Om Burmas långsamma väg mot demokrati - Diakonia

en tidning från diakOnia nummer 2 2012
Dela meD
Frihetslängtan
Om Burmas långsamma väg mot demokrati

En dörr på glänt
i Burma
jag har besökt Burma under 20 års tid och vid varje tillfälle slagits
av hur omöjligt det varit att diskutera politik. Omöjligt, för att
Burma har varit en diktatur som byggt upp ett statsskick fullt av
angivare och därmed ett samhälle fullt av tystnad och rädsla.
Men när jag var i Burma för ett och ett halvt år sedan pratade alla
politik, det var som att lyfta på ett lock. Det var strax före valet och
det pågick en stor debatt om man skulle delta eller ej. Våra samarbetsorganisationer
som lever och verkar inne i Burma sa: vi vet att
det här valet förmodligen inte ändrar någonting, att det är riggat för
att ge legitimitet åt regeringen. Men vi har kämpat med våld i 50–60
år och det har inte gått något resultat och kommer aldrig att lösa
Burmas problem. Även om dörren ut bara öppnades någon millimeter
var de beredda att ta chansen. Flera sa också att även om inte en
förändring skulle ske under deras livstid så kanske den skulle komma
under deras barn eller barnbarns.
Samtidigt ville demokratikämpen Aung San Suu Kyi och exilburmeserna
bojkotta valet. ”Så länge det inte finns en riktig konstitution
kan vi inte delta i valet”, hävdade de.
Spänningen var stark mellan dessa olika åsikter och våra samarbetsorganisationer
inne i Burma och utanför. Men det handlade inte
om att välja det ena eller det andra, utan att inse att alla hade samma
mål – ett fritt och demokratiskt Burma.
i dag ser vi att dörren inte bara öppnats några millimeter utan
säkert tio centimeter. Även om mycket arbete återstår är Aung San
Suu Kyi nu en verksam politiker som kan röra sig fritt och tar många
internationella kontakter.
Öppningen är ett resultat av den maktstrid som pågår inom militärjuntan
och premiärministerns insikt om att han behöver Aung
San Suu Kyi och folket för att överleva politiskt. Men även en följd
av att regeringen vill minska det ekonomiska beroendet av Kina och
öppna upp för andra handelsrelationer.
Då, för ett och ett halvt år sedan, på en middag där flera av
Diakonias samarbetsorganisationer närvarade, sade jag att det var
första gången jag var i Burma och hörde ett helt fritt politiskt samtal.
En kvinna svarade: ”Ja, men vet du vad Bosse, det är ett resultat
av Diakonias arbete i Burma, att ni inte har gett upp som många
andra gjorde, utan har fortsatt att stötta oss.”
förändringarna i burma sker, tack vare Diakonias och många
andras långsiktiga arbete och vi kommer att fortsätta det arbetet.
Personligen är jag väldigt hoppfull om att det kommer stora förändringar.
Jag är övertygad om att utvecklingen inte går att hindra, alltför
många engagerade människor vill ha demokrati.
fotnot: Diakonia stödde Aung San Suu
Kyi under hennes första år i husarrest och
hjälpte hennes make Michael Aris (som dog
i cancer 1999) med resorna till Burma när
han fick tillåtelse att besöka henne. Vid ett
av besöken överlämnade han en dator från
Diakonia. Den dator som hon sedan skrev
flera av sina böcker på.
Bo forsBerg,
generalseKreterare
innehåll
Burmas väg mot demokrati ......... 3
Karl nilsson har ordet .................. 9
notiser och insamling ................ 10
information och nyheter från
redaktör Viktoria myrén Projektledare rebecka Björndahl
ansvarig utgivare Bo forsberg adress Box 140 38, 167 14 Bromma
gåvoplusgiro 90 33 04-4 • 90 33 03-6 (OCR) telefon 08-453 69 00
telefax 08-453 69 29
e-post diakonia@diakonia.se Webbplats diakonia.se
Diakonia är en kristen biståndsorganisation som tillsammans med lokala
samarbetsorganisationer arbetar för en varaktig förändring för de mest
utsatta människorna i världen.
tryck edita Västra aros, på miljövänligt papper
Layout Blue media dela med utkommer under 2012
med fyra nummer och distribueras till Diakonias
understödjare.
iSSn-nr 0281-4404 första sidan allt fler burmeser vågar nu uttrycka
sina åsikter.
foto David Isaksson
diakonias givarservice
nummer 2 2012
Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor
kring gåvor, autogiro, adressändringar m m. Hit kan du också
ringa in din minnes- och hyllningsgåva.
