Tillgänglig lokal - Webbutik

Utveckling av fastighetsföretagande i offentlig sektor (U.F.O.S.) 

Tillgänglig 

lokal 

Handlingsplan för enkelt åtgärdade hinder 

och strategi på lång sikt för tillgänglighet i offentliga fastigheter 

Med exempel från stat, kommuner och landsting

Förord 

Redan 1966 tillkom lagkrav på tillgänglighet i allmänna lokaler. 

Trots detta återstår mycket arbete för att människor med funktionshinder 

inte ska utestängas från våra publika lokaler. 

Sedan den 1 juli 2001 gäller nya krav som i korthet går ut på att 

enkelt avhjälpta hinder i offentliga lokaler och på allmänna platser 

ska vara åtgärdade år 2010. Redan 2005 kommer en utvärdering av 

vad som åstadkommits för att främja tillgängligheten att göras. 

I denna skrift visas hur en fastighetsorganisation steg för steg kan 

gå tillväga för att inventera och åtgärda enklare hinder i fastighetsbeståndet. 

Modellen kan också användas som en systematisk arbetsmetod 

för tillgänglighet i stort. Varje organisation kan anpassa 

innehållet i modellen till de egna förutsättningarna, skriften kan då 

fungera som en inspirationskälla. Skriften ger även exempel på hur 

stat, kommuner och landsting har arbetat och berör några av de 

olika utmaningar som finns i det praktiska arbetet. 

Skriften har initierats och finansierats av samarbetsprojektet 

”Utveckling av Fastighetsföretagande i Offentlig Sektor” (U.F.O.S) 

i vilket ingår Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, 

Fortifikationsverket, Statens fastighetsverk, Akademiska hus AB 

samt Specialfastigheter Sverige AB. Under den period projektet 

bedrevs var även Församlingsförbundet med i samarbetet. Författare 

till denna skrift har varit Helena Bornholm, Henrik Lundström 

samt Madeleine Salomon från Vetenskapsjournalisterna. 

Till sin hjälp har författarna haft en styrgrupp som lämnat värdefulla 

bidrag och synpunkter under arbetets gång: Per-Anders 

Johansson, Statens fastighetsverk; Anders Johnsson, Nybro kommun; 

Marita Häll Johansson, Landstingsfastigheter Sörmland; Eva 

Landström, Västerbottens läns landsting; Ulf Hansson, Härjedalens 

kommun; Kaia Keldusild, Solna stad; Staffan Nordén, Akademiska 

Hus AB samt Magnus Kristiansson, Svenska Kommun förbun det. 

Linda Andersson på Svenska Kommunförbundet har på uppdrag 

av U.F.O.S fungerat som projekt ledare. 

Stockholm i juni 2003 

Inledning 1

Innehåll 

Inledning ..........................................3 

1. Ansvar och åtagande ...............................5 

2. Tillgänglighet i byggnader inom stat, kommun och landsting . . .9 

3. Tillgänglighet för alla – utmaningar för det praktiska arbetet . .18 

4. Tankar, erfarenheter och reflektioner kring 

den fysiska miljön – tre intervjuer .....................26 

5. Åtgärdande av hinder – förslag till arbetsmetod . . . . . . . . . . .31 

6. Tillgänglighetsplanens innehåll – en checklista ...........45 

7. Processchema . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .46 

8. Lagar i korthet ...................................49 

9. Förslag på litteratur och webbsidor ....................52 

2 Tillgänglig lokal 

© U.F.O.S. och Svenska Kommunförbundet 2003 

118 82 Stockholm • Tfn 08-452 71 00 

Epost: fastighet@skl.se • Webbplats: www.offentligafastigheter.se 

ISBN: 91-7289-175-0 

Tryckeri: EO Print, Stockholm Hammarby 

Text: Helena Bornholm, Henrik Lundström och Madeleine Salomon 

Foto: Per-Anders Johansson, SFV 

Erséus arkitekter/Åke E:son Lindman, Jörgen Runeby, Bengt A Lundberg 

Omslagsfoto av Lennart Klaesson: Ordf i Stockholms gatu- & fastighetsnämnds 

handikappråd Lars Gustafsson tar sig ett bad på Smedsudden i centrala Stockholm. 

Redigering och form: Björn Hårdstedt & Birgitta Granberg 

Distribution: Tfn 020-31 32 30, fax 020-31 32 40

Inledning 

Trots att det i över 25 år har funnits krav på att bygga tillgängligt 

för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga får 

Handikappombudsmannen, HO, varje år in en mängd anmälningar 

om byggnader och miljöer som utestänger människor med 

funktionshinder. 

En orsak till att det ser ut som det gör kan vara 

att regelverket kring hur tillgänglighet och användbarhet 

i ny- och ombyggnader ska uppnås 

många gånger upplevs som otydligt. Reglerna 

är utformade som funktionskrav och lämnar 

således öppet för tolkningar. 

I december 2000 överlämnades propositionen 

”Tillgänglighet till offentliga lokaler och på allmänna 

platser” till riksdagen. I pro positionen 

fastslogs ändringar i Plan- och bygglagen som 

innebär att tydliga krav ska ställas på tillgänglighet 

i samband med iordning ställande och 

ändring av allmänna platser. Samtidigt införs 

också krav på att enkelt avhjälpta hinder ska 

åtgärdas i lokaler dit allmänheten har tillträde 

samt på allmänna platser i den utsträckning 

som följer av de föreskrifter som Boverket har 

fått i uppdrag att utarbeta. 

Kraven, som omfattar alla publika lokaler (till 

exempel skolor, sjukhem, butiker, kursgårdar 

och bibliotek), gäller sedan den 1 juli 2001 och går i korthet ut på 

att enkelt avhjälpta hinder i offentliga lokaler och på allmänna 

platser ska vara åtgärdade 2010. År 2005 kommer en utvärdering 

av vad som hittills har åstadkommits för att främja tillgängligheten 

att göras. 

Skriftens innehåll 

Denna skrift visar hur man steg för steg kan gå till väga för att 

inventera och åtgärda enklare hinder i det offentliga fastighetsbeståndet. 

Modellen kan också användas som en systematisk 

arbetsmetod för tillgänglighet i stort. Varje organisation har 

naturligtvis fria händer att anpassa innehållet till de egna förutsättningarna 

och använda hela eller delar av arbetsmodellen. Skriften 

kan här fungera som en inspirationskälla. 

Inledning 3

Det första kapitlet ger en inledande bild av tillgänglighetsarbetet 

inom stat, kommun och landsting samt en kortfattad bakgrund till 

den svenska handikappolitiken. 

I kapitel två beskrivs hur långt man har kommit inom stat, 

kommun respektive landsting när det gäller tillgänglighet i ett 

fastighetsbestånd med publika lokaler. Vi lyfter även fram några 

exempel på hur man arbetar inom olika organisationer. 

Kapitel tre handlar om några speciella utmaningar för det 

praktiska arbetet: otydliga regelverk, motstridiga behov samt 

varsam ombyggnad av fastigheter. Här presenteras också exempel 

på lösningar, särskilt beskrivs renoveringen av 1600-talsfastigheten 

Gustavianum i Uppsala. 

I kapitel fyra berättar tre personer med olika slag av funktionshinder 

om sina erfarenheter av den byggda miljön. De berättar om 

hur de upplever sin vardag och vilka förbättringar som kan göras. 

Slutligen följer i kapitel fem ett förslag till arbetsmetod. Modellen 

visar hur man kan gå till väga för att på ett systematiskt sätt 

kartlägga och åtgärda hinder i offentliga lokaler. Förutsättningen 

för att arbetet ska fungera är att kommuner och landsting själva 

gör inventeringen. I fallet Akademiska Hus och Statens fastighetsverk 

har hyresgästen, såsom varande myndighet, ansvaret för att 

genomföra inventeringen. Planläggning och genomförande av 

tillgänglighetsprojekt sker sedan i nära samarbete med respektive 

fastighetsbolag. 

Arbetsmodellen ger vägledning från projektets start till upprättandet 

av en tillgänglighetsplan. 

Det är dock inte nödvändigt att ta sig igenom hela arbetsmodellen. 

I vissa fall kanske det räcker med att komplettera redan befintliga 

rutiner inom organisationen med något eller några av de steg som 

presenteras. Skriften är tänkt att vara en inspirationskälla. 

Skriften avslutas med en översikt av gällande lagar och regelverk 

samt tips på användbar litteratur och webbadresser. 

4 Tillgänglig lokal

1. Ansvar och åtagande 

Den offentliga sektorn äger och förvaltar tillsammans cirka 90 

miljoner kvadratmeter lokaler – kontor, skolor, daghem, sjukhus, 

kyrkor, församlingsgårdar och försvarsanläggningar samt kulturbyggnader 

som slott, teatrar och museer. De fastighetsorganisationer 

som hanterar förvaltningen av dessa byggnader har till uppgift 

att stödja den offentliga sektorns kärnverksamheter och tillhandahålla 

lokaler och service med rätt kvalitet till lägsta kostnad. 

Landstingen har av naturliga skäl länge haft tillgänglighetsfrågor 

som en självklar punkt på agendan. Åtgärderna har dock i första 

hand handlat om rullstolsburnas behov av breda dörröppningar 

och korridorer samt tillgängliga toaletter och hygienrum. För utvecklingsstörda 

och synskadade är det fortfarande svårt att ta sig 

fram på sjukhusen. 

Tillgängligheten i landets kommuner varierar mycket. Att kommunerna 

har hunnit olika långt i sitt arbete beror till stor del på att 

de har olika förutsättningar att arbeta utifrån men också på varierande 

kunskap och engagemang hos de som är inblandade, till 

exempel politiker, tjänstemän och byggherrar. 

Kort kan man säga att tillgänglighetsarbetet fungerar bättre vid 

nybyggnader och större ombyggnader än när det gäller befintliga 

lokaler, vilket i och för sig är naturligt då kravet på att befintliga 

lokaler ska åtgärdas inte tillkom förrän i juli 2001 och många kommuner 

inte har hunnit komma i gång ordentligt med detta arbete. 

Åtgärder för att skapa tillgänglighet på universitet och högskolor 

har ofta tillkommit för att möta enskilda funktionshindrade studenters 

behov. Sisus (Statens institut för särskilt utbildningsstöd) 

har fastställt krav på så kallad grundtillgänglighet, vilket Akademiska 

Hus har beslutat uppfylla under 2002. Åtgärderna är fokuserade 

på rörelsehinder och ställer grundläggande krav på entré, hiss 

och toalett. 

Inom Statens fastighetsverk, SFV, pågår sedan 2002 arbete med att 

utforma en handlingsplan för de egna lokalerna och utomhusmiljöerna. 

SFV är hyresvärd för en rad statliga myndigheter och dessa 

har, enligt en ny statlig förordning, ett särskilt ansvar när det gäller 

tillgänglighet. 

I likhet med Akademiska Hus måste SFV utföra åtgärder för ökad 

1. Ansvar och åtagande 5

tillgänglighet i samråd med hyresgästen. Ett särskilt problem för 

SFV är att de flesta av myndighetens fastig heter tillhör vårt kulturarv, 

vilket begränsar möjligheten till fysiska förändringar. 

Tillgänglighet en mänsklig rättighet 

Sverige har under många år haft en framträdande roll i det internationella 

samarbetet när det gäller handikappfrågor. 1989 tog den 

svenska regeringen initiativet till ett arbete under FN:s ledning 

med syfte att skapa internationella regler beträffande funktionshindrade 

människors rätt till jämlikhet och delaktighet i samhället. 

Det hela mynnade ut i ett antal standardregler, som antogs av FN:s 

generalförsamling 1993. 

Reglerna slår bland annat fast två principer: 

1. Att alla människor är lika mycket värda oavsett förmåga. 

2. Att alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter. 

Dessutom ger standardreglerna konkreta förslag på hur ett land 

kan undanröja hinder för funktionshindrade personer och skapa 

ett samhälle som är tillgängligt för alla. 

Den moderna handikappolitiken i Sverige är resultatet av en lång 

process som pågått under de senaste två hundra åren. Traditionellt 

har funktionshindrade setts som objekt för vård och omsorg och 

inte lika självklart som bärare av rättigheter och skyldigheter. Till 

en början handlade det enbart om att erbjuda människor vård på 

institutioner. Med tiden har arbetet lett fram till ett synsätt som 

innebär att människor är olika och att alla har rätt att delta i samhället 

på lika villkor. 

Staten har ett särskilt ansvar 

Redan 1966 uppmärksammade den svenska lagstiftningen funktionshindrades 

behov av tillgänglighet i bebyggelsemiljön. Allmänna 

lokaler skulle i skälig omfattning utformas så att de blev 

tillgängliga och kunde nyttjas av personer med nedsatt rörelseförmåga. 

Under åren har kraven successivt ökat och i bygglagstiftningen 

fordras sedan 1987 att nybyggda bostäder, allmänna lokaler och 

arbetslokaler ska vara tillgängliga och användbara för personer 

med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Dessutom ställs 

krav på tillgänglighet i utemiljön, såsom gator, torg och parker. 

Staten har ett särskilt ansvar när det gäller att göra samhället till- 


gängligt för alla. Sedan den 1 juli 2001 gäller en förordning om 

statliga myndigheters ansvar för genomförande av handikapppolitiken. 

Enligt denna ska varje myndighet verka för att personer med 

funktionshinder ges full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i 

levnadsvillkor. 

Handikappombudsmannen, HO, har fått i uppdrag av regeringen 

att ta fram underlag för vad som avses med krav på tillgänglighet 

till myndigheters lokaler, verksamhet och information. Underlaget 

beräknas bli klart under 2003. 

Vad säger HO och handikapprörelsen? 

Handikappombudsmannen har en viktig roll när det gäller att 

definiera vad tillgänglighet är. 

