Aktuellt om litteratur frân berättarnas landskap

Aktuellt om litteratur från berättarnas landskap 

2011 

Bok i Värmland 2011 1

2 

VäLKOMMEN TiLL NyA BOK i VäRMLAND 

DeT bRukaR SägaS att vi värmlänningar tycker om goda berättelser. 

Och nu vet vi det med säkerhet: mer än hälften av 

oss läser minst en bok per månad, visar en ny undersökning* . 

Men vi är inte bara läsare. Många tycker också om att 

berätta själva. Den som besöker Värmländsk Bokmässa i Karlstad 

eller Värmlandsmontern på Bok & Bibliotek i Göteborg 

kan snabbt konstatera att det kommer en strid ström av nya 

böcker med Värmlandsanknytning varje år. 

Det kan vara öppenhjärtigt humoristiska skildringar av 

vardagslivet, självutlämnande serieromaner, personligt präglade 

diktsamlingar, skildringar av originella konstnärer eller 

en bok om idrott i Nordvärmland – för att bara nämna några 

Tomas Riste tipsar 

om tre böcker: 

Kunzelmann & 

Kunzelmann 

(ljudbok), av Carl 

Johan Vallgren 

– En makalös 

historia från 

förkrigstidens Berlin där 

konstförfalskaren Victor Kunzelmann verkar – 

till nutid där sonen Joakim lever livets glada 

dagar. Vallgrens berättarkonst och språk är en 

ren njutning. 

100-åringen som klev ut genom fönstret och 

försvann (pocket), av Jonas Jonasson 

– När Allan Karlsson på sin 100-års dag 

bestämmer sig för att rymma från 

äldreboendet sätter han igång en 

Bok i Värmland 2011 

händelsekedja som är helt sanslös. Karlsson 

har dessutom under hela 1900-talet haft ett 

stort inflytande över världspolitiken, trot om 

du vill. 

Vredens tid, Nirvanaprojektet och Den felande 

länken (ljudböcker), av Stefan Tegenfalk 

– Efter Stieg Larssons succétrilogi är det läge 

att lyfta fram Tegenfalks böcker. Jag tycker de 

två första är väl i klass med Larssons böcker, 

väntar med spänning på att bok tre Den 

felande länken ska komma ut. 

exempel på böcker som fått Region Värmlands litteraturstipendium 

de senaste åren. Med det priset sätter vi fokus på 

författarna och Värmland som litterärt landskap. 

Författarskap ska uppmuntras, läsning likaså. Där har 

folkbiblioteken och Länsbiblioteket i Värmland viktiga roller 

att spela. Genom kommunernas arbete med kultur i skolan 

kan barn och unga dessutom få en möjlighet att möta författarna 

bakom verken. Förhoppningsvis kan det inspirera fler 

till att fatta pennan och formulera nya spännande berättelser. 

Bok i Värmland är vår årliga publikation om författare, aktuella 

böcker och andra nyheter från litteraturens värld, allt ur 

värmländskt perspektiv. Vi önskar dig god läsning! 

Tomas Riste, regionråd (S) Catarina Segersten Larsson, regionråd (M) 

* Värmlands SOM-undersökning 2010, SOM-rapport nr. 2011:11 SOM-institutet är en opartisk undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet. SOM är en förkortning för samhälle, opinion och medier. 

Catarina 

Segersten 

Larsson tipsar 

om tre böcker: 

– Jag gillar 

engelska deckare 

och mest av allt 

Dorothy Sayers 

och serien om Lord 

Peter Wimsey. 

– Babusjka, en sannsaga om en ryska och 

hennes make som föddes i Tsarryssland och 

dog i min födelsetrakt, skriven av hennes 

dotterdotter Nadja Niordsson. 

– Ladies, av Cecilia Hagen en bok om mer 

eller mindre exentriska engelska kvinnor som 

levde på 1900-talet.

FAKTA 

Redaktionsråd 

Anita Andersson, Värmländska 

FörfattarSällskapet, Hedvig Bergenheim, Lars 

Falkman, Debora Karlsson och Birgitta Nilsson 

från Region Värmland samt Olof Andersson 

från Kristinehamns bibliotek. 

Grafisk form 

Lars Falkman, Region Värmland. 

Foto 

Øyvind Lund m.fl. 

Skribenter 

Anita Andersson, ismael Ataria/Anders Brokvist, 

Katarina Averås, Hedvig Bergenheim, Tobias 

Berger, ingemar Eliasson, Pia Gustavsson, 

Birgitta Nilsson, Sven Smedberg, Helena 

Söderqvist och Bengt Åkerblom. 

Bild omslag 

Lars Lerin. Foto: Øyvind Lund. 

Bok i Värmland produceras av 

Region Värmland. 

www.regionvarmland.se 

Bok i Värmland – aktuellt om litteratur från 

berättarnas landskap – produceras av Region 

Värmland i samarbete med Värmländska 

FörfattarSällskapet. 

Region Värmland är värmlänningarnas 

organisation för tillväxtfrågor, regional 

utveckling, kultur och folkbildning. Huvudman 

är landstinget och de 16 kommunerna. 

Värmländska FörfattarSällskapet ansvarar, 

på uppdrag av Region Värmland, för 

Värmlandsmontern på Bok & Bibliotek i 

Göteborg samt Värmländsk Bokmässa i 

Karlstad. 

Värmländska FörfattarSällskapet, som bildades 

1974, är en ideell förening med cirka 200 

medlemmar. Föreningens syfte är att skapa 

kontakter och mötesplatser, stimulera och ge 

inspiration, så att tankar kommer på pränt och 

framförs, och att ge råd och hjälp i skrivande 

och publicering. 

För mer information om bokmässorna 

eller föreningen kontakta Anita Andersson, 

ordförande i Värmländska FörfattarSällskapet 

på telefon 070-573 49 09 eller e-post anita@ 

labatron.se. 

2 

4 

8 

11 

14 

16 

17 

18 

22 

24 

26 

27 

28 

30 

31 

32 

33 

34 

35 

iNNEHÅLL 

Inledande text och boktips från regionråden 

Tomas Riste och Catarina Segersten Larsson 

Sven Smedberg fyller livet med läsning och 

konstnärskap 

Närgånget mellan två brevvänner 

Fyra berättare om den värmländska 

berättartraditionen 

Upprättelse till Selmas bror 

Blädderbok om en filmfestival 

Bokslukaren Holm 

Utgivet i urval 2010–2011 

Småstadshjärtan – unga röster om livet på 

landsbygden 

Debuten blev en vändpunkt 

Årets Värmlandsförfattare/ 

Region Värmlands litteraturstipendium 

Ät dig mätt och frisk 

Ännu ett fantastiskt bokår 

Drömmen om Rottneros park 

Biblioteken följer oss in i framtiden 

Pingviner spelar vid sjön Racken 

Hyllningar till Filipstad och Arvika 

Bokhandlaren i Säffle 

Talong utvärdering 


4 


Foto: Øyvind Lund

SVEN SMEDBERG FyLLER 

LiVET MED LäSNiNG OCH 

KONSTNäRSKAP 

En svår diktare. Så står det om författaren Sven Smedberg i recensioner genom 

flera årtionden. Det talas om ett existentiellt mörker. 

Att välkomnas in i hans och hustrun Gunillas hem i Arvika erbjuder därför 

en rejäl kontrast till det redan inlästa. Här är det högt i tak. Vitt som skickar 

sommarsolen in i varje hörn. Öppna ytor, rum utan dörrar. Väggar fyllda av konst 

skapad i vänskap. 

– Svår, nej inte egentligen. Läsare väntar sig väl alltid en viss logik, men hos 

mig får de inte den. Det är snarare mina ämnen än själva dikten som är svåra. 

DeT finnS eTT litterärt fack för författare 

som liksom Sven Smedberg i det egna skapandet 

förhåller sig till andras uttryck och 

texter. Att använda sig av allusioner kräver 

naturligtvis en hög grad av egen beläsenhet, 

en förmåga att analysera och tolka – för att 

sedan ge eko av det tidigare sagda på sitt 

alldeles egna sätt. 

”… diktare i den stora modernistiska 

lärda traditionen”. Så lyder etiketten och 

placerar honom i samma sällskap som bland 

andra 1948 års nobelpristagare i litteratur, 

T S Eliot. 1922 skrev T S Eliot dikten The 

Waste Land (på svenska Det öde landet), en 

sorts domedagsskildring där författaren 

genomgående relaterar till myter ur världshistorien. 

Sven gör en avvärjande rörelse med handen 

inför frågan om man verkligen måste 

vara litterärt insatt för att förstå hans dikter. 

– Om du känner igen dig, om du har en 

referensram, visst kan du få en kick av det. 

Men det är inte nödvändigt. Det finns en 

avläsbar yta. 

Sven äR aRvikapojk, uppvuxen i Haga med 

en studentexamen från läroverket 1960. 

Därefter bar det av till Uppsala. 

– Jag hade tänkt studera en massa saker. 

Inte för att jag ville bli något, men för att jag 

var så nyfiken. 

En som tidigt kanske ändå anade att 

Sven var ämnad att gå åt det litterära hållet 

var adjunkt Gertrud Eriksson, hans lärarinna 

i svenska. 

”Här fick jag min egen 

uppenbarelse. Jag vandrade 

miltals i naturen...” 

– Redan på läroverket tycks jag ha haft 

en litterär medvetenhet. Oavsett ämne 

ansträngde jag mig för att skriva mina uppsatser 

på ett konstfullt sätt med inslag av 

”modern” poesi med korta rader, stycken med 

bara gemener, ofullständiga meningar. 

Dessa rebelliska tilltag – minns att 

det var 1950-tal – lämnades dock därhän 

av den annars så nitiska språkvårdaren till 

lärarinna. 

– Istället för röda bockar i kanten fick jag 

konstruktiva omdömen. Fröken Eriksson 

hade rätt i att en och annan metafor inte var 

så lyckad. 

i DeT nya hemmeT i Paradisgården i Arvika 

är det inrett för att underlätta både konstnärskap 

och läsande. I ett av rummen dignar 

hyllorna av poesi, i nästa av prosa. Nu reser 

han sig plötsligt, drar med fingret mellan 

bokryggarna och kommer tillbaka med två 

slitlästa tunna verk. 

– Mitt i de där uppsatserna föddes poeten 

i mig. Men det finns faktiskt ytterligare 

en anledning till att jag drogs åt det poetiska. 

Han ler stort. 

– Jag hade träffat en tjej och var så kär. 

Ute i köket maler nu Gunilla kaffebönorna 

och skramlar fram koppar och fat. 

– Hon läste poesi och hade några böcker 

med dikter – med dedikation! – som vi läste 

i tillsammans. 

Det är dags för en ny tur till poesins 

bokhyllor. Han återvänder med ytterligare 

två tummade band. Skrivna, illustrerade och 

även bundna för hand. 

– Det här är det första vi gjorde tillsammans. 


6 

Jag skrev med brunt bläck, Gunilla ritade 

med svart. Så innerst inne, jo om det var 

något jag skulle göra i Uppsala så var det att 

skriva. 

DeT bLev Sex åR i universitetsstaden för Sven, 

studiepoäng som motsvarade tre år och 

därmed en fil kand. Han förklarar krasst 

varför det tog sin tid. 

– Det finns ett annat universitet än det 

där man samlar akademiska poäng. Jag 

hade ett stort umgänge, bodde tillsammans 

med många intressanta personer, sjöng och 

fick min estetiska skolning i Uppsala Akademiska 

Kammarkör. 

Som gift återvände han till Värmland 

tillsammans med sin Gunilla som under 

samma tidsperiod utbildat sig till lärare vid 

seminariet i Falun. Ganska snart kom han 

till Ingesunds folkhögskola. 

– Jag fick bland annat ta hand om skolans 

teatergrupp. Det var på den tiden ett 

tillvalsämne. Vi jobbade mest på kvällstid. 

Som tur var bodde vi då i ett litet hus nära 

Ingesund, så det var inte långt hem efter alla 

nattliga repetitioner. 

– 1975 startade jag så formellt en teaterlinje 

vid skolan och var dess ledare i tio år. 

meD eTT yRke och ett jobb blev det egna 

diktandet en fritidssyssla. Ändå debuterade 

han 1966 med diktsamlingen Digitalis – 

Förhör om Sonja, utgiven på Wahlström & 

Widstrand. Redan här slår kritikerkåren 

fast att det handlar om en svårtillgänglig 

diktare. Därefter har det blivit ytterligare 

ett halvdussin diktsamlingar. 

– Visst, det är mörkt. Min poesi kan 

vara rolig på så sätt att den är vitsig, men 

den handlar om svåra saker. Identitet, Guds 

frånvaro, den självsvåldiga texten och annat. 

Ett helt yrkesliv förflöt på Ingesunds 

folkhögskola, på Ingesunds Musikhögskola 

och i gränslandet däremellan. De fem sista 

åren som rektor och med mer administrativa 

sysslor och projekt vid folkhögskolan. 

Han skrev en hel del dramatik, en följd av 

att det nästan bara var kvinnliga studenter 

på teaterlinjen, och det behövdes därmed 

pjäser med kvinnoroller. 

– När jag till sist fick mer fritid sa Gunilla: 

”Nu ska du göra det du egentligen velat 

göra hela tiden”. 

