2005 nr 3 - Gotlands Ornitologiska Förening

66 

Bläcku nr 3 2005 

Bläcku 

Utgivare: Gotlands Ornitologiska Förening 

Redaktör: Måns Hjernquist, E-post: mans.marlo@telia.com 

Medlemsärenden & adressändring: Tommy Lindberg, 

Tryck: Snabba Tryck, Visby. December 2006. 

Omslag: korpar Corvus corax, efter akvarell av Måns Hjernquist. 

Bläcku ges ut med fyra nummer årligen varav två är programblad. Medlemmar erhåller tidskriften 

utan extra kostnad och övriga kan prenumerera genom att 

betala in 150 kronor på föreningens 

postgirokonto: 81 78 28-7. 

Gotlands Ornitologiska Förening 

Föreningen är en ideell sammanslutning som verkar för ökad kunskap om Gotlands fågelfauna 

och för bevarandet av ett rikt fågelliv på ön. Medlem blir man genom att betala 150 kr kronor 

(fullbetalande), 180 kronor (utlandsmedlem), 60 kronor (ungdomsmedlem t.o.m. 21 år), 50 kronor 

(familjemedlem) eller 2 000 kronor (ständigt medlemskap) på postgirokonto: 81 78 28-7. 

Gof är en reginalförening av Sveriges Ornitologiska Förening (SOF). 

Ordförande 

Måns Hjernquist 

Sproge Snoder 806 

620 20 Klintehamn 

tfn 24 42 63 

Vice ordförande 

Björn Lilja 

Ulfsparres väg 4 

621 48 Visby 

tfn 26 41 13 

Kassör 

Tommy Lindberg 

Stationsgatan 17 

620 30 Slite 

tfn 22 24 84 

Sekreterare 

Tomas Johansson 

Ringgatan 7 

621 48 Visby 

tfn 24 93 93 

Styrelsen 

Övriga ledamöter 

Marie Jacobsson 

Stora Hammars 

620 30 Lärbro 

tfn 22 52 26 

Tord Lantz 

Östergarn Lilla Hamre 715 

620 16 Ljugarn 

tfn 21 06 10 

Jörgen Petersson 

Humlegårdsvägen 18 

621 46 Visby 

tfn 21 45 59 

Sten Wikström 

Fole Stora Tollby gård 

621 75 Visby 

tfn 360 25 

Gotlandssvararen 

Föreningen driver en telefonsvarare som 

uppdateras minst en gång om dagen, 

året runt. Där kan du höra om aktuella 

fågelobservationer på ön, men också få tips 

om föreningsaktiviteter dagarna innan. Dit 

kan du även ringa och meddela om andra 

ärenden som rör fåglar & föreningen. 

Lyssna av: 0498-21 04 42 

Rapportera: 0498-21 05 42 

Regional rapportkommitte, rrk 

Den regionala rapportkommitten tar emot 

rapporter om intressantare fågelobservationer 

som sammanställs fortlöpande i årsrapporter. 

Kommitten består av Björn Lilja 

(sammankallande), Tord Lantz, Magnus 

Martinsson, Bimbi Ollberg och Ola Wizen. 

E-post rrk: rrkgotland@swipnet.se 

E-post Gof: gotlandsof@swipnet.se


INNEHÅLL 

Ledare 68 

Fåglar på Gotland 2004 70 

Piparsnäppa – ny art för Gotland 105 

Rödbenan – ett nervöst inslag på de gotländska strandängarna 106 

Rödbena hotad av forskare? 111 

Skärfläckungar sökte sig till rödbena 115 

Hummelbosholm inventering av and- vadar- och måsfåglar 2005 118 

Viltskador på Gotland 124 

De gamla sillgrisslornas år 127 

Gotländska fågellokaler - Sundre 128 

Exkursionsrapporter 131 

Gotlandssvararen 

Cybird 138 

Flyganfall och flygräddning 140 

Kluringen 142 

Riksinventering 2006 143 

Fågelbilder från Gotland 144 

67

LEDARE 

Kråkor och forskare... 

68 


På de gotländska strandängarna har några forskare under flera år studerat rödbena. Flera 

ornitologer tycker att projektet inte har tagit tillräcklig hänsyn till fågellivet på strandängarna 

och även att resultat och åtgärdsförslag innehåller felaktigheter. I somras tog styrelsen upp 

ämnet och lägligt kom snart därefter en artikel till Bläcku från forskarna, där de just tar upp 

delar av det som kritiserats. Längre fram i detta nummer kan ni läsa artikeln och styrelsens svar. 

Frågan är om vi skall acceptera att forskare bortser från sin egen inverkan på strandängarna, 

vilken sannolikt inte är obetydlig. Analyserna blir inte riktiga om man bortser från den effekten. 

Rödbenans plötsliga och dramatiska försämring av häckningsframgång skedde samtidigt 

som de intensiva forskningsstudierna startade. Det finns inget samband påstår forskarna och 

utelämnar den aspekten i sina publikationer och istället försöker förklara händelsen med att det 

just då skedde en ökning av kråkpopulationen! 

Men är det så... 

Även om kråkbeståndet skulle öka är inte vadarna i fara. Att förfölja kråkor som forskarna kan 

tänka sig är inte rödbenorna behjälpta av. 

De som sköter strandängarna borde uppmuntras mer för sitt arbete och vi borde se till att mer 

kustnära mark blir lämpliga häckplatser för vadare. 

Rödbenor riskerar att misslycka med häckningen om de ideligen störs från sina bon, de stressas 

och predationstillfällena ökar och det är ingen skillnad bara för att störningarna orsakas av 

forskare. 

Ett mer väntat hot mot fågellivet har också behandlats av GOF. Vi har under hösten skickat 

synpunkter till Miljödomstolen, på provborrningar och planerande av nya kalkbrott i Bunge. 

Här finns planer på att exploatera värdefull natur och förstöra stora naturvärden, bl.a. genom 

försämringar för flera hotade arter som t.ex. nattskärra, trädlärka, ängshök och trana. 

Under sommaren arbetade styrelsen bl.a. med att granska de förslag på bevarandeplaner för 

Natura 2000-områden som Länsstyrelsen gjort. Vi hade en hel del att invända, både när det 

gäller grundläggande delar men även många detaljer som var fel. Bevarandeplanerna skall 

vara långsiktiga och är viktiga, därför är det angeläget att de är så korrekta och genomtänkta 

som möjligt. Det bästa hade varit om vi hade tillfrågats om synpunkter på ett tidigare stadium, 

redan under arbetet med att ta fram planerna. Någon enstaka sommarvecka för att behandla ett 

hundratal planer var för lite tid för att vi skulle hinna göra ett fullgott arbete. 

Att Gotland sägs vara ett av de ambitiösaste länen med dessa planer är visserligen positivt ur 

våra ögon, men det visar ju ändå att naturvården inte prioriteras tillräckligt!


Under året besöktes Gotland av flera riktigt ”tunga” fåglar. Vid en av föreningens exkursioner, 

på Fårö i slutet av maj hittades en ökentrumpetare! Och inte nog med det, en stund därefter 

hittades ytterligare en trumpetare, den här vid Hoburgen i andra ändan av Gotland. Några dagar 

senare upptäcktes osannolikt en tredje ökentrumpetare, denna gång på Stora Karlsö! 

Förutom trumpetarna var seglare kanske årets fågelhändelse. Först upptäcktes en orientseglare 

vid Hoburgen den 30 juli, och därefter en blek tornseglare den 23 oktober i samma 

omgivningar. 

På Lilla Karlsö hittades en hedpiplärka i juni, som även sågs i början av augusti. Och nu i 

november upptäcktes en hane tallsparv. I höstas besöktes ön även av bl.a. tärnmås och alldeles 

nyligen uppenbarade sig en hökuggla i Väskinde, vilka båda är mycket ovanliga gäster här! 

Gotland är inte bara en fantastisk ö för häckfåglar utan även en pärla vad gäller rariteter! 

I år har det för första gången i Sveriges historia anordnats SM i fågelskådning (läs mer om det 

i detta nummer). Vi får hoppas att det fortsätter och blir till en årlig tillställning och redan nästa 

år kanske en gotlänning står högst upp på prispallen… 

Ordföranden 


Att ha en stadig grund att stå på är inte alltid 

så lätt... 

Kungsörn och ormvråk. Foton: Johan Träff. 

69

70 


Björn Lilja, Måns Hjernquist, Magnus Martinsson, Bimbi Ollberg 

& Ola Wizén 

Fåglar på Gotland 

2004 

Strandskata Haematopus ostralegus, efter tofsvipan den talrikaste vadaren 

på de gotländska strandängarna. Foto: Magnus Martinsson 

Nedan följer en sammanställning av de intressantaste iakttagelserna på Gotland under 

2004. Som vanligt bygger översikten på de rapporter vilka sänts in till den regionala 

rapportkommittén, rrk (se nedan). 

För de sällsyntaste arterna anges, inom parentes efter artens vetenskapliga namn, dels det totala 

antalet individer som observerats på Gotland t.o.m. 2003, dels antalet individer som iakttogs 

under 2004. 

För arter eller observationer märkta med asterisk (*) gäller att dessa har granskats och godkänts 

för publicering av Sveriges Ornitologiska Förenings raritetskommitté (Rk). 

Arter som ej ansetts uppträda spontant står inom klammer.


Den regionala rapportkommittén (rrk) 

Den regionala rapportkommittén har till uppgift att bearbeta uppgifter om fågelfaunan 

på Gotland. Däri ingår att kvalitetsgranska rapporter inkomna till ”svalan”, granska och 

vidarebefordra rapporter om sällsynta och/eller svårbestämda arter till SOF:s raritetskommitté, 

att administrera och organisera inventeringsprojekt (t.ex. riksinventeringar), att bidra med 

uppgifter till den årliga fågelrapporten i Vår Fågelvärlds Fågelåret, samt att i Bläcku publicera 

en årlig sammanställning av fågelobservationerna på Gotland. 

Den regionala rapportkommittén utses av GOF:s styrelse och har under året bestått av Björn 

Lilja (rapportmottagare), Tord Lantz, Magnus Martinsson, Bimbi Ollberg och Ola Wizén. 

Året 2004 

Från Gotland inkom under året totalt ca 22000 rapporter till Svalan (se nedan). Av dessa har 

drygt 2 200 bearbetats för publicering med utgångspunkt från den lokala rapportmallen. 

Under året sågs två nya arter för Gotland, skatgök och piparsnäppa, vilket innebär att det totala 

antalet observerade arter nu uppgår till 371. Skatgöken var det femte fyndet i Sverige och 

piparsnäppan blott det andra (den första gjordes i Västergötaland november 2001). 

Rapportering 

Om du sett något intressant under 2005 rapporterar du det, via Internet på hemsidan 

Rapportsystemet för fåglar (populärt kallad Svalan), http://www.artportalen.se/birds/ . Där går 

det rapportera fortlöpande om man vill, vilket är grundtanken med systemet. Rapportsystemet 

har utformats av Naturvårdsverket i samarbete med Sveriges Ornitologiska Förening och Club 

300. Det går även bra att skicka rapporter brevledes till Björn Lilja, Ulfsparres väg 4, 621 48 

Visby, eller på e-mail till rrkgotland@tele2.se, senast den 28 februari 2006. 

Är du osäker på om det du sett skall rapporteras? Det finns en aktuell rapportguide för Gotland 

på länken: http://www.artportalen.se/birds/rapportguide_main.asp och motsvarande information 

finner du även i den rapportmall, som publicerades i Bläcku 1999:3. 

Notera att rödlistade arter är viktiga att rapportera. Observationer av på Gotland tämligen 

vanliga arter såsom skärfläcka, höksångare, småtärna m.fl. tas tacksamt emot. Aktuell lista finns 

på Svalan. 

Foto: Måns Hjernquist 

71

72 


Vid iskanten. Salskrake bland storskrakar och en vigghona. Foto: Per Smitterberg 

Rk-blanketter (raritetsrapporter) kan fyllas i direkt på Svalan, men kan också rekvireras från 

den regionala rapportmottagaren. Observera att rapporterna alltid skall sändas till rrk och inte 

direkt till Rk. 

Det skall även tilläggas att observationer som lämnas på föreningens telefonsvarare, 

”Gotlandssvararen”, normalt inte vidarebefordras till rrk (svalan). 

Som vanligt är fotografier eller teckningar av de observerade fåglarna ytterst välkomna. Dessa 

sänds i första hand till redaktören men går även bra att bifoga till rapportmottagaren. 

Åldersbeteckningar 

I rapporten används några uttryck och förkortningar för att ange fåglarnas ålder. Med juvenil 

(juv.) menas en ungfågel som bär sin första fullständiga fjäderdräkt. Adult (ad) är en vuxen, 

könsmogen fågel, som bär sin slutliga sommar- eller vinterdräkt. Hos många arter kan man 

urskilja åldersstadier mellan juvenil (juv.) och adult (ad.) dräkt. Dessa betecknas allmänt för 

subadulta (subad). I många fall anges åldern i årsklasser med de exaktare benämningarna 1K, 

2K, 3K och så vidare. Bokstaven K betyder kalenderår och en 2K-fågel är sålunda en individ 

som är född under häckningssäsongen före innevarande år, och fågeln anges som 1K fram till 

årsskiftet. 

Artförteckningen följer SOF:s taxonomiska kommittés förteckning, publicerad i Vår Fågelvärld 

8/2003, som är SOF:s officiella svenska namnlista. Finns även på Internet på adressen: http:// 

www.sofnet.org/index.asp?lev=1267&typ=1


Följande uppdelning har gjorts mellan författarna: 

Inledning och slutlig bearbetning: Björn Lilja 

Svanar-storkar: Ola Wizen 

Rovfåglar: Magnus Martinsson 

Sumphöns-vadare: Björn Lilja 

Labbar-rödhake: Bimbi Ollberg 

Blåhake-sävsparv: Måns Hjernquist 

Mindre sångsvan Cygnus columbianus 

Vinterobservationer: 2 ex Flunting, Grötlingbo 1.1 (Bimbi Ollberg). 4 ad. mot V Lausviken, 

Lau 20.12 (Carl Tholin). 

Sångsvan Cygnus cygnus 

Häckningar: 1 par, vilket producerade 3 ungar, Landträskdammen, Martebo 3.6-6.7 (Per 

Smitterberg, Tord Lantz, Jörgen Petersson). Häckningen vid Landträskdammen i Martebo är 

den första som säkerställts på Gotland (även om det kanske var mer väntat att den skulle äga 

rum i Storsund, Gothem med tanke på flera ”mycket lovande” observationer där de senaste 

åren). Arten gjorde häckningsförsök 2001 i Räntlausmyr, Hangvar med 1 adult på bo med 

okänt utfall. 

Övriga observationer under häckningstid: 2 ex 20.5 och 4 ex 3.6, Lausviken, Lau (Jim 

Sundberg, Josef Andersson). 4 ex Lina myr, Gothem 23.5 (Centh Glimsäter). 1 ex mot S Rivet, 

Sundre 23.5 och 3 ex mot N Hoburgen 25.5 (Sundregruppen). 6 ex Agbod, Gothem 26.5 

(Lars Brolund). 3 ex Västra märgelgraven 29.5 (Anders & Rickard Kraft). 1 ad. 

Rosendalsdammen, Follingbo 30.5 (Ola Wizén). 8 ex Bredsandsudde, Gotska Sandön 4.6 

(Bertil Johansson, Mattias Gerdin, Johan Södercrantz). 1 ex Norsholmen, Fårö 26.6-12.7 

(Björn Wester). 5 ex Storsund, Gothem 6-17.7 (Lennart Hellström, Tommy Lindberg). 2 ex 

Dämbaträsk, Fårö 13.7 (Björn Wester). 1 ad. Hummelbosholm, Burs 18-20.7 (Anders Elf, 

Fredrik Thernlund). 

1 ex mot O Inre Stockviken både 23 och 24.7 (Tommy Lindberg). 

Sädgås Anser fabalis 

Sommar- och vinterobservationer: 1 ad. Flusen, Hummelbosholm, Burs 21-23.7 (Fredrik 

Thernlund). 1 ad. returvattendammarna, Stånga 5-27.8 (Bimbi Ollberg, Jörgen Petersson). 

1 ex Stale, Rone 4.12 (Bimbi Ollberg). 

Tundrasädgås Anser fabalis rossicus 

Som mest 3 ex 26-28.3 och 1 ex 16.4 Stockviken (Niclas Eklund, Per Smitterberg, Tommy 

Lindberg m.fl.). 2 ex Östergarnsdalen, Östergarn 11.5 (Jim Sundberg). 1 ad. Lausviken, Lau 7.8 

(Tord Lantz). 5 ex Flisviken, Sundre 6.9 (Tommy Lindberg). 1 ex Yttre Stockviken 18.9 (Carl 

Tholin). 2 ex mot SV Skärsände, Fårö 3.10 (Tord Lantz, Ola Wizén, Per Smitterberg, 

Josef Andersson). 4 ex mot SV Skärsände, Fårö 3.10 (Tommy Lindberg). 6 ex 

returvattendammarna, Stånga 3-7.10 (Bimbi Ollberg). 150 ex mot SV Kuppen, Östergarn 4.10 

(Jim Sundberg). 1 ex Klintehamn 12.10 (Inger Bjärnebrand). 

Det är förhållandevis sällan som denna sädgåsras ses i någon större omfattning, varför i 

synnerhet sträcksiffran vid Kuppen får anses vara en god summa. 

Samtliga fynd skall rapporteras, oavsett årstid. 

73


Spetsbergsgås Anser brachyrhynchus 

2 ad. Tingstäde träsk, Tingstäde 28.3-9.4 (Sivert Söderlund, Tord Lantz, Lars Brolund). 2 ad. 

mot O Kronholmens fyr, Västergarn 11.4 (Olof Armini). 9 ex mot S Närsholmen 30.9 (Bimbi 

Ollberg). 1 ex mot SV Norsholmen, Fårö 3.10 (Per Smitterberg, Tord Lantz, Josef Andersson, 

Ola Wizén). 8 ex mot SV Kuppen, Östergarn 4.10 (Jim Sundberg). 3 ex Austerviken, När 9.10 

(Bimbi & Tina Ollberg). 1 ex mot S fyren, Närsholmen 21.10 (Carl Tholin). 1 1K Vallefälten, 

Klinte 23.10 (Sivert Söderlund). 

Årssumman på 28 ex är den klart bästa sedan 1990, då 22 individer observerades. Tidigare 

erfarenheter har pekat på att spetsbergsgåsen ofta har mycket goda förekomster under samma år 

som tundrasädgåsen. 

Bläsgås Anser albifrons 

Observationer under perioden juni – augusti respektive december – februari: 1 ad. Lansa, Fårö 

28.7 (Michael & Carl Tholin). 

Fjällgås Anser erythropus 

1 ad. Norrgårde, Hamra 6.10 (Erik Törnblom). 1 ad. och 3 1K returvattendammarna, Stånga 

8.10 (Bimbi Ollberg). 

Med fem observerade fåglar var 2004 ett osedvanligt blygsamt år för fjällgäss. 

Grågås Anser anser 

Observationer under januari och perioden november – december: I januari observerades som 

mest 10 ex vid fyra lokaler på södra och västra Gotland. Under november och december sågs 

som mest 9 respektive 43 ex runtom på ön. 

[Stripgås Anser indicus] (35,2) 

1 ex Hoburgen 20-22.5 (Tommy Lindberg, Robert Kavhed, Tord Jeppsson m.fl.). 1 ex Nymans 

strand, Fröjel 29.7 (Gun Ingmansson). 

[Snögås Anser caerulescens] (87,2) 

1 ex Nyen, När 9-16.4 (Josef Andersson, Tomas Johansson, Mats Gothnier m.fl.). 1 ex 

Faludden 7.5 (Ann Östergren, Josef Andersson). 

Båda observationerna gäller den mörka morfen, men samtidigt har flera observatörer lämnat 

kommentarer om att det likväl kan gälla hybridformer av olika ursprung (ofta blir vissa 

individer av mörka snögäss bedömda som troliga ”kejsargåshybrider” varför det hela kan vara 

svårbedömt i efterhand.). 

Kanadagås Branta canadensis 

Konstaterade häckningar har ägt rum på följande lokaler: Rosendalsdammen Follingbo, 

Ringomedammarna Alva och bevattningsdammen Stava Roma. 

Vitkindad gås Branta leucopsis 

Häckningsuppgifter: 2 par Lilla Karlsö (Måns Hjernquist). 65 par Utholmen, Västergarn, 50 par 

Heligholmen, Vamlingbo, 1070 par Rone Ytterholme, Rone. 5 par Innerholmen, Grötlingbo, 

260 par Sigdesholm, Rone, 130 par Getorskär, Rone, 30 par Petsarvegrunn, Eke, 1770 par 

Lausholmar, Alskog, 230 par Östergarnsholm, 15 par Grunnet, Othem, 3 par Ytterholmen, 

74


Hellvi, 55 par Klasen/Fjaugen, Hellvi, 400 par Skenholmen, Rute, 22 par Bungeör, Bunge, 

12 par Skarvagrunn, Fårö, 19 par Dämba Misslaupar, Fårö, 1 par Askugrunn, Fårö, 60 par 

Avagrunn, Fårö (samtliga Kjell Larsson). 

Fynd under januari – februari och december: Inga observationer har rapporterats. 

Observationer av 3000 ex eller fler: 3000 ex mot N Aurriv, Hamra 10.4 (Jim Sundberg). 3500 

ex Stockvikens fågeltorn, Öja 27.4 (Micke Nederman). 17330 ex mot NO 14.5, 20450 ex mot 

NO 16.5 och 7200 ex mot NO 17.5 Kuppen, Östergarn (Jim Sundberg). 5000 ex Aminne, 

Lausviken 2.10 (Oskar Kullingsjö). Max 7000 ex Austerviken, När 3.10 (Jörgen Petersson). 

9000 ex Lausviken, Lau 3.10 (Jörgen Petersson). 15000 ex Ryssnäs, Fårö 3.10 (Tord Lantz, Ola 

Wizén, Per Smitterberg, Josef Andersson). 14800 ex Lau 4.10 (Karin Åström). 9300 ex mot SV 

Kuppen, Östergarn 4.10 (Jim Sundberg). 3000 ex Aurriv, Hamra 8.10 (Peter Carlsson). 4000 ex 

östra Mästermyr, Hablingbo 31.10 (Sivert Söderlund). 

Prutgås Branta b. bernicla 

Sommarobservationer: 2 ex Norsholmen, Fårö 12.7 (Anders Helander, Björn Wester). 

1 2K+ Östergarnsholm 17.7 (Ola Wizén). 

Ljusbukig prutgås Branta bernicla hrota 

1 ex sträckande 29.5 och 1 ex mot NO 4.6 Bredsandsudde, Gotska Sandön (Mattias Gerdin, 

Bertil Johansson). 

Rödhalsad gås Branta ruficollis 

Mycket svårt att avgöra hur många individer det rör sig om, 5 på våren och ca 3 på hösten. 

1 ex Djaupdy, När 9-23.4 (Tommy Lindberg, Niclas Eklund, Tord Lantz mfl.) och 2 ex på 

samma lokal 11-16.4 (Håkan Rune, Jörgen Petersson, Ulf Nilsson mfl.), 1 ex Faludden 22.4 

(Bimbi & Tina Ollberg), 1 ex Faludden 1-3.5 (Stellan Hedgren, Jörgen Petersson, Jim Sundberg 

mfl.), 1 ex Bredsandsudde, Gotska Sandön 4.6 (Mattias Gerdin mfl.), 1 ex Sandarviken, Öja 

1.10 (Peter Holmqvist mfl.), 1 ex Närsholm och 1 ex Lausviken 3.10 (Jörgen Petersson, Stellan 

Hedgren), 1 ex Hamra 7.10 (Marita Westerlind), 1 ex str Faludden 9.10 (Peter Carlsson). 

Vitkindad gås × rödhalsad gås Branta leucopsis × ruficollis 

1 ad. Faludden 14.10 (Per Smitterberg). 

Obestämd brantagås Branta sp. 

Större sträcksiffra: 30600 ex sträckande Faluddens fyr, Öja 2.10 (Per Smitterberg). 

Skedand Anas clypeata 

Häckningar: Fyra par häckade på Lilla Karlsö (Måns Hjernquist). 

Fynd under januari – februari och november – december: Inga fynd förekom under vintern. 

Under senhösten finns observationer av som mest 13 ex i Stockviken 1-6.11 och 1 ex 

Lausviken, Lau 7.11 (samtliga Jörgen Petersson). 11 1K Norsholmen, Fårö 7.11 (Carl & 

Michael Tholin). Som mest 3 ex Fidenäsviken, Fide 8-14.11 (Jörgen Petersson). 1e Yttre 

Stockviken 14.11 (Per Smitterberg). 

Observationer av 100 ex eller fler under övriga året: 100 ex Norsholmen, Fårö 23.4 (Micke 

Nederman, Svenne Schultzberg). 

75

76 


Rödhuvad dykand Netta rufina (18,1) 

1 ad.g Yttre Stockviken 5.1 (Tommy Lindberg). 1 ad.g Burgsviks hamn, Öja 6.1 (Josef 

Andersson, Tord Lantz, Per Smitterberg, Ola Wizén, Jörgen Petersson). 

De två fynden bedöms gälla samma individ. Detta grundar sig på att Yttre Stockviken var 

frusen den 6.1, då eftersök gjordes efter den på lokalen tidigare observerade fågeln. Med all 

sannolikhet har fågeln i Stockviken efter isläggningen förflyttat sig till den isfria Burgsviken. 

Bergand Aythya marila 

2 par i lämplig häckningsbiotop Ronehamn, Rone 19.6 (Lars Brolund). En häckning som 

resulterade i 5 1K Bogeviken, Boge 3.8 (Tommy Lindberg). 

Praktejder Somateria spectabilis 

1 ad.g Rivet, Sundre 13.1 (Per Smitterberg). 1 ad.g sträckande Blåhäll, Tofta 28.3 (Jan 

Janthe). 1 2Kg Ajkesvik, Fårö 22.5 (Magnus Renmyr, Anders Lind). 1g Holmuddens fyr, Fårö 

22.5 (Daniel Melchert). 1 ad.g mot S Närsholmen 30.9 (Bimbi Ollberg). 1 ad.g mot S Rivet, 

Sundre 18.10 (Tuomo Kolehmainen). 1 2Kg Rivet, Sundre 27.12 (Per Smitterberg). 

Alförrädare Polysticta stelleri 

1 ad.g hamnen, Fårösund 26.12 (Peter Landergren). 

