Vid vägs ände? - Karin Svensson Smith
Vid vägs ände? - Karin Svensson Smith
Vid vägs ände? - Karin Svensson Smith
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Klimatet, trafiken och framtiden<br />
Bert Bolin och Lars-Erik Liljelund<br />
Bert Bolin är professor emeritus i meteorologi från<br />
Stockholms Universitet. Han har ägnat sig åt globala meteorologiska<br />
och klimatologiska frågeställningar sedan tidigt 1960tal<br />
och har sedan 1974 spelat en central roll i det internationella<br />
arbetet med att sammanställa och utvärdera kunskapsläget<br />
inom klimatforskningen. Bolin var ordförande i FN:s klimatpanel<br />
under åren 1988–1997.<br />
Jordens klimat har växlat mellan istider och mellanistider<br />
ett tjugotal gånger under de senaste 2 miljonerna år.<br />
Under den nu rådande mellanistiden, som varat uppemot<br />
10 000 år, nådde jordens medeltemperatur ett<br />
maximum för ca 6 000 år sedan med drygt +15°C.<br />
Fram till för ca 100 år sedan har den sjunkit långsamt<br />
med sammanlagt ca 1 grad.<br />
Medeltemperaturen på jorden är i hög grad bestämd<br />
av atmosfärens sammansättning, framför allt av naturligt<br />
förekommande s.k. växthusgaser, vattenånga, koldioxid,<br />
metan, dikväveoxid (lustgas) och ozon. Det är därför<br />
flera tiotals grader varmare än det skulle vara på en planet<br />
utan växthusgaser, på det avstånd från solen där vi<br />
råkat hamna. Förekomsten av vattenånga och den naturliga<br />
växthuseffekten är förutsättningar för liv på jorden.<br />
Nu förändras jordens klimat. Det har blivit ca 0,6°C<br />
varmare under det senaste århundradet. Den senaste<br />
internationella vetenskapliga utvärderingen (2001) av<br />
möjliga orsaker till denna uppvärmning visar klart att<br />
människans utsläpp av koldioxid och andra s.k. växt-<br />
Lars-Erik Liljelund är generaldirektör på Naturvårdsverket<br />
sedan 1999. Han blev fil. dr. i växt-ekologi vid Stockholms<br />
Universitet 1977 och har sedan 1983 arbetat med miljöfrågor<br />
på Naturvårdsverket, i Svenska Naturskyddsföreningen och på<br />
Miljödepartementet.<br />
husgaser spelat en avgörande roll, men att andra faktorer<br />
också bidrar.<br />
Alltsedan industrialismens genombrott för ca 150 år<br />
sedan har människan släppt ut koldioxid i luften genom<br />
att bränna kol, olja och naturgas, och även på grund av<br />
den minskning av mängden kol i skog och mark som<br />
skogs- och jordbruk givit upphov till. Detta har lett till att<br />
mängden koldioxid i luften sedan dess har ökat från ca<br />
280 ppm (miljondelar) till ca 372 ppm idag, d.v.s. med<br />
ca 33 procent. Ökningen fortgår f.n. med ca 0,5 procent<br />
per år, d.v.s. ca 1,5 ppm per år. Metan, dikväveoxid och<br />
ozon i den lägre delen av atmosfären ökar också liksom<br />
mängden av de ozonnedbrytande CFC-gaserna (klorfluor-carboner),<br />
som också är växthusgaser. Allt detta förstärker<br />
den naturliga växthuseffekten och motsvarar i dag<br />
tillsammans ca 55 procent mer koldioxid i luften. <strong>Vid</strong><br />
jämvikt beräknas detta medföra en temperatur höjning<br />
med 1,5±0,7 °C. I verkligheten har jordens medeltemperatur<br />
ökat med endast 0,6±0,2 °C (se Figur 1).<br />
Det finns två grundläggande skäl till denna skillnad.<br />
13
Change language