Handledning till Livet på landet - Regionmuseet Kristianstad

Livet på landet
Fotoalbum – nycklar till minnen och sinnen
Foton ur Regionmuseets samlingar
Text: Åsa Forsberg, konstpedagog
Ett samarbetsprojekt mellan Regionmuseet
Kristianstad, Omsorgsförvaltningen och
Kultur- och fritidsförvaltningen i Kristianstads
kommun, med finansiering från Kultur Skåne

Bildförteckning
Lanthandeln Okänd fotograf
Mjölkning Okänd fotograf
Skogshuggare Okänd fotograf
Fisknäten rensas Okänd fotograf, Friseboda, 1940-tal
Potatis en älskad knöl Okänd fotograf
Tröskning Okänd fotograf
Slåttern Okänd fotograf
Tvätten på Ovesholms slott F. Henriksson, 1965
Kiviks marknad Okänd fotograf, 1940-tal
Spettkaka Okänd fotograf
Tobaksodling Okänd fotograf
Utan ord är det svårt att beskriva en bildupplevelse
Utan bildupplevelse är det svårt att hitta orden

Handledning
Bilderna och handledningen är tänkta att användas
som utgångspunkt för samtal och stimulera till hågkomst
och gemenskap inom äldreomsorgen eller andra
sammanhang och kanske kan öppna stängda minnen.
De kan vara en hjälp för vårdtagaren att berätta
sin livshistoria, att upprätthålla sin identitet, veta vem
han/hon själv är och vad hon/han har uträttat i sitt liv.
Låt bilderna fungera som stöd för att sätta ord på tankar
och känslor. Minnen väcks till liv hos vårdtagaren
och Du finns där som lyssnar.
Bilder kan skapa sammanhang, associationer som stimulerar
fantasi och inlevelseförmåga.
Bilder kan vara ett redskap för att beskriva sinnestillstånd
när inte orden räcker till.
Upptäck bilderna med synen, hörseln, känseln, lukten,
smaken och livsluften.
Fotoalbumet kan vara en inspirationskälla till att ge
nya intryck, skapa diskussion, ge mersmak på ytterligare
bildupplevelser och skapa meningsfulla aktiviteter
och tankeutbyte och gemensamma erfarenheter
för personal och vårdtagare. Öka kunskaperna om hur
kultur kan påverka våra sinnen och underlätta kommunikation.
Höja livskvaliteten för vårdtagaren genom
att de får uttrycka sin livssituation. Kanske fly för
en stund, drömma och fantisera, öka känslan av delaktighet
och välbefinnande.
Låt bilderna vara underlag till mysigt småprat.
Så varsågoda! Ge Er ut på ett gemensamt äventyr som
stimulerar intellekt och känslor, som en del av omvårdnaden.
Vi hoppas att Ni kommer att få många härliga
upplevelser tillsammans med många skratt.
Vad ska man ha bilder till?
För att känna att man finns
För att återge en händelse
För att ha roligt
För att betvinga det okända
För att dekorera
För att skapa förändring
För att avbilda gudar
För att berätta
och inte minst: för att må bra!
Tips
Välj en bild eller några, ta inte alla vid ett tillfälle. Det är
bättre att låta en bild ta tid än att hinna med flera. Jäkta
inte! Ge vårdtagaren tid att berätta. Lyssna noga och
visa intresse. Bekräfta vårdtagaren genom att sätta ord
på känslor som uppkommer. Kroppsspråk, mimik och
gester är lika viktiga som orden.
En bild kan läsas på många olika sätt, ur flera perspektiv.
Det finns inte en bestämd betydelse utan flera. Utgångspunkten
för all tolkning är den personliga, egna

upplevelsen, som formas i förhållande till tidigare erfarenheter
och kunskaper men också i nuet – hur upplever
Du den idag? Om Du tycker att någon fråga inte
känns relevant hoppar Du bara över den. Tänk på att
det inte finns något rätt eller fel sätt att tolka en bild.
Här handlar det om att beskriva vad Ni ser och motivera
varför Ni upplever den som Ni gör. Frågorna hjälper
Er att stanna upp inför bilden och fundera lite extra.
Intill varje foto i albumet finns en förklarande text om
ämnet på bilden och en del frågor. Här nedan följer
förslag på generella frågor kring en bild.
Beskriv vad Du ser!
Vilka känslor väcker den hos Dig?
Finns det några människor på bilden? Hur ser de ut?
Titta på uttrycket, kroppsspråket, blicken och gester.
Hur är de klädda? Hur var modet? Frisyren? Hur uppfattar
Du honom/henne? Beskriv karaktär och status.
Vilka olika saker har personen omkring sig? Lista alla
saker Ni ser. Vilka associationer ger de?
Beskriv miljön, ljus och skugga! Beskriv stämningen. Är
den lugn, fartfylld eller magisk?
Vilken tid speglas? Jämför med idag! Finns det likheter
och skillnader med Ditt liv?
Har verket en titel? Hjälper den Dig att förstå mer?
Varför är bilden gjord, har den något budskap? Enga-
gerar bilden Dig? Tycker Du om den? Vad tänker Du
på när Du ser? Skiljer sig Din uppfattning från andras?
Förändras Din uppfattning när Du hör vad andra ser?
Vem är fotografen? När är fotot taget?
Vilket perspektiv har Du som betraktare? Ser Du på
bilden uppifrån, underifrån eller på avstånd? Vad finns
utanför bilden?
Vilka föremål finns? Hur används det? Vad är det gjort
av? Vem har gjort det? Vem använder det?
Ju fler fakta, minnen och berättelser ur det egna minnet
som kan omsättas i upplevelsen av en bild, desto
rikare är förutsättningarna i en upplevelse.
Förslag på andra övningar
Jag minns... ”Min barndoms bild”
Att minnas väcker ofta en känsla av välbehag! Försök
själv. Berätta för någon om ett härligt barndomsminne.
Visst känns det skönt att få dela med sig och minnas?
Beskriv Din barndomsbild så som Du minns den!
I vilket sammanhang såg Du bilden? Hängde den på
väggen eller kommer Du ihåg den från Ert familjealbum,
någon bok eller tidskrift?
Vilken sorts bild var det? Var det ett fotografi, teckning,
oljemålning, grafik, vävnad, broderi eller dylikt?
Var det någon vuxen som då förklarade bilden för Dig

