Nr 6 December 2005

PLANTSKOLAN 

i kyrkan växer musiker 

Jakob Stadell 

Musikalartist 

Karin Nybom 

Operasångerska 

Emanuel Olsson 

Låtskrivare/producent 

En tidning från Svenska kyrkan Sollentuna Nummer 6 december 2005

KYRKTORGET 

Liam om att lämna 

brottsligheten 

Precis före premiären för filmen 

Sökarna häktades huvudrollsinnehavaren 

Liam Norberg. Det blev 

början till en helt ny tillvaro: utan 

snabba pengar, utan spänningen i 

det perfekta brottet – och utan 

lögner. Vad var det som hände? 

Liam Norberg är känd dels för sina 

filmroller i Stockholmsnatt och 

Sökarna, dels för att han tidigare 

ostraffad dömdes till ett rekordlångt 

fängelsestraff för den så 

kallade 930-miljonerskuppen i 

Stockholm 1990 och för väpnat rån 

av en värdetransport i Göteborg 

1991. Han frigavs 1999, fast besluten 

att visa omvärlden att det går 

att ändra sitt vägval, hur förutsättningarna 

än ser ut. 

”Detta är ingen bok som vill uppmana 

till brott. Det är i stället en 

bok som vill uppmana till att söka 

sanningen. Hur ont den än kan 

göra. Jag har ingen ambition att 

hävda mig själv eller att försöka 

framstå som bättre än den jag är 

– eller har varit.” 

Så berättar Liam i förordet till den 

bok han har skrivit tillsammans 

med Annica Triberg. I boken får vi 

följa Liam från pojkrummet i en 

förort söder om Stockholm via 

graffitimåleri, kampsporter, Kungsankravallerna 

och allt grövre kriminalitet 

till det liv han lever idag. 

Boken säljs på www.libris.se 

2 

Ja till välsignelse 

Kyrkomötet, kyrkans riksdag, 

beslutade i slutet av oktober att 

en särskild gudstjänstordning för 

välsignelse över registrerat partnerskap 

ska införas. Kyrkostyrelsen 

har fått uppdraget att utarbeta 

denna ordning som beräknas 

kunna tas i bruk under 

2006. Beslutet innebär att par 

som har registrerat partnerskap 

får möjlighet att få sin relation 

officiellt välsignad i Svenska kyrkans 

församlingar. 

Samlevnadsfrågorna har behandlats 

av Kyrkomötet flera gånger. 

Frågan har bearbetats teologiskt 

och de senaste åren varit föremål 

för samtal i stift och församlingar 

i hela landet. Läs mer om beslutet 

på www.svenskakyrkan.se. 

43 

kryss 

POSK (Partipolitiskt obundna) har kandidater som samlade många kryss i kyrkovalet. 

POSKs Lotta Trygg fick flest kryss i valet 

Vid sammanräkningen av kyrkovalets 

personliga kryss stod det klart 

att Lotta Trygg från nomineringsgruppen 

POSK fick flest kryss av alla 

kandidater i Sollentunas kyrkoval. 

41 

kryss 

41 

kryss 

43 kryss kunde hon glädja sig över. 

POSKs Pär Åkerström och Kristofer 

Runow fick båda 41 kryss. Läs hela 

”krysslistan” på www.svenskakyrkansollentuna.com. 

Bidrag från Sollentuna: 300 000 kronor till hjälparbete i Pakistan 

Kyrkorådet i Svenska kyrkan 

Sollentuna har beslutat att ge 

300 000 kronor till Lutherhjälpen 

(Svenska kyrkans biståndsorgan) 

för katastrofhjälp för de 

jordbävningsdrabbade i 

Pakistan. Pengar som ska 

gå till filtar, kläder, mat 

och sjukvård. Hjälpen förmedlas 

via Lutherhjälpen 

som samarbetar med ACT. 

(ACT är ett världsomfattande 

nätverk av kyrkor 

och närstående organisationer 

med syfte att 

tillgodose humanitära behov 

genom samordnat 

bemötande av katastrofsituationer.) 

Behoven efter jordbävningen 

i Pakistan är fortfarande 

enorma och för 

att kunna mildra effekterna 

av den annalkande 

vintern behövs ytterligare 

resurser. I de jordbävningsdrabbadeområdena 

drabbas de fattigaste 

människorna hårt. 

Lutherhjälpen finns på plats i 

Pakistan och arbetar med akuta 

katastrofinsatser så att människor 

kan få filtar och kläder 

som skydd mot kylan, matutdel- 

Pakistan, november 2005. Överlevande från jordbävningen 

har hämtat filtar vid ett militärläger. 

ning för att stilla den värsta 

hungern och att erbjuda sjukvård 

för att ta hand om alla skadade. 

Svenska kyrkan Sollentuna har 

ett stort engagemang i Lutherhjälpens, 

Svenska kyrkans 

missions och andra 

organisationers hjälparbete. 

Sedan flera år tillbaka 

har medel avsatts i 

budgeten för hjälp- och 

katastrofbidrag. 

Foto Shakil Adil/PRESSENS BILD 

Förutom bidraget till 

Pakistan kommer 300 

000 kronor att fördelas 

enligt följande: Svenska 

kyrkans mission och Lutherhjälpen 

för arbete i 

Mellanöstern 100 000 

kronor. Svenska Jerusalemsföreningen 

50 000 

kronor. GRATIS – socialt 

hjälparbete i Riga 75 000 

kronor. Mariadöttrarna i 

Kairo för ungdomsarbete 

75 000 kronor. 

Lutherhjälpens PlusGirokonto: 

900256-9 

foto johan wessel

”Det finns små 

diamanter av hopp 

överallt omkring 

oss, det glimmar 

till av sann gemenskap, 

det glittrar 

till av kärlek och 

förlåtelse. De 

får oss att längta 

efter att dessa 

saker skulle finnas 

fullkomligt.” 

läs mer på sidan 16 

redaktör: johan wessel 

johan.wessel@svenskakyrkansollentuna.com 

grafisk form: johan wessel 

ansvarig utgivare: anders roos 

medarbetare i detta nummer: 

ingrid malm, ulrika lokrantz, 

johannes nordemar, 

iréne bond, ulla arvidsson 

kyrkporten finns som taltidning. 

distribution: postens gruppförsändelser, 

tel 020-23 22 20. 

upplaga: 26 000 ex. 

tryck: arkpressen i västerås. 

omslagsfoto: johan wessel 

Nummer 6, december 2005, Årgång 46. 

Utges av Svenska kyrkan Sollentuna, 

Box 13, 191 21 Sollentuna. 

Tel: 505 513 00. Fax: 505 513 19. 

Besöksadress: Sköldvägen 10. 

E-post: sollentunaforsamling@ 

svenskakyrkansollentuna.com 

www.svenskakyrkansollentuna.com 

6LEDARE 

De stora frågorna 

Har du tänkt på hur många frågor som rinner genom oss varje 

dag? Ibland tycks det som en aldrig sinande ström, och de är fler än de 

svar som möter oss eller vi hittar på. På något sätt verkar livet bestå av 

fler frågetecken än punkter och utropstecken. Så händer det att någon 

fråga äter sig fast och näst intill ockuperar hela tillvaron – för att sedan 

vara borta, glömd nästa vecka. Då undrar jag vilket perspektiv jag har 

på livet. Viktigt ena stunden – borta nästa sekund. Var det då så viktig? 

Och det handlar inte bara om att vi lever i ett en-fråge-land; ett 

land där bara en fråga åt gången kan hållas i luften. Det gäller något 

mer. 

Jag har varit på kyrkomöte – två veckor under hösten. Det som 

tycks vara den stora frågan därifrån och som sedan har talats om i 

pressen är välsignelse över ingånget partnerskap. Frågan tog mycket 

tid på kyrkomötet och har gjort så under de senaste åren – men i ett 

vidare perspektiv: hur viktig är den? Eller hur viktig är en ny bönbok, 

eller hur mycket av församlingens pengar som skall gå till riksnivå, 

eller om motståndare till att kvinnor får bli präster skall åsiktsregistreras? 

Och hur viktiga är riksdagsfrågorna om regionalt stöd för olika 

pensionssystem? 

4 

8 

Intervju 

Ingrid Edgardh skriver 

om sin sons kamp mot 

cancer i boken ”Kan 

jag dö, mamma?”. 

reportage 

Flera duktiga musiker, 

ja rent av många, har 

ett förflutet i kyrkan. 

Det sägs att musiker 

med kristen bakgrund 

faktiskt är överrepresenterade. 

19 aktuellt 

Varje år finns det 

drygt 50 volontärer i 

Svenska kyrkan. Av 

dessa kommer tio 

från utlandet, Adèle 

Geyer är en av dem. 

Det finns massor av miljoner hemlösa människor i världen som 

svälter och dör medan vi pratar, apatiska flyktingbarn som blir mer 

apatiska när debatterna pågår i riksdagen, naturkatastrofer förstör och 

dödar medan vi försöker klara ut vem-som-skulle-ha-ringt-till-vem. Det 

finns sjukdomar och epidemier som kräver miljoner av liv medan vi 

håller priser uppe på mediciner för att några ska tjäna mera pengar, 

stridsvagnar som mördar när vi stönar över oljepriser, gamla som vanvårdas 

när vi diskuterar utförsäljningar, ungdomar som glider utför 

när vi diskuterar prydandet av gator och torg. Det är en skammens rodnad 

över dessa rader. 

Visst allt det vi pratar om är viktigt – men hur kan vi få ett riktigt 

perspektiv? Vilka är de stora viktiga frågorna i livet? Handlar de 

inte om hur vi ska kunna överleva? Överleva och vara verkliga människor 

som ser varandra och tar hand om varandra. Handlar de rent av 

om hur vi ska hjälpa varandra att leva? – eller överleva? 

Det måste vara en välsignelse att få rätt perspektiv i sin tillvaro. 

Och ibland är småfrågor så irriterande skymmande. Därför får min 

bön i Advent och Jul bli: 

Gud, du ville mitt liv. Ge mig förmågan att se det som är viktigt 

– inte så mycket för min del som för min medmänniskas, 

– inte så mycket för min egen förtjänst som för medmänniskors bästa, 

– inte så mycket för mitt goda som för världens överlevnad. 

Gud, du ville mitt liv. Ge mig mod att vilja andras liv. 