I sin åttonde rapport till regeringen, från våren 2002, föreslår HO 

skärpt bygglagstiftning. Enligt HO finns en stor del av problemet i 

plan- och byggprocessen. Många konsulenter och byggherrar följer 

inte Boverkets byggregler när det gäller att bygga tillgängligt. 

Byggherren har, enligt PBL, själv ansvar för alla kontroller och en 

byggnad kan uppföras trots att det finns brister i tillgänglighet. 

HO anser att det borde vara kommunens ansvar att uppmärksamma 

brister både tidigt i byggprocessen och när byggnaden står 

på plats (Tänk tillgängligt, Handikappombudsmannens 8:e rapport 

till regeringen). Problemet är att få kommuner nyttjar de sanktionsmöjligheter 

som finns när bygglagstiftningen inte följs. Kommunerna 

kan ge en byggnad så kallat användningsförbud. De kan 

också ålägga byggherren att åtgärda bristerna. 

Även De Handikappades Riksförbund, DHR, efterlyser sanktioner 

för dem som inte följer lagen. Förbundet anser också, liksom HO, 

att kunskapen hos de som ritar och bygger måste öka. 

1. Ansvar och åtagande 7

Fakta/Funktionshinder 

• 1,2 miljoner svenskar bedöms ha någon form av permanent 

funktionsnedsättning. 

• Cirka 560 000 personer över 16 år är rörelsehindrade. Av 

dessa behöver cirka 100 000 rullstol. 

• Drygt 165 000 personer över 16 år är synskadade. Av dessa 

är cirka 23 000 blinda eller gravt synskadade. 

• Cirka 980 000 personer har nedsatt hörsel. 150 000 över 16 

år är helt döva eller har en grav hörselskada. 

• Cirka 36 000 personer beräknas ha någon form av utvecklingsstörning. 

• Omkring 2 000 000 människor uppskattas ha någon form av 

allergi. 

• Andelen personer med funktionsnedsättning och svårighetsgraden 

på nedsättningen ökar med åldern. Mellan år 2000 

och år 2020 beräknas andelen äldre än 65 år öka från cirka 

17 procent till nära 22 procent. Efter 2020 väntas andelen 

personer äldre än 80 år öka kraftigt. 

(Källa: Hjälpmedelsinstitutet) 


2. Tillgänglighet i byggnader inom 

stat, kommun och landsting 

I följande kapitel ges en kort nulägesrapport över hur långt staten, 

kommuner och landsting kommit i sitt tillgänglighetsarbete. Här 

presenteras även några exempel på hur de olika organisationerna 

har valt att arbeta för att tillmötesgå kraven på tillgänglighet. 

Givetvis finns en rad andra exempel inom respektive organisation. 

Statens fastighetsverk ska tillsammans med hyresgästen Statens 

Kulturråd tillgänglighetsanpassa en byggnadsminnesmärkt fastighet 

på Skeppsholmen i Stockholm. Ett annat pilotprojekt är Läckö 

slott, där delar av parken ska göras tillgänglig. 

Inom landstinget är den nyligen genomförda renoveringen av 

Södersjukhuset ett aktuellt exempel. 

Bland kommunerna berörs kort några exempel på olika arbetssätt i 

bland annat Göteborg och Lund. 

Statliga fastigheter och statliga fastighetsbolag 

Statens fastighetsverk, SFV, förvaltar cirka 2 700 byggnader åt 

staten, bland annat de kungliga slotten, regeringsbyggnaderna 

och historiska fästningar. SFV förvaltar också kulturfastigheter, 

exempelvis Dramatiska teatern, statliga museer och Sveriges ambassader 

utomlands. De flesta fastigheterna tillhör vårt nationella 

kulturarv, vilket innebär särskilda utmaningar i arbetet med att 

skapa tillgänglighet. 

Vid ombyggnad av befintliga lokaler, har tillgänglighetsarbetet delvis 

varit beroende av ambitionen hos fastighetsförvaltare och hyresgäst. 

Under senare år har ett antal renoveringar, där man aktivt 

arbetat med tillgänglighet, genomförts. Några exempel är ombyggnaderna 

av Gamla riksdagshuset, Arvfurstens palats 

(där utrikesdepartementet huserar), Moderna Museet samt Gustavianum 

(åt Uppsala universitet). Det senare blev 1998 prisbelönat 

av Handikappolitiska rådet. (Se vidare kapitel 3). 

Med utgångspunkt i de nya kraven på tillgänglighet – dels förordningen 

för statliga myndigheter, dels förändringarna i PBL – arbetar 

SFV sedan början av 2002 aktivt för att öka tillgängligheten. 

Ledningsgruppen har beslutat att genomföra följande mål: 

• fastlägga en tillgänglighetspolicy 

• utforma en handlingsplan för tillgänglighetsarbetet 

2. Tillgänglighet i byggnader inom stat, kommun och landsting 9

Vid Läckö slott, pågår 

ett projekt som 

syftar till att göra 

delar av slottsparken 

tillgänglig, 

bland annat genom 

att anlägga 

särskilda slingor 

i parken där funktionshindrade 

kan 

röra sig. 

• bidra till ökad kunskap och medvetenhet om tillgänglighetsaspekter 

inom SFV samt hos hyresgäster och allmänheten 

• verka för att tillgänglighetsarbetet ska upplevas som positivt för 

hyresgästerna och allmänheten 

• verka för en föredömlig byggprocess 

• genomföra pilotprojekt 

Tillgänglighetspolicyn ska ligga till grund för en prioritering av 

åtgärder där många faktorer vägs in, bland annat SFV:s profil, 

hyresgästens verksamhet, byggnadens förbättringspotential och 

kulturhistoriska värde samt ekonomi. Prioriteringen ska utmynna i 

ett antal mål för olika byggnadstyper och för olika handikappgrupper. 

Därefter beslutas om handlingsplan och åtgärder. 

Två pilotprojekt inom Statens fastighetsverk 

De flesta av SFV:s fastigheter är byggnadsminnesmärkta, vilket 

begränsar antalet möjliga fysiska åtgärder för att öka tillgängligheten. 

Sådana åtgärder måste beslutas i samråd med hyresgästen, 

som i slutändan får bekosta både inventering och åtgärder. Tillsammans 

med hyresgästen Statens Kulturråd har därför SFV inlett ett 

pilotprojekt, som går ut på att tillgänglighetsanpassa en byggnadsminnesmärkt 

fastighet på Skeppsholmen. Projektet syftar till att 

utarbeta en bra generell arbetsmetod. 

Till SFV:s byggnader hör i många fall parker. Att göra parker tillgängliga 

kan vara en komplettering eller en ersättning om byggnaden 

är svår att anpassa. Ett exempel på detta är Läckö slott vid 


Vänern norr om Lidköping. Även 

på lång sikt kan det bli svårt att göra 

Läckö slott tillgängligt, åtminstone 

mer än till en viss del, främst av kulturminnesskäl. 

Runt slottet finns dock 

en vacker slottspark. Ett nyligen påbörjat 

projekt syftar till att göra delar 

av parken tillgänglig genom att skapa 

ett informationscenter, bygga bättre 

handikapparkeringar och anlägga särskilda 

slingor för funktionshindrade 

i parken. Kanske kommer människor 

i framtiden, genom IT- lösningar dvs 

virtuellt, att kunna nå även slottsbyggnaden. 

Detta ersätter inte åtgärdandet 

av enkla hinder, men kan vara en bra komplettering till 

övriga tillgänglighetslösningar. 

Tillgänglighetsarbete inom Akademiska Hus 

Akademiska Hus äger och förvaltar huvuddelen av de lokaler där 

landets universitet och högskolor bedriver sin verksamhet. I det 

totala fastighetsbeståndet på 3,1 miljoner kvadratmeter lokalyta, 

ingår förutom byggnader för undervisning även en betydande del 

laboratorieutrymmen. 

Akademiska Hus beslutade under 2001 att som ett första steg 

uppnå de krav på grundtillgänglighet som Sisus (Statens institut 

för särskilt utbildningsstöd) ställer på entréer, hissar och toaletter. 

Samtliga lokaler inventerades och handlingsplaner upprättades. 

Målsättningen inkluderades i respektive dotterbolags affärsplan. 

Åtgärder enligt handlingsplan ska vara genomförda i samtliga 

lokaler till årsskiftet 2002/2003. Kostnaden för inventering och 

åtgärdande har tagits inom ramen för den befintliga budgeten för 

löpande underhåll. 

I nästa steg, för att uppnå de nya lagkraven, avser Akademiska 

Hus att tillsammans med hyresgäster analysera kraven, prioritera 

de väsentligaste problemområdena och sedan inventera samtliga 

lokaler med avseende på dessa områden. 

Att inventera hela lokalbeståndet med avseende på samtliga 

hinder för tillgänglighet och sedan åtgärda dessa etappvis, ses inte 

som ett lika effektivt sätt att snabbt komma igång med det väsentligaste. 

Lokalerna kommer ändå, inom en viss tidsrymd, att bli 

föremål för ombyggnad och då kan tillgänglighetsfrågorna hanteras 

med ett nybyggnadsperspektiv. 

2. Tillgänglighet i byggnader inom stat, kommun och landsting 11 

Läckö slott är 

byggnadsminnesmärkt, 

och svårt 

att göra fullt ut 

tillgängligt. Istället 

har man satsat på 

att göra slottets 

park tillgänglig för 

funktionshindrade 

genom särskilda 

slingor.

Alla inventeringar och åtgärder måste planeras och utföras tillsammans 

med hyresgästerna eftersom många hinder för tillgänglighet 

inte är kopplade till byggnaden utan till inredningen och 

verksamheten. 

Akademiska Hus har ett fortlöpande nybyggnads- och ombyggnadsprogram 

som årligen resulterar i projekt för cirka 2 miljarder 

kronor. I dessa projekt får ändringar i föreskrifter om tillgänglighet 

ett omedelbart genomslag. Redan nu finns interna rekommendationer 

för tillgänglighetsfrågor utöver vad som finns reglerat i lagar 

och föreskrifter. 

Kommunernas fastigheter 

Landets kommuner äger och förvaltar tillsammans cirka 50 miljoner 

kvadratmeter lokalyta, däribland skolor, daghem och ålderdomshem. 

Kommunerna har hunnit olika långt i sitt arbete, vilket 

till stor del beror på att man har olika förutsättningar att arbeta 

utifrån, men också på varierande kunskap och engagemang hos de 

inblandade, t ex politiker, tjänstemän, fastighetsägare, arkitekter 

och byggherrar. 

Enligt Handikappombudsmannen är det knappt en tredjedel av 

kommunerna som uppfyller HO:s kriterier för bra tillgänglighet 

(Tillgänglighet för alla, Handikappombudsmannens 7:e rapport 

till regeringen.). Utvecklingen tycks dock gå åt rätt håll, nästan 

dubbelt så många kommuner nämner uttryckligen personer med 

funktionshinder i sin jämställdhetsplan för år 2000 jämfört med 

1998. Medvetenheten om frågans betydelse kan därför anses ha 

blivit större. 

Många kommuner har någon form av handikapplan eller policy 

som utgångspunkt för sitt tillgänglighetsarbete. Rutinerna för hur 

hinder ska åtgärdas kan dock se olika ut. En del kommuner upprättar 

tids- och objektsinriktade checklistor medan andra integrerar 

tillgänglighetsfrågorna i det löpande arbetet. 

Exempel från Halmstad 

Halmstad kommun har en långsiktig strategi när det gäller att förbättra 

situationen för funktionshindrade i kommunen. Ambitionen 

är att samtliga lokaler där kommunen bedriver verksamhet ska 

vara tillgängliga 2007. Halmstad Rådhus tillhör 1930-talets funktionalistiska 

arkitekturperiod. Ombyggnaderna för att öka tillgängligheten 

projekteras med största varsamhet så att husets unika karaktär 

tas tillvara. En ramp har byggts ned till det intilliggande torget. 

Ledstråk gör det lättare för synskadade att hitta fram till entrén. 

Invändigt kommer fastighetens hissar att bytas ut, de blir större 


och utrustas med punktskrift och talad information. Man arbetar 

också med färgsättning för att underlätta synskadades orientering. 

Tillgänglighet ur ett samhällsekonomiskt perspektiv 

Regeringen har för närvarande inte för avsikt att dela ut extra 

pengar med anledning av kraven på att åtgärda enklare hinder. 

Tillgänglighetsarbetet måste rymmas inom organisationernas 

ordinarie budget. 

Tillgänglighetsarbetet bör inte bara ses ur ett företagsekonomiskt 

utan också ett samhällsekonomiskt perspektiv. De investeringar 

som görs får man ofta igen genom ett minskat behov av olika samhällsinsatser 

och inte minst genom ökad värdighet och valfrihet för 

kommunens alla medborgare. I till exempel skolan skulle man med 

hjälp av en väl utformad miljö, kunna spara genom ett minskat 

behov av personliga assistenter. 

Om organisationerna redan från början tar fram en systematisk 

och långsiktig åtgärdsplan, kan de flesta insatserna genomföras i 

samband med ordinarie underhåll och investeringar och då kan 

kostnaderna sänkas väsentligt. Det finns alltså stora fördelar med 

så kallade passa-på-åtgärder. Utförs tillgänglighetsåtgärderna i 

samband med andra nödvändiga investeringar eller underhållsåt- 

2. Tillgänglighet i byggnader inom stat, kommun och landsting 13 

I Sveg har entrén 

till Medborgarhuset, 

som tidigare 

saknade handikappanpassningar, 

bland annat 

försetts med 

automatiska dörröppnare, 

uteramp 

och låg trösklar. En 

inne rullstol har placerats 

i vindfånget, 

där man kan byta 

från uterullstol. 

Textil mattan i ankomsthallenkommer 

att ersättas av 

en plastmatta.

gärder är det också lättare att hitta effektiva lösningar där hela miljön 

blir tillgänglig och inte bara enstaka hinder undanröjs. 

Här bör också tilläggas att mer omfattande, dyrare lösningar 

många gånger kan vara att föredra framför ad hoc-lösningar, sett 

ur ett långsiktigt perspektiv. 

