Finlands Svenska Centralidrottsförbund

VÅR IDROTT

ARSBOI(
1959
för
FINLANDS SVENSKA CENTRALIDROTTSFÖRBUND
och dess medlemsförbund
SVE SKA FINLANDS IDROTTSFÖRBUND
FI LANDS SVENSKA SKIDFÖRBUND
FINLA DS SVENSKA ORIENTERI GSFÖRBU D
FINLANDS SVE SKA KVINNOGYM ASTIKFÖRBU D
SVENSKA FINLA DS SKOLIDRO'l'TSFÖRBU D
FINLANDS SVENSKA GYM ASTIKFÖRBUND

Redigerad av
STIG HÄGGBLOM
Pärmbilden: Eva Hög, GIF, f inländsk mästarinna i skidlöpning 5 och 10 km 1959
OY T I LGMANN AB, H E LSI NGFORS 1959
Magnus Cedercreutz tar tili orda
i eli jör den jinlandssvenska
idrollen j.n. aktuellt ämne.
Det skapade förpliktar
Av Magnus Cedercreutz
I nom den finlandssvenska idrottsrörelsen är Österbottells insats av
avgörande n atur. Dels representerar Öst erbotten numerärt sett en st or
enhet, dels är både idrottsintresset och prest ationerna högtst ående.
Österbottens röst bör vi lyssn a på - Österbotten bör i sin tur aldrig
glömma att bara en väg leder tili det helas framgång: samm anhållning.
Vad är b akgrunden tili de ovanst ående inledande orden ? P å senast e
tid har från Öst erbotten framförts synpunkter på CI F :s verksalnhet , som
i viss m ån inneb är kritik. Man h ävd ar att alltför mycket av de pengar
som kommer idrotten tili del st annar i »toppen» (CI F , förbunden och
distrikten) - alltför litet pengar når »fälteh. Man har också ansett att
Österbotten är för svagt representerat i de högst a inst anserna.
»Vad m an icke ger sig in i behöver m an ej heller draga sig ut ur.» Det
är därför jag med en viss t v ek an t ar tili orda - motiveringen för att jag
på uppmaning överhuvudt aget yttrar mig är närmast den , att jag såsom
f. d . st yrelseordförande i CI F dels äger kännedom om den finlandssvenska
5

idrottens problem, dels i detta nu representerar en person utan direkt
engagemang i idrottsledningen.
Idrottsrörelsen - otvivelaktigt stadd i en dynamisk utveckling -
kan förliknas vid en vulkan - tidvis stelnar lavan och får ny kraft att
strömma först sedan kratern ånyo gjort sig påmind. Ur den av lavan
bördiga jordmånen tas skördarna. Man kunde säga att det är ,)toppem
och ,)fälteb som avses med liknelsen.
När man hävdar att pengarna låses fast i början av den långa kedja,
vars länkar heter Centralförbund, förbund, distrikt, krets och klubb,
kommer man ej med n ågonting nytt. Liknande diskussioner har förts
förut - debatten har alltid varit livlig kring pengarna. Det har hänt att
under sådana diskussioner framförts synpunkter p å att idrotten i dag får
för mycket pengar. ,)Det var en annan anda förr i världen när idrotten
var fattig') - har man sagt.
Det verkligt positiva med Österbottens kritik är enligt min mening
att den visar att idrotten får för litet pengar! Tänk hur mycket gott
idrottsrörelsen ändå för med sig i en tid, när svårigheten att skapa en rejäl
och sund ungdom är uppenbar. Tänk vilken räddn.i.ng idrotten är för det
med ,)fritidsproblem,) behäftac1e gathängande gänget. Tänk vilka anläggningar
med positiv utstrålning skapats på försorg av idrottsrörelsen. Ges
inte bra stora pengar ut för bra mycket sämre ändamål? J ag är ingalunda
blind för idrottens svagheter, men jag vågar påstå att det goda avgjort
väger över. Ge mera pengar åt idrotten - det bör vara CII":s sak att
försöka finna utvägar för att förverkliga detta! (1 detta sammanhang
kastar j ag fram frågan: N är skall CII" bli samlingsorganet för alla finlandssvenska
idrottsutövare - icke blott för en del såsom nu är fallet? Kan
man icke anse att ett betyc1ligt större CII" än hittilis också skulle medföra
en betydligt ökad chans till inkomster?)
Såsom det i dag är blir »fälteh lidande - det är dock ett ofrånkomligt
faktum att ledningen - ,)toppen,) - väl behöver minst de me del som i
dag står den tili buds. Utan en god lec1ning - som har ekonomiska resurser
- kan finlandssvensk idrott i dag ej hävda sig. Var det någon som sade
att utan livskraftiga klubbar har ledn.i.ngen m ycket litet att uträtta?
Problemet m åste lösas genol11 ökade anslag för idrotten - kan icke t.ex.
tipsmedlen såsol11 förut isin helhet koml11a idrotten tili del?
Den andra frågan gäller Österbottens representation inom de högsta
instanserna. På denna punkt är det väl skäl att omedelbart gå från ord
tili handling - låt det livskraftiga Österbotten vara väl representerat i
alla de instanser det önskar vara med i! Beaktansvärda initiativ och syripunkter
kOl11l11er att bli framförda! En annan sak är sedan om det vore
skäl att på grund av att styrelserna sväller ut genom en ökad österbott-
6
nisk representation i högre grad än hittilis arbeta i utskott (,)Den bästa
kommitten är ofta enl11annakommittem).
Ovanstående gäller som personliga synpunkter - må jag dock understryka
att inget problem skulle vara svårare att bel11ästra än det, om
den finlandssvenska idrotten skulle splittras, eller om de nu fasta gemensamma
banden skulle lösas upp. Exempel på det kaos som i så fall kan
uppstå har vi sett. Skulle farhågor för någonting dylikt uppstå, måste
alla sådana personliga och lokala ambitioner som motarbetar helheten
uppges. Det som skapats förpliktar - det får ej raseras.
--
ARMIRO -
världens första korta -
Finlands största filtercigarrett!
Njut också Ni -
fr.o. m. nu ARMIRO!
20 st92:- 25 st 115:-
7

Olympiskt
o
ar
Ett olympiskt är gär in igen, känl1er sig säkert mängen frestad
att utbrista. Det är dock bara tre är sedan OS i Melbourne, som ägde
rum alldeles i slutet av är 1956.
Den här gängen riktas blickarna mot Squaw Valley och Rom, mot
Amerika och !talien, mot vinter-OS och mot so=ar-OS.
Olympisk anda och stämning fängar lätt oss isin trollcirkel, oss alla
som ägnar oss åt idrottslig verksamhet av nägot slag. Vi vili följa med de
olympiska händelserna även om vära ambitioner och möjligheter inte
gör det möjligt för oss själva att vara med. Vi gör det kanhända med sä
mycket större förtjusning dä vi vet att flera finlandssvenska män och
kvinnor denna gäng har chansen att få vara med i tävlingarna. Vi som
inte blir med lovar att följa deras förberedelser, att tro p ä dem och hålla
tummarna för dem. Vinter-OS gär uuder tiden 18-28 februari, so=ar-OS
25 augusti- 11 september 1960.
Bilderna: Konstantins triumfbäge i Rom (upptili) blir mäl för maraton­
löparna i sommar-OS. T.h. olympisk skidterräng i Squaw Valley och
(nedan) den mäktiga huvudpromenaden upp tili Foro Italico, där Roms
olympiska Stadion ligger . Det mesta handlar här om marmor.
8

ÖVER
10.000.000 • - •
Sikta
o
pa detta mål!
- tippa varje vecka!
P. s. På system kan Ni få ännu mera!
Pd kvinnligt idrottsledarhdll i
vdrt land kar damernas tävlingsidrott
mdnga motstdndare. M en
tävla är spännande, det är rol-igt,
fastsldr S veriges berömda idrottsledarinna
Inga L öwdin i vidstdende
art·ikel. Ron fram fär
mdnga beaktansvärda och övertygande
synpunkter pd problemet,
som kanske inte alls är
ndgot problem.
K vinnan och rekorden
Av Inga Löwdin
Är tävlingsidrott något för kvinnan eller bör den förbehållas mannen?
Räcker det för k vinnorna att gymnastisera eller bedriva motionsidrott
utan tidtagning och mätning av resultat? Målsättningen inom idrottsrörelsen
är ju att få så m ånga som möjligt att ägna sig åt idrott efter vars
och ens förutsättningar. D å frågar man sig - hm väcka kvinnornas
aktiva intresse? Skall vi gå in för t ävlings- eller motionslinjen eller kan
de förenas?
Personligen h yllar jag den åsikt en att tävlandet är ett med idrotten
och att tävlingsmomentet inte får försvinna, t y då försvinner också
intresset . Men jag medger gärna, att det för den stora massan av kvinnor
är motionen som är huvudorsaken, inte tävlandet. Man motionerar av
helt andra orsaker än man tävlar. t.ex. för att h ålla sig smärt och känna
sig ung, för att träffa likasinnade' i en motionsgrupp och naturligtvis för
att det är roligt att röra sig.
Varför tävlar m an då? Det är kanske litet knepigare att svara på. Att
tävla är spännande, roligt , man har ett relativt närliggande m ål att sikta
mot. Själva kampen i sig är ett värde, även om man inte vinner - man
så att säga avreagerar sig. Träningen inför en idrottssäsong ger också
oändligt m ycket , stärker vilj an och karaktären, man känner att formen
11