En välsignad Advents- och Jultid önskar jag Dig! 

Anders Roos 

prost 

3

INGRID EDGARDH 

”En dag kom döden på besök. 

Han brydde sig inte om att 

ringa på, gick bara in, drog ut 

en köksstol och slog sig ned. 

Som om det var okej.” 

Så börjar Ingrid Edgardhs 

bok ”Kan jag dö, mamma?”, 

berättelsen om sonen Johns 

kamp mot sin cancer. 

När John är fem år, och familjen 

just fått läkarnas diagnos, frågar han 

sin mamma om han kan dö, och hon svarar 

ja. 

– För mig fanns det inget annat alternativ 

än att vara ärlig, säger Ingrid Edgardh. 

– På sätt och vis tror jag att John redan 

visste. 

Det obegripliga som hade hänt var att 

John fått neuroblastom, en allvarlig form av 

barncancer i nervvävnaderna. Statistiken sade 

att endast en av tio överlevde, trots långa 

och kraftfulla behandlingar. John är idag 

frisk, och behandlingen av högriskneuroblastom 

har nått ett genombrott. Idag klarar 

INGRID 

Ord i ordlösheten 

Av Ingrid Malm Fotografi Johan Wessel 

5

INGRID EDGARDH 

sig sex av tio. Men då, för åtta år sedan, innebar 

cancerbeskedet att familjens värld rämnade. 

”Rummet förlorar väggar och tak. Stolar 

och bord svävar fritt. Röster talar, de försöker 

förklara men jag förstår inte vad som sägs. 

[- - -] Sture försöker pejla in om vi förstår vad 

han säger. Det gör vi inte. Jag sitter på min 

egen axel och förstår att jag inte förstår. 

– Alla barn tar sig inte igenom behandlingen. 

Vi blir till stoft.” 

Vi sitter vid köksbordet i familjen Edgardhs 

villa i Sollentuna och samtalar om 

den tid som förflutit sedan läkarnas chockartade 

besked. Utanför fönstret dansar höstsolen 

över trädgårdens gröna matta, och grenarna 

på det stora trygga äppelträdet är 

översållade med frukt. På yttertrappan står 

en skål med stenkulor och skvallrar oskuldsfullt 

om lekande barn och oändliga sommarlov. 

En varm brasa sprakar i den öppna spisen, 

och mitt i allt det idylliska känns döden 

mycket avlägsen. Samtidigt är den ändå hela 

tiden närvarande, under vardagens lugna 

yta. Just därför berör Ingrids berättelse så 

starkt. 

– Under hela behandlingstiden längtade 

vi efter att allt skulle bli som vanligt igen, 

minns hon. 

– Men vi fick helt enkelt lära oss att leva i 

en ny slags vardag. 

I sin bok vill Ingrid skildra hur hon själv, 

som människa, påverkats och förändrats av 

Johns sjukdom. Boken är skönlitterär men 

utgår från hennes egna upplevelser. Alla de 

existentiella frågeställningar som de senaste 

åren tvingats upp till ytan, löper som en röd 

tråd genom berättelsen. Inte minst Ingrids 

egen brottning med Gud, och flera gånger 

under vårt samtal återvänder hon till orden i 

psalmen Blott en dag (Sv ps 249). Hon säger 

att hon har svårt att ta till sig vissa sidor av 

den gudsbild som den ger uttryck för. 

– Psalmtexten säger att Gud ger åt var dag 

”dess beskärda del av fröjd och smärta”, en 

Gud som delar ut smärtportioner. Men är 

sjukdom i så fall Guds vilja? Det tror inte 

jag. Gud vill liv, inte död. 

Ingrid är själv mitt uppe i sina teologistudier, 

och tanken är att hon så småningom 

ska vigas till präst i Svenska kyrkan. Hon 

har tidigare jobbat bland annat som informatör 

och som evenemangsproducent på 

Skansen, och hon säger sig se en tydlig 

gemensam nämnare i alla sina studie- och 

yrkesvägval. Den underliggande drivkraften 

har alltid varit att få vara ”ett led i kommunikationen” 

och att få fungera som en slags 

förmedlande länk – oavsett om det är i rollen 

som producent, skribent eller som präst. 

– Jag växte upp i en miljö där det mänskliga 

samtalet hade en självklar plats. Efter att 

under en tid ha varit verksamma inom kyrkan, 

så utbildade sig båda mina föräldrar till 

psykoanalytiker. På sätt och vis är nog mitt 

skrivande en förlängning av deras ”samtalskultur”. 

Ett av skälen till att Ingrid skrev boken 

om sonens sjukdomstid, var en strävan att 

sätta ord på erfarenheter som ofta förtigs 

eller anses för svåra eller förbjudna att tala 

om. Många gånger under vårt samtal stannar 

hon upp mitt i en mening, tystnar och 

tycks noggrant välja bland ett antal tänkbara 

ord eller bilder. Allt för att finna samstämmighet 

mellan innehåll och uttryck. Eller 

kanske ett sätt att nå fram till den autentiska 

kärnan bakom allt rutinmässigt pladder och 

alla uttjatade klichéer? Ingrid erkänner att 

hon själv blivit mycket mer känslig för det 

språkliga, och att detta lett till ett intressant 

motsatsförhållande: ett behov av ord, men 

samtidigt också insikten om att dessa aldrig 

riktigt kan fånga sanningen. 

– Jag tror att detta även återspeglas i min 

relation till Gud, säger hon eftertänksamt. 

– I och med Johns sjukdom blev jag mer 

ordlös, och Gud blev större och mer komplicerad. 

Jag började längta efter ett mer ordfattigt 

och konkret andligt språk. 

”Jag finner mig inte tillrätta med alla ord. 

Behöver det mer jordnära. Hästskit. Så är det. 

”Jag kan inte blunda för att andra barn faktiskt dör. 

6 

Jag behöver mer hästskit. Ordlösa, tuggande 

hästar, med skit och allt. De vet vad livet 

handlar om. De är aldrig känslosamma. De är 

goda präster. Hästpräster. De är nuvarande.” 

För Ingrid blev ridningen ett sätt att 

koppla bort sjukhusvärlden. På hästryggen 

kunde hon slappna av och vara sig själv – inte 

bara ”mamma-till-sjukt-barn”. Hästarna ställde 

aldrig onödiga frågor utan stod för en slags 

ordlös, jag-bekräftande kommunikation. 

– Under hela behandlingstiden längtade 

vi efter att allt skulle bli som vanligt igen, 

berättar Ingrid Edgardh vars son John fick 

neuroblastom, en allvarlig form av barncancer 

i nervvävnaderna.

På samma sätt har gudstjänstens språk, 

liturgin, kommit att betyda mycket för 

henne. Då de vanliga, konventionella orden 

inte räcker till, kan riten erbjuda ett alternativt 

uttryckssätt. Hon berättar också att hennes 

syn på bönen har förändrats. 

– Under Johns allra mest kritiska sjukdomsperiod 

stod det ett rött böneljus på altaret 

i Kummelby kyrka. Hela tiden fanns det 

människor som bad för oss. Även om jag 

själv är osäker på hur bönen exakt fungerar, 

vet jag att den har påverkat hela familjens 

situation. 

Likafullt aktar sig Ingrid noga för att komma 

med några som helst förenklade förklaringsmodeller 

eller kristna standardsvar. 

– Vi är självfallet tacksamma över att John 

blivit frisk. Men samtidigt kan jag inte blunda 

för att andra barn faktiskt dör. Frågan är 

hur man ska hantera en sådan orättvisa? 

I romanen blir Matteusevangeliets skildring 

av de tröstlösa mödrarna i Rama en 

fortsättning på denna frågeställning. Kung 

Herodes mord på de nyfödda barnen och 

profeten Jeremias ord om de sörjande kvinnorna 

går som ett eko mellan bokens pärmar: 

”Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: 

Rakel begråter sina barn, hon låter inte 

trösta sig, ty de finns inte mer” (Matt 2:18, Jer 

31:15). 

”Eldsmärta och moderskap är förenade,” 

skriver Ingrid Edgardh följaktligen, i slutet 

av sin bok. Och genom att använda bibelberättelsen 

som tolkningsmodell visar hon på 

sin egen samhörighet med generationer av 

kvinnor som gråtit samma otröstliga gråt. 

”Smärtan vi känner är kanske just det 

ögonblick våra skal tänjs ut. Tänjs ännu mer, 

för att till slut brista. Att om och om igen 

brista. Bli delad. Otillräcklig. Bränd. Och ny.” 

Frågan är hur man ska hantera en sådan orättvisa?” 

Precis som vid nattvarden, tänker jag när 

jag går från vårt omtumlande möte. Brödet 

som bryts och orden ”Kristi kropp för dig utgiven.” 

Eller kanske som när poeten vänder 

och vrider på sina bokstavskrumelurer för 

att till slut nå fram till den nakna, utblottade 

sanningen. 

Boken säljs på förlaget Alfabeta. www.alfabeta.se 

Föredrag med Ingrid Edgardh i Kummelby kyrka 

söndag 15 januari 18.00. Läs mer på sidan 22. 

7

PLANTSKOLAN 

”Utan musik 

dör kyrkan” 

Kyrkan verkar fostra goda musiker. Och alla 

som någonsin satt sin fot i en kyrka vet att 

gudstjänsten är förknippad med musik. Men 

varför är musiken så viktig och vad är det kyr- 

kan gör, som får människor att spela och 

sjunga? 

Flera duktiga musiker, 

ja rent av många, har ett 

förflutet i kyrkan. Om man frågar 

de som är inne i musikbranschen 

så sägs det att musiker 

med kristen bakgrund faktiskt är 

överrepresenterade. Vad är det 

då som gör att kyrkan kan fungera 

som en plantskola? 

I Svenska kyrkan Sollentuna 

finns det körer i alla fyra kyrkorna 

– Kummelby, S:t Erik, Edsberg 

och Sollentuna. Karin Runow 

arbetar som kyrkomusiker i 

S:t Eriks kyrka och har sett 

många duktiga musiker passera 

genom åren. 

– Vi försöker lyfta fram lokala 

förmågor och få dem att växa. De 

som vill får sjunga solo i körerna, 

det behöver inte alls vara superbra 

från början, säger Karin. 

