Med vilken rätt?

Med vilken rätt? 

– om Israels ockupation, mänskliga rättigheter och krigets lagar 

Diakonia och Svenska Kyrkan

»Krigsförbrytelser« kallar Amnesty och FN:s rapportör John Dugard 

de israeliska husrivningarna på ockuperad mark. 

3

4 

Egypten 

Israel 

Västbanken och Gaza, 

ockuperade palestinska 

territorier 

Rafa 

Gaza City 

Tel Aviv 

Haifa 

Qalqilya 

Ramalla 

Jerusalem 

Hebron 

Jenin 

Nablus 

Bethlehem 

Libanon 

Jordanien 

Syrien 

Israel 

Befolkning: 6,3 miljoner 

Invånare per kvadratkilometer: 284 

Bruttonationalinkomst per capita: 19 700 US Dollar (2002) 

Arbetslöshet: ca 11% 

Andel befolkning under fattigdomsstrecket: 18% 

Human Development Index: 22 i världen 

Förväntad levnadslängd: (födda 1970–75): 71,6 år 

Ockuperade palestinska territorier 

Västbanken, Gaza och östra Jerusalem 

Befolkning: 3,8 miljoner varav 2,4 på Västbanken och 

1,4 i Gaza. 

Invånare per kvadratkilometer: 373 på Västbanken och 

3405 i Gaza 

Bruttonationalinkomst per capita: 1 286 US Dollar (2001) 

Arbetslöshet: ca 60% (Världsbanken) (70 % i Gaza) 

Andel befolkning under fattigdomsstrecket: 60% (2003 jmf 

med 22% 2001) 

Human Development Index: 98 i världen 

Förväntad levnadslängd (födda 1970–75): 56 år 

Källor: UNDP, OCHA, Världsbanken

Innehåll 

7 Förord 

9 Krigets off er – de mänskliga rättigheterna 

Fakta om mänskliga rättigheter, folkrätt och 

internationell humanitär rätt 

Fakta om brott mot internationell humanitär rätt 

15 Ett fängslat folk 

Stängsel och hinder 

En planerad annektering 

Bosättningar och land 

Hus och hem raseras 

Stängningar och trakasserier 

Hälsa och utbildning blir lidande 

Fattigdomen fördjupas 

Sönderslaget jordbruk 

Ockuperat vatten 

31 Den palestinska myndighetens ansvar 

33 Nothänvisningar 

34 Internetadresser 

Text Per-Ulf Nilsson Context, Magnus Walan och Gustaf Ödquist Grafi sk formgivning Malvin Design. Foto Omslag, Jamal Aruri/ 

Pressens Bild, sid 2–3 FN-organet OCHA, sid 6, Kate O’Rourke/Diakonia, sid 8 Kate O’Rourke/Diakonia, sid 14 Hanna Lagerlöf, sid 

19 Christian Aid, sid 20–21 Kate O’Rourke/Diakonia, sid 25 Hanna Lagerlöf, sid 28 Hanna Lagerlöf, sid 30 Magnus Johansson/ 

Pressens bild. Tryck Alfaprint, Sundbyberg. Adresser Diakonia, 172 99 Sundbyberg, Besöksadress: Starrbäcksgatan 11, Tel: 08- 

453 69 00, Fax: 08-453 69 29, e-postadress: diakonia@diakonia.se, websida: www.diakonia.se. Svenska kyrkan, Kyrkokansliet, 

Sysslomansgatan 4, 751 70 Uppsala tel: 018-16 95 00, fax: 018-16 96 40, www.svenskakyrkan.se. Utgiven 1 mars 2005. Producerad 

med ekonomiskt stöd av Sida. 

5

6 

Över två miljoner palestinier lever under fattigdomsgränsen, 

de har mindre än 2 US dollar per dag att leva på. 

Mest utsatta är ensamstående kvinnor med ansvar för hushåll 

och barn. Många av dem saknar utbildning.

Förord 

Margareta Grape, Utrikeschef Svenska kyrkan och Bo Forsberg, Direktor Diakonia 

Diakonia och Svenska kyrkan arbetar båda sedan 

många år för att öka respekten för mänskliga rättigheter, 

bekämpa fattigdom och verka för demokrati 

och jämställdhet i en lång rad länder i Afrika, Asien, 

Latinamerika, Mellanöstern och östra Europa. 

Genom vår samverkan med kyrkor och organisationer, 

som arbetar med fattiga och marginaliserade, 

får vi också kunskap om villkoren för människor 

i de samhällen där dessa grupper är verksamma. 

Dessa våra samarbetspartners ute i världen uppmanar 

oss också att göra de fattiga, förtryckta och 

marginaliserade synliga här i Sverige och att låta 

deras röst bli hörd. 

Våra samarbetspartners i Israel/Palestina är 

särskilt angelägna om att vi förmedlar en faktisk bild 

av den hårda och våldsamma verklighet i vilken man 

där lever och är verksam. Denna skrift är ett sätt att 

göra detta. 

Under fl era år har vi nästan dagligen fått rapporter 

om våld och terror från Israel och de ockuperade 

palestinska områdena. Denna spiral av våld 

och tvång måste brytas om utvecklingen skall kunna 

vändas. Det är hoppingivande att det trots allt fi nns 

krafter i båda samhällena som oförtrutet arbetar för 

ett slut på ockupation och terror så att en rättvis fred 

med frihet för palestinier och säkerhet för israeler 

kan bli verklighet. 

Som organisationer med mångårig erfarenhet av 

utvecklingssamarbete är vår erfarenhet att respekt 

för folkrätt och mänskliga rättigheter är en viktig 

förutsättning för att arbetet för förbättrade livsvillkor 

skall kunna bli framgångsrikt. 

I denna skrift vill vi därför beskriva situationen 

i de ockuperade palestinska områdena ur ett internationellt 

rättsligt perspektiv. Vi gör detta mot bakgrund 

av det rådgivande utslaget från Internationella 

domstolen i Haag i juli 2004. Domstolen slog då 

fast att den internationella humanitära rätten och 

Genevekonventionerna gäller fullt ut i de palestinska 

områden som sedan 1967 ockuperas av Israel. 

Det är för oss viktigt att stryka under att kritik av 

den israeliska ockupationspolitiken inte skall misstolkas 

som ett stöd för antisemitiska – antijudiska 

stämningar och uttryck. Det är helt enkelt så att 

folkrätt och mänskliga rättigheter måste upprätthållas 

och respekteras av alla stater – också av staten 

Israel. Bara så kan maktlösa få skydd och ges förutsättningar 

för ett liv och en framtid där deras värde 

och värdighet respekteras. 

Det är vår förhoppning att en ökad kunskap om 

den israeliska ockupationens konsekvenser för den 

palestinska befolkningen kommer att leda till ett 

ökat internationellt engagemang för att en rättvis 

fred skall bli verklighet i det heliga landet. En fred 

som garanterar att två självständiga och funktionsdugliga 

stater – Israel och Palestina – kan leva sida 

vid sida i frihet och säkerhet inom internationellt 

erkända gränser. 

7

Det fi nns över 700 vägspärrar och hinder på ockuperad mark. Det 

medför stora svårigheter för civilbefolkningen att leva ett normalt liv.

Krigets off er – de mänskliga 

rättigheterna 

Konfl ikten mellan Israel och Palestina har stått i 

centrum för världens intresse under fl era årtionden. 

Kriget 1967 och den efterföljande ockupationen av 

palestinska områden skapade en konfl ikthärd som 

inte kan lösas förrän ockupationen upphört och 

Israel och Palestina getts garantier för sin säkerhet. 

Den långvariga spänningen och våldet i området 

har skapat en närmast outhärdlig livssituation för 

miljontals människor. En lösning av Palestinakonfl 

ikten är idag mer angelägen än någonsin. För att nå 

en rättvis och hållbar lösning måste palestiniernas 

rättmätiga intressen bejakas. 

Diakonia och Svenska kyrkan har tagit ställning 

för både israelers och palestiniers rätt att existera 

i självständiga stater och utvecklas i fred enligt de 

gränser som fn beslutat. Israel har rätt att försvara 

sig och sin civilbefolkning mot angrepp och terror. 

Men Israels brott mot folkrätten och bristande 

respekt mot fn-resolutioner kan inte försvaras med 

denna rätt. 

Det är den israeliska politiken och den rådande 

ockupationen som tillsammans utgör de främsta 

hindren för en fredlig lösning. Ockupationen har 

resulterat i ökande fattigdom, förnedring och desperation 

som är den främsta grogrunden för våld, 

extremism och terror. 

Det är den israeliska ockupationen som är grundorsaken 

till konfl ikten. Om våldsspiralen ska brytas 

har Israel ett speciellt ansvar som den starkare och 

den ockuperande parten. 

Det är genom ett slut på ockupationen och genom 

att respekten för de mänskliga rättigheterna kan 

tryggas som en varaktig fred kan uppnås och israeler 

och palestinier får leva i den trygghet och frihet de 

har rätt till. 

Denna skrift presenterar en skarp kritik mot Israels 

politik på en rad områden, samtidigt kritiseras 

även den palestinska politiken och de brott mot de 

mänskliga rättigheterna som den palestinska myndigheten 

ansvarar för. 

Mördandet av oskyldiga israeliska civila genom 

självmordsbomber är ett grovt brott mot internationell 

humanitär rätt. Denna skrift belyser dock inte 

situationen i Israel. 

Tre områden uppmärksammas särskilt i denna 

skrift. 

1. De israeliska brotten mot folkrätten och internationell 

humanitär rätt. 

2. Bosättningarna och den barriär/mur som Israel är 

i färd med att upprätta, trots den internationella 

domstolens beslut om att muren med dess nuvarande 

dragning på palestinskt område är illegal. 

3. Effekterna av ockupationen på palestiniernas dagliga 

liv, med ökande fattigdom, förlust av mark 

och bostäder, ständiga trakasserier och ett liv 

under dödshot. 

Den brittiska organisationen Christian Aid varnar 

för den oerhörda risk som den olösta konfl ikten 

innebär och för effekterna på det palestinska samhället: 

1 »Dagens akuta och ökande fattigdom riskerar 

9

att leda till det palestinska samhällets sammanbrott. 

Om man inte lyckas ta itu med grundorsakerna till 

krisen riskerar man att effekterna blir kännbara 

långt bortom Israel och de ockuperade palestinska 

områdena. Det internationella samfundets plikt är 

därför att agera nu för att uppnå en rättvis och hållbar 

fred.« 

I rapporten »Facts on the Ground – the end of a 

two states solution, Oct 2004,« varnar Christian Aid 

för att den israeliska bosättningspolitiken riskerar att 

slå sönder möjligheterna för en tvåstatslösning om 

det internationella samfundet inte ingriper mot den 

israeliska statens trots mot folkrätten och den internationella 

domstolens beslut. Christian Aid skriver: 

»En tvåstatslösning skulle göra det möjligt för palestinierna 

att ta itu med den växande fattigdomen i de 

ockuperade territorierna. En sådan lösning innebär 

att både palestinier och israeler kan få leva under 

både säkerhet och suveränitet. Men en sådan lösning 

är idag hotad.« 

Christian Aid hävisar till att fn i 37 år har betecknat 

den israeliska bosättningspoltiken som illegal. 

Trots det, och den internationella domstolen i Haags 

rådgivande beslut, har den israeliska regeringen 

under hösten 2004 aviserat stora expansionsplaner 

för bosättningar på Västbanken. 

Krigets off er – de mänskliga rättigheterna 

Den mest grundläggande mänskliga rättigheten är 

rätten till liv. Denna rätt är långtifrån respekterad 

i Israel/Palestina. Den långvariga ockupationen av 

palestinska områden har skapat ett klimat av våld 

och brott mot både israelers och palestiniers mänskliga 

rättigheter. För att upprätthålla denna har Israel 

medvetet och konsekvent brutit mot en rad konventioner 

om de mänskliga rättigheterna, liksom den 

internationella humanitära rätten som stadgar hur 

en stat måste agera i krig. 

Både Israel och palestinier bryter mot dessa 

lagar. Det palestinska våldet riktar sig i huvudsak 

mot civila mål, huvudsakligen för att utså rädsla. 

Självmordsattackerna har skapat stor fruktan i det 

israeliska samhället, liksom ett oerhört lidande för 

alla dem som direkt eller indirekt utsatts för dåden. 

Genom sin ockupation och hårdföra politik 

brister Israel i respekten för rätten till liv och egendom. 

Det innebär ett brott mot folkrätt och internationella 

konventioner, såväl som mot allmänt 

rättstänkande. 

