Tema: Verka - Polisen
Tema: Verka - Polisen
Tema: Verka - Polisen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Länsmannen 2/2008<br />
Länsmannen<br />
POLISMYNDIGHETEN I VÄSTRA GÖTALAND NR 2 JUNI 2008 ÅRGÅNG 14<br />
”Det framgår av projektet<br />
att det ska bli mer attraktivt<br />
att arbeta inom<br />
ingripandeverksamheten.<br />
Hur går detta ihop?”<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong><br />
Björn Gunnarsson, ordningspolis<br />
Stenungsund, sidan 14<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 1
Ledare<br />
FOTO SOPHIA SÅNGLÖF<br />
Det finns stora brister på vissa håll<br />
DET FINNS STORA brister, ja rent av<br />
svarta verksamhetshål i myndigheten.<br />
Det är oerhört tråkigt att behöva säga<br />
det, och som högste chef i myndigheten<br />
blir jag negativt berörd när jag<br />
ser att vi inte utnyttjar de tvångsmedel<br />
vi har och som jag är övertygad<br />
om att vi alla vill ha. Ja, jag talar om<br />
DNA-testerna, eller topsning som vi<br />
brukar kalla dem. I Västra Götaland<br />
har vi ett underutnyttjande på upp till<br />
50 procent på vissa håll vad gäller<br />
topsning. Det är allvarligt och rent av<br />
beklämmande att vi inte tar ett större<br />
ansvar än så för vår verksamhet. Det<br />
finns nämligen ingen frivillighet i<br />
detta. Fler topsningar leder till att vi<br />
kan binda fler misstänkta vid brott,<br />
både vardagsbrott och grövre brott,<br />
och det i sin tur gagnar naturligtvis<br />
rättssäkerheten. Jag kommer att låta<br />
ändra den tjänsteföreskrift som reglerar<br />
den lokala verksamheten, men<br />
därutöver krävs det verkstad.<br />
VI HAR YTTERLIGARE ett svart hål i myndigheten<br />
och det är behandlingen av<br />
brottsoffren. Vi säger alla att det är<br />
jätteviktigt att möta våra brottsoffer<br />
på rätt sätt, ändå gör vi inte tillräckligt.<br />
Det handlar om att bry sig om de<br />
människor vi säger att vi värnar om.<br />
Det får inte bara vara tomma ord –<br />
orden måste också synas i handling.<br />
Det finns otaliga brottsofferjourer<br />
som gärna hjälper till, bara vi initierar<br />
det. Vi vet att det är ett trauma –<br />
i många fall livslångt – att ha blivit<br />
utsatt för brott. Det ska vi bära med<br />
oss i vårt dagliga arbete och alltid<br />
agera med brottsoffren i fokus.<br />
DESSA FRÅGOR HAR engagerat och till<br />
och med upprört mig den senaste tiden,<br />
men naturligtvis finns det många<br />
delar i vår verksamhet som är glädjande<br />
och positiva. Vi har exempelvis<br />
sett att utredningsresultaten under<br />
årets första fyra månader är klart<br />
bättre än under motsvarande period<br />
föregående år. Myndigheten har<br />
redovisat över 1 000 ärenden fler till<br />
åklagaren varav Polisområde 1 står<br />
för merparten av ökningen med ungefär<br />
800 ärenden. Detta känns särskilt<br />
roligt med tanke på de förutsättningar<br />
som PO1 har arbetat under de senaste<br />
åren. Jag tänker då närmast på flyttkarusellen<br />
till följd av RC-projektet<br />
och de förändringar av organisationen<br />
som nyligen har genomförts.<br />
NU NÄRMAR SIG sommaren och semestrarna<br />
med stormsteg. Liksom tidigare<br />
år har det diskuterats både inom och<br />
utanför myndigheten hur bemanningen<br />
ska klaras av under ledigheterna. Man<br />
kan naturligtvis ha åsikter om resursfördelningen,<br />
men den ligger i fas med<br />
fjolårets och vi har bedömt att den är<br />
rimlig och ekonomiskt försvarbar. Det<br />
betyder naturligtvis att vi kan behöva<br />
stötta varandra i större utsträckning<br />
– och kanske till och med sänka ambitionsnivån<br />
vad gäller service i vissa<br />
fall – men det är ofrånkomligt när vi<br />
har ett kärvt ekonomiskt läge.<br />
JAG HOPPAS ATT vi alla ska få njuta av<br />
välförtjänt ledighet i sommar och att<br />
vi kommer tillbaka utvilade och redo<br />
att ta nya tag till hösten. Inte minst<br />
med topsningen och brottsofferarbetet!<br />
Krister Jacobsson<br />
Länspolismästare<br />
2 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
I detta nummer<br />
Uppföljning: Fallet med pantbanksdirektören 4<br />
Service som ny ledstjärna 6<br />
Så jobbar vi med värdegrunden 8<br />
Att läsa till polis på distans 9<br />
<strong>Tema</strong>: Varför polis? 10<br />
<strong>Tema</strong>: Sommar i Strömstad 13<br />
<strong>Tema</strong>: Fler ute – javisst! 14<br />
<strong>Tema</strong>: Mängdbrottsligheten på spåret 17<br />
<strong>Tema</strong>: En vanlig dag på jobbet 18<br />
<strong>Tema</strong>: Presstalesmännen både syns och verkar 21<br />
<strong>Tema</strong>: Att lägga pussel 22<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> utan att synas 24<br />
Krönika: Martyren på Konsum 26<br />
LKC 27<br />
Notiser och Hälsa med Lotta 28<br />
Profilen: Stefan Karlsson 30<br />
Baksidan 32<br />
Redaktör: Sophia Sånglöf (031-739 21 19). Ansvarig utgivare: Malin Sahlström. Omslagsbild: Ordningspoliserna Anette<br />
Carlsson och Martin Carlsson under ett arbetspass på Hammarkullefestivalen i maj 2008. Foto: Sophia Sånglöf. Redigering/<br />
form: Sophia Sånglöf. E-post: informationsenheten.vastragotaland@polisen.se. GroupWise: Informationsenheten Västra<br />
Götaland. Tryck: Elanders Sverige AB. Nästa nummer utkommer i oktober. Material ska vara redaktionen tillhanda senast den<br />
1 september. Redaktionen ansvarar inte för obeställt material. Vi förbehåller oss rätten att redigera och korta insända texter.<br />
Adressändringar: Vill du göra en adressändring hör av sig till personalstodsenheten.vastragotaland@polisen.se<br />
Länsmannen 2/2008<br />
FOTO MARIA HÄLLQVIST<br />
Redaktören har ordet<br />
”FLER POLISER I yttre tjänst!”, detta är<br />
något vi som myndighet ska uppfylla<br />
till 2010.<br />
I DETTA NUMMER träffar vi bland annat<br />
några av de poliser som i dag redan<br />
jobbar i yttre tjänst – vissa<br />
ganska nya i sin roll, andra med<br />
många år i ryggen.<br />
Vilka frågor ställer man sig själv<br />
då det gäller lusten och viljan att<br />
jobba ute? Vad är det som gör att<br />
det känns attraktivt att fortsätta som<br />
ordningspolis? Vilket stöd behövs<br />
från resten av organisationen för att<br />
frigöra dessa resurser som ska synas<br />
ute på gatorna?<br />
ALLA ANSTÄLLDA VERKAR dock tillsammans<br />
- men inte alla har en lika<br />
synlig position som våra poliser i<br />
yttre tjänst.<br />
Trevlig sommar!<br />
Sophia Sånglöf<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 3
Uppföljning<br />
<br />
Fallet med<br />
pantbanksdirektören<br />
TEXT MARIA HÄLLQVIST / FOTO POLISEN I VÄSTRA GÖTALAND OCH TEKNISKA ROTELN<br />
Den 11 april 2007 misshandlas och kidnappas en pantbanks-<br />
direktör. Han återfinns samma dag i bakluckan på sin bil vid<br />
Vättlefjäll norr om Göteborg. Gärningsmännen har åsamkat<br />
honom kraftiga livshotande skador.<br />
Den drabbade mannen äger en pantbank<br />
vid Olskroken. När han inte<br />
dyker upp på jobbet som han brukar<br />
på morgonen den 11 april, anar den<br />
kvinnliga kollegan oråd och larmar<br />
polisen. Kvinnan ger polisen en bild<br />
av mannen som en vanemänniska<br />
med fasta rutiner. Att han inte skulle<br />
dyka upp på jobbet vid samma tidpunkt<br />
som vanligt har aldrig tidigare<br />
hänt. Dessutom finns det sedan tidigare<br />
en hotbild mot mannen.<br />
På plats vid bostaden<br />
När ärendet kommer in till ledningscentralen<br />
skickas en radiobil till mannens<br />
bostadsadress. Där finner man<br />
att hans bil är borta och man hittar<br />
blodspår inne i carporten där bilen<br />
stått. LKC kontaktar spaningsroteln<br />
som skickar ut en grupp till platsen.<br />
– Vi konstaterar snabbt att detta är<br />
en brottsplats. I carporten finns stora<br />
mängder blod på marken och i blodet<br />
ligger dagens tidning, så vi förstår att<br />
något har hänt mannen under morgo-<br />
nen, berättar Karin Jörnelius, som är<br />
gruppchef på spaningsroteln.<br />
Händelsen utvecklar sig snabbt till<br />
ett intensivt sökande efter mannen<br />
och insamlande av vittnesuppgifter.<br />
Både spaningsroteln, tekniska roteln<br />
och KUT:en är involverade. Bland<br />
annat efterlyser man mannens bil,<br />
söker efter honom på sjukhusen samt<br />
försöker lokalisera hans mobiltelefon.<br />
Man knackar också dörr i hans<br />
bostadsområde för att höra om grannarna<br />
kan ha sett något.<br />
Telefonspårning ger resultat<br />
– KUT-roteln hjälpte till med att lokalisera<br />
mannens mobiltelefon till ett<br />
område i Angered/Lövgärdet. Sedan<br />
var det var en lycklig omständighet<br />
att gärningsmännen använde sig av<br />
mannens egen bil, eftersom vi hade<br />
registreringsnumret på den, säger<br />
Anders Sandholm på spaningsroteln.<br />
Med hjälp av telefonspårning och<br />
eftersökningar i området hittar man<br />
till slut bilen parkerad på en parke-<br />
ringsplats vid Vättlefjäll.<br />
När man undersöker bilen hör man<br />
att någon gör ljud ifrån sig i bakluckan.<br />
Där ligger mannen, tejpad kring<br />
handleder och hals och med mobiltelefonen<br />
i sin hand.<br />
– Det var en fantastiskt bra insats<br />
av de som hittade mannen i bilen.<br />
Troligtvis räddade de hans liv, säger<br />
Anders Sandholm.<br />
Sökandet efter de skyldiga<br />
Kent Bjursten på utredningsroteln<br />
leder nu utredningen vidare i sökandet<br />
efter de skyldiga. Span följer upp<br />
ett gammalt anonymt tips på två män<br />
som påståtts vara de som tidigare<br />
hotat pantbanksdirektören. De hämtas<br />
till förhör och vid en husrannsakan i<br />
den enes bostad hittar man nycklarna<br />
till pantbanksdirektörens bil. Man<br />
hittar även blodiga kläder och skor<br />
i lägenheten, där man senare kan<br />
konstatera, via DNA-prov, att det är<br />
offrets blod.<br />
4 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
Fotot ovan: <strong>Polisen</strong>s tekniker har fotograferat ett fotspår i blodet som hittades i carporten vid pantbanksdirektörens bostad.<br />
Fotot till vänster: Detta var synen som mötte poliserna när de hittade den kidnappade mannen i bagageutrymmet på sin bil.<br />
I en av de två männens bil hittar man<br />
två påladdningskvitton till mobiltelefon<br />
som är köpta på en mack i<br />
Angered. På övervakningsfilmen från<br />
macken syns de två misstänkta när de<br />
köper kvittona. De två telefonnumren<br />
aktiveras natten före kidnappningen<br />
och ett av dem har använts i den ene<br />
mannens telefon. Ytterligare två män<br />
misstänks ha varit inblandade i kidnappningen<br />
varav den enes fingeravtryck<br />
finns på påladdningskvittona.<br />
I förhören nekar samtliga och polisen<br />
behöver något mer för att komma<br />
vidare.<br />
Ett avgörande vittnesmål<br />
En dag ringer en kvinna till Kent<br />
Bjursten. Hennes vittnesmål ska<br />
komma att bli helt avgörande för<br />
ärendet.<br />
Länsmannen 2/2008<br />
– Hon har varit inblandad i planeringen<br />
av det som skulle bli ett rån<br />
av pantbanken, och hon kan peka ut<br />
gärningsmännen. Hennes vittnesmål<br />
gör att vi kan gå upp i tingsrätten med<br />
ärendet, berättar Kent Bjursten.<br />
Där fälls tre av männen till åtta års<br />
fängelse. I hovrätten frias en av dem<br />
och de andras straff sänks till sex år.<br />
Brottsrubriceringen blir i det ena fallet<br />
grov misshandel och människorov,<br />
i det andra fallet anstiftan till misshandel<br />
och anstiftan till människorov.<br />
Sammanlagt delgavs sju personer<br />
misstanke om brott i utredningen.<br />
Kent Bjursten är oerhört besviken<br />
över domarna.<br />
– Ärendet berörde mig väldigt<br />
mycket och jag lade ner min själ i<br />
det. Just att det var så ondskefullt och<br />
besinningslöst våldsamt. Jag kom nog<br />
sanningen ganska nära, men jag fick<br />
inte fram det där lilla sista, konstaterar<br />