I S:t Eriks kyrka finns det i 

dagsläget lite drygt 200 körsångare 

i fyra olika körer och hon tror 

att det är kyrkans form som gör 

att människor börjar musicera. 

– Det skapas tillfällen där barn 

och ungdomar får spela och 

sjunga tillsammans med de som 

är bättre. I kyrkans miljö, med 

gudstjänster, läger och spex är 

det också helt okej att det inte är 

perfekt. Kyrkan fostrar goda musiker. 

8 

Av Johannes Nordemar Fotografi Johan Wessel 

Därför tycker Karin att det är 

väldigt viktigt att musiken får 

mycket plats. 

– Utan musik dör kyrkan. Jag 

tror faktiskt det, säger hon. 

Hon menar att det är ett så 

viktigt komplement till orden. 

– Musik hör så väl ihop med 

kommunikation och tillbedjan. 

Många som inte förstår undervisningen 

kan ta till sig musiken 

eftersom den kommunicerar direkt 

med känslorna. 

Där tror hon också att det är 

viktigt att tilltala nutidsmänniskan. 

– Det behövs ett språk som 

folk förstår och ett musikaliskt 

tonspråk som tar tag i känslorna, 

men det betyder inte att vi ska 

skrota allt gammalt. 

Karin tycker också att vi borde 

använda våra kroppar mer än 

vad vi gör i gudstjänsterna idag. 

– Kyrkan ska ju vara till för 

hela människan – kropp, själ och 

ande. Människor behöver flera 

sätt att få uttrycka sig på, att få 

klappa i händerna och dansa. 

När vi var med Sollentuna gospel 

i Chicago fick vi uppleva något 

sådant. Vi var i Bright Star och 

sjöng med deras gospelkör när 

det helt plötsligt blev spontan 

dans, säger Karin. 

Ett mål som Karin jobbar mot 

är att de som kommer till S:t 

Eriks kyrka ska få uppleva att de 

är delaktiga. 

– Människor ska få sjunga och 

vara med. Sen får det gärna vara 

både gospel, psalmer och modern 

lovsång. 

Hon tror att vi behöver 

mångfalden och att musiken har 

flera olika bottnar. Dels den upprepande, 

meditativa och böneformade, 

som i gospel och modern 

lovsång. Dels den undervisande 

och själavårdande, som i till exempel 

psalmer och längre körsånger. 

Men hon vill helst inte 

att språket ska vara för gammaldags. 

– Samtidigt är det ju de här 

gamla sångerna som människor 

kan, det märker vi. 

Hon räknar upp de tre klassikerna: 

Blott en dag, Tryggare kan 

ingen vara och Härlig är jorden. 

– Det är sådant som alla kan 

och det är ju då man sjunger 

med. 

Inför framtiden hoppas Karin 

på influenser från fler världsdelar 

än USA. 

– Jag skulle gärna vilja ha en 

större etnisk bredd. När vi nu 

lever i ett mångkulturellt samhälle 

vore det roligt om vi kunde 

få in lite musik från olika världsdelar, 

säger hon. 

Karin Runow arbetar som kyrkomusiker i S:t Eriks kyrka och har sett många duktiga musiker passera genom åren.

3 de musikerna 

Möt tre professionella musiker som 

alla har sin bakgrund i Sollentuna – 

och i kyrkans körer. Idag lever de på 

sin musikaliska begåvning, något 

som de fick möjligheten att utveck- 

la i kyrkan. 

– Jag kommer fortfarande ihåg när 

jag för första gången fick vara med 

och kompa Sollentuna gospel. Jag 

kan väl ha varit 15 år. Det var ju värl- 

dens grej, säger Emanuel Olsson 

som idag skriver låtar för American 

Idol-vinnaren, Clay Aiken. 

Jakob Stadell, Karin Nybom och 

Emanuel Olsson berättar om sin 

musikaliska resa. 

Av Johannes Nordemar Fotografi Johan Wessel

Jakob Stadell//Musikalartisten

33 år gammal, har han hunnit 

med både melodifestivalen och 

att spela på åtskilliga teatrar runt 

om i Sverige. Han har dubbat 

tecknad film, fått pris för sina 

musikalinsatser och är dessutom 

hederskommunalråd i Kramfors. 

Redan i tidig ålder började hans 

kreativa ådra få näring, men 

Jakob Stadell är fortfarande 

oförstående till varför han tvingades 

spela blockflöjt. 

En repstump markerar gränsen mellan 

det utrymme där allmänheten 

uppehåller sig och det magiska innandömet 

i teatern, dit bara de speciellt utvalda har tillträde. 

Vi sitter och väntar i soffan, på vår 

sida av repet, när Jakob Stadell dyker upp. 

Med ett stort leende sträcker han fram handen. 

– Tjena, tjena, hälsar han glatt. 

Sen blinkar han lite åt kassörskan och tar 

ett steg mot repstumpen, lyfter obesvärat 

bort den och släpper in oss. Det är dunkelt 

och luktar gammalt, som i en antikaffär. Vi 

tar oss ner över parkett och äntrar scenen. 

– Det är världens känsla att stå här uppe 

när det är fullsatt, säger Jakob och sträcker 

ut armarna. 

Jag ber honom om en replik, och efter lite 

funderande och kli på hakan kommer den. 

– Din dag är idag! levererar han med en 

härlig inlevelse och det hela avslutas i ett 

brett leende. 

Det var avslutningsrepliken från musikalen 

Rent, och att han trivs på scen, det går 

inte att ta miste på. 

Med tanke på att Göta Lejon har varit 

Jakobs arbetsplats under drygt två år och att 

han har gjort över 200 föreställningar här är 

det inte konstigt att han känner sig hemma. 

Och det var faktiskt på Göta Lejon som han 

hade sitt genombrott år 2000. För sin skådespelarinsats 

som Mark, i musikalen Rent, 

vann han också pris – Guldmasken, för bästa 

manliga huvudroll. 

– Det var då det lossnade, säger Jakob. 

Innan dess hade han bland annat gjort 

musikalen Josef, Jesus Christ Superstar och 

Guys and Dolls, hans första stora musikal i 

Stockholm. 

Men att framgångarna skulle avlösa varandra 

och att han en dag skulle kunna livnära 

sig på sången och teatern, det har inte 

varit någon självklarhet. 

– Jag har alltid tänkt: jag ger det ett år till 

så får vi se. Och sen har det blivit ytterligare 

ett år, och ett till. Men nu har jag kommit så 

pass långt att jag inte behöver söka upp jobb 

längre. Folk har börjat ringa till mig istället, 

och det är skönt. 

Men hade det inte varit för kyrkans 

körer så hade Sverige kanske varit utan en 

stor musikalartist idag. För det var i kyrkans 

körer som Jakob upptäckte sången. 

– Om det inte betytt allt, så har kyrkans 

körer åtminstone betytt väldigt mycket, menar 

Jakob som började i Laurentii gosskör, 

en av Sollentuna kyrkas körer, redan som 

sjuåring. 

Men visst har det också en stor betydelse 

att han kommer från en musikalisk familj. 

Han är äldst av fyra syskon och musiken är 

djupt rotad i släkten. 

– Pappa har alltid sjungit och spelat gitarr. 

Medan andra familjer på sin höjd sjöng 

snapsvisor så har det varit stämsång på 

släktträffarna så länge jag kan minnas. 

Något som också påverkat honom är alla 

de kyrkliga läger som han varit med på 

under sin uppväxt. 

– Där fick man showa och spela teater. Det 

tror jag uppmuntrade kreativiteten på något 

sätt. 

Men det finns även saker i Jakobs barndom 

som förbryllar honom. 

– Vi har det här med blockflöjten. Varför 

skulle man tvingas spela blockflöjt som första 

instrument, säger han och visar med ett 

leende att han är lite ironisk. 

Efter blockflöjten blev det fler instrument 

för Jakob – saxofon, gitarr, piano och munspel. 

Där det sistnämnda, enligt honom själv, 

är det enda han fortfarande behärskar. 

Men en kombination av allt detta väckte 

hans musikaliska intresse och efter konfirmationen 

började han i Sollentuna gospel, 

S:t Eriks kyrkas gospelkör. 

– Gospel, wow, det var ju rolig musik. 

Och hans talang upptäcktes och uppmuntrades 

av körledarna. 

PLANTSKOLAN 

– Någon sa: bra sjunget! Och jag fick någon 

slags kick när jag märkte att jag hade 

lätt för mig, säger Jakob. 

I kören fick han också lära sig att jobba i 

grupp och att prestera något tillsammans 

med andra, vilket han haft nytta av i sitt skådespeleri. 

Vardagen för Jakob har under senare 

år bestått i att frilansa. Dels som sångare tillsammans 

med körer ute i landet, dels som 

musikalartist. Förra året gjorde han Skotten i 

Ådalen, som gick under hela hösten, uppe i 

Kramfors. 

– Det gick bra. Till och med så bra att jag 

blev hederskommunalråd i Kramfors, med 

motiveringen ”strålande insatser”, säger Jakob. 

I somras hoppade han in i husbandet på 

Gröna Lund och det gav honom tillträde till 

alla åkattraktioner, något han utnyttjade så 

ofta det gick. 

– Jag brukade börja kvällen med ett fritt 

fall för att komma igång, eftersom jag gillar 

sådana kickar. Men ibland tog jag berg- och 

dalbanan istället, säger han och skrattar. 

”Någon sa: bra sjunget! Och jag 

fick någon slags kick.” 

Men det absolut största som hänt Jakob 

under det senaste året, likaså anledningen 

till att han bara jobbar halvtid just nu, är lille 

Leo som föddes i februari. 

– Det är det största som har hänt mig. Så 

vansinnigt kul. 

Och kanske kommer Leo att följa i pappas 

fotspår. Enligt Jakob är han en riktigt musikalisk 

bebis. 

– Så fort man sätter på musik så hajar han 

till och gungar med. 

Och när Jakob inte är ute på långpromenader 

och fikastunder med sonen så skriver 

han musik. 

– Jag sitter och skriver tillsammans med 

en kompis. Vi får se vad det blir, säger han 

hemlighetsfullt. 

Den 17 december ska han besöka Kummelby 

kyrka för att medverka i en julkonsert. 

Han har även blivit bjuden till New 

York för att titta på en musikal som han 

eventuellt ska göra i Sverige nästa höst. Men 

om detta är han också lite förtegen. 

Läs mer om julkonserten på sidan 20. 

