TORP I TÄBY

regtransfers.sth.se.diino.com

TORP I TÄBY

TORP OCH TORPARE – EN

ALLMÄN ÖVERSIKT

TORPENS HISTORIA

Vad innebär benämningen torp? Betydelsen har växlat genom århundradena.

Ursprungsbetydelsen för östra Sveriges del kan möjligen vara ”inhägnad

odlingsmark”, d.v.s. nyodling, som skett inom en bys område. Under 1500talet

kom ”torp” att beteckna ett enstaka nybygge på allmän mark utan-

för byn och som inte nått en sådan storlek, att det kunde kallas för gård.

Vid denna tid var torparna ingen särskild grupp utan räknades in bland

bönderna. När skattläggning skedde värderades torpen till l/4 eller l/8

mantal och bosättarna kallades ”fjärdings-” eller ”åttingstorpare”. Allt fl er

torp tillkom under 1600-talet, men myndigheterna försökte hindra att torp

togs upp på härads- och sockenallmänningar. Det skapades också torp på

mark, som tillhörde gårdar och som uppläts mot arrende eller dagsverken.

I samband med att det yngre indelningsverket infördes enligt beslut år

1682 ökade antalet torp dramatiskt under 1700-talet. Antalet ryttar-,

båtsmans- och soldattorp kom att uppgå till bortåt 25.000. Dessa torp

uppfördes på gårdarnas mark; ofta i utkanten av ägorna och skattlades

inte. De fl esta torp, som tillkom under senare delen av 1700-talet och

under 1800-talet var dock s.k. dagsverkstorp, som man fi ck bebo och

bruka mot arbetsprestationer på den gård, som ägde marken. Ibland kunde

torparen äga byggnaderna. Den största ökningen av antalet torp ägde

rum under 1800-talet och orsaken var den stora befolkningsökningen i

Sverige. Vid mitten av 1700-talet uppgick torpens antal exkl. soldattorpen

till c:a 30.000. Omkr. 1860 nåddes maximiantalet c:a 100.000 torp

Därefter minskade antalet och orsakerna var utvandringen till Amerika,

utfl yttningen till städerna på grund av industrialiseringen och inte minst

järnvägsbyggandet, där det behövdes mycket folk för anläggningsarbeten

samt personal såsom stationskarlar, banvakter, lokförare etc. 1910 hade

antalet torp minskat till c:a 50.000 och minskningen fortsatte de följande

decennierna. År 1910 fanns det i Stockholms län 2429 torp. Av dessa hade

92 mindre areal än ett tunnland, den största gruppen 559 st. omfattade

6-10 tunnland och 526 torp var större än 15 tunnland. Många torp blev

öde, andra friköptes och levde kvar som smågårdar eller förvandlades till

sommarställen. Möjligheten att friköpa torp tillkom efter lagändringar

under 1800-talet, men först på 1900-talet blev friköp vanligt. 1943 kom

det defi nitiva slutet på den 400-åriga torpperioden. Detta år förbjöds

nämligen upplåtelse av jord mot naturaprestationer.

5

More magazines by this user
Similar magazines