Kyrkornas Världsråd har upprepade gånger 

10 

kritiserat Israels »allvarliga brott mot (den fjärde 

Genève-) konventionen« gentemot »civila, inklusive 

övergrepp genom kollektiva bestraffningar, begränsningar 

av rörelsefriheten (…) bombningar och granateld 

mot civila bostadsområden och förstörelsen 

av egendom» 3 . 

Tusentals dödade 

Sedan september 2 000 har 3 250 palestinier (varav 

636 barn) och 957 israeler (varav 113 barn) dödats, 

enligt uppgifter från den israeliska människorättsorganisationen 

B´Tselem4 . Siff rorna gäller för perioden 

29 september 2000–28 februari 2005. Under 

perioden 29 september 2000–15 oktober 2004 skadades 

34 300 palestinier och 6 000 israeler. 5 

I sina ansträngningar att upprätthålla ockupationen, 

stoppa protesterna och förhindra palestinska 

attacker använder Israel ofta övervåld. 

fn:s särskilda rapportör för de ockuperade palestinska 

territorierna, John Dugard 6 skriver: »Den 

israeliska regeringen har försvarat sina aktioner i de 

ockuperade områdena med att det är självförsvar 

och defi nierat dem som anti-terroristiska aktioner. 

Det kan inte förnekas att Israel har legitima säkerhetsproblem. 

Men någon gräns måste fi nnas när det 

gäller brotten mot mänskliga rättigheter (…) Respekten 

för de mänskliga rättigheterna måste balanseras 

mot säkerhetsintressena.« 

Den israeliska militärmakten reagerar ofta med 

oproportionerligt våld i konfrontationer med palestinierna. 

Israels armé använder skarp ammunition 

mot civila, varav många är barn. Stridsvagnar 

beskjuter gator och byggnader i civila områden. De 

så kallade gummikulorna består endast av ett tunt 

lager gummi med en kärna av stål. Denna form av 

ammunition är ofta dödande, men kan också på 

grund av sin utformning leda till mycket mer omfattande 

skador än vanlig ammunition. 

Sedan september 2000 har minst 340 palestinier 

dödats av Israeliska militären i så kallade utomrättsliga 

avrättningar. Av dessa var 188 de utpekade 

målen och 152 personer var människor som råkade 

befi nna sig i närheten. 7 

John Dugard skriver: »Israel rättfärdigar sin policy 

och genomförandet av dessa avrättningar som en del 

av dess rätt att försvara sig och hävdar att det inte 

är möjligt att arrestera och lagföra dessa misstänkta, 

med tanke på att det sker inom områden som är 

kontrollerade av den palestinska myndigheten. Det

Fakta om mänskliga rättigheter, folkrätt och 

internationell humanitär rätt 

Som en del av den internationella rätten fi nns den internationella 

off entliga rätten, i Sverige kallas den ofta för 

folkrätten. Mänskliga rättigheter är en del av folkrätten. 

Folkrätten reglerar staternas inbördes förhållanden på 

många olika områden som havsrätten, lufträtten, diplomati, 

territoriella gränsdragningar och handel. Majoriteten 

av folkrättens regler följs av staterna. 

De mänskliga rättigheterna är, med några undantag, 

alltid tillämpliga. Då staten anser att säkerheten är hotad, 

kan man »derogera« – ta bort rättigheter – för individer. 

De mest grundläggande är dock alltid tillämpliga som rättten 

till liv, förbudet mot tortyr och slaveri, förbudet mot 

diskriminering och rättssäkerheten. Andra mänskliga rättigheter 

är yttrande-, åsikts-, mötesfriheten, rätten att demonstrera, 

rätten till hälsa, arbete, bostad, utbildning och 

mat. Mänskliga rättigheter är rättigheter för individen och 

skyldigheter för staten. 

Internationell humanitär rätt är också en del av folkrätten. 

Den humanitära rätten är endast tillämplig i väpnade 

konfl ikter. De fyra Genèvekonventionerna från 1949 och de 

två tilläggsprotokollen från 1977 utgör grunden i den humanitära 

rätten. De fl esta regler gäller i internationella väpnade 

konfl ikter det vill säga mellan två eller fl era stater. De 

fl esta konfl ikter är dock interna det vill säga inom ett land 

mellan regeringstrupper och väpnade grupper eller mellan 

två eller fl era väpnade grupper. För interna konfl ikter fi nns 

den för de fyra Genèvekonventionerna gemensamma artikel 

3. Det andra tilläggsprotokollet från 1977 resten gäller 

vid internationella väpnade konfl ikter. 

I den internationella humanitära rätten fi nns regler som 

har till syfte att skydda de som inte deltar eller inte längre 

deltar i striderna. Det kan vara civila, sårade och sjuka samt 

krigsfångar och andra internerade personer. Den humanitära 

rätten reglerar hur stridande parter ska uppföra sig. 

Civilbefolkning får aldrig attackeras eller anfallas. De ska 

alltid skyddas och respekteras. Sårade och sjuka har rätt 

till vård, sjukvårdspersonalen har rätt till skydd och respekt 

för att kunna utföra sitt sjukvårdsuppdrag. 

Alla sjukvårdsinrättningar, fordon och material ska också 

skyddas och utmärkas med ett rödakorsemblem eller motsvarande 

symboler. Civilbefolkning har rätt till skydd och 

respekt, får aldrig anfallas, har rätt att ta emot humanitär 

assistans och att ha kontakt med anhöriga. 

Ockupation är i detalj reglerat. Den fjärde Genève konven 

tionen stadgar vilka skyldigheter och rättigheter ockupationsmakten 

har liksom civilbefolkningen på ockuperat 

område. Ockupation är ett tillfälligt maktövertagande inom 

motpartens område. Ockupationsmakten får inte förändra 

den ekonomiska och sociala strukturen, liksom organisationen 

och rättsystemet. Det innebär även att en så normal 

utveckling av de ockuperade områdena som är möjligt ska 

tillåtas. Den fjärde Genèvekonventionen innehåller regler 

med syfte att ge skydd till civilbefolkningen, exempel är; 

förbudet mot diskriminering, att inte utsättas för våld eller 

hot om våld och att få leva ett så normalt liv som möjligt 

under ockupationen i enlighet med sin kultur och traditioner. 

Kollektiv bestraff ning, förstörelse av egendom och 

tvångsförfl yttning av civilbefolkning är också förbjudet 

under humanitär rätt. 

Krigsfångar och andra internerade ska behandlas humant, 

får inte diskrimineras och inte utsättas för våld eller 

hot om våld. Kollektiv bestraff ning och tortyr är förbjudet. 

Krigsfångar har rätt att ta emot besök av Internationella 

rödakorskommittén (ICRC), de har rätt att hålla kontakt 

med sin anhöriga, ta emot brev och paket och få resa hem 

när fi entligheterna är slut. 

Det fi nns även regler som begränsar användandet av 

stridsmetoder och stridsmedel. Det enda legitima målet är 

att försätta ett stort antal fi ende soldater ur stridbart skick. 

Att terrorisera civilbefolkningen är förbjudet. 

Ur detta uppkom två principer. Den första kallas distinktionsprincipen 

och innebär att man måste göra åtskillnad 

mellan de som deltar i striderna och de som inte deltar och 

mellan civil egendom och militära mål. 

Den andra är proportionalitetsprincipen som stadgar att 

även om det är ett klart militärt mål får det inte anfallas om 

anfallet riskerar för stora civila förluster i jämförelse med 

den militära vinsten. Exempel på andra stridsmetoder som 

är förbjudna är förrädiskt förfarande, använda rödakorsemblemet 

felaktigt och utsvältning av civilbefolkningen. 

Begränsningarna i användandet av stridsmedel/vapen 

började redan 1899 med att dumdumkulan, en kula som 

utvidgar sig i kroppen, förbjöds. Vidare är användningen 

av vapen som kan ge fragment i kroppen som inte är detekterbara 

på röntgen förbjudna, liksom synförstörande 

laservapen, personminor, biologiska och kemiska vapen för 

de stater som anslutit sig till respektive konvention. 

Källa: Internationella Röda Korskommitten ICRC och 

Harvard Law School2 11

fi nns dock inte grund för att dra dessa generella 

slutsatser då det uppenbarligen funnits tillfällen 

för Israel att arrestera dessa personer sett i ljuset av 

Israels kapacitet och styrka« 8 . 

Kyrkornas Världsråds uppfattning är att Israel 

omedelbart måste dra sig tillbaka från de palestinska 

områdena och upphäva ockupationen. 

Kyrkornas Världsråd säger i ett uttalande 2 september 

2002: »Kyrkornas Världsråd beklagar djupt 

alla våldsaktioner i denna konfl ikt, inklusive: Israels 

militära invasion och återockupation av palestinska 

områden, rättsvidriga avrättningar av palestinska 

ledare, dödandet av palestinska civila, tillämpningen 

av kollektiva straff och förstörelsen av palestinska 

hem och egendomar i Israel och i de ockuperade 

områdena, samt alla terrorhandlingar mot civila 

i Israel och i de ockuperade områdena, särskilt 

den växande och djupt oroande användningen av 

organiserade och urskillningslösa självmordsbombningar.« 

Amnesty International 9 är också kritiska: »Israeliska 

säkerhetsstyrkor tycks ha använt urskillningslöst 

dödande våld vid många tillfällen när deras egna 

liv inte är i fara. Vi har i åratal påpekat att Israels 

dödande av civila, när man beskjuter dem under demonstrationer 

och upplopp, är ett lagbrott.« 

Vid anfallet på fl yktinglägret Jenin i april 2002 

använde den israeliska militären överväldigande, 

dödande våld. Bostadskvarter besköts med stridvagnar, 

staden stängdes av från omvärlden och efter 

att palestinierna gett upp förstörde armén delar av 

staden. Under mer än tio dagar förhindrades ambulanser, 

sjukvårdspersonal och hjälparbetare från att 

ta sig in i staden. Döda och sårade blev kvar i husen 

och på gatorna. Delar av staden är nu en väldig hög 

av rivningsbråte; mer än 100 hus har krossats, efter 

det att de väpnade palestinska grupperna gett upp 

sitt motstånd, enligt Amnesty International. 

»Det fi nns ingen militär anledning som kan försvara 

denna förstörelse – den tycks utgöra ett klart 

brott mot internationell humanitär lag«, förklarade 

Amnesty Internationals generalsekreterare Irene 

Khan efter ett besök. 10 

Under 2004 genomförde den israeliska militären 

en rad militära operationer i Gaza. Syftet var 

att skapa en buffertzon mellan Egypten och Gaza 

som den israeliska militären skall kontrollera. Den 

israeliska militären hävdade att operationens syfte 

var att hindra väpnade grupper att sända raketer in 

i Israel samt att förstöra de underjordiska tunnlar 

12 

som enligt israelerna används för vapen- och människosmuggling. 

Enligt fn:s och människorättsorganisationers 

beräkningar dödades 114 palestinier i Gaza under 

perioden september till november 2004. Av dem var 

29 personer under 18 år. Under samma period dödades 

fem israeler varav två var under 18 år. 

Soldater vägrar 

Hundratals israeliska offi cerare och soldater vägrar 

numera att göra tjänst i de ockuperade områdena. 

– Min vägran riktar sig mot ockupationen, inte 

mot armén, säger majoren Rami Kaplan. Jag skulle 

vara den förste att försvara Israel inom 1967 års 

gränser. Men arméns närvaro på de ockuperade 

områdena är inget försvar av Israel. Den skyddar 

bara bosättningarna. 

–Ockupationen saknar moral, fortsätter han. Det 

handlar om att ta total kontroll över människors 

dagliga liv. Motståndaren demoniseras, i de israeliska 

soldaternas ögon är varje palestinier en potentiell 

fi ende, inte en medmänniska. 

Uri Yaakobi, 19 år, går längre och totalvägrar. 

– Jag anser att den israeliska armén begår krigsförbrytelser 

på de ockuperade områdena, att ockupationen 

är olaglig och skadlig för Israels säkerhet. 

Det är den som framkallar självmodsbombningarna. 

Källor: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet. 

Under fyra år har över ett tusen byggnader rivits 

av den israeliska militären i Gaza vilket har drabbat 

mer än 24 000 människor. Genevekonventionen 

medger att byggnader kan rivas i krig enligt den internationella 

humanitära rätten men enbart i strid 

när inga andra alternativ medger. 

Flera fall har dokumenterats där invånarna i 

enskilda hus inte förvarnats om rivning utan har 

dödats när husen rasat över dem. Militären har 

också systematiskt förstört vattenledningar, avlopp, 

grävt upp vägar och förstört elsystemet. Något som 

defi nitivt inte kan hänvisas till förstörelse av tunnlar 

eller hindrande av raktebeskjutning. Amnesty och 

fl era andra människorättsorganisationer betonar att 

förstörelsen var planerad och massiv och inte begränsades 

till enstaka hus. 