Några exempel på arbetssätt i olika kommuner 

Dialog, förankring, lyhördhet och kunskap är fyra ledord som ofta 

återkommer när man ber kommunerna sammanfatta de faktorer 

som utgör grunden för ett lyckat tillgänglighetsarbete. Här följer 

några exempel på hur man jobbar med tillgänglighetsfrågor. 

Göteborgs kommunfullmäktige har gett samtliga nämnder och 

kommunala bolag i uppdrag att inventera tillgängligheten i kommunens 

offentliga lokaler. Inventeringen genomförs bland annat 

med hjälp av specialutbildad personal, så kallade tillgänglighetsjägare. 

Resultatet från de olika förvaltningarna läggs sedan in i en 

för hela kommunen gemensam databas där det framgår hur tillgängligheten 

ser ut i lokalerna. Databasen fungerar som underlag 

för det löpande åtgärdsarbetet och för tillgänglighetsguider för 

allmänheten. Göteborg planerar också att införa ”tillgänglighetsdiplomering”, 

en slags kvalitetsmärkning som ska sporra både 

offentliga och privata fastighetsägare att skapa tillgängliga lokaler. 

Lund är en av flera kommuner som har anställt en specialutbildad 

tillgänglighetsrådgivare. Tillgänglighetsrådgivaren är placerad på 

stadsbyggnadskontoret och bevakar olika typer av byggärenden. 

Rådgivaren är också en länk mellan det kommunala handikapprådet, 

handikapporganisationerna och byggnadsnämnden. Tillgänglighetsrådgivaren 

granskar bland annat bygglov ur tillgänglighets- 

och användbarhetssynpunkt. 

Stockholms stad har anställt en funktionshindersombudsman som 

ska hålla ett vakande öga på hur staden sköter sin service till de 

funktionshindrade och hur miljöer och verksamheter anpassas. 

Dessutom har stadsbyggnadsnämnden beslutat skärpa kraven 

på byggherrarna i alla ärenden som handlar om nybygg nation av 

anläggningar, exempelvis skolor. Byggherren måste numera, när 

bygganmälan görs, åta sig att redan under projekte ringsskedet 

anlita en sakkunnig i tillgänglighetsfrågor. 

Landstingens fastigheter 

De olika landstingen äger och förvaltar i första hand sjukhus och 

vårdinrättningar. I beståndet ingår även folkhögskolor och kontor. 

Sammanlagt rör det sig om 13,6 miljoner kvadratmeter lokalyta i 

hela landet. 


När det gäller handikappanpassning av lokaler ligger landstingen 

av naturliga skäl långt framme. I dessa lokaler rör sig många funktionshindrade 

och medvetenheten om att bygga tillgängligt har 

funnits sedan 1970-talet. Dock har medvetenheten i första hand 

omfattat personer med rörelsehinder. Handikappanpassningen har 

i stort sett handlat om dörr- och korridorbredder samt automatiska 

dörröppnare. 

För utvecklingsstörda och framförallt för synskadade är det fortfarande 

ofta svårt att ta sig fram på sjukhusen. Många gånger 

saknas tydliga kontrastmarkeringar. Mycket är byggt i glas vilket, 

vid felaktig utformning, kan försvåra för synskadade. För denna 

grupp saknas också talande hissar och knappar med skrift i relief 

eller punktskrift. Idag finns detta endast på vissa ställen. 

Metodik, struktur och terminologi 

Inom landstingens fastighetsförvaltningar pågår flera utvecklingsarbeten 

med anknytning till lokalplanering vid nybyggnad och 

ombyggnad, speciellt med inriktning på tidiga skeden i projekten. 

Metodik, struktur och terminologi ses som särskilt viktiga faktorer 

för att uppnå en branschgemensam standard. Handböcker har 

utarbetats och det pågår utbildningar inom området. 

Inom vissa fastighetsförvaltningar sker diskussioner runt tillgänglighetslösningar 

tillsammans med handikapprörelsen i 

olika konstellationer, till exempel i en ritningsgranskningsgrupp, 

tillsammans med en handikappkonsulent eller en tillgänglighetskonsulent. 

Lokalplaneringen går ut på att analysera och beskriva lokalbehovet, 

formulera krav och analysera hur dessa ska kunna till godoses. 

I de tidiga skedena (nedan kallat programskedet, se Renoveringen 

av Södersjukhuset) ingår Avdelningsfunktionsprogrammet där 

projektgruppen beskriver verksamheten och dess organisation, 

samt där arbetssätt, rutiner, problem, visioner och bärande idéer 

ifrågasätts, diskuteras och beskrivs. Avdelningsfunktionsprogrammet 

beskriver även planeringsförutsättningar, dimensionering av 

verksamheten, mål, närhetskrav, flöden och hur den nya avdelningen 

ska vara utformad. 

Den lokalförteckning som upprättas bearbetas vidare i detalj i det 

så kallade Rumsfunktionsprogrammet. Där definieras rummens 

läge och samband inom avdelningen, verksamheten i rummet, 

utrymmeskrav, förvaringsbehov, hygienkrav, hur många personer 

som vistas i rummet samt tekniska krav som till exempel ljudisolering 

och speciella klimatförutsättningar. 


Södersjukhuset 

i Stockholm har 

nyligen genomgått 

en omfattande renovering, 

där stora 

krav har ställts 

på tillgänglighet. 

Redan tidigt i processen 

hade man 

en dialog med 

handikapporganisationerna. 

I arbetet 

deltog också sjukhusetspatientombudsman. 

Bilden 

visar entrén, där 

en bred markering 

leder från busshållplatsen, 

in i entrén 

och vidare till informationsdisken. 

Renoveringen av Södersjukhuset i Stockholm 

Hösten 2001 stod det nyrenoverade Södersjukhuset färdigt. 

Sjukhuset, som byggdes 1944, har fått en rejäl ansiktslyftning. 

Entrén, ett bilddiagnostiskt centrum och parkeringar har rivits och 

byggts om från grunden. Korridorsystem och hissar har anpassats 

successivt för att uppnå tillgänglighetskraven. 

Redan när besökaren kliver av bussen utanför entrén möts han 

eller hon av höga trottoarkanter i bussens nivå för att det ska vara 

lättare att komma av och orientera sig vidare fram till entrén. För 

synsvaga finns en bred vit markering längs trottoarkanten som 

leder från busshållplatsen ända in i entrén och vidare till informationsdisken. 

Utanför sjukhuset löper också värmeslingor utmed 

trottoaren för att det inte ska bildas is på vintern. På vissa ställen är 

trottoaren avfasad för att rullstolsburna ska kunna ta sig fram. Här 

finns också gott om parkeringsplatser för funktionshindrade. 

Vid handikappentrén är skyltningen tydlig både på dörren och på 

marken för att även synskadade ska se var den automatiska dörröppnaren 

finns. 

Väl inne i byggnaden har talande hissar och punktskrift införts 

konsekvent. Alla glas är dimmade eller markerade. Orienteringsskyltarna 

är stora. För den som ändå har svårt att ta sig fram i korridorsystemet 

finns alltid Röda Kors-systrar till hands för att följa 

med patienten till rätt ställe. 


Arkitekttävling inledde arbetet 

Programarbetet med Södersjukhuset startade 1997 med en arkitekttävling. 

I tävlingskraven ingick bland annat att hitta bra lösningar 

för tillgänglighet. Den vinnande arkitekten var med redan 

från början i den programgrupp som bildades för att föra projektet 

vidare. I programgruppen deltog också beställaren, hyresgästen 

samt byggnadskonstruktörer. Redan tidigt fördes en dialog med 

handikapporganisationerna, som fick komma med synpunkter och 

diskutera lösningar. I arbetet deltog också sjuk husets patientombudsman. 

Programskedet inleddes med en genomgång av möjliga tekniska 

lösningar. En inventering av lokalerna hade gjorts tidigare. Då 

tittade man bland annat på skyltutformning och hissar. För arbetet 

med talande hissar anlitades en akustiker. 

Vid bygget, som inte fick kosta mer än 300 miljoner kronor, 

prioriterades tillgänglighet och funktion. Det är inte bara på 

patientsidan man har försökt leva upp till kraven. Även personalutrymmena 

har utrustats med handikapptoaletter och i aulan finns 

hörselslingor. 


3. Tillgänglighet för alla – utmaningar 

för det praktiska arbetet 

”Om byggnader inte skall förvisas till historiens museum måste de 

också vara möjliga att använda i samhället idag. Det var självklart 

att installera elektricitet, centralvärme och vattentoalett i kulturhistoriskt 

värdefulla byggnader. På samma sätt bör det vara självklart 

att anpassa byggnader efter dagens krav på tillgänglighet.” 

(Ur boken Varsam tillgänglighet av Elena Siré, Svensk Byggtjänst, 

2001) 

I det praktiska arbetet med att skapa fysisk tillgänglighet ställs 

man ofrånkomligen inför olika svårigheter. Det handlar bland 

annat om att tillämpa ett i vissa fall otydligt regelverk, att lösa 

funktionshindrades ibland motstridiga behov och att förena 

varsam ombyggnad med ökad tillgänglighet. 

För att klara av dessa utmaningar fordras kunskap, kreativitet 

och långsiktighet hos de inblandade och ibland även extra tid och 

pengar. Beskrivningarna i följande kapitel visar dock att det är 

möjligt. Särskilt beskrivs renoveringen av 1600-talsfastigheten Gustavianum 

som ett exempel på att det går att öka tillgänglig heten i 

en byggnadsminnesmärkt fastighet. 

Otydligt regelverk 

Det regelverk som omgärdar fysisk tillgänglighet uppfattas av 

många som otydligt och/eller svårtolkat. Denna uppfattning gäller 

både reglerna för plan- och byggprocessen i stort och kraven på 

tillgänglighet. 

En orsak till otydligheten är den utspridda ansvarsfördelningen. 

Fysisk tillgänglighet styrs av lagar under tre olika departement. 

Huvudansvaret för handikappolitiken har socialdepartementet. 

Miljödepartementet ansvarar för plan- och bygglagen, PBL, medan 

ombyggnaden av kulturhistoriskt intressanta byggnader regleras 

av kulturminneslagen, som lyder under kulturdepartementet. 

Byggreglerna är utformade som funktionskrav, vilket ger utrymme 

för tolkningar. Ändringar i plan- och bygglagen, som trädde i kraft 

under 2001, innebär att tydligare krav ställs på att personer med 

nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska få tillgänglighet till 

allmänna lokaler och platser. Så kallade enkelt avhjälpta hinder ska 

undanröjas i befintliga offentliga lokaler. 


I Boverkets förslag till nya föreskrifter och allmänna råd, som 

skickats till regeringen för godkännande, återfinns den detaljerade 

kravlistan. När dessa föreskrifter har trätt i kraft innebär det ett 

tydligare underlag för arbetet med tillgänglighet. Kravlistan finns 

på Boverkets webbplats www.boverket.se. Sök på ”Enkelt avhjälpta 

hinder”. 

Tips – Otydligt regelverk 

Kunskap: 

Funktionskrav ställer höga krav på kunskapsnivå och utbildning. 

Arbeta aktivt för att öka kunskapsnivån och förståelsen. 

Helhetstänkande 

Involvera flera verksamhetsområden. I Lunds kommun samarbetar 

tillgänglighetsrådgivare, kulturgeograf, landskapsarkitekt 

och den ansvarige för energihushållning vid förändringar av den 

byggda miljön. 

Utvärdera 

Jämför tillgänglighet i anpassad lokal med det utrymme tillgängligheten 

gavs i målsättning, handlingsplaner, projektering, samråd 

etc. Vad kan vi lära av tidigare projekt? Vilka erfarenheter har 

grannkommuner? 

Utredningar ser över lagar 

För statliga myndigheter ska Handikappombudsmannen, HO, 

under 2003 presentera riktlinjer om tillgänglighet i den fysiska 

miljön. I en särskild förordning (SFS 2002:526) ställs krav på att 

myndigheter ska verka för att personer med funktionshinder ges 

full delaktighet i samhällslivet samt att myndigheter särskilt ska 

verka för att lokaler, verksamhet och information ska vara tillgängliga. 

HO har fått i uppdrag att ta fram riktlinjer och detaljkrav, som 

i vissa avseenden är mer långtgående än de nya kraven i PBL. 

Regeringen tillsatte sommaren 2002 en utredning för att se över 

PBL (dir 2002:97). Ett av syftena är att utveckla plan- och bygglagstiftningen 

”så att den bättre tillgodoser kraven på en effektiv 

beslutsprocess samtidigt som kraven på rättssäkerhet och medborgerligt 

inflytande kan säkerställas och utvecklas.” Kommittén 

ska redovisa slutsatser löpande fram till december 2004 då utredningen 

avslutas. Även kulturminneslagen ses över (dir 2002:98). 

Utredningen ska bland annat belysa hur krav på bevarande av 

kulturhistoriskt värdefulla byggnader kan förenas med ökad tillgänglighet. 

3. Tillgänglighet för alla 19

Motstridiga behov 

I vissa fall uppstår motstridiga behov mellan olika funktionshinder. 

Alla tillfrågade anser dock att detta inte bör vara något 

problem, eftersom det i de allra flesta fall finns lösningar som 

tillgodoser samtliga behov. (Se Röster om motstridiga behov). 

Ett klassiskt exempel i utomhusmiljön är trottoarkanter – ett hinder 

för rullstolsburna, men en hjälp för synskadade att orientera sig. 

Stockholms stad har löst detta genom att lämna kvar en kant för en 

del av övergångsstället och konstruera en lutning vid sidan av. Ett 

alternativ till trottoarkant kan vara en beläggning av ett annat material 

så att synskadade känner var de befinner sig. 

När det uppstår liknande konflikter i inomhusmiljön är det viktigt 

att göra en avvägning och hitta en lösning som tillgodoser olika 

behov. I vissa fall handlar det om att finna en lämplig teknisk lösning, 

men många gånger är det möjligt att klara med lite fantasi. 