11

PLANTSKOLAN 

I kyrkans körer fick Karin Nybom 

prova på att sjunga inför publik 

och se att det höll. Hon hann 

sjunga lite gospel, men förstod 

snabbt att det inte var hennes 

grej. Den riktiga utmaningen hittade 

hon inom den klassiska musiken. 

Och sitt instrument, det 

bär hon alltid med sig. 

En blanksvart flygel av märket 

Steinway står och blänker på golvet, 

mitt i aulan. När Operahögskolan flyttade 

till nya lokaler så snålades det verkligen inte. 

Tjocka väggar och dubbla dörrar garanterar 

att man ska kunna öva ostört och inte heller 

behöva störa någon i rummen bredvid, men 

jag ser inga mikrofoner eller högtalare i 

aulan. 

– Det är något häftigt med omickat ljud, 

när det kommer direkt från människan utan 

att ha passerat något mixerbord, säger Karin 

Nybom. 

Hon menar också att det inte är styrkan i 

rösten som avgör hur väl den hörs. 

– Det har med ljudvågor och svängningar 

att göra. Det är inte heller alltid så att det 

låter starkast för dem som sitter närmast 

scenen, berättar hon. 

Man hör att Karin är skolad. Dels på 

hennes sätt att prata om musiken, men 

också genom hur hon använder rösten. Hon 

talar som man tänker sig att en operasångerska 

ska tala, med en tydlig, lite djup röst som 

bottnar i hela kroppen. Men så har hon 

också nio års eftergymnasiala musikstudier 

bakom sig. 

– Oj, är det verkligen så många år, funderar 

hon när jag börjar räkna. 

Två år på Kulturama, tre år på Musikhögskolan 

och fyra år på Operahögskolan. Men 

så har det också gett resultat. För drygt ett år 

sedan blev hon färdig och sedan dess har 

hon haft jobb större delen av tiden. 

– Jag spelade huvudrollen i Glada änkan 

när den sattes upp i Gävle förra året och i 

somras gjorde vi Tiggarens opera på Läckö 

slott. Det var jätteroligt och riktigt tillfredsställande. 

I operavärlden är det frilansande som 

gäller eller en kortare projektanställning för 

att repetera in och genomföra en föreställning. 

– Det enda jag tycker är svårt är att prata 

löner och sådant, säger Karin. 

När det handlar om jobb så är det kontakter 

som gäller. 

– Man får jobb genom folk man känner, så 

är det. 

Nu ska hon till exempel tillbaka till Gävle 

i vår för att göra rollen som Micaela i Carmen. 

Hon ska också framföra Mozarts Requiem 

tillsammans med Edsbergskyrkans kyrkokör. 

Och det var faktiskt i Edsbergskyrkan som 

hon började sin bana genom att gå med i 

barnkören. Senare blev det ungdomskör, 

men den var lite mer åt gospelhållet och det 

passade inte riktigt. 

”Man ska inte vara paniknervös, 

men det ska finnas en liten laddning. 

Annars blir det bara blasé 

och halvdant.” 

12 

– Jag kände väl att gospel inte riktigt var 

min grej, säger Karin. 

Hon hoppade av och i gymnasiet började 

hon istället i Laurentii ungdomskör, i Sollentuna 

kyrka. 

– Där var det en lite högre ambitionsnivå 

och svårare musik. Det blev en utmaning. 

Snart började hon sjunga solon och det 

tyckte hon var roligt. 1999 var hon solist på 

Laurentii Cantores julskiva. 

– Tiden i kyrkans körer gav mig väldigt 

många möjligheter att prova på att sjunga 

inför publik och se om det funkade. 

Men det är inte enbart i kyrkans körer 

hon är skolad. Båda hennes föräldrar är gla- 

da amatörsångare, så mycket har hon med 

sig hemifrån. Hon har också tagit lektioner i 

Sollentuna kommunala musikskola. 

– Familjen har varit nyckelpersoner och 

man behöver verkligen ha folk i ryggen, 

menar hon. 

Varför det senare blev just opera för Karin 

har nog lite att göra med sökandet efter utmaningar. 

Men ända sedan hon började läsa 

Ingmar Bergmans böcker på högstadiet och 

för första gången såg Trollflöjten, som han 

regisserat, har det funnits inom henne. Filmen 

Amadeus och föreställningen Fantomen 

på operan berörde henne också djupt. Det 

var då hon insåg att det gick att ha sången 

som yrke. 

– Sjunga, det visste jag att jag kunde, men 

jag ville göra det svårare. 

Och inom den klassiska musiken gäller 

det att få ut det absolut mesta av sin röst. 

– Det är otroligt vilka uttrycksmöjligheter 

rösten har. Men det krävs övning eftersom 

det är en teknik man måste lära sig. Eftersom 

kroppen är själva instrumentet är 

rösten väldigt personlig. Klangen formas i 

dig. 

Hon menar att alla sångare, oavsett 

genre, som sjunger riktigt bra, sjunger på 

samma sätt. Men hon kan inte förklara hur. 

– Det låter ju jättedumt, men det är svårt 

att förklara. Det är ett bett i tonen, en kärna. 

Frank Sinatra till exempel, han är en av de 

bästa sångare som någonsin levt, säger 

Karin. 

Men trots all teknik så är det viktigt att det 

blir naturligt när man sjunger. Och där kommer 

andningen in, att få den naturlig är viktigt. 

– Det är så jag brukar förbereda mig. Genom 

att ta det lugnt, vila och andas. 

Men lite nervös, det ska man alltid vara 

tycker Karin. 

– Man ska inte vara paniknervös, men det 

ska finnas en liten laddning. Annars blir det 

bara blasé och halvdant. 

Nu försöker hon ta en dag i taget. Under 

julhelgen ska hon spela i en uppsättning av 

Karl-Bertil Jonssons julafton i Stockholm, 

men annars är framtiden ett oskrivet blad. I 

hennes bransch vet man bara vad som händer 

ett halvår framåt, men hittills har det ju 

gått bra. 

– Vissa dagar känns det bra och vissa dagar 

känns det skitjobbigt. Men jag har ju 

aldrig varit rik, så det spelar inte så stor roll, 

säger Karin och skrattar.

Karin Nybom//Operasångerskan

Emanuel Olsson//Låtskrivaren och producenten

Han har producerat åt Cat Stevens, 

spelat i husbandet på en av 

Stockholms trendigaste nattklubbar 

och varit kapellmästare 

för Viktoriadagen inför hela kungafamiljen. 

Kanske har du även sett 

honom bakom flygeln i en av Sollentunas 

kyrkor? Hittills har det 

gått som på räls för Emanuel 

Olsson som själv ser sin talang 

som en gåva från Gud, något han 

också berättar om när människor 

frågar. 

På utsidan finns det inte mycket 

som skvallrar om att trevåningshuset, 

i en av Stockholms södra stadsdelar, är den 

gamla legendariska EMI-studion, som numera 

heter Cosmos studios. Men tittar man 

noggrant vid sidan av graffitimålningarna så 

talar de exklusiva materialvalen vid entrén, 

som ek och borstad metall, ett tydligt språk 

– det här är inget vanligt gammalt hyreshus. 

En lite sömndrucken Emanuel Olsson möter 

upp, fortfarande jetlaggad efter att ha 

varit i Miami i en månad. Där har han tillsammans 

med den amerikanske låtskrivaren 

Christian Leuzzi skrivit låtar åt American 

Idol-vinnaren, Clay Aiken, vars debutplatta 

sålde i 2,7 miljoner exemplar i USA. 

Vi inleder med en dubbel espresso och sjunker 

ner i de mörka skinnsofforna på övervåningen. 

– Egentligen är det min systers kontakter 

från början. När jag åkte över till Miami första 

gången 2003 så träffade jag en massa låtskrivare 

och producenter som hon hade lärt 

känna och sen blev de mina kompisar också. 

Och sen dess har han korsat Atlanten åtskilliga 

gånger för att skriva musik. Men det 

är i Sverige som han har sin bas. 

I den 600 kvadratmeter stora studion 

sitter han tillsammans med nio andra låtskrivare 

som, liksom han själv, har förlagskontrakt 

med Cosmos Songs, som i sin 

tur har ett samarbete med Sony Music. Alla 

låtskrivare har små rum, där de sitter två och 

två, med en komplett studioutrustning för 

att göra professionella inspelningar. Och 

skulle det behövas så finns även den stora 

studion att tillgå. 

– Tricket för att få sitta här är att vara både 

låtskrivare, producent och ljudtekniker. Du 

ska i princip kunna göra en platta helt själv, 

berättar Emanuel. 

Och de som sitter här har alla blivit handplockade 

via kontakter. 

– Det var musikern och artisten Pablo 

Cepeda som introducerade mig för Cosmos 

för tre och ett halvt år sedan. 

Pablo och Emanuel spelade då tillsammans 

i husbandet på Blue Moon Bar, en av 

Stockholms då trendigaste nattklubbar, och 

när det blev en plats ledig hos Cosmos så undrade 

Pablo om inte Emanuel ville börja där. 

Emanuel hade då egen studio tillsammans 

med sin syster Jeanette, men insåg snabbt 

fördelarna med att sitta under ett större 

bolag. Dels skulle han få hjälp med allt det 

juridiska och dels skulle han få in en hel del 

jobb via Cosmos, förutom de han ordnade på 

egen hand. 2002 flyttade han all sin utrustning 

till Cosmos studios, men fortsatte att 

jobba tillsammans med Jeanette på samma 

sätt som förut. 

– Jag skulle inte vilja jobba på något annat 

sätt. Jag äger mitt eget material, men har ett 

stort bolag i ryggen. Det är perfekt. 

Och det börjar lossna för Emanuel nu. 

Hans låtar finns ute på 20 skivor runt om i 

världen, men bara med en svensk artist. 

– Det är en låt som heter Du sa tid, som jag 

skrev med Shirley Clamp till hennes andra 

skiva. 

Annars är det många för oss okända artister 

som spelat in Emanuels låtar, bland andra 

Angel Lopez, i USA, och Fame Factory-vinnaren 

i Brasilien, Br’oz. Men vägen för Emanuel 

har varit slingrig. Han har levt på att 

vara mångsidig. 

– Jag har gjort allt möjligt. Kompat sångoch 

balettlektioner, varit repetitör på teatrar 

och lett körer. Men det har gjort att jag kunnat 

leva på bara musiken i tio år nu. 