Det blev i förstone tre diktsamlingar, 

en trilogi med utgångspunkt i Odysseus 

irrfärder från mötet med Nausikaa till hem- 


komsten. Drift (Heidruns Förlag, 1992), Irr 

(Natur och Kultur, 1996) och Vidal! (Bo 

Ejeby förlag, 1998). 

gRekLanD. I berättelsen om Sven som person 

och författare måste till slut resan gå till 

Grekland. Dit kom han första gången 1990 

till Patmos, en av de Dodekanesiska öarna i 

Egeiska havet. Han gav sig själv två uppgifter 

under den tio dagar långa vistelsen – att 

läsa Uppenbarelseboken i Nya Testamentet, 

även känd under namnet Johannes uppenbarelse 

och nedtecknad just på Patmos, 

samt att läsa Tomas Tranströmers dikter. 

– Här fick jag min egen uppenbarelse. 

Jag vandrade miltals i naturen med äpple, 

bröd, öl, kamera och anteckningsbok i en 

Kånken på ryggen. Jag blev helt såld på 

Grekland. 

Sedan 2000 har han och Gunilla ett 

eget krypin i Grekland där de lever några 

månader varje vinter, vår och höst i olivodlarbyn 

Hrisokellariá på halvön Peloponnesos. 

Från verandan 375 meter över havet har 

de fri sikt ner genom dalen till Messianska 

viken i Joniska havet. 

Där är de hemma. Precis som de i 25 års 

tid var hemma på Baståsen i Mangskog och 

numera i centrala Arvika. Gunilla har en 

vävstol. Sven en dator. Många av de viktiga 

böckerna finns här. 

– Det är inte vårt fritidshus. Vi har tagit 

dit grejer från vårt liv och fyllt hemmet med 

vår personlighet. Vi är lika verksamma där 

som här. 

föR en DikTaRe betyder ett liv på så olika 

platser naturligtvis att intryck från två 

världar också präglar uttrycken. Grekland 

finns med: 

åsnor är ledsna 

det är vad åsnor är till för 

kom med guld 

och de vänder till sopor 

stilla står de slagna av blixten 

eller bara filosoferande på sin höjd 

trippar ledsna hemåt om kvällen 

och då kan man höra den dans 

där visan vaknar 

(Ur Strandbarnet, Heidruns Förlag, 2010) 

Liksom Mangskog: 

går i hagen 

följer tofsen som skuttar 

i skyn av hundkex 

talar vitt och brett 

om det tomrum som skälver 

– jo tack det har aldrig varit bättre 

sorterar på pladderblocket 

gallskriket det storstilta hanegället 

grymtningar gnäll 

men den visa ingen varsnar 

krypteras i kungsfågelpartituret 

i dess svala barrskugga 

där majestätet röjer sin närvaro 

trestavigt gungande mot skyn 

den vaneblå 

den löftesrika undflyende 

(Ur Strandbarnet, Heidruns Förlag, 2010) 

unDeR 2010 föLL många bitar på plats. Flera 

projekt blev klara. På uppdrag av Heidruns 

Förlag ägnade han tolv månader åt att 

teckna ned Klässbols Linneväveris 90-åriga 

historia. Resultatet är en vacker och intressant 

224-sidig bok i storformat med undertiteln 

Att väva sin historia. Samtidigt gav 

han på eget förlag ut boken Zetterquist – en 

krönika om den värmländska musiker- och 

konstnärssläkten. Han är själv personlig vän 

med flera av släktens medlemmar. 

Diktsamlingen Strandbarnet är den 

tredje utgivningen 2010 med namnet Sven 

Smedberg på omslaget. På den invikta 

fliken får vi veta att huvudpersonerna i 

boken är barnbarnet Saga och hennes morfar. 

Men den är inte en barnabok. Den är ett 

morfarshäfte. 

kAtArinA Averås

Efter ett intensivt yrkesliv som 

lärare och skolledare fick Sven 

Smedberg mer fritid och följde 

makan Gunillas råd att göra det 

han verkligen vill – att skriva. Det 

blev i förstone tre diktsamlingar, 

en trilogi med utgångspunkt i 

Odysseus irrfärder från mötet 

med Nausikaa till hemkomsten. 

Foto: Øyvind Lund 

FAK TA 

Sven Smedberg 

• Född 1941 i Arvika. 

• Just nyinflyttad från Baståsen i 

Mangskog till Paradisgården i 

centrala Arvika. 

• Bor halva året i eget hus på den 

grekiska halvön Peloponnesos 

i byn Hrisokellariá cirka 30 mil 

sydväst om Aten. 

• Gift med Gunilla Brander-Smed- 

berg, textilkonstnär. 

• Son, dotter och tre barnbarn. 

• Debuterade 1966 med diktsamling- 

en Digitalis – Förhör om Sonja 

• Senast utgivna böcker är Klässbols 

linneväveri – att väva sin historia, 

Heidruns Förlag (2010), Zetterquist 

– en krönika om den värmländska mu- 

siker- och konstnärssläkten, Salungen 

Förlag (2010), samt diktsamlingen 

Strandbarnet, Heidruns Förlag (2010) 

• Föreningen Värmlandslitteratur 

utsåg boken om linneväveriet till 

Vackraste Värmlandsboken år 2010 

(formgivare Leif Haglund). Boken 

om släkten Zetterquist fick ett 

hedersomnämnande (formgivare 

Lars Norrby) 

• Arbetsnamnet för ett av de pågående 

projekten är Pelops ö, kanske 

en guidebok för att på egen hand 

upptäcka och uppleva antikens 

historier i nutid på Peloponnesos. 


8 

NäRGÅNGET MELLAN 

TVÅ BREVVäNNER 

Kerstin Högstrand och Lars Lerin. Konstnärer och författare båda två. Sent 1970-tal korsades 

deras vägar i samband med en utställning. En vänskap började gro. 

– i slutet av 1990-talet gick vi igenom var sin kris. Dittills hade vi skickat ett och annat 

vykort, men nu blev det brev, säger Lars. 

De högst personliga och utlämnande breven har gått i tusen- och åter tusental 

mellan Kerstin i Högelian utanför Årjäng och Lars var helst han befunnit sig i världen. 

Bok i Värmland 2011

Breven har gått i tusental mellan vännerna Kerstin 

Högstrand och Lars Lerin. Deras andra brevbok har 

fått namnet Straffrundor och ärevarv. 300 sidor rikt 

illustrerade av båda konstnärerna. Tankeväckande 

och öppet. 

”Vännerna bjuder varandra på nya perspektiv och ifrågasätter än det ena, än det andra...” 

nu boR LaRS LeRin och Manoel Marques, 

som han gifte sig med sommaren 2009 och 

som mest får lystra till smeknamnet Junior, 

vid Vänern på Hammarös västra klippstrand. 

Hela skärgården hittar in genom 

de stora panoramafönstren. På altanen står 

trädgårdsmöblerna halvt i skugga och han 

slår sig ner så långt från solen som möjligt. 

– I perioder skriver vi brev till varandra 

varje dag. Ibland något enstaka i veckan. 

Just nu skriver Kerstin inte alls. Vi pratar 

mer i telefon istället. Men jag fortsätter 

samtidigt att skriva till henne. Jag behöver 

det för min egen skull. Jag behöver tänka på 

Kerstin. 

bRev äR eTT sätt att skriva dagbok. Att formulera 

sina tankar är dock enklare om det 

finns en vän och läsare i andra änden, får 

vi veta. Att vara nära och förtrogna brevvänner 

är dock en sak. Det behovet kan vi 

säkert föreställa oss lite till mans och även 

känna ett uns av avundsjuka inför. Det 

ter sig dock som ett riktigt stort kliv att ta 

nästa steg – att samla brevväxlingen i en 

bok och bjuda in hela världen till ens allra 

innersta. 

– Vi är ju konstnärer och författare, 

svarar Lars. 

Det är naturligtvis fler som har frågat 

och det är denna enkla förklaring han ständigt 

landar i. 

Straffrundor och ärevarv är brevvännernas 

andra bok. Den är en fristående fortsättning 

på Tröstpriser och sidovinster som 

kom för fem år sedan. Ytterligare två böcker 

väntas följa i framtiden. 

– Det är en drift att måla och skriva, 

fortsätter han. Jag förstår inte varför vi inte 

skulle visa upp det vi gör för omvärlden. 

Eller säg så här: om det som skrivs känns 

viktigt för mig, då tänker jag att det kan 

vara angeläget för fler. 

– Det var många som ville läsa den första 

boken. Vi fick respons, via mail och vid 

möten. 

aTT Den föRSTa brevboken skulle bli välläst 

var dock inte självklart eller ens viktigt för 

författarna. Det anar vi nu när tidsperioden 

för utgivningen finns dokumenterad i den 

nya boken. Lars till Kerstin i september 

2006: 

”…våra Tröstpriser har äntligen anlänt 

från tryckeriet! Jag bläddrar med skräckblandad 

förtjusning. Kära du. Pappa tror 

det blir fiasko på alla plan. Men för mig är 

boken redan en framgång, en seger, från 

första stund. Den är mig kär, för den har 

tillkommit i nöd och lust. Vad gör det om 

upplagan sedan får ligga osåld på Laxholmen?” 

Idag skriver vi 2011. Straffrundor och 

ärevarv förflyttar oss fem–sex år bakåt i tiden. 

Lars make Junior var ännu inte funnen. 

Längtan efter kärlek var stor och ständigt 

närvarande. Relationsjakten pågick som 

bäst. Kanske fanns det en livskamrat i utställningskön, 

på kalaset, på tåget. Kanske 

fanns han i Teheran, i Berlin eller i Kerala. 



10 

Kerstin reser inte lika långt. Varken i fantasin 

eller i verkligheten. Hon reflekterar: 

”Medan du har upplevt jordens underverk 

har allt varit sig likt i Högelian. Skatan har 

sin favoritplats i tallen, där hon kan sitta 

länge och meditera. Hela tiden väntar jag 

att hon ska lyfta – för att få se grenen darra. 

Då tycker jag att det har hänt mig något 

stort. En skata som flyger och en gren som 

darrar.” 

Istället följer hon brevledes med Lars ut 

på äventyr: ”Jag får resa kors och tvärs över 

jorden med dig och träffa människor jag annars 

gått miste om. Du är min utsiktsplats i 

världen”, konstaterar hon. 

hon beSkRiveR inRe krafter som inte alltid 

går i takt med varandra, som sliter åt olika 

håll. Hon skriver om möten som skrämt 

henne under dagen, delar med sig av rädslor 

och farhågor. Berättar om de saker hon klarat 

av trots oro för misslyckande och panik. 

”Det är ett konstigt mellanrum jag lever i. 

Det finns inga drömmar om framtid, kärlek 

eller framgång i det rummet. Det är ett 

tomt rum. Vet inte om det är bra eller dåligt. 


Det går absolut inte någon nöd på mig. Jag 

går ut och går. Försöker få till deklarationen. 

Sorterar en knappburk. Lägger upp ett par 

urgamla böxer. Läser.” 

Breven stöttar och uppmuntrar i båda 

riktningar. Vännerna bjuder varandra på 

nya perspektiv och ifrågasätter än det ena, 

än det andra i den andres resonemang. Kerstin 

provocerar och vill få Lars att dra ner 

på tempot i sin jakt på kärlek: ”…jag fattar 

inte att du med pock ska ha en man på stört, 

när du är så bra på att leva själv?” 

näSTan vaRje DagS verklighet finns alltså 

dokumenterad i brevväxlingen. Breven som 

finns med i boken är redigerade. All text är 

alltså inte med, endast ungefär 20 procent, 

gissar Lars. Men att det inte är tal om någon 

regelrätt censur förstår man: ”När jag ska 

skriva om Indien fastnar jag hela tiden i indiern… 

Att älska honom är en överraskning, 

jag slickar honom som en katt. Pälsen. (Han 

är luden som en fågelspindel.) Och fast jag 

är så dum och trög, otymplig, nackstyv, 

synes han nöja sig. Hoppas han inte gör det 

av medlidande?” 

TiTeLn. Straffrundor handlar om att man 

ofta gör det så svårt för sig själv. 

– Som jag och kärleken, säger Lars. Jag 

har haft dejter över hela världen och Junior 

kommer ju från Brasilien. 

Ärevarven får symbolisera motsatsen. 

De där dagarna då allt det bra och goda bara 

händer. 

– Jag tänker till exempel på helt galna 

vernissager. Då det har kommit så mycket 

folk. Framgångarna som konstnär är en 

stor kontrast till de tillkortakommanden vi 

upplever på det privata planet. Här är Kerstin 

och jag syskonsjälar. Vi förstår varandra 

väldigt väl. 

Den nästan 300 sidor tjocka boken är 

fylld av foton och bilder av båda konstnärerna. 

Här finns också kuvert avbildade, rikt 

och kreativt utsmyckade. Det måste vara en 

fröjd att vara lantbrevbärare med distrikt 

norr om Årjäng och på småvägarna ut till 

V:a Skagene. 

kAtArinA Averås 

Foto: Øyvind Lund

FyRA BERäTTARE 

OM DEN VäRMLäNDSKA BERäTTARTRADiTiONEN 

Vår värmländska berättartradition – är den en myt vi gärna odlar eller är 

den en sanning? Vi ställde den och några givna följdfrågor till fyra 

personer som är just värmländska berättare. En av dem skrev själv. 

finnS DeT någoT sådant som en värmländsk 

berättartradition? Det lär ingen kunna bevisa 

men om en värmlänning säger att den 

finns, då gör den det. Det är inte mer med 

den saken. 

