Överklagande av förvaltningsrättens dom mål nr 29311–10 - IAF

Rättsenheten
Klagande
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen
Box 210
641 22 Katrineholm
Motpart
NN
UTVECKLANDE AV
TALAN
2012-02-29
Kammarrätten i Stockholm
Box 2302
103 17 Stockholm
1 (3)
Dnr: 2012/77 J3
Överklagat avgörande
Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 30 november 2011 i mål nr 29311–10
Saken
Fråga om återkrav och frånkännande av ersättningsdagar enligt lagen (1997:238)
om arbetslöshetsförsäkring (ALF)
________________________________________________________________
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) har överklagat
Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 30 november 2011 i mål nr 29311–10.
IAF har beviljats anstånd med att utveckla grunderna för överklagandet.
Prövningstillstånd
Frågan i målet gäller huruvida NNs återbetalningsskyldighet ska sättas ned enligt
68 d § ALF och huruvida hon ska frånkännas ersättningsdagar enligt 66 § ALF på
grund av att hon medvetet eller genom grov oaktsamhet har lämnat oriktiga
uppgifter som har haft betydelse för hennes rätt till arbetslöshetsersättning.
Förvaltningsrätten i Stockholm har i sitt avgörande den 30 november 2011 satt
ned NNs återbetalningsskyldighet med 80 procent med hänvisning till
Regeringsrättens avgörande RÅ 2009 ref. 46 och avgörandet den 22 juni 2009.
Grunden för eftergiften av återbetalningskravet anges vara att NN har uppfyllt
villkoren i 9 § ALF, vilket även Regeringsrätten angav som skäl för eftergift av
återbetalningskravet i de ovan nämna avgörandena. I 68 d § ALF och i
förarbetena till lagstadgandet nämns inte någonting om att eftergift av
återbetalningskrav kan ske på den grunden att den återbetalningsskyldige trots
sina studier har uppfyllt villkoren i 9 § ALF. Frågan om NN ska efterges del av
eller hela återbetalningskravet bör bli föremål för prövning i högre rätt då det är
oklart vad som kan ligga till grund för en nedsättning av återkrävd ersättning. Det
är av vikt för ledning av rättstillämpningen att frågan prövas av högre instans.
IAF anser även att kammarrätten bör meddela prövningstillstånd då anledning
förekommer till ändring i det slut vartill förvaltningsrätten kommit angående frågan
Postadress Besöksadress Växel Fax Webbplats
Box 210, 641 22 Katrineholm Hantverkaregatan 3 0150-48 70 00 0150-48 70 02 www.iaf.se

