03.09.2013 Views

"H - - Vaasa

"H - - Vaasa

"H - - Vaasa

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

L ;":"- -'. -*"*"■.. ' - "">*.; ■"■■,:" v;--- " - .*' """" "■"■ V ,"r """>"■ -A. :"- :<br />

i-- '» * «""""'■- . ""■*_ . '""' * . "" " * "<br />

'"'.".<br />

*<br />

"<br />

* "<br />

.. .<br />

■*'■'. ■ " "<br />

"H ■<br />

" " " "- " . ". "<br />

-<br />

\~ m. 'm~ «■ .


fF


♥ ♥/ *.


!<br />

RUDOLF<br />

von WERDENBERG,<br />

Ea<br />

Riddare-Hiftoria<br />

Frau<br />

f{e Ivetien s Revolutionstid.<br />

Al<br />

AUGUST LAFONTAINE.<br />

Öf v erfat t<br />

Efter fifta och förbättrade Uplagan,<br />

fiÖRRA DELEN.<br />

STOCKHOLM,<br />

Jryckt hos H.. &, Norcst b 6:i, 1800,<br />

t


«= — i— = ■ -w-» — iimtatm<br />

Författarens<br />

FÖRETA L.<br />

Ingen Hiftoria är för närvarande tid lärorikare^<br />

än Hijlorien om Schweiz och om Revolutionermi<br />

defs färjkilda Cantoner. Den är lika/om en exempelbok<br />

för läran om at författa lagar. Bvarje.<br />

af de/Ja fma Stater fick en näftan aldeles egen con»<br />

jlitntion, fvm bejlämdes genom omjländigheter,<br />

genom det folks caracler, lefnadsfätt , höfsning<br />

och feduänjor, fom antog den.<br />

Frihetsandan har nu blifvit fa Jlark,ochfå<br />

allmäny och har tillika tagit en Ja faljk rigtning,<br />

at man ej ofta nog kan uprepa:"laglöshetär tcke<br />

frihet, utan den Jlörjla olycka, fom kan drabba<br />

et folk; och väldfamma Revolutioner aljlra näflan<br />

altid, ifynnerhet hosJJtSrrt folk/lag, denna<br />

laglöshet."<br />

Man vil hafva et ideal af frihet<br />

utan at<br />

ens någon gäng görafig fjelf den frågan , om<br />

ockja detta ideal affrihet pajjar för ofs, jo.<br />

X *


a feder och den grad affjåts-odling fom vi age.<br />

Man tycks helt och hållet glamma detta vi/a rad;<br />

Qucm te Deus efle<br />

Jusfit,et humana qua parts locatus es in rei<br />

bifec.<br />

Hvart och et Tidehvarf hav fn grad af<br />

frihet, fom det kan tota, foin pajjar fur wtdnni*<br />

/kornas vplijsnwg och moralijka hejknjfenhet idetta<br />

tidshvarf. Man upiyfc, man utbredc iiplijs-ning,<br />

man gifvc mängdens furjlands-odling et<br />

Jlurre omrads,och man brfråmjar pä detta endek<br />

inSjliga fatt fann frihet. Et hett folks allmänna,<br />

tånkefätt kan ingen fatta fg emot utan at kros*<br />

fa*.<br />

Ven nuvarandefrihets-andan tycks hos många,ifynntrket<br />

hos ungdomen, mera vara egoism ><br />

ån valvilja emot niodmannijkor och medlidande mci<br />

den förtryckta mnnfklighctm; mera hat til de Jlo<br />

ra, an karlek til de förtryckta; mera ärehiftnad<br />

an dijgd: De vilja flå/ta de Jlora får at uphå*<br />

ja Jig fjclfvci. Ieffigt nf forma mänga af dejje<br />

obudne Frihets-apofllcir at tagaJigifn egen t<<br />

w denna bok JkrifveiK<br />

Er-


Erinra w%<br />

Tttg3 ■ ■■■!<br />

Huad man anmärkt til beröm får Lafontau nes Romaner iallmänhet, galler afven om dtnna,<br />

och hanhända ihögre grad än om någon af<br />

de andra hos ofs utkomna, fem vifferligen ukt äro<br />

fa. Man fkidk ock häraf kunna tro, at det<br />

hos vara Fruntimmer kommitimode at läfa La»<br />

at bruka<br />

fontaines Jkrifter pä faturna fatt fom<br />

ftubbadt har och fpetjiga fkor — och,ianledning<br />

deraf} at — ifamma man fom de lata det<br />

förra växa och de fednare runda Jig, of ven denne,<br />

nu af dcv.i fa mycket gymiade Författare, n?<br />

dag Jknlle komma imiscredit och blifva urmodig.<br />

Men denna tanke ft.iäle forutfätta en altfov<br />

liten urfkiining,jag vil ej fäga fniak t hos vara<br />

Fruntimmer,och altfor liten artighet hos denfom<br />

forfuarade den. Om det någon gäng lyckats «;odet<br />

at misleda fmnken; om någon gång et namn,<br />

pa ef eller flera titelblad* kunnat Jhaffa några ark<br />

■Makulaturläfare ,— om mar», äfven hos ofs, ej<br />

Ks /**"


faknar exempel derpå — har dock fmaken, fom<br />

der'% liknar naturen, at man ej qfiraffad kan forbryta<br />

fg emot den, fnart återtagit fin rätt och<br />

med dubbelt föragt hämnatsJm lidnafkymf. Huad<br />

Lafontaine beträffar, Jkall han aldrig behöfva<br />

frukta detta öde. Hans erkända fkicklighet<br />

at naift fkildra kärleken, at vifa defs olika verkningar<br />

pä olika cara&erer ialla defs möjliga n%»<br />

ancer, den djupa ntänni/ko-kännedom , den fkarpfinnighet,<br />

fum hans caraclerer förråda ,ihvilka<br />

pian ej träffar hvarken ufvermänjkliga fel eller<br />

ofvermänfkliga dygder — utan blott männijkan<br />

och naturen. — alla frän början tilflut troget<br />

fullföljde;hans ädla och varmafprak,omedelbarligen<br />

ingifvet af den närvarande känjlan, lika<br />

långt ifrån det fvuljliga fom platta;hans träffande<br />

anmärkningar, hans aldrig fÖkta infall — i<br />

Alt detta berättigar honom til et rum bland flora<br />

Författare och förfäkrar hans odödlighet. —<br />

Riddare-Romanen, fom fa länge gäckade förnuft<br />

och mänjklighet innan den kroffades af Miguel<br />

de Cervantes, fom det tycktes, för at aldrigmera<br />

nplyfta Jit hufvud ,. har dock nyligen begynt hemföka<br />

T/fJkland och vfverfuammar detfamma fom<br />

Gräshopporna fordom Egypten. — Jag önfkar^<br />

af


At denna vittra landsplåga, dfvtn fom all AN-<br />

nan, ej mätte Jiråcka fg til Norden. Oneklgt<br />

ar dock, at Riddare-Romanen fur en Jkicklig Författare<br />

upnar et rikare falt än den vanliga, gifver<br />

et jkönare tilfälle at väcka kärlek jör dijgden<br />

Dth afjkij fur lafttn, öker Läfarens nöje i den<br />

nan, Författaren vetat förflytta honomide tider<br />

då händelfen tildragit fig. En Riddare-<br />

Roman af Aug. Lafontaine tycks fcdedes ej<br />

behöfva något vidluftigt furord. När härtil kommer<br />

at en Hi/lorijk Janning ligger til grundför<br />

dmfamma, at den tillika egentligen är Jkrifven<br />

fur at vifa ärelyflnadens olyckliga följder, och<br />

värdet af huslig fällhet och en obemärkt lefnad f<br />

fa äger den trennefördelar , af hvilka livarjefärfkild<br />

kunde berättiga den til Läfare. Den är en<br />

fann lefnadsphilofophie, en Jkänk åt mänfkligheten,<br />

hy araf den nu mera än nagonjin har behof.<br />

Den har i Ttjjkland blifvit receuferad<br />

med j%<br />

mycket beröm, vunnit Ja allmänt bifall, at Författaren<br />

äfven betjente fig deraf för at gifva ät<br />

fina förfla arbeten alt det Jkydd mot denJirängare<br />

granjkningen, fom en Författares furjla förfök<br />

någon gäng kunna behöfva, och åt ryktet tilfacklig<br />

tid at gö>a hans namn bekant, innan hart<br />

M


Jjelf gaffig tilkanna. Han tältade Jtg pa flera<br />

affina arbeten: Fiilatraren til Rudolf von Werdenberg,innan<br />

hems blijgfamhet kunde tillåta fw»<br />

nom ot utfåtta fit iu::u:i. Jag on/Knr, at,fl<br />

Htet vanflåld fom måjiigt,ha lämnat denna Ronvin<br />

imina Landsmäns kånderl och utbedev mig deras<br />

vfverfeende godhet om mit bemödande ftaduat vid<br />

blotta vnjkningen.<br />

. ÖFVERSATTAREHi<br />

Ifeug.<br />

/


Ifkuggan af de höga lindarne i flottsträgården<br />

vid Rheinegk, fatt gamla Gret Henrik<br />

von Werdenberg °) och fåg ned åt den frugtbara<br />

Rhcndalen. Omkring löffalen lekte hans<br />

trenne föner, Rudolf, Hugo, Eberhard, och<br />

den lille Peter von Giittingen. Vid modrens<br />

fida fatt dotern,den lilla jutta, och fag lina<br />

bröder leka. 'Låtom ofs nu draga ut emot<br />

Öfterrike," ropade den eldige Rudolf. "Tag<br />

du fanan, Eberhard, jag ikall nog förfvara<br />

den, lita på min lans; rätt fram, marfch!"<br />

Och nu bar det af gången upföretil flottet.<br />

"Men en gång (kall väl någon af ofs falla,"<br />

fade den lilla Hugo;''det vil jag" fade<br />

Giittingen med godhet: 'jag vil dö för er."<br />

Rudolf kaftade en öm blick på honom. ''Nej<br />

icke dö,Giittingen, icke dö."<br />

''Och fkulle du då icke unna honom dö»<br />

deniitriden för våra rättigheter, Rudolf?"<br />

frågade gamla Grefven. "Draga ut med mig,<br />

det Ikall han," fvarade Rudolph, "men icke<br />

dö. Nej, Giittingen, häldre lämnar jag åt<br />

Öfterrike Rheinegk och Werdenberg och alla<br />

våra flott, än jag fer dig dö."<br />

I.Del. A "Och<br />

*) Werdenbergarnc härftammade från Hufet Montfort<br />

eller Fortifels, och delle fig i trenne fanor:<br />

den röda, hvita och ivarta. Henrik, fom här<br />

namnes, var af den fvarta. Hans gods voroMonU<br />

fort, Werdenberg, Rheinegk, Heiligenberg,<br />

dentz, Sonnenberg, m. fl. Denna händelfe harer<br />

til det fjortonde och femtonde århundradet.


2<br />

Rudolf<br />

"Och häldre vankar du omkringiRhätien,<br />

fattig och föragtadV" frågade fodren.<br />

"Ja gerna, om Giittingen bara är med<br />

mig." Vid defla ord tryckte han Giittingen<br />

til tit bröft och fåg leende på honom. "Ar<br />

det ej iå, Giittingen: häldre vilje vi,.iörente<br />

med hvarannan, vara de fattigalie Herdar på<br />

den högfta Alp, än åtfkiljde, äga hela \W\i~<br />

tien?" "Ja, hela Helvetien värderar jag ändå<br />

långt mindre än dig", fvarade Guttingén.<br />

Den gamle Grefven lade fin hand på piltame<br />

och väHignade dem. "Älfken hvai annan,<br />

Barn, och varen vänner: födoren då<br />

alt! — och iägen dock mera i eder fjeltva<br />

än den» rikalle Furlte med alla fina Furftondömen.<br />

Jag fkall berätta Er en handel(e om<br />

tvänne vänner.'' Barnen fatte lig vid Grefvens<br />

fötter,och han fortfor: Sen i tornen der<br />

nedre vid berget til vänlter om den högagranen?<br />

"Sanct Gallen,min far!"<br />

"Rigtigt! jag har ofta berättat Er,mina<br />

barn, at Öftcrrike flera århundraden varit en<br />

fiende af vårt husj ty om Werdenberg?.rne<br />

icke varit, hade ingen Adelsman nu ägt en<br />

fots breddi öfra Rbätien, och Öiterrike hade<br />

längefedan bragt ois alla under oket. Men<br />

dels herfkningslyftnad motades altid af Werdenbergarnes<br />

ädelmod och tapperhet. Äfvenfå<br />

för hundrade år ledan. Kejlar Rudolf,<br />

den ftörfte af Habsburgfka hufet, fordrade Iberg<br />

ai Abboten i Sanct Gallen. Abboten,<br />

Gret Wilhelm von Werdenberg, alflog den<br />

mag-


VON WeR DEN BERG. 3<br />

mägtige Kejfarens begäran, förklarades fredlös,men<br />

biet" likväl orygglig. Kejfaren dtog<br />

nu med en anlenlig krigshär emot honom.<br />

Han iördrefs och nekade likväl envift at afftå<br />

lberg. Rudolf förbittrades och kom Qelf<br />

til Kottanz. Wilhelm flydde til Tokenburg.<br />

Gref Tokenburg ville förråda honom åt Kejfaren.<br />

Wilhelm,den ölvergifne, flygtand.*,<br />

frcdlöfe Wilhelm hade nu intet fkydd, ii<br />

hjelp, ingen tilflygt mera. Endaft tvänne i<br />

domsvänner voro honom öfrige och til dem<br />

flydde han. Kejfaren lät efterfpana honom,<br />

imickrade med löften den fom utlämnade honom<br />

och hotade den fom ville dölja honom.<br />

Och ändå fick han ej veta Abhotens viftande.<br />

Dä han omlider erfor det, flög han fig lör<br />

bröftet och lade: 'Godt Folk,Abbotcn är mag«<br />

tigare än jag: han har tvänne vänner inöden<br />

!När Kejfaren dog, tilträdde Abboten åter<br />

fit ftift och förblefi oftörd befittning af<br />

lberg ända til fin död °). Dertil hulpo hans<br />

vänner honom. Och detta tvänne vänner,<br />

fom gjorde Abboten magtigare och rikare än<br />

kejiaren, voro en Herr von Griircnberg ocli<br />

denne lille Peter von Giittingens farfar. .<br />

/<br />

"<br />

— Kom hit, min Son Giittingen, kom Rudolf."<br />

Bägge goflarne ftälde (ig framför Grefven.<br />

"Na, mina Barn, en Werdenberg och en Gitttingen<br />

voro för hundrade år fedan värn; t i<br />

lif och död. Här fta nu åter en Werdenberg<br />

och en Giittingen: hvad viljenIvara V"<br />

A 2 "Vänc<br />

) Abboten öfverlefde icke länge fin fiende: Han<br />

dog år 1300.<br />

v<br />

*


4<br />

Rudolf<br />

"Vänner ilif och död!" fvarade goflarne,<br />

och omfamnade hvarannan med värma.<br />

"Himlen välfigne Er!" iade fadern,rörd.<br />

"Vi lefvei vådliga tider, fom viflerligen behöfva<br />

män j icke blott tappra,men äfven vi*<br />

fa. öfterrikesmagt tiltager dageligen. Hertigen<br />

trycker Adeln å ena fidan, och å den<br />

andra trycker folket den lika få myc.v. t. En<br />

vän är nu en dyrbar fkatt. Striden för Edra<br />

rättigheter fom Män, och våren enige tom lågorna.<br />

Och du, Rudolf, uptag äfven dina<br />

yngre bröderidetta vänskapsförbund."<br />

De fmå, Hiigo och Eberhard, ropade:<br />

"ja, Rudolf, låt ofs äfven vara dina vän-<br />

"ner: vi fkole älfka dig lika få högt fom Giittingen."<br />

Ockfå Jutta kallade (igifina bröders<br />

armar 5 och fullkomnade vänfkapsförbundet.<br />

Sländan fjönk ur Grefvinnans hand,och<br />

hennes ögon, fuktade af glädjetårar, hvilade<br />

ömt på detta fköna upträde. "Gud väliigne<br />

mina barn," fade hon; "och gifve dem<br />

mod til ädla gerningar under hela deras lefnad'<br />

tillade Grefven.<br />

Kunde någonfin enfar hoppas at fe denna<br />

önfkanupfyld,få var det Gamla Gref VVerdenbjvg.<br />

Sled fin maka, fina trenne föner<br />

och fin dotter, Jutta, lefde haniitilla,huslig<br />

lyckfalighet, ftundom på fit flotti Rhendalen,<br />

ftundom på Werdenberg. Giittingen var<br />

blott trenne år gammal då han mifte fina föräldrar:<br />

Gref Henrik, gamla Giittingens vän,<br />

tog då goffen til lig, fom var jämnårig med<br />

Ru-<br />

.T*<br />

/


v.<br />

i<br />

■f<br />

v<br />

VON W K R D K X BER G. 5<br />

Rudolf, för at med fina barn upfoftra honom.<br />

Gref Henriks lefnad hade beftändigt varit<br />

orolig. Nu mera beviftade han inga krig:<br />

de hade gjort en ftor del af hanslifstid til en<br />

kädja af milshälligheter och lidanden; han lefde<br />

nu iet fent ägtenfkap, lör lig fjelf, för<br />

lina barn och för den husliga lällheten. Han<br />

var kanlke den ende bland Helvetiens Magnater,<br />

fom omfländigheterna och et naturligen<br />

godt hjerta gjort vis. Han hade äfven til en<br />

del fett de förtryckte Waldenfers ftrid mot<br />

Öfterrikes vapen. Furltarne och Adelsmännen<br />

fruktade at efterdömet af en vunnen frihet<br />

fkulle blifva förledande för Helvetien;<br />

de läto derföre lina underiåtare ännu mer känna<br />

det tryckande oket, men eviga oroligheter<br />

och b3ftändiga krig voro följderne deraf.<br />

Gref Henrik inlät (igiförening med fina<br />

underhafvande; afflöt med dem visfa öfverenskommelfer,dem<br />

han obrotfligen höll,<br />

och lefde nu lugn, tilbedd fom et helgon<br />

och ärad fom en Skyddsängel af alla fom<br />

bebodde hans gods. Denna kärlek fkyddade<br />

honom äfven emot Ofterrikes anfpräk på<br />

de flcita at hans egendomar. Öfterrike vågade<br />

ej angripa en man, för hvilken hvarje<br />

af hans folk med nöje fkulle upoffra fit lif.<br />

Det högagtade denna kärlek hos undcrhafvande,<br />

utan at fjelft hafva mod at förvärfva fig den.<br />

Werdenberg upfoftrade finabarn med denna<br />

dyrköpta vishet. Han lärde dem at vara<br />

mänfklige och föregick dem med fit eget exem-<br />

A 3<br />

pel.


6 RUD O L P<br />

pel. Åfven i den fattigare at fina lifegne,<br />

vördad^ han männifkan, och hans barn vågade<br />

ej förolämpaden r!c; as fader högagtade. Muntr<br />

o:i . iprungo de kring kojorna nedre<br />

idalen, och genom lin behagliga glädtighet,<br />

genom lin oegennyttiga tjenitagtighet,vunno<br />

de allas hjcrtan. Alla aftnar famlade fig barren<br />

i Rheinegfc pa ängen vid borgen; der<br />

lrkte deiförtrolig ofkuld med de fmå Grefe,<br />

lom aldrig (örfummade at komma ned<br />

til dtni. Med tårar fkiidefc de frän lina lekkamrater<br />

då de med fina föräldrar (kulle tilbringa<br />

en del af iommaren på Werdenberg,<br />

och här äter väntade man dem lika få mycket<br />

fom man förgde och faknade demiRheinegk.<br />

Det gifves en ren, uphöjd dygd, en ädel<br />

värma i hjertat, lom förftåndet och öfvertygellen,<br />

at dygd är pligt, aldrig kunna gifva,<br />

och (om endaft är den iälllyntes lott, lom<br />

från fpädafte barndomen bibehållit fin ofkuld<br />

obefmittad Denna rena o(kuld hade Grefvens<br />

barn, och den röjde tidigt hos dem drag<br />

af högdygd och varmt hjerta,i fynnerhet<br />

hos Rudolf och Giittingen, likväl på olika<br />

fatt hos dem bägge. Omtalte Grefven en olycklig<br />

foni förtrycktes af en mägtig Stor, få<br />

fteg rodnaden på Rudolfs kinder, hans ögon<br />

gniftrade, hans panna rynkades, hans händer<br />

knötos — han fåg förtryckaren. Giittingen<br />

deremot bleknade 1iuft,hans blå ögon fyIdea<br />

af tårar, hans händer ijönko — han fåg den<br />

olycklige. Rudolf frågade: "hvad heter Ikurken?"


,/<br />

VON W F R D E N B E RG. 7<br />

ken ?" Giittingen: "hvad heter den olycklige?"<br />

"Min far," ropade Rudolf "drag ut<br />

1'<br />

!ropade Glit-<br />

tingen, *'hjc-Ip den olycklige!" Då fade<br />

fadren "öfvergifven aldrig h varannan, mina<br />

barn! J aren (kapade for hvarannan: Rudolf<br />

at befkydda den olycklige, och Giittingen at<br />

tröfta honom.<br />

Med hvarje månad,med hvarje timma<br />

blcfvo Giittingen och Rudolf mera förtrolige<br />

och deras vän/kap mera hjertelig. De voro<br />

beftändigt tiliammans. För at göra Rudolf<br />

til viljes,klättrade Giittingen med honom<br />

ide nögfta klippor ? oc!i Rudolf hjelpte<br />

(iiiitingen at plocka blomfter til en krans åt<br />

den lilla jutta. Än lekte de tornerfpel i dalen<br />

och bröto lanfar med hvarandra,fom var<br />

Rudolfs favorit lek,än vagtade de på Hullarne<br />

Gottingens lilla lam, och futto dä bredvid<br />

hvarannanigröngräfet och omtalte fina<br />

förfäders bedrifter eller lina nöjlammarelekari<br />

Rheinegk. Få detta fatt förfvann den ena<br />

månaden efter den andra — och Rudolf och<br />

Giittingen hade blifvit vänfkapens (innebild.<br />

De älika hvarannan fom Rudolf och Giittingen,<br />

fade man om alla ömma vänner.<br />

O,(alla,ofkyldiga barndom! Den tredje<br />

i defla goifurs förtroliga fälllkap var Jutta.<br />

LedJ af Giittingen, gick hon äfven ned i dalen,<br />

gosfarnes lekftälle. Rudolf och Giittingen<br />

gingo bredvid hvarannan och talade.<br />

jutta vid Göttingens hand gick med nöjd<br />

at (träffa förtryckaren". "Grefve<br />

raine och teg. Stundom vände Giittingen (ig<br />

A 4<br />

til<br />

"


8<br />

RUD O L T<br />

til henne, fag på henne och fade: "Jutta!" och<br />

log dä altid tackfamt emothonom. Dcr-<br />

Jutta<br />

på famlade goflarne fig. Göttingenfatte förft<br />

Jutta i(kuggan af en bulke, fyIde hennes<br />

iköte med blommor och lämnade henne (it<br />

lam. Sedan fkyndade han vid Rudolfs fida<br />

til ftrids med de yrtre goifarna; nu gingo de<br />

med gällande fkri löflpä iienden,men Giittingen<br />

gjorde altid et {prång pä fidan for at plocka<br />

en fkön blomma ät Jutta, och på hans inrådan<br />

vände altid (karen tilbakadit, hon fatt.<br />

Hon tog leende blomman, han gaf henne,<br />

och fmekte hans lam. Derpå fkyndade<br />

han åter tilbaka til de andra. Jutta fatt förnöjd<br />

och låg på deras lekar och vagtadeGiitiingens<br />

lam. Så fnart aftonklockan hördes<br />

från flottet, ftod hon up för at gå, och när<br />

goifarne kommo, trängde hon fig altid fram til<br />

Giittingen. Som förut, gingo då Rudolf, Gi.ittingen<br />

och Jutta handihand upiöre til ilottet,<br />

och Kugo och Eberhard följde dem.<br />

Gtittingens blickar mötte altid Juttas bild<br />

när de med Rudolfs förvillade iig i framtiden.<br />

"Då höres vårt fälthorn," ropade Rik<br />

dolph,med gniftrande ögon, "och våra härar<br />

ftöta til ofs. Då draga vi åftad och fvinga<br />

fanan högti vädret och trumpeterna fkallai<br />

lkog och klippor, och vi två rida förutpå helt<br />

hvita hädar, och få til Aargau mot Öfterrike"<br />

"och Jutta" tillade Giittingen "ler då efter<br />

ofs frän tornet." "Men när fienderna<br />

fe ofs från tornet" fortfor Rudolf; "de<br />

ikola darra, men vi nedbryta deras borg" — j<br />

"och


»s<br />

t<br />

von Werdenberg. 9<br />

"och Jutta (kali blifva rätt glad när jag berättar<br />

henne det ," fade Giittingen.<br />

Sä tidigt vaknadeihans unga hjerta den<br />

ofkyldigafte och renafte kärlek : och det var<br />

dt^nna kärlek, fom luttrade det från alt det<br />

vilda, fom gjorde det få böjligt, få ömt och<br />

känflofullt, fom ödet behöfdedet. Denna ömfiia<br />

och milda känllighet öfvergick äfven frän<br />

Giittingens iRudolfs hjerta och betog hans<br />

eldighet den råa vildheten. De bilder af<br />

huslig ro och ftilla iällhet, fom altid fyislofatte<br />

Giittingens lugna Qäl,och fom han be-<br />

Händigt framftälde imellan Rudolphs bullrande<br />

och ärofulla fälttog,vorohvilopunkter för<br />

hans vcrkfamma inbildning.<br />

Rudolf raftade från fina fälttog under<br />

en bufke fom Giittingen planterat för Jutta,<br />

eller vid en högtid fom han gaf invånarne i<br />

Rhendalen, och på detta (ätt förenades beftändigtihans<br />

eldiga fjäl fredens och glädjens<br />

ljufva bilder med föritörelfens och eländets<br />

rysliga. , Härigenom bildade deras hjärtan<br />

hvarannan. Rudolf gjorde Giittingen manlig,och<br />

Giittingen Rudolf mänfklig. Deras<br />

vänlkapsband knöts beftändigt faftare och<br />

omfattade Jutta tillika. De älfkade alla tre<br />

hvarandra,den ene för den andresfkuld: Jutta<br />

fin broder derföre at han älfkade Giittingen;<br />

Rudolf fin fyftcr emedan Guttingen<br />

önfkade det, och Göttingen älfkade dem<br />

bägge.<br />

Ofta då föräldrarne voro närvarande vid<br />

fina barns lekar 3 fatt Jutta vid ha;pan och flöng<br />

A 5<br />

en


10<br />

\<br />

K. u d olr<br />

en kort vifa, fom Slotts -Munken lärt henne.<br />

Giittingen tlod dä bredvid henne och bad med<br />

en vänlig, bifall -leende blick föräldrarne berömma<br />

fängerfkan. Rudolf blåfle ej i (it<br />

lilla fälthorn ehuru han höll det til munnen,<br />

och Hugo. och Eberhard kornnio nöjde til<br />

Giittingen fom bett dem vara tyfte. Ofta fade<br />

Gref Henrik vid detta ofkyldiga och (köna<br />

upträde til fin Grefvinna: "(kulle väl öfterrike<br />

förmoda at vi are fa rika?" Rörd räckte<br />

hon fin man handen, tog den gode Giittingen<br />

i lina armar och butalte honom de<br />

fmekningar han flötat på hennes gundling,<br />

Jutta. Alla omringade då Grefvinnan för at<br />

dela med Giittingen moderns kylfar : kärleksfulla<br />

blickar mötte här kärleksfulla blickar,<br />

och hjertan funno här hjertan.<br />

Sålunda förflötoåren under lek och un-<br />

dervisning. Rudolf och Giittingen voro nu<br />

tolf år, och den lilla Jutta nie. Nu fäldesdéf<br />

förfta tårar. Rudolf och Giittingen fkulle i<br />

Guardowall, hos Gref Johan von Werdenberg^<br />

af den hvita fanan, med fina half-coufiner njuta,en<br />

högre undervisning. Abboteni DifenJ<br />

tis flickade då och då den Järdafte maniorten,<br />

en ädel Munk,vid namn Anton, til den<br />

rike Gref Johan för at ui.dervHa hans föner.<br />

Redan tvänne dagar före deras afrefa, badade<br />

Jutta i tårar. Giittingen Ikänkte herms<br />

all fin lilla egendom för at tröfta henne, alla<br />

fina blommor, lina löf(alar, (ina lam 3 men<br />

hon var otröftlig och Göttingens bild fväfvade<br />

lifligt för hennes gal. Hvarje dag faknade<br />

f<br />

'>*""


von We.rdknbkrg.<br />

de hon honom vid et eller annat tilfalle:<br />

ialla nöjen feltes'blott han: alt hvad hon<br />

företog(ig, blef blott halfgjordt: hvart arbete<br />

hon fullbordade,förloradt _^_ ty Giittingen<br />

fåg det icke.<br />

Rudolf och Giittingen ledfagades af fin<br />

fader til Guardowall. "Bekymra er ej, min<br />

Coufin" lade Gref Johan<br />

*) Denne Johans fader, Rudolf von Werde:<br />

gifte fi£T med Friaerren Dcrtatus von Vaz's Ho;.<br />

ler, Urfula, och ärfde efter fin fväifars död<br />

år 1530 hälften af defs betydliga egendomar or»<br />

tenitein, Vaz, Sins,Schlewis,Lar:<br />

Bärenberg o. fl» Sedermera märkvärdig,<br />

dog 1362.<br />

*<br />

'■"


