Inventering av bredbandad ekbarkbock i Nationalstadsparken

Inventering av bredbandad ekbarkbock
i Nationalstadsparken
Rapport från Baggbolaget. Beställare: Länsstyrelsen i Stockholm län
SLUTVERSION DECEMBER 2005
Foto: Thomas Persson

SAMMANFATTNING 3
INLEDNING 4
METODIK 5
Inventering av gnagspår 5
Fönsterfällor och bifångster 6
Uppfödningsförsök 6
RESULTAT 7
Gnaginventering 7
Pipers park 7
Botaniska inst. 7
Frescati hage 7
Stora skuggan 7
Oxbergsbacken 7
Fisksjöäng 8
Storängsbotten 8
Borgen 8
Ladugårdsgärdet 8
Rosendals stall 9
Manillaskolan 9
Frisens park 9
Fönsterfällor och bifångster 9
Uppfödningsförsök 10
DISKUSSION 11
Gnaginventering 11
Fönsterfällor 12
Uppfödningsförsök 12
FÖRSLAG FÖR KOMMANDE ÅTGÄRDER 13
TACK TILL 14
REFERENSER 14
2

Sammanfattning
Länsstyrelsen i Stockholms län har av Naturvårdsverket fått ansvar för att ta fram ett
nationellt åtgärdsprogram för bredbandad ekbarkbock och denna undersökning är en
första del av länsstyrelsen i Stockholms åtgärder. Den bredbandade ekbarkbocken är
en akut hotad art som de senaste åren nästan bara synts till i Stockholm och anses
som kraftigt minskande.
Tolv olika områden inom Nationalstadsparken i Stockholm inventerades under maj,
juni och juli på död ved med gnagspår från P detritus i form av larvgångar och
utgångshål. Antalet kläckhål i barken räknades och deras ålder uppskattades för att
kunna uppskatta antalet individer som nått imagostadiet varje år. Sammanlagt
räknades eller uppskattades 1298 kläckhål. Många av de yngre gnagspåren har utsatts
för angrepp av hackspettar, som tydligen tycker att de feta larverna och pupporna
smakar bra. Denna inventering ligger till grund för en uppskattning av
populationsstorleken av P. detritus i området samt dess framtidsutsikter. Fynd av
levande exemplar av bredbandad ekbarkbock noterades vid sex av de inventerade
lokalerna. De rikaste förekomsterna bedöms vara vid Oxbergsbacken,
Storängsbotten och Manillaskolan. De lokaler där mängden död ved behöver ökas
för att kortsiktigt gynna arten är, förutom de nyss nämnda även Stora skuggan och
Fisksjöäng. I undersökningen användes fönsterfällor på åtta platser på Norra
Djurgården vilket tillsammans med diverse lösfynd resulterade i att 309 individer av
84 olika arter skalbaggar fångades. Tio av dessa är rödlistade enligt 2005 års rödlista.
Det påträffades nio stycken arter av de 19 som i åtgärdsprogrammet anges som
gynnade av bevarandeåtgärder för P. detritus. Därmed kan man känna sig förvissad
om att resurser som satsas på den bredbandade ekbarkbocken är välinvesterade då de
blir till nytta även för många andra arter
Under inventeringarna i det här projektet hittades ytterst få döda ekar över 20 cm
dbh som inte hade spår av P. detritus. Artens förmåga att söka upp och utnyttja de
resurser som står till buds, behöver därför ingen tvivla på. Framtidsutsikterna för
arten är därför helt beroende av tillgången på nydöd ekved och om det går att flytta
in mer ved i Nationalstadsparken kommer det med största sannolikhet att gynna
populationen. Av mängden kläckhål som noterats verkar det som att det kläcks runt
200-300 baggar per år i de inventerade områdena. Det är ungefär hälften av vad det
kortsiktiga målet som åtgärdsprogrammet har, och då är delar av
Nationalstadsparken ännu inte är inventerade. Populationen som lever här verkar
vara livskraftig nu men en långsiktig planering av vad som ska vara dess yngelsubstrat
i framtiden måste göras.
3

Inledning
Den bredbandade ekbarkbocken är en
vackert färgad skalbagge (figur 1) som
är beroende av nydöda eller döende
ekar. Den har under de senaste 20
åren, med ett undantag, endast synts
till i Stockholmstrakten, främst inom
Nationalstadsparken (tabell 1), och
anses som kraftigt minskande och akut
hotad, rödlistad i kategorin CR 1 , på
grund av detta.
Figur 1: Bredbandad ekbarkbock på ek vid
Manillaskolan 050704. Foto: Å. Lindelöw.
Länsstyrelsen i Stockholms län har av
Naturvårdsverket fått ansvar för att ta
fram ett nationellt åtgärdsprogram för
bredbandad ekbarkbock 2 . Programmet
har upprättats av Bengt Ehnström,
Emeritus forskningsledare vid
ArtDatabanken/SLU, och det
beskriver behov och mål för artens
fortlevnad i Sverige. Åtgärder föreslås
för flera län, men eftersom så gott
som alla kända förekomster av arten
under de senaste 20 åren ligger inom
Stockholms län ligger det största
ansvaret här. Åtgärdsprogrammet
sträcker sig till år 2009 då det ska
omprövas och eventuellt revideras.
För Stockholms läns del innebär
åtgärdsprogrammet i första hand att
lämpliga lokaler inom
Nationalstadsparken inventeras på
förekomst av arten. I
åtgärdsprogrammet föreslås det även
att ett uppfödningsprojekt planeras.
Bredbandad ekbarkbock, Plagionotus
detritus (Linnaeus, 1758), är en
skalbagge som tillhör familjen
Långhorningar, Cerambycidae. Dessa
4
utmärker sig genom att till allra största
delen vara bark- och vedlevande,
vilket innebär att de under larvstadiet
lever av bark-, kambie- eller
vedvävnad. När larverna äter sig
genom dessa vävnader lämnar de spår
efter sig i form av larvgångar och i
vissa fall även puppkammare. De
fullvuxna individerna lämnar också
spår i form av kläckhål (kallas även
utgångshål eller flyghål) när de lämnar
trädet. Dessa så kallade gnagspår är i
många fall artspecifika. Därför kan de
användas till att spåra aktivitet av en
särskild art långt efter att skalbaggarna
lämnat trädet. Den bredbandade
ekbarkbockens gnagspår är i typiska
fall mycket enkla att skilja från andra
arter, det finns dock ett par andra
långhorningar som lever av nydöd ek
och vars substratval kan överlappa
med P. detritus. Dessa är smalbandad
ekbarkbock P. arcuatus, björkvedbock
Saperda scalaris, föränderlig barkbock
Phymatodes testaceus och lövträdslöpare
Rhagium mordax. De första tre arterna
gör alla generellt sett mindre
larvgångar. Dessutom har P. arcuatus
inte observerats vid Norra
djurgården 3 , och Phymatodes testaceus
utnyttjar endast sällan samma veddelar
som P. detritus. R. mordax lämnar
ibland lika breda gnagspår och
kläckhål som P. detritus och kan vara
den svåraste förväxlingsarten. Den gör
dock en helt annan typ av
puppkammare 4 .
Den bredbandade ekbarkbocken har
de senaste åren inte kunnat återfinnas
vid några av dess tidigare förekomster
vid Nedre dalälven och i Strömsrum.
Indikationer från årets inventeringar
på dessa lokaler pekar dock på att
arten kan finnas kvar i mycket små
populationer. Huvuddelen av den
svenska stammen finns numera i
anslutning till ekområdena på norra
och södra Djurgården i Stockholm.