ficerade deltagare - detta är tili större skada för damidrotten än till
glädje för flickorna. En gren bör bli olympisk, när det finns tiliräckligt
underlag bland kvinnorna i olika länder, både vad beträffar antalet
utövande och deras standard. Det får inte bli inflation i medaljer. N ågot
sådant riskerar man ju heller inte, ty beträffande kvinnornas OS-deltagande
har de manliga beslutande varit ytterst restriktiva.
Elitidrott är en hård sysselsättning, som nästan helt kräver sin person.
Här måste man satsa något för att komma n ågonstans, men den ger i
stället rikt utbyte för den som når toppen. lVIycken tid går åt tili träning,
tävling och resande med risk att man försummar utbildning, studier och
familjebildning. Detta gäller ju i exakt sa=a grad för de manliga stjärnorna.
Man får nog anse, att en fin idrottskarriär med resor och kontakter
med människor av olika nationer kompenserar åtminstone en del av det
man försakar i form av tid, bekvämlighet och teoretiska studier.
Pör kvinnorna är det naturligtvis svårare än för männen, när de n ått
mogen ålder. De har kanske barn, som inte kan lämnas, mannen kanske
är svartsjuk på idrotten, tiden kanske inte vili räcka tili. Här har vi en
av orsakerna, varför en heI del kvinnliga stjärnor slocknar, när de gifter
sig. Men i Sverige sker detta långt ifrån alltid. Vi har svenska mästarinnor
och landskampssegrarinnor, som är flerbarnsmammor.
Varför har vi då inte en större bredd på damidrotten, när förutsättningarna
tycks vara relativt gynnsamma? 1 Sverige är för närvarande
cirka 25 % av idrottsföreningarnas medlemmar kvinnor. Detta är naturligtvis
alltför litet, men är ändå en bit på väg mot målet. Vi kan nämligen
aldrig räkna med att få lika stor bredd som bland de manliga.
Avgången bland de aktiva är ju av naturliga skäl större här än bland
männen, även om man får räkna med att m ånga kvinnor kommer tillbaka
till motionsidrotten i 30-årsåldern, då de behöver motion mot annalkande
fetma eller hotande rynkor.
De historiska synpunkterna - idrotten en skapelse av och för män _
kommer väl att spöka ännu någon generation, även om den svenske mannens
fördomar p å detta område helt börjar försvinna. Ännu saknar vi en
bred kvinnlig medverkan i alla idrottens organ, i styrelser och som ledare.
De enstaka svalorna har inte gjort någon sommar, m en vi kan nog tala
om vår och löften här. Isen är bruten och fler och fler kvinnor accepteras
i idrottsledningen. Som aktiva har vi för länge sedan blivit upptagna i
kamratkretsen.
Som jag ser det, är utvecklingen i framtiden beroende på hur vi uppfostrar
våra barn. Om vi får både pojkar och flickor att förstå att idrott
är något för alla. Och att tävla skall den göra som har lust eller anlag,
övriga bör motionera. Ansvaret för idrottens sunda utveckling har vi alla
- män och kvinnor gemensamt.
14.
G rundproblemen i vår akademiska idrott
Av Carl-Olaf Hornen
V årt lands akademiska idrott har under årens lopp med jämna
mellanrum skarpt kritiserats. Den har betecknats som underutvecklad,
ensidig och svag i jämförelse med studentidrotten i andra Iän der. Man har
mången gång förgäves spanat efter en enda högskolerepresentant i finländska
landslag, samtidigt som man sett hur t .ex. i USA just universitetsidrotten
utgör grundvalen för hela landets idrottsliga styrka och under
det senaste decenniet gång på gång fått belägg för den akademiska idrottens
otroligt höga nivå i Sovjet, Polen och andra östeuropeiska state!.
Detta faktum har hos oss ofta beklagats, men bIott sällan har man
brytt sig om att utreda orsakerna härtill. Man har i allmänhet nöjt sig med
att klandra akademiska idrottsförbundet för oföretagsamhet eller beskyllt
våra studenter för slöhet. Som en bidragande orsak tili att den akademiska
idrotten bIott sällan Iåter tala om sig har slutligen ofta anförts studiehetsen:
nutidsstudentens allvarliga och m ålmedvetna inriktning på sin
examen.
De verkliga orsakerna, som för övrigt är gemensamma för alla de nordiska
länderna, ligger emellertid på ett helt annat pIan, och ett faktum är,
att vår akademiska idrott ej endast saknar konkurrenskraft utan även
betingelser att kunna utveckla sig för närvarande. Grundorsakerna beror
nämligen ej på studenterna och akademiska idrottsförbundet, utan utgöres
av a) högskolemyndigheternas inställning till idrotten och b) organisationen
av idrottslivet i dess helhet i vårt land.
a) H ögskolemyndighetern as instäUning tiU idrotlen
Må det genast konstateras, att studenterna i de nordiska länderna inte
bereds tillräckliga möjligheter att utöva idrott från högskolornas sida.
Detta allmänna påstående - som förövrigt ofta slungats fram - fordrar
emellertid en närmare förklaring och granskning. Bristerna i våra högskolor,
i jämförelse med länder vars högskoleidrott är väl omskött från
universitetens sida, framträder främst på följande punkter:
15

Det är uppenbarl, att det amerikanska systemet med universiteten
som primära tävlingsenheter, har vissa stora fördelar framom vårt system:
1) Antalet aktiva idrottsutövare (eller åtminstone idrottsutövande studenter)
blir mycket större, och därmed även bredden starkare, då alla de
talanger, som skolorna levererar tili universiteten tages om hand. Man har
ju ofta konstaterat, att skolidrotten i vårt land tili sin nivå är förbluffande
hög, och proportionellt sett fulit i klass med highschool-idrotten i USA.
Men medan skolidrottens lovande förmågor, knoppar, i andra länder
(främst USA och de östeuropeiska staterna) slår ut i blom i universiteten,
brukar de tyvärr vissna bort, dvs. lämna idrotten hos oss.
2) Idrottsmännen i ett universitetslag har även någonting annat gemensamt
än blott idrotten, och därmed ett bredare naturligt publikunderlag.
Medan åskådarna i tävlingar mellan två idrottsföreningar utgöres av
ortens idrottsintresserade personer - drages tili en kamp mellan två stora
universitet (förutsatt att universiteten är de primära tävlingsenheterna)
förutom ortens idrottsintresserade personer även ickeidrottsintresserade
studenter, eftersom universitetets insatser på idrottsplanen lika väl som i
kulturellt hänseende, intresserar alla, som är anknutna tili universitetet.
Detta är även förklaringen tili att t.ex. University of Ohio på sina hemmamatcher
i fotboll (amerikansk fotboll) har i medeltal över 75.000 åskådare
per match. - Men vi behöver ej gå ända tili USA för att få exempel på
betydelsen av den naturliga sammanhållning som en läroinrättning eller
arbetsplats skänker. Var och en kan ju redan inom den finlandssvenska
idrotten konstatera hur mycket större intresse och mera publik en skolidrottstävling
drar än en juniorkamp mellan två idrottsföreningar, trots
att resultatnivån ofta är högre i de senare.
3) En landsortsstudent som kommer tili en universitetsstad har sin förening
(universitetet) klar, och behöver inte irra omkring på jakt efter en
trevlig förening och träningskamrater.
Men även om den amerikanska studentidrotten blomstrar, och via den
hela idrottslivet pulserar starkt, bör vi ej förbise vårt eget systems starka
sidor:
1) Möjlighet för envar att, oberoende av studier och arbete, med i stort
sett samma möjligheter utöva sin favoritidrott. 1 de östeuropeiska staterna
tas man visserligen om hand var man än arbetar, men i USA är
idrottsmöjligheterna ofta synnerligen begränsade om företaget där man
är anställd ej har en livlig idrottsverksamhet.
2) Möjlighet att utan att byta arbetsplats eller högskola byta idrottsförening
i de fall man inte trivs med miljön. Man har m.a.o. fritt vaI och
kan ansluta sig tili den idrottsförening där man bäst trivs.
3) Möjlighet att aktivt taga del i idrottsarbetet såsom ledare och funktionär
i den egna föreningen även efter de aktiva åren. Detta har gjort,
18
att de uppoffrande, oavlönade frivilliga idrottsledarna är proportionellt
sett mycket flere hos oss än t.ex. i USA.
Om man beaktar de ovan anförda betingelserna för studentidrotten i
värt land och de övriga nordiska länderna, inser man, att andrummet för
den akademiska idrotten är rätt litet, och att en genomgripande utveckling
härav kan ske endast på bekostnad av de centrala specialförbunden
och -föreningarna. Under sådana omständigheter bör man vara glad över
det frivilliga arbete som utföres både för tävlings- och varmansidrotten,./
av Finlands Akademiska Idrottsförbund och under det, högskolornas
idrottsföreningar - ett arbete, som under det senaste decenniet blivit
allt mera intensivt och framgångsrikt.
--
Broadway
- ett teeken på god smak
20 filter-cigarretter
i blå förpackning.
92:-
19

ALLTID REDO
snabbt och bekvämt
fram tili målet
Id rottsföreningar! När det gäller större grupper av turister så sker
transporten otvivelaktigt bäst och bekvämast med buss. En rekvirerad
buss står ju under hela resan uteslutande tili Ert eget förfogande.
Ni kan själv efter behag bestämma alla avgångs- och ankomst-
tider. Resekostnaderna hålls inom mållliga gränser - en
egen buss gör ofta nalllogierna överflödiga och varje
resenär bidrar tili all hålla kostnaderna nere. Och
en buss kan dessutom medföra en stor mängd res-
gods som alltid finns inom räckhåll för rese-
närerna. En rekvirerad buss betyder alltid
en Iyckad resa - gå därför också Ni in
för della säll all färdas! Varje busstation
tar emot beställningar!
Oy Matkahuolto Ab
Tili Ert förfogande står över 400 servicepunkter och en
25 års erfarenhet inom branschen.
l drottspublik linns det gott om, men ...
"Idrotten ar ett medel, icke ett mål"
Av Hjördis Trygge
Vi är alla på det klara tued att idrotten är den största folkrörelsen
i väriden i vår tid. Vi vet alla vilken stor betydelse ungdomsidrotten har
och vi vili gärna att ungdomen skall föra idrotten vidare. Ofta hör man
uttrycket »morgondagens mäm. Men var har vi dem? Har inte glansen
över detta uttryck förbleknats i skimret av fornstora dagar? Var har vi
den bredd, som vi så gärna skulle önska att vi hade och varför har 'vi den
inte? Vi ställs småningom inför problem som förstoras och blir allt mera
svårlösta om vi inte snart inser att något m åste göras.
Om ungdomen skall kunna föra idrotten framåt och nå längre än vi,
bör den ha en stark grund att bygga på . De möjlighet er vi idag ger ungdomen
tili verksamhet kommer också i framtiden att bestämma resultat en .
Vi måste inse bet ydelsen av en större bredel och högre kvalitet, en kvalitet
som tar sikte pa ansvarskänsla och ll1oral, först elä. kan vi vänta oss resultat.
2 1

När vi blir äldre har vi så lätt för att bli högtidliga. Vi vili gärna se
idrotts- och gymnastikfester omramade av fladdrande fanor och storartade
festtal, som tyvärr i m ånga fall mynnar ut i stora ord och tomma fraser.
Borde inte idrotten och gymnastiken kunna göras enklare, mera vardaglig
och mer lättfattlig för var och en. Behovet av fysisk fostran för den stora
massan är stort och det är vi som bör organisera den så att alla inser dess
betydelse och inte minst finner tillfredsställelse och glädje vid utövandet.
Det dagliga livet är präglat av jäkt och tävlan. Det är ständigt frågan om
vem som är bäst och vem som är först. Med hjälp av gymnastik och idrott
bör vi kunna skapa en atmosfär och en miljö, där alla, var och en personligen,
kan frigöra sig från den spänningsladdade omvärlden och finna
glädje i att under trevliga och otvungna former umgås med goda vänner, och
samtidigt tiligodose sitt behov av motion och fysisk träning. Om vi kan
åstadkomma en sådan miljö ko=er det inte heller att saknas deltagare.
Hur ofta dras det inte likhetstecken mellan olympiska spel, världsmästerskap
osv. och fysisk fostran. Det är tragiskt att se skaror av människor
i tusental vecka efter vecka söka sig till stora idrottsevenemang för
att för var gång falla i hänryckning och stum beundran inför enstaka
toppidrottsmäns eventuella topprestationer utan att de sjäIva sporras
till att utöva idrott i någon form. Vi kan dra en parallell på ett heIt annat
område. Varför skulIe man sjäIv anstränga sig till att hantera ett musikinstrument
då man endast med en enkel handrörelse ur radio och grammofon
kan framkalla musik av betydligt bättre och högre kvalitet än den
man sjäIv någonsin skulle kunna prest era. Men vad leder detta till? K ast ar
vi en blick tilibaka på historien så finner vi snart hur stjärndyrkan är ett
teeken på andligt förfall. 1 våra dagar är sportidiotin ett tydligt varningsmärke.
Vlika idrotter är det som idag är de mest populära för publiken? Jo,
det är de där det är frågan om kraft, kraft och kraft igen . Det är inte frågan
om rörelser med större estetiskt värde, nej kraft och hårdhet . Också tidningspressen
har förfallit till att spalt upp och spaIt ned i minsta detaIj
beskriva enstaka toppidrottsmäns hälsotilistånd och banala orsaker tili
varför de av publiken väntade resultaten inte kunnat infrias, för att inte t ala
om sådana sensationer, där den ena parten näst an t ar livet av den andra.
Är det inte på tiden att ledningen för stora idrottsorganisationer
slutar med att tala stort om ingenting och att framhäva sin egen person.
Nej, vi bör m ycket snart komma tili insikt om att idrotten har större
värden. Vi m åste se till att dessa värden igen blir uppskattade, att ungdomen
återfår den idealitet som nu h åller på att försvinna.
Fritjof Nansen har i ett föredrag sagt: »Vi har så lätt för att glömma
att idrotten är ett medel icke ett m å!». För oss är det nu hög tid att lägga
dessa ord p å minnet.
22
Kaj-Uno j ohansson (t.v.) !öre starten i Fredsloppet.
En cykelåkares ambitioner
Av Tor Lindemark
J ag är medvet en om, att jag ännu är alldeles för långsam för att
klara mig i den verkliga toppkonkurrensen, menar Kaj-Uno Jo h a n ss
0 n, bärare av de finländska cyklisternas m ästartröja för ett år fram åt,
finländsk mästare p å 200 km 1959, fredsloppsåk are, »sexdagarsinviterad,)
m.m. Men jag ska träna snabbhet, fortsätter h an i alla sammanhang, på
cykel, på skidor, på skridskor, i t errängen . J ag är fullt medveten om, att
det gäller att träna och slita året runt, om jag ska nå toppen. J ag har
redan praktiserat det, tränat varje dag sedan årsskiftet. Det fanns m ånga
som smålog åt mig, andra som gapskrattade, då jag cyklade varje dag
hela vintern igenom. Mellan den 1 januari och slutet av september. ryms
drygt 19.000 km. Det bet yder att jag åkt runt h alva jordklotet under
dessa nio m ånader. Trots - eller som jag sjäIv brukar säga - tackvare
denna h årdträning var min form m ycket jämn hela säsongen igenom. J ag
tänker självfallet fortsätta i samma t akt, men snabbheten och snabbhetsträningen
skall det läggas speciell vikt vid.
Kaj-Uno Johansson är 22 år. Han är bosatt i Tolkis och representerar
G & IF Akilles, som fostrat så många goda cyklister. Kaj-Uno är cykel-
23

