Metodpraktikan - Norstedts Juridik

BELÖNAD MED
PEDAGOGISKT PRIS
Metodpraktikan
Konsten att studera
samhälle, individ och marknad
Peter Esaiasson · Mikael Gilljam · Henrik Oscarsson · Lena Wängnerud

METODPRAKTIKAN

Peter Esaiasson Mikael Gilljam
Henrik Oscarsson Lena Wängnerud
Metodpraktikan
Konsten att studera
samhälle, individ och marknad
Norstedts Juridik AB

Adress till förlaget:
Norstedts Juridik AB, 106 47 Stockholm
Fax 08-690 90 70, telefon 08-690 91 00
Beställningar:
www.njab.se
e-post: kundservice.njab@liber.se
fax: 08-690 91 91, telefon: 08-690 91 90, växel 08-690 91 00
postadress: Norstedts Juridik AB, Kundservice, 106 47 Stockholm
Metodpraktikan
Peter Esaiasson, Mikael Gilljam,
Henrik Oscarsson och Lena Wängnerud
Upplaga 1:1
ISBN 91-39-10452-4
© 2002 författarna och Norstedts Juridik AB
Tryck: Elanders Gotab, Stockholm 2002
Att mångfaldiga innehållet i denna bok, helt eller delvis, utan medgivande av
Norstedts juridik AB, är förbjudet enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande,
såsom tryckning, kopiering, bandinspelning etc.

Innehåll
Förord 7
Hur vi har tänkt – en positionsbestämning 9
DEL I Hur man börjar 15
1 Vad är forskning? 17
2 Vad är ett forskningsproblem? 27
3 Variabeltänkandet 45
4 Om validitet 61
5 Om samband och förklaringar 71
DEL II Hur man lägger upp undersökningen 95
6 Att jämföra för att pröva teorier 99
7 Att jämföra för att utveckla teorier 121
8 Att jämföra för att beskriva 149
9 Att generalisera: Strategiska urval 171
10 Att generalisera: Slumpmässiga urval 191
DEL III Hur man samlar in och analyserar data 215
11 Kvantitativ innehållsanalys 219
12 Kvalitativ textanalys 233
13 Frågeundersökningar 253
14 Samtalsintervjuer 279
15 Källkritik 303
16 Motivanalys 317
17 Direktobservationer 333
18 Fokusgrupper 345
19 Experiment 351
20 Statistisk analys 369
DEL IV Hur man får ihop det 417
21 Från ax till limpa: Tre exempel 419
Appendix: Vetenskapsrådets forskningsetiska principer 441
Referenser 449

Förord
N
ågot måste vi ha gjort rätt med vår gemensamma metodkurs.
Kursen ifråga, som ingår i magisterutbildningen i statsvetenskap
vid Göteborgs universitet, har belönats med goda vitsord från studenterna
och med universitetets pedagogiska lagpris. Anledningen till att
våra ansträngningar blivit uppskattade – därmed inte sagt att allt fungerat
perfekt, långt därifrån – är att vi själva tycker att metodologiska
problematiker är fascinerade, och att vi försökt förmedla inställningen
att det är roligt att fundera kring hur en vetenskaplig undersökning
bör genomföras på bästa sätt.
En andra grundtanke vi har haft är att metodmedvetenhet bäst
erövras genom praktiskt forskningsarbete. Därmed har vi sett till att
vår metodundervisning har givit stort utrymme för praktiska övningar.
Vi lärare har hållit en introducerande föreläsning kring ett givet
ämne och sedan har studenterna i smågrupper arbetat vidare med
problematiken under någon eller några dagar. Namnet Metodpraktikan
är tänkt att signalera vår medvetenhet om behovet av att tänka
praktiskt om forskningen. (Det skall dock erkännas att vi tvekat en
smula inför anspelningen på denna jordbrukarnas handbok från
1600-talet. Elaka människor kan tänkas dra långtgående paralleller
mellan våra resonemang och det tämligen vidskepliga innehållet i originalverket.)
Kapitlen i denna bok utgår från de föreläsningar vi ger under kursens
gång och under andra metodkurser vi ansvarar för inom grundutbildningen
och forskarutbildningen. Men det är en lång väg från
föreläsningsanteckningar till färdiga texter. Två personer har varit
återkommande diskussionspartners under resans gång – Gunnar Falkemark
och Marie Uhrwing. Gunnar och Marie har läst manuskriptet
i sin helhet och kommit med konstruktiva synpunkter på både stort
och smått.
Därutöver har vi fått ta del av kommentarerna från ytterligare ett
antal kvalificerade personer som har läst ett eller flera kapitel inom
sina respektive specialområden: Shirin Ahlbäck, Kent Asp, Åsa Boholm,
Bengt-Ove Boström, Martin Brothén, Andreas Bågenholm,
Carl Dahlström, Daniel Eek, Jörgen Hermansson, Sören Holmberg,
Maria Jarl, Hanna Kjellgren, Staffan Kumlin, Ola Jodal, Petra Krantz

