Ladda ner hela tidningen - 100 procent Östersund

More documents

Recommendations

Info

20 EXTRA LÄSNING YOGA KARINA FREIJ Karina Freij är yogalärare i Östersund. Hon har själv utövat yoga i femton år och varit lärare på heltid i sex år. Fokusering ger stillsamt sinne Jag vill kunna stänga av tankarna. Det är en önskan som jag ofta möter hos människor jag träffar. Många upplever de ständigt malande tankarna som tröttande och störande. Kan vi stänga av tankarna? Nej, det går inte riktigt. Enligt yoga har vi en oavbruten tankeaktivitet, utom i djup drömlös sömn. Men det är en stor skillnad om vi kan bestämma vad tankarna ska arbeta med, om vi kan rikta tankarna, eller om tankarna far runt som de vill. Själva definitionen av yoga är att kunna rikta alla sinnets aktiviteter till en sak. Kan vi göra det upplevs det som väldigt stillsamt i sinnet. MÅNGA SOM BÖRJAR med yoga tycker att det är lite svårt att koordinera rörelsen och andningen i början och kan längta efter att koordinationen ska gå automatiskt. Men vad gör tanken då? Alla redskap i yoga, de fysiska övningar, andningsövningarna och meditationen, alla är de knep för att hålla oss fokuserade. För att vi ska kunna hålla tanken vid det vi gör behöver övningarna vara lite lagom svåra. DEN HÄR MEDVETNA närvaron kan vi träna i vardagen också, det är ju där vi verkligen har nytta av den. Det kan handla om att ta sig tid att njuta av en promenad, att känna efter hur det känns att gå, känna efter hur det luktar, att verkligen titta på omgivningarna istället för att tänka på annat. Det kan också handla om att tillåta sig att fokusera helt på den person vi pratar i telefon med och inte försöka göra något annat samtidigt. HÄROMDAGEN var vi ute på en lång skogspromenad med hela familjen. Hade det varit bara jag skulle jag nog ha börjat fundera på vad vi ska göra på semestern, hur kursschemat ska se ut till hösten, eller vad vi skulle äta till middag. Nu fick vi istället beundra varje anspråkslös skogsblomma, detaljstudera alla mossor och lavar, titta på varje myrstack och leta djurspillning får att kunna leka ”gissa bajset”. Barn och hundar är till fantastisk hjälp för den där närvaron! Fråga om yoga. Har du någon fråga om yoga som du skulle vilja ställa till Karina? Mejla: yoga@100procentostersund.se Eller skriv till: ”Yogafråga”, 100 procent Östersund. Karlslundsvägen 1, 831 42 Östersund Ett smakprov ur Johan Hemmingssons roman – utspelad i Östersundsmiljö: Lova satte sig upp i sängen och drog efter andan. Sängkläderna låg som en fuktig kokong runt henne sedan hon vridit sig av och an i ångest och kallsvetten låg klibbig över hela hennes kropp. Hon hade drömt om det igen. I drömmens värld hade hon förfl yttats bakåt i tiden och de obehagliga bilderna hade än en gång spelats upp för henne. En hinna av is hade lagt sig längs ryggraden och armarna darrade när hon krampaktigt höll i täcket. Hon stirrade ut i mörkret, försökte fästa blicken på något och inse att det bara varit en dröm, hon befann sig här och nu. Men maran ville inte släppa sitt grepp. Drömbilderna var lika påtagliga nu som de varit innan hon vaknat. Hon sneglade mot digitaluret på sängbordet. 04:13. Strupen var het och munnen torr och varje gång hon svalde var det som om ett knivblad skar i halsen. Men hon vågade inte gå ut till köket för att dricka vatten. På vägen dit skulle hon passera genom sovrummet, och där fanns alldeles för många dunkla skrymslen och vrår och hennes paranoia skulle kunna lura ut vad som helst ur skuggorna. I köket skulle hon inte ha ryggen fri, vem som helst skulle kunna smyga sig på henne när hon stod vid kranen. När hon lade sig ned igen kände hon den iskalla svetten mot ryggen. Både tröjan och lakanet var genomvåta. Vid sängens fotända låg en fi lt. Hon sträckte ut armen och snappade åt sig den, sedan krängde hon av sig tröjan och kastade iväg den. Hon satte sig med kuddarna som ryggstöd och virade in sig i fi lten. Hon hade varit lagom lullig när hon lagt sig på kvällen, men vinet hade inte fått henne tillräckligt