12<br />

Rudolf<br />


v<br />

von Werdenberg. "<br />

fen gni (trade Rudolfs ögon och Giittingen<br />

fåg än leende, än forgfen på Munken.<br />

"Hvad fager Ni om goflarne, Pater?"<br />

frågade Grefven.<br />

''Jag kan ännu ingenting fdga, Herr<br />

Grefve; få mycket fer jag, at de iakna edra<br />

löners ftolthet."<br />

'Rudolf är karlvulen, Giittingen är för<br />

qvinlig."<br />

Munken log och teg Inom några dagar<br />

ägde han Rudolfs och Giittingens pinfkränkta<br />

kärlek. De voro beftändigt på hans<br />

kammare, äfven då de voro ledige. Vifla<br />

timar lärde han dem läfa och lkrifva och något<br />

hiftorie. Han vai altid alfvarfam få län-<br />

Gref Johans fyra föner voro närvarande,<br />

men knapt hade de gått, förrän en ljut vänlighet<br />

utbredde (igihans anfigte. Nu begynte<br />

han å nyo undervisningen, men hvilken<br />

undervisning!<br />

Ibörjan omtalte han för den eldige Rudolf<br />

fälttog och ftora krigshjeltar, deras ära,den<br />

beundran verlden fkänkte dem,och<br />

Rudolfs fjäl lågade. Men oförmärkt blandade<br />

han färgorna. Den fegrande hjelten<br />

fyisloiatte ej enfam hans penfel: han gaf<br />

äfven ljus åt en annan del af faflan fom han<br />

hittils lämnat ifkugga krigets eländen.<br />

Småningom förfvann hjelten bland hopar af<br />

lik, bland klagande fkarar af tröftlöfaenkor<br />

och faderlöfa barn, bland rykande grushögar<br />

efter brända ftäder och byar, bland lörikräckande<br />

bilder af fköflade fält och ihjälhungrade<br />

13


v<br />

14<br />

Rudolf<br />

de männifkor. Han målade eländet och alla<br />

defs följder med de lifligaite färgor, och då<br />

gottens ijäl bliivit rörd i det innerlia ," yrkad<br />

■ han med värma mänfklighetens rätt, och<br />

I de iivdens tyltare men ltörre verk : väigörandet<br />

och alla medborgerliga dygder. Derps<br />

tog han harpan, och fjöng til dens ära<br />

(om planterat et träd, banat väg genom en<br />

klippa, o f. v. Sedan berättade han Solons,<br />

L>curgs och Numas lefverne, Thelé's och<br />

HercuTs välgörande underverk, Tells lefverne<br />

och \Va es befrielfe. Han fökte<br />

göra det vilda begär efter ära, fom lågadei<br />

>hs brÖLt,mildare och Ihllare, han lärdi-<br />

honom at föragt för beröm är den fvåra*<br />

fte ai alla dygder, och at det förtjenar det<br />

högita låford. Han ingjötihans ijäl den ädlare<br />

ärelyftnad, at vinlägga ilg om inre flor-<br />

1k t, ocii at i fit hjerta äga den ende förtrogne<br />

at det goda man verkat. Ingenting<br />

uprepade han oftare, än at den fanna ftorheten<br />

ej vil lyla, ej begär at tackas, och at dels<br />

btlöning är at defs verk lyckats. Han vifado<br />

honom huru ofäker äran vore, huru aftinden<br />

och tadlet fördunkla defs glans, huru<br />

tiden ötverlämnar d.n åt glömfkan, huru li*<br />

tet männifkan bekymrar fig om det framfarna,<br />

och huru m.jn vanligen anler lina egne fmå<br />

hvardags-handelfer för vigtigare än den ftörfte<br />

s ftörita bedrifter. Så fnart han öpnat<br />

Rudolfs hjerta för mänfklighetejis väl, vi-<br />

■ han honom det armod och det elände,<br />

iom tryckte de frugtbaraftc tragter och deras<br />

in-<br />

\


iit<br />

i<br />

von Wrrdenberg.<br />

inbyggare, der Adelns eviga krig forftört jordens<br />

v;tliignelfe ocli invånarnes arbete tillika<br />

deras lycka. Deremot framftälde han<br />

lör honom bilden ar det olrugtbara Walli/erlantitt<br />

t der invänarne i fredens och lugnets<br />

ftöte under lagarnas fkydd framlockade, äfven<br />

at fj< Ifva klipporna, rikedom, ötverflöd,<br />

glädje och lycka. Och iäg nu, min fon,<br />

livcm ville du häldre vara, antingen den qkimde,<br />

oberömdeLandammaniSchweitz,fom<br />

brukar alt (it föritånd tor at bibehålla lugnet<br />

och med dej bibehåller tufendes lällhet,med<br />

den inre öfvertygelfen: "jag kunde vara en<br />

Tcllj" — eller en hjelte fom förftörten half<br />

verld och gjort millioner olyckliga, med alt<br />

d-fs beröm och med den gnagande känilan:<br />

"det gjorde jag för at bli(va ryktbar?"<br />

Alt detta inplantade Munken fmåningom<br />

iynglingens hjerta, men framllälde då åter<br />

altid pä eu gång deffa bilder och förenade<br />

dem til et helt. "Hvilken ftor man kan du<br />

ej blifva, Rudolph!" fade han och tryckte<br />

honom ömt til (it bröft, "om du föragtar lylande<br />

gerningar; och du, min gode Giiftingen,<br />

om du ej låter forg eller vällufi öfvervinna<br />

dig." — Pater Anton hade blifvit deni<br />

få kär, at de tärdes af den grymmalte ledsnad<br />

få ofta han lämnade dem, fom itundom hän»<br />

de för hela månader. Med innerligafte glädje<br />

fågo de honom altid återkomma. Tu mera<br />

de tiltogo i ålder, ju mera öpnade (ig Paterns<br />

hjerta för dem, och med det famma<br />

blef hans väiende något iörbehållfamt. Han<br />

kan-<br />

15


16 kUD<br />

O L 9<br />

kände noga Adelns, Furftarnes och folkets<br />

förhållanden:han kände alla,äfven de niindfla,rättigheter,<br />

fom tilkommo Helveticns åtfkillige<br />

invånare och talade hvarken om de<br />

förra eller de fednare. Ingen Adelsman kom<br />

til Guardowall, fom ej kände Pater Anton.<br />

En hade fett honomi Wallilerland,en annan<br />

iBalel, eniTyrol, och en annaniSavoyen.<br />

Han uppehöll fig fällani Klottret. Abboten<br />

var hans förtrognare vän. Någre påitodo<br />

fig til och med hatva fett honom hos K.ejfaren.<br />

Vare nu dermed huru fom häldir j man<br />

kallade honom den gode Patern från Dilentis.<br />

Han älfkades af alla,emedan han förolämpade<br />

ingen och emedan han .ej följde<br />

Munkames vanliga fed, at bära nyheter från<br />

en borg til en annan.<br />

Dä Rudolf och Göttingen närmare lärt<br />

känna honom, fade å>n förre ofta: "bäfte Pater,<br />

nian känner Er ej rätt: Ni vet alt, Ni<br />

känner Herrames och Furftarnes hemligafte<br />

gerningar bättre än de ijelfva 5 och man anfcr<br />

Er - - -"<br />

"För den gode Patern," fvarade Anton<br />

leende, "man tror mig vara okunnigare, än<br />

jagar. Skulle du häldre vilja, at jag vore<br />

okunnigare än man tror?"<br />

"Men, fäg mig, hvårföre tiger Ni, då<br />

man paltar faker fom Ni bättre känner?"<br />

"Rudolph,tyflnad är en dygd när det<br />

ej båtar at tala. Jag läger mycket för dig,'<br />

emedan jag tior at det (kall gagna dig: jag<br />

ftulie annars tiga. At tiga 3 dådet ej är nödvan*


;<br />

*)<br />

.-<br />

von Werdenberg. 17<br />

vändigt at tala, är halfva grundvalen for all<br />

dygd och Iyckfalighet. Jag lefver ibland männifkor;<br />

det är min pligt at lefva ibland dem.<br />

Min tyftnad fkänker mig alla fördelame af at<br />

vara okänd. Man kallar migden gode Patern:<br />

detta tilnamn forfkaifar mig öfveralt kärlek,<br />

och förtroende. Kallade man mig den vite 5<br />

den verkfamme Patern, lå vore det ute med<br />

min vishet och min verklamhet. För at vara<br />

vis, måfte man ej £ynas vis; för at vara<br />

verkfam, måfte man ej tynas verkfam.<br />

För at vara bäggedera,mäfte man kunna tiga.<br />

En fnäll löpare lämnar de omärkligafte fpår<br />

efter fig. Naturens meft välgörande krafter<br />

verka i löndom och åikviggen träffar altid<br />

blott höga föremal."<br />

Ynglingarne yoro nu fexton år, då deras<br />

fader kallade dem tilbaka til Rheinegk.<br />

Aftonen före deras afrefa, förde Patern dem<br />

på et högt berg vid Guardowall, juft då folén<br />

vari fin nedgång. Här fatte han (ig imellan<br />

dem, fattade deras händer och fade i<br />

en rörande ton: "Mina käre vänner: Vi måfte<br />

nu (kiljas åt. Jag har aldrig träffat tvänne<br />

ynglingar, fom jag lå hjerteligen älfkat, fom<br />

Er, eller af få mycket hopp, (om J. J aren<br />

af högt ftånd: det är blott et tilfälle, fom<br />

himlen fkänkt Er til at verka få mycket mera<br />

för edra medmännifkors väl. Sen fölen:<br />

om middagen nedftrömmar från henne kraft,<br />

lif och ljus, och äfveninedgången vederqvic*<br />

ker hon jorden med fina lifta milda ftrålar<br />

en bild at den ädle, fomi fin ftyrkas mid-<br />

/. DiL B daga<br />

C


18<br />

Rudolf<br />

dag,utbreder lif och fällhet omkring fig, ocb<br />

äfven i fjelfva ålderdomen gläder och uplyfer<br />

med fin vishet. Öfverfen med männifkorna,<br />

i ivnnerhet du, min ädle Rudolf, at du må<br />

kunna älfka dem. Du känner nu mänfkliga<br />

fvagheten: Haf medlidande med de männifkor,<br />

fom äro dårar nog at älfka lina fel, på det<br />

du ej må behöfva hata dem. Vila alla männifkor,<br />

äfven dårarne, at du ej föragtar eller<br />

hatar dem, på det du fjelf kan vara god.<br />

Hvarföre kan Giittingen förekomma få mycket<br />

ondt hos den itolte Henrik j men du<br />

icke V"<br />

'Derföre, at han hatar mig; men icke<br />

Giittingen."<br />

"Ochhvarförehatar han då dig och icke<br />

Ockfå Giittingen? Dock, det var ej det, du<br />

Ikulle fäga. Han alfkar Giittingen lika iå litet<br />

fom dig " men han lyder Giittingen, emedan<br />

Giittingen aldrig vifar honom fit föragt.<br />

Du föragtar honom och fager honom<br />

det. Han hatar dig,icke den båttre Rudolf,<br />

den fiolte Rudolf hatar han. Företag dig hvad<br />

du behagar: Gref Henrik Ikall finna fit nöje<br />

iat hindra det. Men Giittingen til och med<br />

hjelper han, emedan Giittingen är god mot<br />

honom. Låtom ofs blifva vid detta exem»<br />

pel : Henrik hindrar alt hvad du gör, går<br />

altid i vägen för dig, gör dig tufcnde förtretligheter,<br />

förföljer dem, du alfkar, med et<br />

ord: gör hvad du ej önfkar, och följdan är,<br />

at dit hat och dit föragt för honom tiitaga.<br />

Deremot förhåller det fig helt annorlunda<br />

med<br />

/


v<br />

0<br />

vos Werdenberg.<br />

19<br />

med Giittingen. Henrik gör honom, den<br />

Vänlige, foglige, öfverfeendeGuttingen, mänga<br />

tjenller och hindrar honom fällanifina töretag,<br />

och Guttingen finner ingen orlak at<br />

hata Henrik: han ikall til och med älfka honom<br />

i den mån, Henrik görhonom godt. Ser,<br />

du nu hvarföre jag fade: öfverfe med männifkorna,<br />

på det du kan älfka dem. Och det<br />

enda, min fon, fom du låter dem fe, vare<br />

din kärlek til dem. Alla dfria andra dygder<br />

xnåfte du dölja fom fkrymtaren fina lafter."<br />

"Pater,jag fkall döljamina dygder ? Hu*<br />

ru? Jag (kall - * -<br />

"Göra godt, icke mer än göra godt och<br />

det på hyad (att fom häldft. Tro mig, min<br />

fon, den elake, Dåren hata ej dygden eller<br />

den dyujdige : De hata den ära fom den dygdige<br />

njuter: De beltrida dig ej det goda, nej,<br />

men äran. De tilintetgöra ej det goda, du<br />

gör af hat til det goda: de tilintetgöra det<br />

vanligen, emedan de afunda dig dygdens ära.<br />

Dölj derföre dina dygder under en blygfam 9<br />

anfpråksfri, vänlig och öfverfeende välvilja etnot<br />

alla männilkor. Var ftörre,ädlare,blygfamniare,<br />

verkiammare, modigare än alla<br />

männilkor, men lyns ej vara det. Sätt dig<br />

genom din blygfamhet i klafs med dåren»<br />

Gör det goda och öfverlämna händelfen äran<br />

derfore. Dåren afundas ej tilfället til det godaj<br />

men han afundas den fom vil mera 3 än<br />

han kan."<br />

"Men huru mången god gerning," fade<br />

Guttingen vänligt^, ''måfte jag då icke underlå-<br />

B 2 ta


20<br />

Rudolf<br />

ta derföre at jag ej kan göra den utan of*<br />

fentligen?"<br />

"Då, min fon, då gör den offentligen<br />

om än alla jordens dårar iago derpå. Lys,<br />

när du fkall, iom fölen om middagen: men<br />

hölj dig fedanien tredubbel blygfamhet ocli<br />

tilfredsitäll afunden genom den mildatte ödmjukhet.<br />

Sträfven efter männifkornas kärlek,<br />

mina barn. Dygdens allmagt' beror af den,<br />

och defs grundval är at vara obemärkt. Sägen<br />

aldrig: det vil jag göra. Gören det utan<br />

at fäga det. Omärkligen kläder våren jorden<br />

med blomiter, och höften är inne, utan<br />

at man vet huru Den doftande violen upfyller<br />

luften med fin Ijufva vällugt utan at<br />

fes, och den vederkvickande daggen faller<br />

om natten. Utbreden vishet der J kurmen,<br />

Itrön dygdens iädihvarje hjerta, iom öpnar<br />

fig för den;men ilriden aldrig med dåren om<br />

dygdens väiende!J firiden förgäfves,och dåren<br />

ikall hata Eder. Dygdens väiende beftår eji<br />

kunfkapen: det ligger i hjertat. Lifvets fällhet<br />

är at lefva obemärkt och at njuta ädla<br />

männifkors förtroliga, ömma vänikap: Dygdens<br />

lön är iörnöjfamhet och männifkors lyck-<br />

falighet."<br />

"Lären tiga, lären tola hvad J ej kur-<br />

men ändra, och lefven få dolde, få obemärkte<br />

lom möjligt, för at undgå lifvets lidanden.<br />

Det godas utöfvande fordrar mera föriigtighet<br />

än et förräderi \ ty alla dårar äro fiender<br />

af det goda. Äfven det goda,fom den eviga<br />

Förfynen fkänker männiikorna 3 den högre<br />

full-<br />

%


VON Wc R D EN BER6. 21<br />

fullkomlighet, fom den vil utbreda bland<br />

dem, verkar den hemligen, at icke tufende<br />

dårar och illafinnade må väpna lig emot den.<br />

Fullkomligheten utbreder (igimillioner fmå,<br />

omärkliga grader,och pä en gång, när männifkans<br />

dårikap ej mer kan förltöraden,framträder<br />

den i (in jätte ftorlek,och dårarne förvånas<br />

och bäfvä lör den verknings allmagt,<br />

rivars orfakcr och uprinnelfe de ej anade.<br />

Och vilje vi vara vifare 8n den eviga Visheten?<br />

Hrutut — J kärmen honom, den andre,<br />

den bättre Brutus fadoilin dödsitund": O dygd!<br />

Gudarne älfka dig ej,dä de ej befkydda dig.<br />

Efter et långt, verkiamt, ädelt lif förtviflade<br />

han,emedan han förlummat at göra dtft goda<br />

han velat med den klokhet och den förfigtighet,<br />

hvarmed hans iknder verkftälde det<br />

onda."<br />

gån flora hän-<br />

'Ochnu,mine föner " " " J<br />

dclfer til mötes: de gro redan, omärklige<br />

lör dåren,iynlige för den vife allena. Nu,<br />

mina barn, fvärjen at vara dygden trogna."<br />

Gubbens ögon glänfade, "fvärjen at aldrig<br />

draga fvärdet för eder ära, men blott<br />

för edra medmännifkors väl 1 at aldrig to-<br />

]a, hvad man ej bör, at männilkor göras<br />

olycklige, — at arbeta hemligen och offentligen<br />

för det goda i förening med jordens<br />

gode, envar j då finnen dem, på thronen<br />

elleri den läglta koja."<br />

Med ömhet flöt han Ynglingarne i fin<br />

famn. ''Mina barn, viljenjdå med mig fvärja<br />

dygdens fana?" De föllo honom om hai-<br />

B 3<br />

fen<br />

♥/


fr<br />

/-<br />

22<br />

Ru b<br />

L V<br />

fen och (varade innerligen rörde: "Ja vi fvarje<br />

dygden evig kärlek, och Jaften och för»<br />

trycket evigt hat."<br />

Gubben kaftade en tackfam blick mot<br />

himlen. "Mina vänner," fade han nu mera<br />

Ömt,"glömmen mig aldrig. Jag belöker er<br />

väl någon gäng: ty jag allkar er (om vore<br />

jag er far Men frän denna itund lefven fom<br />

om J glömt mifi^. Talen fällan om mig;<br />

kallen mig dä altid blott den gode Patern s<br />

aldrig den viie: Synens ej mina vännerj men<br />

våren det. j.ig torde kunna vara er nyttig!<br />

Du, Rudolf, fkall fnart erfara det. Lären<br />

tiga Ynglingar och våren vänner: då kurmen<br />

J aldrig bliiva aldeles olycklige. En vän är<br />

den högfla lott, fom kan tilialla en dödligj<br />

vär.fkapen är af mera värde än kärleken. Kärleken<br />

liknar fkuggan om morgonen: med<br />

hvarje ögonblick blifver den mindre 3 men<br />

vänfkapen, fkuggan om aftonen : den räcker<br />

tiis lifvets fol nedgår. Giittingen! byt der*<br />

före din kärlek i vänlkap: du återfer nu Jutta:<br />

var hennes vän: vännen öfverlefver altid<br />

alfkaren. Och nu farväl, mina barn.*' Än<br />

en gång tryckte han dem til lit hjerta, och<br />

de vände nu tilbaka tilBorgen,Munken munter<br />

och nöjd, Ynglingarne rörde ända til<br />

tårar.<br />

Morgonen derpå refte de tilbaka tilRheinegk:<br />

under vägen återkallade de Paterns<br />

lärdomar och omtalade fina föreftående nöjen.<br />

Ju närmare de kommo Rheinegk,defto verkfammare<br />

blef Guttingens inbildning, och de«


von We rdenberg.<br />

fto oftare framftälde den Juttas bild på fina<br />

taflor. Andra morgonen iägo de redan på<br />

afftånd torneniRheinegk — och nu fortfattes<br />

refan med fördubblad Ikyndfamhet. Giittingens<br />

hjerta klappade: han blef munteroch<br />

pratfam. Beftandigt frågade han, "hvad fkull<br />

Jutta fäga ? Känner jag igen henne? Huruftor<br />

kan hon väl vara?" Med fölens förfta ftråle<br />

infann fig Jntta i tornet, för at fe när de<br />

komma. Ändteligen blef hon dem varfe.<br />

Andtruten flörtade hon trappan utföre in i<br />

föräldrarnes rum och ropade med ftapplande<br />

rört, "nu komma de!" Hon blef utom lig af<br />

glädje,än fprang hon til ienftret, öpnadedet<br />

til hälften, an til dörren, och åter til fenltret.<br />

Ändteligen fkyndade hon ned på borggården,<br />

och de andre efter henne. Grefven, Hugo<br />

och Eberhard gingo Rudolf och Giittingen til<br />

mötes. "Elif här!" ropade Grefvinnan åt jutta,<br />

och fladnade på borggården. Jutta ftod orolig,<br />

tryckte Grefvinnans hand och darrade "<br />

i detfamma flög hon garden utföre, öfver<br />

bryggan, förbi fin far, ned årt vägen fom de<br />

(kulle komma. Giittingen igenkände Jutta på<br />

afftånd, hoppade af häften, ropade "Jutta !"<br />

och — med öpna armar flÖgo de hvarannan<br />

til mötes. "Jutta!" "Giittingen!" De greto<br />

högt och höllo hvarandra hårdt omfamnade.<br />

Rudolf hade ftigit af. Jutta fåghonom knapt.<br />

Grefven kom. Bröderne kamnio. Rudolf<br />

kaftade fig ifin faders famn, Hugo och Eberhard<br />

förftihans, fedaniGiittingens, Gut-<br />

B 4<br />

till-<br />

>■*"<br />

c<br />

23


"\<br />

24<br />

K v t> olr<br />

tingen kyfste goflarne och ropade vid hvarje<br />

kyfs: 'ach, Jutta!"<br />

Ändteligen voro de förfamladeifålen;<br />

Rudolf förde ordet : alla lyfsnade och tego.<br />

Giittingen ochJutta betragtade fmåleende hvarannan.<br />

Nu förft märkte de den förändring,<br />

fom föregått med dem. Jutta<br />

\<br />

var barn ,då<br />

Giittingen lämnade henne: nu var hon fnart<br />

fjorton år;en välväxt, förkjufande flicka med<br />

eu ängels ofkyldiga, vänliga och goda anfigte.<br />

Ilånga fköna lockar hvilade hennes blonda<br />

hår pä hennes hals, och höjdeeller iänkte<br />

fig med lamnia rörelie fom glädjen gaf hennes<br />

växande barm.<br />

Giittingen var nu vuxen. Hans hår hade<br />

mörknat och hans kind blifvit något brunare - y<br />

men hans blå öga var ännu lika vänligt,hans<br />

mine ännu lika leende,hans blick ännu lika<br />

öm fom tömt. Orolig vred han (\g hit och<br />

dit på fiolen och fåg begärligt åt dörren. "Nå<br />

Giittingen, gå dumed jutta,fade Grefven ,*'<br />

och bägge förfvunno. Knapt voro de allena<br />

förrän den ena frågan följde på den andra, den<br />

ena blicken,den ena handtryckningen på den<br />

andra. 'Goda Jutta." _ "Älfkade Giittin.<br />

gen!" — "Du allkar mig ännu? 1'<br />

'Och du<br />

mig ockfå?" "Gud fke lor, at jag är här<br />

igen!" — "Jag räknade hvar minut innan du<br />

kom ur fkogen."<br />

Inom några timmar hade de aldeles glömt,<br />

at de på lång tid ej fett hvarannan, och derigenom<br />

uphörde de afven at längre varafrämmande<br />

för hvarannan» Den fordna ömma^barn ili-<br />

v


VON T W E R DE N BF R G. 2 25<br />

fliga förtroligheten b!ef åter rådande imcllan<br />

dem,de förnyade (iua fordna. lekar, belökte<br />

alla de ftälien der de förr varit lycklige:<br />

och fade då: ''Mins du det ännu ?" ,<br />

"Här futto vi altid." ''Här plockade jag<br />

blomtter ät dig." — "Här vid denna bufke,<br />

bundo vi lammet!" Nu fördeJutta<br />

honom på<br />

lin kammare, vifade honom iit arbete och<br />

omtalade förhonom fina göromål. gen<br />

blef befrört då han fick höra at den ädle).<br />

ken från Dilentis fyra gånger varitiRheinegk,<br />

hvarje gång flere dagar,och vmderviiat henne<br />

och hennes bröder. Hon (jong nu lörhonom<br />

och fpdade på harpan de fånger,Munken<br />

lärt henne. "Jag håller rätt mycket af<br />

den gode Munken, lade Jutta. Han berättade<br />

mig altid få mycket om dig, huru god<br />

du var, huru högt du älfkade mig, och han<br />

lärde mig at ällka männiikan 5 lugnet och enfligheten."<br />

Glittingen fåg Jutta lifvad af den gode<br />

Paterns anda. ''Ach hvilken man!" ropade han,<br />

och erindrade (ig nu,huru ofta Patcrn forma*<br />

rat honom at utftrö dygdens iädidet hjerta,<br />

fom äl(kade honomj och Giittingen fortfatte nu<br />

Munkens undervisning hos Jutta. De voro<br />

aldrig åtlkilde. Morgonfolens förfta firålc<br />

fann dem tillamnians. De gingo Giittin'<br />

gen med Juttas harpa, Jutta med fin flända,än<br />

nedidalen, än på de bufkrika bergen. Der<br />

futto de — Giittingen vid Juttas fötter. Flickan<br />

arbetade: Ynglmgen vifade henne Sloften<br />

deromkring 3 fade henne deras namn 5 och be-<br />

B 5<br />

rät-<br />

/


26 Rudolf<br />

rättade henne förflutna händelfer, om den ädla<br />

Idda von T|kenburg °), om Grefven af<br />

Welfch-Neuenburgs dotter Gertrud och defs<br />

olyckliga, qvalfulla lif, efter den gode Fredrics<br />

mord. Han uprepade för den älfkade<br />

flickan den ädle Paterns lärdomar, fj°ng<br />

ior henne hans fånger om vänlkapcn, om<br />

enfligheten och huslig fällhet. Så förflöt<br />

morgonen, få dagen, få aftonen, och Jutta<br />

var läkert den fidfta på flottet fom bödGiittingen<br />

god natt. Ofta ledfagade Juttas bröder<br />

de äLTvande, för at afhöraGiittingens berättelfer,<br />

tom voro dem kärare än alla lekar.<br />

Gietvinnan fann det väl underftundom<br />

betänkligt, at de älfkande få mycket fökteenfligheten;men<br />

Grefven trodde, at olkulden vore<br />

fäkraft iet hjerta, fom brann af ren kärlek.<br />

"Förtrolighet,fade han,ärdygdens värn.<br />

I,ämna blott min ömeGutfringen och din olKyldigaJutta<br />

åt fig fjelfva !" Och Grefven hade rätt.<br />

Juttas och Göttingenskärlek liknade en bäck<br />

fom oftörd framflyter på den jämna fanden.<br />

Man hörer den ej forla, man märker ingenrö-.<br />

relfe på defs yta, och likväl vatnar den kringliggande<br />

fält. Ingen oro, ingen fuck, ingen<br />

förlägen blick röjde någon oren känfla<br />

ideras bröft. Hemligen bodde en lugn kärlek<br />

och den renafte ofkuld tilfammans i dejas<br />

hjertan. De lutto vid hvarannans fida, talade<br />

och ikämtade få fritt, få obekymrade<br />

om alt det fom omgaf dem,få fkilde från all<br />

fruk-<br />

) Se Moralifche Erzählungen af Avg. La Fontaine<br />

2 Bandet.


von Wfrdenberg. 27<br />

fruktan, få nöjde,få olkyldigt förtrolige, at<br />

jnan fknlle tagit dem för fyfkou Tom hjt :<br />

gen älfkade hvarannan, eller for tvänne anglar<br />

i männifkofkapnad (om omtalade lina välgerningar<br />

mot de dödlige.<br />

Men hade Guttingen et par dagar varit<br />

på jagt med Rudolf, eller på Werdenberg,<br />

eller på befök hos någon Adelsmani granfka*<br />

pet,lä märkte man hos Jutta alla Kännet<br />

af en häftig kärlek. Hon hade ingen ro. Hon<br />

gick och. kom och gick. igen, utan at veta<br />

hvad hon ville. På alla frågor,modern gjorde,<br />

fvarade hon förvändt,och dennamåfte valdfårat<br />

rycka henne ur fina drömmar,om hon ville<br />

hafva et rigtigt fvar. Hörde hon en haft<br />

komma eller Guttingen nämnas, då förft vaknade<br />

hon. Då hördeman henne tala, då fåg man<br />

hennes ögon tindra. Kom han då ändteligen,<br />

fåg man kärleken låga^noägges ögon, då flögo<br />

de hvarannanifamn,och ftodo tom tvänne<br />

lefvande bilder» af den varmalre kärlek.<br />

Inom en timma hade kärlekens låga förfvunnit<br />

från deras kinder och en ftilla glädtig ofkuld<br />

intagit dels ftälle. —<br />

Ingenting, utom Rudolf, förmådde draga<br />

Guttingen från Juttas fida. "Jag vet ej, fade<br />

Guttingen tilhonom,om jagalfkar dig mefteller<br />

Jutta; om jag häldre är hos dig, än hos henne:<br />

om jag ändå kundebefkrifva, huru det är<br />

fatt med migdå jag är hos Er. Hvad jag känner,<br />

är fig få likt och dock få olikt. J görenmig bägge<br />

få lycklige^ men hvar < ch en påfit fått.'*Rudolf<br />

(varade leende: "Jag är din vän, och<br />

Jut-<br />

*


28<br />

Rudolf<br />

Jutta din älfkarinna." "Det var ej det,jag ville<br />

fäga", fvacade Giittingen. "Kärleken, lär-<br />

de den] gode Tatern ofs, är en ljuft orolig<br />

dröm och jag är lika fa lugn, lika få # nöjd<br />

hos Jutta fom hos dig: men mit lugn har då<br />

blott en annan orfak. När jag är hos dig,<br />

vil jag veta hvad du tänker, jag vil förftåj<br />

begripa dig. När jag är hos Jutta, förekommer<br />

det mig fom hon ingenting; kunde fäga\<br />

mig, det jag ej redan vet. Ofta börer jag<br />

ej en gång hvad hon »äger: rörellenafhe<br />

läppar, hennes blickar, hennes fm då<br />

hontalar, ljudet at hennes röit,är cog förmig.<br />

Hos dig känner jag huru angenämt tiden förfvinner<br />

för mig: hos Jutta vet jag ej at tid<br />

gifves; gied dig kan jag tala långt förtroliga*<br />

re. Jag har ingenting i hela min fjil, fom jag<br />

ju icke kan fäga di g^ Deremot är det mycket,<br />

fom jag ej kan fäga JUtta , äfven om hennes<br />

forluft vore vilkoret — och — huru be.<br />

iynnerligt! — likväl iaker fom hon vet utan<br />

at jag iä^er henne dem. Och det är aldeles<br />

icke af mi (ströende. Det förhållerlig på famma<br />

fatt, fom då man underftundom ej vil tilfta<br />

något för fig ljelf,fom d,i man Ikyr visia<br />

tankar emedan de äro oangenäma.''<br />

Sådant var ock verkeligen Giittingens til -<br />

ftånd j ochidetta lefde han fyra år med Jutta,<br />

lugn, munter och nöjd. Ynglingarne hade<br />

du nått det tjugonde, Jutta det fjuttonde året.<br />

Då och då kom Pater Anton til Rheinegk.<br />

Ännu iökte han befländigt at tämja Rudolfs<br />

ftolthet. Altid påminte han honom y at aie-


I<br />

I<br />

von Werdenberg."<br />

relyftnaden gör alt för fig fjelf, ingenting för<br />

det goda. Nu infann han tig åter. Han berättade<br />

Ynglingarne de oroligheter Tom utbruftiti<br />

Glaris. Han gillade at Ölterrike fkulle bekriga<br />

Glaris j tillika nämnde han fom Öfterrikes<br />

General, deras farbroder, Gref Johan von<br />

cknberg på Guardowall. Han hade rätt.<br />

En dag, då Munken ännu var der,<br />

kom Gref Johan med fin äldfte fon och flere<br />

Riddare til Rheinegk. Efter måltiden, då vinet<br />

gjort dm muntre, tog Gref Johan den<br />

fylda bägaren och ropade: "Ofterrik.es (kål!'*<br />

Alla Riddarne tattade lina bägare,utomRudolf.<br />

Munken räckte honom den: Han tog den,<br />

men ogcrna. De drucko. "Vi hade oriak at<br />

beklaga ofs öfver Öfterrikarne, lade liref Johan,<br />

men jag hoppas at ftridigheterna med<br />

dem fkola vara förbi, och at den tid fnart<br />

är inne 5 då vi kunne lefva igodt förftånd<br />

med Hertigen. Hvarföre Ikulle jag ej fäga<br />

Er det ? Jag är anförare för Öfterrikes häremot<br />

Glaris. Imorgon afkunnas tåget för Öfierrikes<br />

Låntagare. Öfterrike anmodar er,<br />

min Coufin genom mig at följa dels fana.<br />

Jag utber mig Er Rudolf. Han fkall lörtjena<br />

fig Riddarvardigheten. Du, Guttingcn, kall<br />

följa honom. x Du är defsutom ö;.<br />

låntagare och bundsförvant."<br />

Alla tego och Jutta blef hvit fom vax.<br />

"Nå, hvad läger du derom,Rudolf?"— Rudolf<br />

fteg fram: "Öfterrike har i ftera århundraden<br />

varit en fiende af vårt hus. Nu<br />

fmickrar det ois 3 emedan det behöfver ofs.<br />

Men<br />

"<br />

29


30<br />

Rudolf<br />

Men jag förbigårdet. Vore Öfterrike vår vUn,<br />

få vilst fom det är vår fiende,Ikulle ändå<br />

icke något baner af Werdenbergs fvarta fana<br />

fynas i deras här, ty Glaris har räitvifan på<br />

fin lida. Jag drager ej ut med Öfterrike!"<br />

"Och Giittingen?" frågade Gref Johan<br />

och kaftade en föragtligblick på Rudolf. Giittingen,<br />

fom under töreftående famtal haft fina<br />

ögon fäftade på Munken, betragtade nu fmåleende<br />

Grefvinnans arbete och talade med<br />

henne om en blomma, fom hon broderade:<br />

"Jag är förbunden at tjena Öiterrike" fvarade<br />

han "men jag är ej myndig ännu. Gref Tokenburg<br />

är min förmyndare. Ni fer, Herr<br />

Grefve, jag kan dertilhvarken fvara ja eller<br />

nej." GreT Johan vände fig til Gamla Grefven,<br />

Rudolfs far: "och gillar ni, at Er fon å nyo<br />

ådrager fig Öfterrikes hat, fom knapt är iörfonadt<br />

? Känner ni de an(prak, Öfterrike gör<br />

pä edra egendomar?" ''Och hvarpå gör ej Öiterrike<br />

anfpråk?" inföll Rudolf. "Men låt<br />

komma. Jag har et fvärd, och få länge<br />

håller,är Rhendalcn Werdenbergarnes.<br />

Gå, fritt, bekriga, förtryck,och piäga få länge<br />

til deis en annanTeil fatt


VON \\ T £R DE N BERG. 31<br />

trycken mig och jag fkall äfven få väl våga<br />

det yttertta fom Tell."<br />

"Farväl då til defs," ropade Gref Johan<br />

förbittrad. "Gån och tiggen om Edra undcrhafvanders,edra<br />

lifegnes nåd,få länge tils<br />

de trampa Er under fötterna, och förfmänFurftars<br />

och Herrars gunft, fom ville Er väl,<br />

ovärdige vapen och lans." Med defTa ord<br />

lämnade han och hans fällfkap ialen, fatte<br />

fig til haft och Ikyndade bort.<br />

Midti fålen ftod Rudolph likfom förflenad,<br />

med rynkad panna och mörka, på jordenfäftade<br />

blickar. "Ovärdig vapen och lans!"<br />

återtog hanlängfamt, och lämnade fakn.<br />

En liten ftund derefter gick ätven Pater<br />

Anton ut efter Rudolf. "Bälte Pater,ropade<br />

Rudolf emot honom: "jag refer til Glaris för<br />

at hielpa Glaris, för at biftå de förtryckte."<br />

"Du refer til Glaris, IvaradeMunken alfvarfamt,<br />

för at hämnas Gref Johans fmädande.<br />

Du vil vifa honom at du är lanfen värdig.<br />

Yngling, hvad har Glaris's rättmätiga<br />

fak at göra med din hämnd öfver fmädeller?<br />

fkall du uphöra at vara en fåfäng dåre ?"<br />

"Hvad har jag gjort?" frågade Rudolf, flagen.<br />

''Du har felat på flera fatt. Du har varit<br />

mångtalig, fom en qvinna. Huru ofta<br />

har jag ej fagt dig: den vife gör utan at fäga:<br />

det fkall jag göra. Var en Tell,om du<br />

känner dig ftark nog dertil: en dåre fager:<br />

jag fkall vara det."<br />

"Skulle jag då draga med Öfterrikarne mot<br />

Glaris?"<br />

Det


32<br />

Rudolf<br />

"Det fkuiie du icke,men hvad tvingade<br />

dig at vara Ölterrikes fiende, 'om du ej ville<br />

vara defs vän. Om du har för affigt at<br />

föifvara dina rättigheter mot Öiterrike,hvad<br />

tvingar dig, at ropa til detlamma,at det Ikall<br />

hafva et vakfamt öga pä dig? Du förolämpa'<br />

d..- Grefven: han dref gäck med dina fvasfande<br />

hotelfer, och han gjorde rätt deruti. Den<br />

iom hotar mycket, gör litet Och du hatar<br />

Crefven. Yngling! Den vife hatar det onda,<br />

ej den onde. /Ja du är blott fåfäng<br />

du alfkar ej det goda, du alfkar blott dig<br />

(jttt. M<br />

''Nej, vid tilud, bäfle Pater,jag alfkar<br />

det goda, jag alfkar mänfklighetens väl."<br />

"Sa befrämji det visligt- Visheten hatnr<br />

alla vakllamheter. Jag far nog fe hvad<br />

du gör."<br />

Munken lämnade borgen. Rudolf var<br />

liinge iibid med lig fjelf om han ikulle draga<br />

ut eller icke. Omlider fegrade dock hans<br />

äregirighet. Han förklarade lin fader Tit be-<br />

-11ut at komma Glaris til hjelp. "Men, Giittingen,<br />

lade Grefven, du blir här. Du är<br />

Öfterrikes Länlagare." Jutta fteg up af glädje<br />

då hon hörde det. "häfte Rudolf, lade<br />

hon, nej han får icke följa med." Rudolf<br />

lo^: "du (kulle dö om Giittingen kom hem<br />

niinchla rilpa." Jutta rodnade.<br />

Rudolf afrefte med några Ryttare til<br />

Glaris. Göttingen följde honom pä vägen,<br />

och återvände fedan til Rheinegk. Men den<br />

piå^and^ tanken at h^iVa lämnat Rudolf alla-<br />

f


v<br />

von Werdenberc. 33<br />

Icnaj förföljde honom öfveralt, äfven hos Jutta.<br />

Morgonen derpå tog han aflked af fame<br />

i Rheinegk, och föregaf en refa til lin<br />

förmyndare, Grcf Tokenburg, fom redanflere<br />

gångor budit honom til (ig, och Gref Werdenberg<br />

tilityrkte fjelf detta befök. Hanlämnade<br />

Rheinegk.<br />

Rudolf ankom til häreniGlaris och följde<br />

defs fana emot Öiterrike. Den gjorde halt<br />

på höjden vid Nåfeh-, dit den Öfterrikifka äfven<br />

ryckte. Morgonen före (laget-) kornen<br />

Riddare i fullt fporritrek til Glariika hären,rullad<br />

utan all pragt och utan alj afiigt at göra<br />

upfeende. Vid Näfels flotte härarne tillamnians.<br />

Slaget var blodigt. Rudolf vågade(ig<br />

oförfigtigt midt ibland fienderna. Redan var<br />

han öivermannad af mängden, redan kaflad<br />

af häften, redan var fvärdet höjdt (om (kulle<br />

gifva honom döden. Då rufade den okände<br />

Riddaren, fom beftändigt omgifvit honom,<br />

fram imellan de ftridande. Et hugg fälde<br />

den,fom ämnat döda Rudolf. Nu ftälde han<br />

fig framföre honom fom et lejon och ingen<br />

vågade nalkas honom. Rudolf (teg fram,<br />

fattade Tit fvärd och lin fköld;enilendtlig Ryttare<br />

frupade och Rudolf fatt åter til haft. Nu<br />

förnyades ftriden med fördubblad häftighet;<br />

nya (karor framryckte, blod flöt ftröinvis "<br />

Öfterrikidsa hären blef flagen^ de flygtande<br />

fkingrade, och Glaris fri. Alla föllo på knä<br />

och tackade Gud. , '<br />

1. Del. C Deg<br />

*) Slaget vid Njftls flod I3BB> och afgjqide Qlaiis'3<br />

frihet.<br />

i


34 R v d o r. f<br />

Den okande Riddaren fkyndade fbm ca<br />

blixt derifran. Rudolf hann honom ändteligen<br />

långt borta. ''Gihtingen!" ropade hani<br />

en öm ton, "förfinar du min tacklagelfe?'*<br />

Giittingen öpnade hjelmen och räckte Rudolf<br />

fm hand. "Hvarpå kände du igen mig, Ridolf<br />

?" frågade han leende. "Jag fäg dig kring»<br />

fväfva mig; jag fåg at du ej lämnade mig,<br />

och kunde det väl vara någon»annan än<br />

Giittingen ? O! Giittingen, (kall jag en gång<br />

bliiva få lycklig at ocklå rädda dit iif?"<br />

"Och fägor ej dit hjerta at du (kulle göra<br />

det, om tiliälle yppades?" frågade Glittingen.<br />

"Den frågan är ej dit alfvare,min vän."<br />

"Nå väl! Min förtjenft är ock ingen annan:<br />

lyckan gaf mig tilfälle til gerningen. —<br />

Hjertat ar vårt, friger vår Munk j gerningen<br />

lyckans; jag var lyckligare än du; men aldeles<br />

icke bättre."<br />

Rudolf kyfste honom och bägge (kyndade<br />

nu tilbaka til Rheinegk. Jutta fåg dem<br />

komma och fprang dem til mötes. "O! det<br />

trodde jag väl,'' ropade hon > "det trodde jag<br />

väl, at du fkulle vara der Rudolf var." Stillatigande<br />

tog Rudolf Juttas hand och lade<br />

deniGiittingens. "Denna hand, min broder,<br />

Juttas hand, vare din belöning för mit lits<br />

räddning'." Jutta lutade fig ömttil ynglingens<br />

bröft och lade fin vänftra arm kiing hans hals.<br />

''Jag räddade dit lif," ropade Giittingen, "och<br />

du belönar mig med himlen! O, min Jutt-i ,<br />

min maka!" Han tryckte en kyfs på hennes<br />

läp*


von Werdenberg.<br />

lappat. **\ are fagt!" ropade gamla Grcf Wefdenberg,fom<br />

hört deras tamtal, "vare fagt!<br />

är din min fon Gi-Utingen." Alla fyra<br />

Jutta<br />

inträdde i falefl til Grefvinnan. Giittingen<br />

och Jutta föilo på knä. "Gif dem din välfignelle^<br />

de aro makar." Grefvinnan flötGiittingenifin<br />

famn och fade: ' hvem kan jag<br />

fäkrare antörtro min Jutta , än dit goda hjärta,ochi<br />

din ömma kärlek ? Kon är din,och den<br />

Evige välligne er törbindelle1" En glad höglid<br />

firade deras förlofning.<br />

Et år förflötunder antlalter tilJuttas mottagande<br />

på Giittingens borg, dit hanredan flyctat<br />

och der Rudolf ofta bdföfcte honom. Vägen<br />

frän denna borg til Rheinegk gick genom de<br />

förkjufande Appenzeller dalarne, öfver Iköna<br />

grönfkande berg och frodiga betesmarker. Sedan<br />

krökte den (ig utmed de imellan kullame<br />

ftröddakojor, gick förbiVögclinsegk, ut><br />

föreberget, Öfver den meft intagande flätt, til<br />

Rheinegk. Rudolf vandrade den ofta. Än<br />

lätt han pä en kulle bredvid en Herde, hvarS<br />

hjord betadeidalen, och talade med honom<br />

om Bergsboerne och deras enkla feder. Au<br />

ftod han vid en By ibland en finare af ynglingar,<br />

och (åg på deras lekar och okomtlade<br />

danfar. Deras feders ofkuld rörde honom,<br />

deras oförfkräckta mod ådrog (ig hans beundran.<br />

Ofta fåg han Herden enfam ftrida ined<br />

Vargen och fälla den utan möda. Stundom<br />

fatt han på en trädllubbe hos en åldrig man<br />

och ynglingarne ftodo omkring dem. Gubken<br />

omtalade för honom förflutna tider 9 om<br />

C 2 Ap«<br />

35


36 RUh O L B<br />

Appenzells frihet,om det förtryck Abboten3<br />

fogdar nu utöfvade, och de itarke ynglingarna<br />

fkuro tänder, deras kinder lågade, deras<br />

ögon gniftrade. "Friheten fkall återkomma',<br />

ropade en; "nedrifven deras borgar, fom<br />

vilja lägga band pä vår frihet," ropade en an*<br />

nan. Här berättade en, huru nedrigt fogden<br />

behandlat honom; der en annan, huru ötverdådigt<br />

Abboten och de andelige lefde. Öfveralt<br />

iDalarne fåg Rudolf hämndens och<br />

frihetens laga. Så mycket han kunde, upblåfle<br />

han den ännu mer.<br />

Appenzellernas höftfeft var fnart inne.<br />

Rudolf lofvade lina bekanta i Appenzellerdalen,at<br />

med demibergstragten fira denna<br />

feit. Dagen förut refte han frän Rheinegk,<br />

öfver S:t Gallen, längs utmed den lilla floden<br />

Steinach. Han följde den fteniga, djupa<br />

vägen, fom gårupföreberget,genom en tjock<br />

fkog åt Speicher. Ifölens nedgång kom han<br />

dit,och hundrade glada rölter bödo honom<br />

vara välkommen;hundrade händer vinkade<br />

åt honom, at han fkuile gifva deras koja företräde<br />

och hvila öfver nattenhos dem. Barn,<br />

Ynglingar och Flickor hälfade redan den högtidliga<br />

morgondagen och kungjorde med glädjeiprår.g<br />

och itoj de nöjen,dom väntade. Rudolf<br />

tilbragte natten hos den äldite mannen i<br />

byn,och glädjen höll den fvage gubben vaken<br />

til lent p:t aftonen. Rudolf flumrade blott<br />

några timmar. Redan långt före fölens upgång,<br />

väcktes han af klockornas ljud,och det<br />

glada landtfolkets ftoj. Frammaniöre byn<br />

un-


VON WeR DENBERO. 37<br />

under en flor lind upftälde de fig i rader.<br />

Ynglingarne, beväpnade hvar och en med<br />

(in (lunga, fin båge och fit kaftfpjut, ftälde<br />

(ig bredvid flickorna. Barnen följde dem med<br />

ftojande glädje,och gubbarne Hutade denna<br />

muntra tiopp. Ifpetlen för denfamma gick<br />

en man fotn fvängde byns fana,och omkring<br />

honom många herdar med fkalmejor, horn<br />

och pipor, hvilkas glada toner genljudade i<br />

fkogar och berg. På detta (ätt tågade de up åt<br />

höjderne. Öfveralt återfkallade från bergoch<br />

fkogar Landtiblkets pipor och fånger. Der<br />

kom en ikare från en by med den fladdrande<br />

fanan framföre fig,der en från en annan.<br />

Frän alla fidor häifade de hvarandra med gälla<br />

frögderop. Skararne förenade fig med<br />

hvarandra. Glädje, (kratt och ikämt tyftade<br />

mullk och fång. Redan uplyfte fölen de olanteliga<br />

bergsryggar, fom omgifva Appen/ 11.<br />

Den glada fkaran drog alt högre och högre<br />

up åt bergen,och frän alla fidor förenadelig<br />

med den flere (kärar från andra byar. Ändteligen<br />

hunno de Urnäfch vid foten af Alpenftein.<br />

Invånarne kommo juft då ut genom<br />

ftadsporten och mötte dem vid ingången til<br />

den dal, fom en gammal,helig plägfed utfett<br />

till firande af denna feft. Den är på alla fidor<br />

genom berg och fkogar (kild från den öfriga<br />

verlden, är lugnets och fridens hemvift,<br />

och om högtidsdagen en (kådeplats för den<br />

högfta glädje.<br />

C 3<br />

Från


38<br />

Rudolf<br />

Från alla kanter ankomnionu Appenz^lls,<br />

Tilliens och Hunchvyls ) Invånare famt de<br />

2je bergsbocrne til den kringttungda dlleQj<br />

trögderop och fång emottog hvarje tana,<br />

Jviidt i dalen var en enda kulle, pä den (vajade<br />

redan alla fanorna, omgifua af fickorna, loin<br />

endaft vid d-.nta tiifälle lörfvara dem. Yn^lin*<br />

garne uprefte redan den ofantliga granen O-h<br />

jfaftgjorde i defs topp fogeln med äplet och<br />

fpiran målet {or deras pilar. Längre tjorfc<br />

idalen ltod taflan för mälka iningen, och de<br />

gamle utfukade en flor rund bana för kappränningarna.<br />

Leende buro flickorna i tyithet<br />

vattenifina mjölkkärl pä det ftalle, der Ynglingarne<br />

fkuiie brottas, och gjorde det flipprigt *<br />

De llulo derigenom fegren undan den itarka.fte,<br />

och fkänkte den ät dc-n vigafte. Äunu<br />

fagtare imög fig då hvarje flicka til fin älikare<br />

för at varna honom derföre och gladde<br />

lig åt fit fkalkftycke,fom nu alla kände.<br />

Nu begynte lekarnc RåKade en pil fa*<br />

geln, få hördasetlifli^t frögderop. Flög den,<br />

förbi,få förföljdesden af et allmänt gapikratt.<br />

Flickorna upiamlade de nedlkutna (tycken af<br />

fogeln och den lycklige (kyttens älfkarinna,<br />

måfte inlöfa dem. Gmuder föll fogeln och et<br />

högt, långvarigt fkri förkunnade målfkjutnin-L<br />

gens, flut. Derpå begyntes målkaftningen, fe*<br />

dan käpprajiningen och aldradft brottandet<br />

Samme yngling fom fegrat vid målkaftningen,<br />

fe-<br />

*) Appenzell och Urnäfch ligga öfverft i bergsiragten,<br />

Tiitfea och Hundwyl längre qed: fyrsv Scoå«<br />

ftädj:r på Ap«?nzells diftrikt.


i<br />

*<br />

von Werdenbrrb. 39<br />

fegrade äfven vid kappr'inningen. — En fä11-<br />

-fynt händelle! Den gaf Segervinnaren rätt<br />

at fjelf utfätta prifet. Ringli var havs namn.<br />

Alla ynglingar och flickor omgåfvo honom<br />

nu, för at hörahvad prifet faulle blifva. "Jag<br />

begär" fade ynglingen "inga tar 3 ingen ute-<br />

Hutande rätt til det bättre betet, ingen åker:<br />

jag begär endaft fogdens i Schwendi tvänne<br />

hundar."<br />

Rudolf frågade en Gubbe livad ynglinge»<br />

fordrade. "Abbotens fogdeiS:tGallen, fvarade<br />

denna, har tvänne ftora hundar, fom anfalla<br />

bönderne då de vilja lniyga fig bort<br />

med fmör eller mjölk. Det är en ny fkatt<br />

af Abboten. Alla Kergsboerne äro mifsnöjde<br />

dermed; — ty. Herr Grefve, mjölk är vår<br />

bälta föda. Men Abboten är döf för vå,ra föreftällningar."<br />

Imediertid hade redan de unge rådflagit<br />

med hväfandra huru de fkulle kunna upfylla<br />

Ringlis fordran. Men en gammal, värdig<br />

man fteg fram ibland dem och åtrådde dem<br />

från detta företag i en öm och alfvarlam ton.<br />

3 Hvarje våidfamhet,fadc han,är oklok: Jbeklagen<br />

Er öfver fogdarnes våldfamheter,mina<br />

käre föner och vänner,och nu arenifjelfve<br />

ibegrep at begå en. Låtom ofs vara vifare<br />

och bättre än våra fogdar: låtom ofs ej<br />

förlora det goda medvetande, fom under förtrycket<br />

utgör var lycka, och fom äfvenidag<br />

fkänkt ofs en få glad dag. Ännu kan hela<br />

Appenzell ftiga fram och fäga: Vi are för-<br />

tryckte, men vi hafve aldrig förtryckt. Lå-<br />

C 4<br />

tom


«r<br />

40<br />

Rud olr<br />

tom ej denna dag biifva den förfta pä hvilk.cn<br />

vi förloredetta vitsord " - ■<br />

" Ringli. Du har<br />

fegrat tvänne gångor i dag, — fegra ock den<br />

tredje — öiver dig fjelf, och* återtåg din begäran."<br />

>»<br />

å, väl,fade ynglingen,få begär jag<br />

at få danfa med din dotteridag. Tillåter<br />

du det?"<br />

"Alt för gerna" fvarade Gubben, "min<br />

dotter Ikall med nöje räcka en få käck yngling<br />

handen til dans." Maria, en femtonårig<br />

flicka, fom Rudolf ännu icke blifvit varfe,fteg<br />

i ur flickornas fkare. Honrodnade då hon<br />

hörde Ringlis begäran, och med denna ömma<br />

rodnad räck e hon honom handen. Nu blefvo<br />

de andra flickorna upbudna och alla fkyn*<br />

dade derpå leende up på et högt, fmåningom<br />

fluttande berg. De ftäl e fig öfverft ien<br />

lång rad, och nedanföreidalen ftodo ynglin-<br />

garne midt emot dem i en lika lång rad.<br />

Horn och pipor gåfvo nu tecken at fpringa<br />

och med pilens häftighet ikyndade flickorna<br />

berget utföre i ynglingames armar. Hvarje<br />

flicka fökte hinna fin älfkare innan någon<br />

annan kaftade figihennes armar. Et öfver-<br />

Ijudt gapfkratt förföljde de ynglingar fom ej<br />

fått några flickor, hvilka nu voro tvungne at<br />

fe på deras danfar och at tillika fpela för<br />

dem på lina pipor.<br />

Länge var Rudolf åfkådare af de muntra<br />

danfarne, och förlorade fig i angenäma betragtelfer<br />

öfver den tyckfalighet,fom natur,<br />

ofkuld och måttlighet fkänkte defla många<br />

män-<br />

/ ♥<br />

*


v<br />

I<br />

von* Wf.rd exberg. 41<br />

männifkor. Omfidcr väcktes han deruturafdä<br />

danfandesfkratt och glada itoj. Munter och nöjd<br />

lämnade lian dalen och irrade omkring imellan<br />

kullame och bergen, fördjupadi(ig fjclfoch<br />

iminnet af de ljufva känflor, hanidag njutit.<br />

Idet famma fåg han lig aldeles omgiiven<br />

af klippor. Han flod vid fottn af djn ofanteliga<br />

Alpilka Bergsryggen 3 ftcla 9 rysliga,ofatta<br />

fienmafTbr, på hvilka här och der några<br />

talhr fyntes. Här hängde en Klyfta öfver<br />

hans rfufvud : der trängde Hg en vildbäck<br />

fram imellan bergen oab aMkar hans väc\ Nu<br />

flod h?.n på branten af en förfkräcklig atgrund,<br />

et {väljande djup, hvarifrån man ingen ting<br />

hörde utom vattnets vilda frufande. Han fökte<br />

nu vända tilbaka til dalen: lyfsnads och<br />

hörde frögderop och mufik. Han följde ljudet<br />

at " men det var intet annat än (oilet af<br />

en bäck fom ftörtade(ig från klippa til klippa:<br />

på detta fatt förde bergens irrgångar honom<br />

alt längre och längre ifrån det lyckliga<br />

landtfolkets ikläda ftoj. Sedan han länge<br />

rat omkring imellan klipporna,fann han Undteligen<br />

en final gångftig, fom öfver högder<br />

och bergsklyftor omlider förde honom til en<br />

fkön dal»-, från hvilken en ljum, med vällukter<br />

upfyld ånga, doftade honom til mötes.<br />

Han följde fligen längs utmed en ftel klippa,<br />

ur hvilkenien uthuggen Cidern flöt et klart<br />

vatten. Nu kom han til en allée at granar.<br />

Vidändan af denna allée böjde(ig daleninimellan<br />

klipporna til höger 3 i fonden itod en valbygd<br />

koja 5 omgifven af en fruktbärande trädgård;<br />

C 5<br />

fram-<br />

J


42<br />

Rudolf<br />

frammanföre dörrenvar enlöffal af fyra lindar,<br />

hvilkas grenar ofvantil voro flätadeihvarandra,<br />

och rundt omkring voro gräsbänkar. Han<br />

klappade på: då ingen hördes af, fteg han<br />

in och förundrades ej litet öfver den inygghet<br />

och renlighet 5 lom han öfveralt fann.<br />

Han giffade at Inbyggarne i denna dal<br />

biviftade HöiUeften,beflöt at afbida deras återkomft,<br />

och (atte fig på en gräsbänk under<br />

lindarne. Framföre honom låg den fköna,<br />

dalen med fina hundrade kullar och fin klara<br />

bäck, fom med iagta forl flingrade fig<br />

imellan högderne ned i de djupare dalarne.<br />

Nu hörde han på afltånd en hund fkälla<br />

och röften af männifkor, fom kommo närmare,och<br />

nu fåg han en gammal man och en<br />

ung flicka komma fram från klipporna famma<br />

väg fom han. Så fnart de voro honom mera<br />

nära igenkände Rudolf den gamle. Han<br />

var den famme fom vid feften afrådde ynglingarne<br />

at fråntaga fogden fina hundar. Och<br />

flickan, fom han hademed fig, var hans dotter,<br />

den famma fom Segervinnaren fick til—<br />

ftånd at danfa med. Rudolf gick emot dem,<br />

*'Jag har gått vilfe ibergen, lade hantil Gub«<br />

ben "och gick in ier koja under det pg väntade<br />

er ankomft. Vifa mig vågen ned til S:t<br />

Gallen."<br />

"I dag kan niej hinna flätten, ädle man,<br />

och, om jag känner Ert vapen rätt, Gref<br />

Werdenberg. — Ifkogen är redan djupa natten.<br />

Jag tiltror mig knapt fjelf at i mörkret<br />

råka vägen lmellan klipporna. Håll til<br />

gQ.


