"H - - Vaasa

4
Rudolf
"Vänner ilif och död!" fvarade goflarne,
och omfamnade hvarannan med värma.
"Himlen välfigne Er!" iade fadern,rörd.
"Vi lefvei vådliga tider, fom viflerligen behöfva
män j icke blott tappra,men äfven vi*
fa. öfterrikesmagt tiltager dageligen. Hertigen
trycker Adeln å ena fidan, och å den
andra trycker folket den lika få myc.v. t. En
vän är nu en dyrbar fkatt. Striden för Edra
rättigheter fom Män, och våren enige tom lågorna.
Och du, Rudolf, uptag äfven dina
yngre bröderidetta vänskapsförbund."
De fmå, Hiigo och Eberhard, ropade:
"ja, Rudolf, låt ofs äfven vara dina vän-
"ner: vi fkole älfka dig lika få högt fom Giittingen."
Ockfå Jutta kallade (igifina bröders
armar 5 och fullkomnade vänfkapsförbundet.
Sländan fjönk ur Grefvinnans hand,och
hennes ögon, fuktade af glädjetårar, hvilade
ömt på detta fköna upträde. "Gud väliigne
mina barn," fade hon; "och gifve dem
mod til ädla gerningar under hela deras lefnad'
tillade Grefven.
Kunde någonfin enfar hoppas at fe denna
önfkanupfyld,få var det Gamla Gref VVerdenbjvg.
Sled fin maka, fina trenne föner
och fin dotter, Jutta, lefde haniitilla,huslig
lyckfalighet, ftundom på fit flotti Rhendalen,
ftundom på Werdenberg. Giittingen var
blott trenne år gammal då han mifte fina föräldrar:
Gref Henrik, gamla Giittingens vän,
tog då goffen til lig, fom var jämnårig med
Ru-
.T*
/