Både Röda halvmånen, Amnesty och fn har 

betecknat den israeliska militärens agerande som 

»krigsförbrytelser«. fn:s speciella rapportör John 

Dugard, menar att »det är dags för det internationella 

samhället att identifi era de som är ansvariga 

för dessa brott och denna förstörelse och ställa dem 

till ansvar i domstol«. 11

Fakta om brott mot internationell humanitär rätt 

Vilka brott mot den internationella humanitära rätten begås 

i Israel och på ockuperad palestinsk mark? 

Det bör först klargöras att den fjärde Genève konventionen 

är tillämplig på de av Israel ockuperade områdena i enlighet 

med ett antal resolutioner antagna av FN:s Generalförsamling 

och Säkerhetsråd, Internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen 

samt den konferens som hölls i Genève 5 

december 2001 om fjärde Genèvekonventionen. Den fjärde 

Genèvekonventionen ratifi cerades av Israel 1951. 

I juni 1989 skickade PLO ett brev till den Schweiziska regeringen, 

som depositarie för de fyra Genèvekonventionerna, där 

PLO förklarade sig bunden till de fyra Genèvekonventionerna 

från 1949 och de två tilläggsprotokollen från 1977. Schweiz 

förklarade i oktober 1989 att de inte kunde fastställa om 

det var ett regelrätt anslutningsinstrument eftersom statusen 

för Palestina inte var klarlagt från det internationella 

samfundets sida. 

Ockupation är ett tillfälligt maktövertagande inom motpartens 

område. Ockupationsmakten får inte förändra den 

ekonomiska och sociala strukturen, liksom organisationen 

och rättsystemet. Det innebär även att en så normal utveckling 

av de ockuperade områdena som är möjligt ska 

tillåtas. Den fjärde Genèvekonventionen innehåller regler 

med syfte att ge skydd till civilbefolkningen, exempel är 

förbudet mot diskriminering, att inte utsättas för våld eller 

hot om våld och att få leva ett så normalt liv som möjligt 

under ockupationen i enlighet med sin kultur och traditioner. 

Kollektiv bestraff ning, förstörelse av egendom och 

tvångsförfl yttning av civilbefolkning är också förbjudet 

under humanitär rätt. 

Många brott har uppmärksammats däribland de urskillningslösa 

attackerna mot civilbefolkningen i Israel som 

utförs av Palestinska beväpnade grupper, vilket är absolut 

förbjudet enligt internationell humanitär rätt. 

Brott som begås av Israel som ockupationsmakt är 

överföring av egen befolkning till ockuperade områden, 

förstörelse av hus, bristen på respekt för sjukvården och 

internering av civila utanför ockuperade områden. Vissa 

saker som går emot den fjärde Genèvekonventionen har till 

och med inkorporerats i lagstiftningen och i administrativa 

riktlinjer samt sanktioneras av de högsta rättsliga instanserna 

i Israel, se Internationella rödakorskommittén (ICRC) 

Statement to the Conference of High Contracting Parties 

to the Fourth Geneva Convention, Geneva 5 December 

2001. 12 

Bosättningarna, som i sig är förbjudna enligt humanitär 

rätt, har allvarliga humanitära konsekvenser för den 

palestinska befolkningen. Hus har förstörts, land och 

vattenresurser har konfi skerats, områden har avspärrats, 

vägspärrar har satts upp och utegångsförbud har införts 

vilket medför svåra hinder för civilbefolkningen att leva 

ett normalt liv. Svårigheter att komma till sjukhus, skola, 

arbete, religiösa platser och få träff a anhöriga har fått stora 

ekonomiska konsekvenser. Även om bosättningarna i sig 

är emot reglerna i fjärde Genèvekonventionen betyder inte 

det att bosättarna kan attackeras. De är skyddade under 

humanitär rätt som civila så länge de inte direkt deltar i 

striderna. 

Demonstrationer mot ockupationsmakten är inte krigshandlingar. 

De ska därför inte behandlas med militära 

medel. Alla medel som används måste vara proportionella, 

alla försiktighetsåtgärder måste vidtas och dödliga vapen 

får bara användas då det är nödvändigt för att skydda liv. 

Muren som byggs på Västbanken utgör såväl humanitära 

som legala problem. På de ställen där muren inte följer 

den »gröna linjen« hindrar den tusentals palestinier från 

tillgång till vatten, hälsovård, utbildning och möjligheter 

att odla sin mark eller på annat sätt försörja sig. Palestinsk 

egendom fortsätts att konfi skeras och förstörelsen av hus 

och åkermark är stor. 

Israel har rätt att vidta säkerhetsåtgärder för att skydda 

den egna civilbefolkningen. Dessa åtgärder måste följa 

humanitär rätt. Internationella rödakorskommittén (ICRC) 

anser att byggandet av muren strider mot humanitär rätt 

när den byggs på områden som inte är den »gröna linjen«. 

De dagliga problemen som muren medför för den palestinska 

befolkningen strider emot ansvaret Israel har som 

ockupationsmakt. Nämligen att se till att civilbefolkningen 

behandlas humant och att kunna leva ett så normalt liv 

som möjligt. 

Den 9 juli 2004 beslutade den internationella FN-domstolen 

i Haag om ett rådgivande yttrande om den mur 

som Israel bygger på ockuperad mark. Israel hävdade att 

muren eller barriären skall skydda Israel mot terrorangrepp. 

Domstolen markerade att murens dragning på ockuperad 

mark är olaglig och att Israel dels måste riva muren och 

dels kompensera alla som drabbats. Domstolen upprepade 

också att Israels bosättningar på palestinskt område 

är olagliga. 

Källa: ICJ13 13

I Abu Dis är barriären/muren nio meter hög och slingrar sig fram 

mellan husen för att så mycket mark som möjligt ska hamna på 

den israeliska sidan. Muren skär av av byar och vägar, skiljer människor 

och omöjliggör ett normalt vardagsliv.

Ett fängslat folk 

En ny barriär bestående av murar och stängsel håller 

kilometer för kilometer på att uppföras längs 

med och innanför Västbankens gräns mot Israel. Vid 

staden Qalqiliya (se karta sidan 17) utgörs barriären 

av en åtta meter hög mur. På andra håll är det en 

militär konstruktion, 60 till 100 meter bred, där 

frukt- och olivträd har ryckts upp och hus förstörts, 

samt skyttegravar, elektriska staket och elektroniska 

sensorer, taggtråd och vakttorn byggts. På var sin 

sida har 100 meter breda säkerhetszoner upprättas 

där den israeliska armén patrullerar. 

Barriären följer bara till 15 procent den Gröna 

linjen, det vill säga stilleståndslinjen från 1949. På 

många håll går den långt in på palestinska områden. 

På andra håll omringas hela palestinska samhällen. 

Det faktum att barriären är dubbelt så lång som 

gröna linjen och bara till 15 procent följer Gröna 

Linjen visar på omfattningen av Israels annektering 

av mark. Invånarna kan bara ta sig in och ut genom 

militära posteringar som är stängda på nätterna och 

måste begära tillstånd för att ta sig mellan sina hem 

och sina odlingar. 

Staden Qalqiliya omringas av barriären. Det fi nns 

bara två portar ut ur staden som är öppna i femton 

minuter tre gånger om dagen. Det är mycket 

svårt för de 16 000 bönderna att kunna ta till sina 

odlingslotter. Under bygget har också vatten- och 

elanläggningar skadats och hus och affärer rivits. 

En brittisk parlamentsdelegation som undersökt 

förhållandena i staden säger att »det tycks som om 

Qalqiliya medvetet svälts ut så att invånarna ska 

lämna staden och därmed ge de omgivande bosättningarna 

land, resurser och ökad säkerhet.« 14 

Mycket av den mark som hamnat på den »israeliska 

sidan« av barriären består av bördiga jordar och 

viktiga vattenkällor. Förutom »säkerhetsaspekterna« 

kan man misstänka att det är ett av motiven för byggandet 

av den nya barriären. 

»När man tittar på kartan över naturresurserna på 

Västbanken, särskilt vattenresurserna, och jämför 

denna med en karta över stängslet, så upptäcker 

man att de passar ihop. Det är inget sammanträff ande«, 

säger Abdul-Latif Khaled, hydrolog i Jayyous. 

Ur skriften Losing Ground, Christian Aid 

Den israeliska människorättsorganisationen 

B´Tselem, beräknar att 875 000 palestinier kommer 

att påverkas negativt av byggnationen. 15 fn organisationen 

ocha har beräknat att 93 000 människor i 63 

samhällen kommer att bli instängda mellan muren 

och den gröna linjen eller vara helt omringade av 

muren. Det är främst de israeliska bosättningarna 

på Västbanken och i östra Jerusalem som gynnas av 

stängslet. 

I en fn-rapport från 1 september 2004, The 

Humanitarian Impact of the West bank Barrier on 

Palestinian Communities, konstateras bland annat 

att: 

– av 55 öppningar i barriären är 34 stängda för 

palestinier. Tre öppningar som tidigare var öppna 

15

för palestinier har nu stängts. 

– 85 procent av den nuvarande och planerade 

barriären byggs på ockuperad mark. 

– tillstånd behövs för att passera barriären. Det 

fi nns tolv olika former av tillstånd för att ta sig till 

sina odlingar, skolor, sjukhus och affärer för de 

som lever på »fel« sida om muren. 16 

John Dugard konstaterar i sin rapport från augusti 

2004 att 80 procent av bosättarna på Västbanken 

kommer att inkorporeras i Israel genom den nuvarande 

murens dragning. Att detta är en medveten 

politik har Israels fi nansminister, Benjamin Nethanyahu, 

bekräftat i en intervju i International Herald 

Tribune 14 juli 2004 då han sa att syftet med murens 

dragning är att inkludera så »många judar som 

möjligt«. Israels regering har deklarerat att man inte 

kommer att följa Haag domstolens utslag. Istället har 

man aviserat att murens sträckning in i Västbanken 

snarast skall utökas för att inkorporera stora 

bosättningsblock utanför Jerusalem. Efter Osloavtalet 

(1993‒2000), där det beslutades att byggandet 

av bosättningar skulle upphöra samt att vissa av de 

redan färdigställda bosättningarna skulle utrymmas, 

har antalet bosättare på Västbanken och Gaza ökat 

med 50 procent och överskrider nu 400 000 människor. 

Ökningstakten har aldrig varit högre. Bara 

under juli och augusti 2004 beviljades tillstånd för 

2 300 nya bostäder. 

Över 13 500 palestinier som bor på »fel« sida 

måste enligt Dugard (aug 2004) ansöka om tillstånd 

att bo i sina egna hem. För en del människor måste 

tillstånd förnyas varannan vecka. Dugard kallar därför 

politiken en tvångsförfl yttningspolitik. 

Israel har planer att i ett andra steg bygga ytterligare 

en barriär på den östra sidan av Västbanken, 

vilken skulle skära av Jordandalen från resten av Palestina. 

Israel väntas »efter färdigställandet av muren 

som skiljer Israel från Västbanken på den västra 

sidan, bygga en östlig mur, längs bergskedjan väster 

om Jordandalen, som kommer att separera Palestina 

från Jordandalen«. 

En ny gräns 

Israel tycks ha för avsikt att ställa palestinierna 

och världen inför fullbordat faktum – en ny gräns. 

Samtidigt som Israel förklarar att stängslet inte förändrar 

något och är en tillfällig skyddsåtgärd, talar 

verkligheten ett annat språk – ordföranden i Knessets 

ekonomiska kommitté beräknar att över 25 miljarder 

16 

kronor läggs ner på bygget, vilket talar för att det är 

en konstruktion som är avsedd att bli permanent. 17 

Ockupationspolitiken skapar osäkerhet 

för Israel 

»Med muren har livet blivit jämställt med döden. 

Utan land och utan arbete så är vi döda. Det är det 

som driver fram självmordsbombarna. Om jag hade 

valet att dö, så skulle jag föredra det framför att 

vara levande död«. 

Mozain Jorban, kvinna i byn Rummana där nästan 

alla familjer förlorat jordbruksmark. 

