"H - - Vaasa

L ;":"- -'. -*"*"■.. ' - "">*.; ■"■■,:" v;--- " - .*' """" "■"■ V ,"r """>"■ -A. :"- : 

i-- '» * «""""'■- . ""■*_ . '""' * . "" " * " 

'"'.". 

* 

" 

* " 

.. . 

■*'■'. ■ " " 

"H ■ 

" " " "- " . ". " 

- 

\~ m. 'm~ «■ .

fF

♥ ♥/ *.

! 

RUDOLF 

von WERDENBERG, 

Ea 

Riddare-Hiftoria 

Frau 

f{e Ivetien s Revolutionstid. 

Al 

AUGUST LAFONTAINE. 

Öf v erfat t 

Efter fifta och förbättrade Uplagan, 

fiÖRRA DELEN. 

STOCKHOLM, 

Jryckt hos H.. &, Norcst b 6:i, 1800, 

t

«= — i— = ■ -w-» — iimtatm 

Författarens 

FÖRETA L. 

Ingen Hiftoria är för närvarande tid lärorikare^ 

än Hijlorien om Schweiz och om Revolutionermi 

defs färjkilda Cantoner. Den är lika/om en exempelbok 

för läran om at författa lagar. Bvarje. 

af de/Ja fma Stater fick en näftan aldeles egen con» 

jlitntion, fvm bejlämdes genom omjländigheter, 

genom det folks caracler, lefnadsfätt , höfsning 

och feduänjor, fom antog den. 

Frihetsandan har nu blifvit fa Jlark,ochfå 

allmäny och har tillika tagit en Ja faljk rigtning, 

at man ej ofta nog kan uprepa:"laglöshetär tcke 

frihet, utan den Jlörjla olycka, fom kan drabba 

et folk; och väldfamma Revolutioner aljlra näflan 

altid, ifynnerhet hosJJtSrrt folk/lag, denna 

laglöshet." 

Man vil hafva et ideal af frihet 

utan at 

ens någon gäng görafig fjelf den frågan , om 

ockja detta ideal affrihet pajjar för ofs, jo. 

X *

a feder och den grad affjåts-odling fom vi age. 

Man tycks helt och hållet glamma detta vi/a rad; 

Qucm te Deus efle 

Jusfit,et humana qua parts locatus es in rei 

bifec. 

Hvart och et Tidehvarf hav fn grad af 

frihet, fom det kan tota, foin pajjar fur wtdnni* 

/kornas vplijsnwg och moralijka hejknjfenhet idetta 

tidshvarf. Man upiyfc, man utbredc iiplijs-ning, 

man gifvc mängdens furjlands-odling et 

Jlurre omrads,och man brfråmjar pä detta endek 

inSjliga fatt fann frihet. Et hett folks allmänna, 

tånkefätt kan ingen fatta fg emot utan at kros* 

fa*. 

Ven nuvarandefrihets-andan tycks hos många,ifynntrket 

hos ungdomen, mera vara egoism > 

ån valvilja emot niodmannijkor och medlidande mci 

den förtryckta mnnfklighctm; mera hat til de Jlo 

ra, an karlek til de förtryckta; mera ärehiftnad 

an dijgd: De vilja flå/ta de Jlora får at uphå* 

ja Jig fjclfvci. Ieffigt nf forma mänga af dejje 

obudne Frihets-apofllcir at tagaJigifn egen t< 

w denna bok JkrifveiK 

Er-

Erinra w% 

Tttg3 ■ ■■■! 

Huad man anmärkt til beröm får Lafontau nes Romaner iallmänhet, galler afven om dtnna, 

och hanhända ihögre grad än om någon af 

de andra hos ofs utkomna, fem vifferligen ukt äro 

fa. Man fkidk ock häraf kunna tro, at det 

hos vara Fruntimmer kommitimode at läfa La» 

at bruka 

fontaines Jkrifter pä faturna fatt fom 

ftubbadt har och fpetjiga fkor — och,ianledning 

deraf} at — ifamma man fom de lata det 

förra växa och de fednare runda Jig, of ven denne, 

nu af dcv.i fa mycket gymiade Författare, n? 

dag Jknlle komma imiscredit och blifva urmodig. 

Men denna tanke ft.iäle forutfätta en altfov 

liten urfkiining,jag vil ej fäga fniak t hos vara 

Fruntimmer,och altfor liten artighet hos denfom 

forfuarade den. Om det någon gäng lyckats «;odet 

at misleda fmnken; om någon gång et namn, 

pa ef eller flera titelblad* kunnat Jhaffa några ark 

■Makulaturläfare ,— om mar», äfven hos ofs, ej 

Ks /**"

faknar exempel derpå — har dock fmaken, fom 

der'% liknar naturen, at man ej qfiraffad kan forbryta 

fg emot den, fnart återtagit fin rätt och 

med dubbelt föragt hämnatsJm lidnafkymf. Huad 

Lafontaine beträffar, Jkall han aldrig behöfva 

frukta detta öde. Hans erkända fkicklighet 

at naift fkildra kärleken, at vifa defs olika verkningar 

pä olika cara&erer ialla defs möjliga n%» 

ancer, den djupa ntänni/ko-kännedom , den fkarpfinnighet, 

fum hans caraclerer förråda ,ihvilka 

pian ej träffar hvarken ufvermänjkliga fel eller 

ofvermänfkliga dygder — utan blott männijkan 

och naturen. — alla frän början tilflut troget 

fullföljde;hans ädla och varmafprak,omedelbarligen 

ingifvet af den närvarande känjlan, lika 

långt ifrån det fvuljliga fom platta;hans träffande 

anmärkningar, hans aldrig fÖkta infall — i 

Alt detta berättigar honom til et rum bland flora 

Författare och förfäkrar hans odödlighet. — 

Riddare-Romanen, fom fa länge gäckade förnuft 

och mänjklighet innan den kroffades af Miguel 

de Cervantes, fom det tycktes, för at aldrigmera 

nplyfta Jit hufvud ,. har dock nyligen begynt hemföka 

T/fJkland och vfverfuammar detfamma fom 

Gräshopporna fordom Egypten. — Jag önfkar^ 

af

At denna vittra landsplåga, dfvtn fom all AN- 

nan, ej mätte Jiråcka fg til Norden. Oneklgt 

ar dock, at Riddare-Romanen fur en Jkicklig Författare 

upnar et rikare falt än den vanliga, gifver 

et jkönare tilfälle at väcka kärlek jör dijgden 

Dth afjkij fur lafttn, öker Läfarens nöje i den 

nan, Författaren vetat förflytta honomide tider 

då händelfen tildragit fig. En Riddare- 

Roman af Aug. Lafontaine tycks fcdedes ej 

behöfva något vidluftigt furord. När härtil kommer 

at en Hi/lorijk Janning ligger til grundför 

dmfamma, at den tillika egentligen är Jkrifven 

fur at vifa ärelyflnadens olyckliga följder, och 

värdet af huslig fällhet och en obemärkt lefnad f 

fa äger den trennefördelar , af hvilka livarjefärfkild 

kunde berättiga den til Läfare. Den är en 

fann lefnadsphilofophie, en Jkänk åt mänfkligheten, 

hy araf den nu mera än nagonjin har behof. 

Den har i Ttjjkland blifvit receuferad 

med j% 

mycket beröm, vunnit Ja allmänt bifall, at Författaren 

äfven betjente fig deraf för at gifva ät 

fina förfla arbeten alt det Jkydd mot denJirängare 

granjkningen, fom en Författares furjla förfök 

någon gäng kunna behöfva, och åt ryktet tilfacklig 

tid at gö>a hans namn bekant, innan hart 

M

Jjelf gaffig tilkanna. Han tältade Jtg pa flera 

affina arbeten: Fiilatraren til Rudolf von Werdenberg,innan 

hems blijgfamhet kunde tillåta fw» 

nom ot utfåtta fit iu::u:i. Jag on/Knr, at,fl 

Htet vanflåld fom måjiigt,ha lämnat denna Ronvin 

imina Landsmäns kånderl och utbedev mig deras 

vfverfeende godhet om mit bemödande ftaduat vid 

blotta vnjkningen. 

. ÖFVERSATTAREHi 

Ifeug. 

/

Ifkuggan af de höga lindarne i flottsträgården 

vid Rheinegk, fatt gamla Gret Henrik 

von Werdenberg °) och fåg ned åt den frugtbara 

Rhcndalen. Omkring löffalen lekte hans 

trenne föner, Rudolf, Hugo, Eberhard, och 

den lille Peter von Giittingen. Vid modrens 

fida fatt dotern,den lilla jutta, och fag lina 

bröder leka. 'Låtom ofs nu draga ut emot 

Öfterrike," ropade den eldige Rudolf. "Tag 

du fanan, Eberhard, jag ikall nog förfvara 

den, lita på min lans; rätt fram, marfch!" 

Och nu bar det af gången upföretil flottet. 

"Men en gång (kall väl någon af ofs falla," 

fade den lilla Hugo;''det vil jag" fade 

Giittingen med godhet: 'jag vil dö för er." 

Rudolf kaftade en öm blick på honom. ''Nej 

icke dö,Giittingen, icke dö." 

''Och fkulle du då icke unna honom dö» 

deniitriden för våra rättigheter, Rudolf?" 

frågade gamla Grefven. "Draga ut med mig, 

det Ikall han," fvarade Rudolph, "men icke 

dö. Nej, Giittingen, häldre lämnar jag åt 

Öfterrike Rheinegk och Werdenberg och alla 

våra flott, än jag fer dig dö." 

I.Del. A "Och 

*) Werdenbergarnc härftammade från Hufet Montfort 

eller Fortifels, och delle fig i trenne fanor: 

den röda, hvita och ivarta. Henrik, fom här 

namnes, var af den fvarta. Hans gods voroMonU 

fort, Werdenberg, Rheinegk, Heiligenberg, 

dentz, Sonnenberg, m. fl. Denna händelfe harer 

til det fjortonde och femtonde århundradet.

2 

Rudolf 

"Och häldre vankar du omkringiRhätien, 

fattig och föragtadV" frågade fodren. 

"Ja gerna, om Giittingen bara är med 

mig." Vid defla ord tryckte han Giittingen 

til tit bröft och fåg leende på honom. "Ar 

det ej iå, Giittingen: häldre vilje vi,.iörente 

med hvarannan, vara de fattigalie Herdar på 

den högfta Alp, än åtfkiljde, äga hela \W\i~ 

tien?" "Ja, hela Helvetien värderar jag ändå 

långt mindre än dig", fvarade Guttingén. 

Den gamle Grefven lade fin hand på piltame 

och väHignade dem. "Älfken hvai annan, 

Barn, och varen vänner: födoren då 

alt! — och iägen dock mera i eder fjeltva 

än den» rikalle Furlte med alla fina Furftondömen. 

Jag fkall berätta Er en handel(e om 

tvänne vänner.'' Barnen fatte lig vid Grefvens 

fötter,och han fortfor: Sen i tornen der 

nedre vid berget til vänlter om den högagranen? 

"Sanct Gallen,min far!" 

"Rigtigt! jag har ofta berättat Er,mina 

barn, at Öftcrrike flera århundraden varit en 

fiende af vårt husj ty om Werdenberg?.rne 

icke varit, hade ingen Adelsman nu ägt en 

fots breddi öfra Rbätien, och Öiterrike hade 

längefedan bragt ois alla under oket. Men 

dels herfkningslyftnad motades altid af Werdenbergarnes 

ädelmod och tapperhet. Äfvenfå 

för hundrade år ledan. Kejlar Rudolf, 

den ftörfte af Habsburgfka hufet, fordrade Iberg 

ai Abboten i Sanct Gallen. Abboten, 

Gret Wilhelm von Werdenberg, alflog den 

mag-

VON WeR DEN BERG. 3 

mägtige Kejfarens begäran, förklarades fredlös,men 

biet" likväl orygglig. Kejfaren dtog 

nu med en anlenlig krigshär emot honom. 

Han iördrefs och nekade likväl envift at afftå 

lberg. Rudolf förbittrades och kom Qelf 

til Kottanz. Wilhelm flydde til Tokenburg. 

Gref Tokenburg ville förråda honom åt Kejfaren. 

Wilhelm,den ölvergifne, flygtand.*, 

frcdlöfe Wilhelm hade nu intet fkydd, ii 

hjelp, ingen tilflygt mera. Endaft tvänne i 

domsvänner voro honom öfrige och til dem 

flydde han. Kejfaren lät efterfpana honom, 

imickrade med löften den fom utlämnade honom 

och hotade den fom ville dölja honom. 

Och ändå fick han ej veta Abhotens viftande. 

Dä han omlider erfor det, flög han fig lör 

bröftet och lade: 'Godt Folk,Abbotcn är mag« 

tigare än jag: han har tvänne vänner inöden 

!När Kejfaren dog, tilträdde Abboten åter 

fit ftift och förblefi oftörd befittning af 

lberg ända til fin död °). Dertil hulpo hans 

vänner honom. Och detta tvänne vänner, 

fom gjorde Abboten magtigare och rikare än 

kejiaren, voro en Herr von Griircnberg ocli 

denne lille Peter von Giittingens farfar. . 

/ 

" 

— Kom hit, min Son Giittingen, kom Rudolf." 

Bägge goflarne ftälde (ig framför Grefven. 

"Na, mina Barn, en Werdenberg och en Gitttingen 

voro för hundrade år fedan värn; t i 

lif och död. Här fta nu åter en Werdenberg 

och en Giittingen: hvad viljenIvara V" 

A 2 "Vänc 

) Abboten öfverlefde icke länge fin fiende: Han 

dog år 1300. 

v 

*

4 

Rudolf 

"Vänner ilif och död!" fvarade goflarne, 

och omfamnade hvarannan med värma. 

"Himlen välfigne Er!" iade fadern,rörd. 

"Vi lefvei vådliga tider, fom viflerligen behöfva 

män j icke blott tappra,men äfven vi* 

fa. öfterrikesmagt tiltager dageligen. Hertigen 

trycker Adeln å ena fidan, och å den 

andra trycker folket den lika få myc.v. t. En 

vän är nu en dyrbar fkatt. Striden för Edra 

rättigheter fom Män, och våren enige tom lågorna. 

Och du, Rudolf, uptag äfven dina 

yngre bröderidetta vänskapsförbund." 

De fmå, Hiigo och Eberhard, ropade: 

"ja, Rudolf, låt ofs äfven vara dina vän- 

"ner: vi fkole älfka dig lika få högt fom Giittingen." 

Ockfå Jutta kallade (igifina bröders 

armar 5 och fullkomnade vänfkapsförbundet. 

Sländan fjönk ur Grefvinnans hand,och 

hennes ögon, fuktade af glädjetårar, hvilade 

ömt på detta fköna upträde. "Gud väliigne 

mina barn," fade hon; "och gifve dem 

mod til ädla gerningar under hela deras lefnad' 

tillade Grefven. 

Kunde någonfin enfar hoppas at fe denna 

önfkanupfyld,få var det Gamla Gref VVerdenbjvg. 

Sled fin maka, fina trenne föner 

och fin dotter, Jutta, lefde haniitilla,huslig 

lyckfalighet, ftundom på fit flotti Rhendalen, 

ftundom på Werdenberg. Giittingen var 

blott trenne år gammal då han mifte fina föräldrar: 

Gref Henrik, gamla Giittingens vän, 

tog då goffen til lig, fom var jämnårig med 

Ru- 

.T* 

/

v. 

i 

■f 

v 

VON W K R D K X BER G. 5 

Rudolf, för at med fina barn upfoftra honom. 

Gref Henriks lefnad hade beftändigt varit 

orolig. Nu mera beviftade han inga krig: 

de hade gjort en ftor del af hanslifstid til en 

kädja af milshälligheter och lidanden; han lefde 

nu iet fent ägtenfkap, lör lig fjelf, för 

lina barn och för den husliga lällheten. Han 

var kanlke den ende bland Helvetiens Magnater, 

fom omfländigheterna och et naturligen 

godt hjerta gjort vis. Han hade äfven til en 

del fett de förtryckte Waldenfers ftrid mot 

Öfterrikes vapen. Furltarne och Adelsmännen 

fruktade at efterdömet af en vunnen frihet 

fkulle blifva förledande för Helvetien; 

de läto derföre lina underiåtare ännu mer känna 

det tryckande oket, men eviga oroligheter 

och b3ftändiga krig voro följderne deraf. 

Gref Henrik inlät (igiförening med fina 

underhafvande; afflöt med dem visfa öfverenskommelfer,dem 

han obrotfligen höll, 

och lefde nu lugn, tilbedd fom et helgon 

och ärad fom en Skyddsängel af alla fom 

bebodde hans gods. Denna kärlek fkyddade 

honom äfven emot Ofterrikes anfpräk på 

de flcita at hans egendomar. Öfterrike vågade 

ej angripa en man, för hvilken hvarje 

af hans folk med nöje fkulle upoffra fit lif. 

Det högagtade denna kärlek hos undcrhafvande, 

utan at fjelft hafva mod at förvärfva fig den. 

Werdenberg upfoftrade finabarn med denna 

dyrköpta vishet. Han lärde dem at vara 

mänfklige och föregick dem med fit eget exem- 

A 3 

pel.

6 RUD O L P 

pel. Åfven i den fattigare at fina lifegne, 

vördad^ han männifkan, och hans barn vågade 

ej förolämpaden r!c; as fader högagtade. Muntr 

o:i . iprungo de kring kojorna nedre 

idalen, och genom lin behagliga glädtighet, 

genom lin oegennyttiga tjenitagtighet,vunno 

de allas hjcrtan. Alla aftnar famlade fig barren 

i Rheinegfc pa ängen vid borgen; der 

lrkte deiförtrolig ofkuld med de fmå Grefe, 

lom aldrig (örfummade at komma ned 

til dtni. Med tårar fkiidefc de frän lina lekkamrater 

då de med fina föräldrar (kulle tilbringa 

en del af iommaren på Werdenberg, 

och här äter väntade man dem lika få mycket 

fom man förgde och faknade demiRheinegk. 

Det gifves en ren, uphöjd dygd, en ädel 

värma i hjertat, lom förftåndet och öfvertygellen, 

at dygd är pligt, aldrig kunna gifva, 

och (om endaft är den iälllyntes lott, lom 

från fpädafte barndomen bibehållit fin ofkuld 

obefmittad Denna rena o(kuld hade Grefvens 

barn, och den röjde tidigt hos dem drag 

af högdygd och varmt hjerta,i fynnerhet 

hos Rudolf och Giittingen, likväl på olika 

fatt hos dem bägge. Omtalte Grefven en olycklig 

foni förtrycktes af en mägtig Stor, få 

fteg rodnaden på Rudolfs kinder, hans ögon 

gniftrade, hans panna rynkades, hans händer 

knötos — han fåg förtryckaren. Giittingen 

deremot bleknade 1iuft,hans blå ögon fyIdea 

af tårar, hans händer ijönko — han fåg den 

olycklige. Rudolf frågade: "hvad heter Ikurken?"

,/ 

VON W F R D E N B E RG. 7 

ken ?" Giittingen: "hvad heter den olycklige?" 

"Min far," ropade Rudolf "drag ut 

1' 

!ropade Glit- 

tingen, *'hjc-Ip den olycklige!" Då fade 

fadren "öfvergifven aldrig h varannan, mina 

barn! J aren (kapade for hvarannan: Rudolf 

at befkydda den olycklige, och Giittingen at 

tröfta honom. 

Med hvarje månad,med hvarje timma 

blcfvo Giittingen och Rudolf mera förtrolige 

och deras vän/kap mera hjertelig. De voro 

beftändigt tiliammans. För at göra Rudolf 

til viljes,klättrade Giittingen med honom 

ide nögfta klippor ? oc!i Rudolf hjelpte 

(iiiitingen at plocka blomfter til en krans åt 

den lilla jutta. Än lekte de tornerfpel i dalen 

och bröto lanfar med hvarandra,fom var 

Rudolfs favorit lek,än vagtade de på Hullarne 

Gottingens lilla lam, och futto dä bredvid 

hvarannanigröngräfet och omtalte fina 

förfäders bedrifter eller lina nöjlammarelekari 

Rheinegk. Få detta fatt förfvann den ena 

månaden efter den andra — och Rudolf och 

Giittingen hade blifvit vänfkapens (innebild. 

De älika hvarannan fom Rudolf och Giittingen, 

fade man om alla ömma vänner. 

O,(alla,ofkyldiga barndom! Den tredje 

i defla goifurs förtroliga fälllkap var Jutta. 

LedJ af Giittingen, gick hon äfven ned i dalen, 

gosfarnes lekftälle. Rudolf och Giittingen 

gingo bredvid hvarannan och talade. 

jutta vid Göttingens hand gick med nöjd 

at (träffa förtryckaren". "Grefve 

raine och teg. Stundom vände Giittingen (ig 

A 4 

til 

"

8 

RUD O L T 

til henne, fag på henne och fade: "Jutta!" och 

log dä altid tackfamt emothonom. Dcr- 

Jutta 

på famlade goflarne fig. Göttingenfatte förft 

Jutta i(kuggan af en bulke, fyIde hennes 

iköte med blommor och lämnade henne (it 

lam. Sedan fkyndade han vid Rudolfs fida 

til ftrids med de yrtre goifarna; nu gingo de 

med gällande fkri löflpä iienden,men Giittingen 

gjorde altid et {prång pä fidan for at plocka 

en fkön blomma ät Jutta, och på hans inrådan 

vände altid (karen tilbakadit, hon fatt. 

Hon tog leende blomman, han gaf henne, 

och fmekte hans lam. Derpå fkyndade 

han åter tilbaka til de andra. Jutta fatt förnöjd 

och låg på deras lekar och vagtadeGiitiingens 

lam. Så fnart aftonklockan hördes 

från flottet, ftod hon up för at gå, och när 

goifarne kommo, trängde hon fig altid fram til 

Giittingen. Som förut, gingo då Rudolf, Gi.ittingen 

och Jutta handihand upiöre til ilottet, 

och Kugo och Eberhard följde dem. 

Gtittingens blickar mötte altid Juttas bild 

när de med Rudolfs förvillade iig i framtiden. 

"Då höres vårt fälthorn," ropade Rik 

dolph,med gniftrande ögon, "och våra härar 

ftöta til ofs. Då draga vi åftad och fvinga 

fanan högti vädret och trumpeterna fkallai 

lkog och klippor, och vi två rida förutpå helt 

hvita hädar, och få til Aargau mot Öfterrike" 

"och Jutta" tillade Giittingen "ler då efter 

ofs frän tornet." "Men när fienderna 

fe ofs från tornet" fortfor Rudolf; "de 

ikola darra, men vi nedbryta deras borg" — j 

"och

»s 

t 

von Werdenberg. 9 

"och Jutta (kali blifva rätt glad när jag berättar 

henne det ," fade Giittingen. 

Sä tidigt vaknadeihans unga hjerta den 

ofkyldigafte och renafte kärlek : och det var 

dt^nna kärlek, fom luttrade det från alt det 

vilda, fom gjorde det få böjligt, få ömt och 

känflofullt, fom ödet behöfdedet. Denna ömfiia 

och milda känllighet öfvergick äfven frän 

Giittingens iRudolfs hjerta och betog hans 

eldighet den råa vildheten. De bilder af 

huslig ro och ftilla iällhet, fom altid fyislofatte 

Giittingens lugna Qäl,och fom han be- 

Händigt framftälde imellan Rudolphs bullrande 

och ärofulla fälttog,vorohvilopunkter för 

hans vcrkfamma inbildning. 

Rudolf raftade från fina fälttog under 

en bufke fom Giittingen planterat för Jutta, 

eller vid en högtid fom han gaf invånarne i 

Rhendalen, och på detta (ätt förenades beftändigtihans 

eldiga fjäl fredens och glädjens 

ljufva bilder med föritörelfens och eländets 

rysliga. , Härigenom bildade deras hjärtan 

hvarannan. Rudolf gjorde Giittingen manlig,och 

Giittingen Rudolf mänfklig. Deras 

vänlkapsband knöts beftändigt faftare och 

omfattade Jutta tillika. De älfkade alla tre 

hvarandra,den ene för den andresfkuld: Jutta 

fin broder derföre at han älfkade Giittingen; 

Rudolf fin fyftcr emedan Guttingen 

önfkade det, och Göttingen älfkade dem 

bägge. 

Ofta då föräldrarne voro närvarande vid 

fina barns lekar 3 fatt Jutta vid ha;pan och flöng 

A 5 

en

10 

\ 

K. u d olr 

en kort vifa, fom Slotts -Munken lärt henne. 

Giittingen tlod dä bredvid henne och bad med 

en vänlig, bifall -leende blick föräldrarne berömma 

fängerfkan. Rudolf blåfle ej i (it 

lilla fälthorn ehuru han höll det til munnen, 

och Hugo. och Eberhard kornnio nöjde til 

Giittingen fom bett dem vara tyfte. Ofta fade 

Gref Henrik vid detta ofkyldiga och (köna 

upträde til fin Grefvinna: "(kulle väl öfterrike 

förmoda at vi are fa rika?" Rörd räckte 

hon fin man handen, tog den gode Giittingen 

i lina armar och butalte honom de 

fmekningar han flötat på hennes gundling, 

Jutta. Alla omringade då Grefvinnan för at 

dela med Giittingen moderns kylfar : kärleksfulla 

blickar mötte här kärleksfulla blickar, 

och hjertan funno här hjertan. 

Sålunda förflötoåren under lek och un- 

dervisning. Rudolf och Giittingen voro nu 

tolf år, och den lilla Jutta nie. Nu fäldesdéf 

förfta tårar. Rudolf och Giittingen fkulle i 

Guardowall, hos Gref Johan von Werdenberg^ 

af den hvita fanan, med fina half-coufiner njuta,en 

högre undervisning. Abboteni DifenJ 

tis flickade då och då den Järdafte maniorten, 

en ädel Munk,vid namn Anton, til den 

rike Gref Johan för at ui.dervHa hans föner. 

Redan tvänne dagar före deras afrefa, badade 

Jutta i tårar. Giittingen Ikänkte herms 

all fin lilla egendom för at tröfta henne, alla 

fina blommor, lina löf(alar, (ina lam 3 men 

hon var otröftlig och Göttingens bild fväfvade 

lifligt för hennes gal. Hvarje dag faknade 

f 

'>*""

von We.rdknbkrg. 

de hon honom vid et eller annat tilfalle: 

ialla nöjen feltes'blott han: alt hvad hon 

företog(ig, blef blott halfgjordt: hvart arbete 

hon fullbordade,förloradt _^_ ty Giittingen 

fåg det icke. 

Rudolf och Giittingen ledfagades af fin 

fader til Guardowall. "Bekymra er ej, min 

Coufin" lade Gref Johan 

*) Denne Johans fader, Rudolf von Werde: 

gifte fi£T med Friaerren Dcrtatus von Vaz's Ho;. 

ler, Urfula, och ärfde efter fin fväifars död 

år 1530 hälften af defs betydliga egendomar or» 

tenitein, Vaz, Sins,Schlewis,Lar: 

Bärenberg o. fl» Sedermera märkvärdig, 

dog 1362. 

* 

'■"

12 

Rudolf 

v 

von Werdenberg. " 

fen gni (trade Rudolfs ögon och Giittingen 

fåg än leende, än forgfen på Munken. 

"Hvad fager Ni om goflarne, Pater?" 

frågade Grefven. 

''Jag kan ännu ingenting fdga, Herr 

Grefve; få mycket fer jag, at de iakna edra 

löners ftolthet." 

'Rudolf är karlvulen, Giittingen är för 

qvinlig." 

Munken log och teg Inom några dagar 

ägde han Rudolfs och Giittingens pinfkränkta 

kärlek. De voro beftändigt på hans 

kammare, äfven då de voro ledige. Vifla 

timar lärde han dem läfa och lkrifva och något 

hiftorie. Han vai altid alfvarfam få län- 

Gref Johans fyra föner voro närvarande, 

men knapt hade de gått, förrän en ljut vänlighet 

utbredde (igihans anfigte. Nu begynte 

han å nyo undervisningen, men hvilken 

undervisning! 

Ibörjan omtalte han för den eldige Rudolf 

fälttog och ftora krigshjeltar, deras ära,den 

beundran verlden fkänkte dem,och 

Rudolfs fjäl lågade. Men oförmärkt blandade 

han färgorna. Den fegrande hjelten 

fyisloiatte ej enfam hans penfel: han gaf 

äfven ljus åt en annan del af faflan fom han 

hittils lämnat ifkugga krigets eländen. 

Småningom förfvann hjelten bland hopar af 

lik, bland klagande fkarar af tröftlöfaenkor 

och faderlöfa barn, bland rykande grushögar 

efter brända ftäder och byar, bland lörikräckande 

bilder af fköflade fält och ihjälhungrade 

13

v 

14 

Rudolf 

de männifkor. Han målade eländet och alla 

defs följder med de lifligaite färgor, och då 

gottens ijäl bliivit rörd i det innerlia ," yrkad 

■ han med värma mänfklighetens rätt, och 

I de iivdens tyltare men ltörre verk : väigörandet 

och alla medborgerliga dygder. Derps 

tog han harpan, och fjöng til dens ära 

(om planterat et träd, banat väg genom en 

klippa, o f. v. Sedan berättade han Solons, 

L>curgs och Numas lefverne, Thelé's och 

HercuTs välgörande underverk, Tells lefverne 

och \Va es befrielfe. Han fökte 

göra det vilda begär efter ära, fom lågadei 

>hs brÖLt,mildare och Ihllare, han lärdi- 

honom at föragt för beröm är den fvåra* 

fte ai alla dygder, och at det förtjenar det 

högita låford. Han ingjötihans ijäl den ädlare 

ärelyftnad, at vinlägga ilg om inre flor- 

1k t, ocii at i fit hjerta äga den ende förtrogne 

at det goda man verkat. Ingenting 

uprepade han oftare, än at den fanna ftorheten 

ej vil lyla, ej begär at tackas, och at dels 

btlöning är at defs verk lyckats. Han vifado 

honom huru ofäker äran vore, huru aftinden 

och tadlet fördunkla defs glans, huru 

tiden ötverlämnar d.n åt glömfkan, huru li* 

tet männifkan bekymrar fig om det framfarna, 

och huru m.jn vanligen anler lina egne fmå 

hvardags-handelfer för vigtigare än den ftörfte 

s ftörita bedrifter. Så fnart han öpnat 

Rudolfs hjerta för mänfklighetejis väl, vi- 

■ han honom det armod och det elände, 

iom tryckte de frugtbaraftc tragter och deras 

in- 

\

iit 

i 

von Wrrdenberg. 

inbyggare, der Adelns eviga krig forftört jordens 

v;tliignelfe ocli invånarnes arbete tillika 

deras lycka. Deremot framftälde han 

lör honom bilden ar det olrugtbara Walli/erlantitt 

t der invänarne i fredens och lugnets 

ftöte under lagarnas fkydd framlockade, äfven 

at fj< Ifva klipporna, rikedom, ötverflöd, 

glädje och lycka. Och iäg nu, min fon, 

livcm ville du häldre vara, antingen den qkimde, 

oberömdeLandammaniSchweitz,fom 

brukar alt (it föritånd tor at bibehålla lugnet 

och med dej bibehåller tufendes lällhet,med 

den inre öfvertygelfen: "jag kunde vara en 

Tcllj" — eller en hjelte fom förftörten half 

verld och gjort millioner olyckliga, med alt 

d-fs beröm och med den gnagande känilan: 

"det gjorde jag för at bli(va ryktbar?" 

Alt detta inplantade Munken fmåningom 

iynglingens hjerta, men framllälde då åter 

altid pä eu gång deffa bilder och förenade 

dem til et helt. "Hvilken ftor man kan du 

ej blifva, Rudolph!" fade han och tryckte 

honom ömt til (it bröft, "om du föragtar lylande 

gerningar; och du, min gode Giiftingen, 

om du ej låter forg eller vällufi öfvervinna 

dig." — Pater Anton hade blifvit deni 

få kär, at de tärdes af den grymmalte ledsnad 

få ofta han lämnade dem, fom itundom hän» 

de för hela månader. Med innerligafte glädje 

fågo de honom altid återkomma. Tu mera 

de tiltogo i ålder, ju mera öpnade (ig Paterns 

hjerta för dem, och med det famma 

blef hans väiende något iörbehållfamt. Han 

kan- 

15

16 kUD 

O L 9 

kände noga Adelns, Furftarnes och folkets 

förhållanden:han kände alla,äfven de niindfla,rättigheter, 

fom tilkommo Helveticns åtfkillige 

invånare och talade hvarken om de 

förra eller de fednare. Ingen Adelsman kom 

til Guardowall, fom ej kände Pater Anton. 

En hade fett honomi Wallilerland,en annan 

iBalel, eniTyrol, och en annaniSavoyen. 

Han uppehöll fig fällani Klottret. Abboten 

var hans förtrognare vän. Någre påitodo 

fig til och med hatva fett honom hos K.ejfaren. 

Vare nu dermed huru fom häldir j man 

kallade honom den gode Patern från Dilentis. 

Han älfkades af alla,emedan han förolämpade 

ingen och emedan han .ej följde 

Munkames vanliga fed, at bära nyheter från 

en borg til en annan. 

Dä Rudolf och Göttingen närmare lärt 

känna honom, fade å>n förre ofta: "bäfte Pater, 

nian känner Er ej rätt: Ni vet alt, Ni 

känner Herrames och Furftarnes hemligafte 

gerningar bättre än de ijelfva 5 och man anfcr 

Er - - -" 

"För den gode Patern," fvarade Anton 

leende, "man tror mig vara okunnigare, än 

jagar. Skulle du häldre vilja, at jag vore 

okunnigare än man tror?" 

"Men, fäg mig, hvårföre tiger Ni, då 

man paltar faker fom Ni bättre känner?" 

"Rudolph,tyflnad är en dygd när det 

ej båtar at tala. Jag läger mycket för dig,' 

emedan jag tior at det (kall gagna dig: jag 

ftulie annars tiga. At tiga 3 dådet ej är nödvan*

; 

*) 

.- 


vändigt at tala, är halfva grundvalen for all 

dygd och Iyckfalighet. Jag lefver ibland männifkor; 

det är min pligt at lefva ibland dem. 

Min tyftnad fkänker mig alla fördelame af at 

vara okänd. Man kallar migden gode Patern: 

detta tilnamn forfkaifar mig öfveralt kärlek, 

och förtroende. Kallade man mig den vite 5 

den verkfamme Patern, lå vore det ute med 

min vishet och min verklamhet. För at vara 

vis, måfte man ej £ynas vis; för at vara 

verkfam, måfte man ej tynas verkfam. 

För at vara bäggedera,mäfte man kunna tiga. 

En fnäll löpare lämnar de omärkligafte fpår 

efter fig. Naturens meft välgörande krafter 

verka i löndom och åikviggen träffar altid 

blott höga föremal." 

Ynglingarne yoro nu fexton år, då deras 

fader kallade dem tilbaka til Rheinegk. 

Aftonen före deras afrefa, förde Patern dem 

på et högt berg vid Guardowall, juft då folén 

vari fin nedgång. Här fatte han (ig imellan 

dem, fattade deras händer och fade i 

en rörande ton: "Mina käre vänner: Vi måfte 

nu (kiljas åt. Jag har aldrig träffat tvänne 

ynglingar, fom jag lå hjerteligen älfkat, fom 

Er, eller af få mycket hopp, (om J. J aren 

af högt ftånd: det är blott et tilfälle, fom 

himlen fkänkt Er til at verka få mycket mera 

för edra medmännifkors väl. Sen fölen: 

om middagen nedftrömmar från henne kraft, 

lif och ljus, och äfveninedgången vederqvic* 

ker hon jorden med fina lifta milda ftrålar 

en bild at den ädle, fomi fin ftyrkas mid- 

/. DiL B daga 

C

18 

Rudolf 

dag,utbreder lif och fällhet omkring fig, ocb 

äfven i fjelfva ålderdomen gläder och uplyfer 

med fin vishet. Öfverfen med männifkorna, 

i ivnnerhet du, min ädle Rudolf, at du må 

kunna älfka dem. Du känner nu mänfkliga 

fvagheten: Haf medlidande med de männifkor, 

fom äro dårar nog at älfka lina fel, på det 

du ej må behöfva hata dem. Vila alla männifkor, 

äfven dårarne, at du ej föragtar eller 

hatar dem, på det du fjelf kan vara god. 

Hvarföre kan Giittingen förekomma få mycket 

ondt hos den itolte Henrik j men du 

icke V" 

'Derföre, at han hatar mig; men icke 

Giittingen." 

"Ochhvarförehatar han då dig och icke 

Ockfå Giittingen? Dock, det var ej det, du 

Ikulle fäga. Han alfkar Giittingen lika iå litet 

fom dig " men han lyder Giittingen, emedan 

Giittingen aldrig vifar honom fit föragt. 

Du föragtar honom och fager honom 

det. Han hatar dig,icke den båttre Rudolf, 

den fiolte Rudolf hatar han. Företag dig hvad 

du behagar: Gref Henrik Ikall finna fit nöje 

iat hindra det. Men Giittingen til och med 

hjelper han, emedan Giittingen är god mot 

honom. Låtom ofs blifva vid detta exem» 

pel : Henrik hindrar alt hvad du gör, går 

altid i vägen för dig, gör dig tufcnde förtretligheter, 

förföljer dem, du alfkar, med et 

ord: gör hvad du ej önfkar, och följdan är, 

at dit hat och dit föragt för honom tiitaga. 

Deremot förhåller det fig helt annorlunda 

med 

/

v 

0 

vos Werdenberg. 

19 

med Giittingen. Henrik gör honom, den 

Vänlige, foglige, öfverfeendeGuttingen, mänga 

tjenller och hindrar honom fällanifina töretag, 

och Guttingen finner ingen orlak at 

hata Henrik: han ikall til och med älfka honom 

i den mån, Henrik görhonom godt. Ser, 

du nu hvarföre jag fade: öfverfe med männifkorna, 

på det du kan älfka dem. Och det 

enda, min fon, fom du låter dem fe, vare 

din kärlek til dem. Alla dfria andra dygder 

xnåfte du dölja fom fkrymtaren fina lafter." 

"Pater,jag fkall döljamina dygder ? Hu* 

ru? Jag (kall - * - 

"Göra godt, icke mer än göra godt och 

det på hyad (att fom häldft. Tro mig, min 

fon, den elake, Dåren hata ej dygden eller 

den dyujdige : De hata den ära fom den dygdige 

njuter: De beltrida dig ej det goda, nej, 

men äran. De tilintetgöra ej det goda, du 

gör af hat til det goda: de tilintetgöra det 

vanligen, emedan de afunda dig dygdens ära. 

Dölj derföre dina dygder under en blygfam 9 

anfpråksfri, vänlig och öfverfeende välvilja etnot 

alla männilkor. Var ftörre,ädlare,blygfamniare, 

verkiammare, modigare än alla 

männilkor, men lyns ej vara det. Sätt dig 

genom din blygfamhet i klafs med dåren» 

Gör det goda och öfverlämna händelfen äran 

derfore. Dåren afundas ej tilfället til det godaj 

men han afundas den fom vil mera 3 än 

han kan." 

"Men huru mången god gerning," fade 

Guttingen vänligt^, ''måfte jag då icke underlå- 

B 2 ta

20 

Rudolf 

ta derföre at jag ej kan göra den utan of* 

fentligen?" 

"Då, min fon, då gör den offentligen 

om än alla jordens dårar iago derpå. Lys, 

när du fkall, iom fölen om middagen: men 

hölj dig fedanien tredubbel blygfamhet ocli 

tilfredsitäll afunden genom den mildatte ödmjukhet. 

