05.09.2013 Views

Jazzbladet nr 2/11 - Classic Jazz Göteborg

Jazzbladet nr 2/11 - Classic Jazz Göteborg

Jazzbladet nr 2/11 - Classic Jazz Göteborg

SHOW MORE
SHOW LESS

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Leverage SEO-optimized Flipbooks, powerful backlinks, and multimedia content to professionally showcase your products and significantly increase your reach.

<strong>Jazz</strong>blaDet<br />

2/20<strong>11</strong> årgång 33<br />

En utrotningshotad art -<br />

vibrafonisten (se sid 10)!<br />

Foto: Bert Slättung


2<br />

Ögonblicksbilder från Alingsås<br />

(se sid 18)<br />

Great Moments of Swing<br />

Gamle Bilk-banjoisten m m Tony Pitt<br />

- nu med T J Johnson


<strong>Jazz</strong>blaDet<br />

Organ för<br />

Föreningen <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong><br />

<strong>Göteborg</strong><br />

Redaktör och ansv utg:<br />

Bosse Alftenius<br />

Hovås Enebacke 7<br />

436 58 Hovås<br />

e-post:<br />

jazzbladet@<br />

classicjazzgoteborg.se<br />

web:<br />

www.classicjazzgoteborg.se<br />

Du är välkommen med bidrag<br />

till <strong><strong>Jazz</strong>bladet</strong>! Material (helst i<br />

elektronisk form) bör vara red.<br />

tillhanda före <strong>11</strong>0910<br />

BLI MEDLEM, STÖD VÅR<br />

MUSIK!<br />

Årsavgift:<br />

Senior: 200:-<br />

Junior (under 30 år) 30:-<br />

Pg 91 60 23 - 5<br />

<strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> <strong>Göteborg</strong><br />

Ange namn, adress, tel,<br />

epost och om du spelar<br />

något instrument!<br />

3<br />

Tryckt hos Lindgren & Söner, Mölndal<br />

Redaktörens<br />

spalt<br />

Det blev sommar i år också -<br />

den gångna vintern var alltså<br />

inte början på en ny istid,<br />

även om vi nog lite till mans<br />

trodde det.<br />

<strong>Jazz</strong>året har verkligen börjat<br />

bra. Kapellet har kört för<br />

fullt och vi har fått ett mycket<br />

glädjande gensvar för jazzkvällarna<br />

på s/s Marieholm.<br />

Mer än fullt varje gång. Det<br />

verkar som om vi i Marieholm<br />

har fått ett forum där vi kan<br />

föra ut vår musik till andra<br />

än de närmast sörjande. Det<br />

värmer hjärtat att se personer<br />

jämnåriga med ens egna<br />

barn bugga loss och upptäcka<br />

vilken livsglädje och rytm det<br />

finns i den klassiska jazzen!<br />

Ett annat spelställe som hr<br />

alla förutsättningar att fylla<br />

funktionen som skyltfönster<br />

för klassisk jazz är Villa Belparc<br />

i Slottsskogen dit vårt<br />

samarrangemang med kulturförvaltningen<br />

har flyttat i år.<br />

Varken musiker eller publik<br />

kommer nog at sakna Slottsskogsteatern,<br />

där ju mysfak-


torn varit så nära noll man kan<br />

komma.<br />

<strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> <strong>Göteborg</strong> kommer<br />