Telefonen är bemannad vardagar kl 8–12 (Dag före helgdag
kl 9–12). Du kan också skicka in din minnes- eller högtidsgåva
på diakonia.se eller genom att e-posta till gavor@diakonia.se.
Spirande hopp bland burmeser
På väg att
ställa krav
Rädslan har minskat sitt grepp om Burma. Allt fler vågar nu uttrycka sina åsikter.
Men kan man verkligen lita på de tidigare militärer som nu bytt till civila kläder?
Hur ser verkligheten ut bakom talet om demokratisering?
Dela Med besökte några av de byar där Diakonia arbetar.
TexT OCh fOTO: DaviD isakssOn/GlObal RepORTinG
2 • Dela meD Dela meD • 3

klokt användande: vattnet leds in i
bambustången, när man sen lossar
en pinne ur ett av hålen rinner en
liten stråle ned i händerna. Kyaw
thura aung framför den finurliga
uppfinningen.
Glada småpojkar leker. hur kommer
Burma att bli när de växer upp?
Kyaw Thura Aung står framför ett
av de små husen. Runt omkring
honom står ett gäng ungdomar.
Vi befinner oss i en liten by med
200 invånare, fyra timmars bilresa
från Burmas största stad Rangoon.
– Fram till för bara några månader sedan
var människor rädda för att prata med myndigheterna.
Nu håller det på att förändras, vi
vågar mer. Rädslan är inte lika stor längre,
säger han.
Det har gått snart fyra år sedan Kyaw Thura
Aung valdes till generalsekreterare för det
nätverk av ett tjugotal byråd som arbetar med
stöd från Diakonia. Då hade Burma precis
genomlevt två av de värsta händelserna under
lång tid. 2007 slogs det så kallade
Saffransupproret brutalt ned av militärregimen,
ett uppror som startade bland Burmas
4 • Dela meD
munkar. Året därpå kom orkanen Nargis som
ödelade byar och städer i floden Irrawaddys
delta och dödade uppskattningsvis 140 000
personer.
Under många år var Burma ett så gott som
stängt land, styrt av en brutal militärregim
med Kina som starkaste bundsförvant. Bara
ett fåtal internationella organisationer har
kunnat verka i landet och alla typer av engagemang
för demokrati och mänskliga rättigheter
har inneburit stora risker. Nu är landet
på väg att öppnas, men hur mycket?
Husen i byn är enkla. De flesta är byggda
på stolpar en bit över marken. Med flätad
bambu till väggar blir det luftigt och svalt,
även under den mördande middagshettan.
Allt är rent och välhållet och de många träden
ger skugga. Någon el finns inte, annat
än hos enstaka familjer som skaffat bilbatte-
rier för att kunna driva sina få lampor.
Samman hållningen mellan människor är
stark.
det finns många tusen byar som denna i
Burma, byar långt från politikens och maktens
centrum. Och det är ingen tvekan om att
en förändring är på gång också här, även om
det inte går lika fort som i de större städerna.
Kyaw Thura Aung är 27 år. Först gör han
ett lite blygt intryck, men sen förstår jag att
han inte är en person som pratar i onödan.
Nej, säger andra i byn, Kyaw Thura Aung får
saker gjorda – istället för att orda om vad som
borde göras!
– När jag blev föreslagen som generalsekreterare
så visste jag inte riktigt vad jag skulle
säga. Jag var ju bara drygt 20 år och det fanns
många andra som var mycket äldre och mer
kunniga än jag. Men så tänkte jag – om de vill
ha mig så ska jag också försöka!
Idag är Kyaw Thura Aung i praktiken
huvudansvarig för att genomföra de program
som stöds av Diakonia.
– Från början var ansvaret skrämmande,
särskilt som jag inte var så gammal. Men den
första tiden var det många som hjälpte mig.
