PDF 4,7 MB - Skogsbruket

Skogsbruket 

Obunden specialtidning för skOgsägare i finlands svenskbygd 

nr 3 2008. ÅrgÅng 78 

4 

8 

12 

15 

18 

20 

22 

24 

28 

klimatförändringen pÅverkar skOgsarbetet 

milda vintrar höjer kOstnaderna. 

skOgsmaskinerna gÅr bara i ett skift 

jakObstadsbaserat bOlag firar kvartssekelsjubileum i Osäkra tider. 

skOgsbruk, chipspOtatis, lök Och sOckerbetOr 

Åländsk lantbruksföretagare njuter av Omväxlingen med skOgsarbetet. 

pOppelOdlingar i kina 

en fjärdedel av kinas skOgar är planterade. 

naturvÅrd Och ekOnOmiskOgsbruk 

företagare i närpes med gröna värden. 

industrins rester tillbaka till skOgen 

pellets av grönlut gödslar skOgen. 

rätt utförd stamkvistning ger medvärde 

tidpunkten för stamkvistning inleds pÅ vÅrvintern. 

hOlkar för smÅ Och stOra 

nu är det dags att sätta upp fÅgelhOlkar. 

mÅ bra i skOgsarbetet 

ät rätt, kOmbinera arbete Och vila – sÅ njuter du av skOgsarbetet. 

pÅ Omslaget: traktOr Och skOgsvagn är i skOgsbruksanvändning vintertid 

i saltvik pÅ Åland. 

fOtO: helena fOrsgÅrd

Skogsbruket 

www.skogsbruket.fi 

ISSN 0037–6434 

Utgivare 

Föreningen för Skogskultur rf 

Redaktion 

Orrspelsgränden 4, 00700 Helsingfors 

tfn 020 772 9000 

fax 020 772 9008 

skogsbruket@tapio.fi 

Chefredaktör 

Klaus Yrjönen 

tfn 020 772 9186 

klaus.yrjonen@tapio.fi 

Redaktionssekreterare 

Maria Lindén 

tfn 020 772 9192 

maria.linden@tapio.fi 

Redaktör 

Gerd Mattsson-Turku 

tfn 020 772 9059 

gerd.mattsson-turku@tapio.fi 

Medarbetare 

Anne Manner tfn 050 560 6639 

Christian Hildén tfn 050 571 8115 

christian.hilden@kolumbus.fi 

Bjarne Andersson tfn 044 782 7502 

Helena Forsgård tfn 018 15550 

helena@vikhan.aland.fi 

Annonser: 

Oy Adving Ab, Ingmar Qvist 

tfn 09 221 3246 

fax 09 221 3425 

ingmar.qvist@elisanet.fi 

Adressförändringar och 

prenumerationer 

Margita Törnroth 

tfn 020 772 9088 

skogsbruket@tapio.fi 

Tidningen Skogsbrukets helårsprenumeration 

(11 nummer) 

36 € i Finland 

340 SEK i Sverige 

43 € övriga länder. 

Tidningen Skogsbrukets halvårsprenumeration 

(6 nummer) 

22 € i Finland 

210 SEK i Sverige 

26 € övriga länder. 

Ombrytning 

Margita Lindgren, Ekenäs Tryckeri Ab 

Tryckeri 

Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs 2008 

Ledaren 7.3.2008 

Större utbud på virke med 

effektivare rådgivning 

RegeRingen tillsatte i november en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta 

åtgärdsförslag för att öka utbudet på inhemskt virke på kort sikt och 

för att förbättra skogsindustrins och skogssektorns verksamhetsförutsättningar 

på längre sikt. Arbetsgruppen som leds av före detta statsministern 

Esko Aho presenterade sin mellanrapport nyligen. 

Arbetsgruppen föreslår bl.a. att skogscentralerna ska koncentrera sin 

verksamhet till att öka utbudet av virke till försäljning. Det här betyder 

en effektivare skogsbruksplanering och en ökad rådgivningsinsats riktad 

till nya skogsägare och till skogsägare som har varit passiva. Skogscentralernas 

resurser ska flyttas från insamling av skogsdata till att nyttja den 

insamlade informationen samt till rådgivning och marknadsföring. 

Nya tekniska hjälpmedel gör det möjligt att minska arbetsinsatsen radikalt 

vid insamling av skogdata i fält. Genom att utnyttja laserskanning 

i stället för manuell mätning i skogen ökar prestationen med femtio 

procent. Målet är att samla in data från 1 000 000 hektar per år i 

privatägda skogar. Mera skogsbruksplaner och 45 000 informationsbrev 

per år om skogsvårdsbehov och avverkningsmöjligheter hör också till 

de nya målsättningarna. Uppgifter om avverknings- och skötselbehov 

kommer också att förmedlas till de aktörer som skogsägaren har gett sitt 

medgivande till. 

Omläggningen av skogscentralernas verksamhet är en stor utmaning 

och kräver tillräckliga resurser. Om inte staten beviljar nödvändig finansiering 

för de föreslagna åtgärderna kan inte de uppställda målen nås. 

Finansieringen av det Nationella skogsprogrammet 2015, METSO-programmet 

och de förslag som Ahos arbetsgrupp 

lagt fram behandlas parallellt i regeringen. 

Vi borde få besked om finansieringen 

inom mars. 

Omställningen av skogscentralernas arbete 

till en mera rådgivnings- och marknadsföringsinriktad 

verksamhet ställer stora 

krav på personalen och på samarbetet med 

andra aktörer. Skogsägarna har många olika 

mål för sitt skogsägande och det bör beaktas 

i rådgivningen och marknadsföringen. I en 

kundorienterad verksamhet ska skogsägarens 

mål ligga som grund för de föreslagna 

åtgärderna. m

VirkesdriVning 

Milda vintrar höjer 

kostnaderna med 10% 

de senaste Årens blöta höstar Och milda vintrar gör 

att skOgsbruket nu pÅ mÅnga hÅll har Ont Om bäriga 

avverkningsytOr. det kOmmer att bli uppskattningsvis 

tiO prOcent dyrare att ta ut virke ur skOgen när klimatet 

blir mildare. 

Det går att minska 

körskador i skogen.Utgångspunkten 

är en 

noggrann planering eller att 

maskintypen för varje avverkningsyta 

väljs utgående från 

markförhållandena och trädbeståndet. 

Skogstraktorn ger mest spår 

Skogstraktorn som kör ut 

virke från skogen till avlägget 

orsakar mest spår på en 

avverkningsyta. Den kör flera 

gånger längs samma körstråk. 

Ris på marken förbättrar bärigheten, 

men det slits sönder 

Träsparrar som bultas ihop tål omkring 400 överfarter med full 

last. 

Foto: Susanne Lindholm. 

efter hand. Speciellt på mjuk 

mark koncentrerar föraren i 

avverkningsmaskinen kvistar 

och toppar, grot, till planerade 

körvägar. 

På torrare partier koncentrerar 

han groten till högar 

och skogstraktorföraren kan 

plocka grot därifrån för att förstärka 

mjuka terrängavsnitt. 

Men det tar tid att hämta groten 

och lägga ut den. 

Ofta har större delen av 

körstråken tillräcklig bärighet 

och klarar utan problem en 

skogstraktor med full last som 

väger 30 ton. Fast på vissa 

ställen kan framkomligheten 

vara sämre. 

Vattensjuka avsnitt vållar 

problem. Ett sätt att undvika 

dessa vattensjuka delar av 

körstråket är att välja en ny 

sträckning på körstråket. Det 

är dock inte alltid den mest 

praktiska och miljömässigt 

den bästa lösningen. 

Träsparrar blir markskonare 

I Sverige har flera skogsbolag 

och skogsmaskinföretagare 

testat både markskonare och 

portabla terrängbroar.

På Sveaskogs marker har 

skogsmaskinföretagare testat 

markskonare som helt enkelt 

är 6 x 6 tum och drygt 5 meter 

långa träsparrar som bultats 

ihop. Enligt maskinföretagarna 

finns det flera fördelar med att 

satsa på markskonare. Dels 

handlar det om att minska 

markslitaget, dels handlar det 

om att minska påfrestningarna 

på maskinerna. Med markskonare 

minskar också bränsleförbrukningen 

eftersom maskinerna 

inte behöver jobba 

lika hårt då de inte sjunker ner 

i de mjuka partierna. Skogstraktorerna 

bär marskonarna 

med sig ut i skogen. 

I Finland har Mikkelin Ammattikorkeakoulu, 

f.d. Nikkarila 

forstinstitut, testat markskonare 

av trä i liten skala. 

Deras markskonare är gjorda 

av 5 tums sparrar som bultats 

ihop till en meter breda broar. 

Priset för en bro är ungefär 

200 euro och det tar drygt en 

timme att foga ihop en bro. 

Markskonare av trä har 

en relativt kort livslängd på 

grund av de stora påfrestningar 

en skogstraktor med slirskydd 

och tunga lass utsätter 

dem för. Högst 400 överfarter 

med full last på skogstraktorn 

beräknas sparrar av storleken 

6 x 6 tum tåla. 

Bro av stål och vajrar alternativ 

till trä 

Portabla, lätta broar av stål 

som skogstraktorerna bär med 

sig är ett alternativ till markskonare 

av trä. 

En portabel terrängbro av 

stål har det svenska företaget 

Hultdins i Malå utvecklat. 

Bron består av flera segment 

som är sammanbundna med 

stålvajrar. Enligt tillverkaren 

gör det bron lätt, stark och 

flexibel för vridning. 

Bron består av två sektioner 

där respektive brohalva väger 

650 kg. Varje sektion mäter 5 

meter på längden och cirka 

1,2 meter på bredden. Utläggning 

och upplockning av 

bron tar bara någon minut. 

Foto: Hultdins. 

En brohalva av stål som är fem meter lång och drygt en meter bred väger omkring 650 kilo. 

Foto: Hultdins.

VirkesdriVning 

Skogsmaskinföretagare Torbjörn 

Backlund i Bjurholm, 

som ligger ca 50 km från 

Umeå, har provkört bron sedan 

hösten 2006. 

- Den fungerar bra. Den är 

stadig och man får fram virket 

lite snabbare. Vi har med oss 

bron nästan jämt. Vår, sommar 

och höst, säger Torbjörn 

Backlund. För en van förare 

tar det bara några minuter att 

få bron på plats med hjälp av 

kranen på skogstraktorn. Vid 

transport ligger bron lastad på 

skogstraktorn. 

I 

västra Nyland har Kåre 

Pihlström, som är skogschef 

på Fiskars Oy Ab, och 

Bengt Fagerlund, som ansvarar 

för drivningarna på Stora 

Enso i Västnyland, diskuterat 

möjligheten att ta tillfälliga 

terrängbroar i användning. 

Fiskars är en stor skogsägare 

som säljer sitt virke på rot. 

Våtpartier på några tiotals 

meter är ofta flaskhalsen 

Enligt Bengt Fagerlund har det i 

vinter varit ett ständigt bollande 

med avverkningsytor för att hitta 

ytor som går att avverka. 

– Vi har väntat på en köldknäpp 

som knappast kommer, 

säger Bengt Fagerlund. I det här 

området har vi nu vinterstämplingar 

för två år framåt i lager. 

Det är ytor som kräver frusen 

mark för att kunna åtgärdas. 

– Med tillfälliga broar uppskattar 

jag att vi kunde avverka 

15–20 procent av vinterstämplingarna, 

som nu väntar 

Torbjörn menar att den 

största fördelen som han ser 

det är att de får kortare transportavstånd. 

Kostnaderna för utkörning 

av virke stiger 

Enligt beräkningar som Skogforsk 

i Sverige gjort, kommer 

det att bli väsentligt dyrare att 

ta ut virke ur skogen när vintrarna 

blir mildare och det inte 

blir någon tjäle. Merkostnaden 

kommer inte enbart av att 

avverkningen och utkörning- 

en sker på blötare mark utan 

även logistiken blir krångligare 

med större lagerhållning av 

virke. Kostnadsökningen blir 

drygt tio procent. 

Mindre markförstöring – ett 

plus för virkesköparen 

De som tjänar mest på portabla 

broar är skogsbolag, virkesanskaffare 

och skogsägare. 

Avverkningsplaneringen 

blir bättre och maskinresurserna 

kan bättre utnyttjas då 

man blir mindre beroende 

av bärighet och årstid. Det 

tar kortare tid att köra virket 

från skogen till avlägget eftersom 

man kan göra ett kortare 

vägval. Det blir också mindre 

sönderkörd mark och mindre 

uppdämda diken. 