också att vara representerat<br />

vid årets Kulturkalas. Mellan<br />

16 och 21 augusti blir det jazz<br />

varje dag på Gustav Adolfs<br />

Torg. Dessutom kommer det<br />

att bjudas på kulinariska begivenheter<br />

med fransk touch,<br />

enligt ryktena.<br />

Tisdagen den 6 september är<br />

det så dags att kasta loss för<br />

RÄKKRYSSNING! Förra årets<br />

kryss blev som bekant en braksuccé,<br />

trots att hårda vindar<br />

gjorde att vi inte fick uppleva<br />

synen av Vinga och dylika landmärken<br />

utan istället fick njuta<br />

av mer exotiska vyer som IKEA<br />

i Bäckebol och Jordfallsbron!<br />

Mer information finns på baksidan<br />

av tidningen.<br />

4<br />

Hösten är som vanligt fullmatad<br />

med aktiviteter som Kapellet<br />

varje onsdag och Stena Danica<br />

en gång i månaden - Jag vill<br />

passa på att slå ett slag för den<br />

senare - spelade där i mitten<br />

på maj och noterade att dels<br />

publiken trivdes, dels att det<br />

var jättekul att spela ombord!<br />

Det är ännu för tidigt att äga<br />

något om Tysklandskryssningarna<br />

i framtiden, men vi håller<br />

tummarna för att vi tillsammans<br />

med Stena Line ska<br />

kunna återuppta de mycket<br />

populära resorna i en eller annan<br />

form.<br />

Du hittar en sammanställning<br />

över planerade aktiviteter på<br />

mittuppslaget. Vi reserverar oss<br />

för ändringar; senaste information<br />

får du som alltid på hemsidan <br />

http://www.classicjazzgoteborg.se<br />

Vill till sist tacka alla som bidragit<br />

tilldet här numret - ingen<br />

nämnd och ingen glömd!<br />

Trevlig jazzsommar!<br />

Bosse Alftenius


Bert Slättung presenterar<br />

glimtar ur <strong><strong>Jazz</strong>bladet</strong> för<br />

5 år sedan<br />

Det tränger på i var knopp, den<br />

brister,<br />

Det buktar ut i vår kropp, av<br />

ister.<br />

Men vad gör det alla glada<br />

tjommar,<br />

Man får väl jogga som f-n i<br />

sommar.<br />

…<br />

Nu lyser sippan i skogens snår<br />

Och tjocka humlan tar riktigt<br />

sats,<br />

För nu så är det väl ändå vår<br />

Och en flygtur är på sin plats.<br />

Den vet ej om att den är för<br />

tung<br />

Och därför den känner sej frisk<br />

och ung.<br />

(Anders Hultman skaldade<br />

bland sina betraktelser under<br />

rubriken ”Ordförandens spalt”)<br />

10 år sedan<br />

I den mån som vår kassör<br />

Stig X inte själv deltog i själva<br />

tävlingsspelandet, skulle han<br />

vara resultatansvarig. Stig hade<br />

kreerat ett dataprogram som<br />

tog hand om både juryns siffror<br />

och publikens kryss. … Datorn<br />

hade installerats i köksregionerna<br />

i källaren i ett litet avsides<br />

beläget rum. Juryn skulle<br />

5<br />

Återblicken<br />

inför varje tävlingsomgång<br />

informeras om dataprogrammet<br />

i detta rum. Vid första tillfället<br />

tog vi ett riktmärke på en låda<br />

purjolök, vänstersväng, o.s.v.<br />

Vid tillfälle två fann vi inte<br />

lådan och gick fel, men redan<br />

från gång tre och sedan varje<br />

söndag låg minst en purjolök<br />

där vi skulle gira. Tack kocken!<br />

(Ingvar ”Big” Pettersson om<br />

sina vedermödor som jurymedlem<br />

under jazztävlingen<br />

2001)<br />

15 år sedan<br />

95 personer sitter snyggt<br />

bänkade i rader på Kapellet.<br />

… Kenneth Arnström skall lira<br />

me Niklas [Carlsson] och Klas<br />

[Lindquist] framför ett Vintagekomp<br />

lett av Bo Löfgren.<br />

Så bryter det löst Niklas drar<br />

igång med Shine med ett häpnande<br />

löd. Kenneth som förmodligen<br />

ännu inte har så stor<br />

kännedom om de två ungdomarnas<br />

förmåga står avvaktande<br />

vid sidan och betraktar<br />

utvecklingen. Efter flera trombonkorus<br />

och ett sångkorus<br />

lämnar Niklas över till Klas.<br />

Det saxsolo som följer är rena<br />

dynamiten. Ett stort leende<br />

sprider sig över Kenneths ansikte.<br />

Han börjar fatta vad han<br />

har råkat in i. Om det är ren


inspiration eller om det finns<br />

hos Kenneth en känsla av att<br />

nu får man nog lov att hävda<br />

sig, det vet jag inte, men han<br />

lirar gudomligt. I ryggen har<br />

blåsarna ett tätt swingkomp.<br />

Nu dj… svänger det i kyrkan.<br />

Åhörarna skrattar som om dom<br />

hade sett en rolig film.<br />

(Ralph He<strong>nr</strong>ikson under rubriken<br />

”Från Kapellet rätt in i<br />

himlen”)<br />

20 år sedan<br />

De djupt klingande blåsinstrument<br />

som fanns vid den här<br />

tiden [= 1830-talet] var fagotten<br />

och ofikleiden (den senare<br />

idag nästan helt okänd utanför<br />

musikhistorikernas krets), vilka<br />

emellertid var alltför ljudsvaga<br />

för att kunna göra sig gällande,<br />

framför allt vid friluftkonserter<br />

(OBS f ö att bastuban ännu inte<br />

var uppfunnen). Sax ville därför<br />

(skrev han senare) skapa ett<br />

instrument som påminde om<br />

ett stråkinstrument till klangen<br />

men hade bleckinstrumentens<br />

ljudstyrka och intensitet.<br />

… Någon gång under åren<br />

1838-40 kom han så på den<br />

snillrika idén att sätta ett<br />

klarinettmunstycke på en svagt<br />

konisk instrumentkropp av<br />

metall, vilket gav en kraftig,<br />

böjlig, övertonsrik ljudkaraktär<br />

som var helt ny. Han gav det<br />

nya instrumentet namn efter<br />

sig själv, ”saxophone” (alltså<br />

6<br />

ung. = ”Sax-ljudare”) och anmälde<br />

i augusti 1841 sin prototyp<br />

till en utställning i Bryssel,<br />

en bassaxofon i koppar (!),<br />

sannolikt stämd i C och sannolikt<br />

krökt som en fagott och<br />

inte böjd som en rökpipa…<br />

(Bert Slättung om Adolphe Sax<br />

under rubriken ”På jakt efter<br />

ett bra bas-sound”)<br />

25 år sedan<br />

Wild Bill har tonvis med humor<br />

och minne som en häst. Han<br />

kan sitta i timmar och berätta<br />

om allt han har varit med om.<br />

Jag garanterar att vi fick många<br />

goda skratt för Wild Bill har<br />

berättartalang.<br />

… Lördagen var den största upplevelsen<br />

för mig personligen.<br />

Carnegie spelade otroligt bra.<br />

De utstrålade en musikglädje<br />

och värme. Wild Bill satt och<br />

myste. När Rolf [Sundby] och<br />

Wild Bill spelade trumpetduett<br />

då steg tårarna i mina ögon.<br />

Det var en verklig höjdpunkt i<br />

mitt musiklyssnande.<br />

Mellan konserten och skoldansen<br />

i Billdal (som vi döpte om<br />

till Wild Billdal) hade vi vår<br />

jubileumsmiddag. …


Vi tjejer sjöng och talade om<br />

i talkör hur vi ser på våra<br />

spelemän. Men det är privat så<br />

det berättar jag inte här.<br />

(Mona Olofsson – hustru till<br />

banjoisten Bertil Olofsson - under<br />

rubriken ”Wild Bill in Town<br />

– 25-årsjubileum med Carnegie”)<br />

30 år sedan<br />

… precis mellan Pat O’Brien’s<br />

och Preservation Hall blev jag<br />

rånad på 35$, mitt i vimlet<br />

alltså. Efter åtta omfattande<br />

USA-resor utan minsta incident<br />

hade jag nästa börjat misstro<br />

alla florerande skräckrapporter<br />

om blixtsnabba holdups etc. …<br />

Men det otroliga hände alltså.<br />

Nykter och skärpt, med minst<br />

tjugofem vittnen på en fullpackad<br />

trottoar, mittemellan<br />

två välfrekventerade turistställen,<br />

blev jag påhoppad av två<br />

attraktiva svarta damer som<br />

efter en serie i och för sig intressanta<br />

skamgrepp befriade<br />

mig från den lilla sedelbunt jag<br />

hade i högerfickan. Den ena<br />

av dem försvann direkt i mängden,<br />

den andra genade över<br />

St Peter Street. Och jag efter.<br />

Glömsk av alla varningar gällande<br />

New Orleans-gangsters<br />

som gärna skjuter offret efter<br />

rånet, enligt regeln ”döda<br />

vittnen vittna icke”.<br />

7<br />

Jag hann upp henne, samtidigt<br />

som duons s k Torpedo Man<br />

kom in i dramat. Med ett hårt<br />

karateslag klippte han till mig<br />

på handleden så att klockbandet<br />

gick av, trots att det var<br />

gjort av äkta hajskinn. Därmed<br />

tappade jag greppet om hans<br />

fingersnabba kollega, och med<br />

en rivstart försvann trion i en<br />

svart Toyota neråt Royal Street.<br />

(<strong>Jazz</strong>musikern och bartendern<br />

Lars Lystedt, Umeå, under<br />

rubriken ”New Orleans – jazz,<br />

våld och fantastiska barer”, en<br />

artikel lånad från tidskriften<br />

Apéritif.)


