magasin Kontakt - Hem

fc.guc.se

magasin Kontakt - Hem

skrattandes Elisabeth

Och det var på banken som Elisabeth sedan

skulle arbeta under flera år tills möjligheten

kom för henne att få vara hemma. Då

väntade hon sitt femte och sista barn. Det

var även då som hon bestämde sig för att

fullt ut arbeta med sin mediala förmåga.

Blir du aldrig påverkad psykiskt av att

höra människors sorg?

– Stundtals när jag jobbar blir jag väldigt

påverkad, men jag har tack och lov fått den

förmågan att jag glömmer bort vad de sagt

till mig när de har gått. En slags försvarsmekanism

som jag tror att alla människor som

jobbar med människor måste använda sig

utav. Men jag grävde ofta ner mig för djupt

i början, då kunde jag sitta och gråta i flera

timmar efteråt. Men det går

inte, för att då hjälper jag ju

inte någon. Man blir otroligt

ödmjuk när man jobbar så

här.

Blir du någonsin rädd

när du jobbar?

– Nej, men jag kan bli riktigt

förbannad på andarna

från andra sidan. Men det

måste jag bli, av den anledningen

att man vet ju aldrig

vad man kommer att träffa

på för slags ande. Man blir

ingen ängel när man dör

utan var man en riktigt elak

människa när man levde

fortsätter man att vara det

när man dör. Ondska finns, men jag kan aldrig

komma hem till en familj och säga ”oj

det var en ond ande det här” det funkar inte,

för människor blir så himla rädda. Jag ser det

för vad det är, jag blir aldrig rädd utan tänker

bara att det här var en riktigt jävla elak

människa! Jag måste bygga upp mig väldigt

energimässigt för att kunna möta den här

energin som är så jäkla elak. För om jag skulle

börja tro på onda andar och liknande då

skulle jag ju kunna skrämma upp mig själv!

Man måste helt enkelt alltid vara starkare än

anden.

Vad tror du händer när man dör?

– Jag tror att man hamnar i den dimension

där man ska vara helt enkelt, där vår

andekropp passar. Jag tror inte på att det

finns ett himmel eller ett helvete, däremot så

12

kontakt

tror jag att det finns olika nivåer av medvetandet,

tror du på helvetet så kanske du fastnar

där, tror du på himmelriket kanske du

upplever att du är där. Tills du kommer underfund

med att det är ditt medvetande som

format det du vill ha eller det du tror på. När

man dör brukar det alltid vara någon som

hämtar en från andra sidan, så att man hamnar

rätt från början. Jag tror på Gud men jag

är inte religiös i den bemärkelsen. Och vad

Gud är det vet jag inte heller, men jag tror på

att det finns en kraft som är större än det vi

kan förstå.

Elisabeth förklarar att det hon sysslar med

påverkar och genomsyrar hela hennes liv,

men hon säger också att det finns många

andra saker som hon sysselsätter sig med för

att bara koppla av.

– Jag tycker mycket om att vara ute och gå

med min hund. Då slipper jag prata eller

tänka, utan kan bara koppla bort allt för en

stund. Jag älskar också vatten och naturen,

att se hur det hela tiden går runt, höst, vinter,

vår och sommar. Alla vackra färger som

finns. Men jag tycker inte om att gå i skogen,

för där kan det ju komma älgar och är

det något som jag verkligen är livrädd för så

är det älgar, och hästar också, de vet man ju

aldrig vad de gör! Jag tycker även mycket

om att resa och att se hur människor har det

i olika miljöer. Sen så älskar jag självklart att

umgås med mina barn och barnbarn. Något

som jag egentligen inte vågar erkänna, är att

jag även är barnsligt förtjust i att gå på nöjesfält,

säger Elisabeth och skrattar.

– Jag åker inte själv, för det är det värsta jag

vet, men jag tycker mycket om att titta på

människor och hur de beter sig. Att se hur

de frivilligt vill skrämma sig själva. Vad är

det människan söker som får dem att åka det

där tornet på Gröna Lund som får dem att

bara rasa ner i all världens fart, varför utsätter

man sig för det? Nöjesfält berättar väldigt

mycket om människan. Där finns det människor

som har otroligt roligt, men inte

många timmar därifrån så lider andra utav

skräck för krig, död och svält. Det är väldigt

fascinerande. Har vi inte kommit längre i

vår utveckling än att vi måste söka skräcken?

Är vi mätta på att allt hela tiden är serverat

på silverfat? Sådant här kan man filosofera

om hur länge som helst.

Experiment med

slagrutor

Förutom detta ägnar sig

Elisabeth också med att

amatörforska i parapsykologi,

vilket innebär att

hon håller i utvecklingscirklar

med människor

som vill lära sig att arbeta

upp sin mediala förmåga.

– Vi utför olika experiment

med hjälp utav till

exempel kort eller slagrutor,

för att bevisa att det

verkligen går att träna

upp sin förmåga. Jag vill

bevisa att det vi sysslar med verkligen är relevant

och att det inte är några konstigheter.

Just därför gör vi verkligen allt för att undvika

fusk. Främst är det intresserade människor

som kommer till mig, inte enbart de som

redan är mediala utan även de personer som

aldrig känt av något. Jag är fullkomligt övertygad

om att alla kan träna upp sin mediala

förmåga, på samma sätt som jag tror att alla

kan lära sig att spela piano. Alla kanske inte

blir Chopin eller Mozart men efter mycket

träning kan nog de flesta klinka fram gubben

Noak! Samma sak gäller med den mediala

förmågan, alla kan lära upp sig, sen blir ju

inte alla proffs. Men varför ska inte de som

tycker att det är roligt få hålla på med det

här, bara för att de kanske inte är så duktiga?.

More magazines by this user
Similar magazines