Och så kände jag hela tiden att de litade på
mig, fortsätter Kyaw Thura Aung.
de flesta som bor i byn tillhör karenfolket
och Burmas kristna minoritet. I byn finns en
kyrka, ett hus för möten och en öppen plats
med bänkar där man kan sitta och äta
gemensamt.
– Det finns en bra sammanhållning mellan
människor här och många ungdomar är engagerade
i det som händer. Tillsammans arbetar
vi för att förbättra situationen, fortsätter
Kyaw Thura Aung.
Just vattnet är ett bra exempel på hur man
med enkla medel kan åstadkomma förbättringar.
I närheten av den öppna platsen finns
ett ”handfat” som finurligt byggts med hjälp
av en bambustång. Här kan man tvätta sig,
utan att behöva slösa vatten. Tidigare fanns
det bara en handpump för hela byn. Nu pumpas
vatten upp med hjälp av en bensindriven
generator som sätts på då och då och via
utlagda slangar kan vattnet sprids till ”påfyllningsställen”
runt om i byn.
Burma är ett av Asiens fattigaste länder.
Många i byn försörjer sig med hjälp av ett
småskaligt jordbruk, odling i fiskdammar och
uppfödning av djur. Flera familjer har anhöriga
som arbetar i Rangoon och några enstaka
har också familjemedlemmar som arbetar i
utanför det som är byrådets kontor och samtidigt en
gemensamt driven affär samlas ofta folk.
”Från början var
ansvaret skrämmande,
särskilt som jag inte
var så gammal. Men
jag kände hela tiden att
de litade på mig.”
Kyaw Thura aung
generalseKreTerare för byråden
Dela meD • 5

Malaysia eller Thailand. Men för de allra flesta
kretsar livet kring det som händer i byn.
Att stärka familjernas inkomster med hjälp
av mikrokrediter till småinvesteringar var därför
ett prioriterat område när byn skulle
besluta vilka projekt som skulle genomföras.
Programmet med mikrokrediter var också tillräckligt
”ofarligt” och därför möjligt att
genomföra, även under åren av hårt militärstyre.
Men mikrokrediterna har också en viktig
sidoeffekt, eftersom de bidragit till att
människor blivit bättre på att organisera sig
och lära sig mer om hur samhället fungerar.
daw cho har fyra barn. Hon bor i ett
enkelt hus som egentligen bara består av en
”plattform” på styltor där familjen sover på
madrasser som rullas ut för natten.
– Om vi kan utveckla jordbruket så kan alla
i byn leva bättre. Min dröm är att ha egen
Daw Cho bor i ett enkelt hus. fattigdomen är stor,
men samtidigt tror hon starkt på framtiden (ovan).
Dew than myint är en av många i byn som med hjälp
av mikrokrediter utvecklar och stärker familjens ekonomi
(t h).
”Min dröm är att ha
egen mark där vi själva
kan odla. Sen vore det
fantastiskt om vi
kunde få elektricitet.”
6 • Dela meD
daw Cho
mark där vi själva kan odla, för vår familj äger
ingenting. Sen vore det fantastiskt om vi
kunde få elektricitet, konstaterar Daw Cho.
En annan av kvinnorna, Dew Than Myint,
valde att investera de pengar hon lånade i två
griskultingar som hon köpte för motsvarande
350 kronor styck. Nu, sex månader senare,
räknar hon med att sälja de uppfödda grisarna
för minst det tiodubbla. Visst kostar foder och
medicin en del, men slutsumman blir ändå en
hygglig vinst.
– De pengar jag tjänar ska jag först använda
för att betala tillbaka lånet. Sen så ska jag
köpa två nya grisar och börja om! säger hon
belåtet.
men det viktigaste som hänt är ändå den
politiska öppningen. Det började med att
Aung San Suu Kyis parti NLD för några
månader sedan öppnade ett kontor i den lilla
näraliggande staden. U Shwe Po Thar hörde
till de bybor som därefter själv tog steget.
Han köpte en bild på Aung San Suu Kyi och
satte upp i familjens hus. Det hela kanske inte
förefaller så märkligt, men då ska man veta att
U Shwe Po Thar själv är före detta militär!