eller fick Du själv fantisera om innehållet och innebörden?
Vad betydde bilden för Dig? Vad betyder den för Dig
nu? Varför tror Du att Du fortfarande minns bilden?
Hur hade bilden anskaffats? Vad hände med Din barndomsbild
sedan?
Tankar kring en bild
Titta på en bild och skriv ner de ord som först faller Dig in.
Vad är det Du ser? Beskriv allt på bilden! Färg och färgytor,
form och formkontraster, linje och volym, ljus,
mörker och skugga, rörelse och djup samt alla detaljer
och kompositionen i sin helhet.
Finns det några människor på bilden? Vilka föremål?
Kan man få fram något om tid och plats? Vad händer
på bilden?
Vilken känsla förmedlar bilden? Hur luktar det? Är det
varmt eller kallt?
Vad tycker Du om bilden? Finns det någon detalj som
Du tycker om eller inte tycker om? Vilka funderingar
har Du kring bilden?
Hur är bilden gjord? Har Du frågor till fotografen/konstnären?
Vilken upplevelse vill han/hon ge åskådaren?
Berätta om bilden
Beskriv bilden för de andra i gruppen, ingående men
kort. Ta hjälp av Dina stödord.
Har de andra i gruppen uppmärksammat andra saker
än vad Du har?
Om bilden får Dig att tänka på något från Ditt eget liv,
en dröm eller liknande kan detta vara ett mycket bra
redskap för Dina gruppmedlemmar – berätta det.
Om Ni använt samma bild i en grupp, jämför Era upplevelser.
Lyssna och se
Sitt två och två. Titta på en bild, till exempel ett vykort,
ett fotografi eller en tavla. Den ena blundar och den
andra beskriver så noggrant och uttömmande att den
blundande får en inre bild av hur bilden ser ut. Försök
få med färgerna, stämningen och kroppsställningen
om det finns någon figur med på bilden. Sändaren får
prata tills han tycker att mottagaren har fått en klar
och tydlig bild av hur det ser ut. Sedan får mottagaren
titta och jämföra sin inre bild med den i verkligheten.
Mottagaren får berätta vad det var som missades i sändarens
beskrivning. Byt därefter roller och titta på en
ny bild. Pröva nu tvåvägskommunikation. Mottagaren
får nu fråga om detaljer som han vill veta mer om. Diskutera.
Den här övningen är bra ur många synvinklar.
Bland annat övar man upp sin koncentrationsförmåga,
lär sig se och formulera det i ord.

Humorterapi
Med humorns hjälp får vi möjlighet att distansera oss
från livets vedermödor och allvar.
Skrattet fungerar som inre jogging det förbränner kalorier.
Skratt smittar, genom att stimulera skratt kan
man få folk att skratta. Börja skratta helt utan anledning
får Du se! Ni kan också sitta två och två, titta på
varandra och försöka låta bli att skratta. Svårt eller hur!
Kafferep
Ordna ett gammeldags kafferep med en broderad duk
på bordet, klirrande kaffekoppar, doften av nymalet
kaffe, nybakat kaffebröd och sockertången. Kanske Ni
kan mala kaffet själva.
Prata om Era synintryck, smak- och doftupplevelser!
Hur smakar det?
Hur känns det i munnen? Provsmaka karameller, drycker,
glass, yoghurt, kex, bröd, korv, ost, marmelad, frukt
och bär. Lägg olika karameller eller frukt i en skål, med
olika färg. Välj en var och beskriv varför Ni valt som
Ni gjort. Provsmaka och berätta om förväntningen
av smaken stämde överens. Beskriv också synintryck;
färg, form, storlek, lyster, temperatur, konsistens, hur
det låter och hur det luktar. Ät mycket blåbär det är bra
för hjärnan och synen!
Gör känselpåsar!
Ta några tygpåsar och fyll med sand, sten, skruvar eller
spikar, fjädrar, snöre, ett mjukisdjur, bomull, risgryn,
karameller, ärtor, klädnypor eller en rotborste. Blunda
och ta ner handen i påsen och känn. Undersök hårdhet,
mjukhet, storlek, tyngd och temperatur.
Känseluppgift
Ta två tandpetare. Arbeta två och två, en blundar och
trycker med en eller två tandpetare på ryggen, överarmen,
underarmen, bak på handen, fingertopparna,
läppen osv. Hur långt är det mellan tandpetarna? Peta
också med andra föremål, något kallt, mjukt, skrovligt
och så vidare.
Hur låter det?
Gör hörselburkar! Fyll en liten plåtburk med ärtor, sten,
grus, sand, nycklar etc täpp till öppningen med en bit
tyg och en gummisnodd. Skaka, lyssna och gissa vad
som är i burken! Beskriv hur det låter!
Varifrån kommer ljudet!
Deltagarna får blunda, lyssna efter ljud och beskriva
ljudet och varifrån det kommer. Klappa med händerna,
klipp med en sax, viska på höger sida, framför, bakom
eller i ett annat rum.