2012-02-02 2 (3)
Dnr: 2012/77 J3
om NN i enlighet med 66 § ALF ska frånkännas rätt till ersättning. NN måste
anses ha agerat uppsåtligen eller åtminstone grovt vårdslöst när hon vid två
tillfällen, genom att svara nej på frågan om studier pågick, lämnade vilseledande
uppgifter som haft betydelse för hennes rätt till ersättning eftersom hon under
samma period de facto studerade.
Grunder
Förvaltningsrätten har i avgörandet gällande frågan om eventuell eftergift av
återbetalningskravet hänvisat till Regeringsrättens avgörande i RÅ 2009 ref. 46
samt Regeringsrättens avgörande den 22 juni 2009. I båda dessa avgöranden
har huvudfrågan varit huruvida den arbetssökande ska vara återbetalningsskyldig
för utbetald arbetslöshetsersättning då denne inte lämnat in intyg i enlighet med
villkoren i 16 § 2 förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring (ALFFo).
Regeringsrätten uttalar i båda avgörandena att villkoret i 16 § 2 ALFFo ska ses
som ett formkrav varför ett icke inlämnat intyg medför att rätt till ersättning inte
föreligger och utbetald ersättning kan återkrävas. Vidare kommer
Regeringsrätten i båda avgörandena fram till att återbetalningskravet ska
efterges med 80 procent med stöd av 68 d § ALF av den anledningen att den
återbetalningsskyldige trots studierna har uppfyllt de grundläggande
förutsättningarna i 9 § ALF och då studierna var av ringa omfattning. Inget
resonemang förs angående storleken på eftergiften.
I 68 d § ALF stadgas det att eftergift kan ske om särskilda skäl föreligger. I
förarbeten till lagen (prop. 2008/09:3 sid 31) uppges att med särskilda skäl
menas den återbetalningsskyldiges situation vid betalningstillfället.
Omständigheter som kan ligga till grund för en nedsättning av
återbetalningsskyldigheten kan exempelvis vara betalningsoförmåga, allvarlig
sjukdom eller andra sociala skäl. Vidare uttalas i propositionen att om den
återbetalningsskyldige själv har förorsakat den felaktiga utbetalningen medvetet
eller av grov vårdslöshet bör detta tala emot eftergift.
I förvaltningsrättens dom hänvisas enbart till de av Regeringsrätten nämnda
avgöranden och förvaltningsrätten uttalar att återbetalningskravet efterges till
80 procent då personen i fråga uppfyllt de grundläggande förutsättningarna i
9 § ALF samt att studierna varit av ringa omfattning. Av handlingarna i ärendet
framkommer ingenting om att NN har haft en betalningsoförmåga, allvarlig
sjukdom eller några andra sociala skäl som skulle kunna utgöra grund för en
nedsättning av återbetalningsskyldigheten i enlighet med 68 d § ALF. IAF
ifrågasätter huruvida det är meningen att återbetalningskrav regelmässigt ska
efterges med 80 procent för arbetssökanden som, utan att ha meddelat
arbetslöshetskassan, har studerat samtidigt som de erhållit ersättning så länge
de uppfyllt villkoren i 9 § ALF. NNs återbetalningsskyldighet bör inte heller sättas
ned då hon själv förorsakat den felaktiga utbetalningen medvetet eller åtminstone
genom ett grovt vårdslöst agerande.
Vad gäller frågan huruvida NN ska frånkännas rätt till ersättning i enlighet med 66
§ ALF framkommer det i ärendet att NN vid tidpunkten för studiernas början
underlät att meddela arbetslöshetskassan om sina studier samt vid två tillfällen

2012-02-02 3 (3)
Dnr: 2012/77 J3
därefter meddelade arbetslöshetskassan att hon inte studerade fastän hon de
facto gjorde det.
Enligt 66 § ALF ska den som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat felaktiga
eller vilseledande uppgifter till arbetslöshetskassan av betydelse för rätten till
arbetslöshetsersättning frånkännas rätt till ersättning, om arbetslöshetskassan
inte valt att istället utesluta den sökande som medlem i arbetslöshetskassan med
stöd av 37 § ALF. Förvaltningsrätten har i sin dom konstaterat att NN har lämnat
oriktiga uppgifter till arbetslöshetskassan som har haft betydelse för hennes rätt
till arbetslöshetsersättning. Förvaltningsrätten konstaterar dock att dessa
uppgifter inte har lämnats medvetet och att den vårdslöshet som legat bakom de
felaktiga uppgifterna inte kan bedömas vara grov varför NN inte ska frånkännas
rätt till ersättning.
IAF anser att en sökande som vid två tillfällen, under tid då studier genomförts,
på frågan om studier pågår svarar nej åtminstone måste anses ha agerat grovt
vårdslös. NNs studier har genomförts till största delen på distans och har varit på
deltid, men det har likväl handlat om studier. IAF finner det anmärkningsvärt att
NN inte har reagerat på frågan om hon studerar genom att åtminstone ifrågasätta
om den typ av studier hon bedrev innefattades i den typen av studier som
efterfrågades i formuläret. IAF ifrågasätter vidare varför NN över ett år efter
studiernas påbörjan självmant meddelar arbetslöshetskassan om sina studier när
hon vid de två anmälningstillfällena dessförinnan inte ansåg att de studier hon
bedrev skulle klassificeras som studier i den mening som arbetslöshetskassan
efterfrågade. Även om NN inte kan anses ha lämnat de oriktiga uppgifterna
medvetet måste hon åtminstone anses ha agerat grovt oaktsamt varför
arbetslöshetskassans beslut om frånkännande ska stå fast.
Lars Seger
Elin Stom