Nr. 4 - Föreningen Lärare i Religionskunskap

More documents

Recommendations

Info

OLOF FRANCK På spaning efter en icke konfessionell religionsundervisning Ämnet religionskunskap är i vårt land inte ett ”förkunnande” ämne, men vad innebär en icke konfessionell religionskunskapsundervisning egentligen och hur tolkas och tillämpas religionskunskapsämnet internationellt? Olof Franck, FLR:s ordförande, rapporterar från en konferens i Barcelona tidigare i år. Inför det arbete Generalitat de Catalunya förbereder rörande en eventuellt icke konfessionell religionsundervisning i det katalanska utbildningssystemet, genomfördes 20-21 maj i år en konferens i Barcelona dit företrädare för några system där sådan undervisning utformats och bedrivs inbjudits. Syftet med denna inbjudan var att i föreläsningar och samtal ge en bild av olika modeller för vad en religionskunskapsundervisning utan konfessionella förtecken kan innebära. Delegater från Ontario, Quebec, Neuchatêl, Brandenburg och Sverige deltog i konferensen. Som Skolverkets representant medverkade undertecknad med två föreläsningar, en konferensbunden och en öppen för allmänheten, samt i de rundabordssamtal som fördes med deltagande av 40-talet företrädare för katalanska universitetsinstitutioner, kristna och muslimska organisationer samt den katalanska utbildningsmyndigheten. De föreläsningar som under konferensen gavs av inbjudna delegater, planeras att i översättning till katalanska publiceras. Själva begreppet icke konfessionalitet kan ges varierande tolkningar, och sådana tolkningar bör givetvis förstås och relateras till de historiska och samtida kontexter och sammanhang där de föds och lever sina liv. I en svensk diskurs tror jag nog att vi, åtminstone i vardagslag, gärna förutsätter att detta att bedriva ”icke konfessionell religionskunskapsundervisning” är liktydigt med att ”meddela kunskap om olika religiösa och icke religiösa 16 | RELIGION & LIVSFRÅGOR Katedralen Sagrada Familia i Barcelona ritad av Antoni Gaudí. traditioner utan att i något hänseende prioritera en framför andra”. Enligt en sådan tolkning uppkommer givetvis intrikata frågor av exempelvis moralisk natur, vilka inte kan undvikas. Hur bör man till exempel förhålla sig till traditioner som i en eller annan mening och utsträckning inbegriper odemokratiska, till exempel sexistiska, föreställningar som inte tycks kunna införlivas i den demokratiska värdegrunden? Ska man härvidlag – i icke konfessionalitetens namn – nöja sig med att konstatera, att ”var och en blir salig på sin tro”, och att vi från skolans sida inte har rätt eller mandat att argumentera om saken? Och hur är det i det multikulturella samhället med dess rikedom av identiteter: ska samtliga förekommande religiösa och kulturella föreställningar och livssyner göras till föremål för undervisning, eller har man att av ett eller annat skäl genomföra något slag av prioriteringar? I den schweiziska kantonen Neuchatêl har man från utbildningsmyndighetens sida genomfört ett större projekt, där företrädare för samtliga kända religiösa traditioner samlats för att själva få ge en bild av den egna identiteten och den egna livssynen. De schweiziska delegaterna beskrev vid konferensen i Barcelona ett enträget och oförtrutet arbete i syfte att framställa ett skriftligt informationsdokument, vilket ska fi nnas tillgängligt på alla skolor i syfte att varje elevs rätt att behandlas med respekt för kulturell och religiös hemvist ska vårdas. Dokumentet har publicerats på franska och är mycket
1882 togs det första spadtaget till katedralen och arbetet med att slutföra bygget pågår än idag. omfattande: tänkbara frågor rörande allt från högtider, seder och traditioner till etiska och existentiella grundtankar återges i korthet. Delegaten från Brandenburg kunde berätta om den möjlighet till icke konfessionell undervisning som elever där bereds i ett ämne som närmast kan liknas vid en form av ”livskunskap”: etiska och existentiella perspektiv behandlas utan att specifi ka referenser görs till religiösa traditioner och föreställningsvärldar. Det här betyder emellertid inte att möjligheter till konfessionell religionskunskap inte föreligger. Elever kan också, och istället för att, studera ”livskunskapsämnet”, ägna sig åt religionsundervisning med utrymme för etiska perspektiv. Vad som under konferensen väckte uppmärksamhet rörande ”den svenska modellen”, var bland annat svenska religionskunskapslärares professionella ämnesutbildning där behörighet generellt förutsätter ämnesstudier på högskole-/ universitetsnivå, och den svenska skolans religionskunskapsämne såsom ett samhällsvetenskapligt ämne bland andra. För det tredje uppmärksammades de svenska värdegrundsskrivningarna knutna till utbildning i grundskola och gymnasium, där jämställdhetsvärdet och frågor rörande mångkulturellt, medborgerligt likaberättigande anges omfatta all undervisning – också den i religionskunskap. Dessutom noterades, för det fj ärde, att inte bara teoretiska utan också symboliska/rituella/praktiska dimensioner av religiös tro och religiösa livsmönster betonas i läroplansskrivningarna. För det femte, slutligen, diskuterades i positiva termer de möjligheter man som svensk lärare i icke konfessionell religionskunskap har att anordna studiebesök vid olika religiösa institutioner och/eller klassbesök av företrädare för sådana. Jag tror nog att konferenser av ovannämnda slag fyller en stor funktion för informationsutbyten mellan företrädare för olika utbildningssystem. Det är viktigt att se att begreppet icke konfessionalitet är tillräckligt komplicerat för att det ska vara värdefullt att religionskunskapslärare i skilda delar av världen för en dialog med varandra. På vissa håll står ämnet högt i kurs i vissa sammanhang, på andra håll är förhållandet det omvända – och inte sällan är ett förhållningssätt till ämnesinnehåll och -undervisning, misstänker jag, beroende av en eller annan tolkning av dess relation till konfessionalitetsdefi nierande perspektiv. Tror man att religionskunskap är ett samhällsvetenskapligt ämne som – inte minst i en mångkulturell kontext där demokrati, människovärde och likaberättigande står i centrum – har ovärderliga bidrag att lämna till en utbildning som ger förutsättningar för en vederhäftig omvärldsanalys, en ömsesidig förståelse och ett personligt, existentiellt växande, framstår en sådan dialog som – inte bara viktig – utan oundgänglig. Foto: Daniel Karlsson OLOF FRANCK DET INSPIRERANDE MÖTET 4:05 | 17
Page 1 and 2: NR 4 • 2005 DET INSPIRERANDE MÖT
Page 3 and 4: REDAKTÖREN HÄLSAR Det inspirerand
Page 5 and 6: Förslag till kursplan för Religio
Page 7 and 8: Foto: Ola Björlin tration, anpassn
Page 9 and 10: parat som utgör de analytiska verk
Page 11 and 12: NILS- ÅKE TIDMAN Mellan ödmjukhet
Page 13 and 14: ”ge ut sig” - arbetet, för and
Page 15: för sin släkts akademiska traditi
Page 19: Under rubriken Politiskt debattforu

Nr. 4 - Föreningen Lärare i Religionskunskap

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?