William Geary ”Bunk” Johnson<br />

är en av de mest omskrivna<br />

och kontroversiella personerna<br />

i jazzens historia. Han föddes i<br />

New Orleans 10 år efter det datum,<br />

som han för det mesta - i<br />

senare delen av sitt liv – deklarerade<br />

som sin födelsedag.<br />

Bunk Johnson spelade kornett<br />

på den tidiga New Orleans<br />

scenen och var aktiv i staden<br />

från ungefär 1910 till 1914,<br />

just vid den tiden då jazzmusik<br />

var associerat med ordet ”’jazz”<br />

(slang för ”smörja”, ”struntprat”).<br />

8<br />

Bunk Johnson -<br />

myten och musikern<br />

Johnson påstod senare i livet<br />

att han varit medlem i Buddy<br />

Boldens pionjärband under<br />

1890-talet men hans faktiska<br />

födelsedatum motsäger med<br />

skärpa detta förhållande.<br />

Vad som däremot är ovedersäg<br />

ligt är att han spelade med<br />

The Eagle Band i New Orleans<br />

och att den unge Louis Armstrong<br />

var im po nerad av hans<br />

spel, vilket inte var så kraftfullt<br />

som Joe Olivers eller Freddie<br />

Keppards men som bar melodi<br />

på ett hänförande sätt.<br />

Johnson lämnade New Orleans<br />

1915 och reste kors och tvärs i<br />

USA för att söka jobb. I själva


verket var han ”pensionerad”<br />

på grund av dentala problem<br />

och brist på entusiasm i mitten<br />

av 1930-talet, lämnade musiken<br />

helt och hållet och bodde i<br />

obemärkthet i New Iberia<br />

där han återupptäcktes av<br />

forskar na Fred Ramsey och Bill<br />

Russell.<br />

Dessa ärliga unga mäns entusiasm<br />

återtände Bunk Johnsons<br />

låga, han började spela<br />

igen och blev förtrupp till New<br />

Orleans jazzens revival på det<br />

tidiga 40-talet. Hans sparsamma<br />

stil och torftiga framförande<br />

upplevdes som att vara jazz i<br />

dess tidigaste och ursprungliga<br />

form.<br />

Johnson själv mot sade dessa<br />

intryck genom att föredra en<br />

repertoar, som dittills inte varit<br />

associerad med klassisk jazz<br />

och genom att ofta skälla ut<br />

sina medmusiker på scenen för<br />

att spela för högt eller för amatörmässigt.<br />

Johnsons band - med klarinettisten<br />

George Lewis – brakade<br />

samman år 1946 på grund av<br />

sådana meningsskiljaktigheter,<br />

f<br />

9<br />

förvärrat av kornettistens tunga<br />

drickande, men då var revivalmusikens<br />

tunga stridsvagn<br />

ostoppbar.<br />

Johnsons alla påståenden och<br />

svepskäl – att han till exempel<br />

utbildade Louis Armstrong eller<br />

att han spelade med alla viktiga<br />

New Orleans musiker innan<br />

skivinspelningarnas tid – blev<br />

oemotsagda under årtionden<br />

efter hans död.<br />

Hans uttalade preferens för<br />

dansmusik och sentida populärmusik<br />

bekräftas av den musik<br />

han spelade in under sina sista<br />

år med undantag av en session<br />

år 1947, under vilken han<br />

ackompanjerades av lite mer<br />

swinginspirerade musiker.<br />

Son en person, vars historiska<br />

vikt helt överstiger hans verkliga<br />

musikaliska värde är Johnson<br />

till dags dato en samlande<br />

gestalt för allt det, som är bakåtblickande<br />

på den klassiska<br />

jazzmusikarenan.<br />

(Fri ”översättning” från The<br />

Encyclopedia of <strong>Jazz</strong> & Blues<br />

skriven av Keith Shadwick.)


Torsdagen den 18 maj 20<strong>11</strong><br />

bjöd Liseberg på ett av säsongens<br />

ganska få jazzevenemang<br />

på Taubescenen – ja, bjöd är<br />

kanske inte rätt ord, det kostar<br />

numera faktiskt 80 kr att gå<br />

in i parken (om man inte har<br />

löst säsongskort för 195 kr),<br />

men sedan får man ju lyssna<br />

på musiken gratis. Det var den<br />

legendariske vibrafonisten Sune<br />

Waldehorn, 78 år gammal, som<br />

plockat ihop en grupp rutinerade<br />

jazzmusiker.<br />

Där fanns en som nästan var<br />

i hans egen ålder, saxofonisten<br />

Lars Elf, känd från otaliga<br />

band inom swing- och tradge<strong>nr</strong>en<br />

i <strong>Göteborg</strong>, vidare ett par<br />

yngre, gitarristen Ulf Bandgren<br />

som spelat med de bästa inom<br />

svenska jazzmusik och med<br />

elitmusiker i New York och<br />

rutinerade trummisen Raymond<br />

Karlsson som kompat bl a Bob<br />

Brookmeyer, Horace Parlan<br />

och Art Farmer. Men där fanns<br />

också den unge basisten och<br />

sångaren Alexander Lövmark,<br />

kvällens stora positiva överraskning,<br />

i alla fall för min del.<br />

Sune Waldehorn har man hört<br />

talas om som ett av de stora<br />

namnen under den svenska<br />

jazzens ”guldålder”, 50-talet,<br />

när han spelade med bl<br />

a Nils-Bertil Dahlander, Rune<br />

10<br />

Sune Waldehorn på Liseberg<br />

Gustafsson, Sören Ahrnot och<br />

Putte Wickman. På 60-talet var<br />

har en av de drivande i gruppen<br />

Scandinavian Five (där bl a<br />

gitarristen Sven Olsson ingick),<br />

då på elorgel. På senare år har<br />

han mest varit verksam som<br />

pianist/keybordist och sångare,<br />

inte minst inom PRO och i<br />

gruppen Kållepojkarna som bl a<br />

underhållit på Liseberg i decennier.<br />

Men nu har han alltså återvänt<br />

till vibrafonen och till sin ungdoms<br />

jazz och swing (fast han<br />

har väl egentligen aldrig slutat),<br />

och det var Lars Elf som<br />

fick honom att ta steget att<br />

bilda den här gruppen, berättade<br />

han från scenen, en lyckad<br />

kombination av gamla mäns<br />

rutin och säkerhet och yngres<br />

frifräsighet på traditionens<br />

grund.<br />

Sune W är förbluffande vital<br />

och när han vigt dansar bakom<br />

sitt stora förgyllda instrument<br />

och låter klubborna studsa omkring<br />

kan man inte tro att det<br />

är en nära 80-åring man ser<br />

och hör. Hans låtpresentationer<br />

och trivsamma ”småtjôt” får en<br />

att tänka på Nils-Bertil Dahlander,<br />

men Sune begränsar skickligt<br />

snacket till det väsentliga.