Alfågel Clangula hyemalis 

Fynd under juni – augusti: 1g Hoburgen 5.6 (Tord Lantz). 1g mot NO Bredsandsudde, Gotska 

Sandön 5.6 (Bertil Johansson, Johan Södercrantz). 1 ex Holmuddens fyr, Fårö 3.7 (Björn 

Wester). 

Sjöorre Melanitta nigra 

Fynd under juni månad: 7 ex mot N Bredsandsudde, Gotska Sandön 1.6 (Per Åsberg, Niklas 

Westermark). 25 ex mot N Hoburgen 1.6 (Anders Haglund). 22 ex sträckande 4.6, 17 ex 

sträckande 5.6 och 5 ex sträckande 6.6 Bredsandsudde, Gotska Sandön (Bertil Johansson, 

Mattias Gerdin, Johan Södercrantz). 7 ex mot N och 3 ex mot S Hoburgen 5.6 (Sundregruppen). 

3 ex (1g+2ee) Hoburgen 5.6 och 12 ex Hoburgen 6.6 (Tord Lantz). 3 ex Stora Beckrevet, 

Gotska Sandön 6.6 (Mats Gothnier). 12 ex mot N Hoburgen 7.6 (Sundregruppen). 18 ex 

Hoburgen 10.6 (Sebastian Agerberg). 

Observationer av 1000 ex eller fler: 1646 ex mot N Blåhäll, Tofta skjutfält, Tofta 11.4 (Per 

Smitterberg). 2040 ex mot N Kronholmens fyr, Västergarn 15-16.4 (Jim Sundberg). 1630 ex 

mot SV Bredsandsudde, Gotska Sandön 4.9 (Bertil Johansson). 1273 ex mot S Faluddens fyr, 

Öja 23.9 (Josef Andersson). 1500 ex Rivet, Sundre 19.11 (Gösta Reiland). 

Knipa Bucephala clangula 

Häckningar: 4 ad.ee och 4 kullar (3, 5, 7 och 8 pulli) Landträskdammen, Martebo (Tord 

Lantz. Per Smitterberg, Inger Bjernebrand m.fl.). 1e med kull (som mest 8 pulli) Svajdevät, 

Follingbo (Ola Wizén). 2 pulli Stora dammen, Lummelundsbruk, Lummelunda (Inger 

Bjernebrand, Lars Brolund). Som mest 25 ex med bo, ägg/ungar returvattendammarna, 

Väskinde (Tord Lantz, Ola Wizén).


Knipskrake Bucephala clangula × Mergus albellus (1,1) 

1g Gannarveviken, Fröjel 15.7 (Olof Armini). 

Andra fyndet av denna hybrid, den här gången observerad under sommaren. Den förra (även 

det en g) sågs i Fårösund 18.1 2003. 

Salskrake Mergus albellus 

Fynd av 100 ex eller fler: 100 ex Gansviken, Grötlingbo 6.1 (Fredrik Gustafsson). 130 ex 

Austerviken, När 6.1 (Jonas & Jim Sundberg, Magnus Martinsson). 213 ex Hummelbosholm, 

Burs 10.1 (Per Smitterberg, Bimbi Ollberg). 215 ex Vägumeviken, Lärbro 15.2 (Fredrik 

Gustafsson, Tommy Lindberg, Jörgen Petersson, Marie Janson). 100 ex Austerviken, När 9.12 

(Carl Tholin). 225 ex Hummelbosholm, Burs 20-21.12 (Per Smitterberg, Carl Tholin). 

Notera att även sommarfynd under perioden juni – augusti skall rapporteras. 

Storskrake Mergus merganser 

Observationer av 500 ex eller fler: 955 ex Grötlingboudd, Grötlingbo 10.1 (Per Smitterberg, 

Bimbi Ollberg). 

Orre Tetrao tetrix 

1g spelande Kallgateburg, Hejnum 19.3, 24.3 och 14.4 (Tord Lantz, Tommy Lindberg, Gun 

Ingmansson). 1g spelande Filehajdar, Othem 3.4, 17.4, 22-25.4 och 24.5 (Tommy Lindberg, 

Jörgen Petersson, Gun Ingmansson). 1e i lämplig häckningsbiotop Filehajdar, Othem 22.4 

(Jörgen Petersson). 1 ex spelande Stangsmyr, Linde 9.4-20.5 (Sivert Söderlund, Jörgen 

Petersson, Michael & Carl Tholin). 2 ex spelande Russpark, Gerum 9.4 (Ulf Nilsson). 1 ex 

spelande Hajdskogen, Hejde 19.4 och 10.10 (Jörgen Petersson). 1 ad.g spelande Hejnum 25.4 

(Inger Bjärnebrand). 1 ad.g spelande Hauggatskogen, Kauparve, Hejde 19.10 och 8.11 samts 

stöttes 31.12 (Jörgen Petersson). 

Vaktel Coturnix coturnix 

Spelande fåglar: 1 ex Hoburgen 27-29.5 (Anders Haglund, Stefan Heimdahl). 1 ex Paviken 

13.6 (Olof Armini). 1 ex Burs k:a 15.6 (Bimbi Ollberg). 1 ex Vänge k:a 16-17.6 och 1 ex 

Guldrupe 17.6 (Jens Ramnebro). 1 ad. Rone och 2 ex Ammunde, Burs 18.6 (Per Smitterberg). 

1 ex Gandarve, Sjonhem 22.6 (Gustav Asplund). 2 ex Skoge, Sundre 26.6-1.8 (Gösta Reiland, 

Herbert Baumann, Jörgen Petersson, Tord Lantz m.fl). 1 ex Landträskdammen, Martebo 28.6 

(Jens Ramnebro). 1 ex Bunge k:a 1.7 (Jim Sundberg). 2 ex Ronemyr, Burs 3.7 (Anders Elf). 1 

ex Lau kyrka 7.7 (Stefan Berg). 1 ex Stangmyr, Linde 9.7 (Stellan Hedgren). 1 ex Mästermyr, 

Hablingbo 12-13.7 (Jörgen Petersson, Ulf Nilsson). 2 ex Skäggsmyren, Väskinde 1-8.8 (Sten & 

Ann Wikström). 

Övriga observationer: 1 ex rastande Las Palmas, Gotska Sandön 29.5 (Johan Ställberg). 1 ex 

insträckande Bredsandsudde, Gotska Sandön 5.6 (Bertil Johansson). 1 ex Husrygg, Sundre 

17.10 (Gösta Reiland). 

Oktoberfyndet i Sundre är högst anmärkningsvärt och frågan är om det ens förekommit 

något sådant tidigare på Gotland. Efter flera höga årssummor de senaste åren innebär årets 24 

observerade exemplar ett något blygsammare resultat, men ändå klart högre än genomsnittet. 

Därmed har det hittills under 2000-talet noterats 57, 14, 35, 39 och 24 vaktlar. 

77

78 


Smålom Gavia stellata 

Observationer under januari – februari och december: Under januari observerades 64 ex. 

under februari 21 ex och i december 37 exemplar. 

Storlom Gavia arctica 

Observationer under januari – februari och december: Under januari observerades 118 ex. 

under februari 66 ex och i december 71 exemplar. 

Observationer av 500 ex eller fler: 502 ex sträckande 17.5 (Daniel Melchert, Björn Wester) och 

1068 ex sträckande 25.5 Holmuddens fyr, Fårö (Daniel Melchert). 

Obestämd små-/storlom Gavia stellata/arctica 

Observationer av 500 ex eller fler: 538 ex mot N Östergarnsholm 21.5 (Jim Sundberg, Ola 

Wizén, Magnus Martinsson). 

Svartnäbbad islom Gavia immer (62,8) 

1 2K mot S Faluddens fyr, Öja 16.1 (Bimbi Ollberg). 1 ad. mot N Holmuddens fyr, Fårö 25.4 

(Micke Nederman, Svenne Schultzberg). 1 ex sträckande Holmuddens fyr, Fårö 9.5 (Tord 

Lantz). 1 3K+ mot N Kronholmens fyr, Västergarn 12.5 (Carl Tholin). 1 2K sträckande 

Hoburgen 30.5 (Erik Mølgaard). 1 ex sträckande fyren, Stora Karlsö 20.8 (Åke Anderson). 

1 1K+ mot S Hoburgsklippan 18.9 (Carl & Michael Tholin). 1 ad. Rivet, Sundre 27.12 (Per 

Smitterberg). 

Vitnäbbad islom Gavia adamsii (292,14) 

1 2K mot S Herrvik, Östergarn 9.1 (Bimbi Ollberg). 1 2K Holmuddens fyr, Fårö 18.1 (Ola 

Wizén, Tord Lantz). 1 ex Holmuddens fyr, Fårö 1.5 och 9.5 (Jens Ramnebro, Tord Lantz). 1 

2K mot N Rivet, Sundre 16.5 (Per Smitterberg). 1 ad. mot N Stornasar, Stora Karlsö 21.5 (Per 

Smitterberg, Tord Lantz). 1 2K Hoburgsklippan 25.5 (Matti Eriksson, Stefan Heimdahl, Bimbi 

Ollberg m.fl.). 1 2K mot S Rivet, Sundre 30.5 (Björn Lilja). 1 ex mot S Hoburgen 31.5 (Anders 

Haglund). 1 ex mot N Rivet, Sundre 3.6 (Per Smitterberg). 1 2K Holmuddens fyr, Fårö 27.6-4.7 

(Tomas Viktor, Fredrik Ellin, Patrik Hansson). 1 2K Rivviken, Sundre 22.7 (Erik Wahlgren, 

Tord Lantz, Lars Jonsson m.fl.). 1 1K Tällevika, Fårö 13.11 (Per Smitterberg). 1 ad. fyren, 

Närsholmen 28.12 (Michael & Carl Tholin). 

Obestämd islom Gavia immer/adamsii 

1 ex mot N Holmuddens fyr, Fårö 25.4 (Micke Nederman, Svenne Schultzberg). 1 ex Hoburgen 

22.5 (Tord Jeppsson). 1 1K mot SV Kuppen, Östergarn 30.9 (Jim Sundberg). 

Smådopping Tachybaptus ruficollis 

Fynd med häckningskriterier (april- oktober): Arten har rapporterats från 15 lokaler. 

Övriga observationer fördelat på månader: Jan. 14, feb. 12, mar. 10, apr. 15, maj 6, jun. 16, jul. 

5, aug. 6, sep. 24, okt. 24, nov. 7, dec. 10. 

Skäggdopping Podiceps cristatus 

Större flockar: 150 ex Högklint, Västerhejde 2.1 (Björn Lilja, Ola Wizén). 185 ex Nyrevsudde, 

Tofta skjutfält, Tofta 29.2 (Lars Brolund). 245 ex Fridhem, Västerhejde 1-25.12 (Robert 

Kavhed, Inger Bjärnebrand, Lars Brolund).


Gråhakedopping Podiceps grisegena 

Häckningsuppgifter: 1 ex besökte bebott bo Mällstäde, Hablingbo 29.5 (Anders & Rickard 

Kraft). 1 par i lämplig häckningsbiotop returvattendammarna, Stånga 8.6 (Tommy Lindberg). 

Två häckningar konstaterade vid Stora Tollby, Fole under perioden 21.6-20.7, vilket 

producerade 2 respektive 6 pulli/nyligen flygga ungar (Lars Brolund, Sten & Ann Wikström). 1 

ad. varnande Dalbodammen, När 7.8 (Anders Kraft). 

Observationer under januari – februari och december: Under januari observerades 23 ex. under 

februari 14 ex och i december 11 ex. 

Svarthakedopping Podiceps auritus 

Häckningsuppgifter: Häckningar konstaterades vid Rosendalsdammen, Follingbo, där ett par 

producerade en unge (Inger Bjärnebrand). 2 par producerade 5 ungar vid Tomtmyr, Fole (Lars 

Brolund). 1 par fick ut 1 unge vid Strömma, Stånga (Erik Törnblom). 1 par fick ut 1 unge vid 

returvattendammarna, Roma (Inger Bjernebrand) och 2 par producerade 2 ungar vid Slite 

golfbana. Othem (Michael & Carl Tholin). 1 par Landträskdammen, Martebo 25.6 (Inger 

Bjärnebrand). 1 ex besökte möjligt bo Kronviken, Väskinde 1.7 (Lars Brolund) 

Den vita storken fångad i flykten den 5 juli. Foto: Johan Träff 

79


Övriga observationer under juni månad: 1 ex Stora Beckrevet, Gotska Sandön 2-6.6 (Bertil 

Johansson, Johan Ställberg, Johan Södercrantz). 1 ex Burgsviks hamn, Öja 6-11.6 (Tommy 

Lindberg, Jens Ramnebro). 12 ad. Rosendalsdammen, Follingbo 25.6 (Inger Bjärnebrand). 

60 ad. returvattendammarna, Roma 26.6 (Bimbi Ollberg, Elmer Hjalmarsson). 

Storskarv Phalacrocorax carbo 

Häckningar: 860 par Gräsholmen, Lausholmar, Alskog, 930 par Skarpholmen, Lausholmar, 

Alskog, 185 par Dämba Misslaupar, Fårö, 18 par Rute Misslaupar, Rute, 135 par Askugrunn 

711 par Avagrunn, Fårö, 400 par Petsarvegrunn, Eke (samtliga Kjell Larsson). 

1796 par Lilla Karlsö (Måns Hjernquist). 987 par Svarthällar, Stora Karlsö (Stellan Hedgren). 

Totalt ca 6500 par. Största kolonin på Lilla Karlsö med 1796 par följt av 

Stora Karlsö med 987 par. 

Rördrom Botaurus stellaris 

Spelande fåglar: 1 ex Inre Stockviken 29.3 (Carl Tholin). 1 ex Tingstäde träsk 30.3-8.5 

(Inger Bjärnebrand, Tommy Lindberg, Sivert Söderlund). 1 ex Paviken 8-14.4 (Tord Lantz, 

Inger Bjärnebrand, Tommy Lindberg m.fl). 1 ex Fardume träsk 9.4-11.6 (Inger Bjärnebrand, 

Tommy Lindberg, Jörgen Petersson m.fl). 1 ex Mölnorträsk, Fårö 14.4 (Berndt Lundin). 1 ex 

Dämbaträsk, Fårö 23.4-21.5 (Björn Wester, Micke Nederman, Daniel Melchert m.fl.). 1 ex 

Ajkesträsk, Fårö 25-29.4 (Micke Nederman, Svenne Schultzberg). 1 ex Alnäsaträsk, Fårö 21.5 

(Daniel Melchert, Anders Wester). 1 ex Stenbrottet, Furilden 29.5 (Tommy Lindberg). 

Övriga observationer: Som mest 3 ex Klinteviken, Klinte 10.1-14.3 (Niclas Eklund, Julia 

Stigenberg, Marita Westerlind, Sivert Söderlund m.fl.). 1 ex Själsöbäcken, Väskinde 31.1 

(Jörgen Petersson). 1 ex Brissund, Väskinde 2.2 (Ulf Nilsson). 

Ägretthäger Egretta alba (20,2) 

1 ex Ajkesträsk, Fårö 25-27.7 (Tord Lantz, Jörgen Petersson, Yngve Hareland). 1 ex 

Stockviken, Hamra 4-25.9 (Stefan Oscarsson, Tommy Lindberg, Per Smitterberg, Julia 

Stigenberg m.fl). 

Gråhäger Ardea cinerea 

Häckningar: ca 30 par Sandboviken, Sanda (Jörgen Petersson m.fl.). Ca 50 par Storsund, 

Gothem (Jörgen Petersson, Per Smitterberg). 

Vit stork Ciconia ciconia 

1 ex sträckande Vamlingbo k:a 20.5 (Magnus Renmyr, Anders Lind). 1 ex Klintehamn 1.6 

(Erik Mølgaard). 1 ex Fidenäs, Fide 28.6-18.8 (Carl & Michael Tholin, Jens Ramnebro, Per 

Smitterberg, Tord Lantz m.fl.). 1 ex mot N Hemse 16.7 (Bimbi & Tina Ollberg). Hemsefågeln 

är samma som den i Fide. 

Bivråk Pernis apivorus 

Sommarobservationer: 1 ex. mot O Lekarve, Sanda 15.6 (Björn Lilja). 1 ex. Västergarn 2.7 

(Olof Armini). 1 ad. mot SO Mafridsområdet, Västergarn 9.7 (Olof Armini). 1 ex. mot S fyren, 

Stora Karlsö 15.7 (Herbert Baumann). 1 ad.g Snausarve, Silte 15.7 (Michael & Carl Tholin). 1 

ex. Mafridsområdet, Västergarn 17.7 (Olof Armini). 1 ex. mot N Ugnens fågelskyddsområde, 

Sproge 18.7 (Sivert Söderlund). 1 ad.g Sudersands camping, Fårö 25.7 (Tord Lantz). 3 ex. 

80


Hoburgsklippan 28.7 (Sundregruppen ). 1 ad.e Visby flygfält, Visby 28.7 (Carl & Michael 

Tholin). Tio fynd är normalt uppträdande för bivråken som ogärna sträcker över öppet hav. 

Brun glada Milvus migrans (83,6) 

1 ex. Skoge, Sundre 20.4 (Gösta Reiland). 1 ex. Hoburgen 5-9.5 (Niclas Eklund, Per 

Smitterberg, Stellan Hedgren, Sundregruppen m fl). 1 ad. mot S Västlands, Vamlingbo 8.5 

(Per Smitterberg). 1 ex. Visby soptipp 10-12.5 (Erik Törnblom, Tord Lantz). 1 ad. Ugnens 

fågelskyddsområde, Sproge 26.5 (Per Smitterberg). 1 ex. Öja k:a 27.5 (Stefan Heimdahl). Efter 

2003 års toppnotering på 18 observationer är antalet fynd åter på mer normala sex. 

Röd glada Milvus milvus 

Misstanke finns om en eller två häckningar från Sudret. 

Observationer norr om Lye: 1 ex. Hejdeby k:a 25.3 (Sten & Ann Wikström). 1 ex. Stora Tollby, 

Fole 29.3 (Sten & Ann Wikström). 1 ex. Martallsgatan, Visby 29.3 (Fredrik Gustafsson). 1 

ex. Östergarnsdalen, Östergarn 4.4 (Jim Sundberg). 1 ex. mot SO Landträskdammen, Martebo 

11.5 (Carl Tholin). 1 ex. Lansaholm, Fårö 21.5 (Björn Wester). 1 ex. Stenkyrka 5.6 (Oskar 

Kullingsjö). 1 ex. Fårösund 17.7 (Sten & Ann Wikström). 1 1K Rivet, Sundre 23.7 (Gösta 

Reiland). 1 1K returvattendammarna, Stånga 6.8 (Bimbi Ollberg). 1 1K Havdhem 27.8 (Per 

Smitterberg). 1 1K Havdhem k:a 23.9 (Josef Andersson). 1 1K mot V Hoburgen 25.9 (Michael 

& Carl Tholin, Stellan Hedgren). 1 1K Sigdes, Burs 28.9 (Bimbi Ollberg). 

Havsörn Haliaeetus albicilla 

Häckningar: rapporter om 9 häckande par har kommit in. Troligen har arten häckat på 

ytterligare några platser på Gotland. Antalet häckande par förefaller inte ha förändrats påtagligt 

sedan föregående år. 6 ungar ringmärktes under 2004. 

Brun kärrhök Circus aeruginosus 

Konstaterad häckning har rapporterats endast från Landträskdammen, Martebo. Antalet övriga 

fynd under häckningstid har inkommit från endast två lokaler. Antalet häckningar och fynd är 

mycket lågt. Är arten under sådan stark minskning eller är rapporteringen svag? Rapportera alla 

fynd av brun kärrhök under häckningstid! 

Ängshök Circus pygargus 

Häckningar: 8 häckningar har konstaterats, samtliga från den norra delen av Gotland. 

Ängshöken har under de senaste femton året uppträtt mycket fåtaligt som häckfågel på Gotland. 

Artens återkomst är naturligtvis mycket glädjande. Arten har under senare år kostaterats minska 

på Öland. Har öländska fåglar valt att häcka på Gotland istället? 

Antalet övriga observationer per månad: 1 (april); 13 (maj); 3 (juni); 15 (juli); 20 (augusti); 5 

(september). 

Fjällvråk Buteo lagopus 

Sommarobservationer: 1 ex. Västergarn, Västergarn 2.7 (Olof Armini). 

Fiskgjuse Pandion haliaetus 

Sommarobservationer: 1 ex. Bredsandsudde, Gotska Sandön 1.6 (Mikael Åsberg, Per Åsberg, 

Niklas Westermark). 1 ex. mot NV Bredsandsudde, Gotska Sandön 5.6 (Bertil Johansson, 

Johan Södercrantz). 1 ex. mot S Norsholmen och 1 ex. mot SV Ajkesträsk, Fårö 7.6 (Jim 

81


Sundberg). 1 ex. mot S Ygne, Västerhejde 10.6 (Jörgen Petersson). 1 ex. Skär, Fårö 17.6 

(Gunilla Sundberg). 1 ex. Inre Stockviken 3.7 (Ulf Nilsson). 1 ex. Tofta skjutfält, Tofta 8.7 

(Inger Bjärnebrand). 1 ex. sträckande Hoburgen 30.7 (Sundregruppen ). 

Tornfalk Falco tinnunculus 

Vinterobservationer: 1 honf Flunting, Grötlingbo 5.1 (Bimbi Ollberg). 1g Högbro, Halla 15.1 

(Bimbi Ollberg). 

Sommarobservationer: 1 ex. Gotska Sandön 2.6 (Bertil Johansson, Mattias Gerdin, Johan 

Ställberg, Johan Södercrantz). 1 ex. mot NO Hoburgen 3.6 (Sivert Söderlund). 1 ex. Tofta 

skjutfält, Tofta 13.6 (Fredrik Gustafsson). 2 ex. Skoge, Sundre 23.7 (Gösta Reiland). 1 honf 

mot O Mafridsområdet, Västergarn 23.7 (Olof Armini). 1 ad.e Faludden 24-25.7 (Rickard 

Kraft, Anders Kraft, Karin Åström). 2 1K Faludden 25.7 (Anders Kraft, Rickard Kraft). 2 ex. 

Änges, Burs 28.7 (Fredrik Thernlund). 1 ex. Dalen, Sundre 30.7 (Sundregruppen ). 

Aftonfalk Falco vespertinus 

1 2Ke Herrvik, Östergarn 6.5 (Josef Andersson) och troligen samma fågel Hallgårds, Östergarn 

7.5 (Jim Sundberg). 1 ad.g Skoge, Sundre 27.5 (Stefan Heimdahl). 1 2Ke Bredsandsudde, 

Gotska Sandön 5.6 (Bertil Johansson). 1e Hundlausar, Vamlingbo 12.6 (Ulf Nilsson). 1 ad.g 

Öja k:a 29.7 (Göran Darefelt). 1 1K mot SV Gällungsdammen, Visby 8.9 (Tord Lantz). 1 ex. 

mot S Verkstadsgatan, Visby 24.9 (Ola Wizén). Åtta fynd är en ganska normal årssumma. 

Stenfalk Falco columbarius 

Vinterobservationer: 1 ex. Mästermyr, Hablingbo 4.1 (Jörgen Petersson): 1 ex. hamnen Visby 

27.2 (Stellan Hedgren). 1e Mästermyr, Hablingbo 12.12 (Ulf Nilsson). 1 ex. Kulle, Havdhem 

21.12 (Carl & Michael Tholin). 1 honf Kasper Höjers park, Visby 31.12 (Fredrik Gustafsson). 

Sommarobservationer: 1 ex. Faludden 25.7 (Anders Kraft, Rickard Kraft). 1 honf Holmhällar, 

Vamlingbo 23.8 (Tord Lantz). 

Jaktfalk Falco rusticolus 

1 1K Dalhem 3.10 (gnm Per Smitterberg). 1 1K returvattendammarna, Stånga 21.10 (Bimbi 

Ollberg). 

Pilgrimsfalk Falco peregrinus 

Sammanlagt 86 fynd har rapporterats. De fördelar sig månadsvis enligt följande: 4 (januari); 

2 (februari); 0 (mars); 1 (april); 8 (maj); 0 (juni); 0 (juli); 3 (augusti); 21 (september); 24 

(oktober); 12 (november); 11 (december). 

Vattenrall Rallus aquaticus 

Vinterobservationer: 1 ex Själsöbäcken, Väskinde 23-28.1 (Centh Glimsäter, Carl Tholin, Peter 

Landergren). 1 ex Klinteviken, Klinte 1.2 och 19.2 (Ulf Nilsson). 1 ex Själsöbäcken, Väskinde 

2.12 (Centh Glimsäter, Peter Landergren). 1 ex Klinteån, Klinte 21.12 (Jörgen Petersson). 

Samtliga fåglar observerades på klassiska vinterlokaler för arten. 

Småfläckig sumphöna Porzana porzana 

Spelande fåglar under häckningstid har rapporterats från följande lokaler: Paviken (som mest 

7 ex 5.5!), Västergarnsviken Västergarn, Kyrkmyren Norrlanda, Stora Hammars Kräklingbo, 

82


Bogeviken Boge, Mölnorträsk Fårö, Limmormyr Fårö. 

Övriga observationer: 1 ex Kronholmens fyr, Västergarn 11.4 (Olof Armini). 

Ovanligt att höstobservationer uteblir. 

Kornknarr Crex crex 

Totalt har 137 fåglar rapporterats 

från 71 lokaler mellan 9.5-8.8. Se karta. 

Största koncentrationerna med 10 ex 

vardera vid Långmyre, Hamra och Rone 

myr. Och 8 ex vid Lina myr, Hörsne. 

Kornknarren har under 1900-talet gått 

tillbaka i stora delar av Europa så även i 

Sverige. Orsaken är de förändringar i 

odlingslandskapet som skett, med 

torrläggningar och uppodlingar av fuktiga 

ängsmarker och ändrade jordbruksmetoder. 

Detta har ju även lett till att många andra 

arter minskat eller försvunnit. 

Huvudsakligen återfinns kornknarren i 

odlingsbygden i Mellansverige och på Öland 

och Gotland. Under 1990-talet beräknade 

GOF att omkring 400 par 

häckade på Gotland. 

Kornknarren kommer till häckplatserna i 

maj efter att ha tillbringat vintern i tropiska 

Östafrika dit den flyttar under sensommaren 

och hösten. 

Figur. Kornknarr 2004. 