Denna undersökning är en första del
av länsstyrelsen i Stockholms åtgärder,
där framförallt de tidigare kända
lokalerna återbesökts samtidigt som
potentiellt nya, lämpliga lokaler för
arten har inventerats. Denna
undersökning syftar även till att
förbereda för vidare studier av arten
där uppfödning och återplantering av
skalbaggar kan bli aktuellt.
___________________________________________________________________________________________________
Metodik
I den här undersökningen har flera
olika metoder använts för att samla
information kring P. detritus biologi
och levnadsstatus.
För överskådlighetens skull delas de
upp i tre rubriker; Inventering av
gnagspår, Fönsterfällor och bifångster
samt Uppfödningsförsök.
Tabell 1: Rapporterade fynd av Plagionotus detritus under de senaste 20 åren. * insamlingsdag
fönsterfälla, ** insamlingsdag kläckved. Källor: ArtDatabanken, T. Lennartsson samt B. Viklund
Lokal År Mån Dag Leg
Stockholm Stora Skuggan 2005 06 22 B. Viklund
Stockholm, Frescati 2005 07 09 B. Gustafsson & B. Marttala
Stockholm, Rosendals slott 2003 07 06* B. Viklund
Stockholm, Stora Skuggan 2002 05 14** H-E. Wanntorp
Stockholm, Stora Skuggan 2002 07 01* B. Viklund
Bålsta, Kalmarnäs 2001 06 29* T. Lennartsson
Stockholm, Frescati 2001 05 28** H-E. Wanntorp
Stockholm, Fisksjöäng 2001 06 27 H-E. Wanntorp
Stockholm, Oxbergsbacken 2001 06 27 H-E. Wanntorp
Stockholm, Stora Skuggan 1995 07 10* G. Sjödin
Stockholm, Frescati 1995 07 11* B. Viklund
Stockholm, Kista, Hästa klack 1994 00 00 C. Holmqvist
Båtfors, N delen, Österudde 1989 10 05 J. Höjer
Stockholm, Ugglebacken 1987 04 10** G. Sjödin
Inventering av gnagspår
Ett antal områden inom
Nationalstadsparken i Stockholm
valdes ut, de flesta kring någon av de
platser där arten visat sig de senaste
åren. I dessa områden inventerades
död ved med gnagspår från P detritus i
form av larvgångar och kläckhål.
Antalet kläckhål i barken räknades och
deras ålder uppskattades för att kunna
uppskatta antalet individer som nått
vuxen ålder varje år. Där bark saknats
har istället intakta puppkammare i
veden räknats. Fynd av larver, puppor
eller fullvuxna individer har antecknats
varpå några exemplar samlats in till ett
förberedande uppfödningsförsök.
Predation av hackspettar på larvgångar
och puppkammare har uppskattats i
fyra ungefärliga klasser: 0) ingen
aktivitet, 1) svagt prederat (1-10 % av
puppkammrarna angripna), 2) måttligt
(10- 40 %) och 3) svårt angripet (>40
%). Det förmodas vara större
hackspett som står för huvuddelen av
skadorna på larver och puppor.
Slutligen har det aktuella substratets
framtida lämplighet uppskattats.
Denna inventering ligger till grund för
en uppskattning av
populationsstorleken av P. detritus i
området samt dess framtidsutsikter.
5

Fönsterfällor och bifångster
Figur 2: Fönsterfällornas nummer och
placering på Norra Djurgården.
Åtta stycken fönsterfällor placerades
ut den 23 juni på olika platser på
Norra djurgården (figur 2). Dessa
sattes upp på döda ekar och syftade till
att infånga eventuella individer av P.
detritus eller dess förväxlings- eller
följearter och därmed belägga deras
närvaro. Framförallt eftersöktes P.
arcuatus som är den art vars gnagspår
är mest lika P. detritus i storlek och där
viss förväxlingsrisk föreligger.
Fönsterfällorna togs in den nionde juli
när aktivitetsperioden av P. detritus
förmodades vara avslutad.
Skalbaggarna från fönsterfällorna
bestämdes av Stig Lundberg i Luleå
och presenteras i appendix 1. Några
parasitsteklar bestämdes av Jacek
Hilszczanski vid Warsava
skogsforskningsinstitutet i Polen.
Under gnaginventeringen fångades
förutom P. detritus, en del andra mer
eller mindre intressanta skalbaggar in.
Dessa fynd togs utan någon
systematisk metod när tillfälle gavs
och är inkluderade i appendix 1 som
”lösfynd”. Alla fynd är inrapporterade
till ArtDatabanken.
___________________________________________________________________________________________________
Uppfödningsförsök
Ett inhägnat område vid Stora
skuggan tillhörande Kungliga
Djurgårdens Förvaltning användes
som försöksstation. Här startades ett
uppfödningsförsök av P. detritus på en
bit grov ekstam som flyttades hit från
en intilliggande veddeponi. Ekstocken
var, enligt uppgift 5 dittagen under
vintern 2004-05 från någon plats inom
Nationalstadsparken. Till denna stock
syddes ett tält av tunn syntetisk nätväv
vilket fästes över stocken med hjälp av
en träram upptill. Nedtill på stocken
skalades barken av och nätet fästes
därefter med silvertejp på så sätt att
tältet blev helt tätt. Ena hörnet, högst
upp, kunde dock öppnas för att släppa
in de skalbaggar som skulle ingå i
försöket (figur 3).
Där larver och puppor hittats under
gnaginventeringen samlades bitar av
ved med pågående aktivitet in för
kläckning. All kläckved förvarades
utomhus på försöksstationen i
särskilda trälådor så att
utvecklingstiderna för baggarna ej
6
skulle ändras. Dessa baggar,
tillsammans med några som
påträffades under arbetets gång,
användes till uppfödningsförsöket.
Syftet med detta försök var att samla
ytterligare information om artens
biologi avseende kläckperiod och
larvutvecklingstid som förmodas
kunna vara både ett- och tvåårig. För
att mer exakt bestämma kläckperiod
användes även data från
Artdatabanken.
Figur 3: Insläpp av Skalbaggar i
uppfödningstält vid Stora skuggan.
Författaren assisterad av Niklas Jönsson,
NRM. Foto: Å. Lindelöw.

Resultat
Gnaginventering
Totalt inventerades 12 olika områden
inom Nationalstadsparken (figur 5). I
dessa områden hittades gnagspår på
75 döda- eller döende träd, högstubbar
eller lågor. Levande fynd av P. detritus
noterades vid sex av de inventerade
lokalerna. Sammanlagt räknades eller
uppskattades 1298 kläckhål. Spåren
indelades årsvis och redovisas i figur 4.
Kommentarer för enskida träd
återfinns bland fältanteckningarna i
appendix 3.
Antal kläckhål
600
500
400
300
200
100
0
1999 och
äldre
2000-2001 2002 2003 2004
Figur 4: Kläckhålens uppskattade
åldersfördelning
Pipers park
Här räknades totalt 117 kläckhål på
sex träd. Hackspettspredationen var
svårast vid ett träd där pågående
aktivitet av P. detritus konstaterades.
Området är gynnsamt för P. detritus
med substrat även i den närmaste
framtiden. Fynd av larver och puppor
här visar att arten finns utanför
Djurgårdarna.
Botaniska inst.
Tre träd med gnagspår och 57
kläckhål, från de senaste åren
noterades. De yngsta gnagspåren är
svårt angripna av hackspettar.
Området präglas av lummig miljö och
skuggigt växande ekar, vilket
missgynnar ekbarkbocken. För att
området ska bli attraktivt måste både
levande och döende ekar frihuggas.
Detta kan även förlänga ekarnas
livslängd.
Frescati hage
Detta område är inte optimalt för P.
detritus på grund av igenväxning som
skuggar träden. Endast tre träd med
totalt 26 gnagspår hittades varav två
står i skuggigt läge i norra delen av
inventeringsområdet. Större delen av
detta område är i första hand inte
någon ekmiljö, men längre i sydöst
öppnas landskapet upp. Ännu längre
åt detta håll finns antagligen fler
angripna ekar och man kan med fördel
fortsätta att söka gnag på lämpliga
substrat.
Stora skuggan
Vid Stora skuggan finns en veddeponi
dit bitar av bl.a. ek forslats från andra
delar av Nationalstadsparken. Här har
arten under ett par års tid kunnat öka
kraftigt i antal. Uppgifter från 2002 6
ger att arten då utnyttjade den
ditforslade ekveden. Resultatet från
denna tid kan avläsas på de nydöda
ekstammarna närmast deponin där
både kläckhål från P. detritus och
hackmärken från hackspettar totalt
perforerat barkytan. Jag räknade in
151 kläckhål på sex träd i hela
området. Det ser dock ut som att
substraten nu är för gamla för
äggläggning och mer ved bör tas till
deponin varje år.
Oxbergsbacken
Detta är ett av de största inventerade
områdena och definitivt det som har
flest observerade kläckhål. Totalt 305
kläckhål på tio träd har antecknats,
både i öppet och mer skuggigt läge.
Här ansågs arten ha ett
”massangrepp” år 2001 6 och större
delen av de observerade kläckhålen
uppskattades till år 2002. Även i år
hittades gnagspår som kan sägas vara
en masse. På ett träd med pågående
larvutveckling, längst ut mot Lilla
Värtans vatten, räknades 60 hål.
7