Tenoristen Lars Elf är den bästa<br />

tänkbara rörblåsaren i den stil<br />

det här handlar om, 50-talsswingen,<br />

och det är som alltid<br />

en fröjd att lyssna till hans<br />

melodiska solon, framförda<br />

med än lyrisk, än fet, kraftfull<br />

saxton.<br />

Jag kan inte hitta på något<br />

bättre ord än ”läckert” för Ulf<br />

Bandgrens gitarrspel, så distinkta<br />

och eleganta solon, så<br />

väl anpassat och svängigt ackordspel.<br />

Det är också Ulf B som<br />

tillsammans med Sune W står<br />

för bandets arrangemang. –<br />

Trummisen Raymond Karlsson<br />

är på ett sätt väldigt diskret,<br />

men hans trumspel stöttar så<br />

fint och driver så lagom, det<br />

behövs inga explosioner för att<br />

kompet skall svänga.<br />

Till det gedigna svänget bidrar<br />

förstås också basisten Alexander<br />

Lövmark, som presterar ett<br />

stabilt men ändå drivande och i<br />

bästa mening traditionellt basspel.<br />

Han är den ende i bandet<br />

som jag aldrig tidigare har sett<br />

och hört, och han bidrar starkt<br />

till att göra den här gråa och<br />

småduggiga kvällen till en riktigt<br />

rolig upplevelse. Inte nog<br />

med att han spelar de gamla<br />

standardnumren med sådan<br />

självklarhet, han sjunger också<br />

flera av dem, lika självklart och<br />

övertygande,<br />

<strong>11</strong><br />

med härlig tajming och kraftfull,<br />

personlig röst. Verkligen<br />

inte illa för en 26-åring och<br />

verkligen roligt med en ung<br />

kille som vill satsa även på den<br />

gamla ”klassiska” jazzen (jag<br />

har förstått att han är lika hemma<br />

inom pop, soul och visor).<br />

Låt oss hoppas att detta band<br />

får bestå och att det hittar fram<br />

till sin självskrivna kundkrets,<br />

jazzklubbar och kulturhus runt<br />

om i landet, som borde vårda<br />

och understödja den melodiska<br />

jazzen.<br />

Följande låtar spelades: Cute,<br />

Come fly with me (m sång),<br />

Blues for J (J=Jimmie Smith,<br />

komp. av Ulf B), Triste (m<br />

sång), Shiny stockings, When I<br />

fall in love (m sång), Into Norway<br />

(komp av Ulf B på harmonierna<br />

till Out of nowhere), You<br />

are the sunshine of my life (m<br />

sång), Four brothers, Teach me<br />

tonight (m sång), In a mellow<br />

tone.<br />

Bert Slättung


Skivtips 2 20<strong>11</strong><br />

12<br />

Leifs skivtips 2.<strong>11</strong><br />

Detta skivtips blir en blandning<br />

av gammalt och nyare, men<br />

med tyngdpunkten som vanligt<br />

på 50- och 60-talen.<br />

Ofta så hittar man gamla godingar<br />

så där utan anledning<br />

bl.a. en Buddy Bregman-CD<br />

från 1956. Bregman (1930-)<br />

fungerar som arrangör och dirigent<br />

för ett 20-21-mannaband<br />

innehållande idel känt folk. Alla<br />

kompositioner av Bregman.<br />

CD:n heter ”Swinging Kicks”.<br />

Verve, MG VS-6013.<br />

Benny Carter (1907-2003) är<br />

en gammal favorit som arrangör<br />

och altsaxofonist. 1958<br />

spelade han in en storbandsskiva<br />

där varje melodi hade en<br />

månadsanknytning. CD:n heter<br />

”Aspects”, inspelad på The<br />

Blue Note Collection (Capitol<br />

<strong>Jazz</strong>), CDP 7243 8 52677 2 7.<br />

1976 spelade Benny Carter in<br />

en sextett-CD tillsammans med<br />

Dizzy Gillespie (1917-93) på<br />

skivmärket Pablo. Titeln är bara<br />

”Benny Carter, Dizzy Gillespie,<br />

Inc”. Original <strong>Jazz</strong> <strong>Classic</strong>s,<br />

OJCCD-682-2.<br />

Nästa CD har en märklig sättning,<br />

en tenorsax och fyra<br />

bleckblås plus piano, gitarr, bas<br />

och trummor. Tenorsaxen spelas<br />

av Al Cohn (1925-88) och<br />

trumpet av bl.a. Joe Newman<br />

och Thad Jones. Inspelningen<br />

är från 1955 och heter ”The<br />

<strong>Jazz</strong> Workshop, Four Brass,<br />

One Tenor…Al Cohn”. RCA.<br />

Tillbaks till storbanden. På<br />

40-talet och början av 50-talet<br />

hade Harry James (1915-83)<br />

ett trevligt dansband”, Harry<br />

James and the Music Makers”.<br />

Skivan är förmodligen en radiokonsert<br />

från sent 40-tal och<br />

heter ”Live in Concert featuring<br />

Buddy Rich”. Jag har lite svårt<br />

att tyda skivmärket, verkar<br />

vara Prism Leisure (MCPS),<br />

DBCD 03.<br />

Nu kommer vi till pianisterna.<br />

Först ut är Jan Lundgren<br />

(1966-) med en inspelning från<br />

USA. 1997 fick Jan Lundgren<br />

Orkester Journalens Gyllene<br />

Skiva för bästa svenska jazzinspelning.<br />

Denna dubbel-CD<br />

från 1996 spelades in med<br />

amerikansk basist och trummis.<br />

Albumet heter ”The Jan Lundgren<br />

Trio, Cooking! At the jazz<br />

bakery (Los Angeles)”. Fresh<br />

Sound FSR 5019 CD.<br />

Pianist nummer två är Les<br />

McCann (1935-). Han leder<br />

också en trio, men av det mera<br />

hårdsvängande slaget. Han kan<br />

spela relativt lugnt ibland men<br />

kan inte hålla sig en hel melodi.<br />

Red sails in th Sunset är ett bra


exempel på detta. CD:n heter<br />

”Les McCann Ltd. In San Fransisco”,<br />

Pacific <strong>Jazz</strong> TDCJ-6175<br />

(PJ-16).<br />

Pianist nummer tre är Bud Powell<br />

(1924-66). Powell är mest<br />

känd som bopmusiker. Men i<br />

detta Quadromania-album (fyra<br />

CD från 1945-53) visar han<br />

olika sidor spelande i allt från<br />

oktetter till soloframträdande.<br />

Albumet heter ”Bud Powell,<br />

Budd’s Bubble. Skivmärket är<br />

Membran, 222469-444/A-D.<br />

En liten paus bland pianisterna.<br />

Batteristen Max Roach (1924-<br />

2007) ledde 1960 en för den<br />

tiden modern kvintett med bl.a.<br />

bröderna Turrentine (tp och ts).<br />

CD:n heter ”Max Roach plus<br />

Four, Quiet as it’s kept”, Verve<br />

SR 60170.<br />

Det var länge sedan jag hade<br />

med en hammondorganist. Det<br />

svänger fint om Shirley Scott<br />

(1934-2002) på denna trioskiva<br />

från 1965. Skivan heter ”On a<br />

clear day, Shirley Scott”, Impulse<br />

A-9109.<br />

Pianist nummer fyra Horace<br />

Silver (1924-) levde i gränslandet<br />

mellan bop och cool, i varje<br />

fall på det här Quadromaniaalbumet,<br />

”Horace Silver, Down<br />

Home, som representerar Silver<br />

under perioden 1952-55 i trio-<br />

och kvintettsammanhang.<br />

13<br />

Skivmärke Membran 222477-<br />

444/A-D.<br />

Jag tänkte avsluta med en<br />

femte pianist, nämligen den<br />

algerietfödde fransmannen<br />

Martial Solal (1927-). Solal var<br />

på Newportfestivalen 1963 där<br />

denna CD spelades in. CD:n<br />

har en ståtlig titel: ”First American<br />

Recording! Europé’s Greatist<br />

<strong>Jazz</strong> Pianist! Martial Solal at<br />

Newport ’63. RCA Victor LSP-<br />

2777.<br />

Leif Wockatz


14<br />

Aktiviteter<br />

Datum Tid Plats Band / Aktivitet<br />

On 08 jun<br />

Ti 14 jun 19 - 22<br />

Ti 21 jun 19 - 22<br />

Ti 28 jun 19 - 22<br />

Ti 05 jul 19 - 22<br />

Ti 12 jul 19 - 22<br />

Ti 19 jul 19 - 22<br />

Ti 26 jul 19 - 22<br />

Ti 02 aug 19 - 22<br />

Ti 16 aug<br />

-”-<br />

On 17 aug<br />

-”-<br />

To 18 aug<br />

14.00 -<br />

16.50<br />

17.20 -<br />

20.00<br />

14.00 -<br />

16.50<br />

17.20 -<br />

20.00<br />

14.00 -<br />

16.50<br />

Stena Danmark<br />

Tant Bertas Jasskapell<br />

