Åsa bad om mer assistans – i stället kan alla timmar dras in - RBU

More documents

Recommendations

Info

Hellre jagad av vargar Åsa Sandvall tog kontakt med Försäkringskassan för att få fler assistanstimmar till Fredrik. I stället överväger de att ta bort timmarna helt och hållet. Här är hennes egen berättelse: Sedan mitt yngsta barn föddes för 15 år sedan, med handikappet AMC (artrogryphos), har bland annat, och framförallt, Försäkringskassan gett mig inte bara gråa hår utan även ett tjockt skal av jädrar anamma och skinn på näsan. Sonen är beroende av någon som hjälper honom i det dagliga livet. Han har sedan han var sju år ett assistansbeslut med tillräckliga timmar. När han i november förra året fyllde 15, började jag känna att det kunde vara dags för honom att sova »ensam« hemma någon natt då och då (jag har vuxna barn att jämföra med, de kunde vara hemma själva i den åldern). Väl medveten om att Försäkringskassan då skulle gå igenom hans tidigare beslut om assistans, övervägde jag länge hur jag skulle göra. Men även Fredrik måste få en chans till utveckling, vi måste få komma vidare i livet! Han måste få lära sig att bli vuxen, i sin egen takt. Men jag tvekade länge innan jag skickade in en ansökan till Försäkringskassan om fler timmar, fullt på det klara med att de nu skulle penetrera det tidigare beslutet på jakt efter minuter att dra in. Men låt ske, det måste få vara så. Hembesök från Försäkringskassan Handläggaren på Försäkringskassan ringer och begär ett hembesök. Javisst, ok, inga problem. Hon kommer och jag redogör för läget, Åsa Sandvall ville ha utökad assistans för att Fredrik skulle få annan nattassistent än hon själv då och då. En femtonåring behöver vara ifrån sin mamma ibland. En utredning gjordes och nu överväger Försäkringskassan att dra in hela hans personliga assistans. förklarar hur en vardag ser ut, och en helgdag. Två veckor efter hennes besök dimper ett brev ner i lådan från henne. Några fler timmar blir det inte tal om, tvärtom. Hennes bedömning är att Fredrik inte skall ha några assistanstimmar alls! Egentligen borde jag bli förvånad, men det blir jag inte. Snarare tvärtom – jag visste det! Det skulle inte funka! Samma välbekanta känslor som drabbat mig i 15 år, av vanmakt, ilska, frustration, gör sig påminda och börjar attackera mig, rusar runt i kroppen, svårt att få luft, tryck över bröstet: vad i… hur menar hon att vi ska klara vår vardag? Gråt och tandagnisslan, helt bedrövligt, återigen rycks mattan undan för våra fötter. Att det jämt, JÄMT, skall vara så fruktansvärt motigt. Jag tror inte att det finns ett enda beslut som vi fått direkt utan överklagan; vårdbidrag när han var fyra månader – avslag. Handikapparkeringstillstånd – avslag (med motiveringen »han har inga men av sina gångsvårigheter« nä, inte han men vi föräldrar som skulle bära alla hans hjälpmedel). Färdtjänst – avslag. Ansökan om personlig assistans – avslag (med den märkligaste motiveringen vi någonsin hört och förhoppningsvis kommer att höra): »inte behöver han någon personlig assistans, han som är så söt…« Inte ett år utan krångel Med femton år i handikapp-bagaget kan jag bara säga: FY FAN. Icke ett år utan att myndigheterna jäklas, inte ett år utan krångel. Varje dag är en kamp för att komma i kläderna, ortoserna, få i sig mat, duscha, tvätta sig, äta och dricka, 4 RÖRELSE 1 • 10