– Tidigare hade jag aldrig kunnat göra det,
men nu ville jag visa vad jag tyckte. För det
här är vår chans, vi måste ta den! säger U
Shwe Po Thar.
Som de flesta i byn tror han att livet kommer
att bli bättre. Drömmen är att det ska finnas
en skola i närheten ända upp till tionde
klass dit familjerna kan skicka sina barn.
Bättre tillgång till sjukvård står också på listan.
Men hur får man det? Hur etablerar man
kontakt och dialog med myndigheter i ett
land som i femtio år styrts av olika
militärjuntor?
Trots allt är människorna i byn ändå försik-
tiga, ingen vet säkert vad som väntar.
Militären har slagit till mot demokratirörelsen
förr, vad finns det för garanti att det inte
sker igen?
– Tidigare hade vi inget stöd alls. Idag samarbetar
vi med andra och får hjälp utifrån för
att utveckla vårt jordbruk och våra byar. Och
visst ser vi skillnader, men att människor
skulle tänka mer politiskt är nog alltför tidigt
att säga, fortsätter Kyaw Thura Aung.
människorna i byn har inte kommit så
långt att de själva kan formulera att de har
rätt till hälsa. Och än mindre till att formulera
och kräva sina rättigheter eller att våga prata
öppet om vad demokrati egentligen innebär.
Tin Maung Kyaw är chef för Diakonias
samarbetsorganisation Myanmar Baptist
Churches Union (MBCU) som under många
år stöttat det utvecklingsarbete som genom-
nytt vaL 2015
• burma, eller Myanmar som militären döpt om landet till, ligger i sydostasien, mellan indien och kina
och med en lång gemensam gräns med thailand. Burma var under många år en brittisk koloni och
det brittiska inflytandet är påtagligt. efter frigörelsen såg utvecklingen positiv ut. men 1962 tog
militären makten och har behållit den sedan dess.
• 1988 inleddes omfattande proteströrelser mot militärregimen. aung san suu kyi, dotter till den
legendariske ledaren aung san, blev snabbt oppositionens ledare och när militären överraskande
genomförde val 1990 vann hennes parti nlD 82 procent av alla platser i parlamentet. men militären
vägrade erkänna resultaten. aung san suu Kyi sattes i husarrest i flera omgångar och i mer
än 20 år styrde militären med järnhand.
• 2007 startade det så kallade saffransupproret i protest mot allt högre priser, bland annat på gas
och bensin. Buddhistiska munkar, politiska aktivister och studenter ledde de fredliga demonstrationer
som brutalt slogs ned av militären.
• 2010 släpptes aung san suu kyi och 2011 fick hon och partiet nlD rätt att ställa upp i de fyllnadsval
till parlamentet som hölls i april 2012. nlD vann så gott som alla de utlysta platserna,
men fyllnadsvalet ändrar inte styrkeförhållandena i parlamentet, som fortfarande helt domineras
av militären. 2015 är det meningen att Burma ska hålla nästa val. Åren fram till dess blir ett test
på om militären menar allvar med talen om demokratisering.
Dela meD • 7

”Nu ville jag visa vad
jag tyckte. För det här
är vår chans, vi måste
ta den!”
8 • Dela meD
TIn Maung Kyaw
800 POLitiSka fångar
• De svåra förhållandena under militärstyret och de risker som funnits för människors säkerhet
har gjort att Diakonia kunnat berätta väldigt lite om de program organisationen stödjer i landet.
Den öppning som nu påbörjats innebär dock att Diakonia kan jobba mer öppet än tidigare.
• Majoriteten av burmas befolkning är buddhister samtidigt som befolkningen är uppdelad på
ett stort antal etniska grupper. fortfarande pågår militära konflikter mellan regimen och olika
etniska grupper på flera platser, bland annat i den mot Kina gränsande Kachin-provinsen där
situationen är mycket osäker.
• enligt en rapport från human Rights Watch (2012) har närmare 75 000 etniska kachin-bor
tvingats på flykt från sina hem på grund av striderna. Den burmesiska armén fortsätter att
attackera byar, rasera hus och odlingar. Civila tvingas till tvångsarbete och det finns många
dokumenterade fall av tortyr och våldtäkter. Barnsoldater används på båda sidorna i striderna.