Ibland kan åtgärden innebära en något högre kostnad. Exempelvis 

vill hörselskadade gärna ha en heltäckningsmatta som dämpar 

ljud, men för allergiker är de ett gissel eftersom de är svårstädade. 

Numera finns golv som är både ljuddämpande och torkbara. 

Synskadades ledarhundar kan ställa till problem för allergiker. I 

detta fall kan det räcka med sunt förnuft, som att begränsa antalet 

platser där hunden får vistas. 

Manöverpaneler i hissar bör sitta lågt för en rullstolsburen, medan 

en synskadad som står hellre vill ha den högre upp. Genom att 

vinkla ut panelen från väggen och komplettera med stora siffror 

som också syns bra uppifrån, åstadkoms en kompromiss. Åtminstone 

några hisstillverkare kan i dag erbjuda en sådan lösning. 

Tips – Motstridiga behov 

Samarbeta 

Gör en avvägning i samarbete med det lokala handikapprådet 

och eventuellt andra lokala handikappgrupper. Kunskap om olika 

funktionshindrades behov är en förutsättning för en bra lösning. 

Välj rätt arkitekt 

Engagera arkitekter som är sakkunniga inom tillgänglighet. 

Ställ krav på leverantörer 

Om det saknas en teknisk lösning, ta hjälp av Handikapp förbundens 

samarbetsorgan (www.hso.se), organisationen Bygg 

Klokt (www.byggklokt.nu) Handikappombudsmannens tillgänglighetscenter 

(www.ho.se) eller Bygg ikapp handikapp. 


Röster om motstridiga behov 

– Visst är det motstridiga behov ibland, särskilt mellan personer 

med syn- och rörelsenedsättning, men en bra arkitekt löser det. 

Liknande problem uppstår även inom andra områden, till exempel 

vid avvägningen mellan barns behov av säkerhet och äldres behov. 

Spärrar på fönster ska hindra barn från att falla ut, och samtidigt 

vill vi kunna öppna fönster för att släppa in frisk luft. Det viktiga 

är att tränga in i problemet för att hitta kreativa lösningar som kan 

tillgodose allas behov. (Maria Petersson, arkitekt, Boverket). 

– I byggnader har jag sällan stött på några problem. Det kan 

innebära en merkostnad ibland. Ibland krävs mer fantasi än annars. 

Som projekterande arkitekt inser jag svårigheten med vissa 

lösningar men jag ser samtidigt var möjligheterna finns, vilket kan 

vara svårt för den som inte är byggsakkunnig. (Elisabeth Edsjö, 

arkitekt, Edsjö Arkitektkontor, sakkunnig inom tillgänglighet). 

– I dag är detta inget stort problem. Ofta sitter lösningen i en 

kompromiss. För 5–10 år sedan var det svårare. En förklaring är 

att olika handikappgrupper i dag är mer lyhörda för andra parters 

behov och önskemål. (Björn Gunnarsson, fastighetschef, Örebro 

kommun). 

– Ju mer man lär sig om varandras problem, desto mer villig är 

man att kompromissa och ta hänsyn. Alla inser att det gäller att 

hitta en lösning som tillgodoser alla. (Gunilla Ekvall, verksamhetschef, 

Handikappförbundens samarbetsorgan). 

Varsam ombyggnad 

Värdefulla miljöer och byggnader hör till vårt gemensamma arv 

och är en del av det som ger samhället identitet. Att göra dem 

tillgängliga för dagens och morgondagens generationer, med eller 

utan funktionshinder, är därför av intresse för varje samhälle. I 

synnerhet eftersom många kulturhistoriskt intressanta byggnader 

hyser någon form av offentlig verksamhet. 

Många byggnader har klassats som kulturhistoriskt intressanta 

på grund av sin arkitektoniska karaktär. Inte sällan innebär det 

ett magnifikt yttre, exempelvis tunga dörrar och monumentala 

trappor, något som dock försvårar tillgängligheten för funktionshindrade. 

Att göra byggnaderna tillgängliga och samtidigt bevara 

byggnadens särprägel är en utmaning för arkitekter, byggherrar 

och byggnadsantikvarier, men det finns många exempel som visar 

att det går. Samarbete, kompetens och ett strategiskt förhållningssätt 

är nyckelfaktorer för att lyckas (se exempelvis avsnittet om den 

renoverade 1600-talsfastigheten Gustavianum). 


Tips – Varsam ombyggnad 

Tidig dialog 

Särskilt viktigt är att förankra besluten lokalt – med hyresgäst, 

byggnadsantikvarie och arkitekt – och med ansvariga (politiker). 

Samråd med handikapporganisationer. Låt dessa bedöma förslagen 

och komma med synpunkter. Det är viktigt för att skapa 

förståelse om inte full tillgänglighet kan åstadkommas. 

Kulturhistorisk målsättning 

Genomför en kulturhistorisk utredning och prioritering av byggnadens 

olika delar, exempelvis enligt: 1) Ej tillåtet göra förändringar. 

2) Små förändringar som ökar tillgängligheten är tillåtna. 

3) Större förändringar tillåtna. Det underlättar när det gäller att 

hitta olika tekniska lösningar på ett givet behov. 

Kunnig arkitekt 

För att kunna skapa kreativa lösningar, integrerade med den 

ursprungliga miljön, krävs att framförallt arkitekten har mycket 

god kunskap om kulturhistoriska byggnader men också om funktionshindrades 

behov. 

Personalens attityd 

De som jobbar i lokalerna får en nyckelroll när de fysiska förändringarna 

är genomförda. Bemötandet från personalen blir särskilt 

viktigt i de fall där full tillgänglighet inte kunnat åstadkommas. 

Det kräver kunskap/utbildning. 

Kulturminneslagen skyddar kulturarvet 

I kulturminneslagen anges grundläggande bestämmelser för 

att skydda viktiga delar av kulturarvet. Lagen skyddar förutom 

värdefulla byggnader och byggnadsmiljöer även fornlämningar, 

kyrkor med mera. En byggnadsminnesmärkt byggnad får inte 

genomgå fysiska förändringar utan tillstånd från Länsstyrelsen 

eller Riksantikvarieämbetet. 

Uppfattningen om vad som är kulturhistoriskt värdefullt har 

ändrats med tiden. Tidigare handlade det i huvudsak om enskilda, 

äldre byggnader. Nu omfattas även hela miljöer och yngre 

be byggelse. Exempelvis har Stockholmsförorten Vällingby, som 

byggdes under 1950-talet, utsetts till så kallat riksintresse av Riksantikvarieämbetet. 

Ansvaret för kulturminnesvård på länsnivå har länsstyrelserna, 

medan Riksantikvarieämbetet leder det övergripande nationella 

arbetet och är tillståndsmyndighet för statliga byggnadsminnen. 


Även kommunerna har ett ansvar för kulturmiljövården, eftersom 

plan- och bygglagen ställer krav på varsam renovering och innehåller 

skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. 

I vissa fall kan det vara svårt att jämka samman krav på bevarande 

med åtgärder för ökad tillgänglighet. En pågående översyn av kulturminneslagen 

har därför bland annat fått i uppgift att utreda hur 

krav på bevarande av kulturhistoriskt värdefulla byggnader kan 

förenas med ökad tillgänglighet. 

Metodiskt arbete nödvändigt 

För att öka tillgängligheten krävs alltid ett långsiktigt och metodiskt 

arbete. Det gäller i ännu högre grad om det ska kunna förenas 

med krav på att bevara kulturhistoriskt värdefulla miljöer. 

Att bara vända sig till lagtexter räcker inte. Både PBL och kulturminneslagen 

är utformade med funktionskrav. Lagarna måste 

tillämpas utifrån varje enskilt fall. Att åstadkomma en lösning som 

tillfredsställer olika krav på till exempel byggnadens utseende, 

funktion, ekonomi och tillgänglighet ställer höga krav på de inblandade. 

Kreativa, skräddarsydda lösningar är ofta nödvändiga. 

Gustavianum – ett exempel på varsam ombyggnad 

När Statens fastighetsverk 1996–97 renoverade 1600-talsbyggnaden 

Gustavianum åt Uppsala universitet lyckades man bevara husets 

ursprungliga prägel och samtidigt öka tillgängligheten. En nyckel 

till framgång var att Fastighetsverket, tillsammans med universitetet 

och Riksantikvarieämbetet, innan arbetet satte igång undertecknade 

en tydlig målsättning. Goda personliga relationer mellan 

parterna underlättade ett tidigt samarbete och en fortlöpande dialog 

under arbetets gång. Dessutom anlitades en arkitekt med stor 

erfarenhet av kulturhistoriska byggnader och kunskap om funktionshindrades 

behov. 

Gustavianum beskrivs av Riksantikvarieämbetet som ett av landets 

märkligaste byggnadsminnen. Dels på grund av sin arkitektur, dels 

därför att Uppsala universitet har bedrivit verksamhet i byggnaden 

sedan uppförandet på 1600-talet. Bland annat finns här en anatomisk 

teater från 1663. 1935 förklarades Gustavianum som byggnadsminne. 

Huset har byggts om och renoverats ett antal gånger. 

Levande del av universitetets verksamhet 

Bakgrunden till den senaste ombyggnaden 1996–97 var att Gustavianum 

skulle omvandlas till ett vetenskapshistoriskt museum 

och att de institutioner som bedrev verksamhet i huset flyttade till 

nya lokaler. Byggnaden byggdes om och kompletterades med mer 


Gustavianum i 

Uppsala beskrivs 

av Riksantikvarieämbetet 

som 

ett av landets 

märkligaste byggnadsminnen. 

När 

1600-talsbyggnaden 

renoverades 

i slutet på 1990talet 

lyckades man 

bevara husets 

ursprungliga prägel 

och samtidigt öka 

tillgängligheten. En 

nyckel till framgång 

var att Statens 

fastighetsverk, 

Uppsala universitet 

och Riksantikvarieämbetet 

innan 

arbetet satte igång 

undertecknade en 

gemensam målsättning. 

moderna undervisningslokaler, liksom en musei shop, ett kafé och 

ett studierum. Målsättningen var att Gustavianum även i fortsättningen 

skulle utgöra en levande del av universitetets forskningsoch 

undervisningsverksamhet. 

Innan renoveringen påbörjades gjordes bland annat en grundlig 

kulturhistorisk bedömning och målsättning. En prioritering 

gjordes mellan de delar av huset som kunde åtgärdas och de som 

absolut inte fick förändras. De byggnadstekniska lösningarna tillkom 

sedan i dialog mellan byggherren (Statens fastighetsverk), 

arkitekten, lokalanvändaren (Uppsala universitet) samt Riksantikvarieämbetet. 


Tillgängligheten förbättrades på en rad områden. 

Här redovisas några exempel: 

• Tack vare en ny hiss kan alla nå de övre våningsplanen. 

För att få plats med hissen och 

en ny utrymningstrappa förkortades en stor 

sal på tredje våningen. 

• Entréhallen skar tidigare av förbindelsen till 

byggnadens båda flyglar. Därför byggdes 

en bro, inordnad i arkitekturen, mellan flyglarna. 

Inspirationen kom från ett ombyggnadsförslag 

från 1840-talet, där en liknande 

bro ingick. 

• Entréhallens golv sänktes för att förbinda 

flyglarna även på bottenvåningen. Det innebar 

att nya trappor behövdes utanför entrén. 

De blev dock inte tillgängliga för rullstolsburna, 

och därför skapades på samma sida 

som huvudentrén, en separat rampförsedd 

entré med dörröppnare. 

• För synsvaga underlättas orienteringen invändigt 

av att väggarna målats i ljusa färger med kontrasterande 

mörka golv. 

Renoveringen utpekas på flera håll som ett lyckat exempel på 

en kulturhistorisk byggnad som gjorts tillgänglig och den prisbelönades 

1998 av Nordiska Handikappolitiska rådet. 

3. Tillgänglighet för alla 25 

Entréhallen skar 

tidigare av förbindelsen 

till byggnadens 

båda flyglar. 

Därför byggdes 

en bro, inordnad i 

arkitekturen, som 

ökade tillgängligheten 

mellan 

flyglarna. Inspirationen 

kom från ett 

ombyggnadsförslag 

från 1840-talet, 

där en liknande bro 

ingick.

4. Tankar, erfarenheter och 

reflektioner kring den fysiska miljön – 

tre intervjuer 

Drygt en miljon svenskar bedöms ha någon form av permanent 

funktionsnedsättning men långt ifrån alla har möjlighet att delta i 

samhället på lika villkor. 

”Det är inte mitt funktionshinder som ställer till problem. Det är 

den dåliga tillgängligheten i vår offentliga miljö som begränsar 

mig i mitt dagliga liv”, förklarar Ken Gammelgård som är rullstolsburen. 

Tillsammans med Jöns Malmsten och Malin Jansson ger han 

här sin syn på tillgängligheten. 

Ken Gammelgård: 

”Miljön sätter gränser i vardagen” 

– Det är inte mitt funktionshinder som ställer till problem. Det är 

den dåliga tillgängligheten i vår offentliga miljö som begränsar 

mig i mitt dagliga liv, säger Ken Gammelgård, 

före detta ombudsman i tillgänglighetsfrågor 

på DHR, nu hos Handikappombuds 

mannen. Ska jag på bio 

måste jag alltid ringa innan och fråga om 

det finns rullstolsplatser i salongen. Vill 

jag gå till simhallen får jag först kolla att 

omklädningsrummen är tillräckligt breda 

för en rullstol och att det finns lyft ner till 

bassängen. 


Ken har själv ett rörelsehinder och använder 

rullstol. I sitt arbete som ombudsman 

brottades han dagligen med frågor som 

rör tillgängligheten för rörelsehindrade. 