Vad säger näsan?
Luktburkar! Använd t ex tomma filmburkar eller gamla
medicinburkar. Fyll dem med bittermandel, tobak,
såpa, tandkräm, skokräm, kanel, kardemumma, nejlika,
paprika, kakao, mynta, anis, pomerans, te, blommor,
frukt och parfym. Dela upp luktprovningen på
flera tillfällen. Ni kan t ex ha dagens lukt! Genom vårt
luktsinne kan vi urskilja hundratals olika dofter. Andas i
armvecket på Dig själv innan Ni byter krydda/doft, det
neutraliserar Ditt luktsinne lite, så att Du orkar med en
ny doft! Vilka minnen väcks?
Fiskens dag
Ha en fiskdag, bjud in en fiskare som får berätta hur
stora fiskar han fått! Köp olika fiskar – titta, lukta och
känn, kanske Ni kan rensa och sedan tillaga den. Diskutera
olika fiskeredskap, rensningstekniker och fiskrecept.
Fisk förbättrar minnesfunktionen!
Berätta vad Du tycker om och inte tycker
om!
Det kan handla om mat, musik, litteratur, konst, teater,
årstider osv.
Måla tillsammans
Skapa bilder med teman som:
En viktig dag i mitt liv! – Mitt hem – Mitt arbete – Min familj
– Kärlek – Drömmar – Så lekte jag – Lust och färg –
Rädsla och oro – Självporträtt – Din livslinje
Minneslådor och askar
Gör egna minneslådor, gärna tillsammans med vårdtagare.
Skapa personliga minnesaskar, album, collage.
Bildsökning
Vilka bilder omger Ni Er med? Vad finns i kök, matsal,
vardagsrum, korridorer och så vidare.
Vad för bilder har vårdtagaren? Tala om bilder i tidningar,
veckotidningar, tidskrifter, böcker, vykort, almanackan,
i reklam och på tv. Jämför bildflödet nu
och då! Olika tekniker som underlättar bildhantering,
datorn, kameran, mobilen med mera.
Fotografera
Låt en kamera vandra mellan olika personer under en
vecka och titta sedan på bilderna tillsammans.
Vad har Ni fastnat för? Är det porträtt av människor,
händelser på hemmet, besökare, naturen, maten,
blommorna, eller? Ni kan välja ett tema!
Lycka till!
Åsa Forsberg, konstpedagog på Regionmuseet
Kristianstad och Kristianstads Konsthall

Lanthandeln
De äldre handelsbodarna låg ofta centralt och var en samlingsplats
där man skvallrade, förmedlade nyheter, diskuterade
gemensamma angelägenheter, lånade telefonen
eller fick råd i ekonomiska spörsmål av handlaren. Handelsboden
var en mötesplats. Här stannade hästskjutsarna
och senare lokaltrafikens bussar.
Förr hade butikerna på landet formen av både speceriaffär
och diversehandel. Här såldes förnödenheter i lösvikt,
såsom kaffe, socker, olja, sirap, såpa och kryddor, fotogen,
spik, en spade till åkern, leksaker, tyg, sybehör eller kläder
och alla andra varor och produkter som inte fanns att få på
den egna gården, eller gick att skaffa genom byteshandel.
Efter andra världskriget importerade handlaren också
frukt, många äldre minns säkert sin allra första apelsin eller
banan.
Att handla på kredit var vanligt på grund av att bondens inkomster
och utgifter varierade under året. Ofta fick handlaren
betalt i natura, vanligtvis ifrån skörden.
Jämför era erfarenheter av hur ni handlade som barn
och när ni var unga!
Var handlade du i din barndom? Hur lät och luktade det
när du kom in i butiken? Vilka varor salufördes där?
Vad sålde de i lösvikt? Hade handlaren en balansvåg
med vikter?
Hur förpackades varorna? Kommer du ihåg någon speciell
vara? Hur såg förpackningarna ut?
Hur fraktade man hem varorna?
Vad hade du med dig när du skulle handla?
Hur hade lanthandeln öppet?
Hur mycket kostade en kola eller en karamell? Hur smakade
dem? Fick man något smakprov kanske? Vad kostade
en påse karameller?
Hur såg kassaapparaten ut? Hur såg mynt och sedlar ut?
Handlade ni på krita? Behövde man ha kuponger under
andra världskriget? Till vad? Fick man någon återbäring
på kvitton?
Vad skvallrades det om utanför ingången?
Hur tog du dig till affären? Var det långt?
Bodde ägarna i huset?
Hur var expediten bakom disken? Vad hade handlaren/
expediten på sig?