djupt ner i sömnens rike för att hålla undan mardrömmarna. Nu skulle det inte bli någon mer sömn i natt. Hon stirrade skräckslaget mot sovrumsdörren. Halv åtta var det tillräckligt ljust i lägenheten för att hon skulle våga sig upp. Hon hade dåsat till då och då, men hela tiden vaknat av att hon frös. Det värkte i hela kroppen när hon tog sig ut till badrummet på stela ben. Medan det heta vattnet forsade ned i karet gick hon ut i köket, drack ett stort glas vatten och tittade ut genom fönstret. Det skulle bli en vacker höstdag. Där ute. Lova gick tillbaka till badrummet och kröp ned i vattnet så långt att bara ansiktet stack upp. Hon kände för att doppa hela ansiktet, men hon vågade inte slita blicken från dörren. Hela tiden lyssnade hon spänt efter ljud, men allt hon hörde var sina egna hjärtslag. ”Varför jobbar inte Laila på lördagar”, sa hon med sprucken röst upp mot taket och ekot studsade tillbaka på henne. Varför fi ck hon bara träffa psykologen på onsdagar när hon var uppspelt efter jobbet och på bra humör? Varför hade hon inte en psykolog som jobbade nattetid när ångesten och mardrömmarna kom krypande Hon ville avreagera sin besvikelse, grep efter vad som helst, men det fl uffi ga badskummet ville inte fastna i hennes hand utan slets i stycken av hennes hårdhänthet och yrde runt i luften innan det landade på tryggare avstånd. Lova suckade och sjönk djupare ned i vattnet. När både fi ngrar och tår blivit till russin reste hon sig upp och svepte in sig i badrocken, värmde blåbärsoppa och kurade ihop sig framför tv:n. Hon drog fi lten över benen, försökte värma sig, men den isande kylan från nattens mörkaste timmar ville inte ge med sig. Hon zappade mellan kanalerna, tittade på Emil i Lönneberga i några minuter för att sedan byta till Filmkrönikans avsnitt från i måndags. Men varken barnprogram eller repriser kunde driva oron ur kroppen. Hon darrade, kände obehaget ligga som ett moln omkring sig och försökte dricka lite soppa för att få upp värmen på insidan. Hon förde koppen till munnen med en darrande hand och ryckte till så häftigt när telefonen ringde att hon spillde soppa utanför munnen. Hon svor över hettan och
”Tanken var aldrig att det skulle bli en skräckroman” Nyligen kom din bok ”Universums gåva” ut ut på ett internetförlag. Är den en gåva till mänskligheten? – Ha ha! Nej, inte alls. Titeln är tagen från den scen i boken, där berättelsen får en liten tvist och historien mörknar. En födelsedagspresent, som blir ruskigt fel. I baksidestexten står det att ”Huvudpersonen Lova tvingas ta ställning till frågan mänskligheten ställt sig i alla tider: Lever vi bara en gång?” Hur viktig är den frågan för dig? – Varken eller, egentligen. Men frågan är riktigt kittlande att filosofera kring, och en femtedel av Sveriges befolkning tror på reinkarnation. Men svaret på den frågan kan vi ju inte få förrän vi dör. Och i ett potentiellt nästa liv så minns vi ju inte det här livet, eftersom vi inte minns vårt förra i det här. Det kan man förklara genom att man levde sitt förra liv i ett fjärran solsystem, där kontrasterna var så stora mot sträckte sig efter telefonen vars display blinkade ilsket orange. ”Hallå?”, svarade hon och hörde själv hur ynklig hon lät. ”Hej, det är Fia. Hur mår du?” Lova öppnade munnen men svaret kom inte. Hon svalde. ”Så där.” ”Jag hör det, du låter inte så pigg.” ”Nej…” ”Bakis?” ”Nej, jag har sovit lite dåligt.” ”Hm, jag är bakis. Ja, inte så farligt men jag har en ordentlig huvudvärk.” ”Usch då.” ”Jag tänkte fråga om du fortfarande är peppad på att följa med?” ”Följa med?” ”Ja, ut till kollektivet som jag snackade om igår.” ”Åh… ” Lova kände en klump växa i halsen. Hon ville verkligen följa med och träffa människor, men hon kände sig alldeles för labil. ”Åh, Fia, jag skulle så gärna följa med, men jag mår inte så bra, du vet… du vet…” ”Helt okej, jag hör att du är lite nere. Det blir nog sent, men jag plingar dig i morgon och frågar hur du mår. Krya på dig..” De lade på och Lova slängde telefonen i