• alla kända politiska fångar är idag släppta. Trots detta räknar man med att finns ca 800 politiska
fångar kvar i regimens fängelser.
förs av byråden. Väl medveten om hur drastiskt
det kan låta säger han:
– Jag hatar Nargis – och jag älskar Nargis!
Orkanen var fruktansvärd, men den fick organisationer
som tidigare inte haft kontakt med
varandra att börja samarbeta. Detta gällde
inte minst de buddhistiska och kristna organisationerna
i landet.
Idag ser Tin Maung Kyaw positivt på
utvecklingen i Burma. Regimens kontroll över
organisationens arbete är inte lika omfattande
som tidigare, men fortfarande måste till
exempel alla utländska besökare till distrikten
registreras.
Hittills har allt handlat om att de själva ska
utveckla sina byar och samhället och förväntningarna
på myndigheterna har varit mycket
små. Nästa steg är att människor själva vågar
ställa krav på myndigheterna om förbättringar
när det gäller vatten, vägar och annat.
– Men dit är det en lång väg att gå, konstaterar,
Tin Maung Kyaw.
utvecklingen i Burma går snabbt. Idag kan landets
tidningar publiceras bilder på aung san suu Kyi,
men fortfarande härskar censuren.
VAD BETYDER
DIAKONIA FÖR DIG?
Karl Nilsson
har ordet!
karl nilsson är ingen vanlig pensionär. när andra trappar ner, trappar han
upp – med ideellt arbete i tunisien, ecuador, Mocambique – och Sverige.
förra året fyllde han 95 och då samlade han in 18 000 kronor till diakonia.
Och när han vann en resa värd 10 000 kronor, sålde han den till en bekant
och gav även de pengarna till diakonia.
– Jag har alltid varit optimist och aldrig oroat mig i onödan. Och så gillar
jag äventyr, säger karl nilsson med ett skratt.
Vad driver dig?
– Som barn kom det missionärer hem till
oss och visade bilder från Kongo och då kände
jag att det där skulle jag vilja göra i livet. Det
var Guds kallelse till mig att resa ut som missionär,
det kom jag underfund med senare.
Du kom inte i väg som ung, men däremot som pensionär.
Berätta!
– När jag vände mig till Missionskyrkan
sade de att det var så många som ville resa ut
och de andra hade bättre utbildning än jag,
och sedan tyckte de att jag hade för lite erfa-
Karl nilsson har under
sina 95 år drabbats av få
sjukdomar. Den goda
hälsan, men också viljan,
är orsakerna till att han
fortfarande orkar engagera
sig. ”Det går alltid
på något sätt”, säger
han.
renhet när jag sökte som pensionär. Men då
blev jag kontaktad av Örebromissionen som
ville att jag skulle åka till Tunisien och arbeta
med den finaste skolan där. Jag var där sex
gånger, jag är snickare så jag hjälpte dem med
allt möjligt.
Har du arbetat i fler länder?
– Ja, bland annat i Ecuador med en radiostation
som raserades i en jordbävning. Jag bodde i
en by ute i djungeln. Vi hade varken telefon
eller postgång, ibland hade vi inte heller ström,
eller mat. Men man överlevde, det var spännande.
Sen har jag även jobbat i Mocam bique.
Jag har haft ett väldigt rikt liv som pensionär,
man behöver inte sätta sig i gungstolen.
Vad betyder Diakonia för dig?
– Jag tycker att det är en stor och fin organisation
och så är samarbetet med Sida viktigt.
När jag fyllde 90 år samlade jag in 23 000 kronor
och när jag fyllde 95 år, skänkte jag cirka
18 000 kronor. Jag uppskattar att Diakonia
hjälper där det verkligen behövs, de flesta
organisationer gör kanske det, men det är inte
alla som man kan lita på, att de är så effektiva,
men Diakonia litar jag på.
– Jag har sett behoven. Det är inte lätt att
möta en afrikansk pojke som kommer fram till
en med ena handen på magen för att visa att
han är hungrig och den andra framsträckt, och
inte ha något att ge.
Har du tips till andra som vill engagera sig?