Det som betytt mest för Emanuels musikaliska 

framgång är enligt honom själv skolan 

och kyrkan, utan tvekan. 

– Utan Södra Latins musikgymnasium så 

hade jag inte varit musiker idag. Det är det 

bästa val jag någonsin gjort, säger Emanuel. 

Men det var faktiskt nära att han missade 

den chansen. Han stod nämligen på reservplats 

och kom in i sista stund. Även kyrkan 

har varit mycket viktig för honom. 

PLANTSKOLAN 

– Där fick jag tillfälle att spela inför folk 

och framför allt lära mig att spela kravlöst, 

att fokusera på glädjen i att spela. 

Och det är något som ibland kommer lite 

i skymundan i yrkeslivet. 

– Professionella musiker är så fruktansvärt 

duktiga att de ibland kan bli lite kinkiga, 

menar Emanuel. 

Därför tycker han att det är skönt att 

komma tillbaka och spela i kyrkor då och då, 

där det musikaliska kan komma i andra 

hand, efter budskapet, och där djupet är 

större. 

– Ju längre tiden går, desto mer kan jag 

uppskatta kravlösheten som finns i kyrkan. 

Just nu är jag inne i en period i livet då jag 

gör mycket annat, men jag tror att jag – på 

sikt – kommer att spela mer i kyrkor igen. 

det var bland annat i S:t Eriks kyrka 

och kören Sollentuna gospel som han fick 

den uppmuntran som han behövde. 

– Jag kommer fortfarande ihåg när jag för 

första gången fick vara med och kompa 

Sollentuna gospel. Jag kan väl ha varit 15 år. 

Det var ju världens grej, säger Emanuel. 

I kyrkan såg de hans talang och tog tillvara 

på den. 

”Musiken är min kallelse.” 

– Kyrkan är fantastisk på att se och ta tillvara 

på talanger, menar Emanuel. 

Och där, bakom pianot, hittade han sin 

uppgift. 

– Jag tror att musiken är min kallelse och 

jag är så tacksam för gåvan som jag fått från 

Gud. 

Sin kristna tro är inte något han sticker 

under stol med. Han blir glad när människor 

frågar och han får berätta att han är kristen. 

Tron har han haft med sig ända sedan barnsben. 

– Mina föräldrar var med i Pingstkyrkan 

när jag var liten och vi sjöng mycket i gudstjänster 

och på tältmöten. Mina föräldrar 

kallades faktiskt sångarparet Olsson, säger 

Emanuel och ler. 

Det var också hans mamma Ing-Marie 

som visade honom det första ackordet på 

pianot när han var runt sju år. Och efter det 

dröjde det inte länge förrän han kompade 

föräldrarnas sång i kyrkan. 

– Jag har verkligen fått spela mycket inför 

folk. Det är nog därför jag aldrig blir nervös 

numera, menar han. 

15

Foto Johan wessel 

HOPP 

Enkät 

16 

Har du framtidshopp? Vad hoppas 

du på? Fem Sollentunabor svarar: 

Elin Cederberg, 18 år, student på 

Sollentuna fria gymnasium: 

– Nej, jag tycker det ser rätt hopplöst ut. 

Allt är genomsyrat av egoism och ingen 

tänker på följderna av det de gör. Man 

kommer kriga sönder planeten, med tanke 

på upplagringen av kärnvapen i alla länder. 

Catalina Imre, 21 år, säljare: 

– Absolut! Jag älskar att leva med allt som 

finns att göra och alla människor. 

– Vara frisk, förhoppningsvis tjäna mycket 

pengar och att alla runt mig mår bra. World 

peace… 

Britt Maria Rönqvist Sommer, 58 år, 

sjuksköterska: 

– Ja, jag har en kristen livssyn, även om den 

är färgad av att jag lärt mig dyrka naturen av 

samer när jag växte upp i Lappland. 

– Jag hoppas att jorden ska bli mer beboelig 

utan stress och mer tid för varandra. Det 

finns många människor som strävar efter det. 

Kadir Korkmaz, 43 år, taxiförare: 

– Inte speciellt. Jag tänker inte så. Vi ska ju 

alla dö till slut och har ingen garanti för att 

vi kommer leva i morgon. 

– Jag har ingen framtidsplan. Om man planerar 

för mycket för framtiden finns det risk 

att man gör vad som helst för att förverkliga 

dem, och då kan man begå stora fel. 

Christopher Klang, 31 år, arbetssökande: 

– Ja, det har jag. Så länge man uppskattar 

mötet med människor och känner att man 

kan hitta glädje och spänning har man väl 

framtidshopp?? 

– Hälsa, att man vågar vara flexibel, både 

när det gäller utmaningar och möten med 

människor. 

Vad är det som gör att en livstids- 

dömd fånge orkar se framtiden an? 

Vad får oss att tro på en bättre 

värld, trots återkommande dåliga 

nyheter om svält, krig och kata- 

strofer? Ett hopp – ett framtids- 

hopp – är den avgörande faktorn 

menar Åsa Molin, lärare och teo- 

log. Hon skriver om detta i sin de- 

butbok Och hjärtat vänder sig om. 

Av Ulrika Lokrantz 

vi lever på 

Varje månad innebar en 

berg- och dalbana mellan 

hopp och förtvivlan. Åsa och 

hennes man Magnus hade varit 

gifta i flera år och längtan efter 

barn blev allt starkare. Samtidigt 

verkade vännerna få barn som 

vitsipporna kommer om våren, 

skriver Åsa Molin i Och hjärtat 

vänder sig om. Hon tar i sin kritikerrosade 

debutbok med oss på 

en resa i hoppets värld. Med 

vackert språk och underfundiga 

bilder och formuleringar vänder 

hon sig till alla som funderat 

över om det finns ett hopp som 

håller för allt. 

– Många tankar i boken har 

kommit ur det jag har brottats 

med. När livet inte blir som vi 

har tänkt oss, när våra planer för 

ett lyckligt liv verkar gå åt pipsvängen, 

då börjar man fundera: 

Vad är egentligen hopp? Vad kan 

vi hoppas på och finns det några 

garantier för att det skall inträffa? 

Vad händer när man inte vågar 

eller orkar hoppas längre? 

– Om man inte har hopp för 

framtiden ger man antingen 

upp, eller så måste man ha allting 

NU, säger Åsa Molin och 

exemplifierar: 

– Ungdomar som inte får något 

jobb, resignerar och tycker 

inte att det är värt att satsa på 

något. 

Hennes tes verkar bli bekräftad 

med en skrämmande träffsä-

HOPPET 

kerhet när Statistiska Centralbyrån 

i slutet av oktober publicerade 

sin rapport om hälsa och levnadsförhållanden 

i Sverige. Den 

unga generationen mår allt sämre 

och bristen på hopp om att få 

arbete och ekonomisk trygghet 

är några av orsakerna som anges. 

– Eller så blir man väldigt upplevelsefixerad 

och fastnar i konsumism. 

Det man drömmer om 

sträcker sig inte längre än till de 

nya stövlarna, höstens resa eller 

det nya kaklet till badrummet. 

Och vad är det för fel på att 

resonera så egentligen? Eller 

som en elev till Åsa Molin sade 

en gång: ”Jag tror inte att vi 

behöver hopp, vad vi behöver är 

förmågan att leva i nuet och förändra 

det vi inte tycker är bra”. 

Han får medhåll av filosofen André 

Comte-Sponville som tyckte 

att framtidshoppet bara blev en 

meningslös flykt från nuet. Ett 

ansvarslöst sätt att förhålla sig 

till verkligheten, helt enkelt. Men 

Åsa Molin menar att det i själva 

verket är tvärtom. Hoppet passiviserar 

inte, det aktiverar. 

– Om 30 000 barn dör varje dag 

och jag inte tror att det går att 

göra något åt det, då blir jag likgiltig 

och drabbas av apati. Men 

om jag har hopp att det går att 

förändra, då får jag kraft att göra 

något åt saken NU, säger Åsa 

Molin. 

Men vad kan ge oss hopp? 

– Det finns små diamanter av 

hopp överallt omkring oss, det 

glimmar till av sann gemenskap, 

det glittrar till av kärlek och förlåtelse. 

De får oss att längta efter 

att dessa saker skulle finnas fullkomligt 

någonstans. Jag tror att 

de är små flisor som pekar på 

hoppet i Gud. Det var därför jag 

ville skriva ett kapitel om himlen. 

Där är allt fullkomligt. 

I sin bok gör Åsa Molin skillnad 

mellan hopp och förhoppningar. 

Förhoppningar är mänsklig 

optimism om hur våra liv och 

tillvaron ska te sig. Och de hänger, 

hur gärna vi än ville att det 

vore annorlunda, på sköra trådar 

av eget önsketänkande. Det san- 

Foto Johanna Löwenhamn/Bildhuset 

naste hoppet däremot, menar 

Åsa Molin, är grundat på starka 

rep av löften. Guds löften. Och 

de går inte av, oavsett vad som 

händer. 

– Gud lovar oss inte paraplyer 

som skyddar mot allt svårt, obekvämt 

eller sorgligt, men han 

lovar att aldrig svika oss, att alltid 

gå bredvid oss och att peka 

mot sin framtid i himlen. 

Men hur gick det med Åsa och 

Magnus längtan efter barn? I 

början av september förra året 

infriades deras förhoppningar. 

Då anlände lille Hugo, ett mirakel 

från Korea. 

Boken säljs på www.libris.se. 

17

HOPP 

Varje människa som kommer till Helena 

Lind, psykolog på Livscentrum i Svenska 

kyrkan Sollentuna, har en gnista hopp. 

– Annars skulle de inte söka hjälp. 

För Helena Lind handlar hopp om livsmod, 

om att ha kraft att sträcka sig ut 

mot det man behöver. 

STEN 

från till sten 

Depression, ångest, relationsproblem, 

svår sorg 

och ensamhet. Tillknycklade av 

livet kommer de hjälpsökande 

till Livscentrums samtalsmottagning. 

För en del räcker det med 

några samtal som stöd i en tillfällig 

kris, medan andra har 

behov av en längre psykoterapeutisk 

kontakt. I båda fallen är 

det Helena Linds uppgift att stärka 

det hopp som var och en bär 

med sig in i samtalskontakten. 