För virkesköparna är det en 

fördel att kunna erbjuda mindre 

markförstöring. m 

text: 

gerd mattssOn-turku 

”Broar skulle ha behövts i vinter” 

”med pOrtabla terrängbrOar 

hade vi kunnat av- 

verka 15–20 prOcent av 

vinterstämplingarna, sOm 

nu väntar pÅ köld Och 

tjäle”. 

på köld och tjäle. I de här 

trakterna är det oftast kortare 

terrängavsnitt som omöjliggör 

utkörning av virke på ofrusen 

mark. På båda sidorna om ett 

smalt mjukt parti, ofta i en 

dalsänka, kan marken vara 

hur bra som helst. Ofta är det 

en sträcka på 20–30 meter 

som är flaskhalsen. 

Maskinföretagare är 

intresserade 

– Skogsmaskinförtagarna är 

intresserade av att ta i bruk 

broar, säger Fagerlund. Det 

blir ju nästan ett måste, om de 

milda vintrarna fortsätter. Det 

kräver naturligtvis att tilläggsarbetet 

med broar blir inbakat 

i systemet och att företagaren 

får ersättning för merarbetet. 

Enligt Fagerlund är tillfälliga 

broar troligen en tillfällig 

lösning tills skogsmaskinföretagarna 

har skaffat skogsmaskiner 

med flera hjulpar och 

bredare band som klarar körning 

på mjuk mark. Sådana 

maskiner är under utveckling 

och har redan varit i provdrift. 

m 

text Och fOtO: 


Kåre Pihlström är inte främmande för tanken att tillåta avverkning 

på mjuka tjälfria marker om portabla terrängbroar används 

för att öka bärigheten på körstråken.

Flis i vårdens fotspår 

skOgsvÅrdsföreningen nOrrskOg slÅr tvÅ flugOr i en 

smäll. dels blir skOgarna skötta Och dels levereras 

30 000 kubikmeter flis till Olika värmeanläggningar 

per År. skOgsägarens lönsamhet priOriteras högt. 

God skogsvård ligger 

som grund 

för energivedshanteringen 

inom 

Skogsvårdsföreningen Norrskog. 

Föreningen siktar uttryckligen 

in sig på klena 

bestånd i behov av skötsel. 

Därför uppstår heller ingen 

konfliktsituation, trots att det 

finns en prisskillnad mellan 

massaved och energived. 

– De höga massavedspriserna 

under den senare tiden har 

inte påverkat vår anskaffning 

av energived alls. 

Verksamhetsledare Måns 

Åkerblom berättar att det nog 

kan finnas en del massaved i 

energivedstraven. 

– Det är i så fall massavedsstammar 

som måste tas bort 

för att bana väg för transporten 

av virket ut till vägen. På 

sin höjd kan det handla om 

10–15 kubikmeter per hektar. 

Det säger sig självt att det 

är så. Vid gallring av unga 

bestånd är det de bäst producerande 

stammarna som 

lämnas kvar. För jämnhetens 

skull kan någon enstaka grövre 

stam ibland passa bättre 

i energivedstraven än som 

överlägsen konkurrent i det 

unga beståndet. 

Rätt maskin i rätt bestånd 

Åkerblom berättar vidare att 

föreningen kanaliserar rätt 

bestånd till rätt entreprenör. 

Föreningen anlitar olika maskiner 

för olika slags bestånd. 

Den så kallade giljotinen har 

Rätt färsk entreprenör är 

Daniel Furu. Den så kallade 

giljotinen var vid köpet en ny 

bekantskap. 

under många år haft en framträdande 

roll. 

– Men sortimentsmetoden 

är också på uppåtgående inom 

föreningens drivningstjänst. Vi 

har i detta nu kontrakt med en 

maskinkedja, och dessutom 

har vi några jordbrukare som 

säsongvis hoppar in och utför 

maskinell gallring åt oss. 

Gallrar helst 

De klena bestånden vårdas 

från och med julen 2006 av 

Daniel Furu från Terjärv. Han 

är jordbrukare med ett stort 

intresse för skog. För honom 

gällde det att dels lära sig hantera 

maskinen, som var helt 

obekant vid köpet, och dels att 

finslipa skogsvårdstekniken. 

– Speciellt roligt är det att 

gallra, eftersom resultatet av 

mitt arbete är så tydligt. 

Han påpekar dock att till exempel 

rensning invid bäckar är 

mindre krävande. Under sådana 

arbetsuppdrag behöver han 

inte iaktta samma försiktighet 

som vid gallringarna. 

– I unga bestånd är det ytterst 

viktigt att minimera skaderisken. 

Jag bjuder verkligen 

till vid gallringarna genom att 

vara så försiktig jag bara kan. 

Med sin så kallade giljotin 

avverkar han i regel omkring 

35 kubikmeter per dag. När 

han rensar kanterna invid 

någon bäck kan prestationen 

vara dubbelt högre. 

– Minimimängden per dag 

måste i snitt vara 25 kubikmeter, 

om jag ska få det hela att 

gå ihop. 

Många plus men ingen 

blir rik 

I dagens läge förser Norrskog 

nio värmeanläggningar med 

flis. Föreningen erbjuder allt 

från leverans av råvara till 

skötsel av värmeanläggning. 

Verksamheten sysselsätter ett 

tiotal personer. Omkring 200 

skogsägare är årligen engagerade 

som säljare av energived. 

Ingen blir rik på energiveden. 

Å andra sidan innebär 

verksamheten heller inget minus 

hos någon. Skogsägaren 

får ett litet netto, och entreprenörerna 

samt föreningen 

får ersättning för utfört arbete. 

Köparen av värmen gör en 

vinst i jämförelse med oljeuppvärmningen. 

m 


anne manner

Företagande 

Förarbrist oroar 

skogsföretagare 

stefan skrabb i jakObstad har sysslat med skOgsmaskiner 

hela sitt yrkesverksamma liv. redan pÅ 1960-talet 

skaffade hans far bengt skOgsmaskiner, Och 1983 

startade stefan det kOmmanditbOlag sOm nu hÅller sex 

persOner heltidssysselsatta. 

Det blir 25-årsjubileum 

snart, men 

festyran grumlas 

något av höga 

bränslepriser och brist på kunniga 

maskinförare. Det är svårt 

att få full effektivitet ur maskinparken 

när det inte finns förare, 

konstaterar Stefan Skrabb. 

Hans maskiner går nu i re- 

gel endast ett skifte per dygn, 

fast det nog skulle finnas jobb 

för ett skifte till. Hur förarbristen 

kunde lösas vet inte Stefan 

bestämt, men ser nog lönsamheten 

som en nyckelfråga. 

– Industrin borde betala 

bättre för våra tjänster så att 

vi kunde höja lönerna, säger 

Skrabb. 

Stefan Skrabb bedriver såväl avverkning som stubbrytning och 

jordchaktning med sina maskiner. Brist på maskinförare gör att 

effektiviteten idag inte är den bästa för maskinparken. 

Livsstil 

– Men samtidigt måste vi 

också inse att skogsmaskinförarens 

yrke egentligen är en 

livsstil. Man måste trivas med 

att arbeta ensam att ensam ta 

besluten, säger Skrabb. 

Bland de anställda finns 

sådana som lärt sig yrket genom 

praktik, men också så- 

dana som gått utbildningen 

för skogsmaskinförare i Korsholm. 

En som kom till Skrabbs 

direkt från Korsholm är Johan 

Forsman, född på ett jordbruk 

i Pedersöre Forsby. 

– Skog och maskiner har 

alltid varit mina främsta intressen, 

som maskinförare förenas 

dessa, konstaterar Johan 

Forsman när han tar en kort 

Jämthunden Jonna ger Stefan 

avkoppling från arbetslivet, 

och i höstas kröntes den till 

finländsk mästare i att driva 

älg. 

paus i avverkningen. För dagen 

arbetade han på ett skifte 

i Lepplax, långt från närmaste 

bosättning. 

– Allt måste ske lugnt och 

sansat. Visst har jag råkat ut 

för någon mindre olycka, 

men om man går lugnt och 

metodiskt fram så elimineras 

riskerna. Huvudregeln är att 

maskinens motor alltid måste 

stannas när man lämnar hytten.

Största riskerna vid service 

och underhåll 

– När man måste göra service 

ute i skogen sker det oftast i 

mörker och med stor halkrisk. 

Det är varken lätt eller riskfritt 

att byta ett stort däck ensam 

under sådana förhållanden, 

säger Skrabb. 

Johan Forsman ser det som 

mycket viktigt att maskinparken 

är av god kvalitet. Entreprenörer 

med gamla maskiner har 

svårare att få förare. Ingen vill 

ta ett jobb där största delen av 

tiden går åt till reparationer! 

odling. Men jordbruket trappas 

nu ned något, eftersom 

Stefan vill ägna mer tid åt entreprenadföretaget. 

– Egentligen skulle jag helst 

sitta i någon skogsmaskin 

själv, men nu hinner jag inte 

med mer än underhåll och 

ordna nya jobb. 

Hundar och fotboll 

För Stefan Skrabb finns två 

viktiga avkopplingar från yrkeslivet 

– hundar och fotboll. 

Sonen Simon, född 1995, betraktas 

som ett superlöfte och 

”Giljotinerna avverkar i regel 

omkring 35 kubikmeter per dag.” 

Gudrun och Per förde till 

Sverige 

Johan Forsman blev klar från 

Korsholm 2002, men hade då 

redan hunnit göra sin praktik 

i Stefan Skrabbs bolag. Han 

ingick också i det team som 

deltog i uppröjningen efter 

Gudrun-stormen i södra Sverige 

2005 och efter Per-stormen 

2007. 

Stefan Skrabb deltog själv 

när entreprenörer från olika 

länder år 1990 deltog i uppröjningarna 

efter svåra stormar 

i Tyskland. För närvarande 

har han också 2–3 man 

sysselsatta med stubbrytning 

efter stormarna i Sverige. 

”Jag skulle helst sitta i en 

skogsmaskin” 

– Som företagare har jag fått 

uppleva mycket intressant, 

men också sett hur förutsättningarna 

förändrats. En blick 

i senaste bokslut visar hur 

dramatisk prishöjningen varit 

på den motorbrännolja skogsmaskinerna 

använder. Prisstegringen 

är mer dramatisk 

än på den vanliga dieseloljan, 

påpekar Skrabb. 

Förutom maskinerna för 

skogsavverkning och jordschaktning 

har Stefan Skrabb 

ett jordbruk med spannmåls- 

har redan etablerat viss kontakt 

med engelska storklubben 

Liverpool. 

– I två omgångar har vi besökt 

klubben, och så länge de 

är nöjda med Simons utveckling 

får han väl hänga med. 

Troligen blir det en vecka till 

där inkommande höst. 

– Så länge pojken har intresse 

så tänker vi hjälpa honom. 

Men faktum är att hemmaklubben 

Jaro har ett mycket bra lag 

på gång för denna åldersgrupp. 

Simon lyckades något bättre i 

ett par turneringar, men det 

finns flera fina begåvningar i 

laget, berättar Stefan. 

Hundintresset fokuseras just 

nu på Jonna, en jämthundstik 

född 2001 hos Fjalar Nilsson 

i Munsala. I november 2007 

korades Jonna till finländsk 

mästare bland älghundar. 

– Det var regn och rent busväder 

när tävlingen skulle gå 

utanför Åbo. Många hundägare 

var missnöjda över omständigheterna, 

men själv tänkte 

jag bara att nu får Jonna visa 

vad hon går för. 

– Hon tackade för alla de 

gånger jag klockan fyra på 

morgonen tagit henne med ut 

i skogen! m 


bertel WidjeskOg 

Johan Forsman trivs med arbetet i skogen, men så har skog och 

maskiner alltid varit hans stora intresse. 

Avverkningsmaskinens förarhytt fungerar som ett modernt, datoriserat 

kontor.

Skattefrihet för 

förstagallringar 

inkOmster frÅn förstagallringar 

bör befrias 

frÅn skatt under en fem- 

ÅrsperiOd. det kräver den 

arbetsgrupp sOm under 

ledning av eskO ahO har 

dryftat hur vi ska kunna 

öka avverkningarna med 

15 miljOner kubikmeter 

per År. 

Om de ryska tulllarna 

på virke 

genomförs som 

planerat, betyder 

det att det virke som vi hittills 

importerat från Ryssland 

ska ersättas med annat virke. 

Det ryska virket blir för dyrt 

när tullavgiften slås på virkespriset. 