– Ja, det behövs hjälp överallt. Många länder i
Afrika har ju varit kolonialiserade av europeiska
länder och inte haft möjlighet till exempelvis
utbildning. Så vi är skyldiga dem hjälp.
Det finns mycket man kan göra hemma, man
kan engagera sig och samla in pengar. För
länge sedan bestämde vi oss för att inte ge presenter
till varandra när vi fyllde år utan att
skänka pengarna till olika organisationer.
TeXT: VIKTorIa MyrÉn
foTo: bengT åKesson
Dela meD • 9

foTo: dIaKonIa
anders Borg – bli vår robin Hood!
Under sommaren kommer ett gäng entusiastiska aktivister ge sig ut på
festivalturné runt om i Sverige. I år står frågan om skatteflykt i fokus för
kampanjen. Fattiga länder går årligen miste om 160 miljarder dollar i uteblivna
skatteintäkter som multinationella företag undkommer att betala.
Därför vill aktivisterna under rubriken ”Anders Borg – bli vår Robin
Hood!” uppmärksamma att det är hög tid för vår finansminister att ta från
de rika och ge tillbaka till de fattiga. Med en hopfällbar Sheerwoodskog,
munter sång och en livs levande Lille John kommer aktivisterna att bege
sig ut. Ska du till Peace & Love, Almedalen, Urkult eller Frizon i sommar;
håll ögon och öron öppna och välkommen till festivaltältet!
Diakoniaaktivisterna drar igång sin kampanj för att få finansministern att ta tag i frågan
om kapitalflykt och driva på för en bättre politik. här uppvaktar aktivisterna
anders borg med en sång om att han ska bli de fattiga ländernas Robin hood
Barometer betygsätter regeringens
politik för global utveckling
I maj betygsatte Diakonia, Concord Sverige, Svenska kyrkan med flera
organisationer regeringens politik för global utveckling, PGU. Rapporten
pekar bland annat på att Sverige efter den arabiska våren har presenterat särskilda
biståndssatsningar med fokus på demokrati och yttrandefrihet i
Mellanöstern och Nordafrika. Samtidigt går mer än hälften av den svenska
vapenexporten till icke-demokratier. Sverige är också världens fjärde största
leverantör av vapen till utvecklingsländer. Hur rimmar det med PGU:s löften
om att alla politikområden ska dra åt samma håll och bidra till en rättvis och
hållbar global utveckling? Politik för
global utveckling antogs av en enig Läs mER: www.diakonia.se/pgu
riksdag 2003.
Närmare hundra svenska deltog i konferensen
”Kom och Se” i Jerusalem. Foto: Diakonia
10 • Dela meD
Biståndsfinansierade
projekt i Palestina förstörs
Över 60 EU-finansierade projekt på palestinskt territorium
har förstörts av Israel från 2011 och framåt. Ytterligare
110 riskerar att rivas. Det visar en ny sammanställning som
internationella organisationer gjort.
– För oss som arbetar med bistånd är det oacceptabelt när
en stridande part förstör bistånd till civila, säger Diakonias
generalsekreterare Bo Forsberg.
– Enligt Genèvekonventionen är det jämförbart med
krigshandlingar mot civilbefolkning och måste fördömas,
fortsätter han.
EU:s utrikesministrar möttes i Bryssel efter denna upplagas
pressläggning och väntades skärpa tonen mot Israel om
läget i det så kallade Area C, palestinskt territorium kontrollerat
av Israel, där förstörelsen av infrastruktur ökat
markant. Just nu riskerar ett antal EU-finansierade härbärgen
i området Khan Al Khmar att rivas.
– Man kan ifrågasätta vad Israel egentligen har för mål
när man förstör biståndsprojekt som går ut på att stötta
vanliga palestinier som vill försörja sig och leva ett fungerande
liv. Sämre levnadsvillkor gynnar ju extremister. Man
kan inte låta bli att fråga sig: Vill Israel ha fred när man agerar
på det här sättet, säger Bo Forsberg.
Kom och se
– åk hem och gör!
