom det ser ut så här i hela landet kanske det inte är en 

kommunal fråga, utan det kanske har att göra med hur man diskuterar fritidshemmen 

och skolomsorgen nationellt. 

Jag tror att de problem som vi ser har lite att göra med vår utbildningsminister och hur 

hans förändringar av skolan har sett ut. Jag tänkte illustrera det med ett citat. Det 

handlar om den nya lärarlegitimationen som ska införas. Lärarförbundet frågade då 

Björklund om fritidspedagogerna skulle få någon legitimation. Han svarade nej. De 

frågade varför och han svarade: ”För att de inte är lärare”. Det är riktigt i sak även om 

det är ganska arrogant uttryckt. Det avslöjar också den värdering som regeringen gör om 

skolbarnomsorgen där man nedvärderar den i förhållande till alla annan pedagogisk 

verksamhet. Det är inte så konstigt att rektorer eller skolledare snappar upp det i 

läroplanen och så vidare och styr om resurser, precis enligt regeringens intentioner, från 

skolbarnomsorgen till den andra skolan. 

Därför är jag väldigt tacksam för att det är just Helene och Folkpartiet som interpellerar 

om detta och jag hoppas att den här interpellationen antyder att ni tänker ompröva er 

syn på skolbarnomsorgen och att ni är beredda på att uppvärdera fritidshemmen och det 

fina arbete som pågår där. Det hänger vi på! 

Maria Berntsson (KD) 

Ordförande, fullmäktige! Tack, Robert, för ett långt och informativt svar på Helenes 

borgerliga frågor. Det är viktigt att vi diskuterar även fritidshemmen. Om vi diskuterar 

det sällan här är det uppenbarligen så att frågan om fritidshemmen diskuteras ännu mer 

sällan i stadsdelarna. Varför man inte kan göra någon övergripande analys är för att 

fritidspolitikerna, våra kollegor, inklusive mig själv, i stadsdelarna inte efterfrågar vad 

fritidshemmen gör eller vad de har för kvalitet och så vidare. 

Det händer mycket, berättar Robert, men uppenbarligen för långsamt. Lärarförbundet 

hade en kampanj i höstas där de bjöd in stadsdelspolitiker för att besöka fritidshemmen i 

våra skolor. Jag vet att det var många som tog tillfället i akt. Då fick man också 

diskutera med personalen och barnen om hur de har det, vad de gör på dagarna och så 

vidare. 

Som jag ser det har fritidshemmens verksamhet hamnat i bakvattnet av vad vi diskuterar 

i Göteborg när det gäller skolan. Jag tror att det beror på tre saker. Framför allt är det ett 

bristande intresse i stadsdelarna och detta beror inte endast på Björklunds uttalande utan 

det fanns i vår stad mycket tidigare. Det handlar också om rektorernas stöd och ledning 

över fritidshemmen. Det är en viktig fråga och en viktig diskussion, hur rektor hanterar 

5(67)

fritidshemmens personal i sin skolverksamhet och under dagen. Till sist handlar det om 

personalens engagemang. Det är viktigt att komma ihåg att vi har en mycket bra och 

kompetent fritidshemspersonal, men det är också viktigt att de ser vad de kan göra i sin 

verksamhet. 

Jag har träffat föräldrar som upplever att deras barn inte vill vara där på loven för att det 

inte händer något på fritidshemmen då. Men det är ju just på loven som man kan ta 

tillfället i akt att göra så många saker som finns i Göteborg som inte kostar så mycket. 

Sedan finns det saker som man också måste satsa på och då behövs det resurser. Men 

det gäller mycket personalens engagemang. 

Till sist vill jag hålla med Ethel om den stora utmaningen som vi har. Den handlar om 

att få fritidsklubbar till våra 10–13-åringar. Hur skapar vi en verksamhet som är 

attraktiv för dem, så att inte ungdomar eller barn kommer på glid för att det inte finns 

något att göra? Det finns ingen fritidsklubb att gå till – de har så tråkig och dålig 

verksamhet. Där är föreningslivet viktigt, idrottsföreningar och andra föreningar, som 

man kan ta vara på. En väldigt stor utmaning som vi har här i Göteborg är att se till att 

vi får en bra verksamhet för fritidsklubbarna för dem som är 10–13 år. 


Jag delar naturligtvis inte uppfattningen att det skulle finnas ett bristande intresse för 

skolbarnomsorgen i Göteborg. De siffror som Robert presenterade visar att Göteborg 

skiljer sig från resten av landet. Därför är det ett ganska absurt påstående tycker jag. 

Maria pekade ut tre orsaker till att kvalitén inte är så hög som vi önskar på 

fritidshemmen. Jag skulle vilja att du utvecklade det lite grann. Du sade att den tredje 

orsaken var personalens engagemang. Detta gäller då en personalgrupp som har fått 

större och större arbetsuppgifter, mer och mer att göra, under de senaste 10–15 åren utan 

att få mer resurser med sig. Menar du alltså att det är deras engagemang som är orsaken 

till att kvaliteten är försämrad, inte resurserna som tillförs. Ska jag tolka dig så? 


Jag vill fråga både Robert Hammarstrand och Christian Larsson hur det kommer sig att 

man då inte ens är intresserad – i en stadsdel där intresse faktiskt finns – av att ta reda 

på hur det förhåller sig, att era partikamrater som tillhör majoritetspartierna röstar ner ett 

sådant initiativ i en av stadsdelarna. Jag får faktiskt inte ihop den frågan. 

Om man vill höja kvaliteten på en verksamhet måste man ta reda på hur det förhåller 

sig. Jag citerade ju kvalitetsredovisningarna från 2006. Om det nu förhåller sig så att 

andra städer är sämre så gör det ju inte Göteborg bättre, ärligt talat. Jag har högre 

ambitioner än att vi ska vara något bättre än sämst i klassen, eller något bättre än sämre 

än alla andra. Vi ska vara ledande på det här området! 

Jag är helt med på vad Ethel säger om vad fritidshemmen och fritidsklubbarna har för 

betydelse. De skulle kunna ha en mycket mer framstående roll när det gäller skolan, att 

som nu också skollagen gör det möjligt och kräver, vi ska vara riggade så att man 

faktiskt kan få hjälp med sina läxor på fritis. Kompetensen ska finnas på fritis när 

eleverna fortfarande är kvar i skolan. 

Ni har inte heller konkretiserat något svar på frågan: Tycker ni att det är rimligt att 

elever som inte erbjuds en plats på en fritidsklubb på sin egen skola ska behöva 

hänvisas till en fritidsklubb som ligger långt bort? 

Den här frågan har vi faktiskt debatterat i fullmäktige flera gånger, Christian. Jag är 

dock glad att du tycker att det är bra att vi är med och diskuterar frågan. Men går man 

tillbaka och tittar i debatten så är det här inte en ny fråga för Folkpartiet.RN 

6(67)

Maria Berntsson (KD) 

Men det var redan 2006 vi fick beskrivet att man inte kunde göra någon övergripande 

beskrivning av fritidshemsverksamheten, för man hade inte det underlaget från 

stadsdelarna. Det måste ju tyda på att ingen har ställt frågorna. Stadsdelsnämndernas 

politiker har ju det yttersta ansvaret att fråga: Vad gör ni på fritidshemmen? Som Helene 

säger var detta till och med uppe i en stadsdelsnämnd och blev nedröstat! Det tyder på 

ointresse av att veta hur fritidshemmen fungerar. 

När det gäller personalens engagemang är det klart att man inte kan trolla med knäna. 

Det hör också ihop med rektors ledning och styrning av sin personal, vilka 

förutsättningar man ger frihetshemspersonalen under dagen och så vidare, så det är att 

det hänger ihop. Men jag kan ändå se att där fritidshemspersonalen engagerar sig och 

till exempel bara går till biblioteket med en grupp barn – det kostar ju ingenting – så är 

det mera en fråga om personalens engagemang än resurser. Samtidigt är det klart att det 

hänger ihop med vad rektor ger dem för förutsättningar. 

Lisbeth Boëthius (M) 

Herr ordförande, stadsfullmäktige! Robert säger under punkt 2 att verksamheten är nära 

kopplad till skolan och betonar vikten av ett bra innehåll. Ethel Sjöberg understryker 

också att det står i läroplanen att samarbetet mellan förskola, skola och fritidshem ska 

utvecklas, för att berika varje elevs utveckling och lärande. Men tyvärr verkar det inte 

som samverkan med skolan fungerar, och i vart fall inte i stadsdelen Centrum. 

Personalen uppfattar inte ens att skolledningen tydligt gett ett sådant uppdrag, och den 

samplanering som sker handlar uteslutande om den verksamhet som bedrivs inom 

skolan och inte om det pedagogiska inslaget i fritidsverksamheten. Personalen uppfattar 

heller inte att det finns några mål eller kvalitetskrav formulerade. 

Föräldrarnas uppfattning är att fritidshemmens uppdrag är att se till att omsorgen 

fungerar, att det inte finns någon planerad verksamhet och att föräldrarna i vart fall inte 

får någon återkoppling på något sådant pedagogiskt arbete. 

Arbetet med värdegrundsfrågorna – som vi hade en lång debatt om på decembermötet – 

och hur fritidshemmen arbetar med lärandet går inte ens att bedöma, eftersom all 

redovisning saknas. Detta enligt Skolinspektionens tillsynsrapport för Centrum, som är 

mindre än två månader gammal, alltså 2011, för att bygga på Helenes historik. 

Under punkt 4 säger du om resursprioriteringen att nämnderna har kunskap om var 

resurserna gör mest nytta. Ja, i den bästa av världar är det så, men inte i stadsdelen 

Centrum. Där får nämnden svidande kritik av Skolinspektionen. Man anmärker på att 

verksamheten inte utvärderats och att nämnden inte har någon kunskap om hur det ser 

ut och därför inte heller vet vilka behov som finns eller vilka åtgärder som behöver 

vidtas för att garantera kvaliteten. Varken verksamhetsplanen för 2011 eller 

måldokumentet för 2012 nämner fritidsverksamheten med ett ord, det finns inga 

förväntade resultat och inga förbättringsområden. 

30 miljoner är säkert välkommet, två gånger 30 miljoner till och med. Men med en 

politisk styrning som mäter och följer upp verksamheten och som utvärderar och 

analyserar behoven skulle de pengarna göra mycket bättre nytta. 

Patrik Ehn (SD) 

Tack herr ordförande, fullmäktigekamrater och åhörare! Helene Odenjungs tredje fråga 

gäller fritidshemmens skiftande tillgänglighet. Denna fråga sätter fingret på SDNorganisationens 

stora problem: ojämlikheten stadsdelarna emellan. 

7(67)

Vi sverigedemokrater är av den uppfattningen att Göteborg ska ha centrala 

fackförvaltningar. Detta sparar dels pengar genom en minskad byråkrati, men framför 

allt skapar det bättre förutsättningar för att hålla samman Göteborg och vända den 

ojämlika utvecklingen i vår stad. 

För inte så länge sedan beslutade kommunfullmäktige om att halvera antalet 

stadsdelsnämnder. Det var ett trevande steg, men dessvärre bara ett halvt steg. Så inom 

en inte alltför avlägsen framtid hoppas jag och mina partikamrater att vi tillsammans här 

inne kan avveckla detta system. 


Ordförande, fullmäktige! Det är ganska uppenbart att den styrande majoriteten i den här 

staden tycker att fritidsverksamheten är en oerhört viktig fråga, inte minst mot bakgrund 

av att vi har satsat 30 plus 30 miljoner kronor över två år. 

Jag kan till viss del instämma i kritiken. Jag vill ändå börja med att man antyder att 

Göteborg är sämst i klassen och så vidare. Om vi utgår från den officiella statistik som 

finns är det så att vi ligger något sämre till när det gäller personaltäthet, men våra 

gruppstorlekar ligger 10 barn under riksgenomsnittet – plus att vi har väsentligt bättre 

utbildad personal än vad man till exempel har i Stockholms kommun. 

Men det är naturligtvis helt uppenbart att det systematiska kvalitetsarbetet ute i våra 

nämnder brister när det gäller uppföljning av fritidshemsverksamheten. Det beror bland 

annat på att man, som stadsledningskontoret säger, inte har kunnat särskilja den här 

verksamheten ordentligt från skolverksamheten i redovisnings- och uppföljningssyfte. 

Naturligtvis måste vi förstärka uppföljningen av den här verksamheten. Är det så att vi 

lägger 60 miljoner under två år, förväntar vi oss ju att det ska ske en förbättring, och då 

måste vi ha verktyg som gör att de politiker som sitter i nämnderna – som från båda 

sidor har ett ansvar för att följa upp verksamheten – får korrekta analyser, korrekta 

underlag och förslag på slutsatser och åtgärder för att förbättra verksamheten. 

Därför kommer vi att lägga mycket kraft på att förbättra uppföljningen av 

fritidshemsverksamheten, eftersom vi tycker den är viktig. 

Tack för ordet. 


Då skulle jag vilja fråga dig mer konkret, Robert. Nu fick jag vänta ett halvår på att få 

det här svaret, och då har jag faktiskt själv grävt fram svar på de flesta frågorna om hur 

det har sett ut historiskt. Om ni nu tycker att det är viktigt att följa upp de 30 miljoner 

som ni redan har satsat och de 30 miljoner ni kommer att satsa, när kan jag förvänta mig 

ett riktigt svar på de här frågorna? När kommer du att återkomma till fullmäktige med 

en fullödig redovisning på vad de 30 miljonerna har gett? 


Jag var inte tillräckligt snabb för att trycka in mig för replik, så jag tar det den här 

vägen. Det gällde exemplet på hur man genom medarbetarengagemang kan skapa 

kvalitet inom fritidsverksamheten utan att det behöver kosta mer pengar eller behövs 

större resurser. Det exempel som Maria gav var att man skulle kunna gå till biblioteket 

eftersom det är gratis. 

Men om man ser till hur stora fritidshemsgrupperna är – många grupper är uppe på över 

40 barn – med 6–12-åringar som ska transporteras genom trafiken, och några slutar lite 

senare så de följer inte med, men då måste ju personal stanna kvar för att ta emot dem 

när de kommer till skolbarnomsorgen. Allt som man företar sig på ett fritidshem 

8(67)

påverkas av hur många personal som befinner sig där och hur många barn det är som 

ska delta i verksamheten. 

Det handlar inte bara om engagemanget. Alla som jobbar på ett fritidshem vill kunna 

erbjuda så bra verksamhet som möjligt, men det är inte alltid man får förutsättningar för 

det. 


Nej, jag håller med dig, Christian, de får inte de förutsättningarna. Men de 

förutsättningarna ges ju av den här församlingen, och pengar har avsatts för att de ska 

kunna minska barngruppernas storlek eller ha högre personaltäthet. Uppenbarligen följs 

det inte upp i stadsdelarna, utan till och med röstas det ner när man vill ha redovisning! 

Vad tycker du att vi ska göra åt det, tillsammans? Det är ju ni som sitter i majoriteten, 

och ni måste väl också ha ett stort intresse av att pengarna används till det som var 

avsett? 


Det här är den form som debatten ibland brukar ta. När vi anslår resurser för att 

förstärka en verksamhet som den borgerliga sidan inte har några planer på att anslå 

resurser till, brukar de i stället fokusera på hur vi utvärderar hur resurserna använts. Det 

är det enda sättet ni kan ha någonting att komma med i en diskussion. 

Vi behöver förbättra vår utvärdering, det håller jag med om, men man kommer 

ingenstans om man inte anslår resurser i första hand, och det är det bara vi som gör. RN 


Jag vill bara korrigera det sista. Det är inte alls bara ni som avsätter resurser för detta. 

§ 5 Interpellation av Kristina Tharing (M) till kommunstyrelsens ordförande 

angående barnomsorg och förskoleplatser 


Ordförande, fullmäktige! Kristina Tharing (M) har ställt en interpellation till 

kommunstyrelsens ordförande angående barnomsorg och förskoleplatser. 

Kommunstyrelsens ordförande har överlämnat interpellationen till mig för besvarande. 

Kristina Tharing ställer i sin interpellation följande frågor: 

Varför har ni fortfarande inte lyckats erbjuda alla barn barnomsorg/förskoleplats inom 

lagstadgad tid? 

Varför säger majoritetens politiker i vissa stadsdelsnämnder nej till familjedaghem i 

fristående regi när det råder brist på platser i staden? 

Hur förklarar ni skillnaden mellan era vallöften och texter i budget 2012 och hur ni i 

vissa stadsdelsnämnder hanterar frågan om familjedaghem (pedagogisk omsorg) i 

praktiken? 

Jag vill ge Kristina Tharing följande svar. 

1. Det finns en rad olika orsaker till att staden periodvis inte kunnat leva upp till 

platsgarantin i skollagen. Barnafödandet har slagit rekord några år i rad, efterfrågan på 

förskoleplatser har ökat, förändrade flyttmönster, ökad inflyttning av kvinnor i fruktsam 

ålder, svårigheter att få fram lokaler och mark i centrala lägen och att nya planer 

närmast rutinmässigt överklagas är några av de orsaker som kan förklara situationen 

9(67)

med köer inom barnomsorgen. Visserligen har kösituationen stadigt förbättrats sedan år 

2000 med undantag för 2009, men enligt den senaste statistiken från november fanns 11 

barn i kö i hela staden trots den mycket kraftiga expansionen av antal platser under de 

senaste åren. Det är i grunden en mycket positiv utveckling att det föds fler barn, att fler 

väljer att sätta sina barn i förskola och att fler barnfamiljer väljer att bo kvar centralt. 

Samtidigt är vi medvetna om de problem som uppstår när staden inte förmår leva upp 

till platsgarantin och vårt ansvar att leva upp till detta. 

Inför denna mandatperiod har en rad åtgärder vidtagits för att öka tillgängligheten och 

kvaliteten inom barnomsorgen i Göteborgs Stad. Den rödgröna majoriteten har satsat 

1 miljard kronor på en massiv expansion av förskolan fram till utgången av 2015 om 

drygt 6 000 platser. Stadsdelsnämnderna har för första gången lagt beställningar på 

förskoleplatser som sträcker sig över hela mandatperioden och det har skapats en 

ledningsgrupp för förskoleutbyggnad med chefstjänstepersoner från samtliga 

involverade förvaltningar, vilket skapat bättre förutsättningar när det gäller samordning 

och planering. 

Lokalförvaltningen har också fått 21 miljoner till så kallade Quick-fix vilket skapat ett 

stort antal avdelningar på kort tid. Det pågår även ett arbete för att rekrytera personal för 

pedagogisk omsorg i hemmet för att erbjuda föräldrar och barn fler alternativ inom 

barnomsorgen. Sammantaget innebär detta att lokalsekretariatets bedömning i nuläget är 

att det beställda behovet av förskoleplatser för år 2011 och 2012, det vill säga 3 386 

platser, kommer att kunna tas fram inom perioden. I detta sammanhang förtjänar också 

att påpekas att det skett ett trendbrott när det gäller barngruppernas storlek. Dessa har 

minskat med 0,3 barn till 17,6 barn per avdelning. 

2. I Göteborg har vi valt en decentraliserad organisation med stadsdelsnämnder som 

även fungerar som lokala skolstyrelser. De har bland annat till uppgift att utifrån 

gällande lagstiftning ta ställning till ansökningar från fristående aktörer att starta 

verksamhet inom till exempel familjedaghem (pedagogisk omsorg). Min uppfattning är 

att de lokala skolstyrelserna ska följa gällande lagstiftning men samtidigt själva göra 

sina egna bedömningar i varje enskilt fall då de dels har medborgaransvaret för 

invånarna i stadsdelen, dels har en samlad bild av de lokala förhållandena i respektive 

stadsdel. Där nämnder har ifrågasatt ansökan om att starta familjedaghem beror det 

främst på att man menar att en fristående verksamhet bör uppfylla samma kvalitetskrav 

som finns inom den kommunala verksamheten. 

3. Det stämmer att den rödgröna majoriteten varit mycket tydlig med att öka antalet 

platser inom pedagogisk omsorg, förutsatt att kraven på kvalitet och säkerhet är 

uppfyllda. Vi upplever inte att vissa stadsdelars behandling av enstaka ärenden om att få 

starta fristående verksamhet äventyrar våra politiska målsättningar. Det stora problemet 

handlar om att det är svårt att rekrytera personal samt att föräldrar inte i tillräckligt stor 

utsträckning efterfrågar pedagogisk omsorg. 

Stadsledningskontoret har därför tillsatt en arbetsgrupp som arbetar stadsövergripande 

dels med marknadsföring, dels med att utveckla innehållet och villkoren inom den 

pedagogiska omsorgen. Verksamheten i Biskopsgården står som modell för arbetet med 

att ta fram en modern pedagogisk omsorg som är attraktiv ur ett föräldra- och 

medarbetarperspektiv och som ger barnen en bra pedagogisk verksamhet. Det handlar 

bland annat om att ha tydliga kvalitetskrav genom att arbeta utifrån läroplanen, ställa 

krav på utbildning, erbjuda fortbildning och kompetensutveckling, en tydlig 

organisation som stärker kvalitetsarbetet med gruppledare och egna lokaler där barn och 

personal träffas regelbundet. Denna modell har visat sig mycket framgångsrik och såväl 

barn som föräldrar är mycket nöjda med verksamheten. 

10(67)

Kristina Tharing, kommunalråd (M) 

Ordförande, kommunfullmäktige, Robert Hammarstrand! Ja, så var det dags för 

barnomsorgsdebatt igen! Min interpellation har visserligen varit bordlagd ett antal 

gånger, men jag noterar att jag i alla fall har fått ett svar, och jag har fått det inom fyra 

månader. Det tackar jag för. Det är ju mer än vad – just nu – 110 barn har fått, trots att 

de har sin lagstadgade rätt till barnomsorgsplats. 

Jag vet inte om du genom alla bordläggningarna har hoppats på att frågan ska lösa sig, 

lägga sig eller försvinna, men det har faktiskt blivit tvärtom. Sedan jag skrev min 

interpellation i september har ju både tidningar och mejlbox och annat varit fulla med 

artiklar och verklighetsbeskrivningar från föräldrar som inte har fått barnomsorg, och i 

många fall inte ens fått besked när de kan förvänta sig eller om de kan förvänta sig det. 

Vi vet att närmare 7 000 barn finns i stora barngrupper, och vi har förskolepersonal som 

går på knäna. Vi vet att kvalitetspengar inte används till det är tänkt för utan till annat 

ute i stadsdelarna – de skulle nämligen användas till fler platser, mer personal och 

mindre grupper. Sedan har vi försenad byggnation, och vi har familjedaghem som inte 

får starta. Med mera, med mera. 

Ska vi vara uppriktiga, Robert, och det ska vi ju, så kunde den här interpellationen ha 

varit bordlagd i nästan 18 år och ändå varit högaktuell. Det säger faktiskt en del om 

Socialdemokraternas och den rödgröna majoritetens förmåga, eller snarare oförmåga, att 

styra genom åren. Det gäller även barnomsorgen. Den här debatten har vi fört i många 

år i Alliansen, och det är bara de olika rödgröna kommunalråden som har passerat förbi 

och satt lite variation på försvarstal och debatt. 

Jag undrade i min första fråga varför du inte lyckas erbjuda alla barn barnomsorg inom 

lagstadgad tid. Du svarar bland annat att ni ”periodvis” inte kunnat leva upp till 

platsgarantin. Skälen nämnde du: barnafödandet har ökat, inflyttning av kvinnor i 

fruktsam ålder med mera. 

Men det där stämmer inte, Robert! Ni har ju inte klarat platsgarantin på många, många 

år – sedan 1994, om man ska vara ärlig. ”Periodvis” kan väl inte vara detsamma som ett 

konstant tillstånd i närmare 18 år? 

Robert, du har svarat mig. Nu undrar jag vad du har för svar till alla föräldrar som 

väntar på barnomsorgsplats, som inte ens har fått besked, som inte vet när och om de 

kan börja arbeta eller få plats för sina barn. Och vad säger du till personalen på 

förskolorna, som är bekymrade över att det är stora barngrupper och över att de inte ska 

kunna sköta sitt pedagogiska uppdrag? Vad säger du till alla göteborgare som år efter år 

hör era vallöften och vackra ord utan att det händer någonting? 

Vad säger du till dem som tröttnat på ert tricksande med köstatistik? Du nämner nu att 

det finns 17 barn i kö, men det stämmer inte – det finns ju betydligt fler, men det vill 

inte ni redovisa. Vid årsskiftet var det 110 stycken som hade väntat i över fyra månader 

utan att få plats. 

Dessutom kan det inte vara rimligt, tycker jag, att föräldrar måste köa till samtliga 

förskolor för att över huvud taget få vara med i de rödgrönas tabeller. Jag tycker att det 

här måste ses över och ändras. Lagen är tydlig, Robert. Om man söker ett eller flera 

alternativ så är man en fullvärdig sökande, och man ska få ett erbjudande inom fyra 

månader. Sedan kanske man inte får det erbjudande som man har sökt, men man ska få 

ett erbjudande. 

Robert, dina svar håller inte tycker jag. Många med mig är väldigt oroliga för att det ska 

bli ännu längre köer framåt våren, att det ska bli ännu större barngrupper eller att fler 

grupper ska bli stora. Då undrar jag: Vad har du att säga till göteborgarna egentligen? 

11(67)


Ordförande, fullmäktige! Jag vill tacka Kristina för interpellationen och Robert för 

svaret. Fullmäktige borde egentligen ha den här frågan på dagordningen varje gång – i 

perioder har vi faktiskt haft det tror jag. Om man ska hålla fingret på en fråga och 

verkligen följa upp ordentligt så tror jag att det krävs att man har ett genuint intresse. 

När jag blickar tillbaka på det senaste året kan jag konstatera att sex av tio stadsdelar 

inte klarade lagkravet att erbjuda förskoleplats inom fyra månader: Centrum, Västra 

Hisingen, Majorna-Linné, Askim-Frölunda-Högsbo, Lundby och Västra Göteborg. I 

slutet av 2011 fanns det drygt 1 240 förskoleavdelningar i Göteborg, och av dem har 

664 avdelningar fler än 18 barn i grupperna – alltså mer än det genomsnitt som Robert 

var så glad över att det hade sjunkit med 0,3 barn. Det innebär att drygt 6 800 barn går i 

stora barngrupper i Göteborg, om Skolverkets rekommendationer ska följas. Det är en 

ökning med nära 450 barn sedan 2009 – och det trots att det stod på valaffischerna att 

det skulle bli fler sagostunder på förskolan. 

Om man tittar i kvalitetsredovisningen igen – ni förstår att jag läser den ofta – 

konstateras på utbildningsområdet att stimulansmedel som tillfördes förskolan under 

hösten 2010, som syftade till att stärka kvaliteten och minska barngrupperna, inte haft 

någon effekt på verksamheten. Det var ingen munter läsning precis! Det går heller inte 

att se någon ökad personaltäthet i barngrupperna, som stadsdelarna uppgivit. De så 

kallade satsningar som S, MP och V har gjort i budgeten har i realiteten bara blivit 

pressmeddelandepengar. I flera stadsdelar används de här pengarna till andra 

verksamheter som är i behov av pengar, naturligtvis. 

De satsningar som Robert pratar om kring utbyggnad av förskolan är investeringar, och 

alla investeringar är vi helt överens om. Vi har bara varit lite mer otåliga att de också 

ska komma till skott. 

Jag skulle citera Anneli Hulthén, som inte är här i kväll. Hon sade så här i en 

radiointervju: ”När vi säger att vi satsar mycket pengar på förskola och skola vill vi 

också kunna visa för medborgarna att det händer.” Frank Andersson sade i oktober till 

Göteborgs-Posten om förslaget att öronmärka förskolans resurser, som kom från mig: 

”Det går inte att hålla på så här längre”. 

Det finns otaliga berättelser från föräldrar som får vänta och vänta på besked. Jag hade 

tänkt berätta om Erik, Anna och lilla Leo som har fått vänta och vänta och till slut fick 

besked om att de skulle få en ”garantiplats”. Vad är en garantiplats? Det är ett begrepp 

som inte finns i regelverket, som för övrigt försämrades förra året. När infördes 

garantiplatsbegreppet, och används det på fler håll än SDN Centrum, undrar jag. 

Sedan har jag en fråga till till Robert. Hur beräknar man platserna nu, när man ska titta 

på barngruppernas storlek? Är det heltidsbarn som räknas, och räknas deltidsbarn, som 

är föräldralediga delvis, som halva barn som de gjorde förut – eller räknas alla barn som 

hela barn? 