Om den inhemska skogsindustrin 

inte hittar ersättande 

virke, betyder det att 25 000 

arbetsplatser försvinner. 

Det här är bakgrunden till de 

förslag som arbetsgruppen 

under ledning av Esko Aho 

lade fram i sin mellanrapport 

i februari. Rapporten innehåller 

flera förslag till hur vi ska 

kunna öka avverkningarna: 

– Inkomster från förstagallringar 

bör befrias från skatt 

under en femårsperiod. 

Virke från förstagallringar 

skulle ersätta den massaved 

som importeras från 

Ryssland för pappersframställning. 

– Landsvägnätet, järnvägsnätet 

och vattenvägar måste 

grundförbättras. 

Esko Aho är ordförande för den arbetsgrupp som bl.a. föreslår 

skattefrihet för inkomster från förstagallringar som en åtgärd för 

att öka avverkningarna. 

– Ökade satsningar på utbildning 

inom skogssektorn. 

10 

– Ökad rådgivning till skogsägare. 

Foto: Sitra. 

Det skulle kosta sammanlagt 

knappt 300 miljoner euro att 

genomföra åtgärderna under 

åren 2008–2011. Den största 

utgiftsposten är grundförbättringarna 

av vägnätet och järnvägsnätet, 

som slukar långt 

över 200 miljoner euro. 

Arbetsgruppen föreslår att 

åtgärderna till en början finansieras 

med statens inkomster 

från virkesförsäljningar, dvs. 

med de pengar som Forststyrelsen 

överför till staten. I fjol 

överfördes drygt 100 miljoner 

av Fortstyrelsens vinst till staten. 

De pengar som skogsbeskattningen 

inbringar skulle 

också användas. 

För fortsatt finansiering bör 

man diskutera behovet av att 

grunda en skogsfond. Hur 

och med vilka medel tog arbetsgruppen 

inte ställning till 

i rapporten. 

I mars tar regeringen ställning 

till arbetsgruppens förslag. 

SKOGSBRUKET återkommer 

då med mera information. m 

text: 

gerd mattssOn-turku

Hjortdjuren i trafiken 

och i skogen 

det sker Årligen i finland närmare femtusen trafik- 

OlyckOr där hjOrtdjur är inblandade. viltpassager 

över Och under hÅrt trafikerade vägar minskar antalet 

älgOlyckOr med mer än hälften. i fjOl utbetalde staten 

till skOgsägare i svenskfinland 0,3 miljOner eurO för 

hjOrtdjursskadOr pÅ skOg. 

Hjortdjuren är en 

stor risk i trafiken. 

På de livligast trafikerade 

vägarna 

har vägmyndigheterna satt 

upp viltstängsel, drygt 800 

kilometer. Älgvarningsskyltar 

finns längs 3 000 kilometer 

väg. 

Krockar med rådjur ökar 

kraftigt 

En färsk avverkningsyta kan 

ändra älgarnas vandringsbeteende, 

då det finns mat på 

ytan. Älgjakten, som börjar i 

september, sätter hjortdjur i 

rörelse. 

I Finland sker årligen tusentals 

trafikolyckor där hjortdjur 

är inblandade. Statistiken från 

år 2007 ger: 

• 1 649 älgkrockar 

• 3 014 krockar med 

vitsvanshjort 

• drygt 4 000 krockar med 

renar 

Antalet trafikolyckor med 

rådjur inblandade ökar kraftigt, 

speciellt i sydvästra Finland 

där rådjursstammen 

växer snabbast. 

I krockar med hjortdjur 

dog år 2007 sju personer. 

Året innan dog endast tre 

personer. Hjortdjursskadorna 

kostar samhället 75–90 miljoner 

euro per år. Utgifterna 

är starkt bundna till antalet 

dödsolyckor. 

Mest skador på skog i Sydösterbotten 

och östra Nyland 

Staten betalar ersättning till 

skogsägare för de skador 

hjortdjuren orsakar plantskogar, 

omkring tre miljoner euro 

per år. För skador på jordbruket 

utbetalas omkring en halv 

miljon euro per år. 

I fjol ansökte skogsägare i 

Svenskfinland om ersättning 

för skador av hjortdjur på 

sammanlagt 280 hektar. Det 

är en ökning med närmare 

hundra hektar jämfört med år 

2006. 

Från Sydösterbotten och 

östra Nyland rapporteras de 

mest omfattande skadorna. 

• Korsnäs 73 hektar 

• Närpes 50 ” 

• Malax 28 ” 

• Strömfors 29 ” 

• Borgå 22 ” 

• Lappträsk 12 ” 

Alla skador rapporteras inte 

till skogscentralen och skadorna 

ska ha en viss omfattning 

innan skogsägaren får 

ersättning. Värdet på de skador 

som rapporterats år 2007 

uppgår till drygt 0,3 miljoner 

euro. 

Älgen undviker tunnlar 

Viltpassager över och under 

hårt trafikerade vägar minskar 

antalet olyckor med rådjur 

med drygt hälften och antalet 

11 

I fjol fick skogsägare i Svenskfinland 0,3 miljoner euro i ersättning 

för skador på skog. 

älgolyckor med ännu mera. 

Men viltpassagerna måste 

utformas på rätt sätt och placeras 

på platser som djuren 

normalt använder. Det säger 

Mattias Olsson på Karlstads 

universitet som har undersökt 

beteendemönster. Enligt Olsson 

har både älg och rådjur 

specifika krav på hur passagen 

ska utformas. 

Djurens konung är klaustrofobisk 

och travar hellre 

över broar än tar sig genom 

tunnlar. För älgen har tunnels 

storlek stor betydelse. Tunnlarna 

bör vara tolv till tretton 

meter breda och fem till sex 

meter höga. 

För rådjur är det viktigt att 

mänskliga störningar begränsas 

och att det finns möjlighet 

att söka skydd i närheten av 

passagen. Om skyddet på en 

viltbro är för dåligt stressas 

djuren vid passage och nyttjandet 

bli starkt begränsat. 

När man bygger passager för 

älgar, så gynnar det många 

andra arter. Det brukar ta nå- 

got år innan djuren hittar de 

nya passagerna och börjar använda 

dem. 

Viltstängsel med passager 

ökar djurens rörlighet 

Studier i Sverige visar att viltstängsel 

längs vägar minskar 

rådjurolyckorna med cirka 55 

procent och älgolyckorna med 

cirka 80 procent. Genom att 

kombinera viltstängsel med 

viltpassager fås ytterligare en 

säkerhetshöjande effekt och 

därmed en ytterligare minskning 

av olyckor. 

Viltstängsel minskar olyckorna, 

men vägen och stängslet 

är samtidigt en barriär som 

kan bryta djurens naturliga 

rörelsemönster och isolera 

grupper av djur från varandra. 

m 

text: 


Foto: ACE

Företagande 

Skogen lockar efter 

stressig jordbrukshöst 

efter en stressig höst i jOrdbruket längtar han till ar- 

betet i skOgen. bOnden sven-Åke mattssOn i saltvik 

pÅ Åland hugger, röjer Och planterar i sin egen skOg 

men säger att han sOm självverksam skOgsägare hör till 

ett ”utdöende släkte”. – förr hörde man alltid andra 

mOtOrsÅgar i bygden, nu är det bara grannen Och jag 

sOm hÅller pÅ, säger han. 

I byn 

med det sällsamma 

namnet Daglösa finns två 

hemman – Vestergårds 

och Östergårds. Sven- 

Åke Mattsson med familj bor 

på Vestergårds som gått i släktens 

ägo sedan 1700-talet. 

Nuvarande mangårdsbygg- 

1 

nad i traditionell åländsk stil 

byggdes 1880. 

Sven-Åke tog över gården 

1976 då fadern dog. Under 

några år efter övertagandet 

hade han köttdjur men numera 

satsar han på chipspotatis, 

lök och sockerbetor och 

trots osäkerheten kring betorna 

fortsätter han med dem 

åtminstone ett år till. 

Till gården hör 75 hektar 

växtlig skog där tallen domi- 

nerar och cirka 60 hektar impediment. 

Därmed hör Sven- 

Åke till de större skogsägarna 

på Åland där en medelstor 

Skogsägaren Sven-Åke Mattsson 

hyr inga maskiner för att 

gallra i ungskogen – det jobbet 

gör han själv med motorsågen. 

I regel arbetar han 

cirka två månader per år i sin 

skog.

gård har 20 hektar växtlig 

skog. 

Annat tempo 

När jordbruksarbetet är över 

på hösten börjar Sven-Åke arbeta 

i skogen, i regel blir det 

2–2,5 månader per år. Tempot 

och tidsperspektivet är ett annat. 

Visst måste man vara effektiv 

även i skogen men man 

kan ändå ta sig tid att sitta en 

stund, dricka kaffe och lyssna 

på talgoxarna. Betorna kan 

man inte lämna i jorden till 

nästa höst utan stora ekonomiska 

konsekvenser medan 

träden står där de står. 

– Jag tycker att jobbet är roligt 

och man håller sig i form 

och en sak kan jag rekommendera 

för alla som hugger 

själva. Gå på en huggarkurs! 

Jag blev själv övertalad att gå 

på en kurs som hade för få 

deltagare och trots lång erfarenhet 

av skogsarbete hade 

jag stor nytta av den. Jobbet 

blev ännu roligare efteråt och 

en kurs kan ses som en bra 

livförsäkring, säger han. 

Plantering lönar sig 

I år har över 600 kubik avverkats 

i Vestergårds skogar. En 

kalyta på nästan två hektar, 

som gav 500 kubik, lät han 

Ålands skogsägarförbund avverka 

maskinellt. Drygt 100 

kubik har han huggit själv, 

främst massaved från områden 

som gallras första gången. 

Dessutom kör han ut allt 

virke själv med traktor och 

skogsvagn. 

– Om man enbart ser till 

ekonomin lönar det sig inte 

att hugga själv – en människa 

kan inte konkurrera med 

en maskin. Däremot tycker 

jag att man har betalt för allt 

skogsvårdsarbete man gör 

själv, all plantering och röjning, 

säger han. 

I vår ska han plantera på 

det område som kalhöggs i 

fjol, nästa vår planterar han 

på de två hektar som huggits 

Sven-Åke Mattsson har traktor med skogsvagn och kör själv ut allt virke som fällts i hans skog. 

i vinter. Plantorna köps från 

odlingen på Vårdö i Ålands 

skärgård. 

– Det är bra att vi har plantor 

på hemmaplan. 

Med en avverkning på 600 

kubik ligger Mattsson över 

den beräknade tillväxten i 

sina skogar med det dubbla. 

Men eftersom han avverkat 

mindre tidigare år jämnar det 

ut sig. 

1 

konkurrenten, säger han. 

Att lilla Åland har två konkurrerande 

virkesuppköpare 

är bra men fler behövs inte 

enligt Mattsson. Däremot efterlyser 

han mer samarbete 

mellan bolagen. Det är inte 

alltid meningsfullt att de båda 

bolagen gör exakt samma saker 

– till exempel att de flisar 

var för sig men säljer till samma 

uppköpare. 

”Gå på huggarkurs! 

det rekommenderar Mattson alla 

som hugger själv.” 

– Nu har jag en ganska bra 

fördelning mellan ung och 

gammal skog, säger han. 

Samma köpare 

Sven-Åke Mattsson säljer sitt 

virke till andelslaget Ålands 

skogsägarförbund – det har 

han alltid gjort. 

– Jag är nöjd med servicen. 

Den dag jag blir missnöjd får 

jag väl begära offerter från 

– En diskussion är på gång 

om hur vi bättre kan koordinera 

jobben och tjänsterna 

mellan alla skogsaktörer på 

Åland, säger Mattsson som 

själv sitter i styrelsen för 

Ålands skogsvårdsförening. 

– Alla aktörer i branschen är 

beroende av att skogen sköts 

på ett effektivt och bra sätt 

både ekonomiskt och miljömässigt. 

Han anser att bolagen på 

Åland bör bli ännu bättre på 

att förädla virket – ju mer som 

förädlas på Åland, desto bättre 

är det för alla inblandade. 

Äter toppskott 

Rådjursstammen är stark på 

Åland – till glädje för jägarna 

som brukar fälla över 4.000 

djur årligen, men till bekymmer 

för både hemmaodlare 

och skogsägare. 

– Vi är mindre drabbade här 

på norra Åland än man är på 

södra men på senare tid har 

jag planterat om två mindre 

områden, delvis på grund av 

rådjurens framfart. Jag har 

även upptäckt större plantor 

som älgar trampat omkull, 

säger han som inte är någon 

inbiten jägare. 