I mars samlades närmare 100 svenskar i Betlehem på
konferensen ”Kom och Se”. I skuggan av konflikten i
Mellanöstern och rent fysiskt i skuggan av muren som
stänger vägen mellan Betlehem och Jerusalem diskuterades
situationen för kristna palestinier under ockupation
men också olika sätt att läsa bibeln förankrat i historien
och nutiden. Palestinska, israeliska, amerikanska och
svenska föreläsare turades om att beskriva den politiska
situationen och ge liv åt bibelberättelsen. Många deltagare
blev djupt berörda när evangeliernas berättelse blev
kött och blod i händelserna omkring dem. De stora avgörande
frågorna om makt, rättvisa, rättfärdighet och människors
vilja att ta risker för det man tror på, är de samma
nu som när Jesus vandrade vägen mellan Betlehem och
Jerusalem.
att tjäna egna pengar ger oberoende. Genom leva lika-projektet ska 3 000 kvinnor i honduras, el salvador och Guatemala få hjälp att öka
sina inkomster. Marcelina escobar är en av dem som deltar i projektet. foto: Markus Marcetic
nu drar Leva lika-projektet igång
Män och kvinnor har rätt att leva på lika villkor. det
är grundtanken bakom projektet Leva Lika, som
diakonia och kooperation Utan gränser nu startar
med pengar från Postkodlotteriet.
I Centralamerika är det ofta mannen som bestämmer,
både i samhällslivet och i hemmet. Många kvinnor måste be
sin man om lov för att ens få lämna huset.
– För att stoppa våldet i hemmen måste vi börja prata
öppet om det, och vi måste anmäla de män som misshandlar,
säger Norma Cruz på organisationen Sobrevivientes
avdragsrätt
för gåvor
Från och med den 1 januari
2012 kan du som givare dra av
ditt bidrag till vissa ideella organisationer
från skatten. Varje gåva
ska uppgå till minst 200 kr. Det
totala gåvobeloppet måste under
året vara minst 2 000 kronor för
att du ska få rätt till avdraget.
Diakonia har skickat in en
ansökan om avdragsrätt för gåvor
till Skatteverket. Då vi, vid denna
tidnings pressläggning, ännu inte
har fått besked från Skatteverket
hänvisar vi till hemsidan för mer
information: www.diakonia.se. I
nästa nummer av Dela Med kan
du också läsa mer.
Läs mER: www.diakonia.se
ULf frÖdin
som hjälper kvinnor som utsatts för mäns våld.
I Centralamerika används ett särskilt begrepp för bestialiska,
utstuderade mord på kvinnor: femicidios. Bara i
Guatemala registrerades förra året över 600 femicidios.
– Orsaken till de här morden är det utpräglade machosamhället,
att män tror sig vara för mer, säger Norma Cruz.
I Leva Lika-projektet utbildas kvinnor i sina rättigheter,
de får hjälp att börja prata om övergrepp och stöd att
anmäla misshandel och våldtäkt. Även männen kommer att
involveras i jämställdhetsarbetet.
MåL 2012
17,6 MiLJ
inSaMLat
HittiLLS
6,8 MiLJ
T.o.M. 2012-05-10
FÖräNDrINGS-
FaDDrar
3,3 milj
prIVaT-
perSoNer
MINNeS- oCH
HÖGTIDSGÅVor
0,5 milj
FoND-
SparaNDe
1,3 milj
1,0 milj
FÖrSaMLINGS-
GÅVor 0,4 milj
0,3 milj
föreTag oCh
förenIngar
Dela meD • 11

Rebeca från Guatemala är en eldsjäl
som brinner för förändring. Hon har
bildat organisationen Amupedi för
att utmana orättvisorna. Hon vet att
hennes dröm – en värld där både män
och kvinnor har rätt att bestämma över
sina liv – håller på att bli verklighet.
Vi stödjer de eldsjälar som varje dag brinner för att göra världen mer rättvis.
Människor som har vänt sin vrede till handling, precis som Moder Teresa en gång
gjorde och Rebeca gör idag. Trots att engagemanget finns saknas de medel som
behövs för att åstadkomma en varaktig förändring. Du kan bidra, mer än du tror.
Stöd oss i arbetet för en rättvisare värld på diakonia.se eller sms:a dia100
till 72 900 så skänker du 100 kr.
Verksamheten granskas av Svensk Insamlingskontroll.
Rebeca Vasquez Tuy, Guatemala. Foto: Markus Marcetic.