han.<br />
Kvinnan som lämnade det avgörande<br />
vittnesmålet lever idag med<br />
skyddad identitet. Pantbanksdirektören<br />
överlevde händelsen men har fått<br />
men för livet.<br />
– Jag önskar så att jag hade kunnat<br />
ge honom svar på varför de gjorde<br />
så mot just honom. Han blir aldrig<br />
en hel människa igen, säger Kent<br />
Bjursten.<br />
Uppföljning<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 5
Några av dem som jobbar inom lokalvården på Polishuset i Göteborg. Främre raden från vänster: Amela Ilovaca och Marika Tobiasson.<br />
Andra raden från vänster: Birgitta Håkansson och Enisa Hot. Bakre raden: Gabriella Quistberg.<br />
6 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
Mer att läsa på<br />
Intrapolis/Länsmannen.<br />
Service som ny ledstjärna<br />
TEXT SOPHIA SÅNGLÖF / FOTO LENNART ERICSSON OCH SOPHIA SÅNGLÖF<br />
Vi kan alltså ställa oss frågan om ordet<br />
förvaltning för oss står för något<br />
föråldrat och statiskt – ett tillstånd av<br />
bevarande? Denna uppfattning menar<br />
Hans-Olof Sandén, chef för förvaltningsavdelningen,<br />
att många inom<br />
myndigheten har. Han fortsätter:<br />
– Administration bör inte ses som<br />
stelbent byråkrati<br />
utan som något<br />
som är uppbyggt<br />
utifrån demokratiska<br />
principer<br />
för att kunna<br />
utveckla rättvisa i<br />
samhället. Det är<br />
något vackert.<br />
Att gå från<br />
förvaltning till<br />
service<br />
Förvaltningsavdelningen<br />
har siktet<br />
inställt på att<br />
bli en välutveckladservicefunk-<br />
tion för kärnverksamheten, för att<br />
denna ska kunna verka ännu bättre.<br />
– Jag vill att vi till 2012 har en servicekultur<br />
och att vi agerar mer som<br />
konsulter och stödjer verksamheten<br />
på många olika plan, säger Hans-Olof<br />
Sandén.<br />
– Vi ska veta vem kunden är, vi<br />
ska ha ett tydligt uppdrag och på så<br />
sätt veta vilket utbud vi ska ha. Vi<br />
ska ge god service, så att verksamheten<br />
fungera på bästa sätt. Vi kan<br />
Länsmannen 2/2008<br />
Om man ser på sig själv som tillhörande en bevarande och statisk<br />
del av myndigheten är det svårt att utveckla sitt arbete. På förvaltningsavdelningen<br />
jobbar man på att ändra den bilden av sig<br />
själva och sitt arbete. De vill gå från förvaltning till service och på<br />
så sätt kunna ge det stöd som myndigheten behöver.<br />
Hans-Olof Sandén, chef för förvaltningsavdelningen.<br />
på många sätt bidra till målet, att 50<br />
procent av poliserna år 2010 ska vara<br />
i yttre tjänst, lättare kan uppfyllas.<br />
Det första steget, menar Hans-Olof<br />
Sandén, är resan internt på förvaltningsavdelningen.<br />
– Vi måste bestämma oss för en gemensam<br />
uppfattning om vad service<br />
är, säger han.<br />
– Det är ett kulturellt<br />
arbete som<br />
pågår, där vi ska<br />
komma fram till<br />
vad vi står för. Jag<br />
som chef måste<br />
ha samma tankar<br />
kring detta som<br />
mina medarbetare,<br />
annars drar vi åt<br />
olika håll och vi<br />
marknadsför olika<br />
saker. Händer detta<br />
tar vi två steg till-<br />
baka istället för ett<br />
steg framåt.<br />
Ett personligt ansvar<br />
I detta arbete kommer man till en<br />
punkt där medarbetarna förstår att det<br />
innebär att man på ett personligt plan<br />
måste bidra till förändringen. Hans-<br />
Olof Sandén tar ett exempel på hur en<br />
förändrad syn på sitt arbete kan se ut:<br />
– Man kan se på ett papper som<br />
kommit i ens händer som enbart<br />
text. Byråkratiskt ska jag föra papperet<br />
från ena sidan av bordet till<br />
den andra. Inkorgen ska tömmas och<br />
utkorgen fyllas – jag kan ta semester<br />
då jag har en tom inkorg. För att vi<br />
ska jobba mer serviceinriktat bör jag<br />
istället tänka ”det här är ett ärende,<br />
vad kan jag bidra med i detta för<br />
verksamhetens bästa?”<br />
Hans-Olof Sandén menar att<br />
det handlar om att se hur man kan<br />
förbättra sitt arbete och visa att man<br />
är professionell, och det är här den<br />
konsultativa biten kommer in.<br />
– Vårt uppdrag är att bidra till att<br />
kärnverksamheten blir så bra som<br />
möjligt och känna oss stolta för det vi<br />
gör, fortsätter han.<br />
– Det ska vara en attraktiv arbetsplats,<br />
och detta ska vi nå ut med.<br />
I dag är det ändå så att det inte är så<br />
många som söker till våra tjänster<br />
som det skulle kunna vara och det vill<br />
vi förändra.<br />
Hans-Olof Sandén avslutar med<br />
att säga att han gärna tar emot kritik,<br />
synpunkter och ytterligare infallsvinklar<br />
från resten av organisationen<br />
på vad man känner att förvaltningsavdelningen<br />
kan förändra för att ge den<br />
goda service som de vill ge.<br />
För att läsa mer om förvaltningsavdelningen<br />
och hur arbetet fortskrider,<br />
gå in på Om myndigheten/Förvaltningsavdelningen<br />
på Intrapolis.<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 7
Lars Klevensparr, polisområdeschef Polisområde 2.<br />
Så jobbar vi med värdegrunden<br />
TEXT LARS KLEVENSPARR / FOTO OVE ASP<br />
<strong>Polisen</strong> är i princip den enda myndighet i Sverige som har rätt att<br />
utöva våld och tvångsmedel mot den egna befolkningen. Jag<br />
anser att det är ett friskhetstecken att vi då diskuterar allt från alla<br />
människors lika värde till <strong>Polisen</strong>s roll i framtiden.<br />
Som polisområdeschef tycker jag att det är både min rättighet<br />
och skyldighet att påverka mina medarbetares värderingar.<br />
Det handlar inte om att fördöma, utan<br />
om att ha ett tillåtande arbetsklimat<br />
där det är okej att säga vad man faktiskt<br />
tycker. Det är både bra för självbefinnandet<br />
och för polisverksamheten.<br />
Hur ska kloka beslut kunna fattas<br />
om inte medarbetarna säger vad de<br />
tycker? Hur ska vår omgivning kunna<br />
uppfatta att vi gör ett gott arbete om<br />
vi bemöter dem på ett dåligt sätt?<br />
Jag anser att det är viktigt att vi<br />
inom <strong>Polisen</strong> kontinuerligt diskuterar<br />
värderingar och dessutom har modet<br />
att våga ta obekväma diskussioner.<br />
Värdegrundsarbete får inte betraktas<br />
som ett modebegrepp eller som en<br />
tillfällig företeelse. Våra värderingar<br />
läggs till grund under hela livet; under<br />
uppväxten likväl som i yrkeslivet.<br />
Vi måste hela tiden reflektera över<br />
hur vi förhåller oss till våra medarbetare<br />
och vår omgivning.<br />
Dialogkarta och yrkeshandledning<br />
Förutom den värderingsdiskussion<br />
som pågår med hjälp av den så kal-<br />
Mer att läsa på<br />
Intrapolis/Länsmannen.<br />
lade dialogkartan, har vi även sedan<br />
drygt ett år tillbaka något vi kallar<br />
yrkeshandledning. Personal vid ingripande-<br />
och utredningsverksamheten<br />
har återkommande handledda samtal<br />
med externa handledare. Vid dessa<br />
samtal är det naturligt att bland annat<br />
tala om attityder och värderingar.<br />
Detta är ett led i vårt strategiska hälsobefrämjande<br />
arbete.<br />
Bättre arbetsklimat<br />
Att visa vad vi tycker och vad vi står<br />
för är med andra ord inte bara bra<br />
för vårt arbetsklimat – det ökar även<br />
omgivningens förtroende för oss och<br />
bygger på sikt ett bra varumärke, vilket<br />
även är oss till gagn vid framtida<br />
rekrytering av medarbetare.<br />
8 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
Mer att läsa på<br />
Intrapolis/Länsmannen.<br />
<br />
Att läsa till polis på distans<br />
TEXT OCH FOTO CARIN FHYR<br />
Antalet sökande till polisutbildningen<br />
ökar stadigt. Till omgången som<br />
startar i januari 2009, hade 7 210<br />
personer sökt då ansökningstiden<br />
gick ut. Av de sökande antas cirka<br />
350 studenter. I dag finns dessutom<br />
möjligheter till distansstudier i elva<br />
polismyndigheter.<br />
I Västra Götaland startade distansstudierna<br />
2005 och i dag finns den<br />
i Trollhättan och Lidköping. I höst<br />
startar ännu en distansutbildning i<br />
Borås. Det ställs samma krav på de<br />
studenter som läser på Polishögskolan<br />
som de som läser på distans.<br />
Att studera och<br />
arbeta på samma ort<br />
– En av grundtankarna med distansutbildningen<br />
är att få personal till<br />
områden som kan vara lite svårrekryterade<br />
som Dalsland, Bohuslän och<br />
vissa områden i Skaraborg, berättar<br />
Thomas Peterson, ansvarig för utbildningen<br />
i Lidköping.<br />
Första kullen är klar i sommar<br />
I sommar går den första kullen med<br />
nio färdiga poliser ut i Lidköping. En<br />
av de som tar emot sitt examensbevis<br />
den 5 juni i Blå Hallen i Stockholm är<br />
Jenny Tigerberg, 33 år, från Lidköping.<br />
– Jag har alltid velat ha ett arbete<br />
som betyder något för mig och även<br />
för andra, säger Jenny Tigerberg.<br />
– Men det har inte varit en rak väg<br />
för mig in i polisyrket. Att besluta<br />
mig för att det var just polis som jag<br />
skulle utbilda mig till kom jag fram<br />
till en dag då jag kände att ”nu måste<br />
jag bestämma mig”. Jag tycker om att<br />
arbeta med människor och som polis<br />
har jag möjlighet att påverka människor<br />
i olika situationer.<br />
– Tidigare hade jag haft en del<br />
småjobb och också läst till tecken-<br />
Länsmannen 2/2008<br />
Studenter som läser utbildningen på distans bor i närheten av<br />
studieorten och gärna vill arbeta i närområdet där de studerat.<br />
Att studera på distans innebär att studenten kan genomföra<br />
större delen av sina studier från hemorten, men ungefär var åttonde<br />
vecka träffas man på Polishögskolan.<br />
språkstolk på Nordiska folkhögskolan<br />
i Kungälv. Eftersom jag har små<br />
barn blev jag väldigt glad när jag fått<br />
beskedet att jag blivit antagen till<br />
Lidköping, berättar Jenny Tigerberg.<br />
Och kanske är det så att hennes<br />
motto i livet ledde fram till rätt<br />
yrkesval?<br />
– Jag lever efter devisen att ”ärlighet<br />
varar längst” – det är ett enkelt<br />
budskap som jag alltid bär med mig,<br />
betonar hon.<br />
Fördelar med att läsa på distans<br />
– Att läsa utbildningen på distans har<br />
varit otroligt bra, säger hon.<br />
– Vi har blivit ett väldigt tight<br />
gäng som pluggat tillsammans. Vi<br />
har haft stor valfrihet att planera och<br />
lägga upp våra studier. Från polisen<br />
i Skaraborg har man ställt upp med<br />
väldigt bra instruktörer i bland annat<br />
självskydd och skjutning.<br />
Trots att det funnits många praktiska<br />
inslag i utbildningen hade hon<br />
gärna sett mer av den varan.<br />
– Jag hade gärna arbetat mer med<br />
olika case och simultanövningar där<br />
man väldigt praktiskt får öva sig på<br />
hur man handlar i en specifik situation,<br />
berättar Jenny Tigerberg.<br />
I sommar börjar hon tjänstgöra<br />
som polis i Lidköping. Något som<br />
hon ser fram emot.<br />
– Jag vill verka här i Lidköping,<br />
berättar hon. Och nu gäller det att<br />
vänja sig vid att synas i polisuniform<br />
på stan.<br />
Jenny Tigerberg läser till polis i Lidköping.<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 9
<strong>Tema</strong><br />
<br />
Varför polis?<br />
TEXT OCH FOTO SOPHIA SÅNGLÖF<br />
Vilka tankar har man som gymnasieelev om polisyrket, med valet av<br />
yrke framför sig – och vilka tankar har man kring detsamma om man<br />
redan jobbat 18 år i yttre tjänst?<br />
Det är några dagar före sommarlovet då en av våra poliser träffar<br />
två elever på Bernadottegymnasiet i Göteborg. Vi sätter oss vid ett<br />
bord på deras skolgård för ett samtal.<br />
Eleonor Stridh och Nichole Sällberg<br />
börjar andra året på samhällslinjen<br />
med uniformsinriktning till hösten.<br />
De går en utbildning som ska uppmuntra<br />
elever till att söka sig till de<br />
uniformerade yrkena. Joakim Sjöström<br />