Landskapsregeringen på 

Åland beviljar efter en värdering 

bidrag för hjortskador och 

vid skogsbruksbyrån uppger 

man att antalet ansökningar 

om bidrag ökat de två senaste 

åren. Om det i sin tur beror på 

mer skador eller på mer alerta 

skogsägare är dock oklart.

Ljuspunkter 

Sven-Åke Mattsson ser en del 

ljuspunkter för skogsbruket 

på Åland. En föryngring har 

skett inom de båda skogsbolagen 

och den kan förhoppningsvis 

leda till nya synsätt. 

På maskinsidan ser det också 

bra ut eftersom flera yngre entreprenörer 

vågat satsa på nya 

maskiner. 

Nysatsningen på bioenergivärme 

i Mariehamn är bra 

även för skogsägarna eftersom 

efterfrågan på grot ökar 

och de hyggliga virkespriserna 

just nu gör att skogsägarna 

avverkar mer. 

– Men prissättningen på 

grot motsvarar knappast det 

rätta värdet, skogsägarna har 

kostnader för bland annat 

upplagsplatser och underhåll 

av skogsbilvägar. 

En liten risk ser han i trenden 

att skogsmark köps för 

rekreation – för jakt eller för 

”brasvedshuggning”. 

– Det är inte bra för våra 

skogsbolag som måste få in 

virke för att hålla igång produktionen. 

Tar över 

Sven-Åke Mattsson har varit 

med så länge att han gallrat 

skog han själv planterat och 

han hoppas att kommande 

generationer tar hand om de 

plantor han sätter i jorden i 

vår. Hoppet finns. Sonen går 

på Ultuna lantbruksuniversitet 

i Uppsala och visar gott gry. 

– Han är minst lika intresserad 

av skogsarbete som jag 

var i samma ålder! m 


helena fOrsgÅrd 

Sven-Åke Mattsson är en aktiv och intresserad skogsägare på Åland. I vår ska han plantera ett 

område som kalhöggs i fjol. 

Du kan ge respons per e-post till adressen 

skogsbruket@tapio.fi eller per post till adressen 

Skogsbruket, Orrspelsgränden 4, 00700 Helsingfors. 

Du kan också ringa redaktionen direkt, 

våra kontaktuppgifter finns på sidan 3 i tidningen. 

1

skogen i VärLden 

Plantera Poppel 

enligt WOrld resOurces institute är skOgsarealen i kina 

163 miljOner hektar vilket mOtsvarar 17 % av landets 

yta. halva skOgsarealen är täckt av respektive barr- Och 

lövträd. av skOgsmarken är 118 miljOner hektar naturskOg 

Och resten, 45 milliOner hektar bestÅr av planteringar. 

kinas skOgsplanteringar är de mest Omfattande 

i hela välden Och de mOtsvarar 26 % av den tOtala 

ytan. 

Det förekommer ett 

hundratal olika 

arter av asp och 

poppel i världen 

och av dem finns inte mindre 

än 53 i Kina. De olika arterna 

växer över ett stort område 

och kan växa i extremt torra 

och kalla förhållanden som 

i de norra delarna av Kina. 

De används både för att producera 

virke och som skydd 

för spridningen av öknar. I 

fortsättningen av artikeln används 

för enkelhetens skull 

endast termen poppel. 

Kinesiska poppelodlingarna 

grundade på kloner 

Poppel är ett viktigt trädslag 

för plantering främst i mellersta 

men också i norra Kina. 

De viktigaste provinserna för 

komersiellt poppelskogsbruk 

är: Henan, Anhui, Hunan, 

Jiangxi och Liaoning. 

Snabb tillväxt, bra virke och 

dess anpassningsförmåga har 

medfört att poppel är ett populärt 

trädslag att plantera. 

Det finns totalt 630 000 hektar 

planterad poppel, vilket 

är ca. 14% av den totala ytan 

för planteringar. Poppelplanteringarna 

är numera nästan 

helt baserade på kloner. 

Trots det stora antalet egna 

poppelarter har man importerat 

planteringsmaterial. Redan 

i början av 1900-talet kom det 

poppel från Italien. År 1949 

En 25 år 

gammal poppelplantering 

i Liaoning, 

norra Kina. 

1 

i Kina 

började en mer systematisk 

import av olika kloner och 

under en tjugoårsperiod kom 

det 60 kloner från Öst-Tyskland, 

Polen, Rumänien och 

dåvarande Sovjetunuionen. 

Man började systematiskt 

testa deras lämplighet men 

programmet övergavs under 

kulturrevolutionen. 

På 1980–talet importerade 

man nya kloner från Italien, 

Belgien och Jugoslavien. Trots 

alla försök så har man inte 

kunnat få ett tillfredsställande 

antal kloner lämpade för det 

storskaliga skogsbruket. Universitetet 

i Nanjing bedömer 

att hela 60% av planteringarna 

är en enda klon från 

Italien. P.g.a den ringa genetiska 

bakgrunden är risken för 

storskaliga skador, sjukdomar 

och skadegörare stor. 

Etablering av plantager 

Poppel planteras och växer

Poppel planteras med sticklingar direkt 

i den markberedda jorden. I norra 

Kina är sticklingarna 30 cm, längre 

söderut ända till 3 meter långa. 

bäst på bördiga välsorterade 

marker utan sten. Terrängen 

där poppel planteras är oftast 

lätt och platt. Sandiga marker 

lämpar sig inte för odling av 

poppel. De bästa markerna 

för poppel är också lämpliga 

för jordbruk. Det är redan 

hård konkurrens om mark 

och i framtiden hårdnar den 

ytterligare. I mellersta Kina 

indelas marken i tre klasser 

beroende på bördighet och 

terrängförhållanden. 

Markberedningen sker både 

manuellt och maskinellt. Maskinell 

markberedning ökar då 

det på många ställen är brist 

på arbetskraft. Arbetskraftsbristen 

kan låta överraskande 

men Kina urbaniseras snabbt 

och den yngre befolkningen 

flyttar in till städerna. 

Markberedningen utförs 

på flera olika sätt med bulldozer, 

grävmaskin och jordbrukstraktorer. 

De vanligaste planteringsförbanden 

för poppel beror 

på markens bördighet, på 

bördigare mark används ett 

tätare förband som varierar 

mellan 660 och 990 plantor 

per hektar. Vanligvis planteras 

plantorna med 2 meters mellanrum 

och avståndet mellan 

planteringsraderna varierar 

från 3 till 5 meter. 

Planteringen sker vanligtvis 

med sticklingar. Sticklingarnas 

storlek varierar från 30 cm 

till hela 3 meter. Sticklingarna 

produceras i plantskolor där 

Tillväxten beror på valet av klon. Den mera 

snabbväxande italienska klonen i förgrunden. 

Här har en åker i provinsen Anhui planterats 

med poppel. 

de planterats (också genom 

sticklingar) i täta förband på 

våren. De får växa till under 

sommaren och görs färdiga 

på hösten då topp och rötter 

avlägsnas. Sedan lagras de 

över vintern. Före planteringen 

sätts sticklingarna i ett vattenbad. 

Under planteringen 

sticker man helt enkelt ned 

sticklingen i den markberedda 

jorden. 

Vid planteringen ger man 

en basgödselgiva bestående 

av organisk eller oorganisk 

gödsel eller så blandas båda 

formerna. 

Skötsel och tillväxt 

Jordarna i Kina är ofta fattiga 

på organiskt material efter tusentals 

år i användning. De 

höga virkespriserna medför 

att gödsling blir ett allt attraktivare 

alternativ. Poppelbestånden 

gödslas på varie- 

1 

rande sätt. Större firmor som 

anväder virket själva gödslar 

t.o.m årligen med en NPK 

giva som ibland blandas med 

organisk gödsel. Det är brist 

på organisk gödsel och dessutom 

är konkurrensen från 

jordbruket hård. 

Omloppstiden för poppel 

varierar beroende på region 

och användning. I norra Kina 

har poppel använts till sågvirke 

och faner. I Liaoning räknar 

man med en omloppstid 

på 10–12 år och för massaved 

med 6–8 år. Längre söderut 

kan man minska tiden med 

ett par år. 

Om man vill producera 

virke av hög kvalitet så stamkvistar 

man. Vanligtvis inleds 

stamkvistningen det tredje året 

och utförs efter det varannat år. 

Stamkvistningen utförs i Kina 

på våren i maj och man använder 

olika typer av sekatörer 

och kvistsågar för arbetet. 

Vinterlagring av 3 meter långa poppelsticklingar. 

På våren kan sticklingarna planteras eller 

kapas till kortare sticklingar. 

Foto: Lim Ngo Chu. 


En ettårig poppelplantering med majs 

mellan trädraderna. 

Den genomsnittliga årliga 

tillväxten för poppel i Kina är 

15 m 3 per hektar och år mätt 

över bark. De högsta uppmätta 

tillväxtstalen ligger på 

27 m 3 ha/år. 

Gräsröjning genom 

agroforestry 

Röjningen av gräs i poppelplantagerna 

är avgörande för 

resultatet. Ett elegant sätt att 

sköta gräsröjningen och dessutom 

få extra inkomst är att 

odla jordbruksgrödor mellan 

träden. Den engelska termen 

för det här är agroforestry, som 

fritt översatt betyder att skogs- 

och jordbruk kombineras. 

Agroforesty kan göras under 

två säsonger innan träden blir 

för stora och skuggar allt för 

mycket. Det här är gynnsamt 

då gräsröjningen är viktigast 

då planteringen är ung. Det 

finns dokumenterat att pop- 

Poppel kan planteras tillsammans med olika 

jordbruksgrödor som här med majs och solros.

En välskött poppelplantering i Lioning 

norra Kina. 

pel har utnyttjats i hundratals 

år i samband med skogsbruk. 

Om man har tillgång till 

mark så kan man hyra ut odlingsrätten. 

Markägaren gynnas 

av att gräsröjningen utförs 

och jorbrukaren kan odla sin 

gröda. Grödan gödlas och 

en del kommer poplarna 

tillgodo. Dessutom får planteringen 

regebunden tillsyn. 

Om man använder kvävefixerande 

arter förbättras näringstillgången 

i marken då grödan 

förmultnar. Man kan använda 

flera olika grödor såsom majs, 

sötpotatis, ryps, sesamfrö, 

solros, bomull och kväve-fixerande 

arter som jordnöt, soja 

och andra baljväxter. 

Översvämningar och 

skadeinsekter plågar 

De regelbundna översvämmningarna 

i Kina omfattar områden 

med poppelodlingar. 

Poppeln klarar översvämning 

i en kortare tid men tillväxten 

minskar drastiskt. Översvämmningarna 

år 2007 dödade 

ställvis mer än 90% av 

träden i provinserna Henan 

och Hunan. 

De allvarligaste skadeinsekterna 

är utan tvekan de skalbaggar 

(t.ex. Anophlora glabripennis) 

som borrar sig in i 

stammen eller kvistarna. Det 

finns mer än hundra olika arter 

och av dem har 10 ett stort 

utbredningsområde. Skadorna 

minskar fanerutbytet och ger 

extra arbete med att lappa hålen 

i det svarvade virket. Om 

stammar eller kvistar av mindre 

diameter angrips bryts de 

ofta av vinden. På 1980-talet 

i provinsen Ninxia högg man 

ner inte mindre än 80 miljoner 

träd som var infrekterade 

av skalbaggen. Hela 90% av 

träden var drabbade av mer 

än 100 skalbaggar per träd. 


En 4-årig välskött poppelplantering i provinsen 

Henan mellersta Kina. 

1 

Bekämpningen är svår då 

larven är inne i veden och 

därför svår att komma åt. Ett 

sätt är att sticka in en smal 

sticka och döda larven i sin 

gång. Det här lyckas inte alltid 

och är givetvis en mycket arbetsdryg 

metod. I östra Kina är 

också tyfoner ett svårt hot mot 

planteringarna. 

Avverkning och användning 

Avverkningen i Kina sker manuellt 

med motorsåg, trots att 

timmersvans fortfarande förekommer. 

Poppel odlas på marker 

med lätt topografi. Under 

torr väderlek kan man köra 

lastbilen direkt till stubben. 

Det är vanligt att timret barkas 

i skogen, vilket också sker 

manuellt. Moderna skogsmaskiner 

finns inte ännu men de 

är på kommande. 

Poppel används av både 

den kemiska och mekaniska 

Om ingen röjning utförs tar gräset över. Översvämmning är ett stort problem i många 

delar av Kina. 


skogsindustrin. De viktigaste 

produkterna är mekanisk 

och kemisk massa, faner och 

olika typer av skivor (LVL). Industrins 

störta problem är tillgången 

på virke. Hela trädet 

används, inklusive kvistarna. 