Sträfven efter männifkornas kärlek, 

mina barn. Dygdens allmagt' beror af den, 

och defs grundval är at vara obemärkt. Sägen 

aldrig: det vil jag göra. Gören det utan 

at fäga det. Omärkligen kläder våren jorden 

med blomiter, och höften är inne, utan 

at man vet huru Den doftande violen upfyller 

luften med fin Ijufva vällugt utan at 

fes, och den vederkvickande daggen faller 

om natten. Utbreden vishet der J kurmen, 

Itrön dygdens iädihvarje hjerta, iom öpnar 

fig för den;men ilriden aldrig med dåren om 

dygdens väiende!J firiden förgäfves,och dåren 

ikall hata Eder. Dygdens väiende beftår eji 

kunfkapen: det ligger i hjertat. Lifvets fällhet 

är at lefva obemärkt och at njuta ädla 

männifkors förtroliga, ömma vänikap: Dygdens 

lön är iörnöjfamhet och männifkors lyck- 

falighet." 

"Lären tiga, lären tola hvad J ej kur- 

men ändra, och lefven få dolde, få obemärkte 

lom möjligt, för at undgå lifvets lidanden. 

Det godas utöfvande fordrar mera föriigtighet 

än et förräderi \ ty alla dårar äro fiender 

af det goda. Äfven det goda,fom den eviga 

Förfynen fkänker männiikorna 3 den högre 

full- 

%

VON Wc R D EN BER6. 21 

fullkomlighet, fom den vil utbreda bland 

dem, verkar den hemligen, at icke tufende 

dårar och illafinnade må väpna lig emot den. 

Fullkomligheten utbreder (igimillioner fmå, 

omärkliga grader,och pä en gång, när männifkans 

dårikap ej mer kan förltöraden,framträder 

den i (in jätte ftorlek,och dårarne förvånas 

och bäfvä lör den verknings allmagt, 

rivars orfakcr och uprinnelfe de ej anade. 

Och vilje vi vara vifare 8n den eviga Visheten? 

Hrutut — J kärmen honom, den andre, 

den bättre Brutus fadoilin dödsitund": O dygd! 

Gudarne älfka dig ej,dä de ej befkydda dig. 

Efter et långt, verkiamt, ädelt lif förtviflade 

han,emedan han förlummat at göra dtft goda 

han velat med den klokhet och den förfigtighet, 

hvarmed hans iknder verkftälde det 

onda." 

gån flora hän- 

'Ochnu,mine föner " " " J 

dclfer til mötes: de gro redan, omärklige 

lör dåren,iynlige för den vife allena. Nu, 

mina barn, fvärjen at vara dygden trogna." 

Gubbens ögon glänfade, "fvärjen at aldrig 

draga fvärdet för eder ära, men blott 

för edra medmännifkors väl 1 at aldrig to- 

]a, hvad man ej bör, at männilkor göras 

olycklige, — at arbeta hemligen och offentligen 

för det goda i förening med jordens 

gode, envar j då finnen dem, på thronen 

elleri den läglta koja." 

Med ömhet flöt han Ynglingarne i fin 

famn. ''Mina barn, viljenjdå med mig fvärja 

dygdens fana?" De föllo honom om hai- 

B 3 

fen 

♥/

fr 

/- 

22 

Ru b 

L V 

fen och (varade innerligen rörde: "Ja vi fvarje 

dygden evig kärlek, och Jaften och för» 

trycket evigt hat." 

Gubben kaftade en tackfam blick mot 

himlen. "Mina vänner," fade han nu mera 

Ömt,"glömmen mig aldrig. Jag belöker er 

väl någon gäng: ty jag allkar er (om vore 

jag er far Men frän denna itund lefven fom 

om J glömt mifi^. Talen fällan om mig; 

kallen mig dä altid blott den gode Patern s 

aldrig den viie: Synens ej mina vännerj men 

våren det. j.ig torde kunna vara er nyttig! 

Du, Rudolf, fkall fnart erfara det. Lären 

tiga Ynglingar och våren vänner: då kurmen 

J aldrig bliiva aldeles olycklige. En vän är 

den högfla lott, fom kan tilialla en dödligj 

vär.fkapen är af mera värde än kärleken. Kärleken 

liknar fkuggan om morgonen: med 

hvarje ögonblick blifver den mindre 3 men 

vänfkapen, fkuggan om aftonen : den räcker 

tiis lifvets fol nedgår. Giittingen! byt der* 

före din kärlek i vänlkap: du återfer nu Jutta: 

var hennes vän: vännen öfverlefver altid 

alfkaren. Och nu farväl, mina barn.*' Än 

en gång tryckte han dem til lit hjerta, och 

de vände nu tilbaka tilBorgen,Munken munter 

och nöjd, Ynglingarne rörde ända til 

tårar. 

Morgonen derpå refte de tilbaka tilRheinegk: 

under vägen återkallade de Paterns 

lärdomar och omtalade fina föreftående nöjen. 

Ju närmare de kommo Rheinegk,defto verkfammare 

blef Guttingens inbildning, och de«

von We rdenberg. 

fto oftare framftälde den Juttas bild på fina 

taflor. Andra morgonen iägo de redan på 

afftånd torneniRheinegk — och nu fortfattes 

refan med fördubblad Ikyndfamhet. Giittingens 

hjerta klappade: han blef munteroch 

pratfam. Beftandigt frågade han, "hvad fkull 

Jutta fäga ? Känner jag igen henne? Huruftor 

kan hon väl vara?" Med fölens förfta ftråle 

infann fig Jntta i tornet, för at fe när de 

komma. Ändteligen blef hon dem varfe. 

Andtruten flörtade hon trappan utföre in i 

föräldrarnes rum och ropade med ftapplande 

rört, "nu komma de!" Hon blef utom lig af 

glädje,än fprang hon til ienftret, öpnadedet 

til hälften, an til dörren, och åter til fenltret. 

Ändteligen fkyndade hon ned på borggården, 

och de andre efter henne. Grefven, Hugo 

och Eberhard gingo Rudolf och Giittingen til 

mötes. "Elif här!" ropade Grefvinnan åt jutta, 

och fladnade på borggården. Jutta ftod orolig, 

tryckte Grefvinnans hand och darrade " 

i detfamma flög hon garden utföre, öfver 

bryggan, förbi fin far, ned årt vägen fom de 

(kulle komma. Giittingen igenkände Jutta på 

afftånd, hoppade af häften, ropade "Jutta !" 

och — med öpna armar flÖgo de hvarannan 

til mötes. "Jutta!" "Giittingen!" De greto 

högt och höllo hvarandra hårdt omfamnade. 

Rudolf hade ftigit af. Jutta fåghonom knapt. 

Grefven kom. Bröderne kamnio. Rudolf 

kaftade fig ifin faders famn, Hugo och Eberhard 

förftihans, fedaniGiittingens, Gut- 

B 4 

till- 

>■*" 

c 

23

"\ 

24 

K v t> olr 

tingen kyfste goflarne och ropade vid hvarje 

kyfs: 'ach, Jutta!" 

Ändteligen voro de förfamladeifålen; 

Rudolf förde ordet : alla lyfsnade och tego. 

Giittingen ochJutta betragtade fmåleende hvarannan. 

Nu förft märkte de den förändring, 

fom föregått med dem. Jutta 

\ 

var barn ,då 

Giittingen lämnade henne: nu var hon fnart 

fjorton år;en välväxt, förkjufande flicka med 

eu ängels ofkyldiga, vänliga och goda anfigte. 

Ilånga fköna lockar hvilade hennes blonda 

hår pä hennes hals, och höjdeeller iänkte 

fig med lamnia rörelie fom glädjen gaf hennes 

växande barm. 

Giittingen var nu vuxen. Hans hår hade 

mörknat och hans kind blifvit något brunare - y 

men hans blå öga var ännu lika vänligt,hans 

mine ännu lika leende,hans blick ännu lika 

öm fom tömt. Orolig vred han (\g hit och 

dit på fiolen och fåg begärligt åt dörren. "Nå 

Giittingen, gå dumed jutta,fade Grefven ,*' 

och bägge förfvunno. Knapt voro de allena 

förrän den ena frågan följde på den andra, den 

ena blicken,den ena handtryckningen på den 

andra. 'Goda Jutta." _ "Älfkade Giittin. 

gen!" — "Du allkar mig ännu? 1' 

'Och du 

mig ockfå?" "Gud fke lor, at jag är här 

igen!" — "Jag räknade hvar minut innan du 

kom ur fkogen." 

Inom några timmar hade de aldeles glömt, 

at de på lång tid ej fett hvarannan, och derigenom 

uphörde de afven at längre varafrämmande 

för hvarannan» Den fordna ömma^barn ili- 

v

VON T W E R DE N BF R G. 2 25 

fliga förtroligheten b!ef åter rådande imcllan 

dem,de förnyade (iua fordna. lekar, belökte 

alla de ftälien der de förr varit lycklige: 

och fade då: ''Mins du det ännu ?" , 

"Här futto vi altid." ''Här plockade jag 

blomtter ät dig." — "Här vid denna bufke, 

bundo vi lammet!" Nu fördeJutta 

honom på 

lin kammare, vifade honom iit arbete och 

omtalade förhonom fina göromål. gen 

blef befrört då han fick höra at den ädle). 

ken från Dilentis fyra gånger varitiRheinegk, 

hvarje gång flere dagar,och vmderviiat henne 

och hennes bröder. Hon (jong nu lörhonom 

och fpdade på harpan de fånger,Munken 

lärt henne. "Jag håller rätt mycket af 

den gode Munken, lade Jutta. Han berättade 

mig altid få mycket om dig, huru god 

du var, huru högt du älfkade mig, och han 

lärde mig at ällka männiikan 5 lugnet och enfligheten." 

Glittingen fåg Jutta lifvad af den gode 

Paterns anda. ''Ach hvilken man!" ropade han, 

och erindrade (ig nu,huru ofta Patcrn forma* 

rat honom at utftrö dygdens iädidet hjerta, 

fom äl(kade honomj och Giittingen fortfatte nu 

Munkens undervisning hos Jutta. De voro 

aldrig åtlkilde. Morgonfolens förfta firålc 

fann dem tillamnians. De gingo Giittin' 

gen med Juttas harpa, Jutta med fin flända,än 

nedidalen, än på de bufkrika bergen. Der 

futto de — Giittingen vid Juttas fötter. Flickan 

arbetade: Ynglmgen vifade henne Sloften 

deromkring 3 fade henne deras namn 5 och be- 

B 5 

rät- 

/

26 Rudolf 

rättade henne förflutna händelfer, om den ädla 

Idda von T|kenburg °), om Grefven af 

Welfch-Neuenburgs dotter Gertrud och defs 

olyckliga, qvalfulla lif, efter den gode Fredrics 

mord. Han uprepade för den älfkade 

flickan den ädle Paterns lärdomar, fj°ng 

ior henne hans fånger om vänlkapcn, om 

enfligheten och huslig fällhet. Så förflöt 

morgonen, få dagen, få aftonen, och Jutta 

var läkert den fidfta på flottet fom bödGiittingen 

god natt. Ofta ledfagade Juttas bröder 

de äLTvande, för at afhöraGiittingens berättelfer, 

tom voro dem kärare än alla lekar. 

Gietvinnan fann det väl underftundom 

betänkligt, at de älfkande få mycket fökteenfligheten;men 

Grefven trodde, at olkulden vore 

fäkraft iet hjerta, fom brann af ren kärlek. 

"Förtrolighet,fade han,ärdygdens värn. 

I,ämna blott min ömeGutfringen och din olKyldigaJutta 

åt fig fjelfva !" Och Grefven hade rätt. 

Juttas och Göttingenskärlek liknade en bäck 

fom oftörd framflyter på den jämna fanden. 

Man hörer den ej forla, man märker ingenrö-. 

relfe på defs yta, och likväl vatnar den kringliggande 

fält. Ingen oro, ingen fuck, ingen 

förlägen blick röjde någon oren känfla 

ideras bröft. Hemligen bodde en lugn kärlek 

och den renafte ofkuld tilfammans i dejas 

hjertan. De lutto vid hvarannans fida, talade 

och ikämtade få fritt, få obekymrade 

om alt det fom omgaf dem,få fkilde från all 

fruk- 

) Se Moralifche Erzählungen af Avg. La Fontaine 

2 Bandet.

von Wfrdenberg. 27 

fruktan, få nöjde,få olkyldigt förtrolige, at 

jnan fknlle tagit dem för fyfkou Tom hjt : 

gen älfkade hvarannan, eller for tvänne anglar 

i männifkofkapnad (om omtalade lina välgerningar 

mot de dödlige. 

Men hade Guttingen et par dagar varit 

på jagt med Rudolf, eller på Werdenberg, 

eller på befök hos någon Adelsmani granfka* 

pet,lä märkte man hos Jutta alla Kännet 

af en häftig kärlek. Hon hade ingen ro. Hon 

gick och. kom och gick. igen, utan at veta 

hvad hon ville. På alla frågor,modern gjorde, 

fvarade hon förvändt,och dennamåfte valdfårat 

rycka henne ur fina drömmar,om hon ville 

hafva et rigtigt fvar. Hörde hon en haft 

komma eller Guttingen nämnas, då förft vaknade 

hon. Då hördeman henne tala, då fåg man 

hennes ögon tindra. Kom han då ändteligen, 

fåg man kärleken låga^noägges ögon, då flögo 

de hvarannanifamn,och ftodo tom tvänne 

lefvande bilder» af den varmalre kärlek. 

Inom en timma hade kärlekens låga förfvunnit 

från deras kinder och en ftilla glädtig ofkuld 

intagit dels ftälle. — 

Ingenting, utom Rudolf, förmådde draga 

Guttingen från Juttas fida. "Jag vet ej, fade 

Guttingen tilhonom,om jagalfkar dig mefteller 

Jutta; om jag häldre är hos dig, än hos henne: 

om jag ändå kundebefkrifva, huru det är 

fatt med migdå jag är hos Er. Hvad jag känner, 

är fig få likt och dock få olikt. J görenmig bägge 

få lycklige^ men hvar < ch en påfit fått.'*Rudolf 

(varade leende: "Jag är din vän, och 

Jut- 

*

28 

Rudolf 

Jutta din älfkarinna." "Det var ej det,jag ville 

fäga", fvacade Giittingen. "Kärleken, lär- 

de den] gode Tatern ofs, är en ljuft orolig 

dröm och jag är lika fa lugn, lika få # nöjd 

hos Jutta fom hos dig: men mit lugn har då 

blott en annan orfak. När jag är hos dig, 

vil jag veta hvad du tänker, jag vil förftåj 

begripa dig. När jag är hos Jutta, förekommer 

det mig fom hon ingenting; kunde fäga\ 

mig, det jag ej redan vet. Ofta börer jag 

ej en gång hvad hon »äger: rörellenafhe 

läppar, hennes blickar, hennes fm då 

hontalar, ljudet at hennes röit,är cog förmig. 

Hos dig känner jag huru angenämt tiden förfvinner 

för mig: hos Jutta vet jag ej at tid 

gifves; gied dig kan jag tala långt förtroliga* 

re. Jag har ingenting i hela min fjil, fom jag 

ju icke kan fäga di g^ Deremot är det mycket, 

fom jag ej kan fäga JUtta , äfven om hennes 

forluft vore vilkoret — och — huru be. 

iynnerligt! — likväl iaker fom hon vet utan 

at jag iäêr henne dem. Och det är aldeles 

icke af mi (ströende. Det förhållerlig på famma 

fatt, fom då man underftundom ej vil tilfta 

något för fig ljelf,fom d,i man Ikyr visia 

tankar emedan de äro oangenäma.'' 

Sådant var ock verkeligen Giittingens til - 

ftånd j ochidetta lefde han fyra år med Jutta, 

lugn, munter och nöjd. Ynglingarne hade 

du nått det tjugonde, Jutta det fjuttonde året. 

Då och då kom Pater Anton til Rheinegk. 

Ännu iökte han befländigt at tämja Rudolfs 

ftolthet. Altid påminte han honom y at aie-

I 

I 

von Werdenberg." 

relyftnaden gör alt för fig fjelf, ingenting för 

det goda. Nu infann han tig åter. Han berättade 

Ynglingarne de oroligheter Tom utbruftiti 

Glaris. Han gillade at Ölterrike fkulle bekriga 

Glaris j tillika nämnde han fom Öfterrikes 

General, deras farbroder, Gref Johan von 

cknberg på Guardowall. Han hade rätt. 

En dag, då Munken ännu var der, 

kom Gref Johan med fin äldfte fon och flere 

Riddare til Rheinegk. Efter måltiden, då vinet 

gjort dm muntre, tog Gref Johan den 

fylda bägaren och ropade: "Ofterrik.es (kål!'* 

Alla Riddarne tattade lina bägare,utomRudolf. 

Munken räckte honom den: Han tog den, 

men ogcrna. De drucko. "Vi hade oriak at 

beklaga ofs öfver Öfterrikarne, lade liref Johan, 

men jag hoppas at ftridigheterna med 

dem fkola vara förbi, och at den tid fnart 

är inne 5 då vi kunne lefva igodt förftånd 

med Hertigen. Hvarföre Ikulle jag ej fäga 

Er det ? Jag är anförare för Öfterrikes häremot 

Glaris. Imorgon afkunnas tåget för Öfierrikes 

Låntagare. Öfterrike anmodar er, 

min Coufin genom mig at följa dels fana. 

Jag utber mig Er Rudolf. Han fkall lörtjena 

fig Riddarvardigheten. Du, Guttingcn, kall 

följa honom. x Du är defsutom ö;. 

låntagare och bundsförvant." 

Alla tego och Jutta blef hvit fom vax. 

"Nå, hvad läger du derom,Rudolf?"— Rudolf 

fteg fram: "Öfterrike har i ftera århundraden 

varit en fiende af vårt hus. Nu 

fmickrar det ois 3 emedan det behöfver ofs. 

Men 

" 

29

30 

Rudolf 

Men jag förbigårdet. Vore Öfterrike vår vUn, 

få vilst fom det är vår fiende,Ikulle ändå 

icke något baner af Werdenbergs fvarta fana 

fynas i deras här, ty Glaris har räitvifan på 

fin lida. Jag drager ej ut med Öfterrike!" 

"Och Giittingen?" frågade Gref Johan 

och kaftade en föragtligblick på Rudolf. Giittingen, 

fom under töreftående famtal haft fina 

ögon fäftade på Munken, betragtade nu fmåleende 

Grefvinnans arbete och talade med 

henne om en blomma, fom hon broderade: 

"Jag är förbunden at tjena Öiterrike" fvarade 

han "men jag är ej myndig ännu. Gref Tokenburg 

är min förmyndare. Ni fer, Herr 

Grefve, jag kan dertilhvarken fvara ja eller 

nej." GreT Johan vände fig til Gamla Grefven, 

Rudolfs far: "och gillar ni, at Er fon å nyo 

ådrager fig Öfterrikes hat, fom knapt är iörfonadt 

? Känner ni de an(prak, Öfterrike gör 

pä edra egendomar?" ''Och hvarpå gör ej Öiterrike 

anfpråk?" inföll Rudolf. "Men låt 

komma. Jag har et fvärd, och få länge 

håller,är Rhendalcn Werdenbergarnes. 

Gå, fritt, bekriga, förtryck,och piäga få länge 

til deis en annanTeil fatt

VON \\ T £R DE N BERG. 31 

trycken mig och jag fkall äfven få väl våga 

det yttertta fom Tell." 

"Farväl då til defs," ropade Gref Johan 

förbittrad. "Gån och tiggen om Edra undcrhafvanders,edra 

lifegnes nåd,få länge tils 

de trampa Er under fötterna, och förfmänFurftars 

och Herrars gunft, fom ville Er väl, 

ovärdige vapen och lans." Med defTa ord 

lämnade han och hans fällfkap ialen, fatte 

fig til haft och Ikyndade bort. 

Midti fålen ftod Rudolph likfom förflenad, 

med rynkad panna och mörka, på jordenfäftade 

blickar. "Ovärdig vapen och lans!" 

återtog hanlängfamt, och lämnade fakn. 

En liten ftund derefter gick ätven Pater 

Anton ut efter Rudolf. "Bälte Pater,ropade 

Rudolf emot honom: "jag refer til Glaris för 

at hielpa Glaris, för at biftå de förtryckte." 

"Du refer til Glaris, IvaradeMunken alfvarfamt, 

för at hämnas Gref Johans fmädande. 

Du vil vifa honom at du är lanfen värdig. 

Yngling, hvad har Glaris's rättmätiga 

fak at göra med din hämnd öfver fmädeller? 

fkall du uphöra at vara en fåfäng dåre ?" 

"Hvad har jag gjort?" frågade Rudolf, flagen. 

''Du har felat på flera fatt. Du har varit 

mångtalig, fom en qvinna. Huru ofta 

har jag ej fagt dig: den vife gör utan at fäga: 

det fkall jag göra. Var en Tell,om du 

känner dig ftark nog dertil: en dåre fager: 

jag fkall vara det." 

"Skulle jag då draga med Öfterrikarne mot 

Glaris?" 

Det

32 

Rudolf 

"Det fkuiie du icke,men hvad tvingade 

dig at vara Ölterrikes fiende, 'om du ej ville 

vara defs vän. Om du har för affigt at 

föifvara dina rättigheter mot Öiterrike,hvad 

tvingar dig, at ropa til detlamma,at det Ikall 

hafva et vakfamt öga pä dig? Du förolämpa' 

d..- Grefven: han dref gäck med dina fvasfande 

hotelfer, och han gjorde rätt deruti. Den 

iom hotar mycket, gör litet Och du hatar 

Crefven. Yngling! Den vife hatar det onda, 

ej den onde. /Ja du är blott fåfäng 

du alfkar ej det goda, du alfkar blott dig 

(jttt. M 

''Nej, vid tilud, bäfle Pater,jag alfkar 

det goda, jag alfkar mänfklighetens väl." 

"Sa befrämji det visligt- Visheten hatnr 

alla vakllamheter. Jag far nog fe hvad 

du gör." 

Munken lämnade borgen. Rudolf var 

liinge iibid med lig fjelf om han ikulle draga 

ut eller icke. Omlider fegrade dock hans 

äregirighet. Han förklarade lin fader Tit be- 

-11ut at komma Glaris til hjelp. "Men, Giittingen, 

lade Grefven, du blir här. Du är 

Öfterrikes Länlagare." Jutta fteg up af glädje 

då hon hörde det. "häfte Rudolf, lade 

hon, nej han får icke följa med." Rudolf 

lo^: "du (kulle dö om Giittingen kom hem 

niinchla rilpa." Jutta rodnade. 

Rudolf afrefte med några Ryttare til 

Glaris. Göttingen följde honom pä vägen, 

och återvände fedan til Rheinegk. Men den 

piåând^ tanken at hîVa lämnat Rudolf alla- 

f

v 

von Werdenberc. 33 

Icnaj förföljde honom öfveralt, äfven hos Jutta. 

Morgonen derpå tog han aflked af fame 

i Rheinegk, och föregaf en refa til lin 

förmyndare, Grcf Tokenburg, fom redanflere 

gångor budit honom til (ig, och Gref Werdenberg 

tilityrkte fjelf detta befök. Hanlämnade 

Rheinegk. 

Rudolf ankom til häreniGlaris och följde 

defs fana emot Öiterrike. Den gjorde halt 

på höjden vid Nåfeh-, dit den Öfterrikifka äfven 

ryckte. Morgonen före (laget-) kornen 

Riddare i fullt fporritrek til Glariika hären,rullad 

utan all pragt och utan alj afiigt at göra 

upfeende. Vid Näfels flotte härarne tillamnians. 

Slaget var blodigt. Rudolf vågade(ig 

oförfigtigt midt ibland fienderna. Redan var 

han öivermannad af mängden, redan kaflad 

af häften, redan var fvärdet höjdt (om (kulle 

gifva honom döden. Då rufade den okände 

Riddaren, fom beftändigt omgifvit honom, 

fram imellan de ftridande. Et hugg fälde 

den,fom ämnat döda Rudolf. Nu ftälde han 

fig framföre honom fom et lejon och ingen 

vågade nalkas honom. Rudolf (teg fram, 

fattade Tit fvärd och lin fköld;enilendtlig Ryttare 

frupade och Rudolf fatt åter til haft. Nu 

förnyades ftriden med fördubblad häftighet; 

nya (karor framryckte, blod flöt ftröinvis " 

Öfterrikidsa hären blef flagen^ de flygtande 

fkingrade, och Glaris fri. Alla föllo på knä 

och tackade Gud. , ' 

1. Del. C Deg 

*) Slaget vid Njftls flod I3BB> och afgjqide Qlaiis'3 

frihet. 

i

34 R v d o r. f 

Den okande Riddaren fkyndade fbm ca 

blixt derifran. Rudolf hann honom ändteligen 

långt borta. ''Gihtingen!" ropade hani 

en öm ton, "förfinar du min tacklagelfe?'* 

Giittingen öpnade hjelmen och räckte Rudolf 

fm hand. "Hvarpå kände du igen mig, Ridolf 

?" frågade han leende. "Jag fäg dig kring» 

fväfva mig; jag fåg at du ej lämnade mig, 

och kunde det väl vara någon»annan än 

Giittingen ? O! Giittingen, (kall jag en gång 

bliiva få lycklig at ocklå rädda dit iif?" 

"Och fägor ej dit hjerta at du (kulle göra 

det, om tiliälle yppades?" frågade Glittingen. 

"Den frågan är ej dit alfvare,min vän." 

"Nå väl! Min förtjenft är ock ingen annan: 

lyckan gaf mig tilfälle til gerningen. — 

Hjertat ar vårt, friger vår Munk j gerningen 

lyckans; jag var lyckligare än du; men aldeles 

icke bättre." 

Rudolf kyfste honom och bägge (kyndade 

nu tilbaka til Rheinegk. Jutta fåg dem 

komma och fprang dem til mötes. "O! det 

trodde jag väl,'' ropade hon > "det trodde jag 

väl, at du fkulle vara der Rudolf var." Stillatigande 

tog Rudolf Juttas hand och lade 

deniGiittingens. "Denna hand, min broder, 

Juttas hand, vare din belöning för mit lits 

räddning'." Jutta lutade fig ömttil ynglingens 

bröft och lade fin vänftra arm kiing hans hals. 

''Jag räddade dit lif," ropade Giittingen, "och 

du belönar mig med himlen! O, min Jutt-i , 

min maka!" Han tryckte en kyfs på hennes 

läp*

von Werdenberg. 

lappat. **\ are fagt!" ropade gamla Grcf Wefdenberg,fom 

hört deras tamtal, "vare fagt! 

är din min fon Gi-Utingen." Alla fyra 

Jutta 

inträdde i falefl til Grefvinnan. Giittingen 

och Jutta föilo på knä. "Gif dem din välfignelle^ 

de aro makar." Grefvinnan flötGiittingenifin 

famn och fade: ' hvem kan jag 

fäkrare antörtro min Jutta , än dit goda hjärta,ochi 

din ömma kärlek ? Kon är din,och den 

Evige välligne er törbindelle1" En glad höglid 

firade deras förlofning. 

Et år förflötunder antlalter tilJuttas mottagande 

på Giittingens borg, dit hanredan flyctat 

och der Rudolf ofta bdföfcte honom. Vägen 

frän denna borg til Rheinegk gick genom de 

förkjufande Appenzeller dalarne, öfver Iköna 

grönfkande berg och frodiga betesmarker. Sedan 

krökte den (ig utmed de imellan kullame 

ftröddakojor, gick förbiVögclinsegk, ut> 

föreberget, Öfver den meft intagande flätt, til 

Rheinegk. Rudolf vandrade den ofta. Än 

lätt han pä en kulle bredvid en Herde, hvarS 

hjord betadeidalen, och talade med honom 

om Bergsboerne och deras enkla feder. Au 

ftod han vid en By ibland en finare af ynglingar, 

och (åg på deras lekar och okomtlade 

danfar. Deras feders ofkuld rörde honom, 

deras oförfkräckta mod ådrog (ig hans beundran. 

Ofta fåg han Herden enfam ftrida ined 

Vargen och fälla den utan möda. Stundom 

fatt han på en trädllubbe hos en åldrig man 

och ynglingarne ftodo omkring dem. Gubken 

omtalade för honom förflutna tider 9 om 

C 2 Ap« 

35

36 RUh O L B 

Appenzells frihet,om det förtryck Abboten3 

fogdar nu utöfvade, och de itarke ynglingarna 

fkuro tänder, deras kinder lågade, deras 

ögon gniftrade. "Friheten fkall återkomma', 

ropade en; "nedrifven deras borgar, fom 

vilja lägga band pä vår frihet," ropade en an* 

nan. Här berättade en, huru nedrigt fogden 

behandlat honom; der en annan, huru ötverdådigt 

Abboten och de andelige lefde. Öfveralt 

iDalarne fåg Rudolf hämndens och 

frihetens laga. Så mycket han kunde, upblåfle 

han den ännu mer. 

Appenzellernas höftfeft var fnart inne. 

Rudolf lofvade lina bekanta i Appenzellerdalen,at 

med demibergstragten fira denna 

feit. Dagen förut refte han frän Rheinegk, 

öfver S:t Gallen, längs utmed den lilla floden 

Steinach. Han följde den fteniga, djupa 

vägen, fom gårupföreberget,genom en tjock 

fkog åt Speicher. Ifölens nedgång kom han 

dit,och hundrade glada rölter bödo honom 

vara välkommen;hundrade händer vinkade 

åt honom, at han fkuile gifva deras koja företräde 

och hvila öfver nattenhos dem. Barn, 

Ynglingar och Flickor hälfade redan den högtidliga 

morgondagen och kungjorde med glädjeiprår.g 

och itoj de nöjen,dom väntade. Rudolf 

tilbragte natten hos den äldite mannen i 

byn,och glädjen höll den fvage gubben vaken 

til lent p:t aftonen. Rudolf flumrade blott 

några timmar. Redan långt före fölens upgång, 

väcktes han af klockornas ljud,och det 

glada landtfolkets ftoj. Frammaniöre byn 

un-

VON WeR DENBERO. 37 

under en flor lind upftälde de fig i rader. 

Ynglingarne, beväpnade hvar och en med 

(in (lunga, fin båge och fit kaftfpjut, ftälde 

(ig bredvid flickorna. Barnen följde dem med 

ftojande glädje,och gubbarne Hutade denna 

muntra tiopp. Ifpetlen för denfamma gick 

en man fotn fvängde byns fana,och omkring 

honom många herdar med fkalmejor, horn 

och pipor, hvilkas glada toner genljudade i 

fkogar och berg. På detta (ätt tågade de up åt 

höjderne. Öfveralt återfkallade från bergoch 

fkogar Landtiblkets pipor och fånger. Der 

kom en ikare från en by med den fladdrande 

fanan framföre fig,der en från en annan. 

Frän alla fidor häifade de hvarandra med gälla 

frögderop. Skararne förenade fig med 

hvarandra. Glädje, (kratt och ikämt tyftade 

mullk och fång. Redan uplyfte fölen de olanteliga 

bergsryggar, fom omgifva Appen/ 11. 

Den glada fkaran drog alt högre och högre 

up åt bergen,och frän alla fidor förenadelig 

med den flere (kärar från andra byar. Ändteligen 

hunno de Urnäfch vid foten af Alpenftein. 

Invånarne kommo juft då ut genom 

ftadsporten och mötte dem vid ingången til 

den dal, fom en gammal,helig plägfed utfett 

till firande af denna feft. Den är på alla fidor 

genom berg och fkogar (kild från den öfriga 

verlden, är lugnets och fridens hemvift, 

och om högtidsdagen en (kådeplats för den 

högfta glädje. 

C 3 

Från

38 

Rudolf 

Från alla kanter ankomnionu Appenz^lls, 

Tilliens och Hunchvyls ) Invånare famt de 

2je bergsbocrne til den kringttungda dlleQj 

trögderop och fång emottog hvarje tana, 

Jviidt i dalen var en enda kulle, pä den (vajade 

redan alla fanorna, omgifua af fickorna, loin 

endaft vid d-.nta tiifälle lörfvara dem. Yn^lin* 

garne uprefte redan den ofantliga granen O-h 

jfaftgjorde i defs topp fogeln med äplet och 

fpiran målet {or deras pilar. Längre tjorfc 

idalen ltod taflan för mälka iningen, och de 

gamle utfukade en flor rund bana för kappränningarna. 

Leende buro flickorna i tyithet 

vattenifina mjölkkärl pä det ftalle, der Ynglingarne 

fkuiie brottas, och gjorde det flipprigt * 

De llulo derigenom fegren undan den itarka.fte, 

och fkänkte den ät dc-n vigafte. Äunu 

fagtare imög fig då hvarje flicka til fin älikare 

för at varna honom derföre och gladde 

lig åt fit fkalkftycke,fom nu alla kände. 

Nu begynte lekarnc RåKade en pil fa* 

geln, få hördasetlifli^t frögderop. Flög den, 

förbi,få förföljdesden af et allmänt gapikratt. 

Flickorna upiamlade de nedlkutna (tycken af 

fogeln och den lycklige (kyttens älfkarinna, 

måfte inlöfa dem. Gmuder föll fogeln och et 

högt, långvarigt fkri förkunnade målfkjutnin-L 

gens, flut. Derpå begyntes målkaftningen, fe* 

dan käpprajiningen och aldradft brottandet 

Samme yngling fom fegrat vid målkaftningen, 

fe- 

*) Appenzell och Urnäfch ligga öfverft i bergsiragten, 

Tiitfea och Hundwyl längre qed: fyrsv Scoå« 

ftädj:r på Ap«?nzells diftrikt.

i 

* 

von Werdenbrrb. 39 

fegrade äfven vid kappr'inningen. — En fä11- 

-fynt händelle! Den gaf Segervinnaren rätt 

at fjelf utfätta prifet. Ringli var havs namn. 

Alla ynglingar och flickor omgåfvo honom 

nu, för at hörahvad prifet faulle blifva. "Jag 

begär" fade ynglingen "inga tar 3 ingen ute- 

Hutande rätt til det bättre betet, ingen åker: 

jag begär endaft fogdens i Schwendi tvänne 

hundar." 

Rudolf frågade en Gubbe livad ynglinge» 

fordrade. "Abbotens fogdeiS:tGallen, fvarade 

denna, har tvänne ftora hundar, fom anfalla 

bönderne då de vilja lniyga fig bort 

med fmör eller mjölk. Det är en ny fkatt 

af Abboten. Alla Kergsboerne äro mifsnöjde 

dermed; — ty. Herr Grefve, mjölk är vår 

bälta föda. Men Abboten är döf för vå,ra föreftällningar." 

Imediertid hade redan de unge rådflagit 

med hväfandra huru de fkulle kunna upfylla 

Ringlis fordran. Men en gammal, värdig 

man fteg fram ibland dem och åtrådde dem 

från detta företag i en öm och alfvarlam ton. 

3 Hvarje våidfamhet,fadc han,är oklok: Jbeklagen 

Er öfver fogdarnes våldfamheter,mina 

käre föner och vänner,och nu arenifjelfve 

ibegrep at begå en. Låtom ofs vara vifare 

och bättre än våra fogdar: låtom ofs ej 

förlora det goda medvetande, fom under förtrycket 

utgör var lycka, och fom äfvenidag 

fkänkt ofs en få glad dag. Ännu kan hela 

Appenzell ftiga fram och fäga: Vi are för- 

tryckte, men vi hafve aldrig förtryckt. Lå- 

C 4 

tom

«r 

40 

Rud olr 

tom ej denna dag biifva den förfta pä hvilk.cn 

vi förloredetta vitsord " - ■ 

" Ringli. Du har 

fegrat tvänne gångor i dag, — fegra ock den 

tredje — öiver dig fjelf, och* återtåg din begäran." 

>» 

å, väl,fade ynglingen,få begär jag 

at få danfa med din dotteridag. Tillåter 

du det?" 

"Alt för gerna" fvarade Gubben, "min 

dotter Ikall med nöje räcka en få käck yngling 

handen til dans." Maria, en femtonårig 

flicka, fom Rudolf ännu icke blifvit varfe,fteg 

i ur flickornas fkare. Honrodnade då hon 

hörde Ringlis begäran, och med denna ömma 

rodnad räck e hon honom handen. Nu blefvo 

de andra flickorna upbudna och alla fkyn* 

dade derpå leende up på et högt, fmåningom 

fluttande berg. De ftäl e fig öfverft ien 

lång rad, och nedanföreidalen ftodo ynglin- 

garne midt emot dem i en lika lång rad. 

Horn och pipor gåfvo nu tecken at fpringa 

och med pilens häftighet ikyndade flickorna 

berget utföre i ynglingames armar. Hvarje 

flicka fökte hinna fin älfkare innan någon 

annan kaftade figihennes armar. Et öfver- 

Ijudt gapfkratt förföljde de ynglingar fom ej 

fått några flickor, hvilka nu voro tvungne at 

fe på deras danfar och at tillika fpela för 

dem på lina pipor. 

Länge var Rudolf åfkådare af de muntra 

danfarne, och förlorade fig i angenäma betragtelfer 

öfver den tyckfalighet,fom natur, 

ofkuld och måttlighet fkänkte defla många 

män- 

/ ♥ 

*

v 

I 

von* Wf.rd exberg. 41 

männifkor. Omfidcr väcktes han deruturafdä 

danfandesfkratt och glada itoj. Munter och nöjd 

lämnade lian dalen och irrade omkring imellan 

kullame och bergen, fördjupadi(ig fjclfoch 

iminnet af de ljufva känflor, hanidag njutit. 

Idet famma fåg han lig aldeles omgiiven 

af klippor. Han flod vid fottn af djn ofanteliga 

Alpilka Bergsryggen 3 ftcla 9 rysliga,ofatta 

fienmafTbr, på hvilka här och der några 

talhr fyntes. Här hängde en Klyfta öfver 

hans rfufvud : der trängde Hg en vildbäck 

fram imellan bergen oab aMkar hans väc\ Nu 

flod h?.n på branten af en förfkräcklig atgrund, 

et {väljande djup, hvarifrån man ingen ting 

hörde utom vattnets vilda frufande. Han fökte 

nu vända tilbaka til dalen: lyfsnads och 

hörde frögderop och mufik. Han följde ljudet 

at " men det var intet annat än (oilet af 

en bäck fom ftörtade(ig från klippa til klippa: 

på detta fatt förde bergens irrgångar honom 

alt längre och längre ifrån det lyckliga 

landtfolkets ikläda ftoj. Sedan han länge 

rat omkring imellan klipporna,fann han Undteligen 

en final gångftig, fom öfver högder 

och bergsklyftor omlider förde honom til en 

fkön dal»-, från hvilken en ljum, med vällukter 

upfyld ånga, doftade honom til mötes. 

Han följde fligen längs utmed en ftel klippa, 

ur hvilkenien uthuggen Cidern flöt et klart 

vatten. Nu kom han til en allée at granar. 

Vidändan af denna allée böjde(ig daleninimellan 

klipporna til höger 3 i fonden itod en valbygd 

koja 5 omgifven af en fruktbärande trädgård; 

C 5 

fram- 

J

42 

Rudolf 

frammanföre dörrenvar enlöffal af fyra lindar, 

hvilkas grenar ofvantil voro flätadeihvarandra, 

och rundt omkring voro gräsbänkar. Han 

klappade på: då ingen hördes af, fteg han 

in och förundrades ej litet öfver den inygghet 

och renlighet 5 lom han öfveralt fann. 

Han giffade at Inbyggarne i denna dal 

biviftade HöiUeften,beflöt at afbida deras återkomft, 

och (atte fig på en gräsbänk under 

lindarne. Framföre honom låg den fköna, 

dalen med fina hundrade kullar och fin klara 

bäck, fom med iagta forl flingrade fig 

imellan högderne ned i de djupare dalarne. 

Nu hörde han på afltånd en hund fkälla 

och röften af männifkor, fom kommo närmare,och 

nu fåg han en gammal man och en 

ung flicka komma fram från klipporna famma 

väg fom han. Så fnart de voro honom mera 

nära igenkände Rudolf den gamle. Han 

var den famme fom vid feften afrådde ynglingarne 

at fråntaga fogden fina hundar. Och 

flickan, fom han hademed fig, var hans dotter, 

den famma fom Segervinnaren fick til— 

ftånd at danfa med. Rudolf gick emot dem, 

*'Jag har gått vilfe ibergen, lade hantil Gub« 

ben "och gick in ier koja under det pg väntade 

er ankomft. Vifa mig vågen ned til S:t 

Gallen." 