Redan för ett par år sedan varnade den förre israeliska 

stabschefen Amnon Lipkin-Shahak för att våldet 

skulle öka: I tidningen Ma´ariv 21 December 2001 

sa Amnon Lipkin-Shahak: »Israeliska soldater möter 

tusentals människor som väntar vid vägspärrarna 

varje dag (…) Den här situationen, den outhärdliga 

spänningen mellan palestinier och israeliska soldater 

skapar potentiella självmordsbombare varje 

dag.« 

Israels dåvarande överbefälhavare Moshe 

Yaalon sa i samma tidning den 29 oktober 2003: 

»Regeringens politik är väldigt skadlig. Det fi nns 

ingen anledning att straff a palestinierna utan urskillning.« 

(Ur skriften Losing Ground, Christian Aid) 

Mycket talar för att bygget är del av ett försök 

att undergräva varje möjlighet till upprättandet av 

en fungerande och självständig palestinsk stat. Den 

svenska regeringen har tydligt tagit ställning mot 

bygget av barriären. 

Ockuperade områden får inte annekteras och effekten 

av bygget innebär att palestiniernas mänskliga 

rättigheter kränks. Israel måste därför stoppa bygget, 

riva vad de hittills byggt och kompensera dem som 

lidit skada, menar den svenska regeringen. 18 

Ett fortsatt bygge av barriären kommer ytterligare 

att försvåra en fredlig lösning på konfl ikten. Av det 

som 1947 enligt fn:s delningsplan skulle bli Palestina 

återstår idag 42 procent. Israel tycks ha för avsikt 

att fortsätta att kontrollera över hälften av också 

detta område. 

Biskop Riah Abu El-Assal, från den anglikanska 

kyrkan i Jerusalem varnar för att israelerna också 

stänger in sig själva: »Den bästa och säkraste gränsen 

är grannar som har försonats, och våra närmaste 

grannar är israelerna« (…) »Grundorsaken till 

detta byggande av murar är ockupationen. När väl 

israelerna har slutat ockupera andras mark så kan de 

hoppas på den säkerhet som de längtar efter. Detta 

är inte en tid för att bygga murar. Det är en tid för 

att bygga broar«. 19

Mediterranean Sea 

Färdigbyggd barriär/mur 

Barriär/mur under byggnation 

Beslutad barriär/mur 

Projekterad barriär/mur 

Gröna linjen (stilleståndslinjen 1949) 

Planerat palestinskt självstyre enligt 

Oslo-avtalet 1993 där palestinska myndigheter 

skulle få både civilt ansvar som säkerhetsansvar 

Planerat palestinskt självstyre enligt 

Oslo-avtalet 1993 där palestinska 

myndigheter skulle få civilt ansvar 

men delat säkerhetsansvar 

Palestinsk stad 

Israeliska bosättningar/ 

tättbebyggda områden 

Israeliska bosättar utposter 

upprättade mellan 1996 

och februari 2001 

Israeliska bosättar 

utposter upprättade 

efter februari 2001 

Qalqiliya 

Tulkarem 

AVNE 

HEFEZ 

ALFE 

MENASHE 

SHOMRON 

SETTLEMENTS 

ORANIT 

ELKANA 

OFARIM 

MODIIN 

ILLIT 

ESHKOLOT 

TENE 

SAL'IT 

BET 

ARYE 

KEDUMIM 

TALMON 

Hebron 

HAGGAI 

ARIEL 

ENAV 

HALAMISH 

Ramallah 

GIV'AT 

ZE'EV 

BETAR 

K.ETZON 

SUSSIYA 

METZADOT 

YEHUDA 

SHAVE 

SHOMRON 

Jenin 

Nablus 

BRAKHA 

YITZHAR 

K.TAPPUAH 

Salfit 

BET 

El 

EFRAT 

KARME 

TZUR 

ASFAR 

K.ARBA 

ELI 

MA'ON 

SANUR 

Jerusalem 

West 

Bank 

Abu 

Dis 

SHILO 

SHV. 

RAHEL 

OFRA 

MA'ALE 

MIKHMAS 

Bethlehem 

ITAMAR 

ELON 

MOREH 

KOCHAV 

HASHAHAR 

ALMON 

MA'ALE 

ADUMIM 

TEQOA 

MA'ALE 

AMOS 

GANIM 

KADIM 

MEHOLA 

MA'ALE 

EFRAIM 

Jericho 

KALIA 

Dead Sea 

Kartan visar Israels barriär/mur. Både det som redan har byggt och den sträckning som planeras. 

Enbart 15 procent av barriären/muren följer den internationellt erkända gränsen mellan Israel och 

palestinskt ockuperad mark. Kartan visar också israeliska bosättningarna och dess expansion. Enligt 

fjärde Genevékonventionen får en ockupationsmakt inte föra över egen befolkning till ockuperat 

område. Karta: Christian Aid, skriften »Facts on the ground« 2003. 

River Jordan 

17

18 

Internationella domstolen i Haag (ICJ) om 

Israels byggande av muren på Västbanken 

FN:s generalförsamling antog i december 2003 en 

resolution (ES-10/14) i vilken man bad Internationella 

domstolen om ett rådgivande yttrande över de juridiska 

konsekvenserna av Israels uppförande av 

muren på ockuperat område. ICJ har därefter inbjudit 

stater att till domstolen inkomma med information 

i frågan. Närmare 50 länder, däribland Sverige, 

och ett antal organisationer har skickat in inlagor till 

domstolen. Eftersom muren uppförs delvis på ockuperad 

mark så är Sveriges uppfattning, som framgår 

av inlagan, att muren strider mot folkrätten 

Den 9 juli 2004 gav domstolen sitt rådgivande 

yttrande. 

Domstolen konstaterade följande: 

– att domstolen har rätt att behandla frågan från 

Generalförsamlingen 

– att Haagkonventionerna från 1907 och den fjärde 

Genèvekonventionen från 1949, som reglerar 

ockupation, är tillämplig på ockuperad palestinsk 

mark. 

– att muren som Israel, ockupationsmakten, bygger 

på ockuperad palestinsk mark, är olaglig enligt internationell 

rätt. 

– att Israel måste upphöra med att bryta mot internationell 

rätt. Israel måste upphöra med byggandet 

och ta ner de delar av muren som fi nns på ockuperad 

mark. 

– att Israel måste ersätta de skador, förstörelse och 

konfi skering av egendom, som byggandet av muren 

medfört. 

– att alla stater är skyldiga att inte erkänna den olagliga 

situationen som uppförandet av muren innebär. 

De får inte heller assistera eller på annat sätt hjälpa 

till i byggandet av muren. Alla stater part till den 

fjärde Genèvekonventionen (idag 191 st. inklusive 

Sverige) har även en skyldighet att sörja för att 

Israel följer den internationella humanitära rätten. 

– att FN, särskilt Generalförsamlingen och Säkerhetsrådet, 

ska överväga vidare åtgärder för att få ett 

slut på den olagliga situation som uppstått på grund 

av byggandet av muren. FN ska ta hänsyn till ICJs 

rådgivande yttrande. 

FN:s generalförsamling röstade den 20 juli 2004 

(150 mot 6) för att uppmana Israel att ta hänsyn till 

det rågivande yttrande som Internationella domstolen 

avgav den 9 juli (GA/10248). 

Det är när detta skrivs osäkert om säkerhetsrådet 

kommer att behandla frågan. 

En planerad annektering 

Det israeliska regeringspartiet Likud skrev i sin 

valplattform 2003: »De judiska samhällena i Judea, 

Samarien och Gaza är ett uttryck för förverkligandet 

av de sionistiska värderingarna. Bosättningar i dessa 

områden är ett klart uttryck för det judiska folkets 

ovedersägliga rätt till Israels land och utgör en viktig 

tillgång i försvaret av den israeliska statens vitala 

intressen«. 

Vidare förklarar Likud att »Israels regering kategoriskt 

avvisar upprättandet av en palestinsk arabisk 

stat väster om Jordanfl oden (…) Floden Jordan skall 

utgöra Israels permanenta, östra gräns.« 

Den israeliska politiska ledningen tycks alltså ha 

för avsikt att tvinga fram en fredsöverenskommelse 

med det palestinska folket, som innebär att Israel 

tillåts annektera stora delar av Västbanken och militärt 

och politiskt kontrollera den palestinska befolkningen, 

sammanföst i vad som snarare blir palestinska 

bosättningar i ett Stor-Israel. 

De israeliska åtgärderna under senare år – bygget 

av muren och fortsatt utbyggnad av bosättningarna 

– är ett uttryck för denna politik. 

»Ockupationsmakten tar steg för steg kontrollen 

över mer palestinsk mark, enligt den fastslagna kartan 

för bosättningar och israeliska vägar, som syftar 

till fortsatt israeliskt styre, både direkt över konfi 

skerad mark som gjorts om till statlig mark, och 

indirekt genom att inringa nästan alla palestinska 

samhällen.«, säger fn:s rapportör till Kommissionen 

för mänskliga rättigheter. 

fn:s rapportör menar vidare att politiken inspireras 

av en israelisk strategi att skapa »bantustans« 

för palestinierna, så som Sydafrika under apartheidtiden 

skapade så kallade hemländer för den svarta 

befolkningen. »Tittar man på detaljerade kartor över 

den faktiska och planerade dragningen av säkerhetsstaketet/apartheidmuren 

och bosättningarna (…) 

tycks denna strategi vara på väg att förverkligas.« 

»Genom att skära upp de ockuperade områdena i 

fem nätt och jämt sammanhållna landområden utan 

internationella gränser hotar det möjligheten till 

(upprättandet av) varje framtida, livsduglig palestinsk 

stat.« 20 

Bosättningar och land 

Den israeliska bosättningspolitiken och den illegala 

exproprieringen av palestinsk mark inleddes omedelbart 

efter kriget 1967 och den efterföljande ockupationen. 

Den så kallade Allonplanen fastslog att en 

strategisk kontroll över Västbanken skulle tas genom 

byggandet av bosättningar, med en civil, producerande 

befolkning och militär personal. 21 

När Likudpartiet kom till makten 1977 ändrades 

inriktningen radikalt. Målet var nu inte bara strategisk 

säkerhet utan ett införlivande av palestinsk 

mark med Israel. Byar och bostadsområden byggdes, 

med goda förbindelser till israeliska städer. Genom 

väl tilltagna bidrag och subventioner lockades tusentals 

israeler, många nyanlända judar från utlandet, 

att slå sig ner i bosättningarna. 22 

Samtidigt som bosättningarna byggdes började 

Israel överta stora landområden nära palestinska

yar och städer. Denna mark omvandlades sedan till 

»statlig mark« som den israeliska staten kan hantera 

efter godtycke. 

Vid tiden för Osloavtalet 1993 bodde 264 000 

israeler på Västbanken, varav 160 000 i östra Jerusalem. 

Idag lever drygt 400 000 israeler i omkring 200 

bosättningar 23 på ockuperad mark . 

För att knyta ihop bosättningarna har Israel byggt 

särskilda vägar. För detta beslagtas palestinsk mark, 

samtidigt som palestinierna själva inte tillåts resa på 

vägarna. 24 Hittills har 350 km sådana vägar byggts 

och 50‒75 meter breda bälten på ömse sidor, där 

inga byggnader tillåts, har rensats. Hela Palestina 

har splittrats upp av detta spindelnät av vägar och 

bosättningar, under vilket de palestinska invånarna 

förkvävs, ekonomiskt och socialt, men också mentalt. 

Palestinier måste begära tillstånd, inte bara för att resa 

till Israel eller in till Jerusalem utan också för att ta sig 

mellan olika samhällen på Västbanken. Det är ofta en 

långdragen och förnedrande process, där utgången 

är oviss. Processen kring utfärdandet av tillstånden 

präglas av godtycklighet och förvärrar de sociala och 

Bosättningen Har Oma är en av de israeliska bosättningar som tillsammans med 

barriären/muren stänger in Betlehems befolkning från övriga Västbanken. 

ekonomiska problemen för vanliga människor. 

Osloavtalet 1993 innebar inledningen av en 

process som efter fem år skulle leda till ett fredsavtal 

mellan parterna. Tanken var att Israel under tiden 

skulle avsluta all expansion av bosättningarna. Så 

skedde inte. Istället byggde Israel vidare. Särskilt 

allvarligt har varit Israels byggande av bosättningar 

runt östra Jerusalem på ett sätt som skär av östra 

Jerusalem från resten av Västbanken. 

Under slutet av 2004 tydliggjordes vilka ambitioner 

Israel har med Jerusalem. Israels regering planerar 

att ytterligare expandera muren in i Västbanken 

och inkludera en rad stora judiska bosättningar. 

Israel har redan 1980 beslutat att annektera östra 

Jerusalem som en del av Israel. Detta förklarades då 

av fn:s säkerhetsrådet inte vara »legalt bindande«. 

Det vill säga Israels ambitioner att inkludera östra 

Jerusalem sker i strid med internationell rätt. Israels 

planer drabbar ytterligare 249 000 palestinier negativt. 

Det fi nns inga rimliga säkerhetsskäl bakom en 

sådan utökning av muren. 