Caj Ståhlström och Stig Nummelin. Svenskan var det dominerande språket
i det dagliga umgänget och i instruktionen. Någon större problem utgjorde
de olika tungomålen aldrig.
Det norska och danska deltagandet i lägret, 50 resp. 37 gymnaster, var
glädjande stort, då man beaktar de stora kostnaderna, som är förknippade
med en sådan resa tili Finland. Svenska deltagarna var av någon anledning
endast sex och då man lägger tili de 50 inhemska ungdomarna stiger siffran
tili 143. Ledare, pianister och funktionärer medräknade blev den totala
kursstyrkan 165.
Arrangörerna ställdes inför svårigheter då det gällde att fylla den inhemska
deltagarkvoten. Delvis berodde det på sammanträffanden i kursarrangemang.
Däremot anser man även en dylik kurs, där kursavgiften är
beräknad att täcka kost- och logiutgifter, vara alltför kostsam. 1 de övriga
nordiska länderna är en sådan utgiftspost självklar. Andra kostnader i
samband m ed kursen kunde täckas med ett beviljat statsanslag.
Med tanke på gymnastikträning hade damerna indelats i två kategorier,
A) fri- och B) redskapsgymnaster, vilka åter av praktiska skäl grupperades
i mindre enheter.
1 grupp A inövades gymnastiska rörelser enligt den finländska skolan
med och utan tillhjälp av småredskap, såsom bollar, käglor mm. Även
undervisning i rytmik ingick.
26
Fritidssysselsättning på nordiska kursen.
De manliga deltagarna grupperades efter förmågan på redskap i fyra
olika rotar, benämnda efter ledaren. Grupp-Seeste, som bestod av inhemska
OS-kandidater, N orge-mästaren Åke Storhaug, »guld-William» Thoresson
från Sverige m.fl. lade i träningarna huvudvikten vid de olympiska
obligatoriska Övningarna. De övriga grupperna däremot koncentrerade
sig p å märkesprov. 1 grupp-Nummelin fanns dessutom några danskar,
som aldrig tidigare gymnastiserat på redskap och som därför måste läras
grunderna. Den danska tävlingsgymnastiken är ju som känt relativt
obetydlig i jämförelse med det enorma intresse, som visas den utvecklade
Bukhska frigymnastiken.
De kvinnliga redskapsgymnasterna arbetade även enligt samma principer.
Där hade dock de enskilda redskapen sin konstanta instruktör, vilket
system har sina fördelar.
Även redskapsgruppernas träning inleddes städse med friövningar,
som för männen hade formen av ett uppvisningsprogram, enkom komponerat
för tilifället. Det kunde i sitt färdiga skick framföras vid en uppvisning
och rönte stor uppskattning bland damerna, som utgjorde publiken.
Träningsivern var både bland kvinnorna och männen stor. Man märkte
att deltagarna verkligen försökte absorbera det mesta möjliga av undervisningen.
Av stor betydelse var ju även clen myckna gymnastik man såg
andra utföra. Det gay säkerligen impulser och vägkost för innesäsongens
träning.
1 samband med lägret hölls även en gymnastikdomarkonferens med
representanter för de nordiska ländernas expertis.
Dagsprogrammet var så avvägt att den tunga gymnastikträningen
avslutades eiler ersattes med avkopplande moment, i form av folk- och
gammaldans, filmförevisningar, bastu och simning. 1 synnerhet var stunderna
i de gamla salongsdansernas teeken populära. Kvällarna var reserverade
för programaftnar, vic1 vilka de olika länderna turvis stod för underh
ållningen. Ett arrangemang, som hör samman med det nordiska gymnastiklägret.
F.ö. en ideallösning.
Den danska gruppen inledde med ett program, som kunde ha jämställts
med en professionell show, så välförberett och -genomfört var det. Drivkraften
inom den danska förnöjelsekommitten var nu, som så ofta tidigare,
Preben Christiansen, som i det civila är ombudsman för De Danske Skytte-,
Idraetts- och Gymnastikforeningar. Den danska aftonen, som även bjöcl
på flere andra artistiska fönnågor, fick genom den gemytliga stämningen
åskädarna för en kort stund förflyttade till Danmark.
Det var följaktligen en otacksam uppgift Norge och värdlandet stod
inför, dä det gällde att bjuda till fest efter den eminenta danska inledningen
. Farhägorna visacle sig emellertic1 vara omotiverade. Den norska
27

aftonen var med sitt varierande program av gymnastik, sång, sketcher
m.m. även den synnerligen underhållande.
Finland var programarrangör vid avslutningsfesten och föreställning
stod ingalunda efter i kvalitet. Juhani Kokkos hypnos på skämt var verkligt
övertygande och åstadkom för en kort stund en kuslig stämning i salen.
Ett annat nummer som ljudligt uppskattades var drummelgymnasternas
tokroliga förehavanden.
Lördagen den /0 juli var reserverad för utflykter. En stor del av deltagarna
ville se gymnastiklandskampen Polen-Finland, varför två fullsatta
bussar styrde mot Helsingfors. Vääksy kanal m.m. naturskönt i
omgivningarna intresserade andra och sålunda delade man på sig i två
utflyktsgrupper.
Vädret, som under lägrets första del varit regnigt, klarnade mot slutet
upp och gymnasterna kunde svårligen slita sig loss från badstranden då
programmet skulle börja. Man märkte även tydligt att deltagarna trivdes
i den storslagna naturen omkring institutet. 1 synnerhet danskarna, som
sällan ser så skog- och sjörika trakter, förundrac1e sig storligen.
Det nordiska gymnastiklägret 1959 i Vierumäki stannar säkerligen i
deltagarnas minnen som en ljus och sorglös tilldragelse. Man hade här
under en upplevelserik vecka gymnastiserat , umgåtts och förnöjt sig i
sällskap med sunda och trevliga nordiska gymnastikkamrater. Avskedets
stund var kanske en aning vemoc1sfyllc1, men man ställde som mäl att
råkas igen vic1nästa läger, i Sverige.
28
---
a •
Bröderna
Lillquist
TräförädJingsfa bri k
KJ LO
Från skolrnäslers/lapen i ] akobslad:
CrOl1S vinner /ilari på 1.500 meler.
Idrott för skolan, idrott för livet
Av Victor Procope
Bland de många, meningsfulla visdomsord, som de gamla romarna
låtit crå till eftervärlden är NON SCHOLAE, SED VIT AE DISCIMUS -
VI LÅRA OSS INTE FÖR SKOLAN UTAN FÖR LIVET ett av de allra
klokaste. Denna levnadsregels allmängiltiga karaktär kvarstår, om vi
utbyter ordet .)lära sig.) mot mtöva idrotb: vi utövar inte idrott bara
unc1er skoltideil, ungdomsåren, utan för hela livet.
När Svenska Finlands Skolidrottsförbund bad mig om ett bidrag till
årsboken för är 1959 och gay mig fria händer vid valet av ämne, så innebar
detta utan tvivel ett stort mått av förtroende, men också av risktagande .
Inte så mycket med hänsyn tili faran att jag skulle glida ut på områden,
som inte hör hemma inom idrottens landmärken, vartill också kan anmärkas
att knappast någon sektor i samhället företer en lika kompakt
29