"I dag kan niej hinna flätten, ädle man, 

och, om jag känner Ert vapen rätt, Gref 

Werdenberg. — Ifkogen är redan djupa natten. 

Jag tiltror mig knapt fjelf at i mörkret 

råka vägen lmellan klipporna. Håll til 

gQ.

I 

von \Vern e nberc. 43 

godo imin koja öfver natten. Imorgon, 

eller om dalen behagar er ännu längre, när 

vä vill,(kall jag följa Er öfver bergen til 

flätten." 

Den ton i hviiken Gubben fade detta var 

iå god, och Hickan kaftade dervid en få förtro* 

ligt bedjande blick på den unge Grefven, at 

Rudolf äfven under andra omftändigheter icke 

alfhgit deras tilbud. De följdes nu åt in. "Ni 

måtte vara hungrig, Herr Grefve. Om jag 

mins rätt, gick ni från feften innan viåto." Jnom 

några minuter hade hon framfatt mjölk 

cch iinör, välimakande bröd och all ilags 

frugt. Flickan ferverade honom: och fällan 

hade han njutit en mera välimakande maltid 

med ftörre nöje än här. 

Nu fatte de (igilöflalen. "Min Gud,'1 fa* 

de Rudolf, då han ännu en gång återkallat 

denna dags nöjen och kaftat en blick på den 

muntre gubben,"hela Appenzell tycks mig van 

ra glädjens, förnöjfamhetens och lugnets hem* 

viftj men Kr dal här, min far, Er. koja är 

fridens helgedom." 

"Så är det, Gud fke lof!" fade Gubben, 

"och Himlen gifve at det länge måtte få blifva. 

Men jag fruktar at defla högder och da» 

lar, fom nu bebos af vältignelfe, förnöjfamhet 

och lugn,fnart fkola upfyllas af oro och fugtas 

med blod. Jag fruktar at Appenzell icke 

lärer uplefva många fådana dagar fom denna.'* 

"Hvarföre få, min far ?" frågade Rudolf. 

J'Har ni ej märkt orolighetens, uprorets 

och törödelfens vilda låga hos landets ung, 

dom?

44 

/ 

Rudolf 

dom? Ve vårt lugn när den utbriftcr fom 

en gömd gnifta!" 

"Gode Gubbe! Efter hvad jag hörer,hafva 

Appenzcllarne icke orätt. Abboten Kuno 

förtrycker Landtmannen. Hans fogdar äro 

ftolte och obarmhertige: Abboten och fogdarne 

le åt det arma folkets klagomål, föragta 

defs hotelfer, och pålägga det dageligcn nya 

fkatter." 

"Ja, ty varr förjagar hären ftorm denandra. 

Olyckligt vis är Abboten icke vis nog 

at frukta Hormen, fom redan höres på afltånd: 

kanfke fkall han fnart ftrida for at få behålla 

de berg,han nu vill ödelugga." 

"Til äfventyrs fruktar du Appenzells 

undergång?" 

"Aldeles icke, Herr Grefve: det fruktar 

jag lika få litet, fom at defTa eviga klippor 

ikola nedftörta. Betrakta vara ynglingar, deras 

fylliga mufkler y deras ftarka armar, deras 

lemmars vighet: betragta delFa höga klippor, 

de fmala ftigarne upföre dem. Naturen 

har befäftat våra befittningar. Qvinnor kunde 

fördrifva våra fiender och trygga vårt lugn. 

Vår landtman har ingen ryftning 3 men han 

behöfver den ock icke. Klipporna äro hans 

harnefk och mod hans Iköld. Han fruktar ej 

de blodtörftiga vargarne och de vilda björnarne 

på bergen3 ännu mindre fkall han frukta krigshärar." 

"Hvad fruktar ni då, vördnadsvärde Gubbe?" 

"Segrens följder: Landtmannens tygellöshet."Ku-

v 

von Wer denberg. 

" 45 

Rudolf log. "Segren fkall göra Bergstngteroe 

ännu lyckligare och öka ert hugu 

och er iornöjiamhet med den dyrbarafte fkänk, 

ined fri!.: ten." 

f 

"Och tillika förlätta ofs i fjclfsväldets 

och laglöshetens tilftånd, der hvar och en vii 

hvad han kan, der hvar och en gör det, 

hvartil han känner fig äga ftyrka; följagteligen 

gör alt, emedan han kan och vågar alt - 9 

der den rikare, den bättre _, den vifare, den 

annorlunda tänkande hatas, förföljes,mördas 

derföre at han var den rikare,den bättre, 

den lyckligare. Våra plägfeder,våra lagar, 

lom förena ols til et Samhälle och fom vi 

hälle ihelgd, emedan de fkydda ofs emot 

utvärtes förtryck, bero helt och hållet af 

vårt förhållande til AbboteniS:t Gallen. Uphäfves 

vår iörbindelfemed honom, få hafve vi 

inga laq;ar, inga fedvanor mer, få are vi en 

hop männifkor, fom flumpen vräkt tilfamman." 

"I kurmen ju gifva Er nya och bättre 

lagar." 

"Hvem Ikulle gifva dem ? Mängden? Den 

har aldrig gifvit lagar: det är omöjligt at den 

kan det. Tideniniörde dem omärkligen; vanan 

blef lag: eller en bättre än mängden, en 

mägtigare gaf lagar/' 

"Låten då den bättre5 den vifare ibland 

Eder dem." 

"Och hvem är den vifare,denbättre ? lagarnas 

uphiifvande förfätter ofs alla tilbakai 

vår förfta jämnlikhet. Den vilare har allas 

mifstanke emot lig: han undandrager lig denna

46 

Pv U D O L F 

na jämnlikhet. Menar Ni, at man fiuille 

anförtro den mifstänkte, den bättre blott 

til en tid allmänhetens ftyrelfe (om lagftiftaro?" 

"Enligt Kr tanke kunde då aldrig et 

folk fjelft gifva fig lagar: och likväl talar erfarenheten 

häremot. På famma fatt fom den 

förfta folkhop j hindelfen förenade, iick lagar 

j på famma fatt kan ju älven Appenzell 

få dem." 

"Men upräkna alla de grymheter, fom 

utöfvats, alla de blodftrömar (om utgjutits innan 

denna männifkohop kom få låno;t, at den 

antog fedvanan iom lag. Århundraden, grymma, 

blodiga, rysliga århundraden mäite tåga 

öfver jorden innan det Gudomligafte män* 

niikau äger, den förfta lagen 9 den iörfta vanan 

biet helig." 

"Så fkall då et folk häldre böja fig under 

den blodtörftigafte tyrans ok, än ädelt och 

modigt aflkudda iig det?" 

"Yngling! Vi kunne aldrig hindra hvad 

fomfker, hvad fom måtte ike. Grymma och 

blodtörftiga lagar äro endaft helige få länge 

de förtrycktes beherrfkare har magt at rtralta 

deras ötverträdande. Et folk fkall altid 5 när 

omftändigheterne förena fig dertil, aflkudda 

fig en grym tyrans eller en hård lags ok,och 

bryta fina bojor, utan at fråga: gör jag rätt? 

Det fliter fig lös derföre, at det ej kunde bära 

oket,derföre at defs tyngd var kroflande. 

En dåre blott kan fråga för alfvare, "bör et 

folk affkudda fig oket när defs tyngd är odrag-

VON \VER D £ N BE R G. 47 

dräglig? Befvarandet af denna fråga, vare 

fig med ja eller nej fkall lika iå litet iängfla 

folket vid fina förtryckare,iomrycka det 

dem. Et folk uprefer fig, icke deiföre at det 

tor eller icke bör; men det uprefer fig af famma 

grund (om hafvet när vilda ftormar tvinga 

det dertil. Det är lika la omöjligt, at 

haivet kan förblifva lugnt när vindarne ftornia,fom 

at det kan upröras utan orfak." 

"Nå väl, min Gubbe, få har maningen 

ting at fäga deroni.'* 

"Hvårföreicke, Herr Grefve? SerNi icke, 

at de vifare hafva folkets hjertan i fina händer 

få länge lagarne hållas ihelgd ? Frihets» 

andan litvar hela Helvetien. Waldenferncs 

lyckligt eröfrade frihet} Glaris's nyligen gifna 

efterdöme, hafva öfveralt, älveniHelvetiens 

lugnalte vrår, utbredt frihetsandan, och tillika 

uprorsandan och hatet til Furftar och lagar. 

Månge af de ädlare, af de bättre ibland folket 

gjuta äfven olja på den vilda lågan i ftäilet 

för at qväfva den. Om alle vife förenade 

fig, kunde de uträtta mycket. Hvarföre 

upresning,hvarföre hat til Furftar ochlagar? 

Om den lom vakar öfver lagames helgd kallas 

Abboteller Amman> Grejve eller Hertig eller 

Aldfle ,är det för folkets lycka lika mycket» 

Laglöshet är männifkornas ftorfta olycka. Jag 

alfkar ej förtrycket: iag älikar lagarne: jag hatar 

ej Furitar, jag hatar förtryck. ]ag fruktar 

ingen ting annat, än at Appenzell fkall tilintet 

göra lagarne,i ftället för at göra dem 

mindre tryckande 3 at det fkall aldeles uphäfva 

"

48 

Rudolf 

va fin*förbindelfomed Abboten,iftället förat 

åtcrftälla cbn i iit fordna lyckliga fkick." 

''Men hafva ej Waldenferne affluiddat Qg 

alt yttre inflytande,och lefva ända lycklige 

ochilugn?" 

"Waldenferne ftodoiförbindelfe med Öfterrike; 

men deras lagar hade fit urfprung 

ii.in dem fjclfva. De gåfvo lig ljelfve lagar och 

vakade Qeifvc öfver dem. Föibinddfen med 

Ofter/ike uphäfdcs; men lagarne bibchöllos. 

Men i Appenzell leda lagarne mera fit uriprung 

från Abboten än Iran ols fjelfva. Tilintctgörandet 

af Abbotens anlecnde, ' tilintet» 

gör alVen det) del af lagarne, fom från honom 

hade iit uphof. Jag fruktar, at vi ej 

torde hålla den lyckliga medelväg, på hvilken 

Waldenlerne funno lin lycka och lit 

lugn " 

Vid deffa ord biel Gubbens röft få ftapplande, 

och hans uttal få rördt, fom om han 

gråtit. Han fteg up. "MinGrefve, fade han, 

om ni vislle huru nära del jag tageridefia 

lanningar — Afbrytom detta fap.ital - " Mit 

m, mit fvaga hjerta - - "Han gick fram* 

åt och iöriVann irnellan Granarne: Rudolf 

tyckte (ig höra hans fuckar. 

"Och derföre,"begynte Marie,''är förmig 

en huslig lefnadiden meft förborgadeenflighet 

c!et i:- ligafte på jorden, emedan man der 

icke behötver några lagar, emedan kärleken 

och naturen, blodets flarka och ömlefidig er- 

känllas ännu ftarkare band, der äro de lagar, 

fom hvar och en håller ihclgd. 

/

v 

VON Wr FR DENBERO. 49 

*>," fadeRudolf, "om verkfamhet ej 

vore min pligt, och enfligheten ej fängflade 

mina krafter, få kunde denna lugna vrå af 

jorden, du,Marie,du och din far, och er förnöjlamhetlätt 

intala mig at lämna veraden." 

"Och tror ni då, Herr Grefve, at mani 

enfligheten ej kan vara verkfam?'' frågade Marie 

med den meft intagande ofkuld. "Min fat 

underhäller tie herdar, fom fköta våra hjordar 

och odla våra fält. Han gifver dem icke blott 

fit uppehälle: han har äfven gjort dem bättre, 

mera höffade, mänfkligare och vifare än 

de voro. Trenne flickor äro i vår tjenft, 

fom hjclpa mii* väfva, (pinna och mjölka. 

De äro eker alla ynglingars omdöme de bäiia, 

flitigafte, befkedligafte,ftadigafte bland 

alla tjeniteflickor. Tjuge husfäder hafva redan 

min far at tacka tor hela iiu husliga lycka. 

De hafva arvtingen blifvit gifte med våra 

flickor, dier ock ijelfve tjent hos ofs iom 

herdar. Alla här omkringiBergstragten, fom 

lida nöd, komma til min far och finna hos 

honom antingen hjelp eller råd. Mången koja 

har genom hans råd och förmaning återfunnit 

den frid, enighet och lycka, fom flygtat 

ifrån den. Nå, Herr Grefve, fråga Er 

nu fjelf, om ni nånfin gjort tie familjer lycklige? 

Min far fager beitändigt : jag har aldrig 

gjort männilkorna mera godt än under den tid, 

jag lefvat obemärkt och (kild ifrån dem. Det 

enda man kan göra ienfligheten,är välgerningar. 

Iflora verlden alfkar maa ej dyg- 

I. Del. D den 3

Rudolf 

50 

den; utan blott dels glans. Jag tror, Herr 

Grefve,at min far har rätt." 

'Nå, om han har rätt och det har 

han enligt hvad du fager om honom lå, vid 

alt hvad heligt är! här idin dal är himlen, 

eller pä intet ftälleihela verlden. Gud gifve 

at aldrig krig eller oroligheter måtte förjaga 

denna himmel ifrån Er! Jag önlkar,Marie, 

at ödets flag måtte förfkona detta fällhetens 

hemvift,denna lilla dal." 

"Jag önfkar det äfven, Herr Grefve. 

Dock om fa ej (kulle hända vår. lycka 

är icke fäftad vid detta klippor. Den bor öfveralt 

der man har et rent hjerta och kan 

lefva obemärkt. Någonftäds, Herr Grefve, 

ikulle väl en vrå finnas, fom kunde gömma 

ois och vår lycka." 

"Er lycka? Flicka! hvad anfer du då för 

Er lycka, om det ej är denna förkjufande 

dal, denna beqvämliga koja,defla rika hjordar, 

Ert öfverflöd,Edra grannars agtningoch 

kärlek? Hvilken är denna lycka, fom J få 

lätt kurmen föra med Er öfveralt fom Er 

ikuggaT 

"Ja, Herr Grefve, det är väl fant: jag 

fkulle ogerna lämna denna koja och denna 

dal: jag har här lefvat få mången glad och 

fkön dag;men denna koja och denna dal utgöra 

dock icke fjelfva vår lycka: jagoch min 

far kunde här idenna koja vara mycket, rätt 

mycket olycklige. Ockfå kunde vi, ehuru 

älikade af vara grannar, här lefvaibeftändigt 

bekymmer." 

"Och


"Och hvaruti beftår då er lycka?" 

"Som jag tror, HerrGrelve,i vår dygd: 

ni ler väl ät min enfald; men jag har det af 

en man, fom länge lefvat i verlden och jag 

känner at han har rätt. Väl tufcnde gångor 

har han fagt mig: dygden och lyckan äro få 

okonftlade, at ockfå endaft et aideles okonftladt 

hjerta kan nå dem. Iflora verldenräknar 

man tufende faker til lyckan, fom icke 

höra dit och fom hindra dels njutande. — 

— " 

Dygd är lycka! tillade han då. 

"Och hvad är då dygd?" 

*"At älfka alla mennilkor, at gerna vilja 

göre dem godt, fager han,och han har verkcligen 

rätt j jag är ganfka lycklig,Herr Grefve! 

emedan jag känner at jag alfkar alla 

männifkor och önlkar göra dem godt." 

"Flicka,Flicka!"ropadeRudolf och fattade 

Maries hand, "ach ,at denna dygd fkall 

lefva få förborgad och obemärkt ibland dcfla 

klippor!" 

"Ar då en förborgad dygd, frågade Marie 

leende, ingen dygd? Och är vår Tällhet icke 

fällhet derföre, at den, lik en föt frjukt fom 

växer imellan klipporna, endaft i hemlighet 

läfkar den förfmägtande? Nej, Herr GretveI 

Jag är lycklig och önfkade icke " " -"> " 

Vid deffa ord afbröts hon af hjordarnas 

hemkomft. Marie ftod up. "Der komma 

våra hjordar," fade hon. "I morgon 

drifva de i,edi de lägre bergstragtcrne,til 

vinterns början. Jag måfte gå." Hon 

fkyndade Herdarne til mötes. Rudolf hörde 

D 2 hu- 

51

w 

52 

RuDOL* 

huru vanligt hon talte med dem, med hvad 

deltagande hon underrättade lig om alt det 

fom iörde dem. Hon gick nu, åtföljd af 

dem, åt andra fidan af dalen och förde deni 

til en rymligare koja, fom Rudolf nu förft 

blef varfe. 

Marie förfvann med hjordarne,och Rudolt 

fördjupade figiljufva drömmar om flickans 

oikuld, om defs okonftlade men höga 

fjäl, om defs ällkvärda egenfkaper. Den 

gamle väckte honom ändteligen ur fina drömmar. 

"Det är lent: Ni lär vara trött." Han 

förde Rudolf in ikojan, vifade honom en 

fäng och bjöd honom god natt. Rudolf lade 

fig och infomnade under ljufva tankar på Marie 

och hennes far. 

Rudolf vaknade om morgonen redan före 

fölens upgång. Då han kallade en blick 

genom den murgrön fom betäckte hans feniter, 

nediden tyfta dalen, fom nu förgyldes 

af morgonrodnaden 5 kunde han ej neka fiej 

fjelf, at juMarie och hennes far här voro rätt 

lycklige, och at deras tilftånd ju var afunJsvärdt. 

"Ach,den fom kunde åtnöjasdermed, 

fade han, den fom kunde vara nog for fig 

fjelf!" Han föreltälde(ig nu,at han var inbyggare 

idenna dal, at han var herde, make,far, 

at han var god granne, trofaft vän 

och alla olyckligas välgörare. At fe mit lif 

fom en vårdag förfvinnainiellan klipporna, utan 

at någon på andra lidan om dem ens vifste 

at jag var til? Utan at man åtminftone beundrade 

mig fom et mönfteraf återhålilamhet, 

el*

v 

I 


eller fom ägare af den meft oftörda lycka? 

At vara lycklig utan at verlden fåge det ? Omöjligt! 

Ja , om jag kom hit fom en annan 

Tell, om glanlen af mina bedrifter, likfom 

en glänfande fol uplyfte delFa klippor för 

hela Helvetien! Ja ,Marie, då ville jag bo 

här likfom et af dina lam, då ville jag in. 

fkränka alla mina önfkningar inom det rum 

dina armar omfatta!" Så drömdehan, tils morgonfolens 

förfta ftrålar lekte på bladen utaniör 

hans fenfter. 

Han öpnade fenftret och kikade genom 

jasminbladen utidalen. Han öfverfåg nu lörft 

hela dels förkjufandebelägenhet. De ofantliga 

bergen omgåfvo den liktom en gyldene vägg: 

och fom et flytande filfver rann bäcken ned 

öfver klippan. Med detta ftarka ljus blandade 

fig granames mörka Ikugga,hvilkas öfverfta 

toppar endaft voro uplyfte. Tulende folltrålar 

fpelade omkring bufkarneidalen, fom 

lindrigt böjde fig för morgonflägten. Längre 

ner hvilade nattensmörker,ioin vartjockaft, 

der dalen var djupaft : Med en glad blick betragtade 

Rudolf den lköna naturen och flod 

juft färdig at gå nedidalen lor at njuta morgonen, 

då Marie kom ut. Han hade ännu 

icke fett henne rätt. Det var redan fkumt i 

dalen, då hon aftonen förutkom tilbaka ifrån 

höftfeften: och vid fjeHva ieften hade han 

knapt blifvit henne varie. Nu var hon 

utan all prydnad iklädd den förtroliga morgo- 

nens lätta drägt. Hennes bruna hår,ännu ej 

upknutet, fladdrade ilånga ' lockar ölver ax- 

D 3 

lar-

54 

R. u d o lp 

lama ned åt ryggen, och följde med morgonluftens 

flägtning trogetihennes fpår. Et lätt 

lifftycke omgaf hennes fmala lit, och en tunn 

kjortel kringfväfvade hennes fmå lätta fötter. 

Hon gick utföreklippan til källan. Nu 

fteg hon ur (kuggan af kojan och lindarne 

fram i folfkenet, och en gyldene Höja tycktes 

omgifva henne, få glänfte hennes Iköna hår. 

Hon gick til källan, öfte med fina imå händer 

det rinnande vattnet och badade deri anfigte, 

bröftoch armar. Sedan hon lagt fit hår 

ilockar och upfäftat dem vid fidorna, fatte hon 

iii^ på err ilen vid bäcken och kallade en god, 

glad och tankfull blick mot himlen. Hennes 

fmåleende röjde hennes tiltagande förkjusning:i 

det famma ftod hon up, utfträckte 

fina armar mot himlen likfom ville hon 

omfamna den fköna, lyfande morgon fom 

gick henne til mötes. Der på hoppade hon 

ned imellan granarne. Rudolf fåg blott hennes 

hvita drägt gå och Komma. Nu fteg hon 

fram ur gran-alléen och hela hennes fkönaanfigte, 

hela den Iköna fkapna4en af hennesraka, 

lediga kropp, mötte nu den hänryckte 

ynglingens imygande blickar. Han fteg tilbaka: 

han blygdes at betragta den ofkyldiga flickan, 

fom trodde honom ännu fofva trygt. 

Hon fkyndade åter in i kojan. 

Rudolf hade aldrig fett en fkönare flicka. 

Ännu ftod han beftändigt vid fenftret och 

mättade fin inbildnings ögonaf hennes fkönhet. 

Han önlkade, at hon måtte komma tilbaka, 

och han kände afven för et ögonblick at det 

eJ

VON Wc R DE N BERG. 55 

I ej fkulle vara fvårt at lefva iden vildafte öken 

med Marie. Nu gick han ned idalen, fteg 

med innerligt nöjeide ipår, hennes fötterlämnatidaggen: 

glad öfte han med bägge händrrna 

ur källan och badade figi famma vatten, 

fom fköljt hennes anfigte och händer. 

Tå han kom tilbaka, futto fader och dotter 

under lindarne frammanför dörren vid et bord 

på hvilket ftod friik mjölk och nyfsafplockad 

frugt. Rudolf fatte fig hos dem, och under 

muntra famtal och fkämt förfvunno morgontimmarne. 

Den gamle talade om iit nu varande 

lifs fällhet med få mycken värdighet, 

med få djup vishet, med få mycken rörelfe: 

gjorde få träffande anmärkningar öfver männifkoina 

i allmänhet, at Rudolf med förundran 

och häpnad b~ tragtade honom, och väl 

tie gånger ämnade fråga hvem är ni? Ni är, 

ej — hvad ni fynes vara — Landtman. 

Gubben ftod up. "Jag går nu en timmes 

tid til mina arbetare." Han gick. Rudolf 

blef nu allena med Marie, och de kommo 

fnart tilbaka på det iamtal 

1' fom i går afbröts. 

"Du alfkar enfligheten, fade han, då Marie 

än en gång förklarat, at hon ej ville lefva 

med många — "jag tilftår at den är Ikon. 

Jag tilftår ännu mera : jag börjar afundas din 

far. Men, älfkade flicka, låt mig påminna 

dig en tidepunkt fom känflan af huru billigt 

du förtjenar dinlycka, din olkuld och din munterhet, 

kanike ännu aldrig tillåtit dig at tänka 

på När din far en gång ikall {kiljas ifrån 

dig,hvad 

" 

D 4 

"Ach

56 R. u x> ol p 

"AchHerr Grefve!" fadeMarie, idet hon 

flod up och gömde fina tårfulla ögonifin hand 

, ''du är den enda tanke fom iet ögonblick 

tilintetgör mit hjertas renafte glädje, iom 

upfyller denna dal med jämmer; och " " "*' Hon 

gick.ur löifalen.Hon höjdearmarne mot himl< n, 

och hennes blickar ftego b- djande genom fkyarne 

'Nej, Gud är god! Han har vifst hört 

min heligalie bön!" Hon gick et iiyeke framåt. 

Efter en fjefcfeclels hmma kom honmunter 

tilbaka och fade til bätftefl fkännande: 

"Icke mera derom, la iranit Ni vil fe mig 

munter." 

"Icke blort munter, Marie, utan äfvea 

lycklig. Jag ville våga hela min fäilhet, för 

at trygga din. Det måtte vara en valluft at 

lida tor dig. Men, Maiie ,Du och Din far, 

J aren ej hvad man tror Er vara: J hören 

ej til Apptnzellarna. Hvem är din far, 

Marie?" 

*'En bergsbo! fvarade Marie förlägen." 

"Nej, Marie! när jagjämnför dig med de 

Öfrige Landtflickorne " när jag jämnför din far 

med Appenzellarne — få aren J helt andra. 

J aren bättre. Huru heter din far ?'* 

Marie flög ned ögonen. "Ingen ihela 

bergstragten vet min fars namn.'* 

"Och du vet det ej heller?" 

"Finner Ni ofs bättre,Herr Grefve,få 

täcke vi himlen derföre. Namnet gör juicke 

männifkan,utan hjertat; fråga ej min tar efter 

hans namn: det fmärtar honom at neka 

något." >

i 

t 

58 

Rudolf 

lågande eld. De fifta orden af hans fråga: 

"Ville du älfka mig fom din bror?" uttalade 

han med (å mycken värma, med en fä genomträngande 

blick, ochidet han ropade: 

"O!Marie!" fattade han flickans hand och 

tryckte den få ömt til Ct hjerta, at Marie alt 

lör väl kände, at han tänkte mera än han fade. 

Hon rodnade och teg. 

"Nå, Marie, förtjenar jag ej något fvar, 

eller fager dit hjerta: nej?" 

"Intetdera, Herr Grefve. Vi (kulle vifst 

emottaga Er, om ni flydde til ols och ville 

vara nöjdmed denna enflighet,med vårt ftil- 

la lefnadsfätt " och med var olminkade kärlek 

Hon flög ännu en gång ned ögonen 

och rodnade. Rudolf flöt henne i fin 

famn och tryckte en kyls på hennes kind. 

"Vara nöjd med!" ropade han, "en verld, 

full ar falighet! blygfamma gäl !" Marie 

uplytte ej fina ögon de förfta minuterne och 

Rudolf betragtade den intagande flickan i den» 

ca förkjufande, älfkansvärda förlägenhet. Hon 

rodnade ännu mera, emedan hon märkte, at 

han betragtade henne. Rudolf räckte henne 

handen och bad henne vila fig den vackrafte 

utfigt i dalen. De gingo bredvid hvaranan 

och talade om likgiltiga faker, men Marie 

hade ännu något qvar af fin förra förlägenhet, 

och Ivarade häldft aldeles icke på Rudolls 

frågor, då hon kunde förmoda at han 

deraf äter (kulle draga någon flutfats! Ändteligen 

n. den gamle pa klippan och 

alla tre gingo nu tilbaka. 

Ru-

von Werdfnberg. 59 

i Rudolf måfte nu gå. Gerna hade han 

dröjt qvar ännu längre; men han hade lofvat 

Giittingen, at i dag möta honomiRheinegk. 

Sedan han flere gånger fagt fig Ikola gå och 

dock ej gått, och fedan han flere gånger fett 

på fölen, ftod han up och bad den gamie 

följa (Ig öfver bergen. "Är ni redan ledfen 

vid vår dal?'' frågade Marie leende, "och nyls 

kallade ni den en verld full af fällhet.' Rudolf 

fåg tankfull på Marie, och ivarade ej. 

Hon flög ned ögonen. "Hällar ni på ofs igen, 

Herr Gretve V" frågade hon, fedan han 

budit farväl,under det hon c;ick vid lians fida 

tor at följa honom. Rudolf fmålog. Vid 

ändan af dalen, tryckte han hennes hand. 

Hon ftadnade deruppe, och fåg efter detat 

tiIs de förfvunno nedre i den tjocka fmå(kogen. 

Derpå gick hon hem, och denna dag 

var den förfta hon tilbragte utan arbete. Hon 

fatt ien grotta och drömde bort morgonen 

och en del af eftermiddagen. Fadrens gälla 

rop: "Marie, Marie," väckte henne ur fina 

drömmar. 

Rudolf kom tilbaka til Rheinegk,men 

helt och hållet förändrad , ända til ljudet at 

hans röft. Han hade blifvit ömmare, ehuru 

mera dyfter och forgbunden. En ftolt, aHvarfam 

köld hvilade förut på hans panna. 

Hans förnöjfamhet fteg vanligen blott til et 

likformigt, torrt lugn, fällan til munterhet, 

aldrig til öfverdrifvet fkänit. Denna ftolta, 

alfvarfamma köld, hade nu förvandlatsiet 

känslolullt deltagande. För förfta gången fann 

han

60 

Rudolf 

han nöje i fina föräldrars och fyfkons glada 

och leende fållfkap, deltog i deras fmå husliga 

förnöjelser och fördubbladedem genom fit 

ömmadeltagande. "Minbror Rudolf!" ropade 

Eberhard och kyfste honom. Hugo fåg med 

ömhet på honom;Jutta klappade honom på 

kindenj föräldrarnes blickar hade ännu aldrig 

mött honom få vänlige fom nu. För förfta 

gängen, fedan barnaåren förflutit, vaknade i 

hans bröft kanflan af huslig lyckfalighet. Aldrig 

fedan den tiden hade den lilla Eberhard 

kallat honom bror, och nu kallade han honom 

deti den ömmafte ton. "Hvar har du 

varit, min fon Rudolf?" frågade modren. "I 

himlen," fvarade Jutta för honom: "han har 

blifvit en god ängel!" Rudolf begrep lig ej 

Han kände fit hjerta fmälta itårar. 

Jelf. 

Han omfamnade Jutta och Eberhard, och Cade: 

nu fer jag at min torra alfvarfamhet för- 

Hört er glädje." 

"Och äfven din egen, hvifkade Guttingen 

til honom. Har icke den gode Patern 

rätt? tilfredsftäller icke en timma, upoffrad 

åt den husliga fållheten, hjertat långt 

mera än et vunnet flag?" "Men hvar har du 

då varit?" frågade Grefvinnan å nyo. "Der 

Jutta 

fade," fvarade Rudolf med eftertryck:"I 

Himlen." Han berättadenu om Appenzellarr.es 

feft och Maries fader. Med Marie teg 

han, til och med för Giittingen. — Ingen begrep 

Rudolfs förändring — icke en gånghan 

fjelf. Den vaknande kärleken i hans hjerta 

var honom ånnu obekant. Han kände ftg 

bät-

VON W E R B E NB E R G. 61 

; bättre, lättare, gladare, mera deltagande: 

Och denna förändringtilfkref han,dåhan tänkte 

på den, Maries famtalöfver den husliga (allheten. 

Han trodde (it förftåndöfvertygadt,och 

lians hjerta var det; detta fåg iMaries karlek, 

den lycka, fom lifvets (könarekänflor (kånka. 

ÅFyn af Jutta ochGiittingen, när de lut - 

to fördjupadeiCg fjelfva utan kända för alt 

annat,hade förr aflockat honom et iöje,och 

om han ej älfkat Giittingen, fkulle han 

kats med dem. Men nu ikänkte denna åfyn 

honom en ljuf åtanke af de fälla ltunder, 

han tilbragt med Marie. Redan några dagar 

efter (in återkomft, kunde hanknapt motftå 

luften at å nyo beföka Marie. Han afhölllig 

dock derifrån med våld j ty han kunde 

ej uptänka rdgon giltig anledning til et 

nytt befök,ehuru Maries fader bett honom 

ofta komma. 

Giittingen ville för fifta gången utan Jutta 

lämna Rheinegk, och bad Rudolf göra (ig 

fällfkap. Rudolf afflog det envift, och redan 

andra dagen gick han til fots från Rheinegk 

för at beföka Giittingen. "Til Gettingen 

?" frågade Jutta med et fkalkagtigt löje 

— och til fots? — Rudolf! ?)u har en refa 

före til himlen!" Jutta visfte bättre hvad 

Rudolf ville än han fjelf. Han fvarade likväl 

något ftött: "jag går icke!" Jutta kaftade (ig 

ihans armar och (ade: "ach min Bror, tol 

du ej at jag fkämtar med dig förtroligt?" 

Han måfte gifva henne (it ridderliga löfte at 

göra den refa, han förefattiig^ ochJutta hvifea-

* 

62 Rudolf 

fkade til honom fkämtande i det han gick: 

"om du möter en förkjuiande flicka, fom du 

alfkar meraän Jutta ,få gif hennedetta." Hon 

tryckte en kyfs på hans mund. 

Rudolf blef beitort då han hördeat Jutta 

visnV hela hans btnlighi t. Han beflöt 

at gå ginalte väe;en til Guttingen : men oactadt 

lit fafta b.°flut, vek han dock at imellan 

klipporna. Han var en gåta för fig fjelf j 

om aftonen fåg han Maries dal framföre lig. 

Med- ofkrymtad glädje fkyndade Marie honom 

til mötes, då hon på afftånd låg honom komma. 

Hennes glvije förnöjdehonom väl: likval 

kände han lig de förfta ögonblicken förläj: 

ti, emedan Juttas lifta ord fö!lo honomifin- 

Men fnart kom den gamla förtiolighe- 

Un tilbaka igen. 

Trenne dagar törblef hani dalen, ehuru 

han redan andra dagen ville tortfätta fin gång 

iittingen. Med hvarje timma växte defla 

trvune männifkors inbördes förtroende: ty 

ti.liigheten och naturen äro ju förtrolighettushemvift. 

Rudolf häpnade öfver fig §elf 

(!;i han andra dagen bar vatten til trägården 

at Marie, och ftod hos henne, och af 

henne lärde plantera. Han förundrade fig 

ölver, at defla Imå lysflor kunde blilva källor 

til lä rena nöjen. 

"Sedan jag lärt känna dig, Marie," fade 

han, 'tycker jag at en annan ijäl uplifvarmig. 

Tu har aldelrs lkänkt mig mina Syfkons hjertan. 

|sgRänner mig — icke ftörre än jag var;men 

om gladare är bättre 9 la känner jag mig bättre

von Werdeneerg. 63 

t tre, fedan jag blifvit bekant med dig. Min 

iyiter trodde at jag varit i Himlen och fett 

en god ängel. Hvad (kulle hon väl kalla 

dig, om hon kände dig?" 

'Herr Grefve,ingen har ännu gått härifrån, 

fom icke vår dals fkönhet och behagli» 

ga enflighet muntrat. Det är den vackrafte 

daliThurgau." 

"Och, utan dig, Marie,intet annat än 

en vild öken." 

"Äfven lom hela jorden utan männifkor 

intet vore annat än en vild öken." 

"Marie!" han fattade hennes hand 

"och fkulle ej denna dal fynas dig vackrare, 

om — om — mit hjerta delade den med 

dig? om jag lefde här med dig?" 

Marie uplyfte fina ögon och fåg några 

fekunder på Rudolf ftarkt. Sedan fade hon : 

"Denna dal är för liten för ftora bedrifter, 

lör gömd för ryktet: den är blott fkapad för 

vänfkapen, för okonftlade, kännande, ej ärelyllna 

hjertan, och för deras inbördesförtroliga 

meddelande." 

"Och tror du icke, at jag har et känflofullt 

hjerta, Marie?" 

"'Men ockfå et hjerta utan ärelyftnad, 

Herr Grefve? 

''Sådan fom jag känner mig nu, hos 

dig — O, hela min ärelyflnad Ikulle beftå uti 

at äga — din kärlek, Marie!" 

"Marie kaftade en flygtig blick på honom. 

"Herr Grefve," fade honien bedjande ton, 

"jag är upfoilrad här,ibland defia trän: Jag lärde

64 

R u c olp 

dei min barndom ingen ting älfka utom denna 

enflighet och min far. Ni åter? Ni upupfoftrades 

ibland edra förfäders trophéer, 

ibland deras äreftoder. Ni lärde redanibarndomen 

at älfka vapen och drabbningar. Er 

itällning är helt annan än min. Ni ärfkyldig 

edra ftore förfäder, ni är fkyldig Helvetien, 

iom fäftat fina ögonpä er, flora bedrifter. Edra 

förfäders och Helvetiens förebråelfer fkul* 

le följa er hit. Er ungdoms bilder fkulle förfölja 

er här och öfveralt,fom oupfylda drömar, 

fom bedragna förhoppningar. Men jag? 

Här lekte jag fom barn. Detta blommor,desfa 

trän, voro hela mit hopp; jag förlorarhär 

ingenting af hvad jag alfkar: jag behöfver här 

ingenting upoffra. Alt hvad jag känner, 

hvad jag hoppas,hvad jag vil,har jag har 

famladt. Denna dal ar en kort Hiftoria af 

min lefnad. Jag alfkar den och fkall evigt 

älfka den. Herr Grefve,jag ber er det,talom 

ej mera härom. Ni kunde ej lefva i 

mörkret,och jag ingenftäds utan der." 

Rudolf teg. Han kände at Marie hade 

lättj han kände ännu mera, han kände at han 

mäite lämna henne för at kunna glömma 

henne. Tankfull gick han af och an under granarne. 

Häftigt vande han fig om, bödMarie och 

den gamle farväl,och gick iagta bort. Marie 

följde honom. Vid dalens ingång ftadnade 

hon,fattade hans hand och fade ien rörd 

ton:" Herr Grefve, Ni blef få alfvarfam efter 

vårtlifta famtal 5 Nigår: Detfkulle fmärta mig 

ganfka mycket 3 om jag förolämpat Er; ty 

minft 

t

VON WE R D r X BK R G. 65 

ininft nf 2HI ville jag förolämpa ef. Latom 

ofs Ikiljas åt fom vänner, dem et hårdt öde 

fliter frän hvaranan. Werdenberg, ni går väl 

icke' mifsnöjd bort V" . 

"Hälla Marie, jag går,emedan jag måtte 

gå. Denna dal är farlig för mig: Jag hade 

aldrig bortlt le den. Marie, mina föräldrar 

äro vämlöfa och mina bröder ännu barn. Öfterrike 

kallar mig til vtpen — icke mera, nej, 

vid Gud!icke mera äreiyfhiaden i detta hjerta. 

Jag har en Gråhårsman, jag har bröder 

at för!vara. Jag går 3 men, Marie, når jag 

en gång, fom Segervinnare eller t>efegrad, 

Jika mycket bvilketdera — utan fvärd, utan 

hjelm,ien Landtmans enkla drägt beträder 

denna dal, för at här finna frid och en graf, 

huru vil du då eniottaga mig ?" Marie tryckte 

Rudolfs hand til Iit klappande hjerta. Frän 

hennes nedflagna ögon framträngde några tårar. 

Hon IVarade icke. 

''Huru vii du da cmottaga mig, Marie?** 

Marie lutade (it anfigte mot hans bröft, 

lade (in högra arm kring hans hals och fuckade 

fagta: "/it?!" och gick häftigt tilbaka. 

"Utan hjelm och fvärci! ropade Rudolf* efter 

henne." 

Tankfull fkyndarle han öfver bergen til 

Göttingen. Ju längre han kom från daltn,ju 

ilarkare kände han de flora anfprak, ärelyitnadtn 

ännu gjorde på hans hjerta. Det var 

fant hvad han fagt Marie, at Örterrike kallahonom 

på ärans och krigets bana: Den 

äregirige Hertig Fredric hade förnyat lin 

JL V;!. £ for-

66 RUD O L E 

fordran p§ Rhendalen. Kriget var väl anrut 

icke nära, men dock oundvikligt, och Rudolfs 

önlkningar hade lika få (lor del i detta krig 

iom hans pligt. På väên til Göttingen underfökte 

han (it bjerta något närmare. Han 

kände väl kärlek til Marie, men ockfå en 

tftrft efter flora bedrifter, lom hans hat til 

Öfterrike ännu mera förökte. "Nej, ropade 

han, nej! förft vil jag lära Ölterrike at 

bära agtning för adelnsrättigheter,och fcdan, 

Marie, fedan tilhörer jag dig och lugnet! 1' 

Han befökte Göttingen och vände med 

honom tiibaka til Rheinegk. Slottsmunken 

förenade Guttingen och Jutta ,och den lyckliga 

Jutta refte efter några veckor med fin man 

til hans fäderneborg. 

Rudolf blef beftandigt mer och mer förbehålllam,hans 

upförande mer och mera oförklarligt. 

