magasin Kontakt - Hem

fc.guc.se

magasin Kontakt - Hem

Minnen från

en svunnen gård

” Det var hösten –88 och min syster

hade kommit på besök för att hjälpa

till. Jag och Irene håller på i köket

medan Peter och barnen är ute i vardagsrummet.

Barnen är alldeles för

små för att märka något men vi vuxna

hör mycket tydligt hur något går i

trappan. Det är något eller någon som

tar sig uppför. Min syster ropar

”Hallå, är det någon där?” men ingen

svarar. Irene går till och med upp på

andra våningen för att se efter, men

där finns bara en tom kallvind. Vi är

alla lika förvirrade och frågar varandra

om alla hört samma sak. Det hade

vi.”

Det finns ingen som helst tvekan i Eva

Lindgrens röst när hon berättar om

händelsen. Men däremot nekar hennes

före detta man, Peter, till att det kunde

ha varit något övernaturligt. Han tror

helt enkelt inte på det han såg.

Eva och Peter Eriksson var mitt uppe i

flyttningen vid det tillfället, och allt

var i ett enda kaos.

Gården har tillhört Peters släkt sedan

lång tid tillbaka. Sivert Johansson,

Peters gammelmorbror, växte upp i

Nybylund som barn, och så också

hans pappa.

Sivert hade två bröder, Sven och Birger

som idag ligger begravna på en kyrko-

6

kontakt

gård utanför Enköping.

Runt 1987 började Eva och Peter använda

det gamla huset som sommarstuga.

Men redan året därpå revs det

och ett nytt modernt byggdes upp.

Från landsvägen går en smal grusväg

upp mot gården. I trädgårdens vänstra

kant svänger den av upp mot gårdsplanen

där den omringas av stall och

ladugård. Trädgården är stor med

både fram och baksida, framför det

rödmålade huset har man planterat en

rondell. En stenmur delar av själva huset

med trädgården, och gårdsplanen.

I hästhagen växer två täta skogsdungar.

En enorm grässlätt sträcker ut sig

över kullarna och här och var ligger

stenruiner. Uppe i de gamla charmiga

träden finns en och annan koja.

På kullen står en fallfärdig bod och

nedanför längs åkerkanten ligger en

ödelagd trädgård med äppelträd, körsbärsbuskar

och plommonträd.

Gården ligger långt ut på de öppna

åkerfälten i den lilla byn Härkeberga,

som ligger drygt en mil utanför

Enköping.

– Det var på hösten –91, berättar Eva.

Jag stod och diskade efter middagen

då jag såg någon rörelse nere på vägen

i kurvan. Det var något ljust, inget

ljussken utan snarare som en ljusklädd

Utsikt över hästhagen.

Gården låg

tidigare inne i

träddungen till

höger på bilden.

Fårhuset ligger

bakom trädet till

vänster.

människa. Jag kan inte riktigt förklara

det i ord för jag är inte säker på vad

jag såg, jag såg det ju i ögonvrån. Jag

gick ut i tvättstugan och öppnade dörren

för att se vem det var som kom

men ingen fanns där. Gården var tom.

Jag såg det flera gånger under de första

åren, sedan såg jag det inte mer. Det

var efter några gånger som jag insåg

att det inte gick upp mot gården utan

upp mot hagen.

Men Eva är trots allt inte den enda

som såg det under den här tiden.

Hennes mamma såg samma sak, och

precis som Eva hade hon gått ut på

trappan för att se efter.

– ”Märkligt, jag kunde ha svurit på att

det var någon som kom”, sa hon på

sin typiska norrländska dialekt, säger

Eva med ett leende. Mamma kommer

tyvärr inte ihåg det idag. Men det är

kanske inte så konstigt eftersom hon

bara var med om det bara en gång,

hon trodde nog att hon sett fel trots

allt. Men jag minns, och jag förstod att

hon hade sett samma sak som jag.

Eva är alldeles säker på sin sak. Men

vad var det i så fall? Ett spöke?

– Jag tror att jag var barnvakt en kväll

vilket jag ofta var under barnens uppväxt,

säger Irene Lindgren. Plötsligt ser

jag en kvinna gå längs vägen så jag går

More magazines by this user
Similar magazines