Lindgren, Johannes Lindvall, Åsa Nilsson, Maria Oskarson, Sune
Persson, Bo Rothstein, Anders Sannerstedt och Patrik Öhberg.
Vi är tacksamma för den tid och omsorg som alla dessa personer
har lagt ner på att hjälpa oss. Mycket av deras kritik har vi tagit till
oss. Men i vanlig ordning är det förstås vi själva som bär det fulla ansvaret
för allt som sägs på de följande sidorna.
Och kom nu detta ihåg: Metodfrågor är allvarliga saker, väl värda
att satsa sin intellektuella heder på. Alla ni som eventuellt hyser annorlunda
uppfattningar kommer alltså att få med oss att göra. Såvida
ni inte har goda argument förstås!
Göteborg den 1 december 2001
Peter Esaiasson, Mikael Gilljam, Henrik Oscarsson, Lena Wängnerud

Hur vi har tänkt
– en positionsbestämning
T
rångsynthet och slapphet. En god samhällsvetenskaplig metodbok
undviker att hamna i någon av dessa båda ytterligheter.
Trångsynt är den bok som presenterar det enda rätta tillvägagångssättet
utan att låtsas om de många gånger kontroversiella vägval som
görs. Slapp är den bok som inte vågar föreslå lösningar på de problem
som ofrånkomligen dyker upp under forskningsprocessen.
Trångsyntheten representeras kanske bäst av den segdragna konflikten
mellan kvantitativa och kvalitativa forskningstraditioner. En
gammaldags representant för den kvantitativa traditionen anser att
all riktig forskning baseras på många analysenheter som behandlas på
ett standardiserat sätt. En gammaldags representant för den kvalitativa
traditionen hävdar att meningsfull forskning kräver detaljerad förståelse
av enskildheter. Positionerna har länge varit fastlåsta: den första
sidan tycker att den andra håller på med kvasivetenskapligt gissande;
den andra sidan tycker att den första ägnar sig åt fantasilöst
räknande av trivialiteter.
En av de mest positiva förändringarna i det senaste decenniets
samhällsvetenskapliga metoddiskussion är att många har börjat argumentera
för att motsättningen mellan kvantitativa och kvalitativa
forskningstraditioner kan och bör överbryggas. Vi ansluter oss helhjärtat
till den uppfattningen. Båda traditionerna har viktiga bidrag
att lämna till den goda forskningsinsatsen. Det är karaktären på
forskningsfrågan som skall avgöra valet av metod. Olika frågor besvaras
bäst på olika sätt.
Slappheten representeras på ett motsvarande sätt av den tilltagande
oviljan att upprätthålla gränsen mellan vetenskap och annan kunskapssökande
verksamhet. De senaste decennierna har varit onådiga
mot uppfattningen att vetenskap är en gudagiven gåva till mänskligheten:
Kritiker som Paul Feyerabend med boken Against Method
(1975) har gjort klart att det inte finns någon Helig Skrift som en
gång för alla lägger fast vad som skall menas med vetenskap och
forskning. Knappast någon som tänkt igenom frågan är längre beredd
att hävda att det i komplexa samhällsfrågor finns en sanning i be-

