"H - - Vaasa

walibra.vaasa.fi

"H - - Vaasa

L ;":"- -'. -*"*"■.. ' - "">*.; ■"■■,:" v;--- " - .*' """" "■"■ V ,"r """>"■ -A. :"- :

i-- '» * «""""'■- . ""■*_ . '""' * . "" " * "

'"'.".

*

"

* "

.. .

■*'■'. ■ " "

"H ■

" " " "- " . ". "

-

\~ m. 'm~ «■ .


fF


♥ ♥/ *.


!

RUDOLF

von WERDENBERG,

Ea

Riddare-Hiftoria

Frau

f{e Ivetien s Revolutionstid.

Al

AUGUST LAFONTAINE.

Öf v erfat t

Efter fifta och förbättrade Uplagan,

fiÖRRA DELEN.

STOCKHOLM,

Jryckt hos H.. &, Norcst b 6:i, 1800,

t


«= — i— = ■ -w-» — iimtatm

Författarens

FÖRETA L.

Ingen Hiftoria är för närvarande tid lärorikare^

än Hijlorien om Schweiz och om Revolutionermi

defs färjkilda Cantoner. Den är lika/om en exempelbok

för läran om at författa lagar. Bvarje.

af de/Ja fma Stater fick en näftan aldeles egen con»

jlitntion, fvm bejlämdes genom omjländigheter,

genom det folks caracler, lefnadsfätt , höfsning

och feduänjor, fom antog den.

Frihetsandan har nu blifvit fa Jlark,ochfå

allmäny och har tillika tagit en Ja faljk rigtning,

at man ej ofta nog kan uprepa:"laglöshetär tcke

frihet, utan den Jlörjla olycka, fom kan drabba

et folk; och väldfamma Revolutioner aljlra näflan

altid, ifynnerhet hosJJtSrrt folk/lag, denna

laglöshet."

Man vil hafva et ideal af frihet

utan at

ens någon gäng görafig fjelf den frågan , om

ockja detta ideal affrihet pajjar för ofs, jo.

X *


a feder och den grad affjåts-odling fom vi age.

Man tycks helt och hållet glamma detta vi/a rad;

Qucm te Deus efle

Jusfit,et humana qua parts locatus es in rei

bifec.

Hvart och et Tidehvarf hav fn grad af

frihet, fom det kan tota, foin pajjar fur wtdnni*

/kornas vplijsnwg och moralijka hejknjfenhet idetta

tidshvarf. Man upiyfc, man utbredc iiplijs-ning,

man gifvc mängdens furjlands-odling et

Jlurre omrads,och man brfråmjar pä detta endek

inSjliga fatt fann frihet. Et hett folks allmänna,

tånkefätt kan ingen fatta fg emot utan at kros*

fa*.

Ven nuvarandefrihets-andan tycks hos många,ifynntrket

hos ungdomen, mera vara egoism >

ån valvilja emot niodmannijkor och medlidande mci

den förtryckta mnnfklighctm; mera hat til de Jlo

ra, an karlek til de förtryckta; mera ärehiftnad

an dijgd: De vilja flå/ta de Jlora får at uphå*

ja Jig fjclfvci. Ieffigt nf forma mänga af dejje

obudne Frihets-apofllcir at tagaJigifn egen t<

w denna bok JkrifveiK

Er-


Erinra w%

Tttg3 ■ ■■■!

Huad man anmärkt til beröm får Lafontau nes Romaner iallmänhet, galler afven om dtnna,

och hanhända ihögre grad än om någon af

de andra hos ofs utkomna, fem vifferligen ukt äro

fa. Man fkidk ock häraf kunna tro, at det

hos vara Fruntimmer kommitimode at läfa La»

at bruka

fontaines Jkrifter pä faturna fatt fom

ftubbadt har och fpetjiga fkor — och,ianledning

deraf} at — ifamma man fom de lata det

förra växa och de fednare runda Jig, of ven denne,

nu af dcv.i fa mycket gymiade Författare, n?

dag Jknlle komma imiscredit och blifva urmodig.

Men denna tanke ft.iäle forutfätta en altfov

liten urfkiining,jag vil ej fäga fniak t hos vara

Fruntimmer,och altfor liten artighet hos denfom

forfuarade den. Om det någon gäng lyckats «;odet

at misleda fmnken; om någon gång et namn,

pa ef eller flera titelblad* kunnat Jhaffa några ark

■Makulaturläfare ,— om mar», äfven hos ofs, ej

Ks /**"


faknar exempel derpå — har dock fmaken, fom

der'% liknar naturen, at man ej qfiraffad kan forbryta

fg emot den, fnart återtagit fin rätt och

med dubbelt föragt hämnatsJm lidnafkymf. Huad

Lafontaine beträffar, Jkall han aldrig behöfva

frukta detta öde. Hans erkända fkicklighet

at naift fkildra kärleken, at vifa defs olika verkningar

pä olika cara&erer ialla defs möjliga n%»

ancer, den djupa ntänni/ko-kännedom , den fkarpfinnighet,

fum hans caraclerer förråda ,ihvilka

pian ej träffar hvarken ufvermänjkliga fel eller

ofvermänfkliga dygder — utan blott männijkan

och naturen. — alla frän början tilflut troget

fullföljde;hans ädla och varmafprak,omedelbarligen

ingifvet af den närvarande känjlan, lika

långt ifrån det fvuljliga fom platta;hans träffande

anmärkningar, hans aldrig fÖkta infall — i

Alt detta berättigar honom til et rum bland flora

Författare och förfäkrar hans odödlighet. —

Riddare-Romanen, fom fa länge gäckade förnuft

och mänjklighet innan den kroffades af Miguel

de Cervantes, fom det tycktes, för at aldrigmera

nplyfta Jit hufvud ,. har dock nyligen begynt hemföka

T/fJkland och vfverfuammar detfamma fom

Gräshopporna fordom Egypten. — Jag önfkar^

af


At denna vittra landsplåga, dfvtn fom all AN-

nan, ej mätte Jiråcka fg til Norden. Oneklgt

ar dock, at Riddare-Romanen fur en Jkicklig Författare

upnar et rikare falt än den vanliga, gifver

et jkönare tilfälle at väcka kärlek jör dijgden

Dth afjkij fur lafttn, öker Läfarens nöje i den

nan, Författaren vetat förflytta honomide tider

då händelfen tildragit fig. En Riddare-

Roman af Aug. Lafontaine tycks fcdedes ej

behöfva något vidluftigt furord. När härtil kommer

at en Hi/lorijk Janning ligger til grundför

dmfamma, at den tillika egentligen är Jkrifven

fur at vifa ärelyflnadens olyckliga följder, och

värdet af huslig fällhet och en obemärkt lefnad f

fa äger den trennefördelar , af hvilka livarjefärfkild

kunde berättiga den til Läfare. Den är en

fann lefnadsphilofophie, en Jkänk åt mänfkligheten,

hy araf den nu mera än nagonjin har behof.

Den har i Ttjjkland blifvit receuferad

med j%

mycket beröm, vunnit Ja allmänt bifall, at Författaren

äfven betjente fig deraf för at gifva ät

fina förfla arbeten alt det Jkydd mot denJirängare

granjkningen, fom en Författares furjla förfök

någon gäng kunna behöfva, och åt ryktet tilfacklig

tid at gö>a hans namn bekant, innan hart

M


Jjelf gaffig tilkanna. Han tältade Jtg pa flera

affina arbeten: Fiilatraren til Rudolf von Werdenberg,innan

hems blijgfamhet kunde tillåta fw»

nom ot utfåtta fit iu::u:i. Jag on/Knr, at,fl

Htet vanflåld fom måjiigt,ha lämnat denna Ronvin

imina Landsmäns kånderl och utbedev mig deras

vfverfeende godhet om mit bemödande ftaduat vid

blotta vnjkningen.

. ÖFVERSATTAREHi

Ifeug.

/


Ifkuggan af de höga lindarne i flottsträgården

vid Rheinegk, fatt gamla Gret Henrik

von Werdenberg °) och fåg ned åt den frugtbara

Rhcndalen. Omkring löffalen lekte hans

trenne föner, Rudolf, Hugo, Eberhard, och

den lille Peter von Giittingen. Vid modrens

fida fatt dotern,den lilla jutta, och fag lina

bröder leka. 'Låtom ofs nu draga ut emot

Öfterrike," ropade den eldige Rudolf. "Tag

du fanan, Eberhard, jag ikall nog förfvara

den, lita på min lans; rätt fram, marfch!"

Och nu bar det af gången upföretil flottet.

"Men en gång (kall väl någon af ofs falla,"

fade den lilla Hugo;''det vil jag" fade

Giittingen med godhet: 'jag vil dö för er."

Rudolf kaftade en öm blick på honom. ''Nej

icke dö,Giittingen, icke dö."

''Och fkulle du då icke unna honom dö»

deniitriden för våra rättigheter, Rudolf?"

frågade gamla Grefven. "Draga ut med mig,

det Ikall han," fvarade Rudolph, "men icke

dö. Nej, Giittingen, häldre lämnar jag åt

Öfterrike Rheinegk och Werdenberg och alla

våra flott, än jag fer dig dö."

I.Del. A "Och

*) Werdenbergarnc härftammade från Hufet Montfort

eller Fortifels, och delle fig i trenne fanor:

den röda, hvita och ivarta. Henrik, fom här

namnes, var af den fvarta. Hans gods voroMonU

fort, Werdenberg, Rheinegk, Heiligenberg,

dentz, Sonnenberg, m. fl. Denna händelfe harer

til det fjortonde och femtonde århundradet.


2

Rudolf

"Och häldre vankar du omkringiRhätien,

fattig och föragtadV" frågade fodren.

"Ja gerna, om Giittingen bara är med

mig." Vid defla ord tryckte han Giittingen

til tit bröft och fåg leende på honom. "Ar

det ej iå, Giittingen: häldre vilje vi,.iörente

med hvarannan, vara de fattigalie Herdar på

den högfta Alp, än åtfkiljde, äga hela \W\i~

tien?" "Ja, hela Helvetien värderar jag ändå

långt mindre än dig", fvarade Guttingén.

Den gamle Grefven lade fin hand på piltame

och väHignade dem. "Älfken hvai annan,

Barn, och varen vänner: födoren då

alt! — och iägen dock mera i eder fjeltva

än den» rikalle Furlte med alla fina Furftondömen.

Jag fkall berätta Er en handel(e om

tvänne vänner.'' Barnen fatte lig vid Grefvens

fötter,och han fortfor: Sen i tornen der

nedre vid berget til vänlter om den högagranen?

"Sanct Gallen,min far!"

"Rigtigt! jag har ofta berättat Er,mina

barn, at Öftcrrike flera århundraden varit en

fiende af vårt husj ty om Werdenberg?.rne

icke varit, hade ingen Adelsman nu ägt en

fots breddi öfra Rbätien, och Öiterrike hade

längefedan bragt ois alla under oket. Men

dels herfkningslyftnad motades altid af Werdenbergarnes

ädelmod och tapperhet. Äfvenfå

för hundrade år ledan. Kejlar Rudolf,

den ftörfte af Habsburgfka hufet, fordrade Iberg

ai Abboten i Sanct Gallen. Abboten,

Gret Wilhelm von Werdenberg, alflog den

mag-


VON WeR DEN BERG. 3

mägtige Kejfarens begäran, förklarades fredlös,men

biet" likväl orygglig. Kejfaren dtog

nu med en anlenlig krigshär emot honom.

Han iördrefs och nekade likväl envift at afftå

lberg. Rudolf förbittrades och kom Qelf

til Kottanz. Wilhelm flydde til Tokenburg.

Gref Tokenburg ville förråda honom åt Kejfaren.

Wilhelm,den ölvergifne, flygtand.*,

frcdlöfe Wilhelm hade nu intet fkydd, ii

hjelp, ingen tilflygt mera. Endaft tvänne i

domsvänner voro honom öfrige och til dem

flydde han. Kejfaren lät efterfpana honom,

imickrade med löften den fom utlämnade honom

och hotade den fom ville dölja honom.

Och ändå fick han ej veta Abhotens viftande.

Dä han omlider erfor det, flög han fig lör

bröftet och lade: 'Godt Folk,Abbotcn är mag«

tigare än jag: han har tvänne vänner inöden

!När Kejfaren dog, tilträdde Abboten åter

fit ftift och förblefi oftörd befittning af

lberg ända til fin död °). Dertil hulpo hans

vänner honom. Och detta tvänne vänner,

fom gjorde Abboten magtigare och rikare än

kejiaren, voro en Herr von Griircnberg ocli

denne lille Peter von Giittingens farfar. .

/

"

— Kom hit, min Son Giittingen, kom Rudolf."

Bägge goflarne ftälde (ig framför Grefven.

"Na, mina Barn, en Werdenberg och en Gitttingen

voro för hundrade år fedan värn; t i

lif och död. Här fta nu åter en Werdenberg

och en Giittingen: hvad viljenIvara V"

A 2 "Vänc

) Abboten öfverlefde icke länge fin fiende: Han

dog år 1300.

v

*


4

Rudolf

"Vänner ilif och död!" fvarade goflarne,

och omfamnade hvarannan med värma.

"Himlen välfigne Er!" iade fadern,rörd.

"Vi lefvei vådliga tider, fom viflerligen behöfva

män j icke blott tappra,men äfven vi*

fa. öfterrikesmagt tiltager dageligen. Hertigen

trycker Adeln å ena fidan, och å den

andra trycker folket den lika få myc.v. t. En

vän är nu en dyrbar fkatt. Striden för Edra

rättigheter fom Män, och våren enige tom lågorna.

Och du, Rudolf, uptag äfven dina

yngre bröderidetta vänskapsförbund."

De fmå, Hiigo och Eberhard, ropade:

"ja, Rudolf, låt ofs äfven vara dina vän-

"ner: vi fkole älfka dig lika få högt fom Giittingen."

Ockfå Jutta kallade (igifina bröders

armar 5 och fullkomnade vänfkapsförbundet.

Sländan fjönk ur Grefvinnans hand,och

hennes ögon, fuktade af glädjetårar, hvilade

ömt på detta fköna upträde. "Gud väliigne

mina barn," fade hon; "och gifve dem

mod til ädla gerningar under hela deras lefnad'

tillade Grefven.

Kunde någonfin enfar hoppas at fe denna

önfkanupfyld,få var det Gamla Gref VVerdenbjvg.

Sled fin maka, fina trenne föner

och fin dotter, Jutta, lefde haniitilla,huslig

lyckfalighet, ftundom på fit flotti Rhendalen,

ftundom på Werdenberg. Giittingen var

blott trenne år gammal då han mifte fina föräldrar:

Gref Henrik, gamla Giittingens vän,

tog då goffen til lig, fom var jämnårig med

Ru-

.T*

/


v.

i

■f

v

VON W K R D K X BER G. 5

Rudolf, för at med fina barn upfoftra honom.

Gref Henriks lefnad hade beftändigt varit

orolig. Nu mera beviftade han inga krig:

de hade gjort en ftor del af hanslifstid til en

kädja af milshälligheter och lidanden; han lefde

nu iet fent ägtenfkap, lör lig fjelf, för

lina barn och för den husliga lällheten. Han

var kanlke den ende bland Helvetiens Magnater,

fom omfländigheterna och et naturligen

godt hjerta gjort vis. Han hade äfven til en

del fett de förtryckte Waldenfers ftrid mot

Öfterrikes vapen. Furltarne och Adelsmännen

fruktade at efterdömet af en vunnen frihet

fkulle blifva förledande för Helvetien;

de läto derföre lina underiåtare ännu mer känna

det tryckande oket, men eviga oroligheter

och b3ftändiga krig voro följderne deraf.

Gref Henrik inlät (igiförening med fina

underhafvande; afflöt med dem visfa öfverenskommelfer,dem

han obrotfligen höll,

och lefde nu lugn, tilbedd fom et helgon

och ärad fom en Skyddsängel af alla fom

bebodde hans gods. Denna kärlek fkyddade

honom äfven emot Ofterrikes anfpräk på

de flcita at hans egendomar. Öfterrike vågade

ej angripa en man, för hvilken hvarje

af hans folk med nöje fkulle upoffra fit lif.

Det högagtade denna kärlek hos undcrhafvande,

utan at fjelft hafva mod at förvärfva fig den.

Werdenberg upfoftrade finabarn med denna

dyrköpta vishet. Han lärde dem at vara

mänfklige och föregick dem med fit eget exem-

A 3

pel.


6 RUD O L P

pel. Åfven i den fattigare at fina lifegne,

vördad^ han männifkan, och hans barn vågade

ej förolämpaden r!c; as fader högagtade. Muntr

o:i . iprungo de kring kojorna nedre

idalen, och genom lin behagliga glädtighet,

genom lin oegennyttiga tjenitagtighet,vunno

de allas hjcrtan. Alla aftnar famlade fig barren

i Rheinegfc pa ängen vid borgen; der

lrkte deiförtrolig ofkuld med de fmå Grefe,

lom aldrig (örfummade at komma ned

til dtni. Med tårar fkiidefc de frän lina lekkamrater

då de med fina föräldrar (kulle tilbringa

en del af iommaren på Werdenberg,

och här äter väntade man dem lika få mycket

fom man förgde och faknade demiRheinegk.

Det gifves en ren, uphöjd dygd, en ädel

värma i hjertat, lom förftåndet och öfvertygellen,

at dygd är pligt, aldrig kunna gifva,

och (om endaft är den iälllyntes lott, lom

från fpädafte barndomen bibehållit fin ofkuld

obefmittad Denna rena o(kuld hade Grefvens

barn, och den röjde tidigt hos dem drag

af högdygd och varmt hjerta,i fynnerhet

hos Rudolf och Giittingen, likväl på olika

fatt hos dem bägge. Omtalte Grefven en olycklig

foni förtrycktes af en mägtig Stor, få

fteg rodnaden på Rudolfs kinder, hans ögon

gniftrade, hans panna rynkades, hans händer

knötos — han fåg förtryckaren. Giittingen

deremot bleknade 1iuft,hans blå ögon fyIdea

af tårar, hans händer ijönko — han fåg den

olycklige. Rudolf frågade: "hvad heter Ikurken?"


,/

VON W F R D E N B E RG. 7

ken ?" Giittingen: "hvad heter den olycklige?"

"Min far," ropade Rudolf "drag ut

1'

!ropade Glit-

tingen, *'hjc-Ip den olycklige!" Då fade

fadren "öfvergifven aldrig h varannan, mina

barn! J aren (kapade for hvarannan: Rudolf

at befkydda den olycklige, och Giittingen at

tröfta honom.

Med hvarje månad,med hvarje timma

blcfvo Giittingen och Rudolf mera förtrolige

och deras vän/kap mera hjertelig. De voro

beftändigt tiliammans. För at göra Rudolf

til viljes,klättrade Giittingen med honom

ide nögfta klippor ? oc!i Rudolf hjelpte

(iiiitingen at plocka blomfter til en krans åt

den lilla jutta. Än lekte de tornerfpel i dalen

och bröto lanfar med hvarandra,fom var

Rudolfs favorit lek,än vagtade de på Hullarne

Gottingens lilla lam, och futto dä bredvid

hvarannanigröngräfet och omtalte fina

förfäders bedrifter eller lina nöjlammarelekari

Rheinegk. Få detta fatt förfvann den ena

månaden efter den andra — och Rudolf och

Giittingen hade blifvit vänfkapens (innebild.

De älika hvarannan fom Rudolf och Giittingen,

fade man om alla ömma vänner.

O,(alla,ofkyldiga barndom! Den tredje

i defla goifurs förtroliga fälllkap var Jutta.

LedJ af Giittingen, gick hon äfven ned i dalen,

gosfarnes lekftälle. Rudolf och Giittingen

gingo bredvid hvarannan och talade.

jutta vid Göttingens hand gick med nöjd

at (träffa förtryckaren". "Grefve

raine och teg. Stundom vände Giittingen (ig

A 4

til

"


8

RUD O L T

til henne, fag på henne och fade: "Jutta!" och

log dä altid tackfamt emothonom. Dcr-

Jutta

på famlade goflarne fig. Göttingenfatte förft

Jutta i(kuggan af en bulke, fyIde hennes

iköte med blommor och lämnade henne (it

lam. Sedan fkyndade han vid Rudolfs fida

til ftrids med de yrtre goifarna; nu gingo de

med gällande fkri löflpä iienden,men Giittingen

gjorde altid et {prång pä fidan for at plocka

en fkön blomma ät Jutta, och på hans inrådan

vände altid (karen tilbakadit, hon fatt.

Hon tog leende blomman, han gaf henne,

och fmekte hans lam. Derpå fkyndade

han åter tilbaka til de andra. Jutta fatt förnöjd

och låg på deras lekar och vagtadeGiitiingens

lam. Så fnart aftonklockan hördes

från flottet, ftod hon up för at gå, och när

goifarne kommo, trängde hon fig altid fram til

Giittingen. Som förut, gingo då Rudolf, Gi.ittingen

och Jutta handihand upiöre til ilottet,

och Kugo och Eberhard följde dem.

Gtittingens blickar mötte altid Juttas bild

när de med Rudolfs förvillade iig i framtiden.

"Då höres vårt fälthorn," ropade Rik

dolph,med gniftrande ögon, "och våra härar

ftöta til ofs. Då draga vi åftad och fvinga

fanan högti vädret och trumpeterna fkallai

lkog och klippor, och vi två rida förutpå helt

hvita hädar, och få til Aargau mot Öfterrike"

"och Jutta" tillade Giittingen "ler då efter

ofs frän tornet." "Men när fienderna

fe ofs från tornet" fortfor Rudolf; "de

ikola darra, men vi nedbryta deras borg" — j

"och


»s

t

von Werdenberg. 9

"och Jutta (kali blifva rätt glad när jag berättar

henne det ," fade Giittingen.

Sä tidigt vaknadeihans unga hjerta den

ofkyldigafte och renafte kärlek : och det var

dt^nna kärlek, fom luttrade det från alt det

vilda, fom gjorde det få böjligt, få ömt och

känflofullt, fom ödet behöfdedet. Denna ömfiia

och milda känllighet öfvergick äfven frän

Giittingens iRudolfs hjerta och betog hans

eldighet den råa vildheten. De bilder af

huslig ro och ftilla iällhet, fom altid fyislofatte

Giittingens lugna Qäl,och fom han be-

Händigt framftälde imellan Rudolphs bullrande

och ärofulla fälttog,vorohvilopunkter för

hans vcrkfamma inbildning.

Rudolf raftade från fina fälttog under

en bufke fom Giittingen planterat för Jutta,

eller vid en högtid fom han gaf invånarne i

Rhendalen, och på detta (ätt förenades beftändigtihans

eldiga fjäl fredens och glädjens

ljufva bilder med föritörelfens och eländets

rysliga. , Härigenom bildade deras hjärtan

hvarannan. Rudolf gjorde Giittingen manlig,och

Giittingen Rudolf mänfklig. Deras

vänlkapsband knöts beftändigt faftare och

omfattade Jutta tillika. De älfkade alla tre

hvarandra,den ene för den andresfkuld: Jutta

fin broder derföre at han älfkade Giittingen;

Rudolf fin fyftcr emedan Guttingen

önfkade det, och Göttingen älfkade dem

bägge.

Ofta då föräldrarne voro närvarande vid

fina barns lekar 3 fatt Jutta vid ha;pan och flöng

A 5

en


10

\

K. u d olr

en kort vifa, fom Slotts -Munken lärt henne.

Giittingen tlod dä bredvid henne och bad med

en vänlig, bifall -leende blick föräldrarne berömma

fängerfkan. Rudolf blåfle ej i (it

lilla fälthorn ehuru han höll det til munnen,

och Hugo. och Eberhard kornnio nöjde til

Giittingen fom bett dem vara tyfte. Ofta fade

Gref Henrik vid detta ofkyldiga och (köna

upträde til fin Grefvinna: "(kulle väl öfterrike

förmoda at vi are fa rika?" Rörd räckte

hon fin man handen, tog den gode Giittingen

i lina armar och butalte honom de

fmekningar han flötat på hennes gundling,

Jutta. Alla omringade då Grefvinnan för at

dela med Giittingen moderns kylfar : kärleksfulla

blickar mötte här kärleksfulla blickar,

och hjertan funno här hjertan.

Sålunda förflötoåren under lek och un-

dervisning. Rudolf och Giittingen voro nu

tolf år, och den lilla Jutta nie. Nu fäldesdéf

förfta tårar. Rudolf och Giittingen fkulle i

Guardowall, hos Gref Johan von Werdenberg^

af den hvita fanan, med fina half-coufiner njuta,en

högre undervisning. Abboteni DifenJ

tis flickade då och då den Järdafte maniorten,

en ädel Munk,vid namn Anton, til den

rike Gref Johan för at ui.dervHa hans föner.

Redan tvänne dagar före deras afrefa, badade

Jutta i tårar. Giittingen Ikänkte herms

all fin lilla egendom för at tröfta henne, alla

fina blommor, lina löf(alar, (ina lam 3 men

hon var otröftlig och Göttingens bild fväfvade

lifligt för hennes gal. Hvarje dag faknade

f

'>*""


von We.rdknbkrg.

de hon honom vid et eller annat tilfalle:

ialla nöjen feltes'blott han: alt hvad hon

företog(ig, blef blott halfgjordt: hvart arbete

hon fullbordade,förloradt _^_ ty Giittingen

fåg det icke.

Rudolf och Giittingen ledfagades af fin

fader til Guardowall. "Bekymra er ej, min

Coufin" lade Gref Johan

*) Denne Johans fader, Rudolf von Werde:

gifte fi£T med Friaerren Dcrtatus von Vaz's Ho;.

ler, Urfula, och ärfde efter fin fväifars död

år 1530 hälften af defs betydliga egendomar or»

tenitein, Vaz, Sins,Schlewis,Lar:

Bärenberg o. fl» Sedermera märkvärdig,

dog 1362.

*

'■"


12

Rudolf


v

von Werdenberg. "

fen gni (trade Rudolfs ögon och Giittingen

fåg än leende, än forgfen på Munken.

"Hvad fager Ni om goflarne, Pater?"

frågade Grefven.

''Jag kan ännu ingenting fdga, Herr

Grefve; få mycket fer jag, at de iakna edra

löners ftolthet."

'Rudolf är karlvulen, Giittingen är för

qvinlig."

Munken log och teg Inom några dagar

ägde han Rudolfs och Giittingens pinfkränkta

kärlek. De voro beftändigt på hans

kammare, äfven då de voro ledige. Vifla

timar lärde han dem läfa och lkrifva och något

hiftorie. Han vai altid alfvarfam få län-

Gref Johans fyra föner voro närvarande,

men knapt hade de gått, förrän en ljut vänlighet

utbredde (igihans anfigte. Nu begynte

han å nyo undervisningen, men hvilken

undervisning!

Ibörjan omtalte han för den eldige Rudolf

fälttog och ftora krigshjeltar, deras ära,den

beundran verlden fkänkte dem,och

Rudolfs fjäl lågade. Men oförmärkt blandade

han färgorna. Den fegrande hjelten

fyisloiatte ej enfam hans penfel: han gaf

äfven ljus åt en annan del af faflan fom han

hittils lämnat ifkugga krigets eländen.

Småningom förfvann hjelten bland hopar af

lik, bland klagande fkarar af tröftlöfaenkor

och faderlöfa barn, bland rykande grushögar

efter brända ftäder och byar, bland lörikräckande

bilder af fköflade fält och ihjälhungrade

13


v

14

Rudolf

de männifkor. Han målade eländet och alla

defs följder med de lifligaite färgor, och då

gottens ijäl bliivit rörd i det innerlia ," yrkad

■ han med värma mänfklighetens rätt, och

I de iivdens tyltare men ltörre verk : väigörandet

och alla medborgerliga dygder. Derps

tog han harpan, och fjöng til dens ära

(om planterat et träd, banat väg genom en

klippa, o f. v. Sedan berättade han Solons,

L>curgs och Numas lefverne, Thelé's och

HercuTs välgörande underverk, Tells lefverne

och \Va es befrielfe. Han fökte

göra det vilda begär efter ära, fom lågadei

>hs brÖLt,mildare och Ihllare, han lärdi-

honom at föragt för beröm är den fvåra*

fte ai alla dygder, och at det förtjenar det

högita låford. Han ingjötihans ijäl den ädlare

ärelyftnad, at vinlägga ilg om inre flor-

1k t, ocii at i fit hjerta äga den ende förtrogne

at det goda man verkat. Ingenting

uprepade han oftare, än at den fanna ftorheten

ej vil lyla, ej begär at tackas, och at dels

btlöning är at defs verk lyckats. Han vifado

honom huru ofäker äran vore, huru aftinden

och tadlet fördunkla defs glans, huru

tiden ötverlämnar d.n åt glömfkan, huru li*

tet männifkan bekymrar fig om det framfarna,

och huru m.jn vanligen anler lina egne fmå

hvardags-handelfer för vigtigare än den ftörfte

s ftörita bedrifter. Så fnart han öpnat

Rudolfs hjerta för mänfklighetejis väl, vi-

■ han honom det armod och det elände,

iom tryckte de frugtbaraftc tragter och deras

in-

\


iit

i

von Wrrdenberg.

inbyggare, der Adelns eviga krig forftört jordens

v;tliignelfe ocli invånarnes arbete tillika

deras lycka. Deremot framftälde han

lör honom bilden ar det olrugtbara Walli/erlantitt

t der invänarne i fredens och lugnets

ftöte under lagarnas fkydd framlockade, äfven

at fj< Ifva klipporna, rikedom, ötverflöd,

glädje och lycka. Och iäg nu, min fon,

livcm ville du häldre vara, antingen den qkimde,

oberömdeLandammaniSchweitz,fom

brukar alt (it föritånd tor at bibehålla lugnet

och med dej bibehåller tufendes lällhet,med

den inre öfvertygelfen: "jag kunde vara en

Tcllj" — eller en hjelte fom förftörten half

verld och gjort millioner olyckliga, med alt

d-fs beröm och med den gnagande känilan:

"det gjorde jag för at bli(va ryktbar?"

Alt detta inplantade Munken fmåningom

iynglingens hjerta, men framllälde då åter

altid pä eu gång deffa bilder och förenade

dem til et helt. "Hvilken ftor man kan du

ej blifva, Rudolph!" fade han och tryckte

honom ömt til (it bröft, "om du föragtar lylande

gerningar; och du, min gode Giiftingen,

om du ej låter forg eller vällufi öfvervinna

dig." — Pater Anton hade blifvit deni

få kär, at de tärdes af den grymmalte ledsnad

få ofta han lämnade dem, fom itundom hän»

de för hela månader. Med innerligafte glädje

fågo de honom altid återkomma. Tu mera

de tiltogo i ålder, ju mera öpnade (ig Paterns

hjerta för dem, och med det famma

blef hans väiende något iörbehållfamt. Han

kan-

15


16 kUD

O L 9

kände noga Adelns, Furftarnes och folkets

förhållanden:han kände alla,äfven de niindfla,rättigheter,

fom tilkommo Helveticns åtfkillige

invånare och talade hvarken om de

förra eller de fednare. Ingen Adelsman kom

til Guardowall, fom ej kände Pater Anton.

En hade fett honomi Wallilerland,en annan

iBalel, eniTyrol, och en annaniSavoyen.

Han uppehöll fig fällani Klottret. Abboten

var hans förtrognare vän. Någre påitodo

fig til och med hatva fett honom hos K.ejfaren.

Vare nu dermed huru fom häldir j man

kallade honom den gode Patern från Dilentis.

Han älfkades af alla,emedan han förolämpade

ingen och emedan han .ej följde

Munkames vanliga fed, at bära nyheter från

en borg til en annan.

Dä Rudolf och Göttingen närmare lärt

känna honom, fade å>n förre ofta: "bäfte Pater,

nian känner Er ej rätt: Ni vet alt, Ni

känner Herrames och Furftarnes hemligafte

gerningar bättre än de ijelfva 5 och man anfcr

Er - - -"

"För den gode Patern," fvarade Anton

leende, "man tror mig vara okunnigare, än

jagar. Skulle du häldre vilja, at jag vore

okunnigare än man tror?"

"Men, fäg mig, hvårföre tiger Ni, då

man paltar faker fom Ni bättre känner?"

"Rudolph,tyflnad är en dygd när det

ej båtar at tala. Jag läger mycket för dig,'

emedan jag tior at det (kall gagna dig: jag

ftulie annars tiga. At tiga 3 dådet ej är nödvan*


;

*)

.-

von Werdenberg. 17

vändigt at tala, är halfva grundvalen for all

dygd och Iyckfalighet. Jag lefver ibland männifkor;

det är min pligt at lefva ibland dem.

Min tyftnad fkänker mig alla fördelame af at

vara okänd. Man kallar migden gode Patern:

detta tilnamn forfkaifar mig öfveralt kärlek,

och förtroende. Kallade man mig den vite 5

den verkfamme Patern, lå vore det ute med

min vishet och min verklamhet. För at vara

vis, måfte man ej £ynas vis; för at vara

verkfam, måfte man ej tynas verkfam.

För at vara bäggedera,mäfte man kunna tiga.

En fnäll löpare lämnar de omärkligafte fpår

efter fig. Naturens meft välgörande krafter

verka i löndom och åikviggen träffar altid

blott höga föremal."

Ynglingarne yoro nu fexton år, då deras

fader kallade dem tilbaka til Rheinegk.

Aftonen före deras afrefa, förde Patern dem

på et högt berg vid Guardowall, juft då folén

vari fin nedgång. Här fatte han (ig imellan

dem, fattade deras händer och fade i

en rörande ton: "Mina käre vänner: Vi måfte

nu (kiljas åt. Jag har aldrig träffat tvänne

ynglingar, fom jag lå hjerteligen älfkat, fom

Er, eller af få mycket hopp, (om J. J aren

af högt ftånd: det är blott et tilfälle, fom

himlen fkänkt Er til at verka få mycket mera

för edra medmännifkors väl. Sen fölen:

om middagen nedftrömmar från henne kraft,

lif och ljus, och äfveninedgången vederqvic*

ker hon jorden med fina lifta milda ftrålar

en bild at den ädle, fomi fin ftyrkas mid-

/. DiL B daga

C


18

Rudolf

dag,utbreder lif och fällhet omkring fig, ocb

äfven i fjelfva ålderdomen gläder och uplyfer

med fin vishet. Öfverfen med männifkorna,

i ivnnerhet du, min ädle Rudolf, at du må

kunna älfka dem. Du känner nu mänfkliga

fvagheten: Haf medlidande med de männifkor,

fom äro dårar nog at älfka lina fel, på det

du ej må behöfva hata dem. Vila alla männifkor,

äfven dårarne, at du ej föragtar eller

hatar dem, på det du fjelf kan vara god.

Hvarföre kan Giittingen förekomma få mycket

ondt hos den itolte Henrik j men du

icke V"

'Derföre, at han hatar mig; men icke

Giittingen."

"Ochhvarförehatar han då dig och icke

Ockfå Giittingen? Dock, det var ej det, du

Ikulle fäga. Han alfkar Giittingen lika iå litet

fom dig " men han lyder Giittingen, emedan

Giittingen aldrig vifar honom fit föragt.

Du föragtar honom och fager honom

det. Han hatar dig,icke den båttre Rudolf,

den fiolte Rudolf hatar han. Företag dig hvad

du behagar: Gref Henrik Ikall finna fit nöje

iat hindra det. Men Giittingen til och med

hjelper han, emedan Giittingen är god mot

honom. Låtom ofs blifva vid detta exem»

pel : Henrik hindrar alt hvad du gör, går

altid i vägen för dig, gör dig tufcnde förtretligheter,

förföljer dem, du alfkar, med et

ord: gör hvad du ej önfkar, och följdan är,

at dit hat och dit föragt för honom tiitaga.

Deremot förhåller det fig helt annorlunda

med

/


v

0

vos Werdenberg.

19

med Giittingen. Henrik gör honom, den

Vänlige, foglige, öfverfeendeGuttingen, mänga

tjenller och hindrar honom fällanifina töretag,

och Guttingen finner ingen orlak at

hata Henrik: han ikall til och med älfka honom

i den mån, Henrik görhonom godt. Ser,

du nu hvarföre jag fade: öfverfe med männifkorna,

på det du kan älfka dem. Och det

enda, min fon, fom du låter dem fe, vare

din kärlek til dem. Alla dfria andra dygder

xnåfte du dölja fom fkrymtaren fina lafter."

"Pater,jag fkall döljamina dygder ? Hu*

ru? Jag (kall - * -

"Göra godt, icke mer än göra godt och

det på hyad (att fom häldft. Tro mig, min

fon, den elake, Dåren hata ej dygden eller

den dyujdige : De hata den ära fom den dygdige

njuter: De beltrida dig ej det goda, nej,

men äran. De tilintetgöra ej det goda, du

gör af hat til det goda: de tilintetgöra det

vanligen, emedan de afunda dig dygdens ära.

Dölj derföre dina dygder under en blygfam 9

anfpråksfri, vänlig och öfverfeende välvilja etnot

alla männilkor. Var ftörre,ädlare,blygfamniare,

verkiammare, modigare än alla

männilkor, men lyns ej vara det. Sätt dig

genom din blygfamhet i klafs med dåren»

Gör det goda och öfverlämna händelfen äran

derfore. Dåren afundas ej tilfället til det godaj

men han afundas den fom vil mera 3 än

han kan."

"Men huru mången god gerning," fade

Guttingen vänligt^, ''måfte jag då icke underlå-

B 2 ta


20

Rudolf

ta derföre at jag ej kan göra den utan of*

fentligen?"

"Då, min fon, då gör den offentligen

om än alla jordens dårar iago derpå. Lys,

när du fkall, iom fölen om middagen: men

hölj dig fedanien tredubbel blygfamhet ocli

tilfredsitäll afunden genom den mildatte ödmjukhet.

Sträfven efter männifkornas kärlek,

mina barn. Dygdens allmagt' beror af den,

och defs grundval är at vara obemärkt. Sägen

aldrig: det vil jag göra. Gören det utan

at fäga det. Omärkligen kläder våren jorden

med blomiter, och höften är inne, utan

at man vet huru Den doftande violen upfyller

luften med fin Ijufva vällugt utan at

fes, och den vederkvickande daggen faller

om natten. Utbreden vishet der J kurmen,

Itrön dygdens iädihvarje hjerta, iom öpnar

fig för den;men ilriden aldrig med dåren om

dygdens väiende!J firiden förgäfves,och dåren

ikall hata Eder. Dygdens väiende beftår eji

kunfkapen: det ligger i hjertat. Lifvets fällhet

är at lefva obemärkt och at njuta ädla

männifkors förtroliga, ömma vänikap: Dygdens

lön är iörnöjfamhet och männifkors lyck-

falighet."