är yttre befäl i Göteborg city<br />
och börjar snart vikariera som yttre<br />
kommissarie i Västra Götaland. Hur<br />
resonerar de här tre kring polisrollen?<br />
Nichole: Jag vill hjälpa människor.<br />
Jag tänker som så att jag som polis<br />
både hjälper den som blivit utsatt för<br />
ett brott och den som har begått ett<br />
brott, genom att ge stöd och hjälp till<br />
båda.<br />
Eleonor: För mig känns det på<br />
samma sätt. Jag vill också hjälpa<br />
människor.<br />
Nichole: Jag brinner för att hjälpa<br />
personer som hamnat i trubbel på<br />
grund av narkotika. Jag har själv sett<br />
hur jobbigt det kan vara med sådant.<br />
Joakim: Jag känner igen det. När<br />
jag blev polis fanns det också en<br />
vilja hos mig att hjälpa andra. Man<br />
kanske ser polisen som en myndighet<br />
som griper människor och ser till att<br />
de får sina straff, men vi har en stor<br />
hjälpande del som kanske inte alltid<br />
syns utåt. Efter några år i yrket kan<br />
man ibland glömma den här delen,<br />
men det står i polislagen att vi har<br />
ett uppdrag att hjälpa. Det är viktigt<br />
att man som polis, speciellt om man<br />
som jag jobbar i yttre tjänst, kan finna<br />
tillfredsställelse i att hjälpa i det lilla.<br />
Eleonor: Jag skulle även vilja<br />
jobba med ungdomar så att de kommer<br />
in i samhället. Jag tycker det är<br />
viktigt hur vi hanterar ungdomsproblem<br />
för att kunna bygga samhället.<br />
Nichole: Ungdomar är framtiden<br />
och då måste man få bort föraktet<br />
som finns bland vissa ungdomar<br />
gentemot polisen. Man måste ha en<br />
bra relation. Jag tänker att poliserna<br />
borde komma till skolorna och fritidsgårdarna<br />
till exempel.<br />
Joakim: Jag tror att medicinen,<br />
angående ungdomar med förakt för<br />
polisen, är just det ni säger; att vi poliser<br />
i större mån ger oss ut och pratar<br />
med dem. Vi bör se till att synas och<br />
vara där även då inget har hänt. Då<br />
vinner vi förtroende bland ungdomarna.<br />
Vi har toppar då det är mer att<br />
göra, på till exempel helgkvällarna<br />
– men en fritidsgård är ju öppen även<br />
en onsdag.<br />
Om man som Joakim jobbat många<br />
år i yttre tjänst som polis – vad är<br />
faran i detta?<br />
Joakim: Den största boven då du<br />
jobbat många år är rutin. Du har gjort<br />
det du gör så många gånger så att du<br />
lätt blir blasé och sänker garden. Eller<br />
ännu värre; att du blir cynisk då du<br />
blivit utsatt för hot och våld under<br />
många år, och inte längre ser på alla<br />
människor som individer med ett<br />
människovärde. Man måste försöka<br />
gå in i varje situation som om den är<br />
ny – fast du har erfarenheter med dig<br />
sedan tidigare.<br />
Eleonor: Du talar om faran att uppleva<br />
att saker blir rutin – blir det så att<br />
du får stanna upp och tänka ibland?<br />
Joakim: Ja, visst är det så. Men<br />
vissa gånger har du inte tid att stanna<br />
upp och då faller du tillbaka på din<br />
erfarenhet och rutin.<br />
Joakim leder tillbaka samtalet på<br />
det de talade om tidigare; om vissa<br />
ungdomars förakt för polisen. Han är<br />
intresserad av att veta hur det kan ta<br />
sig uttryck. Vad är det Eleonor och<br />
Nichole upplevt?<br />
10 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
Nichole Sällberg på Bernadottegymnasiet funderar tillsammans med Joakim Sjöström, yttre befäl i Göteborg city, över polisyrket.<br />
Joakim: Nu verkar det som om ni<br />
haft tur och mött poliser under bra<br />
förutsättningar ändå, men har ni haft<br />
några dåliga erfarenheter?<br />
Eleonor: Jag har pratat med kompisar<br />
som har helt andra uppfattningar<br />
om polisen än vad jag har. De säger<br />
att de upplevt att polisen inte hjälpt<br />
till i vissa situationer, eller att de inte<br />
agerat så som mina kompisar förväntat<br />
sig.<br />
Joakim: Nej, man kan inte utgå<br />
från att vi alltid gör rätt. Vi är inte<br />
ofelbara, men däremot måste vi hålla<br />
en hög nivå på hur vi beter oss mot<br />
andra människor och mot varandra<br />
inom polisen. Men vad säger era<br />
polare då de inte är nöjda utan tycker<br />
att vi betett oss illa?<br />
Nichole: Det är väl sådant som att<br />
de inte får göra vissa saker, som att<br />
Länsmannen 2/2008<br />
man inte får röka hasch.<br />
Joakim: Då handlar det mer om<br />
generella samhällsupfattningar tänker<br />
jag? Hur dina kompisar ser på hasch<br />
som på alkohol? Vi finns ju till för att<br />
upprätthålla lag och ordning. Man får<br />
ha den åsikt man har, men då är det<br />
politikerna man ska påverka om man<br />
vill ändra de regler och lagar som<br />
finns i samhället.<br />
Eleonor: Jag kan uppleva att ungdomar<br />
tror att det är ett spel; de själva<br />
mot polisen. Att de ska komma undan<br />
– som om det är en lek.<br />
Joakim: Det kanske ligger lite i<br />
ungdomens natur – att de obstruerar<br />
mot oss?<br />
Hur viktigt är det att polisen är synlig<br />
och närvarande ute på gatorna? <strong>Polisen</strong><br />
har ett mål att till 2010 ha hälften<br />
av poliserna i yttre tjänst. Hur ser<br />
Eleonor, Nichole och Joakim på det?<br />
Eleonor: Jag tror det är bra om<br />
polisen blir synligare. Speciellt för<br />
ungdomarna. Då ser de att polisen<br />
kan agera och finnas där utan att<br />
något har hänt. Människor känner sig<br />
trygga och de litar på polisen. De drar<br />
sig inte för att prata med polisen och<br />
för att till exempel anmäla något.<br />
Nichole: Jag skulle personligen<br />
känna mig tryggare om det fanns fler<br />
poliser ute på kvällar och helger. När<br />
man är ute och går själv känns det<br />
inte så roligt att gå förbi ett gäng killar<br />
till exempel.<br />
Joakim: Frågan om polisens<br />
synlighet har dykt upp de senaste 10<br />
till 15 åren, och nu säger myndigheten<br />
att man satsar och att det ska bli<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 11<br />
<strong>Tema</strong>
<strong>Tema</strong><br />
fler poliser ute. Och det hoppas jag.<br />
Här anser jag att myndigheten har ett<br />
väldigt stort eget ansvar. Det finns<br />
poliser, enligt mig. Det handlar om att<br />
göra så att man som polis vill jobba<br />
ute, och det finns många vägar att<br />
gå. Jag skulle gärna fotpatrullera mer<br />
– det är det bästa som finns.<br />
Nichole: Men det du sa om att man<br />
ska vilja vara ute – är det inte många<br />
som vill det?<br />
Joakim: Det finns många yrken<br />
inom polisen. Vi gör många saker<br />
som inte syns och det slukar polisiära<br />
resurser. Det handlar om rättssäkerheten.<br />
Sedan handlar det om att många<br />
söker sig från yttre tjänst för att man<br />
dels har tuffa arbetstider och en tuff<br />
arbetsmiljö som sliter fysiskt och<br />
psykiskt. Utveckling, utbildning och<br />
löneutveckling tror jag att myndigheten<br />
måste satsa på för att behålla<br />
personal i yttre tjänst. Men det är en<br />
kortsiktig lösning att smacka på ett<br />
lönetillägg för att du är i yttre tjänst.<br />
Sedan tycker jag att man ska se över<br />
alla lokala grupper som finns och som<br />
jobbar parallellt med vissa frågor.<br />
Den här personalen plockar man från<br />
yttre tjänst – på bekostnad av vår<br />
synlighet.<br />
Nichole: Jag tycker det är viktigt<br />
att man får utbildning och en bra<br />
löneutveckling om man jobbar som<br />
polis.<br />
Eleonor: Gör man något åt det här<br />
problemet då?<br />
Joakim: Vi jobbar just nu inom<br />
myndigheten med en satsning som<br />
heter Synas och verka som förenklat<br />
går ut på att fler poliser ska finnas i<br />
yttre tjänst. Jag har en känsla av att en<br />
yngre generationen av poliser många<br />
gånger kommer med en gedigen<br />
bakgrund vad gäller högskoleutbildningar<br />
och i större utsträckning<br />
kan tänka sig att jobba några år och<br />
sedan söka sig utanför polisen. Det<br />
är en risk för oss då vi inte kan räkna<br />
med att folk stannar hos oss – men<br />
det kan också vara precis den spark<br />
i baken vi behöver för att motivera<br />
varför den personen ska vara kvar i<br />
yttre tjänst istället för att gå vidare till<br />
andra uppdrag.<br />
Nichole Sällberg och Eleonor Stridh träffade Joakim Sjöström på skolgården till Bernadottegymnasiet<br />
i Göteborg.<br />
När kan vi se de framtida poliserna<br />
Eleonor och Nichole patrullera gatorna?<br />
Nichole: Jag vill nog jobba några år<br />
först och eventuellt gå några kurser<br />
på universitetet innan jag söker. Jag<br />
vill få en uppfattning om hur arbetslivet<br />
är utanför <strong>Polisen</strong>, och det är<br />
alltid bra att ha breda kunskaper som<br />
polis.<br />
Eleonor: Jag tror att man behöver<br />
både arbetslivserfarenhet, och erfarenhet<br />
av livet, innan man söker. Det<br />
finns så mycket annat man kan få<br />
erfarenhet av innan man blir polis.<br />
12 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
Sommar i Strömstad<br />
TEXT GUNNAR EINARSSON / FOTO TAGE ÖDLUND<br />
I Strömstad är väntan över för närpolisområdeschef Henric<br />
Rörberg och tillförordnad biträdande chef Anders Gunnarsson.<br />
De turistande norrmännen och sommarboende familjerna har<br />
börjat komma. En nyöppnad internationell flygplats i Moss, några<br />
mil över norska gränsen, väntas ge tydliga effekter för Strömstad.<br />
Polisstationen i Strömstad ligger<br />
mitt i centrum med utsikt över havet<br />
och hamnen. Några av kontoren<br />
har havsutsikt som få stationer kan<br />
erbjuda. Anders Gunnarsson berättar<br />
att befolkningen sexdubblas under en<br />
kort och intensiv sommarperiod.<br />
Många norrmän besöker även<br />
Strömstad dagtid enbart för att handla<br />
och turista. Samhället med elva tusen<br />
invånare sjuder av liv när våren kommer<br />
och turisterna börjar upptäcka<br />
Strömstad.<br />
Lugn inför sommaren<br />
<strong>Polisen</strong>s arbetsuppgifter ändras<br />
radikalt under sommarmånaderna.<br />
Förstärkning sätts in och listorna<br />
ändras för att kunna ge den täckning<br />
som behövs. I början av maj ställde<br />
Länsmannen frågan till Anders Gun-<br />
Länsmannen 2/2008<br />
narsson om han kände sig förberedd<br />
inför anstormningen av turister till<br />
polisområdet:<br />
– Arbetslistorna för sommarförstärkningen<br />
är redan klara och<br />
bemanningen färdig. Jag tror inte på<br />
något oväntat stort övertidsuttag och<br />
känner lugn inför sommaren. Vi har<br />
planerat verksamheten i god tid.<br />
Henric Rörberg säger vidare att<br />
sommarförstärkningen till Strömstad<br />
brukar vara attraktiva uppgifter att<br />
söka sig till. Ursprungligen önskades<br />
sexton poliser, men med de beviljade<br />
tretton ska listan ändå fungera.<br />
Midsommar, som i skrivande stund<br />
ligger framför oss i tiden, väntas bli<br />
krävande för personalen. Men då den<br />
är klassad som en särskild händelse<br />
underlättar det personalförsörjningen.<br />
Behålla poliser i yttre tjänst<br />
I enlighet med några av de tankegångar<br />
som presenterats i rapporten<br />
av projektet Synas och verka, påpekar<br />
Anders Gunnarsson att man i Strömstad<br />
har försökt verka för att behålla<br />
personalens rutin på ingripandeverksamheten<br />
(IGV) även när det skett<br />
omflyttningar till andra avdelningar.<br />
– Här finns en rutin för personal<br />
på kriminalavdelningen att förstärka<br />
IGV om det behövs, berättar han.<br />
– Personalen har inte släppt greppet<br />
om IGV även om de tjänstgör någon<br />
annanstans. Vi har också ändrat<br />
arbetstider i några fall för att behålla<br />
personalen kvar i yttre tjänst.<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 13<br />
<strong>Tema</strong>
<strong>Tema</strong><br />
Länspolismästare Krister Jacobsson och Björn Gunnarsson, ordningspolis i Stenungsund, fotpatrullerar på Spannmålsgatan i Göteborg.<br />