Tyvärr är detta träd också det som är
mest angripet av hackspettar. Inom
det inventerade området hittades
också en hel del nydöd ved som kan
utgöra viktigt substrat för framtida
generationer av P. detritus.
Fisksjöäng
Här hittades tre träd med sammanlagt
55 kläckhål/puppkammare av P.
detritus. Kläckhålen uppskattas vara
från år 2002 och man vet att arten var
aktiv i området 2001 6 . Det ser ut som
att arten i dagsläget saknar lämpligt
substrat här, men det är aldrig långt
för den att hitta hit om död ekved
skulle skapas. Detta är en lämplig plats
för en ytterligare veddeponi, om det
skulle bli aktuellt, eftersom det ligger
så centralt i Nationalstadsparken och
området är så öppet och ljust.
Storängsbotten
Detta är ett av de större inventerade
områdena och det som ligger mest
stadsnära. Området består av hagmark
och ridbanor kring ryttarstadion och
Figur 5: Undersökta områden inom Nationalstadsparken.
8
har både öppna och mer skuggiga
partier. Här räknades 113 kläckhål på
tio träd från framförallt år 2002, men
även pågående larvutveckling
konstaterades och det helt nära den
vältrafikerade Lidingövägen. Tyvärr
hade hackspettarna gått hårt fram på
larverna i det trädet, vilket sannolikt
decimerat årets kläckning avsevärt.
Ingen nydöd ved, förutom den med
pågående aktivitet, kunde finnas.
Därför söker sig nog ekbarkbockarna
till andra områden om det inte
tillskapas mer död ved.
Borgen
Ett bra exempel på ett område där
enstaka ekar fungerat som habitat för
arten ett par år, men som nu lämnats i
väntan på att nytt, lämpligt substrat
ska bildas. Helt enligt gängse teorier
om metapopulationsdynamik. Tre träd
med totalt 25 kläckhål räknades in, de
flesta från år 2003.
Ladugårdsgärdet
Skogsbrynet ner till Kaknäs söktes

igenom och fyra ekar med sammanlagt
55 kläckhål hittades. Inget av dessa
träd duger längre till äggläggning eller
kläckning för arten, men det verkar
som att arten hittar hit när substrat
erbjuds.
Rosendals stall
I hagarna omkring Rosendals stall
hittades främst äldre gnagspår, flera
som bedöms vara från år 1999 eller
tidigare. Förutom ett träd där P. detritus
sannolikt höll på att utvecklas fanns
ingen färsk död ved. De angrepp av
hackspettar som hittats på de gamla
gnagspåren verkar i många fall vara
flera år yngre än gnagspåren. Sannolikt
har de sökt efter andra kryp. Totalt
145 kläckhål på åtta träd räknades.
Manillaskolan
Detta är ett område där arten verkar
trivas. Kläckhål i alla åldersklasser
hittades och även pågående aktivitet
kunde konstateras. På nio träd
noterades 120 kläckhål och här finns
döende ved även till kommande år. På
de träd där arten är aktiv har
hackspettarna tyvärr gått hårt fram
(figur 6) och många skalbaggar kan
därför ha strukit med innan de nått
vuxen ålder.
Frisens park
Det sydligaste av de inventerade
områdena där arten verkar ha
återkommit efter ett par års frånvaro.
Spåren ser nämligen ut att fördela sig
på åren ’99-’00 och ’04-’05. På tio träd
har 129 kläckhål observerats och
predationen av hackspettar är svårast
vid de yngre gnagen. Här finns bra
plats att anlägga en extra veddeponi
om det blir möjligt.
Figur 6: Larvgångar och puppkammare av
Plagionotus detritus svårt angripna av hackspett.
Foto: Å. Lindelöw.
___________________________________________________________________________________________________
Fönsterfällor och bifångster
Totalt fångades 309 individer av 84
olika arter skalbaggar (appendix 1). Av
dessa hade 259 stycken och 68 arter
fångats i fönsterfällorna varav inga
bredbandade ekbarkbockar och endast
ett exemplar från en av dess
förväxlingsarter, föränderlig barkbock
Phymatodes testaceus. Av det totala
antalet fångade arter är tio rödlistade
enligt 2005 års rödlista och 16 enligt
den från 2000. De två arter som
förekom i högst numerär är två
barkborrar, ekbarkborre Dryocoetes
villosus och plattad lövvedborre
Xyleborus monographus. Den senare är
nu rödlistad som VU 1 och den förra
var upptagen som NT på förra
rödlistan.
Förutom skalbaggar samlades även
några parasiterade larver och puppor
av P. detritus in, ur vilka två arter
parasitsteklar kläcktes. Den ena är en
brackstekel, Spathius curvicaudis och den
andra är en ichneumoid, Xorides
filiformis som båda är kända parasiter
på vedlevande skalbaggar.
9

Uppfödningsförsök
Ur materialet med puppor och larver
av P. detritus som samlats kläcktes 4
stycken adulter 2005-06-30. Dessutom
samlades 6 stycken adulter i samband
med gnaginventeringen:
En av dessa togs bokstavligen på
sängen när den hittades i sin
puppkammare vid Oxbergsbacken
2005-07-02 (figur 7).
Figur 7: En nästan färdig skalbagge och dess
inte så inbrottssäkra puppkammare. Efter att
förpuppningen avslutats tar det ett par dagar
för dem att att bli utfärgade. Foto: T. Persson.
Samma dag hittades en nykläckt adult
som dött på väg ut ur sitt kläckhål
intill Manillaskolan. Den hade
utvecklats i barken nära marken och
kläckhålet hamnade alldeles intill en
myrstack där den troligtvis dödades av
myrorna. När barken kring detta
kläckhål avlägsnades frilades ytterligare
en puppkammare med en ej utgången
adult. Dess larvgångar löpte bitvis
under marknivå vilket annars verkar
vara mycket ovanligt.
2005-07-04 samlades 4 stycken adulter
in som sågs löpa omkring på
trädstammarna vid Manillaskolan.
Uppfödningstältet sattes upp i slutet
på juni och den 4/7 släpptes 10
individer av P. detritus in. Ytterligare en
individ som sågs springa på en av
10
stockarna inom försöksstationen
släpptes in den 13/7. Samma dag
konstaterades att minst en av
skalbaggarna i nätkassen fortfarande
var vid liv och att minst två hade dött.
Nätkassen avlägsnades den 20/8 och
när de döda skalbaggarna samlades in
återfanns tolv individer - en skalbagge
mer än vad som släppts in. Detta
föranledde en noggrannare
undersökning av barken på den
inhägnade stocken, vilket mycket
riktigt påvisade ett färskt kläckhål i
barken
Ett försök att fastställa artens
aktivitetsperiod gjordes med hjälp av
kläck- och fynduppgifterna (figur 8,
tabell 1, appendix 1). Till detta
användes även uppgifter från
ArtDatabankens register. Endast
observationer med datum har kunnat
användas. Fångster från fönsterfällor
har räknats från ett medeldatum.
Många av datumen från april och maj
är antagligen då insamlande av larver
och puppor skett, ur vilka det senare
kläckts adulta skalbaggar. Det tidigaste
säkra adulta observationen är från 27
juni. I denna undersökning sågs
adulter av P. detritus tre gånger: 2/7,
4/7 och 13/7.
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
1-14 15-30
april april
1-14
maj
15-31
maj
1-14
juni
15-30
juni
1-14
juli
15-31
juli
1-14
aug
15-31
aug
Figur 8: Aktivitetsperiod för bredbandad
ekbarkbock i Sverige. De tidigaste datumen
står sannolikt för insamling av kläckved, ej för
observerade adulter. Källa: ArtDatabanken.

Diskussion
Gnaginventering
Det ser ut att finnas två typer av
substrat som den bredbandade
ekbarkbocken använder sig av. Dels
finns de ekar som dör hastigt och som
koloniseras av ett stort antal individer
vilket ger den totala populationen ett
välbehövligt uppsving. Sedan finns
också de ekar som bara dör bitvis, lite
i taget, och där enstaka individer
utvecklas kontinuerligt. Båda dessa
typer av substrat är viktiga och
kompletterar varandra. Åtgärder som
friställer ekar gynnar skalbaggarna i
båda vedtyperna. Vid den första typen
kan dessutom ytterligare åtgärder
sättas in för att påverka
populationstillväxten. Detta kan till
exempel vara att hindra
hackspettspredation genom att klä in
substrat med stålnät.
Det är förmodligen också så att träd
som står mer skuggigt, samt även
skuggsidor på träd i exponerat läge,
har betydligt färre kläckhål/larvgångar
per barkyta. Dessa delar har samtidigt
mycket mindre spår från hackspettar
och larver i skuggan kan alltså komma
undan med livet i behåll till en kostnad
av längre utvecklingstid till vuxen
ålder på grund av den kallare miljön.
Om utvecklingstiden för några larver i
en generation kan öka med ett år är
detta positivt för populationens
överlevnadsförmåga och den genetiska
variationen inom arten.
Generellt sett hittas larverna i barken
från någon meters höjd och ett par
meter upp då de verkar föredra den
grövre barken som finns på de lägre
delarna av träden. Detta är känt sedan
tidigare, men undantag har hittats
under sommarens inventeringar med
gnagspår högt upp i trädkronorna och
även långt ned, till och med under
marknivå där barken har jordkontakt.
Dessutom har inte bara de grova
träden utnyttjats utan gnagspår
konstaterades även på träd med en
brösthöjdsdiameter runt 30 cm. Alla
dessa klenare träd hade dock dött
hastigt vilket säkerligen varit extra
lockande. När barktjockleken är tunn
verkar förpuppningen i högre grad ske
i veden.
Hackspettspredationen är ett större
problem på de senare årens gnagspår
än på de äldre. Detta kan kanske
förklaras med att de träd med gamla
gnagspår som utsatts för hackspettar
redan tappat barken och alltså inte
längre går att observera medan barken
fortfarande sitter kvar om inte
hackspettarna varit framme. Det skulle
annars kunna förklaras med att
hackspettarna på senare år upptäckt
att de feta barkbockslarverna ökat i
mängd och därför lärt sig att söka
efter dem.
Under inventeringarna i det här
projektet hittades ytterst få döda ekar
som inte hade spår av P. detritus.
Artens förmåga att söka upp och
utnyttja de resurser som står till buds,
behöver därför ingen tvivla på.
Individer flyttar runt i denna
metapopulation och koloniserar nya
områden när substratet tar slut och ny
död ved skapats någon annanstans.
Framtidsutsikterna för arten är därför
helt beroende av tillgången på nydöd
ekved och om det går att flytta in mer
ved i Nationalstadsparken kommer det
med största sannolikhet att gynna den
totala populationen.
Hur stor är då populationen av
bredbandad ekbarkbock i stockholm?
Av mängden kläckhål som noterats
bör det rimligtvis kläckas runt 200-300
baggar per år i de inventerade
11