Virkesbristen har medfört att 

priset skjutit i höjden och 

med den snabba ekonomiska 

tillväxten så tyder allt på att 

priset även i fortsättningen 

hålls högt. Det är alltså inte 

bara i Finland som industrin 

klagar på höga virkespriser. 

Det förkommer en del variationer 

i priserna beroende 

på virkets dimension. Generellt 

ger större diameter ett 

högre pris. Som massaved 

klassas virke med en diameter 

över 3 cm. Massaveden kostar 

ca. 300–500 RMB (Remimbi) 

vilket motsvarar ca. 28–46 € 

(växelkurs 10.9). Virke över 

30 cm i diameter har ett pris 

på 700–900 RMB (64–83 €). I 

dag kan Kina inte producera 

det virke som behövs och 

landet var år 2003 den näst 

största virkesimportören efter 

Japan. m 

text Och fOtOn: 

göran Ådjers 

Poppel används bland annat till att 

göra faner.

Naturvård 

i vardaglig tappning 

naturvÅrd i kOmbinatiOn med ekOnOmiskOgsbruk behö- 

ver inte vara nÅgOnting besvärligt. det handlar mera 

Om en inställning än Om stOra, dyra Åtgärder. det kan 

Ole-henrik antfOlk i övermark, närpes, intyga. 

För Ole-Henrik Antfolk 

är naturvård en 

naturlig ingrediens 

i vardagligt ekonomiskogsbruk. 

– I vår familj handlar det 

om en inställning som genomsyrar 

all verksamhet. Det 

är ingenting märkvärdigt med 

det. 

Antfolk är förutom skogsägare 

också deltidsföretagare 

inom snickeribranschen samt 

löntagare. Familjens jordbruk 

är ekologiskt. 

Inom skogsbruket får natur- 

vården en framträdande roll 

där någonting speciellt, som 

behöver skyddas eller gynnas, 

finns. Dessutom finns det en 

del åtgärder som är bannlysta 

i det Antfolkska skogsbruket. 

Ingen dammsugning 

Ole-Henrik Antfolk följer i 

stort sett de rekommendationer 

som finns inom dagens 

skogsbruk. 

– Förnyelsemogen skog blir 

slutavverkad. Där det är möjligt, 

vill jag förnya skogen på 

1 

naturlig väg. Men där naturföryngring 

inte har några reella 

chanser att lyckas, väljer 

jag att plantera. 

Här är det praktiken som 

bestämmer. Bördigare marker 

blir planterade, på karga marker 

kan fröträd få sköta om att 

nya tallbestånd kommer upp. 

Markberedningen ser 

skogsägaren som en nödvändig 

åtgärd. 

– Men jag väljer den mildaste 

metoden för varje objekt. 

Däremot ser Antfolk inte 

med blida ögon på tillvaratagande 

av ris och stubbar. 

– Någon dammsugning av 

skogen vill jag inte veta av. 

Konsekvenserna är inte tillräckligt 

utredda. 

Barrvirke till snickeriet 

Antfolk berättar att alla avverkningar 

i familjens skog hittills 

blivit manuellt utförda. 

– Dels säljer jag väldigt lite 

virke, eftersom jag har användning 

för det i snickeriet. 

Därför är rotförsäljning ingenting 

för mig, som det är nu 

åtminstone. Och dessutom 

har jag hittills haft möjlighet 

att anlita en person som både 

avverkar och kör ut virket. 

Han är mycket kunnig. 

Den dag den personen väljer 

att – med ålderns rätt – sluta, 

är maskinell avverkning ett 

fullt möjligt alternativ. 

Det som inte duger till 

snickerivirke kommer väl till 

pass i värmepannan. I sällsynta 

fall säljer skogsägaren lite 

massaved som industrivirke. 

Ur den egna skogen använder 

Antfolk både tall och 

gran. Det inslag som finns av 

lövträd får däremot gärna stå 

kvar i skogen, till nytta för fåglar, 

flygekorrar och allsköns 

småkryp. 

Inget konstlat skydd 

Ole-Henrik Antfolks tänkesätt 

stämmer väl överens med certifieringens 

och lagstiftningens. 

Olika speciella livsmiljöer 

är han rädd om. Konstlad 

naturvård, där ingenting speciellt 

finns att vårda, förstår 

han sig däremot inte på. 

– Det är självklart att lämna 

till exempel grupper av löv- 

Barrvirke ur den egna skogen 

kommer väl till pass i snickeriet 

hos Ole-Henrik Antfolk. 

Kvalitetskraven är höga.

träd vid en slutavverkning. 

Gamla lövträd har stor betydelse 

för många arter. Men 

jag tycker uttryckligen att det 

som gynnar mångfalden ska 

sparas, medan renodlad ekonomiskog 

kanske inte nödvändigtvis 

innehåller sådant 

som är värt att lämnas kvar i 

skogen. 

Löv naturligt inslag 

Ole-Henrik Antfolk vill gärna 

se lövträd som inslag i alla bestånd 

och i alla utvecklingsskeden. 

– Den enkla förklaringen är 

att lövträden hör till vår natur. 

Och idén hos oss är att inte 

rucka på det naturliga i onödan. 

Eftersom skogsägaren lider 

av ständig tidsbrist, anlitar 

han skogsvårdsföreningen för 

plantskogsvård. 

– Som skogsägare måste jag 

kunna lita på att skogsvårdsföreningens 

anställda kan sin 

sak, och även vet hur naturvården 

bäst beaktas vid varje 

åtgärd. 

Lite väl glest tycker Antfolk 

att plantbestånden i regel 

röjs. 

– Efter att skogsvårdsföreningen 

röjt är arbetet verkligen 

färdigt. För egen del skulle 

jag gärna ha ett lite tätare bestånd, 

om inte annat så för att 

kunna avverka lite ved några 

år senare. 

Skogsägaren har ingenting 

emot att grupper av träd lämnas 

orörda redan vid plantskogsröjningen. 

I det skedet 

går det att skapa små naturvårdsområden 

för att gynna 

mångfalden inför framtiden. 

Före sin tid 

Ole-Henrik Antfolk har stött 

på flygekorre i sin skog. Han 

var lite före sin tid, och idag 

skulle hans och rågrannens 

handlingssätt överensstämma 

med lagens stränga bokstav. 

Många år innan flygekorren 

blev så omtalad fick den nämligen 

gå före ekonomiskogsbruket 

i Antfolks skog. 

– Det fanns en grupp gamla, 

Kemiska gräsbekämpningsmedel är bannlysta, fötter är tillåtna. 

grova aspar precis där ett dike 

skulle dras vid en iståndsättningsdikning. 

Det handlade 

om ett rådike, men jag och 

rågrannen kom överens om 

att skippa rådiket och låta flygekorren 

vara ifred. 

Holkar för små och stora 

Fåglar har varit något av ett 

specialintresse för Antfolk. 

Numera hindrar tidsbristen 

honom från att förse skogarna 

i nejden med holkar. Men för 

ett antal år sedan var han aktiv 

på den fronten. 

– Totalt har jag väl satt ut 

omkring 500 holkar. Allt från 

småfåglar till slagugglor har 

fått tänkbara bostäder utsatta. 

Han är noga med att inte 

använda spik eller järntråd. 

Och holkarna fäster han i 

döda eller döende träd. 

– Jag använder snören, och 

fäster holkarna i kvistar. Om 

Lövträd är välkomna inslag i 

alla bestånd och i alla utvecklingsskeden. 

Både naturen 

och skogsägaren vill ha det 

så. 

1 

skogsägaren avverkar sin 

skog, och vill ta bort även de 

ekonomiskt värdelösa stammarna, 

är det bara att kapa 

snöret så lossnar holken. m 


anne manner

Forskning 

Industrins rester 

Det är främst aska 

av bark samt av 

grönlutslam som 

Caroline Rothpfeffer 

för fram som lämpliga 

näringsmedel för skogen. 

Både askan och slammet omvandlas 

till pellets. 

Den aska som bildas vid 

förbränning av bark visade 

sig vara den mest näringsrika 

av alla de undersökta produkterna. 

Blandning ger bra resultat 

Barken avlägsnas innan massaveden 

går in i själva produktionen, 

och barken tas tillvara 

för värmeproduktion vid fabrikerna. 

Enligt vad Rothpfeffer 

erfar behöver barkens aska 

inte bli avfall. Den kan med 

fördel återföras till ursprungsadressen, 

alltså skogen. 

Grönlutslam kommer från 

massaindustrins kemikalieåtervinning. 

Slammet består 

av aska från de vedrester som 

inte kunnat användas vid massatillverkningen. 

Andelen lignin 

är hög, och även rester av 

kemikalier som används vid 

kokningen av massaved finns 

i grönlutslammet. Resterna av 

kemikalierna kan inte återvinnas 

fullständigt, och därför 

finns rester i slammet. 

Grönlutslam har liknande 

konsistens som lös lera. Slammet 

består till stor del av kal- 

tillbaka till skogen 

restprOdukter frÅn pappersindustrin kan fOrslas tillbaka 

till skOgen sOm näring. det visar en dOktOrs- 

avhandling gjOrd av jägmästare carOline rOthpfeffer 

vid sveriges lantbruksuniversitet, institutiOnen för 

skOglig marklära. 

cium, men också halten magnesium 

är hög. Det finns mera 

magnesium i grönlutslam än 

i barkaska, och andelen tungmetaller 

är lägre i slammet. 

En blandning av barkaska 

och grönlutslam ger en bättre 

kalkningseffekt och innehåller 

mera näring än ren aska. 

Pelletering ger fördelar 

Caroline Rothpfeffer har undersökt 

olika sätt att ge barkaskan 

och grönlutslammet 

hanterbara former. Pelletering 

visade sig vara ett bra alternativ. 

Dels är pelletarna enkla 

att sprida i skogen. Dessutom 

kan den snabba ökningen 

av pH-värdet i skogsmarken, 

som annars uppstår vid 

tillförsel av aska, undvikas. 

Pelletering ger helt enkelt en 

långsammare urlakning av de 

flesta ämnena. Det är önskvärt 

eftersom man ju strävar 

efter en långsiktig effekt vid 

näringstillförseln. 

Värmebehandling med olika 

verkan 

Värmebehandling av restprodukterna, 

efter pelletering, är 

ett sätt att ytterligare öka stabiliteten 

i näringstillförseln. 

Temperaturer över 800 grader 

gör att näringsämnena får en 

stabilare form i pelletarna. 

Vid upphettningen renas 

0 

Caroline Rothpfeffer visar i sin doktorsavhandling att skogsindustrins 

restprodukter kan återanvändas som näring. 

restprodukterna dessutom. 

Hettan gör att tungmetallerna 

förångas och halten av tungmetaller 

minskar på så sätt 

märkbart i de restprodukter 

som ska tillbaka till skogen. 

Värmebehandling av pellets 

gjorda på enbart barkaska 

gav den stabilaste formen. 

Värmebehandlade pelletar 

hade mindre effekt på både 

pH-värdet i marken och på 

urlakningen från skogsmarken, 

än obehandlade pelletar 

av barkaska. 

Foto: Gertrud Nordlander. 

Pellets tillverkat av grönlutslam 

reagerade annorlunda. 

Den värmebehandlade sorten 

blev mera reaktiv, det vill säga 

motverkande, än den som inte 

värmebehandlades. Resultatet 

blev högre pH-värden och 

större urlakning av organiskt 

kol och väte i skogsmarken. 

Orsaken är troligtvis den 

höga halten av magnesiumoxid 

i värmebehandlat grönlutslam. 

Magnesiumoxid reagerar 

med vätejonerna i marken. 

Då stiger pH-värdet och det i

sin tur medför att det organiska 

materialet blir mera lösligt. 

Slutsatser 

Caroline Rothpfeffer kan alltså 

dra slutsatsen att riskerna 

för negativa effekter för markkemin 

är små, när näring i 

form av askpellets återförs 

till skogen. Slutsatsen gäller 

både värmebehandlade och 

obehandlade pelletar. 

Grönlutslam kan gott blandas 

med barkaska. Blandningen 

utgör ingen ökad risk 

för förändringar av pH-värdet 

eller för urlakningen av näringsämnen. 

Men blandningen 

bör inte värmebehandlas, 

eftersom den processen medför 

en bindning av reaktiv 

magnesiumoxid. 