Ordförande, fullmäktige och ni som lyssnar! Jag tackar Robert för ett bra svar. Det 

mesta av diskussionen har kretsat kring den första frågan, men Kristina har ju ställt tre 

frågor. De påföljande frågorna handlar om den fristående pedagogiska omsorgen, där 

hon är kritisk till hur våra nämnder på olika sätt har valt att inte tillstyrka eller själva 

varit kritiska till pedagogisk omsorg i privat regi som har försökt etablera sig. 

Vänsterpartiet har varit drivande i att motsätta sig detta, och därför tänkte jag nu 

motivera vår politik för lyssnarna. 

12(67)

Jag tänkte börja med att beskriva en typ av verksamhet som har försökt etablera sig i 

nästan alla våra stadsdelar och som vi har varit väldigt kritiska mot. Det handlar om AB 

Ströms slott, som vill etablera omkring 1 500 barnomsorgsplatser i Göteborg. Det är ett 

företag som, som alla andra aktiebolag, har till syfte att generera vinst åt ägaren – han 

heter Magnus Olsson – och man är framgångsrik i det syftet, man genererar mellan 

1 000 och 1 500 kronor per månad och barn i vinst. Det finns olika anledningar till det, 

men den viktigaste är den lönemodell man har valt, där villkoren för dem som arbetar åt 

Ströms slott som dagbarnvårdare är avsevärt sämre än villkoren för vanliga 

dagbarnvårdare. För att komma upp i lönen 18 000–19 000, vilket ju inte direkt är 

någon fantasilön, som en genomsnittlig dagbarnvårdare har m måste du ha åtta barn 

inskrivna hos dig och en arbetsvecka på uppskattningsvis 60 timmar på Ströms slott. Så 

dåliga villkor kan man vara beredd att ge sina anställda, om man är helt och hållet 

fokuserad på vinsten och struntar i den verksamhetskvalitet som man är ålagd att 

garantera. 

Man kan också belysa företagets verksamhet ur en annan aspekt. Det är i Uddevalla 

man har sin största utbredning, och där säger barn- och utbildningsnämndens 

ordförande att affärsidén leder till segregation. ”Flera av Olssons anställda i Uddevalla 

har invandrarbakgrund. En stor grupp kommer från Somalia. –Det handlar mer om 

barnpassning än pedagogik. – – – Barn som tidigare fanns i förskola eller fritids vistas 

nu hela sin uppväxt i sin egen kultur genom att ha dagbarnvårdare från samma land.” 

Vi tycker inte det är rimligt att tillstyrka den typen av verksamhet, även om vi förordar 

pedagogisk omsorg och dagbarnverksamhet för övrigt. Vi menar att att ge Ströms slott 

rätt att bedriva verksamhet i Göteborg är att sätta näringsfriheten före barnens rätt till en 

god barnomsorg. Därför har vi valt att kämpa mot att den typen av omsorg ska få 

bedrivas. 


Ordförande, fullmäktige! Jag ska kommentera fråga 2 och 3, men jag tänkte först haka 

på mitt tidigare inlägg och det Helene pratade om. 

Du har uttryckt i ditt svar och i andra sammanhang att vi bygger och håller på, och det 

är ju jättebra. Men för det första är det för sent, och dessutom går det för långsamt. Det 

har rent av stannat upp. 

Jag kan läsa upp ett citat från Centrum. Det står att den planerade utbyggnaden i vår 

stadsdel är tyvärr försenad. Därför kommer vi nu tillfälligt att förtäta en del av våra 

förskolegrupper med ett barn, sade man till GP i förra veckan. ”Förtäta” är ett finare ord 

för större barngrupper. 

Sedan har vi ytterligare ur den senaste rapporten från stadsdelen Centrum att det per den 

sista januari är mellan 30 och 50 barn som har stått i kö fyra månader eller mer och inte 

fått ett skäligt erbjudande. Det är alltså inte fråga om att de inte har fått erbjudande om 

det de har valt, utan de har inte fått ett skäligt erbjudande. Det här pekar på att man inte 

kommer att kunna erbjuda plats inom fyra månader under hela våren – det är inte jag 

som säger detta utan Centrum själva. 

Jag ville också haka på lite om det där med öronmärkning, som Helene var inne på. Jag 

förstår inte, Robert, varför ni triskas emot så. Vi vet ju från kvalitetsredovisningar, som 

Helene läste för oss tidigare, dels att pengar som vi har gett från kommunfullmäktige ut 

till stadsdelarna som ska gå till barnomsorg inte har gett den barnomsorg som det var 

tänkt, dels att kvalitetspengar som har gått ut härifrån inte har använts till kvalitet ute i 

stadsdelarna. Jag har här bland mina papper, och skulle kunna leta upp det, protokoll 

från stadsdelsnämnder där man till och med i protokollet skriver att pengarna de fick 

13(67)

använde de inte till barnomsorg eller förskola utan till annat. Jag har det svart på vitt, 

och det kan jag visa dig. Det är så. 

Varför kan man då inte öronmärka? Vi vill ju ändå alla – jag tvivlar inte ett ögonblick 

på att även Robert Hammarstrand vill det – att de ska få barnomsorg och att de ska få en 

god kvalitet i sin barnomsorg. Varför kan vi inte öronmärka? 

Nu ser jag att min tid tar slut, men jag kommer tillbaka. 


Det påstås att inget görs. Då vill jag bara upplysa borgerligheten om att vi under 2011 

har slagit rekord när det gäller nyproducerade platser i förskolan. Drygt 1 500 platser 

har det blivit! Vi ligger alltså inte på latsidan. För några dagar sedan var jag på en kickoff 

för dagbarnvårdare. Vi uppgraderar nu tydligt den verksamheten så att den får en bra 

struktur. Man arbetar strukturerat med både kompetensutveckling och marknadsföring. 

Så vi satsar på förskolan och det går väldigt bra framåt. Enligt de senaste rapporterna 

jag har fått från lokalsekretariatet ligger vi i fas. Vi kommer att klara dessa drygt 6 000 

platser fram till utgången av 2015. Och detta känner jag mig trygg med. 

Samtidigt är jag medveten om att vi i dagsläget har en kösituation och att vi har 110 

barn som enligt lagens definition står i kö. Det är naturligtvis inte bra. Men det enda vi 

kan göra är att fortsätta våra ambitiösa expansionsplaner – att vi får utdelning på den 

miljard som har satsats. Detta är den största satsning på utbyggnad som någonsin gjorts 

i Göteborg. Jag är väldigt stolt över att vi har gjort denna satsning. Och den ger resultat 

– 1 500 nya platser 2011! Det är inte dåligt. Men vi behöver bygga mer. Och det går 

framåt. 


Först tror jag inte att någon har sagt att ni inte gör något. Vi har bara inte varit nöjda 

med att ni inte gör tillräckligt och att det inte har kommit tidigare. Vi har stått här och 

tjatat: Det kommer nya barn, det är nya barnkullar på gång, det är babyboom här. Och vi 

har pekat på att det finns ett behov av fler platser. Då har ni sagt att det kommer pengar i 

budgeten. Men de pengarna kommer inte att minska barngrupperna. Det har varit för få 

investeringar. Jag är jätteglad att det kommer 1 500 nya platser 2011! Till och med har 

jag i en tidigare debatt lovat – jag vet inte om det var till Frank eller Ann eller till dig 

Robert – att jag skulle bjuda på tårta den dag kön var borta. Jag bjuder gärna i morgon – 

bara kön försvinner! Att vi tror att ni inte gör något stämmer inte. Men ni gör inte 

tillräckligt. 

Sedan svarade du inte på mina frågor. Vad är en garantiplats? Hur beräknar man 

platserna? Hur stora är barngrupperna? Hur ofta tycker du att det är rimligt att man får 

reda på hur stora barngrupperna är? Därför att om man inte tar reda på hur stora 

barngrupperna är utan får den redovisningen en gång om året är det mycket svårt att 

ligga i fas. Då kan man bara anpassa sig efter hur stor kön är – hur många som vill ha 

nya platser – medan man inte tittar på hur stora barngrupperna är. Alltså tar det väldigt 

lång tid innan man är i fas – även med de 6 000 nya platser som du nämner. Om man 

skulle använda dem till att minska barngrupperna skulle 800 barn fortfarande gå i för 

stora grupper i befintlig verksamhet. Så även om ni gör mer behöver ännu mer göras. 

Så till min sista fråga som jag inte hann ställa förut. Den handlar om reglerna för den 

nya skollagen och er tolkning om vad som gäller för att räknas. Enligt era regler måste 

man köa till hela stadsdelen. Skolverket sade ifrån att så får man inte tolka det. När 

kommer reglerna att ändras? 

14(67)


Ordförande, fullmäktige! Jag vet att jag satt upp mig både för replik och yttrande men 

det är min interpellation och jag har mycket att säga. Robert, än en gång– varför kan ni 

inte öronmärka? Jag ska läsa för dig ur en intervju – i GP tror jag det var: ”Vi var nära 

full behovstäckning flera gånger men det blev ju aldrig det. Från stadsdelsnämndernas 

sida prioriterades inte förskolans utbyggnad. De har använt förskolan som ett dragspel 

under kärva ekonomiska tider. Nu tror inte jag att man säger det så öppet som man säger 

det nu.” Nu hoppar jag lite. ”När pengarna kom ut i stadsdelsnämnderna så använde de 

dem fritt och gjorde inte de avsedda satsningarna. Politiken kan inte bara sitta och säga 

det här gick visst inte. Nu måste vi fatta beslut på central nivå och öronmärka de här 

pengarna.” 

Så säger en mycket klok före detta kollega till dig. Och jag önskar att du också kunde 

vara lika klok och också säga så. 


Nu var det min andra fråga och det verkar inte vara fler som går in och debatterar. Men 

Christian tog upp det. Och ja – jag vet att Vänsterpartiet ligger i front med att säga nej 

till alla enskilda alternativ. Det är väl logiskt eftersom ni tycker så. Men vad jag inte 

förstår är att Miljöpartiet inte säger emot. Jag ska kort tala om Ströms slott vilket var 

min tredje fråga. Det är brist på familjedaghem. Jag har pratat om detta tidigare. Man 

har avvecklat, ja utrotat, familjedaghemmen. Nu tar ni krafttag igen och försöker. Det är 

jättebra, jättebra! Men varför säger man då nej när det finns – som nu är aktuellt – 6 

dagbarnvårdare som inte vill annat än att jobba. Jag kan tänka mig att de kan ta drygt 30 

barn. Men då säger Angereds stadsdelsnämnd nej till detta. Motivering: Vi har sagt nej 

till Ströms slott eftersom vi har fått in en ansökan som visar att deras verksamhet inte 

kommer att leva upp till våra krav. Vad är ”våra krav”? Jag trodde det var lagen vi gick 

efter. 

Så här är det. Ströms slott har fått ett generellt godkännande i alla stadsdelar i Göteborg. 

I alla andra kommuner – utom i Angered och det är nu på väg till andra stadsdelar – är 

det så att när en enskild förskola söker tillstånd får man ett sådant. Man gör en massa 

undersökningar. Förvaltningen som är proffs och kan detta gör dessa. Så får man ett 

tillstånd. Sedan tar man inte upp vilka förskolelärare och annan personal de anställer. 

Men det har man valt att göra i Angered. Om det är enligt lagen eller inte får rätten 

utvisa för de har överklagat detta. Jag försvarar inte specifikt Ströms slott. Jag försvarar 

rätten att få starta fristående verksamhet och rätten för föräldrar att välja 

dagbarnvårdare. Det är det jag försvarar och det är motsatsen jag vänder mig emot. 

Det märkliga i detta gäller en av dessa dagbarnvårdare som fick nej ifrån nämnden. 

Ströms slott hade ansökt och stadsdelen hade gjort kvalitetsundersökningen. 

Förvaltningen gav bifall till alla dessa. Det var den rödgröna nämnden som inte gjorde 

det. Då tröttnade denna dagbarnvårdare och sökte själv som enskild – och då fick hon! 

Samma person med samma ansökan och samma förutsättningar fick bli dagbarnvårdare 

när hon sökte enskilt. Men hon fick det inte när hon sökte under Ströms slotts namn. 

Är inte det lite märkligt Robert Hammarstrand? 


Jag har tidigare redogjort för varför vi inom Vänstern inte anser att Ströms slott AB är 

lämpliga att bedriva pedagogisk omsorg i Göteborg. De enskilda verksamheter som vi 

lämnar bidrag till ska enligt lagen hålla samma kvalitet som den offentliga 

verksamheten och det är väl ganska tveksamt om Ströms slott gör det. 

15(67)

Sedan vill jag förtydliga något som Kristina sade om Vänsterpartiet. Vi motsätter oss 

inte all enskild verksamhet. Det är aktiebolag vi motsätter oss inom det offentliga. Vill 

du bedriva ett kooperativ inom exempelvis pedagogisk omsorg är det välkommet. 


Ärligt talat bryr jag mig i det här fallet inte om vad Vänstern motsätter sig. Jag är noga 

med att svensk lag ska följas. Ni får motsätta er precis vad ni vill. Men när 

förvaltningen gör en undersökning – menar ni att förvaltningen inte har kompetens att 

göra detta? De gör en undersökning och föreslår nämnden att ge bifall. Det är deras 

professionella bedömning. I flera andra stadsdelar har man anställt dagbarnvårdare från 

Ströms slott. Är de inte professionella eller har de fel? Jag förstår inte skillnaden. 

Du säger att de ska bedömas på samma sätt som de kommunala. I ett annat fall – jag 

råkar ha pratat med Ströms slott och det är därför jag känner till det – hade en av de 

dagbarnvårdare som inte fick jobba jobbat inom den kommunala barnomsorgen och 

hade vitsord från denna. Hon fick ändå inte jobba och när hon då fick nej gick hon 

tillbaka till den kommunala barnomsorgen. Det är också lite konstigt. 


Jag ska förtydliga mig. De lönevillkor som gäller när man arbetar hos Ströms slott är så 

mycket sämre än de genomsnittliga löne- och arbetsvillkoren för en dagbarnvårdare att 

vi har ganska goda skäl att misstänka att kvaliteten genomsnittligen blir väldigt mycket 

sämre – om vi skulle tillstyrka att pedagogisk omsorg bedrivs på Ströms slotts villkor. 

Det är dessutom inte ett företag som inte har råd att bedriva omsorg med bättre kvalitet. 

Man väljer att lägga pengarna på vinst. Magnus väljer att i stället ta pengarna själv. 

Detta är vad vi har problem med. 

Det kommer vi att fortsätta ha oavsett vilka lagar ni stiftar. 


Ni kan väl ta kontakt med det rött styrda Trollhättan som har 40 dagbarnvårdare från 

Ströms slott och höra lite med dem hur det funkar. I Vänersborg har de också 30 eller 

40 och hälften av dessa dagbarnvårdare är män. Det tycker jag också man kan ta reda på 

– hur man gör för att locka män till förskolan och barnomsorgen. Det har vi inte lyckats 

så bra med bland de få dagbarnvårdare vi har i Göteborg. 

Frank Andersson (S) 

Ordförande, kommunfullmäktige! Jag begärde ordet när Kristina Tharing tog upp 

artikeln i GP där jag var med. Frågan är inte helt ny. Jag tror att jag har suttit här i 17 år 

och frågan har diskuterats ett antal gånger under denna period. Jag har också suttit i 

stadsdelsnämnden i Gunnared – först som vice ordförande och sedan som ordförande. 

Sammanlagt gjorde jag 7 år som stadsdelsnämndspolitiker och sedan 8 år som 

kommunalråd med ansvar för bland annat förskolefrågor. Jag tror det är på följande sätt 

– för jag känner själv igen mig i detta. Vi har ett krav på oss att få ekonomin att gå ihop. 

Då tror jag att man ibland – jag har själv gjort det – använder en del av förskolan som 

lite dragspel. När jag blev uppringd och man ville göra denna intervju ska det villigt 

erkännas att jag som socialdemokrat känner en frustration över detta läge. Det tror jag vi 

alla gör. 

Då sade jag att något måste göras. Som Robert sade jobbar man nu ihop med 

lokalsekretariatet. Man tar fram tomter och bygger för fullt. Om jag förstod det rätt var 

det 1 500 platser under det senaste året. Nu tycker jag därför att vi får ge detta en chans 

och helt enkelt jobba på. Och jag hoppas verkligen att vi äntligen ska nå full 

behovstäckning. För jag är fullständigt övertygad om att det inte handlar om något annat 

16(67)

än att bygga. Vi kan hålla på med köer och diskutera pengar hit och dit men det handlar 

om att bygga förskoleplatser. 

Det är det det handlar om och det är det Göteborg håller på med nu. 


Jag vill bara säga att jag har stor respekt för Frank och jag menar faktiskt att det är stort 

av dig att du sade som du tyckte i GP-artikeln. Det var många kloka ord och det var 

därför jag tog upp det och citerade dig. Jag hoppas att Robert lyssnar lite på dig när det 

gäller öronmärkningen. 

Sedan har varje dag nya problem och saker förändras. Den byggnation man har satt i 

gång tycker vi är bra. Allt som man har satt i gång är bra – men det är för sent! Och de 

pengar som vi vill och har bestämt ska gå till förskolan – de måste vi också se till att de 

verkligen går till förskolan. Vi måste följa upp detta och när det inte är så måste vi ta 

reda på varför och rätta till det. 


Jag tycker det du sade var jättebra Frank. Du behöver inte alls be om ursäkt. Tvärtom! 

Fortsätt kämpa inom ditt parti eller välkommen över till andra som driver den frågan. 

För jag tror precis som du att vi har en gemensam bild av att vi måste lösa detta. Vi 

måste fixa detta. Jag ska inte ta till kraftord – men det är dåligt att vi inte har lyckats 

med detta på så många år! Anledningen till att vi driver öronmärkningen av resurser är 

att de gamla system som Göteborg har tillämpat inte har fungerat. Men jag ska gärna 

också ytterligare en gång ge en eloge för att det nu faktiskt byggs mycket mer än på 

mycket länge. Så jag ser fram emot tårtkalaset – men inte förrän vi samtidigt har sett till 

att barngrupperna också minskas. Det får inte bli så att kön försvinner och man blåser 

upp ännu fler och större barngrupper. Det är det inte värt. 

Sedan väntar jag på att du ska besvara mina frågor, Robert. Jag har inte glömt dem. Du 

kanske har gjort det? Vad är en garantiplats? Är det fler än SDN Centrum som tillämpar 

detta? Hur beräknar man platserna? Räknas alla barn som ett barn eller räknar man med 

att tretimmarsbarnen bara är halva så att man kan dela på en plats? Och när kommer ni 

att anpassa reglerna till vad lagen kräver? 


Ordförande, kommunfullmäktige! Först tackar jag för erbjudandet men jag trivs väldigt 

bra på den här sidan så jag tänker fortsätta vara här. Sedan när det gäller skolpeng tror 

jag egentligen över huvud taget inte på pengsystemet. Vi har nämligen en 

stadsdelsreform i Göteborg som jag tycker är jättebra och då måste man också ha det 

ansvaret ute. Vi ska inte sitta här och fördela pengarna. Nej det måste vara 

stadsdelsnämnderna och deras politiker som hanterar det själva. 

När det gäller artikeln i GP ska erkännas att jag kände en viss frustration och därför sade 

jag så. Men generellt sett tycker jag att vi över huvud taget inte ska ha något 

pengsystem. Vi ska härifrån fördela pengarna ut till stadsdelsnämnderna och sedan är 

det deras politiker som i sin tur fördelar dem. För det är de bättre på än vad vi här i 

kommunfullmäktige är.ELJ 

Thomas Martinsson, kommunalråd (MP) 

Herr ordförande, fullmäktige, göteborgare! Jag hade egentligen inte tänkt ge mig in i 

debatten men nu är det svårt att hålla sig ifrån den. Det kopplas tillbaka till vad som har 

hänt under flera år i denna debatt. Jag tycker då att man måste få en bild som är lite mer 

verklighetsanpassad när det gäller vilka områden i stadsdelsnämnderna som nämnderna 

17(67)

har fördelat mer pengar till och vilka som fått mindre när stadsdelarna gör sin egen 

lokala budget. Jag tror att flera här inne vet att äldreomsorgen generellt sett har varit den 

del som har fått kämpa och ibland har fått föra över pengar. Förskoleområdet har varit 

ett av de områden som har förstärkts. Man har fört över pengar till förskolan. Detta talar 

emot att det har varit en urlakning på den sidan. 

Sedan till öronmärkning. Det finns fördelar och nackdelar med olika ekonomiska 

fördelningssystem vilket jag tidigare har sagt. Pengsystemens baksida är att efter att 

man har fördelat till varje enskilt område blir det inte mer pengar av det totalt. Så 

någonstans måste man bedöma var nivån ska ligga. Ni befinner er i en opposition som 

har en lägre skattesats under många av de år vi pratar om. När vi pratar om flera år är 

det alltså mindre pengar ni har att fördela. När ni då fördelar enligt olika pengsystem 

kan det ju inte bli mer pengar eller räcka till fler saker. Kan vi bara få den sjysta bilden 

tycker jag att man kan diskutera och jämföra de olika systemen. 

När det slutligen gäller investeringar är det viktigt att säga att det aldrig har funnits mer 

investeringspengar för förskoleutbyggnad från oppositionen än från majoriteten. Oftast 

har vi haft precis exakt samma investeringsramar för åren som kommer. 

Det måste ändå vara riktiga bilder som ges tycker jag. 


Det är bara delvis sant Thomas. För vad betyder i så fall en satsning? Flera ifrån 

majoriteten har sagt att vi har satsat x antal hundra miljoner – till och med någon 

miljard tror jag att Robert räknade ihop det till. Vad betyder det i så fall? Om det inte 

används till förskolan är det ju bara pressmeddelandepengar! För i annat fall är det 

pengar som har använts till äldreområdet eller något annat som har varit i behov av 

resurser. 

Jag motsätter mig inte den bilden – men prata då inte om att det är satsningar i 

miljardklassen som har gjorts på förskolan, för det har inte gjorts! Det är därför vi 

tycker att om man vill göra denna satsning måste pengarna öronmärkas så att de faktiskt 

går till detta. Det är inte okej att det står i kvalitetsredovisningarna år efter år att de inte 

har använts till det som var tänkt – och att det inte får några konsekvenser från 

ledningen i staden även om ansvaret ligger på respektive stadsdel. Det är därför vi 

vänder oss mot systemet som sådant. 

Sedan ser jag att Robert fortfarande inte har tryckt in sig på talarlistan för att besvara 

mina frågor och nu tror jag faktiskt att han har hört dem. Men för säkerhets skull kanske 

jag ska upprepa dem än en gång: Vad är en garantiplats? Hur beräknas platserna? När 

kommer ni att anpassa reglerna? Det är inte jättesvåra frågor så jag förväntar mig 

faktiskt ett svar på dem. 


Herr ordförande, fullmäktige, göteborgare! Nej, pressmeddelanden kan inte betala för 

1 500 nya platser utan självklart har dessa pengar gått till att bygga ut förskoleområdet. 

Så har skett under flera år. Dessutom har det gått till kvalitetshöjning på flera andra sätt. 

Bland annat kan vi se i uppföljningsrapporten som vi om en stund ska prata om kring 

modersmålsträning, som inte har kommit hela vägen men det är ett arbete som pågår. 

Förskola på mer obekväm arbetstid håller också på att utvecklas. Flera bitar utvecklas 

kring detta. Men pressmeddelanden har inte betalt de nya platser som har skapats utan 

det är de pengarna som har lagts där. 

18(67)


Jag till bara instämma i vad Helene sade om både kvalitetspengar och pengar som ska 

gå till förskolan. Alla de pengar som ni har sagt ska gå till förskolan har inte gått till 

förskolan. Det kan du inte säga emot Thomas. Sedan är det inte så att inga pengar har 

gått till förskolan. Det är inte vad vi säger. Naturligtvis har pengar gått till förskolan. 

Men speciellt när det gäller kvalitetspengarna – när man kan läsa i 

kvalitetsredovisningen att det inte går att se någon effekt måste det väl ändå vara så? I 

protokoll från SDN står– hur man nu skriver det vet inte jag – vi har inte använt de 

pengar vi fick till kvalitetshöjning i förskolan till förskolan utan vi har använt dem till 

bla bla. Då är det inte på annat sätt än att man inte har använt de pengarna som det var 

avsett. Det är därför vi pratar om öronmärkning. Man ska inte kunna använda dem till 

annat. 

Sedan svarade Thomas inte på hur Miljöpartiet kan gå med på att säga nej till enskilda 

både dagbarnvårdare och förskolor ute i stadsdelarna. Men okej! Vi får väl ducka för 

det. 

Sedan hade jag inte någon mer direkt fråga till Robert men jag vill gärna att Robert 

berättar för göteborgarna – och framför allt för dem som står i kö och för dem som är 

oroliga för sina barn som är i stora barngrupper – hur ni ska lösa det på kort sikt. På 

lång sikt har vi hört att det är byggnation och dagmammeträffar och allt möjligt. Men på 

kort sikt? Under våren? Man läser från Centrums nämnd att de inte ser att de kan lösa 

barnomsorgen under våren 2012 och beräknar att 30–50 barn har väntat mer än 4 

månader i kö. Då tycker jag göteborgarna kan få det svaret från Robert. 

Jag behöver inte ha det – men jag tycker göteborgarna kan få det. 


Pressmeddelandepengar! En miljard har vi avsatt till investeringar. Det är fastslaget. Det 

är inga pressmeddelandepengar. Och vi har redan börjat leverera. Som sagt var – nu slår 

vi rekord med drygt 1 500 platser. Och det är klart, Kristina, att nu på kort sikt kommer 

vi fortfarande att ha en kösituation i delar av staden. Det kommer att hålla på ett tag in 

på 2012. Sedan kommer kösituationen att förbättras och förhoppningsvis har vi då en 

nollkö lite längre fram. I miljarden ingår också en kvalitetsförbättring för vi har tagit 

höjd i förskoleutbyggnaden. Behovet säger inte 6 000 platser under perioden. Det säger 

cirka 4 000 platser. Detta innebär att det dels finns en marginal för oförutsägbara 

förändringar när det gäller befolkningsprognosen men också ett utrymme för att sänka 

barngruppernas storlek. 

När det gäller kvalitetspengarna har de använts till förskola. De är inte öronmärkta – 

nej, vi jobbar inte på det sättet. Vi vill inte bakbinda våra stadsdelsnämnder. Vi har 

tilltro till deras kompetens att fatta beslut utifrån de lokala förutsättningarna som finns i 

respektive nämnd. Ni vill ju ha peng på i stort sett varenda område. Det innebär i 

praktiken att ni bakbinder politikerna som sitter i stadsdelsnämnderna som i princip bara 

blir ett par passiva utförare. Det systemet vänder vi oss emot av bland annat 

demokratiska skäl. 

Sedan har stadsdelsnämnderna inte kunnat använda kvalitetspengarna till att sänka 

barngruppernas storlek. På vissa håll har man gjort det men inte på alla. Det beror på att 

man har haft en köproblematik. Då har man valt att göra andra kvalitetssatsningar. 

Kvalitetsbegreppet är ganska brett inom förskoleområdet. Det handlar inte bara om 

storleken på barngrupperna. Man har också valt att ta in mer personal. Göteborg har bäst 

personaltäthet vilket också är en kraftfull kvalitetsindikator. Vi har bäst personaltäthet i 

hela GR-området – ett GR-område där många av era borgerliga kamrater styr. Att vi 

inte satsar på kvaliteten i förskolan vill jag hävda är rent nonsens. 

19(67)

Sedan till Helenes frågor. Vad de menar när de säger garantitid kan jag inte svara på, 

Helene. Det får du ringa SDN Centrums förvaltning och fråga. Det vet inte jag. Sedan 

ska vi se om jag kommer ihåg dina frågor. När det gäller definitionen av kö har vi fått 

fastslaget av Skolverkets jurister att det är att man ska få ett skäligt erbjudande inom 4 

månader vilket innebär till dags dato att vi har 110 barn i kö. 


Trots att jag upprepade frågorna tre gånger hade du glömt att anteckna. Den andra 

frågan var: Hur beräknas platserna nu? Räknas alla barn som hela barn eller är det några 

som fortfarande räknas som halva barn? Och varierar det från stadsdel till stadsdel? Jag 

ringer gärna till SDN Centrum och undrar vad de svarar på frågan. Vill du att jag 

berättar för dig vad de svarar mig eller vill du kanske ta bollen och komma tillbaka en 

annan gång och berätta vad en garantiplats är? 