– Det finns alltid ett hopp från 

början. Det kan vara väldigt litet, 

men det finns. Annars skulle inte 

personen komma. Hoppet stärks 

18 

genom att vi i kontakten kan formulera 

problemet och det som är 

svårt att uthärda på ett bra sätt. 

Hopp handlar om livsmod, om 

en tro på livet och den egna personens 

förutsättningar, menar 

Helena Lind. En bild av hoppet 

är när man hoppar från sten till 

sten på en strand och förlorar 

fotfästet för ett kort ögonblick. 

– I och med att jag vet att jag 

har förmåga att hoppa, påverkar 

det mig i nuet, så att jag vågar 

hoppa till stenen. Det är intressant 

att hoppet är både något i 

framtiden och något som påverkar 

mig i nuet. 

På så sätt är hoppet nära relaterat 

till tillit. Tillit till min egen 

förmåga att hoppa och att jag 

kommer landa i trygghet. 

Hur stärker terapeutiska samtal 

en persons hopp om en förändring 

av den egna situationen? 

– Genom att hon inte är ensam. 

Hon får tillgång till en annan 

människas erfarenheter och 

deltagande. Hon får låna den andres 

hopp. Då ökar hoppet att 

komma över till trygghet. 

Vad gör hopplöshet med en 

människa? 

– Den förlamar. Man ser inte 

sina möjligheter och kan inte an- 

vända sin förmåga. Utan hopp 

vågar man inte försöka och då 

presterar man sämre. 

Har du erfarenhet av att människor 

lämnar samtalsmottagningen 

med förnyat hopp och livsmod? 

– Ja det tycker jag. Många har 

fått kraft att göra förändringar 

och kanske att släppa vissa saker 

och gå vidare i livet. Andra har 

fått större tillförsikt till sig själva 

och några har fått insikt om hur 

de ska ta sig ur onda cirklar de 

befinner sig i. Det är mycket 

hopp i det. 

av ulrika lokrantz 

Foto John Kimmich-Javier/Bildhuset

Upptäcka ett nytt 

land genom kyrkan 

adèle geyer är volontär i ett år 

Varje år finns det drygt 50 volontärer i Svenska kyrkan. Det är ungdomar 

som under ett år får uppleva hur det är att arbeta i kyrkan. Av 

dessa kommer drygt tio från utlandet. I Sollentuna hade vi under förra 

läsåret Miriam Rupprecht på besök från Tyskland, nu har det blivit dags 

för Adèle Geyer, 20 år, från Frankrike. 

– Jag vill bo i Skandinavien! Jag är attraherad av kulturen och naturen, 

säger Adèle. Av Johan Wessel med fotografi 

Adèle Geyer är uppvuxen i en liten 

by nordöst om Strasbourg. Efter att ha 

studerat historia på universitetet i tre år var 

hon osäker på vad hon ville göra. Därför 

sökte hon till ett ungdomsprogram inom 

EU: EVS (European Voluntary Service) som 

vill ge möjligheten till ungdomar i åldern 

18–25 år att arbeta i ett annat europeiskt 

land. Det kan till exempel handla om att 

arbeta med miljö, handikappade eller media. 

EVS betalar, men det krävs att man har en 

organisation som skickar iväg en samt en 

som tar emot. Adèle fick kontakt med EDYN 

(Ecumenical Diaconal Year Network) i 

Frankrike som i sin tur har kontakt med 

Svenska kyrkan. 

– Jag läste mycket om Skandinavien och 

valde mellan Danmark och Sverige. Men 

Danmark var inte tillräckligt långt bort, säger 

Adèle och skrattar. 

I början av hösten kom hon till Sollentuna 

utan att kunna ett ord svenska. Nu ett 

par månader senare förstår hon mina frågor 

om jag pratar långsamt. Och hon svarar 

helst på svenska även om engelskan får hjälpa 

till. 

– Jag är motiverad att lära mig svenska, 

det är ett vackert språk. Jag har blivit mer 

intresserad av språk och förstår att det är 

viktigt. Jag vet inte vad jag vill göra framöver, 

men kanske kan jag ha användning för 

svenska, förklarar Adèle. 

Att försöka erövra ett nytt språk tar på 

– Det är nyttigt att leva i ett annat land, framför allt 

för ungdomar, säger volontären Adèle Geyer. 

krafterna. Adèle berättar att hon kan vara 

helt slut efter en dag på jobbet. Svårast tycker 

hon att det är när flera personer diskuterar, 

då är det nästan omöjligt att förstå. 

– Det är nyttigt att leva i ett annat land, 

framför allt för ungdomar. Det är viktigt för 

Europas framtida uppbyggnad. Men det är 

VOLONTÄR 

inte som en kulturell chock för mig att 

komma till Sverige. Människor här är inte så 

olika mot de hemma i Frankrike, säger Adèle. 

Under sitt år här i Sollentuna finns Adèle 

i Kummelby kyrka. Där arbetar hon framför 

allt med barnen i öppna förskolan, på babysången 

och i de olika grupperna för miniorer 

och juniorer. Så småningom ska hon 

även träffa ungdomsgruppen. En av de anställda 

i kyrkan fungerar som Adèles handledare, 

Sabine Garg. 

– Det är bra stämning i Kummelby kyrka. 

Det är snäll och rolig personal, tycker Adèle. 

Vad är roligast? 

– Jag tycker om kontakten med barnen. 

Hemma i Frankrike var jag scoutledare, så 

jag tycker det är kul att arbeta med barn. 

Vad är tråkigast? 

– Jag gillar inte att syssla med något ensam. 

Adèle har inte växt upp i kristet hem. 

Hon upptäckte sin tro i Taizé när hon var 16 

år. Som 18-åring döpte hon sig i katolska 

kyrkan. Då hade hon först gått en kurs i 

kristen tro under två år, två gånger i månaden. 

Två veckor efter hennes dop dog den 

dåvarande påven, Johannes Paulus II. 

– Han gjorde mycket för freden och för 

ungdomar. Han förstod dagens problem i 

samhället, menar Adèle. 

Men med den nya påven Benedictus XVI 

tycker Adèle att den katolska kyrkan bara 

blir mer och mer konservativ, vilket hon inte 

gillar. 

– Jag hade hoppats på en påve från tredje 

världen och framför allt en yngre påve. I dag 

kallar jag mig för kristen, inte katolik, förklarar 

Adèle. 

Just nu befinner hon sig i en fas där hon 

undersöker flera kyrkor för att se vilken som 

passar henne. Hon gillar Svenska kyrkan, 

det finns ett lugn och en koncentration på 

sitt inre som tilltalar henne. 

Under det här året hoppas Adèle att 

hon ska växa som människa och upptäcka 

vad hon vill göra framöver i livet. 

– Jag reste hit för att känna mig mer självständig. 

Ta egna beslut utan att ha föräldrar 

i närheten. De är glada för min skull, men 

mamma var ledsen när jag åkte. 

Än så länge är Adèle nöjd med sin tid i 

Sverige. 

– Men jag kanske blir deprimerad i januari 

när allt är mörkt, säger hon med ett leende. 

Läs mer om EVS på EUs hemsida: 

www.europa.eu.int. Läs mer om att vara volontär 

i Svenska kyrkan: www.svenskakyrkan.se. 

19

På gång... december & januari 

Musik 

Familjegudstjänst 

med Luciatåg 

Präst: Bo Wessel 

Juniorgospel och Klubb Ture 

Tid: Sön 11/12 11.00 

Plats: S:t Eriks kyrka 

Luciafest 

Med kyrkans barnkörer. 

Tid: Sön 11/12 16.00 

Plats: Rotebrokyrkan 

Lucia 

Traditionellt firande med 

Mariakören, Luciatåg 

Dir: Robert Zelizi 

Präst: Per Setterhall 

Tid: Sön 11/12 17.00 

Plats: Edsbergskyrkan 

Luciakonsert 

Diskantkören och Choralen 

Dir: Ann-Kristin Liljenström 

Tid: Sön 11/12 18.00 

Plats: Sollentuna kyrka 

Luciamässa 

Sollentuna gospel med 

kompgrupp 

Körledare: Karin Runow, 

Maria Ingvarsson 

Präst: Mia Isaksson 

Tid: Mån 12/12 21.00 


Musik i Kummelby 

Julkonsert 

Kummelby kyrkokör, 

Jakob Stadell m fl. 

Dir: Christer Wallström 

Biljetter 100 kr. Förköp 

i Perssons bokhandel 

20 

Hitta rätt... 

Sollentuna centrum och 

i Kummelby kyrka. 

Tid: Lör 17/12 15.00 

Plats: Kummelby kyrka 

Vi sjunger in julen 

Koralkören och Sollentunakören. 

Dir: Robert Zelizi, 

Anna Proskourina 

Präst: Leonard Carlson 

Tid: Sön 18/12 11.00 


Julkonsert 

Jazzgruppen Trio X, 

Rotebrokyrkans kör 

Inträde: 80 kr 

Tid: Sön 18/12 16.00 

Plats: Rotebrokyrkan 

Julkonsert 

Laurentii Cantores och 

Laurentii Gosskör 

Dir: Robert Zelizi och 

John Wilund. 

Tid: Sön 18/12 18.00 


Gudstjänst med 

julens sånger 

Kyrkokören, Per Olsson, 

Bertil Stadell m fl. 

Präst: Göran Hansson 

Tid: Mån 26/12 19.00 


Nyårsbön 

”Tillit som bär” 

Sång: Hanna Stadell Mellbin 

Bas: Rikard Mellbin 

Piano: Maria Lennartsson 

Präst: Gita Andersson 

Tid: Nyårsafton 31/12 17.00 


Lovsång och bön 

för det nya året 

Präst: Gita Andersson 

Tid: Nyårsdagen 1/1 18.00 


Gläns över 

sjö och strand 

Sånger om de vise männen 

och Betlehemsstjärnan 

Kyrkokören 

Dir: Birgitta Höök Seuffert 

Tid: Fre 6/1 15.00 


Julöppet 

Julafton 

Välkommen att fira 

julafton med Svenska 

kyrkan Sollentuna 

Julbordet står dukat 13.00. 

Vi kommer att sjunga julsånger, 

dansa runt granen 

och ha trevligt tillsammans. 

Så småningom kommer 

tomten på besök. 

