Hotade arter trivs i ledningsgatorna - Vattenfall

ÄNGSMARKENS ARTER
TRIVS I LEDNINGSGATAN

Sveriges gamla kulturlandskap med ängar, beten
och skogar har minskat drastiskt under 1900-talet.
Orsaken är vårt moderniserade skogs- och jordbruk.
Följden har blivit att de drygt 4 100 arter som trivs
i ett öppet jordbrukslandskap också har minskat.
Men våra kraftledningsgator kan utgöra en viktig resurs i bevarandet
av den biologiska mångfalden. Det återkommande röjningsarbetet
bevarar de öppna och ängsliknande markerna, som då kan fungera
som reträttplats för många hotade arter. För att förhindra att sly
skuggar marken, röjs de här ledningsgatorna vart fjärde år istället
för bara vart åttonde.
Orkidéerna trivs på ängsmark
Bland växtarterna är det de så kallade kärlväxterna som gynnas mest av sådana
öppna miljöer som ledningsgatorna utgör. Artrikedomar finns framförallt i
områden som förr användes för slåtter och bete. Ljus och mager mark
med en kalkrik berggrund eller jordart är den mest intressanta.
På en artrik ängsmark kan man finna fältgentianan. Andra exempel
på kärlväxter som trivs är kattfot, jungfrulin, slåtterfibbla och liten blåklocka.
Här trivs också många orkidéarter som har sin naturliga hemvist
i ängsmarken, t ex nattviol, jungfru Marie nycklar och guckusko. Många av
dem har i dag minskat märkbart i utbredning.
Fjärilar vill ha sol och lä
Kraftledningsgatorna är också en viktig livsmiljö för blombesökande dagfjärilar. De tycker
om solljuset i gatan och det vindskydd som den omkringväxande skogen ger. Deras värdväxter
trivs på kalkrik mark och på slåttermark. Ett 30-tal rödlistade fjärilsarter finns i
gatorna, till exempel väddnätfjärilen. Upp till vart tredje noterat fynd av den görs glädjande
nog numera i kraftledningsgator. Andra exempel på hotade och rödlistade fjärilar är
blåvinge, veronikanätfjäril, kovetenätfjäril och boknätfjäril.
Ängssvampar trivs på öppen mark
Även ängssvamparna, som trivs bäst på öppen och mager mark, har minskat
kraftigt. Det beror på den igenväxning som sker när näringstillgången ökar
och de fuktiga mossorna försvinner. Två av dem, stinklerskivling och brun
ängsvaxskivling, är rödlistade. Mindre allmänna ängssvampar som noterats
är småvaxskivling, aprikosfingersvamp, blånopping och hårig jordtunga.
Tämligen allmänna är spröd vaxskivling, toppvaxskivling, broskvaxskivling
och ängsfingersvamp.

Buskarna ger skydd åt fåglar
Många fågelarter trivs i de skyddande buskagen som växer i ledningsgatorna.
År 1997 gjordes en inventering av fågelfaunan i mellansvenska ledningsgator.
Den visade att tätheten av fåglar var högre där än i skogsbrynen,
medan antalet arter var ganska lika. Lövsångare, gulsparv, järnsparv
och törnsångare föredrar lövsly och buskar och förekom oftare än övriga
arter.
Kraftledningar och stolptransformatorer kan förstås också utgöra hot
för fåglarna. För att minska sådana problem har vi utvecklat olika verktyg
som visat sig effektiva, exempelvis inbyggda transformatorer och så kallade
fågelvarningsklot.
Hjortdjuren finner gott bete
Ledningsgator utgör ett bra skafferi för viltet. Om man jämför hur många djur som betar
i ledningsgatan med antalet som betar i omgivande mark, så finner man att betestrycket
är betydligt högre i gatan. Där finns det gott om omtyckt viltfoder som ek, en, salix och
brakved. Framförallt är det hjortdjur som betar i ledningsgatorna.
Vattenfalls ledningsgata vid Offerby
I en ledningsgata vid Offerby i Östergötland har vi lyckats bevara en mycket artrik
ängsmark med en lång historia. År 1994 uppmärksammades den här kraftledningsgatan
av Naturskyddsföreningen och ett samarbete inleddes.
Sedan dess har Naturskyddsföreningen skött röjningen av en ledningssträcka
på cirka 300 meter. Skötseln sker i enlighet med traditionen,
med busk- och slyröjning under vintern, räfsning på våren och slåtter
under sommaren, följt av betesgång. Dessutom sker vissa andra insatser,
t ex gärdesgårdsbygge.
Ängen hyser ungefär 250 kärlväxter, varav flera är rödlistade. Och
flera intressanta fjärilar och groddjur finns också i området. Gynnade växtarter
är svinrot, hartmansstarr, jungfrulin, sommarfibbla, vildlin, darrgräs, ängsskallra,
ormrot, blåsuga, kärringtand och brudborste. Inom området finns också en stenig torräng
med enbuskar där man även finner backnejlika, gråfibbla, fetknopp och skogsklocka.
Natura 2000
Vid våra kraftledningsgator i Uppsala län har två av områdena — Östanån och Flät —
utsetts till så kallade Natura 2000-områden. Skälet är att man just där kan finna en
speciell fjärilsart — den EU-skyddade väddnätfjärilen. Det är en sårbar och "rödlistad"
art som trivs på ängar med värdväxten ängsvädd. I samma områden finns flera andra
rödlistade fjärilsarter samt växtarten fältgentiana.
Det finns cirka 4 000 sådana här naturområden där vi kan säkra skyddsvärda arter
och miljöer.
Skötsel av ledningsgator
I allmänhet röjs våra ledningsgator i intervall om åtta år. Innan arbetet påbörjas
meddelar vi de berörda markägarna, som får möjlighet att komma
med frågor och synpunkter. Underhållsröjning och grensågning utförs
vanligtvis motormanuellt, men maskinell röjning förekommer också.

Detta är ett särtryck av boken
“Livsmiljö i kraftledningsgatan” från 2001