soffhörnet. ”Jävlahelvetejävlahelvete.” Hon tittade på klockan. Halv tio. Hon brydde sig inte om ifall mamma ville ha en lång sovmorgon på lördagar, jorden att hjärnan suddar ut minnena under chock. Det är en teori jag hört, och man kan diskutera det ämnet tills man blir galen. Det är en skräckroman i Östersundsmiljö du gjort. Vilka förebilder i skräckgenren har du? – Tanken var aldrig att det skulle bli en skräckroman. Jag fick historien i huvudet och skrev ned den. Det var först när en lektör läste historien och tyckte att den drog åt skräckhållet som den fick sin genre. Annars är jag genreblind. Jag kan lika gärna läsa kriminalare som gamla dekadensluntor av Thomas De Quincey. Men för att återgå till frågan så gillar jag John Ajvide Lindquist, kanske inte helt otippat. J.-K. Huysmans och lite George McDonald. Den sistnämde är väldigt ojämn, men hans historia Lilith är ett språkligt mästerverk. Jag läste om den bara för metaforernas skull. Har du fler böcker på gång? – Det är för tidigt att kalla det böcker redan, men saker och ting är på gång. Jag håller på med en egen skönlitterär historia, och jag har även ett projekt tillsammans med en fotograf. Men det kommer bli mer poetiskt och fina bilder. Att du är en skrivande person har väl alla som läser dina krönikor förstått, men vad gör du till vardags? – Jag säsongar. Tanken är väl att jag ska ta tag i mitt liv en dag, men det är bara en tanke. För tillfället jobbar jag på (i mitt tycke) världens vackraste arbetsplats. Ett café som ligger niohundra meter över havet i Kirunafjällen. Man har en otrolig utsikt över Torne träsk och Abisko nationalpark. Det är skönt att komma undan sommaren lite, isen på sjön släppte inte förrän i mitten av juni, och samtidigt fick jag sopa snö från farstubron. Hur bär man sig åt om man vill läsa din bok? – Vilken vanlig internetbokhandel som helst fungerar. Adlibris.se, till exempel. hon måste få prata med någon. Hon slog numret och väntade medan tre signaler passerade. ”Hej, det är Roger”, svarade hennes fosterpappa. Han lät pigg. ”Hej, det är jag”, sa Lova. ”Hej Lova, hur mår du?” ”Ja, jo, det är väl okej. Jag väcker er inte?” ”Ingen fara, vi har varit uppe en stund.” ”Kan jag få prata med mamma?” ”Absolut, ett ögonblick bara.” Det blev tyst i luren och Lova hörde plasthöljet gnuggas mot örat när handen darrade. ”Hej Lova!”, utbrast plötsligt någon på andra sidan.” ”Hej mamma, jag hörde att du var vaken.” ”Ja, o ja, vi är uppe med tuppen. Det är bara Natalie som inte klivit upp. Jag försökte att väcka henne men hon gnällde över illamående. Jag vet inte, vi åt fl ygande Jacob igår och det är ju svårt med fågel, hon kanske har blivit dålig av den. Hon var i alla fall pigg när hon gick på festen igår. Men det tar ju en stund att-” ”Mamma.” Lova avbröt henne men sa inget mer. ”Ja, älsklingen?” Lova satt tyst och blundade. Tårarna trillade sakta ned för hennes kinder. ”Lova, har det hänt igen?” ”Ja.” 21 THE ARK GARY MOORE THE HELLACOPTERS KOMMER INTE TILL STORSJÖYRAN sundsvalls gatufest 30 juni - 5 juli massor med upplevelse | www.gatufesten.se Förköpsställen: ticnet.se 077 170 70 70 samt ATG- och TicnetOmbud entresundsvall.nu 060 - 15 54 00 | Statoil mellannorrland
Page 1 and 2: MIN FAVORITPLATS Roger Gyllenhammar
Page 3 and 4: Politik och bilder Margareta Winber
Page 5 and 6: Lite mer om kompostering i kommunen
Page 7 and 8: HELA DETTA UPPSLAG ÄR EN ANNONS Gr
Page 9 and 10: knappt undan, inte ens när varning
Page 11 and 12: Tömning i Gräfsåsen. De brännba
Page 13 and 14: Krönika Om Gandhi, Bergman och Buk
Page 15 and 16: Helena Lassén-Wikén, ordförande
Page 17 and 18: Försiktiga jag undrar om det inte
Page 19: Vänligt för miljön Klimatsmart &
Page 23 and 24: PRESENTING PARTNER:
Page 25 and 26: MEJLA SENAST DEN 15 AUGUSTI: kalend
Page 27 and 28: STADSVANDRING. Arkitektur, historia
Page 29 and 30: MEJLA SENAST DEN 15 AUGUSTI: kalend
Page 31 and 32: HITTA RÄTT DIN BRANSCHGUIDE FULLT

Ladda ner hela tidningen - 100 procent Östersund

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?