Han skrev debattartiklar, försökte påverka 

politiker och kom med synpunkter till 

byggherrar och arkitekter om hur de kan 

bygga för att det ska bli bättre. I ar betet 

ingick att föreläsa för branschfolk, till exempel 

kommunala beslutsfattare, om hur 

de kan arbeta med tillgänglighetsfrågor.

– Som ombudsman var jag också en länk till våra medlemmar. 

Ofta handlade det om att ta emot deras synpunkter och föra dem 

vidare. 

Trots att tillgängligheten har blivit bättre sedan Ken föddes för 38 

år sedan, så återstår ännu mycket att göra. 

– Fortfarande har människor med funktionshinder ett begränsat 

urval när det gäller att välja bostad och arbetsplats eller restaurang 

för att äta en bit mat. På 70- och 80-talet gjordes visserligen förbättringar 

i miljön. Bland annat gjordes anpassningar i gatumiljön med 

avfasade trottoarkanter som gjorde det möjligt att ta sig fram med 

rullstol. Man såg också behovet av att finna tillgängliga entréer till 

lokaler som användes av det offentliga. På 90-talet stannade dock 

tillgänglighetsarbetet av, säger Ken Gammelgård. 

För att alla ska ha en möjlighet att delta i samhället på lika villkor, 

menar han att man måste skynda på arbetet med att göra entréerna 

till byggnader fria från nivåskillnader. Tillräckligt breda dörrar 

överallt borde vara en självklarhet liksom automatiska dörröppnare. 

– Ofta kan det finnas automatiska dörröppnare, men då sitter manöverpanelen 

antingen för högt eller utom räckhåll i ett hörn. Eftersom 

det saknas standardmått så blir det fel. 

Ken Gammelgård tycker överlag att samarbetet mellan de som 

planerar och de som bygger fungerar dåligt. Ambitionerna är 

också lågt satta. 

– Lagstiftningen idag är alldeles för svag. Bygger man inte tillgängligt 

så händer egentligen inget alls. Tyvärr tror jag inte att de 

nya lagkraven kommer att förändra särskilt mycket när det gäller 

påföljden för de byggherrar som slarvar. 

Jöns Malmsten: 

”Det borde finnas fler piktogrambilder” 

En grupp som ofta glöms bort när man diskuterar ökad tillgänglighet 

är utvecklingsstörda. I Sverige finns 36 000 barn och vuxna 

med någon form av utvecklingsstörning. En av dem är Jöns 

Malmsten. På frågan vad som skulle underlätta för honom och 

hans vänner att hitta rätt i den fysiska miljön är han bestämd. 

– Det borde finnas fler piktogrambilder. Jag har själv det ganska 

lätt. Jag kan läsa, även om det går långsamt. Men jag har många 

kompisar som har det svårare. De kan inte läsa. 

4. Tankar, erfarenheter och reflektioner 27


Det finns många former av utvecklingsstörning, 

orsakade av bland annat hjärnskador 

och kromosomavvikelser. Ibland har individen 

också andra funktionshinder, men 

det syns inte alltid utanpå. Gemensamt är 

att de behöver längre tid än andra för att 

förstå, lära sig nya saker och uttrycka sina 

tankar och känslor. Då blir det också svårare 

att orientera sig i den fysiska miljön, särskilt 

för de som inte kan läsa anvisningar 

och skyltar. 

Jöns Malmsten klarar sig ovanligt bra själv. 

Han bor i en egen lägenhet norr om Stockholm 

och han har ett jobb. Till city åker han 

för att handla eller träffa kompisar i FUB, 

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, 

ungdomar och vuxna. Men även Jöns har 

ibland svårt att orientera sig. I exempelvis 

Solna centrum tog det ett tag innan han 

lärde sig var allt finns. 

– Det är inomhus och allt blir så hoptryckt. 

Då blir det svårare att hitta. 

Solna kommunhus, som är inrymt i centrumet, har Jöns besökt en 

gång, men då mötte man honom på vägen så han behövde aldrig 

leta sig fram själv. Sjukhus kan vara en annan svårorienterad miljö. 

Stora och utspridda byggnader, med långa och svåra avdelningsnamn. 

Jöns minns ett besök på Karolinska sjukhusets thoraxklinik. 

– De hade byggt om. Det var rörigt och dåligt skyltat. Då gick jag 

ned till receptionen och frågade. 

När Jöns var yngre stammade han. Då vågade han inte alltid fråga 

ifall han gått vilse. I dag tycker Jöns att det är helt okej att fråga, 

”om man inte frågar får man inga svar”. Men ofta har folk så 

bråttom, påpekar han, och uppmanar alla att stanna upp och lyssna 

även om en fråga tar lite tid att ställa. Men flera av Jöns kompisar 

vågar inte ens det, tror han. 

– De är rädda för att göra bort sig. Att ställa dumma frågor.

Malin Jansson: 

”Tillgänglighet är en fråga om kunskap och attityder” 

När Malin Jansson gick på mellanstadiet bad hon att skolan skulle 

placera en sten på skolgården så att hon lättare kunde orientera sig 

och ta samma genväg som de andra eleverna. 

– Men sådana “speciella anpassningar” kunde man inte göra, 

berättar hon. Jag blev så besviken. Det hade 

ju inte kostat en massa pengar. Det finns en 

mängd enkla åtgärder som ökar tillgängligheten 

för oss synskadade. Man kan göra 

mycket bara genom att jobba med kontraster 

och färger. 

Tillgängligheten för funktionshindrade är 

mycket en fråga om kunskap och attityder, 

anser Malin. 

– Utbildning och information är jätteviktigt. 

Det är nästan det man borde prioritera i första 

hand. Jag har full förståelse för att man 

inte kan göra vilka förändringar som helst, 

till exempel i kyrkor eller k-märkta byggnader, 

och det är där människors medvetenhet 

kan hjälpa till. 

Malin, som är 29 år, flyttade från Sörmland 

till Stockholm i mitten på 1990-talet för att 

studera musik. Hon är mezzosopran och 

sjunger såväl opera som romanser och oratorier. 

Dessutom håller hon föredrag för 

skolelever och människor som ska arbeta 

med synskadade. Frågorna är många. Hur vet hon vad klockan är? 

Hur gör hon när hon läser eller åker tunnelbana? Vilken sorts hjälp 

vill hon ha i olika situationer? 

– Det är bra att människor frågar om något är oklart. Det är bättre 

att ställa frågor än att ha förutfattade meningar. En del tror att jag 

är totalt hjälplös och rycker tag i armen när jag ska gå över gatan 

eller trycker på självöppnande dörrar så att jag får dem rakt på 

mig. Även om jag kan känna mig irriterad är det svårt att vara 

avvisande. Jag vill inte skrämma iväg människor. Då kanske de 

aldrig vågar hjälpa en synskadad. 

4. Tankar, erfarenheter och reflektioner 29

Vilken typ av hinder stöter du på i den offentliga miljön? 

– Det är svårt med stora öppna ytor, till exempel skolgårdar eller 

stora entréhallar. Här kan kontrasttejp vara till hjälp så att det 

blir lättare att hitta till receptionsdisken. Det skulle till exempel 

be hövas på postkontoren. Där måste jag alltid söka mig fram till 

kassan och be om hjälp eftersom det inte finns talande nummerlappssystem. 

Man tycker tydligen att det är en för dyr lösning. 

– Jag har också reagerat över att det är väldigt mycket ljud överallt, 

till exempel hög musik. Det stör när man ska orientera sig. Och så 

saknar jag bättre skyltning både på sjukhus och i andra offentliga 

miljöer. När jag bor på hotell måste jag alltid räkna dörrar och tejpa 

handtaget till mitt rum för att hitta tillbaka. 

– Skyltar med siffror och bokstäver i relief är den bästa lösningen 

eftersom många ålderssynskadade inte kan läsa punktskrift. I 

övrigt är det bra med kontinuitet och återkommande strukturer i 

miljön. 


5. Åtgärdande av hinder – förslag till 

arbetsmetod 

Följande kapitel visar hur man kan gå till väga för att på ett systematiskt 

sätt kartlägga och åtgärda hinder i offentliga lokaler. Arbetsmetoden 

ger praktisk vägledning men ska framför allt ses som 

en inspirationskälla då varje organisation har olika förutsättningar 

att arbeta utifrån. Råden är därför generella. Varje organisation 

avgör själv omfattning och ambitionsnivå i tillgänglighetsplanen 

samt vilka åtgärder som bör ingå. 

Tillgänglighetsarbetet kan i alla organisationer vara en naturlig del 

av det dagliga arbetet. Med anledning av de nya kraven, att före år 

2010 åtgärda enkelt avhjälpta hinder, är det dock motiverat att göra 

en särskild översyn av tillgängligheten. 

Beslutet om att upprätta en tillgänglighetsplan bör alltid fattas av 

den högsta organisationsledningen. På så sätt underlättas integreringen 

av tillgänglighetsarbetet med övrig verksamhet. Det ger 

också projektet den status som behövs för att arbetet ska få tillräcklig 

prioritet, inte minst när det gäller budgetering av de resurser 

som behövs. 

Inledningsvis kan organisationen göra en kartläggning av sina tidigare 

eller pågående insatser för tillgänglighet. Man kanske redan 

har startat arbetet med ett övergripande handikapprogram eller 

tagit fram särskilda planer som behandlar tillgänglighetsfrågor. I 

sådana fall bör man tänka igenom hur den nya tillgänglighetsplanen 

ska kopplas till befintliga program eller planer. 

Steg 1 – Projektstart 

Projektgrupp 

Arbetet med att ta fram en tillgänglighetsplan bör drivas av en 

projektgrupp som den ansvariga förvaltningen/styrelsen bildar. 

Gruppen bör bestå av kompetenser inom fastighets förvaltning, av 

sakkunniga när det gäller tillgänglighetsfrågor och arkitektur samt 

av brukare och hyresgäst. Har kommunen en handikappkonsulent 

bör denne vara med i projektgruppen. 

Det är viktigt att behovet av olika kompetenser preciseras redan på 

ett tidigt stadium, dels för att på bästa sätt utnyttja kompetensen 

hos de egna medarbetarna, dels för att klargöra behovet av externa 

konsulter. Man bör också tydliggöra ansvarsområden och rollfördelning. 

5. Åtgärdande av hinder 31

Utöver projektgruppens deltagare bör även andra aktörer göras 

delaktiga i arbetet med att förbättra tillgängligheten, såväl direkt 

berörda (t ex handikapporganisationer och enskilda) som indirekt 

berörda (t ex myndigheter, företag och intresseorganisationer). En 

person med god kunskap om tillgänglighetsfrågor, till exempel en 

sakkunnig arkitekt eller tillgänglighets konsult, behövs åtminstone 

i vissa skeden av processen. Dessutom behövs brukarnas erfarenheter. 

Handikapporganisationerna och de kommunala handikappråden 

är en resurs. 

Projektplan 

Projektgruppens första uppgift är att ta fram en projektplan. Projektplanen 

kan, förutom en beskrivning av själva planeringsprocessen, 

innehålla följande delar: 

Arbetets organisation 

• vilka nämnder/avdelningar som ska vara representerade 

• vilka andra aktörer som ska ingå i projektgruppen eller i en referensgrupp 

• vem som är projektledare 

• vem som gör inventeringen 

Tidplan 

• hur lång tid tar de olika skedena i projektplanen 

• när behöver de vara färdiga för behandling i (den politiska) förankringsprocessen 

• när ska tillgänglighetsplanen vara klar 

Resurser 

• hur stora resurser går åt till respektive skede 

• hur stora resurser har organisationen och övriga aktörer för att 

genomföra tillgänglighetsplanen 

• finns behov att anlita externa experter eller konsulter 

Särskilt viktiga frågor 

• hur samarbetet med övriga ansvariga och med brukarnas organisationer 

ska gå till 

• möjligheten till politisk förankring 

• har organisationen avsatt tillräckligt med pengar för att kunna 

genomföra projektet 

Att redan på ett tidigt stadium lyfta fram frågor som särskilt måste 

uppmärksammas är viktigt för att kunna nå önskat slutresultat 

inom de tidsramar som har satts upp. 


Steg 2 – Policy 

Varje organisation, som inte redan har det, bör utarbeta en policy 

för sitt tillgänglighetsarbete. Den bör i sin grundformulering 

fungera som en ledstjärna och genomsyra hela arbetsprocessen. 

FN:s standardregler är en bra plattform att utgå från när man ska 

utforma en tillgänglighetspolicy. 

FN:s standardregler i korthet 

• Standardreglerna innebär ett moraliskt och politiskt åtagande 

från staternas sida att anpassa samhället till människor med 

funktionsnedsättning. 

• Syftet med reglerna är att säkerställa att flickor, pojkar, män och 

kvinnor med funktionsnedsättning har samma rättigheter och 

skyldigheter som andra medborgare i samhället. 

• Staterna bör ta initiativ till åtgärder i den yttre miljön för att 

undanröja hinder mot tillgänglighet. Detta bör innebära att 

regler och riktlinjer utvecklas och att det övervägs att lagstiftningsvägen 

säkra tillgängligheten på olika områden i samhället, 

till exempel tillgängligheten till bostäder och andra byggnader. 

• Handikapporganisationerna bör höras när regler och riktlinjer 

för tillgänglighet utvecklas. De bör också engageras redan på 

planeringsstadiet när offentliga byggnader och anläggningar 

planläggs lokalt. 

FN:s standardregler finns att läsa på Handikappombudsmannens 

hemsida www.ho.se. 

Steg 3 – Mål och strategier 

Målsättningar och strategier för arbetet, det vill säga vägar till 

målen, är beroende av den enskilda organisationens vilja och 

ekonomiska förutsättningar. Det mest praktiska är att först redogöra 

för målen och därefter beskriva strategierna. Målen bör 

omprövas kontinuerligt och justeras vid behov. Arbetet underlättas 

om målen dokumenteras i ett särskilt måldokument som 

ingår i tillgänglighets planen. Målen bör stämma överens med 

organisationens policy. 