områdena. Det är ungefär hälften av
vad det kortsiktiga målet som
åtgärdsprogrammet har, men då är
bara delar av Nationalstadsparken
inventerad (figur5)och andra områden
kan mycket väl hysa individstarka
delpopulationer. Dessutom det under
inventeringen, förbisetts en del död
ved i form av döda grenar och toppar
högt uppe i levande träd, vilket
indikerar att målet om minst 500
individer redan kan vara uppnått och
att det då är för lågt satt. Det verkar
hursomhelst vara en livskraftig
population som lever här och man kan
därför undra varför den så gott som
försvunnit från resten av landet. Är
Stockholm den enda platsen med
riktigt hög ektäthet som finns kvar i
Sverige i dag?
___________________________________________________________________________________________________
Fönsterfällor
Trots att fönsterfällorna endast satt
ute under den korta period som P.
detritus förmodades vara aktiv fångades
i dem en hel del intressanta skalbaggar,
dock kan fönsterfällor vara ett dåligt
sätt att fånga in P. detritus på.
Det påvisades förekomst av 9 stycken
arter av de 19 skalbaggar som i
åtgärdsprogrammet anges gynnade av
bevarandeåtgärder för P. detritus,
nämligen
brun guldbagge, Liocola marmorata
avlång flatbagge, Grynocharis oblonga
skeppsvarvsfluga, Lymexylon navale
långsmal barkbagge Colydium filiforme
brokig barksvartbagge, Corticeus fasciatus
ljusfläckig vedsvampbagge, Mycetophagus piceus
ekmulmbagge, Pentaphyllus testaceus
brunhuvad spolbagge, Scraptia fuscula
plattad lövvedborre, Xyleborus monographus
Därmed kan man känna sig förvissad
om att resurser som satsas på den
bredbandade ekbarkbocken är
välinvesterade eftersom de blir till
nytta även för många andra arter.
Fynd av förväxlingsarten P. arcuatus
skulle ha försvårat tolkningen av några
gnagspår som inte var helt typiska,
men eftersom den ej fångats i någon
fälla styrker det tesen att den inte finns
på någon av Djurgårdarna.
Den plattade lövvedborren Xyleborus
monographus, rödlistad som VU 2 , togs i
flera av fönsterfällorna och
gångsystem såväl som imagino och
ägg hittades vid Pipers park, Stora
skuggan samt Manillaskolan. De
många fynden av denna art är mycket
intressanta då den tämligen nyligen har
upptäckts i området men numera kan
anses vara en karaktärsart för
Nationalstadsparken.
Den kläckta parasitstekeln Xorides
filiformis plockades handgripligen ut
från puppor av P. detritus och kan
därför helt säkert knytas till denna. X.
filiformis är en vanlig parasitoid på P.
arcuatus, men har även tidigare kläckts
från P. detritus 7 . Spathius curvicaudis som
däremot kläcktes med hjälp av en
kläcklåda kan ha kommit från någon
annan larv i det insamlade ekstycket.
Den är en känd parasitoid på
smalpraktbaggar av släktet Agrilus,
som också lever i ekved, vilket gör
kopplingen till detrituslarven mindre
säker.
___________________________________________________________________________________________________
Uppfödningsförsök
Vid insamling av kläckved med P.
detritus kan man tydligen inte vara nog
försiktig. Larverna och pupporna är
enligt min erfarenhet känsligare för
förändringarna som sker när man
flyttar runt dem och lossar bark och
12
puppkammarved än vad många andra
långhorningsarter är. Några av
larverna och pupporna dog under
kläckningen och av de baggar som
kläcktes var en svårt missbildad.
Delvis beror detta på att det är svårt

att ta ut lämpliga bitar för småskalig
kläckning när träden har så stor
diameter att den lilla entomologsågen
inte riktigt räcker till.
Från fynden av adulter har
aktivitetsperioden för P. detritus
konstaterats pågå från åtminstone
slutet av juni till slutet på augusti.
Uppgifterna kommer dock från olika
somrar med olika väder. Enskilda
individer lever dock knappast mer än
två veckor som fullbildade skalbaggar.
Alla observationer av levande adulter i
andra halvan av juli och augusti är från
över trettio år sedan, vilket minskar
säkerheten vid en nutida tillämpning,
dock finns helt nyliga fynd i första
halvan av juli.. Det tidigaste säkra
fyndet av levande adulter är 27:e juni
och vissa somrar kan det säkert
observeras individer redan i mitten på
juni. Det är därför vanskligt att dra
gränsen mellan vilka observationer
som är insamlande av kläckmaterial
och vilka som är fynd av vuxna
skalbaggar i ArtDatabankens register.
Det är dock inte troligt att man har
funnit dem under april och maj.
Om försöken med uppfödningsstält
som kontrollerbar odlingssform
verkligen fungerat kommer vi inte att
kunna se förrän vid kommande års
kläckning. Det är dock inte säkert att
det blir några resultat alls, för tyvärr
användes i år en vedbit som inte säkert
var utan pågående aktivitet. Det kunde
inte avgöras på utsidan om substratet
var koloniserat och det gick inte att
undersöka undersidan av barken
eftersom substratet då skulle ha
förstörts. Förhoppningsvis har de
insläppta individerna parat sig med
varandra och accepterat den enda ved
de hade att tillgå.
___________________________________________________________________________________________________
Förslag för kommande åtgärder
En fortsatt inventering av gnagspår i
områden inom Nationalstadsparken är
önskvärd. Även naturreservat, parker
och alléer där det finns större grupper
av ek runt om i Stockholm bör
inventeras för att säkerställa hela
populationens storlek och
utbredningsområde. Om det finns
tillgång till äldre ekinventeringar kan
dessa användas till att söka efter
lämpliga parker och hagar för vidare
inventering. Det är viktigt att det görs
en ordentlig utvärdering av lokalernas
ekbestånd innan en eventuell
inventering utförs på plats så att tid,
pengar och kraft används på ett
effektivt sätt. Markkontoret i
Stockholm har planer på en
inventering av ekbestånden i staden 8 .
Deras arbete bör ligga till grund för
valet av områden under kommande
års inventeringar.
Det bör göras en plan för framtiden
om vilka ekar som ska stå för den
döda veden om 20, 50 och 100 år. Det
tar en stund innan kambiet (stamdelen
eller barken) blir lämpligt. Finns det
ekar som tar efter när de äldre dör?
Arbetet med friställande av ekar
liksom lämnandet av död ved inom
Nationalstadsparken måste fortsätta så
att en kontinuitet av nydöd ekved
bibehålls.
Vintertid kan träd med särskilt mycket
gnagspår nätas in för att skydda
larverna av P. detritus mot
hackspettsangrepp. Det svåra är bara
att hitta dessa träd innan fåglarna gör
det.
Om man i framtiden ska plantera ut
bredbandad ekbarkbock är det
antagligen bättre att placera ut
ekstockar med larver än att släppa ut
vuxna individer. För att kunna göra
detta måste man veta hur många
skalbaggar som finns i stockarna. Man
13

