Fältbiologen 3-4/2005.pdf - Fältbiologerna

eddan & molnet
Vi som inte är berg
Är det någon som har spelat det här sällskapsspelet där man
ska beskriva ett ord utan att få använda de orden som man
brukar använda? Till exempel om man ska beskriva dagis
får man inte säga barn, daghem, och så vidare. Lite så känns det
att försöka skriva en ledare om rovdjur utan att använda orden:
varghat, konflikt, glesbygdsfrågor, ta människors rädsla på allvar,
naturromantik.
Det är svårt att se ordet rovdjur utan att de här orden dyker upp
bredvid, men jag ska göra ett försök. Det kommer ganska snart
upp andra ord på samma gamla tema. Caffe latte versus kokkaffe,
munkjacka eller skoteroverall, skriet från vildmarken och levande
landsbygd. Rovdjuren får ta ansvar för mycket som de inte vet
något om.
Om vi skulle försöka titta på ordet igen och skala bort alla
associationer, vad blir egentligen kvar? Djur som lever av att
jaga andra djur. Gemensamma nämnare för de flesta rovdjur,
åtminstone när det gäller däggdjur, är ögon riktade rakt fram,
vassa tänder och en kort tarmkanal. Annars är de väl som folk
är mest. Gillar inte att vara ute i dåligt väder, jobbar hårt för att
försörja sig och kanske sin familj, tycker om att leka, åtminstone
som barn. I så fall kunde vi lika gärna ha gjort ett temanummer
om hovdjur, eller kanske gotlänningar. De ställer också till med
en del problem. Hästar trampar folk på tårna och älgar äter upp
alla unga lövträd. Dessutom dödar älgar fler människor än vargar.
Och gotlänningar dödar nog fler hundar och människor än vad
alla älgar och vargar någonsin har gjort.
Egentligen, om man ska leka den här leken fullt ut, och inte
falla in i de vanliga tankemönstren, så gäller det också att komma
ihåg att det finns fler rovdjur än de som angriper människor och
hundar. Vi har försökt i det här numret att inte bara fokusera på de
som har lurvig päls och jagade våra förfäder i ylande flockar efter
slädarna. Det finns många rovdjur som är mycket mer raffinerade
än så. Exempelvis myrlejon, som lurar ner sina byten i gropar och
sprätter sand över dem. Eller sjöstjärnor, som bänder upp musselskal
och skjuter in sin magsäck så att de kan smälta musslan
direkt i skalet. Om myrorna eller musslorna fick komma till tals
så skulle de nog kunna berätta skräckhistorier som fick blodet
att stelna i ådrorna. Kanske skulle de skarva lite också, och ha
svårt att se myrlejon och sjöstjärnor på ett nyanserat sätt. Många
myror skulle nog ifrågasätta myrlejonets plats i ekosystemet, och
förmodligen kräva mycket låga myrlejonkvoter.
Som jägaren och författaren Aldo Leopold sa “Endast bergen
har levt länge nog för att sakligt kunna lyssna till vargens yl.”
4 | Fältbiologen 3-4/2005
Anna Froster
Redaktionen
Oljan ut!
Socialdemokraterna pratar nu äntligen om att göra
upp med oljeberoendet. År 2020 ska Sverige vara det
första landet i världen som bryter beroendet av olja. I
planen ingår ett stöd som ska locka småhusägare att
byta ut oljepannan, fortsatt satsning på fjärrvärme, mer
resurser till energiforskning och nya direktiv till statliga
Vattenfall, som fått mycket kritik för sina affärer med
utländsk kolel. Skattelättnader ska göra det lönsamt
att välja bilar som går på förnybara drivmedel, men
högre bensinskatt, som miljöminister Lena Sommestad
föreslagit, är lite för mycket för resten av regeringen.
Det är ingen våldsam avvänjningskur, men åtminstone
ett nikotinplåster i rätt riktning. Regeringen säger nu
det som Fältbiologerna har sagt i decennier. Varför tar
det alltid så lång tid? Kära regering, kul att ni kom ikapp
till slut trots allt och lycka till. Men nästa gång kanske
ni ska låta oss sköta beslutsfattandet från början.
Fula fiskar i fruktdisken
Molnet lider med Konsum som har det så knapert
ekonomiskt att de måste dela ut propaganda från
Chiquita. I broschyrer och planscher kan man
läsa att Chiquitas bananer numera är märkta
med Rainforest Alliances grodklistermärke. Den
här röda trädgrodan har dock ingen chans att
överleva på de giftintensiva bananplantagerna,
säger Michael Tedengren som har studerat
bananplantage i Costa rica under flera år. Enligt
honom har Chiquita tagit bort ett par av de
giftigaste substanserna, men därför tvingas de
använda desto mer av alternativa gifter.
Det må så vara att Chiquitas konkurrenter är
ännu värre, men det finns inga skäl att vältra sig i
gröna grodor. Särskilt inte för Konsum.
Köp din egen kontrollant
De skogsbolag som vill ha miljömärkningen
FSC blir granskade av speciella certifieringsföretag.
I Sverige finns det 15 certifierare att välja på, och
bolagen får själva välja vilka de anlitar. Är det
troligt att de väljer en noggrann kontrollant som
ofta kommer med anmärkningar? eller att de hellre
tar den som är mest blind och döv? Snarare det
senare verkar det som. Gång på gång händer det
att certifieringsföretagen godkänner avverkningar i
kontroversiella områden. Varför inte ha oberoende
kontrollerare som inom KRAV?