14 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
Mer att läsa på<br />
Intrapolis/Länsmannen.<br />
Fler ute – javisst!<br />
TEXT MARIE ÅHMAN / FOTO SOPHIA SÅNGLÖF<br />
Björn Gunnarsson, ordningspolis från Stenungsund och Krister<br />
Jacobsson, länspolismästare. Båda är poliser inom vår myndighet<br />
om än med olika vardag och därmed olika perspektiv på verksamheten.<br />
Vi sammanförde dem båda för ett resonemang kring<br />
slutrapporten från projektet Synas och <strong>Verka</strong>.<br />
När samtalet äger rum i början av<br />
juni, har projektet Synas och <strong>Verka</strong><br />
presenterat sin slutrapport och processen<br />
med att omvandla slutsatserna<br />
i den till en handlingsplan är på god<br />
väg. Kortfattat kan sägas att projektets<br />
syfte har varit att säkerställa att<br />
fler poliser i Västra Götaland arbetar<br />
i yttre tjänst.<br />
Arbetstider i fokus<br />
– Det är positivt att man tänker i de<br />
banorna som man gör i Synas och<br />
<strong>Verka</strong>-rapporten, det vill säga att<br />
man ska göra arbetet i yttre tjänst<br />
mer attraktivt, och att vi som arbetar<br />
som ordningspoliser fått möjlighet att<br />
uttrycka våra synpunkter i projektet,<br />
inleder Björn Gunnarsson samtalet.<br />
– Sedan är arbetstidsfrågorna<br />
viktiga för oss som jobbar ute och<br />
har ett långt arbetsliv framför oss.<br />
Arbetet ute är slitsamt och vi behöver<br />
våra fridagar. De nya bestämmelserna<br />
om minst elva timmar mellan passen<br />
ger färre fridagar, mer uppsplittrade<br />
ledigheter, fler arbetspass på helger<br />
och en längre arbetstid. Det skrämmer<br />
många av oss och det är svårt att<br />
Länsmannen 2/2008<br />
se hur det ska gå ihop med familjeliv<br />
och annat. Personligen hade jag gärna<br />
arbetat koncentrerat i perioder för att<br />
sedan ha längre sammanhängande tid<br />
för återhämtning, men det behöver ju<br />
inte passa alla andra.<br />
– Jo, att arbetstidsfrågorna är viktiga<br />
för er det förstår jag. Ju yngre man<br />
är desto större är intresset för de här<br />
frågorna, svarar Krister Jacobsson<br />
och utvecklar vidare:<br />
– Vi ska inte blanda samman<br />
arbetstidsavtalet med Synas och<br />
<strong>Verka</strong>, även om arbetstidsfrågorna<br />
är en central del i Synas och <strong>Verka</strong>.<br />
Det handlar bland annat om att arbeta<br />
på rätt tider, så kallad behovsanpassad<br />
arbetstid. Det vill säga, vi ska<br />
arbeta när och där saker händer ute<br />
i samhället. Det handlar även om att<br />
anpassa tjänstgöringslistorna så att<br />
den enskilde polismannen får större<br />
möjlighet att styra sin egen arbetstid<br />
efter sina egna behov.<br />
Länspolismästaren har erfarenhet av<br />
att unga polismän ofta vill arbeta på<br />
just det sätt som Björn Gunnarsson<br />
beskriver skulle passa honom, men<br />
att verkligheten har visat att det sliter<br />
ut personalen på ett sådant sätt att de<br />
till slut söker sig bort från ingripandeverksamheten.<br />
Inte för att de ogillar<br />
arbetsuppgifterna eller egentligen<br />
vill arbeta med annat. Utan de är<br />
slutkörda och söker sig från ingripandeverksamheten<br />
istället för till nya<br />
utmaningar.<br />
Periodplanering<br />
och turlagstillhörighet<br />
Björn Gunnarsson berättar att han<br />
och flera av hans kollegor ställer sig<br />
frågande inför införandet av periodplanering.<br />
De ställer sig bland annat<br />
frågan om hur det ska fungera och<br />
om det blir frivilligt att arbeta periodplanerat?<br />
– Dessutom känns det som om turlagstillhörighet,<br />
högfrekvent tid och<br />
periodplanering går stick i stäv med<br />
vartannat, vidareutvecklar han sitt<br />
resonemang. Det framgår av projektet<br />
att det ska bli mer attraktivt att arbeta<br />
inom ingripandeverksamheten. Hur<br />
går detta ihop?<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 15<br />
<strong>Tema</strong>
<strong>Tema</strong><br />
– Nja, att det kommer att bli frivilligt<br />
att arbeta periodplanerat kan inte jag<br />
ställa i utsikt. Beredningen av den<br />
frågan pågår, förklarar Krister Jacobsson.<br />
–Vad gäller turlagstillhörigheten,<br />
så utgör inte periodplaneringen i sig<br />
ett hinder för att man utgår från sitt<br />
turlag. Alla i ett turlag behöver ju<br />
inte arbeta precis samma tider. Västra<br />
Götaland är sist bland alla polismyndigheterna<br />
i landet med att införa<br />
periodplanering. Med den tilldelning<br />
av resurser i form av bland annat nya<br />
poliser 2010 är jag övertygad om att<br />
vi kommer att klara allt detta utan att<br />
det blir någon rovdrift på medarbetarna.<br />
Flexibel bemanning<br />
Krister Jacobsson menar att det är<br />
viktigt att komma ihåg att det ännu<br />
inte fattats några beslut i Synas och<br />
<strong>Verka</strong> utan att rapporten stakar ut en<br />
väg som vi inom myndigheten ska gå.<br />
Han fortsätter:<br />
– Vi har lagt ett antal delförslag som<br />
vi nu ska processa vidare. Det finns<br />
mycket kvar att fortsätta arbeta med<br />
och fatta beslut om för att förslagen<br />
ska bli mer konkreta. Flexibel bemanning<br />
är ett sådant förslag.<br />
– Med flexibel bemanning, menar<br />
förslaget att vi inte ska låsa upp oss<br />
så mycket i närpolisområdena? frågar<br />
Björn Gunnarsson och fortsätter:<br />
– Tror du inte att man tappar den så<br />
viktiga lokala förankringen då? Det<br />
är lätt att som polis från Stenungsund<br />
känna sig lite borta i centrala Göteborg<br />
och tvärt om. Vi känner ju vårt<br />
närpolisområde utan och innan. Det<br />
är viktigt för att få effektivitet i det<br />
dagliga arbetet. Det kan möjligen<br />
vara bra att ha en gemensam operativ<br />
planering i storstan men att ha en för<br />
hela Västra Götaland undrar jag om<br />
det fungerar? Det kostar väl dessutom<br />
en massa pengar i transporter och<br />
liknande?<br />
– Naturligtvis är det en stor risk att<br />
man gör det. Det är ju till sist en<br />
Länspolismästare Krister Jacobsson och Björn Gunnarsson, ordningspolis i Stenungsund.<br />
kvalitetsfråga som måste ställas mot<br />
kostnaden av att ha lokalkännedomen,<br />
svarar Krister Jacobsson. Han<br />
fortsätter:<br />
– Är alternativet att vi ska fylla upp<br />
med övertid så har vi inte råd med<br />
den kvaliteten det ger. Då måste vi<br />
sänka kvaliteten lite men ändå lösa<br />
uppgiften på ett tillfredställande sätt.<br />
Man ska också komma ihåg att den<br />
riktigt goda lokala förankringen kan<br />
man ha på mindre orter men jag tror<br />
inte att den förekommer på samma<br />
sätt i storstäder. Jag har hört de här<br />
invändningarna även från annat håll.<br />
Det är väldigt värdefulla synpunkter<br />
du kommer med och det är väldigt<br />
nyttigt för mig att få ta del av dem<br />
här.<br />
Avrapporteringsstöd<br />
– Jag tror att slutsatserna i Synas<br />
och <strong>Verka</strong> kommer att påverka den<br />
enskilde polisen ute på fältet så, att<br />
när vi flyttar fokus från inre till yttre<br />
tjänst kommer arbetet att bli mindre<br />
tungt eftersom det då delas mellan<br />
fler poliser, fastställer Krister Jacobsson<br />
och fortsätter:<br />
– Sedan kommer sådana saker som<br />
förenklingar i avrapporteringsstödet<br />
att underlätta mycket. Jag är villig att<br />
pröva alla förslag som förenklar vårt<br />
arbete.<br />
– Jag instämmer och hoppas verkligen<br />
att det blir så på riktigt och att<br />
man inte bara inför nya hängslen och<br />
livremmar. Idag sitter vi inte sällan<br />
fast i blanketterna och fyller i samma<br />
uppgift på flera olika ställen, förklarar<br />
Björn Gunnarsson.<br />
Samtalet fortsätter och kommer in på<br />
frågor som inte direkt berör Synas och<br />
<strong>Verka</strong> utan verksamheten i allmänhet<br />
och förutsättningar för att utföra ett<br />
gott polisarbete i synnerhet…<br />
Läs mer<br />
Läs mer om Synas och <strong>Verka</strong>, Arbetstidsavtalet<br />
och ta del av den skrivelse<br />
som Björn Gunnarsson och hans kollegor<br />
i närpolisområde Stenungsund<br />
skrev till länspolismästaren i våras, på<br />
Länsmannen på Intrapolis. Där kan du<br />
även läsa om vad Krister Jacobsson<br />
och Björn Gunnarsson tycker är bäst<br />
och sämst i rapporten.<br />
16 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
Mängdbrottsligheten<br />
på spåret<br />
TEXT INGRID ADETUN / FOTO MARIA HÄLLQVIST<br />
Minsta spår på en äppelskrutt, cigarettfimp eller saftflaska<br />
kan få en gärningsman fälld. Våra lokala brottsplatsundersökare<br />
(LOKUS) röner stor framgång. I arbetet<br />
med vardagsbrottslighet känner de stor uppskattning<br />
från de drabbade.<br />
De lokala brottsplatsundersökarna<br />
är organiserade genom varje polisområde<br />
för sig. De ska i huvudsak<br />
arbeta med mängdbrottsrelaterade<br />
undersökningar som tillgreppsbrott,<br />
ringa misshandel och skadegörelse.<br />
De ska kunna göra en analys av<br />
händelsen och beskriva gärningsmannens<br />
tillvägagångssätt. I den nationella<br />
kriminaltekniska strategin finns<br />
LOKUS-verksamheten med som en<br />
viktig punkt.<br />
– Jag har alltid varit intresserad av<br />
teknik, säger inspektör Kent Karlsson,<br />
som utbildat sig till LOKUS på<br />
Polishögskolan i Växjö. I samband<br />
med att ”Altanligan” härjade började<br />
Polisområde 2 med LOKUSberedskap.<br />
Med åtta lokala brottsplatsundersökare<br />
i området kan man<br />
på ett effektivt sätt dirigera ut personal<br />
för att undersöka brottsplatser och<br />
säkra spår större delen av dygnet.<br />
En topsad burk gav klockren träff<br />
Vid ett inbrott i en villa i Tollered, där<br />
tjuven använt sig av en stege och tagit<br />
sig in via ett vädringsfönster, fick<br />
målsägaren huset länsat. En mycket<br />
obehaglig upplevelse. Kent Karlsson<br />
åkte till platsen och påbörjade<br />
en undersökning. Under tiden ringde<br />
en person och berättade att de hittat<br />
handlingar från tjuvens bil.<br />
– På den platsen hade de vittjat<br />
godset och vi fann en cigarettfimp<br />
och ett skoavtryck på ett kuvert, berättar<br />
Kent Karlsson.<br />
Länsmannen 2/2008<br />
– Detta skickades på undersökning<br />
och det blev en DNA-träff på fimpen.<br />
Möjligtvis skulle denna träff kunna<br />
fälla gärningsmannen på indicier.<br />
Vid ett annat inbrott topsades en<br />
burk som innehöll koncentrerad saft.<br />
Målsägaren hävdade att korken var<br />
avskruvad efter inbrottet och menade<br />
att tjuvarna måste ha druckit ur den.<br />
Poliserna på plats tog med burken.<br />
Efter fjorton dagar kom det svar från<br />
Statens kriminaltekniska laboratorium<br />
med en klockren träff på en känd<br />
gärningsman.<br />
Det finns mycket spår att hämta på<br />
en brottsplats. Det kan vara en äppelskrutt,<br />
apelsinskal eller skoavtryck.<br />
– Jag har en pärm med en massa<br />
träffar på DNA. Det är det som är<br />
”grejen”, att fler blir topsade och registrerade<br />
i DNA-registret, fortsätter<br />
Kent Karlsson.<br />
Spår som säkrats, vid till exempel<br />
ett inbrott, kan senare ge träff mot ett<br />
mord.<br />
Positiv respons<br />
Innan mängdbrottsprojektet startade<br />
var de grövre brotten prioriterade.<br />
I dag läggs mycket fokus även på de<br />
så kallade ”vardagsbrotten”.<br />
– Vi har ett gott renommé och det<br />
är positivt för allmänheten att veta<br />
att vi är intresserade. Det är en viktig<br />
uppgift för <strong>Polisen</strong> att klara upp<br />
mängdbrotten som drabbar gemene<br />
man, avslutar Kent Karlsson. <br />
Kent Karlsson, LOKUS i PO 2, undersöker<br />
en cigarettfimp.<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 17<br />
<strong>Tema</strong>
<strong>Tema</strong><br />
<br />