Israel har lovat att begränsa bosättningarnas 

19

20 

Allt fl er israeliska värnpliktiga vägrar tjänstgöra på ockuperad mark. 

Ledande militärer har varnat för att ockupationspolitiken 

leder till ökat våld och terror.

utvidgning till deras »naturliga tillväxt« och att ta 

bort »otillåtna« bosättningar. Trots det, fortsätter 

byggandet av bosättningar samtidigt som de gamla 

expanderar. Befolkningstillväxten i bosättningarna är 

tre gånger så snabb som den i Israel. Den israeliska 

tidningen Haaretz rapporter att byggandet under 

2003 ökade med 35 procent. 25 Samma siffra citeras 

av Amnesty International som hänvisar till Israeliska 

statistiska centralbyrån. Den israeliska organisationen 

B’Tselem uppger att bosättningarna kontrollerar 

42 procent av Västbankens landområden. 

Att bosättarpolitiken är medvetet driven från högsta 

politiska nivå och inte från någon bred opinion 

framgår också av en studie som visar att tre av fyra 

bosättare skulle vara beredda att lämna sina hem om 

de fi ck ekonomisk kompensation. Om Israel ville stå 

för sina löften att begränsa bosättningarna skulle de 

alltså lätt kunna omfördela sina bidrag till människor 

som vill fl ytta istället för till dem som bygger ut. 

Istället uppmuntras infl yttning genom att bosättarna 

erbjuds bostadsbidrag, skattelättnader och erbjudanden 

om fri högskoleutbildning. 26 

Israels åtaganden om avveckling av bosättningar 

har hittills bara berört ett fåtal så kallade illegala 

utposter som Israel ej offi ciellt godkänt och som 

upprättats av extrema bosättargrupper, som vill gå 

längre och snabbare fram än regeringen. 

Stora områden med jordbruksmark har konfi skerats 

och mer än tre tusen hem har rivits på ockuperad 

mark sedan december 2000, enligt en rapport 

från Amnesty 2004. 27 

Tiotusentals män, kvinnor och barn har ställts 

hemlösa. Ofta utan eller med mycket kort förvarning 

så att de inte kunnat rädda sina ägodelar. Några har 

begravts levande under rasmassorna. 

Husrivningar 

Husrivningar har länge förekommit på Västbanken 

och Gaza men har under senare tid nått rekordnivåer. 

Den israeliska militärens husrivningar i Rafa i 

Gaza utgör enligt Amnesty så grava brott mot den 

internationella rätten att de är att betrakta som 

krigsförbrytelser. 

Det fi nns enligt Amnesty tre kategorier av husrivningar: 

Den första kategorin är husrivningar som är en 

del av en konfi skeringspolitik i fråga om mark. Ofta 

handlar det om expandering av israeliska bosättningar. 

Formellt anförs att tillstånd för byggnad saknas. 

Enligt Amnesty är detta ett uttryck för en dis- 

22 

krimineringspolitik då motsvarande krav inte ställs 

i Israel. Den offi ciella politiken från den israeliska 

militären är att inga tillstånd ges. 

»Det kommer inte att utfärdas nya tillstånd för 

palestinierna« sade överste Shlomo Politus, legal 

rådgivare till den israeliska armén till det israeliska 

parlamentet 13 juli 2003. 

Den andra kategorin är när husrivningar motiveras 

av »militära skäl« eller »säkerhetsskäl« 

Inom denna kategorien faller de hus som sprängs 

eller rivs då ägarna anklagas för att tillhöra en familj 

eller vara släktingar till självmordsbombare. Hus rivs 

också i samband med byggandet av militära installationer 

eller vägar. 

Den tredje kategorin är hus som av den israeliska 

militären anses tillhöra eller används av »terrorister« 

eller som rivs i regelrätta strider. 28 

Effekterna av husrivningarna och markkonfi skation 

är svåra att mäta. Familjer förlorar både sina 

hem och sina inkomster om de brukar jorden. 

Ofta drabbas kvinnorna hårdare än männen då de 

spenderar mer tid hemma och är mer beroende av 

hemmets skydd och privatliv. Den ökade stressen för 

familjen leder ofta till ett ökat våld i hemmet som 

ofta riktar sig emot kvinnorna. 

Mellan den 10 till 13 oktober 2003 genomförde 

den israeliska armén en operation i fl yktinglägret 

Rafah i södra Gaza. Den israeliska armén förstörde 

då 130 hus och 1 200 personer förlorade sina hem. 

Den israeliska arméns formella skäl var att förstöra 

tunnlar mot gränsen till Egypten som enligt militären 

användes för att smuggla människor, vapen och 

sprängämnen som används av självmordsbombare. 

Amnesty påpekar dock att den israeliska armén 

i tidigare uttalanden motiverat sitt agerande i Gaza 

längs gränsen till Egypten med att man önskar skapa 

en korridor som en buffertzon för att kunna behålla 

kontrollen av gränsområdet. I samband med en husrivningsoperation 

i januari 2002 sade generalmajor 

Yom Tov Samiha, då befälhavare för den israeliska 

militärens styrkor i området till den israeliska militärradion 

att »dessa hus skulle rivas och människorna 

evakueras för länge sedan (...) tre hundra meter 

på båda sidor av gränsen skall evakueras (...) oavsett 

hur många hus det gäller. Punkt slut« 29 . 

Noha Maqadmeh, mor till tio barn och havande 

i nionde månaden dödades i sin säng när husets 

väggar kollapsade över henne. Den israeliska armén 

sprängde det angränsade huset som även fi ck 

familjens hus att rasa.

Mediterranean Sea 

Tel Aviv 

Netanya 

Palestiniers möjlighet att 

använda vägar 

Inte tillåtet för palestinier att 

använda vägen. Enbart för 

bosättare och militär. 

Förbud med undantag 

Begränsad rätt att resa 

Obegränsat användande 

Större palestinska städer 

Qalqiliya 

AVNE 

HEFEZ ENAV 

Tulkarem 

Jenin 

SHAVE 

SHOMRON 

SAL'IT 

Nablus 

KEDUMIM 

ALFE 

BRAKHA 

MENASHE 

YITZHAR 

SHOMRON 

SETTLEMENTS 

K.TAPPUAH 

ORANIT 

ELKANA 

BET 

ARYE 

OFARIM 

MODIIN 

ILLIT 

Bet 

Shemesh 

ESHKOLOT 

TENE 

ARIEL 

Salfit 

HALAMISH 

ELI 

TALMON BET 

El 

Ramallah 

GIV'AT 

ZE'EV 

BETAR 

K.ETZON 

Hebron 

HAGGAI 

SUSSIYA 

METZADOT 

YEHUDA 

SHILO 

SHV. 

RAHEL 

OFRA 

Abu 

Dis 

Bethlehem 

EFRAT 

KARME 

TZUR 

ASFAR 

K.ARBA 

SANUR 

Jerusalem 

MA'ON 

MA'ALE 

MIKHMAS 

ELON 

MOREH 

ITAMAR 

KOCHAV 

HASHAHAR 

ALMON 

MA'ALE 

ADUMIM 

TEQOA 

MA'ALE 

AMOS 

GANIM 

KADIM 

West 

Bank 

Jericho 

MEHOLA 

MA'ALE 

EFRAIM 

KALIA 

Dead Sea 

Den starkt begränsade rörelsefriheten för den palestinska civilbefolkningen har lett till att den palestinska 

ekonomin har kollapsat. På tre har BNI minskat med 50 procent. Andelen fattiga under samma tid ökat från 

21 till 60 procent. Karta: Christian Aid, skriften »Facts on the ground« 2003. 

River Jordan 

23

Hennes man berättade för Amnesty: »Vi var i 

sängen, barnen sov (...) Plötsligt kom en explosion 

och väggarna bara rasade in. Jag lyckades gräva 

mig ut med händerna. Först hittade jag två av mina 

söner (...) sedan hittade jag barnen en efter en (…) 

Men min fru och vår yngsta dotter, som är två år, 

blev kvar. Hon sov med min fru« 30 . 

Israel är enligt fn bunden till att följa internationella 

konventioner och den internationella 

humanitära rätten. Flera konventioner förbjuder 

husrivningar och markkonfi skation. I den fjärde Genevekonventionen 

från 1953 och Haagkonventionen 

från 1907 anges att omfattande förstörelse av hus 

som inte direkt motiveras av ett omedelbart behov i 

strid är olagligt och är att betrakta som en krigsförbrytelse. 

24 

»För tre dagar sedan kom de med sina bulldozrar. 

De krossade vårt hus, vår lada och vårt duvslag 

och dödade fl ertalet duvor. Vi är elva i familjen, 

vart ska vi ta vägen? Jag investerade allt i det här 

huset. Nu har jag inte pengar ens för att ansöka 

om tillstånd för att återuppbygga huset.«, berättar 

bonden Mohammed utanför staden Jenin. 

Källa: Internationella Röda korset 

»Militära behov« skall inte tolkas brett och vagt. 

Förebyggande rivningar är till exempel inte tillåtna. 

»En del av de husrivningar och förstörelse som den 

vi sett på Västbanken och Gaza är grova brott mot 

Genevekonventionen och måste betraktas som krigsförbrytelser« 

skriver Amnesty International. 31 

Vittnesbörden om enskilda människors lidande 

är många, siffrorna över förstörelsen stora. Världsbanken 

uppger att skadorna på jordbruket och 

vattensektorn uppgår till ett värde av 2,6 miljarder 

kronor och skadorna på annan offentlig infrastruktur 

beräknas vara ungefär lika stora. 33 Det pales- 

Jerusalem 

Sedan Israel 1967 tog över östra Jerusalem har 

myndigheterna systematiskt diskriminerat den 

palestinska befolkningen. Avsikten har varit att 

förhindra palestinsk befolkningstillväxt, medan 

man skapat utrymme för judisk infl yttning. 

Israel har exproprierat en dryg tredjedel av marken 

i Jerusalem och där byggt 44 000 bostäder 

för judar. Av de cirka 100 000 lägenheter som 

byggts i hela Jerusalem har endast 17 000 byggts 

för palestinier. I de palestinska kvarteren tillåts 

mycket lite byggande. Ledig mark har i hög grad 

avsatts till grönområden. Samtidigt har stora 

bostadsområden och israeliska byar byggts runt 

omkring de palestinska och isolerat dem från 

resten av Västbanken. 32 

tinska informationscentret rapporterar att hundratusentals 

oliv- och fruktträd ryckts upp, drygt 800 

brunnar förstörts och 2 000 vägar grävts sönder. 

Avspärrningar och trakasserier 

Ett av de för palestinska civilbefolkningen mest 

kännbara uttrycken för den israeliska ockupationen 

av Västbanken och Gaza är de omfattande restriktionerna 

mot människors rörelsefrihet. Detta får 

sällan några rubriker. Men det är dessa ständiga 

trakasserier mot befolkningen som inte bara skapar 

vanmakt, vrede och motstånd, utan som också slår 

sönder det palestinska samhället, ekonomiskt och 

socialt. 

»Vid en vägspärr i Gaza krävde de israeliska 

soldaterna att en palestinsk chauff ör skulle förbanna 

profeten Muhammed. Han vägrade, varvid 

soldaterna hällde ut de 30 tunnor olivolja han var 

på väg att transportera till marknaden.« 

Källa: Losing Ground. Christian Aid 

En typ av restriktion är de så kallade avspärrningarna, 

varvid all förfl yttning mellan vissa områden 

stoppas för palestinier. De interna avspärrningarna 

innebär att palestinier inte får förfl ytta sig mellan 

olika platser på Västbanken och i Gaza. En annan 

form är när gränsen till Israel helt stängs och rörelse 

mellan Västbanken och Gaza förhindras. En tredje 

typ är stängningen av gränserna till Jordanien och 

Egypten. 

Inte sällan upprätthåller Israel perioder av »total 

avspärrning«. Då får palestinier inte alls förfl ytta sig 

mellan olika palestinska områden på Västbanken 

och i Gaza. 