Mjölkningen
Förr gick kreaturen lösa på skogen under sommarhalvåret,
ofta vaktade av en vallpojke, som förde mjölkdjuren hem
om kvällarna för att mjölkas. I det gamla bondesamhället
var mjölk ett betydelsefullt och näringsrikt livsmedel. Korna
mjölkades två gånger om dagen, på morgonen och på
kvällen men på sommaren när de betade ute mjölkades de
även mitt på dagen.
Efter mjölkningen silades mjölken upp i lerfat, träskålar
eller kopparbunkar, som ställdes på hyllor i köket eller i
mjölkkammaren. När mjölken stått en dag skummades
grädden av med en hornsked och slogs i en kruka. Beroende
på hur mycket grädde man fick kärnades smör varje
vecka eller var fjortonde dag. Den skummade mjölken
kallades för sötmjölk och användes som måltidsdryck och
till matlagning.
Kring den viktiga mjölken finns många skrönor och vidskepelser.
Visslade någon i rummet där mjölken förvarades
förstörde ljudet mjölken, då flöt inte grädden upp till
ytan. Spillde man mjölk under bar himmel eller lät mjölken
koka över innebar det fara för korna. För att skydda mjölken
släppte man ned ett glödande kol, brinnande spån, eller
en synål innan man började mjölka. Första gången man
mjölkade utomhus skulle man ha smörblommor i byttan
för att man skulle få kärna mycket gult smör under året.
Statare – helårsanställda, gifta jordbruksarbetare på större jordbruk.
En stat – 1 rum och kök, ved, livsmedel, plats för höns och hushållsgris, potatisland
och lite kontanter. Mjölkningsplikten var statarhustrurnas ”vita piska”.
Är det statarhustrur vi ser på bilden? Vad var en statare?
Vad kunde en stat bestå av?
Vem mjölkade korna? Fick mjölkerskorna någon lön?
Hur var man klädd? Förkläde och klut?
Har Du mjölkat? Hur gick det till? Satt du på en pall och
handmjölkade eller hade ni maskiner? Vilka?
Hur lång tid tog det att mjölka en ko? Hur mycket mjölk
kunde en ko ge per dag? (Idag ca 20 liter.)
Hur paketerades mjölken? Ställdes den i kannor på
mjölkpallen? Vem hämtade den? Har du hämtat mjölk?
Vad för mjölk ställdes på bordet hos er? Vad användes
mjölken till? Gjorde ni eget smör, ost, filbunke och långfil?
Har du ätit eller gjort kalvdans? Kommer du ihåg hur
spenevarm mjölk smakade? Gav ni lite till katten?
Hur var det på försommaren när korna släpptes ut på
grönbete? Var korna inhägnade? Vad åt korna?
Har du motat och drivit kor? Har du ropat på korna för
att de skulle komma? Hur lät det när korna svarade?
Brukade korna råma och klaga ute i hagen? Vad hette
korna? Rosa, Maja, Majros, Stinta, Stjärna, Malva?
Vad användes koskiten till? Plockade man de torkade
kobladderna på sommaren?
Har du något roligt eller dråpligt mjölkminne?
Hur var det med vidskeplighet och tro på övernaturliga
ting kring korna? Vad gjorde man för att skydda kor och
mjölk? Kan du något skrock kring mjölk eller kor?

Skogshuggaren
Idag lever skogen på nåder i utkanten av vårt industriella,
urbana samhälle. Men inom oss lever den väldiga, vidsträckta
skogen vidare. Den lever i konsten, litteraturen, vår
föreställningsvärld och fantasi. Den lever i berättelsernas
värld. I modet 2010 är skogshuggaren en stilikon! Att vara
skogshuggare är en sinnestämning.
När marken var så frusen att den bar häst och kälke, var
det dags att hugga i skogen. Det kallades att hugga även
om motorsåg brukade användas vid avverkningen. Det var
ett tungt och farligt jobb att arbeta i skogen med att fälla,
kvista och avverka skog.
Väl på marken sågades toppar, grenar och alla kvistar bort.
Dessa delar kördes hem och blev till ved för inget fick gå
till spillo. Vintertid skulle det eldas i flera eldstäder som
vedspis och kakelugnar för att hålla kylan ute. Stammarna
däremot kapades till stockar av önskad längd. Jämntjocka
raka träd eller delar av träd blev till stockar som klassades
som timmer medan de mindre jämntjocka stockarna fick
klassificeringen massaved.
Veden skulle köras hem och sedan började det digra arbetet
med att kapa eller såga den till lagom längd. Vedspisar
och kakelugnar behövde smala klabbar och därför
måste de också klyvas med yxa till lagom tjocklek. Vanligtvis
förtorkades veden ute i hög under en tid innan den på
sensommaren travades i vedboden. Allt arbete fram till
torkning av kommande vinters ved skulle om möjligt vara
färdigt till påsk.
Berätta om arbetsglädje och lyckostunder!
Kommer du ihåg doften av nysågad fur?
Vad tänker du på när du ser en skogshuggare? Har du
själv varit skoghuggare eller huggt ved? Lejde man
huggare från trakten?
Vad använde man för redskap i skogen? Yxa, timmersvans,
bågsåg, motorsåg? Hur gammal behövde man
vara för att använda såg och yxa?
Hur lång var arbetsdagen? Var det ett stressigt arbete?
Vem kom med maten ut till skogen?
Blev timret till massaved eller vad användes det till?
Hur transporterades timret?
Hur värmde ni upp huset? Järnkaminer, kakelugnar,
köksspisen, vedpanna och/eller element?
Vad eldade ni med? Vem skötte eldningen? Vem bar in
veden? Fick flickor hjälpa till? Samlade du ris och kottar
till eldningen?
Staplade ni vedhögar, vilken form hade de? Vedboden
– hur såg den ut och var låg den? Hur såg vedkorgen ut?
Gjorde du stickor? Täljde du räfsor eller köksredskap?
Hur ofta kom sotaren? Hade ni någon brand i huset någon
gång? Använde man askan till något?
Hur var det med skogens väsen – gränsvakterna: skogsrået,
näcken, trollen....?