Rörhöna Gallinula chloropus 

Vinterobservationer: 1 2K Visby hamn, Visby 1.1-7.4 (Per Smitterberg, Fredrik Gustafsson, 

Sivert Söderlund, Josef Andersson). Som mest 3 ex Paviken 25.1-5.6 (Staffan Bergman, Fredrik 

Gustafsson, Per Smitterberg, Michael Tholin). 

Under häckningstid har arten rapporterats från 13 lokaler, med ett flertal konstaterade lyckliga 

häckningar. 

Trana Grus grus 

Häckning: 1 ex med 1 pull Storsund, Gothem (Lars Brolund). Dessutom har arten observerats 

under häckningstid på följande lokaler: Muskmyr, Paviken och Nasumemyr. Arten är betydligt 

vanligare än så. Det är dock sällan som myrarna på norra Gotland besöks under häckningstid. 

Skärfläcka Recurvirostra avosetta 

Häckningar: ca 40 par Kroken, Närsholmen (Anders Elf, Jim Sundberg). Ca 10 par 

Västergarnsviken, Västergarn (Fredrik Gustafsson, Tord Lantz m.fl.). 1 par Lausviken östra del, 

När 24.5 (Jim Sundberg). 1 par Sandarviken, Öja 4.6 (Tord Lantz). 1 par Östergarnsholm 8.7 

(Mats Gothnier, Ola Wizén). 

83

Fjällpipare Charadrius morinellus 

vid Faludden den 22 maj 2004. 

Foto: Tommy Lindberg 

84 


Rödhalsad gås Branta ruficollis vid Djuapdy, När 

den 9 april 2004. Foto: Tommy Lindberg 

Fjällpipare Charadrius morinellus 

1 ad. mot N Skoge, Sundre 14.5 (Per Smitterberg). 1 ex Faludden 20-23.5 (Magnus Renmyr, 

Anders Lind, Inger Bjärnebrand). 2 ex Faludden 23-24.5 (Matti Eriksson, Stefan Heimdahl, 

Tina & Bimbi Ollberg m.fl.). 1 1K Hällarna, Visby 31.8 (Sivert Söderlund). 1 ad. Udden, 

Sundre 4.9 (Per Smitterberg). 1 1K Aurriv, Hamra 4.9 (Michael & Carl Tholin, Jörgen 

Petersson). Normalt uppträdande. 

Ljungpipare Pluvialis apricaria 

Vinterobservationer: 2 ex Norsholmen, Fårö 17.1 (Carl & Michael Tholin). 1 ex Bodudd, 

Näsudden 21.12 (Jörgen Petersson). 

Observationer under häckningstid: 1 ex Hoburgen 6.6 (Tord Lantz). 1 ad. varnande 

Sandsviken, Norra gattet, Fårö 7.6 2004 (Jim Sundberg). 2 ad. Tofta skjutfält, Tofta 26.6 (Inger 

Bjärnebrand). 3 par i revir Lauter, Fårö 1.7 (Jörgen Petersson). Det ser mycket mörkt ut för 

arten som häckfågel på Gotland. Det totala antalet häckande ligger nog under tio par. 

Kustpipare Pluvialis squatarola 

Sommarobservationer: 1 ex Norsholmen, Fårö 3-4.7 (Björn Wester, Tord Lantz). 

Kustsnäppa Calidris canutus 

Vinterobservationer: 1 2K 24-25.1 och 2 ex 2.2 Rivet, Sundre (Per Smitterberg, Jörgen 

Petersson, Bo Fagerström). 

Sandlöpare Calidris alba 

Vårobservationer: 1 ex Aurriv, Hamra 10.5 (Per Smitterberg, Tuomo Kolehmainen). 1 ex 

Aurriv, Hamra 21.5 (Niclas Eklund, Julia Stigenberg). 1 ex 21.5 och 7 ex 24.5 Bredsandsudde, 

Gotska Sandön (Mattias Gerdin, Måns Grundsten, Jens Ramnebro m.fl.). 1 ex 23.5 och 4 ex 

24.5 Sandarviken, Öja (Matti Eriksson). 2 ex Hoburgen 1.6-2.6 (Anders Haglund).


Överst: brun glada Milvus migrans med Hoburgens fyr i 

bakgrunden, den 8 maj 2004. Foto: Per Smitterberg. 

Ovan från vänster: 

Strömstare Cinclus cinclus, den 15 februari 2004. 

Foto: Tommy Lindberg. 

Stäpphök Circus macrourus, 8 maj 2005. Foto: Johan Träff. 

Härfågel Upupa epops, den 20 april 2004. Foto: Johan Träff. 

Buskskvätta Saxicola rubetra. Foto: Magnus Martinsson 

Småsnäppa Calidris minuta 

Vårobservationer: 3 ex Aurriv, Hamra 17.5 (Jörgen Petersson). 1 ex Östergarnsholm 21.5 (Jim 

Sundberg, Ola Wizén, Magnus Martinsson). 1 ex Dypledammen, Tofta 21.5 (Sivert Söderlund). 

1 ex Själgang, Grötlingbo 22.5 (Göran Knutas). 1 ex Närsholmen 24.5 (Staffan Bergman). 

Tuvsnäppa Calidris melanotos (10,3) 

1 ex Sudersandsviken, Fårö 20-21.5 (Daniel Melchert, Anders Wester, Björn Wester). 1 ex 

Västergarnsviken, Västergarn 26-29.7 (Olof Armini, Michael & Carl Tholin, Charley Wiklund 

m.fl.). 1 ex Vivesholm, Sanda 13-14.8 (Göran Knutas, Per Smitterberg, Fredrik Gustafsson 

m.fl.). Arten tenderar att bli vanligare och av de totalt 13 individerna har hela 8 observerats 

under 2000 talet. 

85

86 


Spovsnäppa Calidris ferruginea 

Vårobservationer: 1 ex Flisviken, Sundre 16.5 (Tommy Lindberg). 1 ex Aurriv, Hamra 21.5 

(Niclas Eklund, Julia Stigenberg). 1 ex Örnkull, När 24.5 (Jim Sundberg). 2 ex Aminne, 

Lausviken 3.6 (Josef Andersson). 

Skärsnäppa Calidris maritima 

Under perioden 1.1 – 15.5 har 14 rapporter av totalt 385 individer observerats. Största flock: 

204 ex Rivet, Sundre 13.2 (Per Smitterberg). 

Observationer mellan 15.5 – 31.8: max 40 ex Aurriv, Hamra 16-27.5 (Jörgen Peterson, Anders 

Haglund m.fl.). 3 ex Havdudden, Östergarnsholm 21-22.5 (Ola Wizén, Jim Sundberg, Magnus 

Martinsson). 2 ex Suderudd, Furilden 28-29.5 (Tommy Lindberg, Daniel Melchert, Anders 

Wester). 1 ex mot S Faluddens fyr, Öja 25.8 (Tord Lantz). 

Perioden, 26.9-28.12 har 15 rapporter av totalt 266 ex. Största flock: 100 ex Raude hunden, 

Hamra 4.12 (Carl & Michael Tholin). 

Kärrsnäppa Calidris alpina 

Vinterobservationer: 1 ex Rivet, Sundre 11.1 och 18.1 (Per Smitterberg, Michael & Carl 

Tholin, Rickard Kraft). 2 ex Flisviken, Sundre 7-8.2 (Per Smitterberg, Michael & Carl Tholin). 

2 ex Rivet, Sundre 13.2 (Per Smitterberg). 

Sydlig kärrsnäppa Calidris alpina schinzii 

Endast rapporterad från en lokal, dock får beståndet anses som stabilt. 2 par Aurriv, Hamra 

(Tord Lantz). 

Myrsnäppa Limicola falcinellus 

Under vårperioden, 22.5-3.6 har det inkommit 5 rapporter av 26 individer. Största ansamlingen 

var 9 ex Närsholmen 24.5-3.6 (Jim Sundberg, Josef Andersson, Magnus Rignell m.fl.). Det är 

en återgång till det mer normala på våren. 

Under sommaren-hösten 9.7-4.9 har 12 observationer av 17 individer inkommit. 

Dvärgbeckasin Lymnocryptes minimus 

Under vårperioden 21.4-3.5 har 7 observationer av 8 individer rapporterats, bland annat en 

spelande vid Kyrkmyr, Norrlanda 26.4 (Tommy Lindberg). 

Från hösten 31.8-30.10 föreligger det 14 rapporter av 16 ex. Största koncentration med 9 ex 

rastande Stockviken 24.10 (Karl-Gustav Sjölund, Stefan Palm, Torbjörn Jarlemark). 

Uppträdandet är normalt. 

Enkelbeckasin Gallinago gallinago 

Vinterobservationer: 1 ex Flisviken, Sundre 1.1 (Jörgen Petersson). 1 ex Svältholmen, 

Västergarn 3-18.1 (Tord Lantz, Sivert Söderlund, Tomas Johansson, Gun Ingmansson). 6 ex 

5.1 och 1 ex 10.1 Sysneudd, Gammelgarn (Jim & Jonas Sundberg, Magnus Martinsson). 1 ex 

Skansudd, Visby 9.1 (Carl Tholin). 1 ex Flundreviken, Visby 11-24.1 (Björn Lilja, Michael & 

Carl Tholin, Jörgen Petersson). 1 ex Fifangs fiskeläge, Fårö 18.1 (Tord Lantz). 1 ex Hasselriv, 

Hall 2.12 (Josef Andersson). 1 ex Brucebo naturreservat, Visby 8-10.12 (Per Smitterberg, Carl 

Tholin). 1 ex Skansudd, Visby 26.12 (Michael & Carl Tholin).


Dubbelbeckasin Gallinago media 

1 ex spelande Kyrkmyr, Norrlanda 15.5 (Jim Sundberg). 1 ex spelande Limmormyr, Fårö 

15.5 (Daniel Melchert, Anders Wester). 1 ex Östergarnsholm 18.7 (Ola Wizén). 1 ex 

Västergarnsviken, Västergarn 26.7 (Olof Armini). 1 ex returvattendammarna, Stånga 11.8 

(Bimbi Ollberg). 1 ex Kroken, Närsholmen 24.8 (Per Smitterberg). 1 ex Östergarnsholm 29.8 

(Jim Sundberg). 1 ad. Norsholmen, Fårö 3.10 (Ola Wizén). Julifynd är ovanliga, betänk dock 

art arten häckar närmast i Estland och Lettland. 

Morkulla Scolopax rusticola 

Vinterobservationer: 1 ex 7.1 och 2.2 samt 3 ex 28.1 Själsöbäcken, Väskinde (Jörgen Petersson, 

Carl Tholin). 2 ex Brucebo, Väskinde 31.1 (Jörgen Petersson). 

Rödspov Limosa limosa 

Observationer under häckningstid utanför Faluddenområdet: 2 ex Fidenäsviken, Fide 3.4 

(Jörgen Petersson). 2 ex Austerviken, När 5.4 (Carl Tholin). 2 ex Fluntingsbod, När 9.4 

(Niclas Eklund, Julia Stigenberg). 1 par Varpet, Norsholmen, Fårö 11.4-1.5 (Micke Nederman, 

Tord Lantz, Jens Ramnebro, Svenne Schultzberg). 1 ex spelande på maderna V Vägbanken, 

Asunden, Othem 17.4 (Jens Ramnebro). 2 ex spelande Limmormyr, Fårö 29.4-13.6 (Micke 

Nederman, Tord Lantz, Berndt Lundin, Svenne Schultzberg). 2 ex Krakskär, Grötlingbo 1-22.5 

(Josef Andersson, Göran Knutas, Anders Elf m.fl.). 2 ex Klase, Sproge 2.5 (Jens Berkler). 1 ex 

Norsholmen, Fårö 7.6 (Jim Sundberg). 1 ex Lauter, Fårö 1.7 (Jörgen Petersson). 

Observationer under höststräcket: 1 ad. Gannarveviken, Fröjel 16.8 (Per Smitterberg). 1 ex 

Skansudd, Visby 24.8 (Anders Kraft). 2 ex Langstiteviken, Eksta 28.8 (Sivert Söderlund). 

Myrspov Limosa lapponica 

Fynd under perioden 1 november-31 mars: 1 ex Grötlingboudd, Grötlingbo 26.3 (Tommy 

Lindberg). 

Storspov Numenius arquata 

Fynd under perioden 1 november-29 Februari:6 ex Yttre Stockviken 5-14.11 (Per Smitterberg, 

Tommy Lindberg). 3 ex Nisseviken 13-14.11 (Marita Westerlind, Rickard Kraft, Anders Kraft, 

Per Smitterberg). 14 ex Grötlingboudd, Grötlingbo 14.11 (Marita Westerlind). 2 ex Flunting, 

Grötlingbo 20.12 (Marita Westerlind). 

Piparsnäppa Bartramia longicauda* (0,1) 

1 ex Kulle, Havdhem 20.12 (Johan Träff). Ny art för Gotland och andra fyndet i Sverige. 

Rödbena Tringa totanus 

Vinterobservationer: 1 ex Yttre Stockviken 6.1 (Ola Wizén, Per Smitterberg, Tord Lantz, Josef 

Andersson). 1 ex Rivet, Sundre 13.2 (Per Smitterberg). 1 ad. Hummelbosholm, Burs 20.12 

(Carl Tholin). 

Dammsnäppa Tringa stagnatilis (55,2) 

1 ex mot S Mafridsområdet, Västergarn 4.7 (Olof Armini). 1 ex Ringomedammarna, Alva 13.7 

(Bimbi Ollberg). 

87

88 


Gluttsnäppor Tringa nebularia. Foto: Per Smitterberg 

Tereksnäppa Xenus cinereus (11,1) 

1 ex Yttre Stockviken 22.9 (Ola Weiland, Magnus Stangenberg). 

Drillsnäppa Actitis hypoleucos 

Observationer mellan 1 oktober- 31 mars: 1 ex Norebod, Vamlingbo 16.10 (Ola Wizén). Arten 

observeras sällan efter september månads utgång. 

Smalnäbbad simsnäppa Phalaropus lobatus 

Under vårperioden, 11.5-3.6 har 23 rapporter om 73 exemplar inkommit. Största flock: 9 ex 

Närsholmen 30.5. 

Dessutom: 1 ex returvattendammarna, Stånga 15.6 (Bimbi Ollberg). Fynd under artens 

häckningstid är ovanliga. 

Under höststräcket, 12.7-4.9 har 17 rapporter inkommit av 22 individer. Största flock: 3 ex 

Bodudd, Näsudden 28.8 (Sivert Söderlund). 

Kustlabb Stercorarius parasiticus: 

Sommarobservationer: 1 ex. Gotska Sandön 3.6 (Bertil Johansson, Mattias Gerdin, Johan 

Södercrantz). 1 ex. Hoburgen 5.6 (Tord Lantz m.fl.). 1 ex. Hamnudden, Gotska Sandön 

5.6 (Mats Gothnier). 1 ex. Lilla Karlsö 15.7 (Mats Gothnier). 1 ex. Broa, Fårö 21.7 (Kjell 

Westerdahl). 1 ad. Norsholmen, Fårö 28-30.7 (Göran Darefelt, Yngve Hareland). 

Fjällabb Stercorarius longicaudus (64,9) 

1 ad. Stora Karlsö 21.5 (Per Smitterberg, Tord Lantz m.fl.). 1 1K Nisseviken, Havdhem 22.8 

(Stellan Hedgren). 1 1K fyren, Stora Karlsö 23.8 (Åke Anderson). 5 1K Faludden 25.8 (Jim 

Sundberg, Tord Lantz). 1 1K Östergarnsholm 18.10 (Jim Sundberg, Josef Andersson, Tord 

Lantz). 

Storlabb Catharacta skua (5,2) 

1 ad. Faludden 21.9 (Per Smitterberg). 1 1K Närsholmen 30.9 (Bimbi Ollberg).


Svarthuvad mås Larus melanocephalus (17,10) 

1 2K Lausviken, När 13.3 (Per Smitterberg). 2 3K Kronholmens fyr, Västergarn 2.5 (Björn 

Lilja). 1 par i lämplig häckbiotop Gnisvärd, Tofta 8.5 (Per Smitterberg, Tord Lantz, Carl 

Tholin m.fl.). 2 ex. Klase, Sproge 19.6 (Lars Brolund). 1 2K Västergarnsviken, Västergarn 12.7 

(Olof Armini). 1 1K Rivet, Sundre 29.7 (Roger Mellroth). 1 2K+ Skoge, Sundre 4-6.8 (Gösta 

Reiland,Per Smitterberg). 

Dvärgmås Larus minutus 

Vinterfynd: 1 2K Skvalpvik, Vamlingbo 2.1 (Tord Lantz, Josef Andersson). 

Skatgök. Akvarell av Bill Zetterström 

89


Ringnäbbad mås Larus delawarensis* (1,0) 

1 ad.g Stora Karlsö 22.5-10.6 (Per Smitterberg, Tord Lantz, Åke Anderson m.fl.). 

Fågeln anses vara densamma som sågs på lokalen 2002 (RK). 

Fiskmås Larus canus 

Ansamlingar: 1000 ex. Norderstrand, Visby 31.3 (Tord Lantz). 3000 ex. Norderstrand, Visby 

3.4 (Tord Lantz). 2000 ex. Flundreviken, Visby 3.4 (Tord Lantz). 2000 ex Gotska Sandön 

4.9 (Bertil Johansson). 1000 ex. Östergarnsholm 18.10 (Tord Lantz, Jim Sundberg, Josef 

Andersson). 

Kaspisk trut Larus cachinnans 

Hela 41 rapporter om minst 7 individer under januari-maj (4 ad., 1 3K och 2 2K) och minst 16 

individer (6 ad., 10 1K) under juli-november har inkommit. Observationerna är fördelade från 

Fårö till Sundre, men tyngdpunkten ligger i Visby och på sydöstra delen av ön. 

Medelhavstrut Larus michahellis 

1 ad. Norderstrand, Visby 8-27.1 (Per Smitterberg, Carl Tholin, Sivert Söderlund m.fl.). 1 2K 

Norderstrand, Visby 27.1 (Per Smitterberg). 1 1K Norsholmen, Fårö 11.9 (Carl & Michael 

Tholin). 1 1K Östergarnsholm 18.10 (Tord Lantz). 1 1K Flundreviken, Visby 4.11 (Tord 

Lantz). 1 1K Rivet, Sundre 12.11 (Gösta Reiland). 3 4K+ Rivet, Sundre 12.11 (Gösta Reiland). 

1 ad. Rivet, Sundre 14.11 (Per Smitterberg). 

Vittrut Larus hyperboreus 

1 2K Lasarettet, Visby 5.1 (Per Smitterberg). 1 2K Hoburgen 26.3 (Ola Wizén, Matti Eriksson, 

Per Smitterberg). 1 2K+ Slottsparken, Visby 5.4 (Tord Lantz). 1 3K+ Holmuddens fyr, Fårö 

29.4 (Micke Nederman, Svenne Schultzberg). 

Vitvingad trut Larus glaucoides* (1,1) 

1 2K Stora Karlsö 23.5 (Per Smitterberg, Tord Jeppsson, Tord Lantz m.fl.). 

Blott andra fyndet. Det första gjordes på Bodudd, Näsudden 14.2 1989. 

Tretåig mås Rissa tridactyla 

2 ex. Östergarnsholm 18.10 (Tord Lantz, Jim Sundberg). 1 1K Faludden 21.10 (Tuomo 

Kolehmainen). 1 1K Närsholmen 21.10 (Carl Tholin). 

Skräntärna Sterna caspia 

Häckningsuppgifter: 2 par Avagrunn, Fårö 16.5 (Kjell Larsson). 28 par Utholmen, Västergarn 

21.5 (Kjell Larsson). 

Kentsk tärna Sterna sandvicensis 

Häckningsuppgifter: 3 par Lilla Karlsö (Måns Hjernquist). 40 par Sildungen, Gothem 17.5 

(Kjell Larsson). 40 par Östergarnsholm 21.5 (Kjell Larsson). 20 ex. Gnisvärd, Tofta 28.5 

(Herman Sundkvist). 

90


Småtärna Sterna albifrons 

Häckningsuppgifter: 15 par Lilla Karlsö (Måns Hjernquist). 

Svarttärna Chlidonias niger 

1 ad. Kuppen, Östergarn 6.5 (Josef Andersson). 1 ad. Östergarnsholm 21-23.5 (Jim Sundberg, 

Ola Wizén, Magnus Martinsson). 1 ad. Paviken 12.6 (Olof Armini, Jörgen Petersson, Tord 

Lantz). 1 ad. Västergarnsviken, Västergarn 12.7 (Olof Armini, Ulf Nilsson). 1 1K Rivet, 

Sundre 22.7 (Tord Lantz). 1 1K Faludden 1.8 (Jörgen Petersson). 1 1K Närsholmen 3.8 

(Michael & Carl Tholin). 1 ad. Skär, Fårö 16.8 (Daniel Melchert). 6 ex. Faludden 25.8 (Jim 

Sundberg, Tord Lantz). 

Alkekung Alle alle (28,1) 

1 ex. Faludden 27.9 (Per Smitterberg). 

Skogsduva Columba oenas 

Observationer under januari och december: Under januari har 8 rapporter om minst 243 

ex. inkommit. Största flocken var på 150 ex. vid Hammarnäs, När 26.1 (Carl Tholin). Under 

december har 4 rapporter om minst 156 ex. inkommit. Största flocken var på 75 ex. vid Kulle, 

Havdhem 21.12 (Carl & Michael Tholin). 

Ringduva Columba palumbus 

Observationer under januari och december: Under januari har 39 rapporter om minst 93 

ex. inkommit. Största flocken var på 22 ex. vid Aurriv, Hamra 7.1 (Bimbi Ollberg). Under 

december har 11 rapporter om minst 69 ex. inkommit. Största flocken var på 25 ex. vid Yttre 

Stockviken 21.12 (Carl & Michael Tholin). 

Turturduva Streptopelia turtur 

2 ex. Norrgårde, Hamra 8-9.5 (Niclas Eklund, Per Smitterberg, Jens Ramnebro m.fl.). 1 ex. 

Hoburgen 12.5 (Sundregruppen , Tuomo Kolehmainen, Marie Jacobsson). 1 ex. Digrans, 

Sundre 12.5 (Tuomo Kolehmainen, Marie Jacobsson). 1 ex. Rivet, Sundre 12.5 (Sundregruppen 

, Tuomo Kolehmainen, Marie Jacobsson). 1 ex. Gotska Sandön 23.5 (Mattias Gerdin). 1 ex. 

Hamra soptipp, Hamra 25.5 (Per Smitterberg). 1 ex. Gotska Sandön 6.6 (Johan Södercrantz). 1 

ex. Svältholmen, Västergarn 13.6 (Olof Armini). 1 ex. Nyudden, När 10.7 (Mats Gothnier). 1 

ex. Paån, Västergarn 27.7 (Olof Armini). 1 ex. Petsarve, Eke 14.8 (Per Smitterberg). 

Skatgök Clamator glandarius* (0,1) 

1 1K Nasume myr, Tofta skjutfält, Tofta 7.7 (Per Smitterberg, Ola Wizén, Tord Lantz m.fl.). 

Ny art för Gotland. Observationen finns beskriven i Bläcku 1:2005. 

Gök Cuculus canorus 

Sen observation: 1 ex. Sysneudd, Gammelgarn 2.10 (Oskar Kullingsjö). 

Tornuggla Tyto alba 

5 rapporter från sydöstra och södra delen av ön har inkommit. Ingen häckning är dock 

inrapporterad 

91

92 


Berguv Bubo bubo 

18 rapporter om 8 spelande hanar, 5 par och 1 säker häckning har inkommit. 

Kattuggla Strix aluco 

Häckningsuppgifter: 1 pull Sundre 7.6 (Bimbi Ollberg). 2 pulli Öja 17.6 (Per Smitterberg). 3 

pulli Guldrupe 5.7 (Lars Brolund). 1 bo, Rone 12.7 (Anders Elf). 

Hornuggla Asio otus 

Observationer under januari och december: 1 ex. Visby 18.1 (Inger Bjärnebrand). 1 ex. Stora 

Hästnäs 18.1 (Ola Wizén, Tord Lantz). 

Häckningsuppgifter: 2 ex. besöker bebott bo, Öja 4-5.6 (Tord Lantz). 1 bo, Rone 12.7 (Anders 

Elf). 2 1K Alva 12.7 (Jörgen Petersson). 

Jorduggla Asio flammeus 

1 ex. Stora Karlsö 21.4 (Mattias Lif). 1 ex. Faludden 30.4 (Matti Eriksson). 1 ex. Faludden 

1.5 (Sivert Söderlund, Ulf Nilsson). 1 ex. Hoburgen 7.5 (Tuomo Kolehmainen). 1 ex. 

Hoburgsklippan 4.9 (Per Smitterberg, Carl Tholin, Sundregruppen). 1 ex. Närsholmen 9.9 (Carl 

Tholin). 1 ex. Faluddens fyr 30.9 (Per Smitterberg). 1 ex. Faluddens 1.10 (Per Smitterberg, 

Tord Lantz, Josef Andersson). 1 ex. Faludden 2.10 (Per Smitterberg). 1 ex. Östergarnsholm 

16.10 (Tord Lantz, Jim Sundberg, Josef Andersson). 

Pärluggla Aegolius funereus 

13 rapporter om spelande fåglar har inkommit från mellersta och norra delen av ön. 

Nattskärra Caprimulgus europaeus 

Glädjande nog har 46 rapporter om minst 68 spelande fåglar inkommit. 

Kungsfiskare Alcedo atthis 

1 ex. Paån, Västergarn 12-14.4 (Lars-Olof Jiveskog, Ulf Nilsson, Jörgen Petersson). 1 ex. 

Gotska Sandön 27.4 (Lars Pedersén). 

Biätare Merops apiaster (60,2) 

1 ex. Limmor träsk, Fårö 5.6 (Erik Mølgaard). 1 ex. Gotska Sandön 5.6 (Göran Nyrén). 

Härfågel Upupa epops 

1 ex. Gotska Sandön 14.4 (Daag Pedersén). 1 ex. Hoburgens fyr, Sundre 19.4 (Bimbi & Tina 

Ollberg, Jörgen Petersson). 1 ex. Grötlingbo 20.4 (Johan Träff). 1 ex. Barshageudd, Sundre 

22.4 (Jens Ramnebro). 1 ex. Vännes, Sundre 22.4 (Bimbi & Tina Ollberg). 1 ex. Skoge, 

Sundre 22.4 (Gösta Reiland). 1 ex. Kungsladugården, Visby 2.5 (Michael Tholin). 1 ex. Nore, 

Vamlingbo 5.5 (Sundregruppen , Matti Eriksson). 1 ex. Sallmundsudd, Hamra 8.5 (Niclas 

Eklund, Per Smitterberg, Julia Stigenberg). 1 ex. Norra gattet, Fleringe 15.5 (Inger Broman). 