Som avslutning är alla 

välkomna till julbönen i 

kyrkan 17.00. 

Det kostar 50 kr/vuxen 

och 100 kr/familj. 

Anmälan: Senast 16/12 till 

Lena Seveborg, 505 514 68 

Tid: Lör 24/12 13.00 


Välkommen 

att fira julafton 

13.00–18.00 i 

Edsbergskyrkan! 

Sollentuna kyrka: Kyrkvägen 2, S:t Larsgården: Prästgårdsvägen 4, Gamla prästgården: 

Prästgårdsvägen 6, S:t Eriks kyrka: Utsiktsvägen 8, Församlingshuset: Sköldvägen 10, 

Kummelby kyrka: Sollentunavägen 83, Edsbergskyrkan: Kaplansbacken 2, Livscentrum: 

Sköldvägen 12 C, Silverdals griftegård: Sollentunavägen 19, Sollentuna kyrkogård: Johan 

Berndes väg 1, Rotebrokyrkan: Ytterbyvägen 4 

”Med lite 

smak av jul” 

Julöppet på Café Blå 

Tid: Ons 28/12 11.00–14.00 

Plats: Livscentrum 

Konst 

Konst i Kummelby 

T o m 1/1 Charlotta Lindvall 

Öppettider: Mån 13.00–15.00, 

tis–fre 9.00–15.00 och sön i 

samband med gudstjänst. 

Reservation för ändringar. 


”Att komma hem” 

Utställning i anslutning till 

temaserie om själavård un- 

der hösten. Bilder i olika material 

och former: foto, akvarell, 

kollage berättar om 

hemkomsten. Utställningen 

pågår t o m 5/2. 

Tid: Sön 8/1 12.30 Vernissage 


Barn 

Välkommen på luciamässa i S:t Eriks 

kyrka måndag 12 december 21.00. 

Småbarnsgudstjänst 

Tid: Tor 15/12 10.00 


Ungdom 

Café Källan 

Ungdomscafé med biljard,

sällskapsspel, playstationspel, 

fotbollsspel, lyssna på 

musik, fika eller ta en stilla 

stund i andaktsrummet. 

Tid: Fredagar 19.00–23.30 

16/12 terminsavslutning 

13/1 terminsstart 

Plats: Församlingshuset 

Dagledig 

Café Blå 

Vi erbjuder en lugn miljö 

med möjlighet till samtal 

och samvaro. Det finns även 

ett bibliotek där man kan 

sitta och läsa. 

Andakt 12.30–12.45. 

Tel: 505 513 51. 

Tid: Mån–tors 11.00–15.00 

Stängt 21/12 t o m 8/1 

(”Med lite smak av jul” 

28/12) 


Friskvårda hela dig 

Kom och gå när du vill. 

Programmet: 10.00 Uppmjukning, 

enkla rörelser för 

muskler och leder, 10.30 Avspänning, 

11.00 Tyst meditation, 

11.30 Lunch: Tyst med 

klassisk musik och tända 

ljus. Ät din medhavda lunch 

eller soppa som serveras 

för 25 kr. 

Tid: Måndagar t o m 12/12 

10.00–12.30 

Plats: Livscentrum, nedre 

våningen 

Kummelbyträff 

”Luciatåg” Vi sjunger in 

julen. Gröt, skinksmörgås 

och kaffe, 30 kr. 

Tid: Tis 13/12 12.30 


Trivselträff 

”Luciatåg med överrask- 

ningar” Ann-Kristin Liljenström, 

kantor. Kaffe och 

smörgås, 20 kr. 

Tid: Tis 13/12 13.00 

Plats: S:t Larsgården 

S:t Eriksträffen 

”Advent, Lucia och så Jul...” 

Allsång med Karin Runow 

och Per Olsson. Kaffe och 

skinksmörgås, 20 kr. 

Tid: Ons 14/12 12.30 


Måndagsgruppen 

Vill du vara med? Vi stödjer 

projekt i Svenska Kyrkans 

internationella missionsarbete. 

Vi fikar och handarbetar, 

syr, stickar, virkar, väver. 

Välkommen till trevlig samvaro 

i S:t Larsgården. 

Tid: Måndagar från 16/1 

10.30–12.30 


Foto johan wessel 

Julhelgen 

* 

* 

* * 

* 

* 

* * 

Julafton 

Samling vid krubban 

09.30 Hanna Eriksson 


10.00 Ingrid Malm, Lilla och stora 

barnkörerna. Plats: Edsbergskyrkan 

10.00 Staffan Stadell 


11.00 Bo Wessel, Minigospel 


13.00 Julaftonsfirande, se ”Julöppet” 

Julbön 

12.00 Sverige/finsk julbön, Jaakko 

Launikari. Plats: Edsbergskyrkan 

17.00 Anders Roos 


17.00 Bo Wessel, sånggrupp 


17.00 Hanna Eriksson 


17.00 Mia Isaksson, sångsolist 


Julnattsmässa 

23.30 Anders Roos, Hanna Eriksson 


23.30 Göran Hansson, Sollentuna 

gospel. Plats: S:t Eriks kyrka 

23.30 Leonard Carlson 


23.30 Mia Isaksson, Kyrkokören 


Juldagen 

Julotta 

06.00 Hanna Eriksson, Kammarkören 


07.00 Tord Ershammar, Kyrkokören 

och solist. Plats: S:t Eriks kyrka 

07.00 Per Setterhall, Kyrkokören 


Juldagsmässa 

10.00 Staffan Stadell, Sång: Jessica 

Lindberg. Plats: Kummelby kyrka 

11.00 Anders Roos, Choralen 


Annandag jul 

11.00 Mässa, Anders Roos 


19.00 Gudstjänst med julens sånger 

Göran Hansson, Kyrkokören 


21

PÅ GÅNG 

Dagledig forts... 

tisdagscaféet 

Vi fikar, pratar, spelar pingis 

och biljard inomhus. Vid 

lämpligt väder även boule 

utomhus. Träffarna har 

”öppet hus”, kom och gå 

som det passar dig. 

Tid: Tisdagar t o m 13/12 

Åter från 17/1 11.00–13.00 


Frågor om Måndagsgrupp 

och Tisdagscafé: Gustaf och 

Ingrid Svensson, tel 754 17 62 

Andrum 

Retreat 

Retreat innebär stillhet, 

kravlöshet, bön, meditation, 

musik och ordlös gemenskap. 

Du får en paus från allt 

det du brukar ha omkring dig 

och får en chans att se ditt liv 

i ett nytt perspektiv. 

Välkommen till en retreat 

med stillhet, meditation, 

avspänning och avslutande 

mässa med förbön. 

Pris inkl lunch: 75 kr. 

Anmälan senast 2/2 till Mick 

Lidbeck, tel 505 513 44 eller 

Helena Lind, tel 505 513 39, 

e-post: helena.lind@svenskakyrkansollentuna.com 

Tid: Lör 4/2 10.00–18.00 


Kurs 

ALPHA 

Grundkurs i kristen tro. 

Kursstarter 

Tid: Mån 16/1 18.30 


Anmälan: tel 505 13 30, 

margareta.alm@svenskakyrkansollentuna.com 

Tid: Ons 18/1 18.30 


Anmälan: tel 505 514 35, 

22 

christina.fredin.andersson@svenskakyrkansollentuna.com 

Aktuellt 

Bönevecka för 

kristen enhet 2006 

Inledning av 

ekumeniska böneveckan 

Tid: Sön 15/1 18.00 


”När orden tar slut 

– om tillit till livet.” 

En kväll med Ingrid Edgardh 

och Sara Lindvall Nyberg. 

Ibland förändras livet plötsligt 

och vardagen blir obekant. 

Orden tar slut och 

tanken hittar ingenting att 

hänga upp sig på. Vågar man 

då lita till livet? Den här 

kvällen får vi lyssna till Ingrid 

Edgardh, författardebutant 

med boken ”Kan jag dö, 

mamma?” och som nu studerar 

till präst samt Sara 

Lindvall Nyberg som sjunger 

tonsättningar av Ylva Eggehorns 

dikter – en kväll om 

att våga lita till livet. 

Mån 16/1 12.30 

Livscentrum: Andakt 

Mån 16/1 19.00 

Missionskyrkan: Förbön 

Tis 17/1 08.30 Kummelby 

kyrka: Morgonbön 

Ons 18/1 07.00 Kummelby 

kyrka: Veckomässa 

Ons 18/1 11.30 Edsbergskyrkan: 

Veckomässa 

Ons 18/1 19.00 Sollentuna 

kyrka: Veckomässa 

Tors 19/1 12.00 

Pingstkyrkan: Middagsbön 

Tor 19/1 16.00 

Baptistkyrkan: Förbön 

Fre 20/1 08.30 Kummelby 

kyrka: Morgonbön 

Sön 22/1 18.00 

Pingstkyrkan: Gudstjänst 

Senaste... 

www.svenskakyrkansollentuna.com 

Athi har hopp om framtiden 

För fyra månader sedan hade Athi, 4 år, 

tuberkulos och var mycket sjuk. Han är 

dessutom hiv-positiv. Det bestämdes att 

han skulle få bromsmedicin. 

– Innan behandlingen med bromsmedicin 

var han så öm i kroppen att han skrek 

när jag rörde vid honom. Han vägrade 

att gå ut! Nu älskar han att leka. Han är 

pigg och glad, berättar hans mamma, 

Xoliswa 32 år. 

Athi bor i kåkstaden Khayelitsha i Kapstaden, 

Sydafrika. Där bor en halv miljon 

människor i trä- och plåtskjul. SKM:s 

missionär, läkaren Ingrid leRoux, arbetar 

i området med hälsovård. Ingrid bekräftar 

att bromsmedicinen fungerar och ger 

dem livet tillbaka! Men hur länge hjälper 

medicinen? 

– Erfarenheter i New York visar på 17–18 

år. Det är så länge medicinen funnits, säger 

Ingrid leRoux. 

Projektet Philani stöds av Svenska kyrkans 

mission. 

Vill du vara med i arbetet att ge de hivoch 

aidsdrabbade en hoppfull framtid? 

Stöd Julinsamlingen. Ge en gåva till 

Svenska kyrkans mission! 