Öfver altmötte honom et fägnancfe 

hopp. Aldraminlt kunde Guttingen ochJutla 

begripa, huru han kunde vara få lugn nar 

de med angflan och farhoga föreftälde (ig Öfterrikes 

fruktansvärda magt. Guttingen an(åg 

Rudolfs lugn för et hopp om leger. "Vet 

du dä få vifst Rudolt, frågade han 9 at du 

ikall fegra?" 

"Aldcles icke!" 

"Rudolt, jag fruktar Öfterrikes magt 5 jag 

befarar Werdenbergs fall, dit fall." 

'Öftenike kan öfvervinna migj men det 

kan ej göra mig olycklig. Segervinnare eller 

öivervunnen 5 lycklig Ikall jag dock altid 

blifva." 

"Lyck- 

v

vom Werdenberg. 67 

"Lycklig, Rudolf? Dina gods dig fråntag» 

dp, din gamla far,dina bröder, ötvergifne, 

fattige, husville !" 

"Så länge Giittingen ännu har en koja, 

ftola min far och mina brödericke blifva husvil)^" 

"Och Rudolf ej heller,nej, fanneiligen 

icke." 

"Jag fkall då kanfke få mycket förrblifva 

lycklig," fade Rudolf, leende: "Öiierrike 

tvingar mig då at tidigare inlöpai hamnen, 

än jag kanfke velat." 

"I hvilken hamn ?" frågade Giittingen. 

Rudolf lade fin hand på hans mund. 

Jutta efterfpanade Rudolfs vägar. Men 

han red från Guitingen och hem, och hemifrån 

til Giittingen, utan at uppehålla fig nå» 

gonftäds. Han hade b-;(lutat at ej (e Marie, 

iörr än hans öde var afgjort, och hanhöllord, 

nycken ftrid det än koftåde honom. Kans 

upförande förblef fig likt. Han var öm,godfint 

och foglig: fökte ofta enfligheten, för at 

tänka på Marie. Hans lugna glädje muntrade 

fä hans far, atGubben fattade det bätta hopp. 

Oenigheten med Öfterrike blef beftändigt 

ftörre, fiendfkapen beftändigt mera tydlig. 

Fredrik ruftade lig } äfvenfå Rudolf. En dag 

kom Pater Anton til Rheinegk. Rudolf fkyndade 

i hans famn. "Jäg har på långtid icke 

fett er, min andre far!" 

"Ockfå har du pålång tid icke behöftmig: 

nu gör du det, och jag är hos dig! Du ruftar 

dig mot Öfterrike ? Har du lökt fred?" 

"Jag fökafred med Öfterrike 5 jag bedja?" 

E 3 "Är 

0 

,/ 

/

68 

Rudolf 

"Är fred icke et godt? är krig ickeet ondt? 

ochRudolf väljer det onda,emedan det goda koitar 

hans högmod enupoffring intörenitolt iiende. 

Yngling, huru länge fkall då fpöket ätet 

ryktbart namn förvilladig. Har duhopp om fe- 

"Jag har åtminftone livad fom fordras 

för at vinna den — mod och IVärd." 

"Känner du Öfterrikes magt ? Kom hit Yngling 

och hör!" Han framtog nu en förtekning 

på Ölterrikes Bundsförvanter, och upläfte för 

Rudolf flere adelsmäns namn, fom voro påOflerrikcs 

lida: 

"Håll, ropade Rudolf. Grelve Henrik 

von Wcrdenberg? Är han ockiå min iiende? 

Han ockla? Ku Wcrdenberg med Öiienike 

emot en Werder.berg?" 

"Du tvingade honom, redan fom gosfc, 

at hata dig: Rudolf, lär dä en gåqg at 

vara fördraglam! Sen bättring är fen lycka!" 

'Täter, jag är nu bättre, rcildare, fogligare." 

"Du, Rudolf? nej* min Son: du var altid 

uprigtig: du fkall ej bedraga mig: elu har 

bedragit dig fjclf: du ar mildare,du är fogligare, 

det är fant: men blott emot dem,du 

allkar. Fråga dig fjeU, Rudolf, (kulle du väl 

nu vara mildare och fogligare emot Öfterrike 

eller emot Henrik vonWerdeuberg, ån du 

var, innan du bivntade Appenzeller-feften ? 

Svara miguprigtigt." 

Rudolf blef rädd, då han hördea t Munken 

få noga vitste när hans kärlek til Marie 

förft vaknat, och tilitod at han hade rätt. 

"Min

i 

von Werdlnberö. 69 

"Min fon, en känflai dit hjerta har blott 

blifvit mildare, men icke din Cara&er; den 

ar ännu denlamma. Dock, til faken! Jag har 

fagt dig Öfterrikes magt: lig nu din. Giittingen!icke 

en enda mer! Rudolf, hven» kan 

gjöra(ig hopp om fegren, Du eller Örterri- 

Helvetien och öfreRhätienIkulle med häpnad 

betragta den Yngling, fom enfarn bod 

hundrades förenade här fpetfen; fom fann 

alt hos (ig fjelf allena; l'om med lugn fåg (it 

folks bloJ rinna, det blod, lom han kunnat 

ipara, om han litet fogat lig den mägttgare- 

Tom var flor nog för at lämna (in L>,umle, 

ädle" far och tvänne bröderafmycket hopp 

utan hjelp ochifattigdom 3 fom til och mod 

bekymrad fåg (in fyfters Make,fin ungdoms vän, 

fit lifs räddare,af ädelmod invekla figiftriden, 

falia tillika och lämna efter (ig en värnlös 

och fvag Enka, för at, tillika med den 

pant hon bar under fit hjerta, blifva etrof för 

det höglta elände: — och ak detta derföreat 

3ufl: denne Yngling var for ftor til at förödmjuka 

fig. Rudolf! en jordbäfning kallar man 

ock(ä en ftor händelfeinaturen!" 

Rudolt,fom vid flutet af detta tal lagt 

handen för pannan, kafbde nu på Patern en 

bedröfvad blick. "Nej, vid Gud! Täter, från 

denna fida har jag ännu aldrig betragtat det. 

Jag ville nu falla til Öitei rikes fötter och 

fugta ftoftet af dels thron med mina tårar.'* 

"Ser du nu ändteligen huru fruktansvärd 

ärclyftnaden är? At denupoffrar minnilkor, 

E 3 

Brö-

70 

Rudolf 

ler, föräldrar, vänner, äfven älfkade, for 

at lyia? __ tf 

■'UpoffrarV 1' 

"Elltt glömmer dem. Stridom ej om ord. 

När du ötvervunnits, hvar fkali då din far 

finna tilflygt ? hvar dina bröder,och hvar du? 

tror du at kärleken och enfligheten med nöje 

emottaga den,foiu flyr til dem, emedan han 

ej vet någon annan tilflygtsort ? Gäckas ej 

med dit öde,Rudolf; hvad ärnar du göra?'* 

"Förlikas med Ölterrike, lkulle det än kofta 

hälften at mina gods ," fvarade hanien 

glad ton, och föll den godePaternom halfen. 

Rudolf refte til Kolhnz, hvareft Fredric 

uppehöll tig. Lugn fteg han in i Salen, der 

Fredric med hundrade riddare fråfiade vid et 

prägtigt bord. "Jag föker Fredric af Öfterrike," 

fade han,idet han meden blick öfverfåg 

hela raden. "Det är jag," fvarade Hertigen: 

"Hvem är ni,hvad vil ni ?" — "NådigeHerre!jag 

är Rudolf, Gref von Werdenberg. Äi.» 

nu är Ired ols imellan. Men ni rullar Er c» 

mot vårt hus? .Hvad fordrar NiV" 

"Jag har rättmätiga anfpråk på Pludentz 

och Montfort. — " 

"Rättmätiga? Dock, nådige Herre, 

affäg er alt vidare anfpråk på den fvarta fanans 

egendomar, och Piudentz och Monfort 

tilhöra Er!" 

Henrik,den unge Gref Werdenberg, låg 

leende på Rudolfi det han fade:''min Coufin, 

jag trodde at ni ej fruktade något? 1* 

"Nej,

VOM WeRDEXBERG. 71 

I "Nej, icke en gäng fattigdomen, (Varade 

Rudolf. Dock. rätteligen at tala, fruktar 

jag at föra en fädan lefnad tom du. Hvad 

fvararni, Nådige Hertig V" 

"Jag vågar ej bortlkänka rättigheter, fom 

tilhöra mit hus. — Sonnenberg — " 

"Är En: Jag behåller Heiligenberg,Werdenbergoch 

Rhendalen. Gif mig er ed derpå." 

"Ni är enHolt man,Gref Rudolf,enliende 

af mit hus." 

"Nådige Herre,låt mig nu vara Er vän!" 

"Stridde ni icke emot mig vid Näfels?" 

"Herre!" fade Rudolf, leende; "vil ni 

förebrå mig alla mina obetänk.famheter ? Hvem 

var icke ung?" 

"Förr hade jag trott at himlenSkulle falla 

ned,än atRudolf fkulle be,"ropadeGrefHenrik. 

"Ja, och om rättvifa," fvaiade Rudolf något 

het; "det är ännu underligare. Nådige 

Herre __" 

"Rhendalen är min!" 

"Rhendalen!" återtogRudolfbittert. "Nådige 

Herre, ni fkämtar. Jag kunde ju icke 

förlora mer idet blodigafte och olyckligafte 

krig, än hvad ni fordrar af migifred. Jag 

fkänker Er min arfslott; men jag är mina hi tiders 

förmyndare; deras arfslott kan jag ej 

bortfkänka." 

"Då kan ni förlora alt, min Grefve, tag 

er til vara." 

''Men nu mera, icke lugnet och friden 

med mig fjelf, H^rre. Jag lämnar er med 

nöjdt linne. Tårar och elände öfver Er!" 

E 4 

Och

72 

Rudolf 

Och han lämnade honom verkeligen med 

nöjdt finne. Pä vägen til Rheinegk hann en 

Riddare honom och öpnade hjelmen. Det 

var en at de Riddare,loin han lett i Hertigens 

fal. "Gref Rudolf, fade han, Ni har i 

dag likväl vunnit något hos Hertigen — en 

van! Vil ni, få ilute vi förbund med hvarannan, 

och våra fanor ftöta tilhopa. Mit 

namn är Nidau." Förbundet ingicks. **Upfordra 

mig när ni behöfver mig. Man kaliade 

Er en ftolt, oböj.lig, vild yngling: Jag 

mifskände Er : farväl." Med delili ord fkyndade 

han derifrån. 

Munken gick Rudoli til mötes. "fa. 

At du fåfängt lökt fred. Krig altfå! är du oikyldig 

deri '?" 

*'Det är jag," fad

von Wercenberc. 73 

Få dagar derefcer utmante Fredric Guttingen 

emotRudolf vonWerdcnberg. ''SägIlertiden," 

(varadeGiittingen budet, 5' atRudolf von 

Werdenberg är mirl vän, hans fyller mia 

maka. Mit (värd är förRudolf, min borg tor 

Rheinegk: Hjertat är äldre än länsrätten, och 

kärlek äldre än krig. jag är Rudolfs krigskamrat 

och vapenbroder." 

Giiaingen hörde icke en gång Rudolfs 

bön,at blott denna gång förblifvaneutral. Ätven 

Pater Antonskemödande at atråda honom 

var frugttöft. "Pater, fade Guttingen, jaghögagtar 

förnuftet, jag vördar dels grunder, 

jiK-nhela mit hjerta uprefer (ig vid tanken at 

lämna Rudolfj följderne må då blifva hvilka 

fom håldft. Nej, ni må (äga hvad ni vil, 

hjertat har ockfåYina rättigheter. Omltändigheter 

tilftöta, då det är bättre,nöjfammare afc 

falla än at (tå. Jag bdvär er, låt mig råda. 

Låt vara, j:ig faller, la lalijr jag med dig, 

Rudolf, och vi ftole ej bliiva olycklige, 

are nog fur hvarannan. Tror ni.at grundÄ: 

fattas migtil lörfvarande af min vilja V Aldelcs 

icke! Är icke Rudoll för mig mer än alt hvad 

jag äger? är jag icke för honom mera än et 

gömildlle bakom detta murar? Huru? Om jag 

åtlydde edra korttänkta råd,och det en gång 

ien olycklig Hund föll Rudolf in, at min 

hjelp kau/ke kunnat rädda honom, och at mit 

hushållfamma, kalla lörnuft häidre vågat honom, 

än min egendom ? om da en gång föll 

honom in V Och torde jag til äfventyrs ej 

kunjm rädda honom ? Kan ej fegren beio af 

E 5 fem*

74 

Rudolf 

femhundrade hjVlmar mer eler mindre? Kan 

ået atminftone icke få tyckas? Äch om det 

föll min Rudolf in! Då farviil med vänfkap 

Och förtroende! Jag förlorade tipnom, bin 

mig. O, jagber Er, tigen! Säger niejljelf, 

Patcr: männilkan håret hjerta, lom måiie et? 

fatta förltåndets kortfynthet. Vore ja;; o.'h 

Rudolf allvetande, (å vi(st

I 

v 


>" 

len efter fin Guttingen, fom red tankfullbred* 

vid Rudolf." "6e, (ade Rudolf, leende, 

en af våra ungdomsdrömmar uplyllas nu — " 

"i\len när den fkönafte, frcdslcllen i Juttas 

armar?" {varade Guttingen. 

På andra fidan af Rhenftrommen ftötte 

de på fmärre hopar af Ölterrikiikt krigsfolk, 

fom (kyndade förut til Netibergfl och Feldkirchs 

undlattning — och nu (lydde öfver Hl 

til Efchen. Neuberg och Feldkirch eröfrades 

Och befattades. Hertig Fredric rullade fig ännu 

oafbÄtet. Dagligen flotte nya troppar til 

hans ftora här. Han lägrade fig förFeldkirch. 

Den lilla befattningen för(varade fig med hjeltemod. 

Fredric återtog dock ändteliu ■"■. T an« 

fen. Den annalkande vintern återfkänkte bägge 

härarna hvilan. Giittingen ikyndade til 

Rheinegk. Jutta hade nu bli(v it mor, och räckte 

honom frän fit bröft en (on, iom han 

glädjetårar tryckte ti: fin famn. 

Förkjufande vinter, vältignad med faderoch 

moderkärlekens ljufva fällhet! Vi | 

ryckte Guttingen åter från Jutras hjärta. 

Rudolf och Guttingen ftridde med Fredric 

om Montfort. Hertigen fvor bagge den 

förlkräckligafte hämnd,ty de ru«deiftriden dödat 

hans bagge förtroiigalle vänner. På högden 

vid Montfort ftötte Rudolf och Gul : ngen 

med en liten tropp på en del af fiendenshär. 

Det var fvårt at draga fig tilbaka genom de 

med bergsklyftor upfylda dalarne, och Jfter» 

rikarne angrepo med mod. Rudolf och Glit* 

tingen ftridde fom lejon. Utmattad af ftriden, 

föll

76 

Rudolf 

föll Giittingen omfider, och ropade i det han 

föll: ''Jutta!" Med dettanamn Itrörnmadedubbel 

ftyrka til Rudolfs bröd och armar. Hatt 

ftälde (ig fram iörGiittingen och uprefte rundt 

omkring honom et bröltvärn af döda kröp* 

par; men denna vall, et fvagt värn mot 

mängden, eröfrades. "Gode Gud!" fkrek 

Rudolf, och fördubblade fina hugg. Et (lag 

af en klubba rykte fvärdet tillika med döden 

ur hans hand. "Rhendalen för Giittingen!" 

ropade han til Hertigen, (om nalkades honomidet 

han ännu ftridde utan vaperi. "Tag 

honom til fånga!" ropade Hertigen. Nidau 

drog Rudolf bort med lig. Nedre idalen voto 

de flygtande förit i iäkerhet. "Vi hafve 

ingenting förlorat" lade Nidau.til Rudolf, iom 

ftirrade med ögonen på jorden. "Ingenting?" 

ropade Rudolf. "Ingenting? Ach fkaifa mig 

folk! fkatfa mig folk, iör at rädda honom!" 

■ 

Förgäfves bemödade Nidau fig at ftälla 

Äcn förtvitlade tilfreds. "O Giittingen!" ropade 

Rudolf tufende gånger, "O Jutta i',' Andteligen 

fkickade han et bud til Hertigen, ©eh lät 

tilbjuda honom Rhendalen lörGiittingen. Han 

fick et fpotlkt fvar. Derpå fteg hair til haft 

och fkyndade til Rheinegk för at felf framiö- 

ra detta forgliga budikap til fin Jutta. Då 

Jutta fåg"fin broder komma med et dyftert 

utfeende och allena, fkrek hon högt. Utan 

at fäga et ord, tog Rudolf henne i lin famn 

och fugtade henne med lina tårar, jutta var 

blek fom et lik. Hon öpnade lina torra läppar

von"Werd en berg. 77 

I par för at fråga; men tilflötdem åter, emedan 

fruktan dödadeorden. "Fången, Syfterpiopade 

Rudolf, och med deifa ord Het han fiaj 

frän henne. Hon låg på honom med flora, 

flinande ögon. — "Sårad?" frågade hon 

ändtoligen i en jämnierfull ton. — "Ju p.i 

axeln, men obetydligt och nu i den grymme 

Fredriks händer! Gud tröfte dig och 

mig!" Med deffa ord lämnade han fålen ocii 

Rheinegk. 

fatt fom en finnebild af den döend? 

Jutta 

förr .igongång uplöltes hennes iVnärtai 

en bitter fuck och ien het tår. Än öfvérföH 

henne en rysning;än fprang hon häftigt up. 

Kennes förXldrar behöfde fjeltva trött: de 

de ej giiva fcenne någon. "Jutta" , lade omlider 

gamla Grelven, "var beredd pä alt!*' 

"Hvarpa f'J frågade Jutta darrande: "Göttingen 

aridep grymme Fredriks händer. Rudolf 

ikall utlöfa honom, min farj" "Gud gifve det, 

mit barn;men Rudolf tycktes §e\t halva lörlorafalt 

hopp." 

Jutta ftortade ur fålen,likfohi förat träffa 

Rudolf,och gick derpå på fin kammare. 

"Var beredd pu alt." DeiTa hennes faders 

ord,fatte hennes fantafi ien plågande verkfaniêt. 

Hon fåg GiittingeniFredriks torn, 

öjvergifven, fjuk,iörlmägtandej hon fåg honom 

utfträcka fina armar efter henne och vinka 

åt henne; och hon badade itårar: hon 

tyckte fig höraat han ropade henne vid namn» 

"Jag kommer, Giittingen, jagkommer,'' ikrek 

Lon! fprang up, to^ lin lon, tryckte honom 

til

78 

Rudolf 

til fit hjärta, fträckte honom mot himlen och 

bad Gud förbarma lig ötvcrdet o&yldiga barnets 

fader. På djtta lätt (prånghon ined vaklando 

lteg och mod barn., t pa ima armar utur 

Borgen. Blek,med ögonen tältade än pä fkyarna, 

än pa barnet,gick hon igenom Rhei» 

negk. Alla (om mötte henne ftadnade. "Ädla 

fru, hvarthän iå bedröfvad V ' frågade en Gubbe. 

Jutta låg på honom utan ai känna honom. 

"Iljelpmig ," fade hon med bruten röft, 

"hjelp mig at få Göttingen lös!" o§fi gick vidare. 

Gubben omtalte det för ungdomeni 

Rheinegk fom enhälligt grep til vapen, fkyndade 

efter Jutta ,och följde henne med vördnad. 

Jutta hörde ej hviftandet bakom (ig. 

Hennes ögon ftirrade framåt mot Khenftröm» 

men. Nalkades någon af ynglingarne henne, 

Och hon dä kaftade en af lina döende,ftirrande 

blickar på honom,få vände han med tär» 

fulla ögon tilbaka til fina kamrater och ade 

fegta: "jag följerhenneidöden." På detta {ätt 

hann hon emot aftonen Rhenftranden midt emof 

Neuberg. Hon fatte fig på en högdvid 

ftranden och fåg öfver åt Feldkirch. En af 

Ynglingarne nalkades henne och fade fagta: "i 

morgon fatta vi er öfver floden, ädla fru!'* 

Nu förft blef Jutta varfe fina följeilagare,fkaren 

af Landtfoiket. Inom få minuter hade 

man af lammanflätade grenar uprelt en koja 

och tilredt Jutta et läger. Rundt omkring 

denfamma lade folket lig at hvila. Jutta fatte 

(ig ikojan, gret och bad. 

Ifo- 

«

von Werdexberg. 79 

1 (ölens upgang fteg honur kojan. Med 

tårar i ögonen böd hon Lai.difoKet en god 

morgon __ och DU trängde !;g alla fram til 

benne. En frågade henne efter orfaken til 

hennes (big j en annan kyfste hennes kläder; 

alla fvuro at tölja hennei döden. Då lyfte 

en glad Itra1e af hopp i hennes öga. Hon 

fträckte armarne mot Himlen och ropade; 

"Männifkor bcikydda ofkuklen: Gud! och du 

fkulle ej vilja bi-lkydda den?" Hon lämnade en 

afYnglingarne (a barn och gick nu, omgifven af 

denna tjcnitvilliga, muntrande och trollande 

hop, ned til floden. En båt fördedem ölver, 

Och de toj;o alla vägen åt Feldkirch. Jämte 

et nytt hopp,kände hon äfven farhogans 

och forgens mattande kraft. Vanmägtig latte 

hon lig ned på marken. Ihaft var en bår 

färdig, folket lade lina kläder derpå til et fäte 

förJutta, och buro henne anda til Feldkirch, 

der Bredrik uppehöll (ig med (ina förtrognafte 

Adelsmän. 

Vid flottsvagtens tekn fprungo alla til 

fenftret. Ingen kunde giila hvem det fruntimret 

var, fom fatt på båren med et barn 

pa annjn. Vid foten af Slottstrappan (leg 

Jutta 

af, och gick up, ledd af tvänne ynglin- 

gar. Darrande fteg hon in ifålen, der Fredrik 

var. ''Giittinfijens huftru,Jutta vonWerdenb^rg," 

ropade en Riddare iornkände henne. 

"Ja, jag är Giittingens maka," begynte 

Jutta mildt och i en bäfvande ton. "Jag föker 

HertigFredrik. En del af Landtfolket trängde

80 

< 

K.U D O t J 

de fig in i(alen. Fredric ftes; fram ocfi frågade: 

_"Hvilka aren ]?" "Inbyggare från Rheinegk, 

fom fvurit at följa var Fru i döden." 

Fredrik rynkade pinnan. — ''Nådige Herre!" 

Irgynte Jutta > 'förbarma er ölver mig. 

Giittingen är Er fånge: utiätt hans löfen och 

lkänk mig honom tiibika. Ac!i, (äg mig huru 

han befinner figV Låt mig fe honom!" Hen« 

nes föft var iå bedjande, hennes Hållning och 

blick fa rörande, ;it ingen vågade ivara. Ircdrik. 

vände fig ifrån henne med mörka blickar. 

"Guttingen är en förrädare!" begynte 

han, "en förrädare emot mig: Han har brutit 

lin lansed." — "Nådige Herre, förbarma 

Er," fade Jutta pch tryckte barnet til iina bleka, 

darrande läppar: "ach, min Gud, förbarma 

Er! Min Broder är hans förtrogne, jag 

hans maka: fkullc han öivergifva ofs alla, 

lin bror,fin maka,fit barn,fören eds fllf anförvandter, fjelf vänner och barn. 

Döm då hans hjerta efter ert,och förbarma 

Er!" Hon föllpå knä. Fredrik kände fig rörd; 

men hans hat til Giiitingen fegrade öfverhans 

medlidande } hans blick biet ännu dyftrare, och 

han fade ien hätik ton: "Tvänne mina vänner 

hafva fallit för hans fvärd. Skall då jag 

blott icke älfka mina viinner? Lif för lit! Jag 

kan ej höra endaft beklaga Er." 

Vid defla ord: "lif för lif!" bief Jutta 

hvit (om en fnö: Hennes bröft arbetade med 

en döendeshäftighet} hon ville falla. Folket 

trängde lig fram, och togo henne på fina armar.

\ 


Hon fattade häftigt uti en

» 

82 Rudolf 

endaft et hjerta, fom jelft är i (tand at älfka, 

kan rörasaf kärleken. *'Om ni än gaf mig he- 

].» I'elveticn förGiittingen," fade han, och (käkade 

förargadpå hufvudet, "få blef hanej fri. 

Nej, vid Gud icke! Lif tor lif. Den förrad;m-n!" 

— Jutta lutade fit hufvud mot en af 

iuUet. 

Hertigen vände fig om för at lämna falen. 

Idetfamma öpnades dörren och der» 

ädle Munken Antcn från Difentis {teg in. 

"Et ord! Nådige Herre, fade Anton. På vägen 

til Sargans kommer en pragtig Riddare 

ifporftrek emot mig. Känner ni Hertig Fredric 

V frågade han. Jag fvarade: ja! Vil ni 

ej honom den tjenitcn och gå et ftycke 

väg »ör hans Ikuld 'i ]ag frågade hvart. 

hän ? — Til Feldkirch för at lämna honom 

detta bref, fom äro honom hogft vigtiga. 

Riddaren gaf mig dem och här äro de!" lim 

lämnade nu Hertigen et bref; han läite det 

ocii fkiltade färg. Pater Anton frågade imedlc-rtid 

en Riddare hvar Jutfa vore? Derpå 

gick han til henne. Hon fjönk fönvifladi 

hans tamn. Han tröftade henne iallmänna 

uttryck, och hvifkade derpå fagta til henne: 

"Gif er tilfrcds,Giittingen är räddad!" Hon 

fåg alfvarfanit på Munken. 

"Kände ni ej Riddarens tecken,min gode 

Pater?' frågade Hertigen. "Nej, men på 

fMrpet var Kejferliga örnen broderad. Jag 

iöimodarfåledes, från Kejferliga hofVet." Hertigen 

gaf Bilköpen af Chur brefvet. Bägge 

talade iagta och med åtbörder. "Brefvet 

. X 

an-

von Werdenbejg. 83 

angår Er,min Broder," fadeBifkopen. "Kanike 

tvaret, ty Riddaren fade, då han red bort, 

at han fkulle hämta det iBiktftolen," fvarade 

Anton. "'Frukta ej, nådige Herre,' fade Bilköpen 

tilHertigen "tomma hotelfer! afila 

det!" 

/■ 

"I händelfe atni affloge det," fade Anton, 

"få gaf Riddaren mig ockfå et bref til Bilköpen 

af Chur." Kifkopsn läfte det och talade 

nu med Hertigen fagtare och häftigare än förut. 

''Kunde ni ej få veta Riddarens namn, 

Pater Anton?" "Hvårföre icke. Jag (kallfråga 

honom. v 

"Nej, icke fråga: han lär ej {äga er det, 

fök til at utforika det." 

Anton log. *'Ja, dentom det kunde! — " 

Hvad fkall jag fvara honom ? Kanhända, jag 

då får veta det." Hertigen tog Patern affides 

och hvilkade til honom: "Säg honom, at 

Giittingen är fri och at jag litar på hans tyfi> 

hetslöfte.'' 

"Altfå är Giittingen fri?" frågade Patern 

hngt. "Ja ," fvarade Hertigen med ovilja: 

"Giittingen är fri." "Hörni,ädla fru,er man är 

fri." "Dock hoppas jag, at han hädanefter fkall 

blifva min vän: hämta hit honom!*' Denna öfvergång 

från fmärta til glädje varaltför häftig 

för Juttas hjerta. Hon ville fmåle til Patern; 

men kunde det knapt. En ftröm af tårar var 

den enda förändring man märkte i hennes anfigte. 

Nu kom Giittingen. Liflös låg honi 

hans famn; hon kunde ej uthärda detta ha- 

Äiga ombyte af forg och förkjusning. Giit- 

F 2 tm

84 

Rud o l r 

tingen häpnade öfver at finna Jutta här. Han 

fåg på henne,tryckte henne til fit brcft ocli 

betragtade derpå Hertigen,(om med en mörk. 

mine ftod på något afltånd ifrån honom. "Ni 

vet, Giittingen," begynte Hertigen långfamt, 

"huru jag med rätta kunde behandla er,men 

ni är fri Gå — med er huftru; men låt 

ert folk förenasmed mit, och uphäf er för- 

Lindeile med VVerdenberg." 

Giittingen fåg fkarpt på Hertigen och 

fvarade med köld: "nådigeHerre, förmig tilbakaitornet. 

Jag är er fånge.'' "Giittingen, 

: 'ia er: Det kan kofta er maka lilvet." 

Giittingen kaftade en forgfcn blick mot himoch 

fedan en på Jutta. "Nådige Herre, 

vid Gud! jag kan ej göra på annat fatt. Alsige! 

Dig öfverlamnar jag min Jutta. Var 

henne nådig! Låt föra mig tiibaka." — 

"Så tag åtminftone ingen del i ftriden 

hvarken för öfterrike eller för Werdenberg." 

"Ni plägar mig, nådige Herre! jag kan icke, 

jig kan icke! mit fvärd är förRudolf!*' ''Såga 

då,vanvetting,'" ropade Hertigen, förbittrad,i 

det han lämnade fålen, åtföljd af Bifkopen, 

Riddarne och Fater Anton, fom Giittingen nu 

föril blef varfe. 

Ännu låg Jutta i fin mans armar. Med 

en döendes fmålöje, med detta matta våldfam- 

ma lmåiöj^, under hvilket hjertat brißer, fåg 

hon på honom. "Min Jutta !"ropade han med 

liflig förkjusning^ Vanmägtig nickade hon långfamt 

åt honom 3 och han tyckte fig läiaihennes 

♥

v, 

von Wc r de nberg. 

"nes blick den trånande kärlekens fiilla och 

lugna ömhet. "Så låtom ofs gä," fade hrin. 

Hon lutade fig til hans bröft, ville gå,men 

förmådde ej och låtfade fjelf le deråt. Glittingen 

förftsräcktes: "häfta Jutta ! hvad fattas 

dig?" "Jag tror at glädjen mördatmig," fvarsde 

hon iagta. "Gud fke lof, at jay; än 

gång falt fe dig." Giittingen och folket burp 

henne utföre trapporna. Småningom kom hon 

fig före igen och tycktes flumra på baren. 

Giittingen gick bredvid, fördjupadiåtanken af 

det fom händt honom: "Pater Anton hos 

Hertigen? Mig kände han icke ? Hertigen följde 

han få krypande fom en hofman, utan at 

en gång halfa mig med en blick!" Et ftort 

tvifvel om Munkens ärlighet vaknadei hans 

bjerta. 

Imellan klipporna omkring Rhenftrömmen 

hörde de bullset af antogandc riddare. Giittingen 

lät (it folk hålla iiilla och gick enfam 

förut. Redan på långt afftånd igenkände han 

Rudolf, och Rudolf honom. De föllo hvarannan 

ifamn. "Förer en ängel dig tilbaka 

til ofs?' ropade Rudolf: "juft nu var jag på 

vägen at befria dig med min död, med mit 

folks död." Et öfverljudt frögderop {kallade 

från tropparne, då de fågo Giittingen,Giittingen, 

iomnu räddade dem från en läker död. 

Rudolfhademed tårar belvurit dem at b^ftorma 

Feldkirch och rädda Giittingen. Alla hade 

fvurit at beiTiga den höga borgen eller dö. 

"Gud (kelof!" ropade GiittingeniRudolfs famn, 

'at jag är här." "Men huru har du bli vit 

F3fri?" 

85

86 

RUD 6 L 

fri?" — "Vildu fe min befriare?"RudolfIkyndade 

med Guttingen bakom klippan, der Jutta 

(att. "Hon är min befriare," ropade Gut* 

tingen med innerlig rörelfe. Rudolf fattade 

ms.d ömhet Juttas hand. "Så har du och räddit 

mit lif, ömmaJutta!" "NejRudolf, nej jag 

har ej räddat Giittingen!Munken från Difentis 

räddade honom." — "Huru? Anton?" 

"Hertigen ropade tvänne gånger: Lif tör lif. 

Ach,Giittingen 3 defla ord fmärta mig ännu: 

På kom Patern. Jag vet ej hvad han fagt;men 

du blef fri. Til mig hvifkade han: gif er tilfreds, 

Giittingen är räddad." 

'Taternlämnade Hertigen tvänne bref",berättade 

en af folket från Rheinegk., "och då 

han läft dem, blef ni fri." Ingen begrep 

fanimanhanget. Nu förft frågade Giittingen 

huru Rheinegkarne kommit til Jutta. Han 

fick veta d.jt, och tryckte med ömhet ynglingarnas 

händer. 

Rudolf ledfagade Jutta och Guttingen ända 

til Rhenftrömmen. Guttingen lofvade honom, 

at få fnart hans får blifvic läkta,komma 

tilbaka til hären. Derpå fatte han figi 

båten med Jutta i fin famn: nu ftodo de åter 

på den kända ftranden och redan fågo de 

långt borta de hvita,glänfande torneniRheinegk. 

r.'!en famma dag fom de framkommo, 

framkom äfven et bud ifrån Rudolf, at Fredrik, 

under det Rudolf var på vägen til Feldkirch, 

eröfratMontfort. Med återfeendets glada 

känfla blandade fig denna droppe bitterhet 

och

VON \VE R D ENBE RG. 87 

och gjorde den hänryckning, hvarmed des» 

fe gode männifltor nu omfamnade hvarannan, 

ännu mera öm och rörande. 

Några dagar derefter fick hanbref från Rudolf,at 

Sonnenberg, Hudenz ochRudolfs tropp 

ännu tappert för[varade fig. Giittingen fvara- 

de honom: 

' hvarföre krigar du, Rudolf? 

Hvårföre ftrider du mot fvärd och laiufar? 

Nediägg dina vapen och vänd tilbaka. Lär 

at ångeft och förfkräckelfe föra mera dödande 

vapen än våra fiender. Jutta , min dyrbara 

Jutta, ar et oiler för min fängenfkap. Honler 

när jag ftår hos henne, och fkakar på hufvudet 

öfver mit öde. En blomma på en graf! Väl 

tufende gånger om dagen frågar jag mig (]t If: 

kan jag ock öfverlefva detta? Munken gifver 

mig et tvätydigt hopp. Jag flipper ej från 

]utta." "Vet du då huru länge du får behålla 

mig?" frågade hon mig nyfs. "Sjelf kan jag 

ej komma, Rudolf: jag duger til intet u;om 

til at räkna min Juttas pulsflag, fom äro få 

häftiga och få matta. Det kroilar mit hjerta. 

Det lider til ilut medols, Rudolf, och det är 

väl at det få gör. Du fkall fe at Öfierrike 

fegrar. Din gamle far kämpar äfven med 

döden. Jag har fört Jutta på min borg för at 

fkona hanne ifrån åfynen af en döendefar. Nu 

gläder mig ofta den tanken, at jag är dödlig. 

Jag begriper icke at du kan ftrida med den 

girige, herfkningslyftne Fredrik om en ftenhop. 

Låt honom få den. Hvad behöfve vi 

mera än en graf, på hvilken vi kunne fitta 

och betänka at vi are ftoft. Gode Gud! vå- 

F 4 

ra

88 

Rudolf 

ra ungdomsdrömmar!Jag ville önflkaat du fåg 

huru blek Jutta är, huru öm och huru kän- 

-11ig hon är. Hon talar om de obetydligafte 

faKer med Tårarna rö(>,lom hon (kulle bjuda 

mig (it lifta farväl: få munter!få lugn!Ofta ftår 

jag hos henne: mit hjerta dränkesilin forg: 

jag kan ingenting (äga. Ja, Rudolf, vi lute 

alla mot grafven. Jutta vifsnar bort,din 

far dor, och du ötvervinnés;och jag O Gud 

förbanna lig öfver mig! Dina bröder? Nå ja, 

de fko!a väl derföre ej finna jorden odräglig. 

Jag fer rätt gerna at jag är allena. Min fogde 

har befallning at (kicka dig manikapet. 

Jag kan ej lämna min döendeJutta. Huru (kall 

det gå mig när hon ej mera ler emot mig, 

icke mera ivarar mig !" Giittingen. 

Sa förhöll det lig ock verkeligen. ]utta 

bar dödeni (it hjerta alt ifrån den dag da Giittingen 

blef fri. Hon kände detfjelf,men döljde 

denna känfla: länge kunde hon dock icke dölja 

den. Roforna förfvunno från hennes kinder, 

den ömma eldeni hennes blå öga flocknade. 

Hennes ökade vänlighet,hennes lugn gar väl 

hennes anfigte nya Ikönheterj men defla (könheter 

gåfvo ock hennes blick något öfverjordifkt. 

Hon tycktes redan före fin dödhatva 

blifvit en förklarad ängel. Giittingen förde 

henne på fin borg. Fruktan för en fnar fkilsniäira 

föröktederas ömhet och gjorde den få 

innerlig,få förfinad, at Jutta (jelf ofta fade. 

"Vilelve nu på en timma få mycket fom förr 

på et år." Hennes matthet tihog daglL 

och hennes kärlek til Giittingen tycktes uphämta 

all den ftyrka^ hennes kropp iörlorade. 

Hen-


Hennes enflighet, hennes beftändigt forgliga 

kanflor, henries dolda ömhet och hennes med 

ångeft blandade kärlek, omftämde äfven Göttingens 

naturliga munterhet, och förbytte den 

iet fvärmande, overkfamt,forgfet och med 

bitterhet blandadt lugn. Hans olycka gjorde 

honom icke hård emot andra; men han fticknades 

fnarare än förr öfver fmåfaker, och 

forgen gaf hans förebråelfer en genomträngande 

kraft. Genom deras flora tolamodi fin 

husliga bedröfvelfe,växte deras inbördesömhet 

få mycket, at (jelfva betjeningen aldrig 

med torra ögon kunde afhöraet famtal imellan 

dem, rörde det ock blott obetydliga läker. 

Omfider kunde Jutta ej längre gå uppe. 

Förftadagen hon tilbragte ifangen, var hon 

muntrare än hon nånlin varit och fkämtade 

med Giirtingen öfver fit tilftånd: likväl tillrade 

ftundom en tår utförhenneskinder,lom ftrax 

framlockade tvänne andra påGiittingens. Sällan 

belökteGiittingen gamla GrefveniRheinegk 3 

emedan han ej kunde hafva med fig annat än 

tårar och fann der intet annat än tårar. Han 

var ganfka lugn då man talade om Öfterrikes 

feger öfver Rudolf, och log deråt, fom om 

det varit en obetydlig fak. Han hade blott 

känfla för Juteas tilftånd. 

Ändteligen drefs Rudolf öfverRlienftrömmen. 

Nu Itridde han för Werdenberg och 

Rhendalen, och Fredrik förjagade honom från 

Sargans. IRhendalen lät han upfätta en ny 

tropp ungt folk, och fkref at han ijelf ville 

komma och anföra den mot Öfterrike. Den 

F 5 

var

90 

Rudolf 

var hans fifta hopp. Göttingen fick icke en 

gäng veta det. Han fatt vid Juttas dödsfäng 

och hade redan på flere veckor ej varit utom 

borgen. "Låtoni ofs, döden til trots, länge 

letva tilfammans," fade Jutta med en ömblick, 

och (lättingen lämnade nu aldrig hennesläng. 

Med hvarje minut fom hon ännu lefde, bkt' 

bägges karlek mera ren och himnv lfk och 

det ögonblick, fom förflyttade henne ur dödligheten,fjättrade 

deras hjertan ännu faRare 

til hvarannan. Under denna bcdröfliga kärlek 

och denna lmärtefulla hänryckning, belökte Ta* 

ter Anton dem ganfka ofta. Han var den ende 

loni icke Hördedem ilifvets fiila njutning j fom 

tvärtom förökte den. Han öpnade för deras 

retliga inbildning hoppets fköna och förtjufande 

utfigter och ingjöti deras lidande hjertan Evighetens 

rena (allhet. Ju mera hoppet om Juttas 

Jif aftog, dello villigare blefvo Giittingen 

och Jutta at bygga på detta hopp. Här futto 

deila trenne männifkor tilfammans glade 

och muntre genom kärleken och hoppet. 