Mindre hackspett Dendrocopos minor 

30 rapporter om minst 35 spelande fåglar har inkommit.


Korttålärka Calandrella brachydactyla (45,5) 

1 ex. Rivet, Sundre 15.5 (Tuomo Kolehmainen, Per Smitterberg, Tommy Lindberg). 1 ex. 

Faludden 24.5 (Bimbi & Tina Ollberg, Johan Träff). 1 ex. Gotska Sandön 3.6 (Bertil Johansson, 

Johan Södercrantz, Mattias Gerdin). 1 ex. Svältholmen, Västergarn 28.7 (Olof Armini). 1 ex. 

Näsudden 9.10 (Peter Carlsson). 

Tofslärka Galerida cristata (13,1) 

1 ex. Inre Stockviken14.7 (Håkan Larsson). 

Första fyndet sedan 1997 då två ex. sågs: 1 ex Majstregården, Sundre 19-23.5 och 1 ex. 

Faludden 24-25.5. 

Trädlärka Lullula arborea 

Observationer från januari och december: 1 ex. Gotska Sandön 1.1 (Johan Ställberg, Bertil 

Johansson). 1 ex Holmuddarna, Hablingbo 1.1-14.1 (Tommy Lindberg, Jens Ramnebro, 

Jörgen Petersson). 1 ex. Svältholmen, Västergarn 3.1 (Tord Lantz, Tomas Johansson). 

1 ex. Broa, Fårö 17-18.1 (Ola Wizén, Tord Lantz, Michael & Carl Tholin). 

Sånglärka Alauda arvensis 

Observationer under januari och december: Under januari har 6 rapporter om 6 ex. inkommit. 

Under december har 7 rapporter om 32 ex. inkommit. 

Berglärka Eremophila alpestris 

2 ex. Holmuddarna, Hablingbo 5-6.1 (Jörgen Petersson, Tommy Lindberg, Fredrik Gustafsson 

m.fl.). 

Rostgumpsvala Hirundo daurica (15,2) 

1 ex. Norebod, Vamlingbo 7.5 (Tuomo Kolehmainen, Matti Eriksson, Tord Lantz m.fl.). 

1 ex. Digrans, Sundre 8.5 (Tuomo Kolehmainen, Marie Jacobsson). 

Hussvala Delichon urbicum 

Tidig observation: 1 ex Paån, Västergarn 7-8.4 (Niclas Eklund, Lars-Olof Jiveskog, 

Julia Stigenberg). 

Större piplärka Anthus richardi (132,4) 

1 ex. Rivviken, Sundre 9.5 (Stellan Hedgren). 1 ex. Närsholmen 30.9 (Bimbi Ollberg). 

1 ex. Stora Karlsö 1.10 (Stellan Hedgren). 1 ex. Faludden 24.10 (Per Smitterberg). 

Fältpiplärka Anthus campestris (92,5) 

1 ad. Hoburgen 16.4 (Jörgen Petersson). 1 ex. Nore, Vamlingbo 29.4 (Åsa Steinholtz, Leo 

Larsson, Paul Elfström m.fl.). 1 ex. Gotska Sandön 22-23.5 (Bertil Johansson). 1 ex. Faludden 

19.9 (Jörgen Petersson). 

Ängspiplärka Anthus pratensis 

Observationer under januari och december: Under januari har 22 rapporter om minst 144 ex 

inkommit. Under december har 9 rapporter om minst 24 ex inkommit. 

93

94 


Överst till vänster: ökenstenskvätta 

Oenanthe deserti vid Snäck den 

22 mars. Foto: Per Smitterberg. 

Överst till höger: berglärkor 

Eremophila alpestris vid Alsvik den 

5 januari. Foto: Tommy Lindberg. 

Undre till höger: ökenstenskvättan 

vid Snäck. Foto: Tommy Lindberg. 

Till vänster: brunsångare 

Phylloscopus fuscatus, vid Alkärret 

på Faludden, fotad den 19 oktober. 

Foto: Johan Träff. 

Rödstrupig piplärka Anthus cervinus 

Under våren har 7 rapporter om 7 ex. inkommit, samtliga inom perioden 11-23.5. 

Under hösten har 12 rapporter om 12 ex. inkommit, samtliga under perioden 3-25.9. 

Skärpiplärka Anthus petrosus 

Observationer under januari och december: 1 ex. Sallmundsudd, Hamra 2-6.1 (Tord Lantz, 

Josef Andersson, Michael Tholin). 2 ex. Hoburgsklippan 8-9.1 (Charley Wiklund, 

Per Smitterberg). 1 ex. Gamla hamn, Fleringe 8.2 (Centh Glimsäter, Josef Andersson). 

1 ex. Visby hamn 23.12 (Michael Tholin). 

Citronärla Motacilla citreola (31,6) 

1 ad.g märkområdet, Sundre 12.5 (Per Smitterberg). 1 2Ke Gotska Sandön 21.5 (Bertil 

Johansson). 1 1K Inre Stockviken 19.7 (Stefan Oscarsson). 1 ad.g Stockvikens fågeltorn, Öja 

22.7 och 31.7 (Mats Svensson, Tord Lantz, Magnus Svensson m.fl.). 1 ad.e Västergarnsviken, 

Västergarn 14.8 (Olof Armini). 1 ad. sträckande Stockvikens fågeltorn, Öja 15.9 

(Per Smitterberg).


Forsärla Motacilla cinerea 

1 ex. Kronholmens fyr, Västergarn 9.4 (Olof Armini). 1 ex. Visby 19.8 (Ola Wizén). 

1 ad. Faludden 21.9 (Per Smitterberg). 1 ex. Visby 6.10 (Ola Wizén). 

”Engelsk sädesärla” Motacilla alba yarrellii (11,2) 

1 ad.g Stockviken, Hamra 27.3 (Per Smitterberg). 1g Skär, Fårö 18.5 (Björn Wester, Daniel 

Melchert). 

Gärdsmyg Troglodytes troglodytes 

Observationer under januari - februari: Under perioden har 35 rapporter om minst 39 ex. 

inkommit. 

Järnsparv Prunella modularis 

Observationer under januari och december: 1 ex. Solbjärge, Fröjel 7-14.1 (Måns Hjernquist). 

1 ex. Paån, Västergarn 11-20.1 (Carl Tholin, Sivert Söderlund). 1 ex. Snoder, Sproge 16.1 

(Måns Hjernquist). 1 ex. Sandaån, Sanda 12.12 (Jörgen Petersson). 1 ex. Flundreviken, Visby 

16.12 (Carl Tholin). 

Rödhake Erithacus rubecula 

Observationer under januari och december: Under januari har 19 rapporter om 27 ex. 

inkommit. Under december har endast 1 rapport inkommit: 1 ex. Varvsholms pensionat, Klinte 

12.12 (Per Smitterberg). 

”Vitstjärnig blåhake” Luscinia svecica cyanecula* (2,1) 

1 ad.g Ö Andraburg, Hoburgen 19.4 (Jörgen Petersson, Bimbi & Tina Ollberg, Tord Lantz). 

Denna kontinentala ras av blåhake ses mycket sällsynt i Sverige, på Gotland har rasen nu setts 

vid 3 tillfällen, senast 10.4 1993, också det vid Hoburgen. 

Svart rödstjärt Phoenicurus ochrurus 

Vinterobservationer: 1 ex. Vassesten, Gotska Sandön 1.1 (Bertil Johansson, Johan Ställberg). 

Sommarobservationer: 1g Visby 9.6 (Erik Mølgaard). 1 ex. Faluddens fyr 25.7 

(Sundregruppen m.fl.). 1 2Kg Vanjas dunge samt vid Hoburgen 26.7 (Sundregruppen). 

Höstobservationer: 1g Rivet, Sundre samt 1g Hoburgen 4.10 (Tuomo Kolehmainen). 1 ex. 

honf. Talldungen, Närsholmen 22.10 (Karl.Gustav Sjölund, Torbjörn Jarlemark, Stefan Palm). 

2 ad. g Faluddens fyr 24.10 (Per Smitterberg, Fredrik Gustafsson, Jörgen Petersson m.fl.). 

1 ex. honf. Kronholmens fyr, Västergarn 24.10 (Karl-Gustav Sjölund, Torbjörn Jarlemark, 

Stefan Palm). 1 e Hoburgen 24.10 (Sten & Ann Wikström). 1 ad.g Närsholmen 27.10 

(Marita Westerlind). 1 ex. honf. Bodudd, Näsudden 28.10 (Marita Westerlind). 

Ingen konstaterad häckning under 2004. 

Svarthakad buskskvätta Saxicola torquata (46,3) 

1 ad.gNäsudden 11.4 (Håkan Gabrielsson). 1g Båthuset, Gotska Sandön 21.5 (Tomas 

Johansson). 1 ex. honf. Varvsbukten, Gotska Sandön 30.5 (Mattias Gerdin). 

Fåglar uppvisande karaktärer för raserna S. t. maurus/stejnegeri* (13,0) 

1 ad.g Hoburgsklippan 6.5 1990 (Jörgen Petesson). 1 honf. Holms fiskeläge, Vamlingbo 22.10 

2003 (gm. Raritetskommittén). Raritetskommittén har gjort en total revidering av samtliga vår- 

95


och sommarfynd i Sverige. Varvid två äldre fynd har förts till torquata gruppen, nämligen: 1 

hane Faludden 13.5 1985 och 1 hane Liste ängar, Hammars 13.5 1994. 

Ökenstenskvätta Oenanthe deserti* (6,1) 

1 2Kg Snäcks badplats, Visby 21-27.3 (Tommy Lindberg, Tord Lantz, Per Smitterberg m.fl.). 

Ringtrast Turdus torquatus 

Vårfynd: 1g Thuja-bestånden, Stora Karlsö 5.4 (Mattias Lif). 1g Austerviken, När 16.4 

(Bimbi Ollberg). 2gg Lilla Karlsö 18.4 (Måns Hjernquist). 1 adg Tofta skjutfält 18.4 

(Jan Janthe). 1g Törnekvior, Visby18.4 (Ola Wizén). 1g Rodarve, Östergarn 19.4 

(Jim Sundberg). 1 ex. Marmorberget, Stora Karlsö 20.4 (Mattias Lif). 1 ad Barshageudd, 

Sundre 22.4 (Jens Ramnebro). 1 ad.g Skär, Fårö 23.4 (Micke Nederman, Svenne Schultzberg). 

1e Sundre kyrka 24.4 (Julia Stigenberg). 1 adg Västergårde, Sundre 26.4 (Åsa Steinholtz, 

Leo Larsson). 1g Västlands, Vamlingbo 26.4 (Sundregruppen , Paul Elfström). 1g 

Kronholmens golfbana, Västergarn 29.4 (Carl Tholin). 1g Kungsladugårdshällarna, Visby 

15.5 (Björn Lilja, Ola Wizén). 1 2Kg Alkärret, Faludden 17.5 (Bimbi & Tina Ollberg, Jörgen 

Petersson m.fl.). 1e Högklint, Västerhejde 17.5 (Björn Lilja). 1 ex. honf. Kapellängen, Gotska 

Sandön 21.5 (Gun Boström Westöö). 1 adg Helikopterlandningsplatsen, Gotska Sandön 

23-24.5 (Jens Ramnebro). 

Höstfynd: 1 ad.gGalgberget, Visby 7.10 (Per Smitterberg). 2 ex. Svältholmen, Västergarn 

28.10 (Olof Armini). 1 1K Kyllaj, Hellvi 31.10 (Niclas Eklund, Julia Stigenberg). 

Totalt rapporterades om 22 fynd, varav 18 vårfynd, vilket är en ganska normal årssiffra och 

årstidsfördelning, även om det är bara hälften så många som år 2003 (44 ex.). Av rapporterna är 

14 fåglar hannar, 3 hona/honf. och 5 saknar uppgift. 

Taltrast Turdus philomelos 

Vinterobservationer: 1 ex. Bomunds i Hammaren, När 19.12 (Jörgen Petersson). 

Rödvingetrast Turdus iliacus 

Observationer under perioden december- februari: 1 ex. Alsvik, Hablingbo 5.1 (Jörgen 

Petersson). 1 ex. Paån, Västergarn 5.1 (Sivert Söderlund). 1 ex. Öja kyrka 16.1 (Bimbi Ollberg). 

1 ex. Ulfsparres väg 4, Västerhejde 24.12 (Ola Wizen). 

Dubbeltrast Turdus viscivorus 

Observationer under perioden december-februari: 1 ex. str. SO Gnisvärd, Tofta 4.1 (Jörgen 

Petersson). 1 ex. Flundreviken, Visby 13.1 (Bimbi Ollberg). 1 ex. Grötlingbo kyrka 16.1 (Bimbi 

Ollberg). 2 ex. str. SV Kronholmens fyr, Västergarn 23.1 (Carl Tholin). 

Gräshoppsångare Locustella naevia 

Sjungande fåglar under perioden juni-juli: 4 ex. sjungande Lina myr, Hörsne 5.6-2.8 

(Josef Andersson, Michael & Carl Tholin m.fl.). 1 ex. sjungande Klinteviken 5-9.6 (Tord 

Lantz, Tommy Lindberg, Jörgen Petersson). 1 ex. sjungande Krokstäde, Tofta 12.6 (Fredrik 

Gustafsson). 1 ex. sjungande Vanges, Burs 18.6 (Per Smitterberg). 1 ex. sjungandes Mästermyr, 

Hablingbo 12.7 (Jörgen Petersson). 

Höstobservationer: 1 ex. Hoburgen 12.8 (Sundregruppen). 1 ex. ringmärktes Hoburgsklippan 

14.8 (Sundregruppen). 1 ex. Talldungen, Närsholmen 30.9 (Carl Tholin, Bimbi Ollberg). 

96


Flodsångare Locustella fluviatilis 

1 ex. inre Stockviken 28.5 (Anders Haglund). 1 ex. Bredsandsudde, Gotska Sandön 3.6 

(Mattias Gerdin). 

Vassångare Locustella luscinioides (42,2) 

1 ex. sjungande Kyrkviken, Fårö 21.5 (Björn Wester, Daniel Melchert, Anders Wester). 

1 ex. Sandaån, Sanda 30.5 (Ulf Nilsson). 

Busksångare Acrocephalus dumetorum (83,2) 

1 ex. sjungande fd Vänge myr 1.6 (Bimbi Ollberg). 1g sjungande Hallgårds, Östergarn 30.6 

(Jim Sundberg). 

Trastsångare Acrocephalus arundinaceus 

1 ex. sj. Paviken 13-18.5 (Carl & Michael Tholin, Bimbi Ollberg). 1 ex. rastande Källahamn, 

Gotska Sandön 20.5 (Måns Grundsten, Mattias Gerdin, Bertil Johansson). 1 ex. sj. Västergarns 

hamn 23-27.5 (Fredrik Gustafsson, Lennart Hellström, Jörgen Petersson m.fl.). 1 ex. rastande 

Hoburgsklippan 1.6 (Björn Lilja, Anders Haglund, Magnus Martinsson m.fl.). 

Höksångare Sylvia nisoria 

Observationer utanför Storsudret och Stora Karlsö; 1 ex. sj. Hammars fiskeläge, Norrlanda 

21.5 (Björn Lilja). 2 ex. sjungande Limmormyr, Fårö 23.5-21.7 (Björn Wester, Daniel 

Melchert, Anders Wester). 1e Stora Beckrevet, Gotska Sandön 1.6 (Johan Ställberg, Mattias 

Gerdin, Bertil Johansson m.fl.). 1 ad.g sjungande Herrvik, Östergarn 6-13.6 (Jim & Jonas 

Sundberg). 1 ex. Nasume myr, Tofta 7.7 (Anders Elf). 1 ex. Grogarnsberget, Östergarn 10.7 

(Anders Helander). 

Häckningsuppgifter: 2 par häckande Limmormyr, Fårö 13.7 (Björn Wester). 1 ex. Myrhagamyr, 

Fårö 27.7 (Jörgen Petersson). 2 1K Herrvik, Östergarn 1.8 (Stig Holmstedt). 

Lundsångare Phylloscopus trochiloides 

1 ex. Vamlingbo kyrka 20.5 (Åke Anderson). 2 ex. Fyrbyn, Gotska Sandön 1.6 (Mikael & 

Per Åsberg, Niklas Westermark). 1 ex. sj. Kapellängen, Gotska Sandön 1-2.6 (Mikael & Per 

Åsberg, Bertil Johansson m.fl.). 2 ex. Bredsandsudde, Gotska Sandön 2-3.6 (Mikael & Per 

Åsberg, Bertil Johansson m.fl.). 1 ex. sj. Burgsviks hamn, Öja 2.6 (Björn & Anne Lilja, Sivert 

Söderlund). 1 ex. sjungande Fridhem, Västerhejde 3.6 (Michael Tholin). 1 ex sj. Klinte k:a 

4.6-13.7 (Sivert Söderlund, Julia Stigenberg, Niclas Eklund m.fl.). 1 ex. sj. Hien, Stora Karlsö 

10.6 (Anders Johansson). 1 ex. Färseviken, Östergarn 18.6 Bimbi Ollberg, Elmer Hjalmarsson). 

1 ex. Väte 18.7 (Anders Larsson). 

Ingen säker häckningsuppgift har inkommit och totalt har 13 ex. rapporterats, vilket är betydligt 

lägre än år 2003 då hela 48 ex. rapporterades. 

Kungsfågelsångare Phylloscopus proregulus (86,6) 

1 ex. Alkärret, Faludden 12.10 (Bimbi & Tina Ollberg), samt 1 ex. på samma lokal 16-19.10 

(Jörgen Petersson, Stellan Hedgren, Tuomo Kolehmainen m.fl.). 1 ex. Hoburgens fyr 16.10 

(Per Smitterberg, Tuomo Kolehmainen, Björn Lilja). 1 ex. Vändburg, Hamra 17.10 (Tuomo 

Kolehmainen, Tord Jeppsson). 1 ex. Rivet, Sundre 20.10 (Tuomo Kolehmainen). 1 ex. 

Hoburgsklippan 23.10 (Karl-Gustav Sjölund, Torbjörn Jarlemark, Stefan Palm). 

97

98 


Taigasångare Phylloscopus inornatus (67,3) 

1 ex. Alkärret, Faludden 26.9 (Carl & Michael Tholin). 1 ex. Grogarnsberget, Östergarn 26.9 

(Per Smitterberg). 1 ex. returvattendammarna, Stånga 1.10 (Bimbi Ollberg). 

Brunsångare Phylloscopus fuscatus* (10,1) 

1 ex. Alkärret, Faludden 17-19.10 (Björn Lilja, Tommy Lindberg, Per Smitterberg, Matti 

Eriksson m.fl.). 

Grönsångare Phylloscopus sibilatrix 

Tidig observation; 1 ex. sjungande returvattendammarna, Stånga 13.4 (Erik Törnblom). 

Gransångare Phylloscopus collybita 

Observationer under juni-juli: 2 ex. sjungande Bredsandsudde, Gotska Sandön 1-2.6 (Bertil 

Johansson, Johan Ställberg, Mattias Gerdin m.fl.). 1 ex. sjungande Fardume träsk, Hellvi 6-20.6 

(Björn Lilja, Jim & Jonas Sundberg m.fl.). 1 ex. sjungande Hien, Stora Karlsö 10-21.6 (Anders 

Johansson, Gustav Asplund). 1 ex. sjungande Slite 15.6 (Tommy Lindberg). 1 ex. sjungande 

Fjärrvärmeverket, Visby 30.6 (Lars Brolund). 

Brandkronad kungsfågel Regulus ignicapilla (14,3) 

1 ex. Hoburgsklippan 17-18.4 (Carl & Michael Tholin, Josef Andersson m.fl.). 1 ex. Hoburgen 

20.4 (Henrik Johansson). 1 ex. Svältholmen, Västergarn 29.11 (Olof Armini). 

Möjligen kan observationerna vid Hoburgen röra sig om samma individ, men vi har ändå valt 

att räkna dem som två olika individer. Första höstobservationen sedan 2 ex observerade på 

Stora Karlsö 9-10.9 1959! 

Mindre flugsnappare Ficedula parva 

Vårobservationer: mellan 2 maj-3 juni rapporterades 49 ex. 

Höstobservationer: mellan 19 augusti- 

2 oktober rapporterades 9 ex. 

Största ansamling var 3 ex. Alkärret, Faludden 8.5 (Per Smitterberg). 

Svartvit flugsnappare Ficedula hypoleuca 

Tidig observation; 1g Othem 10.4 

(Per Smitterberg). 

”Svartvit X halsbandsflugsnappare” Ficedula hypoleuca X albicollis 

1 3K+gringmärktes Hoburgsklippan 10.5 (Tuomo Kolehmainen, Per Smitterberg, Marie 

Jacobsson). 1g vid bo Limmor träsk, Fårö 22.5 (Niclas Eklund, Julia Stigenberg). 1g 

revirhävdande Stora Idemoren, Gotska Sandön 1-6.6 (Bertil Johansson, Johan Södercrantz, 

Mattias Gerdin m.fl.), samt 1g sj. vid samma lokal 6.6 (Mats Gothnier). 

Skäggmes Panurus biarmicus 

Vår- och sommarfynd: 15 ex Stockviken 3.1-9.12 (Göran Darefelt, Fredrik Gustafsson, Jim 

Sundberg m.fl.). 2 ex. Faludden 1.2 (Carl & Michael Tholin). 4 ex spelande Landträskdammen, 

Martebo 31.3-16.12 (Ola Wizen, Tord Lantz, Carl Tholin m.fl.). 2 ex. Västergarnsviken 8-9.4


(Tord Lantz, Tommy Lindberg). 3 ex. Fidenäs camping, Fide 19.4-31.10 (Carl & Michael 

Tholin, Jörgen Petersson). 1 ex. sjungande Klinteviken 22.4 (Sivert Söderlund). 1 par Fardume 

träsk, Hellvi 11.6 (Tommy Lindberg, Björn Lilja). 2 1K i Ugnens fågelskyddsområde, Sproge 

13.7 (Sivert Söderlund). 

Höst- och vinterfynd: 6 ex. Nisseviken, Havdhem 10.10 (Niclas Eklund, Julia Stigenberg). 50 

ex. Stockviken, Hamra 24.10 (Karl-Gustav Sjölund, Stefan Palm, Torbjörn Jarlemark). 15 ex. 

Paviken 28.10 (Josef Andersson). 

Pungmes Remiz pendulinus 

1 par vid lämplig häckningsbiotop Paån, Västergarn 24.3-10.4 (Olof Armini, Ola Wizen, Tord 

Lantz). 1 ex. vid lämplig häckningsbiotop Landträskdammen, Martebo 17.4 och vid samma 

lokal 1 ex. 5.5 (Lars Brolund). 

Sommargylling Oriolus oriolus 

2 honf. sträckande Bredsansudde, Gotska Sandön 21.5 (Bertil Johansson). 1 ex. sj. Bjers, 

Västerhejde 21.5 (Göran Hoas). 1 honf. Bredsandsudde, Gotska Sandön 23.5 (Måns 

Grundsten). 1 ex. Närsholmen 24.5 (Stefan Heimdahl). 1 ex. mot N Bredsandsudde, Gotska 

Sandön 31.5 (Johan Ställberg, Mattias Gerdin, Johan Moberg). 1 ex. sj. Hoburgsklippan 31.5 

(Anders Haglund, Michael & Carl Tholin). 1 ex. sjungande Digrans, Sundre 31.5 (Björn 

Lilja). 1 ex. sj. Kapellängen, Gotska Sandön 1-2.6 (Johan Ställberg, Mikael & Per Åsberg). 1 

ex. sj. Fyrbyn, Gotska Sandön 2-4.6 (Bertil Johansson, Stellan Hedgren, Mattias Gerdin). 1 

ex. sträckande Bredsandsudde, Gotska Sandön 6.6 (Bertil Johansson). 1g sj. Hoburgen 10.6 

(Sebastian Agerberg). 1g sjungande Skär, Fårö 24.6 (Gunilla Sundberg). 1g sj. Vindskyddet, 

Grötlingboudd 12.7 (Magnus & Lars Eric Rahm). 

14 fåglar har rapporterats mellan 21.5-12.7. Höstfynd är ovanligt på Gotland och inga rapporter 

om sådana har inkommit under året utan alla fynd har gjorts under maj-juni förutom en 

observation i juli. 

Törnskata Lanius collurio 

Sena observationer; 1 1K Barshageudd, Sundre 16.10 (Björn Lilja, Ola Wizen, Robert Kavhed 

m.fl.). 1 1K Sallmundsudd, Hamra 19.10 (Josef Andersson). 

Svartpannad törnskata Lanius minor (32,4) 

1g Inre Stockviken 14-15.5 (Göran Knutas, Carl Tholin, Ulf Nilsson m.fl.). 1 ex. 

Bredsandsudde, Gotska Sandön 2.6 (johan Ställberg). 1 ex. Kvarnåkershamn, Silte 8.10 (Centh 

Glimsäter, Peter Landergren). 1 ad. Bodudd, Näsudden 9.10 (Anders & Rickard Kraft). 

Möjligen rör sig observationerna från Kvarnåkerhamn och Näsudden om en och samma fågel, 

men vi har valt att publicera dem som två skilda individer. 

Varfågel Lanius excubitor 

Vårobservationer: 42 rapporter om 42 individer. 

Höstobservationer: 21 rapporter om 23 individer har rapporterats. 

Flest fynd gjordes i januari (10 ex.), april (14 ex.) och i december (16 ex.), 

99

100 


Skata Pica pica 

Större ansamlingar: 115 ex. 9.2, 279 ex. 10.2, 288 ex. 14.2, 202 ex. 22.2 samt 272 ex. 7.3 

samtliga vid Törnekvior, Visby (Ola Wizen). 

Skator brukar samlas i grupper på nattkvist under vintern, men så stora antal som rapporterats 

2004 är nytt för Gotland. Vi välkomnar alla rapporter om större flockar av inte bara skator, utan 

även andra kråkfåglar framöver! 

Nötkråka Nucifraga caryocatactes 

Fårö: 13 rapporter om 21 ex. 

Övriga observationer: 2 ex. Kapellängen, Gotska Sandön 22.5-11.7 (Bertil Johansson, Gun 

Ingmansson, Johan Ställberg m.fl.). 1 ex. Lasses änge, Öja 2.10 (gnm Bimbi Ollberg). 1 ex. 