Vad frågan närmast gäller är om den mår 

väl. Det är jag inte lika säker på. En berättartradition 

kan inte överleva utan publik. 

Om publiken sviker falnar berättandet. Risken 

är överhängande att publiken idag är så 

jäktad att den inte hinner lyssna. Då tystnar 

efterhand berättarna och traditionen dör. 

För så är det, det muntliga berättandet 

kräver en publik. Skrivna berättelser kan 

tecknas ned, ges ut och finna sina läsare. För 

den muntliga berättarkonsten gäller andra 

villkor. Om ingen lyssnar finns den inte. Det 

som berättas måste föras vidare och ge upphov 

till nya berättelser, i annat fall kan man 

inte tala om en tradition. Det är i det dagliga 

ingemAr eliAsson är före dettA lAndshövding i värmlAnd och tidigAre riksmArskAlk 

myllret av människors möten som berättelsen 

frodas. 

Det spontana berättandet startar långsamt. 

Någon säger något som startar associationer 

hos en annan och lösgör minnen 

hos en tredje. Så plötsligt börjar en berättelse 

vävas. Den föds i stunden, utan beräkning eller 

avsikter, bara av lusten att delge och återge 

något avlyssnat eller upplevt. 

Alla människor bär på sådana berättelser, 

men alla har inte förmågan att förmedla dem. 

De som har den talangen måste få ta plats 

och bli lyssnade till om den värmländska 

berättartraditionen ska kunna leva vidare. 

Det får aldrig bli så bråttom att det muntliga 

berättandet upphör. 

Men räcker det då inte med de skrivna 

berättelserna? 

Nej, helt enkelt därför att de i så hög grad 

bygger på stoff ur det muntligen återgivna. 


Vad hade blivit av den stora värmländska litteraturen 

utan muntligen vidareförda sagor, 

skrönor och historier? Platt intet. F A Dahlgren, 

Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding, Nils 

Ferlin, Tage Aurell, Göran Tunström, alla 

bygger sina alster i hög grad på vad som berättats 

för dem. De fångade upp vad de hört 

och iakttagit och gjorde det till stor litteratur. 

Konsten att muntligen berätta – den vi vill 

tro är flitigt förekommande i Värmland – 

har betytt mycket för den värmländska poesi- 

och romankonsten. Nog lever den konsten 

alltjämt, men den lever farligt i en värld där 

kufar och udda existenser sitter trångt och de 

spontana mötena försvinner i jäkt och buller. 

Hur gärna ville jag inte ha fel i denna 

dystra profetia. 

ingemAr eliAsson 


12 

CaRina ekman äR fiLmkonSuLenT 

hoS fiLm i väRmLanD 

– jag haR aLLTiD rört mig i en värld där det finns många 

historieberättare, konstaterar Carina Ekman, Film i 

Värmland. Pappa och hans vänner jobbade skift på bruket. 

Det var hårt slit men de lyckades ändå prata om saker de 

kunde skratta åt. De hade humor. 

– Under många år var jag involverad i uppsättningen 

av Värmlänningarna. Vid ett tillfälle var det två personer 

bakom scenen som, ovetandes om varandra, berättade 

samma fantastiska historia som om den var självupplevd. 

Vem som talade sanning fick hon aldrig veta – om det 

ens var någon av dem. 

Som filmkonsulent möter hon idag många berättare, 

flera av dem har en egen ton – kanske är den värmländsk. 

Hon nämner Dubbeljonas, det vill säga Jonas Bergergård 

och Jonas Holmström, som ligger bakom flera uppmärksammade 

kortfilmer och även en långfilm. 

– Och så har vi ju Stina Bergman som i långfilmen Du 

sköna, inspelad i Ransäter, skapar en Twin Peaks-liknande 

stämning och väver ihop en rad mystiska omständigheter. 

– Nu börjar också värmländskan höras i filmerna. I 

Ulf Malmros långfilmer har den alltid varit med. Han 

flyttade härifrån som 18-åring, men hans berättelser är 

färgade av uppväxten i Värmland. 

Carina Ekman tycker att berättande är viktigt, och 

menar då det muntliga berättandet. 

– Det ger en delaktighet, både för den som vill dela 

något och för den som får lyssna. Man hamnar ofta i ett 

levande samtal. 


fyrA berättAre om den värmländskA berättArtrAditionen | text: kAtArinA Averås, foto: øyvind lund 

”BERäTTANDE 

SKAPAR 

DELAKTiGHET” 

maRCuS gRahn äR föRfaTTaRe oCh fRiLanSSkRibenT 

”EN VäRDEFULL MyT SOM 

GER OSS BRA SJäLVFÖR- 

TROENDE” 

Den väRmLänDSka berättartraditionen. Den kanske är en turistbyråmyt, 

baserad på att flera stora skalder har råkat verka just här, menar författaren 

och skribenten Marcus Grahn. Men den är inte mindre värdefull 

för det. 

– Kan vi odla myten även inåt så är det uppmuntrande för oss som är 

värmlänningar. Om vi hela tiden får höra att vi lever i berättarnas landskap 

ökar chanserna att fler intresserar sig för just berättande. 

Han tar en liknelse. 

– ”Vi vann”, säger vi om det gick bra för fotbollslandslaget. Vi blir stolta 

och söker samhörighet med de duktiga. 

Alltså: 

– En stark värmländsk berättartradition ger självförtroende. ”Jag är 

åtminstone från Värmland”, kan vi tänka och så medverkar vi till att hålla 

traditionen vid liv. Jag är själv gärna med och odlar myten. 

Men varför just här i Värmland? 

– Det ligger nära till hands att tro att berättartraditionen har med 

demografi och geografi att göra. I glesbygden bor färre människor och det 

finns inte så stort utbud av nöjen. När man inte hela tiden blir serverad intryck 

tror jag att det föds en lust att uttrycka sig. Komma med egna påhitt. 

Roa varandra, berätta historier. 

Han tycker att det är jätteviktigt att samhället tar ansvar för att fånga 

upp ungas lust att både läsa och berätta. 

– Jag blir så arg varje gång jag hör talas om ännu en bokbuss som slutar 

komma eller bibliotek som begränsar sina öppettider. Att ge fantasin full 

frihet är en del av livet, det är ofantligt viktigt under hela vår livstid.

fyrA berättAre om den värmländskA berättArtrAditionen | text: kAtArinA Averås, foto: øyvind lund 

Leif STinneRbom äR konSTnäRLig LeDaRe 

oCh RegiSSöR hoS väSTanå TeaTeR 

”BERäTTARENS FRiHET 

ATT SJäLV TOLKA” 

väSTanå TeaTeR haR denna sommar, för 

tredje gången, berättat Gösta Berlings saga 

från scenen i Berättarladan i Sunne. En 

berättelse som i sig bygger på sägner, myter 

och skrönor författaren Selma Lagerlöf hört 

berättats. Så visst finns det en värmländsk 

berättartradition. Därom råder inget tvivel 

när frågan går till teaterns konstnärliga ledare 

Leif Stinnerbom. 

– I Värmland finns massor av goda berättare, 

de har alltid funnits. Här finns också en 

frihet i förhållande till vad som är sant och 

osant. Men det är berättarens självklara rätt 

att både dikta och dikta om. 

Leif Stinnerbom menar att det bland annat 

är detta som kännetecknar folkkulturen 

och gör den så spännande. 

– Sägner, sagor, musikstycken. De finns 

i många versioner och ingen är mer riktig än 

någon annan. Det är den som vid varje tillfälle 

berättar som har tolkningsföreträdet. 

Han tycker att Selma Lagerlöf själv uttryckte 

detta på ett så bra sätt att han till och 

med anslagit citatet på Berättarladan. ”Jag 

har inget nytt att berätta, endast det som är 

gammalt och nästan glömt”. 

– Tänk om det finns en kvalitet att hämta 

från förr som vi missar eftersom vi är så 

fokuserade på det nya, säger han och lämnar 

frågan hängande i luften. 

Kvalitet är ett nyckelord. 

– Behovet av att uttrycka sig är stort och 

det ges hela tiden ut massor av nya böcker. 

Men det sätt som berättandet frodas på i vår 

tid kan oroa mig. Det är ett så stort flöde och 

allt ska gå så snabbt. 

Resonemanget tar honom tillbaka till 

Selma Lagerlöf. 

– Hon gick länge och finulade på sina 

historier. Putsade på varje detalj. Det finns 

inte en formulering som inte är noga utvald. 

Hon var konstnärlig, nöjde sig aldrig med det 

vardagliga. 

– När vi nu är så effektiva och snabba 

finns en risk att vi tappar det konstfulla i 

berättandet. Jag tycker att det estetiska är 

viktigt, konstnären måste få lägga till något 

av sig själv. Jag vill att vår publik ska uppleva 

och känna våra föreställningar i hela kroppen 

– i magen och i hjärtat. 


14 

UPPRäTTELSE 

TiLL SELMAS BROR 

Bok i Värmland 2011

Vid sidan av litteraturen har musiken 

spelat stor roll för Torbjörn Sjöqvist. 

På sjuttiotalet satte han upp 

miniatyrföreställningar av kända operor. 

Figurerna har han fortfarande kvar. 

”...ur breven växer en 

annan bild fram...” 

FAK TA 

Torbjörn Sjöqvist 

född: 1929 i Deje 

bor: Torsby 

familj: Hustru Marja, två döttrar, två söner, sex 

barnbarn 

studier: Karlstadstudent 1948, elev vid Otte Skölds 

målarskola 1949–1950, folkskollärarexamen 1955, fil. 

kand i litteratur- och konstvetenskap 1999. 

yrkesliv: Lärare i Torsby 1955–1994, 

svenskundervisning ett specialintresse, arrangerade 

kulturdagar och skrivartävlingar. 

musik: Har satt upp tio operor, som spelats för 

vuxenpublik på modellteaterscenen ”Operakällaren 

i Torsby”. 

skrivit tidigare: Talpjäser, musikaler och operan 

Octavian, Octavian! 

Aktuell som författare: Kära Syster! Jag tyckes hafva 

otur i allt. Om Johan Lagerlöf och hans syster Selma 

Lagerlöf, Mårbacka förlag 2010 och uppsatsen 

Johan Lagerlöf i Selma Lagerlöfs författarskap, som 

ingår i essäsamlingen Spår och speglingar, Gidlunds 

förlag 2011. 

Foto: Pia Gustavsson 

Den penSioneRaDe LäRaRen Torbjörn Sjöqvist debuterade som 81-åring med 

boken Kära syster! Jag tyckes hafva otur i allt, om Selma Lagerlöfs bror Johan. 

Torbjörn Sjöqvist, som efter pensionen läst kurser i litteraturvetenskap, 

ville veta mer om Johans betydelse för Selmas texter och hennes relation till 

männen. Efter lite efterforskning fann Torbjörn Sjöqvist att det finns över 300 

brev från brodern och hans fru till Selma som ingen studerat tidigare. 

– Arbetet med Johan Lagerlöf har varit absorberande. Det liknar inte 

något annat. Det har varit en märklig upplevelse, konstaterar han i sitt hem vid 

sjön Frykens norra ände i Torsby. 

i hemmeT SynS överallt spår av hans stora intressen konst, musik och litteratur. 

På en hylla står hela operaensembler av små papier maché-figurer som han 

tillverkat för att sätta upp miniatyrföreställningar. Torbjörn Sjöqvist har 

skrivit teaterpjäser och en opera. På väggarna hänger målningar han gjort 

som ung, några med motiv ur Selma Lagerlöfs böcker. Tavlorna trängs om 

väggutrymmet med hyllmetrar av böcker. 

han bLäDDRaR i ett exemplar av sin egen bok och berättar att den gängse bilden 

av Johan Lagerlöf har varit en lat, ointellektuell man som drev familjens gård 

Mårbacka i konkurs. 

– Johan Lagerlöf var i själva verket en ansvarstagande person, men en man 

som misslyckades trots goda avsikter. Han försökte rädda gården genom att 

skicka hem pengar han tjänade som disponent och företagare. 

En efter en avlivar Torbjörn Sjöqvist myterna om Johan Lagerlöf. Ur 

breven växer en annan bild fram. En bror som delvis bekostar sin systers 

utbildning och som anstränger sig för att rädda Mårbacka. När Selma senare 

hade blivit en känd författare och köpt tillbaka Mårbacka återgäldade hon 

genom att ge Johan och hans familj pengar så länge de levde. 

näR måRbaCkaSTifTeLSen fick se Torbjörn Sjöqvists forskning ville de ge 

ut den i bokform. Han är märkbart nöjd med att ha ändrat bilden av Johan 

Lagerlöf. Men drivkraften i arbetet har främst varit att visa hur relationen 

mellan Johan och Selma återspeglas i hennes böcker som ett tema, där kvinnor 

hjälper svaga män att få upprättelse. Om detta skriver Torbjörn Sjöqvist istället 

i samlingen Spår och speglingar, som innehåller Lagerlöfstudier av sjutton 

författare och ges ut under 2011. 

piA gustAvsson 


16 

BLäDDERBOK 

OM EN FiLMFESTiVAL 

Varje år tillfrågas en svensk författare om att göra en bok 

om Göteborg international Film Festival. i år gick frågan 

till Amanda Ooms – skådespelare/författare/konstnär. 

amanDa oomS beRäTTaR att hon faktiskt 

inte hade lagt märke till att det gjordes en 

bok om festivalen varje år, så hon blev förvånad 

över frågan, men sedan såg hon listan 

över tidigare författare och blev lite smickrad. 