Bioenergi medför ökat uttag 

Orsaken till Caroline Rothpfeffer 

intresserat sig för forskning 

av återanvändning är 

risken för utarmning av markerna. 

Den risken har uppstått 

genom det allt effektivare ut- 

taget av råvara ur skogen. 

Efterfrågan på bioenergi 

har stigit kraftigt. Intresset för 

koldioxidneutrala, förnybara 

energiformer är stort idag. 

Därför tas klena dimensioner, 

så som toppar och grenar, tillvara 

i allt större utsträckning. 

Behovet av bioenergi har 

medfört ett kraftigt ökat uttag 

av hela träd, vilket givetvis 

betyder ett bortfall av näringsämnen 

från skogen. Dessutom 

har omloppstiderna blivit 

kortare, i och med att skog 

förnyas vid en tidigare ålder 

numera. 

Näring i yngre delar 

Caroline Rothpfeffer har undersökt 

vad den ökade användningen 

av toppar och 

grenar kan betyda för bortförseln 

av olika grundämnen 

från skogen. Hon har mätt 

halterna av olika enskilda 

grundämnen i ved och bark. 

Undersökningarna visar att 

det finns tydliga skillnader 

beroende på hur grova stammarna 

är. I veden var halterna 

Den ökade efterfrågan på bioenergi har ökat uttaget ur skogarna. 

Foto: Sven Magnusson. 

1 

Askpellets i skog. 

Foto: Anne Manner 

av de viktigaste näringsämnena 

högre i de yngre och klenare 

delarna av stammarna. 

Som de viktigaste näringsämnena 

räknas kalium, fosfor 

och magnesium. 

Tungmetallerna kadmium 

och bly fanns däremot i större 

utsträckning i de äldre, grövre 

delarna. Av resultaten kan 

slutsatsen dras att träden kan 

omfördela ämnen beroende 

på om de är skadliga eller viktiga 

för ämnesomsättningen, 

det vill säga metabolismen. 

m 

text: 

anne manner

skogsVård 

Bättre kvalitet genom 

Populariteten för stamkvistning 

har varierat 

genom åren. Det finns 

dokument på att man 

stamkvistade en hel del under 

1930-talet på skogsrevirens 

område i södra Finland. På 

stamkvistning 

virkeskvalitet har alla tider stÅtt högt i kurs, kvist 

Och knölfria rOtblOck har alltid haft ett högre pris. 

det har därför varit i skOgsägarnas intresse att försöka 

pÅverka kvaliteten. senaste höst närmade sig bl.a. 

tallens a-stOck ett pris pÅ 100 € per kubikmeter Och 

dÅ kan man blir inspirerad att öka andelen prima stOck 

i framtiden. har man unga tallbestÅnd i 20–30 Års 

Ålder kanske man blir frestad att försöka sig pÅ stamkvistning. 

1980-talet blev det ett verkligt 

uppsving för stamkvistningen 

och man fick även bidrag för 

arbetet. Innevarande år är 

sista året för denna form av 

stöd. 

Kvistarna kapas vinkelrätt mot stammen 

Kvista endast fina stammar 

Främsta kvistningsobjekt är 

unga tallbestånd där stammarnas 

diameter vid brösthöjd 

är 10–12 cm, max. 15 

cm. Det är en förutsättning att 

beståndet redan från början är 

av god kvalitet, finkvistigt och 

att självkvistningen har kommit 

igång. De stammar som 

kvistas borde inte ha grövre 

kvistdiameter än 20 mm och 

den absoluta gränsen är 25 

mm. Detta gör att planterade 

bestånd oftast borde kvistas i 

två omgångar för att kvistarna 

inte ska hinna bli för grova. 

Man eftersträvar att första 

stocken är kvistfri och då 

många bolag idag som kortaste 

längd för talltimmer har 

43 dm betyder detta kvistning 

till 4,5–5,0 meters höjd. 

Att kvista högre upp betyder 

Med ryggsidan av en röjkniv 

kan torrkvistar försiktigt slås 

bort till ögonhöjd. 

större arbetsinsats och sämre 

precision. Kronans längd efter 

kvistningen bör vara minst 40 

procent av trädets längd för 

att undvika tillväxtförluster. 

Det rekommenderas att man 

kvistar 400–450 stammar per 

hektar, d.v.s. alla de stammar 

som blir kvar till slutavverkningen. 

Finns inte detta antal 

huvudstammar av tillräckligt 

god kvalitet får man nöja sig 

med färre, ex. 100 stammar 

per hektar av toppkvalitet är 

inte heller fy skam då man 

kommer till slutavverkning. 

Att däremot stamkvista stammar 

av dålig kvalitet, undertryckta 

stammar eller sådana 

som finns på blivande körstråk 

är en ”dålig affär”. 

Paus i kvistningen i oktober 

till december 

Tidpunkten för stamkvistning 

är vårvintern, sedan ett uppehåll 

under savstigningsperioden 

och kvistning igen till 

medlet av september. Under

vegetationsperioden täcks 

kapningsytan snabbt av kåda 

som skyddar mot att skadliga 

svampsporer tränger in. 

Oktober – december bör 

absolut undvikas eftersom risken 

för att barrträdskräfta angriper 

de öppna kvistsåren är 

stor, speciellt om man kapat 

friska kvistar. Tillväxten avstannar 

då vid kapytorna och 

kraftig kådbildning uppstår. 

Då träden nog fortsätter växa 

mellan snittytorna blir träden 

efter en tid ”fyrkantiga” och 

duger endast till massaved. 

Undvik skador på 

stammarna 

Utförandet av kvistningen 

i praktiken kräver precision 

och skicklighet för att 

inte förorsaka skador. Det är 

mycket viktigt att kvistsågen 

eller verktyget är i rätt vinkel 

vid användningen så att 

inte trädet skadas. Mekaniska 

skador av verktyg och riv- 

sågen högre upp. Man kan ha 

två skaft till sågen, ett som är 

ca. 1 ½ meter samt ett på tre 

meter. Genom att kvista några 

stammar till ögonhöjd, sedan 

använda kvistsågen till tre meters 

höjd, byta skaft (eller såg) 

och slutföra till fem meter får 

man också variation i arbetet. 

Det är tungt att under längre 

tid kvista sista metern från fyra 

till fem meter. Man måste titta 

uppåt och nacken kommer i 

”fel läge” vilket inte är hälsosamt 

i längden. 

Undvik yxan vid 

stamkvistning 

Rätt utförd stamkvistning kan 

bidraga till bättre kvalitet vid 

slutavverkningen. Detta förutsätter 

bl.a. att man är noggrann 

vid utförandet av själva 

kvistningen. Jag har t.o.m. 

låtit nybörjare träna på stammar 

som kommer bort vid 

gallringen för att de ska få 

rätt teknik innan de går ihop 

”Av hänsyn till risken för angrepp 

av märgborren borde man ha några 

års uppehåll mellan gallring och 

stamkvistning.” 

skador av grövre färska kvistar 

försämrar kvaliteten. Det 

uppstår kådtappar och lyror 

på stammen som endast duger 

till massaved. Säkrast för 

nybörjare är att rikta in sig 

på att endast avlägsna torra 

eller halvtorra kvistar. Kvistarna 

kapas vinkelrätt och 

intill ”kvistkudden” som inte 

får skadas. Kvisttappar får inte 

lämnas eftersom de förlänger 

övervallningstiden. 

Röjkniv och kvistsåg 

För hobby stamkvistaren är 

röjkniv och kvistsåg lämpliga 

redskap. Med röjknivens ”ryggsida” 

slår man försiktigt loss de 

torra kvistarna till ögonhöjd 

medan man använder kvist- 

med kvalitetsträd. Fel vinkel 

på sågen eller ett felgrepp förstör 

kvaliteten. Kvistsågen är 

ett billigt och bra redskap för 

den självverksamma skogsägaren. 

Att använda eggen 

på yxa eller röjkniv vid kvistning 

till ögonhöjd är dömt att 

misslyckas eftersom de vanligen 

resulterar i stamskador. 

De festa saxar och avbitare 

gör för lång kvisttapp vilken 

förlänger övervallingen i onödan. 

Kvistning där kvisttappar 

på 10–20 mm är kvar har inget 

att göra med kvalitet utan 

kan anses som siktröjning vid 

livligt trafikerade vägar. 

Fiskars hade för ett antal år 

sedan på gång en hel serie 

med redskap för stamkvistning 

och av dessa har jag kvar 

den s.k. trisskaparen som är 

överlägsen då det gäller klena 

torrkvistar. Tyvärr är den troligen 

slutsåld numera. Det finns 

också mera avancerad teknik 

med motordrivna kvistningsredskap 

för proffs. 

Undvik riskerna 

Kvistningstidpunkten är också, 

som tidigare nämnts, kritisk. 

Under våren sitter barken löst 

och risken för skador är stora, 

senhösten då snittytan inte 

skyddas av kåda är farlig med 

tanke på barrträdskräftan. Jag 

gjorde en gång med kursdeltagare 

en första gallring där 

tallkräftan slagit till hårt och 

strategin för oss var att satsa 

på de icke kvistade och oskadade 

stammarna. Alla förstår 

vilken riktning stamkvistningen 

tagit i det här projektet. 

Av hänsyn till risken för angrepp 

av märgborren borde 

man ha några års uppehåll 

mellan gallring och stamkvistning. 

Stamkvisning av lövträd 

Stamkvistning av lövträd är 

också möjlig och i många 

fall nödvändig så som är fallet 

med eken där grova grenar 

och extra toppar kapas och 

justeras. Björken kan med fördel 

stamkvistas och gäller det 

friska kvistar så är midsommartiden 

bäst då snittytorna 

snabbt skyddas av saven och 

risken för röta är liten. Björkens 

torra kvistar kan i princip 

tas bort när som helst 

genom att man med en käpp 

slår av kvistarna. Försök med 

att stamkvista gran har också 

gjorts men resultaten är för 

osäkra ännu och det behövs 

mera forskning. 

Dokumentera arbetet 

Stamkvistningens ekonomi 

bygger på att man i framtiden 

Torra kvistar på björkar kan 

lämpligen slås av med en 

stång. 

Hjälm och ögonskydd är viktigt 

då man kvistar högre upp 

i stammen 

får ett högre pris för kvalitetsvirke. 

Det krävs därför att man 

registrerar de kvistade stammarna 

och uppgör ett dokument 

där kvistningstidpunkt 

och brösthöjdsdiameter framgår. 

Detta dokument uppvisas 

sedan vid slutavverkningen 

om ca. 40 år och ger rimligen 

ett bra pris. Det som inverkar 

på stamkvistningens lönsamhet 

är kvistningskostnad, tiden 

mellan kvistning och försäljning, 

stockens värdeökning 

jämfört med icke stamkvistat 

virke samt räntekrav. m 


bjarne anderssOn

naturen 

Nu är det dags 

att bygga holkar 

det spelar ingen rOll var vi bOr, i ett höghus, ett radhus, 

i tätOrt eller pÅ landet. redan i början av mars hör 

vi de första fÅglarna sjunga. det är svÅrt att tänka 

sig ett liv utan fÅglar Och fÅgelsÅng. allt sOm behövs 

för att fÅnga deras intresse är mat Och nÅgra hOlkar. 

När det gäller holkar 

finns det ingen 

medelstorlek. Du 

måste bestämma 

dig för vilka fåglar du vill ha 

och sedan skaffa eller bygga 

en holk som passar. En äkta 

trädstam, ger den snyggaste 

holken, men den är svår att 

urholka. En trädstam bör du 

barka då det förlänger holkens 

livslängd. 

Ohyvlade bräder är bäst 

I allmänhet gör vi våra holkar 

av bräder. Trä är det bästa 

materialet eftersom det är 

hållbart, har bra isoleringsförmåga 

och andas. Bräderna 

bör vara tillräckligt tjocka, 

minst 18 millimeter. Furu är 

bäst eftersom det är hållbarare 

än gran. Använd helst 

ohyvlat virke till holkarna, så 

får fåglarna bättre fotfäste när 

de ska ut och in. Du kan spika 

ihop flera bräder intill varandra 

för att få rätt bredd på holken. 

Om du skarvar ihop flera 

bräder bör tvärslån alltid läggas 

inåt så att inte vatten stannar 

på listerna och påskyndar 

holkens murknande. Se till 

så att ingen spik sticker fram 

inne i holken. 

Holkarna håller längre om 

du behandlar utsidan med 

vattenbaserad färg. Måla inte 

insidan och ingångshålet. 

Lukt och gifter kan skada fåglarna. 