Hantverksgatan, Visby 1.11 (Ola Wizen). 

Observationerna från Gotska Sandön kan indikera att häckning skett där. I övrigt har inga 

häckningsuppgifter inkommit. 

Råka Corvus frugilegus 

Häckningsuppgifter: 1 par med 2 pulli Bingers kvarn, Visby 1.6 (Ola Wizen). 1 1K i bo 

Lännaplan, Visby 26.7 (Inger Bjärnebrand). 

”Svartkråka” Corvus corone corone 

1 ex. Holmuddens fyr, Fårö 29.4 (Micke Nederman, Svenne Schultzberg). 1 ex. Digrans, 

Sundre 14-15.5 (Per Smitterberg, Tommy Lindberg, Tuomo Kolehmainen m.fl.). 1 ex. 

Hoburgen 26.5 (Sundregruppen, Bimbi Ollberg). 

Stare Sturnus vulgaris 

Vinterfynd: Mellan 1 januari-29 februari inkom 35 rapporter om totalt 308 ex. Största flockarna 

var 60 ex. Tärnskär, Eksta 18.1 (Sivert Söderlund), samt 50 ex. Faludden 22.2 (Tommy 

Lindberg). 

Rosenstare Sturnus roseus (12,3) 

1 1K Faludden 4.7 (Kenneth Pless). 1 1K Mafridsområdet, Västergarn 4-6.7 (Olof Armini). 1 

1K Faludden 6.8 (Magnus Croon). 

Gulhämpling Serinus serinus 

1 ex. sj. Rivet, Sundre 2.5 (Tuomo Kolehmainen, Matti Eriksson). 1 ex. Bredsandsudde, Gotska 

Sandön 21.5 (Måns Grundsten, Bertil Johansson). 1 ex. Muskmyr, Sundre 24.5 (Bimbi & Tina 

Ollberg). 1 ex. Suderslätt, Stora Karlsö 27.5 (Stellan Hedgren). 1 ad. Thuja-beståndet, 

Stora Karlsö 23.8 (Åke Anderson). 

Hämpling Caruelis cannabina 

Vinter- och höstfynd: 4 ex. Grötlingbo kyrka 2.1 (Tord Lantz, Josef Andersson). 5 ex. Ålarve 

naturreservat, Rone 6.1 (Stellan Hedgren). 75 ex. Hästnäsmyren, Väskinde 9.2 (Tord Lantz). 50 

ex. Skansudd, Visby 12.2 (Carl Tholin). 13 ex. Landträskdammen, Martebo 4.11 (Tord Lantz). 

Vinterhämpling Carduelis flavirostris


Vinter- och vårfynd: som mest 25 ex. Storgrunn, Näsudden 22.2-14.3 (Peter Lundberg, 

Magnus Rignell, Tommy Lindberg m.fl.). 16 ex. Hummelbosholm, Burs 10.3 (Per Smitterberg). 

1 ex. sträckande N Kuppen, Östergarn 29.3 (Jim Sundberg). 5 ex. Skäggsmyren, Väskinde 14.4 

(Tord Lantz). 1 ex. Hoburgen 16.4 (Tord Lantz). 

Höstfynd (ej oktober): 3 ex. Skags, Östergarn 6.11 (Mats Gothnier). 2 ex. Östergarnsholm 7.11 

(Mats Gothnier). 1 ex. Skoge, Sundre 11.11 (Gösta Reiland). 90 ex. Yttre Stockviken 14.11 

(Per Smitterberg). 1 ex. Rivet, Sundre 19.11 (Gösta Reiland). 1 ex. Bingers kvarn, Visby 16.12 

(Ola Wizen). 

Gråsiska Carduelis flammea 

Observationer under juni-juli: 1 ex. mot N Hoburgen 1.6 (Björn Lilja). 1 ex. Bredsandsudde, 

Gotska Sandön 1.6 (Mikael & Per Åsberg, Niclas Westermark). 3 ex. Nasume myr, Tofta 7.7 

(Björn Lilja). 

”Brunsiska” Carduelis flammea cabaret 

19 rapporter om totalt 41 individer av denna ras av gråsiska har inkommit. Månadsvis 

förekomst; 17 (januari), 2 (februari), 2 (mars), 2 (april), 5 (maj), 0 (juni-september), 3 

(oktober), 6 (november) och 4 (december). 

Snösiska Carduelis hornemanni 

4 ex. Grunnet, Fide 10.1 (Per Smitterberg, Bimbi Ollberg). 1 honf. Gällungsdammen, Visby 

11.10 (Tord Lantz). 1 1K Hantverksgatan, Visby 21.10 (Ola Wizen). 1 1K Kronholmens 

fyr, Västergarn 24.10 (Karl-Gustav Sjölund, Stefan Palm, Torbjörn Jarlemark). 3 ex. 

Hantverksgatan, Visby 1-3.11 (Charley Wiklund, Ola Wizen, Josef Andersson) och 8 ex. på 

samma lokal 3-21.11 (Ola Wizen, Fredrik Gustafsson, Per Smitterberg m.fl.). 1 1K Aurriv, 

Hamra 6.11 (Jörgen Petersson). 1 ex. Hantverksgatan, Visby 10.11 (Ola Wizen). 2 ex. 

Flisviken, Sundre 11.11 (Gösta Reiland). 1 ex. Skoge, Sundre 20.11 (Gösta Reiland). 3 ex. 

Holmuddarna, Hablingbo 20.11 (Jörgen Petersson). 1 1K Svältholmen, Västergarn 28.11 (Olof 

Armini). 2 honf.e Glasskär, Närsholmen 9.12 (Carl Tholin). 4 ex. Alkärret, Faludden 21.12 

(Carl & Michael Tholin). 

Svartpannad törnskata Lanius minor, vid Stockviken den 14 maj 2004. Foto: Thor Veen 

101

102 


Överst: 

Tobisgrisslor vid Östergarnsholm. 

foto: Magnus Martinsson. 

Ovan från vänster: 

sträckande Hornuggla den 30 september 

och svartpannad törnskata den 14 maj. 

Foton: Johan Träff. 

Till vänster: 

Kustpipare jagandes en myrspov. Foto: 

Johan Träff.


Smalnäbbade simsnäppor, 

1 juni. 


Mindre hackspett. 

Foto: Magnus Martinsson. 

Rapphöns. 


Kattuggla. 

Foto: Per Smitterberg. 

103

620 13 Stånga 621 44 Visby 

104 


Bändelkorsnäbb Loxia leucoptera 

3 ex. Lindarve, Rone 7.7 (Anders Elf). 2 ad. mot S Mafridsområdet, Västergarn 9.7 (Olof 

Armini). 5 ex. returvattendammarna, Stånga 5.10 (Bimbi Ollberg). 

Lappsparv Calcarius lapponicus 

Fynd under perioden 15 november-15 augusti: 1 ex. Rivet, Sundre 1.2 (Carl & Michael Tholin) 

och 1 ex. samma lokal 1.5 (Sivert Söderlund, Ulf Nilsson). 2 ex. Lindarve, Rone 12.4 (Anders 

Elf). 1 ad.g Västergarnsviken, Västergarn 4.5 (Carl Tholin). 

Ortolansparv Emberiza hortulana 

Arten har minskat i Sverige och även i Europa under senare tid och av den anledningen vill vi 

få in rapporter om alla observationer på Gotland. 

Totalt har 33 rapporter om 70 ex. inkommit, varav 55 ex. sågs under våren (2.5-2.6). Största 

ansamling var 15 ex. på Gotska Sandön den 23 maj. 

Videsparv Emberiza rustica 

1g ringmärktes Hoburgsklippan 7.5 (Tuomo Kolehmainen, Matti Eriksson). 1 ex. sträckande O 

Skoge, Sundre 8.5 (Gösta Reiland). 1g Hoburgen 8.5 (Sundregruppen, Tuomo Kolehmainen, 

Matti Eriksson). 1 honf. Hammars fiskeläge, Norrlanda 26.7 (Bimbi Ollberg). 1 ex. Skoge, 

Sundre 4.9 (Gösta Reiland). 

Sävsparv Emberiza schoeniclus 

Vinterfynd perioden december-februari: 1 ex. Inre Stockviken 16.1 (Bimbi & Tina Ollberg). 1 

ex. Faludden 1.2 (Carl & Michael Tholin). 

Litteratur 

Andersson, B. 1995. Fåglar på Gotland 1994. - Bläcku 21:51-80. 



Andersson, B. & Martinsson, M. 1998. Fåglar på Gotland 1997. - Bläcku 24:51-88. 

Andersson, B. & Wizen, O. 1999. Fåglar på Gotland 1998. Bläcku 25:51-87. 

Hedgren, S., Andersson, B., Hjalmarsson, E., Martinsson, M., & Petersson, P. 1994. 

Fåglar på Gotland 1993. - Bläcku 20:43-73. 

Lilja, B., Martinsson, M., & Wizen, O. 2000. Fåglar på Gotland 1999. - Bläcku 26:43-83. 

Lilja, B., & Wizen, O. 2001. Fåglar på Gotland 2000. Bläcku 27:31-67. 

Lilja, B., Martinsson, M. & Wizen, O. 2000. Fåglar på Gotland 1999. - Bläcku 26:43-83. 

Lilja, B., Hjernquist, M., & Martinsson, M. 2002. Fåglar på Gotland 2001. - Bläcku 28:57-98. 

Lilja, B., Lantz, T., Martinsson, M., Ollberg, B. & Wizen, O. 2002. Fåglar på Gotland 2002. - Bläcku 29:57-100 

Lilja, B., Lantz, T., Martinsson, M., Ollberg, B., Smitterberg, P. & Wizen, O. 2004. 

Fåglar på Gotland 2003. - Bläcku 30:52-90. 

Björn Lilja Måns Hjernquist Magnus Martinsson 

Ulfsparres väg 4 Sproge Snoder 806 Östergarn Bengts 

621 48 Visby 620 20 Klintehamn 620 16 Ljugarn 

Bimbi Ollberg Ola Wizen 

Burs Ammunde Furugatan 34


Piparsnäppa Bartramia longicauda ny art för Gotland 

och andra fyndet i landet 

Marie Jacobsson 

En kylig dag i december förra året var Johan Träff ute och testade ett nytt teleobjektiv till sin 

kamera. Vid Kulle gård i Havdhem upptäckte han en brushanelik fågel på vägen ca 30 meter 

framför bilen. Medan han försökte få den inte helt lätthanterliga kamerautrustningen klar 

för tagning lyfte fågeln och försvann bakom en stenmur. Johan flyttade bilen så att han hade 

uppsikt över en solbelyst gräsmatta innanför muren. Efter en liten stund kom fågeln fram och 

spatserade runt en parkerad bil innan den lade sig på marken under en buske. Detta var det sista 

som blev sett av fågeln eftersom en bil ville passera och Johan blev tvungen att flytta på sig och 

sedan var den försvunnen. Han kände i alla fall att han fått några bilder på en brushane i vintrig 

miljö vilket tidigare saknades i hans dokumentation av gotländska fåglar. 

När Johan senare på kvällen analyserade dagens bilder och tittade närmare på den aktuella 

fågeln så slog det honom att det inte alls var en brushane utan han fick istället en svag aning 

om dvärgspov. Då bestämningslitteratur saknades på platsen skickade han bilder till ett antal 

personer som kunde tänkas hjälpa till. De svar han fick (av bl.a. Tord Lantz) var samstämmiga, 

det var en piparsnäppa! Fågeln har också godkänts av RK. 

Det är bara att gratulera Johan till denna godbit även om han fick vänta till kvällen med att inse 

vad det faktiskt var han hade hittat. Trots eftersök lyckades ingen annan att få se denna raritet 

om man bortser från ägaren till gården som hade sett fågeln från morgon till sen eftermiddag. 

Piparsnäppa är en Nordamerikansk art som mycket sällsynt besöker Europa. Enda fyndet 

i Sverige innan denna upptäckt var en ungfågel som uppehöll sig på Kråks skjutfält i 

Västergötland mellan 18-29 november 2001. Båda de svenska fynden har gjorts på öppna 

gräsmarker, vilket är typiska lokaler för arten under icke häckningstid. 

Piparsnäppan i Havdhem den 20 december 2004. Foto: Johan Träff 

105


Rödbenan – ett nervöst inslag på gotländska 

strandängar, men för hur länge till? 

Richard Ottvall & Kjell Larsson 

Strandängarna på Gotland utgör ett fantastiskt arv från tidigare generationer. Ett hårt arbete 

ligger bakom att ängsmarkerna idag hålls öppna och levande med ett rikt fågelliv. Tack vare 

ekonomiskt stöd har arealen betade strandängar också ökat på Gotland det senaste decenniet. 

Men räcker det för att de vadare som idag häckar på ängarna kommer att fortsätta att göra 

detta? Kjell Larsson, lektor på Högskolan på Gotland initierade ett forskningsprojekt på 

rödbena i slutet av 1990-talet, Richard Ottvall antogs som doktorand vid Lunds universitet 

kring millenieskiftet, och det är nu dags att summera de resultat som erhållits, så långt….. 

förhoppningsvis kan arbetet fortskrida, det ser ut att behövas! 

Bakgrunden till vadares generella minskning i jordbrukslandskapet behöver knappast 

presenteras närmare. Intensifiering, utdikning och storskalighet inom det moderna jordbruket 

har bidragit till att vadarna till stor del tryckts ut mot kusterna. Strandängarna är idag för 

flera arter den sista tillflyktsorten, där lämpliga häckningsplatser fortfarande finns. Ett viktigt 

mål med vårt arbete var att undersöka hur strandängarna bör skötas för att långsiktigt gynna 

vadarpopulationer. Hur påverkar olika landskapsfaktorer tätheter och bo- och ungöverlevnad 

hos vadare? För detta valde vi rödbenan som studieobjekt. Rödbenan är som bekant en av de 

vanligare arterna och trivs på nästan alla slags strandängar. 

Kjell Larsson gjorde inledande försök 1997 och 1998 med att fånga rödbenor, färgmärka 

dom och följa fåglarna i fält. Eftersom detta tycktes fungera bra inleddes en omfattande 

populationsekologisk studie 1999. Under åren 2000-2003 när Richard Ottvall arbetade som 

doktorand intensifierades fältarbetet. Grundläggande information om årlig överlevnad och 

överlevnad hos bon och ungar insamlades. All denna information användes för att analysera 

den gotländska rödbenepopulationens bärkraft. För fältarbetet valde vi studieområden efter 

kriteriet att få representativa områden för gotländska strandängar. Intensivstudieområden 

blev koncentrerade till Näsudden (både västra och östra sidan) och Aurriv. Men som ni snart 

kommer att förstå, har flertalet strandängar på södra Gotland utsatts för rödbeneforskning i 

någon form. 

Totalt har 204 vuxna rödbenor försetts med ring (1997-2003), lejonparten av dessa 

har dessutom fått tre färgringar. Dessa ringar har varit ovärderliga i fältarbetet, 

eftersom identifieringen av olika individer oftast har gjorts i fält tack vare individuella 

färgkombinationer. Ett halvt dussin individer har kunnat identifieras på rastplatser under både 

vår- och höstflyttningen, i ett fall mindre än tre veckor innan den första vårobservationen 

gjordes på Gotland. Honan blå-turkos-vit sågs i slutet av mars 2002 i NV Frankrike, och 18 

april var hon tillbaka i Aurriv, där hon också häckade året innan. Majoriteten av de gotländska 

rödbenorna övervintrar sannolikt söder om Gibraltar, eftersom vårt enda vinterfynd kommer 

från Guinea-Bissau (av alla ställen!), en hona märkt på Näsudden funnen döende på en strand 

av en förbipasserande svensk missionär. 

106


Vi vet att ca 80 % av rödbenorna återvänder till samma plats som tidigare år. Det är inte 

ovanligt att hitta samma individ på samma sten år efter år. Givetvis finns enstaka fall där 

individer flyttat kortare avstånd (


på sydöstra delen av Näsudden. Ett av åren, 2003, gjorde vi regelbundet (en gång i veckan) 

insamlingar av de äggskalsrester som vi kunde hitta på marken. Vi försökte sedan bestämma 

arttillhörighet för alla funna ägg. Så länge det var ägg från vadare gick det ofta hyggligt, men 

för många andra fågelgrupper gick det sämre (Tabell 1). Hur som helst, antalet prederade ägg 

var ohyggligt stort, och ingen fågel, liten som stor, gick säker! Bara de funna rödbeneäggen 

motsvarar minst 13 kullar. Och givetvis hittade vi inte alla plockade ägg, och notera att det 

fanns två kråkpar till i området! 

En invändning mot våra resultat är helt förståeligt att vi med våra aktiviteter har påverkat 

predationstrycket. Och kanske t.o.m. att predationen har ökat som en följd av att kråkorna har 

lärt sig att hitta bon utifrån vårt rörelsemönster? Aha, en perfekt förklaring till Figur 1! Av flera 

skäl är vi helt övertygade om att detta inte är fallet. (1): Trots många timmar i gömslen har vi 

inte kopplat ett enda predationstillfälle av kråka, och vi har sett många, till våra egna aktiviteter, 

(2): Under 2005 var predationen lika hög i ”nya” studieområden som i de ”gamla” områden 

som utsatts av våra aktiviteter under flera år, (3) Vi har sedan 2001 räknat varnande rödbenor 

kring midsommar för att få ett ”grovt mått” på häckningsframgång (se nedan), och vi ser ingen 

skillnad i framgång mellan områden som vi inte arbetat i tidigare under säsongen och i de 

områden med intensiva studier. 

Ungproduktion; ska vi tänka stort eller smått? 

Med hjälp av radiosändare på vuxna rödbenor som följdes under hela ungvårdnadsperioden, 

konstaterade vi att knappt 25 % av samtliga kläckta ungar uppnådde flygg ålder. Detta 

kan tyckas dåligt, men är nog en normal situation för många vadare. Visserligen kan 

ungöverlevnaden säkert vara högre ett enskilt år, men knappast som ett medelvärde. Vi tror 

att fuktighet har stor betydelse för ungarnas överlevnad och vi hade hoppats kunna visa att 

vätar har stor betydelse för ungproduktionen. Men eftersom vätarna ofta torkade ut lagom tills 

ungarna kläckte blev det liksom lite svårt. Men vi tror fortfarande att vätarna är betydelsefulla! 

Som redan nämnts har vi räknat alla varnande rödbenor vid ett tillfälle kring midsommar på ett 

antal strandängar. Två intensivt varnande individer vid samma punkt har räknats som ett par. 

Därmed kan vi uppskatta antalet flygga rödbeneungar inom en stor del av södra Gotland under 

dessa år. Enligt Länsstyrelsens strandängsinventering 2001 registrerades 391 par rödbenor inom 

de områden där vi har räknat varnande par. Vi vet att inventeringarna underskattar det verkliga 

antalet par med ca 25-40 %. Det är därför rimligt att skatta antalet häckande par år 2001 till ca 

500 par i de områden där vi räknade varnande rödbenor. Ytterligare 330 par noterades på övriga 

strandängsområden vid strandängsinventeringen 2001. Ett problem när vi räknar varnande par 

i mitten av juni är att vi sällan ser ungarna. Naturligtvis har en del par i stort sett flygga ungar, 

medan andra par har nästan nykläckta ungar. Enstaka par har redan lämnat sina flygga ungar 

och andra ligger fortfarande och ruvar en sen kull. Men utifrån våra resultat med färgmärkta 

rödbenor bedömer vi att hälften av samtliga varnande par vid räkningen i mitten av juni får i 

genomsnitt 1,5 flygg unge. 

Detta resonemang resulterade i drygt 150 flygga ungar åren 2001 och 2002, men endast hälften 

så många de tre följande åren. Antalet flygga ungar utanför Faludden har minskat tydligt, 

medan ungproduktionen på Faludden varierar en hel del. Ett positivt tecken var den goda 

häckningsframgången på Faludden 2002 (Med Faludden avses området norr om ”Fyrvägen” 

från fyren och västerut ända bort till talldungen strax öster om Sandarviken). Om vi gissar 

108


att det 2002 fanns 130 häckande par 

på Faludden, producerade dessa ca 85 

flygga ungar enligt vårt räknesätt. Det 

skulle innebära ca 0,65 ungar/par, vilket 

är riktigt hyfsat. Men kan minskningen 

i antal ungar på övriga områden, och till 

viss del även på Faludden, vara ett tecken En av de fångade rödbenorna och “äggdumpen” 

på att beståndet minskar? Våra resultat på Näsudden. Foton: Richard Ottvall 

belyser att Faludden är oerhört viktig 

som ”barnkammare”, inte bara för rödbenorna på ön, men för vadare i stort. 

Det finns en framtid också för rödbenorna 

Givetvis är titeln till den här uppsatsen något överdriven. De tuffa rödbenorna kommer nog att 

klara av kråkorna i slutändan. Men det är ändå bekymmersamt när de mer talrika vadararterna 

har svårigheter att producera tillräckligt med flygga ungar. Eftersom flertalet vadare är beroende 

av strandängarna för sin fortsatta överlevnad i södra delen av vårt land, kan slumpfaktorer 

såsom predation av enstaka kråkor eller rävar ha stor betydelse för populationsutvecklingen. 

Flera oroväckande rapporter om dålig häckningsframgång i olika delar av landet gör att det ser 

lite dystert ut för tillfället för våra strandängsvadare. Brushanen minskar kraftigt och finns snart 

bara kvar på Faludden. Spelen på Näsudden och Aurriv stod under 2005 ödsligt tomma. Och 

hur står det egentligen till med de sydliga kärrsnäpporna? Det ska bli mycket intressant att se 

resultatet från den kommande strandängsinventeringen 2006. 

Låt oss hoppas att vi blir positivt överraskade. 

100 

80 

60 

40 

Kläckframgång 20 (%) 

0 

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 

Figur 1. Uppskattad kläckningsframgång hos rödbena på södra Gotland 1997-2005 med 

undantag år 2004 där överlevnadsuppgiften är från Öland. Den streckade linjen visar den nivå 

som vi bedömer vara nödvändig för att kompensera de vuxna individernas mortalitet. 

109

110 


Art/fågelgrupp 5-Jun 13-May 20-May 27-May 6-Apr 6-Oct 19-Jun Totalt 

And 3 2 2 5 3 8 23 

Ejder 4 1 2 2 1 10 

Vadare 4 2 15 1 22 

Strandskata 1 3 4 1 2 1 12 

Tofsvipa 28 6 11 7 6 5 4 67 

Strandpipare 5 3 3 3 7 1 8 30 

Rödbena 5 2 7 2 11 14 11 52 

Vadare/tärna 1 1 

Trut 1 1 1 1 4 

Silvertäna 3 3 

Tärna 1 9 8 11 2 9 40 

Fiskmås 2 2 

Mås 1 1 2 

Sånglärka/ 1 2 3 

ängsplärka 

Ängspiplärka 1 2 3 

Obestämt 8 30 48 9 16 37 148 

Totalt 49 30 72 79 69 44 79 422 

Tabell 1. Antal ägg, fördelat på art eller fågelgrupp, som hittades i “kråkdumpen” vid 

Näsudden maj-juni 2002. 

Figur 2. Totala antalet flygga ungar i ett urval områden på södra Gotland åren 2001- 

2005 (▲). Antalet flygga ungar, Faludden borträknat, presenteras som öppna kvadrater 

( ). År 2001 registrerades 391 par rödbenor inom samma områden enligt Länsstyrelsens 

strandängsinventering.


Rödbenan hotad av forskare? 

Svar till Richard Ottvall & Kjell Larsson 

Ska vi acceptera omfattande störningar av vadare under häckningstid i forskningssyfte inom 

så gott som samtliga strandängar längs de gotländska kusterna? Ska vi tro att detta i sin tur 

inte har någon som helst negativ inverkan på fågellivet? Forskarna menar att vadarnas framtid 

ligger i kråkornas händer (näbbar!) och att vi måste reglera kråkor och andra predatorer. Når 

vi kanske större framgångar genom en begränsning av forskningen? 

Vadarna minskar 

Under andra hälften av 1900-talet har antalet rödbenor och andra vadare i flera europeiska 

länder minskat. Omfattande förändringar av jordbruket under 1900-talet har lett till minskande 

bestånd av många arter. Många vadare behöver öppna gräsmarker. Optimalt är stora arealer 

välbetade marker där det även finns partier med ”mindre hävd”. Grästuvor kan fungera 

som skydd för både bon och ungar. Betesdjurens spillning innebär också att det blir mycket 

fler insekter och i förlängningen även fåglar, därför har vissa typer av avmaskningsmedel 

negativ effekt på fågelfaunan. Ett långsiktigt mål bör vara att inte bara bevara strandängar 

och gräsmarker, utan även återskapa sådana. Även vattendrag och våtmarker bör återskapas, 

eftersom de har stor betydelse. 

Rödbena Tringa totanus, bland svartkämpar på en gotländsk strandäng. Foto: Per Smitterberg. 

111


Även om det troligen är tillgången på lämpliga biotoper som är viktigast för arterna, så finns 

det andra faktorer som påverkar förekomsten och häckningsframgången. Några forskare 

pekar ut kråkans predation som huvudorsak och hävdar att antalet kråkor ökat. Att förklara 

en försämrad rödbeneutveckling med ökad kråkpopulation är osäkert eftersom det inte finns 

några inventeringar som visar att kråkan har ökat. Enligt Svenska häckfågeltaxeringen 1975- 

1998 hade kråkan en stabil population i landet under perioden, dock med en svag nedgång 

under 1990-talet (se SFA, s. 476) och enligt Svensk Fågeltaxering 2002 har kråkan en tydligt 

nedåtgående trend i Sverige (se Fågelåret 2002 s. 9). Kråkan har minskat med 40 % i Sverige 

sedan 1970-talet enligt de inventeringar som gjorts (Sören Svensson muntligen). Lokalt kan 

kråkbestånd dock ha haft en annan utveckling. Att helt förlita sig på upplevda känslor är 

alltid vanskligt, särskilt om man använder det som grund i vetenskapliga sammanhang eller 

för att föreslå naturvårdsinsatser. GOF’s uppfattning är att kråkan haft en stabil utveckling på 

Gotland sedan 1970-talet och en eventuell förändring åt något håll är marginell, dock finns inga 

inventeringsresultat. Forskarna spekulerar också i att kråkor nu i större omfattning stannar kvar 

under vintern och att det i sin tur skulle leda till ökad bopredation under sommaren! 

Även oavsett kråkans beståndsutveckling är en naturlig predation inte avgörande för rödbenansoch 

andra vadares överlevnad. 