Villa Belparc,<br />

Slottsskogen Tubasextetten<br />

Villa Belparc,<br />

Slottsskogen Öckerö Big Band<br />

Villa Belparc,<br />

Slottsskogen<br />

Foggy Bottom <strong>Classic</strong><br />

<strong>Jazz</strong>band<br />

Villa Belparc,<br />

Slottsskogen Papa Piders <strong>Jazz</strong>band<br />

Villa Belparc,<br />

Slottsskogen Tina Rahm Quintet<br />

Villa Belparc,<br />

Slottsskogen Swing Brothers<br />

Villa Belparc,<br />

Slottsskogen<br />

Sir Bourbon Dixieland<br />

Band<br />

Villa Belparc,<br />

Slottsskogen Red Wing Band<br />

Kulturkalaset,<br />

G A Torg The <strong>Jazz</strong>men<br />

Kulturkalaset,<br />

G A Torg Peoria <strong>Jazz</strong>band<br />

Kulturkalaset,<br />

G A Torg Hallelujazz<br />

Kulturkalaset,<br />

G A Torg Sweet Six<br />

Kulturkalaset,<br />

G A Torg The Novelty Band


-”-<br />

Fr 19 aug<br />

-”-<br />

Lö 20 aug<br />

-”-<br />

Sö 21 aug<br />

-”-<br />

17.20 -<br />

20.00<br />

14.00 -<br />

16.50<br />

17.20 -<br />

20.00<br />

14.00 -<br />

16.50<br />

17.20 -<br />

20.00<br />

12.00 -<br />

13.50<br />

14.20 -<br />

16.00<br />

15<br />

Ti 06 sep 18 - ca 22 Stenpiren<br />

On 14 sep<br />

Kulturkalaset,<br />

G A Torg Seaside <strong>Jazz</strong> Band<br />

Kulturkalaset,<br />

G A Torg Smoke Rings Quintet<br />

Kulturkalaset, Sir Bourbon Dixieland<br />

G A Torg Band<br />

Kulturkalaset, Bengt Söderbergs Sex-<br />

G A Torg tett<br />

Kulturkalaset,<br />

G A Torg Tubasextetten<br />

Kulturkalaset,<br />

G A Torg Öckerö Big Band<br />

Kulturkalaset,<br />

G A Torg Swing Brothers<br />

Stena Danmark<br />

On 14 sep 19 – 22 Kapellet Peoria<br />

<strong>Jazz</strong>kryssning med<br />

räkbuffé och jamsession<br />

ombord M/S Poseidon.<br />

Sir Bourbon Dixieland<br />

Band<br />

On 21 sep 19 – 22 Kapellet Swingsexan med Lisbeth<br />

On 28 sep 19 – 22 Kapellet Dixieland Rednecks<br />

On 5 okt 19 – 22 Kapellet Tina Rahm Quintet<br />

On 12 okt<br />

Stena Danmark<br />

On 12 okt 19 – 22 Kapellet<br />

Gothenburg Swing Society<br />

Foggy Bottom <strong>Classic</strong><br />

<strong>Jazz</strong> Band<br />

forts.


16<br />

On 19 okt 19 – 22 Kapellet Swingx<br />

On 26 okt 19 – 22 Kapellet The Novelty Band<br />

On 2 nov 19 – 22 Kapellet Red Wing<br />

On 9 nov 19 – 22 Kapellet<br />

On 16 nov<br />

Gothenburg Swing Society<br />

Stena Danmark<br />

Swingsexan med Lisbeth<br />

On 16 nov 19 – 22 Kapellet Soft & Swing Sextett<br />

On 23 nov 19 – 22 Kapellet Swingbrothers<br />

On 30 nov 19 – 22 Kapellet Happy <strong>Jazz</strong>band<br />

On 7 dec 19 – 22 Kapellet Sir Bourbon<br />

On 14 dec<br />

Stena Danmark<br />

Peoria <strong>Jazz</strong>band<br />

On 14 dec 19 – 22 Kapellet Papa Pider<br />

On 21 dec 19 – 22 Kapellet Sweet Six


I min bok om den traditionella<br />

jazzen i <strong>Göteborg</strong> (www.jazzhistoria.se)<br />

finns ett kapitel<br />

om ”<strong>Jazz</strong> i kyrkan”, och det<br />

håller jag nu på att utvidga till<br />

att omfatta ”<strong>Jazz</strong> och religion”<br />

i allmänhet. Det finns såvitt<br />

bekant ingen samlad översikt<br />

över det här ämnet. Jag har<br />

sysslat en hel del med ”religiös<br />

jazz” i Gota River <strong>Jazz</strong>men,<br />

bl.a. på vår CD med enbart<br />

svensk religiös musik.<br />

Jag har sett en uppgift om att<br />

ett mycket ungdomligt band<br />

med det fyndiga namnet Måttbandet<br />

spelade i Abrahamsbergskyrkan<br />

i Bromma redan<br />

1955, dvs bara året efter<br />

George Lewis klassiska ”<strong>Jazz</strong> at<br />

Vesper” i Ohio!<br />

Jag har också läst att åtskilliga<br />

ungdomar som senare blev<br />

etablerade traditionella musiker<br />

(”Sumpen”, bröderna Ingelstam,<br />

Göran Lind, Gunnar Berglid<br />

m.fl.) var med i den skara<br />

som började just i den kyrkan<br />

(som måste ha varit otroligt liberal<br />

vid den tiden!)<br />

17<br />

<strong>Jazz</strong> i kyrkan m m<br />

Den tidigaste kyrkspelningen<br />

med göteborgsband jag hört<br />

talas om är så pass sen som<br />

1973, då Peoria spelade på en<br />

begravning i Västergötland.<br />

Därefter dröjde det åtskilliga år<br />

innan trenden med kyrkspelningar<br />

startade.<br />

Jag är intresserad av allt som<br />

rör det här ämnet. Om Du,<br />

käre läsare vet något om tidiga<br />

kyrkokonserter eller gudstjänster,<br />

eller kan ge andra tips<br />

vore jag mycket tacksam. Det<br />

är ju numera snarare regel än<br />

undantag att traditionella jazzband<br />

spelar i kyrkan; mer än<br />

50 band har spelat i över 400<br />

kyrkor i Sverige.<br />

Kontakta mig på<br />

jazzhistoria@gmail.com<br />

eller per post till Ingemar<br />

Wågerman, Klova Backe 5,<br />

475 42 HÖNÖ.


Den elfte jazzfestivalen i<br />

Alingsås hölls fredag - söndag<br />

8 - 10 april och gynnades<br />

som vanligt av sol och vackert<br />

väder, även om det var rätt<br />

blåsigt när inledningsparaden<br />

gick på fredag eftermiddag. Jag<br />

för min del ingick inte i något<br />

av de uppträdande banden men<br />

åkte till Alingsås både fredag<br />

och lördag på eget bevåg för<br />

att stötta paradmusiken med<br />

min sousafon. För detta fick jag<br />

dagsbiljetter av festivalchefen<br />

Hans Zakrisson och kunde gå<br />

runt och lyssna så mycket jag<br />

hann och ville.<br />

Utmärkande för Alingsåsfestivalen<br />

är den mysiga och familjära<br />

stämningen som har att<br />

göra med både småskaligheten<br />

i hela arrangemanget, de korta<br />

avstånden mellan spellokalerna<br />

och den vänlighet och omtänksamhet<br />

man möter från arrangörer<br />

och funktionärer.<br />

Pianisten, trombonisten och<br />

sångaren Ulf Johansson Werre<br />

som var här för första gången<br />

sa, både personligen över ett<br />

ölglas och från scenen, att<br />

detta var en av de allra trevligaste<br />

festivaler han uppträtt på<br />

och att han mycket gärna ville<br />

komma tillbaka.<br />

18<br />

Glimtar från 20<strong>11</strong> års<br />

Alingsåsfestival<br />

Av de band jag hörde var<br />

det några som jag speciellt<br />

fastnade för av olika skäl, TJ<br />

Johnsons band, Gumbo, Odeon<br />

<strong>Jazz</strong> Quintet och Great Moments<br />

of Swing. Pianisten och<br />

sångaren TJ Johnson besökte<br />

Alingsås för tredje gången och<br />

nu hade han, så vitt jag kunde<br />

se, ett helt nytt band med sig.<br />

Nye saxofonisten Al Nicholls<br />

kunde inte mäta sig med den<br />

intensive klarinettisten/altsaxofonisten<br />

Adrian Cox som TJ haft<br />

med sig tidigare.<br />

I gengäld var Kenny Balls och<br />

Acker Bilks gamle banjoist Tony<br />

Pitt en riktig smärgel på gitarr.<br />

Men på den talrika publikens<br />

reaktioner kunde jag höra att<br />

den liksom jag njöt mest av<br />

TJ:s egen uttrycksfulla och personliga<br />

sång och hans tunga,<br />

bluesiga pianospel i låtar som<br />

förknippas med t ex Ray Charles,<br />

Fats Waller, Alberta Hunter<br />

och Louis Armstrong.<br />

Ännu tyngre blues och ännu<br />

mäktigare boogie- och rockrytmer<br />

blev det förstås när<br />

göteborgsgruppen Gumbo drog<br />

igång med sin gungande, heta<br />

musik, lika djupt rotad i New<br />

Orleans som jazzen.