I<br />

von \Vern e nberc. 43<br />

godo imin koja öfver natten. Imorgon,<br />

eller om dalen behagar er ännu längre, när<br />

vä vill,(kall jag följa Er öfver bergen til<br />

flätten."<br />

Den ton i hviiken Gubben fade detta var<br />

iå god, och Hickan kaftade dervid en få förtro*<br />

ligt bedjande blick på den unge Grefven, at<br />

Rudolf äfven under andra omftändigheter icke<br />

alfhgit deras tilbud. De följdes nu åt in. "Ni<br />

måtte vara hungrig, Herr Grefve. Om jag<br />

mins rätt, gick ni från feften innan viåto." Jnom<br />

några minuter hade hon framfatt mjölk<br />

cch iinör, välimakande bröd och all ilags<br />

frugt. Flickan ferverade honom: och fällan<br />

hade han njutit en mera välimakande maltid<br />

med ftörre nöje än här.<br />

Nu fatte de (igilöflalen. "Min Gud,'1 fa*<br />

de Rudolf, då han ännu en gång återkallat<br />

denna dags nöjen och kaftat en blick på den<br />

muntre gubben,"hela Appenzell tycks mig van<br />

ra glädjens, förnöjfamhetens och lugnets hem*<br />

viftj men Kr dal här, min far, Er. koja är<br />

fridens helgedom."<br />

"Så är det, Gud fke lof!" fade Gubben,<br />

"och Himlen gifve at det länge måtte få blifva.<br />

Men jag fruktar at defla högder och da»<br />

lar, fom nu bebos af vältignelfe, förnöjfamhet<br />

och lugn,fnart fkola upfyllas af oro och fugtas<br />

med blod. Jag fruktar at Appenzell icke<br />

lärer uplefva många fådana dagar fom denna.'*<br />

"Hvarföre få, min far ?" frågade Rudolf.<br />

J'Har ni ej märkt orolighetens, uprorets<br />

och törödelfens vilda låga hos landets ung,<br />

dom?


44<br />

/<br />

Rudolf<br />

dom? Ve vårt lugn när den utbriftcr fom<br />

en gömd gnifta!"<br />

"Gode Gubbe! Efter hvad jag hörer,hafva<br />

Appenzcllarne icke orätt. Abboten Kuno<br />

förtrycker Landtmannen. Hans fogdar äro<br />

ftolte och obarmhertige: Abboten och fogdarne<br />

le åt det arma folkets klagomål, föragta<br />

defs hotelfer, och pålägga det dageligcn nya<br />

fkatter."<br />

"Ja, ty varr förjagar hären ftorm denandra.<br />

Olyckligt vis är Abboten icke vis nog<br />

at frukta Hormen, fom redan höres på afltånd:<br />

kanfke fkall han fnart ftrida for at få behålla<br />

de berg,han nu vill ödelugga."<br />

"Til äfventyrs fruktar du Appenzells<br />

undergång?"<br />

"Aldeles icke, Herr Grefve: det fruktar<br />

jag lika få litet, fom at defTa eviga klippor<br />

ikola nedftörta. Betrakta vara ynglingar, deras<br />

fylliga mufkler y deras ftarka armar, deras<br />

lemmars vighet: betragta delFa höga klippor,<br />

de fmala ftigarne upföre dem. Naturen<br />

har befäftat våra befittningar. Qvinnor kunde<br />

fördrifva våra fiender och trygga vårt lugn.<br />

Vår landtman har ingen ryftning 3 men han<br />

behöfver den ock icke. Klipporna äro hans<br />

harnefk och mod hans Iköld. Han fruktar ej<br />

de blodtörftiga vargarne och de vilda björnarne<br />

på bergen3 ännu mindre fkall han frukta krigshärar."<br />

"Hvad fruktar ni då, vördnadsvärde Gubbe?"<br />

"Segrens följder: Landtmannens tygellöshet."Ku-


v<br />

von Wer denberg.<br />

" 45<br />

Rudolf log. "Segren fkall göra Bergstngteroe<br />

ännu lyckligare och öka ert hugu<br />

och er iornöjiamhet med den dyrbarafte fkänk,<br />

ined fri!.: ten."<br />

f<br />

"Och tillika förlätta ofs i fjclfsväldets<br />

och laglöshetens tilftånd, der hvar och en vii<br />

hvad han kan, der hvar och en gör det,<br />

hvartil han känner fig äga ftyrka; följagteligen<br />

gör alt, emedan han kan och vågar alt - 9<br />

der den rikare, den bättre _, den vifare, den<br />

annorlunda tänkande hatas, förföljes,mördas<br />

derföre at han var den rikare,den bättre,<br />

den lyckligare. Våra plägfeder,våra lagar,<br />

lom förena ols til et Samhälle och fom vi<br />

hälle ihelgd, emedan de fkydda ofs emot<br />

utvärtes förtryck, bero helt och hållet af<br />

vårt förhållande til AbboteniS:t Gallen. Uphäfves<br />

vår iörbindelfemed honom, få hafve vi<br />

inga laq;ar, inga fedvanor mer, få are vi en<br />

hop männifkor, fom flumpen vräkt tilfamman."<br />

"I kurmen ju gifva Er nya och bättre<br />

lagar."<br />

"Hvem Ikulle gifva dem ? Mängden? Den<br />

har aldrig gifvit lagar: det är omöjligt at den<br />

kan det. Tideniniörde dem omärkligen; vanan<br />

blef lag: eller en bättre än mängden, en<br />

mägtigare gaf lagar/'<br />

"Låten då den bättre5 den vifare ibland<br />

Eder dem."<br />

"Och hvem är den vifare,denbättre ? lagarnas<br />

uphiifvande förfätter ofs alla tilbakai<br />

vår förfta jämnlikhet. Den vilare har allas<br />

mifstanke emot lig: han undandrager lig denna


46<br />

Pv U D O L F<br />

na jämnlikhet. Menar Ni, at man fiuille<br />

anförtro den mifstänkte, den bättre blott<br />

til en tid allmänhetens ftyrelfe (om lagftiftaro?"<br />

"Enligt Kr tanke kunde då aldrig et<br />

folk fjelft gifva fig lagar: och likväl talar erfarenheten<br />

häremot. På famma fatt fom den<br />

förfta folkhop j hindelfen förenade, iick lagar<br />

j på famma fatt kan ju älven Appenzell<br />

få dem."<br />

"Men upräkna alla de grymheter, fom<br />

utöfvats, alla de blodftrömar (om utgjutits innan<br />

denna männifkohop kom få låno;t, at den<br />

antog fedvanan iom lag. Århundraden, grymma,<br />

blodiga, rysliga århundraden mäite tåga<br />

öfver jorden innan det Gudomligafte män*<br />

niikau äger, den förfta lagen 9 den iörfta vanan<br />

biet helig."<br />

"Så fkall då et folk häldre böja fig under<br />

den blodtörftigafte tyrans ok, än ädelt och<br />

modigt aflkudda iig det?"<br />

"Yngling! Vi kunne aldrig hindra hvad<br />

fomfker, hvad fom måtte ike. Grymma och<br />

blodtörftiga lagar äro endaft helige få länge<br />

de förtrycktes beherrfkare har magt at rtralta<br />

deras ötverträdande. Et folk fkall altid 5 när<br />

omftändigheterne förena fig dertil, aflkudda<br />

fig en grym tyrans eller en hård lags ok,och<br />

bryta fina bojor, utan at fråga: gör jag rätt?<br />

Det fliter fig lös derföre, at det ej kunde bära<br />

oket,derföre at defs tyngd var kroflande.<br />

En dåre blott kan fråga för alfvare, "bör et<br />

folk affkudda fig oket när defs tyngd är odrag-


VON \VER D £ N BE R G. 47<br />

dräglig? Befvarandet af denna fråga, vare<br />

fig med ja eller nej fkall lika iå litet iängfla<br />

folket vid fina förtryckare,iomrycka det<br />

dem. Et folk uprefer fig, icke deiföre at det<br />

tor eller icke bör; men det uprefer fig af famma<br />

grund (om hafvet när vilda ftormar tvinga<br />

det dertil. Det är lika la omöjligt, at<br />

haivet kan förblifva lugnt när vindarne ftornia,fom<br />

at det kan upröras utan orfak."<br />

"Nå väl, min Gubbe, få har maningen<br />

ting at fäga deroni.'*<br />

"Hvårföreicke, Herr Grefve? SerNi icke,<br />

at de vifare hafva folkets hjertan i fina händer<br />

få länge lagarne hållas ihelgd ? Frihets»<br />

andan litvar hela Helvetien. Waldenferncs<br />

lyckligt eröfrade frihet} Glaris's nyligen gifna<br />

efterdöme, hafva öfveralt, älveniHelvetiens<br />

lugnalte vrår, utbredt frihetsandan, och tillika<br />

uprorsandan och hatet til Furftar och lagar.<br />

Månge af de ädlare, af de bättre ibland folket<br />

gjuta äfven olja på den vilda lågan i ftäilet<br />

för at qväfva den. Om alle vife förenade<br />

fig, kunde de uträtta mycket. Hvarföre<br />

upresning,hvarföre hat til Furftar ochlagar?<br />

Om den lom vakar öfver lagames helgd kallas<br />

Abboteller Amman> Grejve eller Hertig eller<br />

Aldfle ,är det för folkets lycka lika mycket»<br />

Laglöshet är männifkornas ftorfta olycka. Jag<br />

alfkar ej förtrycket: iag älikar lagarne: jag hatar<br />

ej Furitar, jag hatar förtryck. ]ag fruktar<br />

ingen ting annat, än at Appenzell fkall tilintet<br />

göra lagarne,i ftället för at göra dem<br />

mindre tryckande 3 at det fkall aldeles uphäfva<br />

"


