En annan Jesus - Restoration Fellowship

lir så Fader och Son – och de är en Gud, ja, själva den Evige Fadern av himmel och
jord” (Mosiah 15:2-4).
Det kanske förvånar vissa läsare att denna lära som kallas modalism finns hos vissa
grupper inom den pentekostala kyrkan i dag. Den har sitt ursprung i de tidiga postapostoliska
kristologiska debatterna och kallas också ”patripassianism”. För modalister
var Kristus Fadern själv som kommit ner till jorden i mänskligt kött. I själva verket var
det Fadern själv som kom in i Jungfrun, som själv föddes av henne, som själv led, Han
var verkligen själv Jesus Kristus.
Om man talar om den bredare kristna Kyrkan finns det dock i stort sett tre
uppfattningar om Jesu Sonskap: Den nicenska eller athanasiska uppfattningen, den
arianska uppfattningen och den tredje uppfattningen som ibland kallas för den socianska
uppfattningen efter Faustus Socinus (1539-1604), en italiensk religiös reformator som
verkade framför allt i Polen. Utifrån denna kyrkohistoria, vilken Guds Son ska vi
bekänna? Vem är den bibliske Guds Son?
Den nicenska uppfattningen
Många kyrkohistoriker och teologer har försökt att spåra hur Jesu död på korset då han
övergavs av både Gud och människor, ledde till bekännelsen 300 år senare att han inte
var någon annan än den Gud som hade skapat universum och som nu ”uppehåller allt
med sitt mäktiga ord” (Hebr 1:3). För år 325, v.t. med stöd av samma romerska makt
som hade korsfäst honom, proklamerades juden Jesus officiellt att vara av Gud Faderns
”natur”, ”Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av
samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat”. Ett senare
kyrkomöte i Konstantinopel år 381 v.t. tillade att Jesus var ”född av Fadern före all tid”.
Sedan tillades år 451, v. t. vid kyrkomötet i Kalcedon den berömda formeln att Jesus var
”sann Gud och sann människa” och ”av samma väsen som Fadern med hänsyn till sin
gudom och av samma väsen i det mänskliga … till gudomen född av Fadern före all tid
men i dessa yttersta dagar född av jungfrun Maria, Gudsföderskan (Theotokos)”.
I huvudsak så formulerade man i det fjärde århundradet denna uppfattning som talar
om Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den helige Ande. Historiskt har man verkat för
denna ”katolska” tolkning genom påbud och våld. De som inte ville bekänna detta
hotades med bannlysning från den katolska Kyrkan. Och under det sjätte århundradet
bestämde den romerske kejsaren Justinus att den som inte bekände tro på treenigheten
och Jesu två ”naturer” skulle avrättas.
Tron att Jesus är ”Sonen född av evighet”, den andra personen i Gudomen,
förfäktades av Augustinus och är i dag allmänt utbredd i den traditionella kyrkan, både
den romersk-katolska och den protestantiska. Det är uppfattningen att Jesus, Guds Son,
har existerat från evighet som den ”evigt frambringade Sonen”.
Charles Swindoll är en välkänd evangelikal med radiolyssnare över hela världen och
en världsvid läsekrets genom sina många populära böcker. Han innehar ett
kanslersämbete vid det berömda Dallas Theological Seminary. I sin bok Jesus: When
God became Man ger Swindoll ett typiskt exempel på Kyrkans universellt accepterade
tro på julberättelsen om inkarnationen:
5