Jag hörde dig säga att av demokratiska skäl är ni inte för öronmärkning av förskolans 

pengar. Av demokratiska skäl är vi för det! Vi tycker det är rimligt att det är en 

likvärdig förskoleverksamhet över hela Göteborg och att alla barn oavsett var de råkar 

bo eller vara födda ska ha rimlig kvalitet. Ja – vi vill till och med ha bra kvalitet. Det 

tror jag även ni vill ha. Jag tycker inte att det system vi har haft har fungerat. Därför 

tycker vi att de satsningar man gör kommuncentralt också ska vara öronmärkta och 

följas upp särskilt så att man ser – ja pengarna gick till detta. Men när det inte 

efterfrågas är vi lite tydligare med att vi vill öronmärka resurserna. Samma investeringar 

har vi gjort och vi har till och med gjort några extra. Vi har nämligen sagt ja till 

familjedaghem längre än vad ni har gjort. Då behöver man inga investeringar i form av 

lokaler utan det går att anställa. 

Du säger att ni har bäst personaltäthet. Det är det som är problemet – att man har knôtt 

in både mycket personal och barn på liten yta. Dessa lokaler är ärligt talat inte 

anpassade för så stora barngrupper. Så jag anser att vi måste få en redovisning 

kommuncentralt oftare än en gång om året. Jag tycker det borde vara oftare även i varje 

stadsdel så att man på allvar kan följa och följa upp och sätta in åtgärder för de stora 

barngrupperna. 

Det är alldeles för många barn som går i för stora barngrupper. Det räcker inte med att 

vi betar av kön! 


Men, Robert, det är ändå du som är ansvarig. Du lever i verkligheten precis lika mycket 

som jag och alla andra. Du får också mejl, du läser också tidningar. Det är inte så att vi 

säger att allt ni gör är fel, men vi säger att det är inte tillräckligt, och framför allt är det 

inte vi utan de föräldrar som inte har barnomsorgsplats. 

Jag kan läsa i GT, som jag tycker formulerade det lite finurligt: Göteborg har en lång 

förskolekö, och den växer säger oppositionen. Absolut inte! Göteborg har ingen egentlig 

kö, i stort sett alla sökande anvisas plats inom fyra månader, säger den rödgröna 

majoriteten. - Visst inte! Vi har stått i kö i mer än fyra månader, och det finns fler som 

har gjort, säger föräldrar till GT. 

Vem är det som har rätt? Är det den rödgröna kartan, eller är det verkligheten? 

Så länge föräldrar där ute inte har plats så är det inte full behovstäckning, då har vi inte 

lyckats – det måste du väl ändå erkänna? 

Återigen, vi säger inte att ni inte gör någonting. Det har vi inte sagt. Ni försöker – men 

det räcker inte. Det har inte räckt på många, många år. 

20(67)

Byggnationen och allt det där – det är jättebra att man bygger om skolor till förskolor 

och allt annat som sker, jag vet. Men det är för sent. Ni måste hitta på någonting som 

gör att föräldrar får barnomsorg nu, så de kan arbeta, så de inte behöver tacka nej till 

jobb. 

Då kan man åtminstone se till att de dagbarnvårdare och de enskilda förskolor som vill 

får lov att starta, när de uppfyller lagen naturligtvis. De som gör det måste ändå få 

starta, för då är det några till barn som har möjlighet att få barnomsorg inom den 

lagstadgade tiden. 


Låt mig göra det väldigt klart. Vi har 110 barn i kö, om vi följer lagens definition. 

Kristina Tharing säger: Ni gör inte tillräckligt! Vad är det vi inte gör i tillräcklig 

omfattning? 1 500 platser för lite. Känner du till fler platser? I så fall tycker jag det är 

oansvarigt av dig att inte tipsa oss och våra förvaltningar om var det finns mer mark och 

var det finns fler lokaler. Vi tar gärna emot det. 

Jag är lite förvånad, Kristina Tharing. Känner du till tomter eller lokaler i den här staden 

som inte våra förvaltningar känner till? Är det det du står och säger? Jag vill gärna ha 

svar på den frågan, Kristina! 


Robert, det där har vi också pratat om många gånger. Det finns saker man gör på lång 

sikt och det finns saker man gör på kort sikt. Det bästa tillståndet måste ändå vara att 

tillgång överensstämmer med efterfrågan. Vissa saker gör man på lång sikt, därför att de 

tar tid. Det har ni inte gjort i tid, och därför har vi inte tillräckligt med framför allt 

kommunal barnomsorg där det byggs nya bostadsområden. Det kan inte vi rätta till nu, 

men vi har sagt det i 18 år – inte jag, men mina företrädare har gjort det. 

Om jag hade varit du hade jag för det första verkligen kollat upp hur stor kön är och 

tittat på de verkliga siffrorna. Sedan hade jag gått ut till varenda enskild förskola och 

frågat: Kan ni starta en avdelning till? Och jag hade varit behjälplig med lokaler och 

inte som ni tidigare varit väldigt motsträvig när enskilda förskolor vill hyra lokaler, som 

har skett på många ställen – inte alla, men på många ställen. Jag hade gått till de 

kommunala – nu kan ju inte de förtäta mer, och det är inte det jag är ute efter. Vad finns 

det för möjligheter? Jag hade gått till kranskommunerna. De som bor i närheten av 

Mölndal kanske kan tänka sig att ha barnomsorg där, de som bor i närheten av Partille 

likaså, och så vidare. Jag hade frågat dem: Kan ni hjälpa oss? Vi behöver akut platser 

för 110 barn, som vi är överens om i dag. Och så hade jag gett tillstånd till dem som 

uppfyller lagens krav, på ett bräde, och frågat om de kan ta lika många till. 

Det hade jag gjort. Men den nybyggnation som ni har sackat efter med i så många år, 

det kan jag inte göra någonting åt nu. Det håller ni på med. Det är försenat. Det är det 

alltid när man bygger, man får alltid lägga på dubbelt så mycket tid. Det vet alla som 

bygger. 

Kom inte och säg att vi inte har gjort något. Vi har varit och hackat på er. Ni har varit 

arga på oss. Vi har tjatat ute i nämnder, vi har tjatat hur länge som helst. Så kom inte 

och säg att inte vi har haft alternativ! 


Jag tackar dig, Kristina, för svaret och konstaterar att ni inte har någon lösning över 

huvud taget på hur vi ska klara den situation vi står inför i dag. Tack så mycket! 

21(67)


Jag bara efterlyser svaret på min andra fråga, Robert. Jag vet inte om du har glömt den 

eller om du skiter i att svara mig. Hur beräknar ni barngruppernas storlek? Räknas alla 

barn som hela barn, eller räknas barnen som går på deltid som halva barn? Det är en 

ganska väsentlig fråga. Det påverkar nämligen hur stora barngrupperna är, även i 

redovisningen. 

Du kanske har vaxproppar som gör att du inte hörde vad Kristina sade, men ärligt talat 

är ni väl så trötta på att ni tjatar om de här frågorna därför att vi har andra alternativ. Vi 

har sagt ja till alternativ hela tiden. Det är faktiskt vi som har fått er att svänga i frågan 

om dagbarnvårdare – du hade nyss en kick-off för dagbarnvårdare. Ni har ju sabbat 

emot det för att all ska gå i kommunal förskola. 

Kom inte och säg att inte vi har haft alternativ! Jag förstår att du är frustrerad, men ta 

ansvar! Och svara nu på fråga 2, tack! 

Jonas Schönemann (M) 

Ordförande, fullmäktige, göteborgare! Robert Hammarstrand säger att nollvisionen 

innebär att man som barn ska få ett skäligt erbjudande. Tidigare var praxis att skäligt 

erbjudande betydde inom stadsdelsgränserna, men när vi slog ihop stadsdelarna blev det 

ett otroligt stort geografiskt område, till exempel när Torslanda och Biskopsgården 

slogs ihop till Västra Hisingen. Efter den sammanslagningen är den stora frågan: Vad är 

ett skäligt område? Är det de gamla stadsdelsgränserna eller är det de nya? Är det de 

nya, när vi har tio stadsdelar i Göteborg, så blir det mycket lättare att uppnå 

nollvisionen. 

Går man ut och frågar föräldrarna ute i stadsdelarna så är det betydligt fler än 110 barn 

som står i kö. 

Jag skulle gärna vilja ha ett svar på hur man från den rödgröna sidan definierar skäligt 

område. 


Skäligt område är stadsdelsnämnderna och även angränsande stadsdelar. Det är mitt 

svar. 

Sedan är det klart att det alltid är en individuell bedömning man gör när man bedömer 

skäligt erbjudande, och det varierar. Senast i dag fick jag höra att man i Stockholm 

tycker att ett skäligt erbjudande är 55 minuters resväg, enkel väg, så det finns lite olika 

definitioner runt om i landet. I Göteborg har vi det så att det ska vara stadsdelen och 

angränsande stadsdelar. 

Det kan också mycket väl vara så att du bor i en och samma stadsdel, men det 

erbjudande du får kanske inte är skäligt. Ett exempel som jag ofta brukar dra är om du 

är ensamstående och inte har bil och bor i Lövgärdet, som gränsar till Ale kommun, och 

får en plats i samma stadsdelsnämndsområde, låt säga Olofstorp, som gränsar mot 

Lerums kommun – då är inte det ett skäligt erbjudande. Bor du i Centrum, låt säga i 

Landala, och får ett erbjudande i Majorna-Linné, i Annedal vilket inte är särskilt långt 

därifrån, då är det ett skäligt erbjudande. 

Det handlar alltid om individuella bedömningar, när vi pratar om skäligt erbjudande. 


Jag satte upp mig för säkerhets skull, ifall jag inte skulle få svar på min andra fråga. Nu 

börjar det bli fånigt, när jag upprepar den så himla många gånger, så jag konstaterar 

frankt att du helt enkelt vägrar svara på min andra fråga. 

22(67)

§ 7 Val av ledamot i kommunstyrelsen och kommunalråd för tiden 2012-03-01– 

2014-12-31 i stället för Owe Nilsson (S) som avsagt sig uppdraget 

Marina Johansson, kommunalråd (S) 

Vi föreslår Johan Nyhus. 

§ 11 Uppföljningsrapport 3, 2011 

Tom Heyman (VägV) 

Ordförande, fullmäktige! ”Kommer regn före vind, alla segel säkert bind. Kommer vind 

före regn, är din skuta snart i hägn.” Detta enkla rim är långt mycket äldre än både 

Internet och vädersatelliter, men det var ungefär allt som forna tiders sjöfarare visste om 

meteorologi. Innebörden är glasklar: Se till att reva innan det blir oväder! 

Den enkla regeln är också bra att tillämpa i den ekonomiska världen. Se till att vara 

rustad när det blir sämre tider! 

I dag pekar alla indikatorer på att det blir ekonomiskt sämre tider. Det finns också 

anledning att tro att det denna gång inte är ett så kortvarigt fenomen som bara går över 

på något år. Den stora lånefesten, som nästan alla OECD-länder har ägnat sig åt, är slut. 

Nu återstår att betala notan, och det kommer att ta många år. I flera länder kan vi redan 

se hur fattigdom och misär ökar, och de problemen kommer också att påverka oss. 

Det finns därför all anledning för Göteborg att redan nu se om sitt hus och inte segla in i 

ett kommande oväder med för mycket segel satta. 

Men kommunledningen tar lätt på problemet. Det finns inget skäl att vidta några 

åtgärder, skriver man. Herr ordförande, jag delar inte den uppfattningen – det finns alla 

skäl i världen! 

Man konstaterar visserligen att det börjar se lite bekymmersamt ut reda i år, men att den 

planerade expansionen ändå kan fullföljas – men därefter måste kostnadsutvecklingen 

kraftigt dämpas. Det kanske vore bra att se över budgeten redan i år för att slippa 

dramatiska nedskärningar under kommande år? De diagram som finns i handlingen 

utvisar en dramatisk och snabb förändring under hösten. 

I texten citeras också regionens prognos, där arbetsmarknaden förväntas klara sig bra. 

Man undrar vilken öde ö som de här prognosmakarna har suttit på under de senaste 

månaderna! Samtidigt upplever vi ju i regionen en av Sveriges största konkurser; men 

det verkar ha gått dem helt förbi. Det går inte att hänvisa nu till statistik från september 

och oktober, läget är helt förändrat. 

Beträffande bokslutet för 2011 har man reserverat medel för marknyttor och 

Hamnbanan. Ingen gör längre ens försök att förklara vad posten Marknyttor är, och jag 

kan förstå det, för det finns ingen rimlig förklaring. Det är bara en restpost i en 

förhandling med Trafikverket, med andra ord en sorts statlig trafikskatt, som Göteborg 

har accepterat att betala. Men skatter ska beslutas av riksdagen. Trafikverkets påhitt att 

uttaxera ”marknyttor” saknar lagstöd. 

En stor kostnad är också betalningen av den statliga Hamnbanan. Alliansen vill gärna 

framställa sig som en skattesänkarregering med stort ansvar för statsfinanserna – men i 

stället tvingar man fram kommunala skattehöjningar genom att föra över utgifterna på 

kommuner och regioner. 

23(67)

Jonas Ransgård, kommunalråd (M) 

Ordförande, stadsfullmäktige! Allt fler konjunkturindikatorer pekar nedåt, och vi väntar 

på reviderade uppskattningar om skatteunderlaget från Sveriges Kommuner och 

Landsting, så visst finns det anledning att ta fasta på en del av det Tom Heyman säger 

och som vi andra förstås också läser. Vi måste ha en beredskap för sämre ekonomiska 

tider, och vi har i kommunen haft en kostnadsutveckling som inte är hållbar på sikt. Den 

starka kostnadsutvecklingen måste brytas. Det tror jag inte att det råder någon stor 

oenighet om. 

En sak som vi bör titta lite extra på är detta med personalen. Vi har en nedåtgående 

trend när det gäller hur nöjd personalen är att jobba i Göteborg – en kraftig nedgång av 

det vi kallar nöjd-medarbetar-index. Förra gången som vi följde upp, i 

Uppföljningsrapport 2, debatterade vi också detta med hur chefer upplever sin 

arbetssituation, och det accentueras ytterligare i den här rapporten. Vi minns att 

Lärarförbundet och fackförbundet Vision hade gjort en undersökning bland stadens 

chefer och frågat dem om deras arbetsvillkor och att hälften av dem som svarat säger att 

man inte vågar tala med medierna om sin arbetssituation och mer än hälften säger att de 

saknar stöd från den politiska ledningen när man utför sitt arbete. Det är rätt 

alarmerande uppgifter för oss som har ansvar för att verksamheten utförs på det sätt som 

vi har beslutat i fullmäktige att den ska göra! 

I Uppföljningsrapport 2 var det 11 prioriterade mål som följdes upp. Ett av dem hade 

god måluppfyllelse. I den här är det 6 som följs upp. Inget har god måluppfyllelse – tre 

underkända, tre med viss måluppfyllelse. 

Jag hade tänkt säga några ord om förskolan och den kö vi har där, men det har ju 

debatterats rätt mycket här innan. Låt oss titta lite på grundskolan. Där ser vi också hur 

vi avviker från den uppåtgående trend som Malmö och Stockholm har. Andelen elever 

med godkända betyg ökar inte på grundskolan, gymnasiet eller i vuxenutbildningen. I 

de kommunala grundskolorna minskar andelen som är godkända i alla ämnen. Det går 

på tvärs mot den nationella trenden. Övriga storstäder följer den nationella uppåtgående 

trenden, men inte Göteborg. Kunskapsskillnaderna mellan pojkar och flickor ökar också 

dramatiskt. På sikt – kanske inte på kort sikt, men på lång sikt – kommer det att bli en 

stor utmaning att förstärka skolresultaten, framför allt bland pojkar där glappet ökar. 

Jag kunde också säga några ord om kultur- och fritidsområdet. Där har vi ju haft en 

ambition att fler barn och unga ska engagera sig i föreningslivet, men trenden går åt 

motsatt håll. De åtgärder och den inriktning som politiken har haft på det här området 

har inte lyckats bryta den nedåtgående trend som de flesta föreningar ser. 

En sak som vi borde titta mer på är hur vi utformar ett stöd till fritids- och idrottsliv så 

att det är neutralt mellan olika typer av verksamheter och i vilka lokaler man bedriver 

verksamheten. Vi koncentrerar ju det kommunala stödet oerhört kraftigt till dem som 

hyr lokaler av kommunen, och det gör att man får betydligt lägre stöd om man ägnar sig 

åt en idrott som har egna anläggningar, till exempel ridsport eller racketsporter. Det här 

är ett området där vi borde se en reformering av politiken, så att det blir verksamhetens 

innehåll som är avgörande för det kommunala stödet och inte vilken hyresvärd man har. 

Ann Catrine Fogelgren, biträdande kommunalråd (FP) 

Ordförande, ledamöter och eventuella åhörare! Det är alltid intressant att läsa 

uppföljningsrapporten, det har jag sagt tidigare, och likaså denna gång. Jonas har berört 

några av de områden som även jag tänkte ta upp, men kanske ur något andra vinklar. 

Vi kan i den här rapporten speciellt läsa en del om kultur. Vi tycker ju att det är viktigt 

att barn och ungdomar erbjuds kultur, för det är faktiskt oerhört viktigt att lägga detta 

24(67)

edan i en tidig ålder. Därför är det glädjande att vi kan läsa i rapporten att så många 

ungdomar vill delta i kulturskolans verksamhet och att antalet har ökat. 

Men hur ser verkligheten ut? Vi kan konstatera att majoriteten har långt kvar att nå det 

prioriterade mål som man satt upp, att alla ungdomar mellan 16 och 19 år ska ges plats i 

kultur- och musikskolans verksamheter. Över 600 elevers efterfrågan har inte kunnat 

tillgodoses. Samtliga stadsdelar har i dag kö, och flera av stadsdelsnämnderna behöver 

en resurförstärkning för att kunna uppfylla det här prioriterade målet. 

Min fråga är då hur majoriteten under 2012 ska säkerställa att det här prioriterade målet 

faktiskt kommer att uppfyllas. Det är en oerhört väsentlig fråga för de barn och 

ungdomar som frivilligt söker sig till detta och inte kan få plats. 

Jonas berörde lite om stadens anställda, som ju är vår viktigaste resurs för att kunna 

utforma vår verksamhet. Vi kan läsa i rapporten om två oroande utvecklingar. Nöjdmedarbetar-index 

är sämre, men vi har också en annan trend som jag tycker är minst 

lika oroväckande och det är att sjukfrånvaron har ökat. Den minskning som tidigare 

skett har nu ändrats och den är nu på uppåtgående. 

Framför allt ser vi att sjukfrånvaron bland vårdpersonal har ökat. Jag tror att det med 

stor sannolikhet beror på att många vårdkrävande äldre i dag bor kvar hemma, och det 

innebär belastningsskador och mycket ensamarbete i förhållanden som man inte har om 

man arbetar på ett äldreboende. Tyvärr tror jag att vi kommer att se en trend att 

sjukfrånvaron ökar ytterligare med den politik som bedrivs, att så många äldre i dag ska 

bo hemma. 

Vi har i dag mycket ingående debatterat det andra området som tas upp noggrant i den 

här uppföljningsrapporten, förskolan och skolan. Jag ska inte upprepa det som har sagts 

där eftersom vi har haft två långa debatter om detta, men vi kan väl konstatera att det 

som har sagts stöds av den uppföljningsrapport som vi har kunnat läsa. Vi kan väl också 

påpeka att det är oerhört viktigt både för de föräldrar som ska ut i yrkeslivet och att de 

negativa effekter som faktiskt är en oroväckande tendens och som vi ser i olika 

sammanställningar, bland annat från Lärarförbundet och SKL, att det är där vi formar 

vår framtid när det gäller barn och ungdomar både i förskola, skola och inom kulturen. 


Herr ordförande, fullmäktige, göteborgare! Enligt Uppföljningsrapport 3 verkar vi få ett 

positivt utfall ekonomiskt för 2011 liksom många år tidigare med rödgrön ledning i 

Göteborg. Ett överskott som delvis kan användas för engångskostnader som vi har åtagit 

oss och delvis användas för att hålla tillbaka den nettolåneskuld som Göteborg har och 

som har haft en minskande trend de senaste tio åren. Ett positivt resultat innebär också 

förhoppningsvis att vi går in i 2012 med en ekonomiskt mer hållbar kostym. Men vi vet 

att det finns orosmoln. Det har vi ju i underlaget, och det är något som, precis som Jonas 

Ransgård sade, jag tror att vi alla är medvetna om att arbeta utifrån. 

Det har varit ett par kämpiga år för stadens många anställda – det syns i medarbetar- och 

chefsenkäter. Omorganisationer inom SDN-sektorn, ett 2010 som innebar åtstramningar 

och det tunga med viktiga arbetet med att upptäcka oegentligheter tror jag också är 

kännbart för dem som är anställda inom kommunen, inte minst för den stora merpart av 

personalen som genomför ett fantastiskt gott arbete och som har rätt att få känna stolthet 

över sitt jobb och över sin arbetsgivare. Den resan måste fortsätta, givetvis. 

I denna uppföljningsrapport kan vi läsa om personalförstärkningar under 2011, som 

inneburit fler som utför kommunal service, och med fler att tillgå kan kvaliteten höjas. 

Barngruppernas minskande storlekar som vi har pratat om för en stund sedan är en 

signal åt det hållet, liksom att antalet bostäder med särskilt stöd och service för personer 

25(67)

med funktionsnedsättning ökar i Göteborg och att antalet icke verkställda beslut inom 

samma område minskar. 2014 ser Göteborg ut att vara helt i balans gällande boende 

enligt LSS för personer med funktionsnedsättningar. 

Jämställdhetsarbetet och arbetet för mänskliga rättigheter får ett alltmer strukturerat 

arbetssätt, med tyngd på åtgärder mer än på grundutbildning och utbildning. De 

orättvisa strukturer som vi kämpar emot är självklart också en lång resa vi har framför 

oss. Fler redskap har kommit på plats eller håller på att komma på plats i Göteborg. Till 

exempel har nio av de tio stadsdelsnämnderna anställt särskilda utvecklingsledare på det 

här området för att stärka processhandledare över hela Göteborg med fokus på kön och 

genus, likabehandling, hbtq med mera. Det finns många konkreta exempel på detta i 

rapportdel 2, sidorna 6–9, om man vill sätta sig in mera. Ni har säkert redan läst det. 

Kulturskolemålet, som Ann Catrine Fogelgren nämner, uppnås inte. En ökning av 

platser med nästan 10 % har skett, men vi har samtidigt utökat kulturskolan till att också 

omfatta gymnasieåldrarna och det finns som konstaterats en kö i alla stadsdelsnämnder. 

Under hösten har ett nytt regelsystem tagits fram, där mer flexibla intag under året är en 

del som skulle kunna underlätta – att man inte väntar till den period då man tar in nya 

elever. Dessutom har ett nytt IT-stöd kommit på plats för att underlätta 

administrationen. Kanske kan det göra att man kan jobba lite mer effektivt och använda 

pengarna mer till verksamhet. 

I takt med att vi utvecklar kulturskolan till allt bredare konstområden, som vi har gjort 

under flera år, ökar efterfrågan, och det är ju glädjande. Det är intressant att gå i 

Göteborgs kulturskolor – men det innebär också att vi har en resa att göra i att försöka 

hantera den efterfrågan som dyker upp. 

Vi behöver nog också på ett tydligare sätt kombinera kulturskolan och det socialt 

förebyggande arbetet i våra lokala stadsdelsnämnder och i deras arbete. Detta är en av 

de frågor som ligger mellan pengsystem, som ibland kan vara en övergång eller brygga 

mellan olika verksamheter som det är svårt att rama in i en peng. El Sistema är nog det 

främsta exemplet av det här slaget, som under 2011 har utvecklats i Hammarkullen men 

nu utökas till hela Nordost och till hela Hisingen från 2012. Det är ett annat sätt att 

arbeta med kulturskolan, som också kan innebära att man delvis kan hantera efterfrågan 

som blir allt större. 

Slutligen fortsätter det goda arbetet på några av Göteborgs viktigaste mötesplatser, 

nämligen biblioteken och museerna, att utvecklas. Detta är bara några av många 

verksamheter där människor med olika bakgrund möts och samspelar. Biblioteken 

besöks av 4 miljoner besökare per år, och nöjd-kund-index ligger på 78 i Göteborgs 

bibliotek. Det är goda siffror, och framför allt är det mycket goda siffror på bemötandet 

från bibliotekens sida mot göteborgarna. Det är väldigt glädjande. 

Till och med oktober 2011 hade besöksantalet i museerna i Göteborg stigit med 35 % 

jämfört med ett år tidigare. Inte minst var de besökande yngre personer och skolbesök. 

Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens beslut. 

Mats Pilhem, kommunalråd (V) 

Ordförande, fullmäktige, göteborgare! Tom Heyman inledde diskussionen med att 

hänvisa till det oväder som kommer att dra in över Sverige och Göteborg och hur vi ska 

rusta för det. Jonas Ransgård hänger på i samma tanke och hissar varningsflagg för de 

kommande åren. Jag vill påminna om att ekonomi och ekonomisk politik inte är en 

fråga för meteorologer utan det handlar om politik. Den annalkande krisen är ett direkt 

symptom på den ekonomiska politik som förs i Sverige av dess regering och av EU där 

man genom centralbanken ser till att ta alla beslut för att hålla inflation nere och helt 

26(67)

ortse från arbetslösheten som är en viktig del i den ekonomiska politiken. Det förs i 

Europa en helt annan ekonomisk politik än den som tidigare har varit en framgång i 

Sverige när vi har balanserat mellan en god hushållning och en låg inflation – men 

också sett arbetslösheten som en viktig faktor att hålla tillbaka. 

Nu är det som sagt inte fråga om oväder som drabbar oss och då ska vi vara glada över 

det ekonomiska resultat som den rödgröna majoriteten har uppvisat under de sista 

budgetåren. Vi har tagit ansvar för stadens ekonomi och också inför budget 2012 som vi 

nu går in i borde man höra ett litet tack från Jonas Ransgård för att vi lyssnade på våra 

egna prognoser från SKL i stället för att gå på er prognos från er borgerliga regering 

som hade gett budgeten ett mycket större underskott eftersom den prognosen sprack 

strax efter att ni hade lagt ert budgetförslag. Vi står väl rustade för budgeten 2012 och 

det ger också en grund att klara av 2013 som ser ut att bli ett besvärligare år eftersom vi 

nu har gjort investeringar och fortsätter investera i den verksamhet som skapar en bra 

välfärd för göteborgarna. 

Ann Catrine Fogelgren tar upp en del av de personalproblem som finns för Göteborgs 

Stad genom de undersökningar som numera brukar kallas för Hållbar medarbetarenkät 

och inte bara Nöjd medarbetarindex. Där finns en del allvarliga signaler som vi ska ta 

vara på för att rätta till och se till att vi blir en bra arbetsgivare. Det gör vi också i 2012 

års budget. Vi tar bristen på jämställdhet mellan mäns och kvinnors löner på allvar. I 

den budgeten lägger vi till ytterligare 30 miljoner för att ta det målet på allvar och ge 

våra medarbetare – också de kvinnor som i dag är lägre betalda än motsvarande män – 

bättre ekonomi. 

Vi tar också ansvar för att skapa en bra arbetssituation genom att staden nu har tecknat 

ett kollektivavtal med Kommunal som ger möjlighet till rätt till heltid. Underbetalda 

kvinnor som dessutom inte har blivit erbjudna 100 %-tjänster ska nu i våra stadsdelar få 

rätt till heltid. Detta resulterar i att våra medarbetare kommer att få en bättre 

arbetssituation. Det är att ta dessa problem på allvar. 

Men vad är ert svar när det gäller exempelvis – som Ann Catrine Fogelgren beskrev – 

överbelastad personal inom äldreomsorgen som har ett slitsamt arbete? Vårt svar är att 

vi måste se till att det blir fler anställda. Det är vi beredda att satsa på. Ert svar är att ni 

vill sänka skatten för att de som redan har det bra ska få det ännu bättre. Det är inte att 

ta ansvar för en bra arbetssituation. En skattesänkning ger inte fler händer i vård och 

omsorg. Det får vi bara om vi värnar välfärden genom att finansiera den solidariskt. Vi 

är beredda att göra detta. Vi har lagt en grund i våra gemensamma budgetar som vi kan 

följa upp i uppföljningsrapporterna och visa på att vi de sista åren har haft en god balans 

i vår ekonomi. Dessutom har vi kunnat satsa på en utökad välfärd. Det kommer vi att 

fortsätta med och det är vi stolta över. Vi ska vara glada över att vi inte har lyssnat på 

era prognoser och gått på era skattesänkningar. Då hade vi stått väldigt illa rustade inför 

framtidens sämre ekonomiska tider. 