"Lären tiga, lären tola hvad J ej kur-

men ändra, och lefven få dolde, få obemärkte

lom möjligt, för at undgå lifvets lidanden.

Det godas utöfvande fordrar mera föriigtighet

än et förräderi \ ty alla dårar äro fiender

af det goda. Äfven det goda,fom den eviga

Förfynen fkänker männiikorna 3 den högre

full-

%


VON Wc R D EN BER6. 21

fullkomlighet, fom den vil utbreda bland

dem, verkar den hemligen, at icke tufende

dårar och illafinnade må väpna lig emot den.

Fullkomligheten utbreder (igimillioner fmå,

omärkliga grader,och pä en gång, när männifkans

dårikap ej mer kan förltöraden,framträder

den i (in jätte ftorlek,och dårarne förvånas

och bäfvä lör den verknings allmagt,

rivars orfakcr och uprinnelfe de ej anade.

Och vilje vi vara vifare 8n den eviga Visheten?

Hrutut — J kärmen honom, den andre,

den bättre Brutus fadoilin dödsitund": O dygd!

Gudarne älfka dig ej,dä de ej befkydda dig.

Efter et långt, verkiamt, ädelt lif förtviflade

han,emedan han förlummat at göra dtft goda

han velat med den klokhet och den förfigtighet,

hvarmed hans iknder verkftälde det

onda."

gån flora hän-

'Ochnu,mine föner " " " J

dclfer til mötes: de gro redan, omärklige

lör dåren,iynlige för den vife allena. Nu,

mina barn, fvärjen at vara dygden trogna."

Gubbens ögon glänfade, "fvärjen at aldrig

draga fvärdet för eder ära, men blott

för edra medmännifkors väl 1 at aldrig to-

]a, hvad man ej bör, at männilkor göras

olycklige, — at arbeta hemligen och offentligen

för det goda i förening med jordens

gode, envar j då finnen dem, på thronen

elleri den läglta koja."

Med ömhet flöt han Ynglingarne i fin

famn. ''Mina barn, viljenjdå med mig fvärja

dygdens fana?" De föllo honom om hai-

B 3

fen

♥/


fr

/-

22

Ru b

L V

fen och (varade innerligen rörde: "Ja vi fvarje

dygden evig kärlek, och Jaften och för»

trycket evigt hat."

Gubben kaftade en tackfam blick mot

himlen. "Mina vänner," fade han nu mera

Ömt,"glömmen mig aldrig. Jag belöker er

väl någon gäng: ty jag allkar er (om vore

jag er far Men frän denna itund lefven fom

om J glömt mifi^. Talen fällan om mig;

kallen mig dä altid blott den gode Patern s

aldrig den viie: Synens ej mina vännerj men

våren det. j.ig torde kunna vara er nyttig!

Du, Rudolf, fkall fnart erfara det. Lären

tiga Ynglingar och våren vänner: då kurmen

J aldrig bliiva aldeles olycklige. En vän är

den högfla lott, fom kan tilialla en dödligj

vär.fkapen är af mera värde än kärleken. Kärleken

liknar fkuggan om morgonen: med

hvarje ögonblick blifver den mindre 3 men

vänfkapen, fkuggan om aftonen : den räcker

tiis lifvets fol nedgår. Giittingen! byt der*

före din kärlek i vänlkap: du återfer nu Jutta:

var hennes vän: vännen öfverlefver altid

alfkaren. Och nu farväl, mina barn.*' Än

en gång tryckte han dem til lit hjerta, och

de vände nu tilbaka tilBorgen,Munken munter

och nöjd, Ynglingarne rörde ända til

tårar.

Morgonen derpå refte de tilbaka tilRheinegk:

under vägen återkallade de Paterns

lärdomar och omtalade fina föreftående nöjen.

Ju närmare de kommo Rheinegk,defto verkfammare

blef Guttingens inbildning, och de«


von We rdenberg.

fto oftare framftälde den Juttas bild på fina

taflor. Andra morgonen iägo de redan på

afftånd torneniRheinegk — och nu fortfattes

refan med fördubblad Ikyndfamhet. Giittingens

hjerta klappade: han blef munteroch

pratfam. Beftandigt frågade han, "hvad fkull

Jutta fäga ? Känner jag igen henne? Huruftor

kan hon väl vara?" Med fölens förfta ftråle

infann fig Jntta i tornet, för at fe när de

komma. Ändteligen blef hon dem varfe.

Andtruten flörtade hon trappan utföre in i

föräldrarnes rum och ropade med ftapplande

rört, "nu komma de!" Hon blef utom lig af

glädje,än fprang hon til ienftret, öpnadedet

til hälften, an til dörren, och åter til fenltret.

Ändteligen fkyndade hon ned på borggården,

och de andre efter henne. Grefven, Hugo

och Eberhard gingo Rudolf och Giittingen til

mötes. "Elif här!" ropade Grefvinnan åt jutta,

och fladnade på borggården. Jutta ftod orolig,

tryckte Grefvinnans hand och darrade "

i detfamma flög hon garden utföre, öfver

bryggan, förbi fin far, ned årt vägen fom de

(kulle komma. Giittingen igenkände Jutta på

afftånd, hoppade af häften, ropade "Jutta !"

och — med öpna armar flÖgo de hvarannan

til mötes. "Jutta!" "Giittingen!" De greto

högt och höllo hvarandra hårdt omfamnade.

Rudolf hade ftigit af. Jutta fåghonom knapt.

Grefven kom. Bröderne kamnio. Rudolf

kaftade fig ifin faders famn, Hugo och Eberhard

förftihans, fedaniGiittingens, Gut-

B 4

till-

>■*"

c

23


"\

24

K v t> olr

tingen kyfste goflarne och ropade vid hvarje

kyfs: 'ach, Jutta!"

Ändteligen voro de förfamladeifålen;

Rudolf förde ordet : alla lyfsnade och tego.

Giittingen ochJutta betragtade fmåleende hvarannan.

Nu förft märkte de den förändring,

fom föregått med dem. Jutta

\

var barn ,då

Giittingen lämnade henne: nu var hon fnart

fjorton år;en välväxt, förkjufande flicka med

eu ängels ofkyldiga, vänliga och goda anfigte.

Ilånga fköna lockar hvilade hennes blonda

hår pä hennes hals, och höjdeeller iänkte

fig med lamnia rörelie fom glädjen gaf hennes

växande barm.

Giittingen var nu vuxen. Hans hår hade

mörknat och hans kind blifvit något brunare - y

men hans blå öga var ännu lika vänligt,hans

mine ännu lika leende,hans blick ännu lika

öm fom tömt. Orolig vred han (\g hit och

dit på fiolen och fåg begärligt åt dörren. "Nå

Giittingen, gå dumed jutta,fade Grefven ,*'

och bägge förfvunno. Knapt voro de allena

förrän den ena frågan följde på den andra, den

ena blicken,den ena handtryckningen på den

andra. 'Goda Jutta." _ "Älfkade Giittin.

gen!" — "Du allkar mig ännu? 1'

'Och du

mig ockfå?" "Gud fke lor, at jag är här

igen!" — "Jag räknade hvar minut innan du

kom ur fkogen."

Inom några timmar hade de aldeles glömt,

at de på lång tid ej fett hvarannan, och derigenom

uphörde de afven at längre varafrämmande

för hvarannan» Den fordna ömma^barn ili-

v


VON T W E R DE N BF R G. 2 25

fliga förtroligheten b!ef åter rådande imcllan

dem,de förnyade (iua fordna. lekar, belökte

alla de ftälien der de förr varit lycklige:

och fade då: ''Mins du det ännu ?" ,

"Här futto vi altid." ''Här plockade jag

blomtter ät dig." — "Här vid denna bufke,

bundo vi lammet!" Nu fördeJutta

honom på

lin kammare, vifade honom iit arbete och

omtalade förhonom fina göromål. gen

blef befrört då han fick höra at den ädle).

ken från Dilentis fyra gånger varitiRheinegk,

hvarje gång flere dagar,och vmderviiat henne

och hennes bröder. Hon (jong nu lörhonom

och fpdade på harpan de fånger,Munken

lärt henne. "Jag håller rätt mycket af

den gode Munken, lade Jutta. Han berättade

mig altid få mycket om dig, huru god

du var, huru högt du älfkade mig, och han

lärde mig at ällka männiikan 5 lugnet och enfligheten."

Glittingen fåg Jutta lifvad af den gode

Paterns anda. ''Ach hvilken man!" ropade han,

och erindrade (ig nu,huru ofta Patcrn forma*

rat honom at utftrö dygdens iädidet hjerta,

fom äl(kade honomj och Giittingen fortfatte nu

Munkens undervisning hos Jutta. De voro

aldrig åtlkilde. Morgonfolens förfta firålc

fann dem tillamnians. De gingo Giittin'

gen med Juttas harpa, Jutta med fin flända,än

nedidalen, än på de bufkrika bergen. Der

futto de — Giittingen vid Juttas fötter. Flickan

arbetade: Ynglmgen vifade henne Sloften

deromkring 3 fade henne deras namn 5 och be-

B 5

rät-

/


26 Rudolf

rättade henne förflutna händelfer, om den ädla

Idda von T|kenburg °), om Grefven af

Welfch-Neuenburgs dotter Gertrud och defs

olyckliga, qvalfulla lif, efter den gode Fredrics

mord. Han uprepade för den älfkade

flickan den ädle Paterns lärdomar, fj°ng

ior henne hans fånger om vänlkapcn, om

enfligheten och huslig fällhet. Så förflöt

morgonen, få dagen, få aftonen, och Jutta

var läkert den fidfta på flottet fom bödGiittingen

god natt. Ofta ledfagade Juttas bröder

de äLTvande, för at afhöraGiittingens berättelfer,

tom voro dem kärare än alla lekar.

Gietvinnan fann det väl underftundom

betänkligt, at de älfkande få mycket fökteenfligheten;men

Grefven trodde, at olkulden vore

fäkraft iet hjerta, fom brann af ren kärlek.

"Förtrolighet,fade han,ärdygdens värn.

I,ämna blott min ömeGutfringen och din olKyldigaJutta

åt fig fjelfva !" Och Grefven hade rätt.

Juttas och Göttingenskärlek liknade en bäck

fom oftörd framflyter på den jämna fanden.

Man hörer den ej forla, man märker ingenrö-.

relfe på defs yta, och likväl vatnar den kringliggande

fält. Ingen oro, ingen fuck, ingen

förlägen blick röjde någon oren känfla

ideras bröft. Hemligen bodde en lugn kärlek

och den renafte ofkuld tilfammans i dejas

hjertan. De lutto vid hvarannans fida, talade

och ikämtade få fritt, få obekymrade

om alt det fom omgaf dem,få fkilde från all

fruk-

) Se Moralifche Erzählungen af Avg. La Fontaine

2 Bandet.


von Wfrdenberg. 27

fruktan, få nöjde,få olkyldigt förtrolige, at

jnan fknlle tagit dem för fyfkou Tom hjt :

gen älfkade hvarannan, eller for tvänne anglar

i männifkofkapnad (om omtalade lina välgerningar

mot de dödlige.

Men hade Guttingen et par dagar varit

på jagt med Rudolf, eller på Werdenberg,

eller på befök hos någon Adelsmani granfka*

pet,lä märkte man hos Jutta alla Kännet

af en häftig kärlek. Hon hade ingen ro. Hon

gick och. kom och gick. igen, utan at veta

hvad hon ville. På alla frågor,modern gjorde,

fvarade hon förvändt,och dennamåfte valdfårat

rycka henne ur fina drömmar,om hon ville

hafva et rigtigt fvar. Hörde hon en haft

komma eller Guttingen nämnas, då förft vaknade

hon. Då hördeman henne tala, då fåg man

hennes ögon tindra. Kom han då ändteligen,

fåg man kärleken låga^noägges ögon, då flögo

de hvarannanifamn,och ftodo tom tvänne

lefvande bilder» af den varmalre kärlek.

Inom en timma hade kärlekens låga förfvunnit

från deras kinder och en ftilla glädtig ofkuld

intagit dels ftälle. —

Ingenting, utom Rudolf, förmådde draga

Guttingen från Juttas fida. "Jag vet ej, fade

Guttingen tilhonom,om jagalfkar dig mefteller

Jutta; om jag häldre är hos dig, än hos henne:

om jag ändå kundebefkrifva, huru det är

fatt med migdå jag är hos Er. Hvad jag känner,

är fig få likt och dock få olikt. J görenmig bägge

få lycklige^ men hvar < ch en påfit fått.'*Rudolf

(varade leende: "Jag är din vän, och

Jut-

*


28

Rudolf

Jutta din älfkarinna." "Det var ej det,jag ville

fäga", fvacade Giittingen. "Kärleken, lär-

de den] gode Tatern ofs, är en ljuft orolig

dröm och jag är lika fa lugn, lika få # nöjd

hos Jutta fom hos dig: men mit lugn har då

blott en annan orfak. När jag är hos dig,

vil jag veta hvad du tänker, jag vil förftåj

begripa dig. När jag är hos Jutta, förekommer

det mig fom hon ingenting; kunde fäga\

mig, det jag ej redan vet. Ofta börer jag

ej en gång hvad hon »äger: rörellenafhe

läppar, hennes blickar, hennes fm då

hontalar, ljudet at hennes röit,är cog förmig.

Hos dig känner jag huru angenämt tiden förfvinner

för mig: hos Jutta vet jag ej at tid

gifves; gied dig kan jag tala långt förtroliga*

re. Jag har ingenting i hela min fjil, fom jag

ju icke kan fäga di g^ Deremot är det mycket,

fom jag ej kan fäga JUtta , äfven om hennes

forluft vore vilkoret — och — huru be.

iynnerligt! — likväl iaker fom hon vet utan

at jag iä^er henne dem. Och det är aldeles

icke af mi (ströende. Det förhållerlig på famma

fatt, fom då man underftundom ej vil tilfta

något för fig ljelf,fom d,i man Ikyr visia

tankar emedan de äro oangenäma.''

Sådant var ock verkeligen Giittingens til -

ftånd j ochidetta lefde han fyra år med Jutta,

lugn, munter och nöjd. Ynglingarne hade

du nått det tjugonde, Jutta det fjuttonde året.

Då och då kom Pater Anton til Rheinegk.

Ännu iökte han befländigt at tämja Rudolfs

ftolthet. Altid påminte han honom y at aie-


I

I

von Werdenberg."

relyftnaden gör alt för fig fjelf, ingenting för

det goda. Nu infann han tig åter. Han berättade

Ynglingarne de oroligheter Tom utbruftiti

Glaris. Han gillade at Ölterrike fkulle bekriga

Glaris j tillika nämnde han fom Öfterrikes

General, deras farbroder, Gref Johan von

cknberg på Guardowall. Han hade rätt.

En dag, då Munken ännu var der,

kom Gref Johan med fin äldfte fon och flere

Riddare til Rheinegk. Efter måltiden, då vinet

gjort dm muntre, tog Gref Johan den

fylda bägaren och ropade: "Ofterrik.es (kål!'*

Alla Riddarne tattade lina bägare,utomRudolf.

Munken räckte honom den: Han tog den,

men ogcrna. De drucko. "Vi hade oriak at

beklaga ofs öfver Öfterrikarne, lade liref Johan,

men jag hoppas at ftridigheterna med

dem fkola vara förbi, och at den tid fnart

är inne 5 då vi kunne lefva igodt förftånd

med Hertigen. Hvarföre Ikulle jag ej fäga

Er det ? Jag är anförare för Öfterrikes häremot

Glaris. Imorgon afkunnas tåget för Öfierrikes

Låntagare. Öfterrike anmodar er,

min Coufin genom mig at följa dels fana.

Jag utber mig Er Rudolf. Han fkall lörtjena

fig Riddarvardigheten. Du, Guttingcn, kall

följa honom. x Du är defsutom ö;.

låntagare och bundsförvant."

Alla tego och Jutta blef hvit fom vax.

"Nå, hvad läger du derom,Rudolf?"— Rudolf

fteg fram: "Öfterrike har i ftera århundraden

varit en fiende af vårt hus. Nu

fmickrar det ois 3 emedan det behöfver ofs.

Men

"

29


30

Rudolf

Men jag förbigårdet. Vore Öfterrike vår vUn,

få vilst fom det är vår fiende,Ikulle ändå

icke något baner af Werdenbergs fvarta fana

fynas i deras här, ty Glaris har räitvifan på

fin lida. Jag drager ej ut med Öfterrike!"

"Och Giittingen?" frågade Gref Johan

och kaftade en föragtligblick på Rudolf. Giittingen,

fom under töreftående famtal haft fina

ögon fäftade på Munken, betragtade nu fmåleende

Grefvinnans arbete och talade med

henne om en blomma, fom hon broderade:

"Jag är förbunden at tjena Öiterrike" fvarade

han "men jag är ej myndig ännu. Gref Tokenburg

är min förmyndare. Ni fer, Herr

Grefve, jag kan dertilhvarken fvara ja eller

nej." GreT Johan vände fig til Gamla Grefven,

Rudolfs far: "och gillar ni, at Er fon å nyo

ådrager fig Öfterrikes hat, fom knapt är iörfonadt

? Känner ni de an(prak, Öfterrike gör

pä edra egendomar?" ''Och hvarpå gör ej Öiterrike

anfpråk?" inföll Rudolf. "Men låt

komma. Jag har et fvärd, och få länge

håller,är Rhendalcn Werdenbergarnes.

Gå, fritt, bekriga, förtryck,och piäga få länge

til deis en annanTeil fatt


VON \\ T £R DE N BERG. 31

trycken mig och jag fkall äfven få väl våga

det yttertta fom Tell."

"Farväl då til defs," ropade Gref Johan

förbittrad. "Gån och tiggen om Edra undcrhafvanders,edra

lifegnes nåd,få länge tils

de trampa Er under fötterna, och förfmänFurftars

och Herrars gunft, fom ville Er väl,

ovärdige vapen och lans." Med defTa ord

lämnade han och hans fällfkap ialen, fatte

fig til haft och Ikyndade bort.

Midti fålen ftod Rudolph likfom förflenad,

med rynkad panna och mörka, på jordenfäftade

blickar. "Ovärdig vapen och lans!"

återtog hanlängfamt, och lämnade fakn.

En liten ftund derefter gick ätven Pater

Anton ut efter Rudolf. "Bälte Pater,ropade

Rudolf emot honom: "jag refer til Glaris för

at hielpa Glaris, för at biftå de förtryckte."

"Du refer til Glaris, IvaradeMunken alfvarfamt,

för at hämnas Gref Johans fmädande.

Du vil vifa honom at du är lanfen värdig.

Yngling, hvad har Glaris's rättmätiga

fak at göra med din hämnd öfver fmädeller?

fkall du uphöra at vara en fåfäng dåre ?"

"Hvad har jag gjort?" frågade Rudolf, flagen.

''Du har felat på flera fatt. Du har varit

mångtalig, fom en qvinna. Huru ofta

har jag ej fagt dig: den vife gör utan at fäga:

det fkall jag göra. Var en Tell,om du

känner dig ftark nog dertil: en dåre fager:

jag fkall vara det."

"Skulle jag då draga med Öfterrikarne mot

Glaris?"

Det


32

Rudolf

"Det fkuiie du icke,men hvad tvingade

dig at vara Ölterrikes fiende, 'om du ej ville

vara defs vän. Om du har för affigt at

föifvara dina rättigheter mot Öiterrike,hvad

tvingar dig, at ropa til detlamma,at det Ikall

hafva et vakfamt öga pä dig? Du förolämpa'

d..- Grefven: han dref gäck med dina fvasfande

hotelfer, och han gjorde rätt deruti. Den

iom hotar mycket, gör litet Och du hatar

Crefven. Yngling! Den vife hatar det onda,

ej den onde. /Ja du är blott fåfäng

du alfkar ej det goda, du alfkar blott dig

(jttt. M

''Nej, vid tilud, bäfle Pater,jag alfkar

det goda, jag alfkar mänfklighetens väl."

"Sa befrämji det visligt- Visheten hatnr

alla vakllamheter. Jag far nog fe hvad

du gör."

Munken lämnade borgen. Rudolf var

liinge iibid med lig fjelf om han ikulle draga

ut eller icke. Omlider fegrade dock hans

äregirighet. Han förklarade lin fader Tit be-

-11ut at komma Glaris til hjelp. "Men, Giittingen,

lade Grefven, du blir här. Du är

Öfterrikes Länlagare." Jutta fteg up af glädje

då hon hörde det. "häfte Rudolf, lade

hon, nej han får icke följa med." Rudolf

lo^: "du (kulle dö om Giittingen kom hem

niinchla rilpa." Jutta rodnade.

Rudolf afrefte med några Ryttare til

Glaris. Göttingen följde honom pä vägen,

och återvände fedan til Rheinegk. Men den

piå^and^ tanken at h^iVa lämnat Rudolf alla-

f


v

von Werdenberc. 33

Icnaj förföljde honom öfveralt, äfven hos Jutta.

Morgonen derpå tog han aflked af fame

i Rheinegk, och föregaf en refa til lin

förmyndare, Grcf Tokenburg, fom redanflere

gångor budit honom til (ig, och Gref Werdenberg

tilityrkte fjelf detta befök. Hanlämnade

Rheinegk.

Rudolf ankom til häreniGlaris och följde

defs fana emot Öiterrike. Den gjorde halt

på höjden vid Nåfeh-, dit den Öfterrikifka äfven

ryckte. Morgonen före (laget-) kornen

Riddare i fullt fporritrek til Glariika hären,rullad

utan all pragt och utan alj afiigt at göra

upfeende. Vid Näfels flotte härarne tillamnians.

Slaget var blodigt. Rudolf vågade(ig

oförfigtigt midt ibland fienderna. Redan var

han öivermannad af mängden, redan kaflad

af häften, redan var fvärdet höjdt (om (kulle

gifva honom döden. Då rufade den okände

Riddaren, fom beftändigt omgifvit honom,

fram imellan de ftridande. Et hugg fälde

den,fom ämnat döda Rudolf. Nu ftälde han

fig framföre honom fom et lejon och ingen

vågade nalkas honom. Rudolf (teg fram,

fattade Tit fvärd och lin fköld;enilendtlig Ryttare

frupade och Rudolf fatt åter til haft. Nu

förnyades ftriden med fördubblad häftighet;

nya (karor framryckte, blod flöt ftröinvis "

Öfterrikidsa hären blef flagen^ de flygtande

fkingrade, och Glaris fri. Alla föllo på knä

och tackade Gud. , '

1. Del. C Deg

*) Slaget vid Njftls flod I3BB> och afgjqide Qlaiis'3

frihet.

i


34 R v d o r. f

Den okande Riddaren fkyndade fbm ca

blixt derifran. Rudolf hann honom ändteligen

långt borta. ''Gihtingen!" ropade hani

en öm ton, "förfinar du min tacklagelfe?'*

Giittingen öpnade hjelmen och räckte Rudolf

fm hand. "Hvarpå kände du igen mig, Ridolf

?" frågade han leende. "Jag fäg dig kring»

fväfva mig; jag fåg at du ej lämnade mig,

och kunde det väl vara någon»annan än

Giittingen ? O! Giittingen, (kall jag en gång

bliiva få lycklig at ocklå rädda dit iif?"

"Och fägor ej dit hjerta at du (kulle göra

det, om tiliälle yppades?" frågade Glittingen.

"Den frågan är ej dit alfvare,min vän."

"Nå väl! Min förtjenft är ock ingen annan:

lyckan gaf mig tilfälle til gerningen. —

Hjertat ar vårt, friger vår Munk j gerningen

lyckans; jag var lyckligare än du; men aldeles

icke bättre."

Rudolf kyfste honom och bägge (kyndade

nu tilbaka til Rheinegk. Jutta fåg dem

komma och fprang dem til mötes. "O! det

trodde jag väl,'' ropade hon > "det trodde jag

väl, at du fkulle vara der Rudolf var." Stillatigande

tog Rudolf Juttas hand och lade

deniGiittingens. "Denna hand, min broder,

Juttas hand, vare din belöning för mit lits

räddning'." Jutta lutade fig ömttil ynglingens

bröft och lade fin vänftra arm kiing hans hals.

''Jag räddade dit lif," ropade Giittingen, "och

du belönar mig med himlen! O, min Jutt-i ,

min maka!" Han tryckte en kyfs på hennes

läp*


von Werdenberg.

lappat. **\ are fagt!" ropade gamla Grcf Wefdenberg,fom

hört deras tamtal, "vare fagt!

är din min fon Gi-Utingen." Alla fyra

Jutta

inträdde i falefl til Grefvinnan. Giittingen

och Jutta föilo på knä. "Gif dem din välfignelle^

de aro makar." Grefvinnan flötGiittingenifin

famn och fade: ' hvem kan jag

fäkrare antörtro min Jutta , än dit goda hjärta,ochi

din ömma kärlek ? Kon är din,och den

Evige välligne er törbindelle1" En glad höglid

firade deras förlofning.

Et år förflötunder antlalter tilJuttas mottagande

på Giittingens borg, dit hanredan flyctat

och der Rudolf ofta bdföfcte honom. Vägen

frän denna borg til Rheinegk gick genom de

förkjufande Appenzeller dalarne, öfver Iköna

grönfkande berg och frodiga betesmarker. Sedan

krökte den (ig utmed de imellan kullame

ftröddakojor, gick förbiVögclinsegk, ut>

föreberget, Öfver den meft intagande flätt, til

Rheinegk. Rudolf vandrade den ofta. Än

lätt han pä en kulle bredvid en Herde, hvarS

hjord betadeidalen, och talade med honom

om Bergsboerne och deras enkla feder. Au

ftod han vid en By ibland en finare af ynglingar,

och (åg på deras lekar och okomtlade

danfar. Deras feders ofkuld rörde honom,

deras oförfkräckta mod ådrog (ig hans beundran.

Ofta fåg han Herden enfam ftrida ined

Vargen och fälla den utan möda. Stundom

fatt han på en trädllubbe hos en åldrig man

och ynglingarne ftodo omkring dem. Gubken

omtalade för honom förflutna tider 9 om

C 2 Ap«

35


36 RUh O L B

Appenzells frihet,om det förtryck Abboten3

fogdar nu utöfvade, och de itarke ynglingarna

fkuro tänder, deras kinder lågade, deras

ögon gniftrade. "Friheten fkall återkomma',

ropade en; "nedrifven deras borgar, fom

vilja lägga band pä vår frihet," ropade en an*

nan. Här berättade en, huru nedrigt fogden

behandlat honom; der en annan, huru ötverdådigt

Abboten och de andelige lefde. Öfveralt

iDalarne fåg Rudolf hämndens och

frihetens laga. Så mycket han kunde, upblåfle

han den ännu mer.

Appenzellernas höftfeft var fnart inne.

Rudolf lofvade lina bekanta i Appenzellerdalen,at

med demibergstragten fira denna

feit. Dagen förut refte han frän Rheinegk,

öfver S:t Gallen, längs utmed den lilla floden

Steinach. Han följde den fteniga, djupa

vägen, fom gårupföreberget,genom en tjock

fkog åt Speicher. Ifölens nedgång kom han

dit,och hundrade glada rölter bödo honom

vara välkommen;hundrade händer vinkade

åt honom, at han fkuile gifva deras koja företräde

och hvila öfver nattenhos dem. Barn,

Ynglingar och Flickor hälfade redan den högtidliga

morgondagen och kungjorde med glädjeiprår.g

och itoj de nöjen,dom väntade. Rudolf

tilbragte natten hos den äldite mannen i

byn,och glädjen höll den fvage gubben vaken

til lent p:t aftonen. Rudolf flumrade blott

några timmar. Redan långt före fölens upgång,

väcktes han af klockornas ljud,och det

glada landtfolkets ftoj. Frammaniöre byn

un-


VON WeR DENBERO. 37

under en flor lind upftälde de fig i rader.

Ynglingarne, beväpnade hvar och en med

(in (lunga, fin båge och fit kaftfpjut, ftälde

(ig bredvid flickorna. Barnen följde dem med

ftojande glädje,och gubbarne Hutade denna

muntra tiopp. Ifpetlen för denfamma gick

en man fotn fvängde byns fana,och omkring

honom många herdar med fkalmejor, horn

och pipor, hvilkas glada toner genljudade i

fkogar och berg. På detta (ätt tågade de up åt

höjderne. Öfveralt återfkallade från bergoch

fkogar Landtiblkets pipor och fånger. Der

kom en ikare från en by med den fladdrande

fanan framföre fig,der en från en annan.

Frän alla fidor häifade de hvarandra med gälla

frögderop. Skararne förenade fig med

hvarandra. Glädje, (kratt och ikämt tyftade

mullk och fång. Redan uplyfte fölen de olanteliga

bergsryggar, fom omgifva Appen/ 11.

Den glada fkaran drog alt högre och högre

up åt bergen,och frän alla fidor förenadelig

med den flere (kärar från andra byar. Ändteligen

hunno de Urnäfch vid foten af Alpenftein.

Invånarne kommo juft då ut genom

ftadsporten och mötte dem vid ingången til

den dal, fom en gammal,helig plägfed utfett

till firande af denna feft. Den är på alla fidor

genom berg och fkogar (kild från den öfriga

verlden, är lugnets och fridens hemvift,

och om högtidsdagen en (kådeplats för den

högfta glädje.

C 3

Från


38

Rudolf

Från alla kanter ankomnionu Appenz^lls,

Tilliens och Hunchvyls ) Invånare famt de

2je bergsbocrne til den kringttungda dlleQj

trögderop och fång emottog hvarje tana,

Jviidt i dalen var en enda kulle, pä den (vajade

redan alla fanorna, omgifua af fickorna, loin

endaft vid d-.nta tiifälle lörfvara dem. Yn^lin*

garne uprefte redan den ofantliga granen O-h

jfaftgjorde i defs topp fogeln med äplet och

fpiran målet {or deras pilar. Längre tjorfc

idalen ltod taflan för mälka iningen, och de

gamle utfukade en flor rund bana för kappränningarna.

Leende buro flickorna i tyithet

vattenifina mjölkkärl pä det ftalle, der Ynglingarne

fkuiie brottas, och gjorde det flipprigt *

De llulo derigenom fegren undan den itarka.fte,

och fkänkte den ät dc-n vigafte. Äunu

fagtare imög fig då hvarje flicka til fin älikare

för at varna honom derföre och gladde

lig åt fit fkalkftycke,fom nu alla kände.

Nu begynte lekarnc RåKade en pil fa*

geln, få hördasetlifli^t frögderop. Flög den,

förbi,få förföljdesden af et allmänt gapikratt.

Flickorna upiamlade de nedlkutna (tycken af

fogeln och den lycklige (kyttens älfkarinna,

måfte inlöfa dem. Gmuder föll fogeln och et

högt, långvarigt fkri förkunnade målfkjutnin-L

gens, flut. Derpå begyntes målkaftningen, fe*

dan käpprajiningen och aldradft brottandet

Samme yngling fom fegrat vid målkaftningen,

fe-

*) Appenzell och Urnäfch ligga öfverft i bergsiragten,

Tiitfea och Hundwyl längre qed: fyrsv Scoå«

ftädj:r på Ap«?nzells diftrikt.


i

*

von Werdenbrrb. 39

fegrade äfven vid kappr'inningen. — En fä11-

-fynt händelle! Den gaf Segervinnaren rätt

at fjelf utfätta prifet. Ringli var havs namn.

Alla ynglingar och flickor omgåfvo honom

nu, för at hörahvad prifet faulle blifva. "Jag

begär" fade ynglingen "inga tar 3 ingen ute-

Hutande rätt til det bättre betet, ingen åker:

jag begär endaft fogdens i Schwendi tvänne

hundar."

Rudolf frågade en Gubbe livad ynglinge»

fordrade. "Abbotens fogdeiS:tGallen, fvarade

denna, har tvänne ftora hundar, fom anfalla

bönderne då de vilja lniyga fig bort

med fmör eller mjölk. Det är en ny fkatt

af Abboten. Alla Kergsboerne äro mifsnöjde

dermed; — ty. Herr Grefve, mjölk är vår

bälta föda. Men Abboten är döf för vå,ra föreftällningar."

Imediertid hade redan de unge rådflagit

med hväfandra huru de fkulle kunna upfylla

Ringlis fordran. Men en gammal, värdig

man fteg fram ibland dem och åtrådde dem

från detta företag i en öm och alfvarlam ton.

3 Hvarje våidfamhet,fadc han,är oklok: Jbeklagen

Er öfver fogdarnes våldfamheter,mina

käre föner och vänner,och nu arenifjelfve

ibegrep at begå en. Låtom ofs vara vifare

och bättre än våra fogdar: låtom ofs ej

förlora det goda medvetande, fom under förtrycket

utgör var lycka, och fom äfvenidag

fkänkt ofs en få glad dag. Ännu kan hela

Appenzell ftiga fram och fäga: Vi are för-

tryckte, men vi hafve aldrig förtryckt. Lå-

C 4

tom


«r

40

Rud olr

tom ej denna dag biifva den förfta pä hvilk.cn

vi förloredetta vitsord " - ■

" Ringli. Du har

fegrat tvänne gångor i dag, — fegra ock den

tredje — öiver dig fjelf, och* återtåg din begäran."


å, väl,fade ynglingen,få begär jag

at få danfa med din dotteridag. Tillåter

du det?"

"Alt för gerna" fvarade Gubben, "min

dotter Ikall med nöje räcka en få käck yngling

handen til dans." Maria, en femtonårig

flicka, fom Rudolf ännu icke blifvit varfe,fteg

i ur flickornas fkare. Honrodnade då hon

hörde Ringlis begäran, och med denna ömma

rodnad räck e hon honom handen. Nu blefvo

de andra flickorna upbudna och alla fkyn*

dade derpå leende up på et högt, fmåningom

fluttande berg. De ftäl e fig öfverft ien

lång rad, och nedanföreidalen ftodo ynglin-

garne midt emot dem i en lika lång rad.

Horn och pipor gåfvo nu tecken at fpringa

och med pilens häftighet ikyndade flickorna

berget utföre i ynglingames armar. Hvarje

flicka fökte hinna fin älfkare innan någon

annan kaftade figihennes armar. Et öfver-

Ijudt gapfkratt förföljde de ynglingar fom ej

fått några flickor, hvilka nu voro tvungne at

fe på deras danfar och at tillika fpela för

dem på lina pipor.

Länge var Rudolf åfkådare af de muntra

danfarne, och förlorade fig i angenäma betragtelfer

öfver den tyckfalighet,fom natur,

ofkuld och måttlighet fkänkte defla många

män-

/ ♥

*


v

I

von* Wf.rd exberg. 41

männifkor. Omfidcr väcktes han deruturafdä

danfandesfkratt och glada itoj. Munter och nöjd

lämnade lian dalen och irrade omkring imellan

kullame och bergen, fördjupadi(ig fjclfoch

iminnet af de ljufva känflor, hanidag njutit.

Idet famma fåg han lig aldeles omgiiven

af klippor. Han flod vid fottn af djn ofanteliga

Alpilka Bergsryggen 3 ftcla 9 rysliga,ofatta

fienmafTbr, på hvilka här och der några

talhr fyntes. Här hängde en Klyfta öfver

hans rfufvud : der trängde Hg en vildbäck

fram imellan bergen oab aMkar hans väc\ Nu

flod h?.n på branten af en förfkräcklig atgrund,

et {väljande djup, hvarifrån man ingen ting

hörde utom vattnets vilda frufande. Han fökte

nu vända tilbaka til dalen: lyfsnads och

hörde frögderop och mufik. Han följde ljudet

at " men det var intet annat än (oilet af

en bäck fom ftörtade(ig från klippa til klippa:

på detta fatt förde bergens irrgångar honom

alt längre och längre ifrån det lyckliga

landtfolkets ikläda ftoj. Sedan han länge

rat omkring imellan klipporna,fann han Undteligen

en final gångftig, fom öfver högder

och bergsklyftor omlider förde honom til en

fkön dal»-, från hvilken en ljum, med vällukter

upfyld ånga, doftade honom til mötes.

Han följde fligen längs utmed en ftel klippa,

ur hvilkenien uthuggen Cidern flöt et klart

vatten. Nu kom han til en allée at granar.

Vidändan af denna allée böjde(ig daleninimellan

klipporna til höger 3 i fonden itod en valbygd

koja 5 omgifven af en fruktbärande trädgård;

C 5

fram-

J


42

Rudolf

frammanföre dörrenvar enlöffal af fyra lindar,

hvilkas grenar ofvantil voro flätadeihvarandra,

och rundt omkring voro gräsbänkar. Han

klappade på: då ingen hördes af, fteg han

in och förundrades ej litet öfver den inygghet

och renlighet 5 lom han öfveralt fann.

Han giffade at Inbyggarne i denna dal

biviftade HöiUeften,beflöt at afbida deras återkomft,

och (atte fig på en gräsbänk under

lindarne. Framföre honom låg den fköna,

dalen med fina hundrade kullar och fin klara

bäck, fom med iagta forl flingrade fig

imellan högderne ned i de djupare dalarne.

Nu hörde han på afltånd en hund fkälla

och röften af männifkor, fom kommo närmare,och

nu fåg han en gammal man och en

ung flicka komma fram från klipporna famma

väg fom han. Så fnart de voro honom mera

nära igenkände Rudolf den gamle. Han

var den famme fom vid feften afrådde ynglingarne

at fråntaga fogden fina hundar. Och

flickan, fom han hademed fig, var hans dotter,

den famma fom Segervinnaren fick til—

ftånd at danfa med. Rudolf gick emot dem,

*'Jag har gått vilfe ibergen, lade hantil Gub«

ben "och gick in ier koja under det pg väntade

er ankomft. Vifa mig vågen ned til S:t

Gallen."

"I dag kan niej hinna flätten, ädle man,

och, om jag känner Ert vapen rätt, Gref

Werdenberg. — Ifkogen är redan djupa natten.