Vi har följt med ordningspoliserna inom ingripandeverksamheten<br />
i Polisområde 3 Västra Skaraborg och tagit del<br />
av hur deras arbetsvardag ser ut. Följ med och se vad som<br />
hände just denna fredagskväll, som började i Lidköping<br />
och avslutades i Vara.<br />
16.15 Lidköping, Planering inför kvällen och natten<br />
Operativ chef är Mikael Ekdén.<br />
Tidigare i veckan har Mikael planerat inför helgen och nu sitter han och fi nslipar<br />
på informationen om vilka händelser som är aktuella.<br />
– I dag är det pingstafton och vackert väder, så det kommer nog vara fl era<br />
som sitter ute och grillar och förfriskar sig, berättar han.<br />
– Vi brukar prioritera att vara utanför och inne på våra krogar i Lidköping,<br />
Skara och Vara. Detta koncept har vi kört i över ett år och vi har ett mycket<br />
gott samarbete med ordningsvakterna, krogpersonalen och kroggästerna. Nu<br />
under 2008, fram till sista april, har misshandeln utomhus gått ner med 25<br />
procent, påpekar Mikael.<br />
I kväll kommer <strong>Polisen</strong> dessutom att arbeta med ett spanärende där det<br />
förekommit en del skadegörelse och hot. Dessutom har vi en transport till<br />
Mariestad med en tysk lastbilschaufför som dömts för grovt rattfylleri i Lidköpings<br />
tingsrätt. Han ska sitta av sitt straff på en månad på fängelset där.<br />
17.30 Lidköping, Utsättning<br />
Utsättningen genomförs på distans via telefon. På plats i Vara fi nns yttre befälet<br />
Billy Sundberg och Roger Olofsson som kommer att arbeta i det området<br />
under kvällen. I Lidköping sitter Mattias Quisth, Carina Broo, och ett antal<br />
kollegor. Kvällens uppdrag delas ut.<br />
En vanlig dag<br />
TEXT OCH FOTO CARIN FHYR<br />
Mer att läsa på<br />
Intrapolis/Länsmannen.<br />
18.30 Mariestad, Transport av en man dömd för grov rattfylla<br />
Carina Broo och Mattias Quisth, som arbetar ihop i kväll, har slutfört transporten av den<br />
tyske latsbilschauffören till Mariestad och lämnar den dömde på polisstationen. Hela transporten<br />
har genomförts under tystnad eftersom ingen av oss pratar tyska och chauffören inte<br />
behärskar engelska. Det är en märklig känsla att åka fyra vuxna människor i en bil, fem mil<br />
och inte kunna föra ett normalt samtal. Vi åker på E20 och många lastbilar passerar. Jag<br />
funderar på vilka tankar som rör sig i lastbilschaufförens huvud under denna resa in i den<br />
månadslånga fångenskapen.<br />
När den dömde kommer in på polisstationen stöter han ihop med den polis som grep honom<br />
när han körde rattfull. Trots att han är på väg att avtjäna sitt straff ler han tacksamt och<br />
säger tack till polisen. Kanske är denna händelse en vändpunkt i lastbilschaufförens liv.<br />
På vägen tillbaka mot Lidköping frågar jag Mattias och Carina hur en bra arbetsdag ser ut.<br />
– En bra arbetsdag för mig är när man hinner med sina olika uppdrag och också hinner<br />
med att avrapportera dem, säger Mattias. Han får medhåll av Carina som nickar och fortsätter:<br />
– En vanlig dag på jobbet är aldrig lik någon annan dag. Det är det som är tjusningen med<br />
detta yrke, tycker jag.<br />
18 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
på jobbet<br />
19.10 Götene, Patrullera med radiobilen<br />
Carina Broo och Mattias Quist patrullerar gatorna i Götene. På torget<br />
står ett gäng ungdomar vid sina mopeder och planerar inför kvällen.<br />
Mattias och Carina passar på att småprata lite för att få reda på vad som<br />
händer i Götene denna pingstafton. Först är ungdomarna lite tillbakadragna<br />
men efter ett tag så pratar de på och visar sina mopeder.<br />
– Det är Källby som gäller ikväll, vi ska grilla lite, säger en av killarna.<br />
– Ta det lugnt och ha det så kul, säger Carina och Mattias innan de<br />
lämnar Götene och styr mot Lidköping.<br />
19.45 Lidköping, Larm om misshandel<br />
Alla poliser som arbetar på polisstationen i Lidköping under kvällen har samlats för en stunds prat och lite mat. Stämningen<br />
är god och gruppen stämmer av de uppdrag som genomförts sedan utsättningen.<br />
Så kommer ett larm om en misshandel utanför en matbutik i Skara. Carina och Mattias kastar sig iväg och lämnar<br />
den goda stämningen i fi karummet. En gärningsman har springandes lämnat platsen och kvar fi nns målsägande som<br />
har blivit omhändertagen av ett vittne som hjälpt till att ring på <strong>Polisen</strong>. Nu går det undan, Carina styr i 160 kilometer<br />
i timmen mot Skara. Sinnena skärps och det råder full koncentration på uppdraget att gripa gärningsmannen som fl yr in<br />
till ett närbeläget bostadsområde.<br />
Länsmannen 2/2008<br />
20.30 Skara, Misstänkt gärningsman grips och vittnesuppgifter tas upp<br />
Ytterligare en bil, med hundförarna Jens Ohlsson och Jonas Björk, tar tillsammans<br />
med hunden Kairo upp jakten på gärningsmannen. De griper gärningsmannen<br />
på en innergård.<br />
Mattias tar hand om målsäganden, en man i 60-års åldern, som fått en smäll<br />
i ansiktet. Målsäganden har en blodig tygtrasa som han torkar sin näsa med.<br />
Han är omskakad men verkar efter omständigheterna ändå lugn. Mattias dokumenterar<br />
skadan.<br />
Carina tar upp ett vittnesmål från den man som hjälpt målsäganden och<br />
ringt <strong>Polisen</strong>. Jag märker att han tycker att hela situationen är olustig men han<br />
gör ändå vad han kan för att lämna en tydlig beskrivning av händelseförloppet.<br />
Efter ett tag ser Carina hur han darrar i hela kroppen medan han berättar.<br />
Hon frågar hur han mår. Han säger att det är okej, han är ju inte ensam utan<br />
han har med sig sin syster som sitter i bilen och väntar på honom.<br />
En kvinna i 30-årsålder som också är vittne till händelsen söker upp oss där<br />
vi står. Hon har gråten i halsen och tycker att hela situationen känns olustig.<br />
Carina lugnar kvinnan och berättar att hennes reaktion är helt normal. Hon<br />
skulle ju bara in och handla i affären och blev istället vittne till en misshandel.<br />
Carina lyssnar på hennes berättelse och skriver. Innan kvinnan åker iväg i sin<br />
bil kontrollerar Carina att hon har någon att prata med när hon kommer hem.<br />
Jodå, hennes familj fi nns hemma men för säkerhets skull tipsar Carina om<br />
Brottsofferjouren och telefonnumret dit.<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 19<br />
<strong>Tema</strong>
<strong>Tema</strong><br />
21.30 Lidköping, Förhör<br />
I polisbilen, på väg tillbaka till stationen, sitter Mattias med den misstänkte<br />
gärningsmannen i baksätet. Mattias förklarar vad som kommer att hända när<br />
de kommer till Lidköping. Stämningen är lite spänd och den gripne mannen,<br />
som är i 30-års åldern, verkar inte helt tillfreds med sällskapet. Han bedyrar<br />
sin oskuld och skyller ifrån sig på målsäganden.<br />
På polisstationen håller Mattias ett förhör med den gripne. Mannen visiteras<br />
och begär ganska omgående att få gå ut och ta en cigg. När inre befälet,<br />
Niklas Lindström dyker upp säger han att den gripne sedan tidigare är känd av<br />
polisen.<br />
21.35 Lidköping, Avrapportering<br />
Carina sätter sig samtidigt och påbörjar avrapporteringen.<br />
Det tar ungefär 30 minuter att fylla i avrapporteringsformuläret.<br />
Det är viktigt att det blir rätt från början<br />
och att få med många tydliga detaljer så det blir ett bra<br />
underlag i förundersökningen, påpekar hon.<br />
– Som det ser ut i dag tar avrapporteringsprocessen<br />
alldeles för lång tid. Det måste till ett riktigt bra avrapporteringsstöd.<br />
Vi vill ju ut och arbeta så fort vi kan igen<br />
efter att vi slutfört ett uppdrag, betonar hon.<br />
Efter förhöret med den misstänkte har Mattias ringt<br />
jouråklagaren som beslutat att den gripne mannen ska<br />
anhållas för misshandel.<br />
Vi lämnar poliserna i Lidköping och styr mot Vara.<br />
23.30 Vara, Patrullering<br />
Vi ansluter oss till Billy Sundberg och Roger Olofsson. De är tillbaka i Vara igen efter<br />
ett larm om ett streetrace i närheten av vägkrogen ”Tre Älgar” utanför Grästorp.<br />
Tyvärr var racet upplöst innan de kom fram.<br />
– Vi har i alla fall visat oss i området och gjort vad vi kan i det här läget, berättar<br />
Billy.<br />
Nu väntar en patrullering i Håkantorp, Stora Levene, Grästorp, Nossebro och slutligen<br />
Vara igen.<br />
– Vi ska göra en koll på lite olika adresser där vi vet att det bor lite ”skumma” personer,<br />
berättar Roger.<br />
Det är lugnt, inga larm inkommer under den två timmar långa körningen. Utanför<br />
bilrutan är det kolsvart, så när som på små ljuspunkter från gårdarna i fjärran. Det är<br />
verkligen platt här ute på Varaslätten. Roger som bor i närområdet känner väl till alla<br />
småvägar.<br />
01.30 Vara, larm trafi kolycka<br />
med lastbil<br />
Vi tackar för oss och går av passet i<br />
Vara. Strax efter sätter sig Billy och<br />
Roger i bilen och åker vidare på ett<br />
larm om en trafi kolycka i ”Gammaltråvad”.<br />
En lastbil har vält med sitt<br />
släp i diket.<br />
20 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
Presstalesmännen<br />
både syns och verkar<br />
TEXT MALIN SAHLSTRÖM / FOTO MARIA HÄLLQVIST<br />
Du ser dem på tv och läser vad de har sagt i tidningen.<br />
De är i många fall myndighetens ansikten utåt och<br />
bidrar till allmänhetens bild av <strong>Polisen</strong>. Men vad gör<br />
presstalesmannen när han eller hon inte ger intervjuer?<br />
En försöksverksamhet med presstalesmän<br />
på Länskommunikationscentralen<br />
(LKC) startades 2004.<br />
Verksamheten permanentades 2005<br />
och har sedan dess varit en del av<br />
informationsenheten men med huvudsaklig<br />
arbetsuppgift att avlasta<br />
vakthavande befälet på LKC i informationsfrågor.<br />
Med tiden har presstalesmännens<br />
uppgifter utvidgats till att även hjälpa<br />
till med att förmedla information till<br />
media för polisområdenas och avdelningarnas<br />
räkning. Det gör att den eller<br />
de som arbetar med den uppmärksammade<br />
händelsen kan få göra det i<br />
fred, men ändå tillfredsställa medias<br />
och allmänhetens intresse genom att<br />
presstalesmännen tar intervjuerna.<br />
Ibland kan han eller hon åka ut till<br />
den aktuella platsen och prata med<br />
media direkt, men för det mesta blir<br />
det via telefon från rummet på LKC.<br />
Bilden av <strong>Polisen</strong><br />
Thomas Fuxborg har varit med från<br />
starten av presstalesmannaverksamheten<br />
i myndigheten. Hans arbete går<br />
ut på att spegla polisens vardag på ett<br />
så rättvisande och tydligt sätt att medborgarna<br />
kan förstå hur vi jobbar.<br />
Ibland har han kontakter direkt<br />
med allmänheten, som kanske ringer<br />
för att de känner sig oroliga i samband<br />
med olika händelser, men för<br />
det mesta är det media som ringer<br />
och som sedan förmedlar en bild från<br />
Thomas och hans kolleger till allmän-<br />
Länsmannen 2/2008<br />
heten via press, radio eller tv.<br />
– Det är viktigt hur vi<br />
säljer <strong>Polisen</strong>, vilken bild vi<br />
visar upp, säger Thomas Fuxborg<br />
som arbetar mycket med<br />
trygghetsskapande budskap.<br />
Länspolismästaren positiv<br />
Han får medhåll av länspolismästare<br />
Krister Jacobsson<br />
som anser att det ligger i vårt<br />
eget intresse att allmänheten<br />
får reda på hur vi arbetar och varför.<br />
Dessutom är det en skyldighet i en<br />
demokrati att som myndighet vara<br />
öppen och medelsam, påpekar han.<br />
– Presstalesmännen är bra på att<br />
arbeta trygghetsskapande och på<br />
att uttala sig på rätt sätt, att förklara<br />
enkelt utan att för den sakens skull<br />
säga för mycket. Jag ser uteslutande<br />
positivt på den verksamheten, säger<br />
Krister Jacobsson.<br />
Gemensam resurs<br />
För Thomas Fuxborg och hans kollegor<br />
är den ena dagen inte den andra<br />
lik. Ibland är det lugnt, då hinner de<br />
