El Salvador - Diakonia

More documents

Recommendations

Info

Centralamerika Under sin resa 1976 besökte Per-Arne Aglert Gua- temala. Anledningen var troligen att med kyrkliga representanter samtala om stöd efter den svåra jordbävning som det året drabbat området. 40 städer, däribland Guatemala City, hade förstörts helt eller delvis. 25 000 döda, 300 000 hemlösa och 30 000 föräldralösa var siffror som nämndes. En regional protestantisk organisation fick ta emot Frikyrkan Hjälpers stora katastrofstöd (1976 §36). 1976 inleddes också de första kontakterna med El Salvador. Svenska Baptistsamfundets missions- föreståndare Erik Rudén hade träffat den salvado- ranske pastorn Roger Velasques Valle, i vars kyrkas (Första Baptistförsamlingen i San Salvador) närom- råde ett slumsaneringsprojekt startats efter den jordbävning som tvingat människor att evakuera (1977/78 §59). Stöd gavs under tre år och av slut- rapporten framgår att 62 bostäder byggts (1977/78 §142), vilka skapade helt nya levnadsförhållanden för sluminnevånarna. ”Det stöd vi fick då var välgö- renhet”, sa baptistpastor Carlos Sanchez, ”männi- skorna själva hade inget inflytande” 265 En intressant text finns i ett protokoll där Per- Arne Aglert informerade från en resa i Sydamerika. Han berättade om de stora hjälpbehov som t.ex. fanns i Nicaragua på grund av den allt hårdare politiska situationen där. När Aglert föreslog en extrainsamling för Nicaragua konstaterade kom- mittén att det var i första hand det pågående arbetet i Indien som skulle prioriteras, men att i andra hand anslag skulle kunna ges till Nicaragua. Om det blev så skulle Frikyrkan Hjälper försöka få medel till egeninsatsen från någon annan organisation. I samma text står också att det skulle medges ”att Per-Arne Aglert i tal och skrift får in- formera om nödsituationen i Nicaragua” (1978/79 §28). Kyrkans roll Som kristen biståndsorganisation var det själv- klart för Frikyrkan Hjälper/Diakonia att stödja de kyrkor och ekumeniska grupper, som kämpade mot det rådande förtrycket. I den ansökan som sändes till Sida 1969 finns följande text: För stora grupper inom den katolska kyrkan är arbetet för mänskliga rättigheter en väsentlig del av evangeliets budskap om rättvisa. Denna insikt har förstärkts de senaste åren i samband med det svåra och allmänna förtrycket i Latinamerika. Att tjäna Gud är för dessa kristna att verka för rättvisa, vilket innebär att de ofta förföljs. Till dessa och liknande grupper vill Frikyrkan Hjälper genom sitt la- tinamerikaprogram ge stöd. 266 I den politiska situation som rådde hade budskapet från andra latinamerikanska katolska biskops- konferensen i Medellin i Colombia 1968 (se sid 22) fått mycket stor genomslagskraft i grupper som kämpade mot maktövergrepp och fattigdom. Budskapet från Medellin var att Gud inte vill att människor ska leva i fattigdom. 267 ”Talandets tid är ute, handlingens timme har slagit.” 268 Detta budskap från Medellin nådde ut till folket, och ur det växte fram en folklig religiositet, som kom att benämnas Befrielseteologi. De bonde- och andra yrkesrelaterade organisationer som fanns fick stöd i sin kamp för rättvisa i detta budskap. Lokalt organiserades så kallade basgrupper, Som kristen biståndsorgani- sation var det självklart för Frikyrkan Hjälper/Diakonia att stödja de kyrkor och ekumeniska grupper, som kämpade mot det rådande förtrycket. Här ses en gudstjänstfirande grupp människor. 208 k a p i t e l 6 e l s a l v a d o r 209
