Lasta ned en läsvänlig PDF - JAHN® PIANO

Han klev av motorcykeln och utan någon större
inledning sa han:” ska vi sätta igång å göre piano”.
”Ja sa jag, det kan vi göre”. Nu var det inte längre
frågan om ett, utan en regelrätt tillverkning.
Därefter följde en tid av mycket planerande, timslånga
diskussioner, ritningar och beräkningar. Tillverkning
av gjutmodell för järnram m.m. Ingen av oss hade
några större språkkunskaper, och mekanik, klaviatur
och många andra detaljer var antingen tyska, franska
eller engelska. Mekanik och klaviatur är heller inga
standardvanor, utan måste måttbeställas efter pianots
konstruktion och strängindelning. Senare fick vi också
reda på att en viss fabrik försökt stoppa leveransen
av den pianomekanik vi från början tänkt använda,
och också lyckats, men sedan vi fått leverans från
en fransk mekanikfabrik levererade också den först
påtänkta i alla år våra mekaniker. Vi hade heller inte
från början tillgång för tillverkning av bassträngar,
som skulle tillverkas av stålkärnor och översumpa
med koppartråd.
Till det första pianot fick vi en sats tillverkade vid
Nylund & Son pianofabrik i Uppsala, som inte var så
avogt inställda som förut nämnda fabrik.
I namnfrågan fanns från början, en hel del förslag,
men vi enades så småningom om initialerna i
efternamnen, Janson, Andreasson och Huss, mot ett
N på slutet för att få ett namn. Ett kort namn som vi
också eftersträvat. Enda nackdelen att som ringde då
och då och frågade efter ”Herr Jahn”.
Åter till lördagskvällen i mars 1952. vi hade arbetat
hårt hela dagen för att få se resultatet och var
glattöverraskade men vågade inte helt lita på att vi
hört rätt. Så kl.8 på söndag morgon var vi alla åter på
plats för att kolla opp detta. Problemen var inte slut,
mycket återstod att göra för att underlätta de olika
arbetsmomenten, bl a fick vi borrgiggar, för
borrni-ngen av järnramen, tillverkade av kanonstål
vid Bofors.
Tre nya mindre pianomodeller tillkom också under
årens lopp. Vi började 1952 i mycket liten skala, i en
tid då Sveriges pianoindustri började få stora problem.
1952 räknade jag ur minnet till 28 st större och mindre
pianotillverkare i Sverige. Under 30-talet hade
kanske antalet varit de dubbla. Dir.Lundblom sa en
gång, att på 30-talet gjorde varenda snickare i
Stockholm pianon. Det var säkert en överdrift, men
inte bara Stockholm, utan även Göteborg, Malmö och
många fler orter hade många pianotillverkare.
När vi sålde av vår tillverkning efter 30 år, 1982,
var vi praktiskt taget landets sista tillverkare. Då hade
flera fabriker hunnit med både två och tre konkurser.
Vi hade förmodligen inte heller klarat av någon längre
tid om vi inte redan från början fått ett så gott
erkännande från musiker både Paul Badora- Skoda,
som skrev ett intyg om våra pianon, satt en halv dag
och repeterade in en pianokonsert på ett av våra
pianon.
Olle Huss lämnade företaget 1960. Arne Janson och
jag fortsatte till att börja med i Älgå, men hade samtidigt
lokaler i Auto-Clemerts fastighet i Arvika. I
April 1964 brann fabriken i Älgå ner. Det var ett svårt
avbräck. Vi hade hunnit sänka brandförsäkringen
kraftigt, då vi ju skulle flytta tillverkningen, och även
branddagen överfört ett billass trädetaljer som skulle
maskinbearbetas då vi ju hade alla maskinerna kvar
i Älgå.
www.signumdesign.se