John Dugard skriver i sin rapport angående avspärrningarna: 

»Som ett resultat har arbetslösheten 

stigit till över 50 procent och mer än hälften av befolkningen 

lever nu under fattigdomsgränsen. Med 

den kraftigt minskade levnadsstandarden som följd 

av ockupationen har undernäring och andra sjukdomar 

ökat. Avstängningar och utegångsförbud har 

berövat barn och ungdomar rätten att delta i undervisning 

och underminerat deras framtida möjligheter 

till arbete.« 34 

Under perioden september 2000 till slutet av 2001 

rådde total stängning av Västbanken under 75 procent 

av tiden. Övrig tid infördes partiell avspärrning, 

vilket innebär att palestinier måste ta långa omvägar 

för att nå sina mål. Både Västbanken och Gaza är

Två av Khaled Abu-Awad bröder, Yosef 31 och Saed 14, sköts ihjäl av israeliska 

soldater. Hans familj fi ck då besök av israeliska familjer som också förlorat någon närstående 

i konfl ikten. »När de israeliska kvinnorna tog plats brevid de palestinska i mitt hem 

förstod jag att för dessa kvinnor spelade nationalitet ingen roll. Det väsentliga var att 

de förlorat någon kär. De talade inte samma språk, men ändå kommunicerade de och grät 

till sammans«. Sedan dess har Khaled varit engagerad i organisationen Berövade familjer. 

25

uppbrutna av 702 vägspärrar. Vägspärrarna omger 

varje samhälle och fi nns vid varje större vägkorsning. 

Västbanken har delats in i åtta sektorer, mellan 

vilka palestinierna inte får röra sig utan tillstånd. 

Varutransporter måste byta fordon vid vägspärrarna, 

det vill säga alla varor måste lastas av och sedan lastas 

på ett annat fordon. 

Vägarna till de fl esta byar har skurits av, antingen 

genom djupa diken eller höga vallar och cementblock. 

Det innebär att byborna måste gå, eller när 

så är möjligt köra långa omvägar. Resor som förut 

kunde gå på 25 minuter kan nu ta 12‒14 timmar, 

eftersom människor tvingas vänta många timmar 

vid de olika spärrarna och dessutom aldrig vet om 

de överhuvudtaget ska släppas igenom. 

Varje dag tvingas folk på väg till arbete, skola eller 

hem att vänta i timmar, gå mellan spärrarna, byta 

fordon, och så vidare. Berättelserna om hot, ohövligt 

bemötande, brutalitet och förnedrande behandling 

är legio. Ambulanser stoppas, kvinnor har tvingats 

föda barn vid vägspärrarna, människor har dött 

innan de nått sjukhusen. Enligt B´Tselem har minst 

38 personer dött när israeliska soldater förvägrat 

ambulanser att passera vägspärrar för att kunna nå 

sjukhus. 35 

Detta sker trots att den internationella rätten specifi 

cerar rättigheter för ambulanser att färdas utan 

allvarliga hinder. 

»Värdet av spärrarna är psykologiskt. De gör att 

israelerna tror att de är säkra. Men i själva verket 

har de den motsatta effekten. De stoppar inte självmordsbombarna 

utan gör människor arga. Det är 

en ilska som inte gynnar någon«, säger den pensio- 

26 

Asmahan, 25 år, kommer från en fl yktingfamilj som 

ursprungligen bodde i Ramla. Nu lever hon i Gaza. 

På grund av spärrarna tar det henne nu sju timmar 

att nå sina släktingar i Rafah, tre mil bort. Den resan 

tog förut 45 minuter. 

»Min dotter är tre år gammal«, berättar Asmahan. 

Vid den första spärren mot Rafah steg hon ur bilen 

och sa: »Jag ska gå till farbrorn (den israeliske soldaten) 

och be honom öppna spärren. Min man kastade 

sig ur bilen för att stoppa henne. Soldaterna siktade 

på dem med sina gevär och min sjuårige son skrek 

förtvivlat: akta er, dom kommer att skjuta er.« 

»Vid vägspärren kan man tvingas vänta i sex 

timmar. Den israeliska armén tillåter inte att man 

lämnar bilen, de skjuter dem som gör det. Man 

måste hålla fönstren stängda, även på sommaren. 

Allt detta gör de för att skydda bosättarna från palestinierna. 

Vore det inte bättre att fl ytta dem från 

vårt land så att vi kan röra oss fritt i vårt land och de 

fritt i sitt land?« Umm Mahir, Gaza. Citat ur skriften 

Losing Ground, Christian Aid. 

nerade generalen och säkerhetstjänstkommendanten 

Gideon Ezra mk. 

Hälsa och utbildning blir lidande 

Avspärrningar, vägkontroller och de många utegångsförbuden 

påverkar palestiniernas hälsa och 

utbildning negativt. Tillsammans med den ökade 

fattigdomen gör det att situationen i de ockuperade 

områdena enligt fn:s rapportör, och enligt den amerikanska 

biståndsorganisationen usaid, närmar sig 

en humanitär katastrof. 

Mer än vart femte barn under fem år lider av 

undernäring. Världsbanken uppger att livsmedelskonsumtionen 

minskat med 25 procent. Fler än 

hälften av de palestinska familjerna kan nu bara äta 

en måltid om dagen. Över hälften av palestinierna är 

därför idag helt beroende av livsmedelshjälp. 36 

Enligt internationell humanitär lag är det ockupationsmaktens 

skyldighet att se till att befolkningen 

har tillgång till mat och vatten. Ockupationsmakten 

får heller inte hindra befolkningens egen tillgång till 

mat och vatten. På dessa områden uppfyller Israel 

inte sina förpliktelser, konstaterar fn:s rapportör. 

Död på väg till sjukhuset 

• Nathir Nayef al Haj Hassan, 23, från Jamma dog 

den 11 oktober 2000 efter en olycka eftersom han 

förhindrades att ta sig till sjukhuset. 

• Ala’ Usama Hamdan, 10 år, från al-Saweh, som 

hade en lungsjukdom, tilläts inte åka igenom en 

vägspärr och dog därför den 13 oktober 2001. 

• Nai’im Stallah Ahma, 37 år, från al-Zaweh, behövde 

njurdialys. Han dog den 16 oktober 2000 

eftersom han vid en vägspärr förvägrades att åka 

till sjukhuset. 

• Aba al Fattah Jawhar al-Sabkhi, fyra år, från Khan 

Yunis, hade hjärtproblem. Eftersom han inte tilläts 

åka till Jordanien eller Egypten för behandling dog 

han den 20 mars 2001. 

Källa: Losing Ground/Btselem 

Hälsovården har blivit allvarligt lidande av situationen. 

Särskilt drabbas kvinnor och barn. Avstängningarna 

gör att människor inte kan ta sig till kliniker 

och att läkemedel inte kommer fram i tid. Färre 

gravida kvinnor kan nu ta sig till mödravårdscentraler, 

fl er föder hemma. 19 kvinnor och 29 nyfödda 

dog vid militära kontroller åren 2000‒2002. 

Preventiva hälsovårdsprogram har blivit omöjliga 

att genomföra (till exempel vaccinationskampanjer). 

Akuta utryckningar får allt svårare att nå sitt mål 

eftersom även ambulanser ofta stoppas och till och 

med beskjuts, trots att de är tydligt markerade som 

ambulanser.

Rädslan och stressen får djupgående psykologiska 

konsekvenser. Nio av tio familjer i Gaza rapporterade 

att någon familjemedlem hade psykiska problem. 

Skolundervisningen blir svårt lidande när barn 

och lärare inte kan ta sig till skolan och skolor av 

olika anledningar stängs. Enligt palestinska utbildningsministeriet 

har 1 289 skolor stängts på grund av 

oroligheter och utegångsförbud under intifadan och 

282 skolbyggnader har skadats genom krigshandlingar. 

Barn förhindras ofta att gå i skolan eftersom 

föräldrarna inte vågar släppa iväg dem, eller därför 

att familjerna inte har råd att betala transporterna. 

Fattigdomen fördjupas 

Den israeliska ockupationen och alla de konfl ikter 

och den förstörelse som följt i dess spår, har i stor 

utsträckning slagit sönder det palestinska samhället 

och dess ekonomi. 

Under de tre senaste åren har den palestinska ekonomin 

minskat till hälften och investeringarna med 

90 procent. Andelen fattiga har under samma tid 

ökat från 21 procent till 60 procent, eller 1,9 miljoner 

människor, som lever på mindre än 2,1 us dollar 

per dag. 37 

En av de främsta anledningarna till att ekonomin 

är nära sammanbrott är de israeliska restriktionerna. 

Om hindren mot palestiniers rörelsefrihet togs bort 

skulle, enligt Världsbanken, ekonomin stärkas med 

21 procent och fattigdomen minska med 15 procent. 

Den israeliska ekonomiska politiken bidrar också 

starkt till situationen. Enligt Hilel Sheinfeld, Israels 

tidigare koordinatör för operationer i de ockuperade 

områdena, var Israels politik tidigt att integrera de 

ockuperade områdena i den israeliska ekonomin. 

Ytligt sett gynnade detta många palestinier. Över 

120 000 palestinier hade före intifadan arbetstillstånd 

i Israel och arbetade inom till exempel 

byggnadsindustrin, jordbruket eller med jobb, som 

israeler inte vill utföra. Lönerna var dessutom högre. 

Men just detta bidrog ytterligare till att undergräva 

basen för en självständig palestinsk ekonomi. 

Även om de främsta orsakerna till den ökande fattigdomen 

är själva konfl ikten och de israeliska avspärrningarna 

så är en viktig orsak också integreringen av 

den palestinska ekonomin med den israeliska. 

Integreringen i form av att palestinska arbetare 

arbetade i Israel innebar ett beroende som skapade 

stora problem när Israel beslutade sig för att inte 

tillåta palestinska arbetare att komma in i Israel. 

Kvinnor som redan tidigare haft ett stort familje- 

och hushållsansvar fi ck därmed ytterligare en uppgift; 

att bli familjeförsörjare. 

»Öppna« handelsgränser mellan Israel och Palestina 

innebär att de israeliska produkter, som 

subventioneras av staten förs in och konkurrerar 

ut palestinska varor. Israel har full kontroll över 

den palestinska exporten och kan när som helst 

stoppa den export Israel inte vill tillåta. Gränser och 

vägspärrar gör att palestinska jordbruksprodukter 

ofta förstörs innan den når marknaden i Israel eller 

andra länder. 

Idag har cirka 30 000 palestinier arbete i Israel. 

På Västbanken och i Gaza har över 100 000 arbetstillfällen 

gått förlorade. Det palestinska ekonomiska 

rådet beräknar att 85 procent av arbetskraften idag 

är utan arbete. 

Sönderslaget jordbruk 

När Israel ockuperade Västbanken, Gaza och 

Golanhöjderna bodde två av tre invånare på landsbygden 

och levde främst av jordbruk. Enligt en 

brittisk parlamentsrapport38 är det tre åtgärder som 

slagit sönder detta jordbruk: 

1. Israel öppnade sin arbetsmarknad för palestinier. 

På kort sikt gynnade det dem som fi ck arbete, 

men den långsiktiga effekten har blivit att jordbruket 

har stagnerat. Två tredjedelar av bönderna 

har lämnat jordbruket och investeringarna i 

denna näring har sjunkit dramatiskt. Den lokala 

matproduktionen och de lokala arbetstillfällena 

och inkomsterna försvinner. Ytterligare en effekt 

är att Israel kan överta mark som »inte brukas«, 

beteckna den som statlig mark och lämna över 

den till israeliska bosättare. 

2. Israel började dumpa sitt överskott och sina subventionerade 

jordbruksprodukter på Västbankens 

marknad. Fattiga människor köper självklart det 

som är billigast. Effekten blir att det egna jordbruket 

blir lidande. 

3. Israel styrde den palestinska jordbruksproduktionen 

mot odlingen av ett antal arbetsintensiva produkter, 

intressanta för den israeliska exportmarknaden, 

som jordgubbar, blommor och såningslök. 

Exportinkomsterna tillföll israelerna medan de 

låga lönerna gick till palestinier. Olika restriktioner 

har gjort att produktionen av för odlarna mer 

värdefulla produkter förhindras. 

Israel har sedan 1984 inrättat produktionskvoter 

för en rad produkter, som tomater och gurka, 

27

28 

Nella Cassoutos man var pilot i den israeliska armen när hans plan blev nedskjutet i 

Egypten 1971. Nella blev ensam med två små pojkar. »Jag vill jobba för att fl er 

människor ska vilja fred. Hämd leder ingen vart Vi måste erkänna vad vi gjort – på 

båda sidor – och prata om det«. Nella är aktiv i organisationen Berövade familjer.

förbjudit produktionen av meloner och planteringen 

av nya fruktträd utan tillstånd. Sådana tillstånd tar 

fem år att få, om man får dem. (År 2000‒2001 fällde 

dessutom israelerna 124 000 träd). I Gaza lades höga 

tullar på citrusfrukter samtidigt som den israeliska 

produktionen fi ck skattelättnader. Citrusproduktionen 

föll samman. 

»Förr fanns det jättestora bananodlingar i Jordandalen. 

Israel importerade från oss. Nu har de palestinska 

odlingarna nästan helt försvunnit, utkonkurrerade 

av israeliska bananer, som subventioneras 

till 42 procent. På samma sätt är det med citrusodlingarna.« 

Mamduh, bonde. 