Ofta fkildrade den gode Munken evigheten 

Gch defs fä11het med få lefvande rsrgor, 

at Giittingen glömde at han ännu var på 

jorden. Han flöt Jutta i(in famn och fuk* 

tade defs dodbleka kinder med glädjetårar. 

Hon fmålog: och hennes ögafick då en öfverjordiflv 

glansj fnart förföllGiittingen återien 

flilla lorg til defs Munkeneller Jutta muntrade 

honom med en forkjulande bild af Evigheten. 

Siita dagen hon lefde, bad hon Giiuingen 

begrät va lig i Rhendalen under den rofenbutke,

i 


ffce,der hon fom barn (å ofta futtit med honom. 

Tårar voro hans (var. Hennes (vaghet 

tiltog numer och mer. Med möda kunde 

hon ännu hålla (ina ögonöpna. Hon fmälog 

vänligt emot Göttingen,kyiste hans hand 

och tryckte den til fit hjerta. 'OGud! du dör 

Jutta!" ropade Giittingen; Hon uplyfte än en 

gång (k blå öga och fmälog til honomidet 

hon hvilkade: "farväl! jag dör icke" och 

föll död tilbaka på kudden. 

Giittingen nedfjönk likfom ien oändelig 

afgrund. Han tänkte, han kände intet: med 

Jutta hade han förlorat (ig fjelf. Trenne hela 

dagar fatt han framför Juttas likfang, betragtade 

den döda kroppen, kyiste de bleka, kalla 

läpparne, talade medJutta, och ftirrademed 

en främmande mine på hvar 6ch en fom talte 

til honom. 

Pater Anton förmådde honom ändtelio:en 

at låta begrafva henne. Han var fullkornligen 

kall för alt — til och med för fin fon. 

Han gjorde Ijelf alla anftalter til Begrafningen 

och följdeliket til Rhendalen. "Här," fade han, 

och fatte fig vid en rolenbufke, "här (utto vi f 

Jutta !" Han ltirrade än nediden upkaftade 

grafven, än åter på vägen. Patern förde barnet 

tilhonom, fom han tagit med fig. "Se här, 

Giittingen,din Juttas fon!" Giittingen fåss på 

honom, kyfste honom och lade: "Juttas fon!" 

och kaftade å nyo en blick ned iGrafven. 

Hugo och Eberhard, fom ftodo vid hans 

fida, talte til honom, men han (varadeicke. 

"Rudolt kommeridag ," fadeHugo; "Vår lar 

är 

91 

i

92 

Rudolf 

är ganfka (juk och viltala med honom." Guttingen 

lag på Hugo och fecjan åter nedigrafven. 

Idetiamma kom Rudolf i fyrfpräng til 

Rhendalen. "Din vapenbroder, Rudolf;" "Din 

vän!" iadc Munken. Rudolf gick tyft fram til 

Giittingen, tryckte honom i lin famn och fade: 

"minbror, det lider tilflut med ofs." Giittingen 

fåg på honom, och enftråle af vänlighet framlyfte 

ur hans öga. "Jag är aldrles öivergifven, 

Rudolf!" (ade hanien få ängflig ton,at 

tårarne vid dJfa ord kornmo jfjelfve den hårde 

Rudolfi ögonen. "Werdenivrg är förloradt," 

fade Rudolf. Giittingen imälog medet 

flags bitterhet och pekade på Juttas likkifta. 

Rudolf Ikyndade til fin döende far. Liket nedfattes,grafven 

tilkafiades och belades med 

gräsvall. Nu höljde Giittingen iit anfigte och 

gret. Munken befalte alla gå,fatte Giittingens 

fon på Juttas graf, och lämnade derpå 

Giittingen. 

Giittingen fatte fig på fin Juttas graf, och 

der fatt han a»nu då Rudolf och Pater Anton, 

efter tvnnne timmars förlopp kommo tilbaka 

från borgen, hvareft gamla Gref ven hade aflidit 

iRudolfs armar. "Är det denlöndulofvadc 

ofs '?" frågade Rudolf Munken, då han 

en ftund tyft och tankfull (Utt framför Giittingen 

och betragtat honom. ''Lofvade jag 

er odödlighet?" fvarade Antonlugnt. "Och voro 

ej deifa forgens tårar, denna fmärtefulla 

åtanke juttas tilfredsftällelfe i dels lifta ftund 

r? SkaU då den älfKades, fkall då vännens 

giaf ej luktas af de efterlcfvandes ljufva tårar. 

Om

VON \VE R D ENB ER G. 93 

Om en ängelnedfteg för at utplånaJuttas minne 

ur Guttiogem hjerta, tror du at Giittingen 

PKulle tillåta det ? Han vil ej fakna de tå» 

rar, du kallar hans olycka och iom äro honom 

tå ljufva. Juttas förluft är en olycka: 

kitiiflan at denna förluft är hans troll;." 

Giiitingcn fa£ nu up och blcf Rudolf varle;han 

räckte honom handen och fadeien öm 

ton:''Rudolf,denna graf är nu det enda,jag älikar,det 

enda 8 hvarpå jag kan tänka. Jag drager 

mig ur vcrlcien. Dig öfverlämnär jag alt 

hvad jag ännu har öfrigt." Han tog (in fon 

v,p ifrån grafven och lade honom på Rudolfs 

armar. "Tårar kunna ej upfoftra någon männifka 

och mina Ikola aldrig uphöra. Var gosiens 

faderILåt honom bliiva männifka!*' Han 

kyfste barnet: "och nu, min Pater Anton, nu 

flyr jagi din famn. Der vil jagutgjuta mina 

tårar,ingen älfkade min Jutta fom du. Begifvom 

ols til Dilbntis. Kloftrets lugn, denna 

graf och mit hjerta paiTa för hvarandra. Låtom 

ofs gå !" Fatern tryckte Giittingeji til fit bröft. 

"Och dinborg,Giittingen?" 'Upfoura minfon för 

enfligheten, och han behöfves ingen borg!Om 

vi varit okände Landtmänbland defTa klippor, 

hade Jutta ännu lefvat och du ingenting förlorat. 

Enflighet, Rudolf, enflighet och obemärkhet: 

O! livarföre upföke vi dem förftnär 

våra tårar redan rinna? hvarföre icke iör at 

undvika dem V* 

Rudolf kaftade (ig ihans famn De bödo 

hvarandra farväl,och Giittingen,ledfagad 

af Gubben y tog vägen ötver bergen. 

Ru-

94 

Rudolf 

Rudolf höll barnet i fin famn och låg e( 

terGiittingcn. "Jutta hade ännu lefvat och jag 

ingenting förlorat, om vi varit okände Landtmän 

ibland dcifa klippor ," uprepade han lång- 

iamt. Man eftertänkte nunoâ om Guttingcn 

ha t rätt,ochidet lamma fick han höra florm- 

KlockaniRheinegk. Nu gick han dit tilbaka, 

Alla ynglingar i Rheinegk förfamlade fig bjyipnade 

för at drifva öfterrikarne på flygten. 

]\!ed handen för pannan, gick Rudolf orolig 

af och an ifålen. "Man har rätt, minmor!" 

ropade han til Grefvinnan, lom gret vid fin 

mans lik. "Minlar hade ockfå lefvat.'* 

Fredriks här lägrade lig omkring Rheinegk 

: och Rudolf var itornet en lugn ålkåd;.re 

deraf. Ynglingarne begärte at få göraet utiaii: 

han förmådde dem at upfkjuta det til näila 

dag* Om natten nedfatte han fin far i farjiiljgrafven 

och morgonen derpå Sammankalla' 

de han folket i Rheinegk. "Gode män och 

vänner," lade han, "forg öfver fejden med 

Öilerrike, ha* förkortat min faders dagar, 

mördat min lyfter Jutta , beröfvat mig min 

vän,gjort min mor til enka, mina bröder fa. 

derlöfa och mig fattig. Edert mod ikulle kanfke 

kunna förfvara mig här, men edra fält 

fknlle ödeläggas, edra ynglingar mördas, edra 

kojor upbrännas. Det gör er lika myc- 

under hvars namn J aren lycklige, allenaft 

J aren det. Min mor och mina bröder 

halva pa Giittingens borg en fäker tilflygt. 

Vi are lycklige. Måtten J ockfå blifva det! 

Gilven er åt Hertigen, nedläggen edra vapen, 

åter- 

1 

J.

VON Wc R DE NBERG. 95 

återvanden til cdrakojor,til edert arbete. För 

min fkuld fkall ingen droppe blod mera rinna." 

Det iörlamlade folketsfkri afbröt honom, 

och alla fvuro at ftrida för honom til iidfta 

blodsdroppen. Rörd tryckte Rudolf de kringftåendes 

händer. "Nej, mina vänner, jag tao 

kar Er. Söten ej de händeriblod, fom naturen 

helgat åt fina fkördar! Farväl, glömmen 

mig icke !" Derpå gick han igenom hela 

(karen up til borgen. Tårar och välfignelfer 

följde honom. Han lade af fig lina vapen och 

bad lina bröder göra detfamma. Sedan tog 

han (lättingens fon på lin arm och räckte fin 

moder handen. "Farväl, älfkade borg, farväl 

för evigt!" ropade han, och ledde fin moder. 

Vindbryggan löll ned och långlamt gick han 

utföre berget åt Fredriks läger. 

Då Rheinegks invånare frän Stadsmuren 

fågo honom komma ned ifrån borgen, öpnade 

de portame,kaltade lina vapen ifrån ilg och 

fkyndade efter honom. Män och qvinnor föllo 

på knä för honom och ha%.böd dem ännu 

en gång farväl. Öfterrikarne förmodade 

et utfall och upftälde figiflagtordning utantörlit 

läger. Hertig Fredrik häpnade öfver denna 

fyn, och kunde ej förklara den. En obeväpnad 

man, med et barn på armen och et 

åldrigt fruntimmer vid handen, fyntes lugnt nalkas 

lägret, och tvänne ynglingar följdehonom. 

Han låg folketiRheinegk fträcka fina händer 

efter de gående, och hörde deras gälla ftri. 

Men huru beflört blef han icke då han igenkände 

Gref Rudolf von Werdenberg ! 'Hvad 

vil

96 

Rudolf 

vil han? rafar han?" ropade Fredrik,och fände 

en riddare emot honom. Riddaren frågade 

Grcfven. hvad hans ätligt vore. Rudolf fvarade 

fmåleende ''min far ochmin (ylter äro döde. 

Fredrik och jag hafva mördat dem genom 

våra krig. Fredrik vil hafva Rheinegk: 

han (kall fä d(jt, men utan blodfpillan; och jag 

vil åt min mor,mina bröder,och dettabarn 

upföka en koja, fom Fredrik ej afvundar ofs, 

och fom ej koitar något blod." 

Riddaren fkyndade tilbaka förat berätta 

Hertigen hvad Rudolf fvarat j och Rudolf 

fbrtfatte imediertid långiamt lin gång til Fredriks 

läger. Hertigen rynkade pannan, och 

Uidolf kom närmare, gick lian in i tältet, 

emedan han blygdes för få mycken dygd. 

lrne gifvo med vördnadrum for fm ädelmodige 

fiende. Man hörde til och med här 

och der fnyftningar,och Rudolf hade nuihälften 

af Riddarne funnit förfvarare och vänner. 

Någre erbödo fig at förlikahonom med Hertigen: 

Rudolf deras anbud rr.ed en ädel 

itolthet. "Jag behöfver ej förlikas med Hertigen," 

lade han; "] fen ju, at jag går fritt 

och obehindradt igenom hans läger ," och fom 

förut,fortfatte han nu fin gång til Giittingens 

borg. En dag uppehöll han figi13ergstragten,hos 

en af fina bekanta, en ädel Landtnian. 

Näfta morgon begaf han fig med (in 

familj åter på vägen. På afftånd låg handet 

ofantliga Gamor °),vid hvars fot Marie bodde. 

") Et berg, ifrån hvilket Alperne gradvis tillagai 

en fruktansvärd böjd. 1


de. Hans hjVrta klappade: en ftråle af glädjölyfte 

ihans anfigte; men han döljde d n under 

de fmekningar, han il

Rudolf 

98 i 

"År ni Rudolf von Werdenberg?" frågade 

Riddaren dä Rudolf nalkades. "Det är j 

ad vil ni?" "På Guttingens borg gilVa 

mor en friftad." — Icke förr,änni fvurit Hertigen 

länseden." — Rudolf fmålog. "Länseden? 

hvarpå? Skall jag taga luttenilan afHertigenV 

eller mina iötter? eller hvad menar 

HertigenV" — "Jag har befallning at neka er 

inkomma iborgen,til dels ni är förlikadmed 

Hertigen." 

Riddaren förlvannihvalfvet, och Rudolf 

Blef flående, orörlig. Han kaitade en blick. 

på fin mor: Hon gret:Han låg på fina bröder: 

de fågo mot jorden. Brutna, ftarka 

ord ftrömmade frän hans läppar. "Välan då, 

Fredrik. Du vil få, det ikall (ke,du fkall 

få mig. Gud!du hörermin eJ!" Han fträck- 

te lin högra hand i vädret. 

v 

Nu gick han,fomdet fyntes,med lugn in 

utien närliggande koja,lät framlätta mjölk och 

brödlör fin familj,och bad dem fmåleende lätta 

fig. Snart

VON WIRDKNBERG. 99 

i dau. Han (kall med nöje rmottaga er. Afbida 

der bättre tider. Tröfta din mor ochblif 

en adel man. Greifkaper kan man förlora, 

iom du fer, men känflin af en rättikarfens 

vandel är vår, få länge vi geIfve vilje." 

"Rudolf, hvart går du?" frågade modern» 

"Min mor," ivarade han, 'jag gar bort förat 

lära en dåre at lian är en nunnilka och ingen 

Gud !" Han tog GofTen på (in arm. "Och barnet?" 

frågade Crefvinnan: "har Göttingenau» 

förtrott mig." — "Låt mig tehålla det!" — 

"Nej, min mor! Olycklige kunna ej upfoftra 

barn, och Grefvinnor ej männifkor. Man har 

redan iörjt för gofien. Den fgrnojfamma kär- 

■:i (kall upfoiha honom, dygden undervifa 

honom och en obemärkt lemad göra honom 

lycklig- Vi made fkiljas åt! min tid ar 

dyrbar!" Han kylste fin mor och lina bröder, 

och giCit nu tilbaka öiver bergen (amma 

vag han kommit. De andre bkfvoafGref 

Nidau vin&aps fullt emottagne. 

Rudolf hann bergstragten:ien koja,hvars 

invånare voro Guitingens lifegnc, förlkuffade 

han fig en hjelm och et fvärd, och tänkte 

dervid på de ord han Cagt lil Marie : "utan 

hjelm och utan fvärd!" Sorgfeu fortfatte han 

fin gång up åt bergen til Maries dal. En rysning 

öfvergick honom då han inträdde idenfamma. 

Han hade föreftält lig at den tid, da 

han der kunde begynna fin lyckliga leinad, 

vore (a nära, och nu! Fredriks grymhet, 

hans häftiga ed at förödmjuka honom aflägsnade 

honom ännu imånga år 5 kan hända lör 

G 2 evigt

100 

evigt frän- 

Rudolf 

— 'öjfamhetens 

henwift. Irfcttumma han iramkom u 

granarne, 1 le !onom varfe. I1n gaf 

til et frögderop, c mdc iprangho 

nom til mötes. Redan ilräckte hoti fina armar 

emot honom 5 men lät dem åt?r lV.lla^ 

då hon blef varfe hans hjelm och 1 

"Marie," lade Rudolf, "mina vapen hade jag 

redan aflagt } men mit hårda öde har åter 

tvungit mig at taga dem. Du hade ritt* 

Jag behöfde förr din hjelp än du min. Jag 

viile icke medtaga min mor och mina bröder 

för at icke vända Öiterrikes upmärkfau.het på 

Er. Men detta barn, Guttingens och min 

Syfter Juttas (on,vil jag här gifva en iriftad: 

jag öfv«rlärnnar dig det. Giittingen bad mig 

vara defs fader. Var du defs moder. Låt honom 

hiiT i ofouldens och törnöjfainhetcnsfkötc 

ia och blifva lycklig." 

Marie tog barnet på lin arm,tryckte det 

til fina lappar och lit hjerta. "Nu," iad? hon, 

ni da åtminftone icke glömmabarnet, om 

ni an glömmer ofs." Hon gick. med Rudolf 

til fin lar. "Se, min far," fade hon, "hvad 

Gref Rudolf fkänkt ofs. Jag liar lofvat ho« 

nom at vara enmor lör detta barn." Gubben 

kyfte det. 

Rudolf hadeibörjan tänkt at blott lämna 

Marie barnet,och fedanltrax uegifvalig från dalen. 

Men hankunde ej flit*liglös. Han omtalte 

fina öden och Mjtåe gret. "Nå, och är ni 

ännu ej tröttaf derTa ftormar? ' frågade hennes 

far. Marie kallade en vänlig blick, på honom» 

i


nom. Rudolfs öga fäftes mörkt på jorden. 

Han tänkte på fin ed, och hans hat til Öfterrike 

vaknade ånyo. "Ännu icke!" ropade 

han förbittrad. "Mit lif förfvinnerväl,fom et 

Jfvart åfkmoln dyftert och utan glädjejmen 

den Alstnägtige behöfver åikan til at förikräcka 

de onda." — "Nej,Grei Werdenberg !'' fade 

Marie med någon ifver "Gud väliignar äfven 

genom åikan" "Vet Ni då fåvifst, frågade 

den gamle, at Ni är en åfkvigg iGuds 

hand? Känner Ni få afgjordt och tydligt, at intet 

hat, ingen ovilja, ingen hämnd bor ieit 

hjerta? Känner Ni er alvetande fom Gud . 

för at blott der låta ragna,hvareft rägnet är 

vällignelfe: der ljunga, hvareft blixten är välfignelfe? 

Välan — få gå, verka och välfigna! 

Men,Grefve," tillade han rörd,"det är en 

ftolt, vild, en grym förmätenhet, at tro iig 

föra Guds välfignandc fpira,då manej vil tilfredsftälJa 

annat än fin egen ärelyitnad och 

hämnd.'' 

"'Men nyttjar icke Gud fjelf männi{korna 

fom medel til at ftraffa de onda? Skall jag mäftra 

förfynen? Skall jag fatta mig emotden, 

derföre at jag ej känner mig alsmägtig fom 

den?" 

"Förfynen nyttjar milsdådare til at förcdmjuka 

de flolte. Men ville Ni vara den 

mifsdådare,fom Förfynen fänder öfver männifkorna, 

liken förförande jordbäfning? AnlerNi 

det ej för ftörre ära, at, genom vishet 

och undervifande,i Förfynens hand vara en 

välftgnelfe för männiikorna? Hvad har er 

G 3 

hämnd,

102 

Rudolf 

hämnd, ert hat til Fredrik at göramed Guds 

;nande? Förlynen nyttjar er — och för- 

'kartar er fedkri, lika iomläkaren det gift, iom 

blaudadt med välgörande ISedel åtcrltälde 

hällan. Lär, yngling, atdcn onde är dubbelt 

farlig dä han darrar, at dygdr:. 

fkall iörfkräcka de onde, men komma dun 

at blygas och qfvertyga d

von Werdenberc. 103 

Du häda en hemlig glädje af at fe honom midti 

fit läger darra fördig, iom var obeväpnad och 

utan hjclp. Den (törltebrottfling tycks genom 

eninre och fäker känfla noga kunna Ikilja den 

rena dygden från ärelyftnaden. Äfvenfå Fredrik. 

Han förföljde dig, emedan han fruktade. 

Han trodde (ig ännu icke aldeles fäker, 

och han nuUtog fig ej: Du hatade honom 

ännu." 

"Men vil Ni då," begynte Rudolf häftigt, 

"at jag fkulle käfta mig för hans fötter, 

ikulle anropa honom om tililånd at tå audasT 

"Jag vil ingenting, Herr Grefve y få 

fnart Ni blir het Men vil Ni ij.lf blifva 

lycklig och nöjd, få m:\fte Ni ej hata nå* 

gon männifka, emedan hat är et fvidande far 

i gälen." 

"Tror Ni at jag är elak?' frågade Ru« 

dolf med fagtad röft. 

"Nej y* ivarade Gubben med värma och 

ömhet, och fattade Rudolfs hand j "trodde 

jag, at Ni vore elak, få fkulle jag önfka at 

Ni aldrig mera måtte beföka denna dal, och 

jag önfkar likväl at Ni vore här beftändigt. 

Äran , min Grefve, har fört Er på afvägar. 

Ni vil det goda endaft för ärans lkuld." 

"Och är icke äran dygdens naturliga belöning? 

Hvad annat än äran kan förmå mig, 

at i möda och arbete upoHra mit lif for männifkorna?" 

"Men hvarföreicke lyckan?" frågade Ma- 

rie, fmåleende, "Hvartöre juliimöda och 

G 4 

ar-

104 

Rudolf 

arbete; ar det då fa fvårt, år det då fa befvärligt 

at älfka männiikorna? ' 

"Förunderligt!" fade Rudol r 9 "Ja, vid 

Gud! jag årder det för fvårt at äifka männi« 

fkor,lom (örolampa ni'g." 

"Men hvårföre," frågade den gamle, 

"fåtter Ni Er icke i en fådnn belägenhet, at 

de ej kunna förolämpa Er?" 

"Och hvilktn (kulle den vara?" 

*'Et obemärkt lif inom den husliga fallhetens 

trånga krets." 

.in tar," (Varade Rudolf, alfvarfamt. 

*'Ni lefver här i denna enfliga dal och är lycklig; 

nien tror Ni, at det vore möjligt och 

godt at alla mannilkor lefde la?** 

1 n gamle fmålog. "Det tror jag icke, 

min Grefve. Men iblan 1 tulende männifkor, 

midt iden folkrikafte (tad, Ikulle jag lefva lika 

få obemärkt, ehuru icke få enfam, (om 

här. Tror Ni ej, at jag i en Ilad kunde 

förrätta mina göromål lika få tyll (om här? 

Jag kunde ju göra alt hvad jag företog mig 

med (amma hemlighet och tyithet (om här, 

och finna mit nöje i den lugna lefnaden med 

jnin dotter och två eller tre vänner. På 

de tjenfter, jag vifade mina grannar, ville 

jag fatta (å litet värde, at det icke en 

gång (kulle falla dem in at anfe dem fom fådana. 

Det goda ville jag göra få hemligen 

fom möjligt, och fedan öfverlämna tillfället 

eller hvilken annan fom ville, äran derföre. 

Jag (kulle ej gå ivägen för någon, ej 

hindra någon,ingenting foidra at någon. At

von Werdenb^rg. 105 

jag vore til, (kulle vara en gåta for de 

onda och mina välgerningar fkulle j?g utföra 

med famma förfigtighet fom et lönmor

106 »O 

L F 

gode Munk,min Grefve?" frågade hon,"och 

hvem vet ändå at han gör få oandeligen mycket 

godtV O, min Gretve, at hafva hans gu« 

domliga hjerta måfte vara at inom fig äga fjelfva 

himlen. Ty, fäg hvad Ni vii,kalla mänfkliga 

iällheten hvad Ni vil dygd eller förnöjlamhet, 

kärlek eller mäniklighet: 

helgedom är et obemärkt lif. Inför verldens 

ögon förlora dygden och fällheten hälften af 

fit väfende eller ock föra de männifkan til 

och med emot defs vilja tilbakaidet ftilla, 

obemärkta lifvet." 

"Menidetta tyfta, obemärkta lif, måfte 

jag ock ofta låta mig åtnöjas med blotta viljan 

at göra godt, och kan aldrig hoppas någon 

ikörd,emedan jag öfverlämnar åt (lumpen de 

goda frön jag utttrör." 

"Åter ärelyftnaden under en ny fkapnad," 

fade den gamle. "Kan Ni göra mer, 

min Grefve,än at öfverlämna åt förfynen det 

goda. Utilrö tron til det goda, öfverlämna 

åt förfynen när männilkorna fkola fkörda, kan 

ni göramer?" 

"Tvinga dem at göra det goda! 11 

"Icke at göra det goda: det vore väl icke 

er affigt;men tvinga dem atgöradet goda, fom 

ri gaf dem,derjore at ni gaf dem det. .Männilkorna 

(kolaejIkördaj endaft ni(jelf vil (körda. 

Hvårförebehöfdeni annarsbekymra er om hvar 

och när fkÖrden inträffade?Jag ler, hvad ni vil: 

omftjelpa, förändra 5 förftöra. Du vil enfam 

göra alt för at kunna fäga: det är mit verk! 

Du vil omlkapa männifkan J icke på det hon 

må

von Werdexberc. 107 

må blifva bättre, men pä det du måtte kunna 

fäga: det har jag gjort! Våldfamhet är och 

förblitver tyranni,om den än förvärfvade (ig 

himlen. Ni vil gifva tidens hjul et häftigare 

lopp,Ni vil fullborda förfynensftora verk med 

en fkyndande hand, ni vil ftäir.pla århundraden 

med ert namn. Tiden går långfamt, 

Förfynen lika få. Hvarje tidehvarf medtörer 

något godt och förftörernåôt ondt. Vi männifkor 

kunna intet mer, än bibehålla det lilla 

goda, tiden förermed (ig, få längetill det förökes. 

Vi öfverlämne det åt våra barn, föifvinne 

obemärkte och utan bedrifter, och lamne 

Ikörden åt våra efterkommande, like Gubben, 

fom planterade et träd och lämnade irukten 

åt fina barnbarn." 

"Hvad belöning fkall jag då vänta för 

min dygd?" 

"Tjlfredsftäl!elfen af at hafva påftyndat 

Jkörden och huslig fällhet." 

Vid deffa ord flod Rudolf up och gick. 

allena in imellan bufkarna. Han hördeenröft 

inom fig,fom fade: "den gamle har rätt! 

huslig (allhetiMaries famn!" Han kunde ej 

en gång lämna lig åt den tanken, utan at re- 

♥dan känna et himmelfkt lugnifin fjäl. Och 

likväl — fkulle han få plötfligen förfvinnaur 

Fredriks ögon? Skulle laften på en thron aldrig 

mera darra för namnet: Rudolf von Werdenberg? 

Hans hjerta fönderfletsar desfa ftridiga 

känilor. Han vifte ej Qelf hvad han 

ville. 

Ma-

108 KUD 

O L F 

Marie kom til honom,likfom en ftydds* 

Sngd. Knapt blef han henne varfe törrän 

Fndrik och äran förfvunno ur hans tankar. 

Enfligheten vilade fig nu för honominya beha^, 

och en promenad med Marie under granarne 

utgjorde hans leinads hela beftämmelfe. 

Rudolf dröjde flera dagar hos Marie och 

hennes far. Han glömdeunder deras imå fyslor 

injutningen af den husliga iällheten helt 

och hållet fin hämnd. Han lärde na närmare 

känna bägges förrättningar och begynte beundra 

den mans vishet och godhet,foni han 

föiut blott älfkat. Han gick med Gubben til 

folket på högderne och lag här med hvilken 

godhet, med hvilken klokhet han ftyrde 

dcfs vilda finnelag. 

Frihetsandan vaknade alt mer och mer 

ibland folket ibergstragten. Altid då herdarne 

kommo tilfammans, omtalte de med vild 

vrede Abbotens förtryck. "Låtom ofs vara 

Schweitzare!" ropade då de eldigafte. "Tron 

J, at en Tell fattas ofs? Hvarjc Landtmani 

Appenzell är en Tell." 

En dag gick Marie med fin far ned til de 

lägre dalarna. Redan hörde de på afftånd et 

oredigt lkri, fom fmåningom blef tydligare. 

Ur alla kojor kom folk. Midt uti 

den fammanfkockade hopen fåg man tvenne 

herdar föra en qvinna och trenne barn. 

"Sen!" ropade den ene herdenj "hören huru 

obarmhertig han år, den afiky värde fogdeni 

Appenzell! Mannen dör ifrån denna qvinna 

och 

/

VON V. T ERDENBER

110 

Rudolf 

hvarje våldfamhet af folket, och at genom 

en bättre rred toka dämpa uprorets utbrott. 

Riksstäderna vid Bodenljon giffa redan at folket 

i Bergstragten gör upror. Jag. hoppas at 

da fkola töra Abboten pä bittre tankar, eller 

åtminitone bemedla freden. Himlen gifve at 

jag nu d min did kunde fkänkaHelvetien fred, 

och binda underfaten vid fin furfte och fur- 

Ilen vid (in underiåte: huru gerna ville jag 

ej dö! dock lätom ofs göra hvad vi iörma!" 

'Men," begynte Rudolf miisnöjd: "iå 

mifsunnen då icke männifkorna friheten, jordens 

heligafte fkatt !" 

"Frihet?" fvarade Munken: "livad kallar 

du frihet? förmodeligen icke lagarnas upj 

häfvande, eller tygellöshet? Dtn anler jag 

lör den obefkrifligaiie olycka, iom kan drabba 

männiflkorna. Rudolf, om tygellöshet och 

verkelig frihet är och målte vara et och dt 

famnia för et folk j Om det nu, ledigt rrän de 

gam'a förbindelfer,h vilka det varit vandt at 

hälla i helgd, anler ingen ting mera för heligt; 

om det, betriadt från .» fördom, förklarar 

alt annat, äfven den heligatte fanning, 

tillika för en fördom; om detta nödvändigt 

må/ie inträffa vid et allmänt upror: få är d i 

väl den viies pligt at iöka förhindra ijelfsvåld 

och laglöshet, at qväfva uprorsandan, at befäfta 

(piran i Regenternas händer, och blott 

lära dem, at ipiran ej är et fvärd eller et gisfel, 

hvarmed de fkola hudflänga nationerna, 

utan en väliigr.elfens ftaf, et öfverflödshorn 

at förnöjfamhet och iälihet." 

"Men

von Werdenbero. 111 

"Men hvarföre fkall icke et folk regera 

fig fjelftr 

"Hvcm fager at det icke få fkall? Regera 

ej Waldonferne lig {jelfva, och äro lycklige? 

Här är fråga om Appenzellarne,hvilka 

itå under Abboten. De alfkudda fig hans tryckandeok, 

och med detta älven alla fina lagar, 

emedan de äro Abbotens och helt och haiict 

hvila på Appenzells förbindelfe med honom; 

■— och med lagarna tillika all agtning ior 

männifkors välfärd och rättigheter." 

"Vid Gud! Ni gör folket orätt. Et folk 

utan lagar fkail aldrig förfalla til dé grymheter, 

fom en Furfte i iamina belägenhet." 

"Rudolf! Svärdet ifolkets hand är fruktansvärdare 

än i en Konungs, til och med i 

en Tyrans. Kungen fkonar emedan han ej 

fruktar den han fkonar. Folket mördar när 

det fruktar." Rudolf ftakade hufvudet och 

ville ej tro det. Rörd fteg Maries fader* 

fram ti honom : "Yngling få hör - - -" 

Marie fprang til dem och fattade fin fader vid 

handen. "Nej, min far/' fadehon, "låt den 

gode Patern berätta honom ert lefverne. Det 

uprör er för mycket." Hon drog honom ömt 

med fig in imellan bufkarne til dem (om arbetade. 

Munken gick med Rudolf ned i dalen, 

der de fatte fig ien dunkel grotta i 

klippan. En ryslig tyftnad herfkade rundt 

omkring dem. Anton begynte: 

"Så hör då,min fon,jag vil berätta dig 

min olycklige väns hiftoria. Han var den rikafte 

BaroniV/allis och heter Thuring von 

Bran-

112 

Rudolf 

BlWKftv Hans forcina gods liggaiSibenthal; 

SimmeoegX vid början af de 

..lippor, iom gränfa in jtil iandfkapet 

Thurings ungdom var leende, vari* 

och fällhet. Vänfts.ap och kärlek, 

h törnöjlamhet gjorde hans borg 

ms och dygdens hemvift. Hans förtrogne 

var Anton von Thurn,en ädel nian; 

hans maka Baron von Greyfysfköna och älikvärda 

dotter. Sju barn hade hon fkänkt honom, 

då en händelle inträffade, fom lör honom 

blef en källa til eviga tårar.'* 

"Hans vänAnton von Thurnlågidelo med 

Bilköpen af Sitten, Wifchard von Tawclli. 

Fötgäfveå fökteThuring förlika dem. Et par 

af Anton von Thurns Låntagare träffade af 

en händelfe Bifôpen på flottet Seyon och fört 

brådde honom fin hårdhet. Stolt öfver 

li. ande-liga värdighet och fina grå hår , öffpU 

Bjlkopen de upretade med härda 

utlätelfer. Vreden tyilar hos bägge parterna 

förnuftets rört. De olycklige lägga hand på 

Bifkopen,fläpa honom til branten af en klippa, 

riifkopen, utan at betänka pasfionernas 

förmåga, gör dem ännu flera iörebråel* 

fer. Ifit raferi ftörta de honom nediden 

ofantliga avgrunden, der han krofTas emOt 

klipporna." 

"En rysning oivergick hvar och en fom 

hörde omtalas denna törfivräckliga gerning. _ 

Mördarne fly:, le. Folket klagade högt öfver 

adelns öfverniod,och uproret utbröt. Blodiga 

uv Dt Hötte tiliamnians från Sitten, och fvuro 

At


At himnas ocli at förgöra adeln. De lagrade 

fig utantVre Thurns borgar ocli förftörde dem. 

Redan fråq längre tid tilbaka hade Thiiring 

von Krandis utkaflat en plan til tryggande at 

laiidtmannens rättigheter emot adeln,pcji han 

trodde nu vara tid at utföra åen. Adeln darrade 

for Landtmannen och afhörde med glädje 

Tinnings forflag. Men folket, diiradt af 

fegrea och lioppet om et fullkomligt oberoende, 

artade Timrings vifa forflag och vande nu 

fina blodiga harar til och med emot fina befkyddare 

och valgörare. Sibentha-larue greno til 

11 för at forivara fin alfkade Friherre, ocli 

Timring gick ifpetfen för dem emot 4et U P" 

bragta folket."' 

"Bagge hararne ftodo helt nära hvarannan. 

Thuring kaOade af fig fin hjelm ocli gick fil den 

fierukliga haren: ''gode tsan och vänner!" faqe 

han, '"jag kommer til Er, fom ni fer, obevafi- 

. endail förlitandemig pä min rattvita fak och 

mina medborgares karlek. Der (la de. G..11 och 

fragen dem, om jag nanfin gjorde derr» oratt 0111 

jag nånfio behandlade aicm med ölvermoJ. Jag 

ålfkar Er, jag bogagtar de rättigheter Gud 

och Naturen gifvit Eder, jag har redan i 

onfkat at trygga Erideifa rättigheter. S} 

ej blod, och iörvarfven Er 11:1, 

Er magt, en ren, helig och ofkyidig friliet/' 

ibenthalarne hade imedlertid nalkats, och 

förfakrade med heliga eder atT. onBrandis 

var en van af folket och dels i . Mvi 

tufenÅ iviler ropade: "bort med Adtln! Hugg 

ned .honom!" Sibenthalarne fleto honom ur 

/*. Dt/. H 

113

114 a Rudolf 

hets hinder och ville nu anfalla den rafandehopen. 

Thiiring fökte at med böner förmfi dem 

at afll.i dcrifrån; men d"i det icke hjelptt, kallade 

han fig pu den fmala ftigen imclLn klipporna 

och ropade: "Er vag vare 6fver mig. Ihjaltrampen 

mig förft och ledan hamnens mig.* 

Ku fladnade håren, och Thiiring förmådde fina 

Sibenthalare at fkona folket. "Jag vil haldre 

dö,"' ropade han, *\ui at en droppe blod fk;.ll 

rinna for min fkuld." Han dro£ iig genom de 

paflen tilbaka til- Simmencgk och f> 

■ 

"S:1 mycken dygd fatte folket for et ogonblick 

i villrådighet; men omfider ropade 

några rofter: "brytom up och undanrodjom Adeln 

och aldraforft Thiiring. H.in fkuile herrfka 

ofver ofs genom fin dygd och vi vilje ej 

hafva nf.gon herre. Bort med Adeln!" De lille 

fig utanföfe Simmenegk. Thiiring, den 

Thiiring,ville hnldre vara fattig utan blodsrik 

genom blod. Han tog fin 

yngfla dotfer, Marie, fom snnu ej var afvand, 

pÄ armen, och et af fina andra barn vid handen; 

hans Barouefla gick efter honom med tvänne 

;.f fina yngfta foner vid handen. De trenne 

'Idfle gingo framlore dem, och pa detta fatt 

nalkades de den vilda floren." 

''Foiket, fom vifste at borgen var val befållad, 

luipnade vid denna nya, oförmodade-fyn, och 

ik)do fliilai full väntan pa utgfingen. "J viljen 

l)r,fvj min borg, mina vänner:" fade Brandis, 

"Men ar Er. Om den blott koAnde en enda af 

er lifvet, vore den for dyrt köpt. Jr.g §1 

Er,

♥ 

von Werdenberg. ii 

115 

Er, jag anförtror mig ål Er-, fågcn fjelfve hvar 

jag fkaLl bo få länge til dcis er frihet och fred 

är fladfadad." Brandis's barn gingo fram til desfa 

viiddjur och jollrade med dem: "bort med 

den der Adelsungen!" ropade eu, och flög med 

en klubba den åldfle af dem til marken. Inom 

et ögonblick lågo BcaodisV maka och iex barn 

omkring honomifit blod. Et hälft underverk 

räddade honom undan de flygande pilarne och 

förde honom tilbaka på fin borg. 

"Han tiifl6t borgen och viilei forfta ka"nilan 

af fin finSrta, fom nåftan berofvade honom 

forftåndet, taga den grymmafle och blodigafle 

hämnd på folket, — hvilket nu drog fig 

tilbaka af brift pa erforderliga redfkap til belägringen. 

Nu begrof Brandis fina iju döda. 

— Folket flackade en fullmågtigtil honom, fom 

fkulle urfågta hvad de gjort iafom fltett af 6fverilning 

och tiibjuda honom Länsrätt. "Tagen 

borgen, J vilddjur!" fade Brandis. "Jag kan ej 

mera bo der, hvarcft jag.varit fa lyckligoch nu 

år fil olycklig. Låren blott infe at laglöshet 

och fjeltavald ej göra fria månnifkor, utan barbarer." 

"Ehuru mycket folket ån bad honom, fa ville 

han dock icke blifva qvar. Med fin dotter 

på armen, knaföll han imellan de fju grafvar, 

fom gömde det kårafte han ägt, bod deras alikade 

Höft et evigt farväl och fokte enokånd friftad 

långt ifrån det folk, fom gjort honom få 

olycklig.** 

"Jag fann honom vid Rhenflodens utlopp, 

et rof for fortviiian, imellan de flelafte, rysliga- 

H si fte

116 RUD 

O L 

fle klippor,iden mefl tärande forg. Det fcoff:ide 

mig möda at i den olyckliges hjerta 

uplitva hoppet, dock lyckades det Dmfider mit 

medlidande ocli min karlek, o blef min 

va"n. Den vU a tragren omkring Gotthard bidrog 

;\n:iu mera at oka banl iorgliga tankar. l\i min 

begäran begaf han fighittii denna tränga, g6n> 

da och cufligadal, hvilken han gjort,til et hemvill 

fåt karleken, lugnet och det renafte välgörande." 

— "Och nu, Rudolf, unnar du ånnu 

folket det fv.u\i, fom det blott brukar til mord? 

Infer du nu hvarföre vi 

- - - 

Rudolf omfamnade Munken ftiilatigande* 

Munken trodde at han nu var öfvertygad om 

den flora fattning, at et folk intet ögonblickbot' 

vara utan lagar — och Rudolf tänkte pä intet 

annat åa Marie. Han fann ihennes ode 

fa mycken likhet med fit, at han tyckte linkarlek 

dcrigenom ännu mera förökas. Han . 

nade Munken for at ej ftorås af honomide foreftallnin^sr, 

p; r i hvilka lians inbildningledde honom 

— at förena lit ode med dclVa bagge olyckligas. 

Nu tänkte han ej mera på Iredrik, 

pä fina planer at förödmjukahonom och ät hamna 

tig. Maries bild bortfkymde alt annat. Vid 

hennes fida blef dalen för honom en hel verld. 