Fisknäten rensas
Ålafiskarens blick följer maskorna och försöker hitta hålen.
Han svär kanske över alla hål, tång och annat skräp som
fastnat i nätet som orsakar så mycket onödigt arbete. Trasiga
maskor i näten måste ständigt lagas och då och då
måste de doppas i het lag av rönn- och björkbark eller tjära
för att inte mögla.
Ål har spelat en stor roll i kosthållningen för äldre tiders
svenskar. Ålskinn har använts vid tillverkning av slagor, seldon,
bössfodral, vantar, sängkläder och omslag mot gikt.
Ålen har gett upphov till en lång rad talesätt, föreställningar
och seder på grund av dess utseende, levnadssätt och
bristen på kunskap om hur den förökar sig. Ålfisket är nyckfullt
och osäkert, till synes styrt av irrationella makter som
är grogrund till ålakustens rika flora av sagor, sägner och
mer eller mindre trovärdiga berättelser, varsel och tecken.
Blommor och fruntimmer var bannlysta i ålabodarna, de
förde med sig otur – om kvinnan inte hade en silkesstrumpa
över huvudet förstås.
Ålen har fångats med långrev, not, mjärdar, ryssjor, hommor,
ålkistor och ljuster. När fisket var intensivt bodde
många fiskare på stranden i sina bodar. Fiskarna hade åladrätter
där de fiskade. Vid betalningen av arrende till markägaren
eller tionde till prästen hade man ålastämmor, och
då ställde man till kalas samtidigt, ett ålagille. Sju ålarätter
skulle det vara: aladåb, luad, inkokt, ugnsstekt, rökt, halmad
ål, och sista rätten var alltid ålasluringen, en ålasoppa.
Till varje rätt krävdes förstås snaps, en malörtsbesk, öl och
givetvis massor med rövarhistorier om ål.
Har du försökt att fånga någon fisk med händerna?
Ålen är ormens broder, hette det förr. Få djur är så mytomspunna
som denna slanka fisk! Är det sant att den kan ringla
fram genom gräset? Är den verkligen giftig?
Var kommer den egentligen ifrån och vart försvinner ålynglen,
de som ska bli nya feta ålar? Vad gör den där borta i det
vida Sargassohavet?
Har du hört talas om sjörået eller kanske mött detta förföriska
väsen? Det sägs att man kunde klara sig undan henne
om man vände kläderna ut och in! Har du någon historia om
ål eller annan fisk?
Har du fiskat? När, var, hur och vad fiskade du? Hur skulle
man göra för att få fiskelycka? Spottade du på masken? Beskriv
hur du satte mask på kroken. Skulle hela kroken vara
väl dold? Om masken tog slut, vad använde du då, fiskögon,
havregryn eller?
Hur dödades fisken? Har du provat dövning, snarning, ljuster
av fisk?
Om du metade, vad var ditt metspö gjort av, björk eller gran?
Vad användes som metrev? Lintråd, tafs av tvinnat eller flätat
tagel kanske? Vad användes som sänke, krok och flöte?
Hade du någon väska eller påse för att förvara den fångade
fisken i eller trädde du upp den på en björkklyka?
Har du lagat nät? Stack röken i näsan från de nytjärade fisknäten?
Vilka andra dofter minns du?
Vad gjorde fiskarkvinnorna? Hur tillagades fisken? Fick katten
någon fisk?
Har du varit med på ett ålagille? Hur gick det till?