arbeta med hemsidan, kolla upp vad<br />
som behöver förberedas inför helgen<br />
och hjälpa journalister att hitta guldkornen<br />
bland nyheter i vår verksamhet,<br />
sådant som vi gärna vill få ut.<br />
Vissa andra dagar är trycket så stort<br />
att de knappt hinner lägga på telefonluren<br />
innan det ringer igen. Det kan<br />
också bli fråga om stabsarbete, där<br />
informationsenheten besätter P7-<br />
Mer att läsa på<br />
Intrapolis/Länsmannen.<br />
Presstalesman Thomas Fuxborg blir intervjuad av TV4.<br />
funktionen vid en större händelse.<br />
Informationsenheten är en myndighetsgemensam<br />
resurs där det jobbar<br />
såväl poliser som administratörer,<br />
högskoleutbildade kommunikatörer<br />
och journalister. Alla i myndigheten<br />
är välkomna att kontakta enheten om<br />
man vill ha stöd eller råd i mediafrågor<br />
eller frågor som rör intern kommunikation.<br />
Presstalesmännen<br />
Presstalesmännen är i tjänst<br />
på vardagar mellan 06 och 22<br />
och på helger mellan 10 och 18.<br />
Du når dem på telefon 92327.<br />
Övriga informationsenheten<br />
arbetar dagtid och nås på 92200.<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 21<br />
<strong>Tema</strong>
<strong>Tema</strong><br />
<br />
Att lägga pussel<br />
– i hopp om att se sanningen<br />
TEXT SOPHIA SÅNGLÖF / FOTO MARIA HÄLLQVIST OCH SOPHIA SÅNGLÖF<br />
Du sitter med en mängd pusselbitar framför dig som du ska foga<br />
samman till en helhet. Ena gången blir pusslet komplett och du<br />
får en klar bild över vad det föreställer. En annan gång går det<br />
inte att lägga bitarna på plats. Du står där med ett halvlagt pussel,<br />
trots att du vet hur den saknade halvan ser ut.<br />
Mikael Sandsjö, utredare på kriminalpolisenheten<br />
inom Polisområde 1,<br />
filosoferar på det här sättet kring sitt<br />
yrke. Att ena gången kunna lämna en<br />
utredning till åklagaren där han känner<br />
att han hittat den berömda sanningen,<br />
men att en annan gång vara<br />
tvungen att lämna ifrån sig en undersökning<br />
där det fattas bitar – och<br />
frustrationen detta innebär.<br />
– Man har helt enkelt inte nog<br />
med bevis, och om dessutom den<br />
misstänkte indikerar att du är på rätt<br />
spår är det klart att det känns jobbigt,<br />
säger han.<br />
Han menar att han i det läget<br />
får komma ihåg att hans jobb är<br />
att komma så nära sanningen som<br />
möjligt, och att det viktigaste är att<br />
de misstänkta blir lagförda, även om<br />
det inte lyckas bli på alla punkter. Då<br />
finns de i våra register.<br />
En annorlunda adrenalinkick<br />
Men vad är det då som gör att en utredare<br />
vill jobba med det den gör, trots<br />
att denne möter motvilliga och ibland<br />
aggressiva misstänkta eller vittnen<br />
som inte vill berätta vad de vet? Martin<br />
Lilja, utredare på länskriminalpolisens<br />
särskild utredningsgrupp (SUgruppen),<br />
menar att det ger honom en<br />
stor tillfredsställelse att jobba med det<br />
han gör. SU-gruppen jobbar mot den<br />
22 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
organiserade brottsligheten, som på<br />
många sätt är samhällsomstörtande i<br />
sin natur. Det är en typ av brottslighet<br />
som sätter<br />
samhället<br />
i gungning<br />
och gör<br />
människor<br />
rädda.<br />
– Det är<br />
rädslan hos<br />
den vanliga<br />
människan<br />
som gör<br />
att jag är<br />
intresserad<br />
av utredningsarbetet.<br />
Om inte<br />
jag som<br />
polis vågar<br />
stå för min<br />
uppfattning<br />
och göra mitt<br />
jobb – vem<br />
gör det då? Hur ska jag få ett vittne<br />
att visa civilkurage om jag eller mina<br />
kollegor inte gör det?<br />
Länsmannen 2/2008<br />
Martin Lilja är utredare på SU-gruppen.<br />
Han fortsätter sitt resonemang med<br />
att säga att det är varje polis skyldighet<br />
att göra sitt jobb, och har man ett<br />
jobb där man känner sig rädd så bör<br />
man se sig om efter en annan tjänst<br />
– även om rädslan kan vara förståelig.<br />
Dessutom poängterar han att rädslan<br />
ofta är överdriven då det mesta är ett<br />
spel för att få någon att tappa konceptet.<br />
Mikael Sandsjö reflekterar även<br />
han över vad som driver honom och<br />
får honom att vilja gå<br />
till jobbet varje dag.<br />
Han säger att det är a<br />
och o att vara nyfiken<br />
som utredare, men att<br />
detta gäller polisyrket i<br />
stort.<br />
– Jag gillar människor<br />
och att studera dem,<br />
säger han.<br />
– Jag gillar att veta<br />
lite mer. Det är en form<br />
av annorlunda adrenalinkick<br />
att utreda.<br />
Att förhålla sig till<br />
den förhörde<br />
Det är inte svårt att<br />
föreställa sig att ett<br />
förhör går<br />
bättre om<br />
man som<br />
utredare har skapat en relation<br />
till den man förhör,<br />
men hur gör man i så fall<br />
detta och var sätter man<br />
gränserna?<br />
Martin Lilja menar<br />
att det är viktigt att vara<br />
tydlig med vilka roller<br />
man har och vilka förutsättningar<br />
som råder. Han<br />
säger att han är förhörsledare<br />
och den andre misstänkt,<br />
men att han aldrig<br />
glömmer att personen<br />
även är en medmänniska.<br />
Mikael Sandsjö säger<br />
att han i relationsskapandet<br />
har en viktig regel:<br />
– Jag ljuger aldrig, men däremot<br />
kan jag anpassa mig i situationen,<br />
menar han.<br />
– Om den misstänkte tror att jag är<br />
i samma situation som honom eller<br />
henne på något sätt låter jag denne tro<br />
det. På så sätt kan jag nå en öppning.<br />
Skillnad i arbetsbelastning<br />
Martin Lilja berättar att arbetsbelastningen<br />
för SU-gruppen är stor och<br />
att han ofta sitter med ett ärende de<br />
borde vara två på. Å andra sidan,<br />
påpekar han, ringer kollegor ofta och<br />
frågar om de kan hjälpa till med något.<br />
Sedan går alltid spaningsroteln in<br />
och hjälper<br />
dem med<br />
bland annat<br />
husrannsakningar<br />
och<br />
förhör om<br />
det blir tufft.<br />
– För<br />
oss är det<br />
positivt<br />
med den här<br />
hjälpen men<br />
självklart<br />
är det ett<br />
problem att<br />
då de hjälper<br />
oss har de<br />
bundit sina<br />
resurser till<br />
Mikael Sandsjö är utredare på kriminal- oss, säger<br />
polisenheten Polisområde 1.<br />
han.<br />
– Tanken<br />
är ju att de ska spana fram en gärningsman<br />
och när denne är känd så<br />
ska vi ta över.<br />
För Mikael Sandsjö ser det annorlunda<br />
ut. Han, som gillar stress, låter<br />
i det närmsta besviken då han berättar<br />
om hur hans arbetssituation ser ut i<br />
dag.<br />
– När jag började på cityroteln var<br />
arbetsbelastningen hög, vilket jag gillade,<br />
säger han.<br />
– Efter omstruktureringen ser<br />
det annorlunda ut. I dag lägger vi<br />
ut de anhållna och frihetsberövade<br />
som ingår i de projekt vi har, som<br />
till exempel ”drive in-projektet”, på<br />
närpolisområdena vilket ger oss på<br />
kriminalpolisenheten inom Polisområde<br />
1 mindre att göra. Men jag ser<br />
till att kompetensutveckla mig och på<br />
så sätt ha mycket att göra ändå. <br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 23<br />
<strong>Tema</strong>
<strong>Tema</strong><br />
<br />
Zed Bjälldal och Thomas Gustavsson<br />
på länskriminalpolisens spaningsrotel<br />
ger oss en inblick i spanarnas vardag.<br />
Eftersom båda spanarna arbetar<br />
på länskriminalpolisen arbetar de<br />
uteslutande med grova brott så som<br />
rån, mord, utpressningar, våldtäkter<br />
med mera.<br />
Mötet med offer<br />
– Våldtäktsärenden är våra ”mängdbrott”<br />
berättar Zed Bjälldal som arbetar<br />
med ärendespaning, när han ska<br />
beskriva sin och kollegornas vardag.<br />
Ärendespanarnas arbete påminner<br />
delvis om utredarnas med den skillnaden<br />
att man utreder ärenden utan en<br />
skälig misstänkt.<br />
– Här samarbetar vi en hel del med<br />
närpolisområdena som i många fall<br />
redan vidtagit förstahandsåtgärderna<br />
när vi blir inkopplade i ärendet. Vår<br />
uppgift är då att se till att hålla förhör<br />
med målsägaren, se till att rape-<br />
kitet blir skickat till tekniska roteln,<br />
kontakta åklagare, intervjua vittnen<br />
i de fall sådana finns. Vi genomför<br />
även telefonspårning och i vissa fall<br />
telefonavlyssning.<br />
– Rollen som förhörsledare i förhör<br />
med målsägaren är dubbel. Dels blir<br />
du en sorts stödperson som vågar och<br />
orkar lyssna till den drabbades berättelse<br />
och dels en fiende som ställer<br />
detaljerade frågor som kan kännas<br />
obehagliga att svara på för en person<br />
i en utsatt situation, berättar Zed<br />
Bjälldal.<br />
–Våldtäkter är ett av de mest<br />
traumatiska brotten en människa kan<br />
<strong>Verka</strong><br />
utsättas för och bearbetningen av<br />
brottet sker samtidigt som förundersökningen<br />
pågår.<br />
Att vara fienden<br />
– Att bli sedd som en fiende och möta<br />
ilska och gråt är naturligtvis jobbigt<br />
för mig personligen, säger Zed<br />
Bjälldal.<br />
– Det jag kan göra i en sådan situation<br />
är att förklara varför jag ställer<br />
de obehagliga frågor jag gör. Verkligheten<br />
ser ju sådan ut att en del av<br />
de anmälningar om våldtäkter som vi<br />
utreder aldrig har ägt rum men även i<br />
dessa fall är det ju så att något djupt<br />
tragiskt ligger till grund för anmälan<br />
och att anmälaren mår väldigt dåligt.<br />
Min roll är då att ställa frågor som<br />
gör att sanningen kommer fram. När<br />
24 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
utan att synas<br />
TEXT MARIE ÅHMAN / FOTO SOPHIA SÅNGLÖF<br />
Fler poliser i yttre tjänst, är en av huvudinriktningarna för svensk<br />
polis just nu. Oftast tänker väl många av oss osökt på uniformerade<br />
ordningspoliser när vi använder oss av begreppet yttre tjänst?<br />
Men vi har ju en kategori medarbetare som arbetar i yttre tjänst<br />
men som inte bär uniform i det dagliga arbetet – spanarna.<br />
den väl gör det brukar det vara en stor<br />
lättnad för anmälaren som då måste<br />
ges hjälp och stöd att ta itu med den<br />
tragik som gjorde att hon gjorde anmälan<br />
i första hand.<br />
– Jag kan arbeta med 15 till 20<br />
utredningar samtidigt och det är inte<br />
sällan man känner sig otillräcklig när<br />
man inte hinner med och flexbanken<br />
sätter stopp. Det är många personer<br />
som finns närvarande i bakhuvudet<br />
och vissa anhöriga och offer lämnar<br />
en aldrig. Det blir många under ett<br />
yrkesliv och kan vara påfrestande för<br />
familjen när man tar med sig ärendena<br />
hem. Vissa ärenden, till exempel<br />
spaningsmord, kan ta upp emot ett år<br />
att utreda.<br />
Vad driver en spanare?<br />
– Min starkaste drivkraft är att ge anhöriga<br />
och offer upprättelse, berättar<br />
Zed Bjälldal.<br />
Kontakterna med anhöriga blir ofta<br />
långvariga och varar över flera år i<br />
komplicerade fall.<br />
– Jag drivs av att få fram avgörande<br />
bevis i ett ärende, säger Thomas<br />
Gustavsson.<br />
– Att vara den som tar den där bilden<br />
som avslöjar ”vem” som genomför<br />
ett överlämnande och så vidare.<br />
Länsmannen 2/2008<br />
Båda är spanare men Thomas Gustavsson,<br />
som arbetar vid Länskriminalpolisens<br />
objekspaningsgrupp, har<br />
en vardag som på flera sätt skiljer sig<br />
från Zed Bjälldals.<br />
Hans spaning sker i mångt och<br />
mycket ute. Det kan röra sig om att<br />
spana innan någonting sker eller efter<br />
det att ett brott har inträffat. I det<br />
första fallet är det fråga om underrättelsebaserad<br />
spaning och i det andra<br />
fallet om händelsestyrd. Syftet kan<br />
vara såväl att förhindra att ett brott<br />
sker som att skaffa bevis mot en eller<br />
flera misstänkta i ett ärende.<br />
– Arbetsfältet är hela länet även<br />
