Musikaliska uttryck och funktioner i interaktiva v rldar - C64.com

Bland den litteratur som direkt tar upp datorspelsmediet finns flera titlar som kan liknas
vid ”katalogarior” över spel, spelföretag och teknisk utveckling, där målet tycks vara att
presentera så många spel som möjligt från spelhistorien, tyvärr ofta i ganska oreflekterande
eller ytliga termer, även om det samtidigt ger en viss översiktlighet. En återkommande aspekt
hos denna litteratur ligger i önskan att använda förstahandsbeskrivningar från personer inom
spelbranschen, vilket syns i Supercade – a Visual History of the Videogame Age 1971-1984
(2001) 162 , där läsaren möter flera entusiastiska journalisters och speldesigners 163 framställning
av framväxten och kulminationen av tv-spelsfenomenet, men även i High Score! The
Illustrated History of Electronic Games (2004) 164 och The Ultimate History of Video Games
(2001). 165 De två första böckerna, väljer också att särskilt betona spelens visuella aspekter,
bl a genom att återge åtskilliga skärmbilder från spelen, vilka bildar en slags ”bildresa” genom
datorspelshistorien. 166 Visserligen tillskrivs musiken ingen särskild betydelse i dessa
framställningar, men en hel del bakgrundsinformation kring datorspelsmediets födelse och
utveckling kan erhållas genom denna litteratur.
Andra framställningar kan betecknas som mer populärvetenskapliga, däribland Trigger
Happy, the Inner Life of Videogames (2000) 167 , The Art of Game Worlds (2004) 168 , Masters
of Doom. How two Guys Created an Empire and Transformed Pop Culture (2004) 169 och
Joystick Nation (1997). 170 Viss bakgrundsinformation har även här inhämtats, samtidigt som
det bland dessa framställningar finns vissa tendenser till tunnelseende, där fokus hamnar på
USA:s tv-spelsmarknad medan markanden i Europa, och därmed datorspelsmarkanden,
lämnas därhän. 171 För att väga upp detta faktum har jag ifrån antologin Game On: The History
162 Van Burnham: Supercade – a Visual History of the Videogame Age 1971-1984, 1:a uppl, Cambridge, The
MIT Press 2001.
163 Presentationen av konsulterade författare och journalister har en avsiktligt avväpnande humoristiskt touche,
som signalerar att de bara är spelare ”precis som du själv”: “Yoshimitsu Shinobi is a deadly ninja warrior. Raised
in Kyoto, Japan by a band of rogue Imperial assassins. Yoshimitsu mastered the Shuriken before he mastered
Space Invaders. Between stealth missions, Yoshimitsu writes for Wired and Next Generation”, se Burnham:
“Contributors”, Supercade, [sid 2 från slutet].
164 Rusel DeMaria & Johnny I. Wilson: High Score! The Illustrated History of Electronic Games, 2 uppl, New
York, McGraw-Hill/Osborne 2004.
165 Steven L. Kent: The Ultimate History of Video Games: From Pong to Pokémon and Beyond.
The Story Behind the Craze That Touched Our Lives and Changed the World, New York, Three Rivers Press
2001.
166 “Our goals when we started this project were to contact as many of the principal players in the development
of the electronic games business as we could to get their firsthand accounts, and to obtain as many images as we
could to create a visual journey through the games so many of us have enjoyed.” [min kursiv.], DeMaria: High
Score!, sid viii. Se även hela titlarna för Supercade och High Score!.
167 Steven Poole: Trigger Happy, the Inner Life of Videogames, New York, Arcade Publishing 2000.
168 Dave Morris and Leo Hartas: The Art of Game Worlds, New York, Harper Design 2004.
169 David Kushner: Masters of Doom. How two Guys Created an Empire and Transformed Pop Culture, London,
Piatkus 2004.
170 J. C. Herz: Joystick Nation: How Videogames Ate Our Quarters, Won Our Hearts, And Rewired Our Minds,
New York, Little Brown & Company 1997.
171 För Herz är och förblir datorer “arbete” och han framställer det som en självklar uppfattning som användare
har (han hänvisar till en undersökning av Hewlett Packard, inget år är dock angett och ingen redovisning av vilka
som tillfrågats, men kanske förutsätts det att det rör sig om USA-bosatta konsumenter): ”Computers, on the other
hand, are serious machines for serious purposes, and we are loath to view them as playthings […] As work
machines, computers sit on a kind of Calvinist pedestal. They are symbols for responsibility”, Herz: Joystick
Nation, sid 40. Detta uttalande passar riktigt illa med en europeisk spelmarkand, där hemdatorernas stora
framgångar, just som speldatorer, t ex Commodore 64 och Amigan, snarare ledde till en tillbakagång för tvspelsmarkanden
i Europa under 1980-talet till mitten av 1990-talet.
31