Herr ordförande! Mats Pilhem – förenkla inte debatten! Budgetkrav på budgetdisciplin 

och utgiftstak har Vänstern motarbetat under alla år. Jag satt med i riksdagen när vi hade 

förra krisen och jag vet precis hur tonerna då gick. Ovädret – jag fortsätter tala om ett 

oväder – som nu drar in över egentligen hela västvärlden beror på en alltför stor 

upplåning, alltför frikostiga budgetar. Det är inte enbart ett vänsterproblem men det är 

till stor del ett vänsterproblem. Men det är många länder som är delaktiga och många 

som har tyckt att det är jättebra att finansiera utgifter med nytryckta pengar. 

I längden går det inte – det tycker jag nu är bevisat. 

27(67)


Ordförande, fullmäktige, göteborgare! Det här handlar om politik och om vi ser tillbaka 

på vilka uppfattningar Vänstern har stått för kan vi säga att vi var ett parti som var med 

och drev kampen mot att vi skulle ansluta oss till EMU. Jag tror nog att många 

borgerliga politiker i dag borde se tillbaka med en viss tacksamhet med tanke på att vi 

har rätt att i större omfattning fatta våra ekonomiska beslut i Sverige utan att hänvisas 

till den kollaps som det gemensamma europeiska valutasystemet har drabbats av. 

Vi har varit kritiska mot den budgetlagstiftning och det ramverk som har gällt. När en 

kommun som Göteborg har en välskött ekonomi och går med vissa överskott ena året 

har man inte möjlighet att föra över det mot ett förväntat sämre år genom att på så sätt 

balansera goda år mot dåliga i en allt kortsiktigare konjunkturcykel. Så gör alla företag, 

ja all annan verksamhet. Men vi i kommunerna är förhindrade att göra så. Vi i 

Vänsterpartiet har motsatt oss detta och man borde kunna se att det i dag hade 

underlättat att lösa de ekonomiska problem som vi ser framgent genom att kunna 

använda överskotten från dessa år till att täcka underskott. 

Nu inser fler partier att man måste gå den vägen och det finns också ett sådant 

regeringsförslag som är ute på remiss. Visserligen är det ofullständigt men det visar 

ändå att vår uppfattning om detta budgetsystem har varit rätt ifrån början. Så visst kan 

man säga att Vänsterpartiet har varit motståndare till förslag som hade medfört att vi 

hade legat ännu sämre till i denna kris. 

Det är jag glad över att vi har varit. 


Herr ordförande! Mats Pilhem – skyll inte mig för att vara EU-anhängare. Jag var inte 

på den sidan då. Och anledningen till att euron hamnade i problem är till stor del att de 

stabilitetsregler och -krav som man skrev in en gång i tiden när solen sken ville ingen 

leva upp till när man väl skulle införa systemet. De reglerna har ni alltid varit emot. 

Dario Espiga, kommunalråd (S) 

Ordförande! Det är inte lätt att komma efter Thomas och Mats då ni har lyft upp det 

mesta som man kan lyfta upp kring detta. Men jag tycker ändå det är viktigt med 

följande när man pratar om resultatet och ekonomin. Det är lätt att lyfta ett varnande 

finger och säga att man får akta sig för det kan komma en kris framöver. Så har det 

alltid varit. Vi har konjunkturer. Det går upp och ner. Men en sak som ingen kan 

anklaga den rödgröna majoriteten för är att inte ha koll på ekonomin och finanserna. 

Förra året hade vi 7 % nettokostnadsutveckling men det refererar till den satsning vi 

gjorde med förskoleexpansionen – och som vi fortfarande håller på med. Så vi har koll 

på det. 

Vi använder tre olika prognoser – SKL, Konjunkturinstitutet och regeringens egen. 

Utifrån detta har vi alltid valt försiktighetsprincipen så att vi får möjlighet att känna oss 

trygga. Vi har massor som vi måste förbättra. Vi måste fördjupa målen. Diskussioner 

som vi måste följa pågår inom personalpolitiken. 

Men ingen kan anklaga oss för att inte vara seriösa när det gäller ekonomin och ha 

ekonomin i balans. 


Ordförande, stadsfullmäktige! Jag ville avvakta Darios inlägg innan jag följde upp med 

en fråga. Men vitsen med uppföljningsrapporterna och med att ha prioriterade mål i 

budgeten är att vi inte bara ska prata pengar när vi gör uppföljningen. 

28(67)

Det jag tycker är slående – liksom när vi hade debatten om uppföljningsrapport 2 där ni 

minns att det var ett av elva mål som hade god måluppfyllelse – är att majoriteten talar 

om allt annat i rapporten än just de prioriterade målen. Nu är det samma sak igen! Här 

har vi inget av de sex målen som har god måluppfyllelse – och ni talar om allt annat! 

Jag skulle gärna vilja höra lite hur ni ser på om vi går nedåt i skolresultat när övriga 

storstäder går uppåt. Har ni någonting att säga om det vore det jättebra. 

För jag gläds med Thomas Martinsson åt nöjda kunder på bibliotek och museer. Men 

jag skulle vilja höra ännu mer om hur ni ser på uppföljningen av just de mål som ni i 

budgeten har angett som prioriterade och där vi ser en ganska dålig måluppfyllelse – 

både i de elva mål vi följde upp förra gången och i de sex mål vi följer upp nu. Om man 

ska gå in på detaljer – om det nu är en detalj – har vi ett gott ekonomiskt resultat. Men 

vi har också en hög skattenivå. Om ni tittar på hur mycket högre kommunalskattenivå vi 

har här jämfört med vad man har i Stockholm eller i kommunerna runt om Göteborg är 

jag inte så säker på att det ekonomiska resultatet motsvarar ens den skillnaden i skatt. 

Det goda ekonomiska resultatet baserar sig i huvudsak på att vi har en väsentligt högre 

skattesats än i kommunerna runt omkring. Det är inte så svårt att skapa intäkter på kort 

sikt genom att ha en hög skattesats. 

Sedan tror jag heller inte att det är så som Dario säger att budgetarna alltid har baserats 

på den lägsta prognosen. Tvärtom är det nog så att budgetarna oftast har baserats på 

SKL:s skatteprognos. De har oftast visat sig vara rätt – men inte alltid. Regeringens har 

under flera år visat sig vara bättre – och kanske också något år sämre. 

Men den väsentliga frågan här är ändå: Ni följer upp sex prioriterade mål den här 

gången och elva förra gången. Har ni någonting att säga om dem? 


Herr ordförande, fullmäktige. göteborgare! Jag tycker nog att Jonas kan gå tillbaka och 

lyssna på vad jag sade för jag pratade faktiskt om det prioriterade målet om kulturskolan 

och tog upp ett antal olika sätt där vi tror att man kanske kan göra så att måluppfyllelsen 

blir större. Så jag tycker inte den bilden stämmer. 

§ 14 Antagande av detaljplan för logistikcentrum vid Hisingsleden 


Herr ordförande, fullmäktige! I de stolta deklarationerna framhålls alltid att mer gods 

ska överföras från väg till järnväg. Men verkligheten ser helt annorlunda ut. När man nu 

planerar ett nytt stort logistikcentrum placerar man det på en tomt som inte går att nå 

med tåg. Det lilla järnvägsspår som man har ritat in är bara ett fikonlöv för att dölja 

sanningen – att denna spårutbyggnad aldrig kommer till stånd och denna terminal bara 

blir möjlig för lastbilstrafik. Planeringen verkar inte vara särskilt förutseende. 

Mats Arnsmar, biträdande kommunalråd (S) 

Ordförande, fullmäktige! Handlingen vi nu har på bordet är den tjockaste. Den är till 

och med tjockare än uppföljningsrapporterna. Men den är ganska slående för den visar 

mycket av vårt jobb i byggnadsnämnden. Vi har sällan beslut som – i alla fall när vi har 

dem uppe – bara är bra eller för den delen bara dåliga. Nej, det gäller att väga olika 

intressen mot varandra. Detta ärende innebär ett svårt beslut trots att det finns stöd i 

översiktsplanen med verksamhetsområdena och trots att vi har jobbat med detta ganska 

länge. Programmet var klart redan 2006. Även i det arbetet var det ganska omfattande 

utredningar. Ärendet har också varit föremål för två utställningar. Normalt sett har vi 

29(67)

ara en. Det visar också komplexiteten i ärendet. Det är inget lätt ärende. Vi hade en 

utställning 2009 och nästa 2010. 

Under tiden har det naturligtvis varit jättemycket jobb runt omkring. Vi har haft mycket 

diskussioner bland annat med Länsstyrelsen som har ställt sig ganska kritiska i vissa 

delar och mycket positiva i andra. I nästa punkt på dagordningen behandlar vi det 

naturvårdsprogram som är en förutsättning för att ta denna punkt. Så det gäller att dessa 

hänger ihop. I dessa diskussioner med Länsstyrelsen som är vår tillsynsmyndighet har 

man kommit till slutsatsen att logistikcentret kan rymmas inom detta – förutsatt att man 

tar detta om Svartemosse och att man gör dessa dammsystem för de här kolonierna. Det 

är viktiga frågor som vi måste ha med oss. 

Jag är glad över att det finns med ett industrispår som ett reservat. Vi kan inte från 

byggnadsnämnden säga att det ska byggas. Det kan vi aldrig göra i våra planer. Men det 

finns med ett reservat. Så det finns med som en fråga. 

Med de orden yrkar jag bifall till kommunstyrelsens förslag. 


Herr ordförande, fullmäktige och åhörare! Sverigedemokraterna har en fråga angående 

spårreservatet. I planen står att spårreservatet från Bohusbanan 5 kilometer bort ritas in 

inför ett framtida industrispår. Vi kan också läsa att Volvospåret som bara ligger 2 

kilometer bort inte är möjligt att ansluta med ett spår till logistikcentret på grund av 

nivåskillnader. Ingen ytterligare förklaring ges. Så stora nivåskillnader kan det väl ändå 

inte vara? Eventuella nivå- eller höjdskillnader kan alldeles säkert fungera för 

containerhantering på ett så stort område. Vi kan dessutom läsa i Banverkets yttrande på 

sidan 8 i samrådsredogörelsen dels att Volvo själva har beskrivit Volvospåret som en 

möjlig förbindelselänk, dels att Banverket gärna hade sett att ett sådant alternativ hade 

visats som genomförbart. 

Med detta i åtanke ifrågasätter vi varför spårreservatet ritas in på en så lång sträcka från 

Bohusbanan i stället för att ansluta från Volvospåret som ligger närmare. Om någon kan 

svara på detta vore jag tacksam. 

Catrin Björkman (MP) 

Det är med stor sorg som jag förstår att de flesta partierna här i Göteborg vill exploatera, 

asfaltera och ödelägga ett stort mycket värdefullt natur- och kulturområde. Och just på 

detta område ska man bygga ett lager dit mängder av lastbilar ska köra fram och tillbaka 

och ännu mer förorena Göteborgsluften – trots att vi har klimatmål i Göteborgs Stad. I 

stället skulle man satsa på modernare och miljövänligare logistikkoncept som sådana 

som är kopplade till järnväg eller dryports. 

I detta naturområde finns fortplantningsområden och viloplatser för flera sällsynta arter. 

Här finns biotopskyddade dammar, diken, odlingsrösen, stendammar och åkerholmar. 

Och just här ska man då asfaltera och exploatera! Här finns fin jordbruksmark, hag- och 

ängsmark, lövskog och svampskog dit många göteborgare åker på höstarna. Här finns 

våtmarker och dammar vilka bidrar till en förhöjd biologisk mångfald. Här rinner även 

Kålseredsbäcken som i dag är den viktigaste reproduktionsplatsen för havsvandrande 

öring i Osbäckens vattensystem. Och just här ska man då exploatera och asfaltera! 

Här finns ädellövskog, fladdermöss, groddjur, vattensalamander och den rödlistade 

hasselsnoken vars population helt kan slås ut av denna byggnation. Fågelfaunan på 

området är rik med arter som sånglärka, hämpling, buskskvätta, törnsångare, tofsvipa 

och enkelbäckasin och även de rödlistade arterna kornknarr och törnskata har noterats. 

Flera av arterna i området är strikt skyddade i enlighet med EU:s habitatdirektiv. Och 

just här ska man då exploatera och asfaltera. 

30(67)

Här finns även ett flertal boplatser från förhistorisk tid – gravfält, stensättningar och 

möjligen ännu fler fornlämningar som är skyddade enligt kulturminneslagen. Och just 

på detta område ska man exploatera och asfaltera. 

Jag ska citera några av remissinstanserna. Här har vi Naturskyddsföreningen: ”Förslaget 

är inte lämpligt med tanke på områdets höga natur- och kulturvärden. Alternativa 

lokaliseringar måste bättre utredas. Gjorda utredningar har inte tillräckligt visat att det 

inte finns några andra alternativ.” Göteborgs Ornitologiska förening: ”Mycket stora 

konsekvenser för många hotade fågelarter och naturmiljön i stort. Den kvarvarande 

jordbruksmarken på Hisingen är mycket hårt ansatt av exploatering.” Sportfiskarna: 

”Tillväxtmålen är överordnat miljömålen och vattendirektivet. Osbäcken som är 

Hisingens enda havsöringförande vattendrag kan förstöras helt.” Banverket: ”Det är 

olyckligt att välja ett läge för logistikcentrum som kan bli svårt att försörja med 

järnvägs- och spåranslutning i framtiden.” Helt otroligt – när man jobbar med klimatmål 

i Göteborgs kommun! 

Länsstyrelsen säger: ”Stora konsekvenser för natur- och kulturmiljön. Det valda 

alternativet förefaller ge störst negativa konsekvenser för miljön.” Och ledamöter här 

inne – kan ni verkligen känna gott samvete om ni godkänner denna plan för 

logistikcentrum? Jag tycker vi måste tänka på nästa generation som kommer. Vad ska 

de säga när de vet att vi beslutade det här år 2012? 

Jag yrkar bifall till Miljöpartiets yrkande i kommunstyrelsen vilket är ett avslag till 

logistikcentrum på Hisingen. 

Michael Törnqvist (MP) 

Ordförande, ledamöter och andra åhörare! I riksdagen har man beslutat om 16 miljömål. 

För att staka ut riktningen har man ett överordnat mål som kallas Generationsmålet. 

Man uttrycker sig så här: Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa 

generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta – utan att 

orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Generationsmålet ska 

vara vägledande för miljöarbetet på alla nivåer i samhället. Man riktar sig till alla – 

Länsstyrelser, kommuner och alla andra. Alla ska jobba med detta. 

Då tittar man på ärendet med logistikcentret och kan konstatera att det inte på något sätt 

bidrar till att uppnå Generationsmålets intentioner. Jag tar några av de 16 miljömålen: 

Begränsad klimatpåverkan ska vi jobba med. Halten av växthusgaser i atmosfären ska 

enligt FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär 

att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Detta jobbar inte åt rätt håll. 

Vi ska jobba med frisk luft. Vi ska jobba med levande sjöar och vattendrag. Där står 

bland annat: Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika 

livsmiljö ska bevaras. Det är viktigt för den biologiska mångfalden. 

Hav i balans samt levande kust- och skärgård. Och jag vet inte hur man betecknar detta 

när man bor på Hisingen men det är i alla fall kust- och skärgårdsnära. Kust och 

skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald skriver man – upplevelsevärden och 

natur- och kulturvärden. Myllrande våtmarker. Detta är våtmarker. Våtmarkernas 

ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla 

våtmarker ska bevaras för framtiden. Det var inte länge sedan vi lade en massa EUpengar 

på att fixa till den här ån som vi nu ska greja till igen. Levande skogar. Där har 

vi också med biologisk mångfald, kulturvärden och den renande funktion skogar har. Vi 

har god bebyggd miljö som vi ska jobba med. Det gäller bland annat buller. 

Dessutom är det sista – det sextonde målet – ett rikt växt- och djurliv. Där kan vi läsa: 

Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt så att för 

nuvarande och framtida generationer arternas livsmiljöer och ekosystem samt dess 

31(67)

funktioner och processer ska värnas. Synen på biologisk mångfald och dess betydelse 

har ändrats sedan begreppet myntades på 80-talet men biologisk mångfald är gener, 

arter och dess samverkan samt vad de gör för nytta för ekosystemen och för att rena 

vatten och luft. 

Så ett beslut om ett logistikcentrum på den här platsen, av den här storleken och med de 

här konsekvenserna är i alla fall inget som Miljöpartiet ställer upp på. Om Göteborgs 

stadsfullmäktige beslutar godkänna byggandet av detta logistikcentrum jobbar man 

aktivt mot de miljömål som har beslutats i Riksdagen. 

Vi säger nej till detta. 

Ulf Kamne (MP) 

Tack så mycket. Det blir nästan lite tungt med tre miljöpartister i rad – det var inte 

riktigt planerat så. 

Jag ställer upp på det vi har sagt, och jag skulle helst se att vi kunde stoppa det här 

logistikcentret helt och hållet. Jag förstår, som Catrin var inne på, att det finns helt andra 

tankar i församlingen och det är väl inte så stora utsikter att ni vill rösta nej med oss, 

även om hoppet finns kvar. Hoppet är ju det sista som överger människan. 

Men jag har fått lära mig en sak alldeles innan mötet som gör att jag skulle vilja yrka 

återremiss till att börja med i alla fall, om inte ni motsäger detta. 

Den information som finns i handlingarna är inte felaktig, för det är kanske lite väl 

grovt sagt, men den är vilseledande och lätt att misstolka. Det står på flera ställen att det 

här området är av riksintresse, men det står ingenstans att det är bara en del av området 

som är av riksintresse – inte för hamnen eller för hamnanknuten verksamhet utan för 

industriell produktion. Riksintresset för industriell produktion är i den södra delen, den 

som Volvo äger i dag. Den norra delen, som kommunen äger, är inte av riksintresse. 

Den är inte heller inritad som industrimark i översiktsplanen utan som jordbruksmark, 

vilket inte framgår särskilt tydligt. Just det står i handlingarna, men i 

sammanfattningarna kommer inte det fram. 

Jag har också fått höra att SLK egentligen skulle ha kommit med en komplettering inför 

dagens möte, som vi inte har sett. Efter att ha lyssnat på vad Magnus Kårevik från 

Göteborgs Hamn säger, att det som man hänför till hamnens stora intresse om 

”riksintresset Göteborgs Hamn” har jag också förstått att det inte är hamnen som 

behöver logistikcentret utan att det är logistikcentret som behöver hamnen, och löser 

man logistiken till hamnen med till exempel järnväg så behöver man inte placera 

logistikcentret just där. 

En av de stora aktörerna som vill in och bygga här tittar på Göteborg som Göteborg, 

inte just den här platsen som bara är en plats i Göteborg. De tittar på andra platser, som 

Linköping. Det är inte Göteborgs hamn de måste ligga precis jämte, utan de ska ha en 

stor plats och nära till väg, för de ska köra lastbil. Och det finns andra ställen i Göteborg 

som är mer lämpade för detta, faktiskt. 

Därför skulle jag vilja yrka på återremiss och be om att vi tittar på det här förslaget att 

utreda möjligheterna att hantera den södra delen för ett logistikcentrum och bevara den 

norra delen för artskyddet. 

Martin Wannholt, kommunalråd (M) 

En formfråga, herr ordförande. Jag som är ganska ny undrar, eftersom jag har förstått att 

det kan finnas en minoritet tillräckligt stor för återremiss, ska vi då fortsätta med 

debatten eller hur fungerar det? Det kan vi ju göra, men om detta ändå ska återremitteras 

– och jag upplever att det kanske gör det – ska vi fortsätta debatten? 

32(67)


Än så länge är det bara MP som har yrkat återremiss. 


Tack, då börjar jag om. Herr ordförande, fullmäktige! Ja, det finns mycket 

miljöintressen som får stå tillbaka i detta förslag, och det är jobbigt. Men det är faktiskt 

så att man har fått gå igenom detta med Länsstyrelsen och med det 

kompensationsförslag som vi har att ta senare försökt att ta all rimlig hänsyn, så gott det 

går. Då blir frågan att ställa detta mot alla de jobb och all den ökning för vårt lokala 

näringsliv och för Hamnen som vi i alla andra sammanhang lovsjunger för deras 

miljöarbete och för navet och riksintressena som vi är så stolta över att få ha här i 

Göteborg. Om vi inte hade det ärende som kommer efter, med kompensationen, så hade 

ärendet aldrig kunnat komma så här långt. 

Det här är ett test, när det kommer svåra avvägningar mellan att fortsätta med hamnens 

utveckling och det lokala näringslivet och att få fler jobb och ökad attraktionskraft för 

Göteborg och å andra sidan att göra ett miljöintrång som vi inte vill, men vi har ett 

kompensationsområde för att säkerställa dessa arter med mera, med mera, som vi alla 

kan läsa i handlingarna – så måste man ibland göra sådana svåra avvägningar. 

Vi har kommit till den slutsatsen att det här är ett bra test att se om det här går att 

fungera med de olika intressena ställda mot varandra. Även om det känns jobbigt med 

miljöintresset kan vi, med kompensationen, säga ja till detta i det här läget. Från 

moderat håll yrkar vi bifall till kommunstyrelsens förslag. 

Marie Lindén (V) 

Ordförande, fullmäktige! Jag har den största förståelse för er som vill avslå eller 

återremittera ärendet på grund av dess höga naturvärden. Jag delar den känslan, 

samtidigt som jag också har att ta ställning till Göteborgs utbyggnad och 

hamnverksamhet och det vi vill med vår stad – att kunna fortsätta jobba åt det här hållet. 

De här två ställningstagandena har jag vägt emot varandra och funnit att den här ytan 

ändå kanske är den mest lämpliga att lägga logistikcentret på. 

Jag brukar inte hålla med Martin Wannholt, men jag gör det i den här frågan. Jag tyckte 

du förklarade väldigt tydligt och bra, att det här ärendet måste läsas ihop med 

nästkommande ärende. Hade vi inte fått fram de här kompensationsåtgärderna som 

seriöst pekar på hur man ska jobba, då hade den här frågan för mig varit helt 

annorlunda. 

Jag tror faktiskt att vi är därtill nödda och tvungna, att släppa de här områdena nu och 

sedan försöka jobba för att få kompensationsåtgärderna att bli så väl fungerande och 

med så höga naturvärden att vi kan känna oss nöjda med det. 

Till Tom Heyman, som var orolig för att spårutbyggnaden aldrig kommer att komma till 

stånd: Jag är inte så säker på det. Det är stora intressenter med i detta, och skulle det 

visa sig att det är en nödvändighet så finns det säkert ganska mycket pengar med i 

spelet. Om behovet finns, finns det säkert möjligheter att skapa en spårutbyggnad här 

också. 

Därför har jag genom byggnadsnämndens tuggande – som Mats Arnsmar sade har vi 

brottats med detta ganska länge – kommit fram till att gå på kommunstyrelsen och 

bifalla förslaget. 

33(67)


Herr ordförande! Någon spåranslutning hit kommer aldrig att byggas, det är lika bra att 

inse. Det står också väldigt klart i handlingen att man förutsätter inte ens under 

planperiodens 15 år att det blir någon spåranslutning. 

Spåranslutningen skulle vara 5 kilometer lång uppifrån Säve station, för att nå en enda 

stackars liten terminal i hamnområdet. Det är en orimlig lösning. Det är ett fikonlöv för 

att dölja en dålig planering från början. Givetvis skulle man ha lagt detta ihop med 

Hamnbanan. 

Kjell Björkqvist (FP) 

Ordförande, fullmäktige! Mats Arnsmar, Martin Wannholt och Marie Lindén har sagt 

exakt vad jag tänkte säga. 

Jag tycker det känns bra att vi så brett över partigränserna ser möjligheterna till 

utveckling av Göteborg, att vi också så noga har tittat på naturintressena visavi de andra 

intressena under två utställningar, att vi har hållit på ända sedan 2006, alltså fem sex år. 

Det har varit ett svårt ärende. Det är mycket papper att läsa, och det är tjocka luntor. 

Men det är ju ett viktigt ärende i sig. 

Förslaget överensstämmer också med den översiktsplan för Göteborg som vi har. Den 

anger ju ett verksamhetsområde där. 

Länsstyrelsen var negativ från början. Det är egentligen de som har löst upp ärendet kan 

man säga, sett till att det blivit möjligt att genomföra det. Det förslag som de har plockat 

fram känns väldigt bra – det känns att man gör någonting både för utvecklingen av 

Göteborg och utvecklingen av Sverige – Ulf pratar mycket om riksintressen, men 

Hamnen måste man säga är ett riksintresse, så är det ju – och även för miljön när vi 

kommer tillbaka. 

Vi har vägt de motstridiga delarna mot varandra inom vårt parti, och vi har som 

stadsledningskontoret och stadsbyggnadskontoret gjort den samlade bedömning som 

mina kamrater har sagt. Vi tycker det är bra med de samlade förslag som Länsstyrelsen 

har tagit fram, och vi vill bifalla kommunstyrelsens förslag. 

Michael Törnqvist (MP) 

Tack herr ordförande! Flera har talat om den långa tidsperioden, att det har planerats 

länge, att det är en tjock bunt och så där. Grejen är att vi i Miljöpartiet tänker längre. Vi 

tänker mycket längre. Vi tänker generationer framåt. Ska man bygga detta nu och ha en 

evig tillväxt som bara ökar hela tiden, så ska tydligen nästa generations politiker ta en 

ännu större yta i anspråk – till slut är hela Hisingen en asfalterad yta. Det finns säkert 

flera som bor på Hisingen, men jag tror inte att det vill ha det så. 

Det känns när man är ute på Hisingen som att man har en väldig hastighet. Det är 

väldigt mycket mark som hårdgörs där ute. Jag vet inte, men om jag skulle göra en 

jämförelse så tror jag att hastigheten på utbyggnaden är sådan att vi nog skövlar 

Hisingen fortare än man skövlar Amazonas. Det är i alla fall min känsla. 

Carl Ek (-) 

Ordförande, fullmäktige! Jag ska inte stå här och upprepa vad som har sagts av flera av 

de föregående talarna, men efter att ha sett beslutsunderlaget kan jag inte heller annat än 

konstatera att det är mycket önsketänkande, och jag tycker det är ur både miljö- och 

kultursynvinklar rent bedrövligt. Där finns ju också ett antal logistiska problem. Det gör 

att jag inte ser att möjligheten och behovet för ett logistikcenter finns på Hisingen. 

34(67)

Jag åtminstone hoppas och tror att man kan göra om och göra bättre, så därför biträder 

jag återremissyrkandet. 


Jag skulle vilja säga så här. Det är ett gediget beslutsunderlag – ja, men det är inte rakt 

igenom helt korrekt, och det är väldigt tråkigt. Jag tror att delar av de beslut som har 

kommit bygger på att man läser detta och får för sig att man läser sanningen. 

Jag läser innantill: Enligt redovisning av riksintressen i översiktsplanen är området 

utpekat som riksintresse för industriell produktion. Ja, en del av området – men inte 

hela! 

Sedan pratar om riksintresset Göteborgs Hamn. Göteborgs Hamn är ett riksintresse – 

men det är ju inte samma sak som att det här logistikcentret måste byggas ut. Göteborgs 

Hamn står och faller inte med att man bygger ett logistikcenter där. De behöver 

anslutningar och logistikcenter, och vi behöver visst asfaltera delar av Göteborg, så 

tråkigt är det. Jag förstår det, och jag kan till och med överleva att vi asfalterar en bit av 

den här marken. Men jag kan inte förstå att man ska ge sig fan på att asfaltera så 

ordentligt att man måste ta hela stycket, även de bitar som borde bevaras. Vi har ju gjort 

stora, dyra projekt och sökt EU-medel för att återställa och restaurera dammar och 

stenmurar. Ska vi nu säga: ”Äh, vi skiter i det!” och ta några av hasselsnokarna och bära 

bort dem en bit och hoppas att de klarar sig där? Jag tror inte det går särskilt bra. Jag 

tror att det kommer att gå ungefär som med spåranslutningen, det är en önskedröm. 

Så jag vädjar till er att rösta bifall till återremissyrkandet så att vi kan få titta igenom det 

här ordentligt och få tillbaka ett bättre förslag. 