Tidigare stafettförfattare har bland 

andra varit Klas Östergren och John Ajvide 

Lindqvist. 

– Jag tänkte i 40 sekunder och sedan sa 

jag ja. Jag har tecknat dagbok i 15 år, gjort 

små teckningar om saker som händer mig i 

livet. Så jag tänkte att jag skulle kunna göra 

en tecknad rapport från festivalen. Och så 

blev det. 

Boken består av snabba tuschteckningar 

på vitt papper tillsammans med en fristående 

poetisk text om årets tema på Göteborg 

International Film Festival – närvaro. 

– Det blir en vacker bok. En rolig och 

sexig bok som det ska vara härligt att bläddra 

i. Alla som varit på festivalen någon gång 

kommer att känna igen sig. Jag tillbringade 

en vecka på festivalen och tecknade människor 

som köper biljetter, världsstjärnor 

som blir intervjuade, folk som dricker 

drinkar och minglar. Jag gjorde en teckning 

från varje film jag såg på festivalen, bra som 

dåliga. Jag tecknade hedersgästen Charlie 

Kaufman, konstfilmaren Gunvor Nelson 

och jag tecknade några av de som väljer ut 

filmer till festivalen. 

Amanda Ooms har besökt festivalen 

många gånger genom åren, med egna rollprestationer 

i filmer, som föreläsare, som 

dj. Hon berättar att festivalveckan påverkas 

mycket av hur bra det går för filmen man 

deltar med. Ofta är det på Göteborg Inter- 


national Film Festival som filmen möter en 

publik för första gången och det kan vara 

rätt nervöst inför premiären. 

– Jag har fått väldigt varierande mottagande 

av mina insatser i filmer, och när 

jag bodde i USA en längre tid kände jag mig 

som en utböling när jag kom till filmfestivalen. 

Men nu är jag lite mer insyltad i svenska 

filmbranschen igen och känner mig mer 

hemma i den firmafest som man ju också 

kan säga att festivalen är. Och att teckna 

hela dagarna var ett annorlunda och trevligt 

sätt att tillbringa festivalen på. 

tobiAs berger 

Amanda Ooms bor i Östra ämtervik i 

norra Värmland. Förutom skådespelare 

och konstnär är hon lärare på 

manusutbildningen på Broby Grafiska 

i Sunne. Boken blir ett nummer i 

tidskriften Filmkonst som ges ut av 

Göteborg international Film Festival. 

Foto: Per Kristiansen

BOKSLUKAREN 

HOLM 

Stefan Holm är känd för både höjdhopp och TVprogrammet 

På spåret. De som känner honom lite 

närmare vet också att han är en bokslukare av stora 

mått. Ett intresse som lett fram till att han både har 

suttit i Augustprisjuryn och drömmer om att skriva 

en skönlitterär bok. 

Som baRn LäSTe han mest serietidningar 

och fotbollsböcker. Det var först under 

gymnasietiden och tiden i lumpen som 

intresset för skönlitteratur väcktes. 

− Min lumpartid var inte precis en 

intellektuell utmaning och jag kände att 

jag behövde någon form av stimulans, så 

det var väl där som läsandet tog riktig fart, 

berättar han. 

Det var också i anslutning till lumpen 

som han började tävla mer och mer internationellt 

i höjdhopp. Långa resor på både 

tåg och flyg och ensamma kvällar på hotell 

gjorde att det fanns gott om tid för böcker. 

− Läsandet blev ett sätt att koppla av 

och samla energi, ett sätt att avskärma sig 

från tävlingsmiljön som kan vara påfrestande 

och intensiv. 

Vad läser du helst? 

− Allt möjligt, men under tävlingsåren 

blev det mycket deckare och thrillers. Det 

är ju inte alltid de håller hög kvalitet, men 

det är lätt att låta sig uppslukas av dem. Nu 

blandar jag mycket. Jag har en väldigt bra 

person på Akademibokhandeln i Karlstad 

som tipsar mig om böcker. Just nu läser jag 

Skära för sten av Abraham Verghese. En 

fantastisk bok! 

SeDan någRa åR har Stefan Holm lagt 

höjdhopparkarriären på hyllan. Idag lever 

han ett mer svenssonliknande liv med fru, 

barn och jobb som informatör vid Karlstads 

universitet. Det har påverkat läsvanorna 

konstaterar han. 

− Jag har mycket mindre tid att läsa nu. 

Det blir några lugna stunder här och där, 

men det där sträckläsandet som jag ägnade 

mig åt under tävlingsåren får jag inte till 

och betydligt färre böcker blir lästa. 

eTT unDanTag vaR dock under 2010 då 

Stefan Holm satt med i juryn för Augustpriset 

(kategorin årets svenska skönlitterära 

bok). 

− Under det året läste jag runt 45 böcker 

av svenska författare. Det var jätteroligt 

och en stor utmaning! 

Hur hamnade du i juryn? 

− Jag delade ut pris på Augustgalan 

2009 och började prata med en person i 

Svenska förläggarföreningen som visste att 

jag läste mycket. Lite senare fick jag frågan 

om jag ville sitta med i juryn. 

Hur var det? 

− Först förstod jag nog inte hur stort 

det var, men när jag gjorde det kände jag 

mig väldigt hedrad. Det var ett jättespännande 

år, även om jag inledningsvis kände 

”vad gör jag här bland alla litteraturvetare”. 

Men det var väldigt trevliga människor 

som respekterade mig fullt ut, jag var ju 

trots allt med för att representera den 

”vanliga läsaren”. 

TiLLSammanS meD sin mentala coach, 

Christian Augustsson, har Stefan Holm 

gett ut två böcker om sig själv och sin höjdhoppskarriär. 

En tredje bok som handlar 

om ledarskap och den mentala biten av 

träning är påbörjad. Det finns också en 

Foto: Ryno Quantz 

dröm om att någon gång skriva en skönlitterär 

bok. 

Blir det en deckare då? 

− Det är inte omöjligt, men det gäller 

att komma på den där riktigt bra storyn 

och det har jag inte gjort ännu. Men den 

kanske kommer! 

TRe böCkeR Som beRöRT 

STefan hoLm: 

hedvig bergenheim 

J.D. Salinger – Räddaren i nöden 

Min svensklärare på högstadiet satte 

den i händerna på mig och det var 

första steget för mig att läsa mer ”riktiga” 

böcker. 

Dennis Lehane – Patient 67 

Förmodligen den bästa och 

smartaste thriller jag läst, till och med 

filmatiseringen (Shutter Island) blev riktigt 

lyckad. 

Per Olov Enquist – Ett annat liv 

Augustprisbelönad självbiografi som är 

bland det bästa som skrivits på svenska. 


18 

Mr Chance – FN:s förfall under Ban 

Ki-moon 

Inga-Britt Ahlenius 

Faktabok om FN och Ban Ki-moon. 

Brombergs förlag 

Fröding och kvinnorna 

Rolf Alsing 

Gustaf Frödingsällskapets årsbok. 

Hjalmarson & Högberg 

Godmorgon 2012 

Staffan Ander 

Krönikor. 

NWT förlag 

100 Arvikarim 

Urban Andersson 

Dikter om Arvika 100 år. 

Kylskåpspoesi AB 

Packad och glad 

Anita Axelsson 

Recept. Lättlagat på resa, i husvagn. 

Anita Axelsson förlag 

Moderspassion 

Maj-Gull Axelsson 

Roman förlagd till Arvika. 

Brombergs förlag 

Ett år i Värmland 

Per Berggrén 

Bilder från ett år i Värmland. 

Per Berggrén 

Det kommer alltid en vår 

Rune Blidh 

Dikter. 

Norlén & Slottner 

Nödlandningen 

Sven E. Blomqvist 

Ett tyskt krigsplan landar i Grums 1940. 


Djur i fotbollens värld 

Sven E. Blomqvist 

Kåserier. 


Arvikas Jubileumskamp 

Göran Bryntesson 

Spel. Kortlek med rimmade frågor. 

Versmakeriet i Mangskog 


Dit där citrusträden blommar 

Laila Carlsson 

Debutroman. 

Blåkråka förlag 

Längs älven 

Gunilla Cedmar 

Roman. 

Cedmar förlag 

Rut – kvinna, lärarinna och älskarinna 

Eva Niss Dybeck 


Poem förlag 

Matrevolutionen – ät dig frisk med riktig 

mat 

Andreas Eenfeldt 

LCHF-metoden. Mat och hälsa. 

Bonnier Fakta 

Nio hektar skog 

Björn Ehrenroth 

Arter, lämningar i skog att vårda och bevara. 

Ehrenroth bild 

Christian Eriksson – bildhuggare 

Ann Eriksson 

Om Christian Eriksson. 

Sigma förlag 

Arvika innerstads arkitektur och historia 

Emma Eriksson Carlström 

Fakta med foto. 

Libra Artic förlag 

Tage Erlanders dagböcker 1961 och 1962 

Sven Erlander 

Fakta. 

Gidlunds förlag 

Det finns ingen död 

Ingrid Fredriksson 

Tvärvetenskap. 

Siljans Måsar förlag 

Vi tecknar om kläder! 

Anette Grundahl 

Teckenspråk för små barn. 

SignifiSense förlag 

Drillar och Draköron 

Ane Gustavsson & Lennart Hellsing 

Barnbok + cd om instrument. 

Natur & Kultur 

Prinsessans rockband 

Per Gustavsson 

Barnbok + cd. 


Öga för öga 

Kjell Herbertsson 

Deckardebut. 


I love you Viktoria Andersson 

Maja Hjertzell 

Barnbok. 

Rabén & Sjögren 

Tvetydigheter 1 o 2 

Stefan Holm & Mikael Solebris 

En samling “oneliners”. 

Scholm förlag 

Ögonblick i Filipstad 

Kerstin Hugosson 

Akvareller. 

Ateljé Trivselmåla 

Havets Mor 

Elisabet Härenstam 

En grönländsk berättelse illustr. av barn. 

Heidruns förlag 

En fältflygare från Mjölby 

Alf Ingesson Thoor 

Om ett flygarliv. 


Vinterblomster 

Elisabeth Jacks Svantesson 

Nålbundna vantar från Dalby i Värmland. 

Algusta förlag 

Stinsliv – ett öde på villospår 

Mats Jansson Hägg 

Kåserande om “stinsliv” och järnväg. 

Paper Talk 

Drömmen om Rottneros Park 

Annelie Johansson & Lars Jacob Jakobsson 

Historia och bilder. 

Jacob teater media & design förlag 

Karina Johansson 

Bara en pärla 

Deckardebut. 

Libra Artic Förlag 

Imbecill 

Siv Jägerung 

Sann bok om ett “tyskebarn”, Kari Rosvall. 

Floraleden förlag 

O.K. 

Oskar Kardemark 

Foto. 

Motsols förlag 

Mitt namn är Kocki 

Torgny Karnstedt 

Om en legedarisk korvgubbe i Arvika. 

Karnstedts förlag 

Moralisten och drakarna 

Karl-Erik Lagerlöf 

Minnen. 

Carlssons förlag 

Det växer ett träd i Mostamägg 

Britt-Karin Larsen 

Roman, översatt till sv. av Joar Tiberg. 


Krokiteckning 

Anna Larsson & Bertil Wivhammar 

Material, metoder, teckningar och övningar. 

Wivhammar förlag 

Straffrundor och ärevarv 

Lars Lerin & Kerstin Högstrand 

Personliga brev mellan författarna. Del 2. 


Speglingar 

Ingela Lind & Hasse Persson 

Konstbok om Karin Broos. 

Bokförlaget Arena 

Flyget i Göteborg 100 år 

Per Lindqvist & Åke Hall 

Flygets historia i Göteborg. 


Himlens fäste 

Lars Löfgren 

Dikter. Målningar av Gao Xingjian. 

Akleja förlag 

KOR – en kärlekshistoria 

Roine Magnusson, Åsa & Mats Ottosson 

Om förhållandet människa – kor. 

Votum förlag

Halgå bruk, det mest vanlottade 

Ulf Malmström 

Om ett bruk i Ekshärad. 

Sekel bokförlag/Isell & Jinert 

Dagboksanteckningar 1908–1913 av 

Ludvig Mattsson 

Anders Mattsson 

Om arkitekten Ludvig Mattsson. 

Anders Mattsson förlag 

Guldkalvens baksida 

Åke Mokvist 

Debatt. Nytt samhälle, nya sjukdomar. 

Votum förlag 

Återkomst 

Arvid Møller 

Om Per Pedersen och hans konst. 

Per Pedersen förlag 

Arvikapärlor – människor och platser i vår 

närhistoria 

Ylermi Mörnesten 

Fakta. Om Arvika. 

Poem förlag 

Livsöden i glesbygd 

Lars Nilsson 



Rackstad-dansen 

Agneta Nordmark 

Om Rackstadskonstnärerna. Sv och eng. 

Fjæstad Förlag & Föremål 

I Arvika 

Tomas Nilsson & Jan Sandström 

Strövtåg, möten och infall i en jubilerande 

stad. 