Jag tiltror mig knapt fjelf at i mörkret

råka vägen lmellan klipporna. Håll til

gQ.


I

von \Vern e nberc. 43

godo imin koja öfver natten. Imorgon,

eller om dalen behagar er ännu längre, när

vä vill,(kall jag följa Er öfver bergen til

flätten."

Den ton i hviiken Gubben fade detta var

iå god, och Hickan kaftade dervid en få förtro*

ligt bedjande blick på den unge Grefven, at

Rudolf äfven under andra omftändigheter icke

alfhgit deras tilbud. De följdes nu åt in. "Ni

måtte vara hungrig, Herr Grefve. Om jag

mins rätt, gick ni från feften innan viåto." Jnom

några minuter hade hon framfatt mjölk

cch iinör, välimakande bröd och all ilags

frugt. Flickan ferverade honom: och fällan

hade han njutit en mera välimakande maltid

med ftörre nöje än här.

Nu fatte de (igilöflalen. "Min Gud,'1 fa*

de Rudolf, då han ännu en gång återkallat

denna dags nöjen och kaftat en blick på den

muntre gubben,"hela Appenzell tycks mig van

ra glädjens, förnöjfamhetens och lugnets hem*

viftj men Kr dal här, min far, Er. koja är

fridens helgedom."

"Så är det, Gud fke lof!" fade Gubben,

"och Himlen gifve at det länge måtte få blifva.

Men jag fruktar at defla högder och da»

lar, fom nu bebos af vältignelfe, förnöjfamhet

och lugn,fnart fkola upfyllas af oro och fugtas

med blod. Jag fruktar at Appenzell icke

lärer uplefva många fådana dagar fom denna.'*

"Hvarföre få, min far ?" frågade Rudolf.

J'Har ni ej märkt orolighetens, uprorets

och törödelfens vilda låga hos landets ung,

dom?


44

/

Rudolf

dom? Ve vårt lugn när den utbriftcr fom

en gömd gnifta!"

"Gode Gubbe! Efter hvad jag hörer,hafva

Appenzcllarne icke orätt. Abboten Kuno

förtrycker Landtmannen. Hans fogdar äro

ftolte och obarmhertige: Abboten och fogdarne

le åt det arma folkets klagomål, föragta

defs hotelfer, och pålägga det dageligcn nya

fkatter."

"Ja, ty varr förjagar hären ftorm denandra.

Olyckligt vis är Abboten icke vis nog

at frukta Hormen, fom redan höres på afltånd:

kanfke fkall han fnart ftrida for at få behålla

de berg,han nu vill ödelugga."

"Til äfventyrs fruktar du Appenzells

undergång?"

"Aldeles icke, Herr Grefve: det fruktar

jag lika få litet, fom at defTa eviga klippor

ikola nedftörta. Betrakta vara ynglingar, deras

fylliga mufkler y deras ftarka armar, deras

lemmars vighet: betragta delFa höga klippor,

de fmala ftigarne upföre dem. Naturen

har befäftat våra befittningar. Qvinnor kunde

fördrifva våra fiender och trygga vårt lugn.

Vår landtman har ingen ryftning 3 men han

behöfver den ock icke. Klipporna äro hans

harnefk och mod hans Iköld. Han fruktar ej

de blodtörftiga vargarne och de vilda björnarne

på bergen3 ännu mindre fkall han frukta krigshärar."

"Hvad fruktar ni då, vördnadsvärde Gubbe?"

"Segrens följder: Landtmannens tygellöshet."Ku-


v

von Wer denberg.

" 45

Rudolf log. "Segren fkall göra Bergstngteroe

ännu lyckligare och öka ert hugu

och er iornöjiamhet med den dyrbarafte fkänk,

ined fri!.: ten."

f

"Och tillika förlätta ofs i fjclfsväldets

och laglöshetens tilftånd, der hvar och en vii

hvad han kan, der hvar och en gör det,

hvartil han känner fig äga ftyrka; följagteligen

gör alt, emedan han kan och vågar alt - 9

der den rikare, den bättre _, den vifare, den

annorlunda tänkande hatas, förföljes,mördas

derföre at han var den rikare,den bättre,

den lyckligare. Våra plägfeder,våra lagar,

lom förena ols til et Samhälle och fom vi

hälle ihelgd, emedan de fkydda ofs emot

utvärtes förtryck, bero helt och hållet af

vårt förhållande til AbboteniS:t Gallen. Uphäfves

vår iörbindelfemed honom, få hafve vi

inga laq;ar, inga fedvanor mer, få are vi en

hop männifkor, fom flumpen vräkt tilfamman."

"I kurmen ju gifva Er nya och bättre

lagar."

"Hvem Ikulle gifva dem ? Mängden? Den

har aldrig gifvit lagar: det är omöjligt at den

kan det. Tideniniörde dem omärkligen; vanan

blef lag: eller en bättre än mängden, en

mägtigare gaf lagar/'

"Låten då den bättre5 den vifare ibland

Eder dem."

"Och hvem är den vifare,denbättre ? lagarnas

uphiifvande förfätter ofs alla tilbakai

vår förfta jämnlikhet. Den vilare har allas

mifstanke emot lig: han undandrager lig denna


46

Pv U D O L F

na jämnlikhet. Menar Ni, at man fiuille

anförtro den mifstänkte, den bättre blott

til en tid allmänhetens ftyrelfe (om lagftiftaro?"

"Enligt Kr tanke kunde då aldrig et

folk fjelft gifva fig lagar: och likväl talar erfarenheten

häremot. På famma fatt fom den

förfta folkhop j hindelfen förenade, iick lagar

j på famma fatt kan ju älven Appenzell

få dem."

"Men upräkna alla de grymheter, fom

utöfvats, alla de blodftrömar (om utgjutits innan

denna männifkohop kom få låno;t, at den

antog fedvanan iom lag. Århundraden, grymma,

blodiga, rysliga århundraden mäite tåga

öfver jorden innan det Gudomligafte män*

niikau äger, den förfta lagen 9 den iörfta vanan

biet helig."

"Så fkall då et folk häldre böja fig under

den blodtörftigafte tyrans ok, än ädelt och

modigt aflkudda iig det?"

"Yngling! Vi kunne aldrig hindra hvad

fomfker, hvad fom måtte ike. Grymma och

blodtörftiga lagar äro endaft helige få länge

de förtrycktes beherrfkare har magt at rtralta

deras ötverträdande. Et folk fkall altid 5 när

omftändigheterne förena fig dertil, aflkudda

fig en grym tyrans eller en hård lags ok,och

bryta fina bojor, utan at fråga: gör jag rätt?

Det fliter fig lös derföre, at det ej kunde bära

oket,derföre at defs tyngd var kroflande.

En dåre blott kan fråga för alfvare, "bör et

folk affkudda fig oket när defs tyngd är odrag-


VON \VER D £ N BE R G. 47

dräglig? Befvarandet af denna fråga, vare

fig med ja eller nej fkall lika iå litet iängfla

folket vid fina förtryckare,iomrycka det

dem. Et folk uprefer fig, icke deiföre at det

tor eller icke bör; men det uprefer fig af famma

grund (om hafvet när vilda ftormar tvinga

det dertil. Det är lika la omöjligt, at

haivet kan förblifva lugnt när vindarne ftornia,fom

at det kan upröras utan orfak."

"Nå väl, min Gubbe, få har maningen

ting at fäga deroni.'*

"Hvårföreicke, Herr Grefve? SerNi icke,

at de vifare hafva folkets hjertan i fina händer

få länge lagarne hållas ihelgd ? Frihets»

andan litvar hela Helvetien. Waldenferncs

lyckligt eröfrade frihet} Glaris's nyligen gifna

efterdöme, hafva öfveralt, älveniHelvetiens

lugnalte vrår, utbredt frihetsandan, och tillika

uprorsandan och hatet til Furftar och lagar.

Månge af de ädlare, af de bättre ibland folket

gjuta äfven olja på den vilda lågan i ftäilet

för at qväfva den. Om alle vife förenade

fig, kunde de uträtta mycket. Hvarföre

upresning,hvarföre hat til Furftar ochlagar?

Om den lom vakar öfver lagames helgd kallas

Abboteller Amman> Grejve eller Hertig eller

Aldfle ,är det för folkets lycka lika mycket»

Laglöshet är männifkornas ftorfta olycka. Jag

alfkar ej förtrycket: iag älikar lagarne: jag hatar

ej Furitar, jag hatar förtryck. ]ag fruktar

ingen ting annat, än at Appenzell fkall tilintet

göra lagarne,i ftället för at göra dem

mindre tryckande 3 at det fkall aldeles uphäfva

"


48

Rudolf

va fin*förbindelfomed Abboten,iftället förat

åtcrftälla cbn i iit fordna lyckliga fkick."

''Men hafva ej Waldenferne affluiddat Qg

alt yttre inflytande,och lefva ända lycklige

ochilugn?"

"Waldenferne ftodoiförbindelfe med Öfterrike;

men deras lagar hade fit urfprung

ii.in dem fjclfva. De gåfvo lig ljelfve lagar och

vakade Qeifvc öfver dem. Föibinddfen med

Ofter/ike uphäfdcs; men lagarne bibchöllos.

Men i Appenzell leda lagarne mera fit uriprung

från Abboten än Iran ols fjelfva. Tilintctgörandet

af Abbotens anlecnde, ' tilintet»

gör alVen det) del af lagarne, fom från honom

hade iit uphof. Jag fruktar, at vi ej

torde hålla den lyckliga medelväg, på hvilken

Waldenlerne funno lin lycka och lit

lugn "

Vid deffa ord biel Gubbens röft få ftapplande,

och hans uttal få rördt, fom om han

gråtit. Han fteg up. "MinGrefve, fade han,

om ni vislle huru nära del jag tageridefia

lanningar — Afbrytom detta fap.ital - " Mit

m, mit fvaga hjerta - - "Han gick fram*

åt och iöriVann irnellan Granarne: Rudolf

tyckte (ig höra hans fuckar.

"Och derföre,"begynte Marie,''är förmig

en huslig lefnadiden meft förborgadeenflighet

c!et i:- ligafte på jorden, emedan man der

icke behötver några lagar, emedan kärleken

och naturen, blodets flarka och ömlefidig er-

känllas ännu ftarkare band, der äro de lagar,

fom hvar och en håller ihclgd.

/


v

VON Wr FR DENBERO. 49

*>," fadeRudolf, "om verkfamhet ej

vore min pligt, och enfligheten ej fängflade

mina krafter, få kunde denna lugna vrå af

jorden, du,Marie,du och din far, och er förnöjlamhetlätt

intala mig at lämna veraden."

"Och tror ni då, Herr Grefve, at mani

enfligheten ej kan vara verkfam?'' frågade Marie

med den meft intagande ofkuld. "Min fat

underhäller tie herdar, fom fköta våra hjordar

och odla våra fält. Han gifver dem icke blott

fit uppehälle: han har äfven gjort dem bättre,

mera höffade, mänfkligare och vifare än

de voro. Trenne flickor äro i vår tjenft,

fom hjclpa mii* väfva, (pinna och mjölka.

De äro eker alla ynglingars omdöme de bäiia,

flitigafte, befkedligafte,ftadigafte bland

alla tjeniteflickor. Tjuge husfäder hafva redan

min far at tacka tor hela iiu husliga lycka.

De hafva arvtingen blifvit gifte med våra

flickor, dier ock ijelfve tjent hos ofs iom

herdar. Alla här omkringiBergstragten, fom

lida nöd, komma til min far och finna hos

honom antingen hjelp eller råd. Mången koja

har genom hans råd och förmaning återfunnit

den frid, enighet och lycka, fom flygtat

ifrån den. Nå, Herr Grefve, fråga Er

nu fjelf, om ni nånfin gjort tie familjer lycklige?

Min far fager beitändigt : jag har aldrig

gjort männilkorna mera godt än under den tid,

jag lefvat obemärkt och (kild ifrån dem. Det

enda man kan göra ienfligheten,är välgerningar.

Iflora verlden alfkar maa ej dyg-

I. Del. D den 3


Rudolf

50

den; utan blott dels glans. Jag tror, Herr

Grefve,at min far har rätt."

'Nå, om han har rätt och det har

han enligt hvad du fager om honom lå, vid

alt hvad heligt är! här idin dal är himlen,

eller pä intet ftälleihela verlden. Gud gifve

at aldrig krig eller oroligheter måtte förjaga

denna himmel ifrån Er! Jag önlkar,Marie,

at ödets flag måtte förfkona detta fällhetens

hemvift,denna lilla dal."

"Jag önfkar det äfven, Herr Grefve.

Dock om fa ej (kulle hända vår. lycka

är icke fäftad vid detta klippor. Den bor öfveralt

der man har et rent hjerta och kan

lefva obemärkt. Någonftäds, Herr Grefve,

ikulle väl en vrå finnas, fom kunde gömma

ois och vår lycka."

"Er lycka? Flicka! hvad anfer du då för

Er lycka, om det ej är denna förkjufande

dal, denna beqvämliga koja,defla rika hjordar,

Ert öfverflöd,Edra grannars agtningoch

kärlek? Hvilken är denna lycka, fom J få

lätt kurmen föra med Er öfveralt fom Er

ikuggaT

"Ja, Herr Grefve, det är väl fant: jag

fkulle ogerna lämna denna koja och denna

dal: jag har här lefvat få mången glad och

fkön dag;men denna koja och denna dal utgöra

dock icke fjelfva vår lycka: jagoch min

far kunde här idenna koja vara mycket, rätt

mycket olycklige. Ockfå kunde vi, ehuru

älikade af vara grannar, här lefvaibeftändigt

bekymmer."

"Och


von Werdenberg.

"Och hvaruti beftår då er lycka?"

"Som jag tror, HerrGrelve,i vår dygd:

ni ler väl ät min enfald; men jag har det af

en man, fom länge lefvat i verlden och jag

känner at han har rätt. Väl tufcnde gångor

har han fagt mig: dygden och lyckan äro få

okonftlade, at ockfå endaft et aideles okonftladt

hjerta kan nå dem. Iflora verldenräknar

man tufende faker til lyckan, fom icke

höra dit och fom hindra dels njutande. —

— "

Dygd är lycka! tillade han då.

"Och hvad är då dygd?"

*"At älfka alla mennilkor, at gerna vilja

göre dem godt, fager han,och han har verkcligen

rätt j jag är ganfka lycklig,Herr Grefve!

emedan jag känner at jag alfkar alla

männifkor och önlkar göra dem godt."

"Flicka,Flicka!"ropadeRudolf och fattade

Maries hand, "ach ,at denna dygd fkall

lefva få förborgad och obemärkt ibland dcfla

klippor!"

"Ar då en förborgad dygd, frågade Marie

leende, ingen dygd? Och är vår Tällhet icke

fällhet derföre, at den, lik en föt frjukt fom

växer imellan klipporna, endaft i hemlighet

läfkar den förfmägtande? Nej, Herr GretveI

Jag är lycklig och önfkade icke " " -"> "

Vid deffa ord afbröts hon af hjordarnas

hemkomft. Marie ftod up. "Der komma

våra hjordar," fade hon. "I morgon

drifva de i,edi de lägre bergstragtcrne,til

vinterns början. Jag måfte gå." Hon

fkyndade Herdarne til mötes. Rudolf hörde

D 2 hu-

51


w

52

RuDOL*

huru vanligt hon talte med dem, med hvad

deltagande hon underrättade lig om alt det

fom iörde dem. Hon gick nu, åtföljd af

dem, åt andra fidan af dalen och förde deni

til en rymligare koja, fom Rudolf nu förft

blef varfe.

Marie förfvann med hjordarne,och Rudolt

fördjupade figiljufva drömmar om flickans

oikuld, om defs okonftlade men höga

fjäl, om defs ällkvärda egenfkaper. Den

gamle väckte honom ändteligen ur fina drömmar.

"Det är lent: Ni lär vara trött." Han

förde Rudolf in ikojan, vifade honom en

fäng och bjöd honom god natt. Rudolf lade

fig och infomnade under ljufva tankar på Marie

och hennes far.

Rudolf vaknade om morgonen redan före

fölens upgång. Då han kallade en blick

genom den murgrön fom betäckte hans feniter,

nediden tyfta dalen, fom nu förgyldes

af morgonrodnaden 5 kunde han ej neka fiej

fjelf, at juMarie och hennes far här voro rätt

lycklige, och at deras tilftånd ju var afunJsvärdt.

"Ach,den fom kunde åtnöjasdermed,

fade han, den fom kunde vara nog for fig

fjelf!" Han föreltälde(ig nu,at han var inbyggare

idenna dal, at han var herde, make,far,

at han var god granne, trofaft vän

och alla olyckligas välgörare. At fe mit lif

fom en vårdag förfvinnainiellan klipporna, utan

at någon på andra lidan om dem ens vifste

at jag var til? Utan at man åtminftone beundrade

mig fom et mönfteraf återhålilamhet,

el*


v

I

von Werdenberg. 53

eller fom ägare af den meft oftörda lycka?

At vara lycklig utan at verlden fåge det ? Omöjligt!

Ja , om jag kom hit fom en annan

Tell, om glanlen af mina bedrifter, likfom

en glänfande fol uplyfte delFa klippor för

hela Helvetien! Ja ,Marie, då ville jag bo

här likfom et af dina lam, då ville jag in.

fkränka alla mina önfkningar inom det rum

dina armar omfatta!" Så drömdehan, tils morgonfolens

förfta ftrålar lekte på bladen utaniör

hans fenfter.

Han öpnade fenftret och kikade genom

jasminbladen utidalen. Han öfverfåg nu lörft

hela dels förkjufandebelägenhet. De ofantliga

bergen omgåfvo den liktom en gyldene vägg:

och fom et flytande filfver rann bäcken ned

öfver klippan. Med detta ftarka ljus blandade

fig granames mörka Ikugga,hvilkas öfverfta

toppar endaft voro uplyfte. Tulende folltrålar

fpelade omkring bufkarneidalen, fom

lindrigt böjde fig för morgonflägten. Längre

ner hvilade nattensmörker,ioin vartjockaft,

der dalen var djupaft : Med en glad blick betragtade

Rudolf den lköna naturen och flod

juft färdig at gå nedidalen lor at njuta morgonen,

då Marie kom ut. Han hade ännu

icke fett henne rätt. Det var redan fkumt i

dalen, då hon aftonen förutkom tilbaka ifrån

höftfeften: och vid fjeHva ieften hade han

knapt blifvit henne varie. Nu var hon

utan all prydnad iklädd den förtroliga morgo-

nens lätta drägt. Hennes bruna hår,ännu ej

upknutet, fladdrade ilånga ' lockar ölver ax-

D 3

lar-


54

R. u d o lp

lama ned åt ryggen, och följde med morgonluftens

flägtning trogetihennes fpår. Et lätt

lifftycke omgaf hennes fmala lit, och en tunn

kjortel kringfväfvade hennes fmå lätta fötter.

Hon gick utföreklippan til källan. Nu

fteg hon ur (kuggan af kojan och lindarne

fram i folfkenet, och en gyldene Höja tycktes

omgifva henne, få glänfte hennes Iköna hår.

Hon gick til källan, öfte med fina imå händer

det rinnande vattnet och badade deri anfigte,

bröftoch armar. Sedan hon lagt fit hår

ilockar och upfäftat dem vid fidorna, fatte hon

iii^ på err ilen vid bäcken och kallade en god,

glad och tankfull blick mot himlen. Hennes

fmåleende röjde hennes tiltagande förkjusning:i

det famma ftod hon up, utfträckte

fina armar mot himlen likfom ville hon

omfamna den fköna, lyfande morgon fom

gick henne til mötes. Der på hoppade hon

ned imellan granarne. Rudolf fåg blott hennes

hvita drägt gå och Komma. Nu fteg hon

fram ur gran-alléen och hela hennes fkönaanfigte,

hela den Iköna fkapna4en af hennesraka,

lediga kropp, mötte nu den hänryckte

ynglingens imygande blickar. Han fteg tilbaka:

han blygdes at betragta den ofkyldiga flickan,

fom trodde honom ännu fofva trygt.

Hon fkyndade åter in i kojan.

Rudolf hade aldrig fett en fkönare flicka.

Ännu ftod han beftändigt vid fenftret och

mättade fin inbildnings ögonaf hennes fkönhet.

Han önlkade, at hon måtte komma tilbaka,

och han kände afven för et ögonblick at det

eJ


VON Wc R DE N BERG. 55

I ej fkulle vara fvårt at lefva iden vildafte öken

med Marie. Nu gick han ned idalen, fteg

med innerligt nöjeide ipår, hennes fötterlämnatidaggen:

glad öfte han med bägge händrrna

ur källan och badade figi famma vatten,

fom fköljt hennes anfigte och händer.

Tå han kom tilbaka, futto fader och dotter

under lindarne frammanför dörren vid et bord

på hvilket ftod friik mjölk och nyfsafplockad

frugt. Rudolf fatte fig hos dem, och under

muntra famtal och fkämt förfvunno morgontimmarne.

Den gamle talade om iit nu varande

lifs fällhet med få mycken värdighet,

med få djup vishet, med få mycken rörelfe:

gjorde få träffande anmärkningar öfver männifkoina

i allmänhet, at Rudolf med förundran

och häpnad b~ tragtade honom, och väl

tie gånger ämnade fråga hvem är ni? Ni är,

ej — hvad ni fynes vara — Landtman.

Gubben ftod up. "Jag går nu en timmes

tid til mina arbetare." Han gick. Rudolf

blef nu allena med Marie, och de kommo

fnart tilbaka på det iamtal

1' fom i går afbröts.

"Du alfkar enfligheten, fade han, då Marie

än en gång förklarat, at hon ej ville lefva

med många — "jag tilftår at den är Ikon.

Jag tilftår ännu mera : jag börjar afundas din

far. Men, älfkade flicka, låt mig påminna

dig en tidepunkt fom känflan af huru billigt

du förtjenar dinlycka, din olkuld och din munterhet,

kanike ännu aldrig tillåtit dig at tänka

på När din far en gång ikall {kiljas ifrån

dig,hvad

"

D 4

"Ach


56 R. u x> ol p

"AchHerr Grefve!" fadeMarie, idet hon

flod up och gömde fina tårfulla ögonifin hand

, ''du är den enda tanke fom iet ögonblick

tilintetgör mit hjertas renafte glädje, iom

upfyller denna dal med jämmer; och " " "*' Hon

gick.ur löifalen.Hon höjdearmarne mot himl< n,

och hennes blickar ftego b- djande genom fkyarne

'Nej, Gud är god! Han har vifst hört

min heligalie bön!" Hon gick et iiyeke framåt.

Efter en fjefcfeclels hmma kom honmunter

tilbaka och fade til bätftefl fkännande:

"Icke mera derom, la iranit Ni vil fe mig

munter."

"Icke blort munter, Marie, utan äfvea

lycklig. Jag ville våga hela min fäilhet, för

at trygga din. Det måtte vara en valluft at

lida tor dig. Men, Maiie ,Du och Din far,

J aren ej hvad man tror Er vara: J hören

ej til Apptnzellarna. Hvem är din far,

Marie?"

*'En bergsbo! fvarade Marie förlägen."

"Nej, Marie! när jagjämnför dig med de

Öfrige Landtflickorne " när jag jämnför din far

med Appenzellarne — få aren J helt andra.

J aren bättre. Huru heter din far ?'*

Marie flög ned ögonen. "Ingen ihela

bergstragten vet min fars namn.'*

"Och du vet det ej heller?"

"Finner Ni ofs bättre,Herr Grefve,få

täcke vi himlen derföre. Namnet gör juicke

männifkan,utan hjertat; fråga ej min tar efter

hans namn: det fmärtar honom at neka

något." >


i

t


58

Rudolf

lågande eld. De fifta orden af hans fråga:

"Ville du älfka mig fom din bror?" uttalade

han med (å mycken värma, med en fä genomträngande

blick, ochidet han ropade:

"O!Marie!" fattade han flickans hand och

tryckte den få ömt til Ct hjerta, at Marie alt

lör väl kände, at han tänkte mera än han fade.

Hon rodnade och teg.

"Nå, Marie, förtjenar jag ej något fvar,

eller fager dit hjerta: nej?"

"Intetdera, Herr Grefve. Vi (kulle vifst

emottaga Er, om ni flydde til ols och ville

vara nöjdmed denna enflighet,med vårt ftil-

la lefnadsfätt " och med var olminkade kärlek

Hon flög ännu en gång ned ögonen

och rodnade. Rudolf flöt henne i fin

famn och tryckte en kyls på hennes kind.

"Vara nöjd med!" ropade han, "en verld,

full ar falighet! blygfamma gäl !" Marie

uplytte ej fina ögon de förfta minuterne och

Rudolf betragtade den intagande flickan i den»

ca förkjufande, älfkansvärda förlägenhet. Hon

rodnade ännu mera, emedan hon märkte, at

han betragtade henne. Rudolf räckte henne

handen och bad henne vila fig den vackrafte

utfigt i dalen. De gingo bredvid hvaranan

och talade om likgiltiga faker, men Marie

hade ännu något qvar af fin förra förlägenhet,

och Ivarade häldft aldeles icke på Rudolls

frågor, då hon kunde förmoda at han

deraf äter (kulle draga någon flutfats! Ändteligen

n. den gamle pa klippan och

alla tre gingo nu tilbaka.

Ru-


von Werdfnberg. 59

i Rudolf måfte nu gå. Gerna hade han

dröjt qvar ännu längre; men han hade lofvat

Giittingen, at i dag möta honomiRheinegk.

Sedan han flere gånger fagt fig Ikola gå och

dock ej gått, och fedan han flere gånger fett

på fölen, ftod han up och bad den gamie

följa (Ig öfver bergen. "Är ni redan ledfen

vid vår dal?'' frågade Marie leende, "och nyls

kallade ni den en verld full af fällhet.' Rudolf

fåg tankfull på Marie, och ivarade ej.

Hon flög ned ögonen. "Hällar ni på ofs igen,

Herr Gretve V" frågade hon, fedan han

budit farväl,under det hon c;ick vid lians fida

tor at följa honom. Rudolf fmålog. Vid

ändan af dalen, tryckte han hennes hand.

Hon ftadnade deruppe, och fåg efter detat

tiIs de förfvunno nedre i den tjocka fmå(kogen.

Derpå gick hon hem, och denna dag

var den förfta hon tilbragte utan arbete. Hon

fatt ien grotta och drömde bort morgonen

och en del af eftermiddagen. Fadrens gälla

rop: "Marie, Marie," väckte henne ur fina

drömmar.

Rudolf kom tilbaka til Rheinegk,men

helt och hållet förändrad , ända til ljudet at

hans röft. Han hade blifvit ömmare, ehuru

mera dyfter och forgbunden. En ftolt, aHvarfam

köld hvilade förut på hans panna.

Hans förnöjfamhet fteg vanligen blott til et

likformigt, torrt lugn, fällan til munterhet,

aldrig til öfverdrifvet fkänit. Denna ftolta,

alfvarfamma köld, hade nu förvandlatsiet

känslolullt deltagande. För förfta gången fann

han


60

Rudolf

han nöje i fina föräldrars och fyfkons glada

och leende fållfkap, deltog i deras fmå husliga

förnöjelser och fördubbladedem genom fit

ömmadeltagande. "Minbror Rudolf!" ropade

Eberhard och kyfste honom. Hugo fåg med

ömhet på honom;Jutta klappade honom på

kindenj föräldrarnes blickar hade ännu aldrig

mött honom få vänlige fom nu. För förfta

gängen, fedan barnaåren förflutit, vaknade i

hans bröft kanflan af huslig lyckfalighet. Aldrig

fedan den tiden hade den lilla Eberhard

kallat honom bror, och nu kallade han honom

deti den ömmafte ton. "Hvar har du

varit, min fon Rudolf?" frågade modren. "I

himlen," fvarade Jutta för honom: "han har

blifvit en god ängel!" Rudolf begrep lig ej

Han kände fit hjerta fmälta itårar.

Jelf.

Han omfamnade Jutta och Eberhard, och Cade:

nu fer jag at min torra alfvarfamhet för-

Hört er glädje."

"Och äfven din egen, hvifkade Guttingen

til honom. Har icke den gode Patern

rätt? tilfredsftäller icke en timma, upoffrad

åt den husliga fållheten, hjertat långt

mera än et vunnet flag?" "Men hvar har du

då varit?" frågade Grefvinnan å nyo. "Der

Jutta

fade," fvarade Rudolf med eftertryck:"I

Himlen." Han berättadenu om Appenzellarr.es

feft och Maries fader. Med Marie teg

han, til och med för Giittingen. — Ingen begrep

Rudolfs förändring — icke en gånghan

fjelf. Den vaknande kärleken i hans hjerta

var honom ånnu obekant. Han kände ftg

bät-


VON W E R B E NB E R G. 61

; bättre, lättare, gladare, mera deltagande:

Och denna förändringtilfkref han,dåhan tänkte

på den, Maries famtalöfver den husliga (allheten.

Han trodde (it förftåndöfvertygadt,och

lians hjerta var det; detta fåg iMaries karlek,

den lycka, fom lifvets (könarekänflor (kånka.

ÅFyn af Jutta ochGiittingen, när de lut -

to fördjupadeiCg fjelfva utan kända för alt

annat,hade förr aflockat honom et iöje,och

om han ej älfkat Giittingen, fkulle han

kats med dem. Men nu ikänkte denna åfyn

honom en ljuf åtanke af de fälla ltunder,

han tilbragt med Marie. Redan några dagar

efter (in återkomft, kunde hanknapt motftå

luften at å nyo beföka Marie. Han afhölllig

dock derifrån med våld j ty han kunde

ej uptänka rdgon giltig anledning til et

nytt befök,ehuru Maries fader bett honom

ofta komma.

Giittingen ville för fifta gången utan Jutta

lämna Rheinegk, och bad Rudolf göra (ig

fällfkap. Rudolf afflog det envift, och redan

andra dagen gick han til fots från Rheinegk

för at beföka Giittingen. "Til Gettingen

?" frågade Jutta med et fkalkagtigt löje

— och til fots? — Rudolf! ?)u har en refa

före til himlen!" Jutta visfte bättre hvad

Rudolf ville än han fjelf. Han fvarade likväl

något ftött: "jag går icke!" Jutta kaftade (ig

ihans armar och (ade: "ach min Bror, tol

du ej at jag fkämtar med dig förtroligt?"

Han måfte gifva henne (it ridderliga löfte at

göra den refa, han förefattiig^ ochJutta hvifea-


*

62 Rudolf

fkade til honom fkämtande i det han gick:

"om du möter en förkjuiande flicka, fom du

alfkar meraän Jutta ,få gif hennedetta." Hon

tryckte en kyfs på hans mund.

Rudolf blef beitort då han hördeat Jutta

visnV hela hans btnlighi t. Han beflöt

at gå ginalte väe;en til Guttingen : men oactadt

lit fafta b.°flut, vek han dock at imellan

klipporna. Han var en gåta för fig fjelf j

om aftonen fåg han Maries dal framföre lig.

Med- ofkrymtad glädje fkyndade Marie honom

til mötes, då hon på afftånd låg honom komma.

Hennes glvije förnöjdehonom väl: likval

kände han lig de förfta ögonblicken förläj:

ti, emedan Juttas lifta ord fö!lo honomifin-

Men fnart kom den gamla förtiolighe-

Un tilbaka igen.

Trenne dagar törblef hani dalen, ehuru

han redan andra dagen ville tortfätta fin gång

iittingen. Med hvarje timma växte defla

trvune männifkors inbördes förtroende: ty

ti.liigheten och naturen äro ju förtrolighettushemvift.

Rudolf häpnade öfver fig §elf

(!;i han andra dagen bar vatten til trägården

at Marie, och ftod hos henne, och af

henne lärde plantera. Han förundrade fig

ölver, at defla Imå lysflor kunde blilva källor

til lä rena nöjen.

"Sedan jag lärt känna dig, Marie," fade

han, 'tycker jag at en annan ijäl uplifvarmig.

Tu har aldelrs lkänkt mig mina Syfkons hjertan.

|sgRänner mig — icke ftörre än jag var;men

om gladare är bättre 9 la känner jag mig bättre


von Werdeneerg. 63

t tre, fedan jag blifvit bekant med dig. Min

iyiter trodde at jag varit i Himlen och fett

en god ängel. Hvad (kulle hon väl kalla

dig, om hon kände dig?"

'Herr Grefve,ingen har ännu gått härifrån,

fom icke vår dals fkönhet och behagli»

ga enflighet muntrat. Det är den vackrafte

daliThurgau."

"Och, utan dig, Marie,intet annat än

en vild öken."

"Äfven lom hela jorden utan männifkor

intet vore annat än en vild öken."

"Marie!" han fattade hennes hand

"och fkulle ej denna dal fynas dig vackrare,

om — om — mit hjerta delade den med

dig? om jag lefde här med dig?"

Marie uplyfte fina ögon och fåg några

fekunder på Rudolf ftarkt. Sedan fade hon :

"Denna dal är för liten för ftora bedrifter,

lör gömd för ryktet: den är blott fkapad för

vänfkapen, för okonftlade, kännande, ej ärelyllna

hjertan, och för deras inbördesförtroliga

meddelande."

"Och tror du icke, at jag har et känflofullt

hjerta, Marie?"

"'Men ockfå et hjerta utan ärelyftnad,

Herr Grefve?

''Sådan fom jag känner mig nu, hos

dig — O, hela min ärelyflnad Ikulle beftå uti

at äga — din kärlek, Marie!"

"Marie kaftade en flygtig blick på honom.

"Herr Grefve," fade honien bedjande ton,

"jag är upfoilrad här,ibland defia trän: Jag lärde


64

R u c olp

dei min barndom ingen ting älfka utom denna

enflighet och min far. Ni åter? Ni upupfoftrades

ibland edra förfäders trophéer,

ibland deras äreftoder. Ni lärde redanibarndomen

at älfka vapen och drabbningar. Er

itällning är helt annan än min. Ni ärfkyldig

edra ftore förfäder, ni är fkyldig Helvetien,

iom fäftat fina ögonpä er, flora bedrifter. Edra

förfäders och Helvetiens förebråelfer fkul*

le följa er hit. Er ungdoms bilder fkulle förfölja

er här och öfveralt,fom oupfylda drömar,

fom bedragna förhoppningar. Men jag?

Här lekte jag fom barn. Detta blommor,desfa

trän, voro hela mit hopp; jag förlorarhär

ingenting af hvad jag alfkar: jag behöfver här

ingenting upoffra. Alt hvad jag känner,

hvad jag hoppas,hvad jag vil,har jag har

famladt. Denna dal ar en kort Hiftoria af

min lefnad. Jag alfkar den och fkall evigt

älfka den. Herr Grefve,jag ber er det,talom

ej mera härom. Ni kunde ej lefva i

mörkret,och jag ingenftäds utan der."

Rudolf teg. Han kände at Marie hade

lättj han kände ännu mera, han kände at han

mäite lämna henne för at kunna glömma

henne. Tankfull gick han af och an under granarne.

Häftigt vande han fig om, bödMarie och

den gamle farväl,och gick iagta bort. Marie

följde honom. Vid dalens ingång ftadnade

hon,fattade hans hand och fade ien rörd

ton:" Herr Grefve, Ni blef få alfvarfam efter

vårtlifta famtal 5 Nigår: Detfkulle fmärta mig

ganfka mycket 3 om jag förolämpat Er; ty

minft

t


VON WE R D r X BK R G. 65

ininft nf 2HI ville jag förolämpa ef. Latom

ofs Ikiljas åt fom vänner, dem et hårdt öde

fliter frän hvaranan. Werdenberg, ni går väl

icke' mifsnöjd bort V" .

"Hälla Marie, jag går,emedan jag måtte

gå. Denna dal är farlig för mig: Jag hade

aldrig bortlt le den. Marie, mina föräldrar

äro vämlöfa och mina bröder ännu barn. Öfterrike

kallar mig til vtpen — icke mera, nej,

vid Gud!icke mera äreiyfhiaden i detta hjerta.

Jag har en Gråhårsman, jag har bröder

at för!vara. Jag går 3 men, Marie, når jag

en gång, fom Segervinnare eller t>efegrad,

Jika mycket bvilketdera — utan fvärd, utan

hjelm,ien Landtmans enkla drägt beträder

denna dal, för at här finna frid och en graf,

huru vil du då eniottaga mig ?" Marie tryckte

Rudolfs hand til Iit klappande hjerta. Frän

hennes nedflagna ögon framträngde några tårar.

Hon IVarade icke.

''Huru vii du da cmottaga mig, Marie?**

Marie lutade (it anfigte mot hans bröft,

lade (in högra arm kring hans hals och fuckade

fagta: "/it?!" och gick häftigt tilbaka.

"Utan hjelm och fvärci! ropade Rudolf* efter

henne."

Tankfull fkyndarle han öfver bergen til

Göttingen. Ju längre han kom från daltn,ju

ilarkare kände han de flora anfprak, ärelyitnadtn

ännu gjorde på hans hjerta. Det var

fant hvad han fagt Marie, at Örterrike kallahonom

på ärans och krigets bana: Den

äregirige Hertig Fredric hade förnyat lin

JL V;!. £ for-


66 RUD O L E

fordran p§ Rhendalen. Kriget var väl anrut

icke nära, men dock oundvikligt, och Rudolfs

önlkningar hade lika få (lor del i detta krig

iom hans pligt. På vä^en til Göttingen underfökte

han (it bjerta något närmare. Han

kände väl kärlek til Marie, men ockfå en

tftrft efter flora bedrifter, lom hans hat til

Öfterrike ännu mera förökte. "Nej, ropade

han, nej! förft vil jag lära Ölterrike at

bära agtning för adelnsrättigheter,och fcdan,

Marie, fedan tilhörer jag dig och lugnet! 1'

Han befökte Göttingen och vände med

honom tiibaka til Rheinegk. Slottsmunken

förenade Guttingen och Jutta ,och den lyckliga

Jutta refte efter några veckor med fin man

til hans fäderneborg.

Rudolf blef beftandigt mer och mer förbehålllam,hans

upförande mer och mera oförklarligt.

Öfver altmötte honom et fägnancfe

hopp. Aldraminlt kunde Guttingen ochJutla

begripa, huru han kunde vara få lugn nar

de med angflan och farhoga föreftälde (ig Öfterrikes

fruktansvärda magt. Guttingen an(åg

Rudolfs lugn för et hopp om leger. "Vet

du dä få vifst Rudolt, frågade han 9 at du

ikall fegra?"