»All palestinsk jordbruksproduktion begränsas 

genom ›stängningarna‹. Sådana införs för att skydda 

den israeliska marknaden. Israel accepterar bara 

palestinska produkter om de själva behöver dem 

eller vill exportera dem.« Judeh Abdullah, biträdande 

chef i PARC. Källa: Losing Ground, Christian 

Före Osloavtalet 1993 var jordbruket ännu den 

främsta ekonomiska näringen och stod för 27 procent 

av palestiniernas inkomster. 2002 hade den 

andelen sjunkit till sju procent. En ytterligare orsak 

till detta är Israels kontroll av vattenresurserna och 

restriktioner mot bevattning inom jordbruket på 

ockuperad mark. 

Ockuperat vatten 

När Israel hade ockuperat Västbanken, Gaza och 

Golanhöjderna 1967 tog Israel omedelbart kontroll 

över områdets vattenresurser. Allt vatten förklarades 

vara israelisk egendom. Den palestinska konsumtionen 

begränsades till 1967 års nivå. I Jordanfl odens 

bäckenområde (vilket inkluderar underjordiskt vatten) 

tillåts palestinierna utnyttja 8,2 procent medan 

Israel utnyttjar 57,1 procent och Jordanien 34,7 procent. 

I de ockuperade områdena beräknas nu 80‒95 

procent av allt vatten utnyttjas av Israel och bosättarna, 

som utgör drygt 10 procent befolkningen på 

ockuperad mark. 

Byarna i Palestina har traditionellt varit helt beroende 

av relativt grunda, grävda brunnar. 

»Innan vi förlorade vår mark hade några planterat 

olivträd på sina gårdar. Israelerna har ryckt upp 

dem med rötterna. Vi får inte använda vatten för 

bevattning. Ofta har vi inget dricksvatten. Ibland 

har vi väldigt lite vatten att dricka. Men på andra 

sidan vägen ser vi vattenspridarna glimma på de 

israeliska bosättarnas gräsmattor.« (Shawki, bonde 

i Ramallah) 

Under över 25 år av ockupation har Israel i stort 

sett förhindrat palestinsk utbyggnad av nya vattenkällor. 

Samtidigt har Israel borrat djupa brunnar för 

eget utnyttjande, vilket fått till följd att grundvattennivån 

sjunkit. Färre än hälften av de palestinska 

brunnarna ger idag vatten. 

Tillstånden för palestinska bönders bevattning har 

skurits ner och bara fem procent av jordbruksmarken 

är idag bevattnad, medan bosättarnas jordbruk 

bevattnas från de djupa brunnarna och från fl oden 

Jordan, som palestinierna inte längre får utnyttja. I 

Gaza pumpar Israel upp vatten som även pumpas 

vidare till den israeliska Negevöknen. 

De fl esta palestinska hushåll är anslutna till vattenverk. 

Men Israel kontrollerar huvudkranarna och 

beslutar om vilken tilldelning olika samhällen ska få. 

Många system har också skadats under konfl ikten 

och står långa perioder torra. I 218 samhällen på 

Västbanken fi nns heller inget rinnande vatten. 

Allt detta gör att hundratusentals människor 

nästan dagligen har stora problem att få det vatten 

de behöver. Särskilt drabbas kvinnor, som använder 

vattnet i hushållet och är ansvariga för att hämta 

vatten. Ofta tvingas de gå långa sträckor för att 

hämta vatten vid olika vattenkällor. De tankbilar 

som kör runt och säljer vatten stoppas ofta vid vägspärrarna, 

och det höga priset på detta vatten tär på 

hushållsekonomin. 39 

Israel utnyttjar cirka 80 procent av de förnyelsebara 

vattenresurserna på Västbanken och i Gaza. 

Israeliska bosättare i Gaza använder sju gånger så 

mycket vatten som palestinierna. Efter 35 års ockupation 

lever fortfarande 215 000 palestinier i byar 

utan tillgång till vatten genom vattenledningar. 

Källa: Losing Ground, Christian Aid samt PHG 

citerade i Svenska dagbladet 6 okt 2004. 

29

Amnesty International och palestinska människorättsorganisationer har många 

gånger kritiserat den palestinska myndigheten för olika övergrepp som innebär brott 

mot internationell humanitär rätt. Den palestinska myndigheten har kännetecknats 

av brist på öppenhet och en utbredd korruption. Bilden visar en palestinsk 

myndighets byggnad som förstörts av israelisk militär.

Den palestinska myndighetens 

ansvar 

Osloöverenskommelsen byggde på ett avgörande 

genombrott i de förhandlingar som ledde fram till 

undertecknandet 1993. Parterna var beredda att för 

första gången ömsesidigt erkänna varandra. Den 

palestinska befrielseorganisationen plo erkände 

statens Israels rätt att existera inom internationellt 

erkända gränser. Samtidigt erkände Israel plo 

som legitim företrädare för det palestinska folket. 

Därmed kunde en fredsöverenskommelse arbetas 

fram som innebar att land skulle bytas mot fred. 

Steg för steg skulle Israel dra sig tillbaka från de ockuperade 

palestinska områdena samtidigt som den 

nyskapade palestinska myndigheten under en övergångsfas 

skulle ta över ansvaret för dessa områden. 

När förhandlingsprocessen var avslutad, vilket enligt 

tidtabellen skulle ske 1999, skulle sedan myndigheten 

ersättas av en palestinsk statsförvaltning. 

Genom Osloöverenskommelsen kunde plo:s ledning 

återvända från exilen i Tunisien till Västbanken 

och Gaza, och uppbyggnaden av den palestinska 

myndigheten kunde sättas igång. Demokratiska parlaments- 

och presidentval hölls 1996 under internationell 

övervakning. plo:s ledare Yassir Arafat valdes 

då till president och hans Fateh-parti har därefter 

behållit det politiska greppet över den palestinska 

befolkningen. Nya val skulle hållas 1999 men genomfördes 

inte. Efter president Arafats död genomfördes 

demokratiska val i januari 2005. 

Osloöverenskommelsen gav inte den palestinska 

myndigheten full kontroll över de palestinska 

områdena. Varken gränser, säkerhet, valuta, skatte- 

och fi nanspolitik, naturresurser eller utrikespolitik 

kontrollerades av myndigheten själv. Den kunde inte 

heller besluta om medborgarskap och dess handel 

bedrevs antingen med Israel eller gick genom israeliska 

hamnar. Med dessa begränsningar byggdes 

trots allt en palestinsk administration snabbt upp 

genom omfattande internationella biståndsinsatser. 

Tämligen snart började dock kritik mot myndigheten 

framföras från palestinskt håll såväl som från 

fl era biståndgivande länder. Kritiken gällde framför 

allt myndighetens ineffektivitet, med korruption 

och budgetprioriteringar som inte gynnade befolkningen. 

Internationella påtryckningar ledde till att administrationen 

utlovade reformer, men »den palestinska 

regeringen har inte visat några tecken på att den 

anammar de principer som dessa reformer syftar till, 

nämligen rättsväsendets oberoende, efterlevnad av 

lagar, maktåtskillnad och skyddet av de mänskliga 

rättigheterna«. 40 

Vid slutet av år 2000 hade den palestinska 

myndigheten fått 4,87 miljarder dollar i utländskt 

bistånd. Detta har hjälpt till att bygga offentliga 

byggnader, skolor och infrastruktur och skapat 

många arbeten. Men en stor del av hjälpen har utnyttjats 

dåligt och mycket av det som gjorts har förstörts 

av den israeliska armén under de senaste årens 

återockupation av de palestinska områdena. 

När den palestinska myndigheten 1993 tog över 

31

administrationen av de självstyrande områdena 

mötte den ett samhälle där det politiska livet var 

aktivt och dynamiskt och där olika ståndpunkter 

accepterades. En mängd enskilda organisationer 

bedrev sedan många år ett välorganiserat och brett 

arbete för att förbättra människors livsvillkor. För 

myndigheten som ville centralisera sin verksamhet 

var denna pluralism inte önskvärd. Inte heller var 

fattigdomsbekämpning något som prioriterades. 

Istället strävade myndigheten efter att bygga upp sin 

egen ställning, både politiskt och genom uppförandet 

av statliga strukturer. Detta skedde ofta som ett 

svar på krav som ställdes av Osloprocessen och av 

internationella bidragsgivare. 

Den palestinska myndigheten har kännetecknats 

av brist på öppenhet och en utbredd korruption. 

Denna negativa utveckling har orsakat ytterligare 

lidanden och fördjupad fattigdom i de palestinska 

områdena. Mycket måste skyllas på ockupationen. 

Det är svårt att utveckla en demokrati i ett ockuperat, 

söndersargat och splittrat land. Men den palestinska 

myndighetens oförmåga på många områden 

har också bidragit till den uppkomna situationen. 

Under de senaste åren har dock ett reformprogram 

påbörjats för att förbättra rutiner och öka 

insynen i myndighetens fi nansdepartement. Dessa 

insatser har i stor utsträckning varit framgångsrika. 

Även om en hel del återstår att göra har detta program 

ökat givarländernas förtroende för myndigheten 

och dess roll i uppbyggandet av en framtida 

palestinsk statsförvaltning. 

Den palestinska myndighetens svagheter har 

emellertid – tillsammans med den israeliska återockupationen 

av de palestinska områdena – ytterligare 

ökat infl ytandet från militanta grupper. Flera av 

dessa har aldrig accepterat Osloöverenskommelsen 

och är övertygade om att det bara är genom politiskt 

våld som det palestinska folket kan befrias. Genom 

att grupper som Hamas även gör stora sociala insatser, 

vinner de terräng hos en befolkning som är 

plågad av de senaste årens bittra erfarenheter. 

Den nye palestinske presidenten Mahmoud Abbas, 

som fi ck över sextio procent av rösterna i valet den 

9 januari 2005, står inför svåra uppgifter. I sitt valprogram 

har han tydligt framhållit att våldsaktioner 

från palestinskt håll inte leder till en lösning av konfl 

ikten och uttryckligen tagit avstånd från dessa. I 

stället förespråkar Abbas att palestinierna driver sin 

kamp för nationellt oberoende med politiska medel 

och förhandlingar med Israel. Han vill därför för- 

32 

handla med de militanta grupperna för att få dem 

att upphöra med beskjutningar och attentat. Samtidigt 

uppmanas den israeliska regeringen att avstå 

från militära aktioner. På detta sätt hoppas Abbas 

kunna vända utvecklingen från ömsesidigt våld till 

gemensamma förhandlingar med målet att en palestinsk 

stat kan bildas inom 1967 års gränser i enlighet 

med fn:s resolutioner. 

Abbas vill även påskynda reformprogrammet för 

den palestinska myndigheten och sammanföra de 

olika säkerhetsstyrkorna från Arafats tid till en sammanhållen 

styrka som tydligt skall stå under den 

nya regeringens kontroll. I juli 2005 kommer val till 

den lagstiftande församlingen (det palestinska parlamentet) 

att hållas. Detta kommer att bli ett viktigt 

steg i den fortsatta demokratiseringsprocessen av det 

palestinska samhället.” 

Palestinska övergrepp mot palestinier 

Amnesty International har många gånger kritiserat 

den palestinska myndigheten för olika övergrepp 

som innebär brott mot internationell rätt. 41 Ett antal 

personer har dömts till döden, och fl era avrättats, i 

regel för samarbete med Israel. Militärdomstolens 

hantering av fallen är ofta bristfällig. 

Flera tiotal palestinier har avrättats för samarbete 

med fi enden, utan någon prövning av fallen. Ibland 

har avrättningarna genomförts av personer inom 

säkerhetstjänsten. 

Amnesty rapporterar om omfattande tortyr och 

dålig behandling av fångar. Flera personer har också 

dött i fångenskap, till synes på grund av tortyr. 

Den palestinska myndigheten brister också i 

respekt för de mänskliga rättigheterna. Många personer 

har fängslats eller trakasserats för att de uttalat 

kritik mot myndigheterna. Tidningar har också 

stängts, liksom forskningsinstitutioner, nyhetsbyråer, 

TV- och radiostationer. 

Den 17 februari 2005 beslöt den palestinska presidenten 

Mahmud Abbas att godkänna dödsdomar 

av ett antal palestinier dömda för bland annat brott 

som rör samarbete med Israel. Dödsstraff innebär 

ett brott mot ett av de mest grundläggande mänskliga 

rättigheterna – rätten till liv. Källa B´Tselem 28 

februari 2005.