Tips för tak och golv 

Foto: www.fotoakuten.se 

Blåmesar bosätter sig 

gärna i holkar, men 

ingångshålet får inte vara 

större än tre centimeter. 

Holken kan du bygga i form 

av ett rätblock, dvs. räta vinklar 

överallt. Om du vill ha 

lutande tak måste det absolut 

luta framåt, så att inte vatten

inner ner mellan stammen 

och holken. Taket bör vara 

större än holkens botten. Vattenfast 

faner, tryckimpregnerat 

virke är bra takmaterial, 

men du kan också beklä taket 

med takfilt. Enklaste sättet att 

senare komma åt att öppna 

holken för pustning är att göra 

taket öppningsbart genom att 

spika fast det i ett hörn med 

en längre spik och i ett annat 

med en kortare spik. Då kan 

du slå upp den kortare spiken 

och svänga på taket. Bottnen 

bör alltid fällas in i holken 

så att regnvatten som rinner 

nedför holkens sidor inte rinner 

in. 

Förse ingångshålet med 

skyddsplåt 

Ingångshålets diameter är 

viktig. Ett litet hål garanterar 

småfåglar häckningsfred, då 

större och starkare arter inte 

kan tränga in och konkurrerar 

ut dem. Det finns också predatorer, 

som gärna besöker 

fågelholkar, bl.a. ekorren och 

mården. Hålet behöver inte 

vara runt. Det kan vara fyrkantigt, 

utsågat ur en sidokant av 

ett bräde eller lite ur vardera, 

då två bräder placerats bredvid 

varandra. Hålets placering 

på framväggen har ingen 

större betydelse, men det bör 

ligga rätt högt upp, dock inte 

helt fast i taket. Det är bra att 

förse hålet med skyddsplåt för 

att förhindra att ekorrar och 

andra rovdjur förstorar det 

och tar sig in och äter ägg eller 

ungar. Alternativ till plåt är 

att slå in tätt med spikar eller 

nubbar runt hålet. Holken får 

aldrig förses med något slag 

av sittpinne för fåglarna. 

Holkar ska aldrig spikas fast 

i träd. Ett rep runt trädet och 

runt spikar eller öglor i holkens 

sidoväggar är skonsamt 

mot trädet. 

Foto: Gerd Mattsson-Turku. 

Ohyvlat virke är bäst till holkar. 

Det ger fåglarna bättre 

fotfäste när de ska ut och in. 

Ugglor och sjöfåglar 

behöver sågspån i holken 

Uggle- och sjöfågelholkar bör 

alltid förses med ett 5–10 centimeter 

tjockt lager av sågspån 

eller mossa eftersom dessa arter 

aldrig hämtar in något eget 

bobyggnadsmaterial och ägggen 

i annat fall rullar omkring 

på brädbottnen och omöjliggör 

häckning. 

Häng upp holken med rep 

Det finns olika sätt att hänga 

upp holkar. Det väsentliga är 

att holken inte får skada det 

levande trädet. Spika inte fast 

holken i trädet. Rep runt holken 

och trädet är den bästa 

metoden. Repet bör vara av 

Foto: Gerd Mattsson-Turku.

Fågelart Hålets 

Holkens Bottnens sida, 

diameter, cm höjd, cm 

cm 

talltita, blåmes, svartmes, 

svartvit flugsnappare 

2,8 25 8–10 

talgmes, svartvit flugsnappare 3,0–3,2 30 10–12 

knipa, skrake 8–15 50–60 20–25 

kattuggla 12–15 60 70 

hållbart material som inte 

murknar. Det får inte heller 

skada det växande trädet eller 

spränga holken, då trädet 

växer till i grovlek från år till 

år. Repet ska med andra ord 

gå att förlänga. En annan närbesläktad 

metod är att fästa 

repet runt spikar på holkens 

sidoväggar i stället för runt 

holken. 

Drygt en meter över 

marken räcker 

Ute i naturen kan du placera 

holkar nästan var som helst. 

Du bör inte placera holkarna 

alltför tätt. Tjugo meters 

avstånd mellan holkar av 

samma typ är ett minimum. 

Uggleholkar kräver betydligt 

större avstånd, upp till en ki- 

Skyddsplåt runt hålet förhindrar att ekorrar och andra rovdjur 

förstorar hålet och tar sig in och äter ägg och ungar. 

Foto: Gerd Mattsson-Turku. 

lometer för att alla samtidigt 

ska bli bebodda. 

Höjden över marken är inte 

direkt avgörande för hur väl 

holkarna mottas av fåglarna. 

I lugna trakter räcker en dryg 

meter väl. Då är det lättare att 

putsa holken. Läget på trädet 

är mindre viktigt. En tät gran 

ger dock bra skydd mot regn 

och en placering på trädets 

sydsida ger sol och hög temperatur 

i holken, kanske till 

och med för mycket ibland. 

Putsa holkarna, men se upp 

för lopporna 

Du bör sköta om holkarna 

varje år så att inte fåglarna 

drabbas av ohyra. Holkarna 

kan också efter många års 

häckningar bli så fulla med 

gammalt bomaterial att ingen 

mera får plats. Loppor och 

löss är vanliga i gamla holkar. 

Lopporna kan vara mycket 

talrika i en holk på våren efter 

föregående års häckning. Därför 

bör du kasta ut gammalt 

bomaterial på hösten, vintern 

eller vårvintern. Fågellopporna 

angriper gärna människor 

och deras bett kan orsaka irritation, 

ungefär jämförbara 

med myggbett. Lopporna är 

helt ofarliga för människan, 

bara obehagliga. m 

Källa: Mina fåglar, Skogscentralen 

Skogskultur, 1995 

text: 


Kort om vanliga 

holkfåglar 

• Om du sätter upp blåmesholkar i ett träd, kommer du 

ganska säkert att få holkarna bebodda. Det viktigaste är 

att ingångshålet inte är större än tre centimeter. Om det är 

större, kan talgmesar och starar komma och ta över boet. 

• Talgmesholkar passar bra även åt svartvit flugsnappare. 

Det händer ofta att svartvita flugsnapparen kör bort talgmesen 

och övertar dess bo med inredning och allt. 

• För sädesärlan räcker det med att bygga en hylla av en 

brädstump under takutsprånget på ett uthus eller under en 

brygga. 

• Ugglor bygger sällan egna boplatser. De häckar i gamla 

hackspetthål eller i holkar. Kattugglan är den som är lättast 

att få in i holkar. Men holken ska finnas i skogen på dess 

naturliga häckningsplatser. 

• Knipa och skrake är lätta att få in i holkar. De är mycket 

försiktiga och ofta kan en holk vara bebodd utan att de 

egentligen ger sig till känna. m

Virkespriser 

Virkeshandeln inger förundran 

Virkeshandeln har varit lam i början av året. Inköpsmängderna 

under de första tio veckorna kommer inte ens upp till hälften av 

inköpsmängderna under motsvarande period i fjol. 

Skogsindustrins passivitet förvånar, då den samtidigt basunerar 

ut att behovet av virke ökar. Lagerhållning är inte heller 

större än tidigare. I december hade skogsbolagen drygt 7,5 

milj. m 3 virke i lager. 

Importen av virke har varit stor i början av året. Enbart i januari 

steg importmängden till drygt 620 000 m 3 . I fjol var mängden 

endast en tredjedel av det. 

Importen av virke från Sverige ökar kraftigt. Speciellt UPM 

har köpt mycket virke av vår västra granne, som bolaget fraktar 

till sina fabriker i Raumo och Jakobstad. m 

I prisstatistiken anges de sex vanligaste virkessortimenten. Inga specialsortiment ingår. 

Priserna anges skilt för rotköp och leveransköp. 

Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan virkesköpare 

och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar som kommits överens om med avtalskunder 

ingår inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan moms. 

Prisuppgifterna baserar sig på den information som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer 

skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder från privatägda skogar samt virkespriser. 

Med privatägda skogar avses skogar som ägs av privatpersoner, samägda och samfällda 

skogar samt skogar som ägs av städer och kommuner. I statistiken ingår inte mängder 

och priser som berör skogsbolagens egna skogar och inte heller Forststyrelsens skogar. 

I statistiken över inköpta virkesmängder och priser ingår uppgifter från ca. 86 procent av 

alla virkesaffärer i privatägda skogar. Utanför materialet är små och medelstora sågar. 

De virkespris som anges per område och för hela landet är ett vägt medeltal av priset 

på de virkesmängder som köpts de fyra senaste veckorna. Om virkesmängden för något 

sortiment på ett område vid rotköp är under 1.000 m 3 och vid leveransköp under 500 m 3 , 

anges inget pris (..). Om mängden är 0 m 3 , anges (-) som pris. m 

Förkortningar: 

ROT = rotpris; det pris som köparen betalar åt säljaren vid rotförsäljning, då köparen har 

hand om avverkningen och skogstransporten 

LEVERANS = leveranspris; det pris som köparen betalar åt säljaren vid leveransförsäljning, 

då säljaren står för avverkningen och skogstransporten 

Svenska Österbotten hör till ett 

mycket stort område och det 

försämrar prisstatistikens användbarhet. 

m 

text: gerd 

mattssOn-turku 

KESKI- 

SUOMI 

LAPPI 

SAVO-KARJALA 

KYMI- 

SAVO

HäLsa 

Frukt och grönsaker är 

ypperliga mellanmål 

som är lätta att ta med 

ut i skogen. 

Må bra i skogsarbetet 

lycklig är den sOm fÅr jObba i skOgen. det är en miljö 

där sinnena pÅ samma gÅng är bÅde aktiva Och i vila. 

naturen har en avslappnande Och avkOpplande inverkan 

pÅ människan. arbetsmiljön har redan i sig en pOsitiv 

inverkan pÅ välbefinnandet. 

Det finns många 

saker som du gör 

klokt i att beakta 

om du vill upprätthålla 

din arbetsförmåga och 

må bra i skogsarbetet. Du bestämmer 

själv vad du vill göra 

för din egen arbetshälsa. Som 

stöd för ditt beslut behöver du 

förutom rätt attityd och vilja 

även kunskap, kunnande och 

vissa tjänster. Arbetshälsoinstitutet 

delar in de faktorer 

som påverkar arbetshälsan i 

fyra grupper: människan själv, 

den fysiska arbetsmiljön, den 

sociala arbetsmiljön och yrkesskickligheten. 

Alla dessa 

fyra delområden kan främja 

arbetshälsan. 

Rätt kost ger kraft och ork 

Hälsan är den främsta förklaringen 

till arbetsförmåga och 

arbetshälsa. Det är därför viktigt 

att äta rätt, sova gott och 

hålla kroppen i skick med 

hjälp av motion. Du kommer 

långt redan genom att komma 

ihåg dessa enkla råd gällande 

maten: hälften av innehållet 

på din tallrik bör vara grönsaker, 

en fjärdedel fisk eller 

kött samt en fjärdedel potatis, 

bär eller fullkornsspannmål. 

Använd fett i flytande form 

och släck törsten med vatten. 

Du gör klokt i att inte ta med 

öl, läsk, feta korvar, vitt bröd, 

kex och söta bakverk i din 

matsäckskorg. Ät äpplen och 

morötter som mellanmål. 

Kosten påverkar inte bara 

hälsan utan också din vitalitet. 

Om kosten är dålig fungerar 

också din hjärna dåligt. Redan 

en liten vätskebrist eller 

sänkning av blodsockerhalten 

kan leda till att du känner dig 

kraftlös och din vitalitet avtar. 

Därför är det inte bra att arbeta 

långa stunder utan mat 

och dryck. 

Det är också skäl att reglera 

arbetsdagens längd så att du 

har tillräckligt med tid över 

för vila och motion som motvikt 

till arbetet. Redan med 

Foto: www.fotoakuten.se

tanke på balansen och förebyggande 

av smärta är det på 

sin plats att gymnastisera för 

att få musklerna smidiga och 

i balans. 

Den fysiska arbetsmiljön 

– Det är en njutning att arbeta 

i skogen om man inte behöver 

ta i av alla krafter. Ett fint 

jobb, säger en gammal skogshuggare. 

Skogen i sig är en idealisk 

arbetsplats. Naturen har en 

lugnande och stimulerande 

inverkan. Människan mår bra 

i naturen. I skogen lurar också 

många faror: maskinerna, arbetsredskapen, 

träden, terrängen, 

kylan för att nämna 

några. Underskatta inte betydelsen 

av ändamålsenliga arbetsredskap, 

rätt klädsel och 

yrkesskicklighet. 

ler också för skogsbrukare. 