Här var det musik som förde<br />

tankarna till musiker som Professor<br />

Longhair, Dr John och<br />

inte minst Fats Domino, framförd<br />

med stor kraft och med (i<br />

alla fall för oss äldre) väldigt<br />

hög ljudnivå. Saxofonisterna<br />

Stefan Sandberg och Andreas<br />

Gidlund (Olof Skoog deltog<br />

inte denna gång, han var med<br />

Second Line i Danmark) riffade<br />

energiskt och spelade eldiga<br />

och frätande solon, och den<br />

festlige sångaren och gitarristen<br />

Mikael Westman sjöng med<br />

känsla.<br />

Han verkade dock inte helt nöjd<br />

med det publikgensvar bandet<br />

fick och förmodade att publiken<br />

skulle ha varit mer med<br />

på noterna efter några öl och<br />

senare på dagen, men jag tror<br />

han missbedömde våra relativt<br />

stillsamma reaktioner - jag<br />

såg väldigt många som knappt<br />

kunde sitta still på stolarna<br />

utan gungade, klappade och<br />

stampade takten. Men det är<br />

klart, ”head-bangade”, slog<br />

med armarna i luften och vrålade<br />

gjorde vi inte...<br />

Efter denna ljudkaskad på<br />

Hotell Grand skall inte förnekas<br />

att det var en lisa att komma<br />

till Missionskyrkan och lyssna<br />

på Odeon <strong>Jazz</strong> Quintet från<br />

Oslo, en mycket positiv överraskning.<br />

19<br />

Jag hade inte ens hört talas<br />

om bandet trots att det funnits<br />

i mer än 15 år och innehåller<br />

musiker som är eller i olika<br />

perioder varit med i välkända<br />

Magnolia <strong>Jazz</strong> Band, bland dem<br />

trombonisten Gunnar Gotaas<br />

och pianisten Morten Gunnar<br />

Larsen.<br />

Här bjöds en sorts elegant och<br />

återhållen kammarjazz och ragtime<br />

blandad med både karibisk<br />

och sydamerikansk populärmusik,<br />

choro och habanera. Den<br />

skicklige klarinettisten Öistein<br />

Isachsen broderade fingerfärdigt<br />

runt melodierna, banjoisten<br />

Börre Frydenlund spelade<br />

single-string-solon även på<br />

gitarr och mandola (altmandolin)<br />

och perkussionisten Birger<br />

Mistereggen trummade varierat<br />

på bl a två cajones (lådtrummor)<br />

- han satt på den ena och<br />

använde bastrumspedal på den<br />

andra - och sjöng dessutom<br />

mycket njutbart på både engelska<br />

och portugisiska.<br />

Ulf Johansson Werre på piano<br />

och trombon och ”vår egen”<br />

Klas Lindquist på altsax och<br />

klarinett har samarbetat då och<br />

då i några år och trivs synbarligen<br />

väl i varandras sällskap -<br />

bägge presenterade på scenen<br />

den andre som ”min idol”...


Nu hade festival-Hans fört<br />

dem samman med den intensive<br />

danske gitarristen Ronald<br />

Andersen (han hade med sig en<br />

akustisk och tre elektrifierade<br />

gitarrer), välkänd från flera tidigare<br />

besök på festivaler både<br />

i Alingsås och <strong>Göteborg</strong>, och de<br />

drivna och erfarna göteborgsmusikerna<br />

Jörgen Svensson<br />

på bas och Anders Winald på<br />

trummor.<br />

Denna nybildade grupp hade<br />

fått namnet Great Moments<br />

of Swing, och sällan har väl<br />

ett namn haft större täckning<br />

i verkligheten, för det blev en<br />

svängfest utan like. De enda<br />

förberedelser man haft var<br />

(som Ulf J W sa) ”fem minuter<br />

för att skriva ner en låtlista”<br />

och ändå hittade musikerna<br />

varandra så självklart och<br />

direkt, de inspirerade, tände,<br />

överraskade och roade varandra<br />

i en rytmisk lek som var en<br />

ren fröjd att höra på. Detta var<br />

jam session i världsklass.<br />

20<br />

Mycken härlig musik bjöds<br />

alltså från scenerna under<br />

festivalen, men paraderna<br />

jag deltog i blev däremot inte<br />

särskilt imponerande genom att<br />

så många av festivalmusikerna<br />

valde att inte ställa upp!<br />

Beklagligt tycker jag och<br />

sorgligt för arrangörerna,<br />

som självklart borde kunna<br />

räkna med att alla bokade<br />

musiker som orkar gå och som<br />

inte är upptagna med konsert<br />

bidrar till festivalstämningen<br />

genom att spela för folket på<br />

gatorna och torgen i staden.<br />

Bert Slättung<br />

Tips från<br />

coachen!