At oft^rd kunna fullföljadefla bilder, gick han 

:c och längre inifkogen, helt och hållet 

lofaftmed framtiden. Hans utfeende var dyftert 

och tankfullt. Munken, lom på afftanibetragtade 

honom, trodde detta bårröra af hans 

deltagande iThurings öde och af de betragtelu 

hiiloiia. Men Rudoif*


dolts hjerta famm iet hat af glädje. Hans drömmar 

flyttade honomidedagar. Lé fkuile 

maka, da lian, glömd af veriden, Ikuile 

finna fiu ivckai och genom karleken. 

Då han kom tiibaka, futto Munken, Tluiring 

och Marie under Lindarna. lian (5g på 

e med denmelt glada och förtrollandebiick: 

derpa fattade hnn Thiirings hand och fade: 

der! gif Enig M.irie til maka!" Timring kaflade 

en lugn biick p8honom ocli fvarade: "Om du. 

kan göraMarie lycklig, ar hon din:" — "Jag kan 

göra henne lycklig, om karleken kan det! 

- - 

Jag aiil:.,r Marie, och jag hoppas at hon afven 

alfkar mig.** Vid detfa ord kallade han en om 

blick pa Hickan. 

"Jagaiftardig, Rudolf!" f.deMarie alfvarfamt 

oc!i med bruten vo(\. Da Rudolf hörde 

hennes flapplande,fag han p;1 henne, och fedan 

pSThuring och Munken. — (Paufe) — Thuring 

rynkade pannan. Rudolfs hela hjerta hade öpuat 

fig med den hégfta fortroiigliet. Den 

Its köld tilflot det plötfligen. Rudolf fattade 

Maries hand och ladeien mifsnöjd,blfvande 

ton:"Marie! uprigtighet förrjenar jagatminflone." 

"Gud gifve det," fvarade den gamle: ty vt 

alfke dig alle. Marie aifkar dig Rudolf, och 

helt vifst lika fa högt fom du bentft. Men, 

bafle Rudolf, ännu kan du ej göra henne lycklig. 

Du känner mina öden. Kan du val undra 

öfver at Marie icke vil öfverpfva fin 

lyckliga obemärkta lefnad, at hon l;i gernä vil 

foibiifva ifin enflighet? Du Rudolf, vil, afven 

idenna obemärkta lefnads vanlkapsfulla, fl

118 

K U D O L 

dande mörker, lyfa ochfynas: du ville gerna ej 

allenaft ftfia hela Helvettens, utan aYven hela 

Tyfklands ögon pa dig. Din iretyftnad pj 

ej emot Maries blygfamma, anlpriikifria va"« 

Jende." ■ie flod med bortvflndt anfigfe och forgs» 

It, gS jorden fattade blickar. Hennes hjcrra 

Htorfade Lderns ord; men hon hade lofW de 

bagge gamle at ej lära märka fig. — "Lar .v 

fortfor fc.drcn bedjande, "la länge iorbliiva 

i fin entiighet tils du kan dela den med henne. 

Olyck h. iina krafters onyttiga utmattande, 

(kall fora dig til o(a igen, odi d riediA!" 

"Da Sr liaoic nu min; ty jag har uphort 

at 6nf!

von Werdenbers. 119 

ligen din fader, du och dina broder firoBatardct. 

Rudolf fattade en (karp blick pa Munken. 

"Ratarder!'' ropade han omfider ined hog roft. 

"Batarder? Munk, vid Gud! — Det har Fredrik 

paflatt ? O, min far! afven igrafven vil den nedrige 

flcymfa dit floft ? Affkyvårdt! Na — eller 

tron J at jag ockla nu fkall tiga?" 

k,de du, at du uphoit af bero af 

männiikof, at du ingenting onfkade utom Marit 

V" 

"Huru? jas (kulle pf.rruga Marie en arclos 

Batards lian :i, jag ger min lycka 

forlorad; i£en uv, årefkändare, du fkall umgälla 

altlanim;.nsV 

"Rudolf," fedeMunken ien varnande ton, 

''hamna dig, h'unnas dit iarade högmod, men 

inblanda biott icke Marieidin hSmnd!" 

Rudolf flod orörlig. "Förföljer ej denne 

Fredrik mig pa alla mina vägar, likfom en ond 

ande?'' 

"Derfore Sr den obemarktalle vag denlugnade. 

Och — vil du icke,Rudolf, nu a nyo 

upreta honom at lägga figivågen for dig? *\r 

du ännu icke trott af at Avida med denna onde 

Ande?" 

Marie feg pa honom med et fa lugnt fmaloje, 

at Uou iet ögonblick fluladc flormeni 

hans fjål. 

"L:;t mig g"," fade han mindreh.'ftigt; "min 

mor torde beuölva min rroAj mina bröder miv 

hjeip." — Marie följde houom. "Rudolf," fade 

hon, "huru ofta (kall du gå och komma, 

och befUndigt hafva, beflåndigt taga tårar med 

H 4 

dig?"

120 

Rudolf 

dig?" Man fag ömt på henne. ''Flicka, livad 

begär du af mig?" 

"Sinnesfrid och fagtmod. O Rudolf, nar 

fkall du blifva lugn? Når fkal du finna dinlycka 

och dit varde inom dig fjelf?" Hon vande 1 

fig bort och gret. "Rudolf, Rudolf, livilka 6gonblick 

du kollar mig! Ga da och ftoi ta dig 

a nyo i den ftrom, hvarur du riyfs rycktes. Jag 

far ej följa dig. Hon gick långfamt tilbakaoch 

låmnade den rörde Ynglingenioro oiver hvad 

hon iagt. "Håfva de da icke ratt?"' frågade 

han f]g fjeif: "vil jag icke å nyo upreta honom ? 

Men fkal jag då tola hvarje fkymf?" Syfslofatt 

med deila tvifvel, gick han ofver bergen 

tilbaka til fin mor och fina broder. Han fann 

fin moder gråtande, fina bröde/i vildt raleri. 

Til fin egen forundran blef han vid denna fyn 

kallare. Han gaf fina anförvandter de lårdomar, 

h?.n nyfs fatt; icke defs mindre ileg han 

til håll: och red til Inlpruck,der Fredrik viftades, 

juftidet han infleg i den höga Riddarfalen 

begåfvade Hertig Fredrik några Stora med 

lån. Han opnade hjelnien och blef flående på 

något afflånd. 

Vid forfra åfyn igenkände Fredrik honom > 

och flutade fnart högtidligheten. Nu upfleg Rudolf 

pa trappan af Thronen. En djup tyflnad 

]ierfl

VON**W K R DE N BE R G. 12 121 

jia broder-halva nu ej fa flor jordfläck ofrig, 

iom kan rymma v;-rt floft. Ingen ting åge vi 

qvar utom v2r åra och vårt goda namn. Hvarföre 

förföljer Ni olyckliga? -Hvårföre fkymfar 

Ni inkl fars döda ben? Hvarfore fager Ni at 

mina Broder aro 6'ågtä"? Var månfkiig; drif ej 

olycklige til förtviiian, lät det vara er nog at 

de aro olycklige? — Vet Ni med vifshet, at 

min far tj var född af agta foråldrar? Et 

tvifvel,vore det ock blott et tvifvel,fkulié vaiå 

en grymhet, få fnart det qvalde olyckliga." 

Fredrik ladei allas anfigten mifsnöje öfver 

detta tvifvel, och ömkan med Rudolf och hans 

broder. Orolig fade han: "Jag' förklarar hår 

ofFenteliên infor mina Riddare at jag ej fåtfer, 

— aldrig fkall fatta Er fars adla borditvifvel. 

Gif Er tilfreds, Gref Werdenberg." 

''jag tackar er for denna förklaring. Ädle 

Riddare J hafvea hört den. Minnens den nåc 

fa behof göres för mina bröders fkuld." — 

"Och afven för Er flktild," ropade flere röfler. 

'"Alan har gjort er oratt, Grefve." w Hvad 

mig betråfßir, v hdo Rudolf med et lugnt adelmod 

— "fa glömmen mig. Jag fordrade e] 

Hertigens iörklaring för min fkuld. Jag fkall, 

åfven den förutan, finna en graf förmina ben." 

Fredrik kunde ej faOa fit öga pä Rudolf: 

han kallade blott flulna blickar pä honom. Han 

blygues för hans flora fjai, och fruktade -at finnaihans 

förnöjfamhet med fig fjelf en afkvigg 

foinhotade honom. Han hade ånnti aldrig kunnat 

glömmaRudolf. Han erfor, athans moder 

och bröder uppehollo fig hos Gtef Nidau. En- 

Hj daft

122 

KUD O L T 

daft Rudolfs viftande varhonom obekant. "Hvar 

ar denne Rudolf? Hvad tager han fig före?" Så 

hade han frågat hundrade gångor. Han fruktade 

Rudolfs tyftnad. Nu vifade han fig a nyo 

och äter lika få okonftlad, fa oförfärad,få ftor, 

fom om han varit Fredriks beherfkare. 

Rudolf ville gä. Fredrik erbod fig at vilja 

gifva honom Slotfsfögderiet pä Feldkirch. Rudolf 

fvarade leende: *'forlåt mig, Jag behofver 

Er lika fä litet fom Ni mig." 

"Hvar uppehåller Ni Er, Werdenberg? Jag 

onfkade förbättra Edra omftåiidigheter." 

"Det kan Ni ej. Ni (kulle til och med 

anfe mig for alf för lycklig om Ni erfor mit 

viftande. Så mycket kan jag fåga Er: at jag kfver 

hos månnifkor, fom orättvifan och olyckan 

förenadeoch gjorde til männifkor. Farväl, Nådige 

Herre, och glöm mig om Ni kan. Här 

darrar man for en Furftes höghet, der ler man 

$t den och darrar blott for laften. Jag har 

lårt at umbära er. Lår ni detfamma." Hatt 

gick. Fredrik kaftade en orolig blick efter honom. 

Rudolfs lifta, nog mörka ord tycktes honom 

innebäranågot farligt hot. Hvad fkulle han 

hafva tänkt om han vetat at alla Rudolfs förrättningar 

voro at befvara en flickas fmåiojen och 

at uphåmta hennes blickar! 

Då Rudolf markte Hertigens oro ofver hans 

okända viftande, fann han verkeligen et nöje 

uti at ännu mera oka den genom fit mörka 

fvar. Under vågen föreftålde han fig med en angenåm 

kånfla Fredriks fruktan for honom och 

hans 

i

VON W E R D E N B E R G. 123 

hans vänner. Han paminte fig val huru ofta 

Timring iagt honom. "Vand ingen rninhifksi 

upmarkfamhet pä min koja. Defs fållhet beftåc 

deruti at ingen känner den." Åfvenval drog 

han fig til minnes Pater Antons lärdom. "Tyftnad 

aren dygd daman ej nödvändigt v.iajh tala; 

hot ar et tomt Hcryr/' Han kände ockfä ratt 

val, at han ofvertrådt bagge defTa reglor, och 

han k*nde det med et flaga oro. Likväl foreftålde 

han fig med vålluft, huru Fredrik flkulle 

efteifpana hans viftande och hans foretag, huru 

han fkulie utfkicka den ena fpionen efter den, 

Han ville val lefva i enfligheten; men 

han ville tillika at Fredrik (kulle darra for bot 

nom fom framfor et lejons enfliga kula. Han 

red nöjd och glad tilbaka fil Nidau. Huru 6ktts 

ej hans triumf då Fredriks vänner hemligen 

fokte efterfpana honom, da hans förklädda tjenare 

lago pa lur vid hvart fleg han tog! "Fruktar 

du for den ilygrande Rudolf?" fade han ofta, 

midleende. Han glömde, at Fater Anton 

iagt, ''nar den elake fruktar, år han farligaft." 

Han lefde nu en tid ifliiihet hos fin mor, och 

vågade ej befoka dalen,emedan Spioner bcfiåndigt 

förföljde honom. 

IThtirings lugna dal hade imedlertid icke 

varit fa lugnt. Ihemlighet och utan den 

varfammare ålderdomens vetflâp hade Appenzells 

ungdom foriamlat lig och edeligen forbundit fig 

at forfvara invanames rättigheter i bergstragten. 

Munken, Thiiring och Marie futto en gäng fent 

om en afton öfverfl på en klippa och fågo fullmanen 

klar upfliga ur dalens djupa mörker. De 

tal-

« 

124 4 

Rudolf 

talte om Rudolf. ''Snart tilhör lian ofs, Marie! 

fade Munken, "fnart ar han för evigt din! 

Huru långe kan val hans årelyftnad motftå kårlekens 

och dygdens båttre kånflor ? Snart har. 

han fuiikomligen återvunnits St dygden. Låt 

det ånnu kofta honom några mörka llunder och 

dig n;lgra tårar. En hel lefnad, full af förnöjiamhet 

och lållhet, år dermed anda icke dyrt 

köpt." Marie lutade fig emot klippanför atfullföljadefla 

tankar. Inom et ögonblick varhimlen 

på ena (klan helt röd. "Ach fe,ropade hon,fe 

med hvad (kön rodnad månen begjuter himlen 

bakom ofs!" Munken fög dit åt. "Bet år ej 

månen, det år någon vådeld åt Herifaus kanten/' 

"Viideld Vi ropade Marie och relie fig 

darrande. Idetlamma fiog en höglåga up midt 

framföre dem. "Borgen iSchweijdUf' ropade 

Thiirfalg med ftrurta,och kaftade med en hemlig 

aning fina blickar åt Klaux. Marie lutade fig 

Sngflig til fin far. '''Der brinner Klauxi" (krek 

han. "Det har flcctt, Tom jag få långe fruktat, 

Gud dyre det til en god utgång. Abbotens borgar 

brinna/"' Från fyra fläder lyftade fig de förikråckliga 

lågorna mot himlen. Från alla byar 

hördes Stormklockorna. De åldre begåfvo fig 

til mötesplatierne, der afven Thiiring infann fig; 

Yoglingarne faknades. 

Efter midnatt återfkallade klipporna af tufendetais 

röfler,fom ropade: "frihet! frihet!" Ynglingarne 

komnro, berättade de gamla hvad de 

gjort och gladde fig deråt. "Vi ville" iäå& de, 

r tvinga Abboten at förklara fig5 hans fogdar hafva

von Wer denberg. 1 

125 

va tagit flygten. De borgar, fom beherfkade vara 

berg liggai afka." 

Tinning tadiade ej ynglingarnas tappra 

gerning: den var nu gjord. Han fieg fram ibland 

dem, berömde deras nit, deras mod, och kallade 

dem et folk af hjeltar. "Men," tillade han, 

f/j åren båttre hjeltar ån de,fom rundt omkring 

ofs beioldas af de Stora. Hvad J gjorden, det 

gjordcn J for freden och råttvifan!" Ynglingarne 

lofvade Thiiring at upfylla fina rättmätiga 

pligter emot Abboten, dock utan at tola oråttvila, 

och at nu vara frilla. Forfamlingen flîldes 

at, och Thfiring vande tilbaka. Morgonenderpå 

gick Anton ned til S:t. Gallen för at genom 

fin van, Stiftsfogden, göra Abbotenfredsförflag. 

Efter några veckor infunno fig hos inbyggarneibergsrragten 

fullmågtige ifrän Riksftåderne 

vid Bodenfjön och iSchwaben, hvilka fiodoiförbund 

med Abboten. Herdarne fordrade blott, 

at fogdarne fkulie valjas ibland dem, hvilka de 

fedan ville foreflå. Hvad rått och billighet fordrade 

ville de åfven fullgöra emot Hertigen. 

Penna kloka foglighet var Thurihgs verk. Han 

hade varit omkring öfveraltibergstragten,ialla 

byar,och hade ofvertygat unga och gamla 

om fredens nödvändighet. Fulimågtigarne från 

floderna, fom anfago denna foglighet hos folket 

for fruktan, lofvade atidenna fak fkafla dem 

rått, och ailmogen fvor Thiiring at underkafla 

fig fiådenias gbdtfiiiaande. 

Abboten ilolade på förbundet med flåderna, 

ehvad Munken ån företog fig. Åndteligen 

ankom Aådernas beflut och ynglingame åtlydde 

det,

126 Rudolf 

■det, ehuru med ovilja, emedan de lofvat det» 

Detta utflag uphåfde frihetsförbundet imellan 

folket, och införde a nyo fogdarne ilandet,hvilka 

nu hamnades resaingen med hårdhet. Folket 

brann af raicri, och Thäring fuckade ofver 

Abbotens motftråfvigher. 

Thiiring rådde folket at flura et förbund 

ined Staden Sankt Gallen, hvars friheter och 

rättigheter Abbotens egenfinnighet åfven kränkt. 

Den ftoite Abboten fokte ej fina underfarares 

karlek. Åfven Wyls och Ibergs inbyggare lago 

1delo med honom. 

Appenzcll flöt nu et förbund. med Sankt 

Gallen. Af fruktan förklarade nu Abboten, at 

han ville hora och tiifredsfrålla folkets klagomal. 

Men imedlertid förlikadehan fig med Wyl, och 

nu trotiade han folket a nyo. Nu kunde ej 

ynglingarne längre hallas tiJbaka. De togo til 

vcpen och ropade: "Vi viije låra Abboten, at 

vara rättvis." 

Staden Gallen fkref til Abboten, at den 

med fina bundsförvanter, Appenzellarne,bådei 

fred och ofred ville vara honom emot. Da han 

Jafit detta bref, begaf han fig med Conventet 

och alla bröderna ifrån Sankt Gallen til Wyl. 

Choret tilflöts,relikerne ofvergafvos, ingen invigd 

klocka, ingen fång vid altaret hördes, intet 

heligt ljus antändes mera, all Gudstjenft uphorde. 

Nu infunno fig äter fullmagtige frän de 

fläder, fom flodoiförbund med Abboten, och 

ånnu en gäng fegrade Thätiilgj foreftållningar 

och tårar. JRiittli en ung,tapper Apnenzellare 

ildck flt fpjut i jorden och ropade: "hår ftar 

mit 

i

VOnWiRDINBERG; 12^ 127 

mit fpiut; men tvingar Abboten mig ån en gäng 

at fatta det — vid Gud! jag nedlåger det ej 

förr ån det år fårgadt med vara tyranners blod." 

Pater Anton gick frän den ena Riksftaden 

til den andra, for at hjelpa folket til rått. Abboten 

fordrade at ået förbund,Staden Gallen ingått 

med folket, fkulle aideles uphåfvas. And-teligen 

kom beflutet; 'folket förfamlade fig i 

byn Appenzell, och Riittli lade (It fpjut bredvM 

fig på marken: flilla och upmårkfcjinme afhoide 

de forfta artiklarne fom tryggade deras råttigheter. 

Men da den punkten uplåftes, at folkets 

förbund med ftaden Gallen fkulle for evigt 

vara uphåfvet och tilintetgjordt, fattade Ruttli 

Ht fpjut, ftråckte detivädret och ropade:"Förräderi!" 

"Förräderi!" ropade alla ynglingarne, 

och et vildt fkri hördes frän alla kanter. "Til 

vapen!" ropade alla med raferi; Riittli fleg fram 

til den utfkickade och fade: "fåg Abboten, at vi 

ej vilje atlyda fordraget. Med fpjut och fvård 

fkole vi forefkrifva honom et fordrag, fom han 

(kali hällaiagtning. 

Ännu mera tiltog folkets raferi, da fullmågtigen 

berättade at (laden Gallen antagit fordraget. 

Alla omringade honom nu, och fvuro at 

dela ondt och godt med hvarannan och at våga 

lif och blod for friheten: "îg Abboten hvad 

Ni fett," ropade de til honom, dä han redan 

var ett ftycke ifrån dem. 

Thuring rådde dem at trådaiförbundmed 

de fju Schweizerftåderna, och de duckade fuilmågtige 

dit. Schweiz uptog Appenzelliflt förbund, 

Glans fand* två hundrade man til defs 

hjelp. 

■t

128 

.-. K u e o l,r 

hjelp.r Nli forfamlade fig tropparne ifr^p de (tåucr, 

foin flodoi förbund med Abboten: Invånarue 

ifladen och ftiitet Gallen ftotte til dem 

iftaden Gallen. 

Högt (leg röken frän Appenzeilarnes vårdkafar, 

och för förfia gårjgeu fk-.ilade flormkloekan 

ofver altibergen. Under Segerhymners fång 

forfamlade de modige ynglingarne fig på de ftållen 

der -.man flagit allairn, följde af forjande 

iiickor,och nåd; dem af fina fader och modrar. 

Åiven Murie fkyndade med iln fader til famlingspialfen. 

Hår koin en fkare, der en annan 

Jedfagad af gråtande modrar ipcj» makar. Nu voro 

alia föriamlade. Än en gäng hördes llorm- 

Klockan,ån en gäng upfleg rökenfrän hogderiie 

\ och nu blandades fnyftningarna med de modiga 

frögderopen. Hår omfamnade enivägGubbe 

iln lon, ochfade: ° ?fpara hvarkenlif eller blod, 

Lndets våifård beror af Jina armarj der råckte 

en ung mor den bortgående fadern flt barn, 

at han fKulle kyfla och vålfigna det, och fjeif 

rofvade hoii från barnet hans kyflar. Snyftande 

.begynte hår en maka hed ja fin man vara tapper 

5 men midt iflit tal. : afbrot hon, villrådig 

om hon ej håidre fkulle bedja honom fly tilbaka. 

Hon omfamnade honom utan at iluta flt 

tal, ochihennes mot himien lyftade pga, låfle 

man en liilig fortrcilan på Forfynens (lyrelfe. 

Blek låg der en flicka vid fin ålfkares brofl, 

likfom hennes hjerta varit hans fôld mot fiendens 

pilar. Nu dr.ogo ynglingarne ned i dalen } 

och tårar, vålfignelier och ömma namn följde 

dem. Stumme och forgfne, vande de ofvergifue 

' 

på

; 

von Werdenberg; 129 

pfi enfliga ftigar tilbaka til fina kojor. Maries 

hjeita ville brifta vid åfynen af denna fkilsmåsfa, 

och tårar tilrade utfore hennes kinder. Hon 

(kulle tro/la en flicka af fit granflkap,och fjonk 

fjelf trofUos iden trofllofa flickans armar. 

På hogderne vid byn Speicher *), der vagen 

går utfore åt S:t. Galien, forfamlades de tvåtufende 

Appenzellarne. Stilla och bedjande tik 

bragte de natten. Nu nalkades den'flora och for 

fofterlandet afgorande timman. Ifölens upgång 

drog fienden \ågen upfore igenom den tjocka 

Jkogen. Folket ifrån Schwyz och Giaris hollo 

fig imedlertid frilla ibland bulkarne inifkogen. 

Riittli anförde åttatie Appenzellare på andra fidan 

af vägen högreup åt. Få en gång anfölloWaldenferne 

fiendens efterfta leder, då Riittli anföll 

de främre. Fienden fkyndade upfore den djupa 

vågen, for at komma på hogden. Nu gingo 

de modige Appenzellarne med gäilt fkri 16ft på 

den. Anfallet var fortvifladt: tapperhet och frihet 

eldade det5 fienden tog flygfen: Appenzellarne 

förföljde dem på högaraf lik. Blodet flrömmade 

utfore den djupa vägen och förkunnade nederlaget 

redan innan de flyende. Fyra fanor 

och fexhundrade fkoldar erofrades, och blott trenne 

Appenzellare ftupade. Alla follo nu på knå 

och tackade himlen for landetsräddning. "Gud 

har gifvit ofs fegern," ropade Thiiring med hog 

roft: "nyttjom den då dertii Gud gaf den — 

til fredens återfående." Fullmagtige infunno fig 

från ftaden Gallen, ochförbundet förnyadesmed 

i. Del. I den. 

0 Slaget ftod år 1403.

130 

Rudolf 

den. — Abboten båfvade och flydde med relikerne 

for andra gängen ril Wyl. 

Rudolf var vid denna tid hos*Guttingeui 

KloftretiDifentis. Hai omtalade för Giittingen 

Marie, och fit beflur at lefva med henne 

fkild ifrån verlden, "Ja, Giittingeri," fade han, 

'"den tid ar förbi, då årelyflnaden plägade mig. 

Åran år et bedrägligt fpoke; iMaries armar 

fkall jag finna den lycka, Tom jag forgåfves 

fokte j" Gliringen fvarade leende:"bäfte Rudolf! 

nöjet år et likafå bedrägligt fpoke, fom åran, 

den gode Munken fade aldrig til. dig: "hata åran 

for at kunna ålfka nöjet," han fade: "lat' 

åran fara., emedan den hindrar den rena dygden, 

och ålfka dygden for at kunna lefva nogd." 

Nu drifver dig et nytt begår, karleken til Marie,ifrän 

årelyftnadens bana. Lat förft kårlekeniMaries 

famn uphora at vara en pasfion, 

och åran fkall åter fora dig fangen; tiifta det 

blott, Rudolf: du upoffrar åran, emedan denna 

upofTring (kånker dig Marie. Du horer likväl 

ålinu medhemligafund hvarje Mor krigsbedrift och 

onfkar at fjelf hafva utfört den. Du har blott 

ombytt et begår emot et annat; men Marie år 

ej -belöning for begår, hon år belöning for 

dygd. Vinlågg dig om at vinna den, Rudolf!" 

Under $etfa deras famtal ankom underråttélfen 

om Appenzells upror til Difentis, och Rudolf 

l.gade. At flålla figifpetfen for folket, 

och komma Fredriks thron at fvigta, voro de 

drömmar fomienfligheten fyfslofatte honom. 

Guttingen frågade ofta fmaleende du han markte

von Werdenber g. 131 

te" Rudolfs drömmar: "ar äran et bedrägligt 

fpöke?" 

Slag på flag! På underråtteifen om den 

ärofulla fegenl vid Speicher följde ftrax ryk* 

tet om Appenzeliarnes lyckliga tag iStifts-Lån* 

derna ochiThurgau. Nu kunde Rudolfeji'n* 

gre tornia fig at blifva qvar hos Giittingen. Han 

gick til Nidau for at beföka fin mor, och for 

at derifrån vanda tilbaka til frihetens oCh krigsbedrifternas 

land. Unga Gref Henrik von Werdenberg 

var åfven vid famma tilfålle hos Nidau. 

Hertig Fredrik hade budit honom at vid 

folkets upror hafva vakfamt öga pä den flolte 

Rudolf. 

Henrik talade föragtligt om Appenzellarne. 

Rudolf fmalog och teg. Henrik fkymfade med 

hcinlig fpotfkhet folkets foretag, och Rudolf utbrötomfider, 

men med köld: "Ni föragtar fol* 

ket; men den tid fkall komma då Furftar fko» 

la darra för ået" 

"För folket?" frågade Henrik med et för» 

agtligt leende» 

"För folket och för den fom leder det. J 

aren befynnerliga månnifkon En Furfre ihela 

fin prunkande ftat, made anföra en har om J 

fkolen darra; ftyrer da Hermelinskappuii håren 

eller Furftens hjerna? Made då folkets anförare 

nödvändigt bara en Furillig mantel, Om J fkolen 

fe honom? — « J kortfynte! fen j da icke 

åen vishet, fom flyrer Appenzell? Tron J då 

at en blind flump ledeF detta folks fteg, fom 

ingen ting kånner utom fina hjordar? i— J haf- 

ven fplittrat mina lanfar, fönderbrutit mit fvård, 

I2 

piun-

Rudolf 

132 

plundrat mina borgar. J tron at Jberofvat mig 

mina vapen, och J fkullen darra om J kanden 

dem. År da en jordbåfning mindre fruktansvärd,derfore 

at jicke kårmen de dolda krafter 

lom verka den?" 

Samtalet afbrots. Gref Henrik eftertänkte 

Rudolfs ord:han £,nn nuiAppenzellarnes foretag 

en fä mogen ofverlaggning, ihvad de föreflagit 

Abboten en fa djupt forfigtig omtanke 

for framtiden,at det ej kunde vara et verk af 

en upretad och fegrande folkhop. "Vi mafle 

dock iara kanna den vife fom fa hemligen blifver 

ofs fruktansvärd!" fade han, och updrog at 

en liflig munk at efterfpana Rudolfs viigar. 

Rudolf begaf fig om natten pa vågen til 

Timringidalen. Munken gick at bergstragten: 

hår erfor han fnart at Gref Rudolf von Werdenberg 

underftundom befokte den gamle Thuring. 

Han underrättade fig om Timring, och 

hörde om honom ftridiga beråttelfer. Några 

herdar fade at han vore en inföddAppenzellare; 

andre, at han vore en främling, hvars fädernesland 

ingen kände. Munken fmog fjelf omkring 

idalen: och fnart fick han tilfålie at fe Rudolf, 

Marie och Timring, och den inbördes fortrolighet 

fom rådde imelian desfa trenne menniikor. 

Han lämnade nu Grefven den underråttelfe, at 

Rudolf uppehåller figi en forkjufande dal, ej 

långt ifrån Urnafch, hos en gammal man, fom 

folketibergsbygden kallar den gode Timring. 

Åfven omtaite han Thurings fkona intagande 

dotter. 

Den

von Werdenbers,' 133 

Den unge, vålluftige Henrik begaf fig nu, 

klådd fom pelegrim, til Bergstragten, och, då 

han fick veta at Rudolf icke var hos den gainie, 

til dalen, der Thiiring och Marie vanligen emot- 

togo honom. Stum, med hela fin vålluOiga 

fjål ifina brinnande ögon, {lod Grefven fram- 

for den intagande iiickan: få mycken fkonhet 

hade han aldrig väntat och aldrig fett. Imedlertid 

glömde han icke at han egenteligen ditkommit 

for at utforfka Thiiring. Han antog 

til den andan frihetens fpråk,och iaftade de ftores 

öfvermod; — menThiiring fvarade foga til 

hans tal, gick omfider bort for at afbryta det, 

och lämnade Henrik enfam med Marie. 

Nu fade han henne det finafte och ömmade 

fmicker; men detta, åfven fom hans frågor efter 

hennes fars omftåndigheter, blef obtfvaradt. 

Ehuru liten uplysning han an fick, forfvami 

dock dagen for honom fom en timme. Och 

kunde den val annat? Han fatt ju midt emot 

Marie, han kunde fe henne, hora henne och 

med tränande blickar njuta den renafre ofkulds 

fkönheter. Ogerna lämnade han dalen;men 

han maile det, emedan han fruktade at Rudolf 

Ikulle komma tiibaka. Han uppehöll fig ånnu 

några dagar i tragten deromkring, gaf agt på 

de hemligafte vågar och doldafte Italien. Åndteligen 

lämnade han bergsbygden, och begaf fig 

til Wyl, förföljdaf den fköna, ofkyldiga Maries 

bild, fom var en pläga for hans orena hjerta. 

"Jag känner er fiendeibergstragten, Herr 

Abbot!" fade Henrik: "Det ar Rudolf vonWerdenberg, 

och en vifs, obegriplig man — fom hel3 

ter

134 

4 

N 

R u d o t v. 

ter Thiiring. Bagge upreta folket emotEr och 

leda deras fleg. Jag råder er at röja dem ur 

;vågen." Utan at befinna fin hårdhet emot folket, 

anfåg Abbofen Thiiring fom orfaken til 

uproret,och beflot at hamnas. Werdenberg lofvade 

hjelpa honom. 

Man inhåndigade den ena underråttelfenefter 

den andra, ''Thiiring,'' berättade med en, 

mun de återkomne utfkickade, ''biviftar alla 

landtfolkets fammankomfter och leder dem. Ru- 

dolf, Hertigens fiende, följer honom dit." 

— - 

Folkets oforfigtiga utlåtelfer anfag man for Timrings 

lårdomar. "'Det fyftar," lade man, 

allenafl på Abboten, det fyftar på alla Furftar. 

Man vil affkafTa alla lagar, alla ofverheter/* 

Fredrik fprfkracktes da Abboten och Gref Henrik 

underrättade honom härom och ruftade fig 

med ifver mot Appenzell. Så fnart Thiiring 

från Difentis fick veta detta, gick han ännu flitigare 

omkring ibergsbygden och förmanade 

folket at Huta fred med Abboten. Rudolf underlloddc 

honom häruti: dock mot fin vilja5 

ty folkets krigifka lynne fågnade honom. 

Knapt hade Rudolf och Thiiring lämnat dalen, 

forrån Henriks och Abbotens utfkickade på 

fitfkiliiga håll fmögo fig omkring denfamma,för* 

klådde til herdar, och beiatte alla ingångar. 

Om dagen gömde de figibergsklyftorna ochi 

bufkarha, och om natten doljde mörkret dem. 

Knapt var natten inne forrån Gref Henrik och 

trenne af hans pålitligafie tjenare fmogo fig in 

idalen och fnart ockfå til Thiirings koja. Gref» 

ven gick med lyckta inirummet der Marie nu 

1%

von WerdenbkrG. 135 

I lågiden forfta och fotade famnen. Da hon 

ej vaknade, opnade han lycktan och betragtade 

henne. Han ftadnadelikfom forAenad och glöm» 

de at han fkulle våcka och bortförahenne. Sagta 

lutade hanfig,med ljufet iden darrande han» 

den, fram * 

éfver henne, och betragtade henne 

med brinnande blickar. Sagta lade han dcrpå 

fina heta lappar pä hennes böljande barm; och 

bon vaknade. 

'■Min far? År det .du?" ropade Marie. — 

"Jag år ej din far, forkjufande flicka!" — Marie 

ropade. — - "Frukta ej," begynte Grefven äteri "din far har fkickat mig til dig." 

"O, Gud! år han fjuk? eller Rudolf? Ga\ 

Ga! Jag vil fta up. Såg, for Guds £kull Og, 

äro de frifka?'* 

Werdenberg var förlagen. Marie flötderaf 

at hennes far kanfke til och med kunde vara 

dod. Grefven forfåkrade henne at både han och 

Rudolf voro frifka. Han bad henne klåda fig, 

och hon bod honom imedlertid dröjairummet 

utanfore. Han gick, och inom nägra fekundec 

flod hon hos honom. "Tala! Tala!Hvad vilmin 

far mig?" 

"Din far flackar mig tillika med några 

herdar at hämta dig, emedan Abboten fogat an- 

stalter at d^nna natt bortföra dig." 

"Mig?" frågade Marie ångfligt, "Mig?O, 

for Guds (kull fkyndom då! Men, hvarfore 

kommer han icke fjelf? Hvarfore icke Rudolf?" 

Hon kaflade i detfamma en genomträngande 

blick på Grefven. "Ni ljuger! Om jag vore i 

fara, vore Rudolf vift hår, och icke Ni." 

I4 

"Abbo-

136 

Rudolf 

"Abbotens folk har öfverfallit dem!" 

"Öfverfallit dem? O Gud! Men Rudolf 

{kulle likväl vara hår. Ni ljuger! Gå;jagfkali 

kalla folk hit." Hon ville iiflad: Grefven flöt 

hennei fina armar fa mycket mot(land hon ån 

gjorde. Han tryckte fina lappar pähennes mund 

Och barm. Nu märkte hon bedrågeriet och gaf 

til et galit fkri. Grefven ropade fina foijeflagare: 

de kommo. Man bandt for hennes mund 

på det hennes rop ej fkulle kunna höras, och 

Juiflade en vid Munkkappa kring hennes axlar. 

På detta fatt bar man henne ur kojan och dalen 

—de kånda gångftigarne åt Sargans, dit 

man ankomidagbräckningen. Hår fördeGrefven 

Marie pä et val tilfpårradt rum, blef allena med 

henne, tog klädet från hennes mund, och fade: 

"förlåt mig, intagande flicka, detta våld. Den 

renafle, den varma/Te kårlek lofvar dig hr et gladt 

och nojiamt lif. Jagår GrefHenrik von Werdenberg." 

— Marie betragtade honom med en blick 

full af det meit kroflande foragt. "SkonaMarie 

JK fade han och fattade hennes hand, "kan 

du forlåta min karlek?" "Usfle bedragare!'' ropade 

Marie och ryckte handen ifrån honom, "gå, 

låmna mig allena." "Du vil det och jag 

lkall få Marie; du år Drottning hår. Jag 

lofvar dig hår et lif, fom (kall likna himleni 

glädje. Jag vil upfylla alla dina onfkningar — 

om du blott vil upfylla en af mina — den at 

Slfka mig." 

"Alfka en få foragtlig bedragare?" ropade 

Marie med affky :"ål£ka? Gud förlåtemigdet, jag 

ha-

VON WERD ENBERG. 137 

hatar dig!" Hon kaftade fina brinnande blickar 

genom gallret mot himlen. 

"Huru forkjufande år du ej, til och medi 

din vrede!'' fade Henrik,och omfamnade henne. 

Marie flet fig med vald los, och fiig med 

forundran på honom, likfom tvifiade hon om 

han vore en månnifka eller en hamn. "Ar da 

en månnifka," fade hon omfider, "få år du et 

affkyvårdt vidunder. Såg, hvad har jag gjort 

dig? hvarmed har min far förolämpat dig, al 

du vallar honom denna forg? Gud, år det möjligt 

at detta kan vara en månnifka?" Hon knapte 

fina händer tilfammans, firåckte dem mot 

himlen, ryfte af affky och kaftade föragtliga, 

medomkande blickar på honom. 

Henrik hade beredt fig pä raferi och vrede, 

men icke på denna kalla, med affky blandade 

medömkan. Han lämnade rummet med dyflert 

utfeende. Lika få litet fom han begrep Maries upförande, 

likafå litet kunde hon begripa hans. Hon 

vifste ej en gång hvad hans affigt var med henxie. 

Men redan forfta dagen giffade hon den 

af hans ord, och af hans ofriga upforande. Hon 

bad honom, at han blotti dag ville iåmna henne. 

Han gick. Morgonen derpa kom en af 

hans folk in til henne med några forfrifkningar: 

häftigt ryckte hon doiken ur hans balte; och han 

låt henne behålla den, emedan hon bad derom; 

ty hvem kunde neka Marie y den bedjande Marie 

något? 

Henrik fteg in til henne. "Herr Grefve," 

begynte Marie kalk: "Ni har med våld berofyat 

mig mia frihet. Ni vil förföramig och go- 

I5 

ra

138 

Rudolf 

ra mig föragtlig. Nödvärn emot et vilddjur af 

tillåtet infor Gud ochmfinnifkor. Sä fnart er hand 

rörer mig ar ni forlorad." Hon drog dolken. 

Grefven fmnlog. — ■"Ni ler,Grefve!le icke!Det 

ar mir fafta beflut at mörda den tiger, fom jag 

ej k«n undgå på annat fatt.'' 

du?' J 

"Det ville du, änglalika flicka? Det kunde 

fade Grefven och fprang fram til henne» 

Idet famma drog hon dolken, flotte denihans 

fkuldra nåra vånflra bröftet och lyftade armen 

"for at gifva honom ånnu et ftyng. Grefven vek 

et fteg tilbaka. "År du rafande, flick;.?" fade 

]jan och gaf til et hänfkratt. "An, det gifvas 

val andra medel at gjöra dig fpak, min vilda 

dufva." 

da bekfå intet annat medel at undg?» 

I 

VON WeRDENBERG. 139 

ropade han och klipporna fvarade,Måne icke. 

"Hvar är Marie?" ropade han och ilade 

fadern til mötes. "Jag finner henne ingenftädes." 

De fökte förgäfVes! Rudolf var 

orolig,menThiiring icke: "honär fäkert hos 

någon af våra grannar," fade Thiiring, och 

Rudolf fkyndade til närmfta koja. Giittingens 

jfon fatt på tröfkeln och gret. "Hvar är Ma» 

rie, Vilhelm?" — "Borta!' 1 fvarade barnet. 

*— "Borta! hon kommer aldrig mera igen, 

min goda mor." Rudolf fäftade en ftirrande 

blick på goffen. Af herdinnan fick han ockfå 

ingen underrättelfe:hon lade blott, at barnet 

morgonen efter, ledan Marie förfvunnit, 

kommit til henne och frågat efter Marie. 