10 Hur vi har tänkt – en positionsbestämning
stämd form och med versalt ”S”. Att den vetenskapliga verksamheten
har relativiserats behöver dock inte innebära att portarna öppnas för
den totala relativismen. Även om marken gungar en aning under fötterna
– det som betraktas som vedertagen vetenskaplig praxis har förskjutits
över tid och kommer sannolikt att ändras igen – är vi inte
beredda att acceptera vad som helst ifråga om vetenskapliga metoder.
Allt som gör anspråk på att vara samhällsvetenskapliga forskningsprodukter
lever inte upp till rimliga krav på vetenskaplighet.
Vi har skrivit denna metodbok i andan av att det är en gemensam
uppgift för vetenskapssamhället att tydliggöra skillnaden mellan vetenskap
och sådant som skönlitteratur, journalistiska reportage och
politisk opinionsbildning. Därmed menar vi inte att det enbart är
forskarna som har något relevant att säga om samhällsfrågorna.
Tvärtom kan det ibland vara så att vi får en djupare förståelse av en
samhällsproblematik genom att ta del av vad journalister eller romanförfattare
har att säga än av att läsa aldrig så många välgjorda forskningsrapporter;
exempelvis kan det vara oändligt upplysande att ta
del av ett journalistiskt reportage som speglar Balkankrigets fasor genom
enskilda individers berättelser. Vår poäng är bara att forskarnas
uppdrag och metoder skiljer sig från journalisternas och författarnas.
För att undvika att hamna i den totala relativismen gör vi klokt i att
hålla isär de olika verksamheterna.
Till grund för det vi menar vara acceptabel samhällsvetenskap ligger
den rationella argumentationen och det kritiska samtalet. Utan att
presentera uttömmande definitioner menar vi med rationell argumentation
sådant som att påståenden skall vara tydliga och understödjas
av relevanta argument; med kritiska samtal avser vi att inblandade
parter skall vara beredda att ändra uppfattning inför övertygande belägg.
Vi kan på denna punkt göra en allmän hänvisning till Stefan
Björklunds bok Forskningsanknytning genom disputation (1991).
På ett mer konkret plan menar vi att saker som tydlighet och systematik
är självklara kriterier för vetenskaplighet. Tydlighet står då för
en rad aktiviteter som att öppet redovisa sitt material och att redogöra
för besvärliga val som har gjorts under forskningsprocessen.
God systematik står för saker som att utsätta sina föreställningar för
rimliga prövningar och att inte enbart ta hänsyn till omständigheter
som stödjer den egna önskeuppfattningen.
Vi gör inte dessa markeringar för att verka originella utan tvärtom
för att övertyga om att vi i grundläggande metodologiska frågor hör
hemma i en huvudfåra inom dagens samhällsvetenskap. Ett sätt för
läsaren att pröva om vi har stöd för påståendet att de flesta samhällsvetare
tycker som vi är att omedelbart börja diskutera ämnet med
närstående vänner, kamrater och auktoriteter: Håller du som läsare