Arvika kommun 

bortom bakom 

Lisa Nyberg 

Illustrerade dikter. 

Lisa Nyberg förlag 

Barnet som inte kunde ljuga 

Gunnar Odhner 



Kapten Nemos sekond 

Jan R. Ohlson 



Ljus över Värmland. En bildningshistoria. 

Peter Olausson 

Om bibliotek, studiecirklar och skrivande. 

Värmlandsarkiv 

Arvika de första hundra åren 1811–1911 

Gösta Olofsson 

Historia. 

Gösta Olofsson förlag 

Betydande herrgårdar i Eds socken 

Hasse Olsson 

Historia. 


Inspiratörerna 

Stefan Olsson & Marcus Frödin 

Hur du leder dig själv och andra till framgång. 

Universe Imagine 

Stafettbok Göteborg International Film 

Festival 

Amanda Ooms 

Göteborg International Film Festival. Illustr. 

Filmkonst förlag 

Möte med Finnskogar 

Florence Oppenheim & Daniel Svensson 

Skriftserie. 

Torsby Finnkulturcentrum 

Virituoser med blick för talens magi 

Mats Parner 

Matematikhistoria. 

Books on Demand 

“Ni har klockorna – vi har tiden.” 

Lennart Pehrson 

Tio år sen 11 september. Världen har förändrats. 

Albert Bonnier förlag 

Abbe 8 år och 43 dagar 

Kicki Polleryd 

Aspergers syndrom ur ett barns perspektiv. 

Sivart förlag 

Just nu 

Kjell Rundgren 

Dikter. 

Alma förlag 


20 


Nära stranden 

Gertrud Samén 

Dikter och akvarell. 

Bild, Text & Form 

Lilla spöket Laban – mammas färger 

Inger & Lasse Sandberg 

Barnbok baserad på tidigare film. 


Kärlek – en handbok 

Eva Sanner 

Om relationer. 

Bonnier Fakta 

Från pojk- och gubbåren 

Gustaf Schröder 

Gustaf Schrödersällskapets 19:e skrift. 

Utkom första gången 1894. 

Poem förlag 

Att vara med henne ... 

Alex Schulman 

Dagbok/krönikor. 

Piratförlaget 

Skönt förvirrad kvinna 

Anna Maria Schyman 


Aage förlag 

40 skäl att älska Dalby 

Torleif Styffe 

Häfte om det som var och det som är Dalby. 

Dalby Hembygdsförening 

Sailor´s book – Sjömansbok 

Gunnar Svensson 

En jordenruntresa med Gunnar. Sv o eng. 


Krönika i ord och bild från Manglidsälven, 

Vitsand 

Allan Thörnevik 

Dikt och bild från Vitsand. 

Allan Thörnevik förlag 

Hej Rädd 

Joar Tiberg 

Barnbok. 


Barnmark 

Göran Tunström 

Text av Göran Tunström till Mikael 

Anderssons fotografier. 

Max Ström förlag 

Mammatankar 

Maria Wells 

Kåserier. 

Forma books 

Kinematografen 

Bertil Wivhammar 

Självbiogr. om foto, teknik och historia. 


Minnenas ateljé 

Bertil Wivhammar & Nils-Erik Wikebäck 

Minnen om foto, utställningar, målningar. 


Uppgörelsen 

Lisbeth B. Åkerman 


Norlén & Slottner

Spår och speglingar 

Flera författare. Louise Vinge red. 

Selma Lagerlöfsällskapets årsbok 2011. 

Gidlunds förlag 

Ett enastående rum bland småstäder – 

Filipstad 400 år 

Flera författare 

Jubileumsbok, Filipstad 400 år. 

Vivenda förlag 

100 sorters kakor 

Carina Adrian, red. 

Recept. 

Svenska Kyrkan 

Gustavsström med omgivningar 

Flera författare. Bo Eriksson red. 

Hembygdsbok om Gåsborn. 

Gåsborns Hembygdsförening 

Sockenbok om Karlanda 

Flera författare. Carl-Johan Ivarsson red. 

Sockenbok. 

Gränslöst liv? En studie av två gränskommuner 

i Värmland 

Flera författare. H-O Gottfridsson red. 

Forskning. 

Karlstad University Press 

Sahlströmsgårdens vänner. Nr 4. (2011) 

Flera författare. Bengt Johansson red. 

Årsbok. 

Sahlströmsgårdens vänner 

Klarälven 

Flera författare. Hilde Ibsen red. 

Forskning. 


10 år efter Arvikaöversvämningen 

Flera författare 

Fakta om översvämningen i Arvika 2000. 


Torp och gårdar i Skruvstad, Torpstöd, Portila 

Flera författare. Margareta Reinedahl, red. 

Hembygdsbok. 

Torp och Gårdar 

Sunnes eldsjälar 

Flera författare. Marielle Westlund red. 

Först i en serie om eldsjälar i Sverige. 

me university förlag 

Kreativa processer 

Flera författare. Sara Broos red. 

Intervjuer, samtal, tankar om kreativitet. 

Broby Grafiska 

Småstadshjärtan 

Ismael Ataria, red. 

Om att leva i en småstad som ung. 



22 

miTT namn äR iSmaeL aTaRia. Jag är poet 

och projektledare för Småstadshjärtan, ett 

ungdomsprojekt i Värmlands allra djupaste 

skogar. Om ni tar er upp genom landskapet 

blir vägarna mindre och träden högre. Där 

skogen tycks höja sig på sidorna som mörka 

gestalter och överfalla de få bilar som obetydligt 

kryssar fram mellan döda grävlingar 

och vägverkets allt för djupa bortprioriteringar. 

Där strålkastarna från förbipasserande 

bilar blir allt glesare. Där enstaka 

hus glittrar med sina tända munnar fjärran 

från 7 Eleven och nattrafik och älgarna som 

i generationer stått vid vägkanten och sett 

alla bilar vissla förbi – då har ni kommit 

till Hagfors kommun, arenan för projektet 

Småstadsjärtan. 


SMÅSTADSHJäRTAN 

– unga röster om livet på landsbygden 

hagfoRS äR en liten ort där allt kan hända 

men inget händer, där småstadslunk och 

landsbygdslugn ligger som en tung filt över 

vardagen. I Hagfors finns en handfull affärer, 

ett badhus, ett bibliotek, ett järnverk, en 

nedlagd slalombacke och – såklart – det för 

små orter signifikativa överflödet av pizzerior. 

Det är nio mil till närmaste stora stad och 

på vintrarna är det så mörkt då gatlyktorna 

släcks att man inte kan urskilja om man 

möter är en människa eller om det bara är en 

buske. Hagfors är kanske arketypen för den 

typiskt svenska bruksorten. När man frågar 

unga i Hagfors vad de tycker och tänker om 

sin hemstad så får man samma svar varje 

gång: ”Allt är skit! Jag tänker flytta härifrån!” 

Visst kan man tycka att det blir lite gnälligt, 

men hur klagande kommentarer det än 

handlar om så måste de tas på största allvar. 

Blott kommentarernas existens tyder på att 

det finns ett fel någonstans i samhället, sår 

som måste sys igen. Samtidigt som en stor 

maktlöshet existerar så kan man i samma 

ungdomar också finna en oerhörd kraft och 

styrka. En brinnande kreativ vilja att skapa 

och berätta. I Hagfors sjuder det också av 

kreativ vilja, och det är den projektet Småstadshjärtan 

velat ta tillvara. 

pRojekTeTS huvuDSakLiga uppgifT var att 

under tre år aktivt arbeta med Hagforsungdomars 

egna upplevelser av att bo på lansbygden, 

deras omgivning och sitt liv. Målet var 

att skapa en bok och en skiva där unga poeter, 

författare, band och artister från trakten 

skriver eller sjunger in texter på temat att bo

i en småstad. Plattformen där detta gjordes 

möjligt blev Svenska kyrkan och Hagfors 

Gustav-Adolfs församling. Småstadshjärtan 

ville först och främst mana till diskussion 

i frågor så som ensamhet, utanförskap och 

framtidstro. Syftet var att sätta ljus på och 

närma sig svåra existentiella frågor ur ett lekfullt 

perspektiv, på ungdomars egna villkor, 

låta dem mötas genom sina egna ord, utifrån 

vars och ens egen livsåskådning. Projektet 

är en spegel i vilken människor ska kunna 

blicka in i och möta sig själva och kanske bli 

stärkta i vetskapen att de aldrig är ensamma 

om sina funderingar. Projektet vill visa att 

det går att göra något kreativt även om man 

råkar bo i världens minsta ”håla”. 

jag haR SjäLv bott i Hagfors och Värmland 

större delen av mitt hittills levda liv och 

visst har jag många gånger under de här åren 

funderat på att flytta för gott, men det har 

liksom aldrig blivit av. Att bo i en småstad 

som Hagfors innebär en inre tvist, det innebär 

för mig att jag är kluven i två delar. På 

ett sätt gillar jag att bo på en liten ort, det är 

skönt att kunna rymmas och verka i det lilla 

perspektivet. Jag tror att livet – med dess 

innehåll och inspiration – kommer även om 

jag råkar bo i en småstad. Men visst finns det 

kanske en risk att jag lurar mig själv med en 

framtid härute på landsbygden. Jag kanske 

bara ljuger för mig själv av rädsla för att ta 

steget och förändra mitt liv. Hur som helst är 

det skönt att sitta här omgiven av storskogen 

och lugnet, hamra ner mina drömmar på 

datorn, uppkopplad till världen. 

”...alla som bor eller 

någon gång bott på en 

sådan här liten ort 

kommer känna igen sig...” 

Att stillsamt vila i tanken att jag faktiskt når 

ut lika bra här som om jag skulle sitta femtio 

mil bort, någon annanstans. Men det händer 

att jag lyfter blicken ut över de där blånande 

bergen och drömmer mig bort. Ibland slås 

jag av den där känslan att det finns så mycket 

fantastiskt som mina ögon, min själ, mitt liv 

kanske aldrig kommer att få se. Så många 

möjligheter som likt gnistrande diamanter 

ligger utspillda över hela vår planet, men 

kanske aldrig blir plockade av just min hand. 

Det är just precis denna frustration jag valt 

att arbeta med i Småstadshjärtan. Det har 

varit en lång och spännande resa att göra det 

möjligt för andra att ta del av dikterna och 

låtarna. Och även om boken till största del 

handlar om vår lilla bruksort, så kan namnet 

Hagfors lätt bytas ut mot en annan liten ort 

i Sverige. 

jag TRoR aTT alla som bor eller någon gång 

bott på en sådan här liten ort kommer känna 

igen sig i texterna. Det här är en antologi 

som i ord och ton handlar om hur det är att 

vara ett bultande hjärta, var man än råkar befinna 

sig och komma ifrån. En antologi som 

kort och gott handlar om hur det är att vara 

en ung människa full av liv. Genom ungdomarnas 

dikter och låtar får vi följa med på en 

omtumlande resa, en stig som leder in i känslornas 

svindlande land, in i alla bultande, 

vackert dunkande småstadshjärtan. 

text: ismAel AtAriA 

foto: erik Järnberg 

illustrAtion: tovA frAnsson 

boken är utgiven Av heidruns förlAg 


24 

DEBUTEN BLEV EN 

VäNDPUNKT 

Plötsligt hände allt väldigt snabbt för Ninni Schulman. Hon fick kontrakt 

på tre böcker. Den första boken har redan sålts till sex länder, den andra 

kommer i september. i år tilldelades hon Föreningen Värmlandslitteraturs 

debutantpris. 

”Du äR inTe RepoRTeR, Ninni. Du är filosof.” 

Redaktionschefen från Norrland fällde 

avgörandet om den unga sommarvikarien, 

för så där en femton år sedan. Nog hade han 

rätt. 

– Jag ville redan som liten skriva böcker, 

men det är sånt man inte säger. 

Inte i ett brukssamhälle. Journalist gick 

lättare, mindre pretentiöst. Och så fick det 

bli, för Ninni Olofsdotter, den lilla flickan 

i Lesjöfors som gillade att läsa, skriva och 

tänka. 

RepoRTeRLiveT Tog Sin början på Värmlands 

Folkblad, först i Arvika och sedan i Hagfors. 

Men hon ville vidare. Flyttade till Stockholm, 

gifte sig, fick barn, jobbade länge på 

Expressen, uppmärksammades som bloggare. 

Livet var bra. Men under alla år fanns ändå 


en anonym önskan om att nå det egentliga 

målet, att bli författare. 

Ninni vrider lite på sig. Hon är inte där än. 

– Författare, nej, det är jag inte. Minst 

två böcker får man allt ha gett ut. Men jag 

skriver på heltid. 

Den LiTe bLekT blommönstrade stolsdynan 

på föräldraverandan i Lesjöfors klistrar 

bakom ryggen. Det är högsommarhet junidag, 

årets första riktiga. Barnen Signe och 

Sven har följt med mormor och morfar till 

bruksmuseet. 

Ninni häller upp kaffe ur ståltermos och 

bjuder på vaniljmazariner. 

– Jag kände mig ofta felplacerad som 

reporter. Drevs aldrig av nyheter och löpsedlar. 

Människorna och relationerna var alltid 

det roligaste. 

Prisad debutant. Jakten på mördaren 

driver handlingen framåt men 

det är karaktärerna som främst 

fascinerar och som gett upphov till 

de många lovorden. 