"Aldcles icke!"

"Rudolt, jag fruktar Öfterrikes magt 5 jag

befarar Werdenbergs fall, dit fall."

'Öftenike kan öfvervinna migj men det

kan ej göra mig olycklig. Segervinnare eller

öivervunnen 5 lycklig Ikall jag dock altid

blifva."

"Lyck-

v


vom Werdenberg. 67

"Lycklig, Rudolf? Dina gods dig fråntag»

dp, din gamla far,dina bröder, ötvergifne,

fattige, husville !"

"Så länge Giittingen ännu har en koja,

ftola min far och mina brödericke blifva husvil)^"

"Och Rudolf ej heller,nej, fanneiligen

icke."

"Jag fkall då kanfke få mycket förrblifva

lycklig," fade Rudolf, leende: "Öiierrike

tvingar mig då at tidigare inlöpai hamnen,

än jag kanfke velat."

"I hvilken hamn ?" frågade Giittingen.

Rudolf lade fin hand på hans mund.

Jutta efterfpanade Rudolfs vägar. Men

han red från Guitingen och hem, och hemifrån

til Giittingen, utan at uppehålla fig nå»

gonftäds. Han hade b-;(lutat at ej (e Marie,

iörr än hans öde var afgjort, och hanhöllord,

nycken ftrid det än koftåde honom. Kans

upförande förblef fig likt. Han var öm,godfint

och foglig: fökte ofta enfligheten, för at

tänka på Marie. Hans lugna glädje muntrade

fä hans far, atGubben fattade det bätta hopp.

Oenigheten med Öfterrike blef beftändigt

ftörre, fiendfkapen beftändigt mera tydlig.

Fredrik ruftade lig } äfvenfå Rudolf. En dag

kom Pater Anton til Rheinegk. Rudolf fkyndade

i hans famn. "Jäg har på långtid icke

fett er, min andre far!"

"Ockfå har du pålång tid icke behöftmig:

nu gör du det, och jag är hos dig! Du ruftar

dig mot Öfterrike ? Har du lökt fred?"

"Jag fökafred med Öfterrike 5 jag bedja?"

E 3 "Är

0

,/

/


68

Rudolf

"Är fred icke et godt? är krig ickeet ondt?

ochRudolf väljer det onda,emedan det goda koitar

hans högmod enupoffring intörenitolt iiende.

Yngling, huru länge fkall då fpöket ätet

ryktbart namn förvilladig. Har duhopp om fe-

"Jag har åtminftone livad fom fordras

för at vinna den — mod och IVärd."

"Känner du Öfterrikes magt ? Kom hit Yngling

och hör!" Han framtog nu en förtekning

på Ölterrikes Bundsförvanter, och upläfte för

Rudolf flere adelsmäns namn, fom voro påOflerrikcs

lida:

"Håll, ropade Rudolf. Grelve Henrik

von Wcrdenberg? Är han ockiå min iiende?

Han ockla? Ku Wcrdenberg med Öiienike

emot en Werder.berg?"

"Du tvingade honom, redan fom gosfc,

at hata dig: Rudolf, lär dä en gåqg at

vara fördraglam! Sen bättring är fen lycka!"

'Täter, jag är nu bättre, rcildare, fogligare."

"Du, Rudolf? nej* min Son: du var altid

uprigtig: du fkall ej bedraga mig: elu har

bedragit dig fjclf: du ar mildare,du är fogligare,

det är fant: men blott emot dem,du

allkar. Fråga dig fjeU, Rudolf, (kulle du väl

nu vara mildare och fogligare emot Öfterrike

eller emot Henrik vonWerdeuberg, ån du

var, innan du bivntade Appenzeller-feften ?

Svara miguprigtigt."

Rudolf blef rädd, då han hördea t Munken

få noga vitste när hans kärlek til Marie

förft vaknat, och tilitod at han hade rätt.

"Min


i

von Werdlnberö. 69

"Min fon, en känflai dit hjerta har blott

blifvit mildare, men icke din Cara&er; den

ar ännu denlamma. Dock, til faken! Jag har

fagt dig Öfterrikes magt: lig nu din. Giittingen!icke

en enda mer! Rudolf, hven» kan

gjöra(ig hopp om fegren, Du eller Örterri-

Helvetien och öfreRhätienIkulle med häpnad

betragta den Yngling, fom enfarn bod

hundrades förenade här fpetfen; fom fann

alt hos (ig fjelf allena; l'om med lugn fåg (it

folks bloJ rinna, det blod, lom han kunnat

ipara, om han litet fogat lig den mägttgare-

Tom var flor nog för at lämna (in L>,umle,

ädle" far och tvänne bröderafmycket hopp

utan hjelp ochifattigdom 3 fom til och mod

bekymrad fåg (in fyfters Make,fin ungdoms vän,

fit lifs räddare,af ädelmod invekla figiftriden,

falia tillika och lämna efter (ig en värnlös

och fvag Enka, för at, tillika med den

pant hon bar under fit hjerta, blifva etrof för

det höglta elände: — och ak detta derföreat

3ufl: denne Yngling var for ftor til at förödmjuka

fig. Rudolf! en jordbäfning kallar man

ock(ä en ftor händelfeinaturen!"

Rudolt,fom vid flutet af detta tal lagt

handen för pannan, kafbde nu på Patern en

bedröfvad blick. "Nej, vid Gud! Täter, från

denna fida har jag ännu aldrig betragtat det.

Jag ville nu falla til Öitei rikes fötter och

fugta ftoftet af dels thron med mina tårar.'*

"Ser du nu ändteligen huru fruktansvärd

ärclyftnaden är? At denupoffrar minnilkor,

E 3

Brö-


70

Rudolf

ler, föräldrar, vänner, äfven älfkade, for

at lyia? __ tf

■'UpoffrarV 1'

"Elltt glömmer dem. Stridom ej om ord.

När du ötvervunnits, hvar fkali då din far

finna tilflygt ? hvar dina bröder,och hvar du?

tror du at kärleken och enfligheten med nöje

emottaga den,foiu flyr til dem, emedan han

ej vet någon annan tilflygtsort ? Gäckas ej

med dit öde,Rudolf; hvad ärnar du göra?'*

"Förlikas med Ölterrike, lkulle det än kofta

hälften at mina gods ," fvarade hanien

glad ton, och föll den godePaternom halfen.

Rudolf refte til Kolhnz, hvareft Fredric

uppehöll tig. Lugn fteg han in i Salen, der

Fredric med hundrade riddare fråfiade vid et

prägtigt bord. "Jag föker Fredric af Öfterrike,"

fade han,idet han meden blick öfverfåg

hela raden. "Det är jag," fvarade Hertigen:

"Hvem är ni,hvad vil ni ?" — "NådigeHerre!jag

är Rudolf, Gref von Werdenberg. Äi.»

nu är Ired ols imellan. Men ni rullar Er c»

mot vårt hus? .Hvad fordrar NiV"

"Jag har rättmätiga anfpråk på Pludentz

och Montfort. — "

"Rättmätiga? Dock, nådige Herre,

affäg er alt vidare anfpråk på den fvarta fanans

egendomar, och Piudentz och Monfort

tilhöra Er!"

Henrik,den unge Gref Werdenberg, låg

leende på Rudolfi det han fade:''min Coufin,

jag trodde at ni ej fruktade något? 1*

"Nej,


VOM WeRDEXBERG. 71

I "Nej, icke en gäng fattigdomen, (Varade

Rudolf. Dock. rätteligen at tala, fruktar

jag at föra en fädan lefnad tom du. Hvad

fvararni, Nådige Hertig V"

"Jag vågar ej bortlkänka rättigheter, fom

tilhöra mit hus. — Sonnenberg — "

"Är En: Jag behåller Heiligenberg,Werdenbergoch

Rhendalen. Gif mig er ed derpå."

"Ni är enHolt man,Gref Rudolf,enliende

af mit hus."

"Nådige Herre,låt mig nu vara Er vän!"

"Stridde ni icke emot mig vid Näfels?"

"Herre!" fade Rudolf, leende; "vil ni

förebrå mig alla mina obetänk.famheter ? Hvem

var icke ung?"

"Förr hade jag trott at himlenSkulle falla

ned,än atRudolf fkulle be,"ropadeGrefHenrik.

"Ja, och om rättvifa," fvaiade Rudolf något

het; "det är ännu underligare. Nådige

Herre __"

"Rhendalen är min!"

"Rhendalen!" återtogRudolfbittert. "Nådige

Herre, ni fkämtar. Jag kunde ju icke

förlora mer idet blodigafte och olyckligafte

krig, än hvad ni fordrar af migifred. Jag

fkänker Er min arfslott; men jag är mina hi tiders

förmyndare; deras arfslott kan jag ej

bortfkänka."

"Då kan ni förlora alt, min Grefve, tag

er til vara."

''Men nu mera, icke lugnet och friden

med mig fjelf, H^rre. Jag lämnar er med

nöjdt linne. Tårar och elände öfver Er!"

E 4

Och


72

Rudolf

Och han lämnade honom verkeligen med

nöjdt finne. Pä vägen til Rheinegk hann en

Riddare honom och öpnade hjelmen. Det

var en at de Riddare,loin han lett i Hertigens

fal. "Gref Rudolf, fade han, Ni har i

dag likväl vunnit något hos Hertigen — en

van! Vil ni, få ilute vi förbund med hvarannan,

och våra fanor ftöta tilhopa. Mit

namn är Nidau." Förbundet ingicks. **Upfordra

mig när ni behöfver mig. Man kaliade

Er en ftolt, oböj.lig, vild yngling: Jag

mifskände Er : farväl." Med delili ord fkyndade

han derifrån.

Munken gick Rudoli til mötes. "fa.

At du fåfängt lökt fred. Krig altfå! är du oikyldig

deri '?"

*'Det är jag," fad


von Wercenberc. 73

Få dagar derefcer utmante Fredric Guttingen

emotRudolf vonWerdcnberg. ''SägIlertiden,"

(varadeGiittingen budet, 5' atRudolf von

Werdenberg är mirl vän, hans fyller mia

maka. Mit (värd är förRudolf, min borg tor

Rheinegk: Hjertat är äldre än länsrätten, och

kärlek äldre än krig. jag är Rudolfs krigskamrat

och vapenbroder."

Giiaingen hörde icke en gång Rudolfs

bön,at blott denna gång förblifvaneutral. Ätven

Pater Antonskemödande at atråda honom

var frugttöft. "Pater, fade Guttingen, jaghögagtar

förnuftet, jag vördar dels grunder,

jiK-nhela mit hjerta uprefer (ig vid tanken at

lämna Rudolfj följderne må då blifva hvilka

fom håldft. Nej, ni må (äga hvad ni vil,

hjertat har ockfåYina rättigheter. Omltändigheter

tilftöta, då det är bättre,nöjfammare afc

falla än at (tå. Jag bdvär er, låt mig råda.

Låt vara, j:ig faller, la lalijr jag med dig,

Rudolf, och vi ftole ej bliiva olycklige,

are nog fur hvarannan. Tror ni.at grundÄ:

fattas migtil lörfvarande af min vilja V Aldelcs

icke! Är icke Rudoll för mig mer än alt hvad

jag äger? är jag icke för honom mera än et

gömildlle bakom detta murar? Huru? Om jag

åtlydde edra korttänkta råd,och det en gång

ien olycklig Hund föll Rudolf in, at min

hjelp kau/ke kunnat rädda honom, och at mit

hushållfamma, kalla lörnuft häidre vågat honom,

än min egendom ? om da en gång föll

honom in V Och torde jag til äfventyrs ej

kunjm rädda honom ? Kan ej fegren beio af

E 5 fem*


74

Rudolf

femhundrade hjVlmar mer eler mindre? Kan

ået atminftone icke få tyckas? Äch om det

föll min Rudolf in! Då farviil med vänfkap

Och förtroende! Jag förlorade tipnom, bin

mig. O, jagber Er, tigen! Säger niejljelf,

Patcr: männilkan håret hjerta, lom måiie et?

fatta förltåndets kortfynthet. Vore ja;; o.'h

Rudolf allvetande, (å vi(st


I

v

von Werdenberg. 75

>"

len efter fin Guttingen, fom red tankfullbred*

vid Rudolf." "6e, (ade Rudolf, leende,

en af våra ungdomsdrömmar uplyllas nu — "

"i\len när den fkönafte, frcdslcllen i Juttas

armar?" {varade Guttingen.

På andra fidan af Rhenftrommen ftötte

de på fmärre hopar af Ölterrikiikt krigsfolk,

fom (kyndade förut til Netibergfl och Feldkirchs

undlattning — och nu (lydde öfver Hl

til Efchen. Neuberg och Feldkirch eröfrades

Och befattades. Hertig Fredric rullade fig ännu

oafbÄtet. Dagligen flotte nya troppar til

hans ftora här. Han lägrade fig förFeldkirch.

Den lilla befattningen för(varade fig med hjeltemod.

Fredric återtog dock ändteliu ■"■. T an«

fen. Den annalkande vintern återfkänkte bägge

härarna hvilan. Giittingen ikyndade til

Rheinegk. Jutta hade nu bli(v it mor, och räckte

honom frän fit bröft en (on, iom han

glädjetårar tryckte ti: fin famn.

Förkjufande vinter, vältignad med faderoch

moderkärlekens ljufva fällhet! Vi |

ryckte Guttingen åter från Jutras hjärta.

Rudolf och Guttingen ftridde med Fredric

om Montfort. Hertigen fvor bagge den

förlkräckligafte hämnd,ty de ru«deiftriden dödat

hans bagge förtroiigalle vänner. På högden

vid Montfort ftötte Rudolf och Gul : ngen

med en liten tropp på en del af fiendenshär.

Det var fvårt at draga fig tilbaka genom de

med bergsklyftor upfylda dalarne, och Jfter»

rikarne angrepo med mod. Rudolf och Glit*

tingen ftridde fom lejon. Utmattad af ftriden,

föll


76

Rudolf

föll Giittingen omfider, och ropade i det han

föll: ''Jutta!" Med dettanamn Itrörnmadedubbel

ftyrka til Rudolfs bröd och armar. Hatt

ftälde (ig fram iörGiittingen och uprefte rundt

omkring honom et bröltvärn af döda kröp*

par; men denna vall, et fvagt värn mot

mängden, eröfrades. "Gode Gud!" fkrek

Rudolf, och fördubblade fina hugg. Et (lag

af en klubba rykte fvärdet tillika med döden

ur hans hand. "Rhendalen för Giittingen!"

ropade han til Hertigen, (om nalkades honomidet

han ännu ftridde utan vaperi. "Tag

honom til fånga!" ropade Hertigen. Nidau

drog Rudolf bort med lig. Nedre idalen voto

de flygtande förit i iäkerhet. "Vi hafve

ingenting förlorat" lade Nidau.til Rudolf, iom

ftirrade med ögonen på jorden. "Ingenting?"

ropade Rudolf. "Ingenting? Ach fkaifa mig

folk! fkatfa mig folk, iör at rädda honom!"


Förgäfves bemödade Nidau fig at ftälla

Äcn förtvitlade tilfreds. "O Giittingen!" ropade

Rudolf tufende gånger, "O Jutta i',' Andteligen

fkickade han et bud til Hertigen, ©eh lät

tilbjuda honom Rhendalen lörGiittingen. Han

fick et fpotlkt fvar. Derpå fteg hair til haft

och fkyndade til Rheinegk för at felf framiö-

ra detta forgliga budikap til fin Jutta. Då

Jutta fåg"fin broder komma med et dyftert

utfeende och allena, fkrek hon högt. Utan

at fäga et ord, tog Rudolf henne i lin famn

och fugtade henne med lina tårar, jutta var

blek fom et lik. Hon öpnade lina torra läppar


von"Werd en berg. 77

I par för at fråga; men tilflötdem åter, emedan

fruktan dödadeorden. "Fången, Syfterpiopade

Rudolf, och med deifa ord Het han fiaj

frän henne. Hon låg på honom med flora,

flinande ögon. — "Sårad?" frågade hon

ändtoligen i en jämnierfull ton. — "Ju p.i

axeln, men obetydligt och nu i den grymme

Fredriks händer! Gud tröfte dig och

mig!" Med deffa ord lämnade han fålen ocii

Rheinegk.

fatt fom en finnebild af den döend?

Jutta

förr .igongång uplöltes hennes iVnärtai

en bitter fuck och ien het tår. Än öfvérföH

henne en rysning;än fprang hon häftigt up.

Kennes förXldrar behöfde fjeltva trött: de

de ej giiva fcenne någon. "Jutta" , lade omlider

gamla Grelven, "var beredd pä alt!*'

"Hvarpa f'J frågade Jutta darrande: "Göttingen

aridep grymme Fredriks händer. Rudolf

ikall utlöfa honom, min farj" "Gud gifve det,

mit barn;men Rudolf tycktes §e\t halva lörlorafalt

hopp."

Jutta ftortade ur fålen,likfohi förat träffa

Rudolf,och gick derpå på fin kammare.

"Var beredd pu alt." DeiTa hennes faders

ord,fatte hennes fantafi ien plågande verkfani^et.

Hon fåg GiittingeniFredriks torn,

öjvergifven, fjuk,iörlmägtandej hon fåg honom

utfträcka fina armar efter henne och vinka

åt henne; och hon badade itårar: hon

tyckte fig höraat han ropade henne vid namn»

"Jag kommer, Giittingen, jagkommer,'' ikrek

Lon! fprang up, to^ lin lon, tryckte honom

til


78

Rudolf

til fit hjärta, fträckte honom mot himlen och

bad Gud förbarma lig ötvcrdet o&yldiga barnets

fader. På djtta lätt (prånghon ined vaklando

lteg och mod barn., t pa ima armar utur

Borgen. Blek,med ögonen tältade än pä fkyarna,

än pa barnet,gick hon igenom Rhei»

negk. Alla (om mötte henne ftadnade. "Ädla

fru, hvarthän iå bedröfvad V ' frågade en Gubbe.

Jutta låg på honom utan ai känna honom.

"Iljelpmig ," fade hon med bruten röft,

"hjelp mig at få Göttingen lös!" o§fi gick vidare.

Gubben omtalte det för ungdomeni

Rheinegk fom enhälligt grep til vapen, fkyndade

efter Jutta ,och följde henne med vördnad.

Jutta hörde ej hviftandet bakom (ig.

Hennes ögon ftirrade framåt mot Khenftröm»

men. Nalkades någon af ynglingarne henne,

Och hon dä kaftade en af lina döende,ftirrande

blickar på honom,få vände han med tär»

fulla ögon tilbaka til fina kamrater och ade

fegta: "jag följerhenneidöden." På detta {ätt

hann hon emot aftonen Rhenftranden midt emof

Neuberg. Hon fatte fig på en högdvid

ftranden och fåg öfver åt Feldkirch. En af

Ynglingarne nalkades henne och fade fagta: "i

morgon fatta vi er öfver floden, ädla fru!'*

Nu förft blef Jutta varfe fina följeilagare,fkaren

af Landtfoiket. Inom få minuter hade

man af lammanflätade grenar uprelt en koja

och tilredt Jutta et läger. Rundt omkring

denfamma lade folket lig at hvila. Jutta fatte

(ig ikojan, gret och bad.

Ifo-

«


von Werdexberg. 79

1 (ölens upgang fteg honur kojan. Med

tårar i ögonen böd hon Lai.difoKet en god

morgon __ och DU trängde !;g alla fram til

benne. En frågade henne efter orfaken til

hennes (big j en annan kyfste hennes kläder;

alla fvuro at tölja hennei döden. Då lyfte

en glad Itra1e af hopp i hennes öga. Hon

fträckte armarne mot Himlen och ropade;

"Männifkor bcikydda ofkuklen: Gud! och du

fkulle ej vilja bi-lkydda den?" Hon lämnade en

afYnglingarne (a barn och gick nu, omgifven af

denna tjcnitvilliga, muntrande och trollande

hop, ned til floden. En båt fördedem ölver,

Och de toj;o alla vägen åt Feldkirch. Jämte

et nytt hopp,kände hon äfven farhogans

och forgens mattande kraft. Vanmägtig latte

hon lig ned på marken. Ihaft var en bår

färdig, folket lade lina kläder derpå til et fäte

förJutta, och buro henne anda til Feldkirch,

der Bredrik uppehöll (ig med (ina förtrognafte

Adelsmän.

Vid flottsvagtens tekn fprungo alla til

fenftret. Ingen kunde giila hvem det fruntimret

var, fom fatt på båren med et barn

pa annjn. Vid foten af Slottstrappan (leg

Jutta

af, och gick up, ledd af tvänne ynglin-

gar. Darrande fteg hon in ifålen, der Fredrik

var. ''Giittinfijens huftru,Jutta vonWerdenb^rg,"

ropade en Riddare iornkände henne.

"Ja, jag är Giittingens maka," begynte

Jutta mildt och i en bäfvande ton. "Jag föker

HertigFredrik. En del af Landtfolket trängde


80

<

K.U D O t J

de fig in i(alen. Fredric ftes; fram ocfi frågade:

_"Hvilka aren ]?" "Inbyggare från Rheinegk,

fom fvurit at följa var Fru i döden."

Fredrik rynkade pinnan. — ''Nådige Herre!"

Irgynte Jutta > 'förbarma er ölver mig.

Giittingen är Er fånge: utiätt hans löfen och

lkänk mig honom tiibika. Ac!i, (äg mig huru

han befinner figV Låt mig fe honom!" Hen«

nes föft var iå bedjande, hennes Hållning och

blick fa rörande, ;it ingen vågade ivara. Ircdrik.

vände fig ifrån henne med mörka blickar.

"Guttingen är en förrädare!" begynte

han, "en förrädare emot mig: Han har brutit

lin lansed." — "Nådige Herre, förbarma

Er," fade Jutta pch tryckte barnet til iina bleka,

darrande läppar: "ach, min Gud, förbarma

Er! Min Broder är hans förtrogne, jag

hans maka: fkullc han öivergifva ofs alla,

lin bror,fin maka,fit barn,fören eds fllf anförvandter, fjelf vänner och barn.

Döm då hans hjerta efter ert,och förbarma

Er!" Hon föllpå knä. Fredrik kände fig rörd;

men hans hat til Giiitingen fegrade öfverhans

medlidande } hans blick biet ännu dyftrare, och

han fade ien hätik ton: "Tvänne mina vänner

hafva fallit för hans fvärd. Skall då jag

blott icke älfka mina viinner? Lif för lit! Jag

kan ej höra endaft beklaga Er."

Vid defla ord: "lif för lif!" bief Jutta

hvit (om en fnö: Hennes bröft arbetade med

en döendeshäftighet} hon ville falla. Folket

trängde lig fram, och togo henne på fina armar.


\

von Werdenberg. 81

Hon fattade häftigt uti en


»

82 Rudolf

endaft et hjerta, fom jelft är i (tand at älfka,

kan rörasaf kärleken. *'Om ni än gaf mig he-

].» I'elveticn förGiittingen," fade han, och (käkade

förargadpå hufvudet, "få blef hanej fri.

Nej, vid Gud icke! Lif tor lif. Den förrad;m-n!"

— Jutta lutade fit hufvud mot en af

iuUet.

Hertigen vände fig om för at lämna falen.

Idetfamma öpnades dörren och der»

ädle Munken Antcn från Difentis {teg in.

"Et ord! Nådige Herre, fade Anton. På vägen

til Sargans kommer en pragtig Riddare

ifporftrek emot mig. Känner ni Hertig Fredric

V frågade han. Jag fvarade: ja! Vil ni

ej honom den tjenitcn och gå et ftycke

väg »ör hans Ikuld 'i ]ag frågade hvart.

hän ? — Til Feldkirch för at lämna honom

detta bref, fom äro honom hogft vigtiga.

Riddaren gaf mig dem och här äro de!" lim

lämnade nu Hertigen et bref; han läite det

ocii fkiltade färg. Pater Anton frågade imedlc-rtid

en Riddare hvar Jutfa vore? Derpå

gick han til henne. Hon fjönk fönvifladi

hans tamn. Han tröftade henne iallmänna

uttryck, och hvifkade derpå fagta til henne:

"Gif er tilfrcds,Giittingen är räddad!" Hon

fåg alfvarfanit på Munken.

"Kände ni ej Riddarens tecken,min gode

Pater?' frågade Hertigen. "Nej, men på

fMrpet var Kejferliga örnen broderad. Jag

iöimodarfåledes, från Kejferliga hofVet." Hertigen

gaf Bilköpen af Chur brefvet. Bägge

talade iagta och med åtbörder. "Brefvet

. X

an-


von Werdenbejg. 83

angår Er,min Broder," fadeBifkopen. "Kanike

tvaret, ty Riddaren fade, då han red bort,

at han fkulle hämta det iBiktftolen," fvarade

Anton. "'Frukta ej, nådige Herre,' fade Bilköpen

tilHertigen "tomma hotelfer! afila

det!"

/■

"I händelfe atni affloge det," fade Anton,

"få gaf Riddaren mig ockfå et bref til Bilköpen

af Chur." Kifkopsn läfte det och talade

nu med Hertigen fagtare och häftigare än förut.

''Kunde ni ej få veta Riddarens namn,

Pater Anton?" "Hvårföre icke. Jag (kallfråga

honom. v

"Nej, icke fråga: han lär ej {äga er det,

fök til at utforika det."

Anton log. *'Ja, dentom det kunde! — "

Hvad fkall jag fvara honom ? Kanhända, jag

då får veta det." Hertigen tog Patern affides

och hvilkade til honom: "Säg honom, at

Giittingen är fri och at jag litar på hans tyfi>

hetslöfte.''

"Altfå är Giittingen fri?" frågade Patern

hngt. "Ja ," fvarade Hertigen med ovilja:

"Giittingen är fri." "Hörni,ädla fru,er man är

fri." "Dock hoppas jag, at han hädanefter fkall

blifva min vän: hämta hit honom!*' Denna öfvergång

från fmärta til glädje varaltför häftig

för Juttas hjerta. Hon ville fmåle til Patern;

men kunde det knapt. En ftröm af tårar var

den enda förändring man märkte i hennes anfigte.

Nu kom Giittingen. Liflös låg honi

hans famn; hon kunde ej uthärda detta ha-

Äiga ombyte af forg och förkjusning. Giit-

F 2 tm


84

Rud o l r

tingen häpnade öfver at finna Jutta här. Han

fåg på henne,tryckte henne til fit brcft ocli

betragtade derpå Hertigen,(om med en mörk.

mine ftod på något afltånd ifrån honom. "Ni

vet, Giittingen," begynte Hertigen långfamt,

"huru jag med rätta kunde behandla er,men

ni är fri Gå — med er huftru; men låt

ert folk förenasmed mit, och uphäf er för-

Lindeile med VVerdenberg."

Giittingen fåg fkarpt på Hertigen och

fvarade med köld: "nådigeHerre, förmig tilbakaitornet.

Jag är er fånge.'' "Giittingen,

: 'ia er: Det kan kofta er maka lilvet."

Giittingen kaftade en forgfcn blick mot himoch

fedan en på Jutta. "Nådige Herre,

vid Gud! jag kan ej göra på annat fatt. Alsige!

Dig öfverlamnar jag min Jutta. Var

henne nådig! Låt föra mig tiibaka." —

"Så tag åtminftone ingen del i ftriden

hvarken för öfterrike eller för Werdenberg."

"Ni plägar mig, nådige Herre! jag kan icke,

jig kan icke! mit fvärd är förRudolf!*' ''Såga

då,vanvetting,'" ropade Hertigen, förbittrad,i

det han lämnade fålen, åtföljd af Bifkopen,

Riddarne och Fater Anton, fom Giittingen nu

föril blef varfe.

Ännu låg Jutta i fin mans armar. Med

en döendes fmålöje, med detta matta våldfam-

ma lmåiöj^, under hvilket hjertat brißer, fåg

hon på honom. "Min Jutta !"ropade han med

liflig förkjusning^ Vanmägtig nickade hon långfamt

åt honom 3 och han tyckte fig läiaihennes


v,

von Wc r de nberg.

"nes blick den trånande kärlekens fiilla och

lugna ömhet. "Så låtom ofs gä," fade hrin.

Hon lutade fig til hans bröft, ville gå,men

förmådde ej och låtfade fjelf le deråt. Glittingen

förftsräcktes: "häfta Jutta ! hvad fattas

dig?" "Jag tror at glädjen mördatmig," fvarsde

hon iagta. "Gud fke lof, at jay; än

gång falt fe dig." Giittingen och folket burp

henne utföre trapporna. Småningom kom hon

fig före igen och tycktes flumra på baren.

Giittingen gick bredvid, fördjupadiåtanken af

det fom händt honom: "Pater Anton hos

Hertigen? Mig kände han icke ? Hertigen följde

han få krypande fom en hofman, utan at

en gång halfa mig med en blick!" Et ftort

tvifvel om Munkens ärlighet vaknadei hans

bjerta.

Imellan klipporna omkring Rhenftrömmen

hörde de bullset af antogandc riddare. Giittingen

lät (it folk hålla iiilla och gick enfam

förut. Redan på långt afftånd igenkände han

Rudolf, och Rudolf honom. De föllo hvarannan

ifamn. "Förer en ängel dig tilbaka

til ofs?' ropade Rudolf: "juft nu var jag på

vägen at befria dig med min död, med mit

folks död." Et öfverljudt frögderop {kallade

från tropparne, då de fågo Giittingen,Giittingen,

iomnu räddade dem från en läker död.

Rudolfhademed tårar belvurit dem at b^ftorma

Feldkirch och rädda Giittingen. Alla hade

fvurit at beiTiga den höga borgen eller dö.

"Gud (kelof!" ropade GiittingeniRudolfs famn,

'at jag är här." "Men huru har du bli vit

F3fri?"

85


86

RUD 6 L

fri?" — "Vildu fe min befriare?"RudolfIkyndade

med Guttingen bakom klippan, der Jutta

(att. "Hon är min befriare," ropade Gut*

tingen med innerlig rörelfe. Rudolf fattade

ms.d ömhet Juttas hand. "Så har du och räddit

mit lif, ömmaJutta!" "NejRudolf, nej jag

har ej räddat Giittingen!Munken från Difentis

räddade honom." — "Huru? Anton?"

"Hertigen ropade tvänne gånger: Lif tör lif.

Ach,Giittingen 3 defla ord fmärta mig ännu:

På kom Patern. Jag vet ej hvad han fagt;men

du blef fri. Til mig hvifkade han: gif er tilfreds,

Giittingen är räddad."

'Taternlämnade Hertigen tvänne bref",berättade

en af folket från Rheinegk., "och då

han läft dem, blef ni fri." Ingen begrep

fanimanhanget. Nu förft frågade Giittingen

huru Rheinegkarne kommit til Jutta. Han

fick veta d.jt, och tryckte med ömhet ynglingarnas

händer.

Rudolf ledfagade Jutta och Guttingen ända

til Rhenftrömmen. Guttingen lofvade honom,

at få fnart hans får blifvic läkta,komma

tilbaka til hären. Derpå fatte han figi

båten med Jutta i fin famn: nu ftodo de åter

på den kända ftranden och redan fågo de

långt borta de hvita,glänfande torneniRheinegk.

r.'!en famma dag fom de framkommo,

framkom äfven et bud ifrån Rudolf, at Fredrik,

under det Rudolf var på vägen til Feldkirch,

eröfratMontfort. Med återfeendets glada

känfla blandade fig denna droppe bitterhet

och


VON \VE R D ENBE RG. 87

och gjorde den hänryckning, hvarmed des»

fe gode männifltor nu omfamnade hvarannan,

ännu mera öm och rörande.

Några dagar derefter fick hanbref från Rudolf,at

Sonnenberg, Hudenz ochRudolfs tropp

ännu tappert för[varade fig. Giittingen fvara-

de honom:

' hvarföre krigar du, Rudolf?

Hvårföre ftrider du mot fvärd och laiufar?

Nediägg dina vapen och vänd tilbaka. Lär

at ångeft och förfkräckelfe föra mera dödande

vapen än våra fiender. Jutta , min dyrbara

Jutta, ar et oiler för min fängenfkap. Honler

när jag ftår hos henne, och fkakar på hufvudet

öfver mit öde. En blomma på en graf! Väl

tufende gånger om dagen frågar jag mig (]t If:

kan jag ock öfverlefva detta? Munken gifver

mig et tvätydigt hopp. Jag flipper ej från

]utta." "Vet du då huru länge du får behålla

mig?" frågade hon mig nyfs. "Sjelf kan jag

ej komma, Rudolf: jag duger til intet u;om

til at räkna min Juttas pulsflag, fom äro få

häftiga och få matta. Det kroilar mit hjerta.

Det lider til ilut medols, Rudolf, och det är

väl at det få gör. Du fkall fe at Öfierrike

fegrar. Din gamle far kämpar äfven med

döden. Jag har fört Jutta på min borg för at

fkona hanne ifrån åfynen af en döendefar. Nu

gläder mig ofta den tanken, at jag är dödlig.

Jag begriper icke at du kan ftrida med den

girige, herfkningslyftne Fredrik om en ftenhop.

Låt honom få den. Hvad behöfve vi

mera än en graf, på hvilken vi kunne fitta

och betänka at vi are ftoft. Gode Gud! vå-

F 4

ra


88

Rudolf

ra ungdomsdrömmar!Jag ville önflkaat du fåg

huru blek Jutta är, huru öm och huru kän-

-11ig hon är. Hon talar om de obetydligafte

faKer med Tårarna rö(>,lom hon (kulle bjuda

mig (it lifta farväl: få munter!få lugn!Ofta ftår

jag hos henne: mit hjerta dränkesilin forg:

jag kan ingenting (äga. Ja, Rudolf, vi lute

alla mot grafven. Jutta vifsnar bort,din

far dor, och du ötvervinnés;och jag O Gud

förbanna lig öfver mig! Dina bröder? Nå ja,

de fko!a väl derföre ej finna jorden odräglig.

Jag fer rätt gerna at jag är allena. Min fogde

har befallning at (kicka dig manikapet.

Jag kan ej lämna min döendeJutta. Huru (kall

det gå mig när hon ej mera ler emot mig,

icke mera ivarar mig !" Giittingen.

Sa förhöll det lig ock verkeligen. ]utta

bar dödeni (it hjerta alt ifrån den dag da Giittingen

blef fri. Hon kände detfjelf,men döljde

denna känfla: länge kunde hon dock icke dölja

den. Roforna förfvunno från hennes kinder,

den ömma eldeni hennes blå öga flocknade.

Hennes ökade vänlighet,hennes lugn gar väl

hennes anfigte nya Ikönheterj men defla (könheter

gåfvo ock hennes blick något öfverjordifkt.

Hon tycktes redan före fin dödhatva

blifvit en förklarad ängel. Giittingen förde

henne på fin borg. Fruktan för en fnar fkilsniäira

föröktederas ömhet och gjorde den få

innerlig,få förfinad, at Jutta (jelf ofta fade.

"Vilelve nu på en timma få mycket fom förr

på et år." Hennes matthet tihog daglL

och hennes kärlek til Giittingen tycktes uphämta

all den ftyrka^ hennes kropp iörlorade.

Hen-


von Werdenberg. 89

Hennes enflighet, hennes beftändigt forgliga

kanflor, henries dolda ömhet och hennes med

ångeft blandade kärlek, omftämde äfven Göttingens

naturliga munterhet, och förbytte den

iet fvärmande, overkfamt,forgfet och med

bitterhet blandadt lugn. Hans olycka gjorde

honom icke hård emot andra; men han fticknades

fnarare än förr öfver fmåfaker, och

forgen gaf hans förebråelfer en genomträngande

kraft. Genom deras flora tolamodi fin

husliga bedröfvelfe,växte deras inbördesömhet

få mycket, at (jelfva betjeningen aldrig

med torra ögon kunde afhöraet famtal imellan

dem, rörde det ock blott obetydliga läker.

Omfider kunde Jutta ej längre gå uppe.

Förftadagen hon tilbragte ifangen, var hon

muntrare än hon nånlin varit och fkämtade

med Giirtingen öfver fit tilftånd: likväl tillrade

ftundom en tår utförhenneskinder,lom ftrax

framlockade tvänne andra påGiittingens. Sällan

belökteGiittingen gamla GrefveniRheinegk 3

emedan han ej kunde hafva med fig annat än

tårar och fann der intet annat än tårar. Han

var ganfka lugn då man talade om Öfterrikes

feger öfver Rudolf, och log deråt, fom om

det varit en obetydlig fak. Han hade blott

känfla för Juteas tilftånd.

Ändteligen drefs Rudolf öfverRlienftrömmen.

Nu Itridde han för Werdenberg och

Rhendalen, och Fredrik förjagade honom från

Sargans. IRhendalen lät han upfätta en ny

tropp ungt folk, och fkref at han ijelf ville

komma och anföra den mot Öfterrike. Den

F 5

var


90

Rudolf

var hans fifta hopp. Göttingen fick icke en

gäng veta det. Han fatt vid Juttas dödsfäng

och hade redan på flere veckor ej varit utom

borgen. "Låtoni ofs, döden til trots, länge

letva tilfammans," fade Jutta med en ömblick,

och (lättingen lämnade nu aldrig hennesläng.

Med hvarje minut fom hon ännu lefde, bkt'

bägges karlek mera ren och himnv lfk och

det ögonblick, fom förflyttade henne ur dödligheten,fjättrade

deras hjertan ännu faRare

til hvarannan. Under denna bcdröfliga kärlek

och denna lmärtefulla hänryckning, belökte Ta*

ter Anton dem ganfka ofta. Han var den ende

loni icke Hördedem ilifvets fiila njutning j fom

tvärtom förökte den. Han öpnade för deras

retliga inbildning hoppets fköna och förtjufande

utfigter och ingjöti deras lidande hjertan Evighetens

rena (allhet. Ju mera hoppet om Juttas

Jif aftog, dello villigare blefvo Giittingen

och Jutta at bygga på detta hopp. Här futto

deila trenne männifkor tilfammans glade

och muntre genom kärleken och hoppet.

Ofta fkildrade den gode Munken evigheten

Gch defs fä11het med få lefvande rsrgor,

at Giittingen glömde at han ännu var på

jorden. Han flöt Jutta i(in famn och fuk*

tade defs dodbleka kinder med glädjetårar.