48<br />

Rudolf<br />

va fin*förbindelfomed Abboten,iftället förat<br />

åtcrftälla cbn i iit fordna lyckliga fkick."<br />

''Men hafva ej Waldenferne affluiddat Qg<br />

alt yttre inflytande,och lefva ända lycklige<br />

ochilugn?"<br />

"Waldenferne ftodoiförbindelfe med Öfterrike;<br />

men deras lagar hade fit urfprung<br />

ii.in dem fjclfva. De gåfvo lig ljelfve lagar och<br />

vakade Qeifvc öfver dem. Föibinddfen med<br />

Ofter/ike uphäfdcs; men lagarne bibchöllos.<br />

Men i Appenzell leda lagarne mera fit uriprung<br />

från Abboten än Iran ols fjelfva. Tilintctgörandet<br />

af Abbotens anlecnde, ' tilintet»<br />

gör alVen det) del af lagarne, fom från honom<br />

hade iit uphof. Jag fruktar, at vi ej<br />

torde hålla den lyckliga medelväg, på hvilken<br />

Waldenlerne funno lin lycka och lit<br />

lugn "<br />

Vid deffa ord biel Gubbens röft få ftapplande,<br />

och hans uttal få rördt, fom om han<br />

gråtit. Han fteg up. "MinGrefve, fade han,<br />

om ni vislle huru nära del jag tageridefia<br />

lanningar — Afbrytom detta fap.ital - " Mit<br />

m, mit fvaga hjerta - - "Han gick fram*<br />

åt och iöriVann irnellan Granarne: Rudolf<br />

tyckte (ig höra hans fuckar.<br />

"Och derföre,"begynte Marie,''är förmig<br />

en huslig lefnadiden meft förborgadeenflighet<br />

c!et i:- ligafte på jorden, emedan man der<br />

icke behötver några lagar, emedan kärleken<br />

och naturen, blodets flarka och ömlefidig er-<br />

känllas ännu ftarkare band, der äro de lagar,<br />

fom hvar och en håller ihclgd.<br />

/


v<br />

VON Wr FR DENBERO. 49<br />

*>," fadeRudolf, "om verkfamhet ej<br />

vore min pligt, och enfligheten ej fängflade<br />

mina krafter, få kunde denna lugna vrå af<br />

jorden, du,Marie,du och din far, och er förnöjlamhetlätt<br />

intala mig at lämna veraden."<br />

"Och tror ni då, Herr Grefve, at mani<br />

enfligheten ej kan vara verkfam?'' frågade Marie<br />

med den meft intagande ofkuld. "Min fat<br />

underhäller tie herdar, fom fköta våra hjordar<br />

och odla våra fält. Han gifver dem icke blott<br />

fit uppehälle: han har äfven gjort dem bättre,<br />

mera höffade, mänfkligare och vifare än<br />

de voro. Trenne flickor äro i vår tjenft,<br />

fom hjclpa mii* väfva, (pinna och mjölka.<br />

De äro eker alla ynglingars omdöme de bäiia,<br />

flitigafte, befkedligafte,ftadigafte bland<br />

alla tjeniteflickor. Tjuge husfäder hafva redan<br />

min far at tacka tor hela iiu husliga lycka.<br />

De hafva arvtingen blifvit gifte med våra<br />

flickor, dier ock ijelfve tjent hos ofs iom<br />

herdar. Alla här omkringiBergstragten, fom<br />

lida nöd, komma til min far och finna hos<br />

honom antingen hjelp eller råd. Mången koja<br />

har genom hans råd och förmaning återfunnit<br />

den frid, enighet och lycka, fom flygtat<br />

ifrån den. Nå, Herr Grefve, fråga Er<br />

nu fjelf, om ni nånfin gjort tie familjer lycklige?<br />

Min far fager beitändigt : jag har aldrig<br />

gjort männilkorna mera godt än under den tid,<br />

jag lefvat obemärkt och (kild ifrån dem. Det<br />

enda man kan göra ienfligheten,är välgerningar.<br />

Iflora verlden alfkar maa ej dyg-<br />

I. Del. D den 3


Rudolf<br />

50<br />

den; utan blott dels glans. Jag tror, Herr<br />

Grefve,at min far har rätt."<br />

'Nå, om han har rätt och det har<br />

han enligt hvad du fager om honom lå, vid<br />

alt hvad heligt är! här idin dal är himlen,<br />

eller pä intet ftälleihela verlden. Gud gifve<br />

at aldrig krig eller oroligheter måtte förjaga<br />

denna himmel ifrån Er! Jag önlkar,Marie,<br />

at ödets flag måtte förfkona detta fällhetens<br />

hemvift,denna lilla dal."<br />

"Jag önfkar det äfven, Herr Grefve.<br />

Dock om fa ej (kulle hända vår. lycka<br />

är icke fäftad vid detta klippor. Den bor öfveralt<br />

der man har et rent hjerta och kan<br />

lefva obemärkt. Någonftäds, Herr Grefve,<br />

ikulle väl en vrå finnas, fom kunde gömma<br />

ois och vår lycka."<br />

"Er lycka? Flicka! hvad anfer du då för<br />

Er lycka, om det ej är denna förkjufande<br />

dal, denna beqvämliga koja,defla rika hjordar,<br />

Ert öfverflöd,Edra grannars agtningoch<br />

kärlek? Hvilken är denna lycka, fom J få<br />

lätt kurmen föra med Er öfveralt fom Er<br />

ikuggaT<br />

"Ja, Herr Grefve, det är väl fant: jag<br />

fkulle ogerna lämna denna koja och denna<br />

dal: jag har här lefvat få mången glad och<br />

fkön dag;men denna koja och denna dal utgöra<br />

dock icke fjelfva vår lycka: jagoch min<br />

far kunde här idenna koja vara mycket, rätt<br />

mycket olycklige. Ockfå kunde vi, ehuru<br />

älikade af vara grannar, här lefvaibeftändigt<br />

bekymmer."<br />

"Och


von Werdenberg.<br />

"Och hvaruti beftår då er lycka?"<br />

"Som jag tror, HerrGrelve,i vår dygd:<br />

ni ler väl ät min enfald; men jag har det af<br />

en man, fom länge lefvat i verlden och jag<br />

känner at han har rätt. Väl tufcnde gångor<br />

har han fagt mig: dygden och lyckan äro få<br />

okonftlade, at ockfå endaft et aideles okonftladt<br />

hjerta kan nå dem. Iflora verldenräknar<br />

man tufende faker til lyckan, fom icke<br />

höra dit och fom hindra dels njutande. —<br />

— "<br />

Dygd är lycka! tillade han då.<br />

"Och hvad är då dygd?"<br />

*"At älfka alla mennilkor, at gerna vilja<br />

göre dem godt, fager han,och han har verkcligen<br />

rätt j jag är ganfka lycklig,Herr Grefve!<br />

emedan jag känner at jag alfkar alla<br />

männifkor och önlkar göra dem godt."<br />

"Flicka,Flicka!"ropadeRudolf och fattade<br />

Maries hand, "ach ,at denna dygd fkall<br />

lefva få förborgad och obemärkt ibland dcfla<br />

klippor!"<br />

"Ar då en förborgad dygd, frågade Marie<br />

leende, ingen dygd? Och är vår Tällhet icke<br />

fällhet derföre, at den, lik en föt frjukt fom<br />

växer imellan klipporna, endaft i hemlighet<br />

läfkar den förfmägtande? Nej, Herr GretveI<br />

Jag är lycklig och önfkade icke " " -"> "<br />

Vid deffa ord afbröts hon af hjordarnas<br />

hemkomft. Marie ftod up. "Der komma<br />

våra hjordar," fade hon. "I morgon<br />

drifva de i,edi de lägre bergstragtcrne,til<br />

vinterns början. Jag måfte gå." Hon<br />

fkyndade Herdarne til mötes. Rudolf hörde<br />

D 2 hu-<br />

51


w<br />

52<br />

RuDOL*<br />

huru vanligt hon talte med dem, med hvad<br />

deltagande hon underrättade lig om alt det<br />

fom iörde dem. Hon gick nu, åtföljd af<br />

dem, åt andra fidan af dalen och förde deni<br />

til en rymligare koja, fom Rudolf nu förft<br />

blef varfe.<br />

Marie förfvann med hjordarne,och Rudolt<br />

fördjupade figiljufva drömmar om flickans<br />

oikuld, om defs okonftlade men höga<br />

fjäl, om defs ällkvärda egenfkaper. Den<br />

gamle väckte honom ändteligen ur fina drömmar.<br />

"Det är lent: Ni lär vara trött." Han<br />

förde Rudolf in ikojan, vifade honom en<br />

fäng och bjöd honom god natt. Rudolf lade<br />

fig och infomnade under ljufva tankar på Marie<br />

och hennes far.<br />

Rudolf vaknade om morgonen redan före<br />

fölens upgång. Då han kallade en blick<br />

genom den murgrön fom betäckte hans feniter,<br />

nediden tyfta dalen, fom nu förgyldes<br />

af morgonrodnaden 5 kunde han ej neka fiej<br />

fjelf, at juMarie och hennes far här voro rätt<br />

lycklige, och at deras tilftånd ju var afunJsvärdt.<br />

"Ach,den fom kunde åtnöjasdermed,<br />

fade han, den fom kunde vara nog for fig<br />

fjelf!" Han föreltälde(ig nu,at han var inbyggare<br />

idenna dal, at han var herde, make,far,<br />

at han var god granne, trofaft vän<br />

och alla olyckligas välgörare. At fe mit lif<br />

fom en vårdag förfvinnainiellan klipporna, utan<br />

at någon på andra lidan om dem ens vifste<br />

at jag var til? Utan at man åtminftone beundrade<br />

mig fom et mönfteraf återhålilamhet,<br />

el*


v<br />

I<br />

von Werdenberg. 53<br />

eller fom ägare af den meft oftörda lycka?<br />

At vara lycklig utan at verlden fåge det ? Omöjligt!<br />

Ja , om jag kom hit fom en annan<br />

Tell, om glanlen af mina bedrifter, likfom<br />

en glänfande fol uplyfte delFa klippor för<br />

hela Helvetien! Ja ,Marie, då ville jag bo<br />

här likfom et af dina lam, då ville jag in.<br />

fkränka alla mina önfkningar inom det rum<br />

dina armar omfatta!" Så drömdehan, tils morgonfolens<br />

förfta ftrålar lekte på bladen utaniör<br />

hans fenfter.<br />

Han öpnade fenftret och kikade genom<br />

jasminbladen utidalen. Han öfverfåg nu lörft<br />

hela dels förkjufandebelägenhet. De ofantliga<br />

bergen omgåfvo den liktom en gyldene vägg:<br />

och fom et flytande filfver rann bäcken ned<br />

öfver klippan. Med detta ftarka ljus blandade<br />

fig granames mörka Ikugga,hvilkas öfverfta<br />

toppar endaft voro uplyfte. Tulende folltrålar<br />

fpelade omkring bufkarneidalen, fom<br />

lindrigt böjde fig för morgonflägten. Längre<br />

ner hvilade nattensmörker,ioin vartjockaft,<br />

der dalen var djupaft : Med en glad blick betragtade<br />

Rudolf den lköna naturen och flod<br />

juft färdig at gå nedidalen lor at njuta morgonen,<br />

då Marie kom ut. Han hade ännu<br />

icke fett henne rätt. Det var redan fkumt i<br />

dalen, då hon aftonen förutkom tilbaka ifrån<br />

höftfeften: och vid fjeHva ieften hade han<br />

knapt blifvit henne varie. Nu var hon<br />

utan all prydnad iklädd den förtroliga morgo-<br />

nens lätta drägt. Hennes bruna hår,ännu ej<br />

upknutet, fladdrade ilånga ' lockar ölver ax-<br />

D 3<br />

lar-


54<br />

R. u d o lp<br />

lama ned åt ryggen, och följde med morgonluftens<br />

flägtning trogetihennes fpår. Et lätt<br />

lifftycke omgaf hennes fmala lit, och en tunn<br />

kjortel kringfväfvade hennes fmå lätta fötter.<br />

Hon gick utföreklippan til källan. Nu<br />

fteg hon ur (kuggan af kojan och lindarne<br />

fram i folfkenet, och en gyldene Höja tycktes<br />

omgifva henne, få glänfte hennes Iköna hår.<br />

Hon gick til källan, öfte med fina imå händer<br />

det rinnande vattnet och badade deri anfigte,<br />

bröftoch armar. Sedan hon lagt fit hår<br />

ilockar och upfäftat dem vid fidorna, fatte hon<br />

iii^ på err ilen vid bäcken och kallade en god,<br />

glad och tankfull blick mot himlen. Hennes<br />

fmåleende röjde hennes tiltagande förkjusning:i<br />

det famma ftod hon up, utfträckte<br />

fina armar mot himlen likfom ville hon<br />

omfamna den fköna, lyfande morgon fom<br />

gick henne til mötes. Der på hoppade hon<br />

ned imellan granarne. Rudolf fåg blott hennes<br />

hvita drägt gå och Komma. Nu fteg hon<br />

fram ur gran-alléen och hela hennes fkönaanfigte,<br />

hela den Iköna fkapna4en af hennesraka,<br />

lediga kropp, mötte nu den hänryckte<br />

ynglingens imygande blickar. Han fteg tilbaka:<br />

han blygdes at betragta den ofkyldiga flickan,<br />

fom trodde honom ännu fofva trygt.<br />

Hon fkyndade åter in i kojan.<br />

Rudolf hade aldrig fett en fkönare flicka.<br />

Ännu ftod han beftändigt vid fenftret och<br />

mättade fin inbildnings ögonaf hennes fkönhet.<br />

Han önlkade, at hon måtte komma tilbaka,<br />

och han kände afven för et ögonblick at det<br />

eJ


VON Wc R DE N BERG. 55<br />

I ej fkulle vara fvårt at lefva iden vildafte öken<br />

med Marie. Nu gick han ned idalen, fteg<br />

med innerligt nöjeide ipår, hennes fötterlämnatidaggen:<br />

glad öfte han med bägge händrrna<br />

ur källan och badade figi famma vatten,<br />

fom fköljt hennes anfigte och händer.<br />

Tå han kom tilbaka, futto fader och dotter<br />

under lindarne frammanför dörren vid et bord<br />

på hvilket ftod friik mjölk och nyfsafplockad<br />

frugt. Rudolf fatte fig hos dem, och under<br />

muntra famtal och fkämt förfvunno morgontimmarne.<br />

Den gamle talade om iit nu varande<br />

lifs fällhet med få mycken värdighet,<br />

med få djup vishet, med få mycken rörelfe:<br />

gjorde få träffande anmärkningar öfver männifkoina<br />

i allmänhet, at Rudolf med förundran<br />

och häpnad b~ tragtade honom, och väl<br />

tie gånger ämnade fråga hvem är ni? Ni är,<br />

ej — hvad ni fynes vara — Landtman.<br />

Gubben ftod up. "Jag går nu en timmes<br />

tid til mina arbetare." Han gick. Rudolf<br />

blef nu allena med Marie, och de kommo<br />

fnart tilbaka på det iamtal<br />

1' fom i går afbröts.<br />

"Du alfkar enfligheten, fade han, då Marie<br />

än en gång förklarat, at hon ej ville lefva<br />

med många — "jag tilftår at den är Ikon.<br />

Jag tilftår ännu mera : jag börjar afundas din<br />

far. Men, älfkade flicka, låt mig påminna<br />

dig en tidepunkt fom känflan af huru billigt<br />

du förtjenar dinlycka, din olkuld och din munterhet,<br />

kanike ännu aldrig tillåtit dig at tänka<br />

på När din far en gång ikall {kiljas ifrån<br />

dig,hvad<br />

"<br />

D 4<br />

"Ach


56 R. u x> ol p<br />

"AchHerr Grefve!" fadeMarie, idet hon<br />

flod up och gömde fina tårfulla ögonifin hand<br />

, ''du är den enda tanke fom iet ögonblick<br />

tilintetgör mit hjertas renafte glädje, iom<br />

upfyller denna dal med jämmer; och " " "*' Hon<br />

gick.ur löifalen.Hon höjdearmarne mot himl< n,<br />

och hennes blickar ftego b- djande genom fkyarne<br />

'Nej, Gud är god! Han har vifst hört<br />

min heligalie bön!" Hon gick et iiyeke framåt.<br />

Efter en fjefcfeclels hmma kom honmunter<br />

tilbaka och fade til bätftefl fkännande:<br />

"Icke mera derom, la iranit Ni vil fe mig<br />

munter."<br />

"Icke blort munter, Marie, utan äfvea<br />

lycklig. Jag ville våga hela min fäilhet, för<br />

at trygga din. Det måtte vara en valluft at<br />

lida tor dig. Men, Maiie ,Du och Din far,<br />

J aren ej hvad man tror Er vara: J hören<br />

ej til Apptnzellarna. Hvem är din far,<br />

Marie?"<br />

*'En bergsbo! fvarade Marie förlägen."<br />

"Nej, Marie! när jagjämnför dig med de<br />

Öfrige Landtflickorne " när jag jämnför din far<br />

med Appenzellarne — få aren J helt andra.<br />

J aren bättre. Huru heter din far ?'*<br />

Marie flög ned ögonen. "Ingen ihela<br />

bergstragten vet min fars namn.'*<br />

"Och du vet det ej heller?"<br />

"Finner Ni ofs bättre,Herr Grefve,få<br />

täcke vi himlen derföre. Namnet gör juicke<br />

männifkan,utan hjertat; fråga ej min tar efter<br />

hans namn: det fmärtar honom at neka<br />

något." >


i<br />

t<br />


58<br />

Rudolf<br />

lågande eld. De fifta orden af hans fråga:<br />

"Ville du älfka mig fom din bror?" uttalade<br />

han med (å mycken värma, med en fä genomträngande<br />

blick, ochidet han ropade:<br />

"O!Marie!" fattade han flickans hand och<br />

tryckte den få ömt til Ct hjerta, at Marie alt<br />

lör väl kände, at han tänkte mera än han fade.<br />

Hon rodnade och teg.<br />

"Nå, Marie, förtjenar jag ej något fvar,<br />

eller fager dit hjerta: nej?"<br />

"Intetdera, Herr Grefve. Vi (kulle vifst<br />

emottaga Er, om ni flydde til ols och ville<br />

vara nöjdmed denna enflighet,med vårt ftil-<br />

la lefnadsfätt " och med var olminkade kärlek<br />

Hon flög ännu en gång ned ögonen<br />

och rodnade. Rudolf flöt henne i fin<br />

famn och tryckte en kyls på hennes kind.<br />

"Vara nöjd med!" ropade han, "en verld,<br />

full ar falighet! blygfamma gäl !" Marie<br />

uplytte ej fina ögon de förfta minuterne och<br />

Rudolf betragtade den intagande flickan i den»<br />

ca förkjufande, älfkansvärda förlägenhet. Hon<br />

rodnade ännu mera, emedan hon märkte, at<br />

han betragtade henne. Rudolf räckte henne<br />

handen och bad henne vila fig den vackrafte<br />

utfigt i dalen. De gingo bredvid hvaranan<br />

och talade om likgiltiga faker, men Marie<br />

hade ännu något qvar af fin förra förlägenhet,<br />

och Ivarade häldft aldeles icke på Rudolls<br />

frågor, då hon kunde förmoda at han<br />

deraf äter (kulle draga någon flutfats! Ändteligen<br />

n. den gamle pa klippan och<br />

alla tre gingo nu tilbaka.<br />

Ru-


von Werdfnberg. 59<br />

i Rudolf måfte nu gå. Gerna hade han<br />

dröjt qvar ännu längre; men han hade lofvat<br />

Giittingen, at i dag möta honomiRheinegk.<br />

Sedan han flere gånger fagt fig Ikola gå och<br />

dock ej gått, och fedan han flere gånger fett<br />

på fölen, ftod han up och bad den gamie<br />

följa (Ig öfver bergen. "Är ni redan ledfen<br />

vid vår dal?'' frågade Marie leende, "och nyls<br />

kallade ni den en verld full af fällhet.' Rudolf<br />

fåg tankfull på Marie, och ivarade ej.<br />

Hon flög ned ögonen. "Hällar ni på ofs igen,<br />

Herr Gretve V" frågade hon, fedan han<br />

budit farväl,under det hon c;ick vid lians fida<br />

tor at följa honom. Rudolf fmålog. Vid<br />

ändan af dalen, tryckte han hennes hand.<br />

Hon ftadnade deruppe, och fåg efter detat<br />

tiIs de förfvunno nedre i den tjocka fmå(kogen.<br />

Derpå gick hon hem, och denna dag<br />

var den förfta hon tilbragte utan arbete. Hon<br />

fatt ien grotta och drömde bort morgonen<br />

och en del af eftermiddagen. Fadrens gälla<br />

rop: "Marie, Marie," väckte henne ur fina<br />

drömmar.<br />

Rudolf kom tilbaka til Rheinegk,men<br />

helt och hållet förändrad , ända til ljudet at<br />

hans röft. Han hade blifvit ömmare, ehuru<br />

mera dyfter och forgbunden. En ftolt, aHvarfam<br />

köld hvilade förut på hans panna.<br />

Hans förnöjfamhet fteg vanligen blott til et<br />

likformigt, torrt lugn, fällan til munterhet,<br />

aldrig til öfverdrifvet fkänit. Denna ftolta,<br />

alfvarfamma köld, hade nu förvandlatsiet<br />

känslolullt deltagande. För förfta gången fann<br />

han


60<br />

Rudolf<br />

han nöje i fina föräldrars och fyfkons glada<br />

och leende fållfkap, deltog i deras fmå husliga<br />

förnöjelser och fördubbladedem genom fit<br />

ömmadeltagande. "Minbror Rudolf!" ropade<br />

Eberhard och kyfste honom. Hugo fåg med<br />

ömhet på honom;Jutta klappade honom på<br />

kindenj föräldrarnes blickar hade ännu aldrig<br />

mött honom få vänlige fom nu. För förfta<br />

gängen, fedan barnaåren förflutit, vaknade i<br />

hans bröft kanflan af huslig lyckfalighet. Aldrig<br />

fedan den tiden hade den lilla Eberhard<br />

kallat honom bror, och nu kallade han honom<br />

deti den ömmafte ton. "Hvar har du<br />

varit, min fon Rudolf?" frågade modren. "I<br />

himlen," fvarade Jutta för honom: "han har<br />

blifvit en god ängel!" Rudolf begrep lig ej<br />

Han kände fit hjerta fmälta itårar.<br />

Jelf.<br />

Han omfamnade Jutta och Eberhard, och Cade:<br />

nu fer jag at min torra alfvarfamhet för-<br />

Hört er glädje."<br />

"Och äfven din egen, hvifkade Guttingen<br />

til honom. Har icke den gode Patern<br />

rätt? tilfredsftäller icke en timma, upoffrad<br />

åt den husliga fållheten, hjertat långt<br />

mera än et vunnet flag?" "Men hvar har du<br />

då varit?" frågade Grefvinnan å nyo. "Der<br />

Jutta<br />

fade," fvarade Rudolf med eftertryck:"I<br />

Himlen." Han berättadenu om Appenzellarr.es<br />

feft och Maries fader. Med Marie teg<br />

han, til och med för Giittingen. — Ingen begrep<br />

Rudolfs förändring — icke en gånghan<br />

fjelf. Den vaknande kärleken i hans hjerta<br />

var honom ånnu obekant. Han kände ftg<br />

bät-


VON W E R B E NB E R G. 61<br />

; bättre, lättare, gladare, mera deltagande:<br />

Och denna förändringtilfkref han,dåhan tänkte<br />

på den, Maries famtalöfver den husliga (allheten.<br />

Han trodde (it förftåndöfvertygadt,och<br />

lians hjerta var det; detta fåg iMaries karlek,<br />

den lycka, fom lifvets (könarekänflor (kånka.<br />

ÅFyn af Jutta ochGiittingen, när de lut -<br />

to fördjupadeiCg fjelfva utan kända för alt<br />

annat,hade förr aflockat honom et iöje,och<br />

om han ej älfkat Giittingen, fkulle han<br />

kats med dem. Men nu ikänkte denna åfyn<br />

honom en ljuf åtanke af de fälla ltunder,<br />

han tilbragt med Marie. Redan några dagar<br />

efter (in återkomft, kunde hanknapt motftå<br />

luften at å nyo beföka Marie. Han afhölllig<br />

dock derifrån med våld j ty han kunde<br />

ej uptänka rdgon giltig anledning til et<br />

nytt befök,ehuru Maries fader bett honom<br />

ofta komma.<br />

Giittingen ville för fifta gången utan Jutta<br />

lämna Rheinegk, och bad Rudolf göra (ig<br />

fällfkap. Rudolf afflog det envift, och redan<br />

andra dagen gick han til fots från Rheinegk<br />

för at beföka Giittingen. "Til Gettingen<br />

?" frågade Jutta med et fkalkagtigt löje<br />

— och til fots? — Rudolf! ?)u har en refa<br />

före til himlen!" Jutta visfte bättre hvad<br />

Rudolf ville än han fjelf. Han fvarade likväl<br />

något ftött: "jag går icke!" Jutta kaftade (ig<br />

ihans armar och (ade: "ach min Bror, tol<br />

du ej at jag fkämtar med dig förtroligt?"<br />

Han måfte gifva henne (it ridderliga löfte at<br />

göra den refa, han förefattiig^ ochJutta hvifea-


*<br />

62 Rudolf<br />

fkade til honom fkämtande i det han gick:<br />

"om du möter en förkjuiande flicka, fom du<br />

alfkar meraän Jutta ,få gif hennedetta." Hon<br />

tryckte en kyfs på hans mund.<br />

Rudolf blef beitort då han hördeat Jutta<br />

visnV hela hans btnlighi t. Han beflöt<br />

at gå ginalte väe;en til Guttingen : men oactadt<br />

lit fafta b.°flut, vek han dock at imellan<br />

klipporna. Han var en gåta för fig fjelf j<br />

om aftonen fåg han Maries dal framföre lig.<br />

Med- ofkrymtad glädje fkyndade Marie honom<br />

til mötes, då hon på afftånd låg honom komma.<br />

Hennes glvije förnöjdehonom väl: likval<br />

kände han lig de förfta ögonblicken förläj:<br />

ti, emedan Juttas lifta ord fö!lo honomifin-<br />

Men fnart kom den gamla förtiolighe-<br />

Un tilbaka igen.<br />

Trenne dagar törblef hani dalen, ehuru<br />

han redan andra dagen ville tortfätta fin gång<br />

iittingen. Med hvarje timma växte defla<br />

trvune männifkors inbördes förtroende: ty<br />

ti.liigheten och naturen äro ju förtrolighettushemvift.<br />

Rudolf häpnade öfver fig §elf<br />

(!;i han andra dagen bar vatten til trägården<br />

at Marie, och ftod hos henne, och af<br />

henne lärde plantera. Han förundrade fig<br />

ölver, at defla Imå lysflor kunde blilva källor<br />

til lä rena nöjen.<br />

"Sedan jag lärt känna dig, Marie," fade<br />

han, 'tycker jag at en annan ijäl uplifvarmig.<br />

Tu har aldelrs lkänkt mig mina Syfkons hjertan.<br />

|sgRänner mig — icke ftörre än jag var;men<br />

om gladare är bättre 9 la känner jag mig bättre


von Werdeneerg. 63<br />

t tre, fedan jag blifvit bekant med dig. Min<br />

iyiter trodde at jag varit i Himlen och fett<br />

en god ängel. Hvad (kulle hon väl kalla<br />

dig, om hon kände dig?"<br />

'Herr Grefve,ingen har ännu gått härifrån,<br />

fom icke vår dals fkönhet och behagli»<br />

ga enflighet muntrat. Det är den vackrafte<br />

daliThurgau."<br />

"Och, utan dig, Marie,intet annat än<br />

en vild öken."<br />

"Äfven lom hela jorden utan männifkor<br />

intet vore annat än en vild öken."<br />

"Marie!" han fattade hennes hand<br />

"och fkulle ej denna dal fynas dig vackrare,<br />

om — om — mit hjerta delade den med<br />

dig? om jag lefde här med dig?"<br />

Marie uplyfte fina ögon och fåg några<br />

fekunder på Rudolf ftarkt. Sedan fade hon :<br />

"Denna dal är för liten för ftora bedrifter,<br />

lör gömd för ryktet: den är blott fkapad för<br />

vänfkapen, för okonftlade, kännande, ej ärelyllna<br />

hjertan, och för deras inbördesförtroliga<br />

meddelande."<br />

"Och tror du icke, at jag har et känflofullt<br />

hjerta, Marie?"<br />

"'Men ockfå et hjerta utan ärelyftnad,<br />

Herr Grefve?<br />

''Sådan fom jag känner mig nu, hos<br />

dig — O, hela min ärelyflnad Ikulle beftå uti<br />

at äga — din kärlek, Marie!"<br />

"Marie kaftade en flygtig blick på honom.<br />

"Herr Grefve," fade honien bedjande ton,<br />

"jag är upfoilrad här,ibland defia trän: Jag lärde


64<br />

R u c olp<br />

dei min barndom ingen ting älfka utom denna<br />

enflighet och min far. Ni åter? Ni upupfoftrades<br />

ibland edra förfäders trophéer,<br />

ibland deras äreftoder. Ni lärde redanibarndomen<br />

at älfka vapen och drabbningar. Er<br />

itällning är helt annan än min. Ni ärfkyldig<br />

edra ftore förfäder, ni är fkyldig Helvetien,<br />

iom fäftat fina ögonpä er, flora bedrifter. Edra<br />

förfäders och Helvetiens förebråelfer fkul*<br />

le följa er hit. Er ungdoms bilder fkulle förfölja<br />

er här och öfveralt,fom oupfylda drömar,<br />

fom bedragna förhoppningar. Men jag?<br />

Här lekte jag fom barn. Detta blommor,desfa<br />

trän, voro hela mit hopp; jag förlorarhär<br />

ingenting af hvad jag alfkar: jag behöfver här<br />

ingenting upoffra. Alt hvad jag känner,<br />

hvad jag hoppas,hvad jag vil,har jag har<br />

famladt. Denna dal ar en kort Hiftoria af<br />

min lefnad. Jag alfkar den och fkall evigt<br />

älfka den. Herr Grefve,jag ber er det,talom<br />

ej mera härom. Ni kunde ej lefva i<br />

mörkret,och jag ingenftäds utan der."<br />

Rudolf teg. Han kände at Marie hade<br />

lättj han kände ännu mera, han kände at han<br />

mäite lämna henne för at kunna glömma<br />

henne. Tankfull gick han af och an under granarne.<br />

Häftigt vande han fig om, bödMarie och<br />

den gamle farväl,och gick iagta bort. Marie<br />

följde honom. Vid dalens ingång ftadnade<br />

hon,fattade hans hand och fade ien rörd<br />

ton:" Herr Grefve, Ni blef få alfvarfam efter<br />

vårtlifta famtal 5 Nigår: Detfkulle fmärta mig<br />

ganfka mycket 3 om jag förolämpat Er; ty<br />

minft<br />

t


VON WE R D r X BK R G. 65<br />

ininft nf 2HI ville jag förolämpa ef. Latom<br />

ofs Ikiljas åt fom vänner, dem et hårdt öde<br />

fliter frän hvaranan. Werdenberg, ni går väl<br />

icke' mifsnöjd bort V" .<br />

"Hälla Marie, jag går,emedan jag måtte<br />

gå. Denna dal är farlig för mig: Jag hade<br />

aldrig bortlt le den. Marie, mina föräldrar<br />

äro vämlöfa och mina bröder ännu barn. Öfterrike<br />

kallar mig til vtpen — icke mera, nej,<br />

vid Gud!icke mera äreiyfhiaden i detta hjerta.<br />

Jag har en Gråhårsman, jag har bröder<br />

at för!vara. Jag går 3 men, Marie, når jag<br />

en gång, fom Segervinnare eller t>efegrad,<br />

Jika mycket bvilketdera — utan fvärd, utan<br />

hjelm,ien Landtmans enkla drägt beträder<br />

denna dal, för at här finna frid och en graf,<br />

huru vil du då eniottaga mig ?" Marie tryckte<br />

Rudolfs hand til Iit klappande hjerta. Frän<br />

hennes nedflagna ögon framträngde några tårar.<br />

Hon IVarade icke.<br />

''Huru vii du da cmottaga mig, Marie?**<br />

Marie lutade (it anfigte mot hans bröft,<br />

lade (in högra arm kring hans hals och fuckade<br />

fagta: "/it?!" och gick häftigt tilbaka.<br />

"Utan hjelm och fvärci! ropade Rudolf* efter<br />

henne."<br />

Tankfull fkyndarle han öfver bergen til<br />

Göttingen. Ju längre han kom från daltn,ju<br />

ilarkare kände han de flora anfprak, ärelyitnadtn<br />

ännu gjorde på hans hjerta. Det var<br />

fant hvad han fagt Marie, at Örterrike kallahonom<br />

på ärans och krigets bana: Den<br />

äregirige Hertig Fredric hade förnyat lin<br />

JL V;!. £ for-


66 RUD O L E<br />

fordran p§ Rhendalen. Kriget var väl anrut<br />

icke nära, men dock oundvikligt, och Rudolfs<br />

önlkningar hade lika få (lor del i detta krig<br />

iom hans pligt. På vä^en til Göttingen underfökte<br />

han (it bjerta något närmare. Han<br />

kände väl kärlek til Marie, men ockfå en<br />

tftrft efter flora bedrifter, lom hans hat til<br />

Öfterrike ännu mera förökte. "Nej, ropade<br />

han, nej! förft vil jag lära Ölterrike at<br />

bära agtning för adelnsrättigheter,och fcdan,<br />

Marie, fedan tilhörer jag dig och lugnet! 1'<br />

Han befökte Göttingen och vände med<br />

honom tiibaka til Rheinegk. Slottsmunken<br />

förenade Guttingen och Jutta ,och den lyckliga<br />

Jutta refte efter några veckor med fin man<br />

til hans fäderneborg.<br />

Rudolf blef beftandigt mer och mer förbehålllam,hans<br />

upförande mer och mera oförklarligt.<br />

Öfver altmötte honom et fägnancfe<br />

hopp. Aldraminlt kunde Guttingen ochJutla<br />

begripa, huru han kunde vara få lugn nar<br />

de med angflan och farhoga föreftälde (ig Öfterrikes<br />

fruktansvärda magt. Guttingen an(åg<br />

Rudolfs lugn för et hopp om leger. "Vet<br />

du dä få vifst Rudolt, frågade han 9 at du<br />

ikall fegra?"<br />

"Aldcles icke!"<br />

"Rudolt, jag fruktar Öfterrikes magt 5 jag<br />

befarar Werdenbergs fall, dit fall."<br />

'Öftenike kan öfvervinna migj men det<br />

kan ej göra mig olycklig. Segervinnare eller<br />

öivervunnen 5 lycklig Ikall jag dock altid<br />

blifva."<br />

"Lyck-<br />

v


vom Werdenberg. 67<br />

"Lycklig, Rudolf? Dina gods dig fråntag»<br />

dp, din gamla far,dina bröder, ötvergifne,<br />

fattige, husville !"<br />

"Så länge Giittingen ännu har en koja,<br />

ftola min far och mina brödericke blifva husvil)^"<br />

"Och Rudolf ej heller,nej, fanneiligen<br />

icke."<br />

"Jag fkall då kanfke få mycket förrblifva<br />

lycklig," fade Rudolf, leende: "Öiierrike<br />

tvingar mig då at tidigare inlöpai hamnen,<br />

än jag kanfke velat."<br />

"I hvilken hamn ?" frågade Giittingen.<br />

Rudolf lade fin hand på hans mund.<br />

Jutta efterfpanade Rudolfs vägar. Men<br />

han red från Guitingen och hem, och hemifrån<br />

til Giittingen, utan at uppehålla fig nå»<br />

gonftäds. Han hade b-;(lutat at ej (e Marie,<br />

iörr än hans öde var afgjort, och hanhöllord,<br />

nycken ftrid det än koftåde honom. Kans<br />

upförande förblef fig likt. Han var öm,godfint<br />

och foglig: fökte ofta enfligheten, för at<br />

tänka på Marie. Hans lugna glädje muntrade<br />

fä hans far, atGubben fattade det bätta hopp.<br />

Oenigheten med Öfterrike blef beftändigt<br />

ftörre, fiendfkapen beftändigt mera tydlig.<br />

Fredrik ruftade lig } äfvenfå Rudolf. En dag<br />

kom Pater Anton til Rheinegk. Rudolf fkyndade<br />

i hans famn. "Jäg har på långtid icke<br />

fett er, min andre far!"<br />

"Ockfå har du pålång tid icke behöftmig:<br />

nu gör du det, och jag är hos dig! Du ruftar<br />

dig mot Öfterrike ? Har du lökt fred?"<br />

"Jag fökafred med Öfterrike 5 jag bedja?"<br />

E 3 "Är<br />

0<br />

,/<br />

/


68<br />

Rudolf<br />

"Är fred icke et godt? är krig ickeet ondt?<br />

ochRudolf väljer det onda,emedan det goda koitar<br />

hans högmod enupoffring intörenitolt iiende.<br />

Yngling, huru länge fkall då fpöket ätet<br />

ryktbart namn förvilladig. Har duhopp om fe-<br />

"Jag har åtminftone livad fom fordras<br />

för at vinna den — mod och IVärd."<br />

"Känner du Öfterrikes magt ? Kom hit Yngling<br />

och hör!" Han framtog nu en förtekning<br />

på Ölterrikes Bundsförvanter, och upläfte för<br />

Rudolf flere adelsmäns namn, fom voro påOflerrikcs<br />

lida:<br />

"Håll, ropade Rudolf. Grelve Henrik<br />

von Wcrdenberg? Är han ockiå min iiende?<br />

Han ockla? Ku Wcrdenberg med Öiienike<br />

emot en Werder.berg?"<br />

"Du tvingade honom, redan fom gosfc,<br />

at hata dig: Rudolf, lär dä en gåqg at<br />

vara fördraglam! Sen bättring är fen lycka!"<br />

'Täter, jag är nu bättre, rcildare, fogligare."<br />

"Du, Rudolf? nej* min Son: du var altid<br />

uprigtig: du fkall ej bedraga mig: elu har<br />

bedragit dig fjclf: du ar mildare,du är fogligare,<br />

det är fant: men blott emot dem,du<br />

allkar. Fråga dig fjeU, Rudolf, (kulle du väl<br />

nu vara mildare och fogligare emot Öfterrike<br />

eller emot Henrik vonWerdeuberg, ån du<br />

var, innan du bivntade Appenzeller-feften ?<br />

Svara miguprigtigt."<br />

Rudolf blef rädd, då han hördea t Munken<br />

få noga vitste när hans kärlek til Marie<br />

förft vaknat, och tilitod at han hade rätt.<br />

"Min


i<br />

von Werdlnberö. 69<br />

"Min fon, en känflai dit hjerta har blott<br />

blifvit mildare, men icke din Cara&er; den<br />

ar ännu denlamma. Dock, til faken! Jag har<br />

fagt dig Öfterrikes magt: lig nu din. Giittingen!icke<br />

en enda mer! Rudolf, hven» kan<br />

gjöra(ig hopp om fegren, Du eller Örterri-<br />

Helvetien och öfreRhätienIkulle med häpnad<br />

betragta den Yngling, fom enfarn bod<br />

hundrades förenade här fpetfen; fom fann<br />

alt hos (ig fjelf allena; l'om med lugn fåg (it<br />

folks bloJ rinna, det blod, lom han kunnat<br />

ipara, om han litet fogat lig den mägttgare-<br />

Tom var flor nog för at lämna (in L>,umle,<br />

ädle" far och tvänne bröderafmycket hopp<br />

utan hjelp ochifattigdom 3 fom til och mod<br />

bekymrad fåg (in fyfters Make,fin ungdoms vän,<br />

fit lifs räddare,af ädelmod invekla figiftriden,<br />

falia tillika och lämna efter (ig en värnlös<br />

och fvag Enka, för at, tillika med den<br />

pant hon bar under fit hjerta, blifva etrof för<br />

det höglta elände: — och ak detta derföreat<br />

3ufl: denne Yngling var for ftor til at förödmjuka<br />

fig. Rudolf! en jordbäfning kallar man<br />

ock(ä en ftor händelfeinaturen!"<br />

Rudolt,fom vid flutet af detta tal lagt<br />

handen för pannan, kafbde nu på Patern en<br />

bedröfvad blick. "Nej, vid Gud! Täter, från<br />

denna fida har jag ännu aldrig betragtat det.<br />

Jag ville nu falla til Öitei rikes fötter och<br />

fugta ftoftet af dels thron med mina tårar.'*<br />

"Ser du nu ändteligen huru fruktansvärd<br />

ärclyftnaden är? At denupoffrar minnilkor,<br />

E 3<br />

Brö-


70<br />

Rudolf<br />

ler, föräldrar, vänner, äfven älfkade, for<br />

at lyia? __ tf<br />

■'UpoffrarV 1'<br />

"Elltt glömmer dem. Stridom ej om ord.<br />

När du ötvervunnits, hvar fkali då din far<br />

finna tilflygt ? hvar dina bröder,och hvar du?<br />

tror du at kärleken och enfligheten med nöje<br />

emottaga den,foiu flyr til dem, emedan han<br />

ej vet någon annan tilflygtsort ? Gäckas ej<br />

med dit öde,Rudolf; hvad ärnar du göra?'*<br />

"Förlikas med Ölterrike, lkulle det än kofta<br />

hälften at mina gods ," fvarade hanien<br />

glad ton, och föll den godePaternom halfen.<br />

Rudolf refte til Kolhnz, hvareft Fredric<br />

uppehöll tig. Lugn fteg han in i Salen, der<br />

Fredric med hundrade riddare fråfiade vid et<br />

prägtigt bord. "Jag föker Fredric af Öfterrike,"<br />

fade han,idet han meden blick öfverfåg<br />

hela raden. "Det är jag," fvarade Hertigen:<br />

"Hvem är ni,hvad vil ni ?" — "NådigeHerre!jag<br />

är Rudolf, Gref von Werdenberg. Äi.»<br />

nu är Ired ols imellan. Men ni rullar Er c»<br />

mot vårt hus? .Hvad fordrar NiV"<br />

"Jag har rättmätiga anfpråk på Pludentz<br />

och Montfort. — "<br />

"Rättmätiga? Dock, nådige Herre,<br />

affäg er alt vidare anfpråk på den fvarta fanans<br />

egendomar, och Piudentz och Monfort<br />

tilhöra Er!"<br />

Henrik,den unge Gref Werdenberg, låg<br />

leende på Rudolfi det han fade:''min Coufin,<br />

jag trodde at ni ej fruktade något? 1*<br />

"Nej,


VOM WeRDEXBERG. 71<br />

I "Nej, icke en gäng fattigdomen, (Varade<br />

Rudolf. Dock. rätteligen at tala, fruktar<br />

jag at föra en fädan lefnad tom du. Hvad<br />

fvararni, Nådige Hertig V"<br />

"Jag vågar ej bortlkänka rättigheter, fom<br />

tilhöra mit hus. — Sonnenberg — "<br />

"Är En: Jag behåller Heiligenberg,Werdenbergoch<br />

Rhendalen. Gif mig er ed derpå."<br />

"Ni är enHolt man,Gref Rudolf,enliende<br />

af mit hus."<br />

"Nådige Herre,låt mig nu vara Er vän!"<br />

"Stridde ni icke emot mig vid Näfels?"<br />

"Herre!" fade Rudolf, leende; "vil ni<br />

förebrå mig alla mina obetänk.famheter ? Hvem<br />

var icke ung?"<br />

"Förr hade jag trott at himlenSkulle falla<br />

ned,än atRudolf fkulle be,"ropadeGrefHenrik.<br />

"Ja, och om rättvifa," fvaiade Rudolf något<br />

het; "det är ännu underligare. Nådige<br />

Herre __"<br />

"Rhendalen är min!"<br />

"Rhendalen!" återtogRudolfbittert. "Nådige<br />

Herre, ni fkämtar. Jag kunde ju icke<br />

förlora mer idet blodigafte och olyckligafte<br />

krig, än hvad ni fordrar af migifred. Jag<br />

fkänker Er min arfslott; men jag är mina hi tiders<br />

förmyndare; deras arfslott kan jag ej<br />

bortfkänka."<br />

"Då kan ni förlora alt, min Grefve, tag<br />

er til vara."<br />

''Men nu mera, icke lugnet och friden<br />

med mig fjelf, H^rre. Jag lämnar er med<br />

nöjdt linne. Tårar och elände öfver Er!"<br />

E 4<br />

Och


72<br />

Rudolf<br />

Och han lämnade honom verkeligen med<br />

nöjdt finne. Pä vägen til Rheinegk hann en<br />

Riddare honom och öpnade hjelmen. Det<br />

var en at de Riddare,loin han lett i Hertigens<br />

fal. "Gref Rudolf, fade han, Ni har i<br />

dag likväl vunnit något hos Hertigen — en<br />

van! Vil ni, få ilute vi förbund med hvarannan,<br />

och våra fanor ftöta tilhopa. Mit<br />

namn är Nidau." Förbundet ingicks. **Upfordra<br />

mig när ni behöfver mig. Man kaliade<br />

Er en ftolt, oböj.lig, vild yngling: Jag<br />

mifskände Er : farväl." Med delili ord fkyndade<br />

han derifrån.<br />

Munken gick Rudoli til mötes. "fa.<br />

At du fåfängt lökt fred. Krig altfå! är du oikyldig<br />

deri '?"<br />

*'Det är jag," fad


von Wercenberc. 73<br />

Få dagar derefcer utmante Fredric Guttingen<br />

emotRudolf vonWerdcnberg. ''SägIlertiden,"<br />

(varadeGiittingen budet, 5' atRudolf von<br />

Werdenberg är mirl vän, hans fyller mia<br />

maka. Mit (värd är förRudolf, min borg tor<br />

Rheinegk: Hjertat är äldre än länsrätten, och<br />

kärlek äldre än krig. jag är Rudolfs krigskamrat<br />

och vapenbroder."<br />

Giiaingen hörde icke en gång Rudolfs<br />

bön,at blott denna gång förblifvaneutral. Ätven<br />

Pater Antonskemödande at atråda honom<br />

var frugttöft. "Pater, fade Guttingen, jaghögagtar<br />

förnuftet, jag vördar dels grunder,<br />

jiK-nhela mit hjerta uprefer (ig vid tanken at<br />

lämna Rudolfj följderne må då blifva hvilka<br />

fom håldft. Nej, ni må (äga hvad ni vil,<br />

hjertat har ockfåYina rättigheter. Omltändigheter<br />

tilftöta, då det är bättre,nöjfammare afc<br />

falla än at (tå. Jag bdvär er, låt mig råda.<br />

Låt vara, j:ig faller, la lalijr jag med dig,<br />

Rudolf, och vi ftole ej bliiva olycklige,<br />

are nog fur hvarannan. Tror ni.at grundÄ:<br />

fattas migtil lörfvarande af min vilja V Aldelcs<br />

icke! Är icke Rudoll för mig mer än alt hvad<br />

jag äger? är jag icke för honom mera än et<br />

gömildlle bakom detta murar? Huru? Om jag<br />

åtlydde edra korttänkta råd,och det en gång<br />

ien olycklig Hund föll Rudolf in, at min<br />

hjelp kau/ke kunnat rädda honom, och at mit<br />

hushållfamma, kalla lörnuft häidre vågat honom,<br />

än min egendom ? om da en gång föll<br />

honom in V Och torde jag til äfventyrs ej<br />

kunjm rädda honom ? Kan ej fegren beio af<br />

E 5 fem*


74<br />

Rudolf<br />

femhundrade hjVlmar mer eler mindre? Kan<br />

ået atminftone icke få tyckas? Äch om det<br />

föll min Rudolf in! Då farviil med vänfkap<br />

Och förtroende! Jag förlorade tipnom, bin<br />

mig. O, jagber Er, tigen! Säger niejljelf,<br />

Patcr: männilkan håret hjerta, lom måiie et?<br />

fatta förltåndets kortfynthet. Vore ja;; o.'h<br />

Rudolf allvetande, (å vi(st


I<br />

v<br />

von Werdenberg. 75<br />

>"<br />

len efter fin Guttingen, fom red tankfullbred*<br />

vid Rudolf." "6e, (ade Rudolf, leende,<br />

en af våra ungdomsdrömmar uplyllas nu — "<br />

"i\len när den fkönafte, frcdslcllen i Juttas<br />

armar?" {varade Guttingen.<br />

På andra fidan af Rhenftrommen ftötte<br />

de på fmärre hopar af Ölterrikiikt krigsfolk,<br />

fom (kyndade förut til Netibergfl och Feldkirchs<br />

undlattning — och nu (lydde öfver Hl<br />

til Efchen. Neuberg och Feldkirch eröfrades<br />

Och befattades. Hertig Fredric rullade fig ännu<br />

oafbÄtet. Dagligen flotte nya troppar til<br />

hans ftora här. Han lägrade fig förFeldkirch.<br />

Den lilla befattningen för(varade fig med hjeltemod.<br />

Fredric återtog dock ändteliu ■"■. T an«<br />

fen. Den annalkande vintern återfkänkte bägge<br />

härarna hvilan. Giittingen ikyndade til<br />

Rheinegk. Jutta hade nu bli(v it mor, och räckte<br />

honom frän fit bröft en (on, iom han<br />

glädjetårar tryckte ti: fin famn.<br />

Förkjufande vinter, vältignad med faderoch<br />

moderkärlekens ljufva fällhet! Vi |<br />

ryckte Guttingen åter från Jutras hjärta.<br />

Rudolf och Guttingen ftridde med Fredric<br />

om Montfort. Hertigen fvor bagge den<br />

förlkräckligafte hämnd,ty de ru«deiftriden dödat<br />

hans bagge förtroiigalle vänner. På högden<br />

vid Montfort ftötte Rudolf och Gul : ngen<br />

med en liten tropp på en del af fiendenshär.<br />

Det var fvårt at draga fig tilbaka genom de<br />

med bergsklyftor upfylda dalarne, och Jfter»<br />

rikarne angrepo med mod. Rudolf och Glit*<br />

tingen ftridde fom lejon. Utmattad af ftriden,<br />

föll


76<br />

Rudolf<br />

föll Giittingen omfider, och ropade i det han<br />

föll: ''Jutta!" Med dettanamn Itrörnmadedubbel<br />

ftyrka til Rudolfs bröd och armar. Hatt<br />

ftälde (ig fram iörGiittingen och uprefte rundt<br />

omkring honom et bröltvärn af döda kröp*<br />

par; men denna vall, et fvagt värn mot<br />

mängden, eröfrades. "Gode Gud!" fkrek<br />

Rudolf, och fördubblade fina hugg. Et (lag<br />

af en klubba rykte fvärdet tillika med döden<br />

ur hans hand. "Rhendalen för Giittingen!"<br />

ropade han til Hertigen, (om nalkades honomidet<br />

han ännu ftridde utan vaperi. "Tag<br />

honom til fånga!" ropade Hertigen. Nidau<br />

drog Rudolf bort med lig. Nedre idalen voto<br />

de flygtande förit i iäkerhet. "Vi hafve<br />

ingenting förlorat" lade Nidau.til Rudolf, iom<br />

ftirrade med ögonen på jorden. "Ingenting?"<br />

ropade Rudolf. "Ingenting? Ach fkaifa mig<br />

folk! fkatfa mig folk, iör at rädda honom!"<br />

■<br />

Förgäfves bemödade Nidau fig at ftälla<br />

Äcn förtvitlade tilfreds. "O Giittingen!" ropade<br />

Rudolf tufende gånger, "O Jutta i',' Andteligen<br />

fkickade han et bud til Hertigen, ©eh lät<br />

tilbjuda honom Rhendalen lörGiittingen. Han<br />

fick et fpotlkt fvar. Derpå fteg hair til haft<br />

och fkyndade til Rheinegk för at felf framiö-<br />

ra detta forgliga budikap til fin Jutta. Då<br />

Jutta fåg"fin broder komma med et dyftert<br />

utfeende och allena, fkrek hon högt. Utan<br />

at fäga et ord, tog Rudolf henne i lin famn<br />

och fugtade henne med lina tårar, jutta var<br />

blek fom et lik. Hon öpnade lina torra läppar


von"Werd en berg. 77<br />

I par för at fråga; men tilflötdem åter, emedan<br />

fruktan dödadeorden. "Fången, Syfterpiopade<br />

Rudolf, och med deifa ord Het han fiaj<br />

frän henne. Hon låg på honom med flora,<br />

flinande ögon. — "Sårad?" frågade hon<br />

ändtoligen i en jämnierfull ton. — "Ju p.i<br />

axeln, men obetydligt och nu i den grymme<br />

Fredriks händer! Gud tröfte dig och<br />

mig!" Med deffa ord lämnade han fålen ocii<br />

Rheinegk.<br />

fatt fom en finnebild af den döend?<br />

Jutta<br />

förr .igongång uplöltes hennes iVnärtai<br />

en bitter fuck och ien het tår. Än öfvérföH<br />

henne en rysning;än fprang hon häftigt up.<br />

Kennes förXldrar behöfde fjeltva trött: de<br />

de ej giiva fcenne någon. "Jutta" , lade omlider<br />

gamla Grelven, "var beredd pä alt!*'<br />

"Hvarpa f'J frågade Jutta darrande: "Göttingen<br />

aridep grymme Fredriks händer. Rudolf<br />

ikall utlöfa honom, min farj" "Gud gifve det,<br />

mit barn;men Rudolf tycktes §e\t halva lörlorafalt<br />

hopp."<br />

Jutta ftortade ur fålen,likfohi förat träffa<br />

Rudolf,och gick derpå på fin kammare.<br />

"Var beredd pu alt." DeiTa hennes faders<br />

ord,fatte hennes fantafi ien plågande verkfani^et.<br />

Hon fåg GiittingeniFredriks torn,<br />

öjvergifven, fjuk,iörlmägtandej hon fåg honom<br />

utfträcka fina armar efter henne och vinka<br />

åt henne; och hon badade itårar: hon<br />

tyckte fig höraat han ropade henne vid namn»<br />

"Jag kommer, Giittingen, jagkommer,'' ikrek<br />

Lon! fprang up, to^ lin lon, tryckte honom<br />

til


78<br />

Rudolf<br />

til fit hjärta, fträckte honom mot himlen och<br />

bad Gud förbarma lig ötvcrdet o&yldiga barnets<br />

fader. På djtta lätt (prånghon ined vaklando<br />

lteg och mod barn., t pa ima armar utur<br />

Borgen. Blek,med ögonen tältade än pä fkyarna,<br />

än pa barnet,gick hon igenom Rhei»<br />

negk. Alla (om mötte henne ftadnade. "Ädla<br />

fru, hvarthän iå bedröfvad V ' frågade en Gubbe.<br />

Jutta låg på honom utan ai känna honom.<br />

"Iljelpmig ," fade hon med bruten röft,<br />

"hjelp mig at få Göttingen lös!" o§fi gick vidare.<br />

Gubben omtalte det för ungdomeni<br />

Rheinegk fom enhälligt grep til vapen, fkyndade<br />

efter Jutta ,och följde henne med vördnad.<br />

Jutta hörde ej hviftandet bakom (ig.<br />

Hennes ögon ftirrade framåt mot Khenftröm»<br />

men. Nalkades någon af ynglingarne henne,<br />

Och hon dä kaftade en af lina döende,ftirrande<br />

blickar på honom,få vände han med tär»<br />

fulla ögon tilbaka til fina kamrater och ade<br />

fegta: "jag följerhenneidöden." På detta {ätt<br />

hann hon emot aftonen Rhenftranden midt emof<br />

Neuberg. Hon fatte fig på en högdvid<br />

ftranden och fåg öfver åt Feldkirch. En af<br />

Ynglingarne nalkades henne och fade fagta: "i<br />

morgon fatta vi er öfver floden, ädla fru!'*<br />

Nu förft blef Jutta varfe fina följeilagare,fkaren<br />

af Landtfoiket. Inom få minuter hade<br />

man af lammanflätade grenar uprelt en koja<br />

och tilredt Jutta et läger. Rundt omkring<br />

denfamma lade folket lig at hvila. Jutta fatte<br />

(ig ikojan, gret och bad.<br />

Ifo-<br />

«


von Werdexberg. 79<br />

1 (ölens upgang fteg honur kojan. Med<br />

tårar i ögonen böd hon Lai.difoKet en god<br />

morgon __ och DU trängde !;g alla fram til<br />

benne. En frågade henne efter orfaken til<br />

hennes (big j en annan kyfste hennes kläder;<br />

alla fvuro at tölja hennei döden. Då lyfte<br />

en glad Itra1e af hopp i hennes öga. Hon<br />

fträckte armarne mot Himlen och ropade;<br />

"Männifkor bcikydda ofkuklen: Gud! och du<br />

fkulle ej vilja bi-lkydda den?" Hon lämnade en<br />

afYnglingarne (a barn och gick nu, omgifven af<br />

denna tjcnitvilliga, muntrande och trollande<br />

hop, ned til floden. En båt fördedem ölver,<br />

Och de toj;o alla vägen åt Feldkirch. Jämte<br />

et nytt hopp,kände hon äfven farhogans<br />

och forgens mattande kraft. Vanmägtig latte<br />

hon lig ned på marken. Ihaft var en bår<br />

färdig, folket lade lina kläder derpå til et fäte<br />

förJutta, och buro henne anda til Feldkirch,<br />

der Bredrik uppehöll (ig med (ina förtrognafte<br />

Adelsmän.<br />

Vid flottsvagtens tekn fprungo alla til<br />

fenftret. Ingen kunde giila hvem det fruntimret<br />

var, fom fatt på båren med et barn<br />

pa annjn. Vid foten af Slottstrappan (leg<br />

Jutta<br />

af, och gick up, ledd af tvänne ynglin-<br />

gar. Darrande fteg hon in ifålen, der Fredrik<br />

var. ''Giittinfijens huftru,Jutta vonWerdenb^rg,"<br />

ropade en Riddare iornkände henne.<br />

"Ja, jag är Giittingens maka," begynte<br />

Jutta mildt och i en bäfvande ton. "Jag föker<br />

HertigFredrik. En del af Landtfolket trängde


80<br />

<<br />

K.U D O t J<br />

de fig in i(alen. Fredric ftes; fram ocfi frågade:<br />

_"Hvilka aren ]?" "Inbyggare från Rheinegk,<br />

fom fvurit at följa var Fru i döden."<br />

Fredrik rynkade pinnan. — ''Nådige Herre!"<br />

Irgynte Jutta > 'förbarma er ölver mig.<br />

Giittingen är Er fånge: utiätt hans löfen och<br />

lkänk mig honom tiibika. Ac!i, (äg mig huru<br />

han befinner figV Låt mig fe honom!" Hen«<br />

nes föft var iå bedjande, hennes Hållning och<br />

blick fa rörande, ;it ingen vågade ivara. Ircdrik.<br />

vände fig ifrån henne med mörka blickar.<br />

"Guttingen är en förrädare!" begynte<br />

han, "en förrädare emot mig: Han har brutit<br />

lin lansed." — "Nådige Herre, förbarma<br />

Er," fade Jutta pch tryckte barnet til iina bleka,<br />

darrande läppar: "ach, min Gud, förbarma<br />

Er! Min Broder är hans förtrogne, jag<br />

hans maka: fkullc han öivergifva ofs alla,<br />

lin bror,fin maka,fit barn,fören eds fllf anförvandter, fjelf vänner och barn.<br />

Döm då hans hjerta efter ert,och förbarma<br />

Er!" Hon föllpå knä. Fredrik kände fig rörd;<br />

men hans hat til Giiitingen fegrade öfverhans<br />

medlidande } hans blick biet ännu dyftrare, och<br />

han fade ien hätik ton: "Tvänne mina vänner<br />

hafva fallit för hans fvärd. Skall då jag<br />

blott icke älfka mina viinner? Lif för lit! Jag<br />

kan ej höra endaft beklaga Er."<br />

Vid defla ord: "lif för lif!" bief Jutta<br />

hvit (om en fnö: Hennes bröft arbetade med<br />

en döendeshäftighet} hon ville falla. Folket<br />

trängde lig fram, och togo henne på fina armar.