Hur vi har tänkt – en positionsbestämning 11
med och hamnar de flesta diskussionsdeltagare på samma position
som du själv gör? (Fast det är klart. Om en kursansvarig lärare skulle
tycka radikalt annorlunda än vad vi gör i dessa frågor är nog sannolikheten
rätt liten att boken överhuvudtaget används som kurslitteratur.)
Resonemangen så här långt kan möjligen ge ett felaktigt intryck av
vad Metodpraktikan handlar om. Vi har satsat på att skriva en användbar
handbok för den som tänker bedriva egen forskning. Renodlat
vetenskapsfilosofiska frågeställningar har hållits nere till ett minimum.
Samtidigt menar vi att den grundläggande inställningen till de
tunga vetenskapsfilosofiska frågorna får konsekvenser i det praktiska
arbetet. Vart och ett av de många beslut som fattas under en forskningsprocess
bör vägledas av medvetna överväganden om vad som är
en försvarbar vetenskaplig hållning. Vår uppgift i den här boken är
att lyfta fram så många som möjligt av de olika beslutssituationerna
och att ge förslag till hur de kan lösas på ett rimligt sätt.
Metodpraktikan gör halt strax innan det är dags att fundera på
den slutliga presentationen av forskningsresultaten. Konkreta frågor
om själva författandet av forskningsrapporten tycker vi kräver en
egen diskussion (vilken i och för sig vore intressant att delta i). Den
som söker råd och synpunkter i dessa ting hänvisas till någon av de
många författarhandledningar som finns.
En ytterligare bestämning är att boken är inriktad på empirisk
forskning. Den är i första hand tänkt att läsas av de som söker svar
på frågor om hur saker och ting ligger till och hänger ihop – det som
kan kallas är-frågor respektive varför-frågor. Normativa forskningsfrågor
om hur sakernas tillstånd bör vara beskaffade ges mindre uppmärksamhet,
även om vi tror och hoppas att även sådana forskningsinsatser
kan dra nytta av våra resonemang. Boken är minst intressant
för samhällsvetare som ägnar sig åt formella deduktiva härledningar
inom ramen för exempelvis den renodlade rational choice-ansatsen.
Även med hänsyn till de gjorda bestämningarna har vi valt en
bred ansats som inkluderar stora delar av forskningsprocessen – från
formulerandet av frågan som söker sitt svar, över uppläggningen av
undersökningen med det nödvändiga valet av jämförelsepunkter, till
insamlandet och analysen av empiriska data som skall ge underlag för
svaret på frågan. Ansatsen har valts för att vi tycker att det har saknats
en sammanhållen vägledning om konsten att studera samhällsvetenskapliga
frågor. Det finns många utmärkta arbeten om enskilda
komponenter i forskningsprocessen, men vi ser ett värde i att försöka
få till stånd en helhet inom ramen för en enda bok.
Trogen idealet att olika frågor besvaras bäst på olika sätt behandlas
en bred arsenal av metoder för att samla in och analysera data –

12 Hur vi har tänkt – en positionsbestämning
alltifrån traditionellt kvantitativa metoder som frågeundersökningar
och innehållsanalys till traditionellt kvalitativa metoder som samtalsintervjuer,
direktobservationer och textanalyser. Med ett så brett
upplägg blir resonemangen förstås inte uttömmande, men vi hoppas
ändå att de skall ge tillräcklig vägledning för att man skall kunna lägga
upp och genomföra sin undersökning på lämpligt sätt. I den utsträckning
resonemangen inte räcker till för att svara på viktiga frågor
som gör sig påminda under forskningsarbetets gång – det finns
alltid mer att läsa och fler erfarenheter att göra – ger vi tips på ytterligare
litteratur som vi själva tycker är användbar.
Vår högt ställda ambition är som framgått att lyfta fram det som
förenar olika samhällsvetenskapliga forskningstraditioner. Tillvägagångssättet
för att nå fram till detta mål har varit att med öppet
sinnelag ta del av ledande litteratur inom respektive forskningstradition
(ledande definierat som arbeten som ofta citeras av andra forskare).
Hur gör forskare som tänker på olika sätt och vad finns det som
förenar? Intrycken från denna genomgång av litteraturen har sedan
stötts och blötts i våra dagliga sysslor som forskare, lärare, handledare
och examinatorer. Resultatet har blivit en sammanhållen bild av
saker att tänka på när man skall bedriva god samhällsvetenskaplig
empirisk forskning.
En konsekvens av enhetssträvandena är att vi menar att studentuppsatsen
och spetsforskningen i de ledande internationella tidskrifterna
har att göra likartade ställningstaganden. För att understryka
likheterna exemplifierar vi de allmänna principresonemangen med såväl
studentuppsatser som med arbeten av etablerade forskare. Det
känns som en inspirerande tanke att vi alla som sysslar med samhällsforskning
sitter i en och samma båt med uppgift att komma fram till
välgrundade svar på viktiga frågor.
Någon läsare – eller, för att vara uppriktig, många av dem som läser
boken – kommer att anse att vårt bud på den goda samhällsforskningen
trots allt utgår från ett kvantitativt ideal. Karaktäristiken är
inte alldeles tokig eftersom vi bland annat lägger stor vikt vid variabeltänkandet
som ett redskap för att bedriva god empirisk forskning.
Om någon däremot skulle gå så långt som att hävda att vi konstruerat
en trojansk häst som försöker lura på andra traditioner sina egna
föreställningar vill vi dock protestera. Vi har ansträngt oss för att begripa
hur man tänker i olika traditioner och vi har blivit allt mer
övertygade om att det finns en relativt stor kärna som förenar över
traditionella gränser.
Lättast att prata med varandra har antagligen representanter för
den kvantitativa traditionen och den delen av den kvalitativa traditionen
som håller på med intensiva fallstudier. Svårast att komma öve-