Långsiktiga mål 

Långsiktiga mål beskriver vad organisationen bedömer vara 

möjligt att uppnå inom förslagsvis 10–15 år. De långsiktiga målen 

kan till exempel formuleras på följande sätt: ”Senast år XX ska 

enkelt avhjälpta hinder vara undanröjda inom kommunens centrala 

delar”, ”Senast år XX ska alla lokaler inom kommunens centrala 

delar vara tillgängliga och användbara” eller ”Senast år XX ska alla 


lokaler vara användbara inom de områden som på kartan har markerats 

med rött.” 

Kortsiktiga mål 

Kortsiktiga mål beskriver vilka konkreta insatser man planerar att 

genomföra inom tillgänglighetsplanens tidshorisont, till exempel 

fem år. Målen bör formuleras så att de kan ligga till grund för konkreta 

åtgärdsprogram. När tänkbara åtgärder och deras kostnader 

har studerats, kan de kortsiktiga målen justeras och senare fastställas. 

Även budgeten kan behöva justeras efter genomgången av 

åtgärdspaketet. 

Utgångspunkten när det gäller fastställande av långsiktiga 

respektive kortsiktiga mål kan till exempel vara att de lokaler som 

har flest användare och lägst åtgärdskostnad ska åtgärdas först. 

Det kan också finnas andra skäl till att göra vissa prioriteringar. 

(Se steg 8, Åtgärdsanalys och Åtgärdsprogram) 

Om de åtgärder som ingår i tillgänglighetsplaneringen inte räcker 

till för att tillgodose enskilda individers behov, bör man naturligtvis 

överväga individuella åtgärder. 

Steg 4 – Kommunikationsplan 

Delaktighet är nödvändigt för att nå framgång med tillgänglighetsplaneringen. 

Samråd och förankring kan vara en naturlig del av 

varje skede i arbetsprocessen. För att säkerställa kvaliteten på samråden, 

medverkan och förankring behövs en särskild kommunikationsplan 

som är direkt kopplad till projektplanen och projektorganisationen. 

Det är viktigt att alla intressenter får relevant information 

och ges möjlighet att påverka inriktning, utformning och 

genomförande. Intressenter kan, förutom handikapporganisationer 

och enskilda funktionshindrade, vara de som driver verksamhet i 

fastigheten, till exempel rektor och lärare på en skola samt allmänheten. 


Kommunikationsplanen kan innehålla följande delar: 

• Syftet med varje samråd 

• Hur de olika samråden bör gå till (t ex utställning, annonsering i 

pressen, möten) 

• Vilka som bör delta 

• Informera allmänheten 

Förslag till kommunikationsstrategi 

1. Redan när arbetet startar kan information gå ut till alla intressenter. 

Här lämnas information om projektgruppens deltagare, 

vem som är kontaktperson, vilka samråd som planeras och 

hur och när man tänker gå ut med vidare information. 

2. När hindren har identifierats och förslag till åtgärder har tagits 

fram, genomförs ett nytt samråd för att få in synpunkter på 

det befintliga förslaget, men också för att få in fler förslag och 

idéer från berörda grupper. 

3. När utkastet till en tillgänglighetsplan är klart genomförs ett 

nytt samråd för att förankra förslaget och få in synpunkter. 

Steg 5 – Utbildning 

Hur ser kunskapen om tillgänglighetsfrågor ut i organisationen? 

Det är en fråga man kan ställa sig redan i inledningsskedet av 

processen. Kunskap är A och O för att tillgänglighetsarbetet ska 

kunna integreras med annan planering och bli en naturlig del av 

nybyggnad, ombyggnad och underhåll. 

Projektarbetet kan till exempel inledas med ett antal utbildningstillfällen 

för berörda parter inom organisationen. Utbildning är 

också av stor vikt när det gäller att förankra organisationens policy 

i dessa frågor och att främja ett förhållningssätt som leder till så 

kostnadseffektiva och långlivade lösningar som möjligt. Utbildning 

i tillgänglighetsfrågor arrangeras bland annat av Boverket, 

BFAB och Lernia-Hadar. 

Steg 6 – Kartläggning av lokaler 

Analysen av tillgänglighetsbehovet börjar med att alla lokaler 

av betydelse inom organisationen kartläggs. Vissa lokaler har 

männi skor behov av att besöka dagligen, till exempel skolor, 

arbetsplatser och daghem, medan andra besöks mer sällan. 

Arbetet med att rangordna lokalerna och välja ut de som ska 

åt gärdas i första hand kan göras i tre steg: 

1. Lista de viktigaste lokalerna inom det valda området. 


2. Titta på besöksfrekvensen. Målsättningen bör vara att största 

antal besökare ska ges användbara lokaler inom ramen för tillgängliga 

resurser men det kan även finnas andra skäl till att 

göra vissa prioriteringar. (se även steg 8) 

3. Undersök i vilken mån lokalerna är tillgängliga utifrån listan på 

enkelt åtgärdade hinder. (se bilaga 1) 

Projektgruppen ger förslag på vilka lokaler som ska prioriteras i 

första hand och som ska göras tillgängliga inom programperioden. 

Förslaget grundas i detta läge på en preliminär bedömning av 

åtgärdskostnaderna och de resurser som finns tillgängliga under 

perioden. 

När lokalbeståndet har kartlagts kan man också göra en justerande 

analys och ta fram underlag för vilka långsiktiga mål som ska användas 

i den fortsatta planeringen. 

Funktionshinder – en checklista 

Här följer en kortfattad checklista på funktionshinder som bör 

uppmärksammas. Indelningen bygger på en lista som Svenska 

Kommunförbundet har tagit fram i samarbete med handikapporganisationerna. 

Listan kan vara ett stöd i arbetet med kartläggning 

av lokaler enligt steg 7. 

Rullstolsburen 

• Viss funktion i armar och/eller bål och/eller ben. 

Använder oftast manuell rullstol. 

• Nedsatt funktion i armar och/eller bål och/eller ben. 

Använder oftast elrullstol. 

Rörelsenedsättning 

• Nedsatt funktion i ben och/eller höfter och/eller rygg. Använder 

gånghjälpmedel, t ex rollator. 

• Nedsatt funktion i armar och/eller hand. 

• Nedsatt ork och balansproblem. 

Synnedsättning 

• Kan orientera sig med del av synen. 

• Kan orientera sig med hjälp av käpp eller ledarhund. 

Hörselnedsättning 

Kognitiv funktionsnedsättning 

• Påverkar orienteringsförmågan/förståelsen eller som har förflyttningssvårigheter 

på grund av fobier/ångest. 

Allergiker och överkänsliga 


Steg 7 – Inventering av hinder 

Inventeringen av hinder i lokalerna ger underlag för att bestämma 

vilka hinder som finns och hur de bör åtgärdas för att lokalerna ska 

bli användbara. För att lokalerna ska ha god användbarhet krävs 

att de är fria från fysiska hinder, säkra och trygga, lättorienterade 

och begripliga. 

Att skapa tillgänglighet kräver samarbete mellan hyresgästen och 

fastighetsägaren. Det är viktigt att utforma ett gemensamt system 

för hur man ska göra lokalerna användbara samt att precisera vad 

som ska mätas och bedömas av fastighetsorganisationen och vilket 

arbete som ska utföras av hyresgästen. I kommunerna är det 

normalt kommunens fastighetsorganisation som står för inventeringen 

av de egna lokalerna. 

För att kunna genomföra inventeringen krävs rutiner och tydliga 

kriterier för vad som ska mätas och hur mätningarna ska bedömas, 

exempelvis hur ojämn en yta ska vara för att anses ojämn (se bilaga 

1). Inventeringen bör utföras av personer med erfarenhet inom 

tillgänglighetsområdet, exempelvis en sakkunnig i tillgänglighetsfrågor 

eller, om kommunen har en sådan, en särskild handikappkonsulent. 

Naturligtvis är det också viktigt att under inventeringen 

tillvarata brukarnas erfarenheter och den kompetens som kommunens 

tillgänglighetskonsult eller motsvarande har. 

Än så länge saknas en nationell, kvalitetssäkrad manual för inventering 

av hinder. Tillgänglighetscenter vid Handikappombudsmannen 

har tagit fram ett formulär avsett för inventering av lokaler 

för allmänheten och arbetslokaler. Formuläret är i första hand 

avsett för statliga myndigheter vilka enligt en särskild förordning 

ska genomföra inventeringar och ta fram handlingsplaner (Förordning 

2001:526). Formuläret är även tänkt att kunna användas i 

andra sammanhang t ex för inventering i kommuner. Några sidor 

visas här i utdrag (se nästa sida). Hela formuläret finns på www. 

ho.se, välj Tillgänglighetscentret. 

Etappvis inventering 

Lokalerna inventeras lämpligen etappvis. Indelning och ordningsföljd 

bör väljas utifrån lokala förhållanden och tillgängliga 

resurser. Men var i lokalerna ska man börja sin kartläggning? Och 

vilka utrymmen i fastigheten bör åtgärdas i första hand? Här kan 

stråkstrategin vara ett lämpligt arbetssätt. Tänk efter vilka sträckor 

i lokalen som mest nyttjas av brukarna. I en skola kanske det 

handlar om en etapp som sträcker sig från huvudentrén (punkt 

A) till ett visst klassrum (punkt B). Vilka hinder finns längs denna 

sträcka? Prioritera dessa. 


Utdrag ur inventeringsformulär 

från 

Handikappombudsmannen. 

1. Undersök i vilken mån lokalerna är tillgängliga utifrån listan på 

enkelt åtgärdade hinder. 

2. Kontrollera om det finns möjligheter att effektivisera tillgänglighetsåtgärderna, 

till exempel genom att utföra dem i samband 

med löpande underhåll, så kallade passa-på-åtgärder. 

3. Justera åtgärdslistan med avseende på så kallade systemhinder 

(se steg 7), det vill säga brister i själva byggnadsutformningen i 

förhållande till den verksamhet som bedrivs i lokalen. 



När lokalernas användbarhet har analyserats kan de kortsiktiga 

målen (se steg 3) justeras och fastställas. De kortsiktiga målen bör i 

första hand ange i vilken ordning lokalerna ska göras användbara. 

Exempel: ”År XX ska samtliga lokaler inom områdena XX vara 

användbara.” 

Olika typer av hinder 

Här redogörs för olika typer av hinder som kan vara bra att notera 

under inventeringen. Detta är viktigt för det kommande arbetet 

eftersom typen av hinder avgör åtgärdens omfattning och karaktär. 

En förutsättning för arbetet är att det finns ritningar tillgängliga, 

med fördel digitalt. 

■ Detaljhinder 

Hinder i inomhusmiljön utgörs oftast av så kallade detaljhinder. 

Det kan handla om höga trösklar, ojämn ytbeläggning, smala dörröppningar 

eller avsaknad av handräcken vid ramper och trappor. 

Andra exempel är bristande vägledning (svårbegriplig eller obefintlig 

skyltning) eller avsaknad av bra belysning. Tips på möjliga 

lösningar för detaljhinder finns bland annat i skriften ”Bygg ikapp 

handikapp” samt i rapporter från Boverket (se Litteratur och 

webbsidor). 

■ Kritiska hinder 

I lokalerna finns också hinder som inte bara gör det svårt utan 

omöjligt för en funktionshindrad att förflytta sig. Hinder som 

omöjliggör förflyttning kallar vi här kritiska hinder. För en rullstolsburen 

kan det till exempel handla om att en trappa saknar 

ramp. 

■ Tillfälliga hinder 

Tillfälliga hinder handlar ofta om brister i drift och underhåll. 

Finns det riktlinjer för hur byggarbeten spärras av på lämpligt sätt? 

Är personalen som arbetar i lokalen utbildad för att förstå brister na 

och kunna åtgärda dem under den normala driften? Inven teringen 

kan göras genom en granskning av ordningsföreskrifter och regelverk, 

genom en översyn av kommunens/ organisationens policy 

och resurser i drift- och underhållsfrågor eller i form av enkäter/ 

intervjuer. Inventeringen bör ske i samråd med de hyresgäster som 

verkar i lokalerna. 

■ Systemhinder 

Ibland förekommer brister i själva byggnadsutformningen i 


för hållande till den verksamhet som bedrivs i lokalen. Exempel på 

sådana hinder kan vara långa avstånd, stora nivåskillnader eller 

väggar som inte går att riva. 

De hinder som noterats redovisas lämpligen stråkvis eller lokalvis. 

För varje lokal upprättas en beskrivning som dels redovisar hur 

många hinder av olika typer som finns i lokalen, dels vilka grupper 

som berörs av varje hinder. Sammanställningen analyseras och justeras 

sedan med avseende på hur stort hindret är, alternativa stråk 

och färdvägar, enstaka hinder och/eller hinder i samverkan samt 

kvalitetskonflikter. 

■ Alternativa stråk 

I lokaler där det finns alternativa stråk för brukarna att ta sig fram 

på, bör man analysera användbarheten för det alternativ som är 

förmånligast med hänsyn till den aktuella förmågan. Av två stråk 

i t ex en skola kanske det ena är mer lättframkomligt än det andra 

eller har färre hinder som måste åtgärdas. Funktionsduglig heten 

men även kostnaderna bör styra vilket stråk man väljer att prioritera. 

■ Enstaka hinder/Hinder i samverkan 

Ibland kan flera hinder i samverkan utgöra ett definitivt hinder. 

Till exempel kan flera på varandra följande lutningar vara ett hin - 

der för en rullstolsburen även om varje enskild lutning är möjlig 

att övervinna. Likaså kan en lång sträcka av ojämn beläggning vara 

ett definitivt hinder trots att en kortare sträcka inte är det. 

■ Kvalitetskonflikter 

Hjälpmedel för en typ av funktionshinder kan vara ett hinder för 

en annan typ. Hur gör man när funktionshinder ”krockar”? Det 

finns lösningar. Ett exempel är höga kanter vilka innebär ett hinder 

för rullstolsburna men underlättar orienteringen för personer med 

nedsatt syn. Genom att fasa av kanten på en sträcka, blir det möjligt 

för rullstolsburna att passera. 