Fredrik och Åsa hjälps åt med middagsmaten. komma ut genom dörren, ha någon slags vettig fritid. Det görs inte av sig självt om man inte kan, om man inte har den egna fysiska möjligheten att själv utföra sina grundläggande behov. Vilken enda »normal« vuxen människa vet hur ofta han/hon går på toaletten, behöver ens tänka på det, och mäta det i tid? På en vardag – hur ofta pinkar du? Och framförallt – hur lång tid tar det? Och du, på en helg då? Hur många gånger går du på muggen egentligen, har du tänkt på det, hur lång tid tar det? Jag kan lova att inte särskilt många skulle kunna svara på det, inte utan att behöva fundera på det. Och när ska man fundera på det? På sin arbetstid, betald av någon annan arbetsgivare? Eller på din fritid, du som har någon? Dygnet HAR faktiskt bara 24 timmar, handikappförälder eller inte. Hur många toalettbesök? Och vet du när du blir dålig i magen till exempel, eller tvärtom – när du är trög i magen, hur länge sitter du då, och hur lång tid tar det? Vet du inte? Men försök göra en uppskattning ändå, vi behöver dina uppgif- »Och jag tvingas stå där med bedjande, vädjande blick i stället för att säga vad jag egentligen tycker, förvandlas till en underdånig mes, en som så tacksamt tar emot det staten kastar åt en.« ter som underlag för att kunna fatta ett beslut. Ursäkta att jag raljerar, men jag kan inte låta bli. Är någon dum mot dig har du rätt att vara dum tillbaka, även om jag försöker att vara ädel och stå ut med deras inkompetens och spariver. Ibland brister det. När mattan, grundtryggheten i våra liv, rycks undan för oss förvandlas jag till en liten grå mus, en snäll en, en medgörlig en, en tacksammössan-i-handen-skrapandemed foten-dammtuss Fast man helst skulle vilja putta omkull handläggaren. Och jag tvingas stå där med bedjande, vädjande blick i stället för att säga vad jag egentligen tycker, förvandlas till en underdånig mes, en som så tacksamt tar emot det staten kastar åt en. Det lönar sig inte att bråka. Du måste le, och göra det på deras villkor. Att bråka och brösta sig är tyvärr ingen bra taktik, det gör bara handläggningen svårare, och vägen fram till ett beslut tar längre tid. Du måste få handläggaren att gilla dig. Hur ska vi leva våra liv? Men hur menar Försäkringskassan att vi skall leva våra liv? Den makt de har över vår vardag är vidrig, vår verklighet står och faller med deras beslut. Ena året beviljas sonen assistans i fullt tillräcklig mängd, han får egen möjlighet till att delta i sportevenemang, inte för att han måste, utan för att han nu både vill och kan, med sin assistents hjälp. Han åker på Metallica-konsert, han går på bio och han går till simhallen, med kompisar och med assistent. I år (ett valår, gubevars..) ÖVER- VÄGER Försäkringskassan (om inte vi lyckas motbevisa dem) att dra in hans personliga assistans. På grund av att hans grundläggande behov inte längre uppgår till mer än 16 timmar och 19 minuter att utföra i veckan. Men hallå… något måste vara fel, allvarligt fel i Försäkringskassans beslut. På helgen till exempel har handläggaren skrivit att Fredrik får gå på toaletten TVÅ gånger per dag! En gång på morgonen, vid 07.00, och den andra och sista gången klockan 20.00. Ungefär. Tretton timmars mellanrum!! Jag vet inte hur det är med er »normala« människor, men nog tänker jag att ni går på muggen betydligt tätare än var trettonde timme? Vad säger Fredrik själv? En enda, nog så talande kommentar: – Dom på Försäkringskassan sitter nog inte i rullstol. Eller är det så att samhället vet bäst vad gäller våra barn? Nu är begreppet »boendestöd med personlig service« myntat. Låter inte som någon vidare utveckling. Mer som en tillbakagång till forna tiders institutioner. ÅSA SANDVALL RÖRELSE 1 • 10 5
Page 1 and 2: FOTO: TINA MESSING Riksförbundet f
Page 3: Oacceptabelt med Försäkringskassa

Åsa bad om mer assistans – i stället kan alla timmar dras in - RBU

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?