oeh hårddragen politisering som vårt idrottsliv oeh dess högre instanser.
Nej, risken med författarskapet ligger snarare däri, att de egna erfarenheterna
från skolidrottens vädjobanor är myeket obetydliga.
Under skoltiden stod min fallenhet för gymnastik oeh idrott i direkt
omvänd proportion tili kunskaper oeh framsteg i de s.k. lärdomsämnena.
Visserligen säger professor Erik Allart i en synnerligen läsvärd uppsats
i .)Vår Idrotb för något år sedan, att det som regel bland skolungdomen
.)inte finns någon motsättning mellan plugghästar oeh idrottstokiga.). ]ag
hörde tydligen tili undantagen som bekräftar regeln, för i mitt fall var
motsättningen stor, för att inte säga himmelsvid. Ända fram tili gymnasialklasserna
var det i Lärkan på trettitalet enbart redskapsövningarna
som påverkade vitsordet i gymnastik, oeh mina nöjaktiga siffror - läs
4 eller 5 - harmonierade dåligt med alla övriga vitsord på betyget. De
stämde ej heller skolynglingens sinne ljust oeh hoppfullt till gymnastiken.
Snarare tvärtom.
När vi se dan på sjätte eller sjunde klassen fiek en ny lärare, som Iät
vissa idrottsgrenar såsom höjd oeh längd spela in vid betygsättningen,
öppnades s.a.s. dörren tili en ny värld. Närmast innebar detta, att jag
nu fiek tillfälle att genom vissa, för all del inte alls lysande, men åtminstone
med hänsyn tili min allmänna gymnastiska oskieklighet aktningsvärda,
prestationer pressa upp gymnastikvitsordet tili 7. Tili n ågon tävlingsstandard
nådde jag doek inte närmelsevis, oaktat ett lovande intresse
för bollspel ingick i mitt smala register.
Innan jag på basen av dessa personliga bekännelser oeh andra erfarenhetsrön
går att dra en del slutsatser av mera allmänt intresse, vili jag
gärna säga, att en dylik svag bakgrund ändå har haft sin positiva betydelse.
Det är ofantligt stimulerande att nu tjugu oeh trettio år senare,
exempelvis inom motionsgyrnnastikens ram i HGK, kumIa deltaga med
skolkamrater oeh andra medmänniskor, som i vår gemensamma ungdom
varit rekordrnän oeh verkligt stronga idrottskillar. Det är inte bara i
socialt oeh ekonomiskt avseende man kan tala om nivellering, klassutjämning
oeh ståndseirkulation. Dessa utveeklingsbegrepp kan tiliämpas även
inom idrottsutövningen oeh kroppskulturen sett på litet längre sikt.
Stjärnidrottsmannen av i går kan i dag vara en motionsgymnast liksom
varje annan vanlig samhällsmedlem. Tili saken hör dessutom att mången
tidigare topptrimmad idrottsutövare senare i livet tappar kontakten med
sina forna intressen så, att han eller hon inte ens får tid för motionsgymnastik
ett par gånger i veekan.
Det är uppenbart att idrottsutövningens verkliga betydelse ligger i
det, som idrotten kan tillföra de enskilda mänskorna i deras dagliga liv
oeh gärning. Den grundläggande tanken måste vara, att fysisk fostran
hör vardagslivet tili såsom en ofrånkomlig beståndsdel av varje människas
30
livsföring. Oeh härvid bör man minnas, att det ingalunda är bara den
hundraproeentigt friska oeh sunda mänskan detta gäller. Kroppsövningar
av olika slag, sport i lämpliga former oeh doser kan ha en vidunderligt
vederkviekande oeh välgörande inverkan på svagt utveeklade eller invalidiserade
kroppsdelar. Det sistnämnda har jag i hög grad egen erfarenhet
avo
Man brukar skilj a mellan stjärnidrott, vanlig tävlingsidrott, motionsidrott
oeh bänkidrott. 1 ynglingaåren är det de två första som intresserar.
Allt eller intet är parollen. Det kan doek inte tillräekligt ofta inskärpas,
att oekså motionsidrotten på skol- oeh högskolestadiet borde tillmätas
en långt större uppmärksarnhet än vad nu är fallet. Formerna för oeh
möjligheterna tili aktivitet under de för gyrnnastik oeh idrott i läroplanerna
upptagna timmarna borde utvidgas. Olika alternativ för verksamhet
kan nog erbjudas oekså de dåliga eleverna. Greppet på undervisningen
oeh därmed oekså disciplinen, t.ex. i form av slutna övningar under
gymnastiktimmarna, lär med fördel i flertalet fall kunna göras fastare.
Timantalet är så knappt tilitaget, att varje minut borde tagas väl tili
vara. Det har träffande sagts, att våra lärdomsskolor ännu inte har fått
tillbaka den tredje veekotimmen i gymnastik, som Bobrikov i tiden tog
bort för att kunna förverkliga sina förryskningssträvanden bland Finlands
skolungdom.
De utrymmen, som står tili buds, är ofta, kanske med undantag för
folkskolornas gymnastiksalar, ingenting att skryta med. Allra sämst har
den akademiska ungdomen det ställt. Gymnastikinrättningen vid Universitet
et i Helsingfors har en byggnad som motsvarade sitt ändamål,
när seklet var ungt. Våra studenters möjligheter att idka kroppskultur
oeh motionsidrott under terminerna är sådana, att man får söka vida
omkring i Europa för att hitta något sämre!
Det viktigaste är att intresset för fysisk fostran hålls vid liv i vårt
land. Det betyder, att nationen oeh dess ungdom i alla åldrar bör vara
beredd att göra en aktiv insats, som kräver ett visst, ofta ganska stort
mått av ansträngningar. Det är ingen slump att skolbarnen på landet,
som i regel får lov att gå, eykla eller skida ibland flera kilometer för att
komma tili skolan, har en myeket bättre bottenkondition än sina jämnåriga
i tätorterna. Ieke utan skäl utropade vår oförbränneliga idrottsprofessor
.)Tahko.) Pihkala nyligen: .)Eftervärld stå, gå, spring oeh skida
med egna ben oeh använd egna krafter; tro inte att dessa kan ersättas
på mekanisk väg eller genom att åse hur andra sportar..)
Det är så sant som det är sagt. Målsättningen blir sålunda att få hela
folket med i en eller annan form av idrottsliv, där tonvikten är lagd vid
sådan sport som verkligen lämpar sig för folkets stora flertal: fotvandring,
terränglöpning, orientering, eykling, skidning, simning samt vissa bollspel.
31

Det skal! genast sägas: hon är ingen första resans flicka i skidspåren.
Hon har elva aktiva skidsäsonger bakom sig, och för närvarande går hon
med allvar in för att få dussinet fulit. Och - fastän hon varken vili säga
eller erkänna det själv - för att om möjligt sätta en stor prick över sitt
tävlings-i, att erövra en henne tidigare genom motgångar, intriger och
andra besvärligheter förmenad olympisk medalj!
Eva har vid det här laget en imponerande prissamling. 1 många år har
hon varit Österbottens skiddrottning, i många år också FSS:s damtrurnfäss
på skidor. Hon kan vid det här laget, förutom sina många andra pokaler
och hederspris, plocka fram hela 10 DM-tecken och 9 mästarinnemedaljer
från FSSM! Gör om det, skidflickor, den som kan! Flera gånger har hon
också varit med i finländska mästerskapen, men först de där februaridagarna
1959 blev det en fullträff direkt: Eva blev dubbel finländsk mästarinna
- i särklass!
- Är de två FM-teckllen dina förnämsta framgångar hittilis, Eva?
- Ja, det kan man nog säga ...
Och svaret ko=er rappt av rödlockiga Eva, där hon en kulen höstdag
»travar omkring» ett långt tiliskärningsbord för sportkläder och tillsa=ans
med en arbetskollega radar ut modeller tili skidblusar och andra för idrottsfolk
lämpliga konfektionsartiklar. Med önskvärd tydlighet framgår det att
hon trivs också med det »civila» jobbet . . . hon småler, fnissar, skrattar och
är på ett sprudlande humör. Allt för sporten, kun de hon ta tili valspråk.
Kanske kan man specialisera det en smula: allt för skidsporten!
För skidsporten är i alla fall idrottens A och 0 för Eva. Men ilman vi
går över tilI det kommande gör hon en tillbakablick.
- Visst är senaste säsongs två FM-tecken mina värdefuliaste dyrgripar
hittills. J ag hade inte vågat räkna med att allt skulie gå så bra.
På fredagen var jag rädd för konkurrenterna, men efter att ha vunnit då
var jag på söndagen lugn och sansad. Och skall jag våga erkänna det . . .
jag var inte längre rädd d å, jag visste på förhand att jag skulie vinna.
Så tilI det mål som ligger närmast, Squaw Valley. Eva berättar att hon
tränar målmedvetet för att göra sig förtjänt av den OS-biljett som redan
praktiskt taget är klar. Atminstone fyra, kanske fem skidflickor från Finland
reser till Squaw Valley, och - fattas bara annat - dubbla finländska
mästarinnan Eva Hög har fått besked om att hon blir en i kvintetten om
bara formen och hälsan står bi när det blir så dags.
Träningen? Ja, för närvarande tränar hon privat, utom de gånger
hon varit i Vuokatti. Språngmarscher, långpromenader, rephoppning,
tennis - se där hennes träningsprogram. Om hon åker ruliskidor?
- Nej, säger hon, jag har försökt, men sådana vill jag inte rekommendera.
Det är för tungt tycker jag, åtminstone för damer.
Tilläggas kan att Eva började träningen för vinterns OS i mitten av
augusti, privat förstås. Ett par träningsläger hann hon också med på höstkanten.
När vi andra förfasar oss över en kylig septemberdag, så skrattar
hon brett och påpekar att »i radion har de lovat snö».
- Det är mycket lättare att träna när marken är vito Man har liksom
mera intresse då. Så där fyra gånger i veckan brukar jag vara ute på träningstur
när snön har kommit.
Eva är som sagt på ett sprittande humör och fuli av energi hösten 1959.
Anletsdragen är fullständigt olika de hon bar för halvtannat år sedan -
vårvintern 1958 i Lahtis, då hon genom intrigspel förvägrades att ställa
upp och erövra en VM-medalj. trots att hon ett par dagar tidigare hade
kvalificerat sig för uppgiften och bergsäkert gått i land med den. Vi erinrar
oss den dagen och ställer en samvetsfråga till Eva.
- Du var med all rätt arg då damernas VM-stafett gick i Lahtis, och
du hotade visst då att lämna landslaget? Är detta mellanspel glömt och
förlåtet nu?
- Ja, säger Eva ögonblickligen. Och tillfogar:
- Kanske inte direkt glömt, men ... hur skall jag säga det ... jag
har strukit över och går vidare. Det värsta - eller kanske det bästa? -
är att jag har lätt för att bli arg, men lika lätt för att glömma. N ågot agg
för Lahtis-episoden går jag inte och bär på längre.
- Mina intressantaste tävlingar? Jaa, den frågan vet jag inte vad
jag skall svara på. Men i varje fall har alla utrikestrippar varit intressanta,
alla internationella hemmatävlingar likaså. För övrigt hänför jag till
sa=a kategori alla tävlingar där jag har lyckats placera mig bra. (Det
är en heI del det, som bekant.) Och nu väntar jag mig mycket av Squaw
Valley - om jag nu får åka dit.
Men det är inte bara träning och tävlingsverksamhet samt skrädderijobb
»på ledig tid» som Eva sysslar med. Hon tänker också på de unga, på
det uppväxande släktet. Och hon skulie gärna se att det funnes någon som
vore kapabel att axla hennes mantel när det blir så dags. Därför fungerar
hon även som frivillig ungdomsinstruktör, håller kurser, föreläsningar och
demonstrationer om skidsport och allt vad därtill hör av teknik och taktik.
Sålunda hade hon bl.a. som nybliven finländsk dubbelmästarinna i vintras
en kurs vid GIF:s skidstuga på Köukarbeget med ett 70-tal intresserade
deltagare. Pojkar och flickor om vartannat tog del av hennes erfaninheter.
- Blir det fortsättning i vinter?
- Jadå, kommer svaret spontant. Jag är intresserad av att lära ungdomarna,
och om mina erfarenheter kan vara dem tili nytta så står jag
gärna till tjänst. Om det finns intresserade blir det säker kurser i vinter
också. Jag sviker i varje fall inte.
Och så återgår Eva till vardagsjobbet och kollegan:
- Ska' vi ta ett ryggstycke till en skidblus här . . . ?
3.j