Hon ville iaktta och bygga egna historier. 

Författardrömmen gjorde sig årligen 

påmind i form av ett handfast nyårslöfte. 

När andra bestämde sig för att banta lovade 

Ninni att börja skriva på en roman, vid sidan 

om heltidsjobbet som journalist. 

Men inget hände, nya år kom och gamla 

gick. Hon skyllde på att tiden inte räckte. 

– Det blev en destruktiv grej. 

Besvikelsen växte, liksom självföraktet 

och prestationskraven. Så la Ninni om strategin. 

Nyåret 2007 struntade hon för första 

gången i det traditionella löftet. 

– Istället skulle jag vara nöjd, ägna mig åt 

barnen och tagga ner. 

Det var ett befriade beslut. Ur det föddes 

Magdalena Hansson, journalisten från 

Hagfors, den nyseparerade mamman som tar 

med sin sexåring, lämnar livet i Stockholm

och återvänder hem till Värmland. Ninni 

kallar henne låtsaskompis. De två har lekt 

ihop rätt länge. 

– Jag bestämde mig för att skriva en bok 

som jag och mina vänner skulle vilja läsa 

på semestern. En bladvändare. Kraven försvann. 

Istället för att hitta de där perfekta 

formuleringarna kunde jag koncentrera mig 

på att bygga upp en spännande handling. 

Målet var tydligt. Ninni började skriva. 

2 000 tecken per kväll. Efter jobbet när 

barnen somnat. 

– De föll sig rätt naturligt att jag använde 

bekanta miljöer, ett brukssamhälle och en 

lokalredaktion. 

ninni äR bRa på de mänskliga detaljerna. 

Hon ser, delar med sig och låter den som vill 

upptäcka och värdera. 

– Jag ville beskriva den här världen. Bygden 

och mentaliteten. 

Men det finns också ett generellt landsortsperspektiv 

som Ninni tror att många 

inflyttade storstadsmänniskor känner igen 

sig i. Hon refererar till vardagen hemma i 

Bromma. Hur småungar springer omkring 

och pratar utpräglad stockholmska medan 

föräldrarna bryter på norrländska, skånska, 

dalmål, värmländska eller annan utsockniska. 

– Jag är ganska säker på att de någon 

gång tänkt tanken att återvända hem, den 

kommer när man får barn. 

Inte nu längre, men när Signe föddes, 

övervägde Ninni och dåvarande maken 

Niklas Schulman att flytta tillbaka. 

– Jag sökte och fick fast jobb på redaktionen 

i Hagfors. Men ångrade mig och 

tackade nej. Hade ju gjort det där redan. 

Det blev Bromma istället. Och på sikt 

en kriminalroman om Magdalena, kvinnan 

som väljer Hagfors fullt ut. 

Flickan med snö i håret ligger där framför 

på bordet. Både inbunden och i pocket. 

Ninni beskriver känslan när hon skickade 

in det första utkastet. Historien hade börjat 

ta form men hon visste inte om någon ville 

publicera. Så ringde förläggaren: ”Jag har 

läst det här med förtjusning.” Hon glömmer 

aldrig formuleringen. 

– Det var det häftigaste jag upplevt. Blev 

så otroligt glad. 

Just det ögonblicket var så mycket större 

än allt annat runt den efterlängtade debuten. 

– Jag hade aldrig trott att jag skulle få 

kontrakt på en oskriven bok. 

i Dag SiTTeR hon med kontrakt på ytterligare 

två. Förlaget vill egentligen ha fyra, men tre 

räcker, längre vill inte Ninni sträcka sig. 

Det snurrar snabbt för årets debutantpristagare. 

Flickan med snö i håret har 

redan sålts till sex länder. Och i september 

ska nästa manus lämnas. Om första boken 

handlade om flickors utsatthet är perspektivet 

nu det omvända. Killarna i bruksmiljön, 

hur har de det? Utbudet på mindre orter är 

begränsat, på gott och på ont. 

årets debutant 

”Författare, nej, det 

är jag inte.” 

• Ninni Schulmans debutroman Flickan med 

snö i håret gavs ut i juni 2010. 

• På Världsbokens dag 13 april 2011 tilldelades 

Ninni Schulman Föreningen Värmlandslitteraturs 

debutantpris på 10 000 kronor. 

• Den hyllade kriminalromanen har sålts till 

sex länder och översätts till tyska, franska, 

italienska, holländska, danska och norska. 

• Det blir minst två böcker till om journalisten 

Magdalena Hansson från Hagfors. 

Kontrakt har skrivits med Bonnierförlaget 

Forum. 

• i början av nästa år kommer den första 

fristående fortsättningen. Pojken som 

slutade gråta är en kriminalroman om de 

som inte riktigt passar in och om sorg som 

aldrig går över. 

– Man får sin roll ganska tidigt, konstaterar 

Ninni. 

aTT DebuTeRa oCh faktiskt förverkliga den 

där livslånga lite hemliga drömmen beskriver 

hon som en ”otrolig vändpunkt”, men 

tillägger snabbt ”det är inget lyckopilller”. 

Det finns ett sen, ett efter Magdalena. 

Ninni vill än en gång vidare, mot en roman 

utan kriminella inslag. Trots att nyårslöftenas 

tid är förbi formuleras ändå nya mål. 

Hon är den sorten. 

Signe och Sven invaderar plötsligt verandan. 

Halvnakna och hungriga. Eftermiddagen 

har visst varit svettig. Men museet var 

kul. 

Ninni tar hand om det praktiska. Hon 

har några lediga dagar med barnen hemma 

hos mamma och pappa. Sen väntar upploppet 

inför höstens manuslämning. Andra 

boken är snart klar. Pappa har läst och gillar. 

Han nickar belåtet. 

kan inTe LåTa bli att fråga om Nils, Magdalenas 

sexåring som åker buss ensam mellan 

mamma i Hagfors och pappa i Stockholm. 

Hur går det för honom? Finner han sig tillrätta 

i nya miljön? Och Magda då, har hon 

verkligen fattat rätt beslut? 

Ninni ger lugnade besked utan att avslöja 

några detaljer. Hon ler lite lurigt och ser 

rätt belåten ut. 

– De är ju mina låtsaskompisar. Fast nu 

är de andras låtsaskompisar också. Det är 

allt lite läskigt. 

ninni Schulman 

text och foto: helenA söderqvist 

• Ninni Schulman är född 1972 och uppvuxen 

i bruksorten Lesjöfors i östra Värmland. 

• Hon har arbetat som journalist sedan 1995, 

bland annat på Värmlands Folkblad, Se & 

Hör och Expressen. 

• Hon bor i Stockholm. 


26 


REGiON VäRMLANDS 

LiTTERATURSTiPENDiUM 

ÅRETS 

VäRMLANDSFÖRFATTARE 

Region väRmLanDS LiTTeRaTuRSTipenDium 

region värmlands litteraturstipendium på 50 000 kronor instiftades 

2008. det delas ut årligen och skall ges till minst två och som mest 

fem enskilda verk ur det senaste årets utgivning av litteratur med 

värmlandsanknytning. stipendiet kan ges till både skön- och 

facklitteratur. 

Juryn består av representanter för länsbiblioteket i värmland, 

karlstads stadsbibliotek, värmländska författarsällskapet och 

föreningen värmlandslitteratur, den sistnämnda organiserar också 

juryarbetet på uppdrag av region värmland. 

2008 belönAdes fem verk: 

Amish – en roman av Erik Bengtson 

Idrott i Nordvärmland – en fackbok av John Eriksson 

Picasso valde också Kristinehamn – en roman av Marcus Grahn 

Stefan Johansson: Bara tiden och livet förslog – en konstnärsbiografi 

av Stefan Hammenbeck 

Åh, vad ni ska sakna mig – en barnbok av Anita Forsnäsgård (text) och 

Anders Palmgren (teckningar) 

2009 delades stipendiet av två författare: Anders Brokvist (mer 

känd under pseudonymen Ismael Ataria), som fick stipendiet för 

diktsamlingen Allt jag vill för dig, ingen annan och David Liljemark, 

som belönades för serieboken Boltzius. 

2010 delades stipendiet av Mia Skäringer, som fick stipendiet för 

sin debutbok Dyngkåt och hur helig som helst, och Malin Biller som 

belönades för serieromanen Om någon vrålar i skogen. 

2011 års vinnare tillkännages i värmlandsmontern på bok & bibliotek i 

göteborg torsdagen den 22 september klockan 10.30. stipendiaterna 

presenteras kort därefter på regionvarmland.se och varmland. 

se. prisutdelning blir det på värmländsk bokmässa på värmlands 

museum i karlstad den 18–20 november. 

åReTS väRmLanDSföRfaTTaRe 

utmärkelsen årets värmlandsförfattare instiftades 2003. det året 

tilldelades Inger och Lasse Sandberg utmärkelsen. sedan dess har 

den gått till: 

2004 – Bengt Berg 

2005 – Maj Bylock 

2006 – Kerstin Högstrand och Lars Lerin 

2007 – Lars Andersson 

2008 – Erik Bengtson 

2009 – Helene Tursten 

2010 – Torleif Styffe 

syftet med utmärkelsen är att lyfta fram välförtjänta värmländska 

författare. i juryn ingår länsbiblioteket i värmland, värmlands 

museum och föreningen värmlandslitteratur. 

2011 års värmlandsförfattare tillkännages i värmlandsmontern på bok 

& bibliotek torsdagen den 22 september klockan 10.30 och får ta emot 

sin utmärkelse på värmländsk bokmässa den 18–20 november. läs 

mer om utmärkelsen på www.regionvarmland.se.

Matrevolutionen – ät dig frisk med riktig mat har gjort 

succé och sålt i över 25 000 exemplar. 

Foto: Caroline Andersson 

Andreas Eenfeldt är läkare på en vårdcentral i Karlstad. Han driver också 

bloggen kostdoktorn.se som är Sveriges största hälsoblogg. 

äT DiG 

MäTT OCH FRiSK 

LäkaRen anDReaS eenfeLDT började tycka att det var något 

konstigt med kostråden som säger att man ska undvika fett för att 

inte bli tjock. Samtidigt som människor började äta mindre fett 

och lightprodukter slog igenom i affärerna blev folk fetare och 

fetare. Han började undersöka vad som låg bakom kostråden och 

kom fram till en helt annan slutsats. Det blev boken Matrevolutionen 

– ät dig frisk med riktig mat. 

I boken skriver Andreas Eenfeldt att fett inte är farligt för 

kroppen, utan att det är för mycket socker och kolhydrater som 

gör att man kan må dåligt. Alla kolhydrater som vi får i oss genom 

bröd, potatis och pasta bryts till slut ner till socker i kroppen 

och för att ta hand om det producerar kroppen insulin. Eftersom 

insulin är kroppens fettlagrande hormon så innebär det att vi blir 

feta av att äta mat med mycket kolhydrater. 

– Att akta sig för fett har varit fel från början. Man blir inte fet 

av fett, man blir mätt. Man blir lika lite fet av fett som man blir 

grön av grönsaker, säger Andreas Eenfeldt. 

– Jag vänder mig också mot den allmänna uppfattningen 

att det enda sättet att gå ner i vikt är att äta mindre och springa 

mer. Det låter bra i teorin, men i praktiken fungerar det inte 

eftersom vi har en hunger. Äter man för lite, blir man trött och 

inte alls sugen på att ge sig ut och springa. Vi har ett visst mått 

av självkontroll som gör att vi kan hålla oss från att äta så mycket 

som vi skulle vilja, men efter ett tag påverkar det humöret att vara 

hungrig och trött. Det är bättre att äta mat man blir ordentligt 

mätt av. Mina patienter går ner i vikt genom att äta valfri mängd 

lågkolhydratkost. 

anDReaS eenfeLDT äR en av de mest kända förespråkarna för 

LCHF-kost. LCHF står för Low Carb High Fat, vilket innebär 

att man äter väldigt lite bröd, potatis och ris och mycket kött, fisk, 

ägg, ovanjordsgrönsaker och smör. Enligt honom är LCHF en 

bra kost om man har problem med övervikt, diabetes och högt 

blodtryck. 

– Jag säger inte att alla människor är exakt lika och behöver 

exakt samma kost. Vissa är mer känsliga för socker än andra. Men 

ingen behöver akta sig för fet mat och alla mår bra av att minska 

på socker och vitt mjöl. Dagens mat med lightprodukter, snabbmat 

och konstiga industriprodukter är den sämsta mat mänskligheten 

någonsin har ätit. All förändring från den är till det bättre. 

tobiAs berger 


28 

äNNU ETT FANTASTiSKT BOKÅR! 

Några godingar från bokåret 2010–2011 

Den väRmLänDSka bokfLoDen visar inga 

tendenser att sina – tvärtom! Man kan bara 

förundras över hur mäktig och innehållsrik 

den är och fortsätter att vara. 

vaD äR väRmLanD? Ja, lättast får den nyfikne 

frågan besvarad genom att ta del av Per 

Berggréns Ett år i Värmland. Bilder från 

ett älskat landskap (Förlag Per Berggrén), en 

över 100 sidor tjock bok med härliga foton 

av både kända och okända delar av bygderna 

vi älskar. Det är en bok för både turister 

och ”infödingar”. Och några av många 

”värmlänningar” i boken är fyra ”nykläckta” 

vargungar. 

om vaRgen Som ”hemsöker” – så tycker 

många i alla fall – Värmland, har det nyligen 

utkommit en lysande bra bok. Titeln 

är Vargen – den jagade jägaren (Norstedts). 