21<br />

Nygamla <strong>Göteborg</strong>s-CD!<br />

Den 5 februari 1961 var det<br />

jazztävling på Vasa HAL. Det<br />

var första gången jag spelade<br />

inför en fullsatt salong; att<br />

jag var nervös är en kraftig<br />

underdrift. Vi vann inte. Det<br />

gjorde däremot Panama under<br />

Ebbe Tunelds ledning. Någon<br />

(vem?) spelade in hela tävlingen<br />

på rullband, och den har<br />

nu återutgivits på CD av Anders<br />

Linde, som gjort en strålande<br />

insats för den göteborgska<br />

traditionella jazzen. Det musikaliska<br />

innehållet är förvisso<br />

inte lysande (vi var ju bara<br />

skolpojkar!), men det är en<br />

ovärderlig historisk dokumentation<br />

efter ett halvt sekel. Det är<br />

inte hundraprocentigt säkert<br />

att uppgifterna om bandmedlemmar<br />

stämmer (de är mest<br />

hämtade ur min bok ”Down By<br />

the Riverside”), men de medverkande<br />

banden var i varje<br />

fall Dominiquins (Cook Good,<br />

Old Folks at Home), Madhouse<br />

Ramblers (Bourbon Street<br />

Parade, All the Girls Go Crazy),<br />

Panama <strong>Jazz</strong> Band (Es war in<br />

Schöneberg, Once in a While),<br />

Steamboat Stompers (Saratoga<br />

Swing, Savoy Blues), Bumble<br />

Bee Brass Band (That´s a<br />

Plenty, I’ve Found New Baby),<br />

Whalemouth Creepers (Chimes<br />

Blues, 12th Street Rag) och<br />

Mañana <strong>Jazz</strong>men (som spelade<br />

en snabb bluestolva som man<br />

enligt uppgift kallade ”Rulla<br />

skit” och Bourbon Street Parade).<br />

Nära tolv år senare, den 12 december<br />

1972, spelade Gunnar<br />

”Siljabloo” Nilsson på Eggers<br />

Schweizeri, som drevs av Hans<br />

Brodén. Han kompades av en<br />

tillfällig trio med pianisten Ingvar<br />

Holm, basisten Bengt Hård<br />

och trummisen Dick Segersten.<br />

Holm var från Västerås och<br />

spelade i många år med Ronnie<br />

Hartley på Liseberg. Segersten<br />

var från Örebro. Ett lysande<br />

komp som passade perfekt till<br />

Gunnars klarinett. Annonsen i<br />

GP utlovade ”Dixie-<strong>Jazz</strong>”, men<br />

det är snarare swingmusik av<br />

bästa märke det handlar om.<br />

Lyckligtvis var Stellan Öbert där<br />

och spelade in. Även detta har<br />

Anders Linde fört över till en<br />

CD med nitton låtar. Tack Stellan<br />

och Anders!<br />

Båda skivorna finns till salu till<br />

det facila priset 125:-/st inkl.<br />

porto. Kontakta Anders via epost<br />

linde@odontologi.gu.se


”A tribute to Chicago”, en cd<br />

med SwingCats från Karlstad,<br />

inspelad i maj 2010<br />

1 Someday you’ll be sorry,<br />

2 See see rider, 3 What can<br />

I say after I say I’m sorry,<br />

4 Autumn leaves, 5 You can<br />

depend on me, 6 I can’t believe<br />

that you’re in love with<br />

me, 7 Terry’s blues, 8 Time on<br />

my hands, 9 Oh lady be good,<br />

10 Way down yonder in New<br />

Orleans, <strong>11</strong> St. Louis blues,<br />

12 Topsy, 13 Sweet Georgia<br />

Brown, 14 Meet me where they<br />

play the blues, 15 Jammin’ with<br />

the cats, 16 Poor butterfly, 17<br />

Doctor <strong>Jazz</strong> stomp.<br />

SwingCats bildades 2002 och<br />

består av: Leif Jellvert, kn/vib,<br />

Kurt Bertrandsson kl/ts/vok,<br />

Göran de Frumerie p/arr, Bo<br />

Waernhoff b, Knut Nilsson tr.<br />

22<br />

Välspelade och behagligt<br />

lättlyssnade jazzklassiker<br />

Chicago hade under 1920-talet<br />

en central roll i jazzens tidiga<br />

utveckling från det kollektiva<br />

ensemblespelet inom New Orleans-musiken<br />

till mera solisti<strong>nr</strong>iktade<br />

stilar, där vita artister<br />

som Bix Beiderbecke, Muggsy<br />

Spanier, Pee Wee Russell och<br />

Benny Goodman fick blomma<br />

ut och briljera med stöd av mer<br />

eller mindre hetsiga och hårdstompande<br />

kompgrupper. De<br />

Chicago-baserade smågruppernas<br />

spel lade i sin tur grunden<br />

för swingens utveckling under<br />

30-talet.<br />

Gruppen SwingCats från Karlstad<br />

har tillägnat staden Chicago<br />

sin nya (tredje) cd men<br />

visar i sitt spel att man snarare<br />

lyssnat på 30-talsswingen (som<br />

växte fram på många platser i<br />

USA


men kanske främst i New York)<br />

än på 20-talets Chicago-stil.<br />

Goodmans kvartett- och sextettinspelningar<br />

och svensk<br />

dansbanemusik från 40-talet är<br />

väl det man lättast får i tankarna,<br />

när man lyssnar på skivan.<br />

Denna grupp habila musiker,<br />

som enligt skivhäftet ”för länge<br />

sedan lämnat tonåren” presenterar<br />

här en samling välspelade<br />

och behagligt lättlyssnade<br />

jazzklassiker (och ett par för<br />

mig okända melodier), delvis<br />

arrangerade, men med rikliga<br />

soloutrymmen för såväl blåsarna<br />

som pianisten och vibrafonisten<br />

(som visar sig vara identisk<br />

med kornettisten!). Lugna<br />

tempon och skönt svängande<br />

rytmer dominerar, och jag kan<br />

tänka mig att bandet är perfekt<br />

på pensionärsdanser, där (det<br />

vet jag av egen erfarenhet)<br />

dansgolvet aldrig är så fullt<br />

som när man spelar ”slowfox”.<br />

”SwingCats är en institution i<br />

Värmland och en fin ambassadör<br />

för ’den gamla jazzen’. De<br />

personifierar begreppet ’Happy<br />

jazz’”, skriver f. chefred. för<br />

Säffle-Tidningen Åke Jansson i<br />

skivhäftet. Det är bara att hålla<br />

med, när man lyssnar på denna<br />

cd.<br />

23<br />

Klarinettisten Kurt Bertrandsson,<br />

som skickat mig skivan för<br />

recension, meddelar att bandets<br />

medelålder är hela 74 år<br />

(det torde slå alla <strong>Göteborg</strong>sbands)<br />

och att trummisen Knut<br />

Nilsson ”har spelat trummor i<br />

70 år och han blir bara bättre<br />

och bättre”. Snacka om musikens<br />

livgivande och konserverande<br />

kraft!<br />

Man kan läsa mer om bandet,<br />

se på bilder och lyssna på en<br />

del låtar på hemsidan med<br />

adressen www.swingcats.se/ .<br />

Skivan kostar 120 kr inkl porto<br />

och kan beställas genom Kurt<br />

Bertrandsson på e-postadress<br />

kurt.bertrandsson@comhem.se<br />

eller per tel 054-15 14 51.<br />

Bert Slättung


24<br />

Wild Bill Davison is alive and<br />

well in Lindås - utmärkt CD<br />

med Dixieland Rednecks!<br />

Man blir glad av att lyssna på<br />

denna CD! Rödnackarna spelar<br />

som dom själva säger ”riktig<br />

dixieland”, uttytt sån musik<br />

som Eddie Condon och kretsen<br />

kring honom med sådan bravur<br />

skapade.<br />

Kapellmästare Steneby själv är<br />

ju Wild Bill Davisons sändebud<br />

på jorden - här får han tillfälle<br />

att briljera både i uptemponummer<br />

som Royal Garden<br />

Blues och Muskrat Ramble och<br />

i mer stämningsfulla alster som<br />

Hoagy Carmichaels underbara<br />

New Orleans.<br />

I den sistnämnda får vi också<br />

njuta av Clas Nordborgs sonora<br />

stämma, liksom i Just a Gigolo.<br />

Tenorgitarren kommer också<br />

fram med den äran emellanåt.<br />

Clas, varför inte skippa banjon,<br />

köpa hem en låda bourbon och<br />

satsa helhjärtat på att bli den<br />

nye Eddie Condon?<br />