Catrin Björkman (MP) 

Jag skulle bara vilja läsa en kort del ur en artikel från Ekot, Sveriges Radio: Ökande 

godstransporter hot mot klimatet. Ökningen av lastbilstrafik är så pass stor att den tar ut 

effekten av energieffektiviseringar och förnybar energi, säger Håkan Johansson, 

Trafikverkets samordnare för klimatfrågor. I Sverige har utsläppen från tunga lastbilar 

ökat med 35 % på 20 år och det behövs verkligen en överflyttning till järnväg och 

sjöfart på lång sikt. Trafikverkets prognos visar på utsläppsminskningar, men just nu går 

det åt fel håll. 

Det är väldigt viktigt med klimatet i den här frågan. Vi måste ha ett område där vi kan 

ha järnvägsanslutning, och det ser som sagt inte ut som vi kommer att få det där. 

Ärende 18 kan möjligtvis se som plåster på såren, tycker vi i Miljöpartiet. 


Herr ordförande! Det ligger mycket i vad föregående talare har sagt, men jag vill ändå 

påminna om att vi har Volvos stora satsning på LNG och vi har Göteborgs stora och 

vågade satsning på biogas. När man lägger ihop de bitarna och tittar på vart tekniken är 

på väg, är klimatdelen ner 75 % – förutom övriga utsläpp, som är mer eller mindre 

eliminerade. Det kan man också komma ihåg. 

Även om det argumentet stämmer med statistiken i dag kan vi faktiskt även på det 

området där det behövs lastbilar även i framtiden räkna med vår egen inhemska industri 

och våra egna satsningar. Kommunen kan komma väldigt långt i klimatneutralisering 

även där. 

35(67)

Emmali Jansson, andre vice ordförande (MP) 

Jag tycker det är pinsamt att ni är så tysta, ni som tänker rösta ja, att ni inte vågar stå för 

era argument. Lite credd i alla fall till Martin och Marie som i alla fall vågar säga hur 

man väger miljö mot arbetstillfällen. Med tanke på vad Michael Törnqvist, också från 

Miljöpartiet, säger om hur himla hemskt man tycker att det är att man skövlar 

regnskogar i Amazonas för att tjäna lite pengar – och då är det i ändå fattiga länder vi 

talar om. Att då kunna säga att vi väger 90 hektar jordbruksmark, våtmark och vidare på 

Hisingen mot arbetstillfällen och tro att de lastbilarna ska gå på luft och vatten eller 

liknande – har Moderaterna nu blivit Nya Miljöpartiet? Var kom det ifrån? Är det något 

som ni kan stå för när det kommer till faktiska beslut, eller är det bara någonting som är 

lätt att säga i augusti-september vart fjärde år? 

Ni kan väl i alla fall säga lite mer om hur ni tänker när ni röstar och stå upp för era ideal 

åtminstone. 


Herr ordförande! Jag tycker inte vi ska ha synpunkter på varandra – då kunde vi ha en 

sådan debatt varenda gång. 

Jag har fått förtroendet att företräda mitt parti och tycker jag har varit tydlig med vad vi 

har sagt, att det här är svåra beslut. Vi tar de här 90 hektaren, och vi kompenserar med 

drygt 100 hektar för att visa att det kan gå att väga de här intressena mot varandra. Så 

har vi gjort de ställningstagandena. Det behöver inte alla gå upp och repetera. Vi har 

varit tydliga från moderat håll, och vi har hört från Vänsterpartiet och andra som 

instämmer i detta. Så är det. Vi kommer till olika slutsatser. 

Vi skulle kunna stå här och pressa er om arbetstillfällen, tillväxt och andra saker. Det 

gör vi inte. 

Och en sak till. Försök inte förlöjliga! Som jag inledde med, det här är svåra beslut. 

Men nu står en miljöpartist här och säger att vi inbillar oss att det ska gå på luft och 

vatten. Vi inbillar oss inte alls luft och vatten! Jag tog upp exemplet med Volvos 

satsning och kommunens satsning med biogas, där man i den delen faktiskt skulle 

uppnå hållbarhet om man räknar över till medborgare och tittar över hur mycket vi 

långsiktigt skulle kunna släppa ut. 

Vi tittar på olika lösningar. Att säga att vi inte skulle ha tänkt, att vi skulle vara dåliga 

människor eller något liknande – jag köper inte det. Man står inte och säger så här i 

fullmäktige! 

Jahja Zeqiraj (S) 

Ordförande, fullmäktige! Det känns skönt att vi i dag äntligen ska fatta beslut som 

innebär att 65 hektar verksamhetsyta för logistik och industriändamål skapas. 

Visst, det finns natur- och kulturmiljövärden för hela området. Vad gäller planområdets 

riksintresse har som ni känner till Länsstyrelsen gett dispens från artskyddsförordningen 

med villkor bland annat att kompensationsåtgärder utförs. Riksintresset Göteborgs 

Hamn anses som vi känner till ha ett vida allmänintresse. Staten har i sin samlade syn på 

riksintresset angett utvecklingsområden för hamnverksamhet på noll till 30 års sikt, och 

områden med befintlig och planerad verksamhet för sådan produktion som är beroende 

av närheten till hamnen. Allt detta inryms i det nu aktuella området. 

Planens genomförandetid är som flera har sagt 15 år och börjar gälla när planen väl 

vinner laga kraft. 

Bifall till kommunstyrelsens förslag. 

36(67)

Emmali Jansson, andre vice ordförande (MP) 

Jag har inte sagt att du är en dålig människa. Men om man ska säga att man tänker på 

miljöfrågorna som ni från Moderaterna har gjort så får man också visa det i handling, 

inte bara i snack! 


Talarlistan är blank. Är vi redo att gå till beslut? Svaret är ja. 

Innan jag justerar yrkandena ska jag fråga Catrin Björkman: Står du fast vid 

avslagsyrkandet? Du tar tillbaka det. 

Under överläggningen har Mats Arnsmar, Martin Wannholt, Marie Lindén och Kjell 

Björkqvist yrkat bifall till kommunstyrelsens förslag. Ulf Kamne och Carl Ek med flera 

har yrkat återremiss till kommunstyrelsen. Jag ställer först proposition på dels 

återremiss, dels avgörande i dag. Om det senare bifalls ställer jag proposition på 

kommunstyrelsens förslag. 

Enligt kommunallagen kan ett ärende återremitteras om det begärs av minst en tredjedel 

av de närvarande ledamöterna, det vill säga 27 ledamöter, om detta inte har gjorts 

tidigare. 

Godkännes denna propositionsordning? Svaret är ja. 

Fullmäktige har med 70 ja-röster mot 11 nej-röster beslutat avgöra ärendet i dag. Då 

återstår bara kommunstyrelsens förslag. Kan fullmäktige bifalla detta? 


Ursäkta, jag tror det har blivit ett missförstånd. Vår grupp var inne på att yrka avslag i 

andra steget. Jag tror att vi har varit otydliga med det. Alltså: Återremiss i första steget, 

men om det faller så yrkar vi avslag. 


Fast jag ställde frågan till Catrin om avslaget fortfarande gällde, och hon sade nej. 

Ni godkände voteringspropositionen, och vi har tagit den voteringen, så det beslut som 

är klubbat gäller. Detaljplanen är antagen med det beslutet. Vi kan inte backa nu. 


Ordförande! I ordningsfrågan förstår jag att det går att tolka så – det kanske till och med 

är den rimliga tolkningen. Men vitsen med hanteringsreglerna är att vi ska få en bra 

hanteringsordning och en bra debatt, och det är ju ingen här inne som skadas av att 

Miljöpartiet får ställa det yrkande de egentligen hade velat ställa. 

Jag förstår att det inte är min fråga, men jag tycker det vore bra om vi inte använde 

formalia för att hämma förslag utan för att se till att de kommer fram. 


Jag vill säga att vi från Socialdemokraternas sida inte har något emot att de får 

framställa sitt yrkande. 

37(67)

§ 15 Naturvårdsavtal för område "NVA Svartemosse 1" i samband med 

antagandet av detaljplanen för logistikcentrum vid Hisingsleden i Torslanda 


Jag sade det redan i mitt förra inlägg, men detta var ju en förutsättning och därför vill 

jag yrka bifall till kommunstyrelsens förslag. 

§ 16 Förslag om i vilka tidningar uppgift om tid och plats m m för 

kommunfullmäktiges sammanträden skall införas under 2012 


Ordförande, fullmäktige, göteborgare! Jag vill yrka bifall till kommunstyrelsens förslag. 

Jag tycker att det är alldeles utmärkt att fullmäktiges debatter blir mer kända i en 

bredare krets än vad den nuvarande utannonseringen ger. Det är kanske inte någon stor 

läsekrets vi vänder oss till genom att lägga till några ytterligare tidningar, men det är 

ändå ett viktigt besked att tala om att vi tycker att det är en angelägenhet för alla 

göteborgare, de debatter och de beslut som fullmäktige fattar. I den meningen är den 

utvidgade bedömningen av vilka tidningar som vi ska annonsera i ett steg på rätt väg. 

Det har kanske ingen avgörande betydelse för hur fullmäktiges debatter blir kända, men 

som ni känner till har vi också tillsatt en grupp som ser över fullmäktiges arbetsformer, 

hur vi ska göra debatterna mer tillgängliga och det ska blir mer spännande för 

göteborgarna att besöka och lyssna på våra debatter. Detta är ett litet steg på den vägen, 

och jag tycker att det är ett viktigt steg så jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag. 


Jag vill särskilt vända mig till de åhörare vi har här i kväll. Det är speciellt glädjande att 

ni på något sätt har fått del av att vi ska sammanträda i kväll. Ibland har vi inga åhörare 

alls på läktarna, vilket är tråkigt. Det är ju också ett av syftena med att vi sitter här som 

stadens högsta beslutande organ, att vi gärna vill ha åhörare. 

Vi har inte förändrat oss så mycket. Vi är väl ingen kioskvältare direkt. Jag har varit 

med ett antal år nu och formerna har varit desamma hela tiden. Men omvärlden 

förändras, och då tycker vi att det vore lämpligt att även vi förändrades genom att 

marknadsföra oss på digitala och sociala medier. Vi tycker det skulle vara ett lämpligt 

sätt att hitta nya grupper och på så vis få hit nya åhörare. 

Mats Pilhem nämner att det här inte är någon stor fråga. Nej, det kan man tycka i och 

för sig. Men att marknadsföra sig i de här mycket små tidningarna, som har drygt 2 000 

läsare, tycker vi faktiskt är lite onödigt med skattemedel. 

Man hänvisar till att de här tidningarna i dag har presstöd, och det skulle då vara 

anledningen till att de skulle få dessa annonser införda. Det finns även andra tidningar 

som får presstöd här i staden men som inte får någon annons. 

Vi yrkar bifall till det yrkande som lades av Folkpartiet, Moderaterna och KD i 

kommunstyrelsen. Vi hoppas på att få fler åhörare genom att annonsera på andra sätt. 

Magnus Nylander (M) 

Herr ordförande, fullmäktige, göteborgare! Vi ska här ta ställning till i vilka tidningar 

kommunfullmäktiges sammanträden ska kungöras – en ganska formell, tråkig 

annonsering. Jag tror inte att de är de annonserna som lockar horderna av åhörare som 

vi ständigt ser här. När man tar ställning till vilka tidningar som vi ska annonsera i bör 

man kanske fundera på vilka tidningar som har en stor spridning, en stor upplaga? Det 

38(67)

orde vara upplagan som är avgörande. Tidigare har vi annonserat i Göteborgs-Posten – 

en tidning som kommer ut varje dag i veckan och har en upplaga på cirka 230 000 

tidningar per dag om jag har korrekta siffror. Vi har också annonserat i Metro som 

kommer ut fem gånger i veckan och ligger i storleksordningen 115 000 tidningar per 

dag. 

De tidningar som nu S, V, MP föreslår kommer ut en gång i veckan och har en upplaga 

på 2 000– 2 200 tidningar. Det finns andra tidningar som kommer ut i Göteborg som har 

en större upplaga. Proletären kommer ut en gång per vecka – en tidning som jag kanske 

inte vurmar så starkt för. Men den har 3 000 exemplar i sin upplaga. Det finns lokala 

tidningar. Torslandatidningen – för att ta ett exempel från där jag bor – kommer ut en 

gång i veckan. Jag vet inte exakt hur stor den upplagan är men den ligger säkert också i 

det spannet om jag skulle gissa rätt och kanske något över. 

Jag förstår inte riktigt hur S, V, MP har kommit fram till urvalet av dessa tidningar. När 

man i lagstiftning pratar om ortstidningar – det är där dessa kungörelser ska utfärdas – 

säger man att det ska vara en lokal tidskrift som har en spridning av någon betydelse på 

orten. En spridning av någon betydelse är när den är spridd till 5 % av hushållen på 

orten. Om vi tittar på dessa tidningar som har en upplaga på 2 000 skulle det innebära 

att det finns 40 000 hushåll i Göteborg. Jag tror det finns väsentligt fler! De tidningar 

som majoriteten föreslår att vi ska utöka med har en ytterst marginell spridning. Jag tror 

inte att det är den vägen vi kommer att fylla våra åhörarläktare och få folk att komma 

och lyssna på våra spänstiga debatter. 

Jag yrkar därför bifall till Moderaternas, Folkpartiets och Kristdemokraternas yrkande i 

kommunstyrelsen. 


Herr ordförande, fullmäktige, göteborgare! Man kan tycka att den mediala situationen i 

Göteborg är torftig. För visst är den det. Men det försvarar ändå inte att man från de 

rödgrönas håll lägger ett sådant här förslag. Till skillnad från Magnus Nylander tror jag 

mig veta varför majoriteten har lagt detta förslag. Jag ser det helt enkelt som en slags 

supportannonsering i två små vänsterorienterade tidningar och en socialdemokratisk 

trycksak. 

Sverigedemokraterna tycker liksom Alliansen att det är rimligt att kommunfullmäktige 

annonserar i GP, GT och Metro. Vi yrkar därför bifall till de tre borgerliga partiernas 

förslag till beslut. 

Theo Papaioannou (VägV) 

Herr ordförande, fullmäktige! Vi i Vägvalet kan också tycka att det är lite konstigt att vi 

fortsätter annonsera i tidningar med så få exemplar som dessa. När vi nu har en sådan 

här gruppering hade vi hellre sett att vi även tittar på nyare former för att locka till oss 

folk. Som Magnus sade är det ju inte så att alla står och köar för att komma in och 

lyssna på oss. Jag tror att Göteborg skulle må bra av detta. 

Så vi yrkar bifall till förslaget från FP, M och KD. 

39(67)

§ 17 Motion av Cecilia Wigström (FP) och Helene Odenjung (FP) om att ge alla 

placerade barn rätt till en ”egen” socialsekreterare samt att ta fram 

kommungemensamma riktlinjer för hur staden hanterar och följer upp placerade 

barn och deras skolgång 

Cecilia Wigström (FP) 

Herr ordförande! Denna motion väckte vi i Folkpartiet förra året efter att det kom fram 

väldigt stark kritik från stadsrevisorerna mot ett antal stadsdelar i Göteborg som 

allvarligt hade misskött hanteringen av omhändertagna och placerade barn. I de 

allvarligaste fallen fanns barn som inte hade haft någon kontakt med sin 

socialsekreterare på över två år. 

Omhändertagna barn är oerhört utsatta med biologiska föräldrar som inte fungerar. Som 

vi av erfarenhet vet fungerar inte heller alltid samhällets stöd för att säkerställa den 

trygghet och den omsorg som barnet behöver. Flera av barnen får problem i skolan, 

hoppar av, och riskerar att senare i livet drabbas av psykisk ohälsa, försörjningsproblem, 

missbruk och kriminalitet. Och vi väckte denna motion för att vi vill ge även placerade 

barn en bra start i livet. Vi föreslår i motionen att fullmäktige beslutar att placerade barn 

ska ha rätt till en egen socialsekreterare – eller en så kallad barnsekreterare. Det innebär 

att man har en socialsekreterare som enbart jobbar med barnet och för barnets bästa. 

Denna person ska då inte vara inblandad i att hjälpa vare sig de biologiska föräldrarna 

eller familjehemmet. Med en egen barnsekreterare får man större möjlighet att bygga 

upp en förtroendefull relation till barnet. 

Dessutom föreslår Folkpartiet i motionen att Göteborg ska ha kommungemensamma 

riktlinjer för uppföljning av placerade barn och deras skolgång. Denna motion har 

skickats ut till tre remissinstanser och alla dessa stödjer motionen och föreslår att den 

ska bifallas. Stadsdelsnämnden Askim-Frölunda-Högsbo skriver: Att inrätta 

barnsekreterartjänster är ett redan påbörjat arbete hos oss och stämmer väl överens med 

hela BBIC-arbetet. Det är också viktigt att staden får en forskningsbaserad modell för 

uppföljningen av de placerade barnen så att deras behov även när det gäller hälsa och 

skolgång blir väl omhändertaget. Askim-Frölunda-Högsbo påpekar att det finns 

forskning som visar att barnens behov inte blir tillgodosedda just vad gäller hälsa och 

utbildning men att bättre resultat i skolan kan uppnås med den så kallade Skolfammodellen 

som har provats i Helsingborg. 

Den innebär att man testar barnets förmåga och möjligheter och följer upp det 

individuella stödet. Den här modellen som har testats även på några ställen i Göteborg 

är mycket omfattande och svår att bygga upp lokalt i de olika stadsdelarna. Därför vill 

Askim-Frölunda-Högsbo gärna se att det blir ett kommungemensamt arbete med 

riktlinjer. 

Stadsdelen Centrum är också positiv till motionen. De har särskilda barnsekreterare och 

de ser positivt på att det införs i alla stadsdelar i Göteborg. De pekar på att just när man 

placerar barn på HVB-hem är det mycket svårt att se till att de också får en bra 

skolgång. 

Samma problem tar Norra Hisingen upp. De hade Skolinspektionen på besök i Backa 

2010. Då visade det sig att när det gällde barn som hade placerats på HVB-hem 

fallerade samverkan mellan socialtjänsten och skolan till viss del. Sedan dess har Norra 

Hisingen utarbetat rutiner för att säkerställa barnens skolgång och de skriver att det 

skulle de gärna vara med och lägga fram som en del i kommungemensamma riktlinjer. 

De pekar också på den här Skolfam-modellen från Helsingborg som de ser som något 

positivt som borde inspirera Göteborgs arbete. 

40(67)

Med dessa positiva remissvar är det svårt för oss i Folkpartiet att förstå att de rödgröna 

inte yrkar bifall till motionen. De skriver att med tanke på att vi har BBIC, barns behov i 

centrum, Socialstyrelsens riktlinjer behövs inget mer arbete. I majoritetens svar står 

också att om man genomförde dessa skulle det innebära ett avbräck i BBIC-arbetet. Det 

håller jag förstås inte med om och min tid håller på att rinna ut så jag återkommer för att 

lite närmare förklara varför det inte stämmer. Det är tydligt att de inte står i motsättning 

till varandra – i och med att remissinstanserna jobbar med BBIC och också gärna vill 

genomföra detta. Det är inte alls som kommunstyrelsens majoritet skriver att detta på 

något sätt skulle förhindra BBIC-arbetet. 

Tvärtom – motionen syftar till att förstärka de placerade barnens rätt till stöd. 


Cecilia – jag tycker motionen är bra. Ni belyser ett problem gällande barn som under 

många, många år omhändertagits – ni vet Vanvårdsutredningen. Man har visat att 

barnen hamnar i en situation som är mycket svår att hantera. Utredningen visade att de 

utsattes för övergrepp på många olika sätt. Flera utredningar kom sedan som visade att 

man fortfarande måste förstärka och förbättra barnens situation. Det är då man tar fram 

BBIC som modell. Alla Göteborgs 10 stadsdelar har ansökt om att utveckla BBIC. 

Själva BBIC står för barns behov i centrum. I metoden ingår att ge varje placerat barn 

en egen socialsekreterare. 

Alla tre stadsdelar som säger ja har sagt att de har socialsekreterare. Andra stadsdelar 

håller på att implementera BBIC. Därför menar vi att det inte finns någon motsättning 

mellan behovet av en egen socialsekreterare och stadens utveckling. Under de senaste 

åren har vi förändrats och gått från 21 stadsdelar till 10. Detta har inneburit att 

socialtjänstens chefer – det är nu 10 personer – diskuterar och utvecklar denna metod. 

Vi säger alltså att om det när BBIC är etablerat över hela staden finns ett behov av 

gemensamma riktlinjer – då har vi inget emot det. För då innebär det att våra chefer inte 

själva har lyckats hitta gemensamma rutiner. 

Sedan är det viktigt att säga att det finns lagstyrning om hur man ska följa upp detta. 

Det måste komma upp redovisning i sociala utskottet var sjätte månad om hur dessa 

barn mår och så vidare. 

Sedan har det senare kommit lite oklara rekommendationer från Socialstyrelsen om att 

man ska träffa barnen tre till fyra gånger per år. Då ska man bara träffa barnen och inte 

familjerna. Det ska finnas socialsekreterare för dem och så vidare. 

Skolsituationen är ett problem och vi måste utveckla metoder för att följa upp och jobba 

mycket med denna. Forskarrapporter säger att skolan inte kräver lika mycket, lika goda 

resultat, av dessa barn. Man tar hänsyn till att barnen har en social problematik. 

För mig är detta inget stort problem. De flesta stadsdelar håller på att etablera BBIC och 

där kommer också egna socialsekreterare. Alla tre stadsdelar kunde mycket väl ha 

förklarat detta som besvarat i och med att de har socialsekreterare för barnen. Här finns 

alltså ingen motsättning. Däremot är vi i dag inte beredda att redan nu börja jobba med 

gemensamma riktlinjer. 

Låt oss se hur detta faller ut innan vi beslutar om det. 


Ytterligare ett antal års väntan är ur ett barns perspektiv en väldigt lång tid. Mycket 

hinner hända med de barn som i dag är placerade. Och vi måste säkerställa att vi ger 

dem som i dag har behov av vår hjälp den bästa hjälp som finns. Det är vi skyldiga 

dessa barn! Att då vänta och se hur det går med BBIC räcker inte. För det första innebär 

41(67)

inte BBIC ett obligatorium att införa barnsekreterare. Ja – dessa tre stadsdelar har 

barnsekreterare. En del andra är på väg att införa det. Men alla har det inte och det är 

inte ett obligatorium i BBIC. Så det vi föreslår är ett komplement till BBIC och inte som 

ni skriver i svaret att det skulle vara någon motsättning mot BBIC Och att det skulle 

försvåra BBIC:s implementering. 

Sedan vill jag fråga dig en sak. Ni skriver att detta skulle strida mot BBIC men så är det 

inte och det skriver inte heller stadsdelarna. Ni skriver så men nu säger du något annat – 

det är positivt, men jag skulle också vilja se att ni gör något annat. 

Jag funderar på frågan om skolan. Så många barn hamnar utanför skolan. Det blir dåliga 

resultat vilket får oerhörda konsekvenser resten av livet. Nu tar två remissinstanser upp 

projektet Skolfam som har genomförts i Helsingborg med goda resultat. Dessa 

stadsdelar efterfrågar kommungemensamt arbete för detta. Och det finns ingen 

anledning att vi ska vänta två år med att genomföra Skolfam-modellen. Till och med 

BBIC skriver i den grundbok som finns att införande av BBIC inte innebär att man 

måste sluta utveckla andra metoder inom barn- och ungdomsvården. 

Så min fråga är: Varför lyssnar ni inte på remissinstanserna vad gäller Skolfam och 

behovet av riktlinjer för att se till att de placerade barnen får bra skolgång? 


Jag förstår inte det här med att vänta ett par år. Jag har inte sagt någon tid över huvud 

taget. Nu finns 10 sektorchefer som träffas varje månad och diskuterar detta. Sociala 

resursnämnden har fått ansvar för att utbilda stadsdelarna när det gäller BBIC. Jag kan 

inte veta om det handlar om två år men det tror jag inte utan jag tror att vi detta år 

kommer att veta exakt hur många av dessa stadsdelar som har beslutat att ha egen 

socialsekreterare. Det handlar inte om flera år. 

När det gäller Skolfam har vi inget emot att pröva det om det är bra för barnen. Men 

någonstans måste vi ändå börja låta professionen stå för utvecklingen! Om Centrum 

tycker att Skolfam är bra får de lyfta detta med sina kollegor inom professionen och då 

finns ingen anledning för politiken att sätta sig emot. Men samtidigt måste kunskapen 

komma från dessa sektorchefer som träffas varje månad. 


Kan du svara mig på vilka stadsdelar det är som i dag har barnsekreterare? Det vet vi 

inte och vi vet inte vad som kommer att hända. BBIC håller på att implementeras men 

det innebär inte ett obligatorium att införa barnsekreterare. Du och jag kan inte veta att 

vi vid årets slut kommer att ha barnsekreterare i varje stadsdel. För det är inte ett 

obligatorium. Det behövs ett beslut här i fullmäktige om att vi ska införa det 

obligatoriskt i alla stadsdelar för att vi ska kunna vara säkra på detta. Jag vill inte gå 

härifrån osäker på om barnen kommer att få den hjälp de behöver. Jag vill att vi röstar ja 

till motionen så att vi vet det säkert och inte låter det vara upp till stadsdelarna att själva 

besluta att införa eller att inte införa det. För en del har inte barnsekreterare i dag och en 

del kommer säkert inte att genomföra det eftersom det inte är ett obligatorium. 

Vi har ju sett tillståndet i kommunen vad gäller att följa upp barnen som är placerade. 

Mycket har funnits att önska och vi måste göra allt för att se till att det verkligen 

fungerar. Jag vill också påpeka när det gällde den kritik som Skolinspektionen gav 

Backa 2010 gällde det att skolgången och samverkan mellan HVB-hemmet och skolan 

inte fungerade – detta trots att Backa hade haft BBIC i två år! Backa har varit en 

pilotstadsdel och trots att de hade BBIC har det inte hjälpt för att få en fungerande 

skolgång. Detta tyder på att vi behöver göra mer. Vi behöver komplettera BBIC med 

fler riktlinjer. 

42(67)


Det är ingen slump att alla de tre stadsdelar som var remissinstanser har BBIC och egen 

socialsekreterare. Det är när man utvecklar metoder som man ser behovet. Så för mig är 

det en självklarhet. Skulle det visa sig att vi inte har lyckats med detta när det är 

implementerat i alla stadsdelar – då får vi naturligtvis reagera och hantera det! Jag 

tycker som du att de ska ha en egen socialsekreterare. Där är vi överens. Den enda 

skillnaden är att jag tycker vi ska låta dem etablera sin BBIC-verksamhet så vi exakt vet 

om andra beslut behövs eller ej. Det är det jag menar. 

Roger Björn (M) 

Jag ska ta upp en del faktauppgifter bland annat. SDN Gunnared var en av de två 

stadsdelar och en kommun som blev legitimerade att använda BBIC. Detta var år 2000 

så vi har viss erfarenhet av detta. BBIC betyder alltså barns behov i centrum. Jag kan 

inte svara för Lärjedalen men Gunnared genomförde och startade en barnsekreterare år 

2001. Det borde ha varit tid för majoriteten att undersöka hur bra det egentligen är. 

Motionssvaret antyder att det finns något samband mellan BBIC och barnsekreterare 

men det är fel. BBIC är ett enhetligt system för dokumentation och uppföljning. 

Stadsdelen Angered som tillämpar metoden med barnsekreterare kan konstatera att 

metoden fungerar utmärkt och gynnar barnen rättssäkert och förstärker 

barnperspektivet. Centrala riktlinjer erfordras exempelvis då barn och vårdnadshavare 

byter stadsdel inom staden. Som det är nu tvingas barnet skaffa och bygga upp nya 

relationer med en ny person vid varje flytt och då socialsekreterare byter tjänst. Detta är 

synnerligen illa för dessa stackars barn när de ska bygga upp nya relationer, nya 

relationer. Ännu värre har det varit det senaste året med dessa omorganisationer. Och vi 

vet ju vilka familjer som ofta flyttar i Göteborg. 

Så här behövs faktiskt riktlinjer. Kanske får barnen behålla sina socialsekreterare och då 

måste man skaffa riktlinjer för detta. Alltså fordras riktlinjer för staden. Detta är ett av 

de stora bekymmer vi har haft liksom hur man ska överföra kostnader med mera. 

Sedan vet vi att det med automatik blir byte av barnsekreterare med jämna mellanrum 

då socialsekreterare slutar. De flyttar till andra kommuner med mera. Så det är en stor 

omsättning för dessa stackars barn. De får byta och byta och byta socialsekreterare. Det 

behöver faktiskt staden fundera lite på liksom hur kostnaderna ska skyfflas mellan 

stadsdelar eller om de ska tas av staden centralt med mera. Problemet är lösbart men 

ganska lurigt – om man uttrycker sig enkelt. 