ehöver också ta reda på hur många
individer som behövs för att
säkerställa en bra start för den nya
populationen. Därför är det
nödvändigt med uppfödningsförsök
som använder storskaligare metoder.
Det finns en chans att det under år
2006 (och senare) kläcks individer ur
årets försöksstock som går att använda
till mer omfattande odling. Till
uppfödningsförsök i framtiden bör det
användas ved som kommer från
platser utanför ekbarkbockens
räckvidd så att man kan vara säker på
att veden inte redan är angripen.
Metoden att använda tält för att
kontrollera ekbarkbockarnas parning
och äggläggning är mycket lovande.
Tack till
Mats Gothnier, koordinator vid länsstyrelsen i Stockholm, Henrik Niklasson,
Naturvårdsintendent på Kungliga Djurgårdens Förvaltning, entomologerna Pär
Eriksson, Stig Lundberg, Gunnar Sjödin och Bert Viklund för viktiga upplysningar
och bidrag till den här rapporten. Tack även till Bengt Ehnström, Per Larsson, Åke
Lindelöw och Robert Wedmo för kommentarer på manuset. Dessutom tack till
Thomas Persson och Åke för foton.
Referenser
1 Gärdenfors, U. (red). 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. Artdatabanken, SLU, Uppsala.
2 Ehnström, B. 2005. Åtgärdsprogram för Bredbandad ekbarkbock. Naturvårdsverket, Stockholm.
3 Gunnar Sjödin, entomolog, personligt meddelande samt uppgifter från ArtDatabanken.
4 Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. Artdatabanken, SLU, Uppsala.
5 Henrik Niklasson, Kungliga Djurgårdens Förvaltning, personligt meddelande.
6 Wanntorp, H-E. & Sjödin, G. 2003. Skalbaggar i stockholmstrakten – nyfynd och återfynd.
Entomologisk tidskrift 124: 65-72.
7 Jacek Hilszczanski, personligt meddelande.
8 Helene Nilsson, Markkontoret, personligt meddelande.
14

Fällnr. och koordinater (RT90)
Pipers park
6585737
1627057
Fönsterfällor 23/6-9/7 2005 Appendix 1
Pipers park
6585793
1627040
Ekhagen
6585809
1628134
Ekhagen
6585870
1627795
Sjöstugan
6585610
1628741
Oxbergsbacken
6584695
1630389
Fisksjöäng
6584476
1629941
Fisksjöäng
6584510
1629769
Systematiken följer Catalogus Coleopterorum
Sueciae 1995 ISBN 91-86510-40-1
Internetversion reviderad 2005-04-21 av Bert
Gustafsson NRM.
Rödlistor
Lösfynd:
1 2 3 4 5 6 7 8 TOT COLEOPTERA
Carabidae
2005 2000
Fisksjöäng 20050702 1 Harpalus rubripes (Duftschmid, 1812)
Histeridae
1 1 2 Gnathoncus buyssoni Auzat, 1917
Leiodidae
1 1 Anisotoma humeralis (Fabricius, 1792)
Scydmaenidae
1 1 Stenichnus scutellaris (Müller & Kunze, 1822)
Staphylinidae
1 1 Phyllodrepa melanocephala (Fabricius, 1787)
1 1 Euplectus nanus (Reichenbach, 1816)
1 1 Euplectus punctatus Mulsant, 1861
1 1 Bryoporus cernuus (Gravenhorst, 1806)
1 1 1 1 3 7 Haploglossa villosula (Stephens, 1832)
1 2 3 Phloeopora corticalis (Gravenhorst, 1802)
1 1 Atheta nigricornis (Thomson, 1852)
1 1 Thamiaraea cinnamomea (Gravenhorst, 1802)
1 1 Scaphisoma agaricinum (Linnaeus, 1758)
1 1 Quedius xanthopus Erichson, 1839
Lucanidae
2 2 Sinodendron cylindricum (Linnaeus, 1758)
Scarabidae
1 1 Liocola marmorata (Fabricius, 1792) VU
1 1 Potosia cuprea metallica (Herbst, 1786)
Buprestidae
St skuggan 20050704 1 Agrilus angustulus (Illiger, 1803)
St skuggan 20050704 3 Agrilus sulcicollis Lacordaire, 1835
Throscidae
5 5 Trixagus dermestoides (Linnaeus, 1767)
Elateridae
2 2 Athous haemorrhoidalis (Fabricius, 1801)
1 1 Athous subfuscus (Müller, 1764)
St skuggan 20050517 1 Ampedus pomorum (Herbst, 1784)
2 2 Melanotus castanipes (Paykull, 1800)
1 2 3 Dalopius marginatus (Linnaeus, 1758)
Cantharidae
1 1 Malthodes sp.
Dermestidae
1 1 1 3 3 4 13 Ctesias serra Fabricius, 1792
2 2 Anthrenus museorum (Linnaeus, 1761)
Anobiidae
3 3 6 Ptinus rufipes Olivier, 1790
1 1 Ptinus fur (Linnaeus, 1758)
1 1 2 Ptinus subpilosus Sturm, 1837
Manillaskolan 20050702 1 Anobium rufipes Fabricius, 1792
St skuggan 20050704 4 2 7 Dorcatoma chrysomelina Sturm, 1837

Lymexylidae
Manillaskolan 20050702 3 3 Lymexylon navale (Linnaeus, 1758) NT VU
Trogossitidae
Manillaskolan 20050702 1 Grynocharis oblonga (Linnaeus, 1758) VU
Melyridae Leach
1 1 Dasytes plumbeus (Müller, 1776)
Manillaskolan 20050702 1 Anthocomus fasciatus (Linnaeus, 1758)
Nitidulidae
1 1 Epuraea pallescens (Stephens, 1832)
Nitidulidae
Fisksjöäng 20050702 1 Meligethes sp
Monotomidae
Frisens park 20050513 1 1 2 Rhizophagus bipustulatus (Fabricius, 1792)
Cryptophagidae
1 1 Cryptophagus dentatus (Herbst, 1793)
1 1 Atomaria morio Kolenati, 1846
Erotylidae
2 1 4 7 Dacne bipustulata (Thunberg, 1781)
1 1 Triplax russica (Linnaeus, 1758)
Cerylonidae
Manillaskolan 20050704 1 Cerylon fagi Brisout de Barneville, 1867
Frisens park 20050513 1 2 Cerylon histeroides (Fabricius, 1792)
1 1 2 Cerylon ferrugineum Stephens, 1830
Endomychidae
1 1 Leiestes seminigra (Gyllenhal, 1808) NT NT
Coccinellidae
1 1 Scymnus suturalis Thunberg, 1795
Latridiidae
1 1 2 Latridius hirtus Gyllenhal, 1827
3 3 6 Enicmus rugosus (Herbst, 1793)
1 1 Enicmus testaceus (Stephens, 1830)
Mycetophagidae
1 1 Mycetophagus piceus (Fabricius, 1777) NT
Cisidae
1 1 Orthocis vestitus (Mellie, 1848)
Melandryidae
1 1 Orchesia fasciata (Illiger, 1798) NT VU
Colydiidae
Manillaskolan 20050702 1 Colydium filiforme Fabricius, 1792 EN EN
Tenebrionidae
Manillaskolan 20050704 1 Lagria hirta (Linnaeus, 1758)
1 1 Palorus depressus (Fabricius, 1790)
1 1 Pseudocistela ceramboides (Linnaeus, 1758)
1 1 Isomira murina (Linnaeus, 1758)
11 11 Mycetochara flavipes (Fabricius, 1792)
1 1 2 Mycetochara humeralis (Fabricius, 1787) NT NT
Manillaskolan 20050704 1 Pseudocistela ceramboides (Linnaeus, 1758)
Manillaskolan 20050702 1 1 3 Corticeus fasciatus (Fabricius, 1790) VU EN
1 1 Pentaphyllus testaceus (Hellwig, 1792) NT VU
Oedemeridae
Fisksjöäng 20050702 1 Oedemera virescens (Linnaeus, 1767)
St skuggan 20050713
Aderidae
1 3 1 5 Euglenes oculatus (Paykull, 1798) NT
Scraptiidae
1 1 Scraptia fuscula Müller, 1821 NT
1 1 2 Anaspis marginicollis Lindberg, 1925
Cerambycidae
(endast
gnagspår) Nothorhina punctata (Fabricius, 1798) NT VU

St skuggan,
Manillaskolan 1 1 1 5 Stenocorus meridianus (Linnaeus, 1758)
St skuggan 20050704 2 Anoplodera maculicornis (De Geer, 1775)
St skuggan 1 1 Phymatodes testaceus (Linnaeus, 1758)
Frisens park,
Manillaskolan,
Oxbergsbacken,
Pipers park,
Stora skuggan,
Storängsbotten 12 Plagionotus detritus (Linnaeus, 1758) CR CR
Chrysomelidae
1 1 2 Cryptocephalus querceti Suffrian, 1848
Frescati hage 20050517 1 Agelastica alni (Linnaeus, 1758)
Curculionidae
Fisksjöäng 20050702 1 Otiorhynchus singularis (Linnaeus, 1767)
1 1 Polydrusus mollis (Ström, 1768)
1 1 2 Strophosoma melanogrammum (Forster, 1771)
1 1 Strophosoma capitatum (De Geer, 1775)
1 1 Magdalis ruficornis (Linnaeus, 1758)
u. fam. Scolytinae
Frisens park,
Rosendals stall 20050704 6 1 56 2 70 Dryocoetes villosus (Fabricius, 1792) NT
1 1 Crypturgus sp.
1 1 Trypodendron domesticum (Linnaeus, 1758)
Manillaskolan,
Pipers park,
Stora skuggan 20050704 2 2 44 1 60 Xyleborus monographus (Fabricius, 1792) VU CR
1 1 Ernoporus tiliae (Panzer, 1793)
Totalt antal
arter: 84
Totalt antal
baggar: 309
HYMENOPTERA - Arter kläckta ur larver/puppor av P. detritus
Braconidae: Doryctinae
Oxbergsbacken 20050519 2 Spathius curvicaudis Ratzeburg, 1844
Ichneumonidae: Xoriinae
Frisens park 20050704 3 Xorides filiformis (Gravenhorst, 1829)