om det mesta arbetet sker i Göteborg,<br />
men ibland kan det i skuggningsärenden<br />
bära av långt bortom länets<br />
gränser. Det har hänt att man hamnat<br />
i både Stockolm och Köpenhamn. Då<br />
underlättar det att ha en förstående<br />
familj, berättar Thomas Gustavsson,<br />
som annars inte tycker att jobbet<br />
skiljer sig så där väldigt mycket från<br />
att åka målad radiobil.<br />
Ensamarbete<br />
– Även vi spanare har bilen som vårt<br />
”kontor”, säger han.<br />
– Det är där vi har vår utrustning<br />
och det är där vi utför huvuddelen av<br />
vårt arbete. Den största skillnaden<br />
gentemot arbetet i radiobilen är att vi<br />
inte har en kollega bredvid oss utan<br />
att mycket av vårt arbete är ensamarbete.<br />
Kontakten med kollegorna<br />
håller vi via telefon och radio.<br />
– Klädseln är en annan viktig del i<br />
vårt arbete. Vi ska ju smälta in i den<br />
miljö vi arbetar i och dessutom, utan<br />
att det syns, ha plats för den utrusning<br />
vi bär med oss. Det kan vara knepigt.<br />
Inte minst nu under sommaren. Hur<br />
ska till exempel jag, som ljushyad,<br />
man och polis göra för att smälta in<br />
på en gård där det enbart befinner sig<br />
kvinnor och lekande barn uppe i de<br />
segregerade östra förorterna i Göteborg?<br />
Det är knepigt men en del av<br />
vardagen.<br />
Önskeegenskaper<br />
hos idealkollegan<br />
Thomas Gustavssons idealkollega är<br />
uthållig och ska orka med att sitta i<br />
en bil i en halv dag utan att någonting<br />
händer. Samtidigt ska han eller hon<br />
vara snabb att skifta tempo när det<br />
behövs. Det går snabbt från långtråkighet<br />
till att en massa saker händer<br />
i snabb följd och man måste fatta<br />
snabba beslut.<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 25<br />
<strong>Tema</strong>
Krönika<br />
<br />
Petra Widén, närpolis i Tanum, Strömstad.<br />
MED MARTYRFYLLDA STEG gick krimi-<br />
nalkommissarie Beatrice Bidén in<br />
på Konsum. Av någon outgrundlig<br />
anledning har pantning av returglas<br />
blivit ett renodlat kvinnogöra i det<br />
Bidénska hemmet tänkte hon. Hon<br />
kånkade på tre påsar fyllda med flaskor<br />
och burkar.<br />
I en strid ström puttade hon sedan<br />
in buteljerna en efter en i returautomaten.<br />
Plötsligt ljöd en polisbilsliknande<br />
siren från densamma! Folk<br />
som gick förbi tittade på Beatrice,<br />
som såg sig förläget omkring och<br />
undrade var någon hade monterat upp<br />
den dolda kameran. Men pensionären<br />
Sigge som, som vanligt, satt och sålde<br />
bingolotter upplyste henne: ”Den<br />
låter så om man kör in flaskorna för<br />
snabbt”. Mycket riktigt, i displayen<br />
kunde Beatrice läsa; ”Sakta ner!”<br />
HON KUNDE INTE motstå ett leende. Så<br />
borde det ju stå i polisbilarna ibland<br />
också. Då kanske även Beatrice<br />
skulle våga åka radiobil igen. Det är<br />
ju i ropet nu. ”Att synas och märkas”,<br />
eller vad nu det senaste projektet<br />
hette.<br />
Sigge, som verkade ana vad hon<br />
tänkte sa: ”Det går alldeles för fort<br />
på Storgatan, där borde ni stå och ha<br />
hastighetskontroll”. Jaha, nu får jag<br />
stå och skämmas igen för att jag inte<br />
jobbar i uniform och tar fast trafikmarodörerna.<br />
Nu gäller det att sätta<br />
plåster på det dåliga samvetet tänkte<br />
Martyren på Konsum<br />
TEXT PETRA WIDÉN / FOTO INGRID ADETUN / ILLUSTRATION MARIA HÄLLQVIST<br />
Beatrice. ”Ja, människor verkar ha<br />
alldeles för bråttom nuförtiden. Jag<br />
tar till mig ditt tips”, sa Beatrice och<br />
tryckte hårt på biståndsknappen<br />
för att visa Sigge<br />
att även om hon inte är<br />
vägens hjälte så är hon<br />
ändå en ganska generös<br />
polismänniska. Automaten<br />
svarade med att<br />
artigt spotta ut ett kvitto;<br />
”Tack för din gåva”.<br />
NÄR BEATRICE SKYNDADE<br />
vidare in i butiken kom<br />
grannens dotter Fia<br />
fram till henne och<br />
frågade om inte hon<br />
kunde tänka sig att ställa upp på<br />
en intervju angående jämställdheten<br />
inom polisen. Det gällde ett skolarbete,<br />
sa Fia. Varför inskränka sig till<br />
jämställdheten inom polisen tänkte<br />
martyren inom Beatrice.<br />
”Visst”, sa hon och lämnade glatt<br />
ut sin e-mailadress. Nu gäller det att<br />
gasa innan nästa ”kund” dyker upp.<br />
När hon började plocka till sig bananer<br />
frågade Fia: ”Har det hänt något<br />
eller, jag tyckte att jag hörde sirener<br />
nyss?” ”Äsch, det var nog bara någon<br />
polis som körde lite för fort bara,<br />
säkert inget allvarligt”, sa Beatrice<br />
och ilade vidare med sin kundkorg.<br />
VID KASSAN SÅG hon en välbekant mustasch.<br />
Det var kollegan Bosse som<br />
prydde första sidan på ortstidningen.<br />
Han hade visst varit med på en mässa<br />
för seniorer där han informerat om<br />
hur de ska skydda sig från åldringsbrott.<br />
Tidningsstället<br />
står verkligen på<br />
ett strategiskt ställe,<br />
mittemellan kassan<br />
och snus-<br />
kylen, noterade hon.<br />
Så synlig har nog den<br />
polismustaschen aldrig<br />
varit tänkte Beatrice<br />
förtjust, samtidigt som<br />
hon slängde fram Bosse<br />
på kassabandet. Bäst att<br />
läsa om hans tips, man är<br />
ju ingen ungdom längre.<br />
NÄR BEATRICE SKULLE betala passade<br />
Berit i kassan på att lämna över en<br />
upphittad nyckelknippa till henne:<br />
”Så slipper jag passa de konstiga öppettiderna<br />
på polisstationen, själv jobbar<br />
jag ju hela dagarna”, sa Berit nöjt<br />
och tillade: ”Snygg polis förresten”<br />
och nickade åt tidningen.<br />
EFTER ATT HA känt sig manad att köpa<br />
en bingolott av Sigge gick Beatrice<br />
slutligen ut från Konsum med sina<br />
tunga påsar. Då hörde hon den polisbilsliknande<br />
signalen igen. Somliga<br />
behöver inte åka radiobil för att synas<br />
och märkas konstaterade hon.<br />
26 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
LKC<br />
<br />
Har du varit och hälsat på hos länskommunikationscentralen i<br />
de nya lokalerna? Om inte, se till att ta vägen förbi. Du kommer<br />
att upptäcka flera förändringar på LKC.<br />
TEXT AFSANEH HABIBI / FOTO MARIA HÄLLQVIST<br />
LKC ansvarar för den operativa ledningen<br />
av ingripandeverksamheten.<br />
Här finns två sektioner, ledningscentralen<br />
och yttre kommissarien. Det<br />
operativa arbetet vid ledningscentralen<br />
leds av ett vakthavande befäl som<br />
till sin hjälp har civila och polisiära<br />
operatörer samt fyra operativa befäl<br />
per turlag/lista.<br />
De nya lokalerna är stora och ljusa<br />
och ger möjligheter för större utbildnings-<br />
och operativa insatser. Utbildningssalen<br />
med sina tolv elevplatser,<br />
stabsrummet och stora LKC-hallen<br />
är moderna lokaler som fler än LKCs<br />
egen personal använder. Stödfunktionerna<br />
och ledningen på LKC sitter i<br />
dag i nära anslutning till den operativa<br />
verksamheten vilket gör mycket<br />
för kontakten och förståelse för<br />
varandras arbetsuppgifter.<br />
– Alla har sett fram emot flytten,<br />
säger Christer Abrahamsson, biträdande<br />
vakthavande befäl på LKC.<br />
– Arbetsmiljön har blivit bättre och<br />
närheten till bland annat yttre kommissarien,<br />
PKC och LOP /stab kommer<br />
att ge goda förutsättningar för<br />
ett ännu bättre samarbete och därmed<br />
ännu bättre verksamhet.<br />
Presstalesmännen på informationsenheten<br />
(se artikeln på sidan 21) har<br />
också placerats i lokalerna och har<br />
under en prövotid på tre månader<br />
även fått möjlighet att sitta tillsam-<br />
Länsmannen 2/2008<br />
mans med operatörerna ute i den<br />
stora hallen.<br />
Många förändringar<br />
Sedan sammanslagningen 2004, till<br />
en länsgemensam kommunikationscentral,<br />
när våra områdes kommunikationscentraler<br />
(OKC) och många ur<br />
deras personal flyttades till Göteborg,<br />
har det hänt en hel del.<br />
PHS och RPS beslutade att alla<br />
operatörer och deras kunskap skulle<br />
kvalitetssäkras. Man införde en obligatorisk<br />
licensiering vilken krävde<br />
stor planering och en stor arbetsinsats<br />
av all personal. I dag ingår licensieringen<br />
i utbildningen till KC-operatör.<br />
Samtidigt krävdes nyutbildning av<br />
operatörer för att täcka de luckor som<br />
uppstod när personal från andra delar<br />
av länet återgick till sina ordinarie<br />
arbetsorter och för att komma upp till<br />
rätt bemanning.<br />
Ny teknik och modernisering av<br />
LKC pågår ständigt och utvecklingsarbetet<br />
är både positivt och krävande.<br />
Fler förändringar har skett, bland annat<br />
har det inrättats KC-befälstjänster,<br />
yttre kommissarierna har placerats<br />
på LKC och civila operatörer har<br />
anställts.<br />
Civila operatörer<br />
Sedan ett år tillbaka har civila operatörer<br />
utbildats och i januari i år<br />
påbörjade ytterligare femton operatörsaspiranter<br />
sin utbildning. Det<br />
finns två nivåer av civila operatörer.<br />
Den första nivån kallas vanligen<br />
fråge- och sambandsoperatörer<br />
(FSOP), vilka hjälper den yttre personalen<br />
med olika registerslagningar<br />
samt administration av viltolyckor<br />
med mera. På nivå 2 arbetar man mer<br />
med polisiära uppgifter. För att nå till<br />
nivå 2 ska man ha arbetat som FSOP<br />
i minst sex månader. I varje turlag<br />
finns det tre KC-befäl varav en kommer<br />
att fungera som mentor för de<br />
nyutbildade civila operatörerna.<br />
– Det är väldigt positivt att vi nu<br />
i större utsträckning kan komplettera<br />
den polisiära kompetensen och<br />
bredda rekryteringsbasen, menar<br />
Christer Abrahamsson.<br />
– Det fungerar mycket bra med<br />
civila operatörer, men det är viktigt<br />
att de får tid på sig att successivt växa<br />
in i rollen som operatörer i nivå 2.<br />
Övergång till RAKEL<br />
Alla dessa förändringar har krävt<br />
mycket av personalen både på LKC<br />
och ute i myndigheten. Resultatet har<br />
tack vare allas insats blivit väldigt bra<br />
och framtiden och nya förändringar<br />
välkomnas. Närmast väntar övergången<br />
till det nya radiosystemet RAKEL.<br />
Trots att det kan vara stressigt och<br />
brist på personal på LKC, så är man<br />
positiv på enheten och det är en trivsam<br />
atmosfär.<br />
– Jag trivs mycket bra med mitt<br />
jobb på LKC och kände mig välkommen<br />
från första dagen, berättar civila<br />
operatören Anna Hygrell.<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 27
Notiser<br />
Mer att läsa på<br />
Intrapolis/Länsmannen.<br />
Nya aspiranter<br />
DEN 11 JUNI var det dags för länets<br />
senaste kull aspiranter att ta emot<br />
sina polisbrickor ur biträdande<br />
länspolismästare Ingemar<br />
Johanssons hand. <br />
Kollegor som gått i pension april – juni 2008<br />
Per-Inge Lindqvist, Börje Sideby, Gunder Sövig, Bengt Wallqvist,<br />
Torbjörn Bohlin, Lennart Thulin, Jan Bark, Eva Ackerfors, Stig-Arne<br />
Gullbrantz, Christer Philipsson, Inger Szentes, Kenth Hedström,<br />
Esse Fredriksson, Gert Olsson<br />
Harriet Persson har som första polis tilldelats<br />
Göteborgs Stads förtjänsttecken<br />
TEXT OCH FOTO INGRID ADETUN<br />
HARRIET PERSSON, KRIMINALINSPEKTÖR<br />
på LKP/utredningsrotel har, som<br />
första polis, tilldelats Göteborgs<br />
Stads förtjänsttecken 2008. Förtjänsttecknet<br />
har delats ut sedan<br />
1948 och utmärkelsen består av<br />
en guldmedalj och diplom.<br />
GÖTEBORGS STADS PRESIDIUM tilldelade<br />
Harriet Persson utmärkelsen för<br />
betydande insatser som polis,<br />
och främst som förhörsledare, i<br />
många uppmärksammade kriminalfall,<br />
såsom mordet på 5-åriga<br />
Framtidens<br />
polisarbete?<br />
Mer att läsa på<br />
Intrapolis/Länsmannen.<br />
ALLMÄNHETEN SOM SPANARE i polisens<br />
tjänst med hjälp av SMS-tjänster?<br />
Civil uniformerad personal som<br />