En del ornitologer menar att störningarna under häckningstid är huvudorsaken. Att störningar 

från friluftslivet påverkar häckningsframgången hos fåglar är välkänt, det är därför det finns 

fågelskyddsområden. Sannolikt är risken för sådana störningar särskilt stora på de känsliga och 

öppna strandängarna, vare sig besöken sker i forskningssyfte eller av friluftslivet. 

Störningar på känsliga strandängar 

Rickard Ottvall och Kjell Larsson har mellan 1997-2003 studerat rödbena på gotländska 

strandängar, även inom fågelskyddsområden. Ett mål med forskningen har varit att undersöka 

skötselns betydelse för om rödbenan långsiktigt kan leva kvar på strandängarna. I en artikel 

i detta nummer av Bläcku redovisar de en negativ trend hos rödbena sedan slutet av 1990talet 

och de menar att orsaken till detta är predation från kråkor. I flera tidigare artiklar, i en 

avhandling och debattartiklar har Ottvall & Larsson framfört just denna ståndpunkt (läs t.ex. 

Population ecology and management of waders breeding on coastal meadows, R. Ottvall 

2004, Ornis Svecica 15:89-96, 2005 samt Biodiverse nr 2 2005 sid 18-19). Ottvall & Larsson 

menar att en reducering av kråkpopulationen är nödvändig för att bibehålla rödbene- och andra 

vadarbestånd. Men först i artikeln i Bläcku redovisar de forskningens eventuella effekt. 

Det är intressant att notera att häckningsframgången har försämrats sedan studierna inleddes. 

Mellan 1997-1999 skedde en mindre försämring för rödbenorna i studieområdena. Under åren 

2000-2003, samtidigt som fältstudierna intensifierades och ett omfattande projekt inleddes 

blev försämringen dramatisk. Ottvall & Larsson anger två möjliga förklaringar till dessa 

förändringar; vinterklimatet och ”Ottvall-effekten”. Den förstnämnda förklaringen innebär att 

milda vintrar leder till ökande bestånd av kråkor som i sin tur leder till ökad bopredation. Den 

andra förklaringen innebär att fåglarna påverkas negativt av forskarnas upprepade vistelser 

och intensiva studier i häckningsområdena som också omfattar fångst av individer på bo. 

Vistelserna på strandängarna och bobesöken leder till att fåglarna överger sina bon eller att 

bon plundras av t.ex. kråkor. Inom flera områden har dessutom andra forskningsteam arbetat 

samtidigt och förstärkt effekten. 

112


På Lilla Karlsö har antalet häckande vadare och häckningsframgången noterats under många år. 

Trots det stora antalet predatorer på den ön, 14 par kråka, 40 par fiskmås och närmare 2000 par 

gråtrut, samt även Östersjöns största havstrutkoloni med över 50 par, har varken antalet vadare 

minskat eller häckningsframgången varit så dålig som Ottvall & Larsson beskriver. Ingen 

försämring av häckningsresultaten har skett mellan år 1997-2005 . Antalet häckande rödbenor, 

storspovar, strandskator och tofsvipor har, tvärt emot Ottvall & Larssons resultat, ökat på Lilla 

Karlsö. På Lilla Karlsö genomförs studierna huvudsakligen med hjälp av tubkikare på långa 

avstånd. 

Det finns exempel på att det inte bara är häckningsframgången för vadare som förändrats i de 

intensivstuderade forskningsområdena, utan att även antalet häckande par minskat i jämförelse 

med orörda områden. I Ugnens fågelskyddsområde (särskilt avsatt som skyddsvärt enligt EU: 

s Fågeldirektiv) har den nordliga delen ingått i forskningen, medan den sydliga delen, oss 

veterligen inte utsatts för intensiv forskning. Länsstyrelsens strandängsinventeringar 1996, 

alltså året innan forskningen startade samt år 2001 då forskningen pågick, visar att dessa 

områden har haft helt olika utveckling av vadarbestånden. År 1996 häckade 46 par i det orörda 

området och under 2001 hade det antalet ökat till 49 par. I det område där forskarna arbetade 

minskade antalet par från 80 till 50 par under perioden 1996 till 2001. 

Eftersom häckningsframgången dramatiskt försämrats sedan forskarna började sina intensiva 

studier finns det starka skäl att misstänka att ”Ottvall-effekten” haft en avgörande och 

negativ betydelse för fåglarna. Då blir inte heller forskningsresultaten tillförlitliga. Eftersom 

det är viktigt att vi förbättrar kunskapen om strandängsmiljöerna och dess invånare måste 

forskningsmetoderna granskas och utvecklas, så att de inte skadar. Även tillståndsrutinerna för 

den här typen av projekt bör ses över. Ska vi acceptera intensiv forskning där måste projekten 

ha en relevant målsättning för områdets skötsel, inte bara konstruerade frågeställningar som 

kan leda till en examen. Dessutom är det mycket viktigt att de personer som får dessa tillstånd 

är väl förtrogna med strandängarnas känsliga fågelliv och använder rätt metodik. Sker det 

parallella projekt måste också en fungerande samordning finnas. 

Markägarnas och allmänhetens förtroende för forskning minskar om det blir onödiga skador 

på fågellivet som en direkt följd av forskningen och om ”felaktiga” resultat leder till en oseriös 

debatt om kråkförföljelse. 


Kråka Corvus corone cornix. 

113

114 


Framtiden 

Alla strandängar har nummerangivits av Länsstyrelsen, efter en uppdelning i många små 

delområden för de strandängsinventeringar de gör. Det ger möjligheter att jämföra och 

analysera eventuella förändringar i detalj. Även områdenas hävdsatus noteras. 

Det vore bra om man ställer kravet på forskare att redovisa till länsstyrelsen i vilka områden de 

intensivstuderar, då kan eventuella trendskillnader mellan sådana områden och sådana som inte 

utsatts för intensivforskning tydliggöras. Det är mycket viktigt att sådan grundinformation finns 

tillgänglig på länsstyrelsen. 

Eftersom det inte skett någon inventering av kråkbestånden på strandängarna vet ingen med 

säkerhet om arten ökat eller minskat där. Därför borde arten inkluderas i Länsstyrelsens 

fortsatta inventeringar, nästa genomförs under 2006. Eftersom kråkorna på strandängarna i 

regel inte häckar direkt på strandängarna utan i närbelägna träd- och buskmiljöer kan dock 

begränsade inventeringar till bara ängarna ge otillräckliga resultat. 

GOF kommer att planera för en heltäckande inventering framöver. 

Styrelsen 

Gotlands Ornitologiska förening 

Av de länder, som gråkråkan hedrar med sitt medborgarskap, har det förefallit mig, som om Sverige borde 

vara hennes älsklingsland - Sverige och Finland. Ingenstädes verkar kråkan så självfallen, 

så hemmastadd, så förtrolig och i tingen invigd, som här i våra skogsbryn ut mot slätt och mosse, 

vid våra gärdesgårdshägnade beteshagar, i våra av fackelblomster inramade trädesmarker... 

Ur Våra Fåglar i Norden 1942. 

Foto: Måns Hjernquist


Skärfläckungar sökte sig till rödbena 

Ragnar Edberg 

Vården av ungar i fåglarnas värld skiljer sig ganska dramatiskt åt. De flesta arter tar bara 

hand om sina egna ungar och avvisar bryskt ungar av egna och andra arter. Kollektiv vård om 

artens egna ungar får vi däremot uppleva hos t.ex. ejder och grågås. Ett unikt tillfälle då en 

rödbena tillfälligt värme små skärfläckungar fick framlidne fågelfotografen Gösta Håkansson 

uppleva på Grötlingboudd den 1 juni 1962. Ragnar Edberg fann nyligen brevet med berättelsen 

i sitt arkiv och delger oss här det säregna förloppet. 

- Mina kontakter med Gösta Håkansson var ganska flitiga på 1950- och 60-talen och jag minns 

med glädje hans vänliga bemötande vid olika förfrågningar. I ett brev daterat 30/8 1962 berättar 

han om följande trevliga och i fågelvärlden unika upplevelse: 

”Jag bifogar ett par foton, som Du säkerligen tycker ser ganska konstiga ut. En rödbena med 

skärfläckungar. Den 1 juni var jag nere vid Grötlingboudd för att fotografera skärfläckor. Jag 

fann då, ett bo av rödbena som låg ovanligt öppet och beslöt att ta några bilder. Jag satte därför 

upp mitt gömsle och en stund efter låg rödbenan och ruvade tryggt. Då jag suttit omkring en 

timme och fågeln hela tiden legat orörlig ville jag ha en bild med fågeln stående i boet. Jag 

sträckte ut handen genom en glugg och fågeln flög genast av och slog till vid stranden omkring 

20 meter från boet. Efter en stund började den gå mot redet igen. 

När den hade kommit en liten bit på väg kom två skärfläckungar och började gå med rödbenan. 

Hon tycktes generad av följet och ökade takten och gick i sick-sack men ungarna sprungo hela 

tiden med. Till slut kom hon fram till boet och lade sig kvickt på äggen. Ungarna kommo strax 

efter och ställde sig alldeles inpå den ruvande fågeln. Efter en stund började ungarna försöka 

tränga sig, under rödbenan. Hon reste sig då, ungarna kröpo in under henne och lade sig åter 

tillrätta på redet. 

Efter omkring 20 min.uter reste hon sig på nytt och ungarna kröpo då fram. Rödbenan började 

ruva igen och ungarna avlägsnade sig från boet. Jag kanske skall tala om att dagen var blåsig 

och kall och att rödbenans ägg voro hårt ruvade. Jag har tidigare suttit vid hundratals reden men 

aldrig sett något liknande. En del änder kan ju taga andras ungar av samma art till sig, men vadare 

har jag aldrig sett göra så. Har Du någon gång sett något liknande? Eller vet Du om något 

liknande har inträffat? Själv tyckte jag att det var en mycket lustig episod.” 

I en s.k. kort rapport berättade Gösta Håkansson sexton år senare i Vår fågelvärld nr 2 1978 

att det i fotograferingsområdet fanns ett 10-tal par häckande skärfläckor med de flesta ungarna 

kläckta. 

Att just denna rödbena accepterade skärfläckungarna måste uppenbart ha berott på att hon 

”inte visste vad hon gjorde”. Hennes ägg skulle sannolikt snart kläckas och hennes beteenden 

var i gränsskiktet mellan ruvning och vård av nykläckta ungar. Av någon anledning upptäckte 

skärfläckungarna misstaget, eftersom de avlägsnade sig utan hotbeteende från rödbenans sida. 

115


Åtminstone i ett fall är en iakttagelse från Möckelmossen på Öland känd där en svartsnäppa 

uppenbarligen adopterade två ungar av brushane (Orn. Mitt. 29(1977):200). 

Gösta Håkansson föddes i Visby 3 mars 1911 och dog i samma stad 15 januari 1994. Han 

tillhörde veteranerna bland de svenska fågelfotograferna och hans omfattande bildmaterial finns 

numera donerat till Gotlands Naturmuseum. Vänligt tillstånd att publicera bilderna på rödbenan 

med skärfläckans ungar har lämnats av hans son Örjan Håkansson. 

Ragnar återkommer till nästa nummer av Bläcku med mer om uppgifter om svartsnäppan på 

Öland som har adopterat brushaneungar, eftersom händelsen måste vara mycket ovanlig med 

tanke på att arten är en utpräglad ”norrlandsart” som inte finns dokumenterad som häckande 

söder om Dalarna. red 

Under en av exkursionerna efter 

den stora ornitologkongressen 

i Uppsala 1950 deltog Gösta 

Håkansson som guide på Stora 

Karlsö den 20 juni. Här vandrar 

han uppför stigen med en gedigen 

kamerautrustning i axelväskan. 

Foto: Ragnar Edberg 

Rödbenan på Grötlingboudd den 

1 juni 1962, som tog hand om 

skärfläckungarna. 

Foton: Gösta Håkansson 

116


117


Inventering 2005 av häckande and- vadar- 

och måsfåglar inom fågelskyddsområdet 

Hummelbosholm 

Per Smitterberg 

Inledning 

Denna rapport presenterar resultatet från den sjätte, uppföljande, inventeringen i studien 

av de häckande svanar, gäss, änder, vadare, måsar och tärnor som finns inom gränserna för 

fågelskyddsområdet Hummelbosholm i Burs socken på östra Gotland (se karta). 

För beskrivning av området samt bakgrund till arbetet, hänvisas till den första rapporten 

(Smitterberg 1997). För detaljer om respektive art, samt summering av de fem första åren, 

hänvisas till föregående rapport (Smitterberg 2003). 

Området inventerades vid fem tillfällen under häckningssäsongen. Förutom dessa 

standardiserade inventeringar, besöktes området vid ett flertal kortare tillfällen under året. 

Inventeringsmetodiken är hämtad ur Bird Census Techniques (Bibby, Burgess & Hill, 1992). 

Med tanke på de olika artgruppernas häckningsstrategier/beteenden, har olika metoder för 

räkning av antalet par använts. Svanar, gäss, måsar och tärnor har räknats med direkt boletning. 

De flesta andfåglar, med undantag för de flesta ejderparen, har räknats främst utifrån antal 

revirhävdande/spelande hanar, funna bon samt ungkullar med små dunungar (änder är en 

svårinventerad grupp). De flesta vadare har räknats utifrån revirhävdande/spelande fåglar, samt 

direkta bofynd där sådana gjorts. 

Resultat 

Området hyste åtminstone 26 arter ur de ovan nämnda artgrupperna som häckfåglar 

under 2005. Till det tillkommer ett antal arter där häckning inte säkert kunnat fastställas 

(utifrån uppsatta kriterier), samt ett antal som häckar i angränsande områden och använder 

Hummelbosholm för födosök och unguppfödningsområde. Kommentarer om de olika arterna 

följer i nedanstående artuppräkning. För att få en överskådlig bild av de arter som registrerats 

inom området under inventeringsarbetet de fem första åren, hänvisas till tabell 1. Slutligen 

skall påminnas om att området är uppdelat i två halvor, inre och yttre delen, som i naturen är en 

staketgräns tvärs över halvön. 

Häckfåglar 

Knölsvan Cygnus olor 1 par 

Den enda konstaterade häckningen hittades mitt på den sydöstra stranden. Finner ingen 

förklaring till den drastiska minskningen från föregående inventering. 

Grågås Anser anser 3 par 

1 par på Flusen, 1 par på udden SO Skärsvik och 1 par på strandängen V Skärsvik. Återigen 

konstaterade häckningar inom området. Förutom dessa bofynd konstaterades som vanligt ett 

flertal kullar inom området, som härrör från häckningar i den intilliggande skogen. 

118


Storspov, en art som minskat i landet men som på Gotland haft en ökande trend. 

På Hummelbosholm häckade 4 par i år. Foto: Per Smitterberg 

Vitkindad gås Branta leucopsis 3 par 

3 par på Flusen. En rejäl minskning från föregående inventering, utan rimlig förklaring. 

Förutom fynden av ruvande fåglar sågs ett flertal kullar med mycket små dunungar (1-3 dygn 

gamla uppskattningsvis). 

Hummelbosholm. Karta: Länsstyrelsen 

119

Gravand Tadorna tadorna 12 par 

7 par i SV och 5 par på den yttre delen. 

120 


Bläsand Anas penelope 0 par 

Inga konstaterade häckningar, dock indikationer på ett par vid Skärsvik. 

Snatterand Anas strepera 0 par 

Ingen konstaterad häckning, dock viss indikation på en häckning i SO. 

Kricka Anas crecca 5 par 

Samtliga par i området runt Skärsvik och Boarård. 

Gräsand Anas platyrhynchos 7 par 

Samtliga par i den SV delen av området runt Skärsvik och Boarård. 

Stjärtand Anas acuta 0 par 

Tyvärr inga konstaterade häckfynd, dock misstanke om en häckning. 

Årta Anas querquedula 0 par 

Tyvärr inga konstaterade häckfynd, ej heller några misstankar. 

Skedand Anas clypeata 2 par 

1 par vid Skärsvik och 1 par på yttre delen. 

Vigg Aythya fuligula 3 par 

Samtliga i området runt Skärsvik. Som vanligt fynd av ett flertal kullar inom området, som 

troligen härrör från häckningar i den intilliggande skogen. 

Ejder Somateria mollissima 27 par 

14 par på den inre delens sydostkant och 13 par i området Mavård och Sorkården. En mycket 

påtaglig minskning (närmast en halvering) utan att några yttre orsaker till den kunnat hittas. 

Svärta Melanitta fusca 3 par 

Samtliga på den yttre delen med bona i enbuskar. 

Småskrake Mergus serrator 3 par 

2 par i området runt Skärsvik och 1 par S Briten. 

Strandskata Haematopus ostralegus 26 par 

18 par på den inre delen och 8 par på den yttre delen. I stort sett samma som föregående 

inventering, dock en rejäl förskjutning av paren till den inre delen av området. 

Skärfläcka Recurvirostra avosetta 25 par 

13 par på den inre delen och 12 par på den yttre delen. En rejäl återhämtning från de 12 par 

som häckade senast. Tillsammans med flera tärnarter är skärfläckan känd för sitt nomadiska 

beteende vid val av häckplats.


Tofsvipa Vanellus vanellus 17 par 

8 par på den inre delen och 9 par på den yttre delen. En rejäl minskning jämfört med de 35 

paren vid föregående inventering. Återigen en art där inga yttre omständigheter har noterats. 

Större strandpipare Charadrius hiaticula 34 par 

14 par på den inre delen och 20 par på den yttre delen. Återigen en minskning av det häckande 

beståndet. 

Rödspov Limosa limosa 0 par 

Tyvärr ett år utan det annars mycket trogna paret mitt i området. 

Storspov Numenius arquata 4 par 

2 par på den inre delen och 2 par på den yttre delen. Samma antal som förra inventeringen. 

Rödbena Tringa totanus 31 par 

25 par på den inre delen och 6 par på den yttre delen. 

Roskarl Arenaria interpres 21 par 

2 par på den inre delen och 19 par på den yttre delen. En liten ökning av antalet par, men främst 

en förskjutning till den yttre delen av området. 

Enkelbeckasin Gallinago gallinago 8 par 

4 par på den inre delen och 4 par på den yttre delen. 

Kärrsnäppa Calidris alpina ssp. schinzii 4 par 

2 par på den inre delen och 2 par på den yttre delen. Tyvärr en minskning med 2 par av denna 

globalt hotade ras av kärrsnäppa. 

Brushane Philomachus pugnax 5 par 

3 par på den inre delen och 2 par på den yttre delen. En svårinventerad art där säkerligen ett 

flertal bon förbigås. Två huvudspelplatser, en vid Skärsvik samt en vid ”sjön” på den yttre 

delen av området. 

Fiskmås Larus canus 45 par 

10 par på den inre delen och 35 par på den yttre delen. Närmast en halvering från föregående 

inventering, med hela minskningen på strandängarna i norr. Även hos denna art har inga yttre 

orsaker till den dramatiska minskningen kunnat påvisas. De fåglar som gick till häckning 

tycktes ha normal framgång. 

Gråtrut Larus argentatus 1 par 

1 par på Flusen. 

Havstrut Larus marinus 0 par 

Åter borta som häckare, vilket senast skedde 1997. 

121

122 


Skrattmås Larus ridibundus 2 par 

Vid liten lagun N Skäret, alltså samma lokal som 2002. 

Silvertärna Sterna paradisaea 91 par 

26 par på Skäret och 65 par på den yttre delen, främst på norra sidans strandängar. Åter en 

ökning, nu med 13 par jämfört med 2002. 

Småtärna Sterna albifrons 17 par 

4 par på Skäret, 2 par straxt syd ”mittstaketet” och 11 par på den norra delen. Närmast en 

tredubbling av beståndet jämfört med föregående inventering, vilket givetvis är mycket 

glädjande. 

Kommentarer och slutord 

Förändringar i antalet av de olika arternas numerär kommenteras huvudsakligen under 

respektive arts rubrik. Generellt kan dock sägas att vissa arters minskning står utan förklaring 

vad gäller yttre omständigheter. Spekulationer om koppling till den omtalade fågeldöden 

som pågått längs de svenska kusterna, tycks dock inte ha någon grund. Det har åtminstone 

inte hittats några onormala antal döda fåglar, varken av adulta eller juvenila fåglar. Till de 

mest påtagliga minskningarna hör knölsvan, ejder, tofsvipa, större strandpipare och fiskmås. 

Till glädjande ökningar bland häckande arter kan skärfläcka, silvertärna och småtärna 

nämnas. Vädret under häckningssäsongen får betecknas som normalt, med en stabil vår 

och utan dramatiska nederbördsperioder. Detta har säkert gynnat främst vadarna under 

ungkläckningsperioden, vilket visat sig med normala kullar. Önskemålet kvarstår att även den 

inre delen söder om staketet blir röjt under kommande vintersäsong. Det är dock önskvärt att 

vissa partier med tätare buskage lämnas, vilka tjänar som lämpliga boplatser för simänder samt 

ejdrar och svärtor. 

Litteratur 

Bibby, Burgess & Hill. 1992. Bird Census Techniques. London. 

Smitterberg, Per. 1997. Inventering 1996 av häckande and-, vadar- och måsfåglar inom 

fågelskyddsområdet Hummelbosholm, Burs. - Bläcku 23: 11-17. 








Irisdalsgatan 10 

621 42 Visby


Tabell 1. 

Antalet par av varje häckande art under 1996, 1997, 1998, 2002 och 2005 

vid Hummelbosholm, Burs. 

Art 1996 1997 1998 1999 2002 2005 

Knölsvan 2 13 13 11 5 1 

Grågås 0 0 3 4 8 3 

Vitkindad gås 3 10 9 16 8 3 

Gravand 3 6 15 19 15 12 

Bläsand 0 3 0 0 0 0 

Snatterand 1 1 4 1 2 0 

Kricka 4 5 3 7 6 5 

Gräsand 4 15 12 11 9 7 

Stjärtand 1 1 3 1 0 0 

Årta 0 2 0 2 0 0 

Skedand 0 6 7 6 4 2 

Vigg 0 0 0 3 3 3 

Ejder 11 34 37 59 45 27 

Svärta 0 1 0 5 4 3 

Småskrake 0 4 3 6 4 3 

Strandskata 31 23 25 29 25 26 

Skärfläcka 29 27 22 41 12 25 

Tofsvipa 31 43 30 40 35 17 

Ljungpipare 1 0 0 0 0 0 

St strandpip 30 35 44 59 45 34 

Rödspov 1 1 1 1 1 0 

Storspov 4 4 5 5 4 4 

Rödbena 18 29 31 32 28 31 

Roskarl 19 15 25 23 18 21 

Enkelbeckas 6 8 5 7 8 8 

Kärrsnäppa 6 6 5 7 6 4 

Brushane ? 3-5 6 8 7 5 

Fiskmås 69 74 75 91 80 45 

Gråtrut 3 0 1 1 2 1 

Havstrut 1 0 2 4 1 0 

Skrattmås 57 26 0 0 2 2 

Silvertärna 96 95 53 70 78 91 

Småtärna 12 8 7 7 6 17 

123


Viltskador på Gotland 


Stora antal vitkindade gäss rastar på Gotland på väg till och från sina häckningsplatser på den 

ryska tundran. Den populationen har även ökat i antal på senare år. 

Gässen övervintrar i Västeuropa, framför allt i Holland och när de på våren flyttar norrut 

mellanlandar de på Gotland, där de betar på gräsmarker. På Faludden kan man se tiotusental 

gäss samtidigt under våren. Det är en mäktig naturupplevelse som inte många platser i Sverige 

kan erbjuda! 

Lokalt kan detta dock innebära ekonomiska förluster för de personer som äger eller brukar 

markerna där gässen vistas. Den vitkindade gåsen är fridlyst och räknas fortfarande som en 

skyddsvärd art, även om den har expanderat och ökat i antal på senare tid. 

Eftersom det framför allt är på Faludden som de stora betesskadorna sker och det är där 

merparten av gässen koncentreras har man skapat ett slags ”gåsreservat” där. Man har avsatt 

vissa markområden där gässen skall få beta ostörda. Markägarna får ekonomisk ersättning 

för detta intrång. Förhoppningen är att skadorna på andra marker ska begränsas. Totalt rör 

det sig om ungefär 400 ha mark som avsatts till gåsbete, fördelat på 10 markägare. Den här 

modellen startade 1996, utvidgades 2001 och har varit lyckosam. Det är inte otänkbart att man 

i framtiden kan tillämpa samma metod även på andra håll. I När socken sker också mycket 

gåsbetesskador och länsstyrelsen arbetar med att eventuellt skapa ett gåsreservat även där. 

I Sverige avsätts årligen medel för att förebygga och ersätta för skador som orsakats av vilt. 

År 2005 avsattes 87,5 miljoner kronor, av dessa går 47,5 miljoner till rennäringen! Resterande 

40 miljoner fördelar Naturvårdsverket till länsstyrelserna som i sin tur delar ut till fiskare, 

markägare mfl. Efter rennäringen är det fisket som får störst ersättning, 18 miljoner. Det gäller 

sälskador. Återstående 5,2 miljoner kronor utbetalas som ersättningar för skador som orsakas 

av tranor och gäss, rovdjursskador, främst av kungsörn. 

Vitkindade gäss vid Faludden. Foto: Johan Träff 

124

Området vid Faludden som är fågelskyddsområde 

är inritat med rött. 

Karta: Länsstyrelsen 


3-årig kungsörnshane. 


Länsstyrelserna får drygt 1,5 miljoner för att bedriva utbildning, besiktning och information. 

Gotland fick totalt 1,1 miljon kronor för sälskador, gås- och transkador samt skador som 

orsakas av kungsörn under 2005. 

Ersättningen för gåsskador och andra viltskador är alldeles för låg om man ska kompensera 

markägarna fullt ut. Det är förhållandevis små summor det rör sig om för samhället, även om 

anslaget skulle öka. 

Tranor 

Under år 2005 ansöktes om 46 000 kr på 5 platser på ön (ca 10 % av de totala skadeanspråken 

på gröda). Skador orsakade av tranor är ett relativt litet problem på Gotland eftersom det bara 

finns ett mindre antal tranor här. De aktuella områdena är Lärbro och Hellvitrakterna och 

skadorna skedde främst under sensommaren. 