Boken kan rätteligen kallas en vargencyklopedi. 

”Allt om vargen” kunde den ha haft 

som undertitel. Om det kontroversiella 

djuret men också rätt mycket om vår del 

av världen, vargens landskap framför andra, 

skriver Hans Ekman, känd från TV:s 


vetenskapsprogram. Han slutar boken med 

orden: ”Det måste finnas plats för det vilda.” 

en ny STjäRna på det värmländska litteraturfirmamentet 

är Anna Maria Schyman, 

som egentligen heter Aagesund. Hon gör en 

imponerande debut med: Skönt förvirrad 

kvinna (Aage förlag) –må vara att det var 

Ninni Schulman, som erhöll Föreningen 

Värmlandslitteraturs debutantpris för 2010! 

Anna Marias verk är en över 350 sidor tjock 

roman om en kvinna, mor, konstnär, utställningskonsult 

med mera, som hamnar i 

djup depression och inte alltid beter sig så 

korrekt. Det är en kvinnoroman men rymmer 

också frågor av mer allmän karaktär om 

hur vi, kvinnor som män, ska leva våra liv. 

en Roman av påtagligt självbiografisk 

karaktär är Gunnar Odhners Barnet som 

inte kunde ljuga (Norlén & Slottner), en 

barn- och ungdomsskildring från 1940- och 

50-talen. Den är en synnerligen välskriven, 

detaljrik tidsskildring, som känns övertygande 

sann i skildringen av föräldrarna, 

varav pappan är ”periodare”, och av de vilda 

lekarna med kamraterna! Inte precis en 

barndomsskildring av dussinkaraktär! 

meD uTgångSpunkT fRån den legendariske 

korvhandlaren Kockis egna anteckningar 

om sitt liv har Torgny Karnstedt skrivit en 

mycket fängslande berättelse om en man, 

som ”frös och svalt men segrade ändå”. 

Detta är i sanning en mycket osminkad 

skildring från samhällets botten – i Arvika 

i början av förra seklet. Gripande, uppbyggligt 

men också roligt! Boken heter Mitt 

namn är Kocki (Karnstedts förlag) och 

Kocki hette egentligen Oskar Larsson och 

var född 1903. Boken kan också sägas vara 

en hyllning till en lika skicklig som osjälvisk 

läkare, Erik Kjellgren. Kan vår tid uppvisa 

hans like? På Facebook hittar du för övrigt 

mer om Kocki, som hade det godaste moset 

i Arvika! 

DebuTanT äR anDReaS Jansson: Drömhuset 

och andra noveller (Publit). Alla berättelserna 

är rena skräckhistorier och de är riktigt 

bra. Författaren har en rak och effektiv 

berättarstil.

ingeT åR uTan någon nytt om Selma Lagerlöf. 

En ovanligt omfångs- och innehållsrik 

medlemsbok från Selma Lagerlöf-sällskapet 

är den i år utkomna Spår och speglingar. 

(Gidlunds förlag). Aderton lärda personer 

skriver om henne och hennes författarskap, 

hennes berömmelse, om spåren efter henne 

hos andra författare och – sist men inte 

minst – om det digitala arkiv om och av 

Selma Lagerlöf, som är under uppbyggnad. 

Om det skriver Jenny Bergenmar, som 

fastslår att arkivet ska bli en blandning av 

en textkritisk utgåva och kulturhistoriskt 

arkiv. Någon tryckt utgåva av Selma Lagerlöfs 

samlade skrifter blir det däremot inte. 

Bland artikelförfattarna må nämnas Torbjörn 

Sjöqvist, Lena Carlsson, Henrik Wivel 

(som har fritidshus i närheten av Mölle!), 

Sofia Wijkmark, Torsten Rönnerstrand 

med flera. Intressant och underhållande 

litteraturvetenskap. 

åReTS LiTTeRäRa öveRRaSkning är förstås 

Barnmark. Foto: Mikael Andersson 

(Bokförlaget Max Ström). För texten svarar 

nämligen ingen mindre än Göran Tun- 

ström. Hur kan det ligga till med det? Jo, 

på 1980-talet arbetade fotografen Mikael 

Andersson på en barnkoloni i Dalarna. Han 

fotograferade flitigt under tiden och skickade 

bilderna till Göran Tunström och bad 

honom skriva texter till dem. Det gjorde 

han, vilket resulterade i 18 korta dikter och 

ett förord, men någon bok blev det inte 

då. Det kom att dröja drygt två decennier, 

innan det blev av – besynnerligt nog! De 

svartvita fotografierna är rena vitaminpillret 

och Göran Tunströms eftertänksamt 

drömmande text innebär en fördjupning av 

bildmaterialet. Det är svårt att förklara men 

svartvitt har ofta en kvalitet som färgfotot 

inte kan nå upp till. 

aTT SunDSTagymnaSieT fyLLDe så mycket 

som ett halvt sekel ifjol kan kanske komma 

som en överraskning för många, särskilt oss 

pensionärer som såg denna anläggning, så 

olik gamla läroverket, bli till. Vårt Sundsta, 

vårt Sundsta. Texter och bilder från Sundstagymnasiets 

första femtio år heter skriften, 

som framför allt är ett verk av redaktören, 

Lennart Wettmark med bistånd av Erik 

Bengtson, lärare på skolan i 39 år. Många 

gamla elever och några lärare svarar för det 

brokiga innehållet. Man häpnar över vilken 

kreativitet eleverna utvecklat under åren, 

främst på musikens och bildkonstens område. 

Dessutom var skolan riksidrottsgymnasium. 

208 av eleverna har fått representera 

Sverige i tävlingar på olika nivåer! För den 

grafiska formen av denna rikt illustrerade 

skrift svarar redaktören själv, bibliotekarie i 

det civila, med den äran. 

bengt åkerblom 


30 

DRÖMMEN OM 

ROTTNEROS PARK 

Drömmen om Rottneros har fått nytt liv. Annelie 

Johansson, parkens trädgårdsmästare, och Lars Jacob 

Jakobsson, fotograf och formgivare, förmedlar både 

historiska och framtida visioner. 

– Vår önskan är så klart att människor ska återupptäcka 

parken. 

i DRömmen om Rottneros park, som gavs ut i början av året, finns 

både det ursprungliga och det nyskapande. I ord och i bild. Boken 

bjuder en visuell vandring genom de gröna rummen. 

– Det här är en unik skulpturpark, men för att det ska bli riktigt 

intressant behövs möten med dagens formspråk, anser Annelie 

Johansson och Lars Jacob Jakobsson. 

Parken skapades kring drömmar, sprungna ur Gösta Berlings 

saga. Grundaren Svante Påhlson ville genom trädgården, skulpturerna 

och Fryksdalens vackra vyer förstärka ”det romantiska skimret 

över sagans Ekeby”. Han såg en helhet. 

– Vår ledstjärna genom boken är att försöka förstå hans drömmar, 

men inte låta det stanna vid det utan vidareutveckla dem för 

vår tid, förklarar författarna. 

Annelie Johansson, som är projektledare i parken, visar hur tankarna 

kan te sig i praktiken. Hon väljer Millesfontänen, den öppna 

platsen med den mäktiga Orefeusgruppen i mitten. 

– Det är ett av mina favoritställen, där vi också har påbörjat en 

utveckling i den riktning jag vill se. 

Vattenmassorna brusar och stänket når den närgångne. Här vill 

Annelie Johansson förtäta och skapa mystik. Upptäckten och överraskningarna 

ska ske då besökaren stiger in i trädgårdsrummet. 

– Det måste hända något, man ska bli berörd på djupet. 

Hon förklarar vägen dit. 

– Jag gillar att öka kontrasterna mellan mörker och ljus. Och 

rörelsen är viktig. 

nypLanTeRaDe peRenneR i olika höjder och i färgerna gult, vitt och 

silver kommer på sikt att skapa ett böljande musikaliskt landskap 

runt Millesfontänen. 

– Orfeus spelade ju så vackert att änglarna grät. Det kommer att 

synas bättre nästa år, lovar hon. 

Några direkta förebilder i trädgårdsvärlden har hon inte. Inspirationskällorna 

är snarare sceniska. Inte minst grannen Västanå teater, 

där på andra sidan häcken, har betytt mycket. Dit kom Lars Jacob 

Jakobsson för att bygga Berättarladan och de två lärde känna varandra. 

Deras passion för parken resulterade i den gemensamma boken. 

Att förändra en trädgård tar tid. Grönt växer långsamt. Visionen 

som finns beskriven i boken sträcker sig fram till år 2020. Då ska 

mycket se annorlunda ut. Utveckling i ursprunglig anda. Det är 

författarnas dröm. 


text och foto: helenA söderqvist 

Millesfontänen är en av Annelie Johansson favoritplatser 

i parken. Här har förvandlingen mot framtiden påbörjats. 

Förtätning, kontraster och spänning ska möta besökaren.

åSa hanSen äR ny bibliotekschef, det stämmer. 

Men ny på biblioteket är hon definitivt 

inte. Sådär i förbigående ställer hon sig 

faktiskt själv frågan vilken arbetsuppgift på 

biblioteket hon ännu inte har haft. 

– Bokbusschaufför, kommer hon fram till. 

15 år gammal fick hon drömjobbet för 

oss som älskar böcker och att läsa. Den sommaren, 

liksom nästa och nästa, helger, kvällar 

och lov genom hela gymnasietiden, jobbade 

hon extra på stadsbiblioteket i Arvika. Hon 

registrerade lån, tog emot beställningar, 

plockade och sorterade tillbaka böcker ut i 

hyllorna. Och så vidare. 

i bokSLukaRåLDeRn pLöjDe hon först igenom 

de böcker som fanns i hemmet. När de 

intressanta började ta slut började hon låna – 

på skolbiblioteket och på bibblan i stan. 

– Jag är fortfarande bokslukare, säger Åsa 

Hansen. Jag kan verkligen försvinna in i en 

bok, glömma tid och rum. Helt plötsligt är 

det mitt i natten. 

– Innan jag kom till Bibliotekshögskolan 

kände jag ibland att detta beteende syntes en 

aning suspekt. Där var dock ”Vad har du läst 

i natt?” en vanlig fråga att få. Det var befriande 

på något sätt. Jag är inte konstig. 

meD Den koRTa introduktionen förstår vi 

alla att biblioteken i Karlstad har fått en 


BiBLiOTEKEN FÖLJER 

MED OSS iN i FRAMTiDEN 

Biblioteken är älskade av många. Hit kommer vi för att låna böcker, 

tidskrifter och musik. Vi läser tidningar, studerar eller fördriver en stund 

överbliven tid. Biblioteken följer med oss in i framtiden. Det ska bland 

andra Åsa Hansen, ny bibliotekschef i Karlstads kommun, se till. 

verksamhetschef som gillar sitt uppdrag. 

Förutom biblioteken ansvarar hon för fyra 

medborgarkontor. Båda verksamheterna är 

inslag i ett samhälle där demokrati och yttrandefrihet 

är viktiga grundpelare. 

aTT måLa upp en vision för bibliotekens roll 

i framtiden överlåter hon åt dem som styr 

politiskt. Istället uttrycker hon en vilja och 

ambition i det nya uppdraget. 

– Jag vill att biblioteken ska göra skillnad, 

både för samhället och för individen. 

– Biblioteken är verkligen en fantastisk 

tillgång. Här får vem som helst söka och 

finna information. Du får ta till dig kunskapen, 

bära den med dig ut genom dörren. 

Folkbibliotekens ideologiska bas är densamma 

idag som när de började dyka upp i 

Sverige i början av 1900-talet. 

bibLioTeken föRknippaS naTuRLigTviS 

främst med böcker. Förutom det demokratiska 

uppdraget ska verksamheten främja intresset 

för läsning. Det är kommunerna som 

har fått ansvaret. Idag är dock biblioteken så 

mycket mer än bara böcker. E-tjänsterna ökar 

och tar biblioteket in i våra hem. 

– Det finns mycket vi kan göra på biblioteket 

utan att gå dit rent fysiskt, säger Åsa 

Hansen. Vi kan leta efter information, reservera 

böcker och tidskrifter, låna om, ström- 

*SOM-institutet är en opartisk undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet. SOM är en förkortning för samhälle, opinion och medier. 

ma ljudböcker till våra datorer, läsplattor 

eller mobiler. Ladda ner text, ljud och musik. 

Boka en bibliotekarie för att få hjälp att söka 

information, ställa frågor i realtid och få svar 

direkt eller senare. 

bibLioTeken SikTaR heLa tiden framåt i takt 

med att efterfrågan och behoven förändras. 

Åsa Hansen och hennes kollegor tycker att 

det är roligt varje gång de får en bekräftelse 

på att verksamheten är tidsanpassad och 

modern. 

– SOM-institutets mätningar* visar att 

75 procent av medborgarna tycker att de 

svenska biblioteken är i takt med tiden. 93 

procent tror att biblioteken har betydelse för 

språkutvecklingen, avslutar hon. 

kAtArinA Averås 

bokTipS fRån åSa: 

Åke och hans värld av Bertil 

Malmberg, utgiven 1924. 