Sedan till skolan. Barnsekreterarna är en utmärkt metod att kunna hjälpa de barn som är 

familjeplacerade. Angered har en ganska stor erfarenhet av familjeplacerade barn. Vi 

har i alla fall tresiffriga belopp och det är inte med en etta i början. Det är en utmärkt 

metod att ta upp barnet i förhållande till skolan. Vi börjar nu med denna metod men de 

riktigt allvarliga fallen är de som hamnar i jourfamiljer. Där förväntas man vara under 

en mycket kort tid. Men i praktiken kan det för vissa barn i olyckliga fall bli flera år. 

Och deras skolgång är mycket, mycket problematisk. Då måste man ha en 

barnsekreterare som kan följa upp detta med i princip omedelbar verkan. Man kan inte 

vänta med detta. Då tappar barnen i sämsta fall ett års skolgång. Sedan får de starta på 

nytt i en ny kommun någonstans som de inte vet. Så nog finns behov av vissa riktlinjer 

för hur man ska hantera dessa saker. 

Det är inget vi kan vänta på. Det pågår just nu. Därför yrkar M på att Folkpartiets 

yrkande i kommunstyrelsen bifalles. 

43(67)


Det råder inget tvivel om att vi har olika uppfattningar om vad som är bra. Men jag 

tycker vi är överens, Roger, om följande. Gunnared har BBIC och har beslutat om egen 

socialsekreterare. Okej. Det är precis det jag säger. I svaret från Askim-Frölunda- 

Högsbo står: BBIC är en metod för att föra in de viktiga principerna i utrednings- och 

uppföljningsarbetet för barn som omfattas av socialtjänstens myndighetsutövning. 

Längre ner står att i enlighet med BBIC kommer också uppföljningar att ske 

regelbundet och i detta ingår att samtala med barnen och följa upp hur de upplever sin 

situation både i familjehem och i skola. Jag menar att BBIC ställer krav på 

uppföljningar som bara kan lösas med en egen socialsekreterare. 

Anna Gül Ogbeide (V) 

Ordförande, ledamöter, göteborgare! Jag vill inleda med att säga att den motion som 

Cecilia Wigström och Helene Odenjung har lagt fram är bra. Hade jag bara sett den utan 

att veta hur det ser ut i övrigt i vår stad hade jag ställt mig bakom den till hundra 

procent. Men när jag läste vidare bland remissvaren fick jag en tankeställare. Vi har 

redan i dag på de flesta ställen i staden en mycket genomtänkt och bra organisation 

kring hur dessa våra utsatta barn tas omhand inom socialtjänsten. Flera stadsdelar har 

redan i dag speciella socialsekreterare som arbetar riktat mot barn och alla stadsdelar 

har som sagt fattat beslut om att jobba med BBIC. Det är ett jättebra verktyg som 

bygger på väl genomarbetade mallar och årligen uppdateras. 

Jag citerar från Socialstyrelsens hemsida: ”Syftet med BBIC är att stärka 

barnperspektivet och delaktigheten för barn, unga och deras familjer. Systemet ska 

också skapa enhetlighet över landet samt förbättra och bibehålla kvaliteten i den sociala 

barn- och ungdomsvården.” Det är just detta vi ska eftersträva. Det ska vara en 

enhetlighet, en rättssäker behandling av våra barn och ungdomar. Jag tycker att när man 

läser svaren från stadsdelsnämnderna kan man vara trygg med att förvaltningarna har ett 

tydligt fokus på det som motionärerna tar upp. Så varför ska vi då besluta om något som 

redan är på gång? Arbetet går inte fortare för att man beslutar om det en gång till. 

Därför ställer jag mig bakom majoritetens svar på motionen och yrkar bifall till 

densamma. 


Herr ordförande! Jag skulle vilja fråga Anna Gül Ogbeide hur du kan vara så trygg, när 

vi för inte ens ett år sedan, i våras, i den här kammaren fick en rapport från 

stadsrevisorerna som pekade på allvarliga brister i hur stadsdelarna har jobbat med 

uppföljningen av placerade barn. Jag hör vad du säger och jag skrev ner vad du sade: 

”på de flesta ställen i staden”, ”flera stadsdelar har barnsekreterare”. Men jag kan inte 

vara trygg förrän jag vet att alla stadsdelar i staden har barnsekreterare, att vi har ett bra 

arbetssätt i alla stadsdelar. Därför behövs de här riktlinjerna. 

Hur kan du vara trygg, när inte alla stadsdelar har infört de här goda rutinerna? 


Du uppfattade tydligen inte vad jag sade tidigare. Jag tycker inte det är rättssäkert och 

bra enligt Barnkonventionen, att de här stackars ungarna från noll till 20 år ska behöva 

byta socialsekreterare, i sämsta fall två gånger om året, och bygga upp de relationerna 

på nytt. Det är inte nyttigt. Oavsett hur många stadsdelar som inför det här måste man 

hantera hur man ska hantera detta, och det gör man inte från stadsdel till stadsdel – det 

blir ganska många avtal. Då underlättar det om man får vissa riktlinjer från staden. Men 

44(67)

det har tydligen gått dig förbi att jag tog upp de bekymren och att vi behöver det. 

Införandet begriper snart varje stadsdel att vi behöver! 


Vi får vara försiktiga när vi diskuterar med varandra. Det är ingen som kan garantera att 

vi kan anställa socialsekreterare för livet eller att de inte byter jobb, blir gravida, får 

barn etcetera. Vad vi måste se till är att ha den bästa kvalitet vi kan ha med den 

organisation vi har. Ingen tycker det är bra att barnen byter socialsekreterare, det tror jag 

inte professionen heller tycker. Jag tror att de försöker göra sitt bästa, men det här är 

ingenting som vi löser med några riktlinjer. Det finns inga riktlinjer som kan säga att 

man inte får föda barn och sådana saker. 

Och det handlar inte om att barn inte kan byta socialsekreterare. Vi ska aldrig sträva 

efter det, men vi kan inte ha riktlinjer som inte tillåter folk att byta jobb. 


Självklart ska man få föda barn, och man ska få vara pappaledig eller mammaledig även 

om man är socialsekreterare. Det vi pekar på, Björn och jag, är att vi också behöver ett 

kommungemensamt arbete för att ändå försöka minimera att barn ska behöva byta den 

kontakt de har i socialtjänsten. Många gånger blir det kontaktbrott av onödiga skäl, till 

exempel för att många familjer väljer att byta och flytta runt i staden, kanske ibland 

medvetet för att man vill bryta kontakten med socialtjänsten. I de fallen blir det 

verkligen till men för barnet. 

Dessutom säger remissvaren att man behöver kommungemensamt stöd, för det är 

väldigt svårt, dyrt och omfattande att följa upp barnens skolgång. 

Jag försöker vara varlig med orden, och det ska vi nog vara allihopa. Riktlinjer och att 

vi vill minska antalet kontakter innebär inte att vi vill hindra socialsekreterare att vara 

barnlediga! 

Mir Dusim (MP) 

Ordförande, göteborgare, ledamöter! Det mesta har sagts av mina kamrater på det 

rödgröna fältet, men en sak som Roger tog upp – som jag var tacksam för att han gjorde 

– var att man byter socialsekreterare väldigt ofta. Jag som själv studerar till 

socialarbetare vet att vi inte kommer ifrån detta problem med barnsekreterare, för en 

socialsekreterare stannar väldigt sällan mer än två, tre eller fyra år på ett och samma 

arbete. Det beror inte på att man är föräldraledig. Det beror heller inte på att man flyttar 

särskilt ofta. Det beror på att man blir utbränd på grund av väldigt stor arbetsbelastning. 

Det är ett problem som vi måste jobba med men som jag tror att man tyvärr inte 

kommer åt med barnsekreterare – som jag tycker är ett lysande förslag, jag älskar det! 

Men jag tror att det arbetet är på gång. Om vi inte har det överallt i Göteborg om ett år, 

då är jag redo att gå till skampålen och säga: Vi gjorde fel. Jag tror inte att det kommer 

att gå så långt. 

Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag. 


Herr ordförande, ledamöter! Det har tagits upp ett par gånger, men jag måste ändå citera 

vad man skriver i svaren: ”Det är en svårighet att bygga upp detta stöd lokalt i 

stadsdelarna. Därför ser vi med glädje att det tas fram riktlinjer kring hur de placerade 

barnen följs upp. Vi instämmer i att det är viktigt att finna gemensamma riktlinjer över 

hela staden”. Det är tre stadsdelsnämnder som har tillstyrkt motionen rakt av, utan några 

45(67)

tveksamheter – men då säger majoriteten i kommunstyrelsen: Nej, det här ska vi inte 

göra! 

För tre timmar sedan stod en av ledamöterna i kommunstyrelsen, Robert Hammarstrand, 

här och sade – jag har skrivit upp det: Vi har stor tilltro till våra stadsdelsnämnders 

kompetens att fatta rätt beslut. Här har alltså nämnden fattat ett beslut, men det hade de 

ingenting för, för det tyckte inte kommunstyrelsen var så bra. 


Tack för ordet, herr ordförande, fullmäktige och åhörare! Som Dario Espiga påpekade 

är det nog inte alldeles lätt att genomföra detta krav. När nu samtliga stadsdelsnämnder i 

Göteborg har beslutat att implementera BBIC så tycker vi sverigedemokrater att det är 

rimligt att de får möjlighet att fullfölja det arbetet. Därför yrkar vi också bifall till 

kommunstyrelsens förslag. 

Fouad Rasho (KD) 

Jag vill börja med att yrka bifall till motionen från Folkpartiet och instämmer med det 

som Roger säger. Det här handlar om barnen och barnens perspektiv. Det handlar om 

deras trygghet och tillit. Självklart har det gjorts väldigt mycket med BBIC, men vi det 

är inte så att vi vill ta barn och placera dem i institutioner. Nej, barnen behöver en trygg 

miljö. Det här med en egen socialsekreterare är väldigt viktigt, då både barn och 

familjer har tillgång till en person. Det sades från Miljöpartiet att man byter 

socialsekreterare. Visst är det så, men det finns någonting som heter övergångsperiod, 

då man får tid att lära känna den nya sekreteraren, och då går det mycket bättre. 

När det gäller det ekonomiska perspektivet, kostar det självklart otroligt mycket att 

genomföra detta, men vi vet redan att det kostar hur mycket som helst när vi tar barnen 

och placerar dem i familjer eller institutioner. Målet är att de här barnen ska komma 

tillbaka och klara sig, och familjerna ska också ha tillit till och en trygg kontakt med 

myndigheter. 

Vi ska inte glömma att skolan är jätteviktig för varje barn, och när de får en person som 

följer upp dem kan det leda till att barnen känner sig trygga och satsar mera, och 

slutmålet blir att barnet kanske återförenas med sin familj. Då kan man säga att man 

verkligen har lyckats. 

Vi gör denna insats på egen sekreterare, men det kommer att ge väldigt bra effekt och 

mycket bra resultat. Jag tror att vi kommer att må mycket bättre här i denna församling 

när antalet barn som tas och placeras i familjer eller institutioner minskar. 

Kristina Bergman Alme (FP) 

Jag inser att jag börjar få ruskigt dåligt minne. Antingen är det syret som börjar ta slut 

här i salen, eller så är det att man börjar bli gammal. 

För ungefär två mandatperioder sedan hade vi vad man nästan skulle kunna kalla en 

pågående tennismatch i den här salen. Under hela mandatperioden var det ett antal 

motioner och interpellationer som lades från den borgerliga sidan kring ett antal 

sakfrågor: Var ska riktlinjen gå i jurisdiktionen mellan kommunfullmäktige och de olika 

stadsdelarna? Nästan alltid när någon från den blåa sidan sade: ”Ja men, borde vi inte ha 

centrala riktlinjer?” så kom bollen tillbaka med full smash: ”Nä, det behövs inte! Det 

här fixar stadsdelarna själva.” Och om vi i stället föreslog att man kunde sköta 

någonting på lokal nivå, då kom bollen lika snabbt tillbaka med svaret: ”Här behövs det 

centrala riktlinjer!” 

46(67)

Det är det som känns så underligt, när man hör den här debatten. Man kan från 

majoritetens sida säga att det ”finns ett arbete som pågår” – pågår, hmm. ”Centrala 

riktlinjer” – ja, det kanske är bra att köra med hängslen och livrem i denna fråga. Som 

Cecilia påpekar är det enskilda individer vi talar om. Deras liv kommer aldrig att gå 

igen. De timmar och veckor som de förlorar har de ingen chans att rekapitulera. 

När jag i min yrkesroll sitter som rektor och talar med de här personerna och möter 

kanske ganska trasiga 16–19-åringar ställer jag frågan, för att bilda mig en uppfattning: 

”Kan du ge mig lite granna bakgrund, hur det hamnade så här?”. Oftast kommer det en 

stor suck: ”Ja, jag tar det väl från början, igen, då.” Det är liksom inte första gången. 

Varje gång vi kan undvika att någon ska behöva berätta sitt livs historia, med antagligen 

ganska jobbiga detaljer att berätta om, tycker jag kan vara värt någonting. 

I går lyssnade jag på en debatt i P1 där statsministern blev utfrågad om vad han lägger i 

begreppet välfärdsstat och den svenska modellen. Då gjorde han en referens till Gunnar 

Sträng och sade att det var ett samhälle då och ett annat samhälle nu. Just den där 

liknelsen med Gunnar Sträng fick mig att tänka. Man skämtade ibland med att han hade 

både hängslen och livrem – varför denna dubbla säkerhet? Men ibland kan jag tycka att 

det är värt det, och det kan vara värt det för de här barnen. 

Det är väldigt principfast från majoritetens sida, möjligtvis med undantag för Mirs 

uppfattning att man kan titta på den här frågan om ett år igen om man inte har lyckats 

komma i gång. Då känner jag så här: Hur svårt är det? Kan vi inte släppa prestigen? Det 

är ändå barnen det handlar om. Se till att alla barn får en egen socialsekreterare! Om 

sedan den personen blir föräldraledig eller halkar på en av våra kända isfläckar, så kan 

vi åtminstone undvika några nya kontakter, så att barnen slipper berätta alltför många 

gånger om sina liv. 

Jag yrkar starkt bifall till Folkpartiets med flera yrkande i kommunstyrelsen. 


Herr ordförande, fullmäktige, göteborgare! Ann Catrine Fogelgren nämnde att alla tre 

stadsdelar som var remissinstanser hade biträtt förslaget, och då kan det låta ologiskt att 

man inte går på samma linje här. Men i alla tre stadsdelarnas svar står det också att de 

själva har infört barnsekreterare. Ska man i det läget antingen bifalla eller avslå, är det 

klart att sannolikheten är större för att stadsdelen bifaller. 


Ja, det är klart, att har man infört det här och finner systemet alldeles utmärkt så bifaller 

man. Det vore ju märkligt annars – det måste väl också du begripa? 


Roger Björn, jag tycker du säger det på ett lite tråkigt sätt. Det jag reagerade på var att 

Ann Catrine Fogelgren raljerade över att de här stadsdelsnämnderna hade yttrat sig 

positivt och att vi sedan inte gick på det. Men alla tre stadsdelarna har ju själva infört 

detta, och det var det jag ville komma åt. 

§ 18 Motion av Lena Malm (S) om att bygga kooperativa hyresrätter för äldre 

Lena Malm (S) 

Ordförande, fullmäktige och åhörare – jag hoppas att det är arbetsgruppen som lyssnar 

nu. Jag har skrivit en motion till fullmäktige eftersom jag har varit i kontakt med en 

47(67)

arbetsgrupp i Lundby som har jobbat med frågan om kooperativ hyresrätt. Det är en 

grupp pensionärer. 

Vi kan konstatera att Göteborg växer och att det byggs många bostäder, och många av 

dem som planeras och byggs ligger i Lundby. Många av dem som bor i de bostäder som 

redan i dag ligger i Lundby behöver byta, särskilt om man kommit upp i åren. Då vore 

det bra om det var möjligt att erbjuda fler boendeformer för seniorer än vad som finns i 

dag. 

Vi vill ju att seniorer ska ha möjlighet att leva ett självständigt och rikt liv och att de ska 

kunna leva under trygga förhållanden med stor integritet, och att man också ska kunna 

bo kvar hemma även om man behöver olika typer av insatser från hemtjänsten. Det 

handlar också om livskvalitet, att kunna bo kvar tillsammans med andra som man kan 

umgås med, som man har nära sig. Det är därför den här arbetsgruppen har kommit i 

gång, för möjligheten att skapa social gemenskap. De kontaktade mig och ville att jag 

skulle ta initiativ, för de tyckte det var svårt att hitta rätt och hitta fram i den här frågan. 

Jag vill tacka för att motionen har varit ute på remiss och att den är behandlad. Jag 

tycker bara det är tråkigt att vi inte kan bifalla motionen och att det i svaret från 

Framtiden står att den kan strida mot lagen att ge ett uppdrag till Framtiden att bygga 

kooperativa hyresrätter via något av dotterbolagen. Jag ser ju att motionen är välvilligt 

behandlad hos fastighetsnämnden och att fastighetsnämnden har gett kontoret i uppdrag 

att främja markanvisning till den här typen av boende, och det finns arbetsgrupper som 

är intresserade – så det gäller egentligen bara att koppla ihop den som ska bygga och de 

som vill bo. 

Det är min enkla önskan, att det ska hända någonting. Det viktigaste för mig är inte att 

motionen ska bifallas, utan det är att arbetsgruppen hittar kontakter och kanaler, och att 

de får ett resultat i sin strävan att få skapa ett kooperativt boende i Lundby – för det är 

där de vill bo. 

Kristina Bergman Alme (FP) 

Från Folkpartiets sida är vi positiva till det kooperativa boendet för dem som så väljer, 

och det är ett jättebra förslag att man ska kunna bo så om man vill. Det som vi har lite 

problem med är passusen i lagen om att de allmännyttiga bostadsföretagen numera 

måste vara affärsmässiga. 

Jag blev så smittad av din entusiasm, Lena, så jag har en liten fråga. Du skriver att du 

vill att kooperativa hyresrätter byggs. I fastighetskontorets yttrande står det att hyrorna i 

nybyggda fastigheter troligen är betydligt högre än i befintligt bestånd. Ett av de 

kooperativ som finns i staden ligger i Majorna, och det är byggt i befintligt bestånd. 

Man har byggt om ett kök så att man kan ha det som en samlingssal. 

Jag undrar lite granna hur du tolkar ordet ”byggs”. Är det som så att det kan tolkas som 

”byggas om”? Då kanske man kan få ihop de där parterna lite snabbare. 

Lena Malm (S) 

Inledningsvis vill jag säga att det är ingen som har prövat om lagen säger att vi inte kan 

ge det här uppdraget, så det tycker jag att vi borde göra. Annars är vi ju ganska 

bakbundna när vi sitter i fullmäktige och har idéer om byggnation. 

Det finns ingen som har rest frågan om det skulle vara ett befintligt bestånd som skulle 

byggas om. Vad man är intresserad av är att få ett gemensamt boende och att det är 

kooperativ hyresrätt. 

Men det byggs och ska byggas oerhört mycket i Lundby, och det är där de har sett sina 

möjligheter. Det är svårt att använda ett befintligt bostadsbestånd, för där bor det redan 

48(67)

människor, och vi har bostadsbrist, och det blir trögare på bostadsmarknaden. Det är 

inte så lätt att göra fritt ett hus med låt säga 15, 20 eller 50 lägenheter – vad vet jag. Det 

är så de har tänkt: det är lättare att från början bygga något som inte finns. 

Eva Ternegren (MP) 

Ordförande, ledamöter och övriga göteborgare! Jo, vi har ju länge haft det i vår budget, 

och även i årets budget står det att gemenskapsboende i nya eller befintliga fastigheter 

ska främjas. Ärligt talat har vi inte kommit jättelångt på den resan. Därför tyckte jag det 

var ett så väldigt bra förslag i motionen av Lena Malm, men jag blev lite besviken över 

svaret. 

Kooperativ hyresrätt är en bra form att använda om man vill främja gemenskapsboende. 

Det tillvaratar just fördelen med att vara en grupp som vill förvalta sitt boende själva 

och öka gemenskapen, utan att man därmed utnyttjar boendet för att göra personliga 

vinster eller spekulera i boendet. 

Jag tycker det skulle vara tråkigt om våra egna bostadsbolag inte skulle kunna ha 

uppdrag att bygga det. Vi kan ju mycket väl ta på oss att bygga vanliga hyresrätter, och 

jag kan inte se den stora skillnaden. 

Jag hoppas att svaret inte ska innebära att vi inte kan göra det i Framtiden och därmed 

överlämna åt den privata fastighetsmarknaden att serva dem som vill ha kooperativ 

hyresrätt. 


Herr ordförande, fullmäktige! Först vill jag tacka Lena Malm. Alla i detta fullmäktige 

som lägger förslag på ökad mångfald och fler bostäder i denna stad ska alltid 

applåderas. Tack för det! 

Sedan vill jag att ni noterar – jag såg att du hade gjort det – att fastighetsnämnden i full 

enighet har försökt att tillstyrka, med en liten brasklapp som sedan blev mer än en 

brasklapp när det gick igenom kommunstyrelsen. Notera fastighetsnämndens goda vilja. 

Slutligen får jag, herr ordförande, yrka bifall till Folkpartiets med flera yrkande i 



Lena talar väl för sin motion, och vi är ju i grunden alla intresserade. Eva var också inne 

på det. 

Det pågår en del snarlika delar i de kommunala bolagen, och vi har ett uppdrag som 

ligger hos fastighetsnämnden att jobba vidare med frågan. Sedan finns det ju den lilla 

passusen om lagstiftningen och vad som egentligen gäller. I och med att vi anser att det 

pågår ett sådant arbete har vi landat i att motionen är besvarad. 


Jättebra motion säger alla, och det säger jag med. Men jag tycker faktiskt att du är lite 

snäv där på slutet. ”Äldre i Lundby” står det. Jag tycker det ska byggas 

gemenskapsboenden både här och där, för både yngre och äldre och kanske till och med 

yngre och äldre i samma hus. Jag känner mig lite som Søren Kierkegaard inte kände sig 

– det är aldrig antingen eller, utan det är alltid både och. Både nya och gamla hus. Bygg 

om, bygg till och bygg nytt. Det finns ju inga sådana begränsningar. 

En svårighet är att få till stånd det som marknaden inte själv fixar, som Eva mycket 

riktigt sade. Den som vill bo i ett kooperativt boende är inte en marknadsaktör att 

jämföra med Skanska eller någon annan som ska bygga ett hus. Därför behöver man 

49(67)

hitta andra former, och det har vi börjat prata lite grann om i majoriteten i 

fastighetsnämnden. Hur kan man hitta sätt att möta de grupperna när de närmar sig och 

vill hitta nybyggnationer? 

Jag tror inte alls att det alltid måste vara Framtiden eller allmännyttan som står för de 

där byggena, utan det kan säkert finnas pigga och alerta privata byggföretag som kan 

klara det också. Från kommunen ska vi stå för att möta de här människorna. Det finns ju 

de som verkligen vill vara med i hela byggprocessen, där det är en del av poängen. Dem 

ska man möta på sitt sätt, och de som framför allt vill komma åt det gemensamma 

boendet ska man möta på deras sätt. Det finns en massa olika bo-ihop-grupper över hela 

stan, och det finns ett stort tryck på att fixa mer gemenskapsboenden. Jag hoppas att vi 

under mandatperioden ska klara av att se till att det blir fler. 

Lena Malm (S) 

Ja, Ulf, det är möjligt att det är snävt. Men det är så att arbetsgruppen jobbar i Lundby, 

och då kan man inte skriva en motion om att det ska ske över hela stan för då har jag ju 

inte mött den gruppens önskemål och behov, och det var med dem jag samtalade. Vi 

blev överens om att eftersom de känner att det är svårt att komma fram och svårt att få 

gehör för det de önskar och man inte vet vart man ska vända sig, är det klart att jag 

lägger en motion till fullmäktige kring frågan. Snävheten beror på att arbetsgruppen 

finns där, och det är där de vill bo även i sin ålderdom. 


Då får man väl säga att du har hjälpt både dem resten av göteborgarna, för nu har vi ju 

lyft frågan över hela staden. 

Mariya Voyvodova (S) 

Herr ordförande, fullmäktigeledamöter, göteborgare! Alla här i salen tycker att 

motionen är bra, och det tycker jag med. Lena väcker en viktig fråga. I höstas var jag på 

den första konferensen om gemenskapsboende här i Göteborg, som arrangerades av 

föreningen Under samma tak och Familjebostäder. Jo, Familjebostäder tittar på 

möjligheterna att bygga både i befintligt bestånd och i nybyggnation. De tittar på tre 

platser: Sannegården, Kyrkbyn och Fjällboparken. 

Problemet i dag är att det finns ett stort intresse inte bara bland äldre men också bland 

ungdomar och barnfamiljer att bo kollektivt – vilket förstås är bra – men det råder en 

brist på information hur stor den gruppen är. Det är en sak som vi bör fundera på. Hur 

når vi den gruppen på bättre sätt? 

Danmark är ett land som har kommit ganska långt när det gäller gemenskapsboende. 

Där har man lyckats kombinera byggandet med olika upplåtelseformer. Jag tänker till 

exempel på Centrala Älvstaden. Det är ett utmärkt tillfälle att bygga 

gemenskapsboenden. 

Jag vill också understryka att de rödgröna partierna har prioriterat frågan både i sin 

budget och i fastighetsnämnden lagt ett uppdrag att främja markanvisning när det gäller 

gemenskapsboenden, och det tycker jag att vi kommer ganska långt med. 

Marie Lindén (V) 

Herr ordförande, fullmäktige! Jag yrkar inte på någonting annat än det som 

kommunstyrelsen föreslår, men jag hade inte haft några som helst problem att bifalla 

den här motionen av Lena Malm, om kommunstyrelsen hade valt ett sådant svar. 

Både majoriteten och de blåa partierna har här hänvisat till vissa tvivelaktigheter i 

lagstiftningen och en osäkerhet kring tolkningen av den, och jag känner ibland att vi nog 

50(67)

måste våga pröva lagen. Vi måste vara modiga och utmana den för att få till stånd 

byggnation. Låt oss få det prövat! Det här kan vara ett sådant tillfälle att göra det. För 

min del hade det inte varit någon svårighet att bifalla den och våga ge konkreta uppdrag 

i den här frågan. Skulle vi få det emot oss får man väl backa hän – man behöver inte 

vara rädd i förväg! 

Som det är nu yrkar jag bifall till kommunstyrelsens förslag. 


Herr ordförande, fullmäktige! Jag är helt inne på det som Östen Carlson skrev. Nu sitter 

väl några Framtidenmänniskor här, som skulle kunna ta med sig till styrelsen att uppdra 

åt Framtidenkoncernen att ta reda på detta nu. Jag vet att Sabo jobbar stort med det här. 

Det är en ny lag och ingen vet riktigt, så man behöver nog ta ordentligt reda på vad som 

faktiskt gäller, så att man hittar sina gränser. 

Det kan hända att problemet sitter i just att fullmäktige ger uppdraget, för när det gäller 

affärsmässighet finns det inget som i sig är olönsamt med kooperativ. Det tror jag vi alla 

kan skriva under på. 

Per Berglund (S) 

Ordförande, fullmäktige! Jag ska fortsätta med denna något förvirrade diskussion. Jag 

tycker också att kommunstyrelsen har varit lite onödigt försiktig när man har yttrat sig 

över motionen – men jag bifaller förslaget ändå, naturligtvis. Oavsett detta verkar alla 

vara överens om att vi ska jobba vidare. Eva Ternegren, Marie och andra har sagt att det 

är en viktig fråga och att vi kanske inte ska vara så oroliga över de nya reglerna. 

Jag vill nämligen påpeka att Egnahemsbolaget, som ingår i Framtidenkoncernen, livligt 

har byggt 55+ bostadsrättföreningar under många år och just nu bygger föreningar för 

55+ i Ängerås – det finns några lägenheter kvar, om det är någon som är intresserad – 

och har inte hittat några formella problem med att bygga bostadsrätt i Framtidens regi. 

Det kan inte vara en så stor avvikelse från att bygga kooperativ hyresrätt heller, så jag 

förstår inte riktigt de formella problemen. 

Men det verkar som om alla ändå är fullständigt överens, i den här något förvirrade 

diskussionen, om att vi ska fortsätta med detta trots det kommunstyrelsen skriver. 