Kungsörn 

Två utbetalning för vardera ett lamm som dödats av kungsörn under 2005, vilket är en normal 

årssumma. Hur vanligt det är att kungsörnar tar lamm vet ingen. Statistiken över ersättningar 

för slagna lamm kan vara lite missvisande, det är inte säkert att de lamm som tas av örn alltid 

upptäcks eller rapporteras. Men med tanke på att Gotland är landets fårtätaste län och samtidigt 

har en av världens starkaste kungsörnsstam, visar statistiken att det är ett marginellt problem. 

Många fåruppfödare har god uppsikt över sina får och vid lamningar tas tackor in, vilket 

minskar riskerna för örnskador. Vid de fall där örnar ses äta i fårmarker är det oftast självdöda 

eller sjuka djur som är föda eller efterbörd vid lamningar. 

125

126 


Skarv 

Inga ekonomiska ersättningar för skarvskador på fiskenäringen har skett och ingen skyddsjakt 

har förekommit förutom enstaka vid fasta redskap tidigare år. 

Skyddsjakt 

Det förekommer även skyddsjakt, vilket innebär att tillstånd för att fånga eller döda vilt som 

inte omfattas av allmän jakt eller sker under icke lovlig årstid. För att det ska beviljas måste 

flera krav uppfyllas enligt jaktlagen. Skyddsjakt får bara vara en sista utväg, när andra metoder 

är testade och inte fungerat. 

Det finns risk att tillstånd ges allför lättvindigt och utan att det finns ett tillfredsställande 

underlag. T.ex. har man i flera län gett tillstånd till äggprickning av skarv- och kråkägg. Skälen 

som angetts har varit att dessa arter ”är för många” och utgör stor sanitär olägenhet eller gör 

ekonomisk skada för fiskenäringen. Dessa fall har lämnats till EU som tillrättavisat Sverige 

och sagt att man inte alls har tillräckliga grunder för att tillåta denna jakt. Regeringen lämnade 

kompletterande uppgifter, men inte heller detta godkändes av EU. 

Ett exempel på skyddsjakt på Gotland är avskjutning av fågel vid Visby flygplats. Skälet är att 

minska riskerna för kollisioner mellan flyg och fågel. I det här fallet rör det sig i första hand 

om måsfågel och trutar. Slite deponi och Roma deponi har även beviljats skyddsjakt av sanitära 

skäl. Skyddsjakt som dessa exempel är vanligt förekommande i hela landet. 

I Stockholms län och i Skåne beviljas skyddsjakt på duvhök för att de anses jaga fasan i 

”för stor utsträckning”. Jägare som anser att duvhökar konkurrerar om viltet (fasaner) får 

alltså tillstånd till skyddsjakt! I dessa fall har man bortsett helt från syftet med skyddsjakten. 

På Gotland har glädjande nog aldrig något sådant tillstånd beviljats. Sverige har, genom 

Stockholms- och Skånes länsstyrelser, legal jakt på rovfågel, som det enda landet inom EU. 

På Gotland ges varje år tillstånd till skyddsjakt på vitkindad gås i områden som inte omfattas 

av tidigare beskrivna ”gåsreservatet” på Faludden. Under 2005 har sådan jakt beviljats för 

35 personer i följande socknar; Fårö 6, Bunge 1, Ardre 1, Lye 1, När 8, Rone 3, Fröjel 1, 

Grötlingbo 1, Näs 1, Lau 1, Östergarn 1, Hablingbo 1, Öja 2, Hamra 5 och Sundre 1. 

Tillstånden innebär att man får skjuta maximalt 25 gäss per tillstånd och jakten får endast 

bedrivas på åkermark med växande gröda. 

Gotlands Ornitologiska Förening anser att ”faluddenlösningar” med ekonomiska ersättningar 

är att föredra framför skyddsjakt. I de flesta fall är det även en bättre lösning för dem som 

drabbas av viltskador. Men sannolikt är det många som inte kompenseras tillräckligt och andra 

som aldrig söker ersättning för att de upplever det så krångligt. Naturvårdsverkets medel för 

viltskadeersättningar borde öka för att bättre kompensera de markägare på Gotland och i övriga 

landet som drabbas av viltskador.

De gamla sillgrisslornas år 

Roland Staav 


Vi vet redan att sillgrisslor i medeltal uppnår den högsta åldern bland våra svenska fåglar, men 

aldrig förr har Ringmärkningscentralen (RC) fått fynd av så många gamlingar som senaste året. 

1. Den 4 juli 2005 såg Jonas Sundberg en sillgrissla på Stora Karlsö, med ring 9631143. 

Den var 35 år gammal, märkt som bounge den 10 juli 1970 på samma plats. 

2. Jag själv deltar i ett sillgrissleprojekt i samarbete med Skärgårdsstiftelsen i 

Stockholms län. Vi bytte en sliten ring (9632227) 2004 på en sillgrissla i en liten 

koloni på Bodskär, Grän utanför Nåttarö. Den var en annan Karlsögrissla märkt som 

bounge 1971. Grisslan fick den nya ringen AAK 566 och i somras fångade vi in 

grisslan på nytt, nu drygt 34 år gammal. 

3. Omkring 34 år blev en annan hemortstrogen sillgrissla, 9632837, märkt 1971 som 

hittades nyligen död, uppspolad på stranden i Hien, Stora Karlsö den 30 juni 2005. 

4. Nästa sillgrissla, 9045949, märkt av Stellan Hedgren som bounge den 1 juli 1972, 

kontrollerades också den 2 juli 2005 på Bodskär, Grän, Nåttarö, 177 km norr om Stora 

Karlsö. Grisslan hade då burit ringen i 33 år och 9 dagar. Ringen var av så god kvalitet 

att den inte behövde bytas ut. 

5. I fågelberget på Stora Karlsö satt också en grissla med ringen 8037772, märkt av 

Stellan Hegren den 1 juli 1974 och den lästes av den 12 juni 2005, 31 år gammal. 

6. Måns Hjernquist hittade på Lilla Karlsö den 9 juni 2005 rester efter en nydöd 

sillgrissla som slagits av en adult havsörn. Ringen var blank och lättläst och ej särskilt 

sliten, 8037878, märkt på Stora Karlsö den 1 juli 1974 och blev nästan 31 år gammal. 

7. Två sillgrisslor med ringarna 8036395 och 8040111 infångade på Bodskär, Grän den 2 

juli 2005 hade burit ringarna 30 år och 19 dagar, men var båda märkta som adulta den 

21 juni 1975 på samma plats och måste vara äldre, sannolikt flera år! 

8. Jonas Sundberg kontrollerade också en grissla med ring 9640983 i Västerberget på 

Stora Karlsö, som var märkt 1976 och alltså 29 år gammal år 2005. 

9. Redan i förra numret av Bläcku skrev jag om en sillgrissla som slagit åldersrekord. 

Det var en oläslig ring som satt på en sillgrissla och som byttes av Björn Olsen på 

Bonden i Ångermanland den 20 juli 2004. Vi skickade den till Kjeld T. Pedersen i 

Köpenhamn, som är duktig på att ta fram ”osynliga” siffror på gamla ringar. På ringen 

hade stått 9621536 och den satt på en sillgrissleunge märkt på Stora Karlsö av Nils- 

Olof Olsson den 17 juli 1966. Det är Europas äldsta sillgrissla och ringen hade vid 

kontrollen suttit på fågeln i 38 år och 13 dagar! 

Under året har alltså en fin serie på ett tiotal sillgrisslor på omkring 30 år eller mer, inkommit 

till RC. Vilka fantastiska ringar det fanns förr, jag undrar om nutida ringar är läsliga efter 30 

år? Vi har dessutom en pärm med just oläsliga ringar på RC, som ska syrabehandlas framöver. 

Bland dessa kan det också dölja sig gamlingar. 

Roland Staav 

Ringmärkningscentralen, Naturhistoriska Riksmuseet 

127

Gotländska fågellokaler 

Sundre 


128 


Vy över Sundredalen, september 2004. Foto: Per Smitterberg 

Att beskriva ett av öns hetaste fågelområden är inte lätt. Fördelen är socknens behändiga 

format, så det är korta avstånd mellan lokalerna. Trots det får åtskilliga spännande lokaler plats, 

som bjuder en mångfald av arter under alla tider på året. 

Muskmyr och Alvret 

Redan när du kommer in i Sundre norrifrån längs väg 142 mot Hoburgen, möts du av de öppna 

alvarmarkerna och Muskmyr på vänster sida. Parkera på den lilla rastplatsen och gå stigen 

genom talldungen till fågeltornet. Härifrån har du fin utsikt över de stora agbältena och den 

kringliggande tallskogen. Själva myren är tämligen fattig på häckare, förutom trana och brun 

kärrhök, men gästas regelbundet av en mängd rovfåglar. Kungs- och havsörn, ormvråk, brun 

kärrhök, ängshök, lärkfalk, duv- och sparvhök är regelbundna. Dessutom ses samtliga svenska 

rovfåglar i stort sett årligen, främst under höststräcket. En bra dag i september är det inte 

ovanligt med drygt femton arter på rovfågellistan. När det gäller rovfågelspan är det minst lika 

bra att ställa sig en bit sydost om myren, det vill säga ute på själva Alvret. Kör in vid skylten 

Skoge innan kyrkan och kör den lilla vägen i sydvästkant av alvarmarken. Mitt för Skoge och 

Ottes gårdar ligger en väderkvarn i trä. Kör in på den lilla grusvägen alldeles norr om kvarnen 

och parkera lämpligt vid vägkanten. Kör inte ut på alvaret eftersom marken är mycket känslig 

och spåren blir kvar länge. Härifrån har du fin koll på rovfåglarna i alla riktningar när de 

passerar på sin väg bort från ön. Under våren kan du dessutom höra ljungpiparen spela över de 

öppna markerna.


Skoge och Flisviken 

Besöker du ön i maj är Skogedalen ett givet stopp. Från föregående lokal kör du bara ett 

hundratal meter ytterligare, och parkerar på slänten vid den lilla husruinen där Skogevägen 

svänger västerut ner i dalen. Promenera längs den lilla grusvägen som leder längs dalens 

östra kant och slutligen kommer ut på enbuskmarkerna vid Barshageudd. Skoge gör sig bäst 

en gryning i maj, när hela dalen kan koka av en mängd arter sångare och övriga tättingar. 

Dessutom är lokalen en av öns säkraste för både sommargylling och turturduva. Även frampå 

dagen är det värt att sätta sig uppe på kanten och spana efter skruvande rovfåglar och kanske 

storkar, som nyttjar termiken över den uppvärmda lövskogen. 

Flisviken är socknens bästa rastlokal för vadare och änder. Fina, tuviga strandängar med små 

bäckflöden som lockar rastande tättingar (ärlor och piplärkor) och beckasiner. Själva viken 

är långgrund och stenig, och vid lågvatten blottläggs sand- och dyrevlar som lockar ner 

vadare. Många spännande arter har setts under åren i dessa två områden. Smutsgam, aftonfalk 

(regelbunden), sibirisk tundrapipare, skäggtärna, biätare, citronärla, svarthakad buskskvätta 

mm. 

I Sundre finns goda chanser att se kungsörn, ibland på mycket nära håll. Vid fyrbergets östra 

kanter sitter ofta örnar, det är en av öns “säkraste” plats att se kungsörn. 

Foto: Per Smitterberg 

129

130 


Hoburgsklippan och Rivet 

Vi har nu kommit till slutet, det vill säga Gotlands sydvästra spets. När du passerat under 

fyrberget breder de sista åkrarna och enbuskmarkerna ut sig innan havet tar vid. Glöm dock 

inte att spana i Digranskurvan, under fyrbergets östra kant, med sina frodiga lövträd. Förutom 

alla rastande tättingar som kan vimla under vår och höst, är själva branten en av öns bästa 

kungsörnslokaler. De sitter ofta i någon av granarna på sluttningen. 

Nåväl, när du slutligen kommit fram till parkeringen norr om radarklippan vid Hoburgen, 

häng på ryggsäcken med fika och börja jobba. Området har potential för ALLT under ALLA 

årstider. Som många andra liknande lokaler är givetvis sträckperioderna mest produktiva, 

men t.ex. vintertid kan det bli väldigt spännande artlistor. Redan i buskbranten under klippan 

måste du spana. Den är en bra magnet på tättingar och har producerat åtskilligt godis. Vad 

sägs om dvärglärka, blåtrast, vitstrupig näktergal, brokig kardinal, brun- vide- taiga- och 

kungsfågelsångare samt alpjärnsparv! Kommer du under märksäsongen, vår eller höst, når du 

sedan fram till Sundregruppens märkområde söder om klippan. Här är alltid värt att stanna och 

få senaste nytt innan det är dags för själva udden. På höjden vid märkboden är det också fin 

utsikt västerut, perfekt att hitta någon islom rastande. Utsträckande fåglar, både rovfåglar och 

tättingar, leds gärna ut just vid klippan vilket märks om man står här ett tag. Större piplärka, 

citronärla, korttålärka har hörts och setts många gånger här. 

Fortsätt nu vidare längs den västra stranden ner mot sydspetsen Rivet där den gamla mistluren 

står som riktmärke. Kom ihåg att stanna flera gånger för att spana av vattnet, både efter rastare 

och förbisträckande lommar, änder och måsfåglar. Sandstenshällarna halvvägs håller ofta ett 

stort gäng blandade vitfåglar och vintertid finns det ibland rastande skärsnäppor här. De steniga 

strandvallarna här torde vara Sveriges bästa lokal för korttålärka, med åtskilliga fynd sedan det 

första 1977. Arten har även konstaterats häcka en gång, längre österut på udden. Slutligen är 

stenrevet utanför mistluren (skrikan i folkmun) ofta tillhåll för stora trut- och måsflockar som är 

värda att spana igenom. Det är inte bara herr Jonsson som lyckas hitta cachinnans, michaellis 

och heuglini här. Förutom att vattnen utanför är säkert för alla lommar ses ofta praktejder. 

Ur raritetslistan kan vi plocka dvärgrördrom, amerikansk bläsand, blåvingad årta, präriemås, 

svarthuvad mås och vittrut. 


Irisdalsgatan 10 

621 42 Visby

EXKURSIONSRAPPORTER 

Sundre den 17 april 2005 


Trots en tämligen frisk och bitande nordostvind, möttes nitton pigga exkursionsdeltagare på 

parkeringen vid Hoburgsklippan. Tanken med utflykten var att möta våren på de södra delarna 

av ön, men ute i vinden gick tankarna mest till vinter. Dock sågs bara förväntansfulla blickar 

och väl påpälsade började vi vandringen längs radarklippans östra kant. Normalt är detta en fin 

magnet på rastande fåglar, eftersom den blir lockande varm av morgonsolen. Detta var dock 

inte fallet denna morgon, så promenaden fortsatte ned längs den västra stranden. Nu kunde vi 

börja studera lite blandade kustfågelarter samt översträckande tättingar. Småflockar med ejdrar 

hade fullt upp av vårkurtis, medan alfåglar så smått började fundera på nordflyttningen. 

Ett trettiotal bergänder och tolv sjöorrar talade om att vintern ännu fanns i bakfickan. Ute mot 

horisonten pågick en jämn ström av alkor, både tordmule, sillgrissla och enstaka tobisgrisslor. 

En enda fisktärna drog förbi mot norr. 

Nere vid Rivet fanns som vanligt ett blandat sortiment med vitfåglar och änder. Skedand, 

kricka, bläsand, svärta och knipa samt de vanliga måsarna och trutarna. En skärfläcka sågs 

också och är definitivt ej någon vanlig gäst därnere. 

Vi fortsatte längs stranden av Rivviken, samtidigt som beteshagarna spanades av. 

Ängspiplärkor spelade ivrigt, enstaka järnsparvar, berg- och bofinkar lockade. Väl tillbaka vid 

parkeringen beordrades rast och vila, som mottogs utan knot från deltagarna. I hyfsat lä på 

sydslänten av kullen intogs matsäck medan kikarna användes flitigt. En av deltagarna hade sett 

en ringtrast vid sin något sena ankomst till utflykten. Detta lockade flera av oss att efter maten 

göra en intensiv spaningsrunda upp mot restaurangen. När vi nästan gett upp stöttes den rara 

trasten alldeles öster om parkeringen, varefter den flög norrut och mystiskt försvann bakom en 

trädridå. Dock hann nog de flesta se de läckert silverskimrande vingarna, när den koltrastlika 

fågeln passerade oss. Som avslutning flög en annan nordlig gäst förbi, nämligen en av vinterns 

sista sidensvansar. 

Delar av utflykten avslutade med att förflytta sig till Skoge, för att vandra ner till Barshageudd 

och Flisviken. Exkursionsledarna hade 

hoppats på några nya vårprimörer eller 

seglande rovfåglar över Skogedalen. Det 

blev dock inga större nyheter så efter 

denna stärkande promenad avslutades 

denna friska vårutflykt som leddes av 

Per Smitterberg och Jörgen Petersson 

Vinterskådning i När. 

Välkomna på våra vinterexkursioner! 

131

Paviken den 3 maj 2005 

132 


Många traditioner har rotat sig under åren av utflykter med GOF. En av dessa är våra kvällsturer 

till Paviken. Som så ofta verkade det lite oroande när vi samlades vid Träffpunkt Gotland i 

Visby, med tunga grå skyar som verkade hota med regn. Det kom dock på skam och vi fick en 

skön och solig kväll vid den inspirerande insjön. 

Trots den lilla risken för motljus valde vi att åka till sjöns östra sida. Fördelen jämfört med den 

västra sidan är framförallt att man kommer ända ner till sjöstranden och får en fin närkontakt 

med fåglarna. Här kunde vi genast börja anteckna flera spännande arter. Nästan genast kom 

en fiskgjuse och gjorde fina uppvisningar, tillsammans med en brun kärrhök. Det häckande 

tranparet visade sig också. Paviken är, tillsammans med Stockviken och Snoderviken/Klase, 

öns finaste simandslokal och de flesta arter kunde antecknas. Närheten till havet gör att många 

havsbundna tärnarter använder sjön för sitt födosök, varför vi kunde anteckna silver-, fisk-, 

små- och skräntärna. Dessutom var en gammal och två subadulta dvärgmåsar på besök, och 

fångade insekter ute över vattnet och vassarna. På sjöns västra strand hittades två skogssädgäss 

bland de stora flockarna av grågäss. Under kvällen kom flera flockar med grönbenor, 

gluttsnäppor och storspovar. Några av gängen gick ner för att rasta och vila upp sig inför den 

fortsatta långresan upp mot de nordliga häckområdena. Avslutningsvis förflyttade vi oss till 

Pavikens norra del i skymningen, med förhoppning om några spännande nattläten från maderna 

och vassarna. Tyvärr kom det på skam, så vi kunde blott avsluta med att anteckna några 

dragande morkullor. Ledde det hela gjorde Fredrik Gustafsson och antecknade gjorde 


Klase och Snoderviken den 8 maj 2005 

Med hotande dimbankar rullande längs den västra kusten, möttes trots det sexton pigga 

deltagare vid Sproge kyrka. Målet med denna vårutflykt var att kamma igenom de fina 

strandmarkerna och lagunerna vid Klase fiskeläge. Norr om ligger Ugnens fågelskyddsområde 

och i söder tar Snoderviken med sina välbetade strandängar och grunda laguner vid. 

Beträffande det oroande vädret kunde vi snart konstatera att turen stod oss bi, då de tunga 

dimbankarna började skingras och solen lyste genom medan vi väntade in de sista deltagarna. 

Sålunda förflyttade vi oss till fiskeläget Klase, där vi lyckades parkera hela bilkaravanen. Vi 

började med en rejäl avspaning av vikarna och stränderna uppe i Ugnen, samt havet västerut. 

Undertecknad kunde genast konstatera att det åter skulle bli en välfylld artlista. Denna lokal gör 

aldrig besökaren besviken, oavsett årstiden för besöket. Väster om fiskeläget låg en smålom, 

fem storlommar och fyra skäggdoppingar. Ugnen är en ypperlig andlokal och vi kunde notera 

skedänder, snatteränder, krickor, bläsänder och gräsänder. Över bladvassarna uppe i Ugnen sågs 

ett par brun kärrhök. 

Det var nu dags för förflyttning till fågeltornet, som står så fint placerat på strandängen innanför 

Snoderviken. Några eftersläntrare kunde meddela en ljus kustlabb som dragit norrut utanför 

Klase. Den flacka lagunen är ypperlig som både vadar- och andlokal. Vi kunde notera en 

nästan ”komplett” vadarlista av de gotländska häckarterna. Skärfläcka, tofsvipa, strandskata, 

större strandpipare, rödbena, roskarl, enkelbeckasin och storspov bjöd på fina uppvisningar av


grace och färg. Dessutom rastade gluttsnäppa, grönbena, brushane och drillsnäppa. Ute på den 

välbetade udden väster om viken, gick stora gäng med gravänder, grågäss och vitkindade gäss. 

Sin (o)vana trogen kunde inte exkursionsledaren undvika att ägna en god stund åt diskussioner 

om hur man skiljer olika tärnor. Vi kunde lägga silver-, fisk-, små- och kentsk tärna till listan. 

Nu började det knorra betänkligt i många magar, så vi gjorde en strategisk förflyttning åter 

till bilarna och matsäckarna. I norrkanten av fiskeläget finns flera fina sittplatser, så stället 

är ypperligt för matrast kombinerat med spaning. Det blev som vanligt många avbrott för 

utrop om spännande obsar. Inne över strandskogen öster om Ugnen fyra olika kungsörnar i 

skiftande åldrar. Som snygg final passerade en subadult pilgrimsfalkhona, medan en kärrsnäppa 

av den sällsynta sydliga rasen, spelade ute över Ugnens strandäng. Deltagarna tyckte nu att 

deras sinnen och magar var välfyllda av intryck och smörgåsar, varför vi avslutade en mycket 

givande utflyktsmorgon till en av öns bästa kustlokaler. Som efterrätt till det hela hittade Sivert 

Söderlund och Rikard Kraft en mycket vacker gammal ängshökhane som jagade över ängarna 

väster om Snoder gårdar. Ledde det hela gjorde 


Närsholmen den 14 augusti 2005 

Ett envist lågtryck spolierade den ursprungliga planen, där det var meningen att Lausviken 

skulle bli dagens mål. På grund av högvatten var Lausviken olämplig som ”jaktmark”, därför 

valde undertecknad det näst bästa alternativet, nämligen de flacka strandängarna och revlarna 

på Närsholmen. Det området är inte lika beroende av vattennivån, när det gäller att erbjuda 

vadare lämpliga rastmarker. Sexton skådarsugna hade samlats vid Lau kyrka och efter en kort 

inledning åkte vi i karavan ut till Närsholmen. 

Efter att ha parkerat vid stora talldungen och rustat oss med kikare och fågelböcker, påbörjades 

äntligen skådandet. Vädret såg bitvis lite oroande ut, med tunga moln inne över Gotland. 

Turen stod oss dock bi, där svaga vindar och halvmulet bäddade för ideala skådarförhållanden. 

Första stoppet på vandringen gjordes vid viken innanför Kroken. På revlarna kunde två gamla 

kustsnäppor, en småsnäppa samt kärrsnäppor och större strandpipare noteras. Längs kanterna 

födosökte gluttsnäppor, grönbenor och drillsnäppor. 

Vi vandrade vidare upp längs kusten mot Glasskär. I viken söder om udden gick små flockar 

med kärrsnäppor och strandpipare och födosökte i tångvallarna. En klarögd deltagare hittade 

en myrsnäppa som kunde studeras ingående till allas glädje och nytta. Meningen med dessa 

utflykter i vadartider, är ju främst att ge möjligheter till artstudier i lugnt tempo. I sänkan uppe 

på Glasskär, som under våren är vattenfylld, gick flera spännande vadare och letade föda. Tre 

vackra adulta myrspovar och en rödspov inbjöd till jämförande studier av de två långbenta 

kusinerna. ”Mellan benen” på långbenorna sprang ett stort gäng spovsnäppor omkring. Förutom 

vadare studerades kentska tärnor, fisktärnor och silvertärnor. Ute vid horisonten drog ett stort 

gäng sjöorrar mot söder, och utanför udden snurrade sju svärtor omkring. En gravandfamilj 

med små ungar samt en familj småskrakar låg ute i viken. 

Innan vi vände åter mot bilar och efterlängtade matsäckar, spanade vi av viken norr om 

Glasskär. Ett större gäng svartsnäppor, två stjärtänder samt ett större gäng med krickor och 

skedänder kunde bokföras. Över de västra ängarna patrullerade en årsung brun kärrhök. Åter 

vid talldungen kunde en välförtjänt matsäck avnjutas och som sista vadarart kunde en småspov 

133


noteras, där den gjorde några lovar innan den bestämde sig att fortsätta söderut. Totalt noterades 

arton arter med vadare, samt en hoper andra trevliga fåglar inramat med perfekt skådarväder. 

Ledde det hela gjorde 


Vila vid fyren på Östergarnsholm vid exkursionen den 4 september. Foto: Magnus Martinsson 

Sensommarexkursion till Hoburgen söndagen den 28 augusti 2005 

I arla morgonen klockan sex samlades de verkliga entusiasterna vid parkeringen nära Hoburgsklippan. 

Vinden låg på från sydväst, men här var det lä bakom burgen. Undertecknad exkursionsledare 

hälsade välkommen, då en av deltagarna utropade: ”Där är nåt!”. Över åkrarna 

nedanför seglade nu den unga stäpphökshane, som setts under tidigare dagar i området. Höken 

sågs några gånger innan den försvann ned mot Lindbergs gård och försvann. En sent anländ 

deltagare missade den vid detta tillfälle. 

Efter denna superba inledning på morgonen vandrade vi ned mot Rivet. Vid ringmärkarnas bod 

stod Per Smitterberg, som meddelade att en storlabb passerat just innan sex. Hade vi bara gått 

ut i svackan vid parkeringen så… Som vanligt grämer man sig över missade rariteter istället för 

134


att glädjas över de man ser. Vid rivet sökte vi lä bakom den vanliga nyponbusken. Ute över sjön 

var sträcket magert. Enstaka sjöorre och alkor passerade, liksom en del storlommar. Långt ute 

i nordväst såg undertecknad en svart prick, som med tanke på flygsätt möjligen kunde vara en 

fjällabb, men den var alldeles för avlägsen för en bestämning. Annars var fågeltillgången ytterst 

mager och vi retirerade upp i lä vid burgen och njut av medhavd matsäck. 

Larm kom sedan att stäpphöken setts i Sundredalen, varför vi åkte upp norr om Skoge och 

spanade ut över dalen. Tofsvipor och duvor lyfte och stäpphöken passerade norrut. Då det 

börjat regna förflyttade vi oss nu till Stockvikens fågeltorn. Här fanns gott om änder och vadare 

ute i viken. Skärfläckor och gravänder fanns fortfarande kvar och i poppeln söder om inre delen 

satt som vanligt en havsörn. Här avslutades exkursionen som leddes av undertecknad. 