Rudolf gick til de andra kojorna; men 

ingen vifste något om Marie. Nedreidalen 

hade en herde om natten (ett männifkor,fom 

buro en männilkaimunkkappa ned åt bergsftigen. 

Då Rudolf kom tilbaka til dalen ropade 

han på afftånd til fadern, fom kom honom til 

mötes: "Marie är röfvad, min far!" "Omöjligt 

!" fade den gamle "hvem känner mig'i 

Hvem kan ftälla förfåt för mig?" _ "Gud!" 

ropade Rudolf, och torkade ångeftens fvett af 

fin panna, "hvar är hon, hvar är Marie?'" 

Ku Ikyndade han klipporna utföre. 

Beftört blef Thiiring ftående ofvanföre, 

och fåg med ftirrande ögon efter Rudolf. Nu 

gick han efter honom, men han hade redan 

förfvunnit imellan bufkarna och bergen. Han 

vankade omkring i bergstragten, fökte M&yiei 

alla kojor och fann henne ej. Efter några

140 

K u d o t v 

gra dagar kom Rudolf tilbaka. Hans tröftlöfa 

blick frågade ej om Marie funnits. Af 

Thiirings tårtulla öga fåg han det — och fjönk 

af matthet til jorden. Alla deffa dagar hade 

han (prungit omkring utan at hvila; alla anledningar, 

äfven de minft farmolika, hade han 

följt 3 alla bergsklyftor hade han genomkrupit: 

förgäfves! hon fanns ej. Bägge voro otröftlige 

öfver hennes förluft. 

Följande dagen kom Pater Antondit,och 

Rudolf kaftade figihans famn med dettautrop: 

"Hon är borta!" Anton fmålog. Thuring 

kom långfamt gående emot dem. "Dia 

Marie är återfunnen, Thiiring," fade han; 

"hon är på Sargans,iGref Werdenbergs våld» 

Blif du här, Rudolf; Marie fkall räddas dig 

förutan. Blif, fager jag; Henrik von Werdenberg 

har om natten bortfört Marie härifrån; 

och, Thiiring, äfven för dig ligga röfvare 

i förfåt,för at öfverlämna dig åt Öilerlike 

5 emedan man anfer dig föruprorsiliftaren 

ibergstragten. Man vil utforika dina vägar 

och din härkomft! din lyckliga obemärkthet 9 

öfver hvilken du var få ftolt, är förlorad;dit 

lugn 5 fom fyntes dig få oförgängligt, är 

fiördt." 

"Menhuru? På hvad fatt?" frågadeThuring. 

Munken vände fig til Rudolf. "Du talade 

med Maries röfvareiN'dau och hotade 

honom. Äfven i Infpruck förnyadedu dina 

hotelfer. Fredrik darrade, Werdenberg 

blef nyfiken 3 och bägge följde dig på fpåren. 

>

I 

( 


ren. Werdenberg var här, förklädd fom Pelegrim. 

Han låg Marie och beflöt at bortröfva 

henne fom et offer för Un valluft och. 

en gislan för Thiiring. Oförfigtige, fåfänglige 

yngling; ler du nu, hvad värde den obemärkta 

lefnad äger, fom du hatar,och hvad 

det hot uträttar fom du la gerna brukar ? Hade 

den ftörfte niding kunnat åltadkoinma {torre 

olycka, än du — fom likväl alfkar ois? 

Marie är — kanfke nu på branten af det högfia 

elände,hennes far kroflad under tyngden 

af fin forg, och Du...... v Rudolf, alt 

detta Ikedde derföre at du ej kunde tiga." 

Rudolf flög fina ögontil jorden, vände fig 

derpå långfamt ifrån dem och gick ned åt den 

mörka gran-alléen. En fruktansvärd ilorm rafade 

i hans fjäl: törft efter hämnd, känfla af 

hans felfteg. Han var färdig at näftan duka 

under för deffa bagge ftridiga känflor. Et vildfc 

raferi lyfte genom ångrens tårar. Nu gick 

han tilbaka til Thiiring. "Fader!" lade han, 

"jag är född at vara olycklig, förlåt mig! 

Säg blott detta enda ord och dit öga fkall aldrig 

mera fe mig; men förf! vil jag hämnas 

denna eviga olycka, hvartil jag fördömmermig. 

Du fkall få fpörja min död, eller återfå Marie. 

Farväl! farväl! Hämnd öfver mifsdådaren!" 

"Återigen hämnd," fade Anton ienlindrigt 

förebrående ton, och höll honom tilbaka. 

"Så lär då, min fon, at hämnden öker 

och ej minikar olyckan. Hittils har du befländigt 

hämnat dig: och äro dina fiender 

nu färre? Dina hämndviggar hafva ännu altid 

traf- 

141

142 

Rudolf 

träffat dit eget bröft. Skall då erfarenheten 

aldrig göra dig klok? Bäfte Rudolf, kunna. 

Örömmar af blod,, utgjutne för Maries fkuld, 

göra denna dal få obemärkt, få lycklig fonx 

den förut varit ? Låtom ofs befria Marie, och 

ledan ännu mera dölja ofs för verldens ögon." 

"KanMarie räddas? O, min Pater,hjelp! 

blott denna gång — och jag fkall blirva tyft 

fom grafven. Jag fkall undangömmamigiden 

aldraotilgängligafte bergsklyfta och Ni fkall 

aldrig mera höra Rudolf nämnas." 

"Glömmer du, Rudolf," fade Thiiring, 

"at min dotter älikar dig? At jas allkar dig? 

At jag'' -.- . Han tryckte honom til iit 

bröit. "Jag förlåter dig, min fon! Blif vis, 

Ipk at draga nytta af olyckan;dröj här idalen 

tils du får underrättelfe frän mig, Marie 

och Anton. Dia obetänkfamma hetta kunde 

åter mifsleda dig. — Rudolf bad: men Thiinng 

och Munken voro obevekliga. "Det fkall 

vara dit ftraft," fade Thiiring,"at du ej får 

befria Marie tillika med ofs: du dröjer imedlertid 

qvar här och häller vagt om dalen.'* 

Kudolf lofvade det omiider, djupt förödmjukad, 

och de bägge Gamle lämnade honom. 

Aldrig hade Rudolf varit fullkomligare 

öfvertygad om,den gode Munkens lärdomar, 

än nu. Han anftälde betragtelfer öfver fig 

fjelf, öfver ärelyftnaden,öfver hämndgirigheten, 

och han beflöt at aldrig mera lyfsna 

til någon af defla böjelfer 5 och kände fig verke- 

! 

\

VON WeRDE N B£R G. 143 

kpligen lugnare > äfven då han tänkte på Malies 

röfvare. 

Med den pinfammafté otolighet hade 

han redan flera veckor förgäfves väntat på 

Maries och Thiirings återkomft. Nu kunde, 

han ej vänta längre. Han gick ned til Sarv 

gans och hörde under hela .vägen ej tt ord 

om Thliring. Derifrån gick han til Difentis 

i tanke at af Pater Anton la veta hvar Marie 

vore. Men han var ej iKlottret. Orolig 

Catte Rudolf fig hos Giittingen,(omidetiamma 

utlät fig, "Din Marie är en garifka ädel; 

flicka." 

"Har du fett henne? Hvar är hon? Få 

Jivad fatt har hon blifvit räddad? Hvar är 

Thurjng?" Guttingen berättade honom nu, at 

den gode Patejn af en händelie kommit til 

Sargans famma dag,, fom Marie. Grefven 

llumrade på en foffa. "Väck honom icke, 

Herr Pater," fade en betjent: ''Vi hafve i 

natt gjort en lycklig fångft." "Här är likväl 

fred rundt omkring er, och J gören fångar?" 

frågade Munken leende. __ "Sådan fångft låter 

ock göra (igi fredstider: en fkön flicka 

ifrån Appenzellsbergen." Munken förikräcktes. 

Han frågade flottsfogden, en ädel Gubbe,närmare 

efter omftändigheterna,och fick 

af honom alla de uplysningar, han kunde 

gifva. Nu gick hanåt den fidan af borgen åt 

hvilken Maries fönfter vette: der fatte han 

lig med den gamle och fjöng til harpan en 

fång, fom han en gång gjort til Marie. Marie 

fkyndade til fönftret. Munken igenkände 

hen*

44 Rudolf 

144 

henne, vinkade oförmärkt åt henne och gick 

derpå til bergstragten för at ftälla hennes far 

tilfreds och fahänita honom. '' 

"Anton, Giittingen och någre unge Adelsmän, 

fom voro Munkens vänner beflöto 

at rädda Marie. Giittingen kaftade om aftonen 

en bandrulle 3 vid hvilken en liten breflapp 

var fäftad, in genom gallret. Marie 

fläppte oförmärkt ena ändan af bandet utföre 

muren och nu faftgjorde man en fil vid denfamma. 

Med tilhjelp af denna lyckades det 

henne om natten at taga bort några galler: 

nu nedfläppte hon åter (it band: man fäftade 

dervid en ftege af tåg - y hon drog den til fig, 

faftgjorde den, fteg hed och fjönk fund och 

glad i fina befriares armar. Ingen märkte det 

mindfta. Grefven var fjuk af fit får, och folket 

på flottet blef af den ädle flotts-fogden 

fatt iarbete på andra iidan af borgen. De 

gingo ftrax til en kloftergårdiDifentis, der 

de förblefvotils morgonen derpå, då Munken 

följde deni ät bergstragten omkring klottret, 

der Rhenftrömmen har lin uprinnelfe 3 jag 

bief qvar iDifentis." 

"Och da frågade ej hvar de blefvo at 5 

hvart de gingo?" 

"Jag hörde dem fins imellan tala om huru 

nödvändigt det nu vore at mera än någonfin 

förborga Marie. Morgonen efter Maries 

befrieife ," iteg Grefven til haft, ehuru fjuk 

och fårad han än var, och fatte efter henne 

med alt fit folk ända til Appenzellsbergen. 

Han var iraferi då han kom tilbaka utan at 

hat-

i 


hafva fått mindfia underrättelfe om Marie, 

och affkickade redan famma dag tjuge man 

för at efterfpana hennes viftande.' 1 

Rudolf förfogade fig nu åt bergstragten 

omkring Difentis. Han genomfökte hvarje 

dal, befteg hvarje högd3 men fann ej Marie. 

Han genomvandrade de djupa bergsklyftor, ur 

hvilka Rhenftrömmen uprinner: han befteg 

Gotthard " men _ fann ej Marie. Omfider 

vände han, utmattad, full af oro och förtviflan, 

tilbaka til dalen och beflöt at här afbida 

hennes ankomft. Han fatt hela dagarna 

öfverft på berget, med ögonenouphörligen fäftade 

pä vägen,fom ledde til denfamma. Säg 

han på afftänd tvänne pcrfoner komma, ropade 

han; "Gud fke lof! der ärode!" och fkyndade 

utföreberget nedidalen. Alen då han 

kom ned var det hvarken Thiiring eller Marie. 

En gång föll det honom in at fe Juttas 

fon, och han gick nu til den herdinnan, 

ihvars vård han lämnat honom. Huru beitört 

blef han ej, då hon berättade honom at 

Thiiring och Marie redan förnågra dagar fedan 

afhämlat goffetij det var juft famma dag 

fom han ännu uppehöll figitragten omkring 

Dilentis. Herdinnan tryckte medlidfamt hans 

hand, och iade: "lika få beftört, fom Ni nu 

blef, lika få beftört blef ock Marie, då jag 

fade henne, at Ni redan för flera dagar fedan 

anförtrott mig goflen. Hon blef hvit fom en 

lilja, flög fina händer tillammans och £ade 

med tårar, at Ni lofvat hennes far at vänta 

ut honomidalen. Så fkall jag då icke en 

iDel. K i gång

146 

Rudolf 

gång få taga affked med honom! ropade hon 

nu och fugtade barnet,fom hon tagit på ar« 

men,med fina tårar. Hela dagen blef hon 

Tittande der uppe på berget och fåg ned åt 

vägen." 

Rudolf afhörde detta utan at fvara et 

ord. Han kände inom fig en plågande oro: 

"Hon ville bjuda mig farväl!" iade han vid 

fig fjelf. "Ach, jag ler det, jag har förlorat, 

evigt förlorat henne! Och har jag ej förtjent 

det? Har jag ej förrådt hennes hemvitt?Har 

jag ej fördrifvit henne ur den dal, der hon 

förut lefde få lycklig? O, Marie, hvem vet 

i hvilken öken du nu bor? Hvem vet hvilka 

klippor fom nu fåra dina fötter? Och är det 

möjligt," tänkte han vidare, "kan honöfvergifva 

mig? Hon älfkarmigju? Nej, jag fkall 

återie henne, helt vifst fkall jag återfe henne." 

Den tanken, at Munken vifste hvar hon 

uppehöll lig, muntrade honom. Han ble£ 

qvar idalen, väntade det ögonblick då Marie 

fkulle komma tilbaka, och bygde löffalar 

och fvalkacde grottor ofvera.lt'idalen. Nu 

önikade han til och med, at Marie ej förr 

fkulle komma,än alt arbetet var färdigt: få 

fagnade han fig vid föreftällningenaf den glada 

öfverraikning fom detta dalens förfkönande 

fkulle föroriaka henne. 

Under detta arbete befökte Munken honom 

x>ch gaf honom et bref från Marie, fom 

han tog med en darrande hand, och läfte: 

"Gläds,


"Gläds, jag är befriad från Gref Henriks 

förföljelfer. fian hade uptäckt vår bo* 

ningidalen. Nu har min far för mig funnit 

en ännu hemligare och mera förborgad. Ingen 

känner den utom den gode Patern,och 

ingen fkall känna den utom honom 3 ty jag hade 

kunnat blifva ganlka olycklig. Huru mycken 

erkända är jag ej fkyldig honom tor det 

han varit min befriare! — Jag har lärt känna 

Guttingen hvilken ädel vän Ni har ihonom! 

Det gör mig ganlka ondt at vi are 

åtfkilde, men vi mätte vara det, häfte Rudolf: 

Ni fkall en gång fjeif finna det 5 lämna 

ej min dal: få länge Ni är der, har jag ännu 

icke aldeles förloratEr. När (kall jag vänja 

mig vid defla höga 9 förfkräckliga klippor, fom 

aldeles fkilja' mig ifrån verlden och Er! — ■ 

Men det var få vårt öde. Min far hällar Er. 

Huru gerna ville han ej fe Er här! Men han 

vågar ej. Farväl, Rudolf! var förfigtigibland 

herdarne. Jag allkar Er. Himlen förene ofs 

fnart! Er 

Goda 

Marie." 

Rudolf läfte brefvet flera gångor. Omfider 

frågade han kallt. ''Får jag ej veta hvar 

Marie är?" ''Nej, Rudolf, nej! hennes hem 

är den förföljdaofkuldens friftad, den är ej 

min, ej Timrings.. Om få vore, (kulle du 

oagtadt din oförfigtighet, ändå få veta det. 

Ach,min fon, hvad (kulle Thiiring, Marie 

ech jag icke våga för at lefva med dig!'' 

K 2 

"Men,

148 

R U DO L B 

"Men,än om jag fjelf kunde leta up 

henne?" "Kunde du det, Rudolf, fä vore 

hennes hem ingen läker friftad .för olyckan, 

iå vilste du det redan. Vi längte alla efter 

dig;men vi kunna ej lita på din tyftlåtenhet." 

Anton måfte nu berätta huru Henrik behand-* 

lat Marie. "Nå, Rudolf," fade han, "hvad 

fattas dig, du fer få dy (ter ut?" 

"Ert mifstroende ki^nks*r mig, min gode 

Pater,men det nedilSr mig ej. Väl har 

jag iörrådt Timrings viftande - y men voro de 

ej nu fäkra här? Jag fkulle ej lämna dem, mit 

fvärd fkulle belkydda dem,min arm förfvara 

dem. Gref Henrik fjelf har kanike afftått från 

lin förefats med Marie.'' 

"Om du tror at Marie nu vore fäker har 5 

få känner du ej de ftoras valluft och lift, Gå 

fram åt denna gäng. Bakom klippan der ligga 

tvänne af Grefvens folk i förlåt för henne." 

"Af Grefvens folk? ___ Min Pater, och 

har fkulle icke hämnd öfver honom trygga 

Marie? Skall då ofkulden altid dölja lig?'' 

''Ja, om obemärkthet är fäkerhet. — 

Hämnd fkulle göra Grefven förligtigare och 

veikfammare." 

"Älven då, när mit fvärd aldeles befriade 

henne ifrån lin förföljare? Skall då dyzden 

aldrig fegra? Skall man aldrig krofTa den 

magt, fom tvingar den at dölja lig?" 

"Mörda Grefven, och hans bröder å- 

taga fig hans blodiga hämnd. De fkola icke 

allenaft förföljaMördaren 5 

cjig, de fkola afven

\ 

Von Wer de n b er g. 149 

ven förföljaMarie, anledningen til mordet. 

Mord tryggar ej ofkulden ibland männilkorna^ 

men fanninên och et öpetframfarande. Hämnden 

mångdubblar det onda ibland dem." 

Rudolf räckte Munken handen och fade: 

"Jag finnes här idalen, om du, Thiiring eller 

Marie,icke aldeles vilja glömma mig." 

Han gick, innan Munken hann IVara, bakom 

klippan, fann röfvarne, drog iit fvärdidet 

han fade: "den mindfta ofanning kodar Er 

lifvet. Sanningen frälfar Er. Ifrån hvem 

aren J?" De bekände, och Rudolf: vifade 

dem med en fruktansvärd köldi flällning 

och mine vägen nediöre bergen. "Sägen 

röfvaren, at Marie ej är här." Långfamt 

vände nu Rudolf tilbaka til (it forgsna hemvift. 

— Småningom, och ju längre han lefde 

utan Marie, uptändes ihans hjerta et rysligt 

hat til Werdenberg och Hertig Fredrik. ''Marie 

och Thiiring frukta för deras tyranni," 

ropade han en dag med lugnad harm, "och 

jag fkall. krofla deffa tyranner. Werdenberg, 

Werdenberg, du har vifat mig den väg,jag 

fkall gå. Vid Gud! jag (kall kroffa den magt 

fom gör dig orättvis." 

Han gick til Appenzell då folket der var 

förfamladt, fleg fram ibland dem och fade med 

en röft, fom trängde til allas hjertan: "J veten, 

agtningsvärde, redlige män, hvem jag 

är: En Werdenberg, af Helvetiensäldfta fiägt, 

af hufet Montfort, . en högft förolämpad 

man, mera förolämpad, mera kränkt, än J 

alle — och få5 at aldrig någon mäimifka va- 

K 3 

rit

150 

Rudolf 

rit (å förolämpad. Öfterrikes omätteliga inkräktningslyftnad 

beröfvade mig alla mina 

gods. Här midt emot olsiRhendalen,der, 

tilhöger om Rhenftrömmen,i Werdenberg, 

och der på andra fidan om denfamma,i de 

frugtbarafte tragter, hafva mina förfäder berikat. 

Och jag har ej få mycket öfrigt, (om 

kan ftilla min hunger! Fl.gtig vankar jag 

omkringfrån koja til koja,från berg til berg, 

och lefver af ailmofor. Jag teg ty jag 

ägde det ädlafte af alt hvad man kan äga 

friheten. Jag var nog förmig ijelf här ibland 

edra klippor, jag var en fri man. Er ofkuld 

erfatte mig pragtenimina fålar 5 er redlighet, 

mina feflei;edra lekar, mina torneringar. 

Jag lärde här af Er at vara nog för 

mig fjelf, och at värdera friheten framför alt 

annat, J veten,ädle män,at jag lefde här ibland 

er hos Thiiringiro och ftillhet, närd 

af mina händers arbete. Thurings dotter, 

Marie, gjorde genom (in kärlek mina dagar 

til en. himmel, mit armod til rikedom. Hon 

var min; men är vät olkuld och et obemärkt 

lif et värn emot en mägtig våldsverkare? 

Gref Henrik von Werdenberg af den hvita fanan, 

uptänd af nedriga begär til den ofkyldiga 

flickan, öfverfaller om natten edra fredliga 

dalar,Maries koja, och fläpar den olyckliga 

til Sargans, för at tilfredsftälla fina nedriga 

begär. Fadern räddar fin dotter och måfte 

nu lämna fin egendom ibergstragten, emedan 

han ej var fäker här ibland er. På 

detta lätt hafva deffe omänfkiige fiender, — ■ 

alla 

{

von Wkr.denberg. 

151 

alla nationers och afven edra fiender,beröfvat 

mig alt — alt! Frågen öfveraltiHelvetisn, 

och J {kolen finna at et almänt elände 

ibland alla defs folkflag ropar hämnd Öfver 

de flores öfvermodoch orättvifa. De hata 

och förfölja hvart och et folks frihet. 

Derföre ruftar (ig ock Hertigen af Tyrol emot 

Er. Olycklige och förolämpade måfte 

hålla tilhopa. Vi are. det; från denna fiund 

fen J uti mig endaft en landtman, fäfom hvar 

och en af er — en Appenzellare. Der ligga 

teknen af mit förriga flånd:" han kaftade 

hjelmen af fig,och fönderrefden Riddardrägt, 

han bar. "Hvad jagnu har öfrigt,tilhör Er!" 

fortfor han, "min arm, mit fvärd och 

mit blod! Från edra berg fträcke friheten lina 

vingar öfver alla förtryckta folkflag på jorden!Kroffen 

de ftore; ty endaft då ikada de 

icke. Jag har et redligt hjerta, modibroftetj 

en ftark arm och kännedom ai fienderna, 

■— fom förfl: då fkola unna ofs friheten, när 

de äro utrotade af jorden. Liten på mig: ännu 

aldrig har min trofafthet .fvikit. Låtom 

ofs lefva fom oförfonliga fiender til alla tyranner, 

eller dö fom frie." 

"Amen! Amen!" ropade de Gamle. "Til 

vapen! för at bortrödja Tyrannerne!" ropade 

Ynglingarne: "Rudolf vare vår anförare! På 

flället valde hela bergstragten honom til fin 

anföraremot Öfterrike, Klädd fom herde, öfvade 

han fig nuideras lekar och vapen, och 

en innerlig, vördnadsfull kärlek belönte ho- 

nom. Aldrig hade han rönt få tydliga bevis 

K 4 

af

152 

R U D"O- L F 

af vördnad fom nu, då han blott fordrade 

Kärlek, då han lcfde lika med dem. 'O, 

Gud!" lade han ofta, ''defie äro de männiikor, 

om hvilka det heter: man måfte ej nalkas 

dem för at ej förlora fin agtning!" Rudolf 

kringvandrade hela bergstragten för at 

lära känna den. Pä de trånga vägar, fom 

gingo til denlamma, lät han upkafta fkaniar, 

och på högderne upftaplade han en myckenhet 

fl* nar och tradltammar, för at fedan väitra 

dem ned på fienden. 

Midt under deffa krigsruftningar, kände 

han hämndlyftnaden iflt bröft blifva mildare. 

Den rena, hjerteliga kärlek,hvarmed alla herdarne 

älfkade honom3 derj tackfamhet emot 

lionom, tom lyfte i deras ögon, genljöd 

ideras ord, och yttrades genom deras handtryckningar 

j hans genkärlek til detta goda 

folk och känilan af at vara defTa männifkors 

välgörare; alt detta gjorde hans hjerta blidare, 

och ingjötihans fjäl en mildhet, (om 

äfven firäckte fig til Fredrik och Werdenberg. 

När han flod ibland ynglingarne och det föll 

honom in at någon af dem kunde ftupa, blef 

han bedröfvad} han lyftade finaögon mot himlen, 

och önfkade at kunna fkänka fred åt hela 

jorden: "Fredrik!" ropade han ofta, "huru 

lyckligkunde du ej vara om du få ville arbeta 

för at vinna dina underfåtares kärlek, fom du 

arbetar för din egen ära!** Anton, fom befökte 

honom, badade iglädjetårar vid hans bröft. 

"Mit hjerta (ade mig det, Rudolf! du behöfde 

blott en gång fmaka kärleken 3 blott en gång 

kän-

von Wérdenberg. 153 

käana denna dygdens gudomliga lön, för at 

ingen ting önfkautom dygd, utom kärlek, utom 

välgörande. O, Marie,hvilken angenäm 

tidning jag har at berätta dig!" 

Från dalen kom ändteligen bud til Appenzell, 

at fiendens fanor drogo lig tilfammans 

vid Arbon. Rysligt hördes nu ftormkiockanihela 

bergstragten; ned iirån högderne 

och fram imellan klipporna kommo nu 

Appenzellarne och förfamlade fig omkring fina 

fanor. — ''Stunden är inne, mina bröder! 

Frihetens och fegrens ftund!" ropade Rudolf 

til det förfamlade folket. Vakter utfattes på 

högderne, och lignaler til anfall aftaltes} hären 

lägrade fig kring Rudolf på marken och 

Ilumrade tiis om morgonen. 

Tidigt om morgonen bloffade lågan från 

Stofs genom det fallande regnet. Rudolf lyftade 

fanan högtivädet; män och ynglingar 

förfamlade fig omkring honom,.och gubbarne 

gingo imellan dem och välfignade dem. 

"Min fonRudolf!" ropade idetfamma en röd: 

Rudolf fåg fig om och {jönkiThiirings famn; 

"Gud välfigne dig; fkaffa o(s genom fegrar: 

fred och lugn!" "livar är Marie?" frågade 

Rudolf otoligt. Marie trängde fig nu fram til 

honom, räckte honom med en öm blick fin 

hand och fadeien bäfvande ton: "Rudolf, 

himlen befkydde dig!" 

Nu fteg lågan för andra gången mot himlen 

j "Marie!" ropade Rudolf ännu en gäng, 

"Marie och frihet!" ropade hären, och ryckte 

fram emot Stofs. Redan kommo Öfterrikar» 

K 5 

ne 

i

154 

Rudolf 

ne upföre den djupa vägen,iom,går frän Alt' 

ftetten. Nu öpnade de til genommarfch den 

dervarande ikanfen och ftego med mödaupföre. 

Idetfamma rullade ftora ftenar och trädftamjnar 

ned öfver dem och albröto deras leder: 

de kunde ej vända om, måfte fåledes ftiga 

högre. Då de til hälften hunnit den öfverfta 

hogden, gaf Rudolf tecken til anfall :" : 

). Vil- 

da fom den ilröm fom ftörtar fig ut före deras 

klippor,ruiade Appenzellarne med fvärd 

och fpjut ned i den djupa vägen. Striden 

var olika " fienden fnåfte under ftriden gå upföre, 

Appenzellarne nedföre. Den förre halkade 

tiibaka vid hvart fteg, de fedhare fram. 

Likväl gaf ej fienden vika. Men ihaft fåg 

man vid lldan af högderna en flygande fana 

och hörde et gällt fkri. Båda härames ögon 

vändes ditåt. En ftor,fkön troppihvitarullningar 

betäckte hegderne och drog (ig ned åt 

för at af(kära Öfterrikarne återtåget^ "For Appenzell!" 

ropade de. "Tågom flygten!" fkreko 

Öfterrikarne, "Vi are förlorade." Iträngfelni 

den fmala gången genom borgen föllo 

de och blefvo liggande på hvarandra. Omlider 

öpnade deras förtviflanfkanfen och nu ftörtade 

de flygtande ned i Rhendalen. Slaget 

var vunnet och Appenzellarne vände tiibaka 

til Stofs. Idettamma kom troppen med de 

hvita ruftningarne fram från andra fidan af 

högden, och gingo Appenzellarne til mötes. 

Rudolt gaf til et frögderop: han fåg Marie 

med 

*) Slaget vid Stofs (lod den 7 Junii 1405". Der 

blefvo niehundrade Öiterrikare > och tjugu Appen» 

zellare på platfen.

VON Wc R D E N BE R G. I 155 

med en hvitäanaihandeni fpetfen för Ap* 

penzells herdmnor, fom dragit hvita flöjoröfver 

fina kläder och på detta fatt bedragit fienden. 

Idetfamma afbrötos flickornas och yng* 

lingarnes bägge leder. De rufade med öpna 

armar emot hvarandra likfoni i et ilag. 

Marie lät fanan fjunka ur fin hand och käfta* 

de figiRudolfs armar. *'J, J gåfven ofs fegern!" 

ropade ynglingarne utan afund til flic» 

korna. "Nej," ropade Marie vid, Rudolfs 

bröft: "Gud gaf ofs fegern genom fit regn." 

Hon föll på knä med Rudolf} — äfvenfå de 

andre, under ömma famntag, och ropade: 

"Gud ftridde för Appenzell med fit regn.'* 

Under fegerfånger.drog hären dit, der 

Fäderne och barnen voro förfamlade. Glade 

ilade Gubbarne dem til mötes. "Gud fke lof, 

nu kan jag dö fom en fri man; och det är 

dig, Rudolf von VVerdenberg, fom jag har 

at tacka derföre!" ropade en gubbe idet han 

gaf honom en krans af ekelöf __ och (kyndade 

at fäfta en annaniMaries lockar. "Marie,'' 

{ade han, "Thiirings dotter, upmuntrade 

de gråtande flickorna at aftorka fina tårar, 

och atiförening med henne från högderne injaga 

förfkräckelfe hos fienden." 

Nu omringade alla Marie och Rudolf, 

tryckte deras händer och tackade dem för fin 

räddning. "Min far," hviikade Marie til Thiiring, 

"nu vet jag, at äran är ljuf j ljuf fom 

dygdens belöning. Ach,huru mycket fordre 

vi ej af Rudolf da vi vilje at han fkall förlaka 

äran!" "Han fkall förfaka den!" fvarade 

Thiiring. Re- 

«

156 

R U D O L T? 

Redan innan Appenzellarne* upbjölo för 

at draga hem, kom et bud från ftaden Galleri 

och ökte deras triumf. BorgarneiSanå.Gallen 

hade ocklå famma morgon llagit Hertig 

Fredrik och förföljt honom ända til Arbon. 

Glad gick nu hvar och en til fin koja, och, 

den lycklige Rudolf, lcdfagad af Thuring; och 

Marie, til fin dal. — ■ 

Här fattade Rudolf lifligt 

Maries hand och låg på henne med en 

blick, ihvilicen den renafte kärlek blandade 

fig med fegerns glädje, "O,Marie y Marie !'* 

ropade han: "Himlen fke tack at jag återfunnit 

dig! Här, än en gång inför dig, lofvar 

jag at ej mera hyfa den mindda ärelyftnad eller 

hämnd. Vifsten J huru jag nu tänker, 

huru jag nu känner, få fkullen Jej mera lämna 

mig. Min dåragtiga ärelyftnad har förjagat 

Er från denna dal,från detta fridens och 

lugnets hemvift: en välgörande ande ikall åter 

inviga den dertil. Jag hatar icke mera 

Fredrik och Werdenberg} men jag hatar de» 

ras våldfamheter, fom Höra folkens lugn. 

Nu är vifterligen mit fvärd heligt, mina krig 

rättvifa. Ibland männifkor har jag lärt at vara 

mä-nnifka;men vid Gud!mit fvärd fkall 

befkydda deffa männilkor och deras fredliga 

lugn emot mägtiga tyranner. Barn ikola förfvara 

våra klippor.'' 

"Rudolf, jag ber dig," fade Marie ömt, 

"{kank bergstragten fred 3 fpara männiiko* 

felod!" 

"Min ömma, goda, tnänniikoälfkande 

Marie,hvarje droppe {kall blifva dyrbar för 

Hiigj 

«von Werdenberg.' 157 

mig, dyrbarare än mit eget lif. Men de 

ftores tygellöla magt vil jag tilintetgöra. Ifran 

denna dal, ifrån din dal, Marie, fkall 

åen gylldne friheten utgå och lyckfaliggöra 

hela Helvetien. Här, Marie, fkola dina 

tårar, dina (köna, ömmande tårar for mäniklighetens 

väl, ej förgäfves hafva runnit,i 

din röfvares fängelle ikall du ej förgäfves 

hafva gråtit ångftens tårar. Vid Gud! Marie - 

Helvetien har at tacka dina tårar för fin frihet." 

"Bäfte Rudolf:" fade Thuring, "du vil 

ftörta de ilore för deras våldCamheter, och 

du fätter andraideras ftälle, fom ej torde 

blifva mindre våldfamme. Min fon, är det 

ej för ofs detfarnma om en Grefve eller en 

Landtman förtrycker cch förföljer ofsj känner 

jag väl förluften af min brinnande koja 

mindre derföre, at rafande,orättvifa Bönderitändt 

den ? Du vil dock förmodeligenicke itörtä 

de ftore? Du vil väl endait afvärja deras våldfamheter, 

deras orättvifa? Hvad är det då 

lom gör männilkorna orättvifa? Månn något 

annat än viltarelfer och fördomar, fom föranleda 

til mifsbruk af magten. Vil du tilintetgöra 

orättvifan, få utrota förfl vilfarelfer 

och fördomar. Gif magten åt hvilken fom 

häldft j gifver du hono- ej tillika dygd och 

vishet, få fkall han alt:j. miisbruka den, han 

måtte då vara Furfte eller en af folket. Jag 

befvär dig, Rudolf, losfa ej folket ur lagames 

band. Med våld låter ej den våldfamme 

ftörta fig. Om våld kunde hjelpa 5 tror du 

At

158 

Rudolf 

At Förfynen faknade åfkviggar til de niägtiges 

kroiTande? Bäfte, ädle Rudolf! Vishet 

och ianning äro den fanna magt, det fvärd, 

fom Gud gaf männifkornä til våldets fördrifvande 

från jorden. Lär,undervifa; utbred uplysning, 

vishet och dygd- förjaga fördomarhe 

och vidfkepelfen,la Ikola alla orättfärdigheter 

fmåningom uphora af (ig fjelfva. Kunde 

du än omftjelpa alla jordens throner,funnes 

än ihela vida verlden ingen Furfte ibni kunde 

fäga:"jag vil,' % __ och vore folket ej vifare 

och dygdigare än förut, få hade det ändå 

ingen frihet. Frihet är dygd och fanning. 

Gör ingentingiförtid,min lon 3 ty der är ännu 

ingen frihet, hvareft det eller det Regeringsfättet 

råder 3 der är frihet, hvareit et 

dygdigt och vift folk lefver. Olyckligt det 

folk,fom, utan at hafva bliivit bättre och 

vifare, tiliäiligtvis,eller genom en plötfligupresning, 

bliivit friare! Det är med friheten likafom 

med våren: långfamt fördrifver den ur 

jordens fköte den dödandekölden. Aldra förft 

framfticka några växter, fom kunna tola kölden. 

Småningom tiltager luftens värma 

och när den förft nått fin höjd, utfpricka de 

fpäda knopparne och blomllren naturens 

fkönaite krans, fom den lidlta kölden fkulle 

dödat, om de tidigare framkommit. På famma 

fatt förhåller det tig med friheten: de 

tider torde och måfte komma, då Regenterne 

fkola anfe det för fin högfta triumf, at vara 

lagames befkyddare och ädla,dygdiga Nationers 

fäder: och vägen til denna tidpunkt 

är

VON Wfiß DE N BE RG. I 159 

år den beftändigt fegrande farmingen. Vi kunne 

ej framfkynda deffa tider- men de måfte 

komma,emedan enFörfyn gifves. Tromig, 

frihetens träd kan ej gro då det vattnas af 

blod, ej heller fvärdet gräfva den jord der 

det fkall växa. Endaft farmingen, min Son, 

uplysningen och förnuftetäro frihetens fpalljer. 

Friheten förfvann altid ifrån folken då den ej 

ftödde fig på fanning, utan på upror, partier 

och ärelyftnad. Nägre få vife äro ej heller 

tilräcklige til at Pdapa frihet} folket måfte vara 

vift: de förrekunna blott utbreda den. Låtom 

ofs deriöre,Rudolf, fprida ljus och fanning 

ibland folken, och derigenom förjaga vilfarelfer 

och vidfkepeUe ifrån dem. Uphäf 

icke all förbindelfe imellan Appenzellarne och 

deras lagar. Betjena dig af tiden,gör få mycket 

du kan. Hvart och et folk är blott i 

iland at emottaga en vifs grad af frihet iförhållande 

med den grad af fanning och uplysning, 

fom det äger. Til den fullkomligare 

frihet erfordrades et folk, fom vore fullkomligen 

godt och vift. Korteligen,Rudolf,förnuftet 

alilrar friheten 3 friheten åter ftärker 

förnuftet, och det ftarkare förnuftet frambringar 

åter en bättre frihet} på detta fått framikrida 

fmåningom bägge. Äfven den vifafte 

maniet vifst tidehvarf har fina vilfarelfer 

fom han alfkar, fom hanförfägtar,fom öfvergått 

til en del af hans väfende; och friheten 

får ej öfverfkrida deffa vilfarelfer. Efterverlden 

ler då den linner at ea-;iåöor man kunde 

få mifstaga fig 5 få fela. ;Den betänker ej 

at 

I

160 

R. u d ol■& 

At ciefs fynkrets juft derföre är vidfträcktarej 

emedan hon ftår pä denne ftore mans, fkuldror. 

Sålunda framfkrider friheten beiländigt mer 

och mer ur farmingens fköte. Hjertat önfkade 

väl, at med et lleg nå detta ftora 

niålj men förnuftet måfte leda hjertat, måfte 

hålla det tilbaka. Låt ej dit hjerta förvilla 

dig, Rudolf: gör intet fteg, fom icke fol' 

ket kan göra tillika med dig. Det hjelper 

ej männifkorna, at en af dem är vid måltt: 

Förfynen drifver dem alla emot detfamma. 

Tider kunna gifvas då ijelfva vidikepelfen är 

fanning, emedan den gör männifkorna lyckliga. 

Fiälfaren uppenbarade (ig för en vi(s Bi- 

■iKop och befälte Riddarne genom honom at 

itråvi Torsdagen til Alandagen låta alla ftrider 

hvila, emedan deffe voro hans lidandes dagar 

-j Vi le åt denna Munkdigt; men fatti 

i'rallarens ftälje farmingen, förnuftet, och befallningen 

paffar Hg ätven för ofs. Bilköpen 

lärde (ina lamtida farmingen, lådan (om de 

kunde emottaga den. Vi gore illa om vi vilje 

göra mera 3 var förligtig, var yarlam 5 min 

ion, Ca at du ej ftiftar ondt då du vil ftifta 

godt." Fviidolf lofvade at vara förfigtig- likväl 

upvaUnade å nyo hans hat til Gref Henrik, 

dä Marie berättade honom Hiftorien om fin 

fånger:ikap. 

Samma dag om aftonen kommo ynglingarne 

och frågade efter Rudolf. Han följde 

med dem: och Timring lofvade at 

idalen några dagar tillika medMarie. Rudolf 

itröf* 

>


ftröfvade omkring fllttbygden, för at iitforfka 

Hertig Fredriks aftigter, hvars här ännu ftod 

i Arbon. Ordres gåfvos at draga fig tilbaka 

til Tyrol. Dagen föruc kom underrättelfe at 

Fredrik oförmodeligen ville inbryta i Appenzell. 

Rudolf väntade honom vid JVolfshalde , 

der han gömt fig med fit fojk. juit fora fienderne 

utan ordning tågade fram,öfverfoil han 

dem och ilog dem, få at de Ikamligen måite 

taga flygten. Hertig Fredrik gick, fåfängt 

förargad, öfver Rhenftrömmen tilbaka tilTy- 

-101. 

Nu ville Rudolf vända tilbaka til dalen; 

men fexhundrade Appenzellare bådo honom 

vara deras anförare under et tåggenom Rheiidalcn. 

Han fvor at ftrida för Appenzell och. 

för friheten, och öfveralt hvart han kom förde 

han frihet och fegrar med (ig. Ofta förböd 

han ynglingames våldlamheter, likväl 

kunde han ej förekomma at de ödelade 

mänga adeliga borgar, då deras hat til adeln 

var få bittert och fä fruktansvärdt. X}e drogo 

derpå omkring Gamor ned åt Rhenllrömmen. 