Steg 8 – Åtgärdsanalys och åtgärds program 

Medan de kortsiktiga målen visar vilka lokaler som först bör göras 

användbara, klargör åtgärds programmet i vilken ordning dessa 

ska åtgärdas. Val av åtgärder kan till exempel göras enligt effektivitetsprincipen, 

det vill säga maximal nytta per åtgärdskrona. 

För att kunna tillämpa denna princip måste både kostnaderna och 

nyttan uppskattas. 


Bedömningen av lokalernas nytta kan exempelvis göras utifrån 

besöksfrekvensen. Vilka lokaler har flest besökare? När man sedan 

har identifierat den mest effektiva åtgärden för varje hinder 

längs de olika stråken i lokalen, kan den totala kostnaden för alla 

åtgärder beräknas. För åtgärder som inte är knutna till den fysiska 

miljön görs separata kostnadsbedömningar. Man bör också göra en 

åtskillnad med avseende på lösningens tidsaspekt, dvs om den är 

kortsiktig eller långsiktig. 

Även andra faktorer än besöksfrekvensen kan utgöra skäl för prioritering 

av en åtgärd. Man kan till exempel sträva efter att genom 

ökad användbarhet öka antalet besökare i en lokal med låg besöksfrekvens. 

Ett annat skäl kan vara att värna om demokratin. Till 

exempel bör statliga myndig heters lokaler vara fullt tillgängliga för 

såväl besökare som för de som arbetar där. 

De åtgärder man bestämmer sig för måste givetvis vara acceptabla 

ur estetisk synpunkt. En vacker stentrappa till ett vanligt hus bör 

inte få förstöras av en oestetisk lättmetallramp. Material och metod 

för anpassning bör väljas med hänsyn. Detta gäller inte minst i fall 

med byggnadsminnesmärkta fastigheter. 

Följande förenklade arbetssätt kan tillgodose effektivitetsprincipen: 

1. Gör en grov rangordning av de primära lokalerna med hänsyn 

till de kriterier som fungerar som utgångspunkt, exempelvis antalet 

besökare eller de demokratiska aspekterna. 

2. De kostnadsberäkningar man tidigare fått fram måste nu vägas 

mot listan på de objekt man har valt ut. 

3. Beräkna hur många av de primära lokalerna som kan åtgärdas 

inom tillgänglig kostnadsram. ”Matcha” inventeringslistan för 

lokaler med listan på antal besökare. 

4. Bedöm om lokaler som inte ligger högst på prioriteringslistan 

när det gäller besöksantal och som har höga åtgärdskostnader, 

av någon anledning bör åtgärdas efter lokaler som ligger längre 

ner på listan och som har låga åtgärdskostnader. 

5. Samordna åtgärderna med underhållsplanen, om så är möjligt. 

Om fastigheten ska genomgå en renovering inom rimlig tid 

(2–3 år) kan det vara lämpligt att vänta med tillgänglighetsåtgärderna 

och utföra dem som så kallade passa-på-åtgärder. 

Antalet lokaler som kan åtgärdas inom programperioden kan 

sedan bestämmas med hänsyn till de resurser som finns till tillgänglighetsplanens 

förfogande. 


Åtgärdsetapper 

När man har rangordnat de lokaler och hinder som ska åtgärdas, 

är det dags att upprätta ett förslag till åt gärdsprogram. I åtgärdsprogrammet 

kan varje etapp detaljprojekteras, kostnadsberäknas 

och tidsbestämmas. I detta skede kan också en preliminär tidsplan 

för genomföran det av hela tillgänglighetsplanen upprättas. Åtgärdsplanen 

kan innehålla punkter som: 

• År 1–3 ska lokalerna X åtgärdas. 

• År 3–5 ska lokalerna Y åtgärdas. 

• Under hela planperioden görs ”passa-på-åtgärder”, vilket innebär 

att man åtgärdar enklare hinder i samband med löpande 

underhåll. På så sätt kan kostnaderna begränsas. 

• Alla enkelt avhjälpta hinder inom de prioriterade lokalerna ska 

elimineras före utgången av år X. 

Steg 9 – Kontroll och revidering 

När åtgärdsprogrammet är upprättat kan det stämmas av mot de 

kortsiktiga respektive långsiktiga mål som man tidigare har formulerat. 

Här följer några frågeställningar: 

• Leder de planerade åtgärderna i varje etapp mot de programmål 

som formulerats? 

• Vilka blir följderna om förutsättningarna för arbetet förändras? 

• Vad blir följden om någon del av programmet inte genomförs? 

• Hur kan man säkerställa att strategiskt viktiga åtgärder genomförs? 

• Hur bör samordningen mellan aktörerna gå till för att åtgärderna 

i olika beroende delsystem ska ske samtidigt? 

• Vad gör vi om verksamheten ändras? 

Vid kontrollen bör man ännu en gång analysera om föreslagna 

åtgärder innebär konflikter av något slag. Innebär till exempel en 

föreslagen åtgärd förbättring för vissa grupper av funktionshindrade 

men en försämring för andra? Kontrollen bör också omfatta 

en konsekvensanalys av tillgängligheten utifrån bygg handlingar 

för lokaler som ska byggas under planperioden. 

Kontrollera också om någon grupp av funktionshindrade har 

försummats i planeringsarbetet. (Se Funktionshinder – en checklista) 

Förutsättningarna för att klara olika hinder i den fysiska 

miljön varierar mellan olika funktionsnedsättningar och individer. 

Till exempel har många funktionshindrade flera handikapp. 

I plane ringssammanhang är det dock nödvändigt att göra vissa 

förenklingar. 


Steg 10 – Uppföljning och sammanställning av tillgänglighetsplan 

För att säkerställa att planen genomförs enligt det beslutade åtgärdsprogrammet 

kan följande punkter användas: 

• Organisation för genomförandet 

• Rutiner för att beslutade åtgärder genomförs i rätt ordning och 

av rätt aktör 

• Rutiner för projektgruppens möten 

• Rutiner för hur åtgärdsprogrammet revideras efter tillgänglighetsplanens 

slut 

• Rutiner för granskning av framtida planer 

Tillgänglighetsplanen bör också innehålla ett kapitel där man 

red o visar vilka hinder som återstår att åtgärda och hur arbetet bör 

fortsätta efter att de föreslagna åtgärderna har genomförts. Dessutom 

bör det ingå ett program för uppföljning, i första hand kopplat 

till de olika åtgärdsetapperna. Är åtgärderna korrekt genomförda? 

Hur fungerar de i praktiken? Uppföljning bör också ske efter planperiodens 

utgång. Uppnådde vi de fastställda målen? Vad bör vi 

tänka på inför nästa gång? 

När åtgärdsprogrammet är klart och man har tagit fram ett förslag 

till tillgänglighetsplan bör ett slutligt samråd ske med direkt (t ex 

brukare, fastighetsägare) och indirekt (t ex anhöriga till funktionshindrade) 

berörda för att informera och inhämta synpunkter. 

Steg 11 – Implementering i förvaltningen 

Slutligen är det dags att implementera åtgärdsprogrammet och 

tillgänglighetsplanen i förvaltningen. Arbetet med att skapa tillgänglighet 

kan i inledningsskedet drivas som ett projekt men bör 

på lång sikt vara en naturlig del i det löpande arbetet. Det är därför 

viktigt att organisationens medarbetare får kännedom om den 

policy samt de mål och strategier som har fastställts. Det löpande 

arbetet bör för övrigt kontinuerligt stämmas av med organisationens 

policy och långsiktiga målsättningar när det gäller tillgänglighet. 


6. Tillgänglighetsplanens innehåll – 

en checklista 

1. Bakgrund – organisationens policy och vision 

2. Organisationen som tagit fram tillgänglighetsplanen samt organisationen 

vid planens genomförande 

3. Måldokument med långsiktiga och kortsiktiga mål 

4. Vilka lokaler man avser att åtgärda 

5. Vilka åtgärder som organisationen beslutat genomföra 

6. När åtgärderna ska genomföras och vem som har ansvaret för 

att de genomförs 

7. Hur mycket åtgärderna bedöms kosta och vem som står för 

kostnaderna 

8. Bedömning av måluppfyllelse 

9. Hur uppföljningen av tillgänglighetsplanen och dess effekter ska 

gå till 

10. Hur implementeringen i förvaltningen ska gå till 

11. Vad som återstår att göra för att nå de långsiktiga målen 

12. Redogörelse för samrådsprocessen och genomförda samråd 

13. Redogörelse för eventuella utbildningsinsatser 

14. Inventeringen av hinder bifogad i en bilaga 

6. Checklista 45

Löpande förvaltning 

Beslutsfattare 

Förvaltare 

Projektledare 

Funktionshindrade, 

handikappråd 

Brukare, 

hyresgäst 

Allmänhet 

Kapitelhänvisning 

Projektstart 

7. Processchema 

Detta är ett generellt schema och ambitionen är inte att det ska 

passa alla organisationer i detalj. Respektive organisation får 

be arbeta och använda sig av de delar som bäst passar in. Processschemat 

ska i första hand ses som en grafisk presentation av 

arbetsmetoden som presenteras i kap 6. Viktigt att tänka på är att 

om tillgänglighetsfrågan lyfts ur en linjeorganisation, som ett projekt, 

är det av stor betydelse att det finns en strategi för att implementera/lyfta 

tillbaka frågan till linjeorganisationen så att till gänglighetsinsatserna 

inte begränsas till en punktinsats. Avgörande för 

arbetet med tillgänglighet är att det finns riktade resurser och ett 

stöd från en hög ledningsnivå. 

Tillgänglighetsprojektets organisationsfas 

Policy, mål, 

strategier 


Kommunikationsplan, 

utbildning 

Beslut Beslut Utbildning 

Samråd 

Organisera 

och planera 

arbetet 

Operativt 

arbete 

Skapa vision 

och mål 

Utbildning 

Identifiera 

kunskaps- & 

info-behov 

Samråd Samråd Samråd 

Samråd Samråd Utbildning 

Se steg 1 

Kartläggning 

av lokaler 

Operativt 

arbete 

Kartlägga och 

analysera 

hinder 

Operativt 

arbete 

Operativt 

arbete 

Finansiering 

Information 

& beslut 

Åtgärdsprogram 

Information 

Samråd Beslut 

Kost.beräkna 

prioritera & 

tidsbestämma 

Prioritera & 

tidsbestämma 

Samråd Samråd 

Samråd 

Information Information 

Se steg 

2 & 3 

Se steg 

4 & 5 

Se steg 

6 & 7 

Operativt 

arbete 

Se steg 8

Flera delprojekt 

Genomförande 

Operativt 

arbete 

Övervaka 

och styra 

ombyggnad 

Operativt 

arbete 

Processchemat delas upp i följande etapper: 

1. De övergripande frågeställningarna beträffande projektstart, 

policy, mål och strategier samt därtill hörande utbildning och 

kommunikation kan betraktas som ett inledande till gänglighetsprojekt 

vilket inte har så mycket med den fortlöpande förvaltningen 

att göra. Vidare fastställs hur den övergripande processen 

beträffande det fortsatta till gänglighets arbetet ska utformas 

och styras. En god idé kan då vara att bryta ner policy, mål 

och strategier till konkreta riktlinjer och rutiner som sedan kan 

samman ställas i en manual eller liknande. En orga nisation tillsätts 

och bemannas initialt för att sköta det fortsatta tillgänglighetsarbetet. 

2. Organisationens första uppgift är att genomföra en inventering 

vilken kan ha ambitionen att vara fullständig men det går 

även att tänka sig en något lägre ambitions nivå för att snabbare 

kunna komma igång med själva arbetet. 

Prioriteringar görs med någon av ut- 

Utvärdering 

Beslut 

Samråd 

Analys result 

& arb.proc 

föreslå forts 

Samråd 

Samråd 

Information Information 

Se steg 

9 & 10 

gångspunkterna kost nads bedömningar 

och under hållsplanering, och sedan skapas 

ett åtgärdsprogram samt tas beslut 

om finansiering. 

3. Nu kan de olika delprojekten påbörjas, 

varje delprojekt omfattar åtgärder 

för ett visst förvaltningsobjekt (byggnad, 

förvaltnings enhet eller liknande) och 

gäller endast de kortsiktiga mål som är 

definierade för detta projekt. En viktig 

fas är utvärderingen för att skapa en 

kunskapsåterföring. 

En diskussion kring tidsaspekterna 

De långsiktiga målen hanteras i den fortlöpandeförvaltnings-/tillgänglighetsprocessen 

och prioriteringar mellan olika 

tillgäng lighetsåtgärder görs kontinuerligt. 

Förvaltningen påverkas ständigt av 

förändringar i form av tillkommande 

objekt, felaktigheter som kommer till 

förvaltarens kännedom, förändringar 

genomförda av hyresgästen, erfarenhetsåterföring 

från genomförda tillgänglig- 

7. Processchema 47

hetsprojekt etc. Detta kan självfallet påverka gjorda prioriteringar 

och leda till ompriori teringar. Från början långsiktiga mål blir med 

tiden kortsiktiga och kan hanteras enligt processchemat. På detta 

sätt kan man strukturera och skilja mellan organisationens löpande 

arbete med tillgänglighetsfrågor och det mer projektinriktade 

arbetet med olika förvaltningsobjekt. 


8. Lagar i korthet 

År 1966 tillkom i byggnadsstadgan krav på att allmänna lokaler i 

skälig omfattning skulle utformas så att de blev tillgängliga för och 

kunde nyttjas av personer med nedsatt rörelseförmåga. Paragrafen 

omfattade endast nybyggnad, dock ingick trapphus och entréer 

i bostadshus. Det ansågs däremot orealistiskt att försöka utrusta 

alla lägenheter utifrån de rörelsehindrades behov. Vidare måste en 

avvägning med hänsyn till kostnaderna för åtgärderna och ändamålet 

med byggnaden göras vid bestämning av vilka åtgärder som 

skulle vidtas. 

