Oxenstiernan Nr 1 2008 - IOOF Odd Fellow Loge No 18 Axel ...

Oxenstiernan: Vill Du berätta lite
om Dig själv.
Ulf Larsson: Jag är 49 år och
född i Hunnebostrand. Min pappa
var virkesmäklare och hade en trävarufirma.
Mamma var hemmafru som
man brukade vara på 1960-talet, något
dagis fanns inte på den tiden. Jag fick
en fin uppväxt i ett litet samhälle.
Förr var Hunnebostrand känt för sin
stenindustri, i dag är väl orten mest
känd för att vara semesterort. Det är
en idyll på sommaren men stendött på
vintern! Under min uppväxt hade jag
en känsla av att Hunnebostrand var 10
år efter i tiden, i Göteborg fanns allt
det moderna, man fick åka spårvagn
och gå på Liseberg.
Vi bodde nära havet, pappa och
mamma bor fortfarande kvar där. Jag
”uppfostrades på sjön”, seglade mycket
och fiskade en del. Jag minns speciellt
då jag köpte min första kölbåt när
jag var 16 år gammal, då var jag stolt!
Fortfarande känner jag saknaden efter
skärgården.
Pappa hade 2-3 lastbilar och hämtade
virke från sågverk i Norge och
Bullarebygden. Jag åkte ofta med på
turerna och minns att det fanns gott
om tid att leka med barn man träffade,
bilarna lastades ju för hand.
I Hunnebostrand fanns den 6-åriga
folkskolan men högstadiet gick jag i
Kungshamn. Folkskolan var fortfarande
den gamla auktoritära skolan, jag
minns när fröken tog mig i örat ett par
gånger, det skulle vara otänkbart i dag.
Så var det meningen att jag skulle
gå i gymnasiet i Lysekil, men det
hade så dåligt rykte att min pappa
sökte plats för mig på internatskolan i
Restenäs utanför Ljungskile. Restenäs
var då en Sveriges tre internatskolor,
de andra två var Sigtuna och
Lundsberg. Studieordningen var sådan
att jag var två veckor på Restenäs för
undervisning och tentamina och sedan
fyra veckor hemma för egna studier.
Studieformen passade mig mycket bra
och jag kunde jobba lite ibland. År
1976 tog jag studenten.
6
Oxenstiernan
Sverker Arfvidsson interjuvar Ulf Larsson
År 1978 var det dags för militärtjänstgöring.
På papperet blev jag först
placerad på I17 Uddevalla men jag vägrade
och menade att jag ville till flottan.
Men mönstringsförrättaren sade
att det var otänkbart, jag var ”alldeles
för frisk” för flottan. Efter brev och
telefonsamtal till Marinstaben, då jag
påpekade att ”jag ville bli yrkesmiltär”,
kom jag slutligen till befälsskolan/
instruktörskolan i KA4, Göteborg.
Här blev det studier varvade med
praktik i cirka två år. Jag värvade mig
alltså och blev snabbt både furir, löjtnant
och kapten, jag var en av de yngre
kaptenerna (26 år). Framför allt har
jag arbetat med utbildning i radar och
stridsledningssystem. I stridsledning
gäller det ta in så mycket information
som möjligt och sedan fatta rätt
beslut.
År 1987 gjorde jag FN-tjänst på
Cypern, en lärorik tid. På den underbara
semesteröns buffertzon mellan
greker och turkar kunde ibland allvarliga
tillbud uppstå, mitt arbete var att
som underrättelseofficer försöka hålla
kontroll på detta.
Det militära upplevde jag som
något väldigt fint, det var gott kamratskap,
man vistades mycket i naturen
och nära skärgården och träffade
många människor. Tiden upplevde jag
aldrig som tuff. Och så fick jag se
mycket av Sverige under övningarna.
På somrarna bodde vi ofta på Känsö,
där låg ju den gamla karantänsanstalten,
det var en fantastisk fin miljö.
Jag skulle också ha läst till major
men hade nu börjat tröttna på det militära.
Försvaret verkade inte ha någon
framtid, regementen lades ner och
övningar ställdes in. I det militära
hade jag lärt mig mycket om PC-teknik
och jag förstod att den kunskapen
också behövdes i näringslivet.
År 1998 anställdes jag på dåvarande
Bilspedition AB (BTL) som
IT-administratör. Som huvuduppgift
skulle jag och andra datamodernisera
Bilspeditions cirka 50 kontor i Sverige.
I dag ligger kontoret i huset intill
”Läppstiftet” i Lilla Bommen och
företaget heter Schenker AB. Jag har
varit på företaget i 20 år och arbetar
som projektledare och sysslar med
IT-frågor i samband med infrastruktur
(datanätverk, säkerhet, utrustning m
m).
O: Hur kom det sig att Du gick in
i Odd Fellow och vill Du säga något
om vår orden?
Ulf: Lars Caspersson är min fadder,
vi bor bägge i Landvetter, det
är bara några hus emellan. Lasse var
engagerad i hemvärnet, på så sätt lärde
vi känna varandra. Faddrarna har i
Odd Fellow en väldig viktig uppgift
och Lasse har varit en föredömlig fadder.
Han såg till att jag kom till logen.
De 2-3 första gångerna kan det kanske
kännas lite motigt att komma till
logen, men sedan smälter man snabbt
in i gemenskapen och sedan vill man
inte vara den utan.
Vi måste i Odd Fellow hålla på
de gamla traditionerna men samtidigt
ta in det nya som ungdomen kräver.
I logen blir det ofta för lite tid för
umgänge Bröder emellan. Kanske vi
skulle föra in lite mer socialt umgänge
i lättare och enklare former utanför
logesalen? Kanske de yngre Bröderna
kunde träffas lite tidigare i baren före
logen? Programinslagen är överlag väldigt
bra och intressanta, en eloge till
dem som ordnar programmen!
Jag invigdes samtidigt med Bengt
Hermansson, Lars Stranned, Oscar
Ejdfors och Claes Beck-Friis och vi
alla kommer ju regelbundet till logen.
Man kan fråga sig vad orsaken är till att
flera nyinvigda bröder inte alls uppenbarar
sig på logen efter invigningen.
O: Vilka är Dina intressen förutom
Odd Fellow?
Ulf: Som jag sagt tidigare är jag
mycket intresserad av båt och hav och
i Hunnebostrand har jag tillgång till en
liten båt med utombordare. Utanför
mina föräldrars tomt ligger en liten ö
med en sjöbod, där står jag gärna och
Forts. sid 7