Tillverkos ov
Gynna
KARHU
och
P U I J 0
TÄNDSTICKOR
BJÖRNEBORGS TÄNDSTICKSFABRIKS AB.
REXen
valla för
skid mästare
De mest berömda skidlöpare i mera än
10 Iän der använder den vetenskapl igt
sammansalla REX-vallan.
REX-vallningen Iyckas alltid när Ni tar i
betraktande vädret, temperaturen och
snöns konsistens.
Glänsande glid i alla fören
REX säljes i alla affärer landet runt.
Centralförsäljning O y Skoha Ab.
REDOX & CO.
Skeppsredareg. 8 Helsingfors
Livräddningens nya giv
Av P. E. Widen
K ampen JUot drunkningsdöden har efter det senaste kriget ägnats
stor uppmärksamhet särskilt i USA men också i Sverige. Ett resultat av
en intensiv utforskning av metoderna för konstgjord andning är att man
llumera helt utdömt den för något tiotal år sedan så populära Eves gunga.
1 stället har man fullt och helt gått in för den urgamla mun-mot-munmetoden,
som nu anses mest effektiv.
1 vårt land har mun-mot-mun-metoden fått en varm förkämpe i livräddningsspecialisten,
docent Jarl Forssell, som nedan anlägger några
synpunkter på konstgjord andning med tonvikt på mUI1-mot-munmetoden.
- Vid återupplivning av skenbart drunknade är det av största vikt,
att den konstgjorda andningen inleds omedelbart, så att ingen tid går
förlorad, säger docent Forssell. Vilken metod man använder sig av är av
mindre betydelse. Alla metoder är bra om de tillämpas tillräckligt snabbt
och om räddaren behärskar tekniken. En illa al1vänd god metod är till
mindre nytta än en väl använd sä=e metod.
- Jämförd m ed andra icke-apparatmetoder ger mUI1-mot-munmetoden
den bästa ventilationseffekten, vilket om något är av betydelse,
när det gäller att återuppväcka skenbart drunknade. Metodel1 är lätt att
37

använda, och med tanke på tidsfaktorn har den den stora fördelen, att
den praktiskt taget kan påbörjas så snart man fått den drunkandes mun
ovan vattenytan. Ventilationseffekten är så stor att räddaren - f örutsatt
att andningsvägarna är fria - redan efter 4-5 utandningar i den drunknade
kan åstadkomma en normal syrehalt i blodet och en motsvarande
sänkning av kolsyrehalten, såframt hjärtverksamheten inte har avstannat.
Tili de obligatoriska snabba förberedande åtgärderna hör att med fingrarna
bortskaffa eventuella fasta beståndsdelar från mun och svalg och
att dra fram underkäken, så att tungan ej täpper tili inloppet tili luftstrupen.
D"å den drunknade lyftes ur vattnet kan man också med ett
midjegrepp så att huvudet hänger nedåt få vatten och slem att rinna ur
de övre luftvägarna. Ali konstgjord andning vid drunkningsfall bör helst
ske med den drunknade i ett läge, där huvudet ligger lägst.
- Varje metod har sina nackdelar, så även mun-mot-mun-metoden.
Dess belackare pekar sålunda på möjligheten av att vatten yttermera
pressas ned i luftvägarna, p å faran av att räddaren tröttar ut sig, på svårigheten
att inlära metoden och p å det oestetiska i den.
- Den första invändningen torde vara omotiverad, då man genom
att blåsa in luft i den drunknades lungor fastmer får vatten att bubbla ut.
Mun-mot-mun är en övertrycksmetod jämförbar med de bästa av narkosläkare
använda apparatmetoderna. Den syrehaltiga luften (räddarens
utandningsluft, som innehåller tillräckligt syre) har att övervinna ett
mekaniskt motstånd, det inhalerade vattnet, för att nå de delar av lungorna,
som syrsätter blodet. Detta motstånd övervinnes ej vid de manuella
metoderna. (Shaefers, Holger Nielsens).
- Det är riktigt att man blir trött av mun-mot-mun-metoden, men
invändningen synes dock vara rätt teoretiskt. Dels orkar räddaren väl
den tid som behövs för att nå resultat, där chanser härtili finns, dels
hinner man under pågående konstgjord andning anskaffa tekniska hjälpmedel
eller transportera den drunknade tili sjukhus, och dels kan man
• fortsätta med en mindre tröttande metod, såsom Holger Nielsens.
- Svårigheterna att rätt inlära mun-mot-mun-metoden får inte vara
något hinder, och de förbigås med suveränt förakt av amerikanerna.
I Sverige har man konstruerat en docka - i bruk hos oss b1.a. i Lahtis -
på vilken man får öva sig att tiliämpa metoden.
- Den fjärde invändningen mot mun-mot-mun-metoden kan tilibakavisas
med att ingen metod är oestetisk, om man anser det estetiskt tilltalande
att rädda en skenbart drunknad tili livet.
38
----
Lauri P ihkala gratulerar I var
Stdhle pd 70-drsdagen.
Ivar Ståhle berättar
Av Stig Häggblom
D å SFI i högsommarhettan begick sina friidrottsspel på Borgå sportpian
och vår ungdom i så många grenar visade sin styrka med lovande
och strålande resultat väckte två gråhårsmän på läktaren ingen 'större
uppmärksamhet. Den ena var Victor Björkqvist, stiftande medlem av SFI.
Björkqvist, som går mot de åttio drog sig inte för att i sommarhettan två
dar å rad åka buss från Helsingfors tili Borgå. Han tyckte han fick god
valuta för det lilla besväret.
Den andra var Ivar Ståhle, en av Finlandssvensk idrotts m ångsidigaste
och mest hängivna ledare under tiotals år. Det är Ståhle vi känner
på pulsen i den här artikeln. Han berättar om vår idrotts utveckling:
39

- Jag erinrar mig hur IFK i Helsingfors blev känt bland Nylands
svenska ungdomsföreningar genom initiativet att arrangera tävlingar för
oss landsortsbor. Det var genom IFK - bildat år 1897 - den aktiva och
idrottsintresserade nyländska landsortsungdomen kom i kontakt med personer
med idrottskunskaper och ledarförmåga i Helsingfors. Det var eft er
år 1912, då SFI hade bildats. De flesta aktivt verksamma ledare vi lärde
oss känna utgick från IFK:s led.
Ivar Ståhle erinrar sig Uno Westerholm som blev ordförande 1916.
Hans intresse var enastående, likaså hans framsynthet. Det var Westerholm
som bildade distrikten.
- Vi kom som sagt in från landsorten för att vara med på tävlingar
i gamla Kajsaniemi. Där lärde vi känna Uno Westerholm, Arthur Eklund,
Ivar Wilskman, Victor Heikel, Gösta Wasenius, Walter Flander m.fl.
Särskilt väl rninns jag också resen bland oss idrottsmän, Waldemar Wickholm
från Karis. Han var ju närmast oslagbar i allt han företog sig på en
idrottsplall.
Ivar tänker på friidrottens stora genombrottsår, men kan inte låta bli
att påpeka, att idrotten på svenskt håll har långt äldre anor. Finska jaktföreningen,
som förde fram skyttet bildades redan 1865, Movitz Waennerberg
skapade Gymnastikklubben 1875 och vårt kvinnliga gymnastikförbund
verkade under mycket välorganiserade former redan från starten
1896.
- Intet var dock jämförbart med uppsvinget efter 1918, inte ens det
vi varit med om efter 1944, menar vårt intervjuobjekt, som dock påpekar
att han avser idrottens ideologiska pIan, det verkliga idrottsintresset och
inte de pengar idrotten fått i så riklig grad efter det andra värdskriget.
1921 tillkOlll venska Finlands Skidförbund, (senare Finlands svenska
skidförbund) .
- Jag minns att den hygglige Otto Brandt inte ville bli ordföranden
och huru vi tillsammans uppvaktade Reinhold von Willebrand. Den
senare blev en bra ordförande.
Ett år senare bildades Finlands svenska skytteförbund, som en följd
av det livliga skytteintresse som uppstått genom skyddskåren. Oscar
Rosenquist blev en självskriven ledare.
1926 kom skolidrottsförbundet - inte en dag för tidigt.
Sedan blir hoppet längre förrän en ny organisation såg dagens ljus,
1%5, Centralidrottsförbundet och Orienteringsförbundet.
- Märkligt f.ö. säger Ståhle, att inte orienterama organiserade sig
tidigare. Intresset var ju stort, anhängarskaroma ökade. Ett friskt liv i
skog och mark, vilken stimulans var inte detta. Jag tänker på Bertel
Gripenbergs dikt:
,) Land m ed soi på åsarnas raka tallar
Land m ed månsken på villande dunkel stig
(Jde land, där berguvens rovskri skallar
Frihetsrike - jag hälsar Dig,)
Ivar Ståhle tänker med tacksamhet på utvecklingen efter 1%5, tillkomsten
av CIF, vars betydelse varit enorm med tanke på de svenska förbundens
verksamhet, Orienteringsförbundets tillväxt, Gymnastikförbundets
grundande under Magnus Cedercreuts tid, friluftsrådets tillblivelse,
etc.
- Jag erinrar rnig några rader av J . O. Söderhjelm i Vår Idrott 1949
i anslutning till de första spadtagen på ,)Nya Solvalla,). Då läste jag mellan
raderna, att detta var mannen som skulle kunna förverkliga vår instituttanke.
Han gjorde det också på ett sätt som väl bara utlöst tacksarnhet
i våra svenska idrottskretsar. Solvalla betyder mycket för oss i dag.
Må vi aldrig glömma att ge det vårt stöd.
Ivar Ståhle blickar begrundande bakom sina buskiga ögonbryn.
- Då jag tänker tilibaka på mina många år inom vår svenska idrott
är det naturligtvis ofta anledning att jämföra mellan då och nuo Jag tänker
på den i höga utveckling i tekniskt hänseende även vårt land genomgått.
Då jag var ung följde vi Lauri Pihkalas råd. Gå mycket, lydde rådet.
Det gjorde vi. Det fanns inte så gott om fortskaffningsmedel på den tiden.
Ju har Pihkala så rätt då han säger att elevema sitter i skolan och på väg
dit (i skolbussen). Vår ungdom har blivit bekvämare. Det råder nog inget
tvivel om den saken. Det är så mycket som stimulerar jäktet även bland
dagens ungdom, det är så mycket svårare än förr att sköta och leda idrottsarbetet.
Men, slutar Ståhle. Det finns likvälmycket gott gry i vår ungdom. Den
får arbeta hårt för sin utbildning. Kampen på arbetsmarknaden har väl
aldrig varit så skarp som den är i vår tid. De unga behöver både flit och
energi för att klara sig. Jag reagerar bara skarpt mot de många splittrande
tendenserna hos dagens ungdom, den slentrian inom idrotten och de attityder
den lagt sig tili med. Det synes ibland som om ungdomen skulle
anse sig vara för god för att ägna sig åt idrotten. Det är en farlig utveckling,
som vi bör se upp för. Vi har vidsträckta områden i våra bygder
där vi finner en sund och naturlig ungdom med massor av krafter att
sätta in p å idrottens fält. Det är ett viktigt arbetsområde för våra organisationer,
men lika viktigt är att ta oss an de ungdomsskaror, som i tätbebyggelsema,
med säkerhet just genom idrottens hjälp lättast finner sin
rätta plats och arbetsuppgift i samhällsmaskineriet.
--