Nothänvisningar 

1. Christian Aid är 40 brittiska och irländska kyrkors biståndsorganisation. 

I skriften »Facts on the ground – the 

end of a two states solution (oktober 2004) varnar man 

för att den israeliska bosättningspolitiken, i strid mot 

internationell rätt, och ockupationspolitiken riskerar att 

omöjliggöra en tvåstatslösning. I skriften Losing Ground 

(2003) analyserar man den israeliska ockupationen och 

dess effekter på palestiniernas liv. www.christian-aid.org. 

uk 

2. icrc www.icrc.org/Web/eng samt Harvard University, 

International Humanitarian Law Research Initiative, ‘Review 

of the Applicability of International Humanitarian 

Law to the Occupied Palestinian Territory’. Briefi ng note, 

2003. www.ihlresearch.org/opt/ 

3. Kyrkornas Världsråd. 5 december 2001. www.wcc-coe.org 

4. B’Tselem, eller The Israeli Centre for Human Rights in 

the Occupied Territories. Den israeliska människorättsorganisationen 

B’Tselem bildades 1989 av en grupp akademiker, 

jurister, journalister och medlemmar i Knesset 

(parlamentet). www.btselem.org 

5. Interim report from Johan Dugard, special rapporteur, 12 

augusti 2004. Qustion of the violations of human rights 

in the opccupied Arab territories, including Palestine. 

Note by the Secretary Genral to Genral Assembely, fi fty 

ninth session, item 107 (c) 

6. Report of the Special Rapporteur of the Commission on 

Human Rights, John Dugard, on the situation of human 

rights in the Palestinian territories occupied by Israel 

since 1967, submitted in accordance with Commission 

resolution 1993⁄2 A. Economic and Social Council COM- 

MISSION ON HUMAN RIGHTS E/CN 4⁄2004/6Sixtieth 

session Item 8 of the provisional agenda Question of the 

violation of human rights in the occupied Arab territories, 

including Palestine. www.unhchr.ch 


August 2004. Question of the violations of human rights 

in the occupied Arab territories, including Palestine. 

Note by the Secretary General to General Assembly, fi fty 

ninth session, item 107 (c). 





resolution 1993⁄2 A. Economic and Social Council COM- 

MISSION ON HUMAN RIGHTS E/CN 4⁄2004⁄6. Sixtieth 




9. Amnesty International. www.amnesty.org 

10. som ovan 


August 2004. Question of the violations of human rights 

in the occupied Arab territories, including Palestine. 

Note by the Secretary General to General Assembly, fi fty 

ninth session, item 107 (c) sid 9. 

Palestinska Röda halvmånen. http://www.palestinercs.org/ 

12. Internationella Röda korskommitteen. www.icrc.org 

13. icj:s utlåtande och andra relevanta fn referenser kan 

läsas på Harvard Law Schools speciella projekt om Israel 

Palestina och den internationella humanitära rätten. 

Hemsida www.ihlreserach.org/opt 

14. Analys i den brittiska parlamentsrapporten Development 

Assistance and the Occupied Palestinian Territories. Parlamentets 

biståndsutskott, 2003. (hc 230-1) www.publications.parliament.uk/pa/cm/cmintdev.htm#reports 

15. Btselem www.btselem.org 

16. fn organet ocha eller unocha »The impact of Israeli 

Separtion Barrier on Affected West bank Communities« 1 

september 2004. Update nr 4. Samt »Report of a Mission 

to the Humanitarian and Emergency policy group (hepg) 

of the Local Aid Coordination Committee.« Maj 2003. 

17. State Controllers report till parlamentet 30 september 

2003 citerad i fn organet ocha eller unocha rapporten 

»The impact of Israeli Separtion Barrier on Affected West 

bank Communities. Report of a Mission to the Humanitarian 

and Emergency policy group (hepg) of the Local 

Aid Coordination Committee. Maj 2003. 

18. Svenska regeringens inlaga till internationella domstolen, 

icj, fi nns på utrikesdepartementets hemsida www.ud.se 

Andra länders yttrande fi nns på Harvard Law Schools 

speciella projekt om Israel Palestina och den internationella 

humanitära rätten. Hemsida www.ihlreserach.org/ 

opt 

19. som ovan 





resolution 1993⁄2 a. Economic and Social Council COM- 

MISSION ON HUMAN RIGHTS E/CN 4⁄2004⁄6Sixtieth 




21. Allonplanen utstakade Laborpartiets politik 1967 till 1977. 

Enligt planen skulle en jordansk-palestinsk federation 

återfå större delen av Västbanken, med gränser dragna på 

grundval av Israels säkerhetsintressen. Se boken »I skuggan 

av ockupationen – palestinsk kamp för nationella 

rättigheter«, Göran Gunner (red) Atlas förlag (www.arenagruppen.se). 

22. Kyrkornas Världsråd. www2.wwc-coe.org/pressreleases. 

nst/ 

23. B´Tselem, www.btselem.org 

24. Analys i den brittiska parlamentsrapporten Development 

Assistance and the Occupied Palestinian Territories. Parlamentets 

biståndsutskott, 2003. (hc 230-1) www.publications.parliament.uk/pa/cm/cmintdev.htm#reports 

25. Haaretz, 3⁄3⁄04. Byggandet av 1 849 hus inleddes under 

2003. 

26. B´Tselem 

27. Amnesty International 8 September 2003 Israel and the 

Occupied Territories Surviving under siege: The impact 

of movement restrictions on the right to work AI INDEX: 

MDE 15⁄001⁄2003 

33

28. se not 27. 

29. se not 27. 

30. se not 27. 

31. se not 27. 

32. B’Tselem, www.btselem.org 2004 





resolution 1993⁄2 a. Economic and Social Council COM- 

MISSION ON HUMAN RIGHTS E/CN 4⁄2004⁄6Sixtieth 




34. som ovan. 

35. B´Tselem. www.btselem.org. Statistics on the infringement 

of the right to medical treatment okt 2004. 

36. Rapport från fn:s särskilde rapportör för rätten till mat, 

Jean Ziegler, till Kommissionen för mänskliga rättigheters 

60e session. www.unhchr.ch. »The right to food« Report 

by the Special Rapporteur, Jean Ziegler, Mission to the 

Occupied Palestinian Territories E/CN.4 ⁄2004⁄10⁄Add.2, 

31 October 2003 COMMISSION ON HUMAN RIGHTS 

Internetadresser 

Diakonia 

www.diakonia.se 

Svenska kyrkan/Lutherhjälpen 

www.svenskakyrkan.se/skm 

www.svenskakyrkan.se/lutherhjalpen 

Organisationer i Israel och Palestina som arbetar med 

Internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter 

Al Haq 

www.alhaq.org 

Anadwa – International Centre of Betlehem 

www.annadwa.org/index.htm 

Association for civil rights in Israel (acri) 

www.acri.org.il/english-acri/engine/index.asp 

B´Tselem 

www.btselem.org 

Läkare för mänskliga rättigheter Israel 

www.phr.org.il 

Palestinian Red Cresent 

http://www.palestinercs.org 

Rabbis for human rights 

www.rhr.israel.net 

Andra webadresser om internationell humanitär rätt och 

mänskliga rättigheter 

Amnesty International 

www.ai.org 

fn 

www.un.org 

34 

Sixtieth session Item 10 of the provisional agenda ECO- 

NOMIC, SOCIAL AND CULTURAL RIGHTS 

Ziegler menar att »de nuvarande säkerhetsåtgärderna 

är helt oproportionerliga och kontraproduktiva…(och) 

innebär en kollektiv bestraffning av det palestinska samhället. 

Det är förbjudet enligt internationell lag att straffa 

hela befolkningen för vad några individer gör.« 

37. Världsbanken: Twenty Seven Months – Intifada, Closure 

and Palestinian Economic Crisis. Maj 2003. 

38. Losing ground, Christian Aid. 

39. Losing ground Christian Aid, brittiska parlamentsrapporten 

till underhusets biståndsutskott (Jan. 2004) samt Palestinian 

Hydrology group www.phg.org . Jordens vänner 

i Mellanöstern: Palestine: Confl ict Keeps Supplies Scares 

and Polluted. www.foeme.org/ 

40. Losing ground Christian Aid samt phg citerade i svenska 

dagbladet, 6 okt 2004. 

41. Amnesty 

42. B´Tselem och PHRMG http://www.phrmg.org/. PHRMG 

Condems Inter_palestinian Violence and Expresses Concern 

about lack for Research into the Matter. 9april 2004) 

un Offi ce for Humanitarian Affairs (ocha) 

www.ochaopt.org 

fn:s högkommissarie för mänskliga rättigheter 

www.ohchr.org 

Internationella domstolen I Haag 

www.icj-cij.org 

Svenska regeringens webbplats om mänskliga rättigheter 

www.manskligarattigheter.gov.se 

Det fi nns även en folkrättssida under UD:s hemsida 

www.regeringen.se 

Internationella rödakorskommittén 

www.icrc.org 

Svenska Röda Korset 

www.redcross.se 

Human Rights Watch 

www.hrw.org 

Harvard Universitet program om internationell humanitär 

rätt 

www.ihlresearch.org 

unwra, United Nations Relief and Works Agency for 

Palestine Refugees 

www.un.org/unrwa/

Genom Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission stöder 

Svenska kyrkan inhemska kyrkor och organisationer som är 

verksamma i Palestina och Israel. Till dessa hör: Augusta Viktoria 

sjukhuset i Östra Jerusalem som betjänar palestinska fl yktingar, 

Lutherska världsförbundets yrkesskola i Östra Jerusalem, DSPR 

– Mellanösterns kristna råds program för utbildning och socialt 

arbete bland fl yktingar på Västbanken och i Gaza, den lutherska 

kyrkans skolor (ELCJ), kulturverksamheten på lutherska kyrkans 

internationella center i Betlehem, samt organisationen Rabbiner 

för mänskliga rättigheter. 

På Svenska teologiska institutet i Jerusalem arbetar Svenska 

kyrkan med kursverksamhet med svenskt och internationellt 

deltagande med fokus på religionsmöte och freds- och försoningsarbete 

där judar, kristna och muslimer deltar. 

Både Diakonia och Svenska kyrkan deltar aktivt i Kyrkornas 

Världsråds Ekumeniska följeslagarprogram, EAPPI, vars svenska 

del administreras av Sveriges Kristna Råd. Genom programmet 

har sedan 2002 över femtio svenskar åkt ner i tremånadersperioder 

för att delta i programmet. För mer information se: www. 

fredskultur.nu/foljeslagare. 

Postgiro Lutherhjälpen, 90 02 56-9 

Postgiro Svenska kyrkans mission, 90 99 99-5 

www.svenskakyrkan.se/lutherhjalpen 

www.svenskakyrkan.se/skm 

Diakonia är sex svenska trossamfunds gemensamma biståndsorgan. 

Genom stöd till organisationer i 32 länder sker insatser 

bland människor som kränks av fattigdom, förtryck och våld 

i olika former. 

Arbetet sker i partnerskap med 450 organisationer, kyrkor 

och folkligt förankrade rörelser som fi nns och verkar i de länder 

där insatserna sker. Tillsammans utgör vi ett världsomspännande 

nätverk som berör miljontals människor. 

Diakonias arbete med internationell humanitär rätt i Israel 

och på Västbanken/Gaza. Sedan april 2004 arbetar Diakonia 

med ett nytt program med fokus på internationell humanitär 

rätt. Syftet med programmet är att öka respekten och implementeringen 

av internationell humanitär rätt i Israel och på 

Västbanken/Gaza. Programmet är indelat i tre delprojekt: utbildning, 

information och övervakning och utförs i samarbete 

med israeliska och palestinska människorättsorganisationer. 

Postgiro 90 33 04-4 

www.diakonia.se 

35

I skriften »Med vilken rätt? – om Israels ockupation, mänskliga rättigheter och 

krigets lagar« beskrivs situationen i de ockuperade palestinska områdena ur 

ett folkrättsligt perspektiv. Detta mot bakgrund av det rådgivande utslaget 

från Internationella domstolen i Haag i juli 2004. Domstolen slog då fast att 

den internationella humanitära rätten och Genevekonventionerna gäller fullt 

ut i de palestinska områden som sedan 1967 ockuperas av Israel. 

Det är Svenska kyrkans och Diakonias förhoppning att en ökad kunskap om 

den israeliska ockupationens konsekvenser för den palestinska befolkningen 

kommer att leda till ett ökat internationellt engagemang för att en rättvis fred 

skall bli verklighet. En fred som garanterar att två funktionsdugliga stater 

– Israel och Palestina – kan leva sida vid sida i frihet och säkerhet inom internationellt 

erkända gränser.

Med vilken rätt? - Diakonia

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Med vilken rätt? - Diakonia

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?