Appendix 2
Objekt ID XKoord YKoord Datum för Antal Hackspetts- Kläckår Pågående
inventering kläckhål angrepp
angrepp
1 6585760 1626953 2005-05-12 29 1 2000
2 6585712 1627067 2005-05-12 20 2 2004 ja
3 6585730 1627060 2005-05-12 30 0 2000
4 6585788 1627113 2005-05-12 10 0 2000
5 6585785 1627033 2005-05-12 20 0 2004 sannolikt
6 6585735 1627041 2005-05-12 8 2 2002 sannolikt
Pipers park Totalt 117
Objekt ID XKoord YKoord Datum för Antal Hackspetts- Kläckår Pågående
inventering kläckhål angrepp
angrepp
17 6584927 1627512 2005-05-17 30 3 2003
18 6584968 1627458 2005-05-17 25 1 2002
19 6584831 1627558 2005-05-17 2 0 2002
Botaniska inst. Totalt 57
Objekt ID XKoord YKoord Datum för Antal Hackspetts- Kläckår Pågående
inventering kläckhål angrepp
angrepp
20 6584561 1627816 2005-05-17 6 0 2000
21 6584569 1627796 2005-05-17 0 3 2004 möjligt
22 6584398 1627917 2005-05-17 20 1 2002
Frescati hage Totalt 26
Objekt ID XKoord YKoord Datum för Antal Hackspetts- Kläckår Pågående
inventering kläckhål angrepp
angrepp
70 6584646 1629121 2005-06-23 25 1 2000
71 6584702 1629262 2005-06-23 50 2 2003
72 6584687 1629424 2005-07-13 50 3 2003
73 6584697 1629423 2005-07-13 10 1 2003
74 6584875 1629258 2005-07-13 6 0 2000
75 6584726 1629455 2005-07-13 10 0 1999
Stora skuggan Totalt 151
Objekt ID XKoord YKoord Datum för Antal Hackspetts- Kläckår Pågående
inventering kläckhål angrepp
angrepp
23 6584641 1630377 2005-05-19 40 1 2002
24 6584695 1630389 2005-05-19 60 3 2004
25 6584697 1630236 2005-05-19 25 2 2003
29 6585027 1630040 2005-05-19 20 1 2000
30 6585030 1630000 2005-05-19 40 3 2002
31 6584733 1630030 2005-05-19 20 1 2002
32 6584733 1630020 2005-05-19 60 3 2002
33 6584751 1630072 2005-05-19 20 2 2003
34 6584668 1630041 2005-05-19 20 2 2004 sannolikt
35 6584714 1630014 2005-05-19 0 1 2005 sannolikt
Oxbergsbacken Totalt 305
Objekt ID XKoord YKoord Datum för Antal Hackspetts- Kläckår Pågående
inventering kläckhål angrepp
angrepp
26 6584476 1629941 2005-05-19 25 2 2002
27 6584492 1629867 2005-05-19 20 2 2002
28 6584510 1629769 2005-05-19 10 1 2002
Fisksjöäng Totalt 55
Objekt ID XKoord YKoord Datum för Antal Hackspetts- Kläckår Pågående
inventering kläckhål angrepp
angrepp
43 6583005 1629719 2005-05-26 5 1 2002
44 6582925 1629752 2005-05-26 20 3 2002
45 6582952 1629718 2005-05-26 20 0 2002
46 6582995 1629962 2005-05-26 30 3 2004 sannolikt
47 6582929 1629770 2005-05-26 0 3 2005 ja
48 6583020 1629873 2005-05-26 5 0 2002
49 6583001 1629884 2005-05-26 5 1 2002
50 6582990 1629862 2005-05-26 10 1 2002
51 6582991 1629852 2005-05-26 3 0 2002
52 6583010 1629852 2005-05-26 15 0 2004 ja
Storängsbotten Totalt 113

Appendix 2
Objekt ID XKoord YKoord Datum för Antal Hackspetts- Kläckår Pågående
inventering kläckhål angrepp
angrepp
36 6581940 1631448 2005-05-25 10 1 2003
37 6581990 1631517 2005-05-25 10 3 2003
38 6581954 1631510 2005-05-25 5 0 1999
Borgen Totalt 25
Objekt ID XKoord YKoord Datum för Antal Hackspetts- Kläckår Pågående
inventering kläckhål angrepp
angrepp
39 6581961 1631633 2005-05-25 25 1 2002
40 6581901 1631810 2005-05-25 5 0 2000
41 6581753 1631864 2005-05-25 5 3 2000
42 6581695 1631924 2005-05-25 20 0 2003
Ladugårdsgärdet Totalt 55
Objekt ID XKoord YKoord Datum för Antal Hackspetts- Kläckår Pågående
inventering kläckhål angrepp
angrepp
62 6581029 1632045 2005-06-09 5 0 1999
63 6581008 1632054 2005-06-09 10 0 1999
64 6580943 1632173 2005-06-09 20 2 1999
65 6580954 1632206 2005-06-09 10 1 2000
66 6580830 1632303 2005-06-09 0 2 2005 sannolikt
67 6580965 1632264 2005-06-09 20 0 2000
68 6581018 1632126 2005-06-09 40 1 2002
69 6580845 1632210 2005-06-09 40 0 2002
Rosendals stall Totalt 145
Objekt ID XKoord YKoord Datum för Antal Hackspetts- Kläckår Pågående
inventering kläckhål angrepp
angrepp
53 6580437 1632474 2005-06-08 20 3 2004 ja
54 6580381 1632350 2005-06-08 10 3 2004 sannolikt
55 6580382 1632333 2005-06-08 5 0 1999
56 6580708 1632477 2005-06-08 10 2 2003
57 6580712 1632476 2005-06-08 5 1 1999
58 6580716 1632469 2005-06-08 30 3 2004 sannolikt
59 6580784 1632375 2005-06-08 10 1 2002
60 6580861 1632395 2005-06-08 20 3 2002
61 6580833 1632487 2005-06-08 10 1 2002
Manillaskolan Totalt 120
Objekt ID XKoord YKoord Datum för Antal Hackspetts- Kläckår Pågående
inventering kläckhål angrepp
angrepp
7 6580178 1631856 2005-05-13 20 0 1999
8 6580239 1631765 2005-05-13 0 3 2004 ja
9 6580232 1631663 2005-05-13 1 0 1999
10 6580230 1631663 2005-05-13 7 0 1999
11 6580185 1631642 2005-05-13 5 0 1999
12 6580100 1631774 2005-05-13 21 1 2004 sannolikt
13 6580106 1631769 2005-05-13 20 2 2004 sannolikt
14 6580379 1631819 2005-05-13 30 1 1999
15 6580092 1631574 2005-05-13 10 0 2000
16 6580184 1631531 2005-05-13 15 1 1999
Frisens Park Totalt 129
_______
Totalt 1298