Hon fmålog: och hennes ögafick då en öfverjordiflv

glansj fnart förföllGiittingen återien

flilla lorg til defs Munkeneller Jutta muntrade

honom med en forkjulande bild af Evigheten.

Siita dagen hon lefde, bad hon Giiuingen

begrät va lig i Rhendalen under den rofenbutke,


i

von Werdenberg.

ffce,der hon fom barn (å ofta futtit med honom.

Tårar voro hans (var. Hennes (vaghet

tiltog numer och mer. Med möda kunde

hon ännu hålla (ina ögonöpna. Hon fmälog

vänligt emot Göttingen,kyiste hans hand

och tryckte den til fit hjerta. 'OGud! du dör

Jutta!" ropade Giittingen; Hon uplyfte än en

gång (k blå öga och fmälog til honomidet

hon hvilkade: "farväl! jag dör icke" och

föll död tilbaka på kudden.

Giittingen nedfjönk likfom ien oändelig

afgrund. Han tänkte, han kände intet: med

Jutta hade han förlorat (ig fjelf. Trenne hela

dagar fatt han framför Juttas likfang, betragtade

den döda kroppen, kyiste de bleka, kalla

läpparne, talade medJutta, och ftirrademed

en främmande mine på hvar 6ch en fom talte

til honom.

Pater Anton förmådde honom ändtelio:en

at låta begrafva henne. Han var fullkornligen

kall för alt — til och med för fin fon.

Han gjorde Ijelf alla anftalter til Begrafningen

och följdeliket til Rhendalen. "Här," fade han,

och fatte fig vid en rolenbufke, "här (utto vi f

Jutta !" Han ltirrade än nediden upkaftade

grafven, än åter på vägen. Patern förde barnet

tilhonom, fom han tagit med fig. "Se här,

Giittingen,din Juttas fon!" Giittingen fåss på

honom, kyfste honom och lade: "Juttas fon!"

och kaftade å nyo en blick ned iGrafven.

Hugo och Eberhard, fom ftodo vid hans

fida, talte til honom, men han (varadeicke.

"Rudolt kommeridag ," fadeHugo; "Vår lar

är

91

i


92

Rudolf

är ganfka (juk och viltala med honom." Guttingen

lag på Hugo och fecjan åter nedigrafven.

Idetiamma kom Rudolf i fyrfpräng til

Rhendalen. "Din vapenbroder, Rudolf;" "Din

vän!" iadc Munken. Rudolf gick tyft fram til

Giittingen, tryckte honom i lin famn och fade:

"minbror, det lider tilflut med ofs." Giittingen

fåg på honom, och enftråle af vänlighet framlyfte

ur hans öga. "Jag är aldrles öivergifven,

Rudolf!" (ade hanien få ängflig ton,at

tårarne vid dJfa ord kornmo jfjelfve den hårde

Rudolfi ögonen. "Werdenivrg är förloradt,"

fade Rudolf. Giittingen imälog medet

flags bitterhet och pekade på Juttas likkifta.

Rudolf Ikyndade til fin döende far. Liket nedfattes,grafven

tilkafiades och belades med

gräsvall. Nu höljde Giittingen iit anfigte och

gret. Munken befalte alla gå,fatte Giittingens

fon på Juttas graf, och lämnade derpå

Giittingen.

Giittingen fatte fig på fin Juttas graf, och

der fatt han a»nu då Rudolf och Pater Anton,

efter tvnnne timmars förlopp kommo tilbaka

från borgen, hvareft gamla Gref ven hade aflidit

iRudolfs armar. "Är det denlöndulofvadc

ofs '?" frågade Rudolf Munken, då han

en ftund tyft och tankfull (Utt framför Giittingen

och betragtat honom. ''Lofvade jag

er odödlighet?" fvarade Antonlugnt. "Och voro

ej deifa forgens tårar, denna fmärtefulla

åtanke juttas tilfredsftällelfe i dels lifta ftund

r? SkaU då den älfKades, fkall då vännens

giaf ej luktas af de efterlcfvandes ljufva tårar.

Om


VON \VE R D ENB ER G. 93

Om en ängelnedfteg för at utplånaJuttas minne

ur Guttiogem hjerta, tror du at Giittingen

PKulle tillåta det ? Han vil ej fakna de tå»

rar, du kallar hans olycka och iom äro honom

tå ljufva. Juttas förluft är en olycka:

kitiiflan at denna förluft är hans troll;."

Giiitingcn fa£ nu up och blcf Rudolf varle;han

räckte honom handen och fadeien öm

ton:''Rudolf,denna graf är nu det enda,jag älikar,det

enda 8 hvarpå jag kan tänka. Jag drager

mig ur vcrlcien. Dig öfverlämnär jag alt

hvad jag ännu har öfrigt." Han tog (in fon

v,p ifrån grafven och lade honom på Rudolfs

armar. "Tårar kunna ej upfoftra någon männifka

och mina Ikola aldrig uphöra. Var gosiens

faderILåt honom bliiva männifka!*' Han

kyfste barnet: "och nu, min Pater Anton, nu

flyr jagi din famn. Der vil jagutgjuta mina

tårar,ingen älfkade min Jutta fom du. Begifvom

ols til Dilbntis. Kloftrets lugn, denna

graf och mit hjerta paiTa för hvarandra. Låtom

ofs gå !" Fatern tryckte Giittingeji til fit bröft.

"Och dinborg,Giittingen?" 'Upfoura minfon för

enfligheten, och han behöfves ingen borg!Om

vi varit okände Landtmänbland defTa klippor,

hade Jutta ännu lefvat och du ingenting förlorat.

Enflighet, Rudolf, enflighet och obemärkhet:

O! livarföre upföke vi dem förftnär

våra tårar redan rinna? hvarföre icke iör at

undvika dem V*

Rudolf kaftade (ig ihans famn De bödo

hvarandra farväl,och Giittingen,ledfagad

af Gubben y tog vägen ötver bergen.

Ru-


94

Rudolf

Rudolf höll barnet i fin famn och låg e(

terGiittingcn. "Jutta hade ännu lefvat och jag

ingenting förlorat, om vi varit okände Landtmän

ibland dcifa klippor ," uprepade han lång-

iamt. Man eftertänkte nuno^a om Guttingcn

ha t rätt,ochidet lamma fick han höra florm-

KlockaniRheinegk. Nu gick han dit tilbaka,

Alla ynglingar i Rheinegk förfamlade fig bjyipnade

för at drifva öfterrikarne på flygten.

]\!ed handen för pannan, gick Rudolf orolig

af och an ifålen. "Man har rätt, minmor!"

ropade han til Grefvinnan, lom gret vid fin

mans lik. "Minlar hade ockfå lefvat.'*

Fredriks här lägrade lig omkring Rheinegk

: och Rudolf var itornet en lugn ålkåd;.re

deraf. Ynglingarne begärte at få göraet utiaii:

han förmådde dem at upfkjuta det til näila

dag* Om natten nedfatte han fin far i farjiiljgrafven

och morgonen derpå Sammankalla'

de han folket i Rheinegk. "Gode män och

vänner," lade han, "forg öfver fejden med

Öilerrike, ha* förkortat min faders dagar,

mördat min lyfter Jutta , beröfvat mig min

vän,gjort min mor til enka, mina bröder fa.

derlöfa och mig fattig. Edert mod ikulle kanfke

kunna förfvara mig här, men edra fält

fknlle ödeläggas, edra ynglingar mördas, edra

kojor upbrännas. Det gör er lika myc-

under hvars namn J aren lycklige, allenaft

J aren det. Min mor och mina bröder

halva pa Giittingens borg en fäker tilflygt.

Vi are lycklige. Måtten J ockfå blifva det!

Gilven er åt Hertigen, nedläggen edra vapen,

åter-

1

J.


VON Wc R DE NBERG. 95

återvanden til cdrakojor,til edert arbete. För

min fkuld fkall ingen droppe blod mera rinna."

Det iörlamlade folketsfkri afbröt honom,

och alla fvuro at ftrida för honom til iidfta

blodsdroppen. Rörd tryckte Rudolf de kringftåendes

händer. "Nej, mina vänner, jag tao

kar Er. Söten ej de händeriblod, fom naturen

helgat åt fina fkördar! Farväl, glömmen

mig icke !" Derpå gick han igenom hela

(karen up til borgen. Tårar och välfignelfer

följde honom. Han lade af fig lina vapen och

bad lina bröder göra detfamma. Sedan tog

han (lättingens fon på lin arm och räckte fin

moder handen. "Farväl, älfkade borg, farväl

för evigt!" ropade han, och ledde fin moder.

Vindbryggan löll ned och långlamt gick han

utföre berget åt Fredriks läger.

Då Rheinegks invånare frän Stadsmuren

fågo honom komma ned ifrån borgen, öpnade

de portame,kaltade lina vapen ifrån ilg och

fkyndade efter honom. Män och qvinnor föllo

på knä för honom och ha%.böd dem ännu

en gång farväl. Öfterrikarne förmodade

et utfall och upftälde figiflagtordning utantörlit

läger. Hertig Fredrik häpnade öfver denna

fyn, och kunde ej förklara den. En obeväpnad

man, med et barn på armen och et

åldrigt fruntimmer vid handen, fyntes lugnt nalkas

lägret, och tvänne ynglingar följdehonom.

Han låg folketiRheinegk fträcka fina händer

efter de gående, och hörde deras gälla ftri.

Men huru beflört blef han icke då han igenkände

Gref Rudolf von Werdenberg ! 'Hvad

vil


96

Rudolf

vil han? rafar han?" ropade Fredrik,och fände

en riddare emot honom. Riddaren frågade

Grcfven. hvad hans ätligt vore. Rudolf fvarade

fmåleende ''min far ochmin (ylter äro döde.

Fredrik och jag hafva mördat dem genom

våra krig. Fredrik vil hafva Rheinegk:

han (kall fä d(jt, men utan blodfpillan; och jag

vil åt min mor,mina bröder,och dettabarn

upföka en koja, fom Fredrik ej afvundar ofs,

och fom ej koitar något blod."

Riddaren fkyndade tilbaka förat berätta

Hertigen hvad Rudolf fvarat j och Rudolf

fbrtfatte imediertid långiamt lin gång til Fredriks

läger. Hertigen rynkade pannan, och

Uidolf kom närmare, gick lian in i tältet,

emedan han blygdes för få mycken dygd.

lrne gifvo med vördnadrum for fm ädelmodige

fiende. Man hörde til och med här

och der fnyftningar,och Rudolf hade nuihälften

af Riddarne funnit förfvarare och vänner.

Någre erbödo fig at förlikahonom med Hertigen:

Rudolf deras anbud rr.ed en ädel

itolthet. "Jag behöfver ej förlikas med Hertigen,"

lade han; "] fen ju, at jag går fritt

och obehindradt igenom hans läger ," och fom

förut,fortfatte han nu fin gång til Giittingens

borg. En dag uppehöll han figi13ergstragten,hos

en af fina bekanta, en ädel Landtnian.

Näfta morgon begaf han fig med (in

familj åter på vägen. På afftånd låg handet

ofantliga Gamor °),vid hvars fot Marie bodde.

") Et berg, ifrån hvilket Alperne gradvis tillagai

en fruktansvärd böjd. 1


von Werdenberg. 97

de. Hans hjVrta klappade: en ftråle af glädjölyfte

ihans anfigte; men han döljde d n under

de fmekningar, han il


Rudolf

98 i

"År ni Rudolf von Werdenberg?" frågade

Riddaren dä Rudolf nalkades. "Det är j

ad vil ni?" "På Guttingens borg gilVa

mor en friftad." — Icke förr,änni fvurit Hertigen

länseden." — Rudolf fmålog. "Länseden?

hvarpå? Skall jag taga luttenilan afHertigenV

eller mina iötter? eller hvad menar

HertigenV" — "Jag har befallning at neka er

inkomma iborgen,til dels ni är förlikadmed

Hertigen."

Riddaren förlvannihvalfvet, och Rudolf

Blef flående, orörlig. Han kaitade en blick.

på fin mor: Hon gret:Han låg på fina bröder:

de fågo mot jorden. Brutna, ftarka

ord ftrömmade frän hans läppar. "Välan då,

Fredrik. Du vil få, det ikall (ke,du fkall

få mig. Gud!du hörermin eJ!" Han fträck-

te lin högra hand i vädret.

v

Nu gick han,fomdet fyntes,med lugn in

utien närliggande koja,lät framlätta mjölk och

brödlör fin familj,och bad dem fmåleende lätta

fig. Snart


VON WIRDKNBERG. 99

i dau. Han (kall med nöje rmottaga er. Afbida

der bättre tider. Tröfta din mor ochblif

en adel man. Greifkaper kan man förlora,

iom du fer, men känflin af en rättikarfens

vandel är vår, få länge vi geIfve vilje."

"Rudolf, hvart går du?" frågade modern»

"Min mor," ivarade han, 'jag gar bort förat

lära en dåre at lian är en nunnilka och ingen

Gud !" Han tog GofTen på (in arm. "Och barnet?"

frågade Crefvinnan: "har Göttingenau»

förtrott mig." — "Låt mig tehålla det!" —

"Nej, min mor! Olycklige kunna ej upfoftra

barn, och Grefvinnor ej männifkor. Man har

redan iörjt för gofien. Den fgrnojfamma kär-

■:i (kall upfoiha honom, dygden undervifa

honom och en obemärkt lemad göra honom

lycklig- Vi made fkiljas åt! min tid ar

dyrbar!" Han kylste fin mor och lina bröder,

och giCit nu tilbaka öiver bergen (amma

vag han kommit. De andre bkfvoafGref

Nidau vin&aps fullt emottagne.

Rudolf hann bergstragten:ien koja,hvars

invånare voro Guitingens lifegnc, förlkuffade

han fig en hjelm och et fvärd, och tänkte

dervid på de ord han Cagt lil Marie : "utan

hjelm och utan fvärd!" Sorgfeu fortfatte han

fin gång up åt bergen til Maries dal. En rysning

öfvergick honom då han inträdde idenfamma.

Han hade föreftält lig at den tid, da

han der kunde begynna fin lyckliga leinad,

vore (a nära, och nu! Fredriks grymhet,

hans häftiga ed at förödmjuka honom aflägsnade

honom ännu imånga år 5 kan hända lör

G 2 evigt


100

evigt frän-

Rudolf

— 'öjfamhetens

henwift. Irfcttumma han iramkom u

granarne, 1 le !onom varfe. I1n gaf

til et frögderop, c mdc iprangho

nom til mötes. Redan ilräckte hoti fina armar

emot honom 5 men lät dem åt?r lV.lla^

då hon blef varfe hans hjelm och 1

"Marie," lade Rudolf, "mina vapen hade jag

redan aflagt } men mit hårda öde har åter

tvungit mig at taga dem. Du hade ritt*

Jag behöfde förr din hjelp än du min. Jag

viile icke medtaga min mor och mina bröder

för at icke vända Öiterrikes upmärkfau.het på

Er. Men detta barn, Guttingens och min

Syfter Juttas (on,vil jag här gifva en iriftad:

jag öfv«rlärnnar dig det. Giittingen bad mig

vara defs fader. Var du defs moder. Låt honom

hiiT i ofouldens och törnöjfainhetcnsfkötc

ia och blifva lycklig."

Marie tog barnet på lin arm,tryckte det

til fina lappar och lit hjerta. "Nu," iad? hon,

ni da åtminftone icke glömmabarnet, om

ni an glömmer ofs." Hon gick. med Rudolf

til fin lar. "Se, min far," fade hon, "hvad

Gref Rudolf fkänkt ofs. Jag liar lofvat ho«

nom at vara enmor lör detta barn." Gubben

kyfte det.

Rudolf hadeibörjan tänkt at blott lämna

Marie barnet,och fedanltrax uegifvalig från dalen.

Men hankunde ej flit*liglös. Han omtalte

fina öden och Mjtåe gret. "Nå, och är ni

ännu ej tröttaf derTa ftormar? ' frågade hennes

far. Marie kallade en vänlig blick, på honom»

i


von Werdenberg. 101

nom. Rudolfs öga fäftes mörkt på jorden.

Han tänkte på fin ed, och hans hat til Öfterrike

vaknade ånyo. "Ännu icke!" ropade

han förbittrad. "Mit lif förfvinnerväl,fom et

Jfvart åfkmoln dyftert och utan glädjejmen

den Alstnägtige behöfver åikan til at förikräcka

de onda." — "Nej,Grei Werdenberg !'' fade

Marie med någon ifver "Gud väliignar äfven

genom åikan" "Vet Ni då fåvifst, frågade

den gamle, at Ni är en åfkvigg iGuds

hand? Känner Ni få afgjordt och tydligt, at intet

hat, ingen ovilja, ingen hämnd bor ieit

hjerta? Känner Ni er alvetande fom Gud .

för at blott der låta ragna,hvareft rägnet är

vällignelfe: der ljunga, hvareft blixten är välfignelfe?

Välan — få gå, verka och välfigna!

Men,Grefve," tillade han rörd,"det är en

ftolt, vild, en grym förmätenhet, at tro iig

föra Guds välfignandc fpira,då manej vil tilfredsftälJa

annat än fin egen ärelyitnad och

hämnd.''

"'Men nyttjar icke Gud fjelf männi{korna

fom medel til at ftraffa de onda? Skall jag mäftra

förfynen? Skall jag fatta mig emotden,

derföre at jag ej känner mig alsmägtig fom

den?"

"Förfynen nyttjar milsdådare til at förcdmjuka

de flolte. Men ville Ni vara den

mifsdådare,fom Förfynen fänder öfver männifkorna,

liken förförande jordbäfning? AnlerNi

det ej för ftörre ära, at, genom vishet

och undervifande,i Förfynens hand vara en

välftgnelfe för männiikorna? Hvad har er

G 3

hämnd,


102

Rudolf

hämnd, ert hat til Fredrik at göramed Guds

;nande? Förlynen nyttjar er — och för-

'kartar er fedkri, lika iomläkaren det gift, iom

blaudadt med välgörande ISedel åtcrltälde

hällan. Lär, yngling, atdcn onde är dubbelt

farlig dä han darrar, at dygdr:.

fkall iörfkräcka de onde, men komma dun

at blygas och qfvertyga d


von Werdenberc. 103

Du häda en hemlig glädje af at fe honom midti

fit läger darra fördig, iom var obeväpnad och

utan hjclp. Den (törltebrottfling tycks genom

eninre och fäker känfla noga kunna Ikilja den

rena dygden från ärelyftnaden. Äfvenfå Fredrik.

Han förföljde dig, emedan han fruktade.

Han trodde (ig ännu icke aldeles fäker,

och han nuUtog fig ej: Du hatade honom

ännu."

"Men vil Ni då," begynte Rudolf häftigt,

"at jag fkulle käfta mig för hans fötter,

ikulle anropa honom om tililånd at tå audasT

"Jag vil ingenting, Herr Grefve y få

fnart Ni blir het Men vil Ni ij.lf blifva

lycklig och nöjd, få m:\fte Ni ej hata nå*

gon männifka, emedan hat är et fvidande far

i gälen."

"Tror Ni at jag är elak?' frågade Ru«

dolf med fagtad röft.

"Nej y* ivarade Gubben med värma och

ömhet, och fattade Rudolfs hand j "trodde

jag, at Ni vore elak, få fkulle jag önfka at

Ni aldrig mera måtte beföka denna dal, och

jag önfkar likväl at Ni vore här beftändigt.

Äran , min Grefve, har fört Er på afvägar.

Ni vil det goda endaft för ärans lkuld."

"Och är icke äran dygdens naturliga belöning?

Hvad annat än äran kan förmå mig,

at i möda och arbete upoHra mit lif for männifkorna?"

"Men hvarföreicke lyckan?" frågade Ma-

rie, fmåleende, "Hvartöre juliimöda och

G 4

ar-


104

Rudolf

arbete; ar det då fa fvårt, år det då fa befvärligt

at älfka männiikorna? '

"Förunderligt!" fade Rudol r 9 "Ja, vid

Gud! jag årder det för fvårt at äifka männi«

fkor,lom (örolampa ni'g."

"Men hvårföre," frågade den gamle,

"fåtter Ni Er icke i en fådnn belägenhet, at

de ej kunna förolämpa Er?"

"Och hvilktn (kulle den vara?"

*'Et obemärkt lif inom den husliga fallhetens

trånga krets."

.in tar," (Varade Rudolf, alfvarfamt.

*'Ni lefver här i denna enfliga dal och är lycklig;

nien tror Ni, at det vore möjligt och

godt at alla mannilkor lefde la?**

1 n gamle fmålog. "Det tror jag icke,

min Grefve. Men iblan 1 tulende männifkor,

midt iden folkrikafte (tad, Ikulle jag lefva lika

få obemärkt, ehuru icke få enfam, (om

här. Tror Ni ej, at jag i en Ilad kunde

förrätta mina göromål lika få tyll (om här?

Jag kunde ju göra alt hvad jag företog mig

med (amma hemlighet och tyithet (om här,

och finna mit nöje i den lugna lefnaden med

jnin dotter och två eller tre vänner. På

de tjenfter, jag vifade mina grannar, ville

jag fatta (å litet värde, at det icke en

gång (kulle falla dem in at anfe dem fom fådana.

Det goda ville jag göra få hemligen

fom möjligt, och fedan öfverlämna tillfället

eller hvilken annan fom ville, äran derföre.

Jag (kulle ej gå ivägen för någon, ej

hindra någon,ingenting foidra at någon. At


von Werdenb^rg. 105

jag vore til, (kulle vara en gåta for de

onda och mina välgerningar fkulle j?g utföra

med famma förfigtighet fom et lönmor


106 »O

L F

gode Munk,min Grefve?" frågade hon,"och

hvem vet ändå at han gör få oandeligen mycket

godtV O, min Gretve, at hafva hans gu«

domliga hjerta måfte vara at inom fig äga fjelfva

himlen. Ty, fäg hvad Ni vii,kalla mänfkliga

iällheten hvad Ni vil dygd eller förnöjlamhet,

kärlek eller mäniklighet:

helgedom är et obemärkt lif. Inför verldens

ögon förlora dygden och fällheten hälften af

fit väfende eller ock föra de männifkan til

och med emot defs vilja tilbakaidet ftilla,

obemärkta lifvet."

"Menidetta tyfta, obemärkta lif, måfte

jag ock ofta låta mig åtnöjas med blotta viljan

at göra godt, och kan aldrig hoppas någon

ikörd,emedan jag öfverlämnar åt (lumpen de

goda frön jag utttrör."

"Åter ärelyftnaden under en ny fkapnad,"

fade den gamle. "Kan Ni göra mer,

min Grefve,än at öfverlämna åt förfynen det

goda. Utilrö tron til det goda, öfverlämna

åt förfynen när männilkorna fkola fkörda, kan

ni göramer?"

"Tvinga dem at göra det goda! 11

"Icke at göra det goda: det vore väl icke

er affigt;men tvinga dem atgöradet goda, fom

ri gaf dem,derjore at ni gaf dem det. .Männilkorna

(kolaejIkördaj endaft ni(jelf vil (körda.

Hvårförebehöfdeni annarsbekymra er om hvar

och när fkÖrden inträffade?Jag ler, hvad ni vil:

omftjelpa, förändra 5 förftöra. Du vil enfam

göra alt för at kunna fäga: det är mit verk!

Du vil omlkapa männifkan J icke på det hon


von Werdexberc. 107

må blifva bättre, men pä det du måtte kunna

fäga: det har jag gjort! Våldfamhet är och

förblitver tyranni,om den än förvärfvade (ig

himlen. Ni vil gifva tidens hjul et häftigare

lopp,Ni vil fullborda förfynensftora verk med

en fkyndande hand, ni vil ftäir.pla århundraden

med ert namn. Tiden går långfamt,

Förfynen lika få. Hvarje tidehvarf medtörer

något godt och förftörernå^ot ondt. Vi männifkor

kunna intet mer, än bibehålla det lilla

goda, tiden förermed (ig, få längetill det förökes.

Vi öfverlämne det åt våra barn, föifvinne

obemärkte och utan bedrifter, och lamne

Ikörden åt våra efterkommande, like Gubben,

fom planterade et träd och lämnade irukten

åt fina barnbarn."

"Hvad belöning fkall jag då vänta för

min dygd?"

"Tjlfredsftäl!elfen af at hafva påftyndat

Jkörden och huslig fällhet."

Vid deffa ord flod Rudolf up och gick.

allena in imellan bufkarna. Han hördeenröft

inom fig,fom fade: "den gamle har rätt!

huslig (allhetiMaries famn!" Han kunde ej

en gång lämna lig åt den tanken, utan at re-

♥dan känna et himmelfkt lugnifin fjäl. Och

likväl — fkulle han få plötfligen förfvinnaur

Fredriks ögon? Skulle laften på en thron aldrig

mera darra för namnet: Rudolf von Werdenberg?

Hans hjerta fönderfletsar desfa ftridiga

känilor. Han vifte ej Qelf hvad han

ville.

Ma-


108 KUD

O L F

Marie kom til honom,likfom en ftydds*

Sngd. Knapt blef han henne varfe törrän

Fndrik och äran förfvunno ur hans tankar.

Enfligheten vilade fig nu för honominya beha^,

och en promenad med Marie under granarne

utgjorde hans leinads hela beftämmelfe.

Rudolf dröjde flera dagar hos Marie och

hennes far. Han glömdeunder deras imå fyslor

injutningen af den husliga iällheten helt

och hållet fin hämnd. Han lärde na närmare

känna bägges förrättningar och begynte beundra

den mans vishet och godhet,foni han

föiut blott älfkat. Han gick med Gubben til

folket på högderne och lag här med hvilken

godhet, med hvilken klokhet han ftyrde

dcfs vilda finnelag.

Frihetsandan vaknade alt mer och mer

ibland folket ibergstragten. Altid då herdarne

kommo tilfammans, omtalte de med vild

vrede Abbotens förtryck. "Låtom ofs vara

Schweitzare!" ropade då de eldigafte. "Tron

J, at en Tell fattas ofs? Hvarjc Landtmani

Appenzell är en Tell."

En dag gick Marie med fin far ned til de

lägre dalarna. Redan hörde de på afftånd et

oredigt lkri, fom fmåningom blef tydligare.

Ur alla kojor kom folk. Midt uti

den fammanfkockade hopen fåg man tvenne

herdar föra en qvinna och trenne barn.

"Sen!" ropade den ene herdenj "hören huru

obarmhertig han år, den afiky värde fogdeni

Appenzell! Mannen dör ifrån denna qvinna

och

/


VON V. T ERDENBER


110

Rudolf

hvarje våldfamhet af folket, och at genom

en bättre rred toka dämpa uprorets utbrott.

Riksstäderna vid Bodenljon giffa redan at folket

i Bergstragten gör upror. Jag. hoppas at

da fkola töra Abboten pä bittre tankar, eller

åtminitone bemedla freden. Himlen gifve at

jag nu d min did kunde fkänkaHelvetien fred,

och binda underfaten vid fin furfte och fur-

Ilen vid (in underiåte: huru gerna ville jag

ej dö! dock lätom ofs göra hvad vi iörma!"

'Men," begynte Rudolf miisnöjd: "iå

mifsunnen då icke männifkorna friheten, jordens

heligafte fkatt !"

"Frihet?" fvarade Munken: "livad kallar

du frihet? förmodeligen icke lagarnas upj

häfvande, eller tygellöshet? Dtn anler jag

lör den obefkrifligaiie olycka, iom kan drabba

männiflkorna. Rudolf, om tygellöshet och

verkelig frihet är och målte vara et och dt

famnia för et folk j Om det nu, ledigt rrän de

gam'a förbindelfer,h vilka det varit vandt at

hälla i helgd, anler ingen ting mera för heligt;

om det, betriadt från .» fördom, förklarar

alt annat, äfven den heligatte fanning,

tillika för en fördom; om detta nödvändigt

må/ie inträffa vid et allmänt upror: få är d i

väl den viies pligt at iöka förhindra ijelfsvåld

och laglöshet, at qväfva uprorsandan, at befäfta

(piran i Regenternas händer, och blott

lära dem, at ipiran ej är et fvärd eller et gisfel,

hvarmed de fkola hudflänga nationerna,

utan en väliigr.elfens ftaf, et öfverflödshorn

at förnöjfamhet och iälihet."

"Men


von Werdenbero. 111

"Men hvarföre fkall icke et folk regera

fig fjelftr

"Hvcm fager at det icke få fkall? Regera

ej Waldonferne lig {jelfva, och äro lycklige?

Här är fråga om Appenzellarne,hvilka

itå under Abboten. De alfkudda fig hans tryckandeok,

och med detta älven alla fina lagar,

emedan de äro Abbotens och helt och haiict

hvila på Appenzells förbindelfe med honom;

■— och med lagarna tillika all agtning ior

männifkors välfärd och rättigheter."

"Vid Gud! Ni gör folket orätt. Et folk

utan lagar fkail aldrig förfalla til dé grymheter,

fom en Furfte i iamina belägenhet."

"Rudolf! Svärdet ifolkets hand är fruktansvärdare

än i en Konungs, til och med i

en Tyrans. Kungen fkonar emedan han ej

fruktar den han fkonar. Folket mördar när

det fruktar." Rudolf ftakade hufvudet och

ville ej tro det. Rörd fteg Maries fader*

fram ti honom : "Yngling få hör - - -"

Marie fprang til dem och fattade fin fader vid

handen. "Nej, min far/' fadehon, "låt den

gode Patern berätta honom ert lefverne. Det

uprör er för mycket." Hon drog honom ömt

med fig in imellan bufkarne til dem (om arbetade.

Munken gick med Rudolf ned i dalen,

der de fatte fig ien dunkel grotta i

klippan. En ryslig tyftnad herfkade rundt

omkring dem. Anton begynte:

"Så hör då,min fon,jag vil berätta dig

min olycklige väns hiftoria. Han var den rikafte

BaroniV/allis och heter Thuring von

Bran-


112

Rudolf

BlWKftv Hans forcina gods liggaiSibenthal;

SimmeoegX vid början af de

..lippor, iom gränfa in jtil iandfkapet

Thurings ungdom var leende, vari*

och fällhet. Vänfts.ap och kärlek,

h törnöjlamhet gjorde hans borg

ms och dygdens hemvift. Hans förtrogne

var Anton von Thurn,en ädel nian;

hans maka Baron von Greyfysfköna och älikvärda

dotter. Sju barn hade hon fkänkt honom,

då en händelle inträffade, fom lör honom

blef en källa til eviga tårar.'*

"Hans vänAnton von Thurnlågidelo med

Bilköpen af Sitten, Wifchard von Tawclli.

Fötgäfveå fökteThuring förlika dem. Et par

af Anton von Thurns Låntagare träffade af

en händelfe Bif^open på flottet Seyon och fört

brådde honom fin hårdhet. Stolt öfver

li. ande-liga värdighet och fina grå hår , öffpU

Bjlkopen de upretade med härda

utlätelfer. Vreden tyilar hos bägge parterna

förnuftets rört. De olycklige lägga hand på

Bifkopen,fläpa honom til branten af en klippa,

riifkopen, utan at betänka pasfionernas

förmåga, gör dem ännu flera iörebråel*

fer. Ifit raferi ftörta de honom nediden

ofantliga avgrunden, der han krofTas emOt

klipporna."

"En rysning oivergick hvar och en fom

hörde omtalas denna törfivräckliga gerning. _

Mördarne fly:, le. Folket klagade högt öfver

adelns öfverniod,och uproret utbröt. Blodiga

uv Dt Hötte tiliamnians från Sitten, och fvuro

At


von Werdenberg.

At himnas ocli at förgöra adeln. De lagrade

fig utantVre Thurns borgar ocli förftörde dem.

Redan fråq längre tid tilbaka hade Thiiring

von Krandis utkaflat en plan til tryggande at

laiidtmannens rättigheter emot adeln,pcji han

trodde nu vara tid at utföra åen. Adeln darrade

for Landtmannen och afhörde med glädje

Tinnings forflag. Men folket, diiradt af

fegrea och lioppet om et fullkomligt oberoende,

artade Timrings vifa forflag och vande nu

fina blodiga harar til och med emot fina befkyddare

och valgörare. Sibentha-larue greno til

11 för at forivara fin alfkade Friherre, ocli

Timring gick ifpetfen för dem emot 4et U P"

bragta folket."'

"Bagge hararne ftodo helt nära hvarannan.

Thuring kaOade af fig fin hjelm ocli gick fil den

fierukliga haren: ''gode tsan och vänner!" faqe

han, '"jag kommer til Er, fom ni fer, obevafi-

. endail förlitandemig pä min rattvita fak och

mina medborgares karlek. Der (la de. G..11 och

fragen dem, om jag nanfin gjorde derr» oratt 0111

jag nånfio behandlade aicm med ölvermoJ. Jag

ålfkar Er, jag bogagtar de rättigheter Gud

och Naturen gifvit Eder, jag har redan i

onfkat at trygga Erideifa rättigheter. S}

ej blod, och iörvarfven Er 11:1,

Er magt, en ren, helig och ofkyidig friliet/'

ibenthalarne hade imedlertid nalkats, och

förfakrade med heliga eder atT. onBrandis

var en van af folket och dels i . Mvi

tufenÅ iviler ropade: "bort med Adtln! Hugg

ned .honom!" Sibenthalarne fleto honom ur

/*. Dt/. H

113


114 a Rudolf

hets hinder och ville nu anfalla den rafandehopen.

Thiiring fökte at med böner förmfi dem

at afll.i dcrifrån; men d"i det icke hjelptt, kallade

han fig pu den fmala ftigen imclLn klipporna

och ropade: "Er vag vare 6fver mig. Ihjaltrampen

mig förft och ledan hamnens mig.*

Ku fladnade håren, och Thiiring förmådde fina

Sibenthalare at fkona folket. "Jag vil haldre

dö,"' ropade han, *\ui at en droppe blod fk;.ll

rinna for min fkuld." Han dro£ iig genom de

paflen tilbaka til- Simmencgk och f>


"S:1 mycken dygd fatte folket for et ogonblick

i villrådighet; men omfider ropade

några rofter: "brytom up och undanrodjom Adeln

och aldraforft Thiiring. H.in fkuile herrfka

ofver ofs genom fin dygd och vi vilje ej

hafva nf.gon herre. Bort med Adeln!" De lille

fig utanföfe Simmenegk. Thiiring, den

Thiiring,ville hnldre vara fattig utan blodsrik

genom blod. Han tog fin

yngfla dotfer, Marie, fom snnu ej var afvand,

pÄ armen, och et af fina andra barn vid handen;

hans Barouefla gick efter honom med tvänne

;.f fina yngfta foner vid handen. De trenne

'Idfle gingo framlore dem, och pa detta fatt

nalkades de den vilda floren."

''Foiket, fom vifste at borgen var val befållad,

luipnade vid denna nya, oförmodade-fyn, och

ik)do fliilai full väntan pa utgfingen. "J viljen

l)r,fvj min borg, mina vänner:" fade Brandis,

"Men ar Er. Om den blott koAnde en enda af

er lifvet, vore den for dyrt köpt. Jr.g §1

Er,



von Werdenberg. ii

115

Er, jag anförtror mig ål Er-, fågcn fjelfve hvar

jag fkaLl bo få länge til dcis er frihet och fred

är fladfadad." Brandis's barn gingo fram til desfa

viiddjur och jollrade med dem: "bort med

den der Adelsungen!" ropade eu, och flög med

en klubba den åldfle af dem til marken. Inom

et ögonblick lågo BcaodisV maka och iex barn

omkring honomifit blod. Et hälft underverk

räddade honom undan de flygande pilarne och

förde honom tilbaka på fin borg.

"Han tiifl6t borgen och viilei forfta ka"nilan

af fin finSrta, fom nåftan berofvade honom

forftåndet, taga den grymmafle och blodigafle

hämnd på folket, — hvilket nu drog fig

tilbaka af brift pa erforderliga redfkap til belägringen.

Nu begrof Brandis fina iju döda.

— Folket flackade en fullmågtigtil honom, fom

fkulle urfågta hvad de gjort iafom fltett af 6fverilning

och tiibjuda honom Länsrätt. "Tagen

borgen, J vilddjur!" fade Brandis. "Jag kan ej

mera bo der, hvarcft jag.varit fa lyckligoch nu

år fil olycklig. Låren blott infe at laglöshet

och fjeltavald ej göra fria månnifkor, utan barbarer."

"Ehuru mycket folket ån bad honom, fa ville

han dock icke blifva qvar. Med fin dotter

på armen, knaföll han imellan de fju grafvar,

fom gömde det kårafte han ägt, bod deras alikade

Höft et evigt farväl och fokte enokånd friftad

långt ifrån det folk, fom gjort honom få

olycklig.**

"Jag fann honom vid Rhenflodens utlopp,

et rof for fortviiian, imellan de flelafte, rysliga-

H si fte


116 RUD

O L

fle klippor,iden mefl tärande forg. Det fcoff:ide

mig möda at i den olyckliges hjerta

uplitva hoppet, dock lyckades det Dmfider mit

medlidande ocli min karlek, o blef min

va"n. Den vU a tragren omkring Gotthard bidrog

;\n:iu mera at oka banl iorgliga tankar. l\i min

begäran begaf han fighittii denna tränga, g6n>

da och cufligadal, hvilken han gjort,til et hemvill

fåt karleken, lugnet och det renafte välgörande."

— "Och nu, Rudolf, unnar du ånnu

folket det fv.u\i, fom det blott brukar til mord?

Infer du nu hvarföre vi

- - -

Rudolf omfamnade Munken ftiilatigande*

Munken trodde at han nu var öfvertygad om

den flora fattning, at et folk intet ögonblickbot'

vara utan lagar — och Rudolf tänkte pä intet

annat åa Marie. Han fann ihennes ode

fa mycken likhet med fit, at han tyckte linkarlek

dcrigenom ännu mera förökas. Han .

nade Munken for at ej ftorås af honomide foreftallnin^sr,

p; r i hvilka lians inbildningledde honom

— at förena lit ode med dclVa bagge olyckligas.

Nu tänkte han ej mera på Iredrik,

pä fina planer at förödmjukahonom och ät hamna

tig. Maries bild bortfkymde alt annat. Vid

hennes fida blef dalen för honom en hel verld.