rör sig ute bland allmänheten som<br />
en kontaktlänk mellan polisen<br />
och invånarna på en ort eller i en<br />
stadsdel? Eller kanske mobila poliskontor<br />
som ökar polisen närvaro<br />
i glesbygd? Kan det vara något för<br />
vår myndighet att ta efter?<br />
Detta är frågor man ställer sig<br />
i utredningen Idealmodell-näpot<br />
som genomförs i myndigheten<br />
fram till slutet av september.<br />
Läs mer om utredningen, som<br />
kommer att påverka vår framtida<br />
vardag, på Länsmannen på<br />
Intrapolis. <br />
Helene i Bergsjön, ABAB-rånet i<br />
centrala Göteborg, satanistmordet<br />
på Ramberget, Backabranden,<br />
mordet på 10-årige Bobby, för att<br />
nämna några. Även hennes mångåriga<br />
utbildningsinsatser omnämndes,<br />
bland annat medverkan<br />
vid läkarutbildning och vittnesstödsutbildning.<br />
CEREMONIN ÄGDE RUM på Börsen den<br />
4 juni där Harriet var en av de tretton<br />
som fick ta emot utmärkelsen.<br />
Stort grattis! <br />
Boktips<br />
VÅR OMVÄRLD KÄNNETECKNAS i stor<br />
utsträckning av förändringar. Förändringar<br />
som ställer krav på oss<br />
själva och vår myndighet. Ibland<br />
känns de utmanande och intressanta<br />
men ibland enbart frustrerade.<br />
”Vem snodde osten?” av Spencer<br />
Johnson, är en bok som på<br />
ett enkelt och underhållande sätt<br />
kan hjälpa oss att förstå hur olika<br />
individer, i olika sammanhang,<br />
reagerar på olika sätt vid förändringar<br />
i livet. <br />
28 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
Hälsa<br />
med<br />
Lotta<br />
Myndighetens hälsokoordinator Lotta Lövdahl<br />
har från och med detta nummer en<br />
ruta om hälsa på notissidorna.<br />
Får du inte<br />
Länsmannen?<br />
HÖR AV DIG till personalstödsenheten.<br />
Bäst är att mejla<br />
till personalstodsenheten.<br />
vastragotaland@polisen.se <br />
Länsmannen 2/2008<br />
Mer att läsa på<br />
Intrapolis/Länsmannen.<br />
Vaddå<br />
drink spiking?<br />
I SLUTET AV maj stod myndigheten<br />
värdar för ett seminarium för att<br />
öka medvetenheten om fenomenet<br />
drink spiking.<br />
Läs mer om satsningen och<br />
offrens perspektiv på Länsmannen<br />
på Intrapolis. <br />
Hälsokoordinatorn Lotta har ordet<br />
TEXT LOTTA LÖVDAHL / FOTO SOPHIA SÅNGLÖF<br />
SEDAN SEPTEMBER 2007 har jag varit<br />
anställd som hälsokoordinator.<br />
Mitt namn är Lotta Lövdahl och<br />
jag är utbildad hälsoutvecklare<br />
och folkhälsovetare. Att vara<br />
hälsokoordinator innebär att jag<br />
ansvarar för myndighetens övergripande<br />
insatser beträffande<br />
personalens hälsa.<br />
Arbetet handlar bland annat om<br />
att driva hälsofrågor, sprida kunskap,<br />
starta övergripande projekt,<br />
utbilda och samordna hälsoinspiratörer<br />
samt stötta chefer i det hälsofrämjande<br />
arbetet. Hälsofrämjande<br />
arbete handlar om att skapa<br />
och utveckla människors hälsa.<br />
JAG VILL POÄNGTERA att hälsofrämjande<br />
arbete inte enbart handlar<br />
om fysisk aktivitet utan om att<br />
må bra både fysiskt, psykiskt och<br />
socialt. Min vision är att alla medarbetare<br />
ska må bra och trivas<br />
på sin arbetsplats. Första året<br />
har handlat om att bygga upp en<br />
struktur kring hälsoarbetet samt<br />
att marknadsföra hälsofrämjande<br />
Rytteriet på<br />
EuroHorse<br />
POLISER FRÅN RYTTERIET deltog på<br />
mässan EuroHorse i år. Det var<br />
mycket uppskattat från allmänhetens<br />
sida. Många undrade hur<br />
man blir polis, och givetvis polisryttare,<br />
när de förstod att det var<br />
rytteriet på <strong>Polisen</strong> som var där.<br />
Det var god reklam för polisyrket<br />
i sig, men även för rytteriet och<br />
de ridande poliserna. <br />
Mer att läsa på<br />
Intrapolis/Länsmannen.<br />
arbete. Mitt nästa mål är att lyfta<br />
hälsofrågorna; att få in hälsofrågorna<br />
naturligt i vardagen till<br />
exempel på APT, utbildningsdagar<br />
och i utvecklingssamtal, men även<br />
att hälsofrågorna blir prioriterade<br />
frågor på alla nivåer i myndigheten.<br />
I VARJE NUMMER framöver kommer<br />
du att hitta min ruta här på notissidan.<br />
På Intrapolis finns en hemsida<br />
där du kan hitta information<br />
om det hälsofrämjande arbetet;<br />
vad det är för regler som gäller<br />
för friskvårdssubventionen, hur<br />
policyn ser ut, vad som är på gång<br />
i myndigheten med mera.<br />
Varje månad kan du även finna<br />
nya tips för din egen hälsa. Gå in<br />
på Om myndigheten/Förvaltningsavdelningen<br />
och klicka på en länk<br />
som heter Hälsa och friskvård.<br />
Vi ses i nästa nummer! <br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 29<br />
Notiser
Profilen<br />
30 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008
Jag åker med Stefan när han ska göra<br />
sin kompetensskjutning. Han har hunnit<br />
skjuta över femtio gånger under<br />
årens lopp och känns som lugnet personifierad<br />
när han kliver ut på banan.<br />
Jag hinner tänka att det måste vara en<br />
tillgång för alla yngre kollegor att ha<br />
en sådan som han i sitt turlag.<br />
Under åren har han sett många kollegor<br />
komma och gå, men själv valt<br />
att stanna.<br />
– Jag är typen som om jag trivs<br />
med nånting, så stannar jag gärna<br />
kvar, säger han och ler.<br />
Han skulle gärna se att folk blev<br />
kvar lite längre än de oftast är. Själv<br />
ser han sitt jobb som den grundläggande<br />
polisuppgiften, men tror att<br />
många andra ser det som ett avstamp<br />
på väg mot nya utmaningar.<br />
– Många av de yngre som inte blir<br />
kvar är nog lite rastlösa, tror han.<br />
Nya situationer varje dag<br />
Stefan ser många fördelar med jobbet.<br />
Han trivs med skiften och de lediga<br />
dagarna mitt i veckan. Den goda sammanhållningen<br />
mellan kollegorna är<br />
också en viktig faktor. Varje situation<br />
som dyker upp i jobbet ser han som<br />
en personlig utmaning.<br />
– Jag kan inte tänka mig att sitta<br />
vid ett skrivbord där samma ärendena<br />
ligger kvar dagen efter när man kommer<br />
till jobbet. Nu är det nya insatser<br />
nästa dag och man vet aldrig vad som<br />
ska hända, menar Stefan.<br />
Dagpassen präglas av alkoholister,<br />
snatterier och trafikolyckor. Under<br />
nattpassen och särskilt på helgerna, är<br />
Länsmannen 2/2008<br />
Stefan Karlsson<br />
– en ovanlig ordningspolis<br />
TEXT OCH FOTO MARIA HÄLLQVIST<br />
Stefan Karlsson är en ovanlig ordningspolis på flera sätt. Han har<br />
varit trogen IGV och samma turlag i Göteborg sedan början på<br />
80-talet. Vid spårvagnsolyckan i Göteborg 1992 var han den polis<br />
som körde framför spårvagnen ner för backen och varnade<br />
allmänheten. Ett starkt minne bland alla dagliga rutiner.<br />
det mycket krogrelaterat bråk. Detta<br />
ser Stefan som en tung och tråkig bit<br />
av jobbet, som innebär många negativa<br />
kontakter med människor.<br />
– Hur man än agerar är det alltid<br />
någon som inte är nöjd med det man<br />
gör och det kan jag tycka är påfrestande,<br />
säger han.<br />
En händelse som satt spår<br />
Något han minns särskilt väl under<br />
sina år som polis är spårvagnsolyckan<br />
i Göteborg den 12 mars 1992.<br />
Det började som ett vanligt uppdrag.<br />
Stefan och hans kollega Birgitta<br />
Norrman skulle dirigera undan trafik<br />
medan Göteborgs spårvägar skulle<br />
backa undan en strömlös spårvagn.<br />
Sedan gick någonting fruktansvärt fel<br />
och spårvagnen började rulla ner för<br />
backen för egen maskin. Stefan körde<br />
polisbilen framför spårvagnen och<br />
försökte varna så många människor<br />
som möjligt längs vägen.<br />
– I växeln på Vasaplatsen spårade<br />
vagnen ur och vek sig på mitten. Den<br />
körde rakt igenom hållplatsen och<br />
svepte med sig alla som stod där,<br />
berättar han.<br />
Han konstaterar att det utan tvekan<br />
är det värsta han varit med om i sitt<br />
jobb. Samtidigt fick han och hans kollega<br />
många brev från människor som<br />
tackade dem för att ha räddat deras<br />
liv den där dagen.<br />
Nya utsikter<br />
I sommar kommer Stefan att lånas ut<br />
till sjöpolisen. Det är första gången<br />
han har känt att det skulle vara roligt<br />
att prova på någonting annat. Kanske<br />
blir det en sjöpolis av Göteborgs<br />
trognaste ordningspolis?<br />
– Jag vill inte byta för bytandets<br />
skull, utan för att det är något som<br />
intresserar mig, säger han och fortsätter:<br />
– Jag tycker man ska göra det man<br />
tycker är kul, så får alla andra tycka<br />
vad de vill. <br />
NAMN: Stefan Karlsson<br />
ARBETAR SOM: Ordningspolis i Göteborg<br />
city i ett arbetsområde som<br />
sträcker sig från Älvsborgsbron till<br />
Tingstadstunneln, från Högsboleden<br />
över Sahlgrenska och Botaniska<br />
trädgården och ner till E6:an.<br />
ÅLDER: 46<br />
FAMILJ: Fru och två tonårsbarn.<br />
BOR: Tuve<br />
FRITID: Familj, fritidshus och idrott i<br />
alla dess former.<br />
TRE ORD SOM BESKRIVER STEFAN: Lugn,<br />
tålmodig och flexibel.<br />
KURIOSA: Körde polisbilen framför<br />
spårvagnen vid olyckan 12 mars<br />
1992, då 13 personer omkom. Fick<br />
ta emot ”Kunglig medalj av 3:e<br />
graden för berömlig gärning” ur Kung<br />
Carl XVI Gustafs hand.<br />
<strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> 31<br />
Profilen
Varför blev du polis?<br />
TEXT INGRID ADETUN / FOTO INFORMATIONSENHETEN<br />
– Det var några år sedan jag valde yrke<br />
men jag minns tydligt tre ord som var<br />
vägledande; intressant, omväxlande och<br />
utmanande.<br />
Anette Conrad, kommissarie LOP/rytteriet,<br />
Göteborg<br />
– Jag har alltid velat bli polis, en dröm<br />
som jag haft sedan jag var liten. Dessförinnan<br />
arbetade jag i butiksvärlden, som<br />
badvakt, cykelbud och signalvakt. Jag<br />
är nöjd med mitt val som polis. Det som<br />
lockade var att det är ett spännande och<br />
varierande jobb. Man vet inte riktigt vad<br />
som händer när man går till jobbet. Att ha<br />
kunskapen och att hjälpa människor<br />
i nöd, det är helt fantastiskt.<br />
Anna Dahlström, IGV, PO2, Alingsås<br />
– En kombination av bra arbetstider och<br />
arbetskompisar och att det rör på sig och<br />
händer saker. Att man gör nytta och hjälper<br />
till. Jag var tidigare officer i försvarsmakten<br />
och det kändes som en naturlig<br />
fortsättning att bli polis.<br />
Ulf Edberg, inspektör, LOP/LKC, Göteborg<br />
– Jag fick en uppmaning om att bli polis<br />
under tiden jag var FN-soldat på Cypern,<br />
1967. Det var en civilpolis som frågade<br />
mig vad jag skulle göra när jag kom hem.<br />
Jag hade arbetat på en bensinstation i<br />
Dalsland och hade inga speciella planer.<br />
En dag kom han med ansökningshandlingar<br />
och jag sökte till polis. Jag blev antagen<br />
och sedan har åren bara rullat på.<br />
Stig Eriksson, samordningstekniker,<br />
PO4, Vänersborg<br />
Posttidning B<br />
Returadress: <strong>Polisen</strong>/Länsmannen<br />
Box 429, 401 26 Göteborg<br />
– Det var min mamma som tyckte det var<br />
en bra idé för då skulle jag vara ledig så<br />
mycket, men det är man ju inte! Sedan<br />
var det betald utbildning, det var bra. Men<br />
egentligen hade jag tänkt bli författare eller<br />
konstnär.<br />
Pia Goksöyr, presstalesman LPME/info, Göteborg<br />
– Ja, det vet jag precis. Jag ville bli polis<br />
och arbeta som hundförare, vilket jag<br />
också fick relativt snart efter att jag fick<br />
tjänst inom <strong>Polisen</strong>. Jag har arbetat med<br />
hundar inom IGV under hela min poliskarriär.<br />
Nu är jag på väg mot en ny tjänst<br />
i Karlsborg där jag för RPS räkning ska<br />
testa och välja ut de hundar som ska<br />
genomgå polishundsutbildningen.<br />
Carl-Gunnar Häljebo, hundförare,<br />
PO3, Lidköping<br />
32 <strong>Tema</strong>: <strong>Verka</strong> Länsmannen 2/2008