Appendix 3
Pipers park Anteckningar
1 Stor ek alldeles vid Bergshamra hamn. Har 29st gamla (kanske 5 år gamla) kläckhål. Eken är till stora delar
levande och kan erbjuda små mängder substrat i många år. Viss hackspettsaktivitet, men inte vid några
synliga larvgångar.
2 Ekstubbe med några få levande kvistar. Kläckhål från 2004 och möjligen 2003. Hackspettsangrepp av
lindrig karaktär men tillräckligt för att visa pågående angrepp, puppa funnen! Eken är på dekis och kommer
att vara ett bra substrat för kanske 20 baggar/år
3 En till stora delar barkfallen stubbe med kanske 30 st gamla kläckhål
4 Högstubbe i östligt läge. Till stora delar barkfallen. 10 kläckhål på östra sidan (där barken satt kvar) kanske
5 år gamla. Veden ej tjänlig som substrat
5 Döende träd utan större grenar. På N sidan 20 kläckhål från 2004, möjligen 2003. Ingen hackspettsaktivitet.
Sannolikt pågående men då yxan hade gått sönder kunde jag inte kolla närmare. Bra substrat de närmaste
åren när trädet dör.
6 högstubbe med ett fåtal levande kvistar högst upp. Svagt angrepp på Ö sidan där trädet dött. Viss aktivitet
av hackspett som plockat ut 4 puppkammare. Kläckhålen är några år, men angreppet kan mycket väl vara
pågående. Bra substrat under tiden trädet dör.
Botaniska inst.
17 Ett dött träd med rätt många döda grenar kvar. Drog troligtvis sin sista suck 2003-2004. Massor av
kläckhål, kanske 30 st. svårt hackspettsprederat. Kläckhålen från 2003, kanske. Substratet är passé. Lite för
mycket buskage som skuggar.
18 Ekhögstubbe med 25 kläckhål. Gamla ca 2002. Enstaka spår av hackspett, substratet är för gammalt. Ej
särskilt solexponerade.
19 Ekhögstubbe i skuggigt läge med några få levande grenar i toppen. 2 kläckhål från, ca, 2002. Inne i
lundmiljö och ej särskilt solexponerat.
Frescati hage
20 Ekhögstubbe i skuggan, till stora delar barkfallen. 6 kläckhål där baggarna kröp ut för flera år sedan, 2000-
2002. Inga spår av hackspett, inget framtida substrat.
21 Träd som dött helt nyligen och som hade svåra skador av hackspettar. Yxade fram ett par larvgångar och
hittade en handfull gnag (%) från 2004. Antagligen finns det fler. Angreppet kan vara pågående men
substratet står i skuggigt läge och håller på att svampa igen, så det blir ingen mer äggläggning här.
22 Ekstubbe med en levande gren. Verkar ha haft pågående angrepp under lång tid, men inte de sista åren.
Senast kanske 2002. Svagt hackspettsangrepp har dock skett nyligen men verkar ha riktats mot solitärbin
som funnits i gamla larvgångar. Eftersom trädet fortfarande är vid liv kan det finnas /skapas små mängder
substrat ett par år till.
Stora skuggan
70 Död ekhögstubbe med 25 kläckhål från 2000. 3 gamla puppkammare prederade av hackspett men efter att
P. detritus lämnat bygget, och i stället strök något bi med. Substratet är dött.
71 Död grov ek vid veddeponin. Ca 50 kläckhål upp till 3 m höjd, många fler (ca 100 till?) högre upp, från
2003, möjligen några 2004. hackspettspredation klass 2, men bara från 5 m höjd och upp. Substratet verkar
lite för gammalt för yngling.
72 Ek död 2003 med kronans grenverk intakt. Svår hackspettspredation, dock inte alltid riktad, tror jag, mot P.
detritus. Barken var avskalad som om de söker efter andra kryp som gömt sig i barkspringor. De kan också
ha skalat av yttre barklagret för att blottlägga de förberedda utgångarna. Ca 50 hål från 2003. ingen framtid.
73 Stor, så gott som heldöd (fåtal blad i ett grenveck) Ek. har angrepp från före 2000 samt lite yngre. 20 gamla
samt 10 lite yngre (2003). Viss hackspettsaktivitet på de yngre ute på en död gren. Inget framtida substrat.
74 Liten, klen ek med bladrester kvar från 2004. gnag från 2000, 6 puppkammare i vedytan. Ingen framtid.
75
Oxbergsbacken
23 Högstubbe med en gren som dött nyligen. Ca 40 kläckhål av varierande ålder, kanske 200-2002. Färskare
hackspettsangrepp har troligen riktats mot bon av solitärbin, Äldre hackspettsangrepp har gjort viss skada
på puppkammare- svårt att säga hur mycket. Spår av yxa (inte jag) .eken står inne i ett bestånd med lind
och andra lövträd. Inget framtida substrat.
24 Nydött träd i solexponerat läge. Mängder med kläckhål från 2004, kanske 60 st. hårt prederat av hackspett.
Angreppet är pågående, larver insamlade och substratet håller en säsong till.
25 Högstubbe med angrepp på 3-10m höjd (stege?) Toppen avbruten intill, inga grenar kvar. Dock verkar det
finnas lite liv kvar under visa delar av barken. Såvitt jag såg var angreppen något år gamla ca 2003. en
uppskattning på antalet kläckhål är 25 st. Hackspettsskador på många av dem, men kanske riktade mot
solitärbin för hackspettarna verkar ha varit här i vinter. Substratet borde vara tjänligt eftersom färsk ved
fanns innanför barken.
29 Ek i ganska tät lövskog, mest yngre träd som kan ha skuggat ihjäl eken. Ett 20-tal kläckhål av ansenlig
ålder, typ 2000. Barken har släppt från veden och stora bitar har fallit av. Slående är att pupphudar av P
detritus kan hittas i puppkamrarna efter så lång tid - vad gör ängrarna? Inte mycket hackspettar, inget
framtida substrat.
30 En annan ek strax intill föregående som har några få levande kvistar, varav en extra grov. Har kanske 40
kläckhål från uppskattningsvis 2002. en del verkar färskare, kan vara så, kan vara städade av bin.
Hackspettarna har gått hårt fram på Ö sidan. Substratet är slut förutom den delen som fortfarande lever,
men det är nog inte så mycket.
31 En torr ek som varit död ett par år. Runt 20 kläckhål från ca 2002, möjligen tidigare. Hackspettsangreppen
verkar vara lite färskare och kan vara riktade mot solitärbin. Inget framtida substrat.

Appendix 3
Oxbergsbacken, forts.
32 En torr ek som varit död ett tag. Delvis barkfallen men på övriga delar mycket kläckhål. Uppskattningsvis
60 st, från 2002. Mycket hackspettsangrepp på puppkammare o larvgångar, fler än utgångshålen. Substrat
ej tjänligt för P. detritus, men Lymexilon navale trivs finfint.
33 Ekstam med kanske 20 kläckhål ~2003. En del påverkan av hackspettar. Substratet är nog lite för gammalt.
34 Levande ek som tappat en av 3 grova grenar för ca fem år sedan. De andra två är i dåligt skick och angrepp
syns tydligt från 4m upp på stammen och ut på ena grenen. Angreppet kan mycket väl vara pågående,
hackspettarna verkar ha varit här i vinter. Svårt att säga hur många kläckhål, men 20 är en grov gissning
(Stege?)
35 Nydött träd med svag hackspettspåverkan - enstaka puppkammare har blottats. Här är högst sannolikt ett
pågående angrepp som kommer att fortsätta i år och nästa år. Inga kläckhål ännu alltså.
Fisksjöäng
26 Dött träd i mycket ljust läge. Gamla kläckhål och larvgångar, ca 25 st, (fler högre upp) med kläckår ca
2002. Hackspettsangrepp i måttlig mängd från den tiden. Substratet har passerat bäst-före-datumet.
27 Högstubbe där korna (som betar fisksjöäng) skrubbat av all bark (den satt nog inte så hårt). 20
puppkammare i vedytan som blottats. Fler med säkerhet i barken. Av kläckhålen i barkbitarna på marken
har de nog samma kläckår som föregående. Hopplöst att säga något om hackspettar. Substratet är helt klart
passé.
28 Högstubbe som varit död ett par år. Har ca 10 kläckhål som kan vara från 2002. viss (p)åverkan från
hackspett. Substratet är slut
Storängsbotten
43 Ekhögstubbe i ganska tätt buskage av framförallt hägg. 5 st kläckhål plus en hackspettad puppkammare. Ca
2002. Substratet är antagligen för gammalt.
44 Högstubbe vid E20/Lidingövägen. 4 kläckhål i barken upp till 2m. Betydligt fler högre upp, kanske totalt
20 st. Många puppkammare är hårt prederade av hackspett. Kläckningen skedde nog 2002. Substratet är
slut.
45 Äldre högstubbe där all bark fallit av. Verkar vara brandskadad. Spår i vedytan från ca 20 puppkammare.
Ingen aning om graden av hackspetts angrepp. Inget substrat kvar.
46 Dött träd med kraftiga angrepp och spår av hackspett. De flesta hålen sitter högt och det är svårt att se hur
många som klarat sig undan hackspettarna. Uppskattningsvis har det funnits 30 kläckhål plus ytterligare 50
individer som hackspettarna tagit.
47 Så gott som dött träd, bara en levande kvist. Ordentligt angrepp även här. Trädet är alldeles intill
Lidingövägen, men detta har tydligen inte någon effekt på baggarna. Hackspettarna har gjort ett tappert
försök att smaska i sig larver, men MÅNGA finns kvar. På de 2dm2 jag samlade in fanns minst tre larver.
48 Större ek, helt död och till stora delar barkfallen. Ett fåtal angrepp från ca 2002. Ingen hackspett, ingen
framtid.
49 Liknande ek, men mer intakt vad gäller barken, dock helt död. Ett fåtal angrepp från ca 2002. Ingen
hackspett, ingen framtid.
50 Ek som dött ungefär samtidigt som föregående två och nästa ~2000. Angrepp med ca 10 kläckhål från
2002. Svagt hackspettsangrepp.
51 Ek med angrepp som är svårt att uppskatta. Barken har fallit av och jag fann 3 kläckhål i bitar på marken.
Inga spår i vedytan, inga hackspettar.
52 Ek som drog sista sucken i fjol (ett par kvistar kvar som dött ganska nyss) Angrepp från flera år och sista
svängen i år antagligen. Puppa samlad. Ca 15 kläckhål från förra året (och kanske 2003) Säkert lika många
till i år.
Borgen
36 En mycket stor ek som till största delen (4 av 5 grenar) är död. På den gren som sträcker sig högst finns
spår av tidigare angrepp och hackspettar. Kanske 10 kläckhål, skulle tro att dessa baggar kröp ut 2003. De
döda delarna av trädet är för gamla för att fungera som substrat. De delar som lever är nog små, men kan
fungera som substrat ett par år när trädet slutligen dör.
37 Högstubbe alldeles vid serveringen uppe på höjden. En handfull kläckhål i brösthöjd plus några till högst
upp. Dessa är dock sönderhackade av spettar och svåra att räkna. Totalt kanske 20 kläckhål från 2003.
Substratet duger inte längre
38 Ek vid parkeringen som dött på ena sidan. Spår i den blottade vedytan av larver och puppkammare samt 3
st kläckhål i barken intill det levande. Mycket gamla angrepp, före 2000.
Ladugårdsgärdet
39 Klen (40cm), död, till större delen barkfallen ek. larvgångar och puppkammare i vedytan samt 10 kläckhål i
den kvarvarande barken. Totaltkläcktes kanske 25 individer sommaren 2002. Svaga spår av hackspett.
Inget framtida substrat
40 Mindre ek med några få levande skott. 5 st kläckhål från 2000 (eller något ditåt). Står lite för skuggigt.
Ingen åverkan från hackspett. Substratet som dött är förbi, det levande är för litet
41 Stor, grov, heldöd ek intill ännu större som fallit omkull. Den senare är för nedbruten för att kunna
inventeras, men den stående har dels spår i den blottade vedytan, dels kläckhål där barken ännu är kvar. Ca
5st att jämföra med de 20 puppkammare som hackspetten tömt. Angreppet är gammalt, ca 2000, och
substratet duger inte längre.
42 Död ekstump med ca 20 kläckhål från 2003. Hackspettsangreppen som är har antagligen sökt efter andra
insekter senare. Substratet är passé.