Förgäfves bad Rudolf den upbragta hopen 

at nu vända åter til fina hjordar. "Sade Ni 

icke {jelfGref Rudolf," frågade en afAppenzellarne 

s"at vi måfte förftöraadelns borgar, förat 

vara frie?Omfider förmåddedockßudolfdem at 

dragahem igen. Sargans låg nu midt framföre 

dem, och Rudolt hade (Ina ögon beftändigt 

fäilade på borgen. En Appenzellare frågade: 

"hvårföre fer Ni få mycket på borgen?' 

"Der fatt Marie fången!" (vT arads RudoU. 

I- Del. L "Här,

162 Rudolf 

"Här, på Sargans? Låtom ofs beftorma den V* 

ropade yngiingarne och rufade klipporna up< 

före, ehuru mycket Rudolf än bad dem at de 

fkulie Ikona borgen* 

Snart fåg han lågan lyfta fig mot fkyarne» 

Djupfinning ftod han nedanföre pä Hatten 

och betragtade den brinnande borgen. 

Med rynkad panna fåg han eldens raferi,med 

klappande hjerta hörde han invånarnes fkram 

Redan kände han vigten af den ianning, at 

folket, då det har magten, är likafå våldfamt 

iom de ftore. Idetfamma fick han höra 

ynglingames gällafte fröjderop. Med en dyiter 

blick fåg han dem komma emot fig. De 

ivängde fina fvärd, danfade och ftojade,be* 

tagne af den vildalte glädje. Ju närmare de 

kommo, ju mera larmande blef deras fröjdefulla 

raleri. "Rudolf! vi hafve gjort et 

herrligt byte !'* ropade de redan på långt affland. 

Rudolf bler varie en man fom gick 

bunden imellan dem. "Här är Maries röfvare, 

Henrik voo Werdenberg 3 Rudolfs, vår 

ädle anförares,fiende." 

* 'Rudolf von Werdenberg !'* fade Gref 

Henrik ien angfligton; "du är en ädelman 5 

fkona mig, var barmhertig, jag vil löiamig, 

utfätt min löfepenning." 

"Löfen honom,'' ropade Rudolf til Appenzellarne 

__ och de gjorde det. "Tillåt 

ois at Ila honom ned,den lismaren, den förtryckaren!"ropade 

de otolige ynglingarne,och 

en af dem hade redan fpjutet lyftadt. Rudolf 

fprång imeiian och räddade Henrik. *'Jag 

>hug-


hugger tlen ned," ropade han med gniftrande 

ögon,idet han drog iit fvärä, "fom iörgriper 

(ig på denne varnlöfe: han är enröfvare^ 

en niding- känflan af hans nedrighet vare 

hans domare och min nämnare. Låten honom 

gå!" Gret"Henrik ville falla för Rudolfs 

fötter. Rudolf kallade en flygtig blick pä honom 

och fade; "bättra "dig, Henrik." Derpå 

drog han tillika med ynglingarne längre ned 

åt floden. 

Hälften af dem lämnade nu honom for 

&t öm natten befatta högderne. Rudolf fof 

oroligt; ty ännu framflogo lågornedä och då v 

ännu flygtade männifkor undan den härjande 

fienden. Om morgonen väcktes han af ynglingames 

ftojande fröjderop. Under fång och 

larm drogo de med honom ned tilRhenitrömmen» 

Idetfamma ftadnade de: "känner Ni Fr 

fäderneborg?" frågade en och vifvde honom 

Werdenberg långt borta: *'den är Er. Vi hafveinatt 

eröfrat den^ låtom ofs draga dit." — 

Rörd befteg Rudolf åter fin borg. Nu kunde 

han likväl icke annat än glädjas öfver at fålunda 

fe (ig hämnad på den flolte Hertig Fredrik, 

och öfver at hafva injagat fruktan hos 

honom. "Marie är hämnad!" ropade en Appenztllare, 

''och Ni ocklä. Låtom ofs na 

draga vidare. Blir Ni här;Herr Grefve ? 

Här, utan Marie, tänkte han 5 och borgen 

förekom honom fom en öken. Han lkickade 

några Appenzellare til Nidau eker fin 

bror Hugo. Om aftonen framhade han honom 

för Appenzellarne,och fade: "detta är 

L 2 Gref

164 

R u p olp 

Gret Werdenberg " jr\g är intet annat än 

en Landtman ifrån Appenzell och er anförare." 

Under gälla fröjderop ivuro de gla« 

da ynglingarne honom tio och lydnad. Harr 

ingick iAppenzells namn et förbund med fin 

broder, öfverlämnade honom ledan borgen, 

omfamnade honom, och drog vidare med lina 

modiga troppar. 

Hugoledfagade honom et ftycke,och då 

han ville lämna honom,fjönkRudolf ännu en 

gångihans famn. "Min bror, duär nu herre 

til Werdenberg. Var dina underiåtares far 

pch vän. Lär at Öllerrike, at folkets kärlek 

är alla Regenters flod;och lär af mig atbät» 

tre Ilvatter gifvas,än Greffkaper och Slott 

rnännifkors hjertan. Gud göre dig lycklig,få 

lycklig, fom jag kan hoppas blitva det." 

På en högd nära Werdenberg ftadnade 

han och fåg långt borta röken frän borgarna. 

"J fen, mina bröder," lade han, "at jag tilhörer 

med fjal och bjerta [ hafven fvurit 

at vara mig lydige och jag känner mig mera 

rörd,mera fmickrad af at vara er anförare,än 

om jag beherfkade hela Helvetien. Vihafve 

nu förödmjukat våra fiender: de darra för ofs. 

Sägenmig nu: önfkenifred och frihet under lagames 

beikydd,la är jag er anförarey önlkeni 

krig och förödelfe,få affägcr jag mig ert lörtroende: 

jag vii icke vara anförare för et röfvarband, 

lom följes af männifkors förbannelfer. 

Jag befvär er, väljen freden. 5' 

Ynglingarne betragtada honom ined up. 

fpända ögon5 men de högagtade honom för 

jpyc«

VON /W E RDEifBERS. 

I6 165 

mycket til at kunnaneka honom något. De 

lofvade än en gäng at lyda honom, och han 

förde dem til IVyl. Invånarnei denna ftad, 

fom fruktade famma öde, fom få många eröfrade 

borgar haft ? öpnadeportame förRudolf» 

Stilla drog Rudolf med fit folk iniftadenoch 

kloftergården. Derpå gick han til Abboten 

Kuno. Der ftod nu den ftolte Abboten darrande, 

blek,med nedflagna ögon och förvirradt 

utfeende, inför den yngling, han få djupt 

föragtat. Vid åfynen af denne gubbe, fom 

nu var öfvergifven af alla fina vänner, fvag 

och rådlös, kände Rudolf blott medlidandet, 

och begynte ien öm ton: "Vördige Herre! 

vi ä,r ej hitkomne för at vedergälla ondt med 

ondt, utan endaft för at öfvertala er at åter 

vända tilbaka til edra Helgons reliker och til 

ert Abbotftift." Rörd af ömheten och god* 

hetenidenna röft,uplyfte Abboten fina mörka 

ögon,ihvilka en tung tår glänfte, och 

räckte Rudolf den darrande handen. ''Vågar 

jag troEr,Werdenberg?" — ''Herr Abbot,Gud 

gifve at Ni ifrån längre tid tilbaka mera trott 

ert folk än edra rådgifvare. Ni har gjort 

mycket ondt,Herr Abbot." — "Icke gjort,min 

Grefve 5 men tillåtit. Kan jag nu begifva 

mig til Sand Gallen?" — "Det kanNiT 

Abboten befalte figiGuds och fina Helgons 

beikydd,och begaf lig på vägen med 

Rudolf. 

Rudolf gick vördfamt vid hans lida och 

ledde honom. Då Appenzellarne fågo det, 

dreivo de ej gäck med honom, fomdeibör- 

L 3 

jan

166 R 

v © olf 

Jan förefatt fig. Under vägen talade Rudolf 

med Abbotcn j hans fel var ärelyltnad, men 

ej ondfka,och Rudolf rådde honom nu at fatta 

rro til fit folk. Gubben tryckte hans hand 

och f.ide; "Ach om jag förr haft fådane rådgifvare!" 

Han öfverlämnade fti!tet iftadens 

och Appenzellarnes belkydd, och då han vid 

tilfälle af en fjukdom, för förfta gången rön- 

te folkets kärlek, fåg han til fin beftörtning,, 

än flaf:* 

at kärlek mera vederkvicker. hjertat 5 

vifk fruktan. 

Nu, lät Rudolf fina. Appenzellare gå hem 

tit fina hjordar, och fjelf vände han tilbaka,tit 

dalen, ledan han på deras lamHngsplatsiAp* 

penzell ännu en gång tilftyrkt fred. Han trodde 

at Thiiring och Marie länge fedan bort* 

gått, och hltf utom fig af glädje, da han fåg 

lin älfkade fpringa fig til mötes med de glada 

orden: "d^r är han!" TMiring kom^ G.iittingen 

gick vid hans fida, kåd af den gode Anton. 

Den ena glada famnen öpnade fig för 

Rudolf efter den andra. "Rudolf!" fade Thiiring, 

och. fattade Maries hand "Himlen 

gifve at jag kunde belönadin fkonfamhet mot 

Henrik, dit ädelmod mot Abboten och upoffxingen 

af din borg,med mera, än med min 

karlek och Maries hand!" Marie fjönk med 

den rena, ofkyldiga kärlekens fl^öna blick til 

Rudolfs bröft. Han lindade henne hårdt ifina 

armar, tryckte fina läppar på hennes 

och ropade med fmältande ömhet: "Marie! 

snin Marie!" Giittingen drog honom långfamt 

ined fig ur dalen3 och de andre följde honom»


jiom. De gina;o en liten ftig, fom förde til 

et kapell. "Du gaf mig Jutta ," fade Guttingen, 

"och jag, min broder, vil gifva dig 

Marie. Jag är Munk iDifentis." Rudolf 

fteg, förkjuftaf glädje, för altaret 3 och Guttingen 

förrättade vigfeIn. 

Dagen forlvann fo-m en minut. Om aftonen 

ledfagade den renafte vanfkap, och den 

ömmaftekärlek, Marie och Rudoif iBrudkammaren, 

5 och aldrig hade et lyckligare par let» 

vati Appenzell, 

Morgonen derpå fatte (ig defTa fem lycklige 

männifkor under lindarne utanför kojan. 

"Dit Iköna hjerta, Rudolf!" begynte Pater 

Anton, "har ändteligen fegrat öfver din ärelyftnad. 

Vi älfâde dig alle frän läng-e tid 

tilbaka^ men du vandrade på förftöreliens 

bana. Nu, då du förbytt dit hat til Gref 

Henrik 3 Maries röfvare,imedlidande, och up* 

offrat Grelikapet Werdenberg för Marie, 

tilhörer du helt och hållet ofs och vi helt och 

hållet dig. Det kan ej vara dig obekant 3 

bafte Rudolf, at frihetslågan häftigt griper 

omkring fig iHelvetien. Vidfkepelfen, de 

Andeliges träffen och vällefnad, det farliga 

fedeförderfvet, åtföljdt af alla andra lafter^ 

trampade få fkamlöft och oförfynt förnuft och 

mänlklighet, at folket ej längre kunde låta 

förblinda fig. Häjnied förenade fig äfven de 

Stores förtryck, adelns beftändiga oenigheter 5 

dem folket måfte betala méd fit blod. Några 

lyckliga förfök at göra folket til en mafchin, 

torde några Hora på den tanken3 at man ej 

L 4 

be-

168 

Rudolf 

behö f ver låta det gälla mera an man vil ' y 

och följden deraf biet", at man aldeles icke lät 

det gällanågot.Män hade förmått folket at tro få 

många otroliga faker, at man ej tviflade på 

at kunna öfvertala det til at äfven tro d^tta. 

Folket 9 vandt at tro, trodde blindt fina lärare 

y men fnart blefvo bördorna odrägliga och 

J^ragret alt för bittert. Någre få män upHodo 

nu,fom af egen eftertänka ell r handel» 

fer blifvit viiare, och bletvo de förtrycktes 

lärare. Ser du, at uplysningen altid föregår 

friheten. Folket begynte känna (it ok: flera 

förfök gprdes at affkudda det: få lyckades ' 9 

men deffa få- upväckte hos alla begär efter 

frihet. Utan at rätt vetahvad de verkeligen 

vilja, vilja de endait vara frie 3 utan at hafva 

blifvit viiare, vilja de hafva vishetens lön. 

Hvad biiiver följden deraf ? Låt den händelfe 

inträffa, at et folk, fomännu icke är vift nog 

til at infe fina villor och fördomar, afkallar 

hvart och et tryckande ok: defs villor 5 defs 

fördomar bifva då de enda lagar, det lyder. 

Det fjunker tilbaka i et mera tryckande Ilatven 

■— ifördomamesoch grymhetens fom 

altid är en iöijd af dem. Århundraden iko« 

la ännu förfvinna innan Waldeniernes lyckligen 

vuudna borgerliga frihet öiVergår til nioraiiik. 

Den förra leder val vanligtvis til den 

fednarej men kanfke långfammare än Ijeliva 

förtrycket,under hvilket vidfkepelfen mindikas 

och folket göres Ikickiigt til at emottaga den 

borgerliga friheten. Vifferligen tyilar väl 

det våldlam ma iörtrycket famiingens fpridda 

rö-

von Werd e nberg. 169 

jöfter; men då arbetar farmingeni tyfthet och 

ikaffar fig oförmärkt vänner. En roll qväfves 

af förtryckarens tordön,men innan kort 

bojas millioner röfter på en gång, och farmingen 

framtränger fegrande. Den mägtigafle Monark 

kan ej fatta fig emot tidehvarfvets allsmägtiga 

uplysning. Men den vife bör fråga: hvad 

är tidehvarfvets uplysning,och hvilket blott 

partifjukans dunderröft? Obekymrad om när, 

hvar och huru farmingen fegrar,bör den vife 

lära den, befordra, fkydda och utbreda 

den;men icke med fvärdet i handen, icke 

med upror,eller genom at uphetfa och beflicka. 

Villanbehötver alladelFa medel, fanningenicke: 

den öfvertygar af fig fjelf nsf man 

känner den: och känner man den ej,tjenar 

den til intet. Männifkan har blott et medel 

til at göra fit flägte lyckligt, och det är — at 

renfa det ifrån alla villor och at lära det farmingen. 

Och tror du icke, at älven jordens 

flore gifva och måfte gifva efter fördetta allmänna 

fträfvande efter farmingen ? De fimma 

likafå väl med tidehvarfvets ftröm fom folken3 och förbättras, fom de, emedan de ockfå äro 

männifkor. Det kan ftundorn tyckas, iom vore 

det deras fördelat förhindrafarmingen,men 

utan at de fjeif ve veta det, drager den dem 

med fig. De blifva, ifamma mon fom deras 

underhafvande, mildare, mänfkligare, 

vifare och medborêrlieare. Hela Hiftovien 

lärer ois det. Under Neronerne förtjente 

knapt Romarne andra Kejfare, och Bmtus var 

kanike den ende af fina medborgare 9 fom ver- 

L " 

5 

ke*

170 

Rudolf 

keligen ville befria Rom. För at fåledes icke 

blottftälla et folk för det högfta mänfkliga elände 

— fjelfsvåld och laglöshet} för at göra 

bandet imellan Regenter och folk heligt, välgörande 

och til en himlens fkänk,bör den viie 

befrämja och utbreda fanning och dygd x 

hindra hvarje vilfarelfe, utrota hvarje vidikeplig 

fördom, förekomma eller förhala hvart 

och et utbrott af folkets otolighet, och befor* 

dra freden å bägge fldor til vinft för farmingen. 

Friheten följer då af fig l)elf,allas frihet,Regentens 

och folkets, och blott lagarne 

regera. Denna väg har den eviga fanuingen 

följt ialla de århundraden, vi känne. 

Väl hundrade gångor har redan Nationernas 

borgerliga frihet förfvunnit,men aldrig farmingen 

helt och hållet. Den tycktes förfvinna 

men altid upftod den", herrligare än förut, ur 

iit eget floit. Då den fyntes hafva förlorat 

fig ividfkepelfe och federmera i de löjliga 

Scholaftifka irrgångarne, vann den kan&e aldrameft. 

Sålunda knyter den beftändigt et 

band mera om männifkorna, fålunda vidgar 

fig beftändigt defs område, och min blick 

går de tider til mötes, då männifkorna iagtning 

för välgörande fanningar Ikola öfvergå 

Grekerne, då de {kola vara ädla månmfkor och 

icke några få ädla Nationer, Käfta dit öga 

öfver Europa och fe huru lyfande farmingens 

ilrålar öfveralt frambryta ur vidlkepelfens och 

fördomarnas mörker. Der förtrycket är ilarkäft, 

är motftändet meft fegerrikt. Se påEngland 

5 Böhmen och Tyfkland. Tror du at de 

ked*


kedjor,ihvilka man nu bemödar fig at än 

hårdare fjättra den obändige ilafven,aldrig fkala 

briila ? Jag (äger dig, yngling, at kanlke 

inom hundrade år trampar verlden de länkar, 

fom nu fängflar den °). Denna ijälsfrihet, 

denna fanning är det, fom jag önfkar, emedan 

den är grunden, den evigt varande grunden 

til all frihet. Låtom ofs befordra den! 

Hvar är det fria Sparta? Hvar Athen? hvar 

det fria Rom? De hafva förfvunnit, emedan 

deras frihet var grundad på yttre omftandigheter, 

icke på m.oralifk frihet. Befordra farmingen, 

Rudolf — och du gör dina medmannifkor 

fria. Har du förttitt mig? få hör 

vidare. Et famfund af ädla männiflkor, til 

hvilket vi tre höra,har redan lör längre tid 

tilbaka förbundit fig at befordra Sanning och 

Dygd. Mycket godt är redan uträttadt,mycket 

ondt hindradt. Vi verka i hemlighet, 

ochi ftörfta tyfthet (å mycket godt, (om vi 

kunne, Qfveralt föke vi at befäfta freden imellanRegenter 

ochFolk,eller at bilägga den, 

då den är bruten. Öfveralt föke vi at bibringa 

de Store rigtiga begrep om fina fkyldigheter 

och Folkets rättigheter. Vi uragdåte intet 

tilfälle då vi kunne utbreda hattre kunfka- 

-per ibland folket. Öfveralt föke vi yptäcka 

de Stores förhållandentil hvarandra^ deras planer, 

deras afiigter, deras förbindelfer, för at 

med eftertryck kunna bidraga til det godas 

fram- 

*) Den gode Munken hade rätt: tidens ftröm bortförde 

ofördröjeligenden (törßa despotismen, dert 

andliga. Antipapiftcmes. tryckande tider äxo förbi.

172 

Rudolf 

framgång. Många Store, många andelige haf* 

ve vi dragit på fännningens lida. Om ärelyftnad 

lifvade ofs, få kunde vi lätta helaHelvetienirörelie,men 

endaft Sanningen ochDygden 

lifva ols. Påminn dig den tid,då Guttingen 

fatt fången. Jag ville rädda honom. Bifkopen 

af Chur yrkade hans död, och Fredrik var redan 

villig at låta afratta honom. Fredrik hade med 

Kifkopen ingått et förbundemot Kejlaren, och 

jag hade fett documenterne. Nu hotade jag 

dem bägge ien väns namn,- at vilja uppenbara 

deras förbindelfe förKejfaren, få tramt de 

ej fläppteGuttingenur fängelfet. Se, få fruktansvärd 

är liften 9 få mägtig larmingen! Guttingen 

blef fri." 

"Huru? Magten fkulle aldrig kunna förtrycka 

fanningenV" frågade Rudolf. 

f "Aldrig 5 när farmingen är allmän." 

"Och är den nu allmän, Pater? 

''Nej,men derföre fkoia de vife utbreda 

den." "Och om Magten förtrycker de Vife?'* 

"Den vile tiger, då det ej är nödvändigt 

at tala,och obemärktheten fkyddar honom. 

Blott den fåfänge drager farmingen i Ijufet; 

han vil lyfa med den ? icke gagna. Skymningen 

är ljus äfvenfå väl fom fölen om middagen. 

Ville du väl föra den fom nyligen återfått 

fin fyn ftrax ut imiddagsfölen? Den {kulle 

förblinda och fkada honom. Skymningen 

är välgörande för honom. Hvart och et århundrade 

frambringar fina ftore män 5 och de 

äro juit derlöre ftore man 5 emedan de fprida et


et ljuä, fom paffar för deras tidehvarf. Voro 

de ftörre'män, (å fkulle de ej vara Jt ora 

män, icke män, fom tjena och förbättra fil 

tidehvarf. Någre få vite göra ingtn dag: de 

äro blott defs morgonrodna: de btbåda ei;datfc 

defs ankomft, fom är läker. Kortehgen, 

Rudolf 3 den vife lärer de fanningar, han känner: 

om de äro de renafte, bekymrar honon 

icke. Som en hemlighet lärer han i tyithet 

hvad han känner. Folket lärer fmåningom, 

antager omfider hvad det lärt, och färiningen 

framträder fegrande 3 men ifrån folket i} Ut, 

icke ifrån den vifes mun. Frihet är en loijd 

af den mera allmänt erkända och antagna Sanningen. 

Imedlertid har den vife redan gått 

längre. Han lärer åter ihemlighet nya fanjningar, 

fom följa af de förra, och folket 

kommer långfamt efter. Männifkan går fmåningom 

det ftora målet, fullkomligheten, til mötes,än 

långfammare, än fortare, alt efter fom tid, 

omftändigheter och ftora män drifva henne." 

"SåJåtom o(s då drifva henne til detta 

flora mål!" 

"Men icke med öfverilning, Rudolf. En 

fanning behöfver ofta mansåldrar för at fegra 

öfver fördomar, fom blifvit heliga för männilkan. 

Hvad hjelper magt, min fon? Den bidrager 

lika litet til farmingens feger, fom tii 

defs förtryck. De tider fkola komma då Regenten 

lefver ibland fina underfåtare, fom en 

far ibland tackfamma, ömt ällkande barn, då. 

inänfklighet och förnöjfamhet gifva lagar och 

hålla dem. Men deffa tider äroej ännu, Huru

174 

R u i) olif 

ru många fanningar tnåfte icke förft antagas s 

innan Regenter och folk. infe, at kärlek, är 

det enda heliga band fom förenar dem! Likfom 

imellan fiender, äro nu fkrifteliga och 

edeliga förbindelfer de enda band imellan öf* 

verhet och underfåtafe. Tilintetgör dem ej, 

Rudolf, de äro nu nödvändiga: de äro et fteg 

til bättre vishet, til bättre lycka. Brytas de, 

befriar (ig folket ifrån dem5 få fjunker det tilbakainaturtilitåndets 

förfta råhet, der blott 

ftyrkan och det blinda rateriet var den lag,fom 

männifkan erkände. Förkaftomej det goda der- 

föreat det ej är det båfta. 

Duler at Appenz^ll 

loilat fina band, brutit fina länkar. Hvarföre 

icke förr? Hvarföre juft nu? Sanningen afryckte 

Abboten helighetens hrf,iömdet förtryckta 

folket, bedraget af Munkirne, annars 

vördade, äfven på den ftörfte Niding. Nu 

känner,nu begriper det, at Abboten (kali 

vara mera än Guds tjenare, än präft; det in* 

fer 5 at hans embetes helighet förpliktar honom 

til dygder,och ej gifver honom någon 

rätt at lefvaifråiTeri och öfverdådaf folkets 

ivett. Pä vår tilftyrkan lökte det genom förbund 

göra"lig fäkert. Jag trodde at Abboten 

ikulle infe, at folket iörtjenar fkonfamhet} 

nien han var ej vis nog dertil, och dref det efter 

hand til den punkt pä hvilken han lätt kunnat 

förlora det. Ännu lökte vi at förekomma 

krigets utbrott. Mine vänner voro verklamme 

iRiksitadcmaj de fliulle förmå Abboten 

at göra folket rättvifa. Men Appenzeiiynglingamgs 

vilda obändighet gjorde freden 

omöj» 

i


omöjlig. Abbotens borgar lågo i afka förrän 

han ännu ville fe folkets artigt. Kriget utbröt, 

xA^ppenzell fegrade, och Abboten blef 

vis,men förlent. Jag fruktar likväl,Rudolf", 

jag fruktar at Appenzellnublifver likaiä hårdnackadt 

och oböjeligt, fom Abboten förut varit, 

och at krigslågan utbreder (ig öfver hela 

Helvetien. Hvad tanke gör fig väl den 

förvågne, vilde yngling om trihet, fom nyls 

brutit fina länkar? Han fer fig utanband, och 

känner med ftolthet^ at han har krafter, fom 

annars måft flunira - 9 och förmåga at företaga 

alt. Hans fjäl är under denna angenäma kän~ 

ila öpen för tufende nya intryck, fom han 

förut ej kände. Han ftäller fig fjelf ifpetfen 

för hela männilkoflägtet, han hatar alt det 9 

iom förut förtryckte honom och fom hotar 

hans nu varande frihet. Resning emot Abboten, 

emot Öfterrike, emot alla ftora, fkall 

utbryta imellan Appenzells fredliga berg, och, 

lugnet fkall flygta iörmånga år» Förnöjfamheten 

" - 'V. 

"Aldeles icke, min Pater, jag ville Ön- 

Ika at du fett 5 huru de vördadeden olyckli- 

- 

ge Abboten,huru - - "" 

"Ja,emedan deras ädle anförare, Rudolf, 

vördade Gubben. De vördade frov.omiAbboten. 

Jag var vitne dertil. Men jag fåg äfven 

ynglingar fom gjorde fpe af den olycklige, 

förvirradeoch förödmjukadegubben. Rudolf, 

de fkola finna nöjeuti at tiedubbelt gälda 

fina herrfeares föragt och grymhet. De 

fkola likafå djupt nedtrampa de jiore, fom de 

of*

./ 

176 

*% 

Rudolf 

fjeffve voro trampade. De fkola til och med 

på dem fökahämnas den agtning, fom de förut 

frivilligt gåfvo dem. Lagarne voro tryckande: 

de fkola nu hata och tilintetgöra dem, 

juii derföre at de ej kunna gjöra lig rigtiga 

begrepp om rätt och orätt. 

"Det fkola de icke^ ty de ällka mig: 

De fkola lyda mig." 

"De äifka dig derföre ? At dii var et medel 

til deras frihet; men, Rudolf, de {kola 

ej glömma, at du förut varit flor. Ogilla 

blott något af deras företag — och du fjelf, 

deras välgörare, fkall blifva föremålet för deras 

hat. Imedlertid låtom ofs göra hvad vi 

förmå. Thiiring måtte leda de gamle. Du, 

Rudolf, fök at ftyra ynglingarne: jag mäfte 

lämna er, för at begifva mig til Tyfkland. 

Jag hoppas, at Kejfar Ruprecht fjelf fkallkomma 

lör at bilägga de ftridigheter, fom gömlrias 

under alkan. Cantzlern är på vägen at 

blifva var vän. Farväl, mine vänner. Af 

Giittingen far du veta mera, Rudolf. Blif, 

hvaå'han redan är, mänfklighetens välgörare. 

Lär at tiga och at verkaitytfhet! — Farväl! 

1' — 

Munken kyfte dem alla och gick fedan 

bort, ledlagad af Thuiinu;. Nu omtalte Cilittins;en 

för Rudolf det iälilkap,Patern nämnt, 

iom förenat iig til Sannings och Dygds utbredande,och 

upräknade för honom defs ledaxuöter:de 

voro få jmen alle mänaf redligt hjertaoch 

uplyfl: förftånd. De lefde obemärkte och 

iftillhet,, kringfpridde här och deriHelvetien 

och

t 

', 

voisi Weröenberg. 177 

och Rhatien. Guttingen forblef några da* 

gar hos Rudolf: de voro de fkönatte dagar 

af hans lefnad: helgades helt och hållet 

åt kärleken,och njötos fullkomligen. Marie 

fick dagligen nya [könheter, ny älfkvärdhet, 

och Rudolf glömdeihennes armar Appenzell 

och alt det, fom omgaf honom. 

Omfider ankom en utflkickad fiån Abboten, 

med begäran at Rudolf ville komma til 

honom. "Ädle man," fade Abboten, då Ru» 

dolf kom til honom iSankt Gallen; 'Ni 

Var min befriare, var det än en gång. Jag 

gjorde Appenzellarne orättj men de vedergälla 

mig det fjudubbelt. Dagligen lider jag 

den meft kränkande hån och befpottelfe af 

dem. De åtnöja fig ej med at neka mig alla 

mina rättigheter, de upreta äfvenlbergs invå* 

Hare emot mig. Se här det bref, de ikrifvit 

til mina underfåtare, "Gud nied ofs! käre 

vänner: vi hafve gjort jämnlikt, hvad Präiter 

och Furftar gjort olikt. Männifeorna äro födåe 

til frihet och icke til flafveri. Et fritt folk 

måften J vara, och icke flafvar. Är detta 

ockiå er tanke, få are vi edra kamrater och 

vapenbröder. Vi hafve tugtat Abboten och 

J hafven armar lika få väl fom vi 

De frie Appenzellarne." 

Rudolf lofvade Abboten at använda hela 

fit anleende för at återftälla lugnetibergstragten. 

Han begaf fig til Appenzdlarnes 

famlingsplats och häpnade öfver det fpråk 

ynglingarne förde. Då han omtalt Abbotens 

rättigheter i anfeende til Iberg, vifade en 

/ DeL M Ap-

178 

Rudolf 

Appenzellare honom et fpjut och fade leende: 

"Furftarnes rättigheter äro af pergarrent, folkets 

af järn." Rudolf föreftälde ynglingarne 

at til flut hela Adeln fkulle upftå emot dem 

och öfverfalia dem. — "Nå, få få vi då något 

at göra," fvarade en annan. ''Defsutom 

ila ännu alt för många flott här omkring: tå 

långt vi kunna fe ifrån Gamor, fkall intet 

flott och ingen adelsman fkonas. De fkola valla 

hjordar fom vi,eller ock lämna landet" — 

"Och vägra de det," ropade den tredje, "lå 

måfte de vifa ofs det Patent, fom Gud gifvit 

dem at vara dagdrifvare, at jaga, röfva 

och fråfla. Kunna de det ej 9 — få bort 

med dem!" 

Någre gamle inftämde med Rudolf, mert 

likaledes förgäfves. De öfverröftades af ynglingames 

vilda fkri. Man förekaiiade til och 

med Rudolf hans vänfkap me^d Abboten. Under 

det de ännu talade, kom en utfkickad från 

Borgerfkapet iSa.nkt Gällen, för at- utmana 

dem til et tåg emot AdelniT/iurgau. Rudolf 

befvor ynglingarne; at fkänka landet fred. 

"Vi vilje ingen fred hafva," fade de. "Frihet 

vilje vi hafva: och Ni fade ju fjelf, at 

der ftore finnas, fins ingen frihet." Stormklockan 

hördes öfveraltibergstragten, och från 

alia iidor famlades det ena baneret efter det 

andra: "Emot Adeln! upmanade af Sankt Gallen 

['* ropade de emot dem, fom kommo. 

"Gud med ofs! med fria männilkor." Derpå 

drogo de ned til Sankt Gallen. 

■a 

Sor- 

i 

j

i 

Von WerdenHrg. 179 

Sorgfen vände Rudolf tilbaka. Han fann 

Marie allena med Guttingens fon. Thiiring 

var ute för at tala med de gamle om freden. 

"Din far hade rätt!" fade Rudolf alfvarfamt, 

"då Tigern flipper fina kädjor — mördar den." 

Följande dagen om aftonen var himlen röd 

iom af eld. Appenzellarne hade ilagit Adelni 

Thurgau tillika med Bilköpen af Confianz och 

itändt den Iköna iladen Biirg_len^ hvars förfärliga 

lågor nu utbredde fig öfver himlen. 

Modigare, ftoltare af fin ieger, mera 

retade genom adelns befpottelfe öfver detta 

bondkrig, kommo de tilbaka til beigstragten. 

En allmän fammankomft utlattes til fredens 

bemedlande. Thiiring hade genom fin vishet 

öfvertygat de gamle om fredensnödvändighet: 

nu beivor han ynglingarne at vara ädelmodige 

och fkänka Abboten och hela landet fred. 

Han föreftälde dem, at hela adelni Schwaben, 

alla ftore iThurgau, hela Sankt Georgenfchild 

fkulle refa fig emot dem. Ynglingarne 

gjorde gäck deraf. "Komma de ej tilufs,' x 

ropade en, "Iå få de agta lig at icke vi komma 

til dem." — Et förlkräckligt ftoj. afbröt 

Thiiring. ''Til afgrunden med adeln, är Appenzells 

löfen." Man befpottade Thiiring och 

Rudolf kunde knapt hämma fin hetta. "Jag ftridde 

med Er förEr frihet, ropade han, emedan J 

voren förtryckte,men jag har äfven et fvärd 

til deras förfvar (om J' förtrycken. Röfvare 

äenJ och ej friemän. Han lämnade förfamlingen 

med Thuring, fom tadlade de förebråelfer 

5 han gjort de vilda ynglingarne. 

M 2 Mor- 

\

180 

Rudolf 

Morgonen derpå, då Rudolf, Marie och 

Thiiring futto under lindarne och iågo den 

lille Giittingen leka framför dem, fingo de 

höra et vildt ftoj nedreidalen. Pelyfsnade: 

bullret kom, närmare och __ de hörde ropas. 

''Bort med förrädaren." "Det är ofs, man 

menar y s> 

lade Marie 3 lugnt. "Jag trodde det 

vä!»'' Rudolf gick, Appenzcllarne til mötes. 

"Hvad viljen J?" frågade han med köld och 

en lugn höghet i fjälen - och mgen fvarade. 

''Bort med honom, han kryper för de 

ftore!" ropade några röfter at de efterfta ledernej 

"bort med den förrädaren! — "Fön* 

lädare?" ropade Rudolf och drog fit, fvärd^ 

Marie fattade Rudolfs hand. "Huru 

frågade hon ynglingarne fmålecnde r "J viljen 

at vi lkole lämna Appenzell? Vi are färdigadertil. 

Rudolf! Furitarne iördrefvo dig och, 

du log :nu fördriiver folket dig : bör du nu 

vara mindre kallfinnig? Hor vår lycka här?" 

Hon lade fin hand på hans fkuldra och han 

ftack fit fvärdi fkidan. "Viga," fade Marie 

mildt til ynglingarne. "Himlen gifve, at J hat 

kunden finna vårt lugn och vår ofkuld," — > 

De ilogo ned ögonen,l 

Rudolf tog den lille Giittingen vid han~ 

den. Thiiring fniålog til fin dotter och fade 

derpå til Appenzellarne: "Barn,vi lämne er: 

hatade jag Er,fkulle jagråda Er,at fortfätta 

kriget. Men jag alfkar Er, och befvär Er 

deriöre at göra ired." 

' 'Hören ej den förra- 

!


rädaren!" ropade de efterfte; de framfte blys* 

des och tego. Marie fåg fig än en gång til> 

baka. Ljuft hvilade hennes milda, tårfulla 

blickar på dalen. Nu fattade hon Rudolfs 

hand, och fade: "Vi lämne dalen; men fej 

du, Rudolf, at vi tage vår lycka och vårt 

lugn med ofs ?" Rudolf räckte henne rörd 

handen: "O Marie1 Hvilken maka har jag 

ickeI" 

De gingo genom lederna, fom vördfamt 

öpnade fig för dem. Stumme fågo ynglingar- 

Be dem gå bort, talade derpå fins imellan och 

fände tvänne utikickade efter dem. "Rudolf 

von Werdenberg," fade den ene af deffa: 

M vil du draga ut med ofs, få välje vi dig til 

anförare." Rudolf fmålog: "J viljen hafva mig 

tilEr anförareoch til er flaf!Goren fred,ochjag 

begär endaft vara er kamrat. Jag vil ej vara 

anförare för niordbrännare!" Deffa hans filta 

ord upretade Appenzellarne, och Rudolf 

var ännu ej kommen tufen ftegfrån Thiirings 

koja då lågan utbröt af den bakom granarne. 

Sent" om aftonen kornnio. de fyra fördrefnetil 

Werdenberg. Grefvinnan, Rudolfs moder,gret 

af glädje då hon fick återfe fin förftiödde. 

"Min mor," lade Rudolf, och fördeMarie trl 

henne,"påminner ni er at Jutta en gång fade, 

det jag varit ihimlen? Denne Ängel har 

blifvit min Maka!" Grefvinnan kunde knapt 

fläppa Marie ur fina armar. Hon bad enträget 

fin fon at hlifva qvar hos henne. Men 

Werdenberg var ejhelier något Säkert hemvift

182 

Rueolf von Wertvenberg. 1 

vift för Rudolf och Marie. Efter några dagar 

förde Thiiring d ännu längre upåt bergen, 

der Rhenrtrömen har fin uprinnellV», för 

at der ikafFa dem en ännu lugnare och doldate 

trillad än deras dal. 

t 

i

\ 

i 

Tryckfel: 

— — — I3« län länge. 

22. — — räcker växer. 

Sid. I-a. flår: foner läs: föner. 

44. — — — ryftning ruftning» 

— — — 45* — hugn lugn. 

t>1' — "** göre göra. 

— 

— — 69. — bekymrad obekymrad.' 

74« förnöjfamhcts — — ,förnöjfamhet. 

78« — — lös fri. 

"— 93. — " 

— fri. 

obcmärkhet obernärktheU 

y

186 * '",:%

* V t 

[Si 

" 

%' 

f " *:""" 

i. 

v 4 

""■ 

■ 

■"« 

*»' ..; ,'".■■ ' ■' ' 

b ,';" .' '■ " ' ''""'■ '.■■' ■ ■'*'"" 

» 

v. ■..■■..■"■"■ . 

"■ 

i;"/ . ■■:.; "." -v., v,- . ■..'■ i. ...-. .■♥;♥:.: 

■. "" " " 

■ ■ . 

>■ :■ . . -V ./■■"■"■►/ *":■ ." ■.■"■ ■■..■.■"■..■■■■'■■■■■■■.■./.■■.■> -v " V :. 

'' 

■ .' "'■ '.'■ "■*" ■ "■■*" 

". ■ ''"■ 'u '..:'■" ./'".'■";-■;'"■:■■',.' "; '-..;'"'".."., " 

, . " 

'■;.^: -: ' :*^Hf'rMi'i;M^2' ;'; 

' :--:.v".'->' . 

8.-- ' :: ''' ;v '?■' 

'""""■■* '" ■ 

' "" ■ 

"■ 

' 

'■*■■■ t- ""-:■"■; '?% \ 

■ ■ . / ""■■" ■■■"■■ ■ ■ . ■:.":. .. 

isiiii " 

: .■' ': $?■'■''''*." ; 

:" 

: .'v-/- * ♥"'.'.""■ ; ";'- 

"■ V 

.*■"■*■. t, ■. " 

" 

-''■■'*■!■. 

■■">■/>■":/ ■:■■■:.'■:"■-Q . "■■'■./w/:r>. 

/./^ ■■■■. i.. ";:;"-.■♥ 

ÄiÄlli 

■ 

v '':■'*■ v; 

'.:: '; 

-; 

'' ■'■■-■■ «-' 

»'■".' ■ '■■ ■ 

'*-"" ■':'■""■ ."' -"■'■ *'- '■ ''"■■;. ." k 

:-■'.".>.*."""'"'■ ;'■ *'''.''i" ''. .."':■.■■;"■.-.■, : ■■.'■.'■■■■.'".■."■."'■. '.->"./ '» ; . '. '.\ 

"'-' '"" 

:.;.Vi': v "".':^ ;- ' 

"♥ '!. ,■,'*'"♥ ■.':■'-''"■■' ■ -A t", "'* '"'; ■ ■' ■ 

■■...■-Ai■"'"":: ■".■* " ■=";■"" >.->■.^*« ■:. S-» vv/ -: ..- ": .■.'.■.""■"■. :;' ■>/ 

;■.";■/,""'" ""-- -"".*■■. ."■:.,""."■"/■■--...■. i 

■:"■"*"i" ;;*S 

■"..'.'"?■".. . f'■ * """ ■'.."...-"" ""..;■.';"";'■" " . ;. . 

', 

*"■ -.V,'*. " 

i

"H - - Vaasa

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?