Östergarnsholm 4 september 2005 

Det var 17 förväntansfulla exkursionsdeltagare som mötte upp i Herrvik klockan åtta 

på morgonen. Vädret var fortfarande sensommarvarmt med svaga sydostliga vindar. 

Morgonen hade inlett med blå himmel men ett moln höll sig envist över östra Gotland under 

morgontimmarna. Efter den korta båtturen med Ingvar Östmans båt lade vi till vid hällarna 

vid gamla fyren på öns västra sida. Nästan omedelbart kunde vi konstatera att det fanns en 

hel del tättingar på ön. Morgonens dimmoln hade tryckt ner en del fågel och vid den gamla 

fyrvaktarbostaden satt flera rödstjärtar, rödhakar och grå flugsnappare. Vi fortsatte bort till 

den gamla trädgården vid askarna. Där var det gott om fågel i träden och artlistan utökades 

med svartvit flugsnappare, buskskvätta, gransångare och mindre flugsnappare. Eftersom 

morgonen var lovande kände vi att vi ville komma bort till fyträdgården innan fåglarna 

drog vidare. Där var det fullt med fåglar, både i träden men även trädgårdens närhet på 

raukar och i hagtornsbuskar. Dominerande arter var rödstjärt, rödhake och grå flusnappare. 

Rödstjärtar kunde ses i upp till ett dussin i en enda buske! Några fick ögonen på en blåhake 

och en rosenfink hördes flyga över. I trädgården sågs även en del kungsfågel, ärtsångare och 

trädkrypare. Molnen lättade och vi fick avnjuta vår medhavda matsäck i strålande sol just söder 

om fyrträdgården. En mörk kustlabb passerade norrut på fint håll. 

Vi styrde kosan ner mot Havdviken. Halvvägs ner mot viken stötte vi en nattskärra som 

sågs fint. I viken sågs brushane, kärrsnäppa, kustpipare och bläsand. I mållorna stöttes en 

sävsångare. Några valde att gå ner och kolla läget vid Havdudden. Där var det ganska lugnt 

men på återfärden skrämdes en jorduggla upp som gjorde en lov ut i viken innan den gick ner 

söder om gamla fyren. En lärkfalk sågs jaga runt ovanför Måsägget och sätta skräck i rastande 

tättingar som varnade ihärdigt. Flera gulärlor rastade här och längre norrut drog ett drygt 

hundratal ljungpipare oroligt runt. 

Vid återkomsten hann några ta ett uppfriskande bad innan Ingvar kom och hämtade oss. 

Magnus Martinsson 

135

World Bird Watch Day 

1 oktober 2005 

136 


Kronholmen- Västergarn 

Exkursionen lockade sju personer, inklusive ledare. Förhoppningarna var stora på att det skulle 

bli en fin sträckmorgon, men en viss besvikelse kunde skönjas efter någon timmes skådande 

Det var bara vädret som var bra. Något dussintal storlom passerade och mindre flockar av bo/ 

bergfink, samt en någon sen kentsk tärna. Några av deltagarna lyckades även hitta en gulärla 

ute bland golfarna. Vi begav oss sedan till Västergarns hamn. Det höga vattenståndet gjorde att 

det var ont om sandbankar i viken. Några enstaka kärrsnäppor och tofsvipor, samt en kustpipare 

fanns dock i norra delen och en dvärgbeckasin stöttes. 

Exkursionen avslutades i Paviken, där en vattenrall sporadiskt skymtades ute i den täta 

vattenvegetationen. Bland änderna i sjön tilldrog sig två gravänder och två stjärtänder den 

största uppmärksamheten. 


Höstexkursion till Närsholm 

söndagen den 16 oktober 2005 

Efter en osannolikt varm och torr höst, där syd och sydostvindar dominerat, vände vinden 

till nord några dagar innan denna exkursion. Undertecknad som exkursionsledare, var därför 

inställd på ett måttligt intresse för fågelskådning i det mulna, kalla och blåsiga vädret som 

rådde för tillfället. Förvånad åsåg jag dock hur bil efter bil rullade in till Närshamn och ut klev 

summa 14 härdiga skådare. 

Vi började ute på Närsholm, där vi sökte lä för vinden bakom talldungens yttersta delar. Här 

innanför Kroken kunde vi beskåda det hyfsade gåssträck, som försiggick mot sydväst utefter 

kusten. Dominerade gjorde denna gång prutgässen, som ofta gick på lite höjd över vår position. 

Enstaka flockar med vitkindad gås passerade också. Längre ut gick band med ejder och 

alfåglarna började inta sina vintervatten utanför holmen. Ute på udden österut vid Kroken fanns 

gott om änder och då främst gräsand, kricka och bläsand. En grupp skedänder flög tidigt iväg 

norrut. En mindre grupp kustpipare flög upp ibland liksom ett gäng kärrsnäppor. En gammal 

kustpipare hade fortfarande en bedårande vacker intakt sommardräkt. 

Nåväl nu var det dags att trotsa motvinden och promenera upp mot Glasskär. Långt i nordväst 

sågs stora flockar av vitkindad gås i luften. Längs östra sidan av Närsholm började lätt dugg 

irritera glasögonbärarna. Vinden fladdrade i byxorna och man bannade sig själv för att ha 

missat sina långkalsingar. Havsörnen vi såg över Austerviken var säkert orsaken till gässens 

uppflog. Väl uppe i nordost mot Glasskär skrämdes en del ängspiplärkor och sånglärkor upp i 

strandkanten. Ute på udden fanns nya kustpipare och kärrsnäppor. Två sena svartsnäppor var 

kanske dagens sällsyntheter med tanke på tidpunkten. Ute i Austerviken fanns gott om änder 

bland annat en del skedand och stjärtand. I norra delen låg även flera skäggdoppingar i lä för


nordvinden. Längst i väster fanns ett mörkt band av vitkindad gås. I viken väster om Glasskär 

stod tofsvipor och några kustpipare. Nu började dock en del kaffedrickares tarmar knorra och vi 

tvärade över heden på Närsholm bort mot matsäcken vid talldungen. 

Nystärkta av dryck och mackor fortsatte färden mot Lausviken väster om Örnkullen. Här fanns 

en nyanlagd parkering och rastplats uppförd av ett lokalt utvecklingsprojekt. Vid skogskanten 

i nordväst skall också ett nytt fågeltorn uppföras och vi styrde våra steg i den riktningen för att 

inspektera läget. Ett grusat område visade det blivande tornets läge, vilket vi tyckte verkade ok. 

Ute i Lausviken låg som vanligt en stor mängd änder och vitkindade gäss. Vadarna som setts 

några dagar tidigare var dock försvunna eftersom vind och lågtryck pressat in vatten i viken 

och vadarbankarna översvämmats. Vid Närkåns mynning simmade några sothöns och höstens 

första salskrakar dök efter fisk. Med ett ökande mellanting mellan kackel och sång kom en 

flock mindre sångsvan nedsinglande i viken framför oss. Till slut inräknades 61 exemplar av 

denna trevliga och sällsynta svan. Ytterligare exemplar tillkom senare. I skogskanten söderut 

utnyttjade två äldre kungsörnar uppvindarna i sin födojakt. I väster skrämde en yngre örn upp 

gässen på åkrarna. Nordväst om åmynningen stretade en gammal havsörn fram i motvinden och 

satte sig i spaningsläge i en talltopp ute på maden. Bland skrattmåsarna ute över viken hittades 

högt upp i luften en ung och en gammal dvärgmås, vilka sakta sjönk ned mot vattenytan och 

fortsatte österut. 

Efter detta gjorde vi ett försök att hitta den kungsfågelsångare, som setts i lövträden vid 

Nabbens fiskeläge under torsdagen. Den var redan då svår att se och vinden i löven och 

vågbruset gjorde det nu omöjligt att upptäcka eventuella fåglar. I sydkanten av talldungen 

längre in fanns dock en hel del kungsfågel och mes. En trädlärka med sitt melodiska läte 

lyfte från åkern i söder. Som avslutning på exkursionen gjordes eftersök av de stora flockar 

av vitkindad gås som setts i luften mot sydväst, men inga gäss sågs. Därmed avslutade undertecknad 

exkursionen och tackade för deltagarnas intresse 


Gof’s styrelse 

sammanträder i 

fält, i förgrunden 


och Marie 

Jacobsson, bakom 

Tord Lantz, 

Sten Wikström, 


och Björn Lilja. 


och Måns Hjernquist 

syns inte. 

Foto: Måns 

137


Har ni märkt att Gotlandssvararen låter annorlunda? 

För er som inte redan märkt det så är det nya röster som hörs på Gotlandssvararen och jag har 

fått nöjet att för GOFs räkning tacka Tord för det engagemang han lagt ner de senaste åren. 

Hans stämma kommer dock att höras med jämna mellanrum ändå, då han lovat att vara en av 

dem som löser av när undertecknad behöver vara ledig. 

Gotlandssvararen startades på tidigt 1990-tal av Mickael Averland som i stort skötte hela 

verksamheten själv. I början med en helt vanlig telefonsvarare med små kassetter som 

meddelandena spelades in på. Efterhand har den moderniserats till det den är idag, dvs. 

röstbrevlådor någonstans i Telias system med möjlighet att spela in från vilken telefon som 

helst och med aviseringar om när någon läst in något nytt från markerna. 

Mikael skötte svararen fram till början av 1998 då han flyttat från ön, sista månaderna skötte 

han svararen ifrån Skåne! Under 1997 gjordes några längre inhopp av Jesper Danielsson då 

Mikael vidareutbildade sig i Stockholm. 

I början av 1998 tog Ola Wizén och Tord Lantz över verksamheten tillsammans. Efterhand 

tog Tord större del av driften av svararen och de senaste fyra, fem åren har han ensam haft 

huvudansvaret. 

I augusti i år tyckte Tord att det fick räcka och lagom till att han flyttade till Östergarn så 

avsade han sig ansvaret och några veckors tystnad följde. I väntan på att någon skulle ta upp 

stafettpinnen mer permanent startade vår ordförande svararen igen. Den tolfte september tog 

efter moget övervägande undertecknad över. Min utgångspunkt är att försöka hålla samma 

service som Tord hållit och visst är det en del jobb också. 

Mr Gotlandssvarare är ett epitet som passar väl in på både Tord och Mikael under de år de skött 

verksamheten, Att jag ska ta över det är inte självklart och än så länge är det ju nyhetens behag 

som lyser igenom. Om jag ska bli lika långvarig som Tord och Mikael återstår att se. 


Ansvarig Gotlandssvararen 

Vad är Cybird? 

Det senaste året har Cybird lanserats, ett ställe där man kan träna sina fågelkunskaper och 

även delta i SM i fågelskådning. 

Cybird-skaparen Johan Torudd berättar här speciellt för Bläcku-läsarna! 

Det var för knappt två år sedan då jag blev uppsagd från min senaste fasta anställning som jag 

började fundera på att hitta på någon egen idé. Eftersom jag jobbat med systemutveckling i hela 

mitt liv och alltid varit intresserad av fågelskådning så slog mig tanken på detta med dataspel på 

internet. Efter lite efterforskningar fann jag att det inte fanns så mycket dataspel för 

fågelskådare trots att jag vet att fågelintresset är stort i hela Europa och att dataspelsbranchen är 

snabbt växande. Jag presenterade därför idén för Johan Berg, VD på SPRAWL och en gammal 

studiekompis, och tillsammans bestämde vi oss för att försöka göra en fågelskådar-sajt. 

138


Jag tror behovet finns eftersom det är ett mycket bra sätt att lära sig om fåglar på. Jag hoppas 

Cybird ska kunna konkurera med andra typer av dataspel och på så vis få fler unga att intressera 

sig för fågelskådning, som ju är det roligaste fritidsintresset man kan ha (tycker jag). Vi får 

hoppas att det inte blir tvärtom dvs att aktiva fågelskådare istället sätter sig framför datorn, men 

det är nog ingen risk. Fågelskådning är och förblir en utomhussysselsättning i första hand. 

Vi hoppas att intresset blir stort och att sponsorer och idéella föreningar ska stödja oss och 

hjälpa oss att sprida Cybird. Visionen på lite kortare sikt är att lansera Cybird i Europa och att 

kunna få in tillräckligt med pengar för att hålla sajten igång och så att vi som jobbar med det 

ska kunna få en fast inkomst (som det nu är går vi inte ens runt ekonomiskt). På lång sikt finns 

inga gränser. Givetvis kan man fantisera om multimedia spel med rörliga 3D modeller som man 

kan se i en virtuell 3D-värld (sk first person shooter-spel), men dit är det mycket långt. Vi har 

för övrigt flera andra idéer om andra typer av fågel-relaterade dataspel, men dessa är hemliga. 

På frågan om SM i fågelskådning är en årlig tradition som startat, det anordnades ju för första 

gången i svensk historia i år, så svarar Johan; 

Ja, det stämmer. Vi hoppas kunna fortsätta med detta, men det beror lite på ekonomi och 

sponsorer. Vi har samtal igång nu med Carl Zeiss AB, och de är mycket positiva, men vi kan 

inte lova något idag. Förhoppningsvis ska vi även kunna få till ett Europamästerskap inom 

några år, kanske t.o.m. redan nästa år. 

redaktören 

Erbjudande från Cybird! 

Cybird: Lärorika dataspel om fåglar på internet. Just nu ett spel bestående av närmare 

20.000 fotografier och ett annat spel med ca 8.000 fågelljud. Dessutom frågesport 

samt Svenska Mästerskapen i fågelskådning med fina priser. 

Läs om den perfekta julklappen på vår hemsida: www.cybird.se! 

Vi erbjuder även rabatterat pris för SOF medlemmar: 

Ett års medlemskap i Cybird för endast 100 kr! 

139


Flyganfall och flygräddning 

Tore J.A. Pettersson 

Plötslig tyst, absolut tyst efter ett intensivt vrålande. Plötsligheten gör att man inte riktigt 

förstår vad det är frågan om. Och än idag vet jag inte vad som var mest imponerande. Var det 

disciplinen under grupperingen före anfallet, samordningen när angriparna dök en och en, 

kraften i anfallet, precisionen i upptagningen efter dykningen, samlingen för ett nytt anfall? 

Anfall mot kungsörnen som just gripet en hare och började lätta med den i klorna. Tid och 

plats: kl. 15.15 den 15 juni 1999 på Ryssnäs Fårö. Skådespelet ägde rum endast c:a 20 meter 

framför bilen, förare och passagerare hinner inte få upp kamerorna innan örnen försvinner i 

nordväst, utan byte eftersom silvertärnornas ”solidariska” attack fick örnen att släppa haren. 

Haren som överlevde både attacken och fallet från något femtal meter. 

Vi – Mollis Andersson, Ove Paterson och artikelförfattaren – har stor erfarenhet av silvertärnor. 

Vi har under årens lopp ringmärkt åtskilliga av deras ungar på Gotland. Silvertärnan 

är svår att skilja från fisktärnan. En av de säkraste skiljaktigheterna är att silvertärnan är den 

aggressivaste. Den dyker mot huvudet på en alltför närgången besökare oavsett om denne är en 

människa, en ko eller en annan fågelart. För den mänsklige besökaren anbefalles huvudbonad 

å det varmaste, annars uppkommer blodvite när silvertärnan avslutar sin dykning med att 

riva med båda fötterna. En anfallande silvertärna var alltså ingen nyhet för oss, det nya var 

samordningen och kraften i anfallet och resultatet av det. De räddade faktiskt en annan art, för 

dem själva och deras ungar är kungsörnen knappast någon fara. 

Större fara för tärnungarna var den kråka som anfölls den 9 juni 1949 utanför stranden av 

Svältholmen, Västergarn. Dokumenterad i tid och rum tack vare att den blev ringmärkt. De 

uppretade tärnorna lyckades efter en grandios uppvisning i attackflygning tvinga ner kråkan på 

vattnet. Anfallet fortsatte när kråkan låg hjälplös i vattnet, den räddades av mig, ringmärktes 

och släpptes efter torkning och förflyttning till en för tärnorna säker plats. Tärnornas angrepp 

hade gjort kråkan skallig. 

Ännu värre gick det för den kråka som den 30 maj 2005 i luftrummet ovanför en vik vid 

Laxskär, Hablingbo tvingades ned och dränktes i vattnet efter ett gemensamt anfall av fiskmåsar 

och skärfläckor. Grupperingen till anfall var odisciplinerad samt mindre väl samordnad än 

silvertärnornas (varken fiskmåsen eller skärfläckan flyger ju i ”Division1”), men resultatet var 

förödande för den angripne. 

Jag har även sett hur silvertärnor genom dykanfall distraherade en havstrut så att den 

misslyckades att ta ejderungar. 

Bärgning à la helikopterinsats förekommer även i fågelvärlden. I fågellitteraturen hittar man 

påståenden om hur morkullor flyttar sina ungar genom att bära dem med fötterna. Men jag 

har inte läst någon beskrivning där författaren själv sett detta. Förvånade och häpna blir därför 

Mollis och jag en mycket regnig dag vid Laxskär i Hablingbo. Endast någon meter utanför 

140


bilen flyttar en kärrsnäppa - flygande och med hjälp av sina fötter - sina två ungar ett tiotal 

meter bort från faran. 

Faran till mötes gick den strandskata som häckade intill uppställningsplattan på Visby flygfält. 

Den låg enligt min sagesman lugnt kvar på äggen när flygplanen ”taxade” in eller ut. Men, 

avvek piloten från den anbefallda, vanliga vägen lämnade strandskatan äggen och gjorde utfall 

mot den något större flygmaskinen. 

Vad får tärnorna att samordna sitt anfall, finns det någon operativ ledare, varför ”räddar” de en 

annan art, hur kan kärrsnäppan till synes ”optimera” räddningsaktionen i förhållande till väder 

och farans närhet, ”vet” strandskatan att flygmaskinen kommer att låta sig skrämmas till att 

återgå till anbefalld väg? Man börjar undra om allt kan ”skyllas” på det genetiska arvet. 

Silvertärna, Fårö juni 2005. Foto: Per Smitterberg 

141

Kluringen 

142 


Denna gång är det två tävlingsmoment med två vinster och två vinnare. 

Men den som kämpar bra kan ju bli vinnare av bägge! 

1. Vad föreställer bilden? Full pott kräver dels att man svarar rätt på det vetenskapliga namnet 

på “saken”, samt även vilken art den kommer ifrån. 

Rätt svar skickas till redaktören senast 31 januari 2006. 

2. Vem skådar mest på Gotland under januari 2006! 

Här gäller det att hitta och rapportera så många arter som möjligt. Endast inrapporteringar på 

rapportsystemet “Svalan” innan 31 januari 2006 kl. 23:59 kommer att godkännas. 

Länk till Svalan: 

http://www.artportalen.se/birds/ 

Lycka till! 

Svaret på Kluringen i nummer 3 2004 

För första gången i Kluringens fååriga historia var det frågan om en fotofråga. Att det gällde en 

måsfågel stod väl klart tämligen omgående för de flesta. Fågeln uppvisar en till synes trind och 

välmående kropp, medellånga och delikat formade vingar som är något bakåtvinklade (och som 

i mitt tycke ger ett intryck av en mycket kompetent flygare). Bland dräktkaraktärerna framgår 

tydligt en mörk fram- och bakkant mot vingspetsen (yttre delen av handen) och vita inre handoch 

armpennor i kontrast till mörkare vingtäckare. Vidare uppvisar fågeln ett smalt, mörkt 

stjärtband och ett halvmörkt band i nacken. När det gäller mjukdelarna så är de svartaktiga 

fötterna och ”pepparkornsögonen” diagnostiska för arten, jämfört med de andra måsarter vi 

möter på Gotland. Rätt svar är tretåig mås, en 2K-fågel fotograferad på Røst, Norge, i maj 

1991.Som stöd för åldersbestämningen kan nämnas att fågeln har ett uppbrutet stjärtband och 

att en 2K-fågel under hösten inte längre har kvar det mörka bandet i nacken. 

Efter en idé och foto av Ola Wizén. 

Vinnaren blev Jens Berkler, Sundbyberg som förutom äran även får en bländande fin GOF-tröja 

som pris för att han både svarat rätt på art och på ålder. Grattis!

Riksinventering 2006 


Under nästa år har två arter utsetts till riksinventeringsarter av SOF. 

Det är storskarv och silltrut. Storskarven har sedan 1980-talet ökat och expanderat i Sverige, 

bl.a. skedde en återkolonisering på Gotland 1992 vid Lilla Karlsö och därefter har stammen 

växt och även östra kusten har numera betydande antal. 

Under inventeringsåret kommer även stora delar av Europa inventeras. 

Silltrutsrasen fuscus som finns i Östersjön har haft en nedåtgående populationstrend sedan 

1970-talet medan västkustrasen intermedius haft en stabilare utveckling. Det finns dock tecken 

på ett ökande Östersjöbestånd på senare år, bl.a. därför att de största svenska kolonierna 

(Karlsöarna) ökat rejält. En riksinventering av dessa arter är högst angelägen och efter 

kommande säsong kommer vi att få svar på hur den aktuella situationen ser ut för dessa. 

Den gotländska delen av riksinventeringen kommer GOF att genomföra och vi välkomnar 

varmt alla uppgifter om häckningar eller misstänkta sådana av silltrut och storskarv. Har ni 

frågor kontakta gärna inventeringsansvarig Tomas Johansson eller någon i styrelsen! 

Silltrutar av Östersjörasen fuscus och storskarvar av rasen 

sinensis. Hur går det för silltrutarna i Östersjön, minskar de 

fortfarande eller har den allmänna trenden vänt som vid 

Karlsökolonierna? Foton: Måns Hjernquist 

143


Fågelbilder från Gotland 

144 


Storspov Numenius arquata, 

vitkindad gås Branta leucopsis 

och en gammal pilgrimsfalk 

Falco peregrinus. 

Foton: Per Smitterberg.


Vänster: 

Sidensvans och stare, 

foto: Johan Träff. 

Mitten till vänster: 

Domherre, 


Mitten till höger: 

Grönsiskor, 


Nederst: 

Unga storskarvar, 

foto: Magnus Martinsson. 

145

146 

Försäljning 

Vill Du ha en GOF-tröja, 

eller kanske klistermärke med 

“Bläcku-emblemet”? 

Köp direkt vid våra exkursioner! 

Beställa går även, kontakta då 


(adress på titelsidan). 


ANSLAGSTAVLAN 

Få(gel)fäng 

Höjd årsavgift! 

Från 2006 är årsavgiften för medlemskap i föreningen 

ändrad! Aktuella uppgifter finns på titelsidan. 

Styrelsen 

En riktigt fin teckning av en 

pilgrimsfalk har kommit in till 

Bläckuredaktionen. 

Det är 9-åriga Emil Berkler 

som ritat och skickat “pillen” 

till oss. Emil tillbringar sina 

skollov på Gotland och ägnar 

då mycket tid åt skådning och 

vi ser tydligt att han även ägnar 

tid åt tecknande, lägg märke till 

att han skickligt fångat falkens 

typiska uppsyn och även skuggan 

från den. Kanske Emil 

hjälpte sin far att svara rätt på 

Kluringen... 

Vill du vara moderiktig på skådarlokalerna i vinter? 

Då ska du följa detta modetips som sänts in till 

Bläckuredaktionen. 

Höga stövlar är det som gäller. Och sjalar. 

Kashmirsjalar är ännu hett och att damma av den 

gamla militärrocken är helt rätt, särskilt om du klär 

den med coola smycken! Välj marinblått med tanke 

på havets närhet. 

MANUS 

till Bläcku 

Skicka manus till redaktören med 

snigel- eller e-post senast: 

1 mars för vårnummer 

1 oktober för höstnummer 

Skådarguide 

Gotlands skådarguide är slut i lagren! 

Men vi har börjat arbeta med att producera en helt ny version av denna efterlängtade bok. 

Exklusivt bildmaterial, gedigna lokalbeskrivningar och många kanontips! 

När det är dags kommer Bläckuläsarna erbjudas förköp. Så håll ögonen öppna!

Inkomna skrivelser från medlemmar inför Årsmötet 2006 

Förslag till årsmötet, Gotlands Ornitologiska Förening. 

Med anledning av de nya sätt att spara och publicera fågelobservationer som 

numera finns, vill jag framföra följande förslag till årsmötet. Det nya rapporteringssystemet 

Svalan, som nu varit i drift flera år, har visat sig vara en utmärkt 

konstruktion som säkert lockar åtskilliga nya fågelskådare att rapportera samt ta 

del av observationer. Där kan man med några enkla val ta ut precis den information 

man för tillfället vill ha. När man sen ser hur den gotländska fågelrapporten, 

Fåglar på Gotland, ökar i volym för varje år och tar en avsevärd del av Bläckus 

volym, har jag följande förslag. Istället för att publicera alla observationer årligen, 

föreslår jag att man tar en artgrupp årligen och fördjupar sig i de arterna. 

Det skulle leda till möjligheten att få en bättre bild av några arter istället för en 

mängd ytliga fakta om många arter. Förslagsvis delar man upp rapporten enligt 

följande: gäss-änder, rovfåglar, hönsfåglar-vadare, måsfåglar-spettar och tättingar. 

Tättinggruppen bör förmodligen också delas in i flera undergrupper, på grund av 

sina många arter. 

Eftersom jag följt föreningens utveckling sedan starten, anser jag mig ha en god 

bild av både föreningen samt tidskriften. Förutom en liten skara ”hårdskådare” 

består majoriteten av medlemmarna/läsarna av ”vanliga” fågelskådare och 

naturvänner. Jag har under årens lopp, både som styrelsemedlem samt redaktör, 

haft åtskilliga kontakter med läsarna. Det har då framkommit ganska tydligt att 

man anser Fågelrapporten vara tungläst och för full av råfakta. Givetvis finns det 

en läsekrets även för denna information, men det är definitivt min uppfattning att 

det är en minoritet som tar den till sig i det nuvarande skicket. Dessutom skulle 

produktionen av rapporten förenklas och snabbas upp, vilket kan frigöra tid och 

kraft till fördjupade analyser av det nya sättet att skriva rapporten. 

Med förhoppning att föreningen och styrelsen tar förslaget till sig för analys och 

beslut, för en mer lättläst men likväl intressant rapport. 

Per Smitterberg

2005 nr 3 - Gotlands Ornitologiska Förening

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?