Nordens Tidning nr 3 2009 - Föreningen Norden

Arktis med en ny expedition blir det nog inte
hundslädar som för den till målet. Om 100 år,
ja sannolikt mycket tidigare, har isen smält i
ishavet och framtidens äventyrare kan förmodligen
ta sig till polen med roddbåt eller annat
lämpligt fartyg. Så kraftiga väntas förändringarna
bli i Arktis på grund av den pågående
klimatförändringen. Men det är naturligtvis
trots allt endast en kvalificerad gissning, och
är man på tunn is bör man vara försiktig.
När Peary och de andra polarfararna runt
förra sekelskiftet utmanade naturen för att nå
den magiska punkt på jordklotet som heter
Nordpolen kunde nog ingen av dem drömma
om att Norra ishavets isar skulle smälta bort.
Än mindre att under de väldiga
ismassorna skulle dölja sig
enorma gas- och oljetillgångar.
När isen smälter blottas den
kontinentalsockel under havet
som rymmer stora mängder
olja och naturgas. Och det är
som bekant tillgångar som
väcker de flesta nationers
intresse. US Geological Survey
har beräknat att omkring en
tredjedel av världens outnyttjade
naturgastillgångar finns i
Arktis och ungefär 13 procent
av all olja som vi känner till.
Redan har nya gas- och oljefält
öppnats här. Stora delar av oljeförekomsterna
tycks finnas i
den s k Alaska-plattformen, medan naturgasen
främst finns inom ryskt territorium. För den
tidens äventyrare var det personlig och inte
minst nationalistisk tävlingslust kryddad med
en god portion äregirighet som var drivkraften
i kampen om att bli den förste på Nordpolen.
Tyvärr finns väl en risk att med förekomsten
av de väldiga naturtillgångarna kan Arktis än
en gång bli föremål för nationalistiskt habegär.
Och då med andra hjälpmedel än slädar och
hundar. Det var också en tid som präglades av
framstegstro, innan världskrigen förändrade
världsbilden. En tid med stora imperier. En tid
som uppmuntrade tävlingsandan.
Personlig, och nationalistisk, tävlingslust
gällde också nordbor som Nordenskiöld,
Andrée, Nansen, Amundsen, Sverdrup och
många andra. Nord- och Sydpolen, Grönlands
väldiga inlandsis, Nordostpassagen och Nordvästpassagen,
allt på den tiden vita fläckar på
kartan som utövade en oemotståndlig dragningskraft
på individer och nationer. Vem som
besegrade Sydpolen vet vi bestämt. Det var
Roald Amundsen som den 14 december 1911
placerade den norska flaggan på polen, i konkurrens
med britten Robert Scott som nådde
fram en månad senare. Då var Pearys framgångsrika
färd till Nordpolen känd och det
var nog en av anledningarna till att Amundsen
oväntat och i sista stund vände sitt fartyg
söderut. Till skillnad från Arktis finns en
stor landmassa, en kontinent vid Sydpolen.
Nordpolen är endast en fastställd punkt i
Norra ishavet, utan land och utan land i sikte.
Det är 700 kilometer från Nordpolen till närmaste
landområde. Den är bara den centrala
punkten för det arktiska området. Men likväl,
magin var inte att ta miste på, inte då och inte
heller vid senare färder. Till och med en amerikansk
atomdriven ubåt har navigerat sig dit
i undervattensläge och ryssarna säger att de
placerat en rysk flagga på ishavets botten vid
Nordpolen.
Nordpolen är
endast en fastställd
punkt i
Norra ishavet
utan land i sikte.
NORDENS tIDNINg Nr3 >2009 | 7