comunidades eclesiásticas de base, vilka bestod av kvinnor och män som studerade bibeln utifrån sin egen konkreta verklighet. ”Basgrupperna var jästen i sina samhällen”, sa John Cortina. ”När de kristna stärktes, stärktes också hela samhället.” Basgrupperna leddes ofta av lekmän, enkla kvin- nor och män i samhället. Medvetenheten om situationen i det egna landet växte fram i dessa grupper på gräsrotsnivå. Tillsammans började man ar- beta för förändring. Bibelordet gav hopp: ”Det var som ett regn uppifrån, som skulle ge skörd”. 269 Genom att basgrupperna avslöjade brotten mot mänskliga rättigheter blev de ett hot mot dem som hade makten. Såväl politiska som konserva- tiva kyrkliga ledare började anklaga dessa kristna för att vara kommunister och gjorde allt för att skrämma befolkningen för kommunismens följ- der. Den ohyggliga tiden av förföljelse, försvin- nanden och död hade börjat. Det politiska våldet och förtrycket tilltog. Efter en våldsam massaker den 30 juli 1975 i katedralen i San Salvador, där många studenter mördades, påbörjades inom katolska kyrkan ett arbete för anhörigstöd och mänskliga rättigheter270 . För denna grupp var det viktigt att på lagliga vägar försvara de fattiga och ta ställning mot våldet. Offren stod i centrum. Det var till denna folkkyrka och dess arbete för mänskliga rättigheter, som Frikyrkan Hjälper gav sitt stöd. Citat ur en Sida-ansökan 1980: Under de senaste decennierna har det i Latinamerika vuxit fram en folkkyrka som fungerar som ett instrument för kritik av sociala orättvisor och brott mot mänskliga rätt- tigheter. Det är en kyrka som identifierar sig med de stora folkgrupperna och som blivit en samlingspunkt för an- höriga till fångar, försvunna och mördade. En kyrka som blivit ett uttryck för folkets behov. Denna kyrka är väldigt påtaglig i El Salvador och Guatemala. 271 För Frikyrkan Hjälper blev det viktigt att delta i dialog tillsammans med de latinamerikanska kyrkorna. Därför deltog Per-Arne Aglert 1978 i den konferens i Mexico, där det latinamerikanska kyrkorådet bildades, Conferencia Latinoamérica Iglesias, CLAI (1978/79 §8). Ärkebiskop Oscar Romero 22 februari 1977 installerades en ny ärkebiskop i El Salvador. Hans namn var Oscar Romero. Att han valdes berodde på att Vatikanen ansåg honom traditionell och oprovokativ och han var inte aktiv inom befrielseteologin. Men när hans nära vän, prästen Rutilio Grande mördades den 12 mars 1977 på grund av sin kamp mot orättvisan, förändrades Romeros liv totalt. Han försökte få någon advokat att åta sig försvaret i mordrättegången, men då han inte kunde finna någon advokat som vågade ställa upp gav han istället uppdraget till en jesuitpräst269 . Romero tog ställning för de fattiga och han visade det genom att flytta från ärkebiskopens vackra hus till en mycket enkel bostad i närheten av cancersjukhuset La Divina Provedencia. Hans predikningar i såväl mässor som radiosändningar blev en stark drivkraft i människornas kamp. Oscar Romero insåg tidigt att kyrkan skulle kunna få en mycket viktig roll i kampen mot maktövergrepp och fattigdom. Han sammankallade 1978 en ekumenisk grupp, bestående av katoliker och protestanter, och presenterade sitt förslag om ett organ för humanitära insatser. I september 1979 bildades en ekumenisk hjälpkommitté, Comité Ecuménica de Ayuda Humanitaria, ceah, för stöd till våldsoffer. Dess viktigaste uppgift blev att planera ett program för en befarad ökad flyktingström, eftersom det politiska våldet tilltog. Många kyrkorum blev skyddsplatser för förföljda och hemlösa. 272 Från 1980 stödde Frikyrkan Hjälper denna organisation genom anslag från Sidas katastroffond (1979/80 §306). Organisationen bytte senare sitt namn till Diaconia, El Salvador. I sin reserapport skrev Per-Arne Aglert och Anders Kompass: Oscar Romero blev symbol för den kyrka som var ett instrument för kritik, den som identifierade sig med de stora folkgrupperna. 210 k a p i t e l 6 e l s a l v a d o r 211
Page 1 and 2: kapitel 6 El Salvador ”för mig f
Page 3: Under diktaturåren i Chile var det
Page 7 and 8: I oktober 1986 drabbades San Salvad
Page 9 and 10: ”I kampen för fred spelade ärke
Page 11 and 12: Tiotusentals familjer återvände t
Page 13 and 14: Våldet tilltog alltmer, och situat
Page 15 and 16: Hemma igen ”Vi rensade och grävd
Page 17: Ungdomarna säger att de har två a

El Salvador - Diakonia

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?