At oft^rd kunna fullföljadefla bilder, gick han

:c och längre inifkogen, helt och hållet

lofaftmed framtiden. Hans utfeende var dyftert

och tankfullt. Munken, lom på afftanibetragtade

honom, trodde detta bårröra af hans

deltagande iThurings öde och af de betragtelu

hiiloiia. Men Rudoif*


von Werdenberg. 117

dolts hjerta famm iet hat af glädje. Hans drömmar

flyttade honomidedagar. Lé fkuile

maka, da lian, glömd af veriden, Ikuile

finna fiu ivckai och genom karleken.

Då han kom tiibaka, futto Munken, Tluiring

och Marie under Lindarna. lian (5g på

e med denmelt glada och förtrollandebiick:

derpa fattade hnn Thiirings hand och fade:

der! gif Enig M.irie til maka!" Timring kaflade

en lugn biick p8honom ocli fvarade: "Om du.

kan göraMarie lycklig, ar hon din:" — "Jag kan

göra henne lycklig, om karleken kan det!

- -

Jag aiil:.,r Marie, och jag hoppas at hon afven

alfkar mig.** Vid detfa ord kallade han en om

blick pa Hickan.

"Jagaiftardig, Rudolf!" f.deMarie alfvarfamt

oc!i med bruten vo(\. Da Rudolf hörde

hennes flapplande,fag han p;1 henne, och fedan

pSThuring och Munken. — (Paufe) — Thuring

rynkade pannan. Rudolfs hela hjerta hade öpuat

fig med den hégfta fortroiigliet. Den

Its köld tilflot det plötfligen. Rudolf fattade

Maries hand och ladeien mifsnöjd,blfvande

ton:"Marie! uprigtighet förrjenar jagatminflone."

"Gud gifve det," fvarade den gamle: ty vt

alfke dig alle. Marie aifkar dig Rudolf, och

helt vifst lika fa högt fom du bentft. Men,

bafle Rudolf, ännu kan du ej göra henne lycklig.

Du känner mina öden. Kan du val undra

öfver at Marie icke vil öfverpfva fin

lyckliga obemärkta lefnad, at hon l;i gernä vil

foibiifva ifin enflighet? Du Rudolf, vil, afven

idenna obemärkta lefnads vanlkapsfulla, fl


118

K U D O L

dande mörker, lyfa ochfynas: du ville gerna ej

allenaft ftfia hela Helvettens, utan aYven hela

Tyfklands ögon pa dig. Din iretyftnad pj

ej emot Maries blygfamma, anlpriikifria va"«

Jende." ■ie flod med bortvflndt anfigfe och forgs»

It, gS jorden fattade blickar. Hennes hjcrra

Htorfade Lderns ord; men hon hade lofW de

bagge gamle at ej lära märka fig. — "Lar .v

fortfor fc.drcn bedjande, "la länge iorbliiva

i fin entiighet tils du kan dela den med henne.

Olyck h. iina krafters onyttiga utmattande,

(kall fora dig til o(a igen, odi d riediA!"

"Da Sr liaoic nu min; ty jag har uphort

at 6nf!


von Werdenbers. 119

ligen din fader, du och dina broder firoBatardct.

Rudolf fattade en (karp blick pa Munken.

"Ratarder!'' ropade han omfider ined hog roft.

"Batarder? Munk, vid Gud! — Det har Fredrik

paflatt ? O, min far! afven igrafven vil den nedrige

flcymfa dit floft ? Affkyvårdt! Na — eller

tron J at jag ockla nu fkall tiga?"

k,de du, at du uphoit af bero af

männiikof, at du ingenting onfkade utom Marit

V"

"Huru? jas (kulle pf.rruga Marie en arclos

Batards lian :i, jag ger min lycka

forlorad; i£en uv, årefkändare, du fkall umgälla

altlanim;.nsV

"Rudolf," fedeMunken ien varnande ton,

''hamna dig, h'unnas dit iarade högmod, men

inblanda biott icke Marieidin hSmnd!"

Rudolf flod orörlig. "Förföljer ej denne

Fredrik mig pa alla mina vägar, likfom en ond

ande?''

"Derfore Sr den obemarktalle vag denlugnade.

Och — vil du icke,Rudolf, nu a nyo

upreta honom at lägga figivågen for dig? *\r

du ännu icke trott af at Avida med denna onde

Ande?"

Marie feg pa honom med et fa lugnt fmaloje,

at Uou iet ögonblick fluladc flormeni

hans fjål.

"L:;t mig g"," fade han mindreh.'ftigt; "min

mor torde beuölva min rroAj mina bröder miv

hjeip." — Marie följde houom. "Rudolf," fade

hon, "huru ofta (kall du gå och komma,

och befUndigt hafva, beflåndigt taga tårar med

H 4

dig?"


120

Rudolf

dig?" Man fag ömt på henne. ''Flicka, livad

begär du af mig?"

"Sinnesfrid och fagtmod. O Rudolf, nar

fkall du blifva lugn? Når fkal du finna dinlycka

och dit varde inom dig fjelf?" Hon vande 1

fig bort och gret. "Rudolf, Rudolf, livilka 6gonblick

du kollar mig! Ga da och ftoi ta dig

a nyo i den ftrom, hvarur du riyfs rycktes. Jag

far ej följa dig. Hon gick långfamt tilbakaoch

låmnade den rörde Ynglingenioro oiver hvad

hon iagt. "Håfva de da icke ratt?"' frågade

han f]g fjeif: "vil jag icke å nyo upreta honom ?

Men fkal jag då tola hvarje fkymf?" Syfslofatt

med deila tvifvel, gick han ofver bergen

tilbaka til fin mor och fina broder. Han fann

fin moder gråtande, fina bröde/i vildt raleri.

Til fin egen forundran blef han vid denna fyn

kallare. Han gaf fina anförvandter de lårdomar,

h?.n nyfs fatt; icke defs mindre ileg han

til håll: och red til Inlpruck,der Fredrik viftades,

juftidet han infleg i den höga Riddarfalen

begåfvade Hertig Fredrik några Stora med

lån. Han opnade hjelnien och blef flående på

något afflånd.

Vid forfra åfyn igenkände Fredrik honom >

och flutade fnart högtidligheten. Nu upfleg Rudolf

pa trappan af Thronen. En djup tyflnad

]ierfl


VON**W K R DE N BE R G. 12 121

jia broder-halva nu ej fa flor jordfläck ofrig,

iom kan rymma v;-rt floft. Ingen ting åge vi

qvar utom v2r åra och vårt goda namn. Hvarföre

förföljer Ni olyckliga? -Hvårföre fkymfar

Ni inkl fars döda ben? Hvarfore fager Ni at

mina Broder aro 6'ågtä"? Var månfkiig; drif ej

olycklige til förtviiian, lät det vara er nog at

de aro olycklige? — Vet Ni med vifshet, at

min far tj var född af agta foråldrar? Et

tvifvel,vore det ock blott et tvifvel,fkulié vaiå

en grymhet, få fnart det qvalde olyckliga."

Fredrik ladei allas anfigten mifsnöje öfver

detta tvifvel, och ömkan med Rudolf och hans

broder. Orolig fade han: "Jag' förklarar hår

ofFenteli^en infor mina Riddare at jag ej fåtfer,

— aldrig fkall fatta Er fars adla borditvifvel.

Gif Er tilfreds, Gref Werdenberg."

''jag tackar er for denna förklaring. Ädle

Riddare J hafvea hört den. Minnens den nåc

fa behof göres för mina bröders fkuld." —

"Och afven för Er flktild," ropade flere röfler.

'"Alan har gjort er oratt, Grefve." w Hvad

mig betråfßir, v hdo Rudolf med et lugnt adelmod

— "fa glömmen mig. Jag fordrade e]

Hertigens iörklaring för min fkuld. Jag fkall,

åfven den förutan, finna en graf förmina ben."

Fredrik kunde ej faOa fit öga pä Rudolf:

han kallade blott flulna blickar pä honom. Han

blygues för hans flora fjai, och fruktade -at finnaihans

förnöjfamhet med fig fjelf en afkvigg

foinhotade honom. Han hade ånnti aldrig kunnat

glömmaRudolf. Han erfor, athans moder

och bröder uppehollo fig hos Gtef Nidau. En-

Hj daft


122

KUD O L T

daft Rudolfs viftande varhonom obekant. "Hvar

ar denne Rudolf? Hvad tager han fig före?" Så

hade han frågat hundrade gångor. Han fruktade

Rudolfs tyftnad. Nu vifade han fig a nyo

och äter lika få okonftlad, fa oförfärad,få ftor,

fom om han varit Fredriks beherfkare.

Rudolf ville gä. Fredrik erbod fig at vilja

gifva honom Slotfsfögderiet pä Feldkirch. Rudolf

fvarade leende: *'forlåt mig, Jag behofver

Er lika fä litet fom Ni mig."

"Hvar uppehåller Ni Er, Werdenberg? Jag

onfkade förbättra Edra omftåiidigheter."

"Det kan Ni ej. Ni (kulle til och med

anfe mig for alf för lycklig om Ni erfor mit

viftande. Så mycket kan jag fåga Er: at jag kfver

hos månnifkor, fom orättvifan och olyckan

förenadeoch gjorde til männifkor. Farväl, Nådige

Herre, och glöm mig om Ni kan. Här

darrar man for en Furftes höghet, der ler man

$t den och darrar blott for laften. Jag har

lårt at umbära er. Lår ni detfamma." Hatt

gick. Fredrik kaftade en orolig blick efter honom.

Rudolfs lifta, nog mörka ord tycktes honom

innebäranågot farligt hot. Hvad fkulle han

hafva tänkt om han vetat at alla Rudolfs förrättningar

voro at befvara en flickas fmåiojen och

at uphåmta hennes blickar!

Då Rudolf markte Hertigens oro ofver hans

okända viftande, fann han verkeligen et nöje

uti at ännu mera oka den genom fit mörka

fvar. Under vågen föreftålde han fig med en angenåm

kånfla Fredriks fruktan for honom och

hans

i


VON W E R D E N B E R G. 123

hans vänner. Han paminte fig val huru ofta

Timring iagt honom. "Vand ingen rninhifksi

upmarkfamhet pä min koja. Defs fållhet beftåc

deruti at ingen känner den." Åfvenval drog

han fig til minnes Pater Antons lärdom. "Tyftnad

aren dygd daman ej nödvändigt v.iajh tala;

hot ar et tomt Hcryr/' Han kände ockfä ratt

val, at han ofvertrådt bagge defTa reglor, och

han k*nde det med et flaga oro. Likväl foreftålde

han fig med vålluft, huru Fredrik flkulle

efteifpana hans viftande och hans foretag, huru

han fkulie utfkicka den ena fpionen efter den,

Han ville val lefva i enfligheten; men

han ville tillika at Fredrik (kulle darra for bot

nom fom framfor et lejons enfliga kula. Han

red nöjd och glad tilbaka fil Nidau. Huru 6ktts

ej hans triumf då Fredriks vänner hemligen

fokte efterfpana honom, da hans förklädda tjenare

lago pa lur vid hvart fleg han tog! "Fruktar

du for den ilygrande Rudolf?" fade han ofta,

midleende. Han glömde, at Fater Anton

iagt, ''nar den elake fruktar, år han farligaft."

Han lefde nu en tid ifliiihet hos fin mor, och

vågade ej befoka dalen,emedan Spioner bcfiåndigt

förföljde honom.

IThtirings lugna dal hade imedlertid icke

varit fa lugnt. Ihemlighet och utan den

varfammare ålderdomens vetfl^ap hade Appenzells

ungdom foriamlat lig och edeligen forbundit fig

at forfvara invanames rättigheter i bergstragten.

Munken, Thiiring och Marie futto en gäng fent

om en afton öfverfl på en klippa och fågo fullmanen

klar upfliga ur dalens djupa mörker. De

tal-


«

124 4

Rudolf

talte om Rudolf. ''Snart tilhör lian ofs, Marie!

fade Munken, "fnart ar han för evigt din!

Huru långe kan val hans årelyftnad motftå kårlekens

och dygdens båttre kånflor ? Snart har.

han fuiikomligen återvunnits St dygden. Låt

det ånnu kofta honom några mörka llunder och

dig n;lgra tårar. En hel lefnad, full af förnöjiamhet

och lållhet, år dermed anda icke dyrt

köpt." Marie lutade fig emot klippanför atfullföljadefla

tankar. Inom et ögonblick varhimlen

på ena (klan helt röd. "Ach fe,ropade hon,fe

med hvad (kön rodnad månen begjuter himlen

bakom ofs!" Munken fög dit åt. "Bet år ej

månen, det år någon vådeld åt Herifaus kanten/'

"Viideld Vi ropade Marie och relie fig

darrande. Idetlamma fiog en höglåga up midt

framföre dem. "Borgen iSchweijdUf' ropade

Thiirfalg med ftrurta,och kaftade med en hemlig

aning fina blickar åt Klaux. Marie lutade fig

Sngflig til fin far. '''Der brinner Klauxi" (krek

han. "Det har flcctt, Tom jag få långe fruktat,

Gud dyre det til en god utgång. Abbotens borgar

brinna/"' Från fyra fläder lyftade fig de förikråckliga

lågorna mot himlen. Från alla byar

hördes Stormklockorna. De åldre begåfvo fig

til mötesplatierne, der afven Thiiring infann fig;

Yoglingarne faknades.

Efter midnatt återfkallade klipporna af tufendetais

röfler,fom ropade: "frihet! frihet!" Ynglingarne

komnro, berättade de gamla hvad de

gjort och gladde fig deråt. "Vi ville" iäå& de,

r tvinga Abboten at förklara fig5 hans fogdar hafva


von Wer denberg. 1

125

va tagit flygten. De borgar, fom beherfkade vara

berg liggai afka."

Tinning tadiade ej ynglingarnas tappra

gerning: den var nu gjord. Han fieg fram ibland

dem, berömde deras nit, deras mod, och kallade

dem et folk af hjeltar. "Men," tillade han,

f/j åren båttre hjeltar ån de,fom rundt omkring

ofs beioldas af de Stora. Hvad J gjorden, det

gjordcn J for freden och råttvifan!" Ynglingarne

lofvade Thiiring at upfylla fina rättmätiga

pligter emot Abboten, dock utan at tola oråttvila,

och at nu vara frilla. Forfamlingen fl^ildes

at, och Thfiring vande tilbaka. Morgonenderpå

gick Anton ned til S:t. Gallen för at genom

fin van, Stiftsfogden, göra Abbotenfredsförflag.

Efter några veckor infunno fig hos inbyggarneibergsrragten

fullmågtige ifrän Riksftåderne

vid Bodenfjön och iSchwaben, hvilka fiodoiförbund

med Abboten. Herdarne fordrade blott,

at fogdarne fkulie valjas ibland dem, hvilka de

fedan ville foreflå. Hvad rått och billighet fordrade

ville de åfven fullgöra emot Hertigen.

Penna kloka foglighet var Thurihgs verk. Han

hade varit omkring öfveraltibergstragten,ialla

byar,och hade ofvertygat unga och gamla

om fredens nödvändighet. Fulimågtigarne från

floderna, fom anfago denna foglighet hos folket

for fruktan, lofvade atidenna fak fkafla dem

rått, och ailmogen fvor Thiiring at underkafla

fig fiådenias gbdtfiiiaande.

Abboten ilolade på förbundet med flåderna,

ehvad Munken ån företog fig. Åndteligen

ankom Aådernas beflut och ynglingame åtlydde

det,


126 Rudolf

■det, ehuru med ovilja, emedan de lofvat det»

Detta utflag uphåfde frihetsförbundet imellan

folket, och införde a nyo fogdarne ilandet,hvilka

nu hamnades resaingen med hårdhet. Folket

brann af raicri, och Thäring fuckade ofver

Abbotens motftråfvigher.

Thiiring rådde folket at flura et förbund

ined Staden Sankt Gallen, hvars friheter och

rättigheter Abbotens egenfinnighet åfven kränkt.

Den ftoite Abboten fokte ej fina underfarares

karlek. Åfven Wyls och Ibergs inbyggare lago

1delo med honom.

Appenzcll flöt nu et förbund. med Sankt

Gallen. Af fruktan förklarade nu Abboten, at

han ville hora och tiifredsfrålla folkets klagomal.

Men imedlertid förlikadehan fig med Wyl, och

nu trotiade han folket a nyo. Nu kunde ej

ynglingarne längre hallas tiJbaka. De togo til

vcpen och ropade: "Vi viije låra Abboten, at

vara rättvis."

Staden Gallen fkref til Abboten, at den

med fina bundsförvanter, Appenzellarne,bådei

fred och ofred ville vara honom emot. Da han

Jafit detta bref, begaf han fig med Conventet

och alla bröderna ifrån Sankt Gallen til Wyl.

Choret tilflöts,relikerne ofvergafvos, ingen invigd

klocka, ingen fång vid altaret hördes, intet

heligt ljus antändes mera, all Gudstjenft uphorde.

Nu infunno fig äter fullmagtige frän de

fläder, fom flodoiförbund med Abboten, och

ånnu en gäng fegrade Thätiilgj foreftållningar

och tårar. JRiittli en ung,tapper Apnenzellare

ildck flt fpjut i jorden och ropade: "hår ftar

mit

i


VOnWiRDINBERG; 12^ 127

mit fpiut; men tvingar Abboten mig ån en gäng

at fatta det — vid Gud! jag nedlåger det ej

förr ån det år fårgadt med vara tyranners blod."

Pater Anton gick frän den ena Riksftaden

til den andra, for at hjelpa folket til rått. Abboten

fordrade at ået förbund,Staden Gallen ingått

med folket, fkulle aideles uphåfvas. And-teligen

kom beflutet; 'folket förfamlade fig i

byn Appenzell, och Riittli lade (It fpjut bredvM

fig på marken: flilla och upmårkfcjinme afhoide

de forfta artiklarne fom tryggade deras råttigheter.

Men da den punkten uplåftes, at folkets

förbund med ftaden Gallen fkulle for evigt

vara uphåfvet och tilintetgjordt, fattade Ruttli

Ht fpjut, ftråckte detivädret och ropade:"Förräderi!"

"Förräderi!" ropade alla ynglingarne,

och et vildt fkri hördes frän alla kanter. "Til

vapen!" ropade alla med raferi; Riittli fleg fram

til den utfkickade och fade: "fåg Abboten, at vi

ej vilje atlyda fordraget. Med fpjut och fvård

fkole vi forefkrifva honom et fordrag, fom han

(kali hällaiagtning.

Ännu mera tiltog folkets raferi, da fullmågtigen

berättade at (laden Gallen antagit fordraget.

Alla omringade honom nu, och fvuro at

dela ondt och godt med hvarannan och at våga

lif och blod for friheten: "^ig Abboten hvad

Ni fett," ropade de til honom, dä han redan

var ett ftycke ifrån dem.

Thuring rådde dem at trådaiförbundmed

de fju Schweizerftåderna, och de duckade fuilmågtige

dit. Schweiz uptog Appenzelliflt förbund,

Glans fand* två hundrade man til defs

hjelp.

■t


128

.-. K u e o l,r

hjelp.r Nli forfamlade fig tropparne ifr^p de (tåucr,

foin flodoi förbund med Abboten: Invånarue

ifladen och ftiitet Gallen ftotte til dem

iftaden Gallen.

Högt (leg röken frän Appenzeilarnes vårdkafar,

och för förfia gårjgeu fk-.ilade flormkloekan

ofver altibergen. Under Segerhymners fång

forfamlade de modige ynglingarne fig på de ftållen

der -.man flagit allairn, följde af forjande

iiickor,och nåd; dem af fina fader och modrar.

Åiven Murie fkyndade med iln fader til famlingspialfen.

Hår koin en fkare, der en annan

Jedfagad af gråtande modrar ipcj» makar. Nu voro

alia föriamlade. Än en gäng hördes llorm-

Klockan,ån en gäng upfleg rökenfrän hogderiie

\ och nu blandades fnyftningarna med de modiga

frögderopen. Hår omfamnade enivägGubbe

iln lon, ochfade: ° ?fpara hvarkenlif eller blod,

Lndets våifård beror af Jina armarj der råckte

en ung mor den bortgående fadern flt barn,

at han fKulle kyfla och vålfigna det, och fjeif

rofvade hoii från barnet hans kyflar. Snyftande

.begynte hår en maka hed ja fin man vara tapper

5 men midt iflit tal. : afbrot hon, villrådig

om hon ej håidre fkulle bedja honom fly tilbaka.

Hon omfamnade honom utan at iluta flt

tal, ochihennes mot himien lyftade pga, låfle

man en liilig fortrcilan på Forfynens (lyrelfe.

Blek låg der en flicka vid fin ålfkares brofl,

likfom hennes hjerta varit hans f^old mot fiendens

pilar. Nu dr.ogo ynglingarne ned i dalen }

och tårar, vålfignelier och ömma namn följde

dem. Stumme och forgfne, vande de ofvergifue

'


;

von Werdenberg; 129

pfi enfliga ftigar tilbaka til fina kojor. Maries

hjeita ville brifta vid åfynen af denna fkilsmåsfa,

och tårar tilrade utfore hennes kinder. Hon

(kulle tro/la en flicka af fit granflkap,och fjonk

fjelf trofUos iden trofllofa flickans armar.

På hogderne vid byn Speicher *), der vagen

går utfore åt S:t. Galien, forfamlades de tvåtufende

Appenzellarne. Stilla och bedjande tik

bragte de natten. Nu nalkades den'flora och for

fofterlandet afgorande timman. Ifölens upgång

drog fienden \ågen upfore igenom den tjocka

Jkogen. Folket ifrån Schwyz och Giaris hollo

fig imedlertid frilla ibland bulkarne inifkogen.

Riittli anförde åttatie Appenzellare på andra fidan

af vägen högreup åt. Få en gång anfölloWaldenferne

fiendens efterfta leder, då Riittli anföll

de främre. Fienden fkyndade upfore den djupa

vågen, for at komma på hogden. Nu gingo

de modige Appenzellarne med gäilt fkri 16ft på

den. Anfallet var fortvifladt: tapperhet och frihet

eldade det5 fienden tog flygfen: Appenzellarne

förföljde dem på högaraf lik. Blodet flrömmade

utfore den djupa vägen och förkunnade nederlaget

redan innan de flyende. Fyra fanor

och fexhundrade fkoldar erofrades, och blott trenne

Appenzellare ftupade. Alla follo nu på knå

och tackade himlen for landetsräddning. "Gud

har gifvit ofs fegern," ropade Thiiring med hog

roft: "nyttjom den då dertii Gud gaf den —

til fredens återfående." Fullmagtige infunno fig

från ftaden Gallen, ochförbundet förnyadesmed

i. Del. I den.

0 Slaget ftod år 1403.


130

Rudolf

den. — Abboten båfvade och flydde med relikerne

for andra gängen ril Wyl.

Rudolf var vid denna tid hos*Guttingeui

KloftretiDifentis. Hai omtalade för Giittingen

Marie, och fit beflur at lefva med henne

fkild ifrån verlden, "Ja, Giittingeri," fade han,

'"den tid ar förbi, då årelyflnaden plägade mig.

Åran år et bedrägligt fpoke; iMaries armar

fkall jag finna den lycka, Tom jag forgåfves

fokte j" Gliringen fvarade leende:"bäfte Rudolf!

nöjet år et likafå bedrägligt fpoke, fom åran,

den gode Munken fade aldrig til. dig: "hata åran

for at kunna ålfka nöjet," han fade: "lat'

åran fara., emedan den hindrar den rena dygden,

och ålfka dygden for at kunna lefva nogd."

Nu drifver dig et nytt begår, karleken til Marie,ifrän

årelyftnadens bana. Lat förft kårlekeniMaries

famn uphora at vara en pasfion,

och åran fkall åter fora dig fangen; tiifta det

blott, Rudolf: du upoffrar åran, emedan denna

upofTring (kånker dig Marie. Du horer likväl

ålinu medhemligafund hvarje Mor krigsbedrift och

onfkar at fjelf hafva utfört den. Du har blott

ombytt et begår emot et annat; men Marie år

ej -belöning for begår, hon år belöning for

dygd. Vinlågg dig om at vinna den, Rudolf!"

Under $etfa deras famtal ankom underråttélfen

om Appenzells upror til Difentis, och Rudolf

l.gade. At flålla figifpetfen for folket,

och komma Fredriks thron at fvigta, voro de

drömmar fomienfligheten fyfslofatte honom.

Guttingen frågade ofta fmaleende du han markte


von Werdenber g. 131

te" Rudolfs drömmar: "ar äran et bedrägligt

fpöke?"

Slag på flag! På underråtteifen om den

ärofulla fegenl vid Speicher följde ftrax ryk*

tet om Appenzeliarnes lyckliga tag iStifts-Lån*

derna ochiThurgau. Nu kunde Rudolfeji'n*

gre tornia fig at blifva qvar hos Giittingen. Han

gick til Nidau for at beföka fin mor, och for

at derifrån vanda tilbaka til frihetens oCh krigsbedrifternas

land. Unga Gref Henrik von Werdenberg

var åfven vid famma tilfålle hos Nidau.

Hertig Fredrik hade budit honom at vid

folkets upror hafva vakfamt öga pä den flolte

Rudolf.

Henrik talade föragtligt om Appenzellarne.

Rudolf fmalog och teg. Henrik fkymfade med

hcinlig fpotfkhet folkets foretag, och Rudolf utbrötomfider,

men med köld: "Ni föragtar fol*

ket; men den tid fkall komma då Furftar fko»

la darra för ået"

"För folket?" frågade Henrik med et för»

agtligt leende»

"För folket och för den fom leder det. J

aren befynnerliga månnifkon En Furfre ihela

fin prunkande ftat, made anföra en har om J

fkolen darra; ftyrer da Hermelinskappuii håren

eller Furftens hjerna? Made då folkets anförare

nödvändigt bara en Furillig mantel, Om J fkolen

fe honom? — « J kortfynte! fen j da icke

åen vishet, fom flyrer Appenzell? Tron J då

at en blind flump ledeF detta folks fteg, fom

ingen ting kånner utom fina hjordar? i— J haf-

ven fplittrat mina lanfar, fönderbrutit mit fvård,

I2

piun-


Rudolf

132

plundrat mina borgar. J tron at Jberofvat mig

mina vapen, och J fkullen darra om J kanden

dem. År da en jordbåfning mindre fruktansvärd,derfore

at jicke kårmen de dolda krafter

lom verka den?"

Samtalet afbrots. Gref Henrik eftertänkte

Rudolfs ord:han £,nn nuiAppenzellarnes foretag

en fä mogen ofverlaggning, ihvad de föreflagit

Abboten en fa djupt forfigtig omtanke

for framtiden,at det ej kunde vara et verk af

en upretad och fegrande folkhop. "Vi mafle

dock iara kanna den vife fom fa hemligen blifver

ofs fruktansvärd!" fade han, och updrog at

en liflig munk at efterfpana Rudolfs viigar.

Rudolf begaf fig om natten pa vågen til

Timringidalen. Munken gick at bergstragten:

hår erfor han fnart at Gref Rudolf von Werdenberg

underftundom befokte den gamle Thuring.

Han underrättade fig om Timring, och

hörde om honom ftridiga beråttelfer. Några

herdar fade at han vore en inföddAppenzellare;

andre, at han vore en främling, hvars fädernesland

ingen kände. Munken fmog fjelf omkring

idalen: och fnart fick han tilfålie at fe Rudolf,

Marie och Timring, och den inbördes fortrolighet

fom rådde imelian desfa trenne menniikor.

Han lämnade nu Grefven den underråttelfe, at

Rudolf uppehåller figi en forkjufande dal, ej

långt ifrån Urnafch, hos en gammal man, fom

folketibergsbygden kallar den gode Timring.

Åfven omtaite han Thurings fkona intagande

dotter.

Den


von Werdenbers,' 133

Den unge, vålluftige Henrik begaf fig nu,

klådd fom pelegrim, til Bergstragten, och, då

han fick veta at Rudolf icke var hos den gainie,

til dalen, der Thiiring och Marie vanligen emot-

togo honom. Stum, med hela fin vålluOiga

fjål ifina brinnande ögon, {lod Grefven fram-

for den intagande iiickan: få mycken fkonhet

hade han aldrig väntat och aldrig fett. Imedlertid

glömde han icke at han egenteligen ditkommit

for at utforfka Thiiring. Han antog

til den andan frihetens fpråk,och iaftade de ftores

öfvermod; — menThiiring fvarade foga til

hans tal, gick omfider bort for at afbryta det,

och lämnade Henrik enfam med Marie.

Nu fade han henne det finafte och ömmade

fmicker; men detta, åfven fom hans frågor efter

hennes fars omftåndigheter, blef obtfvaradt.

Ehuru liten uplysning han an fick, forfvami

dock dagen for honom fom en timme. Och

kunde den val annat? Han fatt ju midt emot

Marie, han kunde fe henne, hora henne och

med tränande blickar njuta den renafre ofkulds

fkönheter. Ogerna lämnade han dalen;men

han maile det, emedan han fruktade at Rudolf

Ikulle komma tiibaka. Han uppehöll fig ånnu

några dagar i tragten deromkring, gaf agt på

de hemligafte vågar och doldafte Italien. Åndteligen

lämnade han bergsbygden, och begaf fig

til Wyl, förföljdaf den fköna, ofkyldiga Maries

bild, fom var en pläga for hans orena hjerta.

"Jag känner er fiendeibergstragten, Herr

Abbot!" fade Henrik: "Det ar Rudolf vonWerdenberg,

och en vifs, obegriplig man — fom hel3

ter


134

4

N

R u d o t v.

ter Thiiring. Bagge upreta folket emotEr och

leda deras fleg. Jag råder er at röja dem ur

;vågen." Utan at befinna fin hårdhet emot folket,

anfåg Abbofen Thiiring fom orfaken til

uproret,och beflot at hamnas. Werdenberg lofvade

hjelpa honom.

Man inhåndigade den ena underråttelfenefter

den andra, ''Thiiring,'' berättade med en,

mun de återkomne utfkickade, ''biviftar alla

landtfolkets fammankomfter och leder dem. Ru-

dolf, Hertigens fiende, följer honom dit."

— -

Folkets oforfigtiga utlåtelfer anfag man for Timrings

lårdomar. "'Det fyftar," lade man,

allenafl på Abboten, det fyftar på alla Furftar.

Man vil affkafTa alla lagar, alla ofverheter/*

Fredrik fprfkracktes da Abboten och Gref Henrik

underrättade honom härom och ruftade fig

med ifver mot Appenzell. Så fnart Thiiring

från Difentis fick veta detta, gick han ännu flitigare

omkring ibergsbygden och förmanade

folket at Huta fred med Abboten. Rudolf underlloddc

honom häruti: dock mot fin vilja5

ty folkets krigifka lynne fågnade honom.

Knapt hade Rudolf och Thiiring lämnat dalen,

forrån Henriks och Abbotens utfkickade på

fitfkiliiga håll fmögo fig omkring denfamma,för*

klådde til herdar, och beiatte alla ingångar.

Om dagen gömde de figibergsklyftorna ochi

bufkarha, och om natten doljde mörkret dem.

Knapt var natten inne forrån Gref Henrik och

trenne af hans pålitligafie tjenare fmogo fig in

idalen och fnart ockfå til Thiirings koja. Gref»

ven gick med lyckta inirummet der Marie nu

1%


von WerdenbkrG. 135

I lågiden forfta och fotade famnen. Da hon

ej vaknade, opnade han lycktan och betragtade

henne. Han ftadnadelikfom forAenad och glöm»

de at han fkulle våcka och bortförahenne. Sagta

lutade hanfig,med ljufet iden darrande han»

den, fram *

éfver henne, och betragtade henne

med brinnande blickar. Sagta lade han dcrpå

fina heta lappar pä hennes böljande barm; och

bon vaknade.

'■Min far? År det .du?" ropade Marie. —

"Jag år ej din far, forkjufande flicka!" — Marie

ropade. — - "Frukta ej," begynte Grefven äteri "din far har fkickat mig til dig."

"O, Gud! år han fjuk? eller Rudolf? Ga\

Ga! Jag vil fta up. Såg, for Guds £kull Og,

äro de frifka?'*

Werdenberg var förlagen. Marie flötderaf

at hennes far kanfke til och med kunde vara

dod. Grefven forfåkrade henne at både han och

Rudolf voro frifka. Han bad henne klåda fig,

och hon bod honom imedlertid dröjairummet

utanfore. Han gick, och inom nägra fekundec

flod hon hos honom. "Tala! Tala!Hvad vilmin

far mig?"

"Din far flackar mig tillika med några

herdar at hämta dig, emedan Abboten fogat an-

stalter at d^nna natt bortföra dig."

"Mig?" frågade Marie ångfligt, "Mig?O,

for Guds (kull fkyndom då! Men, hvarfore

kommer han icke fjelf? Hvarfore icke Rudolf?"

Hon kaflade i detfamma en genomträngande

blick på Grefven. "Ni ljuger! Om jag vore i

fara, vore Rudolf vift hår, och icke Ni."

I4

"Abbo-


136

Rudolf

"Abbotens folk har öfverfallit dem!"

"Öfverfallit dem? O Gud! Men Rudolf

{kulle likväl vara hår. Ni ljuger! Gå;jagfkali

kalla folk hit." Hon ville iiflad: Grefven flöt

hennei fina armar fa mycket mot(land hon ån

gjorde. Han tryckte fina lappar pähennes mund

Och barm. Nu märkte hon bedrågeriet och gaf

til et galit fkri. Grefven ropade fina foijeflagare:

de kommo. Man bandt for hennes mund

på det hennes rop ej fkulle kunna höras, och

Juiflade en vid Munkkappa kring hennes axlar.

På detta fatt bar man henne ur kojan och dalen

—de kånda gångftigarne åt Sargans, dit

man ankomidagbräckningen. Hår fördeGrefven

Marie pä et val tilfpårradt rum, blef allena med

henne, tog klädet från hennes mund, och fade:

"förlåt mig, intagande flicka, detta våld. Den

renafle, den varma/Te kårlek lofvar dig hr et gladt

och nojiamt lif. Jagår GrefHenrik von Werdenberg."

— Marie betragtade honom med en blick

full af det meit kroflande foragt. "SkonaMarie

JK fade han och fattade hennes hand, "kan

du forlåta min karlek?" "Usfle bedragare!'' ropade

Marie och ryckte handen ifrån honom, "gå,

låmna mig allena." "Du vil det och jag

lkall få Marie; du år Drottning hår. Jag

lofvar dig hår et lif, fom (kall likna himleni

glädje. Jag vil upfylla alla dina onfkningar —

om du blott vil upfylla en af mina — den at

Slfka mig."

"Alfka en få foragtlig bedragare?" ropade

Marie med affky :"ål£ka? Gud förlåtemigdet, jag

ha-


VON WERD ENBERG. 137

hatar dig!" Hon kaftade fina brinnande blickar

genom gallret mot himlen.

"Huru forkjufande år du ej, til och medi

din vrede!'' fade Henrik,och omfamnade henne.

Marie flet fig med vald los, och fiig med

forundran på honom, likfom tvifiade hon om

han vore en månnifka eller en hamn. "Ar da

en månnifka," fade hon omfider, "få år du et

affkyvårdt vidunder. Såg, hvad har jag gjort

dig? hvarmed har min far förolämpat dig, al

du vallar honom denna forg? Gud, år det möjligt

at detta kan vara en månnifka?" Hon knapte

fina händer tilfammans, firåckte dem mot

himlen, ryfte af affky och kaftade föragtliga,

medomkande blickar på honom.

Henrik hade beredt fig pä raferi och vrede,

men icke på denna kalla, med affky blandade

medömkan. Han lämnade rummet med dyflert

utfeende. Lika få litet fom han begrep Maries upförande,

likafå litet kunde hon begripa hans. Hon

vifste ej en gång hvad hans affigt var med henxie.

Men redan forfta dagen giffade hon den

af hans ord, och af hans ofriga upforande. Hon

bad honom, at han blotti dag ville iåmna henne.

Han gick. Morgonen derpa kom en af

hans folk in til henne med några forfrifkningar:

häftigt ryckte hon doiken ur hans balte; och han

låt henne behålla den, emedan hon bad derom;

ty hvem kunde neka Marie y den bedjande Marie

något?

Henrik fteg in til henne. "Herr Grefve,"

begynte Marie kalk: "Ni har med våld berofyat

mig mia frihet. Ni vil förföramig och go-

I5

ra


138

Rudolf

ra mig föragtlig. Nödvärn emot et vilddjur af

tillåtet infor Gud ochmfinnifkor. Sä fnart er hand

rörer mig ar ni forlorad." Hon drog dolken.

Grefven fmnlog. — ■"Ni ler,Grefve!le icke!Det

ar mir fafta beflut at mörda den tiger, fom jag

ej k«n undgå på annat fatt.''

du?' J

"Det ville du, änglalika flicka? Det kunde

fade Grefven och fprang fram til henne»

Idet famma drog hon dolken, flotte denihans

fkuldra nåra vånflra bröftet och lyftade armen

"for at gifva honom ånnu et ftyng. Grefven vek

et fteg tilbaka. "År du rafande, flick;.?" fade

]jan och gaf til et hänfkratt. "An, det gifvas

val andra medel at gjöra dig fpak, min vilda

dufva."

da bekfå intet annat medel at undg?»


I

VON WeRDENBERG. 139

ropade han och klipporna fvarade,Måne icke.

"Hvar är Marie?" ropade han och ilade

fadern til mötes. "Jag finner henne ingenftädes."

De fökte förgäfVes! Rudolf var

orolig,menThiiring icke: "honär fäkert hos

någon af våra grannar," fade Thiiring, och

Rudolf fkyndade til närmfta koja. Giittingens

jfon fatt på tröfkeln och gret. "Hvar är Ma»

rie, Vilhelm?" — "Borta!' 1 fvarade barnet.

*— "Borta! hon kommer aldrig mera igen,

min goda mor." Rudolf fäftade en ftirrande

blick på goffen. Af herdinnan fick han ockfå

ingen underrättelfe:hon lade blott, at barnet

morgonen efter, ledan Marie förfvunnit,

kommit til henne och frågat efter Marie.

Rudolf gick til de andra kojorna; men

ingen vifste något om Marie. Nedreidalen

hade en herde om natten (ett männifkor,fom

buro en männilkaimunkkappa ned åt bergsftigen.