\<br />

von Werdenberg. 81<br />

Hon fattade häftigt uti en


»<br />

82 Rudolf<br />

endaft et hjerta, fom jelft är i (tand at älfka,<br />

kan rörasaf kärleken. *'Om ni än gaf mig he-<br />

].» I'elveticn förGiittingen," fade han, och (käkade<br />

förargadpå hufvudet, "få blef hanej fri.<br />

Nej, vid Gud icke! Lif tor lif. Den förrad;m-n!"<br />

— Jutta lutade fit hufvud mot en af<br />

iuUet.<br />

Hertigen vände fig om för at lämna falen.<br />

Idetfamma öpnades dörren och der»<br />

ädle Munken Antcn från Difentis {teg in.<br />

"Et ord! Nådige Herre, fade Anton. På vägen<br />

til Sargans kommer en pragtig Riddare<br />

ifporftrek emot mig. Känner ni Hertig Fredric<br />

V frågade han. Jag fvarade: ja! Vil ni<br />

ej honom den tjenitcn och gå et ftycke<br />

väg »ör hans Ikuld 'i ]ag frågade hvart.<br />

hän ? — Til Feldkirch för at lämna honom<br />

detta bref, fom äro honom hogft vigtiga.<br />

Riddaren gaf mig dem och här äro de!" lim<br />

lämnade nu Hertigen et bref; han läite det<br />

ocii fkiltade färg. Pater Anton frågade imedlc-rtid<br />

en Riddare hvar Jutfa vore? Derpå<br />

gick han til henne. Hon fjönk fönvifladi<br />

hans tamn. Han tröftade henne iallmänna<br />

uttryck, och hvifkade derpå fagta til henne:<br />

"Gif er tilfrcds,Giittingen är räddad!" Hon<br />

fåg alfvarfanit på Munken.<br />

"Kände ni ej Riddarens tecken,min gode<br />

Pater?' frågade Hertigen. "Nej, men på<br />

fMrpet var Kejferliga örnen broderad. Jag<br />

iöimodarfåledes, från Kejferliga hofVet." Hertigen<br />

gaf Bilköpen af Chur brefvet. Bägge<br />

talade iagta och med åtbörder. "Brefvet<br />

. X<br />

an-


von Werdenbejg. 83<br />

angår Er,min Broder," fadeBifkopen. "Kanike<br />

tvaret, ty Riddaren fade, då han red bort,<br />

at han fkulle hämta det iBiktftolen," fvarade<br />

Anton. "'Frukta ej, nådige Herre,' fade Bilköpen<br />

tilHertigen "tomma hotelfer! afila<br />

det!"<br />

/■<br />

"I händelfe atni affloge det," fade Anton,<br />

"få gaf Riddaren mig ockfå et bref til Bilköpen<br />

af Chur." Kifkopsn läfte det och talade<br />

nu med Hertigen fagtare och häftigare än förut.<br />

''Kunde ni ej få veta Riddarens namn,<br />

Pater Anton?" "Hvårföre icke. Jag (kallfråga<br />

honom. v<br />

"Nej, icke fråga: han lär ej {äga er det,<br />

fök til at utforika det."<br />

Anton log. *'Ja, dentom det kunde! — "<br />

Hvad fkall jag fvara honom ? Kanhända, jag<br />

då får veta det." Hertigen tog Patern affides<br />

och hvilkade til honom: "Säg honom, at<br />

Giittingen är fri och at jag litar på hans tyfi><br />

hetslöfte.''<br />

"Altfå är Giittingen fri?" frågade Patern<br />

hngt. "Ja ," fvarade Hertigen med ovilja:<br />

"Giittingen är fri." "Hörni,ädla fru,er man är<br />

fri." "Dock hoppas jag, at han hädanefter fkall<br />

blifva min vän: hämta hit honom!*' Denna öfvergång<br />

från fmärta til glädje varaltför häftig<br />

för Juttas hjerta. Hon ville fmåle til Patern;<br />

men kunde det knapt. En ftröm af tårar var<br />

den enda förändring man märkte i hennes anfigte.<br />

Nu kom Giittingen. Liflös låg honi<br />

hans famn; hon kunde ej uthärda detta ha-<br />

Äiga ombyte af forg och förkjusning. Giit-<br />

F 2 tm


84<br />

Rud o l r<br />

tingen häpnade öfver at finna Jutta här. Han<br />

fåg på henne,tryckte henne til fit brcft ocli<br />

betragtade derpå Hertigen,(om med en mörk.<br />

mine ftod på något afltånd ifrån honom. "Ni<br />

vet, Giittingen," begynte Hertigen långfamt,<br />

"huru jag med rätta kunde behandla er,men<br />

ni är fri Gå — med er huftru; men låt<br />

ert folk förenasmed mit, och uphäf er för-<br />

Lindeile med VVerdenberg."<br />

Giittingen fåg fkarpt på Hertigen och<br />

fvarade med köld: "nådigeHerre, förmig tilbakaitornet.<br />

Jag är er fånge.'' "Giittingen,<br />

: 'ia er: Det kan kofta er maka lilvet."<br />

Giittingen kaftade en forgfcn blick mot himoch<br />

fedan en på Jutta. "Nådige Herre,<br />

vid Gud! jag kan ej göra på annat fatt. Alsige!<br />

Dig öfverlamnar jag min Jutta. Var<br />

henne nådig! Låt föra mig tiibaka." —<br />

"Så tag åtminftone ingen del i ftriden<br />

hvarken för öfterrike eller för Werdenberg."<br />

"Ni plägar mig, nådige Herre! jag kan icke,<br />

jig kan icke! mit fvärd är förRudolf!*' ''Såga<br />

då,vanvetting,'" ropade Hertigen, förbittrad,i<br />

det han lämnade fålen, åtföljd af Bifkopen,<br />

Riddarne och Fater Anton, fom Giittingen nu<br />

föril blef varfe.<br />

Ännu låg Jutta i fin mans armar. Med<br />

en döendes fmålöje, med detta matta våldfam-<br />

ma lmåiöj^, under hvilket hjertat brißer, fåg<br />

hon på honom. "Min Jutta !"ropade han med<br />

liflig förkjusning^ Vanmägtig nickade hon långfamt<br />

åt honom 3 och han tyckte fig läiaihennes<br />


v,<br />

von Wc r de nberg.<br />

"nes blick den trånande kärlekens fiilla och<br />

lugna ömhet. "Så låtom ofs gä," fade hrin.<br />

Hon lutade fig til hans bröft, ville gå,men<br />

förmådde ej och låtfade fjelf le deråt. Glittingen<br />

förftsräcktes: "häfta Jutta ! hvad fattas<br />

dig?" "Jag tror at glädjen mördatmig," fvarsde<br />

hon iagta. "Gud fke lof, at jay; än<br />

gång falt fe dig." Giittingen och folket burp<br />

henne utföre trapporna. Småningom kom hon<br />

fig före igen och tycktes flumra på baren.<br />

Giittingen gick bredvid, fördjupadiåtanken af<br />

det fom händt honom: "Pater Anton hos<br />

Hertigen? Mig kände han icke ? Hertigen följde<br />

han få krypande fom en hofman, utan at<br />

en gång halfa mig med en blick!" Et ftort<br />

tvifvel om Munkens ärlighet vaknadei hans<br />

bjerta.<br />

Imellan klipporna omkring Rhenftrömmen<br />

hörde de bullset af antogandc riddare. Giittingen<br />

lät (it folk hålla iiilla och gick enfam<br />

förut. Redan på långt afftånd igenkände han<br />

Rudolf, och Rudolf honom. De föllo hvarannan<br />

ifamn. "Förer en ängel dig tilbaka<br />

til ofs?' ropade Rudolf: "juft nu var jag på<br />

vägen at befria dig med min död, med mit<br />

folks död." Et öfverljudt frögderop {kallade<br />

från tropparne, då de fågo Giittingen,Giittingen,<br />

iomnu räddade dem från en läker död.<br />

Rudolfhademed tårar belvurit dem at b^ftorma<br />

Feldkirch och rädda Giittingen. Alla hade<br />

fvurit at beiTiga den höga borgen eller dö.<br />

"Gud (kelof!" ropade GiittingeniRudolfs famn,<br />

'at jag är här." "Men huru har du bli vit<br />

F3fri?"<br />

85


86<br />

RUD 6 L<br />

fri?" — "Vildu fe min befriare?"RudolfIkyndade<br />

med Guttingen bakom klippan, der Jutta<br />

(att. "Hon är min befriare," ropade Gut*<br />

tingen med innerlig rörelfe. Rudolf fattade<br />

ms.d ömhet Juttas hand. "Så har du och räddit<br />

mit lif, ömmaJutta!" "NejRudolf, nej jag<br />

har ej räddat Giittingen!Munken från Difentis<br />

räddade honom." — "Huru? Anton?"<br />

"Hertigen ropade tvänne gånger: Lif tör lif.<br />

Ach,Giittingen 3 defla ord fmärta mig ännu:<br />

På kom Patern. Jag vet ej hvad han fagt;men<br />

du blef fri. Til mig hvifkade han: gif er tilfreds,<br />

Giittingen är räddad."<br />

'Taternlämnade Hertigen tvänne bref",berättade<br />

en af folket från Rheinegk., "och då<br />

han läft dem, blef ni fri." Ingen begrep<br />

fanimanhanget. Nu förft frågade Giittingen<br />

huru Rheinegkarne kommit til Jutta. Han<br />

fick veta d.jt, och tryckte med ömhet ynglingarnas<br />

händer.<br />

Rudolf ledfagade Jutta och Guttingen ända<br />

til Rhenftrömmen. Guttingen lofvade honom,<br />

at få fnart hans får blifvic läkta,komma<br />

tilbaka til hären. Derpå fatte han figi<br />

båten med Jutta i fin famn: nu ftodo de åter<br />

på den kända ftranden och redan fågo de<br />

långt borta de hvita,glänfande torneniRheinegk.<br />

r.'!en famma dag fom de framkommo,<br />

framkom äfven et bud ifrån Rudolf, at Fredrik,<br />

under det Rudolf var på vägen til Feldkirch,<br />

eröfratMontfort. Med återfeendets glada<br />

känfla blandade fig denna droppe bitterhet<br />

och


VON \VE R D ENBE RG. 87<br />

och gjorde den hänryckning, hvarmed des»<br />

fe gode männifltor nu omfamnade hvarannan,<br />

ännu mera öm och rörande.<br />

Några dagar derefter fick hanbref från Rudolf,at<br />

Sonnenberg, Hudenz ochRudolfs tropp<br />

ännu tappert för[varade fig. Giittingen fvara-<br />

de honom:<br />

' hvarföre krigar du, Rudolf?<br />

Hvårföre ftrider du mot fvärd och laiufar?<br />

Nediägg dina vapen och vänd tilbaka. Lär<br />

at ångeft och förfkräckelfe föra mera dödande<br />

vapen än våra fiender. Jutta , min dyrbara<br />

Jutta, ar et oiler för min fängenfkap. Honler<br />

när jag ftår hos henne, och fkakar på hufvudet<br />

öfver mit öde. En blomma på en graf! Väl<br />

tufende gånger om dagen frågar jag mig (]t If:<br />

kan jag ock öfverlefva detta? Munken gifver<br />

mig et tvätydigt hopp. Jag flipper ej från<br />

]utta." "Vet du då huru länge du får behålla<br />

mig?" frågade hon mig nyfs. "Sjelf kan jag<br />

ej komma, Rudolf: jag duger til intet u;om<br />

til at räkna min Juttas pulsflag, fom äro få<br />

häftiga och få matta. Det kroilar mit hjerta.<br />

Det lider til ilut medols, Rudolf, och det är<br />

väl at det få gör. Du fkall fe at Öfierrike<br />

fegrar. Din gamle far kämpar äfven med<br />

döden. Jag har fört Jutta på min borg för at<br />

fkona hanne ifrån åfynen af en döendefar. Nu<br />

gläder mig ofta den tanken, at jag är dödlig.<br />

Jag begriper icke at du kan ftrida med den<br />

girige, herfkningslyftne Fredrik om en ftenhop.<br />

Låt honom få den. Hvad behöfve vi<br />

mera än en graf, på hvilken vi kunne fitta<br />

och betänka at vi are ftoft. Gode Gud! vå-<br />

F 4<br />

ra


88<br />

Rudolf<br />

ra ungdomsdrömmar!Jag ville önflkaat du fåg<br />

huru blek Jutta är, huru öm och huru kän-<br />

-11ig hon är. Hon talar om de obetydligafte<br />

faKer med Tårarna rö(>,lom hon (kulle bjuda<br />

mig (it lifta farväl: få munter!få lugn!Ofta ftår<br />

jag hos henne: mit hjerta dränkesilin forg:<br />

jag kan ingenting (äga. Ja, Rudolf, vi lute<br />

alla mot grafven. Jutta vifsnar bort,din<br />

far dor, och du ötvervinnés;och jag O Gud<br />

förbanna lig öfver mig! Dina bröder? Nå ja,<br />

de fko!a väl derföre ej finna jorden odräglig.<br />

Jag fer rätt gerna at jag är allena. Min fogde<br />

har befallning at (kicka dig manikapet.<br />

Jag kan ej lämna min döendeJutta. Huru (kall<br />

det gå mig när hon ej mera ler emot mig,<br />

icke mera ivarar mig !" Giittingen.<br />

Sa förhöll det lig ock verkeligen. ]utta<br />

bar dödeni (it hjerta alt ifrån den dag da Giittingen<br />

blef fri. Hon kände detfjelf,men döljde<br />

denna känfla: länge kunde hon dock icke dölja<br />

den. Roforna förfvunno från hennes kinder,<br />

den ömma eldeni hennes blå öga flocknade.<br />

Hennes ökade vänlighet,hennes lugn gar väl<br />

hennes anfigte nya Ikönheterj men defla (könheter<br />

gåfvo ock hennes blick något öfverjordifkt.<br />

Hon tycktes redan före fin dödhatva<br />

blifvit en förklarad ängel. Giittingen förde<br />

henne på fin borg. Fruktan för en fnar fkilsniäira<br />

föröktederas ömhet och gjorde den få<br />

innerlig,få förfinad, at Jutta (jelf ofta fade.<br />

"Vilelve nu på en timma få mycket fom förr<br />

på et år." Hennes matthet tihog daglL<br />

och hennes kärlek til Giittingen tycktes uphämta<br />

all den ftyrka^ hennes kropp iörlorade.<br />

Hen-


von Werdenberg. 89<br />

Hennes enflighet, hennes beftändigt forgliga<br />

kanflor, henries dolda ömhet och hennes med<br />

ångeft blandade kärlek, omftämde äfven Göttingens<br />

naturliga munterhet, och förbytte den<br />

iet fvärmande, overkfamt,forgfet och med<br />

bitterhet blandadt lugn. Hans olycka gjorde<br />

honom icke hård emot andra; men han fticknades<br />

fnarare än förr öfver fmåfaker, och<br />

forgen gaf hans förebråelfer en genomträngande<br />

kraft. Genom deras flora tolamodi fin<br />

husliga bedröfvelfe,växte deras inbördesömhet<br />

få mycket, at (jelfva betjeningen aldrig<br />

med torra ögon kunde afhöraet famtal imellan<br />

dem, rörde det ock blott obetydliga läker.<br />

Omfider kunde Jutta ej längre gå uppe.<br />

Förftadagen hon tilbragte ifangen, var hon<br />

muntrare än hon nånlin varit och fkämtade<br />

med Giirtingen öfver fit tilftånd: likväl tillrade<br />

ftundom en tår utförhenneskinder,lom ftrax<br />

framlockade tvänne andra påGiittingens. Sällan<br />

belökteGiittingen gamla GrefveniRheinegk 3<br />

emedan han ej kunde hafva med fig annat än<br />

tårar och fann der intet annat än tårar. Han<br />

var ganfka lugn då man talade om Öfterrikes<br />

feger öfver Rudolf, och log deråt, fom om<br />

det varit en obetydlig fak. Han hade blott<br />

känfla för Juteas tilftånd.<br />

Ändteligen drefs Rudolf öfverRlienftrömmen.<br />

Nu Itridde han för Werdenberg och<br />

Rhendalen, och Fredrik förjagade honom från<br />

Sargans. IRhendalen lät han upfätta en ny<br />

tropp ungt folk, och fkref at han ijelf ville<br />

komma och anföra den mot Öfterrike. Den<br />

F 5<br />

var


90<br />

Rudolf<br />

var hans fifta hopp. Göttingen fick icke en<br />

gäng veta det. Han fatt vid Juttas dödsfäng<br />

och hade redan på flere veckor ej varit utom<br />

borgen. "Låtoni ofs, döden til trots, länge<br />

letva tilfammans," fade Jutta med en ömblick,<br />

och (lättingen lämnade nu aldrig hennesläng.<br />

Med hvarje minut fom hon ännu lefde, bkt'<br />

bägges karlek mera ren och himnv lfk och<br />

det ögonblick, fom förflyttade henne ur dödligheten,fjättrade<br />

deras hjertan ännu faRare<br />

til hvarannan. Under denna bcdröfliga kärlek<br />

och denna lmärtefulla hänryckning, belökte Ta*<br />

ter Anton dem ganfka ofta. Han var den ende<br />

loni icke Hördedem ilifvets fiila njutning j fom<br />

tvärtom förökte den. Han öpnade för deras<br />

retliga inbildning hoppets fköna och förtjufande<br />

utfigter och ingjöti deras lidande hjertan Evighetens<br />

rena (allhet. Ju mera hoppet om Juttas<br />

Jif aftog, dello villigare blefvo Giittingen<br />

och Jutta at bygga på detta hopp. Här futto<br />

deila trenne männifkor tilfammans glade<br />

och muntre genom kärleken och hoppet.<br />

Ofta fkildrade den gode Munken evigheten<br />

Gch defs fä11het med få lefvande rsrgor,<br />

at Giittingen glömde at han ännu var på<br />

jorden. Han flöt Jutta i(in famn och fuk*<br />

tade defs dodbleka kinder med glädjetårar.<br />

Hon fmålog: och hennes ögafick då en öfverjordiflv<br />

glansj fnart förföllGiittingen återien<br />

flilla lorg til defs Munkeneller Jutta muntrade<br />

honom med en forkjulande bild af Evigheten.<br />

Siita dagen hon lefde, bad hon Giiuingen<br />

begrät va lig i Rhendalen under den rofenbutke,


i<br />

von Werdenberg.<br />

ffce,der hon fom barn (å ofta futtit med honom.<br />

Tårar voro hans (var. Hennes (vaghet<br />

tiltog numer och mer. Med möda kunde<br />

hon ännu hålla (ina ögonöpna. Hon fmälog<br />

vänligt emot Göttingen,kyiste hans hand<br />

och tryckte den til fit hjerta. 'OGud! du dör<br />

Jutta!" ropade Giittingen; Hon uplyfte än en<br />

gång (k blå öga och fmälog til honomidet<br />

hon hvilkade: "farväl! jag dör icke" och<br />

föll död tilbaka på kudden.<br />

Giittingen nedfjönk likfom ien oändelig<br />

afgrund. Han tänkte, han kände intet: med<br />

Jutta hade han förlorat (ig fjelf. Trenne hela<br />

dagar fatt han framför Juttas likfang, betragtade<br />

den döda kroppen, kyiste de bleka, kalla<br />

läpparne, talade medJutta, och ftirrademed<br />

en främmande mine på hvar 6ch en fom talte<br />

til honom.<br />

Pater Anton förmådde honom ändtelio:en<br />

at låta begrafva henne. Han var fullkornligen<br />

kall för alt — til och med för fin fon.<br />

Han gjorde Ijelf alla anftalter til Begrafningen<br />

och följdeliket til Rhendalen. "Här," fade han,<br />

och fatte fig vid en rolenbufke, "här (utto vi f<br />

Jutta !" Han ltirrade än nediden upkaftade<br />

grafven, än åter på vägen. Patern förde barnet<br />

tilhonom, fom han tagit med fig. "Se här,<br />

Giittingen,din Juttas fon!" Giittingen fåss på<br />

honom, kyfste honom och lade: "Juttas fon!"<br />

och kaftade å nyo en blick ned iGrafven.<br />

Hugo och Eberhard, fom ftodo vid hans<br />

fida, talte til honom, men han (varadeicke.<br />

"Rudolt kommeridag ," fadeHugo; "Vår lar<br />

är<br />

91<br />

i


92<br />

Rudolf<br />

är ganfka (juk och viltala med honom." Guttingen<br />

lag på Hugo och fecjan åter nedigrafven.<br />

Idetiamma kom Rudolf i fyrfpräng til<br />

Rhendalen. "Din vapenbroder, Rudolf;" "Din<br />

vän!" iadc Munken. Rudolf gick tyft fram til<br />

Giittingen, tryckte honom i lin famn och fade:<br />

"minbror, det lider tilflut med ofs." Giittingen<br />

fåg på honom, och enftråle af vänlighet framlyfte<br />

ur hans öga. "Jag är aldrles öivergifven,<br />

Rudolf!" (ade hanien få ängflig ton,at<br />

tårarne vid dJfa ord kornmo jfjelfve den hårde<br />

Rudolfi ögonen. "Werdenivrg är förloradt,"<br />

fade Rudolf. Giittingen imälog medet<br />

flags bitterhet och pekade på Juttas likkifta.<br />

Rudolf Ikyndade til fin döende far. Liket nedfattes,grafven<br />

tilkafiades och belades med<br />

gräsvall. Nu höljde Giittingen iit anfigte och<br />

gret. Munken befalte alla gå,fatte Giittingens<br />

fon på Juttas graf, och lämnade derpå<br />

Giittingen.<br />

Giittingen fatte fig på fin Juttas graf, och<br />

der fatt han a»nu då Rudolf och Pater Anton,<br />

efter tvnnne timmars förlopp kommo tilbaka<br />

från borgen, hvareft gamla Gref ven hade aflidit<br />

iRudolfs armar. "Är det denlöndulofvadc<br />

ofs '?" frågade Rudolf Munken, då han<br />

en ftund tyft och tankfull (Utt framför Giittingen<br />

och betragtat honom. ''Lofvade jag<br />

er odödlighet?" fvarade Antonlugnt. "Och voro<br />

ej deifa forgens tårar, denna fmärtefulla<br />

åtanke juttas tilfredsftällelfe i dels lifta ftund<br />

r? SkaU då den älfKades, fkall då vännens<br />

giaf ej luktas af de efterlcfvandes ljufva tårar.<br />

Om


VON \VE R D ENB ER G. 93<br />

Om en ängelnedfteg för at utplånaJuttas minne<br />

ur Guttiogem hjerta, tror du at Giittingen<br />

PKulle tillåta det ? Han vil ej fakna de tå»<br />

rar, du kallar hans olycka och iom äro honom<br />

tå ljufva. Juttas förluft är en olycka:<br />

kitiiflan at denna förluft är hans troll;."<br />

Giiitingcn fa£ nu up och blcf Rudolf varle;han<br />

räckte honom handen och fadeien öm<br />

ton:''Rudolf,denna graf är nu det enda,jag älikar,det<br />

enda 8 hvarpå jag kan tänka. Jag drager<br />

mig ur vcrlcien. Dig öfverlämnär jag alt<br />

hvad jag ännu har öfrigt." Han tog (in fon<br />

v,p ifrån grafven och lade honom på Rudolfs<br />

armar. "Tårar kunna ej upfoftra någon männifka<br />

och mina Ikola aldrig uphöra. Var gosiens<br />

faderILåt honom bliiva männifka!*' Han<br />

kyfste barnet: "och nu, min Pater Anton, nu<br />

flyr jagi din famn. Der vil jagutgjuta mina<br />

tårar,ingen älfkade min Jutta fom du. Begifvom<br />

ols til Dilbntis. Kloftrets lugn, denna<br />

graf och mit hjerta paiTa för hvarandra. Låtom<br />

ofs gå !" Fatern tryckte Giittingeji til fit bröft.<br />

"Och dinborg,Giittingen?" 'Upfoura minfon för<br />

enfligheten, och han behöfves ingen borg!Om<br />

vi varit okände Landtmänbland defTa klippor,<br />

hade Jutta ännu lefvat och du ingenting förlorat.<br />

Enflighet, Rudolf, enflighet och obemärkhet:<br />

O! livarföre upföke vi dem förftnär<br />

våra tårar redan rinna? hvarföre icke iör at<br />

undvika dem V*<br />

Rudolf kaftade (ig ihans famn De bödo<br />

hvarandra farväl,och Giittingen,ledfagad<br />

af Gubben y tog vägen ötver bergen.<br />

Ru-


94<br />

Rudolf<br />

Rudolf höll barnet i fin famn och låg e(<br />

terGiittingcn. "Jutta hade ännu lefvat och jag<br />

ingenting förlorat, om vi varit okände Landtmän<br />

ibland dcifa klippor ," uprepade han lång-<br />

iamt. Man eftertänkte nuno^a om Guttingcn<br />

ha t rätt,ochidet lamma fick han höra florm-<br />

KlockaniRheinegk. Nu gick han dit tilbaka,<br />

Alla ynglingar i Rheinegk förfamlade fig bjyipnade<br />

för at drifva öfterrikarne på flygten.<br />

]\!ed handen för pannan, gick Rudolf orolig<br />

af och an ifålen. "Man har rätt, minmor!"<br />

ropade han til Grefvinnan, lom gret vid fin<br />

mans lik. "Minlar hade ockfå lefvat.'*<br />

Fredriks här lägrade lig omkring Rheinegk<br />

: och Rudolf var itornet en lugn ålkåd;.re<br />

deraf. Ynglingarne begärte at få göraet utiaii:<br />

han förmådde dem at upfkjuta det til näila<br />

dag* Om natten nedfatte han fin far i farjiiljgrafven<br />

och morgonen derpå Sammankalla'<br />

de han folket i Rheinegk. "Gode män och<br />

vänner," lade han, "forg öfver fejden med<br />

Öilerrike, ha* förkortat min faders dagar,<br />

mördat min lyfter Jutta , beröfvat mig min<br />

vän,gjort min mor til enka, mina bröder fa.<br />

derlöfa och mig fattig. Edert mod ikulle kanfke<br />

kunna förfvara mig här, men edra fält<br />

fknlle ödeläggas, edra ynglingar mördas, edra<br />

kojor upbrännas. Det gör er lika myc-<br />

under hvars namn J aren lycklige, allenaft<br />

J aren det. Min mor och mina bröder<br />

halva pa Giittingens borg en fäker tilflygt.<br />

Vi are lycklige. Måtten J ockfå blifva det!<br />

Gilven er åt Hertigen, nedläggen edra vapen,<br />

åter-<br />

1<br />

J.


VON Wc R DE NBERG. 95<br />

återvanden til cdrakojor,til edert arbete. För<br />

min fkuld fkall ingen droppe blod mera rinna."<br />

Det iörlamlade folketsfkri afbröt honom,<br />

och alla fvuro at ftrida för honom til iidfta<br />

blodsdroppen. Rörd tryckte Rudolf de kringftåendes<br />

händer. "Nej, mina vänner, jag tao<br />

kar Er. Söten ej de händeriblod, fom naturen<br />

helgat åt fina fkördar! Farväl, glömmen<br />

mig icke !" Derpå gick han igenom hela<br />

(karen up til borgen. Tårar och välfignelfer<br />

följde honom. Han lade af fig lina vapen och<br />

bad lina bröder göra detfamma. Sedan tog<br />

han (lättingens fon på lin arm och räckte fin<br />

moder handen. "Farväl, älfkade borg, farväl<br />

för evigt!" ropade han, och ledde fin moder.<br />

Vindbryggan löll ned och långlamt gick han<br />

utföre berget åt Fredriks läger.<br />

Då Rheinegks invånare frän Stadsmuren<br />

fågo honom komma ned ifrån borgen, öpnade<br />

de portame,kaltade lina vapen ifrån ilg och<br />

fkyndade efter honom. Män och qvinnor föllo<br />

på knä för honom och ha%.böd dem ännu<br />

en gång farväl. Öfterrikarne förmodade<br />

et utfall och upftälde figiflagtordning utantörlit<br />

läger. Hertig Fredrik häpnade öfver denna<br />

fyn, och kunde ej förklara den. En obeväpnad<br />

man, med et barn på armen och et<br />

åldrigt fruntimmer vid handen, fyntes lugnt nalkas<br />

lägret, och tvänne ynglingar följdehonom.<br />

Han låg folketiRheinegk fträcka fina händer<br />

efter de gående, och hörde deras gälla ftri.<br />

Men huru beflört blef han icke då han igenkände<br />

Gref Rudolf von Werdenberg ! 'Hvad<br />

vil


96<br />

Rudolf<br />

vil han? rafar han?" ropade Fredrik,och fände<br />

en riddare emot honom. Riddaren frågade<br />

Grcfven. hvad hans ätligt vore. Rudolf fvarade<br />

fmåleende ''min far ochmin (ylter äro döde.<br />

Fredrik och jag hafva mördat dem genom<br />

våra krig. Fredrik vil hafva Rheinegk:<br />

han (kall fä d(jt, men utan blodfpillan; och jag<br />

vil åt min mor,mina bröder,och dettabarn<br />

upföka en koja, fom Fredrik ej afvundar ofs,<br />

och fom ej koitar något blod."<br />

Riddaren fkyndade tilbaka förat berätta<br />

Hertigen hvad Rudolf fvarat j och Rudolf<br />

fbrtfatte imediertid långiamt lin gång til Fredriks<br />

läger. Hertigen rynkade pannan, och<br />

Uidolf kom närmare, gick lian in i tältet,<br />

emedan han blygdes för få mycken dygd.<br />

lrne gifvo med vördnadrum for fm ädelmodige<br />

fiende. Man hörde til och med här<br />

och der fnyftningar,och Rudolf hade nuihälften<br />

af Riddarne funnit förfvarare och vänner.<br />

Någre erbödo fig at förlikahonom med Hertigen:<br />

Rudolf deras anbud rr.ed en ädel<br />

itolthet. "Jag behöfver ej förlikas med Hertigen,"<br />

lade han; "] fen ju, at jag går fritt<br />

och obehindradt igenom hans läger ," och fom<br />

förut,fortfatte han nu fin gång til Giittingens<br />

borg. En dag uppehöll han figi13ergstragten,hos<br />

en af fina bekanta, en ädel Landtnian.<br />

Näfta morgon begaf han fig med (in<br />

familj åter på vägen. På afftånd låg handet<br />

ofantliga Gamor °),vid hvars fot Marie bodde.<br />

") Et berg, ifrån hvilket Alperne gradvis tillagai<br />

en fruktansvärd böjd. 1


von Werdenberg. 97<br />

de. Hans hjVrta klappade: en ftråle af glädjölyfte<br />

ihans anfigte; men han döljde d n under<br />

de fmekningar, han il


Rudolf<br />

98 i<br />

"År ni Rudolf von Werdenberg?" frågade<br />

Riddaren dä Rudolf nalkades. "Det är j<br />

ad vil ni?" "På Guttingens borg gilVa<br />

mor en friftad." — Icke förr,änni fvurit Hertigen<br />

länseden." — Rudolf fmålog. "Länseden?<br />

hvarpå? Skall jag taga luttenilan afHertigenV<br />

eller mina iötter? eller hvad menar<br />

HertigenV" — "Jag har befallning at neka er<br />

inkomma iborgen,til dels ni är förlikadmed<br />

Hertigen."<br />

Riddaren förlvannihvalfvet, och Rudolf<br />

Blef flående, orörlig. Han kaitade en blick.<br />

på fin mor: Hon gret:Han låg på fina bröder:<br />

de fågo mot jorden. Brutna, ftarka<br />

ord ftrömmade frän hans läppar. "Välan då,<br />

Fredrik. Du vil få, det ikall (ke,du fkall<br />

få mig. Gud!du hörermin eJ!" Han fträck-<br />

te lin högra hand i vädret.<br />

v<br />

Nu gick han,fomdet fyntes,med lugn in<br />

utien närliggande koja,lät framlätta mjölk och<br />

brödlör fin familj,och bad dem fmåleende lätta<br />

fig. Snart


VON WIRDKNBERG. 99<br />

i dau. Han (kall med nöje rmottaga er. Afbida<br />

der bättre tider. Tröfta din mor ochblif<br />

en adel man. Greifkaper kan man förlora,<br />

iom du fer, men känflin af en rättikarfens<br />

vandel är vår, få länge vi geIfve vilje."<br />

"Rudolf, hvart går du?" frågade modern»<br />

"Min mor," ivarade han, 'jag gar bort förat<br />

lära en dåre at lian är en nunnilka och ingen<br />

Gud !" Han tog GofTen på (in arm. "Och barnet?"<br />

frågade Crefvinnan: "har Göttingenau»<br />

förtrott mig." — "Låt mig tehålla det!" —<br />

"Nej, min mor! Olycklige kunna ej upfoftra<br />

barn, och Grefvinnor ej männifkor. Man har<br />

redan iörjt för gofien. Den fgrnojfamma kär-<br />

■:i (kall upfoiha honom, dygden undervifa<br />

honom och en obemärkt lemad göra honom<br />

lycklig- Vi made fkiljas åt! min tid ar<br />

dyrbar!" Han kylste fin mor och lina bröder,<br />

och giCit nu tilbaka öiver bergen (amma<br />

vag han kommit. De andre bkfvoafGref<br />

Nidau vin&aps fullt emottagne.<br />

Rudolf hann bergstragten:ien koja,hvars<br />

invånare voro Guitingens lifegnc, förlkuffade<br />

han fig en hjelm och et fvärd, och tänkte<br />

dervid på de ord han Cagt lil Marie : "utan<br />

hjelm och utan fvärd!" Sorgfeu fortfatte han<br />

fin gång up åt bergen til Maries dal. En rysning<br />

öfvergick honom då han inträdde idenfamma.<br />

Han hade föreftält lig at den tid, da<br />

han der kunde begynna fin lyckliga leinad,<br />

vore (a nära, och nu! Fredriks grymhet,<br />

hans häftiga ed at förödmjuka honom aflägsnade<br />

honom ännu imånga år 5 kan hända lör<br />

G 2 evigt


100<br />

evigt frän-<br />

Rudolf<br />

— 'öjfamhetens<br />

henwift. Irfcttumma han iramkom u<br />

granarne, 1 le !onom varfe. I1n gaf<br />

til et frögderop, c mdc iprangho<br />

nom til mötes. Redan ilräckte hoti fina armar<br />

emot honom 5 men lät dem åt?r lV.lla^<br />

då hon blef varfe hans hjelm och 1<br />

"Marie," lade Rudolf, "mina vapen hade jag<br />

redan aflagt } men mit hårda öde har åter<br />

tvungit mig at taga dem. Du hade ritt*<br />

Jag behöfde förr din hjelp än du min. Jag<br />

viile icke medtaga min mor och mina bröder<br />

för at icke vända Öiterrikes upmärkfau.het på<br />

Er. Men detta barn, Guttingens och min<br />

Syfter Juttas (on,vil jag här gifva en iriftad:<br />

jag öfv«rlärnnar dig det. Giittingen bad mig<br />

vara defs fader. Var du defs moder. Låt honom<br />

hiiT i ofouldens och törnöjfainhetcnsfkötc<br />

ia och blifva lycklig."<br />

Marie tog barnet på lin arm,tryckte det<br />

til fina lappar och lit hjerta. "Nu," iad? hon,<br />

ni da åtminftone icke glömmabarnet, om<br />

ni an glömmer ofs." Hon gick. med Rudolf<br />

til fin lar. "Se, min far," fade hon, "hvad<br />

Gref Rudolf fkänkt ofs. Jag liar lofvat ho«<br />

nom at vara enmor lör detta barn." Gubben<br />

kyfte det.<br />

Rudolf hadeibörjan tänkt at blott lämna<br />

Marie barnet,och fedanltrax uegifvalig från dalen.<br />

Men hankunde ej flit*liglös. Han omtalte<br />

fina öden och Mjtåe gret. "Nå, och är ni<br />

ännu ej tröttaf derTa ftormar? ' frågade hennes<br />

far. Marie kallade en vänlig blick, på honom»<br />

i


von Werdenberg. 101<br />

nom. Rudolfs öga fäftes mörkt på jorden.<br />

Han tänkte på fin ed, och hans hat til Öfterrike<br />

vaknade ånyo. "Ännu icke!" ropade<br />

han förbittrad. "Mit lif förfvinnerväl,fom et<br />

Jfvart åfkmoln dyftert och utan glädjejmen<br />

den Alstnägtige behöfver åikan til at förikräcka<br />

de onda." — "Nej,Grei Werdenberg !'' fade<br />

Marie med någon ifver "Gud väliignar äfven<br />

genom åikan" "Vet Ni då fåvifst, frågade<br />

den gamle, at Ni är en åfkvigg iGuds<br />

hand? Känner Ni få afgjordt och tydligt, at intet<br />

hat, ingen ovilja, ingen hämnd bor ieit<br />

hjerta? Känner Ni er alvetande fom Gud .<br />

för at blott der låta ragna,hvareft rägnet är<br />

vällignelfe: der ljunga, hvareft blixten är välfignelfe?<br />

Välan — få gå, verka och välfigna!<br />

Men,Grefve," tillade han rörd,"det är en<br />

ftolt, vild, en grym förmätenhet, at tro iig<br />

föra Guds välfignandc fpira,då manej vil tilfredsftälJa<br />

annat än fin egen ärelyitnad och<br />

hämnd.''<br />

"'Men nyttjar icke Gud fjelf männi{korna<br />

fom medel til at ftraffa de onda? Skall jag mäftra<br />

förfynen? Skall jag fatta mig emotden,<br />

derföre at jag ej känner mig alsmägtig fom<br />

den?"<br />

"Förfynen nyttjar milsdådare til at förcdmjuka<br />

de flolte. Men ville Ni vara den<br />

mifsdådare,fom Förfynen fänder öfver männifkorna,<br />

liken förförande jordbäfning? AnlerNi<br />

det ej för ftörre ära, at, genom vishet<br />

och undervifande,i Förfynens hand vara en<br />

välftgnelfe för männiikorna? Hvad har er<br />

G 3<br />

hämnd,


102<br />

Rudolf<br />

hämnd, ert hat til Fredrik at göramed Guds<br />

;nande? Förlynen nyttjar er — och för-<br />

'kartar er fedkri, lika iomläkaren det gift, iom<br />

blaudadt med välgörande ISedel åtcrltälde<br />

hällan. Lär, yngling, atdcn onde är dubbelt<br />

farlig dä han darrar, at dygdr:.<br />

fkall iörfkräcka de onde, men komma dun<br />

at blygas och qfvertyga d


von Werdenberc. 103<br />

Du häda en hemlig glädje af at fe honom midti<br />

fit läger darra fördig, iom var obeväpnad och<br />

utan hjclp. Den (törltebrottfling tycks genom<br />

eninre och fäker känfla noga kunna Ikilja den<br />

rena dygden från ärelyftnaden. Äfvenfå Fredrik.<br />

Han förföljde dig, emedan han fruktade.<br />

Han trodde (ig ännu icke aldeles fäker,<br />

och han nuUtog fig ej: Du hatade honom<br />

ännu."<br />

"Men vil Ni då," begynte Rudolf häftigt,<br />

"at jag fkulle käfta mig för hans fötter,<br />

ikulle anropa honom om tililånd at tå audasT<br />

"Jag vil ingenting, Herr Grefve y få<br />

fnart Ni blir het Men vil Ni ij.lf blifva<br />

lycklig och nöjd, få m:\fte Ni ej hata nå*<br />

gon männifka, emedan hat är et fvidande far<br />

i gälen."<br />

"Tror Ni at jag är elak?' frågade Ru«<br />

dolf med fagtad röft.<br />

"Nej y* ivarade Gubben med värma och<br />

ömhet, och fattade Rudolfs hand j "trodde<br />

jag, at Ni vore elak, få fkulle jag önfka at<br />

Ni aldrig mera måtte beföka denna dal, och<br />

jag önfkar likväl at Ni vore här beftändigt.<br />

Äran , min Grefve, har fört Er på afvägar.<br />

Ni vil det goda endaft för ärans lkuld."<br />

"Och är icke äran dygdens naturliga belöning?<br />

Hvad annat än äran kan förmå mig,<br />

at i möda och arbete upoHra mit lif for männifkorna?"<br />

"Men hvarföreicke lyckan?" frågade Ma-<br />

rie, fmåleende, "Hvartöre juliimöda och<br />

G 4<br />

ar-


104<br />

Rudolf<br />

arbete; ar det då fa fvårt, år det då fa befvärligt<br />

at älfka männiikorna? '<br />

"Förunderligt!" fade Rudol r 9 "Ja, vid<br />

Gud! jag årder det för fvårt at äifka männi«<br />

fkor,lom (örolampa ni'g."<br />

"Men hvårföre," frågade den gamle,<br />

"fåtter Ni Er icke i en fådnn belägenhet, at<br />

de ej kunna förolämpa Er?"<br />

"Och hvilktn (kulle den vara?"<br />

*'Et obemärkt lif inom den husliga fallhetens<br />

trånga krets."<br />

.in tar," (Varade Rudolf, alfvarfamt.<br />

*'Ni lefver här i denna enfliga dal och är lycklig;<br />

nien tror Ni, at det vore möjligt och<br />

godt at alla mannilkor lefde la?**<br />

1 n gamle fmålog. "Det tror jag icke,<br />

min Grefve. Men iblan 1 tulende männifkor,<br />

midt iden folkrikafte (tad, Ikulle jag lefva lika<br />

få obemärkt, ehuru icke få enfam, (om<br />

här. Tror Ni ej, at jag i en Ilad kunde<br />

förrätta mina göromål lika få tyll (om här?<br />

Jag kunde ju göra alt hvad jag företog mig<br />

med (amma hemlighet och tyithet (om här,<br />

och finna mit nöje i den lugna lefnaden med<br />

jnin dotter och två eller tre vänner. På<br />

de tjenfter, jag vifade mina grannar, ville<br />

jag fatta (å litet värde, at det icke en<br />

gång (kulle falla dem in at anfe dem fom fådana.<br />

Det goda ville jag göra få hemligen<br />

fom möjligt, och fedan öfverlämna tillfället<br />

eller hvilken annan fom ville, äran derföre.<br />

Jag (kulle ej gå ivägen för någon, ej<br />

hindra någon,ingenting foidra at någon. At


von Werdenb^rg. 105<br />

jag vore til, (kulle vara en gåta for de<br />

onda och mina välgerningar fkulle j?g utföra<br />

med famma förfigtighet fom et lönmor


106 »O<br />

L F<br />

gode Munk,min Grefve?" frågade hon,"och<br />

hvem vet ändå at han gör få oandeligen mycket<br />

godtV O, min Gretve, at hafva hans gu«<br />

domliga hjerta måfte vara at inom fig äga fjelfva<br />

himlen. Ty, fäg hvad Ni vii,kalla mänfkliga<br />

iällheten hvad Ni vil dygd eller förnöjlamhet,<br />

kärlek eller mäniklighet:<br />

helgedom är et obemärkt lif. Inför verldens<br />

ögon förlora dygden och fällheten hälften af<br />

fit väfende eller ock föra de männifkan til<br />

och med emot defs vilja tilbakaidet ftilla,<br />

obemärkta lifvet."<br />

"Menidetta tyfta, obemärkta lif, måfte<br />

jag ock ofta låta mig åtnöjas med blotta viljan<br />

at göra godt, och kan aldrig hoppas någon<br />

ikörd,emedan jag öfverlämnar åt (lumpen de<br />

goda frön jag utttrör."<br />

"Åter ärelyftnaden under en ny fkapnad,"<br />

fade den gamle. "Kan Ni göra mer,<br />

min Grefve,än at öfverlämna åt förfynen det<br />

goda. Utilrö tron til det goda, öfverlämna<br />

åt förfynen när männilkorna fkola fkörda, kan<br />

ni göramer?"<br />

"Tvinga dem at göra det goda! 11<br />

"Icke at göra det goda: det vore väl icke<br />

er affigt;men tvinga dem atgöradet goda, fom<br />

ri gaf dem,derjore at ni gaf dem det. .Männilkorna<br />

(kolaejIkördaj endaft ni(jelf vil (körda.<br />

Hvårförebehöfdeni annarsbekymra er om hvar<br />

och när fkÖrden inträffade?Jag ler, hvad ni vil:<br />

omftjelpa, förändra 5 förftöra. Du vil enfam<br />

göra alt för at kunna fäga: det är mit verk!<br />

Du vil omlkapa männifkan J icke på det hon<br />


von Werdexberc. 107<br />

må blifva bättre, men pä det du måtte kunna<br />

fäga: det har jag gjort! Våldfamhet är och<br />

förblitver tyranni,om den än förvärfvade (ig<br />

himlen. Ni vil gifva tidens hjul et häftigare<br />

lopp,Ni vil fullborda förfynensftora verk med<br />

en fkyndande hand, ni vil ftäir.pla århundraden<br />

med ert namn. Tiden går långfamt,<br />

Förfynen lika få. Hvarje tidehvarf medtörer<br />

något godt och förftörernå^ot ondt. Vi männifkor<br />

kunna intet mer, än bibehålla det lilla<br />

goda, tiden förermed (ig, få längetill det förökes.<br />

Vi öfverlämne det åt våra barn, föifvinne<br />

obemärkte och utan bedrifter, och lamne<br />

Ikörden åt våra efterkommande, like Gubben,<br />

fom planterade et träd och lämnade irukten<br />

åt fina barnbarn."<br />

"Hvad belöning fkall jag då vänta för<br />

min dygd?"<br />

"Tjlfredsftäl!elfen af at hafva påftyndat<br />

Jkörden och huslig fällhet."<br />

Vid deffa ord flod Rudolf up och gick.<br />

allena in imellan bufkarna. Han hördeenröft<br />

inom fig,fom fade: "den gamle har rätt!<br />

huslig (allhetiMaries famn!" Han kunde ej<br />

en gång lämna lig åt den tanken, utan at re-<br />

♥dan känna et himmelfkt lugnifin fjäl. Och<br />

likväl — fkulle han få plötfligen förfvinnaur<br />

Fredriks ögon? Skulle laften på en thron aldrig<br />

mera darra för namnet: Rudolf von Werdenberg?<br />

Hans hjerta fönderfletsar desfa ftridiga<br />

känilor. Han vifte ej Qelf hvad han<br />

ville.<br />

Ma-


108 KUD<br />

O L F<br />

Marie kom til honom,likfom en ftydds*<br />

Sngd. Knapt blef han henne varfe törrän<br />

Fndrik och äran förfvunno ur hans tankar.<br />

Enfligheten vilade fig nu för honominya beha^,<br />

och en promenad med Marie under granarne<br />

utgjorde hans leinads hela beftämmelfe.<br />

Rudolf dröjde flera dagar hos Marie och<br />

hennes far. Han glömdeunder deras imå fyslor<br />

injutningen af den husliga iällheten helt<br />

och hållet fin hämnd. Han lärde na närmare<br />

känna bägges förrättningar och begynte beundra<br />

den mans vishet och godhet,foni han<br />

föiut blott älfkat. Han gick med Gubben til<br />

folket på högderne och lag här med hvilken<br />

godhet, med hvilken klokhet han ftyrde<br />

dcfs vilda finnelag.<br />

Frihetsandan vaknade alt mer och mer<br />

ibland folket ibergstragten. Altid då herdarne<br />

kommo tilfammans, omtalte de med vild<br />

vrede Abbotens förtryck. "Låtom ofs vara<br />

Schweitzare!" ropade då de eldigafte. "Tron<br />

J, at en Tell fattas ofs? Hvarjc Landtmani<br />

Appenzell är en Tell."<br />

En dag gick Marie med fin far ned til de<br />

lägre dalarna. Redan hörde de på afftånd et<br />

oredigt lkri, fom fmåningom blef tydligare.<br />

Ur alla kojor kom folk. Midt uti<br />

den fammanfkockade hopen fåg man tvenne<br />

herdar föra en qvinna och trenne barn.<br />

"Sen!" ropade den ene herdenj "hören huru<br />

obarmhertig han år, den afiky värde fogdeni<br />

Appenzell! Mannen dör ifrån denna qvinna<br />

och<br />

/


VON V. T ERDENBER


110<br />

Rudolf<br />

hvarje våldfamhet af folket, och at genom<br />

en bättre rred toka dämpa uprorets utbrott.<br />

Riksstäderna vid Bodenljon giffa redan at folket<br />

i Bergstragten gör upror. Jag. hoppas at<br />

da fkola töra Abboten pä bittre tankar, eller<br />

åtminitone bemedla freden. Himlen gifve at<br />

jag nu d min did kunde fkänkaHelvetien fred,<br />

och binda underfaten vid fin furfte och fur-<br />

Ilen vid (in underiåte: huru gerna ville jag<br />

ej dö! dock lätom ofs göra hvad vi iörma!"<br />

'Men," begynte Rudolf miisnöjd: "iå<br />

mifsunnen då icke männifkorna friheten, jordens<br />

heligafte fkatt !"<br />

"Frihet?" fvarade Munken: "livad kallar<br />

du frihet? förmodeligen icke lagarnas upj<br />

häfvande, eller tygellöshet? Dtn anler jag<br />

lör den obefkrifligaiie olycka, iom kan drabba<br />

männiflkorna. Rudolf, om tygellöshet och<br />

verkelig frihet är och målte vara et och dt<br />

famnia för et folk j Om det nu, ledigt rrän de<br />

gam'a förbindelfer,h vilka det varit vandt at<br />

hälla i helgd, anler ingen ting mera för heligt;<br />

om det, betriadt från .» fördom, förklarar<br />

alt annat, äfven den heligatte fanning,<br />

tillika för en fördom; om detta nödvändigt<br />

må/ie inträffa vid et allmänt upror: få är d i<br />

väl den viies pligt at iöka förhindra ijelfsvåld<br />

och laglöshet, at qväfva uprorsandan, at befäfta<br />

(piran i Regenternas händer, och blott<br />

lära dem, at ipiran ej är et fvärd eller et gisfel,<br />

hvarmed de fkola hudflänga nationerna,<br />

utan en väliigr.elfens ftaf, et öfverflödshorn<br />

at förnöjfamhet och iälihet."<br />

"Men


von Werdenbero. 111<br />

"Men hvarföre fkall icke et folk regera<br />

fig fjelftr<br />

"Hvcm fager at det icke få fkall? Regera<br />

ej Waldonferne lig {jelfva, och äro lycklige?<br />

Här är fråga om Appenzellarne,hvilka<br />

itå under Abboten. De alfkudda fig hans tryckandeok,<br />

och med detta älven alla fina lagar,<br />

emedan de äro Abbotens och helt och haiict<br />

hvila på Appenzells förbindelfe med honom;<br />

■— och med lagarna tillika all agtning ior<br />

männifkors välfärd och rättigheter."<br />

"Vid Gud! Ni gör folket orätt. Et folk<br />

utan lagar fkail aldrig förfalla til dé grymheter,<br />

fom en Furfte i iamina belägenhet."<br />

"Rudolf! Svärdet ifolkets hand är fruktansvärdare<br />

än i en Konungs, til och med i<br />

en Tyrans. Kungen fkonar emedan han ej<br />

fruktar den han fkonar. Folket mördar när<br />

det fruktar." Rudolf ftakade hufvudet och<br />

ville ej tro det. Rörd fteg Maries fader*<br />

fram ti honom : "Yngling få hör - - -"<br />

Marie fprang til dem och fattade fin fader vid<br />

handen. "Nej, min far/' fadehon, "låt den<br />

gode Patern berätta honom ert lefverne. Det<br />

uprör er för mycket." Hon drog honom ömt<br />

med fig in imellan bufkarne til dem (om arbetade.<br />

Munken gick med Rudolf ned i dalen,<br />

der de fatte fig ien dunkel grotta i<br />

klippan. En ryslig tyftnad herfkade rundt<br />

omkring dem. Anton begynte:<br />

"Så hör då,min fon,jag vil berätta dig<br />

min olycklige väns hiftoria. Han var den rikafte<br />

BaroniV/allis och heter Thuring von<br />

Bran-


112<br />

Rudolf<br />

BlWKftv Hans forcina gods liggaiSibenthal;<br />

SimmeoegX vid början af de<br />

..lippor, iom gränfa in jtil iandfkapet<br />

Thurings ungdom var leende, vari*<br />

och fällhet. Vänfts.ap och kärlek,<br />

h törnöjlamhet gjorde hans borg<br />

ms och dygdens hemvift. Hans förtrogne<br />

var Anton von Thurn,en ädel nian;<br />

hans maka Baron von Greyfysfköna och älikvärda<br />

dotter. Sju barn hade hon fkänkt honom,<br />

då en händelle inträffade, fom lör honom<br />

blef en källa til eviga tårar.'*<br />

"Hans vänAnton von Thurnlågidelo med<br />

Bilköpen af Sitten, Wifchard von Tawclli.<br />

Fötgäfveå fökteThuring förlika dem. Et par<br />

af Anton von Thurns Låntagare träffade af<br />

en händelfe Bif^open på flottet Seyon och fört<br />

brådde honom fin hårdhet. Stolt öfver<br />

li. ande-liga värdighet och fina grå hår , öffpU<br />

Bjlkopen de upretade med härda<br />

utlätelfer. Vreden tyilar hos bägge parterna<br />

förnuftets rört. De olycklige lägga hand på<br />

Bifkopen,fläpa honom til branten af en klippa,<br />

riifkopen, utan at betänka pasfionernas<br />

förmåga, gör dem ännu flera iörebråel*<br />

fer. Ifit raferi ftörta de honom nediden<br />

ofantliga avgrunden, der han krofTas emOt<br />

klipporna."<br />

"En rysning oivergick hvar och en fom<br />

hörde omtalas denna törfivräckliga gerning. _<br />

Mördarne fly:, le. Folket klagade högt öfver<br />

adelns öfverniod,och uproret utbröt. Blodiga<br />

uv Dt Hötte tiliamnians från Sitten, och fvuro<br />

At


von Werdenberg.<br />

At himnas ocli at förgöra adeln. De lagrade<br />

fig utantVre Thurns borgar ocli förftörde dem.<br />

Redan fråq längre tid tilbaka hade Thiiring<br />

von Krandis utkaflat en plan til tryggande at<br />

laiidtmannens rättigheter emot adeln,pcji han<br />

trodde nu vara tid at utföra åen. Adeln darrade<br />

for Landtmannen och afhörde med glädje<br />

Tinnings forflag. Men folket, diiradt af<br />

fegrea och lioppet om et fullkomligt oberoende,<br />

artade Timrings vifa forflag och vande nu<br />

fina blodiga harar til och med emot fina befkyddare<br />

och valgörare. Sibentha-larue greno til<br />

11 för at forivara fin alfkade Friherre, ocli<br />

Timring gick ifpetfen för dem emot 4et U P"<br />

bragta folket."'<br />

"Bagge hararne ftodo helt nära hvarannan.<br />

Thuring kaOade af fig fin hjelm ocli gick fil den<br />

fierukliga haren: ''gode tsan och vänner!" faqe<br />

han, '"jag kommer til Er, fom ni fer, obevafi-<br />

. endail förlitandemig pä min rattvita fak och<br />

mina medborgares karlek. Der (la de. G..11 och<br />

fragen dem, om jag nanfin gjorde derr» oratt 0111<br />

jag nånfio behandlade aicm med ölvermoJ. Jag<br />

ålfkar Er, jag bogagtar de rättigheter Gud<br />

och Naturen gifvit Eder, jag har redan i<br />

onfkat at trygga Erideifa rättigheter. S}<br />

ej blod, och iörvarfven Er 11:1,<br />

Er magt, en ren, helig och ofkyidig friliet/'<br />

ibenthalarne hade imedlertid nalkats, och<br />

förfakrade med heliga eder atT. onBrandis<br />

var en van af folket och dels i . Mvi<br />

tufenÅ iviler ropade: "bort med Adtln! Hugg<br />

ned .honom!" Sibenthalarne fleto honom ur<br />

/*. Dt/. H<br />

113


114 a Rudolf<br />

hets hinder och ville nu anfalla den rafandehopen.<br />

Thiiring fökte at med böner förmfi dem<br />

at afll.i dcrifrån; men d"i det icke hjelptt, kallade<br />

han fig pu den fmala ftigen imclLn klipporna<br />

och ropade: "Er vag vare 6fver mig. Ihjaltrampen<br />

mig förft och ledan hamnens mig.*<br />

Ku fladnade håren, och Thiiring förmådde fina<br />

Sibenthalare at fkona folket. "Jag vil haldre<br />

dö,"' ropade han, *\ui at en droppe blod fk;.ll<br />

rinna for min fkuld." Han dro£ iig genom de<br />

paflen tilbaka til- Simmencgk och f><br />

■<br />

"S:1 mycken dygd fatte folket for et ogonblick<br />

i villrådighet; men omfider ropade<br />

några rofter: "brytom up och undanrodjom Adeln<br />

och aldraforft Thiiring. H.in fkuile herrfka<br />

ofver ofs genom fin dygd och vi vilje ej<br />

hafva nf.gon herre. Bort med Adeln!" De lille<br />

fig utanföfe Simmenegk. Thiiring, den<br />

Thiiring,ville hnldre vara fattig utan blodsrik<br />

genom blod. Han tog fin<br />

yngfla dotfer, Marie, fom snnu ej var afvand,<br />

pÄ armen, och et af fina andra barn vid handen;<br />

hans Barouefla gick efter honom med tvänne<br />

;.f fina yngfta foner vid handen. De trenne<br />

'Idfle gingo framlore dem, och pa detta fatt<br />

nalkades de den vilda floren."<br />

''Foiket, fom vifste at borgen var val befållad,<br />

luipnade vid denna nya, oförmodade-fyn, och<br />

ik)do fliilai full väntan pa utgfingen. "J viljen<br />

l)r,fvj min borg, mina vänner:" fade Brandis,<br />

"Men ar Er. Om den blott koAnde en enda af<br />

er lifvet, vore den for dyrt köpt. Jr.g §1<br />

Er,


♥<br />

von Werdenberg. ii<br />

115<br />

Er, jag anförtror mig ål Er-, fågcn fjelfve hvar<br />

jag fkaLl bo få länge til dcis er frihet och fred<br />

är fladfadad." Brandis's barn gingo fram til desfa<br />

viiddjur och jollrade med dem: "bort med<br />

den der Adelsungen!" ropade eu, och flög med<br />

en klubba den åldfle af dem til marken. Inom<br />

et ögonblick lågo BcaodisV maka och iex barn<br />

omkring honomifit blod. Et hälft underverk<br />

räddade honom undan de flygande pilarne och<br />

förde honom tilbaka på fin borg.<br />

"Han tiifl6t borgen och viilei forfta ka"nilan<br />

af fin finSrta, fom nåftan berofvade honom<br />

forftåndet, taga den grymmafle och blodigafle<br />

hämnd på folket, — hvilket nu drog fig<br />

tilbaka af brift pa erforderliga redfkap til belägringen.<br />

Nu begrof Brandis fina iju döda.<br />

— Folket flackade en fullmågtigtil honom, fom<br />

fkulle urfågta hvad de gjort iafom fltett af 6fverilning<br />

och tiibjuda honom Länsrätt. "Tagen<br />

borgen, J vilddjur!" fade Brandis. "Jag kan ej<br />

mera bo der, hvarcft jag.varit fa lyckligoch nu<br />

år fil olycklig. Låren blott infe at laglöshet<br />

och fjeltavald ej göra fria månnifkor, utan barbarer."<br />

"Ehuru mycket folket ån bad honom, fa ville<br />

han dock icke blifva qvar. Med fin dotter<br />

på armen, knaföll han imellan de fju grafvar,<br />

fom gömde det kårafte han ägt, bod deras alikade<br />

Höft et evigt farväl och fokte enokånd friftad<br />

långt ifrån det folk, fom gjort honom få<br />

olycklig.**<br />

"Jag fann honom vid Rhenflodens utlopp,<br />

et rof for fortviiian, imellan de flelafte, rysliga-<br />

H si fte


116 RUD<br />

O L<br />

fle klippor,iden mefl tärande forg. Det fcoff:ide<br />

mig möda at i den olyckliges hjerta<br />

uplitva hoppet, dock lyckades det Dmfider mit<br />

medlidande ocli min karlek, o blef min<br />

va"n. Den vU a tragren omkring Gotthard bidrog<br />

;\n:iu mera at oka banl iorgliga tankar. l\i min<br />

begäran begaf han fighittii denna tränga, g6n><br />

da och cufligadal, hvilken han gjort,til et hemvill<br />

fåt karleken, lugnet och det renafte välgörande."<br />

— "Och nu, Rudolf, unnar du ånnu<br />

folket det fv.u\i, fom det blott brukar til mord?<br />

Infer du nu hvarföre vi<br />

- - -<br />

Rudolf omfamnade Munken ftiilatigande*<br />

Munken trodde at han nu var öfvertygad om<br />

den flora fattning, at et folk intet ögonblickbot'<br />

vara utan lagar — och Rudolf tänkte pä intet<br />

annat åa Marie. Han fann ihennes ode<br />

fa mycken likhet med fit, at han tyckte linkarlek<br />

dcrigenom ännu mera förökas. Han .<br />

nade Munken for at ej ftorås af honomide foreftallnin^sr,<br />

p; r i hvilka lians inbildningledde honom<br />

— at förena lit ode med dclVa bagge olyckligas.<br />

Nu tänkte han ej mera på Iredrik,<br />

pä fina planer at förödmjukahonom och ät hamna<br />

tig. Maries bild bortfkymde alt annat. Vid<br />

hennes fida blef dalen för honom en hel verld.<br />

At oft^rd kunna fullföljadefla bilder, gick han<br />

:c och längre inifkogen, helt och hållet<br />

lofaftmed framtiden. Hans utfeende var dyftert<br />

och tankfullt. Munken, lom på afftanibetragtade<br />

honom, trodde detta bårröra af hans<br />

deltagande iThurings öde och af de betragtelu<br />

hiiloiia. Men Rudoif*


von Werdenberg. 117<br />

dolts hjerta famm iet hat af glädje. Hans drömmar<br />

flyttade honomidedagar. Lé fkuile<br />

maka, da lian, glömd af veriden, Ikuile<br />

finna fiu ivckai och genom karleken.<br />

Då han kom tiibaka, futto Munken, Tluiring<br />

och Marie under Lindarna. lian (5g på<br />

e med denmelt glada och förtrollandebiick:<br />

derpa fattade hnn Thiirings hand och fade:<br />

der! gif Enig M.irie til maka!" Timring kaflade<br />

en lugn biick p8honom ocli fvarade: "Om du.<br />

kan göraMarie lycklig, ar hon din:" — "Jag kan<br />

göra henne lycklig, om karleken kan det!<br />

- -<br />

Jag aiil:.,r Marie, och jag hoppas at hon afven<br />

alfkar mig.** Vid detfa ord kallade han en om<br />

blick pa Hickan.<br />

"Jagaiftardig, Rudolf!" f.deMarie alfvarfamt<br />

oc!i med bruten vo(\. Da Rudolf hörde<br />

hennes flapplande,fag han p;1 henne, och fedan<br />

pSThuring och Munken. — (Paufe) — Thuring<br />

rynkade pannan. Rudolfs hela hjerta hade öpuat<br />

fig med den hégfta fortroiigliet. Den<br />

Its köld tilflot det plötfligen. Rudolf fattade<br />

Maries hand och ladeien mifsnöjd,blfvande<br />

ton:"Marie! uprigtighet förrjenar jagatminflone."<br />

"Gud gifve det," fvarade den gamle: ty vt<br />

alfke dig alle. Marie aifkar dig Rudolf, och<br />

helt vifst lika fa högt fom du bentft. Men,<br />

bafle Rudolf, ännu kan du ej göra henne lycklig.<br />

Du känner mina öden. Kan du val undra<br />

öfver at Marie icke vil öfverpfva fin<br />

lyckliga obemärkta lefnad, at hon l;i gernä vil<br />

foibiifva ifin enflighet? Du Rudolf, vil, afven<br />

idenna obemärkta lefnads vanlkapsfulla, fl


118<br />

K U D O L<br />

dande mörker, lyfa ochfynas: du ville gerna ej<br />

allenaft ftfia hela Helvettens, utan aYven hela<br />

Tyfklands ögon pa dig. Din iretyftnad pj<br />

ej emot Maries blygfamma, anlpriikifria va"«<br />

Jende." ■ie flod med bortvflndt anfigfe och forgs»<br />

It, gS jorden fattade blickar. Hennes hjcrra<br />

Htorfade Lderns ord; men hon hade lofW de<br />

bagge gamle at ej lära märka fig. — "Lar .v<br />

fortfor fc.drcn bedjande, "la länge iorbliiva<br />

i fin entiighet tils du kan dela den med henne.<br />

Olyck h. iina krafters onyttiga utmattande,<br />

(kall fora dig til o(a igen, odi d riediA!"<br />

"Da Sr liaoic nu min; ty jag har uphort<br />

at 6nf!


von Werdenbers. 119<br />

ligen din fader, du och dina broder firoBatardct.<br />

Rudolf fattade en (karp blick pa Munken.<br />

"Ratarder!'' ropade han omfider ined hog roft.<br />

"Batarder? Munk, vid Gud! — Det har Fredrik<br />

paflatt ? O, min far! afven igrafven vil den nedrige<br />

flcymfa dit floft ? Affkyvårdt! Na — eller<br />

tron J at jag ockla nu fkall tiga?"<br />

k,de du, at du uphoit af bero af<br />

männiikof, at du ingenting onfkade utom Marit<br />

V"<br />

"Huru? jas (kulle pf.rruga Marie en arclos<br />

Batards lian :i, jag ger min lycka<br />

forlorad; i£en uv, årefkändare, du fkall umgälla<br />

altlanim;.nsV<br />

"Rudolf," fedeMunken ien varnande ton,<br />

''hamna dig, h'unnas dit iarade högmod, men<br />

inblanda biott icke Marieidin hSmnd!"<br />

Rudolf flod orörlig. "Förföljer ej denne<br />

Fredrik mig pa alla mina vägar, likfom en ond<br />

ande?''<br />

"Derfore Sr den obemarktalle vag denlugnade.<br />

Och — vil du icke,Rudolf, nu a nyo<br />

upreta honom at lägga figivågen for dig? *\r<br />

du ännu icke trott af at Avida med denna onde<br />

Ande?"<br />

Marie feg pa honom med et fa lugnt fmaloje,<br />

at Uou iet ögonblick fluladc flormeni<br />

hans fjål.<br />

"L:;t mig g"," fade han mindreh.'ftigt; "min<br />

mor torde beuölva min rroAj mina bröder miv<br />

hjeip." — Marie följde houom. "Rudolf," fade<br />

hon, "huru ofta (kall du gå och komma,<br />

och befUndigt hafva, beflåndigt taga tårar med<br />

H 4<br />

dig?"