Lena Malm (S) 

Ordförande, fullmäktige! Jag är väldigt glad att det har blivit en debatt kring den här 

frågan och att vi har uppmärksammat kooperativa hyresrätter för alla göteborgare, men i 

synnerhet för den här arbetsgruppen. Jag tänker inte yrka på någonting annat än det 

kommunstyrelsen har fattat beslut om, men jag känner att vi kommer att ta några kliv 

framåt när det gäller kooperativa hyresrätter och jag hoppas att min arbetsgrupp, om jag 

lämnar namnen, kommer att vara med i arbetet. 

§ 20 Motion av Emilie Lotterberg (M) och Joakim Olinder (M) avseende 

möjligheten att låta hamnverksamheten vara en del av blandstaden 

Joakim Olinder (M) 

Ordförande, presidium, fullmäktigeledamöter, åhörare och radiolyssnare! Jag vill till en 

början tacka för behandlingen av Emilies och min motion. Besvarandet är mer välvilligt 

än de flesta remissinstanser – det vill jag tacka lite extra för. 

51(67)

Jag är dock väldigt nyfiken på hur majoriteten i kommunstyrelsen kan motivera ett 

besvarande utifrån stadsbyggnadskontorets yttrande, som faktiskt ville avslå i väntan på 

Centrala Älvstaden. Jag frågade därför en tjänsteman på stadsbyggnadskontoret i 

december, om utredningen hade påbörjats. Ett besvarande innebär ju att det faktiskt är 

ett påbörjat arbete och att det är därför det inte bifalls. Svaret jag fick var nej – och det 

kommer inte att påbörjas innan Centrala Älvstaden är klar med sitt arbete. 

Bakgrunden till motionen är att starta en bred utredning av vilka möjligheter vi har att 

kombinera hamnverksamheten vid Masthuggskajen med stadsutveckling. Denna 

utredning bör ju genomföras innan eventuella avtal för platsen förlängs eller sägs upp, 

då det kan vara en gyllene medelväg som kan kombinera det bästa av två världar. Vi vill 

med motionen visa upp möjligheten att kombinera värnandet av vår stolta historia som 

hamnstad med stadsutveckling. 

Eftersom majoritetens besvarande i KS hänvisar till en skrift som avstyrker blir jag lite 

orolig. Är det verkligen ett besvarande? Pågår det någon utredning? Jag skulle gärna 

vilja veta det, eftersom stadsbyggnadskontoret i december, efter att KS tagit ställning, 

alltså inte kände till att någon utredning hade påbörjats. 

Jag anser därför att ett bifall är enda möjligheten att få i gång en utredning innan det är 

för sent. Även om Hamnen såg komplexitet i intentionen välkomnade man en utredning. 

Jag tror att vi i en utredning kan få många kloka och smarta inspel, som kan förverkliga 

en långsiktig lösning där hamn och stadsutveckling samsas. Därför yrkar jag liksom 

Alliansen gjorde i KS bifall till motionen enligt Göteborgs Hamns yttrande. 


Ja, motionärerna tar upp många viktiga frågor, det måste man hålla med om. Nu har vi 

ju gjort det här programmet för Norra Masthugget, och det kommer upp under våren. 

Under remissförfarandet har vi fått en massa inspel i vad man tycker om etablering av 

Stena där. 

Det viktigaste för mig när vi tittar på detta är egentligen att vi inte bygger fast oss i 

någon del. Det finns ju en liten detalj: vi har inte insyn i Stenas affärsverksamhet. 

Bygger vi upp en jättestor anläggning här med undergångar – hur länge blir de kvar? 

Inte för att det i dag finns något som pekar på att de ska lämna, men de kan ju inte säga 

att de är kvar om 20 år. 

Sedan har vi det arbete som har gjorts i Centrala Älvstaden där man tittar på 

överdäckning och att gräva ner leden, och i det ligger också att ha diskussioner med 

Stena. Vad händer där? Det finns saker som är besvärande. Det finns regler om 

skyddsavstånd för sådan här verksamhet, och det finns aspekter med tanke på terrorism 

och sådant. 

Detta pågår, och därför vill jag yrka bifall till kommunstyrelsens förslag. 


Tack så mycket. Det är ett intressant ställningstagande att Mats står här och talar för ett 

besvarande, när han i byggnadsnämnden faktiskt yrkade på avslag av motionen. 

När han nu tar upp situationen kring Stena är frågan hur han ska få reda på hur det 

ligger till där utan att vi startar en utredning. Det är faktiskt så att i det program som 

Mats hänvisar till utesluter man själva Stenaområdet och säger att det där är för framtida 

utredning, det vill säga att den frågan inte utreds nu. Då pågår det ju inte något 

utredningsarbete! Jag tycker vi ska starta en utredning nu, så därför yrkar jag bifall till 

motionen igen. 

52(67)


Ja, det är olika roller man har i byggnadsnämnd och i kommunstyrelse, naturligtvis. 

Centrala Älvstaden ligger under kommunstyrelsen, och det är där man har hållit på med 

detta. Det är därför det blir skillnad. Jag yrkar fortfarande bifall till kommunstyrelsens 

förslag. 

Kjell Björkqvist (FP) 

Ordförande, fullmäktige! Det är en väldigt bra motion tycker jag, i rätt läge. Motionen 

tar upp en aktuell fråga: Hur ska vi använda Masthuggskajen i framtiden? Programmet 

för Norra Masthugget tar upp de tankegångar som motionen för fram. 

Byggnadsnämnden säger också i sitt svar att idéerna till stora delar överensstämmer 

med det som diskuteras i programmet. Hamnen är positiv till att kommunstyrelsen 

tillsammans med berörda nämnder utreder möjligheterna som motionen pekar på. 

Vi i Folkpartiet menar att det är viktigt att utreda förutsättningarna nu enligt motionens 

idéer och i samband med att vi behandlar programmet för Norra Masthugget. Det är nu 

och inte sedan, när det nya avtalet med Stena ska förhandlas fram som frågorna ska upp 

på bordet – inte när programmet är antaget. Naturligtvis ska dessa frågor behandlas 

samtidigt. 

Samtidigt diskuteras en annan stor knäckfråga, som vi alla vet: Ska vi gräva ner leden, 

eller ska vi höja upp den, ska vi däcka över den? Någonting måste göras för att komma 

ner till vattnet, och gör vi det inte nu så har vi glömt de frågorna framöver. 

När Mats talar tycker jag ändå att vi ligger relativt nära varandra. Det de inte vill 

egentligen är att gå på det förslag som Jonas Ransgård hade i kommunstyrelsen, att låta 

utreda direkt. Men utreder vi inte de ytorna som är runt Stena i dag så kommer det att 

ligga som en sten runt halsen på oss allihop, för då vet vi inte vad som kommer att 

hända. Vi vet alla att vi inte kan skjuta frågan framför oss. Stenas framtid är en svår 

fråga, men vi måste ju ta tag i den någon gång. Vi kan inte bara låta hela det området 

vara vitt och inte göra någonting över huvud taget, för då blir det ingenting med Norra 

Masthugget. Då händer inget av det som vi vill ska hända – att komma nära vattnet, 

göra nya miljöer, bygga mycket bostäder, se till att få en ny miljö där staden lever på ett 

helt annat sätt. 

Så tänk om, och gör det nu! Det som ska göras ska göras nu, inte sedan! Bifall till Jonas 

Ransgårds yrkande i kommunstyrelsen. 


Jag vill börja med att yrka bifall till kommunstyrelsens förslag. 

Den borgerliga gruppen i kommunstyrelsen yrkade bifall med hänvisning till Göteborgs 

Hamn. Ärendet har inte ens behandlats politiskt, utan tjänstemännen har yttrat sig och 

hänvisar till programmet för Norra Masthugget från 2009. Det har hänt en del sedan 

dess. 

Men det var inte därför jag begärde ordet. Det är en sympatisk motion, men att bifalla 

motionen borde inte vara möjligt i dagsläget, när ett visionsarbete för Centrala 

Älvstaden inte är färdigt. Centrala Älvstaden jobbar med en strategi för sjöfart, färje- 

och kryssningstrafik. Strategin har belyst dessa frågor på olika sätt. Den bild som växer 

fram i strategin är att sjöfarten i dess olika former bidrar till att förstärka Göteborg som 

en hamnstad och utveckla även området kring Norra Masthugget. Arbetet har samtidigt 

visat på de olika konflikter och möjligheter som kan uppstå på vägen, och det arbetet är 

53(67)

som Mats sade inte riktigt färdigt. Kommunstyrelsen kommer att fatta beslut i maj. 

Kommunstyrelsen kommer också, tror jag, att behandla den här strategin nästa onsdag. 


Det är intressant att ni hänvisar till arbetet med Centrala Älvstaden. På många 

byggnadsnämndsmöten dyker det upp ärenden som är inom Centrala Älvstadsområdet, 

och då går det att köra dem – av någon outgrundlig anledning. Det verkar vara så att när 

ni känner att det går att köra trots att Centrala Älvstaden inte är klara så kör vi, annars 

gör vi det inte. Det finns ingen konsekvent linje där. 

Varför går det inte att köra detta, så att utredningen har en chans att bli klar i tid innan 

några avtal är påskrivna eller rivna? 


Joakim, jag tycker att det här är en intressant motion och många säger att den är jättebra. 

Jag tycker mig se en del brister – konstigt, va? 

Att ”uppdra åt kommunstyrelsen att tillsammans med berörda nämnder utreda 

möjligheterna att i enlighet med motionens intentioner gräva ner angörings- och 

omlastningsytan” – det är inte att utreda vad man ska göra med kajområdet, utan det är 

att göra en ingenjörsmässig beräkning: går det bra eller inte? 

Jag tycker att det vore mer intressant, om man vill utreda någonting, att i så fall utreda 

hur man på bästa sätt använder Masthuggskajen. Kanske att man inte ska ha någon 

Stenabåt där? Kanske att man ska ha mer båtar där? Kanske är det, som jag ser det, 

biltrafiken till och från hamn- och kajområdet som är den stora miljöbelastningen och 

det stora barriärproblemet för Masthugget och Majorna? Det kommer man inte åt 

genom att gräva ner just där bilarna angör, för de ska ju både dit och upp i båten på 

något sätt. Som Mats påpekar finns det en massa regler runt hur man har färjebåtar 

liggande, med krav på stängsel och annat. 

Med det här begränsade utredningsuppdraget kommer man inte så långt, utan jag skulle 

tro att man i så fall behöver titta mycket bredare och öppnare på vad vi gör med den här 

biten, som du mycket riktigt påpekar inte ingår i planen för Norra Masthugget. Det 

måste vi titta på så småningom, så klart, det håller jag med dig om. 

§ 21 Motion av Theo Papaioannou (VägV) m fl om att lyfta fram det förstärkta 

folkinitiativet 


Herr ordförande, fullmäktige! Redan 1894 föreslogs folkinitiativ för att stärka 

direktdemokratin. Trots ett gediget arbete med att införa direktdemokratiska inslag har 

det gått oerhört trögt i Sverige. Socialdemokraterna var en av de främsta förespråkarna 

innan sitt långa maktinnehav under 1900-talet. När ansträngningar äntligen 1990 

gjordes för att införa det begränsade folkinitiativet, kanske Thage G Petersons uttalande 

inte var så konstigt: ”illa genomtänkt och kan innebära en stor risk för urholkning av 

den representativa demokratin”. 

I dag tar vi inte ett steg framåt för medborgarnas inflytande över politiken i Göteborg. 

Nej, i stället tar vi ett steg tillbaka, då både den rödgröna majoriteten och Alliansen 

bland annat säger: Givetvis ska vi informera medborgaren om sin lagliga rätt att väcka 

folkinitiativ, men att ge medborgarna några som helst verktyg för att utöva sin lagliga 

rätt, det är inte att tänka på. De rödgröna och Alliansen anser att folkinitiativet kan 

hanteras inom stadsledningskontorets nuvarande organisation, därför är en parallell 

54(67)

organisation för folkinitiativ inte önskvärd. Tvärtom bör folkinitiativ hanteras på 

likvärdigt sätt som andra förslag i den demokratiska beredningsprocessen, som till 

exempel i stadsdelsnämnderna, som medborgardialog. 

Innan Vägvalet blev ett parti försökte vi göra vår röst hörd hos Göteborgs politiker. Hur 

då? Jo, via e-post, telefon, brev, bloggar, tidningar – you name it. Vi kan säga att den 

processen fungerade inte så där jättebra! 

När vi nu föreslår ett forum där medborgaren kan diskutera med politiker och 

tjänstemän, så avslår ni detta med hänvisning till att det ska hanteras inom ramen av 

partiarbete. Då ställer jag följande fråga: Varför denna rädsla? Är vi inte här för 

medborgaren? Och varför skulle inte medborgaren kunna vara delaktig? Varför 

förespråkar ni det öppna Göteborg, om ni stänger det? 

Ord som delaktighet, öppenhet och transparens är således bara tomma ord. Ni vill ha ett 

öppnare samhälle, fast helst med villkor, i stället för att släppa in medborgarna fullt ut i 

dialogen. Återkommande diskussioner finns om ointresset för politiken hos till exempel 

våra unga, men nu när tillfället ges rycker ni i stället undan mattan. 

I dag drivs man inte enbart av ideologiska skäl utan av hjärtefrågor. Är det då fel att 

dessa drivs av enskilda medborgare? Vi tror inte det. Det kan till och med bli bättre. 

I våras röstades Vägvalets motion om folkomröstning ner i samma rum som vi sitter i i 

dag, och i dag är ni på väg att rösta ner möjligheten att få delaktiga medborgare; i det 

öppna Göteborg, i det transparenta Göteborg, i det mångkulturella Göteborg, i det 

barnvänliga Göteborg – jag säger bara: Ett sånt kvalificerat skitsnack! Det finns ingen 

vilja att öppna Göteborg. 

I Falun har man dock tagit lagen på allvar och där bereder man nu vägen för en 

deltagardemokratisk infrastruktur. Faluns kommunfullmäktige har satt upp som mål att 

göra Falun bäst på medborgardialog. Där gör man även allvar av Vägvalets två punkter 

som organisation och forum. 

Avslutningsvis har vi ett parti representerat i Göteborgs kommunfullmäktige som man 

förväntar sig mer av i denna fråga, och det är Miljöpartiet, med sina främsta ideologiska 

begrepp direktdemokrati och folkomröstning. Peter Eriksson, före detta språkrör för 

Miljöpartiet, är initiativtagare till, förespråkare för och har medverkat i arbetet med den 

nya grundlagen för det förstärkta folkinitiativet. I Göteborg verkar Miljöpartiet ha en 

helt annan syn på hur man ska leda medborgarna – det är väl utan delaktighet då. Tyvärr 

delar även övriga partier denna syn, vilket är beklagligt. 

Jag yrkar bifall till Vägvalets motion. 


Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget från de rödgröna partierna i 


Det är ett år sedan den nya lagen om förstärkt folkinitiativ trädde i kraft. Den nya lagen 

ska ge medborgarna ännu större möjligheter att agera mellan valen. 

Det finns många sätt att stärka medborgarnas delaktighet och engagemang, och ett 

folkinitiativ är ett av de verktygen i det demokratiska arbetet. Jag tycker att det är bra, 

och jag tycker att motionen också är bra. Det finns också många goda exempel på 

sådant som görs här i Göteborg för att förstärka den lokala demokratin, och jag vill lyfta 

fram några. 

Medborgardialogen är en viktig aspekt. Jag tänker på stadsdelsnämndernas förstärkta 

inflytande rörande stadsplanering såsom byggnation, trafik, park och natur. 

55(67)

Medborgarpanelen i dåvarande stadsdelsnämnden i Lärjedalen var ett bra exempel. 

Medborgardialogen med Centrala Älvstaden är ett annat exempel där projektet 

involverade både gamla och unga. 

Våra barn är med i allt vi gör i staden – hur vi bygger och planerar vår stad sker med 

barnen. När Hjulet rullar vidare till Liseberg blir det stadens barn som via 

kulturförvaltningen får komma med idéer om hur platsen ska se ut. 

Stadsbyggnadskontoret genom planprocessen och de olika skedena i den vänder sig 

direkt till folket, vilket också sedan ger ett bättre underlag till politikerna att fatta beslut. 

Det finns många sätt att ge medborgarna möjlighet att påverka den politiska agendan. 

När jag var ledamot i stadsdelsnämnden Frölunda hade vi ett demokratiråd, och det 

fungerade alldeles utmärkt för att kunna nå medborgarna. 

Jag vill också lyfta ungdomsråden. Där har vi jobb att göra för att mera kunna involvera 

våra ungdomar. Jag tänker på Ungdomsfullmäktige, där ungdomarna får möjligheten att 

kommunicera med kommunens nämnder, styrelser, bolag och förvaltningar. De gör 

faktiskt ett aktivt arbete för att väcka frågor som berör barn och ungdomar. Jag tänker 

på E2020 och den sociala dimensionen i arbetet med Centrala Älvstaden, som kommer 

att utgöra ett viktigt inslag i arbetet med socialt hållbar stadsutveckling. 

Vi lever i en tid då e-samhället utvecklas och etableras, och jag tror på att satsningar 

som sociala medier, interaktivitet, elektronisk medborgarpanel eller varför inte chatt 

med politikerna faktiskt kan göra mycket för att utveckla just den lokala demokratin. 

Slutligen: Det finns många platser för den levande demokratin, exempelvis hemma vid 

köksborden, i skolsalen eller i tidningsartiklar – till och med i Ny Tid, ETC eller Fria 

Tidningen – radioprogram och så vidare. Demokratin blir levande där människor pratar 

om gemensamma problem och letar efter goda lösningar. 

Bifall till kommunstyrelsens förslag. 


Herr ordförande, fullmäktige! Medborgardialogen är någonting vi slår hårt för. Det vi 

ser nu i till exempel Angered är att det uppenbart inte funkar. De som där har varit med 

i dialogen om skolornas diskussion har inte fått gehör för sina frågor över huvud taget. 

Det satt man senast i radio och sade: Ja, man har lyssnat – men vad hände sedan då? Det 

är liksom inte en envägskommunikation, utan man måste också lyssna på folk och ta till 

sig det de säger. Det måste vara nåbart för folk att nå fram till politikerna och få svar på 

sina frågor. Jag står här med erfarenheten att det inte funkar. Därför valde vi att göra 

Vägvalet till ett parti och komma in här för att säga vår åsikt, men det ska inte behöva 

gå så långt. Som enkel medborgare ska vi kunna nå fram och få vår röst hörd. 

I praktiken funkar det inte, och där måste vi nog jobba ännu mer och ännu bättre. Därför 

är det lite dumt att ta bort organisationen och forumet, som även behövs för att 

medborgarna ska kunna fullfölja ett folkinitiativ. Det är ett ganska tufft jobb, och då ska 

man ha hjälp. Det står också i propositionen att man ska inrätta de här instanserna. 

Eva Ternegren (MP) 

Jag tycker det är positivt att frågan om det förstärkta folkinitiativet lyfts upp och 

uppmärksammas, som ni gör i denna motion. Men jag tycker också att förslaget till 

beslut är väl avvägt, på det sättet att det tar fasta på det viktiga: att utreda hur 

kommunen på bästa sätt kan lyfta fram och kommunicera möjligheten till medborgarna. 

Det känns däremot överflödigt att bygga nya forum för just denna fråga – det finns 

56(67)

edan etablerade sätt att mötas. Du föreslår att det är just för det förstärkta folkinitiativet 

som vi ska bygga nya forum, uppfattar jag. 

Precis som Mariya vill jag också lyfta fram i det här sammanhanget att det här kanske 

ändå inte är det viktigaste instrumentet som kommer att användas för att utveckla den 

lokala demokratin. Det är inte så ofta som 10 % av de röstberättigade kommer att samla 

sig kring ett krav på folkomröstning, och därför är det ju bra att vi har andra 

möjligheter, precis som du har pratat om, för medborgarna att göra sig hörda genom 

medborgardialoger, samråd, olika typer av brukarråd, samhällsutvecklingsråd som vi 

har börjat inrätta i många stadsdelar, möjligheten att lägga medborgarförslag, öppna 

möten och fokusgrupper i olika aktuella frågor. Självklart måste vi fortsätta utveckla 

det, och det finns säkert ingen gräns för hur långtt man kan nå. Men nu handlar det om 

det förstärkta folkinitiativet, och det är det vi besvarar. 

Du säger att det inte fungerar med medborgardialogen. Jag var själv senast i förrgår på 

ett möte för föräldrar i Västra Göteborg om förslag till förändring av organisation för en 

skola. Det kom 60 föräldrar, och alla var jättenöjda med förslaget när de gick därifrån 

och till och med applåderade. Så ibland funkar det i alla fall! 


Herr ordförande! Öppenhet och möjligheter för medborgarna att vara med i den 

demokratiska processen är oerhört viktigt, det är någonting som vi liberaler alltid har 

arbetat för. Bland annat har vi ju varit väldigt aktiva när det gäller att öppna upp 

stadsdelsnämndernas möten för medborgarna. 

Som flera har sagt kan delaktighet ske på många olika sätt, och folkomröstningar är bara 

en del i det hela. Vi tycker det är viktigt att informera om detta instrument som finns. 

Det görs också på kommunens hemsida, och det är bra. 

Men att gå vidare och utreda detta mer och att skapa en särskild organisation är en helt 

onödig överbyggnad för att uppnå medborgardemokrati. 


Ordförande, fullmäktige! Det förstärkta folkinitiativet är i första hand ett verktyg för 

medborgarna att ta upp nya frågor och lägga egna förslag. Sannolikt kommer färre 

folkinitiativ att väckas om staden har en aktiv dialog med medborgarna och 

kontinuerligt hämtar in göteborgarnas synpunkter. 

Det är ju så att stadsledningskontoret har fått ett uppdrag, som det står i handlingarna, 

att utreda hur det förstärkta folkinitiativet kan lyftas fram och informeras till 

medborgarna i Göteborgs Stad. Dessutom har stadsledningskontoret ju i samband med 

beslutet om den nya SDN-organisationen fått i uppdrag fått i uppdrag att utarbeta ett 

förslag till hur det demokratiska uppdraget kan fördjupas. 

Nu råkar det vara så att jag och Mats Arnsmar är ansvariga från kommunstyrelsens sida 

tillsammans med stadsledningskontoret för att utarbeta det här, och vi har fått tre 

uppdrag. Dels gäller det stadsplaneringen, hur stadsdelsnämnderna kan få mer 

inflytande, medborgardialog samt e-demokrati. Tanken är att det ska komma ett förslag 

till kommunstyrelsen strax efter sommaren, som senare ska komma upp här i 

kommunfullmäktige. Så vi tycker inte heller att det behövs någon särskild utredning av 

frågorna, inte heller någon särskild organisation för att hantera detta, utan det kan 

ombesörjas av stadsledningskontoret med befintliga resurser. 

Därmed yrkar jag bifall till Alliansens förslag i kommunstyrelsen. 

57(67)


Ordförande, kommunfullmäktige! Jag begärde ordet när Theo pratade och hänvisade till 

Angered. Jag tror att det var den diskussion som har varit om Angereds skolor som du 

tänkte på. Sedan såg jag att Roger Björn, som säkert kan detta bättre än jag, begärde 

ordet, och jag kan tänka mig att det gäller samma sak. 

Det kan ju inte vara så att man tror att bara för att man bjuder in till offentliga möten 

och har en dialog så blir alla överens. Så är det ju inte, utan jag är övertygad om att 

stadsdelsnämnden i Angered, där man så småningom fattade beslut om att stänga en 

skola eller två skolor, i tisdags om jag förstår rätt, kunde ha haft hur många dialoger 

som helst – de föräldrarna och de barnen kommer aldrig att tycka att politikerna gör rätt. 

För dem som tycker att just de skolorna är fantastiskt bra kvittar det hur länge man för 

en diskussion därför att de tycker att de skolorna ska inte stängas. Ofta är dessutom så 

att man uttrycker: Stäng vilka skolor som helst, bara inte den där mitt barn går! 

Jag ville säga det, för just i den frågan vet jag, eftersom jag har följt den så noga, att 

man verkligen har haft medborgardialog inför det beslut som togs i tisdags. 


Ja, vi har haft en ganska krånglig debatt där uppe i Angered angående skolorna. Jag vill 

bara säga en del saker om hur det går till med medborgardialog. 

Vi har fått 250–300 mejl i veckan. Jag har svarat på samtliga, men jag kan inte gå in och 

diskutera med varje enskild människa. Vi har haft fyra stadsdelsnämndsmöten med 200 

deltagare i varje, det är cirka 800. Vi har varit ute och besökt alla skolor som vi har 

blivit inbjudna till, och det är ganska många. Jag är säker på att Socialdemokraterna och 

de övriga också har varit inbjudna till olika skolor, så det har funnits politiker där. I våra 

egna föreningar har vi lärare som är anställda i skolor, och vi får även information den 

vägen. Så kom inte och säg att vi inte har skaffat oss information från medborgarna – då 

vet du inte vad du pratar om! 

Vi har upplevt det på många olika sätt. I veckan var jag på Lärarförbundet och talade 

inför 40 lärare som ville ställa frågor. Och så vidare, och så vidare, vi har ganska 

mycket. Det skulle vara intressant om du fick följa en sådan debatt så att du får se vad 

det innebär, det du säger. Nog genomför vi en hel mängd sådana saker. 

Däremot är det ju så att den här frågan är oerhört komplicerad. Även politiker har egna 

barn i skolorna, de har grannar från skolorna, de kanske arbetar i skolorna. Men vi har 

fått den information som vi behöver, politikerna har fått det genom att ställa frågor till 

förvaltningen, och har fått det belyst så vi har ett ganska bra underlag när vi fattar 

beslut. 

Att vi sedan inte tycker likadant i allt är en sak för sig, men vi har väldigt många 

medborgare som menar: Får inte jag som jag vill så är det fel, då är inte jag rätt 

informerad. Den attityden har vi också mött på många ställen. För alla som inte får som 

de vill är det vi politiker som har gjort fel då. 

Jag minns när Frank och jag för många år sedan var i en annan skola i Angered, som var 

helt kass – ända tills vi var tvungna att fatta beslutet att lägga ner den. Jag tror det tog 

mindre än en minut, så var det plötsligt världens bästa skola! 

Det är inte alla gånger lätt att föra medborgardialoger. Det är också en stor fråga när i 

processen medborgardialogen ska komma in. Ska det vara under tiden förvaltningen tar 

fram ett tjänsteförslag, ska det vara när tjänsteförslaget ligger, eller när ska den komma 

in i processen? Vi har använt flera metoder, och jag är fortfarande i dagens läge inte 

beredd att säga när medborgardialogen är som bäst. Har förvaltningen varit ute på 

skolorna och ställt frågor för att kunna ta fram ett förslag, ja då fick de klagomål på 

58(67)

många ställen. Jag vet inte exakt hur det gick till, men jag vet att de har varit ute på 

skolorna. ”Vi fick ju inte igenom det vi hade tänkt oss och det vi pratade om!” säger 

man när förvaltningen lägger fram sin slutsats. 

När medborgardialogen ska komma in och vad den ska handla om i de olika frågorna, 

det är en svår nöt att knäcka! 


Herr ordförande, fullmäktige! Nu var det inte jag som började prata om 

medborgardialogen, utan jag tror det började med Mariya där borta, och därför 

reflekterade jag över hur det har varit. 

Det är klart att ni har ett jättejobbigt arbete ute i Angered att ta emot alla åsikter och så, 

men det kan ju inte vara så att ni alltid har rätt. Vad händer när medborgaren känner att 

han har rätt? 

Vi har ett praktexempel i Göteborg, där vi vet att opinionen inte är för trängselskatten, 

när det kom in ett antal namnunderskrifter enligt lagen som förelåg då. Vad gjorde man? 

Jo, man röstade ner det. Var fanns medborgardialogen då? Var fanns 

medborgardialogen innan Vägvalet kom in i det här rummet? Det existerade inte. Det är 

ju knappt så det existerar nu i vissa frågor. 

Du ska inte vrida och vända på hela diskussionen heller. 

Om man tittar på folkinitiativet som ett verktyg så är det, om vi ska prata om olika 

sidor, faktiskt Alliansens regering som har verkat för att det ska komma fram. När det 

nu finns måste vi väl också tillämpa det – varför har vi annars över huvud taget 

lagstadgat det? Det är också en fråga. 

Du resonerar om när medborgardialogen ska komma in och inte komma in. Men då är 

väl ett forum ett ypperligt sätt att diskutera mellan politiker, tjänstemän och 

medborgare! Hur diskuterar ni de frågorna i dag, när medborgardialogen ska komma in? 