Potatisen – en älskad knöl
I Sverige började potatisen odlas som livsmedel först på
1700-talet. Riktigt populär blev den på 1800-talet då kunskapen
om dess användning vid beredning av brännvin
blev allmänt känd.
Så här kunde potatisodling gå till i början av förra seklet.
Bonden körde upp potatisrader med sin häst/traktor och
ett årder. Med ett årder gjordes fåror med ett bestämt djup
och radavstånd. Kvinnorna band ett förkläde av säck så att
en lagom kvantitet sättpotatis kunde bäras däri. Potatisen
planterades i årderfåran på lagom plantavstånd. Därefter
höljdes potatisen genom att köra tätt intill sättfåran med
årdret. När blasten kommit upp och nått en viss storlek
kupades den. Ogräset hackades bort för hand med en
långhacka. När potatisen skulle skördas kördes med årdret
i raden så att potatisen lyftes upp till markytan där plockarna
tog den och lade den i en korg av enevidjor. Korgen
tömdes i en vagn för hemtransport och vinterförvaring i
en stuka. När potatisen var upplockad blev det skördefest,
päregille!
Folk rev alltid en massa potatis om höstarna och gjorde
potatismjöl. Då samlades ungdomarna i stora skaror och
rev potatis i jättelika tråg som sedan tömdes ihop och silades
i stora kar. När sedan potatismjölet sjunkit så skulle det
bytas vatten och röras upp och låta sjunka igen. Så byttes
vatten många gånger tills det blev alldeles rent och klart.
Det var hemskt kallt att stå och riva upp mjölet från bottnen
i det iskalla brunnsvattnet. På revölet fick man kaffe
och det kunde vara någon som spelade så att man kunde
dansa när man hade rivit sin potatis.
Här står kvinnorna på rad och tar upp potatisen men
var är männen? Vad gjorde de?
Har du odlat och plockat potatis någon gång? Hur gick
potatisodlingen till? Vilka potatissorter odlades? Var de
fasta eller mjöliga? Var det bara till husbehov som ni odlade
potatis? Tjänade du några pengar?
Vilka redskap använde du? Fick du blåsor och valkar i
händerna? Fick du ont i ryggen? Var fick man korgarna
ifrån?
Vad åt man ute på fältet? Hur var gemenskapen? Vad
pratade man om?
Hade du potatislov från skolan? Har du varit med om
revöl?
Hur förvarades potatisen? Vet du vad en stuka är?
Vad användes potatisen till? Har du några goda potatisrecept?
Vid tillagning av potatis finns olika redskap som
potatisskalare, potatispress, kan du fler?
Vad användes potatismjölet till? I gummihandskarna,
för att stärka kragar och dukar, i spettkakan, rabarberkrämen,
eller sockerkakan?
Stuka – en lång hög med potatis täckt med halm, ris och jord

Tröskningen
Skördetiden är en hektisk tid. När säden är mogen skall
den bärgas och tröskas. Tröskning innebär att man skiljer
sädeskornen från strå och agnar. Tröskningen var ett dammigt
och tungt jobb.
I den här sortens tröskverk fick man kornet i en säck och
övrigt skräp, såern, i en annan. Arbetet fodrade många
händer, nekarna skulle köras fram, en man lyfte upp den
på ett bord och näste man matade in den i tröskans dundrande
gap. Halmen skulle tas undan och kastas upp på logen
där någon annan stuvade in den längst bort på golvet
som fylldes på allt eftersom halmmängden ökade där. Halmen
användes oftast till golvströ hos djuren.
När vintern kom skulle en del av sädeskornen köras till
kvarnen och malas till mjöl för brödbak och grötkokning.
Tänk så god gröten blev av det nymalda mjölet!
Nekar – buntar eller knippen med otröskad säd,
sammanhållen med halmband eller snöre
När tröskade man? Hur lät det? Vilka dofter kommer Du
ihåg? Svett, halm, kaffe, tobak?
Var det ett tungt och hårt arbete? Vad vägde en säck?
Var förvarades säckarna?
Hjälptes man åt grannar emellan? Hur var arbetsfördelningen?
Var det några som gjorde dagsverken? Vad
tjänade man om man var dräng? Vilka arbetstider hade
man?
Hur var rasterna? Vad åt och drack man? Fick Ni någon
kaffegök? Snusades det och röktes tobak?
Vad hade man för klädsel vid tröskningen?
Drog skördetröskan runt från gård till gård? Drevs tröskan
med traktor? Var röken och dammet besvärande?
Vad används buren till som står på marken? Vad var kärvarna
bundna med?
Hur mycket skulle bli utsäde för nästa år?
Var och hur maldes säden?
Har du läst bondepraktikan, en handbok med råd och
tips för bönder? Vad stod det om skördetider?

Slåttern
Sedan urminnes tider har man skördat hö till djuren. De
växter som fanns på slåttervallarna kallades vallväxter. Det
var väl mest olika slags gräs, som timotej, och även en hel
del klöver.
I många, många år var detta ett tungt, manuellt arbete där
både män och kvinnor deltog. Jordbruket drevs huvudsakligen
med hjälp av häst. På de flesta småbruk i landet kom
traktorn först på 1950-talet.
Slåttern var kanske bondeårets mest arbetsintensiva dagar.
Höet slogs med slåttermaskinen dragen av en eller
två hästar. Efter skörd med lie eller slåttermaskin gick kvinnor
och barn man ur huse för att vända höet en eller flera
gånger, beroende på vädret, för en första torkning. Vändningen
utfördes för hand med tjuga innan den hästdragna
hövändaren kom. Sedan räfsades det slagna höet ihop och
lades upp i hässjor eller stackar och fick torka några dagar
innan det kördes hem till logen eller skullen med hästdragen
skrinda för att användas till vinterfoder åt djuren.
Detta var visserligen en arbetsam tid, men för barnen också
ganska festlig. Man fick åka hölass! Efter slåttern släpptes
djuren in för att efterbeta.
Hade ni jordbruk? Hur fungerade åkerbruket under din
barndom? Sålde ni hö?
Vilka hjälpte till med slåttern? Hur gick det till? Vilka
redskap användes? Vem hade gjort redskapen?
Gjorde ni stackar eller hässjor?
Vilka åkte med i skrindan?
Har du hoppat i hö? Har du sovit på höskullen? Kliade
höet i näsan ?
Hade ni djur? Vad för slags foder fick de? Halmade ni
träd?
Gjordes ensilage? Minns du några dofter?
Vad och var åt man under slåttertiden? Minns du några
smaker?
Hölls det årliga slåttergillen med välslipade liar och fyllda
kaffekorgar?