120<br />

Rudolf<br />

dig?" Man fag ömt på henne. ''Flicka, livad<br />

begär du af mig?"<br />

"Sinnesfrid och fagtmod. O Rudolf, nar<br />

fkall du blifva lugn? Når fkal du finna dinlycka<br />

och dit varde inom dig fjelf?" Hon vande 1<br />

fig bort och gret. "Rudolf, Rudolf, livilka 6gonblick<br />

du kollar mig! Ga da och ftoi ta dig<br />

a nyo i den ftrom, hvarur du riyfs rycktes. Jag<br />

far ej följa dig. Hon gick långfamt tilbakaoch<br />

låmnade den rörde Ynglingenioro oiver hvad<br />

hon iagt. "Håfva de da icke ratt?"' frågade<br />

han f]g fjeif: "vil jag icke å nyo upreta honom ?<br />

Men fkal jag då tola hvarje fkymf?" Syfslofatt<br />

med deila tvifvel, gick han ofver bergen<br />

tilbaka til fin mor och fina broder. Han fann<br />

fin moder gråtande, fina bröde/i vildt raleri.<br />

Til fin egen forundran blef han vid denna fyn<br />

kallare. Han gaf fina anförvandter de lårdomar,<br />

h?.n nyfs fatt; icke defs mindre ileg han<br />

til håll: och red til Inlpruck,der Fredrik viftades,<br />

juftidet han infleg i den höga Riddarfalen<br />

begåfvade Hertig Fredrik några Stora med<br />

lån. Han opnade hjelnien och blef flående på<br />

något afflånd.<br />

Vid forfra åfyn igenkände Fredrik honom ><br />

och flutade fnart högtidligheten. Nu upfleg Rudolf<br />

pa trappan af Thronen. En djup tyflnad<br />

]ierfl


VON**W K R DE N BE R G. 12 121<br />

jia broder-halva nu ej fa flor jordfläck ofrig,<br />

iom kan rymma v;-rt floft. Ingen ting åge vi<br />

qvar utom v2r åra och vårt goda namn. Hvarföre<br />

förföljer Ni olyckliga? -Hvårföre fkymfar<br />

Ni inkl fars döda ben? Hvarfore fager Ni at<br />

mina Broder aro 6'ågtä"? Var månfkiig; drif ej<br />

olycklige til förtviiian, lät det vara er nog at<br />

de aro olycklige? — Vet Ni med vifshet, at<br />

min far tj var född af agta foråldrar? Et<br />

tvifvel,vore det ock blott et tvifvel,fkulié vaiå<br />

en grymhet, få fnart det qvalde olyckliga."<br />

Fredrik ladei allas anfigten mifsnöje öfver<br />

detta tvifvel, och ömkan med Rudolf och hans<br />

broder. Orolig fade han: "Jag' förklarar hår<br />

ofFenteli^en infor mina Riddare at jag ej fåtfer,<br />

— aldrig fkall fatta Er fars adla borditvifvel.<br />

Gif Er tilfreds, Gref Werdenberg."<br />

''jag tackar er for denna förklaring. Ädle<br />

Riddare J hafvea hört den. Minnens den nåc<br />

fa behof göres för mina bröders fkuld." —<br />

"Och afven för Er flktild," ropade flere röfler.<br />

'"Alan har gjort er oratt, Grefve." w Hvad<br />

mig betråfßir, v hdo Rudolf med et lugnt adelmod<br />

— "fa glömmen mig. Jag fordrade e]<br />

Hertigens iörklaring för min fkuld. Jag fkall,<br />

åfven den förutan, finna en graf förmina ben."<br />

Fredrik kunde ej faOa fit öga pä Rudolf:<br />

han kallade blott flulna blickar pä honom. Han<br />

blygues för hans flora fjai, och fruktade -at finnaihans<br />

förnöjfamhet med fig fjelf en afkvigg<br />

foinhotade honom. Han hade ånnti aldrig kunnat<br />

glömmaRudolf. Han erfor, athans moder<br />

och bröder uppehollo fig hos Gtef Nidau. En-<br />

Hj daft


122<br />

KUD O L T<br />

daft Rudolfs viftande varhonom obekant. "Hvar<br />

ar denne Rudolf? Hvad tager han fig före?" Så<br />

hade han frågat hundrade gångor. Han fruktade<br />

Rudolfs tyftnad. Nu vifade han fig a nyo<br />

och äter lika få okonftlad, fa oförfärad,få ftor,<br />

fom om han varit Fredriks beherfkare.<br />

Rudolf ville gä. Fredrik erbod fig at vilja<br />

gifva honom Slotfsfögderiet pä Feldkirch. Rudolf<br />

fvarade leende: *'forlåt mig, Jag behofver<br />

Er lika fä litet fom Ni mig."<br />

"Hvar uppehåller Ni Er, Werdenberg? Jag<br />

onfkade förbättra Edra omftåiidigheter."<br />

"Det kan Ni ej. Ni (kulle til och med<br />

anfe mig for alf för lycklig om Ni erfor mit<br />

viftande. Så mycket kan jag fåga Er: at jag kfver<br />

hos månnifkor, fom orättvifan och olyckan<br />

förenadeoch gjorde til männifkor. Farväl, Nådige<br />

Herre, och glöm mig om Ni kan. Här<br />

darrar man for en Furftes höghet, der ler man<br />

$t den och darrar blott for laften. Jag har<br />

lårt at umbära er. Lår ni detfamma." Hatt<br />

gick. Fredrik kaftade en orolig blick efter honom.<br />

Rudolfs lifta, nog mörka ord tycktes honom<br />

innebäranågot farligt hot. Hvad fkulle han<br />

hafva tänkt om han vetat at alla Rudolfs förrättningar<br />

voro at befvara en flickas fmåiojen och<br />

at uphåmta hennes blickar!<br />

Då Rudolf markte Hertigens oro ofver hans<br />

okända viftande, fann han verkeligen et nöje<br />

uti at ännu mera oka den genom fit mörka<br />

fvar. Under vågen föreftålde han fig med en angenåm<br />

kånfla Fredriks fruktan for honom och<br />

hans<br />

i


VON W E R D E N B E R G. 123<br />

hans vänner. Han paminte fig val huru ofta<br />

Timring iagt honom. "Vand ingen rninhifksi<br />

upmarkfamhet pä min koja. Defs fållhet beftåc<br />

deruti at ingen känner den." Åfvenval drog<br />

han fig til minnes Pater Antons lärdom. "Tyftnad<br />

aren dygd daman ej nödvändigt v.iajh tala;<br />

hot ar et tomt Hcryr/' Han kände ockfä ratt<br />

val, at han ofvertrådt bagge defTa reglor, och<br />

han k*nde det med et flaga oro. Likväl foreftålde<br />

han fig med vålluft, huru Fredrik flkulle<br />

efteifpana hans viftande och hans foretag, huru<br />

han fkulie utfkicka den ena fpionen efter den,<br />

Han ville val lefva i enfligheten; men<br />

han ville tillika at Fredrik (kulle darra for bot<br />

nom fom framfor et lejons enfliga kula. Han<br />

red nöjd och glad tilbaka fil Nidau. Huru 6ktts<br />

ej hans triumf då Fredriks vänner hemligen<br />

fokte efterfpana honom, da hans förklädda tjenare<br />

lago pa lur vid hvart fleg han tog! "Fruktar<br />

du for den ilygrande Rudolf?" fade han ofta,<br />

midleende. Han glömde, at Fater Anton<br />

iagt, ''nar den elake fruktar, år han farligaft."<br />

Han lefde nu en tid ifliiihet hos fin mor, och<br />

vågade ej befoka dalen,emedan Spioner bcfiåndigt<br />

förföljde honom.<br />

IThtirings lugna dal hade imedlertid icke<br />

varit fa lugnt. Ihemlighet och utan den<br />

varfammare ålderdomens vetfl^ap hade Appenzells<br />

ungdom foriamlat lig och edeligen forbundit fig<br />

at forfvara invanames rättigheter i bergstragten.<br />

Munken, Thiiring och Marie futto en gäng fent<br />

om en afton öfverfl på en klippa och fågo fullmanen<br />

klar upfliga ur dalens djupa mörker. De<br />

tal-


«<br />

124 4<br />

Rudolf<br />

talte om Rudolf. ''Snart tilhör lian ofs, Marie!<br />

fade Munken, "fnart ar han för evigt din!<br />

Huru långe kan val hans årelyftnad motftå kårlekens<br />

och dygdens båttre kånflor ? Snart har.<br />

han fuiikomligen återvunnits St dygden. Låt<br />

det ånnu kofta honom några mörka llunder och<br />

dig n;lgra tårar. En hel lefnad, full af förnöjiamhet<br />

och lållhet, år dermed anda icke dyrt<br />

köpt." Marie lutade fig emot klippanför atfullföljadefla<br />

tankar. Inom et ögonblick varhimlen<br />

på ena (klan helt röd. "Ach fe,ropade hon,fe<br />

med hvad (kön rodnad månen begjuter himlen<br />

bakom ofs!" Munken fög dit åt. "Bet år ej<br />

månen, det år någon vådeld åt Herifaus kanten/'<br />

"Viideld Vi ropade Marie och relie fig<br />

darrande. Idetlamma fiog en höglåga up midt<br />

framföre dem. "Borgen iSchweijdUf' ropade<br />

Thiirfalg med ftrurta,och kaftade med en hemlig<br />

aning fina blickar åt Klaux. Marie lutade fig<br />

Sngflig til fin far. '''Der brinner Klauxi" (krek<br />

han. "Det har flcctt, Tom jag få långe fruktat,<br />

Gud dyre det til en god utgång. Abbotens borgar<br />

brinna/"' Från fyra fläder lyftade fig de förikråckliga<br />

lågorna mot himlen. Från alla byar<br />

hördes Stormklockorna. De åldre begåfvo fig<br />

til mötesplatierne, der afven Thiiring infann fig;<br />

Yoglingarne faknades.<br />

Efter midnatt återfkallade klipporna af tufendetais<br />

röfler,fom ropade: "frihet! frihet!" Ynglingarne<br />

komnro, berättade de gamla hvad de<br />

gjort och gladde fig deråt. "Vi ville" iäå& de,<br />

r tvinga Abboten at förklara fig5 hans fogdar hafva


von Wer denberg. 1<br />

125<br />

va tagit flygten. De borgar, fom beherfkade vara<br />

berg liggai afka."<br />

Tinning tadiade ej ynglingarnas tappra<br />

gerning: den var nu gjord. Han fieg fram ibland<br />

dem, berömde deras nit, deras mod, och kallade<br />

dem et folk af hjeltar. "Men," tillade han,<br />

f/j åren båttre hjeltar ån de,fom rundt omkring<br />

ofs beioldas af de Stora. Hvad J gjorden, det<br />

gjordcn J for freden och råttvifan!" Ynglingarne<br />

lofvade Thiiring at upfylla fina rättmätiga<br />

pligter emot Abboten, dock utan at tola oråttvila,<br />

och at nu vara frilla. Forfamlingen fl^ildes<br />

at, och Thfiring vande tilbaka. Morgonenderpå<br />

gick Anton ned til S:t. Gallen för at genom<br />

fin van, Stiftsfogden, göra Abbotenfredsförflag.<br />

Efter några veckor infunno fig hos inbyggarneibergsrragten<br />

fullmågtige ifrän Riksftåderne<br />

vid Bodenfjön och iSchwaben, hvilka fiodoiförbund<br />

med Abboten. Herdarne fordrade blott,<br />

at fogdarne fkulie valjas ibland dem, hvilka de<br />

fedan ville foreflå. Hvad rått och billighet fordrade<br />

ville de åfven fullgöra emot Hertigen.<br />

Penna kloka foglighet var Thurihgs verk. Han<br />

hade varit omkring öfveraltibergstragten,ialla<br />

byar,och hade ofvertygat unga och gamla<br />

om fredens nödvändighet. Fulimågtigarne från<br />

floderna, fom anfago denna foglighet hos folket<br />

for fruktan, lofvade atidenna fak fkafla dem<br />

rått, och ailmogen fvor Thiiring at underkafla<br />

fig fiådenias gbdtfiiiaande.<br />

Abboten ilolade på förbundet med flåderna,<br />

ehvad Munken ån företog fig. Åndteligen<br />

ankom Aådernas beflut och ynglingame åtlydde<br />

det,


126 Rudolf<br />

■det, ehuru med ovilja, emedan de lofvat det»<br />

Detta utflag uphåfde frihetsförbundet imellan<br />

folket, och införde a nyo fogdarne ilandet,hvilka<br />

nu hamnades resaingen med hårdhet. Folket<br />

brann af raicri, och Thäring fuckade ofver<br />

Abbotens motftråfvigher.<br />

Thiiring rådde folket at flura et förbund<br />

ined Staden Sankt Gallen, hvars friheter och<br />

rättigheter Abbotens egenfinnighet åfven kränkt.<br />

Den ftoite Abboten fokte ej fina underfarares<br />

karlek. Åfven Wyls och Ibergs inbyggare lago<br />

1delo med honom.<br />

Appenzcll flöt nu et förbund. med Sankt<br />

Gallen. Af fruktan förklarade nu Abboten, at<br />

han ville hora och tiifredsfrålla folkets klagomal.<br />

Men imedlertid förlikadehan fig med Wyl, och<br />

nu trotiade han folket a nyo. Nu kunde ej<br />

ynglingarne längre hallas tiJbaka. De togo til<br />

vcpen och ropade: "Vi viije låra Abboten, at<br />

vara rättvis."<br />

Staden Gallen fkref til Abboten, at den<br />

med fina bundsförvanter, Appenzellarne,bådei<br />

fred och ofred ville vara honom emot. Da han<br />

Jafit detta bref, begaf han fig med Conventet<br />

och alla bröderna ifrån Sankt Gallen til Wyl.<br />

Choret tilflöts,relikerne ofvergafvos, ingen invigd<br />

klocka, ingen fång vid altaret hördes, intet<br />

heligt ljus antändes mera, all Gudstjenft uphorde.<br />

Nu infunno fig äter fullmagtige frän de<br />

fläder, fom flodoiförbund med Abboten, och<br />

ånnu en gäng fegrade Thätiilgj foreftållningar<br />

och tårar. JRiittli en ung,tapper Apnenzellare<br />

ildck flt fpjut i jorden och ropade: "hår ftar<br />

mit<br />

i


VOnWiRDINBERG; 12^ 127<br />

mit fpiut; men tvingar Abboten mig ån en gäng<br />

at fatta det — vid Gud! jag nedlåger det ej<br />

förr ån det år fårgadt med vara tyranners blod."<br />

Pater Anton gick frän den ena Riksftaden<br />

til den andra, for at hjelpa folket til rått. Abboten<br />

fordrade at ået förbund,Staden Gallen ingått<br />

med folket, fkulle aideles uphåfvas. And-teligen<br />

kom beflutet; 'folket förfamlade fig i<br />

byn Appenzell, och Riittli lade (It fpjut bredvM<br />

fig på marken: flilla och upmårkfcjinme afhoide<br />

de forfta artiklarne fom tryggade deras råttigheter.<br />

Men da den punkten uplåftes, at folkets<br />

förbund med ftaden Gallen fkulle for evigt<br />

vara uphåfvet och tilintetgjordt, fattade Ruttli<br />

Ht fpjut, ftråckte detivädret och ropade:"Förräderi!"<br />

"Förräderi!" ropade alla ynglingarne,<br />

och et vildt fkri hördes frän alla kanter. "Til<br />

vapen!" ropade alla med raferi; Riittli fleg fram<br />

til den utfkickade och fade: "fåg Abboten, at vi<br />

ej vilje atlyda fordraget. Med fpjut och fvård<br />

fkole vi forefkrifva honom et fordrag, fom han<br />

(kali hällaiagtning.<br />

Ännu mera tiltog folkets raferi, da fullmågtigen<br />

berättade at (laden Gallen antagit fordraget.<br />

Alla omringade honom nu, och fvuro at<br />

dela ondt och godt med hvarannan och at våga<br />

lif och blod for friheten: "^ig Abboten hvad<br />

Ni fett," ropade de til honom, dä han redan<br />

var ett ftycke ifrån dem.<br />

Thuring rådde dem at trådaiförbundmed<br />

de fju Schweizerftåderna, och de duckade fuilmågtige<br />

dit. Schweiz uptog Appenzelliflt förbund,<br />

Glans fand* två hundrade man til defs<br />

hjelp.<br />

■t


128<br />

.-. K u e o l,r<br />

hjelp.r Nli forfamlade fig tropparne ifr^p de (tåucr,<br />

foin flodoi förbund med Abboten: Invånarue<br />

ifladen och ftiitet Gallen ftotte til dem<br />

iftaden Gallen.<br />

Högt (leg röken frän Appenzeilarnes vårdkafar,<br />

och för förfia gårjgeu fk-.ilade flormkloekan<br />

ofver altibergen. Under Segerhymners fång<br />

forfamlade de modige ynglingarne fig på de ftållen<br />

der -.man flagit allairn, följde af forjande<br />

iiickor,och nåd; dem af fina fader och modrar.<br />

Åiven Murie fkyndade med iln fader til famlingspialfen.<br />

Hår koin en fkare, der en annan<br />

Jedfagad af gråtande modrar ipcj» makar. Nu voro<br />

alia föriamlade. Än en gäng hördes llorm-<br />

Klockan,ån en gäng upfleg rökenfrän hogderiie<br />

\ och nu blandades fnyftningarna med de modiga<br />

frögderopen. Hår omfamnade enivägGubbe<br />

iln lon, ochfade: ° ?fpara hvarkenlif eller blod,<br />

Lndets våifård beror af Jina armarj der råckte<br />

en ung mor den bortgående fadern flt barn,<br />

at han fKulle kyfla och vålfigna det, och fjeif<br />

rofvade hoii från barnet hans kyflar. Snyftande<br />

.begynte hår en maka hed ja fin man vara tapper<br />

5 men midt iflit tal. : afbrot hon, villrådig<br />

om hon ej håidre fkulle bedja honom fly tilbaka.<br />

Hon omfamnade honom utan at iluta flt<br />

tal, ochihennes mot himien lyftade pga, låfle<br />

man en liilig fortrcilan på Forfynens (lyrelfe.<br />

Blek låg der en flicka vid fin ålfkares brofl,<br />

likfom hennes hjerta varit hans f^old mot fiendens<br />

pilar. Nu dr.ogo ynglingarne ned i dalen }<br />

och tårar, vålfignelier och ömma namn följde<br />

dem. Stumme och forgfne, vande de ofvergifue<br />

'<br />


;<br />

von Werdenberg; 129<br />

pfi enfliga ftigar tilbaka til fina kojor. Maries<br />

hjeita ville brifta vid åfynen af denna fkilsmåsfa,<br />

och tårar tilrade utfore hennes kinder. Hon<br />

(kulle tro/la en flicka af fit granflkap,och fjonk<br />

fjelf trofUos iden trofllofa flickans armar.<br />

På hogderne vid byn Speicher *), der vagen<br />

går utfore åt S:t. Galien, forfamlades de tvåtufende<br />

Appenzellarne. Stilla och bedjande tik<br />

bragte de natten. Nu nalkades den'flora och for<br />

fofterlandet afgorande timman. Ifölens upgång<br />

drog fienden \ågen upfore igenom den tjocka<br />

Jkogen. Folket ifrån Schwyz och Giaris hollo<br />

fig imedlertid frilla ibland bulkarne inifkogen.<br />

Riittli anförde åttatie Appenzellare på andra fidan<br />

af vägen högreup åt. Få en gång anfölloWaldenferne<br />

fiendens efterfta leder, då Riittli anföll<br />

de främre. Fienden fkyndade upfore den djupa<br />

vågen, for at komma på hogden. Nu gingo<br />

de modige Appenzellarne med gäilt fkri 16ft på<br />

den. Anfallet var fortvifladt: tapperhet och frihet<br />

eldade det5 fienden tog flygfen: Appenzellarne<br />

förföljde dem på högaraf lik. Blodet flrömmade<br />

utfore den djupa vägen och förkunnade nederlaget<br />

redan innan de flyende. Fyra fanor<br />

och fexhundrade fkoldar erofrades, och blott trenne<br />

Appenzellare ftupade. Alla follo nu på knå<br />

och tackade himlen for landetsräddning. "Gud<br />

har gifvit ofs fegern," ropade Thiiring med hog<br />

roft: "nyttjom den då dertii Gud gaf den —<br />

til fredens återfående." Fullmagtige infunno fig<br />

från ftaden Gallen, ochförbundet förnyadesmed<br />

i. Del. I den.<br />

0 Slaget ftod år 1403.


130<br />

Rudolf<br />

den. — Abboten båfvade och flydde med relikerne<br />

for andra gängen ril Wyl.<br />

Rudolf var vid denna tid hos*Guttingeui<br />

KloftretiDifentis. Hai omtalade för Giittingen<br />

Marie, och fit beflur at lefva med henne<br />

fkild ifrån verlden, "Ja, Giittingeri," fade han,<br />

'"den tid ar förbi, då årelyflnaden plägade mig.<br />

Åran år et bedrägligt fpoke; iMaries armar<br />

fkall jag finna den lycka, Tom jag forgåfves<br />

fokte j" Gliringen fvarade leende:"bäfte Rudolf!<br />

nöjet år et likafå bedrägligt fpoke, fom åran,<br />

den gode Munken fade aldrig til. dig: "hata åran<br />

for at kunna ålfka nöjet," han fade: "lat'<br />

åran fara., emedan den hindrar den rena dygden,<br />

och ålfka dygden for at kunna lefva nogd."<br />

Nu drifver dig et nytt begår, karleken til Marie,ifrän<br />

årelyftnadens bana. Lat förft kårlekeniMaries<br />

famn uphora at vara en pasfion,<br />

och åran fkall åter fora dig fangen; tiifta det<br />

blott, Rudolf: du upoffrar åran, emedan denna<br />

upofTring (kånker dig Marie. Du horer likväl<br />

ålinu medhemligafund hvarje Mor krigsbedrift och<br />

onfkar at fjelf hafva utfört den. Du har blott<br />

ombytt et begår emot et annat; men Marie år<br />

ej -belöning for begår, hon år belöning for<br />

dygd. Vinlågg dig om at vinna den, Rudolf!"<br />

Under $etfa deras famtal ankom underråttélfen<br />

om Appenzells upror til Difentis, och Rudolf<br />

l.gade. At flålla figifpetfen for folket,<br />

och komma Fredriks thron at fvigta, voro de<br />

drömmar fomienfligheten fyfslofatte honom.<br />

Guttingen frågade ofta fmaleende du han markte


von Werdenber g. 131<br />

te" Rudolfs drömmar: "ar äran et bedrägligt<br />

fpöke?"<br />

Slag på flag! På underråtteifen om den<br />

ärofulla fegenl vid Speicher följde ftrax ryk*<br />

tet om Appenzeliarnes lyckliga tag iStifts-Lån*<br />

derna ochiThurgau. Nu kunde Rudolfeji'n*<br />

gre tornia fig at blifva qvar hos Giittingen. Han<br />

gick til Nidau for at beföka fin mor, och for<br />

at derifrån vanda tilbaka til frihetens oCh krigsbedrifternas<br />

land. Unga Gref Henrik von Werdenberg<br />

var åfven vid famma tilfålle hos Nidau.<br />

Hertig Fredrik hade budit honom at vid<br />

folkets upror hafva vakfamt öga pä den flolte<br />

Rudolf.<br />

Henrik talade föragtligt om Appenzellarne.<br />

Rudolf fmalog och teg. Henrik fkymfade med<br />

hcinlig fpotfkhet folkets foretag, och Rudolf utbrötomfider,<br />

men med köld: "Ni föragtar fol*<br />

ket; men den tid fkall komma då Furftar fko»<br />

la darra för ået"<br />

"För folket?" frågade Henrik med et för»<br />

agtligt leende»<br />

"För folket och för den fom leder det. J<br />

aren befynnerliga månnifkon En Furfre ihela<br />

fin prunkande ftat, made anföra en har om J<br />

fkolen darra; ftyrer da Hermelinskappuii håren<br />

eller Furftens hjerna? Made då folkets anförare<br />

nödvändigt bara en Furillig mantel, Om J fkolen<br />

fe honom? — « J kortfynte! fen j da icke<br />

åen vishet, fom flyrer Appenzell? Tron J då<br />

at en blind flump ledeF detta folks fteg, fom<br />

ingen ting kånner utom fina hjordar? i— J haf-<br />

ven fplittrat mina lanfar, fönderbrutit mit fvård,<br />

I2<br />

piun-


Rudolf<br />

132<br />

plundrat mina borgar. J tron at Jberofvat mig<br />

mina vapen, och J fkullen darra om J kanden<br />

dem. År da en jordbåfning mindre fruktansvärd,derfore<br />

at jicke kårmen de dolda krafter<br />

lom verka den?"<br />

Samtalet afbrots. Gref Henrik eftertänkte<br />

Rudolfs ord:han £,nn nuiAppenzellarnes foretag<br />

en fä mogen ofverlaggning, ihvad de föreflagit<br />

Abboten en fa djupt forfigtig omtanke<br />

for framtiden,at det ej kunde vara et verk af<br />

en upretad och fegrande folkhop. "Vi mafle<br />

dock iara kanna den vife fom fa hemligen blifver<br />

ofs fruktansvärd!" fade han, och updrog at<br />

en liflig munk at efterfpana Rudolfs viigar.<br />

Rudolf begaf fig om natten pa vågen til<br />

Timringidalen. Munken gick at bergstragten:<br />

hår erfor han fnart at Gref Rudolf von Werdenberg<br />

underftundom befokte den gamle Thuring.<br />

Han underrättade fig om Timring, och<br />

hörde om honom ftridiga beråttelfer. Några<br />

herdar fade at han vore en inföddAppenzellare;<br />

andre, at han vore en främling, hvars fädernesland<br />

ingen kände. Munken fmog fjelf omkring<br />

idalen: och fnart fick han tilfålie at fe Rudolf,<br />

Marie och Timring, och den inbördes fortrolighet<br />

fom rådde imelian desfa trenne menniikor.<br />

Han lämnade nu Grefven den underråttelfe, at<br />

Rudolf uppehåller figi en forkjufande dal, ej<br />

långt ifrån Urnafch, hos en gammal man, fom<br />

folketibergsbygden kallar den gode Timring.<br />

Åfven omtaite han Thurings fkona intagande<br />

dotter.<br />

Den


von Werdenbers,' 133<br />

Den unge, vålluftige Henrik begaf fig nu,<br />

klådd fom pelegrim, til Bergstragten, och, då<br />

han fick veta at Rudolf icke var hos den gainie,<br />

til dalen, der Thiiring och Marie vanligen emot-<br />

togo honom. Stum, med hela fin vålluOiga<br />

fjål ifina brinnande ögon, {lod Grefven fram-<br />

for den intagande iiickan: få mycken fkonhet<br />

hade han aldrig väntat och aldrig fett. Imedlertid<br />

glömde han icke at han egenteligen ditkommit<br />

for at utforfka Thiiring. Han antog<br />

til den andan frihetens fpråk,och iaftade de ftores<br />

öfvermod; — menThiiring fvarade foga til<br />

hans tal, gick omfider bort for at afbryta det,<br />

och lämnade Henrik enfam med Marie.<br />

Nu fade han henne det finafte och ömmade<br />

fmicker; men detta, åfven fom hans frågor efter<br />

hennes fars omftåndigheter, blef obtfvaradt.<br />

Ehuru liten uplysning han an fick, forfvami<br />

dock dagen for honom fom en timme. Och<br />

kunde den val annat? Han fatt ju midt emot<br />

Marie, han kunde fe henne, hora henne och<br />

med tränande blickar njuta den renafre ofkulds<br />

fkönheter. Ogerna lämnade han dalen;men<br />

han maile det, emedan han fruktade at Rudolf<br />

Ikulle komma tiibaka. Han uppehöll fig ånnu<br />

några dagar i tragten deromkring, gaf agt på<br />

de hemligafte vågar och doldafte Italien. Åndteligen<br />

lämnade han bergsbygden, och begaf fig<br />

til Wyl, förföljdaf den fköna, ofkyldiga Maries<br />

bild, fom var en pläga for hans orena hjerta.<br />

"Jag känner er fiendeibergstragten, Herr<br />

Abbot!" fade Henrik: "Det ar Rudolf vonWerdenberg,<br />

och en vifs, obegriplig man — fom hel3<br />

ter


134<br />

4<br />

N<br />

R u d o t v.<br />

ter Thiiring. Bagge upreta folket emotEr och<br />

leda deras fleg. Jag råder er at röja dem ur<br />

;vågen." Utan at befinna fin hårdhet emot folket,<br />

anfåg Abbofen Thiiring fom orfaken til<br />

uproret,och beflot at hamnas. Werdenberg lofvade<br />

hjelpa honom.<br />

Man inhåndigade den ena underråttelfenefter<br />

den andra, ''Thiiring,'' berättade med en,<br />

mun de återkomne utfkickade, ''biviftar alla<br />

landtfolkets fammankomfter och leder dem. Ru-<br />

dolf, Hertigens fiende, följer honom dit."<br />

— -<br />

Folkets oforfigtiga utlåtelfer anfag man for Timrings<br />

lårdomar. "'Det fyftar," lade man,<br />

allenafl på Abboten, det fyftar på alla Furftar.<br />

Man vil affkafTa alla lagar, alla ofverheter/*<br />

Fredrik fprfkracktes da Abboten och Gref Henrik<br />

underrättade honom härom och ruftade fig<br />

med ifver mot Appenzell. Så fnart Thiiring<br />

från Difentis fick veta detta, gick han ännu flitigare<br />

omkring ibergsbygden och förmanade<br />

folket at Huta fred med Abboten. Rudolf underlloddc<br />

honom häruti: dock mot fin vilja5<br />

ty folkets krigifka lynne fågnade honom.<br />

Knapt hade Rudolf och Thiiring lämnat dalen,<br />

forrån Henriks och Abbotens utfkickade på<br />

fitfkiliiga håll fmögo fig omkring denfamma,för*<br />

klådde til herdar, och beiatte alla ingångar.<br />

Om dagen gömde de figibergsklyftorna ochi<br />

bufkarha, och om natten doljde mörkret dem.<br />

Knapt var natten inne forrån Gref Henrik och<br />

trenne af hans pålitligafie tjenare fmogo fig in<br />

idalen och fnart ockfå til Thiirings koja. Gref»<br />

ven gick med lyckta inirummet der Marie nu<br />

1%


von WerdenbkrG. 135<br />

I lågiden forfta och fotade famnen. Da hon<br />

ej vaknade, opnade han lycktan och betragtade<br />

henne. Han ftadnadelikfom forAenad och glöm»<br />

de at han fkulle våcka och bortförahenne. Sagta<br />

lutade hanfig,med ljufet iden darrande han»<br />

den, fram *<br />

éfver henne, och betragtade henne<br />

med brinnande blickar. Sagta lade han dcrpå<br />

fina heta lappar pä hennes böljande barm; och<br />

bon vaknade.<br />

'■Min far? År det .du?" ropade Marie. —<br />

"Jag år ej din far, forkjufande flicka!" — Marie<br />

ropade. — - "Frukta ej," begynte Grefven äteri "din far har fkickat mig til dig."<br />