Då Rudolf kom tilbaka til dalen ropade

han på afftånd til fadern, fom kom honom til

mötes: "Marie är röfvad, min far!" "Omöjligt

!" fade den gamle "hvem känner mig'i

Hvem kan ftälla förfåt för mig?" _ "Gud!"

ropade Rudolf, och torkade ångeftens fvett af

fin panna, "hvar är hon, hvar är Marie?'"

Ku Ikyndade han klipporna utföre.

Beftört blef Thiiring ftående ofvanföre,

och fåg med ftirrande ögon efter Rudolf. Nu

gick han efter honom, men han hade redan

förfvunnit imellan bufkarna och bergen. Han

vankade omkring i bergstragten, fökte M&yiei

alla kojor och fann henne ej. Efter några


140

K u d o t v

gra dagar kom Rudolf tilbaka. Hans tröftlöfa

blick frågade ej om Marie funnits. Af

Thiirings tårtulla öga fåg han det — och fjönk

af matthet til jorden. Alla deffa dagar hade

han (prungit omkring utan at hvila; alla anledningar,

äfven de minft farmolika, hade han

följt 3 alla bergsklyftor hade han genomkrupit:

förgäfves! hon fanns ej. Bägge voro otröftlige

öfver hennes förluft.

Följande dagen kom Pater Antondit,och

Rudolf kaftade figihans famn med dettautrop:

"Hon är borta!" Anton fmålog. Thuring

kom långfamt gående emot dem. "Dia

Marie är återfunnen, Thiiring," fade han;

"hon är på Sargans,iGref Werdenbergs våld»

Blif du här, Rudolf; Marie fkall räddas dig

förutan. Blif, fager jag; Henrik von Werdenberg

har om natten bortfört Marie härifrån;

och, Thiiring, äfven för dig ligga röfvare

i förfåt,för at öfverlämna dig åt Öilerlike

5 emedan man anfer dig föruprorsiliftaren

ibergstragten. Man vil utforika dina vägar

och din härkomft! din lyckliga obemärkthet 9

öfver hvilken du var få ftolt, är förlorad;dit

lugn 5 fom fyntes dig få oförgängligt, är

fiördt."

"Menhuru? På hvad fatt?" frågadeThuring.

Munken vände fig til Rudolf. "Du talade

med Maries röfvareiN'dau och hotade

honom. Äfven i Infpruck förnyadedu dina

hotelfer. Fredrik darrade, Werdenberg

blef nyfiken 3 och bägge följde dig på fpåren.

>


I

(

von Werdenberg.

ren. Werdenberg var här, förklädd fom Pelegrim.

Han låg Marie och beflöt at bortröfva

henne fom et offer för Un valluft och.

en gislan för Thiiring. Oförfigtige, fåfänglige

yngling; ler du nu, hvad värde den obemärkta

lefnad äger, fom du hatar,och hvad

det hot uträttar fom du la gerna brukar ? Hade

den ftörfte niding kunnat åltadkoinma {torre

olycka, än du — fom likväl alfkar ois?

Marie är — kanfke nu på branten af det högfia

elände,hennes far kroflad under tyngden

af fin forg, och Du...... v Rudolf, alt

detta Ikedde derföre at du ej kunde tiga."

Rudolf flög fina ögontil jorden, vände fig

derpå långfamt ifrån dem och gick ned åt den

mörka gran-alléen. En fruktansvärd ilorm rafade

i hans fjäl: törft efter hämnd, känfla af

hans felfteg. Han var färdig at näftan duka

under för deffa bagge ftridiga känflor. Et vildfc

raferi lyfte genom ångrens tårar. Nu gick

han tilbaka til Thiiring. "Fader!" lade han,

"jag är född at vara olycklig, förlåt mig!

Säg blott detta enda ord och dit öga fkall aldrig

mera fe mig; men förf! vil jag hämnas

denna eviga olycka, hvartil jag fördömmermig.

Du fkall få fpörja min död, eller återfå Marie.

Farväl! farväl! Hämnd öfver mifsdådaren!"

"Återigen hämnd," fade Anton ienlindrigt

förebrående ton, och höll honom tilbaka.

"Så lär då, min fon, at hämnden öker

och ej minikar olyckan. Hittils har du befländigt

hämnat dig: och äro dina fiender

nu färre? Dina hämndviggar hafva ännu altid

traf-

141


142

Rudolf

träffat dit eget bröft. Skall då erfarenheten

aldrig göra dig klok? Bäfte Rudolf, kunna.

Örömmar af blod,, utgjutne för Maries fkuld,

göra denna dal få obemärkt, få lycklig fonx

den förut varit ? Låtom ofs befria Marie, och

ledan ännu mera dölja ofs för verldens ögon."

"KanMarie räddas? O, min Pater,hjelp!

blott denna gång — och jag fkall blirva tyft

fom grafven. Jag fkall undangömmamigiden

aldraotilgängligafte bergsklyfta och Ni fkall

aldrig mera höra Rudolf nämnas."

"Glömmer du, Rudolf," fade Thiiring,

"at min dotter älikar dig? At jas allkar dig?

At jag'' -.- . Han tryckte honom til iit

bröit. "Jag förlåter dig, min fon! Blif vis,

Ipk at draga nytta af olyckan;dröj här idalen

tils du får underrättelfe frän mig, Marie

och Anton. Dia obetänkfamma hetta kunde

åter mifsleda dig. — Rudolf bad: men Thiinng

och Munken voro obevekliga. "Det fkall

vara dit ftraft," fade Thiiring,"at du ej får

befria Marie tillika med ofs: du dröjer imedlertid

qvar här och häller vagt om dalen.'*

Kudolf lofvade det omiider, djupt förödmjukad,

och de bägge Gamle lämnade honom.

Aldrig hade Rudolf varit fullkomligare

öfvertygad om,den gode Munkens lärdomar,

än nu. Han anftälde betragtelfer öfver fig

fjelf, öfver ärelyftnaden,öfver hämndgirigheten,

och han beflöt at aldrig mera lyfsna

til någon af defla böjelfer 5 och kände fig verke-

!

\


VON WeRDE N B£R G. 143

kpligen lugnare > äfven då han tänkte på Malies

röfvare.

Med den pinfammafté otolighet hade

han redan flera veckor förgäfves väntat på

Maries och Thiirings återkomft. Nu kunde,

han ej vänta längre. Han gick ned til Sarv

gans och hörde under hela .vägen ej tt ord

om Thliring. Derifrån gick han til Difentis

i tanke at af Pater Anton la veta hvar Marie

vore. Men han var ej iKlottret. Orolig

Catte Rudolf fig hos Giittingen,(omidetiamma

utlät fig, "Din Marie är en garifka ädel;

flicka."

"Har du fett henne? Hvar är hon? Få

Jivad fatt har hon blifvit räddad? Hvar är

Thurjng?" Guttingen berättade honom nu, at

den gode Patejn af en händelie kommit til

Sargans famma dag,, fom Marie. Grefven

llumrade på en foffa. "Väck honom icke,

Herr Pater," fade en betjent: ''Vi hafve i

natt gjort en lycklig fångft." "Här är likväl

fred rundt omkring er, och J gören fångar?"

frågade Munken leende. __ "Sådan fångft låter

ock göra (igi fredstider: en fkön flicka

ifrån Appenzellsbergen." Munken förikräcktes.

Han frågade flottsfogden, en ädel Gubbe,närmare

efter omftändigheterna,och fick

af honom alla de uplysningar, han kunde

gifva. Nu gick hanåt den fidan af borgen åt

hvilken Maries fönfter vette: der fatte han

lig med den gamle och fjöng til harpan en

fång, fom han en gång gjort til Marie. Marie

fkyndade til fönftret. Munken igenkände

hen*


44 Rudolf

144

henne, vinkade oförmärkt åt henne och gick

derpå til bergstragten för at ftälla hennes far

tilfreds och fahänita honom. ''

"Anton, Giittingen och någre unge Adelsmän,

fom voro Munkens vänner beflöto

at rädda Marie. Giittingen kaftade om aftonen

en bandrulle 3 vid hvilken en liten breflapp

var fäftad, in genom gallret. Marie

fläppte oförmärkt ena ändan af bandet utföre

muren och nu faftgjorde man en fil vid denfamma.

Med tilhjelp af denna lyckades det

henne om natten at taga bort några galler:

nu nedfläppte hon åter (it band: man fäftade

dervid en ftege af tåg - y hon drog den til fig,

faftgjorde den, fteg hed och fjönk fund och

glad i fina befriares armar. Ingen märkte det

mindfta. Grefven var fjuk af fit får, och folket

på flottet blef af den ädle flotts-fogden

fatt iarbete på andra iidan af borgen. De

gingo ftrax til en kloftergårdiDifentis, der

de förblefvotils morgonen derpå, då Munken

följde deni ät bergstragten omkring klottret,

der Rhenftrömmen har lin uprinnelfe 3 jag

bief qvar iDifentis."

"Och da frågade ej hvar de blefvo at 5

hvart de gingo?"

"Jag hörde dem fins imellan tala om huru

nödvändigt det nu vore at mera än någonfin

förborga Marie. Morgonen efter Maries

befrieife ," iteg Grefven til haft, ehuru fjuk

och fårad han än var, och fatte efter henne

med alt fit folk ända til Appenzellsbergen.

Han var iraferi då han kom tilbaka utan at

hat-


i

von Werdenberg. 145

hafva fått mindfia underrättelfe om Marie,

och affkickade redan famma dag tjuge man

för at efterfpana hennes viftande.' 1

Rudolf förfogade fig nu åt bergstragten

omkring Difentis. Han genomfökte hvarje

dal, befteg hvarje högd3 men fann ej Marie.

Han genomvandrade de djupa bergsklyftor, ur

hvilka Rhenftrömmen uprinner: han befteg

Gotthard " men _ fann ej Marie. Omfider

vände han, utmattad, full af oro och förtviflan,

tilbaka til dalen och beflöt at här afbida

hennes ankomft. Han fatt hela dagarna

öfverft på berget, med ögonenouphörligen fäftade

pä vägen,fom ledde til denfamma. Säg

han på afftänd tvänne pcrfoner komma, ropade

han; "Gud fke lof! der ärode!" och fkyndade

utföreberget nedidalen. Alen då han

kom ned var det hvarken Thiiring eller Marie.

En gång föll det honom in at fe Juttas

fon, och han gick nu til den herdinnan,

ihvars vård han lämnat honom. Huru beitört

blef han ej, då hon berättade honom at

Thiiring och Marie redan förnågra dagar fedan

afhämlat goffetij det var juft famma dag

fom han ännu uppehöll figitragten omkring

Dilentis. Herdinnan tryckte medlidfamt hans

hand, och iade: "lika få beftört, fom Ni nu

blef, lika få beftört blef ock Marie, då jag

fade henne, at Ni redan för flera dagar fedan

anförtrott mig goflen. Hon blef hvit fom en

lilja, flög fina händer tillammans och £ade

med tårar, at Ni lofvat hennes far at vänta

ut honomidalen. Så fkall jag då icke en

iDel. K i gång


146

Rudolf

gång få taga affked med honom! ropade hon

nu och fugtade barnet,fom hon tagit på ar«

men,med fina tårar. Hela dagen blef hon

Tittande der uppe på berget och fåg ned åt

vägen."

Rudolf afhörde detta utan at fvara et

ord. Han kände inom fig en plågande oro:

"Hon ville bjuda mig farväl!" iade han vid

fig fjelf. "Ach, jag ler det, jag har förlorat,

evigt förlorat henne! Och har jag ej förtjent

det? Har jag ej förrådt hennes hemvitt?Har

jag ej fördrifvit henne ur den dal, der hon

förut lefde få lycklig? O, Marie, hvem vet

i hvilken öken du nu bor? Hvem vet hvilka

klippor fom nu fåra dina fötter? Och är det

möjligt," tänkte han vidare, "kan honöfvergifva

mig? Hon älfkarmigju? Nej, jag fkall

återie henne, helt vifst fkall jag återfe henne."

Den tanken, at Munken vifste hvar hon

uppehöll lig, muntrade honom. Han ble£

qvar idalen, väntade det ögonblick då Marie

fkulle komma tilbaka, och bygde löffalar

och fvalkacde grottor ofvera.lt'idalen. Nu

önikade han til och med, at Marie ej förr

fkulle komma,än alt arbetet var färdigt: få

fagnade han fig vid föreftällningenaf den glada

öfverraikning fom detta dalens förfkönande

fkulle föroriaka henne.

Under detta arbete befökte Munken honom

x>ch gaf honom et bref från Marie, fom

han tog med en darrande hand, och läfte:

"Gläds,


von Werdenberg. 147

"Gläds, jag är befriad från Gref Henriks

förföljelfer. fian hade uptäckt vår bo*

ningidalen. Nu har min far för mig funnit

en ännu hemligare och mera förborgad. Ingen

känner den utom den gode Patern,och

ingen fkall känna den utom honom 3 ty jag hade

kunnat blifva ganlka olycklig. Huru mycken

erkända är jag ej fkyldig honom tor det

han varit min befriare! — Jag har lärt känna

Guttingen hvilken ädel vän Ni har ihonom!

Det gör mig ganlka ondt at vi are

åtfkilde, men vi mätte vara det, häfte Rudolf:

Ni fkall en gång fjeif finna det 5 lämna

ej min dal: få länge Ni är der, har jag ännu

icke aldeles förloratEr. När (kall jag vänja

mig vid defla höga 9 förfkräckliga klippor, fom

aldeles fkilja' mig ifrån verlden och Er! — ■

Men det var få vårt öde. Min far hällar Er.

Huru gerna ville han ej fe Er här! Men han

vågar ej. Farväl, Rudolf! var förfigtigibland

herdarne. Jag allkar Er. Himlen förene ofs

fnart! Er

Goda

Marie."

Rudolf läfte brefvet flera gångor. Omfider

frågade han kallt. ''Får jag ej veta hvar

Marie är?" ''Nej, Rudolf, nej! hennes hem

är den förföljdaofkuldens friftad, den är ej

min, ej Timrings.. Om få vore, (kulle du

oagtadt din oförfigtighet, ändå få veta det.

Ach,min fon, hvad (kulle Thiiring, Marie

ech jag icke våga för at lefva med dig!''

K 2

"Men,


148

R U DO L B

"Men,än om jag fjelf kunde leta up

henne?" "Kunde du det, Rudolf, fä vore

hennes hem ingen läker friftad .för olyckan,

iå vilste du det redan. Vi längte alla efter

dig;men vi kunna ej lita på din tyftlåtenhet."

Anton måfte nu berätta huru Henrik behand-*

lat Marie. "Nå, Rudolf," fade han, "hvad

fattas dig, du fer få dy (ter ut?"

"Ert mifstroende ki^nks*r mig, min gode

Pater,men det nedilSr mig ej. Väl har

jag iörrådt Timrings viftande - y men voro de

ej nu fäkra här? Jag fkulle ej lämna dem, mit

fvärd fkulle belkydda dem,min arm förfvara

dem. Gref Henrik fjelf har kanike afftått från

lin förefats med Marie.''

"Om du tror at Marie nu vore fäker har 5

få känner du ej de ftoras valluft och lift, Gå

fram åt denna gäng. Bakom klippan der ligga

tvänne af Grefvens folk i förlåt för henne."

"Af Grefvens folk? ___ Min Pater, och

har fkulle icke hämnd öfver honom trygga

Marie? Skall då ofkulden altid dölja lig?''

''Ja, om obemärkthet är fäkerhet. —

Hämnd fkulle göra Grefven förligtigare och

veikfammare."

"Älven då, när mit fvärd aldeles befriade

henne ifrån lin förföljare? Skall då dyzden

aldrig fegra? Skall man aldrig krofTa den

magt, fom tvingar den at dölja lig?"

"Mörda Grefven, och hans bröder å-

taga fig hans blodiga hämnd. De fkola icke

allenaft förföljaMördaren 5

cjig, de fkola afven


\

Von Wer de n b er g. 149

ven förföljaMarie, anledningen til mordet.

Mord tryggar ej ofkulden ibland männilkorna^

men fannin^en och et öpetframfarande. Hämnden

mångdubblar det onda ibland dem."

Rudolf räckte Munken handen och fade:

"Jag finnes här idalen, om du, Thiiring eller

Marie,icke aldeles vilja glömma mig."

Han gick, innan Munken hann IVara, bakom

klippan, fann röfvarne, drog iit fvärdidet

han fade: "den mindfta ofanning kodar Er

lifvet. Sanningen frälfar Er. Ifrån hvem

aren J?" De bekände, och Rudolf: vifade

dem med en fruktansvärd köldi flällning

och mine vägen nediöre bergen. "Sägen

röfvaren, at Marie ej är här." Långfamt

vände nu Rudolf tilbaka til (it forgsna hemvift.

— Småningom, och ju längre han lefde

utan Marie, uptändes ihans hjerta et rysligt

hat til Werdenberg och Hertig Fredrik. ''Marie

och Thiiring frukta för deras tyranni,"

ropade han en dag med lugnad harm, "och

jag fkall. krofla deffa tyranner. Werdenberg,

Werdenberg, du har vifat mig den väg,jag

fkall gå. Vid Gud! jag (kall kroffa den magt

fom gör dig orättvis."

Han gick til Appenzell då folket der var

förfamladt, fleg fram ibland dem och fade med

en röft, fom trängde til allas hjertan: "J veten,

agtningsvärde, redlige män, hvem jag

är: En Werdenberg, af Helvetiensäldfta fiägt,

af hufet Montfort, . en högft förolämpad

man, mera förolämpad, mera kränkt, än J

alle — och få5 at aldrig någon mäimifka va-

K 3

rit


150

Rudolf

rit (å förolämpad. Öfterrikes omätteliga inkräktningslyftnad

beröfvade mig alla mina

gods. Här midt emot olsiRhendalen,der,

tilhöger om Rhenftrömmen,i Werdenberg,

och der på andra fidan om denfamma,i de

frugtbarafte tragter, hafva mina förfäder berikat.

Och jag har ej få mycket öfrigt, (om

kan ftilla min hunger! Fl.gtig vankar jag

omkringfrån koja til koja,från berg til berg,

och lefver af ailmofor. Jag teg ty jag

ägde det ädlafte af alt hvad man kan äga

friheten. Jag var nog förmig ijelf här ibland

edra klippor, jag var en fri man. Er ofkuld

erfatte mig pragtenimina fålar 5 er redlighet,

mina feflei;edra lekar, mina torneringar.

Jag lärde här af Er at vara nog för

mig fjelf, och at värdera friheten framför alt

annat, J veten,ädle män,at jag lefde här ibland

er hos Thiiringiro och ftillhet, närd

af mina händers arbete. Thurings dotter,

Marie, gjorde genom (in kärlek mina dagar

til en. himmel, mit armod til rikedom. Hon

var min; men är vät olkuld och et obemärkt

lif et värn emot en mägtig våldsverkare?

Gref Henrik von Werdenberg af den hvita fanan,

uptänd af nedriga begär til den ofkyldiga

flickan, öfverfaller om natten edra fredliga

dalar,Maries koja, och fläpar den olyckliga

til Sargans, för at tilfredsftälla fina nedriga

begär. Fadern räddar fin dotter och måfte

nu lämna fin egendom ibergstragten, emedan

han ej var fäker här ibland er. På

detta lätt hafva deffe omänfkiige fiender, — ■

alla

{


von Wkr.denberg.

151

alla nationers och afven edra fiender,beröfvat

mig alt — alt! Frågen öfveraltiHelvetisn,

och J {kolen finna at et almänt elände

ibland alla defs folkflag ropar hämnd Öfver

de flores öfvermodoch orättvifa. De hata

och förfölja hvart och et folks frihet.

Derföre ruftar (ig ock Hertigen af Tyrol emot

Er. Olycklige och förolämpade måfte

hålla tilhopa. Vi are. det; från denna fiund

fen J uti mig endaft en landtman, fäfom hvar

och en af er — en Appenzellare. Der ligga

teknen af mit förriga flånd:" han kaftade

hjelmen af fig,och fönderrefden Riddardrägt,

han bar. "Hvad jagnu har öfrigt,tilhör Er!"

fortfor han, "min arm, mit fvärd och

mit blod! Från edra berg fträcke friheten lina

vingar öfver alla förtryckta folkflag på jorden!Kroffen

de ftore; ty endaft då ikada de

icke. Jag har et redligt hjerta, modibroftetj

en ftark arm och kännedom ai fienderna,

■— fom förfl: då fkola unna ofs friheten, när

de äro utrotade af jorden. Liten på mig: ännu

aldrig har min trofafthet .fvikit. Låtom

ofs lefva fom oförfonliga fiender til alla tyranner,

eller dö fom frie."

"Amen! Amen!" ropade de Gamle. "Til

vapen! för at bortrödja Tyrannerne!" ropade

Ynglingarne: "Rudolf vare vår anförare! På

flället valde hela bergstragten honom til fin

anföraremot Öfterrike, Klädd fom herde, öfvade

han fig nuideras lekar och vapen, och

en innerlig, vördnadsfull kärlek belönte ho-

nom. Aldrig hade han rönt få tydliga bevis

K 4

af


152

R U D"O- L F

af vördnad fom nu, då han blott fordrade

Kärlek, då han lcfde lika med dem. 'O,

Gud!" lade han ofta, ''defie äro de männiikor,

om hvilka det heter: man måfte ej nalkas

dem för at ej förlora fin agtning!" Rudolf

kringvandrade hela bergstragten för at

lära känna den. Pä de trånga vägar, fom

gingo til denlamma, lät han upkafta fkaniar,

och på högderne upftaplade han en myckenhet

fl* nar och tradltammar, för at fedan väitra

dem ned på fienden.

Midt under deffa krigsruftningar, kände

han hämndlyftnaden iflt bröft blifva mildare.

Den rena, hjerteliga kärlek,hvarmed alla herdarne

älfkade honom3 derj tackfamhet emot

lionom, tom lyfte i deras ögon, genljöd

ideras ord, och yttrades genom deras handtryckningar

j hans genkärlek til detta goda

folk och känilan af at vara defTa männifkors

välgörare; alt detta gjorde hans hjerta blidare,

och ingjötihans fjäl en mildhet, (om

äfven firäckte fig til Fredrik och Werdenberg.

När han flod ibland ynglingarne och det föll

honom in at någon af dem kunde ftupa, blef

han bedröfvad} han lyftade finaögon mot himlen,

och önfkade at kunna fkänka fred åt hela

jorden: "Fredrik!" ropade han ofta, "huru

lyckligkunde du ej vara om du få ville arbeta

för at vinna dina underfåtares kärlek, fom du

arbetar för din egen ära!** Anton, fom befökte

honom, badade iglädjetårar vid hans bröft.

"Mit hjerta (ade mig det, Rudolf! du behöfde

blott en gång fmaka kärleken 3 blott en gång

kän-


von Wérdenberg. 153

käana denna dygdens gudomliga lön, för at

ingen ting önfkautom dygd, utom kärlek, utom

välgörande. O, Marie,hvilken angenäm

tidning jag har at berätta dig!"

Från dalen kom ändteligen bud til Appenzell,

at fiendens fanor drogo lig tilfammans

vid Arbon. Rysligt hördes nu ftormkiockanihela

bergstragten; ned iirån högderne

och fram imellan klipporna kommo nu

Appenzellarne och förfamlade fig omkring fina

fanor. — ''Stunden är inne, mina bröder!

Frihetens och fegrens ftund!" ropade Rudolf

til det förfamlade folket. Vakter utfattes på

högderne, och lignaler til anfall aftaltes} hären

lägrade fig kring Rudolf på marken och

Ilumrade tiis om morgonen.

Tidigt om morgonen bloffade lågan från

Stofs genom det fallande regnet. Rudolf lyftade

fanan högtivädet; män och ynglingar

förfamlade fig omkring honom,.och gubbarne

gingo imellan dem och välfignade dem.

"Min fonRudolf!" ropade idetfamma en röd:

Rudolf fåg fig om och {jönkiThiirings famn;

"Gud välfigne dig; fkaffa o(s genom fegrar:

fred och lugn!" "livar är Marie?" frågade

Rudolf otoligt. Marie trängde fig nu fram til

honom, räckte honom med en öm blick fin

hand och fadeien bäfvande ton: "Rudolf,

himlen befkydde dig!"

Nu fteg lågan för andra gången mot himlen

j "Marie!" ropade Rudolf ännu en gäng,

"Marie och frihet!" ropade hären, och ryckte

fram emot Stofs. Redan kommo Öfterrikar»

K 5

ne

i


154

Rudolf

ne upföre den djupa vägen,iom,går frän Alt'

ftetten. Nu öpnade de til genommarfch den

dervarande ikanfen och ftego med mödaupföre.

Idetfamma rullade ftora ftenar och trädftamjnar

ned öfver dem och albröto deras leder:

de kunde ej vända om, måfte fåledes ftiga

högre. Då de til hälften hunnit den öfverfta

hogden, gaf Rudolf tecken til anfall :" :

). Vil-

da fom den ilröm fom ftörtar fig ut före deras

klippor,ruiade Appenzellarne med fvärd

och fpjut ned i den djupa vägen. Striden

var olika " fienden fnåfte under ftriden gå upföre,

Appenzellarne nedföre. Den förre halkade

tiibaka vid hvart fteg, de fedhare fram.

Likväl gaf ej fienden vika. Men ihaft fåg

man vid lldan af högderna en flygande fana

och hörde et gällt fkri. Båda härames ögon

vändes ditåt. En ftor,fkön troppihvitarullningar

betäckte hegderne och drog (ig ned åt

för at af(kära Öfterrikarne återtåget^ "For Appenzell!"

ropade de. "Tågom flygten!" fkreko

Öfterrikarne, "Vi are förlorade." Iträngfelni

den fmala gången genom borgen föllo

de och blefvo liggande på hvarandra. Omlider

öpnade deras förtviflanfkanfen och nu ftörtade

de flygtande ned i Rhendalen. Slaget

var vunnet och Appenzellarne vände tiibaka

til Stofs. Idettamma kom troppen med de

hvita ruftningarne fram från andra fidan af

högden, och gingo Appenzellarne til mötes.

Rudolt gaf til et frögderop: han fåg Marie

med

*) Slaget vid Stofs (lod den 7 Junii 1405". Der

blefvo niehundrade Öiterrikare > och tjugu Appen»

zellare på platfen.


VON Wc R D E N BE R G. I 155

med en hvitäanaihandeni fpetfen för Ap*

penzells herdmnor, fom dragit hvita flöjoröfver

fina kläder och på detta fatt bedragit fienden.

Idetfamma afbrötos flickornas och yng*

lingarnes bägge leder. De rufade med öpna

armar emot hvarandra likfoni i et ilag.

Marie lät fanan fjunka ur fin hand och käfta*

de figiRudolfs armar. *'J, J gåfven ofs fegern!"

ropade ynglingarne utan afund til flic»

korna. "Nej," ropade Marie vid, Rudolfs

bröft: "Gud gaf ofs fegern genom fit regn."

Hon föll på knä med Rudolf} — äfvenfå de

andre, under ömma famntag, och ropade:

"Gud ftridde för Appenzell med fit regn.'*

Under fegerfånger.drog hären dit, der

Fäderne och barnen voro förfamlade. Glade

ilade Gubbarne dem til mötes. "Gud fke lof,

nu kan jag dö fom en fri man; och det är

dig, Rudolf von VVerdenberg, fom jag har

at tacka derföre!" ropade en gubbe idet han

gaf honom en krans af ekelöf __ och (kyndade

at fäfta en annaniMaries lockar. "Marie,''

{ade han, "Thiirings dotter, upmuntrade

de gråtande flickorna at aftorka fina tårar,

och atiförening med henne från högderne injaga

förfkräckelfe hos fienden."

Nu omringade alla Marie och Rudolf,

tryckte deras händer och tackade dem för fin

räddning. "Min far," hviikade Marie til Thiiring,

"nu vet jag, at äran är ljuf j ljuf fom

dygdens belöning. Ach,huru mycket fordre

vi ej af Rudolf da vi vilje at han fkall förlaka

äran!" "Han fkall förfaka den!" fvarade

Thiiring. Re-

«


156

R U D O L T?

Redan innan Appenzellarne* upbjölo för

at draga hem, kom et bud från ftaden Galleri

och ökte deras triumf. BorgarneiSanå.Gallen

hade ocklå famma morgon llagit Hertig

Fredrik och förföljt honom ända til Arbon.

Glad gick nu hvar och en til fin koja, och,

den lycklige Rudolf, lcdfagad af Thuring; och

Marie, til fin dal. — ■

Här fattade Rudolf lifligt

Maries hand och låg på henne med en

blick, ihvilicen den renafte kärlek blandade

fig med fegerns glädje, "O,Marie y Marie !'*

ropade han: "Himlen fke tack at jag återfunnit

dig! Här, än en gång inför dig, lofvar

jag at ej mera hyfa den mindda ärelyftnad eller

hämnd. Vifsten J huru jag nu tänker,

huru jag nu känner, få fkullen Jej mera lämna

mig. Min dåragtiga ärelyftnad har förjagat

Er från denna dal,från detta fridens och

lugnets hemvift: en välgörande ande ikall åter

inviga den dertil. Jag hatar icke mera

Fredrik och Werdenberg} men jag hatar de»

ras våldfamheter, fom Höra folkens lugn.

Nu är vifterligen mit fvärd heligt, mina krig

rättvifa. Ibland männifkor har jag lärt at vara

mä-nnifka;men vid Gud!mit fvärd fkall

befkydda deffa männilkor och deras fredliga

lugn emot mägtiga tyranner. Barn ikola förfvara

våra klippor.''

"Rudolf, jag ber dig," fade Marie ömt,

"{kank bergstragten fred 3 fpara männiiko*

felod!"

"Min ömma, goda, tnänniikoälfkande

Marie,hvarje droppe {kall blifva dyrbar för

Hiigj


«von Werdenberg.' 157

mig, dyrbarare än mit eget lif. Men de

ftores tygellöla magt vil jag tilintetgöra. Ifran

denna dal, ifrån din dal, Marie, fkall

åen gylldne friheten utgå och lyckfaliggöra

hela Helvetien. Här, Marie, fkola dina

tårar, dina (köna, ömmande tårar for mäniklighetens

väl, ej förgäfves hafva runnit,i

din röfvares fängelle ikall du ej förgäfves

hafva gråtit ångftens tårar. Vid Gud! Marie -

Helvetien har at tacka dina tårar för fin frihet."

"Bäfte Rudolf:" fade Thuring, "du vil

ftörta de ilore för deras våldCamheter, och

du fätter andraideras ftälle, fom ej torde

blifva mindre våldfamme. Min fon, är det

ej för ofs detfarnma om en Grefve eller en

Landtman förtrycker cch förföljer ofsj känner

jag väl förluften af min brinnande koja

mindre derföre, at rafande,orättvifa Bönderitändt

den ? Du vil dock förmodeligenicke itörtä

de ftore? Du vil väl endait afvärja deras våldfamheter,

deras orättvifa? Hvad är det då

lom gör männilkorna orättvifa? Månn något

annat än viltarelfer och fördomar, fom föranleda

til mifsbruk af magten. Vil du tilintetgöra

orättvifan, få utrota förfl vilfarelfer

och fördomar. Gif magten åt hvilken fom

häldft j gifver du hono- ej tillika dygd och

vishet, få fkall han alt:j. miisbruka den, han

måtte då vara Furfte eller en af folket. Jag

befvär dig, Rudolf, losfa ej folket ur lagames

band. Med våld låter ej den våldfamme

ftörta fig. Om våld kunde hjelpa 5 tror du

At


158

Rudolf

At Förfynen faknade åfkviggar til de niägtiges

kroiTande? Bäfte, ädle Rudolf! Vishet

och ianning äro den fanna magt, det fvärd,

fom Gud gaf männifkornä til våldets fördrifvande

från jorden. Lär,undervifa; utbred uplysning,

vishet och dygd- förjaga fördomarhe

och vidfkepelfen,la Ikola alla orättfärdigheter

fmåningom uphora af (ig fjelfva. Kunde

du än omftjelpa alla jordens throner,funnes

än ihela vida verlden ingen Furfte ibni kunde

fäga:"jag vil,' % __ och vore folket ej vifare

och dygdigare än förut, få hade det ändå

ingen frihet. Frihet är dygd och fanning.

Gör ingentingiförtid,min lon 3 ty der är ännu

ingen frihet, hvareft det eller det Regeringsfättet

råder 3 der är frihet, hvareit et

dygdigt och vift folk lefver. Olyckligt det

folk,fom, utan at hafva bliivit bättre och

vifare, tiliäiligtvis,eller genom en plötfligupresning,

bliivit friare! Det är med friheten likafom

med våren: långfamt fördrifver den ur

jordens fköte den dödandekölden. Aldra förft

framfticka några växter, fom kunna tola kölden.

Småningom tiltager luftens värma

och när den förft nått fin höjd, utfpricka de

fpäda knopparne och blomllren naturens

fkönaite krans, fom den lidlta kölden fkulle

dödat, om de tidigare framkommit. På famma

fatt förhåller det tig med friheten: de

tider torde och måfte komma, då Regenterne

fkola anfe det för fin högfta triumf, at vara

lagames befkyddare och ädla,dygdiga Nationers

fäder: och vägen til denna tidpunkt

är


VON Wfiß DE N BE RG. I 159

år den beftändigt fegrande farmingen. Vi kunne

ej framfkynda deffa tider- men de måfte

komma,emedan enFörfyn gifves. Tromig,

frihetens träd kan ej gro då det vattnas af

blod, ej heller fvärdet gräfva den jord der

det fkall växa. Endaft farmingen, min Son,

uplysningen och förnuftetäro frihetens fpalljer.

Friheten förfvann altid ifrån folken då den ej

ftödde fig på fanning, utan på upror, partier

och ärelyftnad. Nägre få vife äro ej heller

tilräcklige til at Pdapa frihet} folket måfte vara

vift: de förrekunna blott utbreda den. Låtom

ofs deriöre,Rudolf, fprida ljus och fanning

ibland folken, och derigenom förjaga vilfarelfer

och vidfkepeUe ifrån dem. Uphäf

icke all förbindelfe imellan Appenzellarne och

deras lagar. Betjena dig af tiden,gör få mycket

du kan. Hvart och et folk är blott i

iland at emottaga en vifs grad af frihet iförhållande

med den grad af fanning och uplysning,

fom det äger. Til den fullkomligare

frihet erfordrades et folk, fom vore fullkomligen

godt och vift. Korteligen,Rudolf,förnuftet

alilrar friheten 3 friheten åter ftärker

förnuftet, och det ftarkare förnuftet frambringar

åter en bättre frihet} på detta fått framikrida

fmåningom bägge. Äfven den vifafte

maniet vifst tidehvarf har fina vilfarelfer

fom han alfkar, fom hanförfägtar,fom öfvergått

til en del af hans väfende; och friheten

får ej öfverfkrida deffa vilfarelfer. Efterverlden

ler då den linner at ea-;iåöor man kunde

få mifstaga fig 5 få fela. ;Den betänker ej

at

I


160

R. u d ol■&

At ciefs fynkrets juft derföre är vidfträcktarej

emedan hon ftår pä denne ftore mans, fkuldror.

Sålunda framfkrider friheten beiländigt mer

och mer ur farmingens fköte. Hjertat önfkade

väl, at med et lleg nå detta ftora

niålj men förnuftet måfte leda hjertat, måfte

hålla det tilbaka. Låt ej dit hjerta förvilla

dig, Rudolf: gör intet fteg, fom icke fol'

ket kan göra tillika med dig. Det hjelper

ej männifkorna, at en af dem är vid måltt:

Förfynen drifver dem alla emot detfamma.

Tider kunna gifvas då ijelfva vidikepelfen är

fanning, emedan den gör männifkorna lyckliga.

Fiälfaren uppenbarade (ig för en vi(s Bi-

■iKop och befälte Riddarne genom honom at

itråvi Torsdagen til Alandagen låta alla ftrider

hvila, emedan deffe voro hans lidandes dagar

-j Vi le åt denna Munkdigt; men fatti

i'rallarens ftälje farmingen, förnuftet, och befallningen

paffar Hg ätven för ofs. Bilköpen

lärde (ina lamtida farmingen, lådan (om de

kunde emottaga den. Vi gore illa om vi vilje

göra mera 3 var förligtig, var yarlam 5 min

ion, Ca at du ej ftiftar ondt då du vil ftifta

godt." Fviidolf lofvade at vara förfigtig- likväl

upvaUnade å nyo hans hat til Gref Henrik,

dä Marie berättade honom Hiftorien om fin

fånger:ikap.

Samma dag om aftonen kommo ynglingarne

och frågade efter Rudolf. Han följde

med dem: och Timring lofvade at

idalen några dagar tillika medMarie. Rudolf

itröf*

>


von Werdenberg. 161

ftröfvade omkring fllttbygden, för at iitforfka

Hertig Fredriks aftigter, hvars här ännu ftod

i Arbon. Ordres gåfvos at draga fig tilbaka

til Tyrol. Dagen föruc kom underrättelfe at

Fredrik oförmodeligen ville inbryta i Appenzell.

Rudolf väntade honom vid JVolfshalde ,

der han gömt fig med fit fojk. juit fora fienderne

utan ordning tågade fram,öfverfoil han

dem och ilog dem, få at de Ikamligen måite

taga flygten. Hertig Fredrik gick, fåfängt

förargad, öfver Rhenftrömmen tilbaka tilTy-

-101.

Nu ville Rudolf vända tilbaka til dalen;

men fexhundrade Appenzellare bådo honom

vara deras anförare under et tåggenom Rheiidalcn.

Han fvor at ftrida för Appenzell och.

för friheten, och öfveralt hvart han kom förde

han frihet och fegrar med (ig. Ofta förböd

han ynglingames våldlamheter, likväl

kunde han ej förekomma at de ödelade

mänga adeliga borgar, då deras hat til adeln

var få bittert och fä fruktansvärdt. X}e drogo

derpå omkring Gamor ned åt Rhenllrömmen.

Förgäfves bad Rudolf den upbragta hopen

at nu vända åter til fina hjordar. "Sade Ni

icke {jelfGref Rudolf," frågade en afAppenzellarne

s"at vi måfte förftöraadelns borgar, förat

vara frie?Omfider förmåddedockßudolfdem at

dragahem igen. Sargans låg nu midt framföre

dem, och Rudolt hade (Ina ögon beftändigt

fäilade på borgen. En Appenzellare frågade:

"hvårföre fer Ni få mycket på borgen?'