Tvätten, byken
Tvättstugor och tvättplatser utomhus låg alltid en bit bort
från övriga gårdshusen på grund av eldfaran. Visserligen
hade man förr stor vana att hantera öppen eld, men man
tog inga risker.
Till tvättstugan, eller brygghuset drog sig byns kvinnor
när isen gått upp, för att byka (tvätta) vinterns smutstvätt.
Här på bilden ser vi den sista byken på Ovesholms slott.
De äldre kvinnorna har klut på huvudet men den yngre är
barhuvad. Är det en generationsfråga?
Tvätten var förr en omständlig procedur, den skulle först
blötläggas i soda någon dag före. Vattnet skulle värmas
och då eldades det med ved. Sedan skulle tvätten gnuggas
och borstas med såpa. Därefter skulle det ”bykas på”,
då öste man med kokhett lutvatten, gång på gång. Tvätten
vändes och vreds med kraftiga träpinnar sedan skulle
den sköljas, vridas, klappas, hängas, torkas, manglas och
strykas.
Strykningen gjordes med strykjärn av massivt gjutjärn
som värmdes direkt på järnspisen. Minst två strykjärn gick
det åt, ett som var igång på strykbrädan och ett eller två
som stod på spisen och värmdes upp. Man kontrollerade
strykjärnets temperatur genom att ta saliv på fingret, slå
fingret mot stryksulan och lyssna på det fräsande ljud som
uppstod.
Under årtiondena närmast efter andra världskriget blev
tvätten nästan helt mekaniserad och automatiserad. Blötläggningen
som förr var obligatorisk när det gällde vittvätt
och hårt smutsad tvätt försvann.
Hur och var tvättade ni när du var barn? Kommer du ihåg
dofter och ljud?
Hur ofta tvättade man? Vem tvättade? Vem gjorde vad? Hur
värmde ni vattnet?
Vilka redskap användes? Tvättbräda, bykekar, vridmaskin,
centrifug och stenmangel?
Vad använde ni som tvättmedel? Gjorde Ni egen lut? Vad var
luten gjord av? Samlade ni aska? Vad var det för slags aska?
Vilka andra medel användes? Vilka knep har du när det gäller
fläckar?
Hur torkades tvätten?
Hur värmdes strykjärnet? Manglade Ni tvätten? Hur veks
tvätten?
Hur såg det ut i ditt linneskåp? Krusade du örngottsbanden?
Hade ni hemvävda lakan? Broderade du ditt linne?
Vad åt man under dagar då det tvättades? Vem lagade maten?
Vad talade man om? Vad gjorde barnen?

Kan du visan?
Tre små gummor
Skulle gå en gång
Till marknaden uti Nora
Vi ska ha roligt
Sa gummorna de små
Vi ska ha roligt
Det kan ni väl förstå
Och åka karusell
Och äta karamell

Marknaden
En marknad är ett evenemang som främst är inriktat på
handel, åkattraktioner och nöjen. Den kunde omfatta en
eller flera dagar men sällan mer än en vecka.
Ursprungligen idkades handel med nötkreatur, arbetshästar
och svin och smådjurshandel med kaniner och fåglar.
Den som säljer sina varor på olika marknader kallas för
knalle. Bönderna kom och sålde ägg, smör, kål, rovor, humle,
köttprodukter och fisk. Bönderna och fiskarna kunde
under marknaderna byta till sig det de behövde men inte
själva kunde producera. För att marknaderna i närliggande
städer inte skulle konkurrera med varandra fanns det noggranna
bestämmelser kring när marknaderna fick hållas,
vilka dagar de inleddes och vilka dagar de avslutades.
Staden levde upp under marknaderna, människor strömmade
till från alla håll och stämningen var i topp. Kringresande
sällskap visade exotiska djur, skäggiga damer och
magiska konster. Man kunde få se uppvisningar på motorcyklar
som cirkulerade runt i en tunna. Då stod publiken i
tunnans överkant och tittade ner på de fascinerande och
våghalsiga artisterna.
På 1920-talet började ballongförsäljarna bli ett vanligt
marknadsinslag med det typiska pysljudet från gastuberna
när de skapade sina ballongträd. Ibland hände det att ballongsnöret
brast och alla ballonger gick till väders rakt upp
i det blå och med ett långt ”ohoj” från publiken. Fotografer
var också populära, för 25 öre kunde man få ett porträttfoto.
Brännvin och öl flödade och slagsmål var inte ovanligt.
Kreatursaffärerna avslutades oftast med en sup eller flera.
Zigenare höll också till på marknaderna. Herrarna sålde
klockor och damerna var spågummor, Sibyllor. För en billig
penning kunde publiken besöka deras lilla tält och bli
spådd från handflatans hudveck. Efter andra världskriget
ordnades det ofta med extra bussturer och tåg under
marknadsdagarna.
Dagens marknader påminner till det yttre om de marknader
som förr i tiden ordnades i städerna. Redan på 1940-talet
förändrades mycket – då upphörde försäljningen av
kor, på 50-talet hästar och i början av 60-talet upphörde
även försäljningen av grisar. I stället kom demonstrationer
av jordbruksmaskiner, bilar och hushållsapparater. Slänggungorna,
Virvelvinden och Radiobilarna blev populära
åkattraktioner. Tivoliområdet blev inhägnat och hade både
dansbana och orkester. Numera får besökaren ofta betala
både entré- och parkeringsavgift.
Har du något roligt eller dråpligt marknadsminne? Hur
luktade det?
Vad köpte du på marknaden? Köpte du marknadskarameller?
Hur smakade dem?
Blev du fotograferad? Åkte du radiobil? Dansade du?
Hur var det med kreatursförsäljningen? Var det någon
lopp- eller hundcirkus där? Såg du några strippor?
Åkte du buss dit eller cyklade du? Var det mycket fylleri
och slagsmål?