Företagshälsovården är frivillig 

och om du vill ansluta dig 

till den skall du själv göra en 

anmälan till den som ordnar 

tjänsten. I de flesta fall är det 

hälsovårdscentralerna som 

har hand om företagshälsovården 

för lantbruksföretagare. 

Företagshälsovården erbjuder 

hälsokontroller och besök 

på arbetsplatsen. Arbetsplatsbesöken 

är avgiftsfria men för 

hälsokontrollerna betalar företagaren 

en avgift. Avgiftens 

storlek är beroende av vilka 

åtgärder som behövs. 

Vid ett arbetsplatsbesök går 

företagshälsovårdens representant 

igenom arbetsmiljön, 

arbetsredskapen och arbetssätten 

tillsammans med företagaren. 

Man noterar vilka 

riskfaktorer som förekommer 

”Underskatta inte betydelsen av 

ändamålsenliga arbetsredskap, rätt 

klädsel och yrkesskicklighet.” 

Den sociala arbetsmiljön 

En gruppgemenskap ger 

styrka. Att samarbeta och 

göra saker tillsammans ökar 

också välmåendet i arbetet. 

Med hjälp av samarbete kan 

individen tillfredsställa sina 

sociala behov och sina behov 

av trygghet och uppskattning. 

För en skogsbrukare som lever 

ensam är det särskilt viktigt 

att söka sällskap och delta 

i gemensamma aktiviteter tillsammans 

med andra. Att isolera 

sig eller bli isolerad har 

konstaterats leda till psykiskt 

illamående och kan i värsta 

fall leda till depression. 

Företagshälsovård och konditionshöjande 

kurser 

En LFÖPL-försäkrad (LFÖPL= 

Lagen om pension för lantbruksföretagare), 

har rätt till 

företagshälsovård för lantbruksföretagare. 

Det här gäl- 

och kommer med förslag till 

förbättringar. Vid en hälsokontroll 

får man förutom råd 

och anvisningar också remiss 

till eventuella tilläggsundersökningar, 

konditionshöjande 

kurser och rehabilitering. Om 

du hör till företagshälsovården 

får du rabatt på OFLAarbetsskadepremien 

(OFLA= 

lagstadgad olycksfallsförsäkring 

för lantbruksföretagare). 

m 

LPA:s arbetsskyddsenhet ger mer 

information om arbetshälsa på sina 

webbsidor (www.lpa.fi, arbetarskydd, 

arbetshälsa) samt i broschyrer 

och olika videokortfilmer. 

text: 

auli sulin vid lant- 

bruksföretagarnas 

pensiOnsanstalt lpas 

arbetsskyddsenhet, 

översättning kurt 

sandström lpa 

Värdefulla idéer. 

Branschfolket på plats 

12 14.6 2008 i Umeå 

Besök årets viktigaste 

mötesplats för skogen! 

Utställare och program 

hittar du på 

www.nolia.se/skogs 

Signalvägen 3, SE-903 22 Umeå, Sverige 

+46 (0) 90 16 34 00 • www.nolia.se 

Försäkra Dig om 

att skogen avkastar 

även efter avverkningen 

www.aktia.fi 

För att förvalta skogen, din gröna tillgång behövs sakkunskap, 

erfarenhet och lokalkännedom. Det samma gäller 

förvaltning av andra tillgångar. 

Vi på Aktia har sakkunskap och erfarenhet av att tillsammans 

med Dig sköta Dina placeringar. 

Kontakta Aktias lokala kontor då Du vill försäkra Dig om att 

skogen avkastar även efter avverkningen! 

Kontaktuppgifter till Aktias 

kontor på www.aktia.fi eller 

från Aktia telefonservice , 

vard. kl.8-20, tfn. 010 247 010

köp & säLj 

På annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag 

annonsera ut sina tjänster och varor gratis. Som villkor för 

annonsering gäller att tjänsterna och varorna ska anknyta till 

skog och skogssektorn. 

Utbud på tjänster i Österbotten: 

• Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs, 

Kenneth Forsman, tfn 050 351 3197. 

• Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 i Nykarleby 

med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888. 

• Virkestransport med traktor, gallringsavverkning, röjning m.m. utförs 

i Vasa–Korsholm området, tfn 050 322 0567. 

• Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog och 

rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970. 

• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs området, 

tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom. 

• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området, tfn 040 

750 7929. 

• ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar 

i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860. 

• Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, Österbottens 

farmartjänst, tfn 0500 567 171 

• Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig 

Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043. 

• Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs 

i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249. 

• Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, tfn 

050 518 1054 

• Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar utförs 

mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414. 

• Fällning och beskärning av gårdsträd samt stubbfräsning i Vasa och 

Korsholm, Trädvård Silvitec, tfn 0400 590 999. 

• Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom Norrskogs 

område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, tfn 050 598 3149 

eller 050 562 2449. 

• Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, H. Skog, 

tfn 0500 160 669. 

• Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten i Vasanejden, 

tfn 050 505 7088. 

• Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra Österbotten, 

J. Slotte, tfn 0400 139 508. 

• Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom Vasaområdet, 

tfn 0400 86 73 73. 

 

Utbud på tjänster vid Sydkusten: 

• Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, MW 

Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887240. 

• Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg, 

 

tfn 040 5057 723. 

• Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med 

traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

– Hur har du lyckats få Johan att bli 

intresserad av maskinen? 

– Enkelt: jag sa att det finns en dator i den! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utrymmet per annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstä- 

 

 

ver inkl. mellanslag mellan ord. Skriv in annonstexten i rutfältet 

nedan och skicka den till redaktionen på adressen: Skogsbrukets 

köp & sälj, Orrspelsgränden 4, 00700 Helsingfors. Ofullständigt 

ifyllda annonser beaktas inte. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då SKOGSBRUKET är en tidningen som täcker hela Svensk- 

 

 

finland inkl. Åland är det viktigt att det ur texten framgår vilket 

område annonsören betjänar. 

0

Skogsindustrins volymproduktion i Finland var i fjol nästan på samma nivå som året innan. 

Skogsindustrin satsar 

alltjämt stort i hemlandet 

i fjOl ökade skOgsindustrins 

investeringar i finland 

med nästan femtiO 

prOcent. skOgsindustrin 

var fOrtsättningsvis den 

bransch sOm investerade 

mest i finland. 

En längre tid har vi 

kunnat läsa och höra i 

massmedia att den finska 

skogsindustrin inte 

längre investerar i sina fabriker 

i Finland. Men ännu går 

utvecklingen i en annan riktning. 

I fjol var skogsindustrins 

investeringar i hemlandet nästan 

1 400 miljoner euro. År 

2006 uppgick investeringarna 

till 950 miljoner euro. Det är 

med andra ord fråga om en 

ökning med närmare femtio 

procent. 

I jämförelse med andra 

branscher satsade skogsindustrin 

stort i hemlandet i fjol. 

Av det totala investeringsbeloppet 

på 4 200 miljoner 

euro utgjorde skogsindustrins 

andel på 1 400 euro en tredjedel. 

Teknologiindustrins investeringar 

uppgick till 1 300 

euro. 

milj. euro 

1600 

1300 

1000 

700 

Skogsindustrins investeringar i Finland åren 1995–2008. 

1995 2000 2005 2008E 

Pengar även till ny kapacitet 

Med investeringar i den här 

storleken visar skogsindustrin 

att den inte har några planer 

på att lämna hemlandet. I 

år beräknas investeringarna 

bli omkring 1 000 miljoner 

euro. 

Omkring hälften av beloppet 

används till att effektivera 

produktionen och höja 

kvaliteten. Den andra hälften 

används till rationaliseringsåtgärder 

och till att öka kapaciteten. 

1 

Större personalminskning 

utomland 

Teknologiindustrin är den 

enda bransch som i fjol ökat 

antalet anställda. De flesta 

nyanställningar gjordes på fabriker 

utomlands. 

Antalet anställda inom 

skogsindustrin minskar sakta. 

Enligt statistiken för i fjol jobbade 

drygt 57 000 finländare 

inom skogsindustrin i Finland. 

Det är en minskning 

med drygt sju procent jämfört 

med året innan. I finskägda 

fabriker utomlands jobbade 

närmare 49 000 personer. 

Personalminskningarna var 

större utomlands, drygt tolv 

procent. m 

Källa: Finlands Näringsliv EK 

text: 


grafik: 

margita törnrOth

Skogsvårdsföreningar: 

Jeppo skogsvårdsförening r.f. 

Östra Jeppovägen 22 

66850 JEPPO 

Tfn 0400-265 424 

jeppo.svf@agrolink.fi 

Kimitonejdens skogsvårdsförening r.f. 

Engelsbyvägen 8 

25700 KIMITO 

Tfn (02) 421 120, 

040-5903122, 0400-880253 

kimitonejdens.svf@ebaana.net 

Korsnäs Skogsvårdsförening 

Vikingvägen 14 

66200 KORSNÄS 

Tfn (06) 364 1456 

svf@korsnas.mhy.fi 

Kristinestads skogsvårdsförening 

Lappfjärdsvägen 729 

64300 Lappfjärd 

Tfn (06) 222 2008 

svf@kristinestad.mhy.fi 

Sideby områdeskontor 

Sidebyvägen 685 

64490 Sideby 

Tfn (06) 222 5688 

svf@kristinestad.mhy.fi 

Malax skogsvårdsförening 

Magasinvägen 2 

66100 MALAX 

Tfn (06) 365 1169 

svf@malax.mhy.fi 

Nykarleby skogsvårdsförening 

Nygårdsvägen 5 

66900 NYKARLEBY 

Tfn (06) 722 1510 

svf@nykarleby.mhy.fi 

Munsala områdeskontor 

Södra Munsalavägen 8 B 

66950 MUNSALA 

Tfn (06) 764 1328 

svf@nykarleby.mhy.fi 

Pörtom skogsvårdsförening r.f. 

Centrumvägen 15 

66270 PÖRTOM 

Tfn (06) 366 1499, 0400-561 343 

portom.svf@agrolink.fi 

Skogsvårdsföreningen Norrskog 

Bärklarsvägen 3 

68810 YTTERESSE 

Tfn 020 413 7920 

svf.norrskog@norrskog.mhy.fi 

Karleby områdeskontor 

Hakalaxgatan 41 

67100 KARLEBY 

Tfn 020 413 7929 


Kronoby områdeskontor 

Kronobyvägen 8 

68500 KRONOBY 

Tfn 020 413 7928 


Larsmo områdeskontor 

Näsvägen 2 D 

68560 EUGMO 

Tfn 020 413 7926 


Oravais områdeskontor 

Masugnsvägen 2 

66800 ORAVAIS 

Tfn 020 413 7925 


Skogsvårdsföreningen 

Söderskog 

Kvarngatan 15 

65100 VASA 

Tfn 020 413 7910 

svf@soderskog.mhy.fi 

Närpes områdeskontor 

Östragränden 4 

64200 NÄRPES 

Tfn 020 413 7917, 020 413 7918 

svf@soderskog.mhy.fi 

Skogsvårdsföreningen 

Södra skogsreviret r.f. 

Mannerheimgatan 9-11 A 

06100 BORGÅ 

Tfn (019) 580 993 

borga@revir.org 

Ekenäs kontoret 

Formansallén 2 

10600 EKENÄS 

Tfn (019) 241 5800 

ekenas@revir.org 

Esbo kontoret 

Esbogatan 4 

02770 ESBO 

Tfn (09) 855 0044 

esbo@revir.org 

Lovisa kontoret 

Drottninggatan 9 

07900 LOVISA 

Tfn (019) 509 014 

lovisa@revir.org 

Terjärv 

skogsvårdsförening r.f. 

Södra Terjärvvägen 9 

68700 TERJÄRV 

Tfn (06) 867 5465 

terjarv.svf@agrolink.fi 

Väståbolands 


Köpmansgatan 5 

21600 PARGAS 

Tfn 0400-526 615, 0400-435 048 

tom.engstrom@pp2.inet.fi 

fred.granberg@pp.inet.fi 

Vörå-Maxmo 


Vöråvägen 38 

66600 VÖRÅ 

Tfn (06) 383 2085, (06) 345 0123 

voramaxmo.svf@agrolink.fi 

Ålands 

skogsvårdsförening 

Ålands landsbygdscentrum 

Jomalagårdsväg 17-5 

22150 Jomala 

Tfn (018) 329 636 

svf@landsbygd.ax 

Övermark 


Vasavägen 1615 

64610 ÖVERMARK 

Tfn (06) 225 3566, 0500-628 702 

overmark.svf@agrolink.fi

PDF 4,7 MB - Skogsbruket

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?