TemA: VÅrLiV! - Igenom

Vad kan man egentligen göra för
en värld som verkar dömd, där
vår bästa vän oljan börjar sina
och effekten av denna vänskap,
klimatförändringen, hotar vår
själva existens? Massor!
Låt oss först ta en titt på läget. Plogen
och den mot fiender skyddande
muren uppträder strax efter varandra i
historien. Riken skapades och för den
eller de som styrde dessa kom makt och
möjligheten att genom utövande av denna
makt utöka sina åkrar. Orsaken till
de flesta krig genom historien har varit
att utvidga sin energibas; eller för att
formulera det lite lättare: krig har nästan
alltid handlat om mat! Européernas
expansion över klotet handlade om mat.
Conquistadorerna kom visserligen hem
med guld men det de lämnade efter sig i
de nya landen var plantager. Senare kom
den industriella revolutionen och vår
förmåga att bekämpa ogräs och parasiter
nådde nya höjder som fick tidigare
generationers hackor och såpvatten att
likna stenåldern. Redan befintlig mark
kunde utnyttjas mer effektivt (på kort
sikt). Mellan 1950 och 1984 ökade världens
sädesproduktion med 250 procent
– en helt enorm ökning – och som ni
säkert redan förstått möjliggjordes detta
stora kliv av underjordens lagrade fotosyntes:
olja och gas.
Men det är inte bara det att traktorn
drivs framåt av diesel och dess starka
armar uppåt av hydralolja, även bekämpningsmedlen
och konstgödseln kommer
härifrån. Alla (syntetiska) pesticider
är framställda av olja och alla (syntetiska)
konstgödningar av naturgas. Att
framställa dessa ämnen tar dessutom
betydande energimängder i anspråk:
en liter konstkväve motsvarar mellan
1,4 och 1,8 liter diesel i framställning.
Bara i USA användes mellan juni 2001
och samma datum nästa år 12 009 300
ton konstkväve. Omräknat i diesel blir
det (låt oss använda den låga siffran; 1,4
gÅ Den
smALA Vägen
liter) 96,2 miljoner fat diesel bara för
att framställa ett enda gödningsämne
i ett enda land. Jag skulle kunna radda
exempel på exempel och underbygga
med statistik i det oändliga; min artikel
skulle bli astråkig och ni skulle sluta
läsa nu. De flesta fattar nog vartåt texten
lutar vid det här laget. Tyvärr är detta ett
ämne som handlar just om omfattning,
så snälla stå ut några rader till. Desto
mer noggrant och sanningsenligt man
framställer det här ämnet desto mer absurt
blir det.
96,2 miljoner fat diesel motsvarar alltså
USA’s kväveframställning under ett
år, men kväve är inte det enda gödningsämnet,
det finns många. Sen har
vi allt maskinellt arbete som görs med
en åker redan innan fröet sätts. Det är
gödsling, plöjning och harvningar. Sen
är det gödsling igen och sådd. Därefter
besprutning, gödsling, besprutning flera
gånger, ibland bevattning, skörd och
iväg sen iväg till sädestorken. Ja redan
nu har vi för länge sen passerat nollsummepunkten
och har gjort åt långt
mer energi än vad vi i slutänden får ut.
Men det tar inte stopp här. Nej, nu kommer
hela kedjan av transport till kvarn,
raffinering, transport, bageriet, paketering,
transport, grossist, transport, affären,
transport, frukost. Lägg därtill alla
kringaktiviteter som alla dessa olika
instanser skapar. I runda siffror skulle
man kunna säga att om en människa
behöver ungefär 2500 kcal per dag för
att fungera så behövs det cirka 35 000
utomkroppsliga kcal per person och dag
för att framställa denna energi med vårt
moderna system. Vi äter, indirekt, fossila
bränslen!
Vissa studier visar idag på att vi befinner
oss inte bara i olje- utan även i skördegrafens
nedförsbacke; vi tillför mer
och mer energi i produktionskedjan men
skördarna fortsätter minska från år till
år över hela världen – vilket inte är det
minsta överraskande med tanke på den
misshandel av Jorden modernt jordbruk
innebär.
1 1/2008
De goda nyheterna är att det aldrig förr
har varit så lätt att göra en insats! Minsta
lilla mängd egenodlad mat, ja om det
så bara är tre stånd potatis eller några
kryddkrukor på balkongen, spelar roll.
Att odla själv är absolut ingen piss i havet;
varenda planta som du egenhändigt
dragit upp från frö utgör en tydlig och
mätbar minskning i energiförbrukning.
Att odla själv är framtiden.
Vi måste kraftigt minska – varför inte
helt avsluta – vårt köttätande och vi
måste bli mer självförsörjande. Om du
redan bor på landsbygden kanske du kan
gå samman med dina grannar och arbeta
kooperativt. En familj med kor kan
med lite hjälp försörja både sig själva
och några till med mjölk, smör och ost.
En bonde kan bli andelsodlare för hela
grannskapet. Ni kan tillsammans köpa
en kvarn, elektrisk eller handvevad och
få eget mjöl. Den häst- och oxdragna
jordbrukstekniken från förra sekelskiftet
med slåtterbalkar och radsåmaskiner
fick bara 70 år på nacken innan
bränslemotorn kom och den lades ner.
Massor med förbättringar och förenklingar
skulle säkert kunna genomföras
här. Uppslagen här är tack och lov lika
många som katastrofstatistikens tidigare.
Glöm inte heller bort att fattigdomen
förr inte enbart berodde på ett hårt klimat
och mager jord. Vi hade ett minst
lika hårt samhällsklimat som byggde på
statare, torpare, jordägare och kyrka och
som – oavsett om det var avsiktligt eller
ej – höll den fattige fattig och den rike
rik.
Så behöver vi inte bygga vår framtida
värld. Man kan faktiskt strunta i vilodagen
och påta i Jorden även på en söndag.
Kyrkans tio procent kan vi behålla
själva och vi kan hjälpa varandra så att
alla får det lättare, inte bara godsägaren.
Nu kanske jag låter mig svepas iväg in i
en framtid som inte riktigt är här ännu,
men samtidigt tror jag att det ”nya samhällets”
grundstenar måste vara välplacerade
från början om inte bygget ska
börja skeva ganska snart igen.