Appendix 3
Rosendals stall
62 Riktigt grov gammal ek med några döda, ibland barkfallna partier. 5 kläckhål från före 2000. ingen
hackspett. Substrat bildas när fler delar av trädet dör.
63 Grov ek med 10 kläckhål från före 2000. ingen hackspett. Framtida substrat bildas om trädet dör mer.
64 Grov, död ek. ensam i solexponerat läge. Stora delar barkfallna. 20 kläckhål totalt på trädet och barken på
marken. Angrepp före 2000, måttlig hackspettsaktivitet, inget framtida substrat
65 Låga inne i skuggigt läge med 10 kläckhål från ca 2000. Svag hackspettsaktivitet. Inget framtida substrat.
66 Döende ek av klenare typ. Några få levande kvistar i toppen. Svagt angrepp, inga kläckhål, men viss
hackspettsaktivitet. Larvgångar under barken spettarna har plockat ut ca 15 larver. Trädet står skuggigt
substratet duger nog i år med och troligtvis finns larver fast jag inte hittade några.
67 Barkfallen låga i solexponerat läge. 20 puppkammare i vedytan. Ålder ca 2000. Inga spår av hackspett.
68 Grov ek med några få levande kvistar. Angrepp från 2002, ca 40 puppkammare där murarbin senare bott
och hackspettarna letat efter dessa. Predationen under långhorningarnas tid verkar dock ha varit begränsad.
Substratet är förbrukat
69 Heldöd ek i hästhagen med ca 40 kläckhål där murarbin nu huserar. Kläckning ca 2002. hackspettning har
skett i viss grad på puppkammare, men mest har de sökt efter bin. Substratet är slut.
Manillaskolan
53 Ek som dött under 2004, har några få kvistar kvar i toppen som inte slog ut i år. 20 kläckhål från 2004.
Kraftigt hackspettsangrepp som visar att skalbaggarna helt klart finns på trädets sydsida. Angreppet är
pågående och 3 puppor samt två larver samlades in. Toppen med de små, men döda kvistarna duger nog
som substrat under årets äggläggning.
54 Stor, grov ek som fortfarande lever till stora delar. Angreppet är på en smal del av stammen i SÖ, men
sträcker sig ganska högt upp. Angreppet är sannolikt pågående för det finns ytterst få kläckhål, 10 st, i
förhållande till prederade puppkammare, 50 st,. De kläckhål som finns blev nog till 2004. fler lär det bli
medan trädet dör.
55 Gammal ekstam som till stora delar är barkfallen. Har spår efter P. detritus i nedfallna barkbitar. 5 kläckhål
hittades, men har säkert varit många fler. Konstigt nog syntes inga spår i vedytan. Angrepp före 2000. Inget
framtida substrat.
56 Levande cementfylld ek med några få, 10 st prederade puppkammare från 2003. Substrat kommer om
trädet dör mer.
57 Gammal, till stora delar barkfallen, och i övrigt ganska nedbruten högstubbe. Har några få, 5 st,
puppkammare och kläckhål i barken som är kvar. Svagt hackspettsangrepp. Inget framtida substrat.
58 Ekstump med en levande gren. Barklös på hela N sidan. Angrepp i barken i Ö på halvmetern närmast det
barklösa och sträcker sig sedan högt upp. Stort angrepp, kanske 30 kläckhål (2004) - svårt att räkna för den
hårda hackspettsaktiviteten. Sannolikt pågående. Substrat finns när trädet dör vidare.
59 Död grov ek där all bark slitits ner (av de ystra kärlekspar som sedan ristat sina namn i vedytan?) 10
kläckhål i barken på marken, spår av larvgångar i vedytan från kanske 2002. verkar ha haft svagt
hackspettsangrepp. Inget framtida substrat.
60 Stor, grov ek. död i toppen, men med en levande gren. S sidan har tappat lite bark och ovanför detta finns
kläckhål och hackspettsspår. Ca 20 hål + 40 prederade puppkammare kläckår ca 2002 substrat borde
produceras om inte trädet kvicknar till
61 Död högstubbe inne i skogspartiet. Mycket skuggigt. 10 kläckhål på stammen från ca 2002. svagt
hackspettande, inget framtida substrat.
Frisens Park
7 Halvdöd ek med en levande gren. Sydsidan på stammen död och med 20 kläckhål av gammal ålder, säkert
>>5 år. Eftersom trädet till viss del fortfarande lever torde det kunna ge visst substrat framöver. Det verkar
dock som om de levande delarna ändå är livskraftiga och kanske kan klara sig
8 Avbruten, nedfallen gren med rätt många, ca 30 kläckhål. Svårt att räkna dem för hackspetten har gått hårt
fram. Tunnare bark medför att puppkamrarna hamnat i veden istället för i barken. Kläckhålen från 2004,
angreppet pågående - larv funnen och samlad för kläckning. Substratet kommer antagligen att flyttas av
KDF då det ligger på en stig.
9 Stor levande ek med ett enstaka kläckhål intill gammal brottskada.
10 Levande ganska stor ek med 7 kläckhål på skadad stamdel.
11 Högstubbe med några få levande kvistar. 5 kläckhål på sydsidan av äldre karaktär. Barken börjar flagna av.
Trädet dör antagligen helt snart och ger ett litet substratbidrag.
12 Stor, rätt nyligen död ek. Har försökt skjuta lite skott på slutet men strukit med tillslut. Färska kläckhål, 21
st på sydsidan där larverna verkar vara flest. Viss hackspettsaktivitet
13 Högstubbe som nyligen verkar ha dött, ingen krona. Ganska kraftigt angrepp av P detritus, ca 20 kläckhål,
men hackspettsangrepp kan ha förhindrat fler. Kläckhål från 2004, möjligen 2003. angreppet kan vara
pågående. Substratet tjänligt något år till, kanske.
14 Gammal högstubbe med gamla gnag, >5år(?) massor av kläckhål, synliga långt upp. Viss
hackspettspredation. Substratet är utgånget.
15 Högstubbe med levande topp. Stora delar barklösa, endast norra sidan av stammen levande. 10 kläckhål av
flera års ålder. Troligtvis ej pågående angrepp. Substratet är för gammalt där trädet är dött, men eken lever
antagligen inte alltför länge till.
16 Grov ek med död västsida. Ett 10-tal kläckhål av äldre, minst 5 år, karaktär. Hackspettsspår vid något
enstaka gnag. Substratets framtid är svår att se, de döda bitarna är i alla fall för gamla. Jag tror inte resten
av trädet ger upp så lätt.