"O, Gud! år han fjuk? eller Rudolf? Ga\<br />

Ga! Jag vil fta up. Såg, for Guds £kull Og,<br />

äro de frifka?'*<br />

Werdenberg var förlagen. Marie flötderaf<br />

at hennes far kanfke til och med kunde vara<br />

dod. Grefven forfåkrade henne at både han och<br />

Rudolf voro frifka. Han bad henne klåda fig,<br />

och hon bod honom imedlertid dröjairummet<br />

utanfore. Han gick, och inom nägra fekundec<br />

flod hon hos honom. "Tala! Tala!Hvad vilmin<br />

far mig?"<br />

"Din far flackar mig tillika med några<br />

herdar at hämta dig, emedan Abboten fogat an-<br />

stalter at d^nna natt bortföra dig."<br />

"Mig?" frågade Marie ångfligt, "Mig?O,<br />

for Guds (kull fkyndom då! Men, hvarfore<br />

kommer han icke fjelf? Hvarfore icke Rudolf?"<br />

Hon kaflade i detfamma en genomträngande<br />

blick på Grefven. "Ni ljuger! Om jag vore i<br />

fara, vore Rudolf vift hår, och icke Ni."<br />

I4<br />

"Abbo-


136<br />

Rudolf<br />

"Abbotens folk har öfverfallit dem!"<br />

"Öfverfallit dem? O Gud! Men Rudolf<br />

{kulle likväl vara hår. Ni ljuger! Gå;jagfkali<br />

kalla folk hit." Hon ville iiflad: Grefven flöt<br />

hennei fina armar fa mycket mot(land hon ån<br />

gjorde. Han tryckte fina lappar pähennes mund<br />

Och barm. Nu märkte hon bedrågeriet och gaf<br />

til et galit fkri. Grefven ropade fina foijeflagare:<br />

de kommo. Man bandt for hennes mund<br />

på det hennes rop ej fkulle kunna höras, och<br />

Juiflade en vid Munkkappa kring hennes axlar.<br />

På detta fatt bar man henne ur kojan och dalen<br />

—de kånda gångftigarne åt Sargans, dit<br />

man ankomidagbräckningen. Hår fördeGrefven<br />

Marie pä et val tilfpårradt rum, blef allena med<br />

henne, tog klädet från hennes mund, och fade:<br />

"förlåt mig, intagande flicka, detta våld. Den<br />

renafle, den varma/Te kårlek lofvar dig hr et gladt<br />

och nojiamt lif. Jagår GrefHenrik von Werdenberg."<br />

— Marie betragtade honom med en blick<br />

full af det meit kroflande foragt. "SkonaMarie<br />

JK fade han och fattade hennes hand, "kan<br />

du forlåta min karlek?" "Usfle bedragare!'' ropade<br />

Marie och ryckte handen ifrån honom, "gå,<br />

låmna mig allena." "Du vil det och jag<br />

lkall få Marie; du år Drottning hår. Jag<br />

lofvar dig hår et lif, fom (kall likna himleni<br />

glädje. Jag vil upfylla alla dina onfkningar —<br />

om du blott vil upfylla en af mina — den at<br />

Slfka mig."<br />

"Alfka en få foragtlig bedragare?" ropade<br />

Marie med affky :"ål£ka? Gud förlåtemigdet, jag<br />

ha-


VON WERD ENBERG. 137<br />

hatar dig!" Hon kaftade fina brinnande blickar<br />

genom gallret mot himlen.<br />

"Huru forkjufande år du ej, til och medi<br />

din vrede!'' fade Henrik,och omfamnade henne.<br />

Marie flet fig med vald los, och fiig med<br />

forundran på honom, likfom tvifiade hon om<br />

han vore en månnifka eller en hamn. "Ar da<br />

en månnifka," fade hon omfider, "få år du et<br />

affkyvårdt vidunder. Såg, hvad har jag gjort<br />

dig? hvarmed har min far förolämpat dig, al<br />

du vallar honom denna forg? Gud, år det möjligt<br />

at detta kan vara en månnifka?" Hon knapte<br />

fina händer tilfammans, firåckte dem mot<br />

himlen, ryfte af affky och kaftade föragtliga,<br />

medomkande blickar på honom.<br />

Henrik hade beredt fig pä raferi och vrede,<br />

men icke på denna kalla, med affky blandade<br />

medömkan. Han lämnade rummet med dyflert<br />

utfeende. Lika få litet fom han begrep Maries upförande,<br />

likafå litet kunde hon begripa hans. Hon<br />

vifste ej en gång hvad hans affigt var med henxie.<br />

Men redan forfta dagen giffade hon den<br />

af hans ord, och af hans ofriga upforande. Hon<br />

bad honom, at han blotti dag ville iåmna henne.<br />

Han gick. Morgonen derpa kom en af<br />

hans folk in til henne med några forfrifkningar:<br />

häftigt ryckte hon doiken ur hans balte; och han<br />

låt henne behålla den, emedan hon bad derom;<br />

ty hvem kunde neka Marie y den bedjande Marie<br />

något?<br />

Henrik fteg in til henne. "Herr Grefve,"<br />

begynte Marie kalk: "Ni har med våld berofyat<br />

mig mia frihet. Ni vil förföramig och go-<br />

I5<br />

ra


138<br />

Rudolf<br />

ra mig föragtlig. Nödvärn emot et vilddjur af<br />

tillåtet infor Gud ochmfinnifkor. Sä fnart er hand<br />

rörer mig ar ni forlorad." Hon drog dolken.<br />

Grefven fmnlog. — ■"Ni ler,Grefve!le icke!Det<br />

ar mir fafta beflut at mörda den tiger, fom jag<br />

ej k«n undgå på annat fatt.''<br />

du?' J<br />

"Det ville du, änglalika flicka? Det kunde<br />

fade Grefven och fprang fram til henne»<br />

Idet famma drog hon dolken, flotte denihans<br />

fkuldra nåra vånflra bröftet och lyftade armen<br />

"for at gifva honom ånnu et ftyng. Grefven vek<br />

et fteg tilbaka. "År du rafande, flick;.?" fade<br />

]jan och gaf til et hänfkratt. "An, det gifvas<br />

val andra medel at gjöra dig fpak, min vilda<br />

dufva."<br />

da bekfå intet annat medel at undg?»<br />


I<br />

VON WeRDENBERG. 139<br />

ropade han och klipporna fvarade,Måne icke.<br />

"Hvar är Marie?" ropade han och ilade<br />

fadern til mötes. "Jag finner henne ingenftädes."<br />

De fökte förgäfVes! Rudolf var<br />

orolig,menThiiring icke: "honär fäkert hos<br />

någon af våra grannar," fade Thiiring, och<br />

Rudolf fkyndade til närmfta koja. Giittingens<br />

jfon fatt på tröfkeln och gret. "Hvar är Ma»<br />

rie, Vilhelm?" — "Borta!' 1 fvarade barnet.<br />

*— "Borta! hon kommer aldrig mera igen,<br />

min goda mor." Rudolf fäftade en ftirrande<br />

blick på goffen. Af herdinnan fick han ockfå<br />

ingen underrättelfe:hon lade blott, at barnet<br />

morgonen efter, ledan Marie förfvunnit,<br />

kommit til henne och frågat efter Marie.<br />

Rudolf gick til de andra kojorna; men<br />

ingen vifste något om Marie. Nedreidalen<br />

hade en herde om natten (ett männifkor,fom<br />

buro en männilkaimunkkappa ned åt bergsftigen.<br />

Då Rudolf kom tilbaka til dalen ropade<br />

han på afftånd til fadern, fom kom honom til<br />

mötes: "Marie är röfvad, min far!" "Omöjligt<br />

!" fade den gamle "hvem känner mig'i<br />

Hvem kan ftälla förfåt för mig?" _ "Gud!"<br />

ropade Rudolf, och torkade ångeftens fvett af<br />

fin panna, "hvar är hon, hvar är Marie?'"<br />

Ku Ikyndade han klipporna utföre.<br />

Beftört blef Thiiring ftående ofvanföre,<br />

och fåg med ftirrande ögon efter Rudolf. Nu<br />

gick han efter honom, men han hade redan<br />

förfvunnit imellan bufkarna och bergen. Han<br />

vankade omkring i bergstragten, fökte M&yiei<br />

alla kojor och fann henne ej. Efter några


140<br />

K u d o t v<br />

gra dagar kom Rudolf tilbaka. Hans tröftlöfa<br />

blick frågade ej om Marie funnits. Af<br />

Thiirings tårtulla öga fåg han det — och fjönk<br />

af matthet til jorden. Alla deffa dagar hade<br />

han (prungit omkring utan at hvila; alla anledningar,<br />

äfven de minft farmolika, hade han<br />

följt 3 alla bergsklyftor hade han genomkrupit:<br />

förgäfves! hon fanns ej. Bägge voro otröftlige<br />

öfver hennes förluft.<br />

Följande dagen kom Pater Antondit,och<br />

Rudolf kaftade figihans famn med dettautrop:<br />

"Hon är borta!" Anton fmålog. Thuring<br />

kom långfamt gående emot dem. "Dia<br />

Marie är återfunnen, Thiiring," fade han;<br />

"hon är på Sargans,iGref Werdenbergs våld»<br />

Blif du här, Rudolf; Marie fkall räddas dig<br />

förutan. Blif, fager jag; Henrik von Werdenberg<br />

har om natten bortfört Marie härifrån;<br />

och, Thiiring, äfven för dig ligga röfvare<br />

i förfåt,för at öfverlämna dig åt Öilerlike<br />

5 emedan man anfer dig föruprorsiliftaren<br />

ibergstragten. Man vil utforika dina vägar<br />

och din härkomft! din lyckliga obemärkthet 9<br />

öfver hvilken du var få ftolt, är förlorad;dit<br />

lugn 5 fom fyntes dig få oförgängligt, är<br />

fiördt."<br />

"Menhuru? På hvad fatt?" frågadeThuring.<br />

Munken vände fig til Rudolf. "Du talade<br />

med Maries röfvareiN'dau och hotade<br />

honom. Äfven i Infpruck förnyadedu dina<br />

hotelfer. Fredrik darrade, Werdenberg<br />

blef nyfiken 3 och bägge följde dig på fpåren.<br />

>


I<br />

(<br />

von Werdenberg.<br />

ren. Werdenberg var här, förklädd fom Pelegrim.<br />

Han låg Marie och beflöt at bortröfva<br />

henne fom et offer för Un valluft och.<br />

en gislan för Thiiring. Oförfigtige, fåfänglige<br />

yngling; ler du nu, hvad värde den obemärkta<br />

lefnad äger, fom du hatar,och hvad<br />

det hot uträttar fom du la gerna brukar ? Hade<br />

den ftörfte niding kunnat åltadkoinma {torre<br />

olycka, än du — fom likväl alfkar ois?<br />

Marie är — kanfke nu på branten af det högfia<br />

elände,hennes far kroflad under tyngden<br />

af fin forg, och Du...... v Rudolf, alt<br />

detta Ikedde derföre at du ej kunde tiga."<br />

Rudolf flög fina ögontil jorden, vände fig<br />

derpå långfamt ifrån dem och gick ned åt den<br />

mörka gran-alléen. En fruktansvärd ilorm rafade<br />

i hans fjäl: törft efter hämnd, känfla af<br />

hans felfteg. Han var färdig at näftan duka<br />

under för deffa bagge ftridiga känflor. Et vildfc<br />

raferi lyfte genom ångrens tårar. Nu gick<br />

han tilbaka til Thiiring. "Fader!" lade han,<br />

"jag är född at vara olycklig, förlåt mig!<br />

Säg blott detta enda ord och dit öga fkall aldrig<br />

mera fe mig; men förf! vil jag hämnas<br />

denna eviga olycka, hvartil jag fördömmermig.<br />

Du fkall få fpörja min död, eller återfå Marie.<br />

Farväl! farväl! Hämnd öfver mifsdådaren!"<br />

"Återigen hämnd," fade Anton ienlindrigt<br />

förebrående ton, och höll honom tilbaka.<br />

"Så lär då, min fon, at hämnden öker<br />

och ej minikar olyckan. Hittils har du befländigt<br />

hämnat dig: och äro dina fiender<br />

nu färre? Dina hämndviggar hafva ännu altid<br />

traf-<br />

141


142<br />

Rudolf<br />

träffat dit eget bröft. Skall då erfarenheten<br />

aldrig göra dig klok? Bäfte Rudolf, kunna.<br />

Örömmar af blod,, utgjutne för Maries fkuld,<br />

göra denna dal få obemärkt, få lycklig fonx<br />

den förut varit ? Låtom ofs befria Marie, och<br />

ledan ännu mera dölja ofs för verldens ögon."<br />

"KanMarie räddas? O, min Pater,hjelp!<br />

blott denna gång — och jag fkall blirva tyft<br />

fom grafven. Jag fkall undangömmamigiden<br />

aldraotilgängligafte bergsklyfta och Ni fkall<br />

aldrig mera höra Rudolf nämnas."<br />

"Glömmer du, Rudolf," fade Thiiring,<br />

"at min dotter älikar dig? At jas allkar dig?<br />

At jag'' -.- . Han tryckte honom til iit<br />

bröit. "Jag förlåter dig, min fon! Blif vis,<br />

Ipk at draga nytta af olyckan;dröj här idalen<br />

tils du får underrättelfe frän mig, Marie<br />

och Anton. Dia obetänkfamma hetta kunde<br />

åter mifsleda dig. — Rudolf bad: men Thiinng<br />

och Munken voro obevekliga. "Det fkall<br />

vara dit ftraft," fade Thiiring,"at du ej får<br />

befria Marie tillika med ofs: du dröjer imedlertid<br />

qvar här och häller vagt om dalen.'*<br />

Kudolf lofvade det omiider, djupt förödmjukad,<br />

och de bägge Gamle lämnade honom.<br />

Aldrig hade Rudolf varit fullkomligare<br />

öfvertygad om,den gode Munkens lärdomar,<br />

än nu. Han anftälde betragtelfer öfver fig<br />

fjelf, öfver ärelyftnaden,öfver hämndgirigheten,<br />

och han beflöt at aldrig mera lyfsna<br />

til någon af defla böjelfer 5 och kände fig verke-<br />

!<br />

\


VON WeRDE N B£R G. 143<br />

kpligen lugnare > äfven då han tänkte på Malies<br />

röfvare.<br />

Med den pinfammafté otolighet hade<br />

han redan flera veckor förgäfves väntat på<br />

Maries och Thiirings återkomft. Nu kunde,<br />

han ej vänta längre. Han gick ned til Sarv<br />

gans och hörde under hela .vägen ej tt ord<br />

om Thliring. Derifrån gick han til Difentis<br />

i tanke at af Pater Anton la veta hvar Marie<br />

vore. Men han var ej iKlottret. Orolig<br />

Catte Rudolf fig hos Giittingen,(omidetiamma<br />

utlät fig, "Din Marie är en garifka ädel;<br />

flicka."<br />

"Har du fett henne? Hvar är hon? Få<br />

Jivad fatt har hon blifvit räddad? Hvar är<br />

Thurjng?" Guttingen berättade honom nu, at<br />

den gode Patejn af en händelie kommit til<br />

Sargans famma dag,, fom Marie. Grefven<br />

llumrade på en foffa. "Väck honom icke,<br />

Herr Pater," fade en betjent: ''Vi hafve i<br />

natt gjort en lycklig fångft." "Här är likväl<br />

fred rundt omkring er, och J gören fångar?"<br />

frågade Munken leende. __ "Sådan fångft låter<br />

ock göra (igi fredstider: en fkön flicka<br />

ifrån Appenzellsbergen." Munken förikräcktes.<br />

Han frågade flottsfogden, en ädel Gubbe,närmare<br />

efter omftändigheterna,och fick<br />

af honom alla de uplysningar, han kunde<br />

gifva. Nu gick hanåt den fidan af borgen åt<br />

hvilken Maries fönfter vette: der fatte han<br />

lig med den gamle och fjöng til harpan en<br />

fång, fom han en gång gjort til Marie. Marie<br />

fkyndade til fönftret. Munken igenkände<br />

hen*


44 Rudolf<br />

144<br />

henne, vinkade oförmärkt åt henne och gick<br />

derpå til bergstragten för at ftälla hennes far<br />

tilfreds och fahänita honom. ''<br />

"Anton, Giittingen och någre unge Adelsmän,<br />

fom voro Munkens vänner beflöto<br />

at rädda Marie. Giittingen kaftade om aftonen<br />

en bandrulle 3 vid hvilken en liten breflapp<br />

var fäftad, in genom gallret. Marie<br />

fläppte oförmärkt ena ändan af bandet utföre<br />

muren och nu faftgjorde man en fil vid denfamma.<br />

Med tilhjelp af denna lyckades det<br />

henne om natten at taga bort några galler:<br />

nu nedfläppte hon åter (it band: man fäftade<br />

dervid en ftege af tåg - y hon drog den til fig,<br />

faftgjorde den, fteg hed och fjönk fund och<br />

glad i fina befriares armar. Ingen märkte det<br />

mindfta. Grefven var fjuk af fit får, och folket<br />

på flottet blef af den ädle flotts-fogden<br />

fatt iarbete på andra iidan af borgen. De<br />

gingo ftrax til en kloftergårdiDifentis, der<br />

de förblefvotils morgonen derpå, då Munken<br />

följde deni ät bergstragten omkring klottret,<br />

der Rhenftrömmen har lin uprinnelfe 3 jag<br />

bief qvar iDifentis."<br />

"Och da frågade ej hvar de blefvo at 5<br />

hvart de gingo?"<br />

"Jag hörde dem fins imellan tala om huru<br />

nödvändigt det nu vore at mera än någonfin<br />

förborga Marie. Morgonen efter Maries<br />

befrieife ," iteg Grefven til haft, ehuru fjuk<br />

och fårad han än var, och fatte efter henne<br />

med alt fit folk ända til Appenzellsbergen.<br />

Han var iraferi då han kom tilbaka utan at<br />

hat-


i<br />

von Werdenberg. 145<br />

hafva fått mindfia underrättelfe om Marie,<br />

och affkickade redan famma dag tjuge man<br />

för at efterfpana hennes viftande.' 1<br />

Rudolf förfogade fig nu åt bergstragten<br />

omkring Difentis. Han genomfökte hvarje<br />

dal, befteg hvarje högd3 men fann ej Marie.<br />

Han genomvandrade de djupa bergsklyftor, ur<br />

hvilka Rhenftrömmen uprinner: han befteg<br />

Gotthard " men _ fann ej Marie. Omfider<br />

vände han, utmattad, full af oro och förtviflan,<br />

tilbaka til dalen och beflöt at här afbida<br />

hennes ankomft. Han fatt hela dagarna<br />

öfverft på berget, med ögonenouphörligen fäftade<br />

pä vägen,fom ledde til denfamma. Säg<br />

han på afftänd tvänne pcrfoner komma, ropade<br />

han; "Gud fke lof! der ärode!" och fkyndade<br />

utföreberget nedidalen. Alen då han<br />

kom ned var det hvarken Thiiring eller Marie.<br />

En gång föll det honom in at fe Juttas<br />

fon, och han gick nu til den herdinnan,<br />

ihvars vård han lämnat honom. Huru beitört<br />

blef han ej, då hon berättade honom at<br />

Thiiring och Marie redan förnågra dagar fedan<br />

afhämlat goffetij det var juft famma dag<br />

fom han ännu uppehöll figitragten omkring<br />

Dilentis. Herdinnan tryckte medlidfamt hans<br />

hand, och iade: "lika få beftört, fom Ni nu<br />

blef, lika få beftört blef ock Marie, då jag<br />

fade henne, at Ni redan för flera dagar fedan<br />

anförtrott mig goflen. Hon blef hvit fom en<br />

lilja, flög fina händer tillammans och £ade<br />

med tårar, at Ni lofvat hennes far at vänta<br />

ut honomidalen. Så fkall jag då icke en<br />

iDel. K i gång


146<br />

Rudolf<br />

gång få taga affked med honom! ropade hon<br />

nu och fugtade barnet,fom hon tagit på ar«<br />

men,med fina tårar. Hela dagen blef hon<br />

Tittande der uppe på berget och fåg ned åt<br />

vägen."<br />

Rudolf afhörde detta utan at fvara et<br />

ord. Han kände inom fig en plågande oro:<br />

"Hon ville bjuda mig farväl!" iade han vid<br />

fig fjelf. "Ach, jag ler det, jag har förlorat,<br />

evigt förlorat henne! Och har jag ej förtjent<br />

det? Har jag ej förrådt hennes hemvitt?Har<br />

jag ej fördrifvit henne ur den dal, der hon<br />

förut lefde få lycklig? O, Marie, hvem vet<br />

i hvilken öken du nu bor? Hvem vet hvilka<br />

klippor fom nu fåra dina fötter? Och är det<br />

möjligt," tänkte han vidare, "kan honöfvergifva<br />

mig? Hon älfkarmigju? Nej, jag fkall<br />

återie henne, helt vifst fkall jag återfe henne."<br />

Den tanken, at Munken vifste hvar hon<br />

uppehöll lig, muntrade honom. Han ble£<br />

qvar idalen, väntade det ögonblick då Marie<br />

fkulle komma tilbaka, och bygde löffalar<br />

och fvalkacde grottor ofvera.lt'idalen. Nu<br />

önikade han til och med, at Marie ej förr<br />

fkulle komma,än alt arbetet var färdigt: få<br />

fagnade han fig vid föreftällningenaf den glada<br />

öfverraikning fom detta dalens förfkönande<br />

fkulle föroriaka henne.<br />

Under detta arbete befökte Munken honom<br />

x>ch gaf honom et bref från Marie, fom<br />

han tog med en darrande hand, och läfte:<br />

"Gläds,


von Werdenberg. 147<br />

"Gläds, jag är befriad från Gref Henriks<br />

förföljelfer. fian hade uptäckt vår bo*<br />

ningidalen. Nu har min far för mig funnit<br />

en ännu hemligare och mera förborgad. Ingen<br />

känner den utom den gode Patern,och<br />

ingen fkall känna den utom honom 3 ty jag hade<br />

kunnat blifva ganlka olycklig. Huru mycken<br />

erkända är jag ej fkyldig honom tor det<br />

han varit min befriare! — Jag har lärt känna<br />

Guttingen hvilken ädel vän Ni har ihonom!<br />

Det gör mig ganlka ondt at vi are<br />

åtfkilde, men vi mätte vara det, häfte Rudolf:<br />

Ni fkall en gång fjeif finna det 5 lämna<br />

ej min dal: få länge Ni är der, har jag ännu<br />

icke aldeles förloratEr. När (kall jag vänja<br />

mig vid defla höga 9 förfkräckliga klippor, fom<br />

aldeles fkilja' mig ifrån verlden och Er! — ■<br />

Men det var få vårt öde. Min far hällar Er.<br />

Huru gerna ville han ej fe Er här! Men han<br />

vågar ej. Farväl, Rudolf! var förfigtigibland<br />

herdarne. Jag allkar Er. Himlen förene ofs<br />

fnart! Er<br />

Goda<br />

Marie."<br />

Rudolf läfte brefvet flera gångor. Omfider<br />

frågade han kallt. ''Får jag ej veta hvar<br />

Marie är?" ''Nej, Rudolf, nej! hennes hem<br />

är den förföljdaofkuldens friftad, den är ej<br />

min, ej Timrings.. Om få vore, (kulle du<br />

oagtadt din oförfigtighet, ändå få veta det.<br />

Ach,min fon, hvad (kulle Thiiring, Marie<br />

ech jag icke våga för at lefva med dig!''<br />

K 2<br />

"Men,


148<br />

R U DO L B<br />

"Men,än om jag fjelf kunde leta up<br />

henne?" "Kunde du det, Rudolf, fä vore<br />

hennes hem ingen läker friftad .för olyckan,<br />

iå vilste du det redan. Vi längte alla efter<br />

dig;men vi kunna ej lita på din tyftlåtenhet."<br />

Anton måfte nu berätta huru Henrik behand-*<br />

lat Marie. "Nå, Rudolf," fade han, "hvad<br />

fattas dig, du fer få dy (ter ut?"<br />

"Ert mifstroende ki^nks*r mig, min gode<br />

Pater,men det nedilSr mig ej. Väl har<br />

jag iörrådt Timrings viftande - y men voro de<br />

ej nu fäkra här? Jag fkulle ej lämna dem, mit<br />

fvärd fkulle belkydda dem,min arm förfvara<br />

dem. Gref Henrik fjelf har kanike afftått från<br />

lin förefats med Marie.''<br />

"Om du tror at Marie nu vore fäker har 5<br />

få känner du ej de ftoras valluft och lift, Gå<br />

fram åt denna gäng. Bakom klippan der ligga<br />

tvänne af Grefvens folk i förlåt för henne."<br />

"Af Grefvens folk? ___ Min Pater, och<br />

har fkulle icke hämnd öfver honom trygga<br />

Marie? Skall då ofkulden altid dölja lig?''<br />

''Ja, om obemärkthet är fäkerhet. —<br />

Hämnd fkulle göra Grefven förligtigare och<br />

veikfammare."<br />

"Älven då, när mit fvärd aldeles befriade<br />

henne ifrån lin förföljare? Skall då dyzden<br />

aldrig fegra? Skall man aldrig krofTa den<br />

magt, fom tvingar den at dölja lig?"<br />

"Mörda Grefven, och hans bröder å-<br />

taga fig hans blodiga hämnd. De fkola icke<br />

allenaft förföljaMördaren 5<br />

cjig, de fkola afven


\<br />

Von Wer de n b er g. 149<br />

ven förföljaMarie, anledningen til mordet.<br />

Mord tryggar ej ofkulden ibland männilkorna^<br />

men fannin^en och et öpetframfarande. Hämnden<br />

mångdubblar det onda ibland dem."<br />

Rudolf räckte Munken handen och fade:<br />

"Jag finnes här idalen, om du, Thiiring eller<br />

Marie,icke aldeles vilja glömma mig."<br />

Han gick, innan Munken hann IVara, bakom<br />

klippan, fann röfvarne, drog iit fvärdidet<br />

han fade: "den mindfta ofanning kodar Er<br />

lifvet. Sanningen frälfar Er. Ifrån hvem<br />

aren J?" De bekände, och Rudolf: vifade<br />

dem med en fruktansvärd köldi flällning<br />

och mine vägen nediöre bergen. "Sägen<br />

röfvaren, at Marie ej är här." Långfamt<br />

vände nu Rudolf tilbaka til (it forgsna hemvift.<br />

— Småningom, och ju längre han lefde<br />

utan Marie, uptändes ihans hjerta et rysligt<br />

hat til Werdenberg och Hertig Fredrik. ''Marie<br />

och Thiiring frukta för deras tyranni,"<br />

ropade han en dag med lugnad harm, "och<br />

jag fkall. krofla deffa tyranner. Werdenberg,<br />

Werdenberg, du har vifat mig den väg,jag<br />

fkall gå. Vid Gud! jag (kall kroffa den magt<br />

fom gör dig orättvis."<br />

Han gick til Appenzell då folket der var<br />

förfamladt, fleg fram ibland dem och fade med<br />

en röft, fom trängde til allas hjertan: "J veten,<br />

agtningsvärde, redlige män, hvem jag<br />

är: En Werdenberg, af Helvetiensäldfta fiägt,<br />

af hufet Montfort, . en högft förolämpad<br />

man, mera förolämpad, mera kränkt, än J<br />

alle — och få5 at aldrig någon mäimifka va-<br />

K 3<br />

rit


150<br />

Rudolf<br />

rit (å förolämpad. Öfterrikes omätteliga inkräktningslyftnad<br />

beröfvade mig alla mina<br />

gods. Här midt emot olsiRhendalen,der,<br />

tilhöger om Rhenftrömmen,i Werdenberg,<br />

och der på andra fidan om denfamma,i de<br />

frugtbarafte tragter, hafva mina förfäder berikat.<br />

Och jag har ej få mycket öfrigt, (om<br />

kan ftilla min hunger! Fl.gtig vankar jag<br />

omkringfrån koja til koja,från berg til berg,<br />

och lefver af ailmofor. Jag teg ty jag<br />

ägde det ädlafte af alt hvad man kan äga<br />

friheten. Jag var nog förmig ijelf här ibland<br />

edra klippor, jag var en fri man. Er ofkuld<br />

erfatte mig pragtenimina fålar 5 er redlighet,<br />

mina feflei;edra lekar, mina torneringar.<br />

Jag lärde här af Er at vara nog för<br />

mig fjelf, och at värdera friheten framför alt<br />

annat, J veten,ädle män,at jag lefde här ibland<br />

er hos Thiiringiro och ftillhet, närd<br />

af mina händers arbete. Thurings dotter,<br />

Marie, gjorde genom (in kärlek mina dagar<br />

til en. himmel, mit armod til rikedom. Hon<br />

var min; men är vät olkuld och et obemärkt<br />

lif et värn emot en mägtig våldsverkare?<br />

Gref Henrik von Werdenberg af den hvita fanan,<br />

uptänd af nedriga begär til den ofkyldiga<br />

flickan, öfverfaller om natten edra fredliga<br />

dalar,Maries koja, och fläpar den olyckliga<br />

til Sargans, för at tilfredsftälla fina nedriga<br />

begär. Fadern räddar fin dotter och måfte<br />

nu lämna fin egendom ibergstragten, emedan<br />

han ej var fäker här ibland er. På<br />

detta lätt hafva deffe omänfkiige fiender, — ■<br />

alla<br />

{


von Wkr.denberg.<br />

151<br />

alla nationers och afven edra fiender,beröfvat<br />

mig alt — alt! Frågen öfveraltiHelvetisn,<br />

och J {kolen finna at et almänt elände<br />

ibland alla defs folkflag ropar hämnd Öfver<br />

de flores öfvermodoch orättvifa. De hata<br />

och förfölja hvart och et folks frihet.<br />

Derföre ruftar (ig ock Hertigen af Tyrol emot<br />

Er. Olycklige och förolämpade måfte<br />

hålla tilhopa. Vi are. det; från denna fiund<br />

fen J uti mig endaft en landtman, fäfom hvar<br />

och en af er — en Appenzellare. Der ligga<br />

teknen af mit förriga flånd:" han kaftade<br />

hjelmen af fig,och fönderrefden Riddardrägt,<br />

han bar. "Hvad jagnu har öfrigt,tilhör Er!"<br />

fortfor han, "min arm, mit fvärd och<br />

mit blod! Från edra berg fträcke friheten lina<br />

vingar öfver alla förtryckta folkflag på jorden!Kroffen<br />

de ftore; ty endaft då ikada de<br />

icke. Jag har et redligt hjerta, modibroftetj<br />

en ftark arm och kännedom ai fienderna,<br />

■— fom förfl: då fkola unna ofs friheten, när<br />

de äro utrotade af jorden. Liten på mig: ännu<br />

aldrig har min trofafthet .fvikit. Låtom<br />

ofs lefva fom oförfonliga fiender til alla tyranner,<br />

eller dö fom frie."<br />

"Amen! Amen!" ropade de Gamle. "Til<br />

vapen! för at bortrödja Tyrannerne!" ropade<br />

Ynglingarne: "Rudolf vare vår anförare! På<br />

flället valde hela bergstragten honom til fin<br />

anföraremot Öfterrike, Klädd fom herde, öfvade<br />

han fig nuideras lekar och vapen, och<br />

en innerlig, vördnadsfull kärlek belönte ho-<br />

nom. Aldrig hade han rönt få tydliga bevis<br />

K 4<br />

af


152<br />

R U D"O- L F<br />

af vördnad fom nu, då han blott fordrade<br />

Kärlek, då han lcfde lika med dem. 'O,<br />

Gud!" lade han ofta, ''defie äro de männiikor,<br />

om hvilka det heter: man måfte ej nalkas<br />

dem för at ej förlora fin agtning!" Rudolf<br />

kringvandrade hela bergstragten för at<br />

lära känna den. Pä de trånga vägar, fom<br />

gingo til denlamma, lät han upkafta fkaniar,<br />

och på högderne upftaplade han en myckenhet<br />

fl* nar och tradltammar, för at fedan väitra<br />

dem ned på fienden.<br />

Midt under deffa krigsruftningar, kände<br />

han hämndlyftnaden iflt bröft blifva mildare.<br />

Den rena, hjerteliga kärlek,hvarmed alla herdarne<br />

älfkade honom3 derj tackfamhet emot<br />

lionom, tom lyfte i deras ögon, genljöd<br />

ideras ord, och yttrades genom deras handtryckningar<br />

j hans genkärlek til detta goda<br />

folk och känilan af at vara defTa männifkors<br />

välgörare; alt detta gjorde hans hjerta blidare,<br />

och ingjötihans fjäl en mildhet, (om<br />

äfven firäckte fig til Fredrik och Werdenberg.<br />

När han flod ibland ynglingarne och det föll<br />

honom in at någon af dem kunde ftupa, blef<br />

han bedröfvad} han lyftade finaögon mot himlen,<br />

och önfkade at kunna fkänka fred åt hela<br />

jorden: "Fredrik!" ropade han ofta, "huru<br />

lyckligkunde du ej vara om du få ville arbeta<br />

för at vinna dina underfåtares kärlek, fom du<br />

arbetar för din egen ära!** Anton, fom befökte<br />

honom, badade iglädjetårar vid hans bröft.<br />

"Mit hjerta (ade mig det, Rudolf! du behöfde<br />

blott en gång fmaka kärleken 3 blott en gång<br />

kän-


von Wérdenberg. 153<br />

käana denna dygdens gudomliga lön, för at<br />

ingen ting önfkautom dygd, utom kärlek, utom<br />

välgörande. O, Marie,hvilken angenäm<br />

tidning jag har at berätta dig!"<br />

Från dalen kom ändteligen bud til Appenzell,<br />

at fiendens fanor drogo lig tilfammans<br />

vid Arbon. Rysligt hördes nu ftormkiockanihela<br />

bergstragten; ned iirån högderne<br />

och fram imellan klipporna kommo nu<br />

Appenzellarne och förfamlade fig omkring fina<br />

fanor. — ''Stunden är inne, mina bröder!<br />

Frihetens och fegrens ftund!" ropade Rudolf<br />

til det förfamlade folket. Vakter utfattes på<br />

högderne, och lignaler til anfall aftaltes} hären<br />

lägrade fig kring Rudolf på marken och<br />

Ilumrade tiis om morgonen.<br />

Tidigt om morgonen bloffade lågan från<br />

Stofs genom det fallande regnet. Rudolf lyftade<br />

fanan högtivädet; män och ynglingar<br />

förfamlade fig omkring honom,.och gubbarne<br />

gingo imellan dem och välfignade dem.<br />

"Min fonRudolf!" ropade idetfamma en röd:<br />

Rudolf fåg fig om och {jönkiThiirings famn;<br />

"Gud välfigne dig; fkaffa o(s genom fegrar:<br />

fred och lugn!" "livar är Marie?" frågade<br />

Rudolf otoligt. Marie trängde fig nu fram til<br />

honom, räckte honom med en öm blick fin<br />

hand och fadeien bäfvande ton: "Rudolf,<br />

himlen befkydde dig!"<br />

Nu fteg lågan för andra gången mot himlen<br />

j "Marie!" ropade Rudolf ännu en gäng,<br />

"Marie och frihet!" ropade hären, och ryckte<br />

fram emot Stofs. Redan kommo Öfterrikar»<br />

K 5<br />

ne<br />

i


154<br />

Rudolf<br />

ne upföre den djupa vägen,iom,går frän Alt'<br />

ftetten. Nu öpnade de til genommarfch den<br />

dervarande ikanfen och ftego med mödaupföre.<br />

Idetfamma rullade ftora ftenar och trädftamjnar<br />

ned öfver dem och albröto deras leder:<br />

de kunde ej vända om, måfte fåledes ftiga<br />

högre. Då de til hälften hunnit den öfverfta<br />

hogden, gaf Rudolf tecken til anfall :" :<br />

). Vil-<br />

da fom den ilröm fom ftörtar fig ut före deras<br />

klippor,ruiade Appenzellarne med fvärd<br />

och fpjut ned i den djupa vägen. Striden<br />

var olika " fienden fnåfte under ftriden gå upföre,<br />

Appenzellarne nedföre. Den förre halkade<br />

tiibaka vid hvart fteg, de fedhare fram.<br />

Likväl gaf ej fienden vika. Men ihaft fåg<br />

man vid lldan af högderna en flygande fana<br />

och hörde et gällt fkri. Båda härames ögon<br />

vändes ditåt. En ftor,fkön troppihvitarullningar<br />

betäckte hegderne och drog (ig ned åt<br />

för at af(kära Öfterrikarne återtåget^ "For Appenzell!"<br />

ropade de. "Tågom flygten!" fkreko<br />

Öfterrikarne, "Vi are förlorade." Iträngfelni<br />

den fmala gången genom borgen föllo<br />

de och blefvo liggande på hvarandra. Omlider<br />

öpnade deras förtviflanfkanfen och nu ftörtade<br />

de flygtande ned i Rhendalen. Slaget<br />

var vunnet och Appenzellarne vände tiibaka<br />

til Stofs. Idettamma kom troppen med de<br />

hvita ruftningarne fram från andra fidan af<br />

högden, och gingo Appenzellarne til mötes.<br />

Rudolt gaf til et frögderop: han fåg Marie<br />

med<br />

*) Slaget vid Stofs (lod den 7 Junii 1405". Der<br />

blefvo niehundrade Öiterrikare > och tjugu Appen»<br />

zellare på platfen.