Det går ju inte att undvika att situationen i Angered var kaotisk emellanåt, när man inte 

tyckte att man blev hörd. Annars hade det aldrig kommit upp någon debatt, om alla var 

överens. Det är klart att man inte var överens. Jag förstår inte det där riktigt. 

Men för att återgå till folkinitiativet – här är en handbok. Börja med att läsa den! Den 

återkopplar allting till hur den nya lagen är tänkt. Här finns ytterligare ett exempel från 

Falun där man tillämpar detta. Jag återkommer. 


Ordförande, kommunfullmäktige! Jag ska sluta tjôta om detta, men Theo säger att 

medborgarna inte blir hörda. Jag har inte hört att någon har sagt att de inte blir hörda. 

Däremot fattar inte politikerna beslut så som medborgarna i det här fallet ville, de som 

var och demonstrerade. De tyckte att politikerna fattade fel beslut, de som fattade det 

beslutet. Jag har inte hört någon säga: ”Det är ingen som har hört på oss”. 


Herr ordförande, fullmäktige! Jag ska väl inte gå i polemik om Angered – jag tror att jag 

har hört på radio att man inte har blivit hörd, men okej. 

Medan vi sitter här nu är det så att man på EU-nivå introducerar medborgarinitiativet. 

Just i dag kom den sajten, gå in och kolla på den! Här står klart och tydligt hur man 

börjar för att få till ett initiativ. Det räcker inte att säga att vi har den lagliga rätten, du 

måste också ge verktyg för att någon ska kunna utnyttja den. Skaffa information, bilda 

en medborgarkommitté, registrera initiativet, kontroll av namninsamlingen, 

namninsamling på papper, kontroll av stödförklaringar, lämna initiativet, och 

59(67)

Kommissionens prövning ska göras. Det är sådan information man ska gå ut med. Man 

måste ju vägleda medborgarna så att de kan göra detta och fullgöra sin lagliga rätt. Det 

är det motionen går ut på. 

Därför är det onödigt, menar jag, att förkasta de andra två att-satserna, att införa 

organisationen och forumet. Den organisation vi har i dag hanterar inte folkinitiativet så 

som det är lagstadgat. 

§ 22 Stadsrevisionens rapportsammandrag: Ramavtalstrohet samt styrning och 

uppföljning av ingångna avtal 

Lars Bergsten, stadsrevisionens ordförande 

Herr ordförande, kommunfullmäktige! När ärendet bordlades på sammanträdet före jul 

gav jag en sammanfattning av ärendet. Ju gör jag en sammanfattning av 

sammanfattningen – det blir alltså relativt kort. Rapporten finns som vanligt i sin helhet 

på vår hemsida under portalen goteborg.se/stadsrevisionen. 

Två saker: 1. Avtalstroheten inom städområdet i hela koncernen. 2. Sex utvalda 

områden där vi granskar styrning och uppföljning av de ingångna avtalen. 

Städbranschen är en känslig bransch, det är det inte bara stadsrevisionen som tycker. 

Skatteverket, branschorganisationer säger detsamma. Det förekommer svartjobb och 

andra problem. 

Avtalstroheten finner vi anmärkningsvärt låg, endast 42 % av den totala volymen i 

kronor sker genom avrop från befintliga avtal. Här finns ett klart förbättringsområde, 

eftersom stadens upphandlingspolicy säger mycket tydligt att man ska utnyttja de avtal 

som har gjorts av Upphandlingsbolaget. 

Styrning och uppföljning av ingångna avtal sönderfaller i tre delar. Ingångna avtal mot 

avrop från Upphandlingsbolagets avtal fungerar bra, styrning och uppföljning av avtal 

där man använder Upphandlingsbolagets lista – det finns ju 17 stycken som har avtal 

med kommunen – mindre bra. Man snickrar ihop egna avtal mot en avtalspartner som i 

och för sig är granskad av Upphandlingsbolaget så att de så att säga har rent mjöl i 

påsen, men man glömmer då ofta väsentliga saker. Man glömmer att reglera huruvida 

detta avtal får säljas vidare. Man glömmer att reglera huruvida man får ha en 

underleverantör eller ej. Skriver man inte in detta så är det ur laglig synpunkt fritt fram 

att sälja det vidare eller att låta en underleverantör sköta hela jobbet. 

Den tredje varianten, med direktupphandling av sådana entreprenörer som inte har avtal 

med Göteborgs kommun, uppvisar samma brister som jag nämnde nyss, förutom att rätt 

förvaltningar och bolag rätt generellt glömmer den undersökningsplikt som de då har. 

Eftersom de här entreprenörerna inte är granskade av Upphandlingsbolaget, om de har 

rent mjöl i påsen, tar respektive nämnd eller bolagsstyrelse på'sej ansvaret att granska 

dessa. Det finner vi ytterst sällan att det är gjort, och är det gjort så är det inte 

dokumenterat. 

Här finns klara förbättringsområden på alla tre punkterna. 

Anders Sundberg (M) 

Herr ordförande, ledamöter! Jag sitter ju med i Upphandlingsbolagets styrelse 

tillsammans med några fler ledamöter i detta rum, bland andra Ann-Sofie Hermansson. 

Jag har några synpunkter i samband med den här rapporten som kanske kan vara 

intressanta att höra. 

60(67)

År 2010 infördes nya regler i upphandlingslagstiftningen. De omfattar bland annat nya 

rättsmedelsdirektiv, ogiltighetsförklaring av avtal, införande av upphandlingsskade 

avgift samt införande av så kallade inköpscentraler. Konsekvenserna för staden är bland 

annat en ökad skadeståndsrisk, om inte de här lagkraven uppfylls. 

Med andra ord kommer kompetens- och resursfrågorna när det gäller upphandling att bli 

ytterligare viktigare. 

Sammanfattningsvis kan man säga att det inte har blivit några förenklingar utan att det 

snarare har blivit mer komplext att upphandla, men framför allt drabbas beställarledet – 

alltså vi i kommunala förvaltningar och bolag, av den nya lagstiftningen, vilket innebär 

att det finns ett mycket stort kompetens- och informationsbehov inom samtliga 

verksamheter. 

Den här rapporten, som är gjord av Upphandlingsbolaget tillsammans med ett 

konsultbolag, Accenture, visar att det finns mycket stora effektiviseringsmöjligheter för 

Göteborgs Stad genom en ökad samordning och bättre uppföljning och styrning. 

Göteborgs Stad köper årligen varor och tjänster från över 18 800 externa leverantörer, 

och värdet är över 20 miljarder. Av detta hanteras endast 3 miljarder av 

Upphandlingsbolaget. En grov uppskattning som vi har gjort i Upphandlingsbolaget är 

att det finns en effektiviseringspotential här som är ganska stor, minst 5–10 %. Jag tror 

också att fler samordningsformer än enbart ramavtal är nödvändigt för att uppnå ett 

bättre resultat. Det är alldeles uppenbart att det här är fråga om väldigt stora summor, 

förmodligen i miljardklassen, och talar vi exempelvis om en besparing på 2 miljarder så 

kan vi översätta det till nästan 2 000 anställda i kommunen. 

Analysen visar att staden har många leverantörer med liten volym, cirka 40 % av 

leverantörerna levererar för mindre än 10 000 kronor per år. Även andelen små fakturor 

var hög, vilket tyder på en hög administrativ belastning för staden. Resultatet av den här 

analysen tyder på stora outforskade inköpsområden såväl inom befintliga som ännu ej 

existerande ramavtalsområden, och som vår revisor sade utnyttjas många av ramavtalen 

inte fullt ut. 

Ett skrämmande exempel är området kontorsmaterial, där det finns cirka 15 ramavtal 

med ungefär lika många leverantörer. De priser som har förhandlats fram i de avtalen är 

extremt låga jämfört med gängse pris på marknaden, speciellt på varor med stor 

efterfrågan. Ändå anlitas närmare 2 000 externa leverantörer – vilket förutom att ge 

högre varupriser också sannolikt innebär en ökad administration och ytterligare 

transporter. 

De stora inköpsområdena är däremot byggtjänster, utbildningstjänster samt 

samhällsservice, som utgör nästan hälften av den totala inköpsvolymen för Göteborgs 

Stad. 

Totalt har nästan 4 miljoner för 2010 analyserats, så det är en väldigt stor rapport. 

Upphandlingsbolaget har genomfört denna analys för att ta reda på stadens 

inköpsområden. Resultatet ska vara ett underlag till bolagets fortsatta arbete med att 

dimensionera och utveckla sin organisation och för att bättre möta stadens behov av 

bolagets tjänster. 

Jag vill avslutningsvis säga detta. Jag har inget yrkande, men med anledning av det jag 

nyss har nämnts uppmanar jag samtliga ledamöter som sitter i styrelser, förvaltningar 

och nämnder att nogsamt sätta sig in i den här mycket komplicerade lagstiftningen, så 

att vi får en bättre förståelse om behoven av höjd kompetens vid upphandling, men 

framför allt uppföljning. Det är viktigt att det här skärps, därför att staden kan spara 

stora pengar här. 

61(67)

Göteborgs Stads upphandlingsbolag, skulle jag vilja säga, är en kompetent partner, som 

bör användas i större omfattning än i dag. 


Jag vill börja med att tacka revisionen för en – återigen – bra rapport. Varje svagt 

moment i vår organisation som ni upptäcker hjälper oss att förbättra, och det är ju det 

som är tanken med revisionen, att minska sårbarheten i vår organisation. 

Jag kan glädja revisionen med att säga att när vi i Social resurs fick den här rapporten så 

begärde nämnden direkt en rapport om det fanns några avtal som inte ligger inom 

ramavtal, som inte är avropade av Upphandlingsbolaget, och på nästa nämndmöte 

berättade man att det hade funnits ett sådant avtal, men det hade avslutats. Jag tror att 

det är sättet att kunna förbättra. 

Sedan förstår jag att det har blivit mycket ändringar, nya lagar och så vidare, och det är 

svårt för fritidspolitiker att sätta sig in i det. Men vi måste kunna kräva att våra 

förvaltningar och bolag är kunniga i detta. 

Det finns ett bordlagt förslag i kommunstyrelsen om att inrätta en inköpscentral. Jag tror 

att det också kan hjälpa till. 

Det är klart att det inte är bra när det är så stora avvikelser i avtalen, men jag är ändå 

glad att detta påpekas och jag är säker på att vi kan förbättra det. 


Ordförande, fullmäktige! Jag ska tala i rätt mikrofon den här gången. Jag hade inte tänkt 

säga så mycket under den här punkten, men jag delar mycket av de uppfattningar som 

har framförts av Anders och Dario. Självklart ska man följa de ramavtal som finns i 

kommunen. Det är inte alldeles enkelt, ska jag säga – lagstiftningen är kanske inte den 

bästa, och det pågår en diskussion om det. Det pågår också en utredning om LOU för 

närvarande, och vi får väl se om Anders Wijkman tar fasta på det som både beställare 

och utförare säger, nämligen att hela lagen är alldeles för processtyrd, för svårhanterlig 

och väl inte i alla delar för den kommunala organisationen, särskilt på bolagssidan, 

särskilt affärsmässig. Men det ska finnas en bra lag om offentlig upphandling, och den 

ska självfallet följas. 

Det som gjorde mig lite orolig var att Anders nämnde de stora beloppen, 20 miljarder 

respektive 3 miljarder. Vad jag har förstått har man i den rapporten blandat ihop 

ramavtal med entreprenader, och det är klart att lägger man in kommunens 

entreprenadsummor så blir det oerhört stora belopp. 

Jag tror dock att entreprenadfrågorna nog ska hanteras där de beställs, i respektive 

branscher. De allmännyttiga bolagen i Göteborg, om man tittar inom Sabo-området, är 

kanske Sveriges största beställare av entreprenader och byggtjänster och har en väldigt 

hög kompetens på det området. Jag tror inte att man skulle kunna samordna 

entreprenadverksamheten exempelvis i Upphandlingsbolaget – det vore djupt olyckligt 

tror jag. Däremot ska man jobba, som man gör nu, i en gemensam byggprocess för att se 

till att man samordnar sättet att hantera upphandlingarna ur alla aspekter i Göteborg. 

Man måste skilja på entreprenadverksamhet, där man beställer någonting som inte finns. 

Den branschkunskap och den hantering som krävs för att gå i land med en stor 

entreprenad måste nog ligga kvar på Liseberg, Energibolaget, Poseidon och allt vad de 

heter. Jag tror inte att de går att hantera som ramavtal. Jag vill bara säga det. Jag har 

nämligen förstått att den rapport som Anders pratar om blandar ihop entreprenader och 

ramavtal, och det tror jag vore djupt olyckligt. 

62(67)

Ann-Sofie Hermansson (S) 

Ordförande, fullmäktige! När Anders säger, efter sitt mycket goda inlägg, att vi behöver 

sätta oss in bättre i den här lagen lite till mans har han i och för sig rätt – men gudarna 

ska veta att så fort man lär sig någonting nytt om LOU blir man bara ännu mer 

förvirrad! Man behöver nästan vara utbildad jurist för att förstå den fullt ut. Men jag 

håller med i sak. 

Självklart är det så att lagar ska följas, även om jag måste säga att den svenska 

tillämpningen av det här EU-direktivet har gjort att vårt regelverk har blivit alldeles på 

tok för detaljerat och för prodedurstyrt, som Pelle var inne på, för att egentligen medge 

en effektiv offentlig upphandling. 

Jag skulle vilja säga att de som har störst fördel av den svenska ”fundamentalistiska” 

varianten av upphandlingslagstiftning torde vara landets advokatbyråer. Det är mycket 

tid som går åt till överprövningar. I Uppföljningsrapport 3, som vi behandlade tidigare, 

kan man läsa i utdraget om vårt bolag: 

”Det stora antalet överprövningar är ett bekymmer för bolaget och stadens 

verksamheter, eftersom det i värsta fall leder till avtalslösa perioder. Detta är ett 

nationellt problem. Hittills under året uppgår antalet överprövningsärenden till totalt 58 

mål – – – vilket skall jämföras med 25 mål under hela år 2010.” 

Det här är alltså inget litet problem, och det accelererar. Man lär sig hur man gör: när 

man förlorar så överklagar man med automatik så att säga. 

Nu sitter ju Anders Wijkman på regeringens uppdrag med frågan och kommer 

förhoppningsvis fram till något klokare i sitt slutbetänkande än nuvarande tillämpning, 

men med det sagt kan jag hålla med Anders Sundberg om att som ledamot i 

Upphandlingsbolagets styrelse kan vi bara passa på och påminna om nämnders och 

styrelsers ansvar när det gäller inköp och upphandling. Här har revisionen helt rätt, det 

kan göras mycket mer. 

Den 15 juli 2010 skärptes LOU med ökade sanktions möjligheter. Det är faktiskt så att 

det blir mer och mer komplicerat med de här frågorna, och det är av strategisk betydelse 

att våra verksamheter ser till att de som gör upphandlingar har rätt kompetens. 

Upphandlingsbolaget gör jättemycket när det gäller utbildningar, information och så, 

men det finns en hel del som återstår. 

Ramavtastroheten kan och bör ökas, likaså uppföljningen av ingångna avtal. Här har vi 

alla ett ansvar, kanske speciellt vi här inne. Det finns mycket pengar att spara! 

§ 26 Interpellation av Theo Papaioannou (VägV) till kommunstyrelsens 

ordförande om Egnahemsbolagets ansvar mot sina kunder 


Ordförande, fullmäktige! Vi brukar göra så när svaret har legat på bordet, att vi inte 

läser upp det. Tycker ni att jag ska göra det? Det finns ju på papper. 


Ja, herr ordförande, fullmäktige, då får vi hoppas att alla har läst svaret! Jag får börja 

med att tacka Mats Arnsmar för svaret på interpellationen, om än så försenat. Jag kan 

ärligt säga att jag inte är så där jättenöjd med svaret. Så mycket bortförklaringar får man 

nog leta efter – och ändå hade ni ganska lång tid på er att samla er inför det svaret! 

Inledningen fascinerar: 104 av 110 hus har gått med på förlikning. Då ställer jag frågan: 

Och? Vad skulle de ha gjort? Om man läser interpellationen så står det att man inte hade 

något val. 

63(67)

Egnahemsbolaget anser att inomhusklimatet inte kan ha påverkat inomhusklimatet inte 

kan ha påverkats av skadorna. Svaret är lite diffust om mätningar gjorts eller inte. Har 

mätningar gjorts? Om det råder tveksamheter kanske Egnahem skulle ha utfört detta. 

Jag förstår inte heller riktigt varför det påpekas att fastighetsägaren själv ska ta ansvar 

för inomhusklimatet – borde inte det vara en självklarhet? 

Varför är det rimligt att fastighetsägaren ska ta en del av kostnaden? Vem bestämmer 

detta – är det Framtidenkoncernens ordförande och styrelse? Om det är ett 

konstruktionsfel som Egnahemsbolaget byggt efter så kan väl inte fastighetsägaren 

lastas? Jag hör bara ännu mer bortförklaringar när man skyller på försäkringsbolaget. 

På fråga 3 får vi inget svar. Jag frågade: Vad har kommunen för riktlinjer när bolagens 

intressen hamnar i konflikt med medborgarens? Det avslutas med en knorr om att ojdå, 

detta är ett unikt problem för bolaget. Det är ohållbart och oansvarigt! 

Vidare säger Mats Arnsmar att bolagen ska klara alla perspektiven. Vilka då, undrar jag 

– barnperspektivet? Låt oss diskutera det. 

Den rödgröna majoriteten värnar om barnen och alla tjänsteutlåtanden ska ta med ordet 

barnperspektiv. Hur är det för barnen? Hur ska vi bygga för barnen? Trafik för barnen, 

dagis för barnen – sida upp och sida ner med mål för barnen. Bla bla bla, säger jag bara, 

för jag får faktiskt fortfarande inte ihop barnperspektivet med intressekonflikten. Hur 

hanterar vi barnens situation när mamma och pappa utsätts för press både finansiellt och 

psykiskt? 

Att ta till värdestegringen som argument är så magstarkt att jag blir riktigt förbannad. 

Det skapar ett låneutrymme, sägs det. Vem är Egnahem att lattja med andras ekonomi 

för att det passar dem bäst? Hade ni själva accepterat det? Ett lån på 350 000 kronor ger 

en merkostnad på åtminstone en extra tusenlapp i månaden med dagens räntor. Bidrar 

inte det till barnfattigdomen? 

Avslutningsvis: Hur har Egnahemsbolaget tagit sitt ansvar? Bara för att de har uppvisat 

att de kan hantera kostnader via sitt egna kapital – men för att klara det måste Egnahem 

utsätta fastighetsägarna för en situation som mer eller mindre liknar utpressning, för att 

hantera sitt så kallade egna kapital. Det nöjer tydligen koncernchefen sig med. Borde 

inte koncernen själv ifrågasätta metoderna för förlikningarna? Jag tycker nog att 

Framtidens ordförande borde kunna förklara – om hon nu var här – hur hon resonerar 

för både mig och fastighetsägarna. Mig veterligt har koncernchefen det övergripande 

ansvaret för bolagen som ingår. Vi kan ju inte undvika att ett kommunalt bolag borde 

ifrågasättas ur ett etiskt och moraliskt perspektiv. Är det inte därför vi har kommunala 

byggbolag, för att värna om medborgarnas boendesituation? 


Ordförande, fullmäktige! Den här frågan är ju inte ny här i fullmäktige, och jag tycker 

vi har lämnat ganska bra svar tidigare. Theo är inte nöjd med det. Vi har försökt att 

resonera utifrån vårt ansvar, fastighetsägarens ansvar och allt det som har skett sedan 

hösten 2007 när de första varningssignalerna kom från Statens provningsanstalt att den 

här fasaden inte höll måttet. Vi har handlat på ett sätt som jag tycker stämmer överens 

med branschen i övrigt. 

När du räknar glömmer du bort Rot-avdragens betydelse för den enskilde. Du glömmer 

också bort att en del av husen, inte i Skogaberg men Björkekärr och Toredammen, har 

nästan tio år gamla fasader som nu byts ut. Jag kan informera dig om att alla de 104 

fastighetsägarna i Skogaberg kommer att bygga nya fasader och inte använda den gamla 

metoden. 

64(67)

Det är några kvar som inte har accepterat det förlikningsavtal som Egnahemsbolaget har 

erbjudit, och där pågår det en juridisk process mellan deras företrädare och våra 

företrädare. Jag hoppas vi kommer fram till en situation där alla till slut ställer upp, men 

jag tycker det känns principiellt konstigt att diskutera frågorna i fullmäktige samtidigt 

som den juridiska processen pågår. 

Vi har försökt vara öppna, och vi har varit fullständigt öppna mot medierna. 2007 

påbörjades den här processen i bolaget. 2008 gjordes omfattande stickprov och 

tätningar. 2009 började vi ta fajten med ett av de försäkringsbolag som inte tog sitt 

ansvar, Garbo – det andra försäkringsbolaget har ju faktiskt tagit sitt ansvar. 2010 kom 

erbjudandet, 2011 sker byggstarten och 2012 är alla fastigheterna ombyggda. 

På ett sätt känns det som att vi kan lägga detta bakom oss. De flesta fastighetsägare tror 

jag är ganska nöjda med detta, och man slipper känna oro för sina fasader. Vi har tagit 

ett jättestort ansvar, fastighetsägare och byggherrar har också tagit ett ansvar, men det 

känns som att vi är ganska tidigt ute. Många andra byggherrar och entreprenörer har 

många av de här fasaderna kvar. Vi är ett av de bolag som är först ute på banan, och jag 

tycker vi har reglerat detta på ett hyfsat sätt. 

Det har varit jättekomplicerat juridiskt, med otroligt många grupper av jurister, 

advokater och fastighetsägare inblandade. Det har varit tekniskt komplicerat för att vi 

från början inte visste hur stora skadorna var. Och det har inneburit att ett bolag 

gentemot fastighetsägarna naturligtvis kommunikativt har hamnat i stort underläge, och 

vi har fått mycket stryk för den här frågan. Men jag tycker faktiskt att vi har löst det på 

ett tillfredsställande sätt. 

En reklamation i den här omfattningen kanske är ett fullmäktigeärende, men annars är ju 

reklamationer faktiskt ärenden som hanteras mellan bolagen och de enskilda själva. Det 

passar inte alltid för en diskussion i fullmäktige. 

Jag vill påstå att försäkringsbolagen har ett ansvar. Om Theo krockar med sin bil på 

vägen hem – vilket jag verkligen hoppas att du inte gör – så brukar du nog gå till 

försäkringsbolaget och kräva ersättning, och det är precis det vi tycker att 

fastighetsägarna ska göra här, nämligen att först skadereglera sig hos 

försäkringsbolagen. När det gäller de två andra områdena hade vi ett bolag som i väldigt 

hög grad samarbetade med de boende. Stora belopp har betalats ut av 

försäkringsbolaget, och de har varit angelägna om att byta fasaden. I Skogaberg blev det 

tvärstopp med Garbo. Det tog två år innan vi kom ur det. 

För mig verkar det som om Theo menar att vi ska strunta i försäkringsbolagens 

ersättningar och betala ut kommunala medel utan att kräva att bolagen tar sitt ansvar. 

Jag förstår inte riktigt hur du menar. Brukar du betala försäkringspremier och sedan inte 

använda försäkringen? Tycker inte du som vi att också försäkringsbolaget har ett 

ansvar, Theo? Det finns en byggfelsförsäkring på varje enskilt hus. Skulle vi i bolaget 

struntat i det och sagt att vi reglerar skadorna direkt med er?¨ 


Herr ordförande, fullmäktige! Jag tycker du förenklar genom att ställa de här sista 

frågorna. Det är väl självklart att försäkringsbolaget ska göra rätt för sig och ni ska få ut 

varenda krona, om det nu finns en försäkring. Men in emellan där, medan ni bråkar med 

det försäkringsbolag som ni har anlitat i entreprenaden, är det ju så att fastighetsägaren 

kommer i kläm. Det enda jag hör från dig nu, Pelle, är liksom hur det har gått till – men 

i min interpellation frågade jag vad som är kommunens och Framtidens ansvar, när 

medborgaren hamnar i kläm. 

65(67)

Vi kan åberopa alla bolagsformer och hur det går till ”på riktigt” i den vanliga privata 

marknaden, men vi har ju bildat det här bolaget av en anledning – eller har vi bara bildat 

det för att tjäna så mycket pengar som möjligt på medborgarna som vi säljer till? 


Jag berättar gärna både länge och väl om varför vi har ett egnahemsbolag och vilken 

uppgift det har. 

Egnahemsbolaget är det enda bolag som orkat, vill och kan bygga i områden där 

marknaden i övrigt inte ser någon lönsamhet. Det är därför som vi bygger i Bergsjön 

och Gårdsten och har byggt i Biskopsgården, Storås, i Angered etcetera. Kommunen 

behöver sannolikt ett bolag för att kunna bygga blandstaden när marknaden inte räcker 

till. Sedan måste vi också ha andra byggprojekt, som ger lite större inkomster, men i 

övrigt kan ju inte ett kommunalt bolag gå ifrån alla de branschregler som finns. 

På de här husen upptäcktes inga skador under garantitiden. Det fanns en 

byggfelsförsäkring i varje hus. Vi tyckte inte det var så konstigt att kräva att 

försäkringsbolaget skulle reglera skadorna först i husen, och sedan skulle vi ta en 

diskussion med de boende – precis som vi har gjort i Toredammen och Björkekärr, där 

Bostadsgaranti, det andra försäkringsbolaget, har tagit ett stort ansvar. 

Jag tror att våra revisorer inte skulle ha skrivit på ansvarsfrihet i det läge vi sagt att vi 

struntar i försäkringarna utan reglerar och betalar ut ersättning själva, utan det var 

fullständigt naturligt för oss att vänta ut bolagen. I Björkekärr och Toredamm gick det 

bra, men i Skogaberg med Garbo blev det problem. Jag beklagar det, och jag beklagar 

alla fastighetsägare. 

Men om vi nu ser tillbaka i backspegeln så har fortfarande 104 stycken fastighetsägare 

godkänt förlikningsavtalet, det byggs om för fullt från två håll i Skogaberg och i 

december 2012 är alla husen ombyggda. 


Igen hör jag inget svar om kommunens ansvar gentemot fastighetsägarna, jag hör bara 

hur bolaget drivs. Det är ju det hela interpellationen handlar om, att vi sätter ett antal 

medborgare i kläm – med barn, med familj! Här står vi och pratar med ideologiska 

värdeord som barnperspektiv, men det existerar inte i överenskommelsen med de här 

fastighetsägarna! 

Det spelar ingen roll om du beklagar. Någonstans i systemet är det fel. 


Vi ska väl låta Patrik komma in i diskussionen också. 

Lägg märke till, Theo, att det är ingen av dessa fastighetsägare som under någon tid har 

krävt av Egnahemsbolaget att vi ska lösa in deras hus. Det kan bero på att man trivs 

väldigt bra i sina bostadsområden. Skogaberg är ett jättefint område. Men det kan ju 

också bero på att i vissa delar av de här områdena har det skett en klar värdestegring. 

Vi är inte ledsna för att vi bygger hus som folk och marknaden uppskattar, men det 

innebär de facto att det är lite lättare att låna på de husen om man behöver göra en 

fasadreparation. Och du räknar fortfarande bort Rot-avdraget. Två personer har rätt till 

Rot-avdrag på 100 000 kronor under ett år. Är det så att kostnaderna faller över flera år 

så blir beloppet ännu större. Det är ju avsevärda belopp som Rot-avdraget betyder för de 

här ombyggnationerna. Det är rimligt att man betalar en del själv för att man får en helt 

annan produkt än den man från början hade. 

66(67)

Du tycker något annat, och det har jag full respekt för, men vi kan inte avvika från 

branschens alla regler bara för att vi är ett kommunalt bolag. Om vi skulle hitta på egna 

regler i de kommunala bolagen, som helt avviker från branschen i övrigt, tror jag inte vi 

skulle ha några kommunala bolag kvar. 


Herr ordförande, fullmäktige, åhörare! Sverigedemokraterna hade genom Thomas Åvall 

en snarlik interpellation uppe för behandling i kommunfullmäktige under förra året, och 

svaret var i princip detsamma som i dag. 

Det som är viktigt nu är att Egnahemsbolaget tar sina kund-, miljö- och kvalitetsmål på 

fullaste allvar, så att vi slipper sådana här historier i framtiden. Det var det jag ville 

säga. 

67(67)

Yttrande_2012_nr_1.pdf - Göteborg

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?