PAILLARD - 80LE.X 8 mm.
KAMERA på goda avbelalningsvillkor.
Kom och
bese de nya modellerna
- belalningsvillkoren' öro
myckel fördelakliga.
ALLT
FÖR FOTO
FRÄN
H :fors, Simonsg. 2 - 4, Mannerheimv. 20,
SI. Roberlsg. 20-22. Tel. 61471
Filialer i Lahlis och Kouvola.
Sprätt på träningen
NOKIA
sportskor
VOITTO
Ab Granholm
&
Kåll Oy
korg bollsskon
seglarskon
FINSKA GUMMIFABRIKS
AKTIEBOLAGET
Parti och
minutaffärer
Jakobstad,
Gamlakarleby
och Terjärv
Synpunkter på S olvalla-institutets
verksamhet anlägger här
intill institutche{en N ils Luukkonen
själv.
Nästa steg på Solvalla?
Av Nils Luukkonen
1 Vår Idrott för år 1956 kunde man b1.a. läsa följande synpunkter
på vårt svenska idrottsinstitut Solvalla:
- Mitt intryck är att finska kurser häruppe i genomsnitt sköter sig
bättre, har bättre disciplin och reda med sig än de svenska kurserna.
Det är svårt att säga varpå detta beror, kanske det, att svenskarna känner
43

sig »som hemma» och de finskspråkiga kurserna som gäster, vilket skulle
förplikta tili b ättre uppförande.
Det där har jag själv sagt i Vår Idrott bara n ågra få m ånader efter
det jag tiliträdde befattningen som föreståndare häruppe. Själv tyckte
jag att det var mycket h årda ord, men de var väl genomtänkta och enligt
min uppfattning motiverade. Att jag nu upprepar dem kan synas odiplomatiskt,
men jag önskar göra det för att få mera pondus åt det jag nu
ämnar säga:
]ag t ycker atmosfären och andan p å Solvalla år för år bara har blivit
bättre. Våra svenska förbunds kurser häruppe har liksom alla våra andra
gäster skött sig utmärkt. Kanske är det så att Solvalla har blivit »varmt
i kläderna», fått en smula traditioner och kurserna därmed inrotade goda
vanor. Eller också är det så, att våra förbund och kursarrangörer just
genom förekomsten av institutet fått den rätta kursvanan, en fruktbringande
arbetsrytm.
Vad vi nu har fått, vili jag kalla den rätta Solvalla-andan och den
skall vi bjuda tili att behålla.
Ofta händer det att folk frågar sig »hur det går på instituteb. Tili detta
brukar jag blott ha ett enda svar: »Det går förträffligb).
Och det gör det verkligen , det intrycket h ar vi, som arbetar ute på
institutet. Notera att Solvallas antal kursdygn för sju år sedan uppgick
tili 3.987. 1 år räknar vi med att komma upp tili 13.000. Dumt vore ifall
vi inte i anslutning härtili pekade på en annan väsentlig sak: personalstyrkan
är trots den flerhundraprocentiga omsättningsökningen inte
m ycket större än den var för sju år sedan. Naturligtvis är vi anställda här
på institutet inte så litet stolta även för den sakens skull.
Då jag nu genom Vår Idrott har chansen att utlägga n ågra synpunkter
också på verksamhet en, vill jag gärna t a upp en fråga, som diskuterats
tidigare utan att nämnvärt avancera. ]ag tänker på det samarbete vi
borde få tili st ånd mellan våra folkhögskolor å ena sidan och Solvalla
å den andra. Ungdomsledarutbildningen blir för varje år allt viktigare
eftersom ungdomsproblemen även hos oss bara synes tilita Ls.f. motsatsen.
Idrottens andel i ungdomens fostran på fritiden kan inte gärna bli mindre.
Då Solvalla hittilis delvis för att inte konkurrera med folkhögskolorna
avstått från att anordna längre instruktörskurser, tror jag för min del
att tiden snart kan vara mogen för en omprövning av detta ställningstagande.
Solvalla har under de sen ast e åren fått kärkomna bevis på en alltmer
tilitagande nationell och internationell good wili. Vi skall utnyttja konjunkturerna.
E n längre kurs i institutets egen regi kan bli ett gott led i
utvecklingen. Tiden är kanske snart mogen härför och Solvalla har möjligheterna.
t.t.
Christian Widen, en ung och
lovande häck- och sprinterlöpare
Ungdom på rätt väg
Av Tom-Christian Söderman
Året h ar varit en milstolpe, inspirerande och rikt på glädje. Den goda
kontakten med vår finlandssvenska idrottsungdom har gett många skojfriska
stunder och episoder samtidigt som den inte har undgått att ge
upphov tili nya impulser och väcka en tili insikt om de värden som ligger
förborgade i denna ungdoms resning och kynne.
Ingenting ny tt under solen - den t anken slår mig med enso Hur lycklig
var man inte den sommaren för tio år sedan då man i järnnåriga kaniraters
lag turnlade om på den solstekt a sandplagen i Breidablick, ett ferieparadis
nära Hangö för grabbar på väg in i tonåren. Där knöts vänskapsband för
livet, där stärktes känslan av samhörighet.
Dagens situation känns ändå på något sätt igen!
Frispråkiga, inbundna, sprudlande glada, tystlåtna - alla karaktärer
finns bland de många nya ungdomar vi mött. Intrycken och reflexionerna
är legio, ett fåtal glimtar m å räcka för denna skildring.
t.5

1 rykande snöstonn på den vindsvepta höjden vid Gillestugan i Nedervetil
stod vi en februaridag. De stora »kanonernas» duell var givetvis
helt i publikens smak men tävlingarnas stora behållning var i mitt tycke
adertonårige ]akobstadsgrabben Göran Sun d g r e n, segrare i ungdomsklassen
på en överdådigt fin åkning. Hans tekniska kunnande stod
högt, det fanns styrka i den smärta och korta grabben.
Det var svårt att få korn på honom efter loppet. Verkade närmast
skygg och smet snabbt iväg tili bastun. Följande morgon satt vi på folkskolans
trappa och njöt av solen och strålande klart väder. Fortfarande
ovillig att berätta om sig själv fick man trots allt under det spridda samtalet
en klar bild av en robust kraft, av en seg ihärdighet. Hela hans sätt
och stil, hans knapphändiga svar gay en intuitiv känsla av någonting
äkta, av en vilja som försätter berg.
Vi tror att Göran kommer att bli en av stöttepelarna i den »ansiktslyftning»
som är på väg inom vår finlandssvenska skidsport. Han har
chansen att utvecklas tili en storrämlare. 1 sin snabbhet, envishet, träningsvilja
och i grund och botten ödmjuka sinnelag har han de bästa
förutsättningarna.
Skolungdomens - vilket glittrande liv ...
Charmigare tävlingar än skolornas friidrottsmästerskap får man leta
efter, upptågen och inslagen brukar vara både dråpliga och humoristiska.
Arets mästerskap stod inte sina föregångare efter. De gay många uppslag
tili snabbskisser, tili reflexioner. Vi har valt Gun Eri k ss 0 n, inte så
mycket för hennes suveräna överlägsenhet utan för att hon just är sådan
som vi tycker att en idrottsflicka skall vara, glad, charmig, naturlig och
vänlig.
Gun förefaller att vara född under en lycklig stjärna. Hon har fina
naturliga idrottsanlag, den adertonårige långbenta och smärta Esboflickan,
allt går så lekande lätt, häck, höjd, längd och diskus .. .
Hennes narnn är välkänt för de flesta av oss, hon är SFI-mästare i
längd och finländsk juniormästare i höjd och betecknas som den mest
lovande idrottsflicka vi fått upp på länge. Vad kanske alla däremot inte
vet är att hon har två timmars skolväg varje dag, vilket inte är så fördelaktigt
med tanke på träning efter en sjutimmars skoldag, att hon är
idrottsföreningens ordförande i en samskola, att hon vili bli gymnastiklärarinna
och att hon när vissa idrottsliga framtidsdrömmar, kanske inte
precis olympiska än, men i alla fall . .. Den kvinnliga femkampstoppen
ligger absolut inom räckhåll för henne nästa år.
Det är kännetecknande för unga flickors psyke att det främst är kärleken
till idrotten, glädjen över att få vara med och springa, hoppa,
simma och åka skidor, som är den främsta drivfjädern tili deras idrottsutövning.
Ambition och äregirighet spelare en mindre roll. Därför
46
gäller det just hos flickorna att locka fram det bästa idrotten kan ge,
den dag det inte längre är roligt slutar de flesta. Idrottslågan skall hållas
brinnande, allt vanemässigt tänkande i tränings- och tävlingsfrågor är
dömt att misslyckas.
En salut för den åländska idrotten är på sin plats. Det har inte än
varit oss förunnat att besöka öriket i idrottsärenden, men från turistbesök
känner vi väl till den atmosfär av solig generositet i vilken dess
idrott kan blomstra. Många prydliga och sympatiska åländska idrottsgrabbar
och -flickor har vi mött under året. Christian W i den är en
ung man på sexton vårar som i år har kornn1it med stormsteg. En coming
man på häck och sprinterdistans. En ung man med mycket bestämda
åsikter.
Det har varit roligt, framför allt roligt att idrotta. Idrotten har gett
mig många nya kamrater, fysisk styrka och uthållighet för andra ting.
Den ungdom som står p å sidan om idrotten har gått miste om mycket.
Så säger Christian, vars andra stora hobby är aerodynamik, en vurm
för flygplan, raketer och sputnikar. Framtidsplanerna ligger åt det h ållet.
Vi har fäst oss vid Christian främst för hans chosefria sätt, hans sympatiska
uppträdande. Han är en stilig grabb, med speciellt en god idrottsegenskap.
Han har förmågan att vinna. Hans tänjning tili seger på 100 m
i skolmästerskapens juniorklass var magnifik.
Idrottens puls slår hett och innerligt hos ungdom. Göran, Gun och
Christian har allt gemensamt med de hundratals ungdomar i våra led som
idrottar, som drömmer om framgångar når dem och som arbetar för
framtiden. Det arbetet skall vi ge vårt fullaste stöd. 1 tränings-, tävlingsoch
rekordhetsen är det någongång skäl att stanna upp och lyssna till
dem, försöka ge dem någonting nytt, ja kanske t .o.m. helt tänka om.
Idrott bland ungdomen - det är idrottens höga visa.
Bageri Ke-Le Gamlakarleby
rekommenderar sina förstklassiga
bageri- och konditoriprodukter.
Tel.: Bageri 2245 Butik 2555 Bar 3408
Bokföring 2712 Direktör 3880
Jakobstad: försäljning 11 380
47

Alltid F Ö R E med
Skidåkningen blir roligare med SWIX-skidvallorna. Eli tåkar na väriden r unt
använder SWIX-vallor - de ger säkra resultat i varje före.
SWIX-vallor. -klister. -pastor. -grundvallor fås i alla affärer i branschen. De
ger Er också gratis noggranna vallningstips och en tabell. enligt vilken Ni
kan välja r ätt valio för varje före.
S W IX - vörldens mest onvöndo valio.
K-G. Kunnas, Drotts nye kvartmiler,
som kanske blir en ny
Strandvall. Säsongen 1959 10vade
gott.
Vårt lyckliga SFI
Av Nils-E rik Nyman
D et kan synas en smula förmätet att efter bara ett år som idrottsledare
och ordförande i vårt största specialförbund inom den Finlandssvenska
idrottsrörelsen försöka avge en rapport eller komma med kritik.
]ag har mina egna aktiva idrottsår på det glada 30-talet i gott minne,
men sedan har jag levat en lång följd av år utan direkt kontakt med i
främsta nurnret vår svenska fri-idrott, varken den aktiva eller' ledarskikten.
Därför m å det vara rnig beskärt att först få ge uttryck åt en
helt positiv färvåning.
Det är nämligen så, att sedan jag plötsligt befunnits vald tili SFI:s
ordförande och haft tilifälle at t en smula sätta mig in i verksamheten,
jag ordentligt slagits med häpnad. Detta därför, att jag helt enkelt inte
kunde tro att det var möjligt att på så få år , efter krig m.fl. svårigheter,
göra så uppenbara framsteg.
1,9