Hur vi har tänkt – en positionsbestämning 13
rens med andra har förmodligen den kvalitativa tradition som intresserar
sig för människors meningsskapande aktiviteter och som svårligen
accepterar andra typer av förklaringar än tolkande förståelse.
(Om det här låter som gallimatias så kan vi lugna läsaren med att det
kommer att framgå vad vi menar längre fram i boken.) Till stor hjälp
för vår förståelse av den kvalitativa tolkningstraditionen har för övrigt
varit boken Argumentationsteori, språk och vetenskapsfilosofi av
de norska samhällsvetarna Dagfinn Føllesdal, Lars Walløe och Jon
Elster (1993).
Vi har hittills talat om samhällsvetenskapen som vore den en självklar
enhet. Avsikten med detta är förstås att försöka övertyga om att
boken kan läsas med behållning av personer förankrade i olika samhällsvetenskapliga
ämnesdiscipliner och gärna även av humanister
inom historieämnet. Dock skall vi inte på något vis försöka dölja att
samtliga vi fyra författare är statsvetare till professionen och därtill i
skrivande stund verksamma vid en och samma institution, den vid
Göteborgs universitet. Vår ämnesmässiga förankring märks om inte
annat i valet av exempel som till stor del handlar om politik i bred
bemärkelse. Den ämnesmässiga och geografiska förankringen till
trots hoppas vi att våra resonemang är tillräckligt principiella för att
vara relevanta för även de som forskar om andra samhällsfrågor och i
andra institutionskulturer.
Under arbetets gång har vi med full kraft drabbats av insikten att
den heltäckande metodboken inte låter sig skrivas. Om inte av andra
skäl är uppgiften omöjlig därför att vetenskapliga undersökningar är
situationsberoende. Det finns mycket få regler som med gott resultat
låter sig tillämpas i alla undersökningar. Problemet med situationsberoende
ställningstaganden har vi försökt hantera genom att markera
när det är särskilt oklart hur man bör gå tillväga (sådant som
kan kallas ”det beror på-problem”). Samtidigt menar vi att det finns
ett värde i att skaffa sig en uppfattning om hur man brukar resonera i
grundläggande metodologiska frågor. Vi tror helt enkelt att det är
med metodfrågor som med bordsskick – ibland är det okej att stoppa
kniven i munnen bara man vet vad man gör.

DEL I
Hur man börjar
”O
m den enda kunskapskälla man har tillgång till vore innehållsförteckningarna
i de vanligaste samhällsvetenskapliga
metodböckerna skulle man dra slutsatsen att den största intellektuella
utmaningen samhällsvetarna står inför är att få tid att testa alla de
detaljerade och intressanta teorier som redan är utvecklade” (Mc-
Keown 1999:183, i vår fria översättning).
Statsvetaren Timothy McKeowns ironiska klackspark – han vet
mer än väl att det är ont om riktigt goda teorier och att de flesta existerande
teorier är vagt formulerade – har udden riktad mot en av de
senaste årens mest uppmärksammade metodböcker, Designing Social
Inquiry, av Gary King, Robert Keohane och Sidney Verba (1994).
McKeown menar att King, Keohane och Verba (vanligen förkortat
till KKV) lägger ner för stor kraft på att tala om hur man skall testa
teorier och berättar alldeles för lite om den svåra konsten att utveckla
grundläggande begrepp och att ställa rätt frågor.
Hur mycket vi själva än gillar KKV:s bok är det på denna centrala
punkt bara att hålla med McKeown och flera andra kritiker. De tidiga
faserna i en forskningsprocess är många gånger de svåraste och
samtidigt de mest avgörande för slutproduktens kvalitet. Har man
bara formulerat en intressant fråga är vetenskapssamhället ofta berett
att överse med brister i det tekniska genomförandet av analysen. Helt
klart kan det ge god avkastning att lägga ner mycket tid på de tidiga
faserna i forskningsprocessen.
I de följande fem kapitlen skall vi presentera en uppsättning frågor
och hjälpmedel som man har att förhålla sig till och dra nytta av i det
inledande skedet av en vetenskaplig undersökning. I kapitel 1 redovisar
vi vår syn på vad som kännetecknar god samhällsvetenskaplig
forskning. Diskussionen handlar inte så mycket om de stora vetenskapsfilosofiska
frågorna. Istället presenterar vi ett ideal i sju punkter
som vi uppfattar som styrande för vårt eget vetenskapliga vardagsarbete
och – tror vi – även för huvuddelen av den empiriska forskningen
inom modern samhällsvetenskap. Det är dessa ideal som se-