VON Wc R D E N BE R G. I 155<br />

med en hvitäanaihandeni fpetfen för Ap*<br />

penzells herdmnor, fom dragit hvita flöjoröfver<br />

fina kläder och på detta fatt bedragit fienden.<br />

Idetfamma afbrötos flickornas och yng*<br />

lingarnes bägge leder. De rufade med öpna<br />

armar emot hvarandra likfoni i et ilag.<br />

Marie lät fanan fjunka ur fin hand och käfta*<br />

de figiRudolfs armar. *'J, J gåfven ofs fegern!"<br />

ropade ynglingarne utan afund til flic»<br />

korna. "Nej," ropade Marie vid, Rudolfs<br />

bröft: "Gud gaf ofs fegern genom fit regn."<br />

Hon föll på knä med Rudolf} — äfvenfå de<br />

andre, under ömma famntag, och ropade:<br />

"Gud ftridde för Appenzell med fit regn.'*<br />

Under fegerfånger.drog hären dit, der<br />

Fäderne och barnen voro förfamlade. Glade<br />

ilade Gubbarne dem til mötes. "Gud fke lof,<br />

nu kan jag dö fom en fri man; och det är<br />

dig, Rudolf von VVerdenberg, fom jag har<br />

at tacka derföre!" ropade en gubbe idet han<br />

gaf honom en krans af ekelöf __ och (kyndade<br />

at fäfta en annaniMaries lockar. "Marie,''<br />

{ade han, "Thiirings dotter, upmuntrade<br />

de gråtande flickorna at aftorka fina tårar,<br />

och atiförening med henne från högderne injaga<br />

förfkräckelfe hos fienden."<br />

Nu omringade alla Marie och Rudolf,<br />

tryckte deras händer och tackade dem för fin<br />

räddning. "Min far," hviikade Marie til Thiiring,<br />

"nu vet jag, at äran är ljuf j ljuf fom<br />

dygdens belöning. Ach,huru mycket fordre<br />

vi ej af Rudolf da vi vilje at han fkall förlaka<br />

äran!" "Han fkall förfaka den!" fvarade<br />

Thiiring. Re-<br />

«


156<br />

R U D O L T?<br />

Redan innan Appenzellarne* upbjölo för<br />

at draga hem, kom et bud från ftaden Galleri<br />

och ökte deras triumf. BorgarneiSanå.Gallen<br />

hade ocklå famma morgon llagit Hertig<br />

Fredrik och förföljt honom ända til Arbon.<br />

Glad gick nu hvar och en til fin koja, och,<br />

den lycklige Rudolf, lcdfagad af Thuring; och<br />

Marie, til fin dal. — ■<br />

Här fattade Rudolf lifligt<br />

Maries hand och låg på henne med en<br />

blick, ihvilicen den renafte kärlek blandade<br />

fig med fegerns glädje, "O,Marie y Marie !'*<br />

ropade han: "Himlen fke tack at jag återfunnit<br />

dig! Här, än en gång inför dig, lofvar<br />

jag at ej mera hyfa den mindda ärelyftnad eller<br />

hämnd. Vifsten J huru jag nu tänker,<br />

huru jag nu känner, få fkullen Jej mera lämna<br />

mig. Min dåragtiga ärelyftnad har förjagat<br />

Er från denna dal,från detta fridens och<br />

lugnets hemvift: en välgörande ande ikall åter<br />

inviga den dertil. Jag hatar icke mera<br />

Fredrik och Werdenberg} men jag hatar de»<br />

ras våldfamheter, fom Höra folkens lugn.<br />

Nu är vifterligen mit fvärd heligt, mina krig<br />

rättvifa. Ibland männifkor har jag lärt at vara<br />

mä-nnifka;men vid Gud!mit fvärd fkall<br />

befkydda deffa männilkor och deras fredliga<br />

lugn emot mägtiga tyranner. Barn ikola förfvara<br />

våra klippor.''<br />

"Rudolf, jag ber dig," fade Marie ömt,<br />

"{kank bergstragten fred 3 fpara männiiko*<br />

felod!"<br />

"Min ömma, goda, tnänniikoälfkande<br />

Marie,hvarje droppe {kall blifva dyrbar för<br />

Hiigj<br />


«von Werdenberg.' 157<br />

mig, dyrbarare än mit eget lif. Men de<br />

ftores tygellöla magt vil jag tilintetgöra. Ifran<br />

denna dal, ifrån din dal, Marie, fkall<br />

åen gylldne friheten utgå och lyckfaliggöra<br />

hela Helvetien. Här, Marie, fkola dina<br />

tårar, dina (köna, ömmande tårar for mäniklighetens<br />

väl, ej förgäfves hafva runnit,i<br />

din röfvares fängelle ikall du ej förgäfves<br />

hafva gråtit ångftens tårar. Vid Gud! Marie -<br />

Helvetien har at tacka dina tårar för fin frihet."<br />

"Bäfte Rudolf:" fade Thuring, "du vil<br />

ftörta de ilore för deras våldCamheter, och<br />

du fätter andraideras ftälle, fom ej torde<br />

blifva mindre våldfamme. Min fon, är det<br />

ej för ofs detfarnma om en Grefve eller en<br />

Landtman förtrycker cch förföljer ofsj känner<br />

jag väl förluften af min brinnande koja<br />

mindre derföre, at rafande,orättvifa Bönderitändt<br />

den ? Du vil dock förmodeligenicke itörtä<br />

de ftore? Du vil väl endait afvärja deras våldfamheter,<br />

deras orättvifa? Hvad är det då<br />

lom gör männilkorna orättvifa? Månn något<br />

annat än viltarelfer och fördomar, fom föranleda<br />

til mifsbruk af magten. Vil du tilintetgöra<br />

orättvifan, få utrota förfl vilfarelfer<br />

och fördomar. Gif magten åt hvilken fom<br />

häldft j gifver du hono- ej tillika dygd och<br />

vishet, få fkall han alt:j. miisbruka den, han<br />

måtte då vara Furfte eller en af folket. Jag<br />

befvär dig, Rudolf, losfa ej folket ur lagames<br />

band. Med våld låter ej den våldfamme<br />

ftörta fig. Om våld kunde hjelpa 5 tror du<br />

At


158<br />

Rudolf<br />

At Förfynen faknade åfkviggar til de niägtiges<br />

kroiTande? Bäfte, ädle Rudolf! Vishet<br />

och ianning äro den fanna magt, det fvärd,<br />

fom Gud gaf männifkornä til våldets fördrifvande<br />

från jorden. Lär,undervifa; utbred uplysning,<br />

vishet och dygd- förjaga fördomarhe<br />

och vidfkepelfen,la Ikola alla orättfärdigheter<br />

fmåningom uphora af (ig fjelfva. Kunde<br />

du än omftjelpa alla jordens throner,funnes<br />

än ihela vida verlden ingen Furfte ibni kunde<br />

fäga:"jag vil,' % __ och vore folket ej vifare<br />

och dygdigare än förut, få hade det ändå<br />

ingen frihet. Frihet är dygd och fanning.<br />

Gör ingentingiförtid,min lon 3 ty der är ännu<br />

ingen frihet, hvareft det eller det Regeringsfättet<br />

råder 3 der är frihet, hvareit et<br />

dygdigt och vift folk lefver. Olyckligt det<br />

folk,fom, utan at hafva bliivit bättre och<br />

vifare, tiliäiligtvis,eller genom en plötfligupresning,<br />

bliivit friare! Det är med friheten likafom<br />

med våren: långfamt fördrifver den ur<br />

jordens fköte den dödandekölden. Aldra förft<br />

framfticka några växter, fom kunna tola kölden.<br />

Småningom tiltager luftens värma<br />

och när den förft nått fin höjd, utfpricka de<br />

fpäda knopparne och blomllren naturens<br />

fkönaite krans, fom den lidlta kölden fkulle<br />

dödat, om de tidigare framkommit. På famma<br />

fatt förhåller det tig med friheten: de<br />

tider torde och måfte komma, då Regenterne<br />

fkola anfe det för fin högfta triumf, at vara<br />

lagames befkyddare och ädla,dygdiga Nationers<br />

fäder: och vägen til denna tidpunkt<br />

är


VON Wfiß DE N BE RG. I 159<br />

år den beftändigt fegrande farmingen. Vi kunne<br />

ej framfkynda deffa tider- men de måfte<br />

komma,emedan enFörfyn gifves. Tromig,<br />

frihetens träd kan ej gro då det vattnas af<br />

blod, ej heller fvärdet gräfva den jord der<br />

det fkall växa. Endaft farmingen, min Son,<br />

uplysningen och förnuftetäro frihetens fpalljer.<br />

Friheten förfvann altid ifrån folken då den ej<br />

ftödde fig på fanning, utan på upror, partier<br />

och ärelyftnad. Nägre få vife äro ej heller<br />

tilräcklige til at Pdapa frihet} folket måfte vara<br />

vift: de förrekunna blott utbreda den. Låtom<br />

ofs deriöre,Rudolf, fprida ljus och fanning<br />

ibland folken, och derigenom förjaga vilfarelfer<br />

och vidfkepeUe ifrån dem. Uphäf<br />

icke all förbindelfe imellan Appenzellarne och<br />

deras lagar. Betjena dig af tiden,gör få mycket<br />

du kan. Hvart och et folk är blott i<br />

iland at emottaga en vifs grad af frihet iförhållande<br />

med den grad af fanning och uplysning,<br />

fom det äger. Til den fullkomligare<br />

frihet erfordrades et folk, fom vore fullkomligen<br />

godt och vift. Korteligen,Rudolf,förnuftet<br />

alilrar friheten 3 friheten åter ftärker<br />

förnuftet, och det ftarkare förnuftet frambringar<br />

åter en bättre frihet} på detta fått framikrida<br />

fmåningom bägge. Äfven den vifafte<br />

maniet vifst tidehvarf har fina vilfarelfer<br />

fom han alfkar, fom hanförfägtar,fom öfvergått<br />

til en del af hans väfende; och friheten<br />

får ej öfverfkrida deffa vilfarelfer. Efterverlden<br />

ler då den linner at ea-;iåöor man kunde<br />

få mifstaga fig 5 få fela. ;Den betänker ej<br />

at<br />

I


160<br />

R. u d ol■&<br />

At ciefs fynkrets juft derföre är vidfträcktarej<br />

emedan hon ftår pä denne ftore mans, fkuldror.<br />

Sålunda framfkrider friheten beiländigt mer<br />

och mer ur farmingens fköte. Hjertat önfkade<br />

väl, at med et lleg nå detta ftora<br />

niålj men förnuftet måfte leda hjertat, måfte<br />

hålla det tilbaka. Låt ej dit hjerta förvilla<br />

dig, Rudolf: gör intet fteg, fom icke fol'<br />

ket kan göra tillika med dig. Det hjelper<br />

ej männifkorna, at en af dem är vid måltt:<br />

Förfynen drifver dem alla emot detfamma.<br />

Tider kunna gifvas då ijelfva vidikepelfen är<br />

fanning, emedan den gör männifkorna lyckliga.<br />

Fiälfaren uppenbarade (ig för en vi(s Bi-<br />

■iKop och befälte Riddarne genom honom at<br />

itråvi Torsdagen til Alandagen låta alla ftrider<br />

hvila, emedan deffe voro hans lidandes dagar<br />

-j Vi le åt denna Munkdigt; men fatti<br />

i'rallarens ftälje farmingen, förnuftet, och befallningen<br />

paffar Hg ätven för ofs. Bilköpen<br />

lärde (ina lamtida farmingen, lådan (om de<br />

kunde emottaga den. Vi gore illa om vi vilje<br />

göra mera 3 var förligtig, var yarlam 5 min<br />

ion, Ca at du ej ftiftar ondt då du vil ftifta<br />

godt." Fviidolf lofvade at vara förfigtig- likväl<br />

upvaUnade å nyo hans hat til Gref Henrik,<br />

dä Marie berättade honom Hiftorien om fin<br />

fånger:ikap.<br />

Samma dag om aftonen kommo ynglingarne<br />

och frågade efter Rudolf. Han följde<br />

med dem: och Timring lofvade at<br />

idalen några dagar tillika medMarie. Rudolf<br />

itröf*<br />

>


von Werdenberg. 161<br />

ftröfvade omkring fllttbygden, för at iitforfka<br />

Hertig Fredriks aftigter, hvars här ännu ftod<br />

i Arbon. Ordres gåfvos at draga fig tilbaka<br />

til Tyrol. Dagen föruc kom underrättelfe at<br />

Fredrik oförmodeligen ville inbryta i Appenzell.<br />

Rudolf väntade honom vid JVolfshalde ,<br />

der han gömt fig med fit fojk. juit fora fienderne<br />

utan ordning tågade fram,öfverfoil han<br />

dem och ilog dem, få at de Ikamligen måite<br />

taga flygten. Hertig Fredrik gick, fåfängt<br />

förargad, öfver Rhenftrömmen tilbaka tilTy-<br />

-101.<br />

Nu ville Rudolf vända tilbaka til dalen;<br />

men fexhundrade Appenzellare bådo honom<br />

vara deras anförare under et tåggenom Rheiidalcn.<br />

Han fvor at ftrida för Appenzell och.<br />

för friheten, och öfveralt hvart han kom förde<br />

han frihet och fegrar med (ig. Ofta förböd<br />

han ynglingames våldlamheter, likväl<br />

kunde han ej förekomma at de ödelade<br />

mänga adeliga borgar, då deras hat til adeln<br />

var få bittert och fä fruktansvärdt. X}e drogo<br />

derpå omkring Gamor ned åt Rhenllrömmen.<br />

Förgäfves bad Rudolf den upbragta hopen<br />

at nu vända åter til fina hjordar. "Sade Ni<br />

icke {jelfGref Rudolf," frågade en afAppenzellarne<br />

s"at vi måfte förftöraadelns borgar, förat<br />

vara frie?Omfider förmåddedockßudolfdem at<br />

dragahem igen. Sargans låg nu midt framföre<br />

dem, och Rudolt hade (Ina ögon beftändigt<br />

fäilade på borgen. En Appenzellare frågade:<br />

"hvårföre fer Ni få mycket på borgen?'<br />

"Der fatt Marie fången!" (vT arads RudoU.<br />

I- Del. L "Här,


162 Rudolf<br />

"Här, på Sargans? Låtom ofs beftorma den V*<br />

ropade yngiingarne och rufade klipporna up<<br />

före, ehuru mycket Rudolf än bad dem at de<br />

fkulie Ikona borgen*<br />

Snart fåg han lågan lyfta fig mot fkyarne»<br />

Djupfinning ftod han nedanföre pä Hatten<br />

och betragtade den brinnande borgen.<br />

Med rynkad panna fåg han eldens raferi,med<br />

klappande hjerta hörde han invånarnes fkram<br />

Redan kände han vigten af den ianning, at<br />

folket, då det har magten, är likafå våldfamt<br />

iom de ftore. Idetfamma fick han höra<br />

ynglingames gällafte fröjderop. Med en dyiter<br />

blick fåg han dem komma emot fig. De<br />

ivängde fina fvärd, danfade och ftojade,be*<br />

tagne af den vildalte glädje. Ju närmare de<br />

kommo, ju mera larmande blef deras fröjdefulla<br />

raleri. "Rudolf! vi hafve gjort et<br />

herrligt byte !'* ropade de redan på långt affland.<br />

Rudolf bler varie en man fom gick<br />

bunden imellan dem. "Här är Maries röfvare,<br />

Henrik voo Werdenberg 3 Rudolfs, vår<br />

ädle anförares,fiende."<br />

* 'Rudolf von Werdenberg !'* fade Gref<br />

Henrik ien angfligton; "du är en ädelman 5<br />

fkona mig, var barmhertig, jag vil löiamig,<br />

utfätt min löfepenning."<br />

"Löfen honom,'' ropade Rudolf til Appenzellarne<br />

__ och de gjorde det. "Tillåt<br />

ois at Ila honom ned,den lismaren, den förtryckaren!"ropade<br />

de otolige ynglingarne,och<br />

en af dem hade redan fpjutet lyftadt. Rudolf<br />

fprång imeiian och räddade Henrik. *'Jag<br />

>hug-


von Werdenberg. 163<br />

hugger tlen ned," ropade han med gniftrande<br />

ögon,idet han drog iit fvärä, "fom iörgriper<br />

(ig på denne varnlöfe: han är enröfvare^<br />

en niding- känflan af hans nedrighet vare<br />

hans domare och min nämnare. Låten honom<br />

gå!" Gret"Henrik ville falla för Rudolfs<br />

fötter. Rudolf kallade en flygtig blick pä honom<br />

och fade; "bättra "dig, Henrik." Derpå<br />

drog han tillika med ynglingarne längre ned<br />

åt floden.<br />

Hälften af dem lämnade nu honom for<br />

&t öm natten befatta högderne. Rudolf fof<br />

oroligt; ty ännu framflogo lågornedä och då v<br />

ännu flygtade männifkor undan den härjande<br />

fienden. Om morgonen väcktes han af ynglingames<br />

ftojande fröjderop. Under fång och<br />

larm drogo de med honom ned tilRhenitrömmen»<br />

Idetfamma ftadnade de: "känner Ni Fr<br />

fäderneborg?" frågade en och vifvde honom<br />

Werdenberg långt borta: *'den är Er. Vi hafveinatt<br />

eröfrat den^ låtom ofs draga dit." —<br />

Rörd befteg Rudolf åter fin borg. Nu kunde<br />

han likväl icke annat än glädjas öfver at fålunda<br />

fe (ig hämnad på den flolte Hertig Fredrik,<br />

och öfver at hafva injagat fruktan hos<br />

honom. "Marie är hämnad!" ropade en Appenztllare,<br />

''och Ni ocklä. Låtom ofs na<br />

draga vidare. Blir Ni här;Herr Grefve ?<br />

Här, utan Marie, tänkte han 5 och borgen<br />

förekom honom fom en öken. Han lkickade<br />

några Appenzellare til Nidau eker fin<br />

bror Hugo. Om aftonen framhade han honom<br />

för Appenzellarne,och fade: "detta är<br />

L 2 Gref


164<br />

R u p olp<br />

Gret Werdenberg " jr\g är intet annat än<br />

en Landtman ifrån Appenzell och er anförare."<br />

Under gälla fröjderop ivuro de gla«<br />

da ynglingarne honom tio och lydnad. Harr<br />

ingick iAppenzells namn et förbund med fin<br />

broder, öfverlämnade honom ledan borgen,<br />

omfamnade honom, och drog vidare med lina<br />

modiga troppar.<br />

Hugoledfagade honom et ftycke,och då<br />

han ville lämna honom,fjönkRudolf ännu en<br />

gångihans famn. "Min bror, duär nu herre<br />

til Werdenberg. Var dina underiåtares far<br />

pch vän. Lär at Öllerrike, at folkets kärlek<br />

är alla Regenters flod;och lär af mig atbät»<br />

tre Ilvatter gifvas,än Greffkaper och Slott<br />

rnännifkors hjertan. Gud göre dig lycklig,få<br />

lycklig, fom jag kan hoppas blitva det."<br />

På en högd nära Werdenberg ftadnade<br />

han och fåg långt borta röken frän borgarna.<br />

"J fen, mina bröder," lade han, "at jag tilhörer<br />

med fjal och bjerta [ hafven fvurit<br />

at vara mig lydige och jag känner mig mera<br />

rörd,mera fmickrad af at vara er anförare,än<br />

om jag beherfkade hela Helvetien. Vihafve<br />

nu förödmjukat våra fiender: de darra för ofs.<br />

Sägenmig nu: önfkenifred och frihet under lagames<br />

beikydd,la är jag er anförarey önlkeni<br />

krig och förödelfe,få affägcr jag mig ert lörtroende:<br />

jag vii icke vara anförare för et röfvarband,<br />

lom följes af männifkors förbannelfer.<br />

Jag befvär er, väljen freden. 5'<br />

Ynglingarne betragtada honom ined up.<br />

fpända ögon5 men de högagtade honom för<br />

jpyc«


VON /W E RDEifBERS.<br />

I6 165<br />

mycket til at kunnaneka honom något. De<br />

lofvade än en gäng at lyda honom, och han<br />

förde dem til IVyl. Invånarnei denna ftad,<br />

fom fruktade famma öde, fom få många eröfrade<br />

borgar haft ? öpnadeportame förRudolf»<br />

Stilla drog Rudolf med fit folk iniftadenoch<br />

kloftergården. Derpå gick han til Abboten<br />

Kuno. Der ftod nu den ftolte Abboten darrande,<br />

blek,med nedflagna ögon och förvirradt<br />

utfeende, inför den yngling, han få djupt<br />

föragtat. Vid åfynen af denne gubbe, fom<br />

nu var öfvergifven af alla fina vänner, fvag<br />

och rådlös, kände Rudolf blott medlidandet,<br />

och begynte ien öm ton: "Vördige Herre!<br />

vi ä,r ej hitkomne för at vedergälla ondt med<br />

ondt, utan endaft för at öfvertala er at åter<br />

vända tilbaka til edra Helgons reliker och til<br />

ert Abbotftift." Rörd af ömheten och god*<br />

hetenidenna röft,uplyfte Abboten fina mörka<br />

ögon,ihvilka en tung tår glänfte, och<br />

räckte Rudolf den darrande handen. ''Vågar<br />

jag troEr,Werdenberg?" — ''Herr Abbot,Gud<br />

gifve at Ni ifrån längre tid tilbaka mera trott<br />

ert folk än edra rådgifvare. Ni har gjort<br />

mycket ondt,Herr Abbot." — "Icke gjort,min<br />

Grefve 5 men tillåtit. Kan jag nu begifva<br />

mig til Sand Gallen?" — "Det kanNiT<br />

Abboten befalte figiGuds och fina Helgons<br />

beikydd,och begaf lig på vägen med<br />

Rudolf.<br />

Rudolf gick vördfamt vid hans lida och<br />

ledde honom. Då Appenzellarne fågo det,<br />

dreivo de ej gäck med honom, fomdeibör-<br />

L 3<br />

jan


166 R<br />

v © olf<br />

Jan förefatt fig. Under vägen talade Rudolf<br />

med Abbotcn j hans fel var ärelyltnad, men<br />

ej ondfka,och Rudolf rådde honom nu at fatta<br />

rro til fit folk. Gubben tryckte hans hand<br />

och f.ide; "Ach om jag förr haft fådane rådgifvare!"<br />

Han öfverlämnade fti!tet iftadens<br />

och Appenzellarnes belkydd, och då han vid<br />

tilfälle af en fjukdom, för förfta gången rön-<br />

te folkets kärlek, fåg han til fin beftörtning,,<br />

än flaf:*<br />

at kärlek mera vederkvicker. hjertat 5<br />

vifk fruktan.<br />

Nu, lät Rudolf fina. Appenzellare gå hem<br />

tit fina hjordar, och fjelf vände han tilbaka,tit<br />

dalen, ledan han på deras lamHngsplatsiAp*<br />

penzell ännu en gång tilftyrkt fred. Han trodde<br />

at Thiiring och Marie länge fedan bort*<br />

gått, och hltf utom fig af glädje, da han fåg<br />

lin älfkade fpringa fig til mötes med de glada<br />

orden: "d^r är han!" TMiring kom^ G.iittingen<br />

gick vid hans fida, kåd af den gode Anton.<br />

Den ena glada famnen öpnade fig för<br />

Rudolf efter den andra. "Rudolf!" fade Thiiring,<br />

och. fattade Maries hand "Himlen<br />

gifve at jag kunde belönadin fkonfamhet mot<br />

Henrik, dit ädelmod mot Abboten och upoffxingen<br />

af din borg,med mera, än med min<br />

karlek och Maries hand!" Marie fjönk med<br />

den rena, ofkyldiga kärlekens fl^öna blick til<br />

Rudolfs bröft. Han lindade henne hårdt ifina<br />

armar, tryckte fina läppar på hennes<br />

och ropade med fmältande ömhet: "Marie!<br />

snin Marie!" Giittingen drog honom långfamt<br />

ined fig ur dalen3 och de andre följde honom»


von Werdenberg. 167<br />

jiom. De gina;o en liten ftig, fom förde til<br />

et kapell. "Du gaf mig Jutta ," fade Guttingen,<br />

"och jag, min broder, vil gifva dig<br />

Marie. Jag är Munk iDifentis." Rudolf<br />

fteg, förkjuftaf glädje, för altaret 3 och Guttingen<br />

förrättade vigfeIn.<br />

Dagen forlvann fo-m en minut. Om aftonen<br />

ledfagade den renafte vanfkap, och den<br />

ömmaftekärlek, Marie och Rudoif iBrudkammaren,<br />

5 och aldrig hade et lyckligare par let»<br />

vati Appenzell,<br />

Morgonen derpå fatte (ig defTa fem lycklige<br />

männifkor under lindarne utanför kojan.<br />

"Dit Iköna hjerta, Rudolf!" begynte Pater<br />

Anton, "har ändteligen fegrat öfver din ärelyftnad.<br />

Vi älf^ade dig alle frän läng-e tid<br />

tilbaka^ men du vandrade på förftöreliens<br />

bana. Nu, då du förbytt dit hat til Gref<br />

Henrik 3 Maries röfvare,imedlidande, och up*<br />

offrat Grelikapet Werdenberg för Marie,<br />

tilhörer du helt och hållet ofs och vi helt och<br />

hållet dig. Det kan ej vara dig obekant 3<br />

bafte Rudolf, at frihetslågan häftigt griper<br />

omkring fig iHelvetien. Vidfkepelfen, de<br />

Andeliges träffen och vällefnad, det farliga<br />

fedeförderfvet, åtföljdt af alla andra lafter^<br />

trampade få fkamlöft och oförfynt förnuft och<br />

mänlklighet, at folket ej längre kunde låta<br />

förblinda fig. Häjnied förenade fig äfven de<br />

Stores förtryck, adelns beftändiga oenigheter 5<br />

dem folket måfte betala méd fit blod. Några<br />

lyckliga förfök at göra folket til en mafchin,<br />

torde några Hora på den tanken3 at man ej<br />

L 4<br />

be-


168<br />

Rudolf<br />

behö f ver låta det gälla mera an man vil ' y<br />

och följden deraf biet", at man aldeles icke lät<br />

det gällanågot.Män hade förmått folket at tro få<br />

många otroliga faker, at man ej tviflade på<br />

at kunna öfvertala det til at äfven tro d^tta.<br />

Folket 9 vandt at tro, trodde blindt fina lärare<br />

y men fnart blefvo bördorna odrägliga och<br />

J^ragret alt för bittert. Någre få män upHodo<br />

nu,fom af egen eftertänka ell r handel»<br />

fer blifvit viiare, och bletvo de förtrycktes<br />

lärare. Ser du, at uplysningen altid föregår<br />

friheten. Folket begynte känna (it ok: flera<br />

förfök gprdes at affkudda det: få lyckades ' 9<br />

men deffa få- upväckte hos alla begär efter<br />

frihet. Utan at rätt vetahvad de verkeligen<br />

vilja, vilja de endait vara frie 3 utan at hafva<br />

blifvit viiare, vilja de hafva vishetens lön.<br />

Hvad biiiver följden deraf ? Låt den händelfe<br />

inträffa, at et folk, fomännu icke är vift nog<br />

til at infe fina villor och fördomar, afkallar<br />

hvart och et tryckande ok: defs villor 5 defs<br />

fördomar bifva då de enda lagar, det lyder.<br />

Det fjunker tilbaka i et mera tryckande Ilatven<br />

■— ifördomamesoch grymhetens fom<br />

altid är en iöijd af dem. Århundraden iko«<br />

la ännu förfvinna innan Waldeniernes lyckligen<br />

vuudna borgerliga frihet öiVergår til nioraiiik.<br />

Den förra leder val vanligtvis til den<br />

fednarej men kanfke långfammare än Ijeliva<br />

förtrycket,under hvilket vidfkepelfen mindikas<br />

och folket göres Ikickiigt til at emottaga den<br />

borgerliga friheten. Vifferligen tyilar väl<br />

det våldlam ma iörtrycket famiingens fpridda<br />

rö-


von Werd e nberg. 169<br />

jöfter; men då arbetar farmingeni tyfthet och<br />

ikaffar fig oförmärkt vänner. En roll qväfves<br />

af förtryckarens tordön,men innan kort<br />

bojas millioner röfter på en gång, och farmingen<br />

framtränger fegrande. Den mägtigafle Monark<br />

kan ej fatta fig emot tidehvarfvets allsmägtiga<br />

uplysning. Men den vife bör fråga: hvad<br />

är tidehvarfvets uplysning,och hvilket blott<br />

partifjukans dunderröft? Obekymrad om när,<br />

hvar och huru farmingen fegrar,bör den vife<br />

lära den, befordra, fkydda och utbreda<br />

den;men icke med fvärdet i handen, icke<br />

med upror,eller genom at uphetfa och beflicka.<br />

Villanbehötver alladelFa medel, fanningenicke:<br />

den öfvertygar af fig fjelf nsf man<br />

känner den: och känner man den ej,tjenar<br />

den til intet. Männifkan har blott et medel<br />

til at göra fit flägte lyckligt, och det är — at<br />

renfa det ifrån alla villor och at lära det farmingen.<br />

Och tror du icke, at älven jordens<br />

flore gifva och måfte gifva efter fördetta allmänna<br />

fträfvande efter farmingen ? De fimma<br />

likafå väl med tidehvarfvets ftröm fom folken3 och förbättras, fom de, emedan de ockfå äro<br />

männifkor. Det kan ftundorn tyckas, iom vore<br />

det deras fördelat förhindrafarmingen,men<br />

utan at de fjeif ve veta det, drager den dem<br />

med fig. De blifva, ifamma mon fom deras<br />

underhafvande, mildare, mänfkligare,<br />

vifare och medbor^erlieare. Hela Hiftovien<br />

lärer ois det. Under Neronerne förtjente<br />

knapt Romarne andra Kejfare, och Bmtus var<br />

kanike den ende af fina medborgare 9 fom ver-<br />

L "<br />

5<br />

ke*


170<br />

Rudolf<br />

keligen ville befria Rom. För at fåledes icke<br />

blottftälla et folk för det högfta mänfkliga elände<br />

— fjelfsvåld och laglöshet} för at göra<br />

bandet imellan Regenter och folk heligt, välgörande<br />

och til en himlens fkänk,bör den viie<br />

befrämja och utbreda fanning och dygd x<br />

hindra hvarje vilfarelfe, utrota hvarje vidikeplig<br />

fördom, förekomma eller förhala hvart<br />

och et utbrott af folkets otolighet, och befor*<br />

dra freden å bägge fldor til vinft för farmingen.<br />

Friheten följer då af fig l)elf,allas frihet,Regentens<br />

och folkets, och blott lagarne<br />

regera. Denna väg har den eviga fanuingen<br />

följt ialla de århundraden, vi känne.<br />

Väl hundrade gångor har redan Nationernas<br />

borgerliga frihet förfvunnit,men aldrig farmingen<br />

helt och hållet. Den tycktes förfvinna<br />

men altid upftod den", herrligare än förut, ur<br />

iit eget floit. Då den fyntes hafva förlorat<br />

fig ividfkepelfe och federmera i de löjliga<br />

Scholaftifka irrgångarne, vann den kan&e aldrameft.<br />

Sålunda knyter den beftändigt et<br />

band mera om männifkorna, fålunda vidgar<br />

fig beftändigt defs område, och min blick<br />

går de tider til mötes, då männifkorna iagtning<br />

för välgörande fanningar Ikola öfvergå<br />

Grekerne, då de {kola vara ädla månmfkor och<br />

icke några få ädla Nationer, Käfta dit öga<br />

öfver Europa och fe huru lyfande farmingens<br />

ilrålar öfveralt frambryta ur vidlkepelfens och<br />

fördomarnas mörker. Der förtrycket är ilarkäft,<br />

är motftändet meft fegerrikt. Se påEngland<br />

5 Böhmen och Tyfkland. Tror du at de<br />

ked*


von Werdenberg. 171<br />

kedjor,ihvilka man nu bemödar fig at än<br />

hårdare fjättra den obändige ilafven,aldrig fkala<br />

briila ? Jag (äger dig, yngling, at kanlke<br />

inom hundrade år trampar verlden de länkar,<br />

fom nu fängflar den °). Denna ijälsfrihet,<br />

denna fanning är det, fom jag önfkar, emedan<br />

den är grunden, den evigt varande grunden<br />

til all frihet. Låtom ofs befordra den!<br />

Hvar är det fria Sparta? Hvar Athen? hvar<br />

det fria Rom? De hafva förfvunnit, emedan<br />

deras frihet var grundad på yttre omftandigheter,<br />

icke på m.oralifk frihet. Befordra farmingen,<br />

Rudolf — och du gör dina medmannifkor<br />

fria. Har du förttitt mig? få hör<br />

vidare. Et famfund af ädla männiflkor, til<br />

hvilket vi tre höra,har redan lör längre tid<br />

tilbaka förbundit fig at befordra Sanning och<br />

Dygd. Mycket godt är redan uträttadt,mycket<br />

ondt hindradt. Vi verka i hemlighet,<br />

ochi ftörfta tyfthet (å mycket godt, (om vi<br />

kunne, Qfveralt föke vi at befäfta freden imellanRegenter<br />

ochFolk,eller at bilägga den,<br />

då den är bruten. Öfveralt föke vi at bibringa<br />

de Store rigtiga begrep om fina fkyldigheter<br />

och Folkets rättigheter. Vi uragdåte intet<br />

tilfälle då vi kunne utbreda hattre kunfka-<br />

-per ibland folket. Öfveralt föke vi yptäcka<br />

de Stores förhållandentil hvarandra^ deras planer,<br />

deras afiigter, deras förbindelfer, för at<br />

med eftertryck kunna bidraga til det godas<br />

fram-<br />

*) Den gode Munken hade rätt: tidens ftröm bortförde<br />

ofördröjeligenden (törßa despotismen, dert<br />

andliga. Antipapiftcmes. tryckande tider äxo förbi.


172<br />

Rudolf<br />

framgång. Många Store, många andelige haf*<br />

ve vi dragit på fännningens lida. Om ärelyftnad<br />

lifvade ofs, få kunde vi lätta helaHelvetienirörelie,men<br />

endaft Sanningen ochDygden<br />

lifva ols. Påminn dig den tid,då Guttingen<br />

fatt fången. Jag ville rädda honom. Bifkopen<br />

af Chur yrkade hans död, och Fredrik var redan<br />

villig at låta afratta honom. Fredrik hade med<br />

Kifkopen ingått et förbundemot Kejlaren, och<br />

jag hade fett documenterne. Nu hotade jag<br />

dem bägge ien väns namn,- at vilja uppenbara<br />

deras förbindelfe förKejfaren, få tramt de<br />

ej fläppteGuttingenur fängelfet. Se, få fruktansvärd<br />

är liften 9 få mägtig larmingen! Guttingen<br />

blef fri."<br />

"Huru? Magten fkulle aldrig kunna förtrycka<br />

fanningenV" frågade Rudolf.<br />

f "Aldrig 5 när farmingen är allmän."<br />

"Och är den nu allmän, Pater?<br />

''Nej,men derföre fkoia de vife utbreda<br />

den." "Och om Magten förtrycker de Vife?'*<br />

"Den vile tiger, då det ej är nödvändigt<br />

at tala,och obemärktheten fkyddar honom.<br />

Blott den fåfänge drager farmingen i Ijufet;<br />

han vil lyfa med den ? icke gagna. Skymningen<br />

är ljus äfvenfå väl fom fölen om middagen.<br />

Ville du väl föra den fom nyligen återfått<br />

fin fyn ftrax ut imiddagsfölen? Den {kulle<br />

förblinda och fkada honom. Skymningen<br />

är välgörande för honom. Hvart och et århundrade<br />

frambringar fina ftore män 5 och de<br />

äro juit derlöre ftore man 5 emedan de fprida et


von Werdenberg. 173<br />

et ljuä, fom paffar för deras tidehvarf. Voro<br />

de ftörre'män, (å fkulle de ej vara Jt ora<br />

män, icke män, fom tjena och förbättra fil<br />

tidehvarf. Någre få vite göra ingtn dag: de<br />

äro blott defs morgonrodna: de btbåda ei;datfc<br />

defs ankomft, fom är läker. Kortehgen,<br />

Rudolf 3 den vife lärer de fanningar, han känner:<br />

om de äro de renafte, bekymrar honon<br />

icke. Som en hemlighet lärer han i tyithet<br />

hvad han känner. Folket lärer fmåningom,<br />

antager omfider hvad det lärt, och färiningen<br />

framträder fegrande 3 men ifrån folket i} Ut,<br />

icke ifrån den vifes mun. Frihet är en loijd<br />

af den mera allmänt erkända och antagna Sanningen.<br />

Imedlertid har den vife redan gått<br />

längre. Han lärer åter ihemlighet nya fanjningar,<br />

fom följa af de förra, och folket<br />

kommer långfamt efter. Männifkan går fmåningom<br />

det ftora målet, fullkomligheten, til mötes,än<br />

långfammare, än fortare, alt efter fom tid,<br />

omftändigheter och ftora män drifva henne."<br />

"SåJåtom o(s då drifva henne til detta<br />

flora mål!"<br />

"Men icke med öfverilning, Rudolf. En<br />

fanning behöfver ofta mansåldrar för at fegra<br />

öfver fördomar, fom blifvit heliga för männilkan.<br />

Hvad hjelper magt, min fon? Den bidrager<br />

lika litet til farmingens feger, fom tii<br />

defs förtryck. De tider fkola komma då Regenten<br />

lefver ibland fina underfåtare, fom en<br />

far ibland tackfamma, ömt ällkande barn, då.<br />

inänfklighet och förnöjfamhet gifva lagar och<br />

hålla dem. Men deffa tider äroej ännu, Huru


174<br />

R u i) olif<br />

ru många fanningar tnåfte icke förft antagas s<br />

innan Regenter och folk. infe, at kärlek, är<br />

det enda heliga band fom förenar dem! Likfom<br />

imellan fiender, äro nu fkrifteliga och<br />

edeliga förbindelfer de enda band imellan öf*<br />

verhet och underfåtafe. Tilintetgör dem ej,<br />

Rudolf, de äro nu nödvändiga: de äro et fteg<br />

til bättre vishet, til bättre lycka. Brytas de,<br />

befriar (ig folket ifrån dem5 få fjunker det tilbakainaturtilitåndets<br />

förfta råhet, der blott<br />

ftyrkan och det blinda rateriet var den lag,fom<br />

männifkan erkände. Förkaftomej det goda der-<br />

föreat det ej är det båfta.<br />

Duler at Appenz^ll<br />

loilat fina band, brutit fina länkar. Hvarföre<br />

icke förr? Hvarföre juft nu? Sanningen afryckte<br />

Abboten helighetens hrf,iömdet förtryckta<br />

folket, bedraget af Munkirne, annars<br />

vördade, äfven på den ftörfte Niding. Nu<br />

känner,nu begriper det, at Abboten (kali<br />

vara mera än Guds tjenare, än präft; det in*<br />

fer 5 at hans embetes helighet förpliktar honom<br />

til dygder,och ej gifver honom någon<br />

rätt at lefvaifråiTeri och öfverdådaf folkets<br />

ivett. Pä vår tilftyrkan lökte det genom förbund<br />

göra"lig fäkert. Jag trodde at Abboten<br />

ikulle infe, at folket iörtjenar fkonfamhet}<br />

nien han var ej vis nog dertil, och dref det efter<br />

hand til den punkt pä hvilken han lätt kunnat<br />

förlora det. Ännu lökte vi at förekomma<br />

krigets utbrott. Mine vänner voro verklamme<br />

iRiksitadcmaj de fliulle förmå Abboten<br />

at göra folket rättvifa. Men Appenzeiiynglingamgs<br />

vilda obändighet gjorde freden<br />

omöj»<br />

i


von Werdenberg. 175<br />

omöjlig. Abbotens borgar lågo i afka förrän<br />

han ännu ville fe folkets artigt. Kriget utbröt,<br />

xA^ppenzell fegrade, och Abboten blef<br />

vis,men förlent. Jag fruktar likväl,Rudolf",<br />

jag fruktar at Appenzellnublifver likaiä hårdnackadt<br />

och oböjeligt, fom Abboten förut varit,<br />

och at krigslågan utbreder (ig öfver hela<br />

Helvetien. Hvad tanke gör fig väl den<br />

förvågne, vilde yngling om trihet, fom nyls<br />

brutit fina länkar? Han fer fig utanband, och<br />

känner med ftolthet^ at han har krafter, fom<br />

annars måft flunira - 9 och förmåga at företaga<br />

alt. Hans fjäl är under denna angenäma kän~<br />

ila öpen för tufende nya intryck, fom han<br />

förut ej kände. Han ftäller fig fjelf ifpetfen<br />

för hela männilkoflägtet, han hatar alt det 9<br />

iom förut förtryckte honom och fom hotar<br />

hans nu varande frihet. Resning emot Abboten,<br />

emot Öfterrike, emot alla ftora, fkall<br />

utbryta imellan Appenzells fredliga berg, och,<br />

lugnet fkall flygta iörmånga år» Förnöjfamheten<br />

" - 'V.<br />

"Aldeles icke, min Pater, jag ville Ön-<br />

Ika at du fett 5 huru de vördadeden olyckli-<br />

-<br />

ge Abboten,huru - - ""<br />

"Ja,emedan deras ädle anförare, Rudolf,<br />

vördade Gubben. De vördade frov.omiAbboten.<br />

Jag var vitne dertil. Men jag fåg äfven<br />

ynglingar fom gjorde fpe af den olycklige,<br />

förvirradeoch förödmjukadegubben. Rudolf,<br />

de fkola finna nöjeuti at tiedubbelt gälda<br />

fina herrfeares föragt och grymhet. De<br />

fkola likafå djupt nedtrampa de jiore, fom de<br />

of*


./<br />

176<br />

*%<br />

Rudolf<br />

fjeffve voro trampade. De fkola til och med<br />

på dem fökahämnas den agtning, fom de förut<br />

frivilligt gåfvo dem. Lagarne voro tryckande:<br />

de fkola nu hata och tilintetgöra dem,<br />

juii derföre at de ej kunna gjöra lig rigtiga<br />

begrepp om rätt och orätt.<br />

"Det fkola de icke^ ty de ällka mig:<br />

De fkola lyda mig."<br />

"De äifka dig derföre ? At dii var et medel<br />

til deras frihet; men, Rudolf, de {kola<br />

ej glömma, at du förut varit flor. Ogilla<br />

blott något af deras företag — och du fjelf,<br />

deras välgörare, fkall blifva föremålet för deras<br />

hat. Imedlertid låtom ofs göra hvad vi<br />

förmå. Thiiring måtte leda de gamle. Du,<br />

Rudolf, fök at ftyra ynglingarne: jag mäfte<br />

lämna er, för at begifva mig til Tyfkland.<br />

Jag hoppas, at Kejfar Ruprecht fjelf fkallkomma<br />

lör at bilägga de ftridigheter, fom gömlrias<br />

under alkan. Cantzlern är på vägen at<br />

blifva var vän. Farväl, mine vänner. Af<br />

Giittingen far du veta mera, Rudolf. Blif,<br />

hvaå'han redan är, mänfklighetens välgörare.<br />

Lär at tiga och at verkaitytfhet! — Farväl!<br />

1' —<br />

Munken kyfte dem alla och gick fedan<br />

bort, ledlagad af Thuiinu;. Nu omtalte Cilittins;en<br />

för Rudolf det iälilkap,Patern nämnt,<br />

iom förenat iig til Sannings och Dygds utbredande,och<br />

upräknade för honom defs ledaxuöter:de<br />

voro få jmen alle mänaf redligt hjertaoch<br />

uplyfl: förftånd. De lefde obemärkte och<br />

iftillhet,, kringfpridde här och deriHelvetien<br />

och


t<br />

',<br />

voisi Weröenberg. 177<br />

och Rhatien. Guttingen forblef några da*<br />

gar hos Rudolf: de voro de fkönatte dagar<br />

af hans lefnad: helgades helt och hållet<br />

åt kärleken,och njötos fullkomligen. Marie<br />

fick dagligen nya [könheter, ny älfkvärdhet,<br />

och Rudolf glömdeihennes armar Appenzell<br />

och alt det, fom omgaf honom.<br />

Omfider ankom en utflkickad fiån Abboten,<br />

med begäran at Rudolf ville komma til<br />

honom. "Ädle man," fade Abboten, då Ru»<br />

dolf kom til honom iSankt Gallen; 'Ni<br />

Var min befriare, var det än en gång. Jag<br />

gjorde Appenzellarne orättj men de vedergälla<br />

mig det fjudubbelt. Dagligen lider jag<br />

den meft kränkande hån och befpottelfe af<br />

dem. De åtnöja fig ej med at neka mig alla<br />

mina rättigheter, de upreta äfvenlbergs invå*<br />

Hare emot mig. Se här det bref, de ikrifvit<br />

til mina underfåtare, "Gud nied ofs! käre<br />

vänner: vi hafve gjort jämnlikt, hvad Präiter<br />

och Furftar gjort olikt. Männifeorna äro födåe<br />

til frihet och icke til flafveri. Et fritt folk<br />

måften J vara, och icke flafvar. Är detta<br />

ockiå er tanke, få are vi edra kamrater och<br />

vapenbröder. Vi hafve tugtat Abboten och<br />

J hafven armar lika få väl fom vi<br />

De frie Appenzellarne."<br />

Rudolf lofvade Abboten at använda hela<br />

fit anleende för at återftälla lugnetibergstragten.<br />

Han begaf fig til Appenzdlarnes<br />

famlingsplats och häpnade öfver det fpråk<br />

ynglingarne förde. Då han omtalt Abbotens<br />

rättigheter i anfeende til Iberg, vifade en<br />

/ DeL M Ap-


178<br />

Rudolf<br />

Appenzellare honom et fpjut och fade leende:<br />

"Furftarnes rättigheter äro af pergarrent, folkets<br />

af järn." Rudolf föreftälde ynglingarne<br />

at til flut hela Adeln fkulle upftå emot dem<br />

och öfverfalia dem. — "Nå, få få vi då något<br />

at göra," fvarade en annan. ''Defsutom<br />

ila ännu alt för många flott här omkring: tå<br />

långt vi kunna fe ifrån Gamor, fkall intet<br />

flott och ingen adelsman fkonas. De fkola valla<br />

hjordar fom vi,eller ock lämna landet" —<br />

"Och vägra de det," ropade den tredje, "lå<br />

måfte de vifa ofs det Patent, fom Gud gifvit<br />

dem at vara dagdrifvare, at jaga, röfva<br />

och fråfla. Kunna de det ej 9 — få bort<br />

med dem!"<br />

Någre gamle inftämde med Rudolf, mert<br />

likaledes förgäfves. De öfverröftades af ynglingames<br />

vilda fkri. Man förekaiiade til och<br />

med Rudolf hans vänfkap me^d Abboten. Under<br />

det de ännu talade, kom en utfkickad från<br />

Borgerfkapet iSa.nkt Gällen, för at- utmana<br />

dem til et tåg emot AdelniT/iurgau. Rudolf<br />

befvor ynglingarne; at fkänka landet fred.<br />

"Vi vilje ingen fred hafva," fade de. "Frihet<br />

vilje vi hafva: och Ni fade ju fjelf, at<br />

der ftore finnas, fins ingen frihet." Stormklockan<br />

hördes öfveraltibergstragten, och från<br />

alia iidor famlades det ena baneret efter det<br />

andra: "Emot Adeln! upmanade af Sankt Gallen<br />

['* ropade de emot dem, fom kommo.<br />

"Gud med ofs! med fria männilkor." Derpå<br />

drogo de ned til Sankt Gallen.<br />

■a<br />

Sor-<br />

i<br />

j


i<br />

Von WerdenHrg. 179<br />

Sorgfen vände Rudolf tilbaka. Han fann<br />

Marie allena med Guttingens fon. Thiiring<br />

var ute för at tala med de gamle om freden.<br />

"Din far hade rätt!" fade Rudolf alfvarfamt,<br />

"då Tigern flipper fina kädjor — mördar den."<br />

Följande dagen om aftonen var himlen röd<br />

iom af eld. Appenzellarne hade ilagit Adelni<br />

Thurgau tillika med Bilköpen af Confianz och<br />

itändt den Iköna iladen Biirg_len^ hvars förfärliga<br />

lågor nu utbredde fig öfver himlen.<br />

Modigare, ftoltare af fin ieger, mera<br />

retade genom adelns befpottelfe öfver detta<br />

bondkrig, kommo de tilbaka til beigstragten.<br />

En allmän fammankomft utlattes til fredens<br />

bemedlande. Thiiring hade genom fin vishet<br />

öfvertygat de gamle om fredensnödvändighet:<br />

nu beivor han ynglingarne at vara ädelmodige<br />

och fkänka Abboten och hela landet fred.<br />

Han föreftälde dem, at hela adelni Schwaben,<br />

alla ftore iThurgau, hela Sankt Georgenfchild<br />

fkulle refa fig emot dem. Ynglingarne<br />

gjorde gäck deraf. "Komma de ej tilufs,' x<br />

ropade en, "Iå få de agta lig at icke vi komma<br />

til dem." — Et förlkräckligt ftoj. afbröt<br />

Thiiring. ''Til afgrunden med adeln, är Appenzells<br />

löfen." Man befpottade Thiiring och<br />

Rudolf kunde knapt hämma fin hetta. "Jag ftridde<br />

med Er förEr frihet, ropade han, emedan J<br />

voren förtryckte,men jag har äfven et fvärd<br />

til deras förfvar (om J' förtrycken. Röfvare<br />

äenJ och ej friemän. Han lämnade förfamlingen<br />

med Thuring, fom tadlade de förebråelfer<br />

5 han gjort de vilda ynglingarne.<br />

M 2 Mor-<br />

\


180<br />

Rudolf<br />

Morgonen derpå, då Rudolf, Marie och<br />

Thiiring futto under lindarne och iågo den<br />

lille Giittingen leka framför dem, fingo de<br />

höra et vildt ftoj nedreidalen. Pelyfsnade:<br />

bullret kom, närmare och __ de hörde ropas.<br />

''Bort med förrädaren." "Det är ofs, man<br />

menar y s><br />

lade Marie 3 lugnt. "Jag trodde det<br />

vä!»'' Rudolf gick, Appenzcllarne til mötes.<br />

"Hvad viljen J?" frågade han med köld och<br />

en lugn höghet i fjälen - och mgen fvarade.<br />

''Bort med honom, han kryper för de<br />

ftore!" ropade några röfter at de efterfta ledernej<br />

"bort med den förrädaren! — "Fön*<br />

lädare?" ropade Rudolf och drog fit, fvärd^<br />

Marie fattade Rudolfs hand. "Huru<br />

frågade hon ynglingarne fmålecnde r "J viljen<br />

at vi lkole lämna Appenzell? Vi are färdigadertil.<br />

Rudolf! Furitarne iördrefvo dig och,<br />

du log :nu fördriiver folket dig : bör du nu<br />

vara mindre kallfinnig? Hor vår lycka här?"<br />

Hon lade fin hand på hans fkuldra och han<br />

ftack fit fvärdi fkidan. "Viga," fade Marie<br />

mildt til ynglingarne. "Himlen gifve, at J hat<br />

kunden finna vårt lugn och vår ofkuld," — ><br />

De ilogo ned ögonen,l<br />

Rudolf tog den lille Giittingen vid han~<br />

den. Thiiring fniålog til fin dotter och fade<br />

derpå til Appenzellarne: "Barn,vi lämne er:<br />

hatade jag Er,fkulle jagråda Er,at fortfätta<br />

kriget. Men jag alfkar Er, och befvär Er<br />

deriöre at göra ired."<br />

' 'Hören ej den förra-<br />

!


von Werdenberg. 181<br />

rädaren!" ropade de efterfte; de framfte blys*<br />

des och tego. Marie fåg fig än en gång til><br />

baka. Ljuft hvilade hennes milda, tårfulla<br />

blickar på dalen. Nu fattade hon Rudolfs<br />

hand, och fade: "Vi lämne dalen; men fej<br />

du, Rudolf, at vi tage vår lycka och vårt<br />

lugn med ofs ?" Rudolf räckte henne rörd<br />

handen: "O Marie1 Hvilken maka har jag<br />

ickeI"<br />

De gingo genom lederna, fom vördfamt<br />

öpnade fig för dem. Stumme fågo ynglingar-<br />

Be dem gå bort, talade derpå fins imellan och<br />

fände tvänne utikickade efter dem. "Rudolf<br />

von Werdenberg," fade den ene af deffa:<br />

M vil du draga ut med ofs, få välje vi dig til<br />

anförare." Rudolf fmålog: "J viljen hafva mig<br />

tilEr anförareoch til er flaf!Goren fred,ochjag<br />

begär endaft vara er kamrat. Jag vil ej vara<br />

anförare för niordbrännare!" Deffa hans filta<br />

ord upretade Appenzellarne, och Rudolf<br />

var ännu ej kommen tufen ftegfrån Thiirings<br />

koja då lågan utbröt af den bakom granarne.<br />

Sent" om aftonen kornnio. de fyra fördrefnetil<br />

Werdenberg. Grefvinnan, Rudolfs moder,gret<br />

af glädje då hon fick återfe fin förftiödde.<br />

"Min mor," lade Rudolf, och fördeMarie trl<br />

henne,"påminner ni er at Jutta en gång fade,<br />

det jag varit ihimlen? Denne Ängel har<br />

blifvit min Maka!" Grefvinnan kunde knapt<br />

fläppa Marie ur fina armar. Hon bad enträget<br />

fin fon at hlifva qvar hos henne. Men<br />

Werdenberg var ejhelier något Säkert hemvift


182<br />

Rueolf von Wertvenberg. 1<br />

vift för Rudolf och Marie. Efter några dagar<br />

förde Thiiring d ännu längre upåt bergen,<br />

der Rhenrtrömen har fin uprinnellV», för<br />

at der ikafFa dem en ännu lugnare och doldate<br />

trillad än deras dal.<br />

t<br />

i


\<br />

i<br />

Tryckfel:<br />

— — — I3« län länge.<br />

22. — — räcker växer.<br />

Sid. I-a. flår: foner läs: föner.<br />

44. — — — ryftning ruftning»<br />

— — — 45* — hugn lugn.<br />

t>1' — "** göre göra.<br />

—<br />

— — 69. — bekymrad obekymrad.'<br />

74« förnöjfamhcts — — ,förnöjfamhet.<br />

78« — — lös fri.<br />

"— 93. — "<br />

— fri.<br />

obcmärkhet obernärktheU<br />

y


186 * '",:%


* V t<br />

[Si<br />

"<br />

%'<br />

f " *:"""<br />

i.<br />

v 4<br />

""■<br />

■<br />

■"«<br />

*»' ..; ,'".■■ ' ■' '<br />

b ,';" .' '■ " ' ''""'■ '.■■' ■ ■'*'""<br />

»<br />

v. ■..■■..■"■"■ .<br />

"■<br />

i;"/ . ■■:.; "." -v., v,- . ■..'■ i. ...-. .■♥;♥:.:<br />

■. "" " "<br />

■ ■ .<br />

>■ :■ . . -V ./■■"■"■►/ *":■ ." ■.■"■ ■■..■.■"■..■■■■'■■■■■■■.■./.■■.■> -v " V :.<br />

''<br />

■ .' "'■ '.'■ "■*" ■ "■■*"<br />

". ■ ''"■ 'u '..:'■" ./'".'■";-■;'"■:■■',.' "; '-..;'"'".."., "<br />

, . "<br />

'■;.^: -: ' :*^Hf'rMi'i;M^2' ;';<br />

' :--:.v".'->' .<br />

8.-- ' :: ''' ;v '?■'<br />

'""""■■* '" ■<br />

' "" ■<br />

"■<br />

'<br />

'■*■■■ t- ""-:■"■; '?% \<br />

■ ■ . / ""■■" ■■■"■■ ■ ■ . ■:.":. ..<br />

isiiii "<br />

: .■' ': $?■'■''''*." ;<br />

:"<br />

: .'v-/- * ♥"'.'.""■ ; ";'-<br />

"■ V<br />

.*■"■*■. t, ■. "<br />

"<br />

-''■■'*■!■.<br />

■■">■/>■":/ ■:■■■:.'■:"■-Q . "■■'■./w/:r>.<br />

/./^ ■■■■. i.. ";:;"-.■♥<br />

ÄiÄlli<br />

■<br />

v '':■'*■ v;<br />

'.:: ';<br />

-;<br />

'' ■'■■-■■ «-'<br />

»'■".' ■ '■■ ■<br />

'*-"" ■':'■""■ ."' -"■'■ *'- '■ ''"■■;. ." k<br />

:-■'.".>.*."""'"'■ ;'■ *'''.''i" ''. .."':■.■■;"■.-.■, : ■■.'■.'■■■■.'".■."■."'■. '.->"./ '» ; . '. '.\<br />

"'-' '""<br />

:.;.Vi': v "".':^ ;- '<br />

"♥ '!. ,■,'*'"♥ ■.':■'-''"■■' ■ -A t", "'* '"'; ■ ■' ■<br />

■■...■-Ai■"'"":: ■".■* " ■=";■"" >.->■.^*« ■:. S-» vv/ -: ..- ": .■.'.■.""■"■. :;' ■>/<br />

;■.";■/,""'" ""-- -"".*■■. ."■:.,""."■"/■■--...■. i<br />

■:"■"*"i" ;;*S<br />

■"..'.'"?■".. . f'■ * """ ■'.."...-"" ""..;■.';"";'■" " . ;. .<br />

',<br />

*"■ -.V,'*. "<br />

i

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!