NARKOTIKAPOLISFÖRENINGENs - Svenska ...

sivitet är att många droger minskar hämningarna, i
vissa fall till hämningslöshet. Det kan ske vid påverkan
med bl.a. bensodiazepiner.
Omgivningen kan ha stor betydelse genom bl.a.
skiftande flöden av stimuli eller grupptryck. Påverkade
missbrukare kan jaga upp varandra.
Kulturen sätter vissa gränser för acceptabelt beteende
i samband med drogrus. I den inhemska somaliska
kulturen finns en starkt reglerad ritual kring kat-tuggande.
Det sociala trycket och stödet dämpar risken
för oro eller störda beteenden. Vissa tecken tyder på
att katmissbruk bland somaliska flyktingar i väst oftare
leder till oroliga beteenden än i hemlandet.
ökande rationalitet
För att skapa något slags systematik bland alla typer
av drogrelaterat våld kan man göra en enkel indelning
efter ökande grad av rationalitet. De första typerna har
låg grad av rationalitet och en missbrukare gör sällan
överläggningar om ändamålsenligheten i olika aktiviteter.
De senare kräver ett betydande mått av eftertänksamhet
och planering för att bli framgångsrika.
1. Oavsiktligt (accidentellt) våld under drogpåverkan
torde vara den vanligaste typen av vardagsvåld kring
droger. Till följd av grumlat sinne, stress, minskade
hämningar osv. begår missbrukaren brott som han inte
planerat vid rusets början. Tröskeln för att använda
våld kan vara mycket låg. Efteråt kanske ett försök
till bilinbrott framstår som meningslöst för en utomstående
betraktare men under ruset var missbrukaren
så dimmig att han inte kunde styra sig rationellt. Till
denna grupp kan också räknas en del självmord vid
impulsgenombrott. En indikation på att ett brott förövats
under ett drogrus kan vara att det verkar besinningslöst,
med bl.a. upprepat grovt våld bortom alla
rimliga proportioner.
2. Avsiktligt (intentionellt) våld under drogpåverkan
fordrar en grundläggande planering. Det kan vara fallet
med missbrukare som planerat ett brott och som
intagit exempelvis flunitrazepam för att komma över
sina hämningar inför ett rån eller mord. Till denna typ
hör även avsiktliga självmord genom drogöverdoser.
3. Anskaffningskriminalitet utgörs av sådana brott som
en missbrukare begår för att finansiera sitt missbruk.
Ofta begås de i relativt nyktert tillstånd eller under
abstinens. De kan omfatta bl.a. stöld, inbrott och rån.
4. Kamp om narkotikamarknader kan kräva betydande
våld, långsiktig planering och stark uthållighet
för att nå framgång. Kampen kan omfatta allt från
våld mellan gatulangare till systematiskt förföljelse mot
konkurrenter. Våldet framkallas av behovet att kontrollera
den förtjänstbringande handeln med droger,
inte av drogpåverkan i sig. Styrningen kan vara mycket
professionell och närmast likna ett stort företags. Det
bör noteras att drogfrihet under tjänstetid är en självklarhet
i narkotikasyndikaten.
5. Kamp mot statens våldsmonopol kan omfatta
mord på poliser (t.ex. i Mexico) eller domare (t.ex.
i Colombia) eller angrepp på journalister (t.ex.
Nordirland) och infrastruktur (t.ex. i Afghanistan).
Resultatet kan bli inbördeskrig (t.ex. i Peru). Syftet
är att stoppa myndigheternas maktutövning för att
minska riskerna och öka profiterna med den egna
droghanteringen. En del narkotikahandlare skaffar sig
så stor kapacitet i fråga om kommunikation, logistik
och vapen att de kan skapa egna maktsfärer. Få aktörer
klarar detta, men de kan i gengäld tillskansa sig
en betydade frihet, närmast total autonomi, inom sitt
territorium. I sin mest utvecklade form skapar sådana
organisationer ”narkostater”, där regeringsmakten fallit
samman och olika narkotikaorganisationer tillsammans
med terroristorganisationer gör upp om makten
och narkotikamarknaden.
polisiära konsekvenser
Eftersom drogpåverkan kan ändra så många sinnesfunktioner
är det svårt att förutsätta att en missbrukare
handlar rationellt vid en konfrontation. Till detta
bidrar att polisens närvaro eller ingripande i sig är ett
stressmoment.
Ombytligheten (explosiviteten) i missbrukarnas
beteende medför att det krävs hög vaksamhet på förändringar
i beteende osv.
Minskad smärtkänslighet hos t.ex. amfetamin- eller
PCP-påverkade personer gör att vanliga grepp och
metoder för att betvinga en person inte fungerar med
full effekt. Polisingripanden kan därför bli hårda och
stundom leda till övervåld.
Missbrukare anför ofta minnesförlust under förhör
efter en drogrelaterad händelse. Det kan vara enklast
så, för att slippa förklara. Men det kan också bero på
s.k. tillståndsbetingad inlärning (eng. state-dependent
learning), som innebär att det man memorerar under
ett känslotillstånd, t.ex. rus eller svår affekt, inte är
åtkomligt under ett annat tillstånd, t.ex. under ett
lugnt polisförhör. För missbrukarens del kan det vara
sant att han inte minns något av ett våldsamt brott. En
annan konsekvens av detta är att missbrukares egna
berättelser om upplevelser och våldshandlingar under
rus sällan blir riktigt detaljerade.
Självförvållat rus är inte straffrigrundande i svensk
rätt. Det undantag som kan finnas för patologiskt
alkoholrus (alkoholidiosynkrasi) gäller inte för narkotikapåverkan,
eftersom det olovliga narkotikabruket i
sig är straffbart.
Däremot kan narkotikamissbrukare som till följd av
ett långvarigt drogintag blivit psykotiska omhändertas
för sluten psykiatrisk vård och i enstaka fall bli straffriförklarade.
De kan också överlämnas till vård i stället
för fängelsestraff. n
Referenser kan fås från författaren.
svenska narkotikapolisföreningen 1-08