Svenska kyrkans mission 

”Julinsamlingen” pg 90 99 99–5 

Foto Leif Gustavsson/IKON

Gudstjänster 

Sollentuna kyrka 

December 

Sön 11/12 11.00 

Mässa Aivy Ulvebring 

Anders Roos 

18.00 Luciakonsert 

Diskantkören Choralen 

Ann-Kristin Liljenström 

Ons 14/12 19.00 

Veckomässa 

Leenah Malmi Pauser 

Fre 16/12 08.30 

Bön 

Sön 18/12 11.00 

Gudstjänst 


Kammarkören 

18.00 Julkonsert 

Laurentii Cantores, 

Laurentii Gosskör, 

Robert Zelizi och John 

Wilund 

Ons 21/12 19.00 

Veckomässa 

Fredrik Hamrén 

Fre 23/12 08.30 

Bön 

Lör 24/12 09.30 


Hanna Eriksson 

17.00 Julbön 

Anders Roos 

23.30 Julnattsmässa 

Anders Roos 


Sön 25/12 06.00 

Julotta Hanna Eriksson 

Kammarkören 

11.00 Juldagsmässa 

Anders Roos Choralen 

Mån 26/12 11.00 

Mässa Anders Roos 

Ons 28/12 19.00 

Veckomässa 


Lör 31/12 17.00 

Nyårsbön 


Januari 

Sön 1/1 11.00 

Mässa 


Ons 4/1 19.00 

Veckomässa 

Fredrik Hamrén 

Fre 6/1 11.00 

Mässa Fredrik Hamrén 

Sön 8/1 11.00 

Mässa Fredrik Hamrén 

Ons 11/1 19.00 

Veckomässa 

Fre 13/1 8.30 

Bön 

Sön 15/1 11.00 

Mässa 

Ons 18/1 19.00 

Veckomässa 

Fre 20/1 8.30 

Bön 

Sön 22/1 11.00 

Mässa 

Ons 25/1 19.00 

Veckomässa 

Fre 27/1 8.30 

Bön 

Sön 29/1 11.00 


Bibelutdelning 

S:t Eriks kyrka 


Sön 11/12 11.00 


Luciatåg Bo Wessel 

Juniorgospel och 

Klubb Ture 

Mån 12/12 21.00 

Luciamässa Mia 

Isaksson Sollentuna 

gospel med komp 

Sön 18/12 11.00 

Mässa Göran Hansson 

Lör 24/12 11.00 


Bo Wessel Minigospel 

17.00 Julbön 

Bo Wessel Sånggrupp 


Göran Hansson 

Sollentuna gospel 

Sön 25/12 07.00 

Julotta Tord Ershammar 

Kyrkokören, solist 

Mån 26/12 19.00 


Julsånger Göran 

Hansson Kyrkokören 

Januari 

Sön 1/1 11.00 

Mässa Bo Wessel 

Fre 6/1 11.00 

Gudstjänst 

Tord Ershammar 

Sön 8/1 11.00 

Mässa Göran Hansson 

Sön 15/1 11.00 

Mässa Bo Wessel 

Sön 22/1 11.00 

Mässa Tord Ershammar 

Sön 29/1 11.00 


Göran Hansson Bibelutdelning 

Minigospel 

19.00 Kvällsmässa 

Göran Hansson 

edsbergskyrkan 


Sön 11/12 17.00 

Lucia Mariakören 

Luciatåg Robert Zelizi 

Per Setterhall 

Ons 14/12 11.30 

Veckomässa Per Setterhall. 

(Sista veckomässan 

för terminen.) 

Tors 15/12 10.00 

Småbarnsgudstjänst 

Sön 18/12 11.00 

Musikgudstjänst 

”Vi sjunger in julen” 

Koralkören Sollentunakören 

Leonard Carlson 

Lör 24/12 10.00 


Ingrid Malm Lilla och 

stora barnkörerna 

12.00 Sverige/Finsk 

Julbön Jaakko Launikari 

17.00 Julbön 



Leonard Carlson 

Sön 25/12 07.00 

Julotta Per Setterhall 

Kyrkokören 

Januari 

Sön 1/1 19.00 

Mässa 

Fre 6/1 15.00 

”Gläns över sjö och 

strand” Kyrkokören 

Ingrid Malm 

Sön 8/1 11.00 

Mässa 

Ons 11/1 11.30 

Veckomässa 

Sön 15/1 11.00 

Temagudstjänst 

Ons 18/1 11.30 

Veckomässa 

Sön 22/1 11.00 

Mässa 

Ons 25/1 11.30 

Veckomässa 

Sön 29/1 11.00 



kummelby kyrka 


Sön 11/12 10.00 


Mia Isaksson Mini-, 

Diskant- och Ceciliakörerna 

Ons 14/12 07.00 

Veckomässa 

Staffan Stadell 

Lör 17/12 15.00 

Julkonsert ”Musik i 

Kummelby”. Kummelby 

kyrkokör, Jakob Stadell, 

Christer Wallström 

Biljetter 100 kr 

Sön 18/12 10.00 

Mässa Anders Roos 

Ons 21/12 07.00 

Veckomässa 


Lör 24/12 10.00 



17.00 Julbön Mia 

Isaksson Sångsolist 


Mia Isaksson 

Kyrkokören 

Sön 25/12 10:00 

Juldagsmässa Staffan 

Stadell Sång: Jessica 

Lindberg 

Lör 31/12 17.00 

Nyårsbön Gita 

Andersson. Hanna 

Stadell Mellbin sång, 

Rikard Mellbin bas och 

Maria Lennartsson 

piano. 

Januari 

Sön 1/1 18.00 

Lovsång och bön 

för det nya året 

Gita Andersson 

foto johan wessel 

Fre 6/1 10.00 

Mässa Mia Isaksson 

Sön 8/1 10.00 

Mässa Staffan Stadell 

Sön 15/1 10.00 

Gudstjänst 

Mia Isaksson 

Sön 15/1 18.00 

Ekumeniska böneveckan 

börjar. 

Ingrid Edgardh, författare. 

Sara Lindvall 

Nyberg, sång. 

Tis 17/1 08.30 

Ekumenisk bön 

Fre 20/1 08.30 

Ekumenisk bön 

Sön 22/1 10.00 

Mässa Staffan Stadell 

Sön 29/1 10.00 


Mia Isaksson Minikören 

Diskantkören 


Rotebrokyrkan 


Sön 11/12 11.00 

Gudstjänst 

Barbro Lundström 

Anders Tegstam 

16.00 Luciafest med 

kyrkans barnkörer 

Sön 18/12 16.00 

Julkonsert med 

jazzgruppen Trio X, 

Rotebrokyrkans kör 

Inträde 80 kr 

Sön 25/12 7.00 

Julotta Leif Tullhage 

Januari 

Sön 1/1 11.00 

Nattvardsgudstjänst 

Leif Tullhage 

Sön 8/1 11.00 

Gudstjänst 

Sön 15/1 11.00 

Gudstjänst 

Sön 22/1 11.00 


barnvälsignelse 

Leif Tullhage 

Sön 29/1 11.00 

Gudstjänst 

23

KYRKTORGET 

Tombola och eldshow på festen som uppmärksammade kyrkans internationella arbete. 

Fullt hus i S:t Larsgården 

Internationella festen bjöd på varierat program och god mat 

Den internationella festen i S:t Larsgården 

den 12 november sjöd av liv och rörelse redan 

från start. Det var fler än 200 besökare under 

kvällen och många stannade hela tiden. 

Förutom en god buffé bjöds det på ett varierat 

program från scenen, lotterier, marknad med 

bland annat rättvisemärkt choklad och information 

om Svenska kyrkans internationella 

arbete genom Lutherhjälpen, Svenska kyrkans 

mission och Svenska kyrkan i utlandet. 

S:t Erik kyrkas Minigospel och Kummelby 

kyrkas Ceciliakör fick inleda med ”Barn i världen”. 

Sedan bjöds på modevisning med Rena 

(rättvisa) kläder. Vi fick lära oss mer om ”Livet 

i Ghana” av Mia Almqvist Awudogu och Emanuel 

Kwasi Awudogu. Efter Sondomässa med 

afrikanska rytmer och trummor i Sollentuna 

kyrka lystes natthimlen upp av eldshow i amfiteatern. 

Kvällens disco inleddes med orientalisk 

magdans. De rättvisa fruktdrinkarna och 

smoothies med snacks var läskande. 

Detta var en fest som ville visa vad Svenska 

kyrkan gör internationellt och att Svenska 

kyrkan Sollentuna tycker det är viktigt att arbeta 

för rättvisa i hela världen. 

Överskottet från kvällen delas mellan Lutherhjälpen, 

Svenska kyrkans mission och Svenska 

kyrkan i utlandet. 

Foto johan wessel 

postens gruppförsändelser 

Förstärkt kyrklig närvaro 

i Thailand över årsdagen 

Året 2005 har många kriser och katastrofer 

ute i världen visat hur viktigt det är för 

drabbade svenskar att snabbt få kontakt 

med landsmän som kan ge stöd och hjälp på 

olika sätt. Att finnas till, och vara närvarande, 

där många svenskar finns i världen är 

en stor och viktig uppgift för Svenska kyrkan 

i utlandet. 

– Vi hör ihop med himlen och med varandra 

över hela den runda jorden, låt oss aldrig 

glömma det. Vi hör ihop och vi behöver hjälpa 

varandra för att leva väl, säger Klas Hansson, 

chef för Svenska kyrkan i utlandet. 

I samband med tsunamikatastrofen var 

Svenska kyrkans präst i Bangkok snabbt på 

plats i Phuket, och ett stort antal präster och 

diakoner skickades ut från Sverige inom ett 

par dagar. Sedan dess har Svenska kyrkan 

funnits på plats och mött anhöriga och 

drabbade svenskar med olika behov. Under 

november och december förstärks närvaron 

så att fyra präster och en diakon finns på 

plats i samband med minnesceremonierna 

samt över årsdagen då många svenskar kommer 

att behöva stöd i sitt sorgearbete. 

Nytt bårtäcke i Kummelby 

Ett bårtäcke har skänkts av Maj Dunker-Andersson till 

Kummelby kyrka. Maj var tidigare engagerad i Kummelbys 

missionsgrupp och hon har skänkt flera av kyrkans 

textilier. Bårtäcket är skapat av Lena Lyrén. 

Foto johan wessel

Nr 6 December 2005 - Tillbaka till start

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Nr 6 December 2005 - Tillbaka till start

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?