16 DEL I Hur man börjar
dan är med och styr alla de konkreta vägval som görs under forskningsprocessen.
Kapitel 2 handlar om den åtminstone på ytan kontroversiella frågan
om vad som skall betraktas som ett vetenskapligt problem. I förvissning
om att det – trots de hårdföra ståndpunkter som ibland torgförs
– finns en stor konsensus pläderar vi för en generös och icke-restriktiv
inställning: Vetenskapliga frågor kan i princip handla om vad
som helst som är möjligt att utsätta för systematisk prövning – inklusive
så kallade normativa frågor som handlar om att bygga upp en argumentation
för hur ett samhällsfenomen bör vara utformat. Kapitlet
innehåller också ett förslag till en kategoriindelning av olika typer av
vetenskapliga problem som förhoppningsvis kan hjälpa uppsatsförfattaren
in spe att komma igång med sin undersökning.
I kapitel 3-5 är det så dags att bli mer konkreta: I kapitel 3 introducerar
vi det så kallade variabeltänkandet och hur man med detta
tänkandes begrepp – variabler, variabelvärden och analysenheter –
formulerar sitt eget vetenskapliga problem. Kapitel 4 ägnas helt och
hållet åt begreppet validitet och åt vetenskapens ”ständiga” validitetsdiskussioner,
som enligt vår uppfattning är den empiriska samhällsforskningens
på en gång svåraste och viktigaste problem. I kapitel 5
fortsätter vi sedan vår argumentation för variabeltänkandets tillämpbarhet
genom att visa hur det används för att hantera frågor om förekomsten
av samband och påverkan mellan olika fenomen. Kapitlet
inleds med de mest grundläggande begreppen när det gäller samband
och förklaringar och glider så småningom över till mer komplicerad
flervariabelanalys och till det vi har kallat för jakten på den kausala
mekanismen.

Peter Esaiasson · Mikael Gilljam · Henrik Oscarsson · Lena Wängnerud
Metodpraktikan
Konsten att studera samhälle, individ och marknad
Metodpraktikan är en vägledning för den som vill ta ett helhetsgrepp på empirisk
samhällsforskning. Boken ger ett samlat perspektiv på hela forskningsprocessen
– från de viktiga inledande stegen med problemformulering och
designval via den ofta arbetsamma materialinsamlingen till de kanske mest
spännande momenten i form av analys och tolkning. Boken är också heltäckande
i betydelsen att den ger en fyllig genomgång av såväl kvantitativa som
kvalitativa angreppssätt.
Metodpraktikan är dessutom, som titeln anger, en praktiskt användbar handbok.
Här presenteras förslag till lösningar på de många problem som alltid
dyker upp längs vägen från idé till färdig forskningsprodukt. Boken är i första
hand skriven för studerande på universitetens fortsättnings- och fördjupningskurser
och för dem som står i begrepp att påbörja sin doktorsavhandling.
Men den är också en värdefull metodbok för alla dem utanför
universiteten som intresserar sig för samhällsvetenskapliga undersökningar.
Metodpraktikan har vuxit fram ur en metodkurs för studerande på fördjupningsnivån
som år 1998 belönades med Göteborgs universitets pedagogiska
lagpris. Författarna – professor Peter Esaiasson, professor Mikael
Gilljam, fil dr Henrik Oscarsson och fil dr Lena Wängnerud – är samtliga
verksamma vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.
beställningar: norstedts juridik ab · kundservice · 10647 stockholm
fax 08-6909191 · tel 08-6909190 · växel 08-69091 00
e-post: kundservice.njab@liber.se
www.njab.se
isbn 91-39-10452-4