I de tillämpningsbestämmelser som Statens Planverk 1970 gav ut 

i en särskild skrift med benämningen ”Handikappbyggnormer” 

påpekades att det var önskvärt att även andra byggnader och 

lokaler, till exempel arbetslokaler, utformades med beaktande av 

bestämmelserna. 

Den 1 juli 1972 utvidgades lagen till att även gälla arbetslokaler. 

I lagtexten gjordes nu ett tillägg om att kraven även skulle omfatta 

personer med nedsatt orienteringsförmåga. 

År 1977 kom kravet på hiss i bostadshus med tre våningar. Kort 

därefter skulle detta även omfatta tvåplans bostadshus. Det fanns 

dock inga krav på hiss upp till vindsplanet om den övre lägenheten 

var etagelägenhet. Samma år infördes också krav på att de 

delar av en byggnad som berördes vid ombyggnad av denna skulle 

uppfylla skäliga anspråk på handikappanpassning. 

Plan och bygglagen 

Den 1 juli 1987 ersattes byggnadslagen och byggnadsstadgan av 

plan- och bygglagen, PBL. 

Några av de övergripande politiska syftena bakom ändringen var 

en strävan efter att minska statens kontroll och att förenkla byggprocessen. 

Förenkling skulle främst åstadkommas genom mindre 

detaljrika normer och en reducering av kommunernas skyldighet 

att granska alla bygglovsansökningar. Den enskilde byggherrens 

ansvar för att uppfylla lagens krav förtydligades. 

Sedan 1995 ligger det fulla ansvaret för att lagar och bestämmelser 

efterlevs på byggherren. Byggnadsnämnden har ett renodlat 

tillsynsansvar, och den tidigare uppgiften att i samband med 

bygglovsansökan kontrollera byggnadens tekniska egenskaper till 

exempel beträffande tillgänglighet, har flyttats i processen. 

8. Lagar i korthet 49

Byggherren ska alltså föreslå tekniska lösningar för att tillgodose 

funktionskraven, vilket ger ett visst utrymme för tolkningar, 

samtidigt som denne ansvarar för kontrollen av att byggnaden 

upp fyller gällande lagar och föreskrifter. Kommunen ska dock 

godkänna kontrollplanen. 

I juli 2001 infördes krav på att enkelt avhjälpta hinder i lokaler dit 

allmänheten äger tillträde och på allmänna platser ska undanröjas i 

den utsträckning som framgår av Boverkets föreskrifter. Förslag till 

tillämpning av regler har utarbetats av Boverket och presenterats 

inom regeringsuppdrag M 2000/27501/Hs. Arbetet med tillämpningsföreskrifter 

fortskrider, om än försenat, och förväntas vara 

klart under 2003. 

Boverkets ändringsråd (BÄR) 

Varsamhet vid ändring av byggnad är ett begrepp som införts i 

PBL. Här finns regler om vilka hänsyn som måste tas vid varsam 

ombyggnad. Kravet är uttryckt som en hänsynsregel eller en utgångspunkt 

som ska gälla vid ändringar i samband med om- och 

tillbyggnader av hus. Innebörden av lagen är att ändringarna ska 

göras med hänsyn till byggnadens karaktär. Bland annat föreskrivs 

att byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, konstnärliga och 

miljömässiga värden ska tas tillvara. 

Boverkets Byggregler 

Boverkets Byggregler BFS (1993:57) med ändring till och med 

BFS (2002:19) innehåller föreskrifter och allmänna råd för vissa 

av bestämmelserna i bland annat BVL, Lag (1994: 847) om tekniska 

egenskapskrav på byggnadsverk m.m. och BVF, Förordning 

(1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. 

De allmänna råden innehåller generella rekommendationer om 

tillämpningar och anger hur man kan eller bör handla för att uppfylla 

föreskrifterna. Det står dock den enskilde fritt att välja andra 

lösningar och metoder, om dessa uppfyller föreskrifterna. 

Kulturminneslagen 

Enligt lagen om kulturminnen, som kom 1988, är det en nationell 

angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för 

detta delas av alla och gäller såväl enskilda personer som stat och 

kommun. 

Bestämmelser till skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse 


finns i första hand i kulturminneslagen. Enligt kapitel 3 i kulturminneslagen 

får länsstyrelsen förklara en byggnad för byggnadsminne 

om den är synnerligen märklig genom sitt kultur historiska 

värde eller om den ingår i ett kulturhistoriskt synner ligen märkligt 

bebyggelseområde. I samband med en byggnads minnesförklaring 

ska länsstyrelsen besluta om särskilda skyddsbestämmelser som 

bland annat anger hur byggnaden ska vårdas och underhållas. Om 

en byggnad kan komma i fråga som byggnadsminne får länsstyrelsen 

förordna om anmälningsplikt innan byggnaden rivs eller ändras 

på ett sätt som väsentligt minskar dess kulturhistoriska värde. 

Det finns alltså olika regelsystem till skydd för kulturhistoriskt 

värdefull bebyggelse. Med hänvisning till det folkliga intresset 

för byggnadsvård gjorde regeringen 1998 i en proposition bedömningen 

att det är angeläget att hitta former, som utan att vara 

administrativt betungande eller innebära alltför stora ingrepp i 

äganderätten, kan förbättra skyddet för den kulturhistoriskt värdefulla 

bebyggelsen. 

8. Lagar i korthet 51

9. Förslag på litteratur och webbsidor 

Allmänna handböcker 

Bygg ikapp handikapp. Elisabet Svensson, Svensk Byggtjänst 2001. 

En handbok och uppslagsbok avsedd att användas som ett komplement 

till Boverkets byggregler. Kommentarer ges till de delar 

av byggreglerna som är av särskilt intresse för personer med funktionsnedsättningar. 

Boken vänder sig till planerare och projektörer 

som önskar en fördjupad kunskap om olika handi kapp gruppers 

behov. Till boken hör också en lathund, Lathund för sakkunnighetskontroll, 

Komplement till Bygg ikapp handikapp, som kan vara till hjälp 

vid kontroll av att gällande lagar och föreskrifter avseende tillgänglighet 

är uppfyllda. 

Tillgänglighet i planerings- och byggprocessen. Det blir aldrig 

tillgängligt av en slump, men ofta otillgängligt av små misstag! 

Hjälpmedelsinstitutet, 1999. En bok för alla i kommunen som är 

involverade i planering och byggande och som gör tolkningar av 

byggreglerna; politiker och tjänstemän, byggherrar, kvalitetsansvariga, 

sakkunniga, projek törer, kommunala handikappråd. www. 

hi.se. 

Tillgänglig stad. Svenska Kommunförbundet 2003. En idéskrift om 

mål, strategier och arbetssätt när kommunen upprättar en tillgänglighetsplan 

för trafiknät. www.svekom.se. 

Mångfald berikar – plattform för Bygg klokt. Beskriver en gemensam 

plattform för utformning av strategi i arbetet med tillgänglighet 

och användbarhet. www.byggklokt.nu. 

Bygg för alla, Karin Månsson, Svensk Byggtjänst, 1999 (finns även 

som talbok). Studiematerial om hur man gemensamt kan göra den 

byggda miljön tillgänglig och användbar för funktionshindrade. 

www.byggklokt.nu. 

Tillgänglighet inom fritid – idrott – kultur. Hugo Blom, Svenska 

Kommunförbundet, 2003. 

Inventeringsmallar 

Formulär för inventering av tillgänglighet i fysisk miljö. Hjälpmedelsinstitutet, 

2001. Kan användas vid kartläggning av en byggnad 

som görs i syfte att ta fram åtgärdsprogram. Formuläret kan 

också användas som underlag för egna inventeringsformulär, som 

till exempel sak kunniga arkitekter eller tillgänglig hetskonsulter 

vill ta fram. Kan hämtas på www.hi.se. 


Handikappombudsmannen, HO, har utarbetat en generell inventeringsmall, 

som ska användas av statliga myndigheter. 

Tillgänglighet i kulturhistoriskt värdefulla byggnader 

Varsam tillgänglighet vid ändring av byggnader och byggd miljö 

(text på svenska och engelska), Elena Siré, Svensk Byggtjänst, 2001. Idébok 

som med konkreta exempel visar att varsamhet med historiska 

bygg nads värden kan förenas med tillgänglighet och användbarhet 

för personer med funktionshinder. Principiella frågeställningar och 

synsätt tas upp med avsikt att ge underlag för diskussion, främst 

när det gäller process- och samverkansfrågor. 

Design för alla. Om tillgänglighet vid renovering av kulturhistoriskt 

intressanta byggnader, Nordiska Handikappolitiska rådet, 1999. 

Presenterar goda exempel på tillgänglighetsarbete i kulturbyggnader 

runtom i Norden. 

Övriga böcker 

Nordiska Handikappolitiska rådet ger ut exempelfyllda inspirationsböcker 

en gång per år inom olika teman. Exempel är Tillgänglighet 

för alla till högre utbildning (1999) och Öppet för alla. 12 

museer i Norden (2002). 

Rapporter, propositioner och utredningar 

Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för 

handi kappolitiken, Regeringsproposition (1999/2000:79) 

Tillgänglighet till offentliga lokaler och på allmänna platser, Regeringsproposition 

(2000/2001:48) 

Delaktighet för alla, Regeringsuppdrag (M2000/2750/Hs), Boverket 

2001. Om tillgänglighet i den publika miljön, insyn och samråd 

samt lokala åtgärdsprogram för tillgänglighet. 

Tillgängligheten i den offentliga miljön, Boverket Rapport 1996:8. 

Konsekvensanalys av Plan- och byggutredningens förslag vad 

gäller insatser för att förbättra tillgängligheten i befintliga lokaler 

och på allmänna platser. 

Handikappombudsmannen rapporterar årligen till regeringen. De 

två senaste rapporterna är Tänk tillgängligt (2002) och Tillgänglighet 

för alla (2001). Finns på www.ho.se. 

Lagar och föreskrifter 

Plan- och bygglagen (SFS 1987:10) 

Boverkets föreskrifter och allmänna råd (BFS 1998:38) 

9. Litteratur och webbsidor 53

Boverkets allmänna råd om ändring av byggnad (BÄR 1999:1) 

Lag om kulturminnen m.m (SFS 1988:950) 

Miljöbalken (SFS 1998:808) 

Lagar och föreskrifter finns exempelvis på www.regeringen.se, 

www.riksdagen.se och www.boverket.se. 

Webbsidor 

www.boverket.se Boverket är nationell myndighet för samhällsplanering, 

byggande och boende. På hemsidan finns bland annat 

föreskrifter och byggråd. Nätbokhandel. 

www.byggklokt.nu Bygg klokt ägnar sig åt tillgänglighet och 

användbarhet i byggd miljö och är ett samarbete mellan flera handikapporganisationer. 

Gruppen har bland annat tagit fram handböcker 

och erbjuder konsulthjälp för inventering/åtgärder. 

www.byggtjanst.se Svensk Byggtjänst är en informations- och 

mötesplats för bygg- och fastighetssektorn. Via hemsidan nås 

bland annat en välsorterad bokhandel. 

www.hi.se Hjälpmedelsinstitutet verkar för ökad tillgänglighet för 

funktionshindrade genom att stimulera forskning, prova ut nya 

hjälpmedel, informera och utbilda. Information, litteraturtips och 

länkar om arbete med tillgänglighet i byggd miljö. 

www.ho.se Handikappombudsmannen, HO, är en statlig myndighet 

som bevakar rättigheter och intressen för funktionshindrade. 

Vid HO finns även ett tillgänglighetscenter, som driver på arbetet 

för ökad tillgänglighet i samhället. På hemsidan hittar man bland 

annat HO:s årliga rapporter till regeringen samt FN:s standardregler. 

www.nsh.se Nordiska Handikappolitiska Rådet är en del av Nordiska 

ministerrådet. I uppdraget ingår att främja nordiskt samarbete 

i handi kappfrågor. Delar ut årligt nordiskt tillgänglighetspris till 

goda exempel inom olika samhällssektorer. Ger ut böcker med 

exempel på lyckade satsningar på tillgänglighet. 

www.hso.se Handikappförbundens samarbetsorgan är en paraplyorganisation 

som består av en rad handikappförbund. Uppdraget 

är att vara handikapprörelsens enade röst mot regering, riksdag 

och centrala myndigheter. Idag är 37 av landets handikappförbund 

medlemmar i samarbetsorganet. 


Tillgänglig 

lokal 

Trots att det i över 25 år funnits krav på att bygga tillgängligt för 

personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga får Handikappombudsmannen 

varje år in många anmälningar om byggnader 

och miljöer som utestänger människor med funktionshinder. 

I denna skrift visas hur en fastighetsorganisation steg för steg kan 

gå tillväga för att inventera och åtgärda enklare hinder i fastighetsbeståndet. 

Modellen kan också användas som en systematisk arbetsmetod 

för tillgänglighet i stort. Varje organisation kan anpassa 

innehållet i modellen till de egna förutsättningarna, skriften kan då 

fungera som en inspirationskälla. Skriften ger även exempel på hur 

stat, kommuner och landsting har arbetat och berör några av de 

olika utmaningar som finns i det praktiska arbetet. 

Fler exemplar av denna skrift kan beställas på tfn 020-31 32 30 

eller fax 020-31 32 40. U.F.O.S alla skrifter hittar du också på 

www.offentligafastigheter.se. 

Utveckling av fastighetsföretagande i offentlig sektor (U.F.O.S.) 

ISBN: 91-7289-175-0 

U.F.O.S är: Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Statens fastighetsverk, Fortifika tionsverket, 

Akademiska Hus AB, Specialfastigheter i Sverige samt Svenska Kyrkans Församlingsförbund.

Tillgänglig lokal - Webbutik

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?