Märket,
som betyder
IDROTTSREDSKAP
I ELITKLASS
KARHU-märket är välkänt och uppskattat överallt
i idrottskretsar. KARHU-friidrottsredskap och
skidutrustning favoriseras av elitmännen. KARHUprodu
kterna är pålitliga och håll bara -,:vid både
träning och tävling.
Utomhus eiler inne KARHU ALLTID I TÄTEN
y
Ab AINO LINDEMAN Oy
VASA Tel. 14444
Import- och exportaffär
VASA VÄVERI Ab
VASA Tel. 14444
H elena A kerholm lyckön skas tili mästerskapet av manliga mästaren tre gdnger om
A imo T epsell.
Orienterarnas tvådagarsmästerskap
Av L-O. Liljeström
O rienterarnas två-dagars träff i Österbotten j september blev en
framgång för Finlands svenska orienteringsförbund. Det var första gången
man anordnade både budkavle- och individuella mästerskapen under
sa=a veckoskifte. Visserligen tog det på konditionen för de sämre tränade,
men årets lyckade försök manar tili fortsättning i samma stil. Tänk
vad det var gemytligt att få prata ut ordentligt och »snacka orieritering»
mellan slagen. FSO-familjen upplevde härliga dagar i de österbottniska
markerna.
Arets mästerskap hade samlat rekordstort deltagarantal och orienterarna
använda sig av alla slags trafikmedel för att komma upp tili Österbotten.
Med t åg. bil, b åt . cykel (tramp och motor), flyg, ja, t .o.m. tili
häst och tili fots såg man folk färdas för att p å lördagen springa budkavle
53

mellan Bötombergen i Lappfjärd och på söndagen tävla individuellt i
Kvevlaxmarkerna norr om Vasa.
Aldrig tidigare har så m ånga orienterare från Aland och Nyland­
Aboland mött upp tili FSOM i Österbotten och knappast har det heller
varit lika stort antal österbottningar vid FSOM i söder, som arrangörerna
nu hade glädjen att hälsa välkomna de två septemberdagarna. Vi har fått
flere med i våra orienterarskaror och med glädje noteras den intensiva
kursverksamhet som bedrivs inom förbundet, framförallt i Österbotten.
Nu var det Malax Idrottsförening som drog blickarna tili sig i ungdomsklasserna
i Kvevlax-terrängen. Att det finns stort intresse för orientering
både bland flickor och pojkar i Vasa med omnejd såg man tydligt vid
målet, där den ungdomliga publiken ivrigt hejade p å sina äldre klubbkamrater.
Vitsordet 10 + fick IF Femman för de väl genomförda individuella
mästerskapen på söndagen den 20 september, men så var ju också eldsjälen
Sigurd Liliandt högsta bas för det hela. Visserligen var det rena
rama obygder han bjöd på, så tyckte åtminstone Kvevlax sockens representant
lärare Arne Sigfrids, då han på söndagsmorgonen hälsade orienterarna
välkomna. Att han hade rätt i det intygade de tävlande då de löpte
i mål. Med kloekan i hand kontrollerade publiken de tävlandes möjligheter
tili tätplaceringar och det syntes klart att här var det verkliga
orienteringsexperter som hejade på sina favoriter.
Segervana Aimo Tepsell närapå förlorade mästerskapet vid »stenen»
han inte genast kom på, men då hans svåraste konkurrent Sven Dahlfors
dröjde två minuter för länge vid ett litet kärr, så klarade Aimo biffen
även· denna gång och tog sitt tredje individuella FSO-mästerskap.
Några speciella överraskningar blev det inte i resultatförteckningarna.
Dock bör med glädje konstateras att juniormästare bland 18-åringarna
blev Alands Rune Karlsson, som säkert gått i god »orienterarskola» hos
brodern Roy, vilken nu kom på en fin nionde plats bland seniorerna.
Bertel Stellberg fick genom sin överraskande seger bland 35-åringarna
äntligen ett välförtjänt mästerskap, det första för honom. För Karl-Gustav
Hagros blev det även första mästerskapet, medan Helena Akerholm nu
tog sin fjärde FSO-seger i följd och Börje Torrkulla och Runar Ekblad
upprepade tidigare n ådda tätplaceringar vid förbundsmästerskapen.
Överraskningar i Lappfjärd
»FSO-två-dagars» började redan lördagen den 19 september med budkavlemästerskapen
i Dagsmark-Bötomberg-terrängen, där orienterarna
i den lättsprungna terrängen noterade snabba tider på de olika etapperna.
Överraskningarna var m ånga och visst blev de österbottniska segertippade
budkavleklubbarna förvånade att Örnen knep mästerskapet bland
seniorerna. 1 ungdomsklassen överraskades man av att endast ett lag
från Österbotten ställde upp tili start och att Esbo IF lyckades slå favoritlagen
Sibbo Vargarna och Örnen. 1 damtävlingen stod IF Brahes andra
lag för sensationen att utan respekt för sina läromästare komma före i mål
och vinna mästerskapet.
Arrangörsföreningen IF Länken prövade på en ny och förenklad stil
för budkavlestarter och växlingsfållor, men vi tror att de gamla beprövade
modellerna är mera att rekommendera.
1 det segrande Örnens budkavlelag, som ledde från start tili m ål,
gjorde alla tre, Kaj Karlsson, Göran Karlsson och Sven Dahlfors säkra
lopp. Esbo IF:s mästartrio bland ungdomarna, Ben Strömberg, Magnus
Weurlander och Ernst Tillander, höll sig hela tiden i täten och här var det
Magnus Weurlander som p å den andra etappen fick ett gott försprång
tili de andra lagen. Christina Järn och Märta Nylund löpte säkert i det
segrande Brahe II-laget, vars ankare, Christina Blomqvist, avgjorde tävlingen
till sitt lags fördel.
FSO-basen Carl-Henrik Fager (t.v.) taekar tävlingsledaren oeh banläggaren Sigurd
Lillandt /ör goda arrangemang.
55

KIubbarna inom Nylanc1-Abolands ID och IF Aland gladde positivt
med att så talrikt ställa upp i årets FSOM-budkavle, trots att deltagarna
hade att göra långa resor tili tävlingsplatsen. 1 seniorklassen har vi 6
N AID-lag bland de tio bästa, bland ungdomarna är de sex första från
N AID. Damtävlingen domineras av Österbottens ID genom dubbelseger
för IF Brahe.
Budkavleframgångar för FSO-lag
1 de årligen återkommande s.k. ,>långa,> budkavlarna har man tydligt
kunnat konstatera att FSO-klubbarna håller sig väl framme och når goda
placeringar i slutprotokollen. 1 år notera vi att Närpes Orienterarklubb
i slutet av juni segrade i närheten av Uleåborg i en 5-manna budkavle.
Vid samma tävling var IF Brahes flickor alldeles överlägsna i en 3-manna
kavle och tog dubbelseger. 1 FM-budkavlen i maj finner vi Esbo IF på
sjätte plats närmast följd av OK Järven, 10:de IFK, 13:de Sibbo Vargarna;
14:de IF Brahe, medan IF Brahe blev tvåa i damklassen.
Jukola-kavlen, årets största orienterarmönstring, är målet för varje
orienterarklubb. Och i den tävlingen är FSO-Iagen ofta i täten. 1 juni i
år kom Örnen på andra plats med Gamlakarleby IF närmast, och så har
vi som 9:de Närpes OK, H:te IF Brahe, 13:de Esbo IF för att nu nänma
de bästa. 1 5-l11anna kavlen (Mesikämmen) segrade Örnen i år och p å 10:de
plats kom Esbo IF och 13:de var OK Järven.
Sec1an tre år tillbaka ordnas en hela landet ol11fattande cup-tävling
och de två senaste åren har FSO-lag varit med i finalen. 1 fjol segrade
Örnen mec1 GamIakarIeby IF närl11ast och i år förnyade Örnen sin seger
och gick tili Iedningen i tävlingen om vandringspriset. Inalles har över
t.OO lag varit mec1 både i fjol och i år .
1 det ovannämnc1a har endast årets placeringar i budkavIar och Iagtävlingar
påpekats. Även tidigare år har FSO-klubbarna med stor framgång
kunnat hävda sig. De uppnådda positionerna ger kIart besked om
att föreningarna inom FSO gör god orienteringspropaganda och att många
av våra orienterare hör tili Iandets elit. De många goda budkavleresultaten
visar även att man inom våra klubbar förstår att på rätt sätt skapa
den Iaganda som är av så stor betydelse inte bara inom idrotten utan
även utom densamma. Orienteringen är en hård och krävande idrott,
som ställer stora krav på sina utövare, men sporten ger samtidigt så
ofantligt mycket i form av upplevelser i skog och mark.
56
-

Damer
100 m final: 1) Ulli Malmström, Esbo IF 13,6; 2) Rita Mattsson, IF
Äland 13,7; 3) Inger Eklund, Esbo IF 14,2; 4) Ulla Hellner, Strömf. SK
14,2; 5) Christ. Lindström, IF Aland 14,2; 6) Maj-Britt AIm, IF Äland 14,6.
Höjd: 1) Beatrice Myllykoski, IF Äland 144; 2) Gun Eriksson, Esbo IF
140; 3) Monica Nordlund, Esbo IF 135; 4) Christ. Lindström, IF Äland 135;
5) Solveig Sjöstedt, HIFK 135; 6) Maj-Britt Nielsen, Strömfors SK 135.
Längdhopp: 1) Gun Eriksson, Esbo IF 493; 2) Maj-Britt Nielsen, SSK
478; 3) Lille-Maj Strömberg, Esbo 476; 4) Inger Eklund, Esbo IF 474;
5) Maj-Britt Alm, IF Äland 467; 6) Beatrice Myllykoski, Äland 462.
Stafett 4 x 100 m: 1) Esbo IF 53,9; 2) IF Äland 55,6; 3) Strömfors SK
56,6; 4) HIFK 58,1.
Finländska mästerskapen
FM i terränglöpning 24. 5. i Fredrikshamn
5.5 km: 15) Carl-Olof Homen, HIFK 17.15.
10.5 km: 22) Sven Laine IK-32 35.27.
Ungdomar 5.5 km: 41) Olof Blomqvist HIFK 19.41.
Pojkar 16-17 år 2.860 m: 3) Ulf Andersson IK-32 9.07.0.
FM i stafettlöpning 4- 5. 7. i Varkaus
4 X 100 m ungdomar: 1) HIFK 44,5 (Sederlöf, Blomqvist, Mattsson,
Sundell).
4 x 400 m seniorer: 6) HIFK 3.27,5.
FM i 10-kamp i Vasa 1-2. 8.
5) Sigvald Blomqvist, Terjärv US (11.5, 6.13, 13.20, 160, 54.9,
17.3, 43.31, 330, 60.45, 5.04.5), 5.752.
FM i 5-kamp damer i Vasa 1- 2. 8.
5) Gun Eriksson, Esbo IF (9.15, no, 28,5, 13.2, 490) 3.484.
FM för ungdom 8- 9. 8. i Tammerfors
100 m: 2) Keijo Sundell, HIFK 11,1; 3) Bengt Silen, Vasa IS 11,1.
200 m: 2) Keijo Sundell, HIFK 22,9.
400 m: 2) K-G. Kunnas, IF Drott 50,2; 4) Guy Mattsson, HIFK 51,0.
800 m: 2) Bo Lundberg, IF Äland 1.58,5; 6)Olof Nyman, IF Standard
1.59,8; 9) Tage Dahlström, Ekenäs IF 2.00,4.
Höjd: 1) Henrik Hellen, HIFK 196; 9) Henry Willstedt, HIFK 181.
3-steg: 4) S. Bäcklund, HIFK 14.02.
Pojkidrottsdagarna i Pälkäne 8-9. 8
72
100 m : 1) Nisse Smedlund, Vasa IS 11,4.
300 m: 6) A. Andersson IK-32 39,6.
1.000 m: 1) Bo Rönnvall, IFK Drott 2.36,0.
Längd: 1) Nisse Smedlund, Vasa IS 664.
Spjut: 2) Ove Ohlström, IK-32 58.21.
Hen'Yik H ellen, IFK, 2 m i höjd
i /joi, ndgot mind'Ye i d'Y men en
coming man tÖ'Yvisso.
Kaleva-spelen 15- 16. 8. i Helsingfors
100 m: 4) Per Fagerström, Larsmo IF 10,9.
200 m : 5) Keijo Sundell, HIFK 22,2.
1.500 m: 4) Gösta Lithen, IF Femman 3.53,2.
5.000 m : 6) Lennart Juselius, Munsala IFK 14.44,6.
10.000 m: 2) Allan Korpi, IF Aland 30.28,6; 12) Bruno Holrnroos,
Ekenäs IF 32.25,6.
3.000 m hinder: 3) Sven Laine IK-32 8.56,6.
H öjd: 7) Henrik Hellen, HIFK 190.
Stav : 3) Per-Olof Jonasson, IK-32 425 .
Damer
Längd: 12) Gun Eriksson, Esbo IF 477.
Landskamperna
Finland-Ungern 4-5. 8. i Helsingfors
400 m häck : 1) Osvald Mildh,HIFK 52,9.
4 X 100 m : Keijo Sundell, HIFK uttagen men löpte ej .
Finland-Sverige 26-27. 8. i Göteborg
400 m häck : 5) Osvald Mildh, HIFK 53,9.
3.000 hinder: 5) Sven Laine, IK-32 9.04,4.
Stav: 2) Per-Olof Jonasson, IK-32 435.
1.000 m: 4) Allan Korpi, IF Aland 30.09,6.
73