– Jag har läst den flera gånger. Det 

är en fascinerande liten bok på 110 

sidor som jag verkligen vill rekommendera 

alla att läsa, särskilt om du 

är förälder själv. 


32 

PiNGViNER 

SPELAR ViD SJÖN RACKEN 

Ane Gustavssons och Lennart Hellsings bok Drillar och 

draköron – boken om instrumenten beskriver med underfundiga 

bilder och dikter en orkesters instrument, trakterade 

av små – frackklädda! – pingviner. 

gåRDen LugneT viD sjön Racken gör skäl 

för namnet. Här bor Ane och Johannes, 

Jens och Herman Gustavsson. Junikvällen 

sänker sig över den mytomspunna sjön, 

småttingarna sover i våningssängen, pappa 

Johannes stökar i köket. Det är dagarna efter 

midsommar, Racken ligger blank, rosiga 

moln seglar över åsarna på andra sidan. Man 

förstår väl varför målarna slog sig ner här för 

hundra år sedan. 

Ane rullar i datorn fram bilderna till sin 

nya bok. 

– Den är en utvidgning av ett litet häfte 

jag gjorde för dåvarande barn- och ungdomsproducenten 

hos symfonikerna i Göteborg. 

i Den nya boken är pingvinerna många fler 

och uppträder i miljöer som förknippas 

med det musikstycke där instrumentet är 

framträdande. Det kan vara klarinetten i 

Alfvéns Midsommarvaka eller slagverket i 

Bergakungens dotters dans ur Griegs Peer 

Gynt, med skidåkare Grieg själv trillande 


på triangeln. Allt framställt med myllrande 

finurlig detaljrikedom. 

För barnen kommer bilderna förhoppningsvis 

att vara fantasieggande, ibland 

spännande, alltid hemlighetsfulla. Till 

exempel draken som vaktar guldet i Wagners 

opera Siegfried. Den vuxne som har 

kännedom om tonsättarna och musiken 

kan glädja sig åt lån och allusioner och en 

viss humoristisk respektlöshet. Som när lille 

Mozartpingvinen dricker kylskåpskall läsk i 

värmen på badstranden. 

– Jag skrev till Lennart Hellsing och frågade 

om han ville bidra med texter till mina 

bilder. Musiken fick han på en CD. Efter 

fyra veckor kom ett kuvert med en fyrrading 

till varje bild. 

DeTTa äR DeRaS andra samarbete; Ane har 

illustrerat Hellsings bok Lillebror och natten. 

Ane Gustavsson använder sin dubbla 

kompetens som bildkonstnär och musiker. 

Hon är utbildad vid Norges Musikk- 

På illustrationen av klarinetten 

i Alfvéns Midsommarvaka spelar 

pingvin-konstnären Jörgen Zetterquist 

tuba i enlighet med 40-årig 

Racken-tradition (utsnitt). 

høgskole, är altviolinist i Det Norske Kammerorkester 

och undervisar på Ingesunds 

musikhögskola. Men hon kunde lika gärna 

ha gått konsthögskolan och har under sin 

musikerkarriär fortsatt teckna och måla. 

på muSikkhøgSkoLen möTTe hon Johannes 

Gustavsson från Arvika. Båda studerade de 

altfiol, men Johannes är idag frilansdirigent 

och knuten till Österbottens kammarorkester, 

Västerås Sinfonietta och Nordiska kammarorkestern. 

Han har dirigerat Göteborgs 

Symfoniker vid inspelningen av den CDskiva 

med musik som medföljer Drillar och 

draköron – boken om instrumenten. 

– När inte min egen repertoarkännedom 

räcker till har jag expertis här på Lugnet! 

konstaterar Ane. Nog håller jag mig med 

goda medarbetare! 

sven smedberg

HyLLNiNGAR 

TiLL FiLiPSTAD OCH ARViKA 

Under 2011 har två stora jubileer firats i Värmland. 

Arvika har funnits i 100 år och Filipstad har firat sin 

400-åriga existens. Detta har satt sitt avtryck i 

böckernas värld. 

fiLipSTaD föRpaCkaT i bokform bjuder på mycket bilder. I 

jubileumsboken Ett enastående rum bland småstäder ger tio 

fotografer och ännu fler skribenter sin personliga bild av Filipstad. 

Bokens fokus är de senaste femtio åren av småstadens historia. 

Mer att se av Filipstad finns i konstnären Kerstin Hugossons bok 

Ögonblick i Filipstad som med 199 akvareller avbildat sin hembygd. 

i aRvika haR författandet verkligen stimulerats av jubileet 

för här har böckerna kommit i en strid ström. Den officiella 

jubileumsboken I Arvika – strövtåg, möten och infall i en 

jubilerande stad av Tomas Nilsson och Jan Sandström, är i 

kåserande form och berättar om människor och miljöer med fokus 

på stadens senaste 25 år. 

De böCkeR om Arvika som har kommit ut under året handlar om 

både människorna och miljöerna som gör staden till vad den är. 

Bland dem kan nämnas Emma Eriksson Carlströms bok Arvika 

innerstads arkitektur och historia. Ett skolarbete i gymnasiet som 

med hjälp av kommunen blev en bok med hennes egna bilder och 

texter som berättar historien bakom byggnader och kvarter. 

I Mitt namn är Kocki har författaren Torgny Karnstedt 

bearbetat Oskar Larssons nedtecknade minnen. Kocki levde 

mellan 1903–1982 och för Arvikaborna var han mest känd som 

kioskinnehavare. I boken skildras människorna och staden Arvika 

genom Kockis ögon. 

eTT paR känDa Arvikabor har fått sina liv skildrade i bokform av 

efterkommande släktingar, bland andra den kände skulptören 

Christian Eriksson och arkitekten Ludvig Mattsson. Christian 

Erikssons barnbarn Ann Eriksson har skrivit en bok med ett 

stort bildmaterial, från skisser till färdiga verk. Arkitekten Ludvig 

Mattsson har satt sin prägel på Arvikas stadsbild. Sonen Anders 

Mattsson har under året gett ut sin fars dagboksanteckningar. Ett 

annat barnbarn som fattat pennan är Agneta Nordmark som 

skriver om Gustaf Fjaestad och Rackstadgruppen. 

piA gustAvsson 

fiLipSTaD 400 åR 

• Ett enastående rum bland småstäder – Filipstad 400 år, Agneta 

Svensson, Rolf Carlsson 

• Ögonblick i Filipstad, Kerstin Hugosson 

aRvika 100 åR 

• I Arvika – strövtåg, möten och infall i en jubilerande stad, Tomas 

Nilsson och Jan Sandström 

• 100 Arvikarim, Urban Andersson 

• Arvikapärlor, Ylermi Mörnesten 

• Arvika innerstads arkitektur och historia, Emma Eriksson-Carlström 

• Ludvig Mattsson, dagboksanteckningar 1908–1913, Anders Mattsson 

• Christian Eriksson – bildhuggare, Ann Eriksson 

• De första hundra åren, Arvika 1811–1911, Gösta Olofsson 

• Arvika Jubileumskamp. 100 kända arvikafigurer i versform, Göran 

Bryntesson 

• Ögonblick i Arvika. Foton och texter om Arvika på 60-talet, Dag 

Skride och Hans Bergström 

• Mitt namn är Kocki, Torgny Karnstedt 

• A Minor Place. Konstfotobok, Niklas Engvall 

• Rackstad-dansen, Agneta Nordmark 

• Trefaldighetskyrkan 100 år, Arne R Sandberg med flera 

• 100 sorters kakor, Carina Adrian med flera 


34 

BOKHANDLAREN 

i SäFFLE 

Att kliva in i Johan Östermans bokhandel är lite som att göra en resa. 

Den skulle kunna ligga London eller New york. Men det är i Säffle den 

ligger. Tiden står stilla och det är lätt att dröja sig kvar över en kopp kaffe 

eller för ett längre samtal. 

Tänk aTT få förverkliga sina drömmar. Det 

är väl något som alla skulle vilja göra någon 

gång. Åtminstone förverkliga en dröm. 

Den där drömmen om ett litet café med 

fantastiska bakverk, eller den där om att 

odla grönsaker och bo på landet, eller den 

om att leva några år i New York och skriva 

den där boken, eller att öppna en bokhandel 

med en touch av Paris och London. 

Låta världen komma in i bokhandelns väggar, 

inreda med en känsla av att Hemingway 

precis varit där, med en doft av piprök 


i fotöljens stoppning… Just den drömmen 

har Johan Österman förverkligat i Säffle. 

– Drömmen om en egen bokhandel har 

alltid funnits där, allt sedan jag blev intresserad 

av böcker. Tänk att få vara omgiven 

av böcker hela dagarna! 

aTT DeT SkuLLe ske så tidigt var inget Johan 

Österman hade planerat. Han hade snarare 

tänkt sig att möjligheten att driva ett 

antikvariat eventuellt kunde dyka upp när 

han blev äldre. Johan, som är uppvuxen i 

Säffle, bodde under en tid i Göteborg. Där 

försörjde han sig på diverse ströjobb. Det 

började kännas som att han behövde ta 

tag i sitt liv och göra något mer långsiktigt. 

Han kände ett behov av att satsa på något. 

Då började den där drömmen åter spira i 

bakhuvudet, drömmen om en bokhandel. 

Men hur skulle det fungera i Göteborg? 

Med konkurrensen från de stora bokkedjorna 

och från befintliga antikvariat. 

Tanken utvecklades vidare och landade 

i Säffle. Bokhandeln i Säffle var nedlagd. 

”...drömmen om en egen bokhandel har alltid funnits där...”

Där fanns alltså ett tomrum, det vill säga 

en marknad. Det fanns fler fördelar med 

Säffle; en relativt liten stad, vilket kunde 

bidra till att lättare vara synlig och bli 

känd, och uppväxten på orten hade ju 

medfört ett kontaktnät som skulle komma 

väl till pass. 

DeT kRävDeS SåkLaRT ett startkapital för 

att köpa in böcker och ett starta egetbidrag 

var också välkomnat de första sex 

månaderna. Det viktigaste, enligt Johan, 

var ändå tron på den egna idén och att våga 

satsa, att bara köra på. 

– Det är mitt genuina intresse för 

böcker som är drivkraften. Det är nog bra 

om man är lite av en romantiker också för 

att lyckas med detta, det går inte att ha ett 

strikt affärsmässigt perspektiv. 

föR Den Som är intresserad av böcker finns 

en blandad litteraturkompott i bokhandeln, 

allt ifrån klassiker till deckare i pocketformat. 

Det ska finnas något för alla. 

Naturligtvis finns det mycket värmländsk 

litteratur. Johan Österman menar att det 

är viktigt att bidra till spridningen av våra 

författare. 

Den obligatoriska delen med pappers- 

och kontorsvaror finns givetvis med i 

konceptet. Och möjligheten för den som 

önskar att få sig en kopp kaffe. Miljön är 

lite gammaldags. Det känns som att man 

befinner sig i en bokhandel i Paris eller 

London. 

TiLLSTRömningen av kunDeR är god. Det 

är en blandad kundkrets som besöker 

bokhandlaren i Säffle. Ett snitt av ortsbefolkningen, 

men en liten tonvikt på äldre 

damer. Det finns även långväga kunder 

som fått nys om bokhandeln, bland annat 

johan öSTeRmanS bokTipS: Två, som han själv beskriver dem, trevliga böcker att läsa i häng- 

mattan. Ernest Hemingways självbiografi En fest för livet, och Hjalmar Söderbergs Förvillelser. 

via reportage som SVT gjort. De riktigt 

bokintresserade tar det som en utflykt. 

Man skulle ju kunna tänka sig att det 

är ett riktigt riskprojekt att starta en bokhandel 

med tanke på konkurrensen från 

nätbokhandlar. Det som svensken handlar 

mest på nätet är just böcker. Men det oroar 

inte Johan Österman. Han upplever att 

den som köper böcker gärna vill känna 

doften av en bok eller stryka med handen 

över sidorna. En bok är så mycket mer än 

litteratur. De som kommer in i bokhandeln 

vill även gärna ”tjôta” lite, vilket Johan 

uppskattar. 

ViNN FiNA PRiSER! 

– Delta i vår utvärdering av Bok i Värmland 

fRamTiDen SeR LjuS ut. Redan nu, efter ett 

år, är ekonomin god och det finns planer 

på att utöka lokalen. Det börjar bli trångt i 

hyllorna. Han har även en egen idé att lansera 

en webbplats för försäljning, framförallt 

av lokala författare. Än så länge har han inte 

haft tid för att utveckla den idén vidare. 

– Det bästa med mitt jobb är att jag 

tycker så mycket om det, att få möjligheten 

att tjäna mitt levebröd på böcker, att delta 

i spännande konversationer i min egen 

bokhandel. Jag ser mig själv i den här bokhandeln 

många år framöver. 

birgittA nilsson 

Klicka dig in på länken regionvarmland.se/bokivarmland och delta i utvärderingen av Bok i Värmland. 

Du kan vinna biljetter till Bok & Bibliotek 2012 eller flera av böckerna som du har läst om här i Bok i Värmland. 


36 


Bok i Värmland – 

aktuellt om litteratur från 

berättarnas landskap. 

region värmland, box 1022, 61 15 karlstad 

www.regionvarmland.se | www.varmland.se

Aktuellt om litteratur frân berättarnas landskap - Region Värmland

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Aktuellt om litteratur frân berättarnas landskap - Region Värmland

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?