Arne Mattson spelar lysande<br />

trombone, med stor fyllig ton<br />

och en stark känsla för att tolka<br />

melodier, som i den helt underbara<br />

A lovely way to spend<br />

an evening. Det är verkligen ur<br />

flera synpunkter mycket tråkigt<br />

att Arne drabbats av svår sjukdom<br />

- han har mycket kvar att<br />

ge som musiker!<br />

Peter Hallgrens mångsidiga rörblåsande<br />

kompletterar blåsartrion.<br />

Hans utmärkta färdigheter<br />

på klarinett och altsax är<br />

välbekanta; mycket nöjsamt är<br />

det att på den här CD:n höra<br />

honom traktera trendigt böjd<br />

sopransax!<br />

Chefskalenderbitare Wågerman<br />

sätter fart på kompet med sitt<br />

barrelhouse-piano. I A lovely<br />

way to spend an evening visar<br />

Ingemar med eftertryck att han<br />

har andra husgudar än Alton<br />

Purnell och Sweet Emma; karln<br />

kan ju spela lyriskt också!<br />

Pelle Råman och Bosse Johnson<br />

är klippor i kompet. Lyssna på<br />

deras mycket smakfulla spel<br />

i CD:ns bästa nummer - den<br />

flera gånger omnämnda A lovely<br />

way...!<br />

Skaffa omedelbart denna CD -<br />

ring kapellmästare Steneby på<br />

0708-466770 för offert!<br />

Bosse Alftenius


Snart dags för den tjugotredje<br />

jazzfestivalen! Det är knappt<br />

man tror att det är sant. Och<br />

sådana minnen!<br />

När jag satt i en hotellvestibul<br />

nere i stan och snackade med<br />

Benny Waters och Doc Cheatham.<br />

Plötsligt utbrister Benny<br />

till Doc ”I met your wife in New<br />

York the other day”.<br />

-Oh, I thought she was dead,<br />

svarar Doc.<br />

Inte lätt att förstå förrän det<br />

gick upp för mig att Benny<br />

talade om ett _äktenskap som<br />

upplöstes redan under mellankrigsåren.<br />

Sen blev ju Doc förälskad i Billie<br />

Holliday och friade till henne<br />

tre gånger och resultatet blev<br />

i alla fall en riktigt bra platta<br />

som spelades in 1944.<br />

Jag minns också sångerskan<br />

Barbara Ann Shorts som satt<br />

och spelade poker med personalen<br />

på <strong>Jazz</strong>huset ända tills<br />

klockan sex en lördagsmorgon.<br />

Och den underbara stämningen<br />

en avslutningskonsert i Betlehemskyrkan<br />

när strömmen gick<br />

och pastorn kom in med kandelabrar.<br />

25<br />

<strong>Göteborg</strong>s <strong>Jazz</strong>festival<br />

26-28 augusti 20<strong>11</strong><br />

Och Siljabloo som gjorde en<br />

sån succé på den första festivalen!<br />

Jag träffade honom några<br />

månader senare nere på Waidele<br />

och vi kom överens om ett<br />

gig på nästa års festival. Några<br />

veckor senare nåddes jag av<br />

budskapet att han var död.<br />

Jammen på <strong>Jazz</strong>huset de första<br />

åren var magiska och höll på<br />

mycket längre än vad tillstånden<br />

medgav. Vi drog för gardinerna<br />

och dämpade belysningen.<br />

Levande ljus och ölbackar<br />

på scenen. Hela personalen satt<br />

i en ring runt dansgolvet. Ingen<br />

ville gå hem. Några musiker<br />

övernattade till och med i hör<strong>nr</strong>ummet.<br />

Dompan, Sonya Hedenbratt,<br />

Roffe Ericson, Siljabloo, Putte<br />

Wickman, Åke Johansson; alla<br />

lämnade ni något till mig och<br />

andra och det är något som<br />

finns kvar och som tiden inte<br />

rår på.<br />

Nu står den tjugotredje jazzfestivalen<br />

för dörren och vi är tillbaka<br />

på <strong>Jazz</strong>huset! Och Valand!<br />

Och Topsy Chapman från New<br />

Orleans är tillbaka efter tjugo<br />

år och sjunger bland annat<br />

med Sammy Rimington!


Och alla swingvänner får ju<br />

frossa när de ser att Scott<br />

26<br />

Artister och band 20<strong>11</strong><br />

Hamilton och Jesper Thilo åter Scott Hamilton (USA)<br />

är i <strong>Göteborg</strong>! Nu kan jag ju<br />

inte räkna upp alla banden som<br />

kommer hit, men vid sidan av<br />

alla ärrade veteraner så finns<br />

Sammy Rimington Int.<br />

Band (Uk, S, Dk, NL)<br />

Jesper Thilo (Dk)<br />

också en yngre generation Marilyn Keller (USA)<br />

jazzmusiker representerad. New Orleans Delight (Dk)<br />

Topsy Chapman (USA)<br />

Amy Roberts från England, till<br />

exempel. Hon är sjutton år och<br />

spelar sax och klarinett och<br />

framträder som solist i flera or-<br />

Marlene Mortensen trio<br />

(Dk)<br />

Paul Harrison Band (Uk,<br />

kestrar. Swing Tarturo från Gö- Dk)<br />

teborg får vi inte glömma och Doc Houlinds Revival All<br />

inte Gustav Lundgren Django Stars (Dk)<br />

Trio eller Paul Harrisons Band<br />

från Danmark.<br />

<strong>Jazz</strong>in’ Jacks (S)<br />

Second Line <strong>Jazz</strong>band (S)<br />

Second Line <strong>Jazz</strong>band? Nja, nu Gustav Lundgren trio<br />

börjar ju även de bli till åren, plays Django Reinhardt<br />

men visst spelar de på festiva- (S)<br />

len.<br />

Amy Roberts (Uk)<br />

Jag ser fram emot den tjugotredje<br />

jazzfestivalen i <strong>Göteborg</strong>.<br />

Max Lagers New Orleans<br />

Stompers (S)<br />

Peoria <strong>Jazz</strong>band (S)<br />

Du vill säkert veta mer. Gå in Swing Brothers (S)<br />

på vår hemsida www.gothen- Mystos Hot Lips (S)<br />

burgjazzfestival.com eller ring Instant Swing med Anna-<br />

031-91 12 56, 0709-266 599<br />

Vi ses!<br />

My (S)<br />

Sir Bourbon Dixieland<br />

Ulf Albrektsson Band (S)<br />

Riverside <strong>Jazz</strong>band (S)<br />

Dixieland Rednecks (S)<br />

Swing Tarturo (S)


27<br />

Bland deltagarna i Gbg:s jazzfestival:<br />

Amy Roberts Topsy Chapman<br />

...och naturligtvis favoriterna<br />

Second Line!


TOWN BY THE RIVERSIDE - GÖTEBORG<br />

Föreningen <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> <strong>Göteborg</strong> skall naturligtvis ta till vara<br />

<strong>Göteborg</strong>s underbara läge på Sveriges framsida och stadens<br />

närhet till den bohuslänska skärgården. Nu är det dags för oss<br />

att ytterligare vidga våra maritima vyer med en jazzig tur i<br />

skärgården.<br />

INBJUDAN<br />

Medlemmar i föreningen (och dess gäster) inbjuds till en liten<br />

kryssning i <strong>Göteborg</strong>s södra skärgård<br />

TISDAG 20<strong>11</strong>-09-06<br />

med avgång klockan 1800 och med återkomst<br />

efter cirka 4 timmar ombord<br />

M/S POSEIDON<br />

som avgår och anlöper STENPIREN (vid gamla Packhuset –<br />

nuvarande Casinot)<br />

Ombord framdukas en räkbuffé med tillbehör.<br />

(Drycker av olika styrka finns att inhandla.)<br />

Ombord finns möjlighet till dans under förutsättning att alla<br />

musikermedlemmar tar med sitt instrument<br />

för ett gigantiskt jam i salongen och (vid underbart<br />

sommarväder) utomhus på däck. (Styrelsen har säkrat ett<br />

högkvalitativt komp.)<br />

Vill Du delta i detta (subventionerade) ”sjöslag” skall Du inbetala<br />

100:- per person till föreningens PlusGiro-konto med nummer<br />

91 60 23 - 5<br />

och ange namn och antal personer samt koden POSEIDON.<br />

Deltagarantalet är av sjösäkerhetsskäl begränsat varför ”först till<br />

kvarn får först mala.<br />

VÄLKOMMEN!

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!