Ladda ner Järnets roll - Sydsvensk Arkeologi AB

försiggått i mindre skala, men den har av allt att döma varit
lika nära knuten till bebyggelsen som man kan se i Jylland.
Det finns mycket som talar för att framställningen var
knuten till stabila gårdsenheter av den typ som undersökts vid
Åby och Näsum (Stark 2000; Söderberg 2005:92; Höst 2006a,
2006b). Det visar en nyligen utförd undersökning i Näsum
tydligt. På boplatsen vid Näsum påträffades bland annat ett
antal huslämningar från en eller möjligen två samtida gårdar,
två blästugnar och en fällsten i en större nedgrävning. Gårdsmiljön
liksom ugnarna dateras till yngre förromersk och äldre
romersk järnålder. Här kan man tydligt se att järnframställningen
var kopplad till boplatsen och man kan klart konstatera
att det har framställts järn invid gården. Ugnarna var
alltså direkt knutna till gårdslägena (fig. 6). Samma iakttagelse
har gjorts på många andra platser i Sydskandinavien,
där lite större områden blivit föremål för arkeologiska undersökningar.
Bebyggelse och blästugnar på sådana platser har
generellt dateringar från förromersk järnålder till vendeltid
(200 f. Kr. - 700 e. Kr.). Exempel på sådana platser i Sydsverige
är Fyllinge i Halland, Växjö i Småland och Näsum samt
Haglekulla i Skåne (Isendahl 1997; Larsson 2004; Wranning
2005; Höst 2006a, 2006b). Att järnproduktionen är kopplad
till och sker invid enskilda gårdar har också nära paralleller
med samtida förhållanden i Danmark (Lyngstrøm 2003:21;
Rasmussen m.fl. 2006:128). Därmed är det inte sagt att det
måste ha sett ut så överallt. Vi måste vara öppna för att det
funnits variationer och inte bortse från att det även kan ha
skett järnframställning i områden som är perifert belägna i
förhållande till den samtida bebyggelsen.
Den tydliga närheten mellan gårdarna och blästugnarna
kan rimligen bara betyda att järnet oftast framställdes på gårdarna.
Råvarorna, malm och ved/träkol, hämtades för förädling
hemmavid. En relativt liten produktion, koncentrerad till
gårdarna signalerar att produktionen i första hand tillgodosåg
gårdens behov. Järnframställningen tycks alltså inte ha varit
föremål för någon långt driven specialisering i dessa fall. Detsamma
behöver naturligtvis inte gälla smedernas verksamhet.
Fig. 4. Planritning som visar ugnarnas inbördes placering på Bromölla 12:19.
Notera att tre av ugnarna ligger på rad. Ugnarna är svarta. Övriga anläggningar
som innehöll slagg eller malm är gråmarkerade. Efter Björk 2006.
Fig. 5. Arkeologiskt belagda gårdar och ugnar i Bromöllaområdet, från yngre
förromersk och äldre romersk järnålder. Hussymbol = gård, fylld cirkel = ugn.
Spår av järnbearbetning från yngre järnålder markerade med kryss. Efter Björk
2006.
39