DM -tävlinga'l'
Stafett och 10-kamp:
200 m häck: 1) B. Snickars, VIS 26,3.
4 X 100 m: 1) VIS lo5,5 (BR).
4 x800m : 1) MunsalaIFK 8.23,7 (BR).
10-kamp : 1) M. Prosi, IF Länken lo.235 p.
Damer 100 m: 1) K. Sandström, IF Drott ilo,1.
Flicko'l' 60 m: 1) K. Sandström, IF Drott 8,9.
4 X 400 meter: 1) IF Drott (Olli, Kontiainen, Vik, Kunnas 3.35,8 (BR ).
Höjdhopp, damer: 1) U. Matzner, IF Drott 137.
H öjdhopp, flickor: 1) U. Vallendahl, P-P 127.
Längd, flickor: K. Sandström IF Drott lo20
4 X 1.500 m: 1) Munsala IFK (Flen, Juselius, Carlstedt, Juselius)
17 .lo5,0.
Damer, längd: 1) L. Calden, MIFK lo22.
82
Ungdom:
1.600 m: 1) O. Nyman, Standard lo.13,7.
Spjut: 1) L. Lerbacka, IK Myran 55.53.
3-steg: 1) B. Silen, VIS 13.19.
400 m: 1) M. Prosi, Länken 53,5.
200 m: 1) J . Ehrström, Hellas 23,3.
Stavhopp: 1) V. Bmnell, JIF 350.
Slägga: 1) M. Siland.er, GIF lo9.75.
110 m häck: 1) B. Silen, VIS 16.8 .
Höjd: 1) S. Aminneborg, MIF 175.
800 m: 1) O. Nyman, Standard 2.02,9.
4 x 100 m stafett: VIS (Ståhlberg, Svahn, Norrdahl, Sihlen) lo9,1.
Kula: 1) K. Melin, MIF ilo.19.
Diskus: 1) B. Särs, TUS 33.30.
Längd: 1) B. Silen, VIS 636.
100 m: 1) J . Ehrström, Hellas 11 ,lo.
3.000 m: 1) R. Flen, MIFK 9.37.
Pojkar:
100 m: 1) N. Smedlund, VIS 11,6.
1.000 m: 1) Peter Vistbacka, Femman 2.lo5,6.
300 m: 1) Björn Fant, MIF 39,lo.
75 m häck: 1) . Smedlund, VIS 11,7.
4 X 100 m: 1) TUS 50,0.
Höjdhopp: 1) H åkan Sjö, P-P 1.65.
Stavhopp: 1) Helge Lund, MIFK 3lo5 .
Längdhopp: 1) N. Smedlund, VIS 6lo6.
3-steg: 1) H . Sjö, P-P 11.8lo.
Kula: 1) K. Hästbacka, Myran 13.11.
Spjut: 1) Helge Lund, MIFK lo6.75.
Diskus: 1) K. Hästbacka, Myran 3lo .66.
DM II arrangerades av Munsala 1FK den 29-30 augusti.
200 m häck: 1) Börje Snickars, VIS 26. 3; 2) K-G. Kunnas ,IF Drott
26,8; 3) Henrik Hult, VIS 27,5.
4 x 100 m: 1) Vasa IS lo5,5; 2) TUS lo5,8; 3) IF Drott lo6,5.
4 X 400 m: 1) IF Drott 3.35,8; 2) MIFK 3.39,8; 3) Vasa IS 3.lo8,2 .
4 x 800 m: 1) MIFK 8.23,7; 2) IF Drott 8.36,5; 3) Essc IK 8.39,7.
4 x 1.500 m: 1) MIFK 17.lo5,0; 2) IF Drott 18.09,0; 3) Vasa IS 18.lo1,6.
10-kamp: 1) Mauri Prosi, IF Länken lo235 poäng; 2) Kalevi Karke,
Vasa IS 2%9 p; 3) M. Norrdahl, Vasa IS 2651 p.
100 m, damer: 1) K. Sandström, IF Drott ilo,1; 2) M. Backlund, Drott
H,2; 3) U. Matzner, Drott 15,1.
60 m, flickor: 1) K. Sandström, Drott 8,9; 2) H. Vistbacka, TUS 9,1;
3) M. Backman, MIFK 9,2.
Längd, damer: 1) K. Sandström, Drott lo20; 2) U. Vallendahl, p_p
lo16; 3) G. Nyqvist, TUS 383.
Längd, flickor: 1) L . Calden, MIFK 422; 2) U. Matzner Drott 406;
3) M. Backlund; Drott 399.
H öjd, damer: 1) U. Matzner, Drott 137; 2) L. Calden, MIFK 122.
Höjd, f1icko'l': 1) U. Vallendahl, P-P 12 7; 2) M. Björkman, Drott 127;
3) 1. Pajunen, TUS 122.
DM på 10.000 m arrangerades av Vasa IS den 2oktober:
1) Lars Mattlar, Vasa IS 34.23.4; 2) Ingmar Isakas ,P-P 34.51.8;
3) Bertel Pått, Vasa IS 35.50.8.
D Nl -hinder arrangerades av Drott den 9 september:
Sen. 3.000 m hinde'l': 1) Torsten Pettersson, EIK 9.26.4; 2) Ingmar
Isakas, P-P 10.17 .3; 3) E. Peräsaari, Drott 10.52.0.
Ungd. 1.500 m hinder : 1) O. Nyman, Standard 4.36.5; 2) C-J. Löfdahl,
Drott 4.44.5; 3) O. Flinck, EIK lo.45.9
Terräng-DM arrangerades av P-P den 18 maj:
Sen. 3,5 km: 1) Ingmar Isakas, P-P; 2) Stig Mård, EIK; 3) M. Koskela,
Drott.
Sen. 7 km: 1) T. Pettersson, EIK; 2) B. Pått, VIS; 3) E. Peräsaari,
Drott.
Ungd.: 1) L-E. Löfdahl, Drott; 2) O. yman, Standard; 3) R . Flen,
MIFK.
Pojkar: 1) T. Sundström, TUS; 2) J. Smedslund, EIK; 3) K. Fagerlund,
Drott.
Terränglöpning:
Distriktsmästare
A lands 1 drotlsdistrikt
Distriktsmästare 1959
Seniorer 5 km: Allan Korpi Mariehamns IFK 19.52,0.
Ungdomar 2.5 km: Erik Pellas, IF Finströms K 10.39,0.
Pojkar 17 år 1.5 km (icke mäst.): Rune Andersson, Jomala IK 6.06,0.
83

Flickor u. 16 år 100 m rygg: 3) Marjatta Toivola, HSS 1.30,1.
Flickor u. 18 år
100 m rygg: 5) Kathy Wohlström, HSS 1.32,0.
100 m fjäril: 6) Hilkka Ryhänen, HSS 1.41,0.
100 m fritt: 6) Kathy Wohlström, HSS 1.27,9.
100 m bröst: 4) Hilkka Ryhänen, HSS 1.32,5; 6) Rose Olofsson, HSS
1.39,3.
4x500 m stafett: 5) HSS 2.33,7.
Trampolinhopp: 2) Pirjo Uosikkinen, HSS 45.48; 3) Tuula Järvinen
HSS 44.79.
Cultor - Cup 1) HSS 77 poäng.
Finland-Estland 24-25. 8. -59 i Kotka
100 m rygg: 2) Stig-Olof Grenner 1.08,7.
4 X 200 m stafett: 1) Finland (Grenner, Holman, Haavisto, Käyhkö)
9.31,2.
200 m fjärilsim: 1) Harry Holman 2.42,2.
100 mfritt: 3) Stig-Olof Grenner 1.00,7.
4 x 100 m medley: 1) Finland (Grenner, Lairola, Holman, Käyhkö)
4.38,6.
Nordiska mästerskapen i simning i Köpenhamn 9- 10.8-59
200 m fjärilsim : 3) Harry Holman 2.42,4.
100 m rygg : 1) Stig-Olof Grenner 1.08,7.
Damer trampolinhopp : 5) Carita Fredriksson 75 .47.
Österbottens Idrottsdistr. SIM-DM 1959 Kristinestad
Seniorer:
100 m fritt: Sigvard Biskop, IK Kronan 1.16,8; Per Storbjörk, IK
Kronan 1.17,8; Ulrik Vesterholm, IK Kronan 1.38,0.
200 m bröst: Gunnar Lindvall, IK Kronan 3.25,2; Gustaf Strandvall,
IK Kronan 3.27,3; Ulrik Vesterholm, IK Kronan 3.38,6.
50 m rygg: Gunnar Lindvall, IK Kronim 45 ,0; Sigvard Biskop, IK
Kronan 46,0; Gustaf Strandvall, IK Kronan 53,0.
50m fjäril : Gunnar Lindvall, IK Kronan 48,0; Sigvard Biskop, IK
Kronan 48,0; Ulrik Vesterholm, IK Kronan 51,3.
4 X 50 m stafett: IK Kronan 2.29,6; K:stads simo 2.43,6.
3 X 50 m medley: IK Kronan 2.13,5; K :stads simo 2.38,2.
88
P ojkar u. 18 år:
Drotts ordf. Ake Storå delar ut priser tiU Rita Boström från Ekenäs, som vann 100 m
fritt för flickor under 16 år. På andra plats Mariatta Toivola HSS och på tredie
Veronica Boström ESS.
100 m bröst : Jan-Erik Aspfors, IK Kronan 1.44,5; Tag Risku, IK Kronan
1.51,1.
50 m rygg: Jan-Erik Aspfors, IK Kronan 51,4; Tag Risku, IK Kronan
56,3
100 m fritt: Tag Risku, IK Kronan 1.33,6; Jan-Erik Aspfors, IK
Kronan 1.40,0.
Pojkar u. 16 år:
50 m rygg: Juho Palma, K:stads simo 59,8; Åke Sten, K:stads simo
1.03,0; Pentti Marjamäki, K :stads simo 1.12,4. .
50 mfritt: Stig Storbjörk, IK Kronan 37,4; Einer Kallia, K :stads sim
41 ,0; Åke Sten, K:stads simo 46,8.
100 m bröst: Hans R åtts, K:stads simo 1.56,4; Pentti Marjamäki,
K :stads simo 2.38,2.
Oldboys (ö. 35 år):
50 mfritt: Hilding Barck, K:stads simo 44,0; F. Bäck, IK Kronan
53.4.
119