"Der fatt Marie fången!" (vT arads RudoU.

I- Del. L "Här,


162 Rudolf

"Här, på Sargans? Låtom ofs beftorma den V*

ropade yngiingarne och rufade klipporna up<

före, ehuru mycket Rudolf än bad dem at de

fkulie Ikona borgen*

Snart fåg han lågan lyfta fig mot fkyarne»

Djupfinning ftod han nedanföre pä Hatten

och betragtade den brinnande borgen.

Med rynkad panna fåg han eldens raferi,med

klappande hjerta hörde han invånarnes fkram

Redan kände han vigten af den ianning, at

folket, då det har magten, är likafå våldfamt

iom de ftore. Idetfamma fick han höra

ynglingames gällafte fröjderop. Med en dyiter

blick fåg han dem komma emot fig. De

ivängde fina fvärd, danfade och ftojade,be*

tagne af den vildalte glädje. Ju närmare de

kommo, ju mera larmande blef deras fröjdefulla

raleri. "Rudolf! vi hafve gjort et

herrligt byte !'* ropade de redan på långt affland.

Rudolf bler varie en man fom gick

bunden imellan dem. "Här är Maries röfvare,

Henrik voo Werdenberg 3 Rudolfs, vår

ädle anförares,fiende."

* 'Rudolf von Werdenberg !'* fade Gref

Henrik ien angfligton; "du är en ädelman 5

fkona mig, var barmhertig, jag vil löiamig,

utfätt min löfepenning."

"Löfen honom,'' ropade Rudolf til Appenzellarne

__ och de gjorde det. "Tillåt

ois at Ila honom ned,den lismaren, den förtryckaren!"ropade

de otolige ynglingarne,och

en af dem hade redan fpjutet lyftadt. Rudolf

fprång imeiian och räddade Henrik. *'Jag

>hug-


von Werdenberg. 163

hugger tlen ned," ropade han med gniftrande

ögon,idet han drog iit fvärä, "fom iörgriper

(ig på denne varnlöfe: han är enröfvare^

en niding- känflan af hans nedrighet vare

hans domare och min nämnare. Låten honom

gå!" Gret"Henrik ville falla för Rudolfs

fötter. Rudolf kallade en flygtig blick pä honom

och fade; "bättra "dig, Henrik." Derpå

drog han tillika med ynglingarne längre ned

åt floden.

Hälften af dem lämnade nu honom for

&t öm natten befatta högderne. Rudolf fof

oroligt; ty ännu framflogo lågornedä och då v

ännu flygtade männifkor undan den härjande

fienden. Om morgonen väcktes han af ynglingames

ftojande fröjderop. Under fång och

larm drogo de med honom ned tilRhenitrömmen»

Idetfamma ftadnade de: "känner Ni Fr

fäderneborg?" frågade en och vifvde honom

Werdenberg långt borta: *'den är Er. Vi hafveinatt

eröfrat den^ låtom ofs draga dit." —

Rörd befteg Rudolf åter fin borg. Nu kunde

han likväl icke annat än glädjas öfver at fålunda

fe (ig hämnad på den flolte Hertig Fredrik,

och öfver at hafva injagat fruktan hos

honom. "Marie är hämnad!" ropade en Appenztllare,

''och Ni ocklä. Låtom ofs na

draga vidare. Blir Ni här;Herr Grefve ?

Här, utan Marie, tänkte han 5 och borgen

förekom honom fom en öken. Han lkickade

några Appenzellare til Nidau eker fin

bror Hugo. Om aftonen framhade han honom

för Appenzellarne,och fade: "detta är

L 2 Gref


164

R u p olp

Gret Werdenberg " jr\g är intet annat än

en Landtman ifrån Appenzell och er anförare."

Under gälla fröjderop ivuro de gla«

da ynglingarne honom tio och lydnad. Harr

ingick iAppenzells namn et förbund med fin

broder, öfverlämnade honom ledan borgen,

omfamnade honom, och drog vidare med lina

modiga troppar.

Hugoledfagade honom et ftycke,och då

han ville lämna honom,fjönkRudolf ännu en

gångihans famn. "Min bror, duär nu herre

til Werdenberg. Var dina underiåtares far

pch vän. Lär at Öllerrike, at folkets kärlek

är alla Regenters flod;och lär af mig atbät»

tre Ilvatter gifvas,än Greffkaper och Slott

rnännifkors hjertan. Gud göre dig lycklig,få

lycklig, fom jag kan hoppas blitva det."

På en högd nära Werdenberg ftadnade

han och fåg långt borta röken frän borgarna.

"J fen, mina bröder," lade han, "at jag tilhörer

med fjal och bjerta [ hafven fvurit

at vara mig lydige och jag känner mig mera

rörd,mera fmickrad af at vara er anförare,än

om jag beherfkade hela Helvetien. Vihafve

nu förödmjukat våra fiender: de darra för ofs.

Sägenmig nu: önfkenifred och frihet under lagames

beikydd,la är jag er anförarey önlkeni

krig och förödelfe,få affägcr jag mig ert lörtroende:

jag vii icke vara anförare för et röfvarband,

lom följes af männifkors förbannelfer.

Jag befvär er, väljen freden. 5'

Ynglingarne betragtada honom ined up.

fpända ögon5 men de högagtade honom för

jpyc«


VON /W E RDEifBERS.

I6 165

mycket til at kunnaneka honom något. De

lofvade än en gäng at lyda honom, och han

förde dem til IVyl. Invånarnei denna ftad,

fom fruktade famma öde, fom få många eröfrade

borgar haft ? öpnadeportame förRudolf»

Stilla drog Rudolf med fit folk iniftadenoch

kloftergården. Derpå gick han til Abboten

Kuno. Der ftod nu den ftolte Abboten darrande,

blek,med nedflagna ögon och förvirradt

utfeende, inför den yngling, han få djupt

föragtat. Vid åfynen af denne gubbe, fom

nu var öfvergifven af alla fina vänner, fvag

och rådlös, kände Rudolf blott medlidandet,

och begynte ien öm ton: "Vördige Herre!

vi ä,r ej hitkomne för at vedergälla ondt med

ondt, utan endaft för at öfvertala er at åter

vända tilbaka til edra Helgons reliker och til

ert Abbotftift." Rörd af ömheten och god*

hetenidenna röft,uplyfte Abboten fina mörka

ögon,ihvilka en tung tår glänfte, och

räckte Rudolf den darrande handen. ''Vågar

jag troEr,Werdenberg?" — ''Herr Abbot,Gud

gifve at Ni ifrån längre tid tilbaka mera trott

ert folk än edra rådgifvare. Ni har gjort

mycket ondt,Herr Abbot." — "Icke gjort,min

Grefve 5 men tillåtit. Kan jag nu begifva

mig til Sand Gallen?" — "Det kanNiT

Abboten befalte figiGuds och fina Helgons

beikydd,och begaf lig på vägen med

Rudolf.

Rudolf gick vördfamt vid hans lida och

ledde honom. Då Appenzellarne fågo det,

dreivo de ej gäck med honom, fomdeibör-

L 3

jan


166 R

v © olf

Jan förefatt fig. Under vägen talade Rudolf

med Abbotcn j hans fel var ärelyltnad, men

ej ondfka,och Rudolf rådde honom nu at fatta

rro til fit folk. Gubben tryckte hans hand

och f.ide; "Ach om jag förr haft fådane rådgifvare!"

Han öfverlämnade fti!tet iftadens

och Appenzellarnes belkydd, och då han vid

tilfälle af en fjukdom, för förfta gången rön-

te folkets kärlek, fåg han til fin beftörtning,,

än flaf:*

at kärlek mera vederkvicker. hjertat 5

vifk fruktan.

Nu, lät Rudolf fina. Appenzellare gå hem

tit fina hjordar, och fjelf vände han tilbaka,tit

dalen, ledan han på deras lamHngsplatsiAp*

penzell ännu en gång tilftyrkt fred. Han trodde

at Thiiring och Marie länge fedan bort*

gått, och hltf utom fig af glädje, da han fåg

lin älfkade fpringa fig til mötes med de glada

orden: "d^r är han!" TMiring kom^ G.iittingen

gick vid hans fida, kåd af den gode Anton.

Den ena glada famnen öpnade fig för

Rudolf efter den andra. "Rudolf!" fade Thiiring,

och. fattade Maries hand "Himlen

gifve at jag kunde belönadin fkonfamhet mot

Henrik, dit ädelmod mot Abboten och upoffxingen

af din borg,med mera, än med min

karlek och Maries hand!" Marie fjönk med

den rena, ofkyldiga kärlekens fl^öna blick til

Rudolfs bröft. Han lindade henne hårdt ifina

armar, tryckte fina läppar på hennes

och ropade med fmältande ömhet: "Marie!

snin Marie!" Giittingen drog honom långfamt

ined fig ur dalen3 och de andre följde honom»


von Werdenberg. 167

jiom. De gina;o en liten ftig, fom förde til

et kapell. "Du gaf mig Jutta ," fade Guttingen,

"och jag, min broder, vil gifva dig

Marie. Jag är Munk iDifentis." Rudolf

fteg, förkjuftaf glädje, för altaret 3 och Guttingen

förrättade vigfeIn.

Dagen forlvann fo-m en minut. Om aftonen

ledfagade den renafte vanfkap, och den

ömmaftekärlek, Marie och Rudoif iBrudkammaren,

5 och aldrig hade et lyckligare par let»

vati Appenzell,

Morgonen derpå fatte (ig defTa fem lycklige

männifkor under lindarne utanför kojan.

"Dit Iköna hjerta, Rudolf!" begynte Pater

Anton, "har ändteligen fegrat öfver din ärelyftnad.

Vi älf^ade dig alle frän läng-e tid

tilbaka^ men du vandrade på förftöreliens

bana. Nu, då du förbytt dit hat til Gref

Henrik 3 Maries röfvare,imedlidande, och up*

offrat Grelikapet Werdenberg för Marie,

tilhörer du helt och hållet ofs och vi helt och

hållet dig. Det kan ej vara dig obekant 3

bafte Rudolf, at frihetslågan häftigt griper

omkring fig iHelvetien. Vidfkepelfen, de

Andeliges träffen och vällefnad, det farliga

fedeförderfvet, åtföljdt af alla andra lafter^

trampade få fkamlöft och oförfynt förnuft och

mänlklighet, at folket ej längre kunde låta

förblinda fig. Häjnied förenade fig äfven de

Stores förtryck, adelns beftändiga oenigheter 5

dem folket måfte betala méd fit blod. Några

lyckliga förfök at göra folket til en mafchin,

torde några Hora på den tanken3 at man ej

L 4

be-


168

Rudolf

behö f ver låta det gälla mera an man vil ' y

och följden deraf biet", at man aldeles icke lät

det gällanågot.Män hade förmått folket at tro få

många otroliga faker, at man ej tviflade på

at kunna öfvertala det til at äfven tro d^tta.

Folket 9 vandt at tro, trodde blindt fina lärare

y men fnart blefvo bördorna odrägliga och

J^ragret alt för bittert. Någre få män upHodo

nu,fom af egen eftertänka ell r handel»

fer blifvit viiare, och bletvo de förtrycktes

lärare. Ser du, at uplysningen altid föregår

friheten. Folket begynte känna (it ok: flera

förfök gprdes at affkudda det: få lyckades ' 9

men deffa få- upväckte hos alla begär efter

frihet. Utan at rätt vetahvad de verkeligen

vilja, vilja de endait vara frie 3 utan at hafva

blifvit viiare, vilja de hafva vishetens lön.

Hvad biiiver följden deraf ? Låt den händelfe

inträffa, at et folk, fomännu icke är vift nog

til at infe fina villor och fördomar, afkallar

hvart och et tryckande ok: defs villor 5 defs

fördomar bifva då de enda lagar, det lyder.

Det fjunker tilbaka i et mera tryckande Ilatven

■— ifördomamesoch grymhetens fom

altid är en iöijd af dem. Århundraden iko«

la ännu förfvinna innan Waldeniernes lyckligen

vuudna borgerliga frihet öiVergår til nioraiiik.

Den förra leder val vanligtvis til den

fednarej men kanfke långfammare än Ijeliva

förtrycket,under hvilket vidfkepelfen mindikas

och folket göres Ikickiigt til at emottaga den

borgerliga friheten. Vifferligen tyilar väl

det våldlam ma iörtrycket famiingens fpridda

rö-


von Werd e nberg. 169

jöfter; men då arbetar farmingeni tyfthet och

ikaffar fig oförmärkt vänner. En roll qväfves

af förtryckarens tordön,men innan kort

bojas millioner röfter på en gång, och farmingen

framtränger fegrande. Den mägtigafle Monark

kan ej fatta fig emot tidehvarfvets allsmägtiga

uplysning. Men den vife bör fråga: hvad

är tidehvarfvets uplysning,och hvilket blott

partifjukans dunderröft? Obekymrad om när,

hvar och huru farmingen fegrar,bör den vife

lära den, befordra, fkydda och utbreda

den;men icke med fvärdet i handen, icke

med upror,eller genom at uphetfa och beflicka.

Villanbehötver alladelFa medel, fanningenicke:

den öfvertygar af fig fjelf nsf man

känner den: och känner man den ej,tjenar

den til intet. Männifkan har blott et medel

til at göra fit flägte lyckligt, och det är — at

renfa det ifrån alla villor och at lära det farmingen.

Och tror du icke, at älven jordens

flore gifva och måfte gifva efter fördetta allmänna

fträfvande efter farmingen ? De fimma

likafå väl med tidehvarfvets ftröm fom folken3 och förbättras, fom de, emedan de ockfå äro

männifkor. Det kan ftundorn tyckas, iom vore

det deras fördelat förhindrafarmingen,men

utan at de fjeif ve veta det, drager den dem

med fig. De blifva, ifamma mon fom deras

underhafvande, mildare, mänfkligare,

vifare och medbor^erlieare. Hela Hiftovien

lärer ois det. Under Neronerne förtjente

knapt Romarne andra Kejfare, och Bmtus var

kanike den ende af fina medborgare 9 fom ver-

L "

5

ke*


170

Rudolf

keligen ville befria Rom. För at fåledes icke

blottftälla et folk för det högfta mänfkliga elände

— fjelfsvåld och laglöshet} för at göra

bandet imellan Regenter och folk heligt, välgörande

och til en himlens fkänk,bör den viie

befrämja och utbreda fanning och dygd x

hindra hvarje vilfarelfe, utrota hvarje vidikeplig

fördom, förekomma eller förhala hvart

och et utbrott af folkets otolighet, och befor*

dra freden å bägge fldor til vinft för farmingen.

Friheten följer då af fig l)elf,allas frihet,Regentens

och folkets, och blott lagarne

regera. Denna väg har den eviga fanuingen

följt ialla de århundraden, vi känne.

Väl hundrade gångor har redan Nationernas

borgerliga frihet förfvunnit,men aldrig farmingen

helt och hållet. Den tycktes förfvinna

men altid upftod den", herrligare än förut, ur

iit eget floit. Då den fyntes hafva förlorat

fig ividfkepelfe och federmera i de löjliga

Scholaftifka irrgångarne, vann den kan&e aldrameft.

Sålunda knyter den beftändigt et

band mera om männifkorna, fålunda vidgar

fig beftändigt defs område, och min blick

går de tider til mötes, då männifkorna iagtning

för välgörande fanningar Ikola öfvergå

Grekerne, då de {kola vara ädla månmfkor och

icke några få ädla Nationer, Käfta dit öga

öfver Europa och fe huru lyfande farmingens

ilrålar öfveralt frambryta ur vidlkepelfens och

fördomarnas mörker. Der förtrycket är ilarkäft,

är motftändet meft fegerrikt. Se påEngland

5 Böhmen och Tyfkland. Tror du at de

ked*


von Werdenberg. 171

kedjor,ihvilka man nu bemödar fig at än

hårdare fjättra den obändige ilafven,aldrig fkala

briila ? Jag (äger dig, yngling, at kanlke

inom hundrade år trampar verlden de länkar,

fom nu fängflar den °). Denna ijälsfrihet,

denna fanning är det, fom jag önfkar, emedan

den är grunden, den evigt varande grunden

til all frihet. Låtom ofs befordra den!

Hvar är det fria Sparta? Hvar Athen? hvar

det fria Rom? De hafva förfvunnit, emedan

deras frihet var grundad på yttre omftandigheter,

icke på m.oralifk frihet. Befordra farmingen,

Rudolf — och du gör dina medmannifkor

fria. Har du förttitt mig? få hör

vidare. Et famfund af ädla männiflkor, til

hvilket vi tre höra,har redan lör längre tid

tilbaka förbundit fig at befordra Sanning och

Dygd. Mycket godt är redan uträttadt,mycket

ondt hindradt. Vi verka i hemlighet,

ochi ftörfta tyfthet (å mycket godt, (om vi

kunne, Qfveralt föke vi at befäfta freden imellanRegenter

ochFolk,eller at bilägga den,

då den är bruten. Öfveralt föke vi at bibringa

de Store rigtiga begrep om fina fkyldigheter

och Folkets rättigheter. Vi uragdåte intet

tilfälle då vi kunne utbreda hattre kunfka-

-per ibland folket. Öfveralt föke vi yptäcka

de Stores förhållandentil hvarandra^ deras planer,

deras afiigter, deras förbindelfer, för at

med eftertryck kunna bidraga til det godas

fram-

*) Den gode Munken hade rätt: tidens ftröm bortförde

ofördröjeligenden (törßa despotismen, dert

andliga. Antipapiftcmes. tryckande tider äxo förbi.


172

Rudolf

framgång. Många Store, många andelige haf*

ve vi dragit på fännningens lida. Om ärelyftnad

lifvade ofs, få kunde vi lätta helaHelvetienirörelie,men

endaft Sanningen ochDygden

lifva ols. Påminn dig den tid,då Guttingen

fatt fången. Jag ville rädda honom. Bifkopen

af Chur yrkade hans död, och Fredrik var redan

villig at låta afratta honom. Fredrik hade med

Kifkopen ingått et förbundemot Kejlaren, och

jag hade fett documenterne. Nu hotade jag

dem bägge ien väns namn,- at vilja uppenbara

deras förbindelfe förKejfaren, få tramt de

ej fläppteGuttingenur fängelfet. Se, få fruktansvärd

är liften 9 få mägtig larmingen! Guttingen

blef fri."

"Huru? Magten fkulle aldrig kunna förtrycka

fanningenV" frågade Rudolf.

f "Aldrig 5 när farmingen är allmän."

"Och är den nu allmän, Pater?

''Nej,men derföre fkoia de vife utbreda

den." "Och om Magten förtrycker de Vife?'*

"Den vile tiger, då det ej är nödvändigt

at tala,och obemärktheten fkyddar honom.

Blott den fåfänge drager farmingen i Ijufet;

han vil lyfa med den ? icke gagna. Skymningen

är ljus äfvenfå väl fom fölen om middagen.

Ville du väl föra den fom nyligen återfått

fin fyn ftrax ut imiddagsfölen? Den {kulle

förblinda och fkada honom. Skymningen

är välgörande för honom. Hvart och et århundrade

frambringar fina ftore män 5 och de

äro juit derlöre ftore man 5 emedan de fprida et


von Werdenberg. 173

et ljuä, fom paffar för deras tidehvarf. Voro

de ftörre'män, (å fkulle de ej vara Jt ora

män, icke män, fom tjena och förbättra fil

tidehvarf. Någre få vite göra ingtn dag: de

äro blott defs morgonrodna: de btbåda ei;datfc

defs ankomft, fom är läker. Kortehgen,

Rudolf 3 den vife lärer de fanningar, han känner:

om de äro de renafte, bekymrar honon

icke. Som en hemlighet lärer han i tyithet

hvad han känner. Folket lärer fmåningom,

antager omfider hvad det lärt, och färiningen

framträder fegrande 3 men ifrån folket i} Ut,

icke ifrån den vifes mun. Frihet är en loijd

af den mera allmänt erkända och antagna Sanningen.

Imedlertid har den vife redan gått

längre. Han lärer åter ihemlighet nya fanjningar,

fom följa af de förra, och folket

kommer långfamt efter. Männifkan går fmåningom

det ftora målet, fullkomligheten, til mötes,än

långfammare, än fortare, alt efter fom tid,

omftändigheter och ftora män drifva henne."

"SåJåtom o(s då drifva henne til detta

flora mål!"

"Men icke med öfverilning, Rudolf. En

fanning behöfver ofta mansåldrar för at fegra

öfver fördomar, fom blifvit heliga för männilkan.

Hvad hjelper magt, min fon? Den bidrager

lika litet til farmingens feger, fom tii

defs förtryck. De tider fkola komma då Regenten

lefver ibland fina underfåtare, fom en

far ibland tackfamma, ömt ällkande barn, då.

inänfklighet och förnöjfamhet gifva lagar och

hålla dem. Men deffa tider äroej ännu, Huru


174

R u i) olif

ru många fanningar tnåfte icke förft antagas s

innan Regenter och folk. infe, at kärlek, är

det enda heliga band fom förenar dem! Likfom

imellan fiender, äro nu fkrifteliga och

edeliga förbindelfer de enda band imellan öf*

verhet och underfåtafe. Tilintetgör dem ej,

Rudolf, de äro nu nödvändiga: de äro et fteg

til bättre vishet, til bättre lycka. Brytas de,

befriar (ig folket ifrån dem5 få fjunker det tilbakainaturtilitåndets

förfta råhet, der blott

ftyrkan och det blinda rateriet var den lag,fom

männifkan erkände. Förkaftomej det goda der-

föreat det ej är det båfta.

Duler at Appenz^ll

loilat fina band, brutit fina länkar. Hvarföre

icke förr? Hvarföre juft nu? Sanningen afryckte

Abboten helighetens hrf,iömdet förtryckta

folket, bedraget af Munkirne, annars

vördade, äfven på den ftörfte Niding. Nu

känner,nu begriper det, at Abboten (kali

vara mera än Guds tjenare, än präft; det in*

fer 5 at hans embetes helighet förpliktar honom

til dygder,och ej gifver honom någon

rätt at lefvaifråiTeri och öfverdådaf folkets

ivett. Pä vår tilftyrkan lökte det genom förbund

göra"lig fäkert. Jag trodde at Abboten

ikulle infe, at folket iörtjenar fkonfamhet}

nien han var ej vis nog dertil, och dref det efter

hand til den punkt pä hvilken han lätt kunnat

förlora det. Ännu lökte vi at förekomma

krigets utbrott. Mine vänner voro verklamme

iRiksitadcmaj de fliulle förmå Abboten

at göra folket rättvifa. Men Appenzeiiynglingamgs

vilda obändighet gjorde freden

omöj»

i


von Werdenberg. 175

omöjlig. Abbotens borgar lågo i afka förrän

han ännu ville fe folkets artigt. Kriget utbröt,

xA^ppenzell fegrade, och Abboten blef

vis,men förlent. Jag fruktar likväl,Rudolf",

jag fruktar at Appenzellnublifver likaiä hårdnackadt

och oböjeligt, fom Abboten förut varit,

och at krigslågan utbreder (ig öfver hela

Helvetien. Hvad tanke gör fig väl den

förvågne, vilde yngling om trihet, fom nyls

brutit fina länkar? Han fer fig utanband, och

känner med ftolthet^ at han har krafter, fom

annars måft flunira - 9 och förmåga at företaga

alt. Hans fjäl är under denna angenäma kän~

ila öpen för tufende nya intryck, fom han

förut ej kände. Han ftäller fig fjelf ifpetfen

för hela männilkoflägtet, han hatar alt det 9

iom förut förtryckte honom och fom hotar

hans nu varande frihet. Resning emot Abboten,

emot Öfterrike, emot alla ftora, fkall

utbryta imellan Appenzells fredliga berg, och,

lugnet fkall flygta iörmånga år» Förnöjfamheten

" - 'V.

"Aldeles icke, min Pater, jag ville Ön-

Ika at du fett 5 huru de vördadeden olyckli-

-

ge Abboten,huru - - ""

"Ja,emedan deras ädle anförare, Rudolf,

vördade Gubben. De vördade frov.omiAbboten.

Jag var vitne dertil. Men jag fåg äfven

ynglingar fom gjorde fpe af den olycklige,

förvirradeoch förödmjukadegubben. Rudolf,

de fkola finna nöjeuti at tiedubbelt gälda

fina herrfeares föragt och grymhet. De

fkola likafå djupt nedtrampa de jiore, fom de

of*


./

176

*%

Rudolf

fjeffve voro trampade. De fkola til och med

på dem fökahämnas den agtning, fom de förut

frivilligt gåfvo dem. Lagarne voro tryckande:

de fkola nu hata och tilintetgöra dem,

juii derföre at de ej kunna gjöra lig rigtiga

begrepp om rätt och orätt.

"Det fkola de icke^ ty de ällka mig:

De fkola lyda mig."

"De äifka dig derföre ? At dii var et medel

til deras frihet; men, Rudolf, de {kola

ej glömma, at du förut varit flor. Ogilla

blott något af deras företag — och du fjelf,

deras välgörare, fkall blifva föremålet för deras

hat. Imedlertid låtom ofs göra hvad vi

förmå. Thiiring måtte leda de gamle. Du,

Rudolf, fök at ftyra ynglingarne: jag mäfte

lämna er, för at begifva mig til Tyfkland.

Jag hoppas, at Kejfar Ruprecht fjelf fkallkomma

lör at bilägga de ftridigheter, fom gömlrias

under alkan. Cantzlern är på vägen at

blifva var vän. Farväl, mine vänner. Af

Giittingen far du veta mera, Rudolf. Blif,

hvaå'han redan är, mänfklighetens välgörare.

Lär at tiga och at verkaitytfhet! — Farväl!

1' —

Munken kyfte dem alla och gick fedan

bort, ledlagad af Thuiinu;. Nu omtalte Cilittins;en

för Rudolf det iälilkap,Patern nämnt,

iom förenat iig til Sannings och Dygds utbredande,och

upräknade för honom defs ledaxuöter:de

voro få jmen alle mänaf redligt hjertaoch

uplyfl: förftånd. De lefde obemärkte och

iftillhet,, kringfpridde här och deriHelvetien

och


t

',

voisi Weröenberg. 177

och Rhatien. Guttingen forblef några da*

gar hos Rudolf: de voro de fkönatte dagar

af hans lefnad: helgades helt och hållet

åt kärleken,och njötos fullkomligen. Marie

fick dagligen nya [könheter, ny älfkvärdhet,

och Rudolf glömdeihennes armar Appenzell

och alt det, fom omgaf honom.

Omfider ankom en utflkickad fiån Abboten,

med begäran at Rudolf ville komma til

honom. "Ädle man," fade Abboten, då Ru»

dolf kom til honom iSankt Gallen; 'Ni

Var min befriare, var det än en gång. Jag

gjorde Appenzellarne orättj men de vedergälla

mig det fjudubbelt. Dagligen lider jag

den meft kränkande hån och befpottelfe af

dem. De åtnöja fig ej med at neka mig alla

mina rättigheter, de upreta äfvenlbergs invå*

Hare emot mig. Se här det bref, de ikrifvit

til mina underfåtare, "Gud nied ofs! käre

vänner: vi hafve gjort jämnlikt, hvad Präiter

och Furftar gjort olikt. Männifeorna äro födåe

til frihet och icke til flafveri. Et fritt folk

måften J vara, och icke flafvar. Är detta

ockiå er tanke, få are vi edra kamrater och

vapenbröder. Vi hafve tugtat Abboten och

J hafven armar lika få väl fom vi

De frie Appenzellarne."

Rudolf lofvade Abboten at använda hela

fit anleende för at återftälla lugnetibergstragten.

Han begaf fig til Appenzdlarnes

famlingsplats och häpnade öfver det fpråk

ynglingarne förde. Då han omtalt Abbotens

rättigheter i anfeende til Iberg, vifade en

/ DeL M Ap-


178

Rudolf

Appenzellare honom et fpjut och fade leende:

"Furftarnes rättigheter äro af pergarrent, folkets

af järn." Rudolf föreftälde ynglingarne

at til flut hela Adeln fkulle upftå emot dem

och öfverfalia dem. — "Nå, få få vi då något

at göra," fvarade en annan. ''Defsutom

ila ännu alt för många flott här omkring: tå

långt vi kunna fe ifrån Gamor, fkall intet

flott och ingen adelsman fkonas. De fkola valla

hjordar fom vi,eller ock lämna landet" —

"Och vägra de det," ropade den tredje, "lå

måfte de vifa ofs det Patent, fom Gud gifvit

dem at vara dagdrifvare, at jaga, röfva

och fråfla. Kunna de det ej 9 — få bort

med dem!"

Någre gamle inftämde med Rudolf, mert

likaledes förgäfves. De öfverröftades af ynglingames

vilda fkri. Man förekaiiade til och

med Rudolf hans vänfkap me^d Abboten. Under

det de ännu talade, kom en utfkickad från

Borgerfkapet iSa.nkt Gällen, för at- utmana

dem til et tåg emot AdelniT/iurgau. Rudolf

befvor ynglingarne; at fkänka landet fred.

"Vi vilje ingen fred hafva," fade de. "Frihet

vilje vi hafva: och Ni fade ju fjelf, at

der ftore finnas, fins ingen frihet." Stormklockan

hördes öfveraltibergstragten, och från

alia iidor famlades det ena baneret efter det

andra: "Emot Adeln! upmanade af Sankt Gallen

['* ropade de emot dem, fom kommo.

"Gud med ofs! med fria männilkor." Derpå

drogo de ned til Sankt Gallen.

■a

Sor-

i

j


i

Von WerdenHrg. 179

Sorgfen vände Rudolf tilbaka. Han fann

Marie allena med Guttingens fon. Thiiring

var ute för at tala med de gamle om freden.

"Din far hade rätt!" fade Rudolf alfvarfamt,

"då Tigern flipper fina kädjor — mördar den."

Följande dagen om aftonen var himlen röd

iom af eld. Appenzellarne hade ilagit Adelni

Thurgau tillika med Bilköpen af Confianz och

itändt den Iköna iladen Biirg_len^ hvars förfärliga

lågor nu utbredde fig öfver himlen.

Modigare, ftoltare af fin ieger, mera

retade genom adelns befpottelfe öfver detta

bondkrig, kommo de tilbaka til beigstragten.

En allmän fammankomft utlattes til fredens

bemedlande. Thiiring hade genom fin vishet

öfvertygat de gamle om fredensnödvändighet:

nu beivor han ynglingarne at vara ädelmodige

och fkänka Abboten och hela landet fred.

Han föreftälde dem, at hela adelni Schwaben,

alla ftore iThurgau, hela Sankt Georgenfchild

fkulle refa fig emot dem. Ynglingarne

gjorde gäck deraf. "Komma de ej tilufs,' x

ropade en, "Iå få de agta lig at icke vi komma

til dem." — Et förlkräckligt ftoj. afbröt

Thiiring. ''Til afgrunden med adeln, är Appenzells

löfen." Man befpottade Thiiring och

Rudolf kunde knapt hämma fin hetta. "Jag ftridde

med Er förEr frihet, ropade han, emedan J

voren förtryckte,men jag har äfven et fvärd

til deras förfvar (om J' förtrycken. Röfvare

äenJ och ej friemän. Han lämnade förfamlingen

med Thuring, fom tadlade de förebråelfer

5 han gjort de vilda ynglingarne.

M 2 Mor-

\


180

Rudolf

Morgonen derpå, då Rudolf, Marie och

Thiiring futto under lindarne och iågo den

lille Giittingen leka framför dem, fingo de

höra et vildt ftoj nedreidalen. Pelyfsnade:

bullret kom, närmare och __ de hörde ropas.

''Bort med förrädaren." "Det är ofs, man

menar y s>

lade Marie 3 lugnt. "Jag trodde det

vä!»'' Rudolf gick, Appenzcllarne til mötes.

"Hvad viljen J?" frågade han med köld och

en lugn höghet i fjälen - och mgen fvarade.

''Bort med honom, han kryper för de

ftore!" ropade några röfter at de efterfta ledernej

"bort med den förrädaren! — "Fön*

lädare?" ropade Rudolf och drog fit, fvärd^

Marie fattade Rudolfs hand. "Huru

frågade hon ynglingarne fmålecnde r "J viljen

at vi lkole lämna Appenzell? Vi are färdigadertil.

Rudolf! Furitarne iördrefvo dig och,

du log :nu fördriiver folket dig : bör du nu

vara mindre kallfinnig? Hor vår lycka här?"

Hon lade fin hand på hans fkuldra och han

ftack fit fvärdi fkidan. "Viga," fade Marie

mildt til ynglingarne. "Himlen gifve, at J hat

kunden finna vårt lugn och vår ofkuld," — >

De ilogo ned ögonen,l

Rudolf tog den lille Giittingen vid han~

den. Thiiring fniålog til fin dotter och fade

derpå til Appenzellarne: "Barn,vi lämne er:

hatade jag Er,fkulle jagråda Er,at fortfätta

kriget. Men jag alfkar Er, och befvär Er

deriöre at göra ired."

' 'Hören ej den förra-

!


von Werdenberg. 181

rädaren!" ropade de efterfte; de framfte blys*

des och tego. Marie fåg fig än en gång til>

baka. Ljuft hvilade hennes milda, tårfulla

blickar på dalen. Nu fattade hon Rudolfs

hand, och fade: "Vi lämne dalen; men fej

du, Rudolf, at vi tage vår lycka och vårt

lugn med ofs ?" Rudolf räckte henne rörd

handen: "O Marie1 Hvilken maka har jag

ickeI"

De gingo genom lederna, fom vördfamt

öpnade fig för dem. Stumme fågo ynglingar-

Be dem gå bort, talade derpå fins imellan och

fände tvänne utikickade efter dem. "Rudolf

von Werdenberg," fade den ene af deffa:

M vil du draga ut med ofs, få välje vi dig til

anförare." Rudolf fmålog: "J viljen hafva mig

tilEr anförareoch til er flaf!Goren fred,ochjag

begär endaft vara er kamrat. Jag vil ej vara

anförare för niordbrännare!" Deffa hans filta

ord upretade Appenzellarne, och Rudolf

var ännu ej kommen tufen ftegfrån Thiirings

koja då lågan utbröt af den bakom granarne.

Sent" om aftonen kornnio. de fyra fördrefnetil

Werdenberg. Grefvinnan, Rudolfs moder,gret

af glädje då hon fick återfe fin förftiödde.

"Min mor," lade Rudolf, och fördeMarie trl

henne,"påminner ni er at Jutta en gång fade,

det jag varit ihimlen? Denne Ängel har

blifvit min Maka!" Grefvinnan kunde knapt

fläppa Marie ur fina armar. Hon bad enträget

fin fon at hlifva qvar hos henne. Men

Werdenberg var ejhelier något Säkert hemvift


182

Rueolf von Wertvenberg. 1

vift för Rudolf och Marie. Efter några dagar

förde Thiiring d ännu längre upåt bergen,

der Rhenrtrömen har fin uprinnellV», för

at der ikafFa dem en ännu lugnare och doldate

trillad än deras dal.

t

i


\

i

Tryckfel:

— — — I3« län länge.

22. — — räcker växer.

Sid. I-a. flår: foner läs: föner.

44. — — — ryftning ruftning»

— — — 45* — hugn lugn.

t>1' — "** göre göra.


— — 69. — bekymrad obekymrad.'

74« förnöjfamhcts — — ,förnöjfamhet.

78« — — lös fri.

"— 93. — "

— fri.

obcmärkhet obernärktheU

y


186 * '",:%


* V t

[Si

"

%'

f " *:"""

i.

v 4

""■


■"«

*»' ..; ,'".■■ ' ■' '

b ,';" .' '■ " ' ''""'■ '.■■' ■ ■'*'""

»

v. ■..■■..■"■"■ .

"■

i;"/ . ■■:.; "." -v., v,- . ■..'■ i. ...-. .■♥;♥:.:

■. "" " "

■ ■ .

>■ :■ . . -V ./■■"■"■►/ *":■ ." ■.■"■ ■■..■.■"■..■■■■'■■■■■■■.■./.■■.■> -v " V :.

''

■ .' "'■ '.'■ "■*" ■ "■■*"

". ■ ''"■ 'u '..:'■" ./'".'■";-■;'"■:■■',.' "; '-..;'"'".."., "

, . "

'■;.^: -: ' :*^Hf'rMi'i;M^2' ;';

' :--:.v".'->' .

8.-- ' :: ''' ;v '?■'

'""""■■* '" ■

' "" ■

"■

'

'■*■■■ t- ""-:■"■; '?% \

■ ■ . / ""■■" ■■■"■■ ■ ■ . ■:.":. ..

isiiii "

: .■' ': $?■'■''''*." ;

:"

: .'v-/- * ♥"'.'.""■ ; ";'-

"■ V

.*■"■*■. t, ■. "

"

-''■■'*■!■.

■■">■/>■":/ ■:■■■:.'■:"■-Q . "■■'■./w/:r>.

/./^ ■■■■. i.. ";:;"-.■♥

ÄiÄlli


v '':■'*■ v;

'.:: ';

-;

'' ■'■■-■■ «-'

»'■".' ■ '■■ ■

'*-"" ■':'■""■ ."' -"■'■ *'- '■ ''"■■;. ." k

:-■'.".>.*."""'"'■ ;'■ *'''.''i" ''. .."':■.■■;"■.-.■, : ■■.'■.'■■■■.'".■."■."'■. '.->"./ '» ; . '. '.\

"'-' '""

:.;.Vi': v "".':^ ;- '

"♥ '!. ,■,'*'"♥ ■.':■'-''"■■' ■ -A t", "'* '"'; ■ ■' ■

■■...■-Ai■"'"":: ■".■* " ■=";■"" >.->■.^*« ■:. S-» vv/ -: ..- ": .■.'.■.""■"■. :;' ■>/

;■.";■/,""'" ""-- -"".*■■. ."■:.,""."■"/■■--...■. i

■:"■"*"i" ;;*S

■"..'.'"?■".. . f'■ * """ ■'.."...-"" ""..;■.';"";'■" " . ;. .

',

*"■ -.V,'*. "

i

More magazines by this user
Similar magazines