Spettekagan
Det är en fröjd för både ögat och gommen att se denna tornliknande
specialitet, hög och ståtlig och med sirligt pastellfärgad
kristyr, trona på festbordet. En skånsk specialitet som
kom hit via vandrande gesäller från Tyskland på 1700-talet.
I början på 1900-talet fullkomligt blomstrade spettekakan,
spiddekagan, i Skåne, när päregillen eller höstagillen anordnades.
Alla som hade hjälpt till med arbetet på gården
bjöds in. Pigorna gjorde då sin egen spettekaka. En smet
av ägg, socker och potatismjöl ringlades på ett spett som
rullade över öppen eld i spisen. Det kunde bli upptill 9-10
lager av smet som ringlades på och gräddades, en process
som tog flera timmar över den öppna elden. Efter att kakan
torkat ordentligt lossades den försiktigt från spettet och
dekorerades, vanligtvis med sockerkristyr i rosa och vitt.
På Österlen föredrog man grönt och rosa. Ju större spettekaka
man bakade desto finare blev festen. En spettekaka
som väger ungefär ett kilo räcker till 50 personer. Enligt
traditionen beställer man spettekaka i antal tjog ägg, inte i
antal portioner. Ett tjog ägg är tjugo stycken.
I mitten på 1900-talet blev spettekakan populär igen men
nu att bjuda på vid bröllop, begravningar och födelsedagar.
Då var det små renodlade bagerier som bakade spettekakan.
I dag har man spettekaka även på konfirmationer
och studentexamen. Spettekakan har blivit EU-skyddad
och får endast tillverkas i Skåne.
Att skära upp en spettekaka är ett konststycke, här gäller
det att ha en sågtandad kniv till hands och någon med
vana att skära en spettekaka! Folktraditionen säger näm-
ligen att genom att skära kakan på rätt sätt så kan bitarna
sia om brudparets framtid. Exempelvis kan bitarna betyda
det antal barn och/eller antal fönster på huset som brudparet
kommer att få. Bröllop eller inte, det gäller att få ut så
många håligheter som möjligt. Sedan skärs själva kronan
av, sockerdekorationen i toppen. Allra sist skärs diademet
ut som utgör ena halvsidan. Enligt gamla seder och bruk så
sattes denna bit på brudens huvud eller på någon annan
flicka i sällskapet.
Spettekakan serveras gärna i sällskap med några goda tillbehör,
vaniljglass eller vispgrädde och färska bär eller frukt, en
god sås av honung, karamell eller choklad, mandlar eller valnötter
som en knaprig kontrast. Mörkrostat kaffe, ett glas madeira
eller ett sött portvin passar till. Prova själv! Ät och njut!
Vilken härligt stor spettekaga – undrar hur många tjog
den är på. Är det födelsedag? Fyller hon jämnt? Vilka är
bjudna på festen?
Vid vilka tillfällen har du ätit spettekaka? Vad serverades
till?
Har du gjort eller varit med vid spettekaksbak? Snurrat
på veven kanske? Hade ni höns? Rev ni potatismjölet
själva?
Kvinnan på bilden har uppsatt hår, hur ser det ut i nacken
tro? Vad sitter hon på? Är det en korgstol?
Vilken fin virkad sjal hon har! Har du virkat och vad?
En vacker broderad duk i fint linne ligger på bordet. Har
du vävt och broderat?

Tobak
Att röka ansågs förr i tiden vara fint och dessutom användes
tobaken som läkemedel. Tobak kom till Sverige genom
de soldater som efter krigen i Europa på 1600-talet återvände
med allehanda nyheter. Den första stora tobakslasten
kom 1638 från svenskkolonin Delaware i Amerika.
I början av 1700-talet började man odla tobak och 1724 påbjöd
kung Fredrik I tobaksodling i hela landet. 1760 fanns
det tobaksodlingar i 72 svenska städer, från Ystad i söder
till Piteå i norr. Mest livskraftiga var odlingarna runt Åhus
och Kristianstad. Så sent som 1962 fanns trehundra odlare
här. Bara något år senare, 1964, odlades vad man trodde
skulle bli den sista tobaken för kommersiellt bruk i Åhus.
För några år sedan fick tobaksodlingen ny fart i Skåne.
Den mesta tobaken har odlats för tobaksrökning, men
även till snus och tuggtobak. På 1700-talet blev det mode
bland adeln att snusa i näsan. Omkring år 1810 förändrades
den vanan i Sverige och i stället lade man in en prilla
under läppen. Att snusa är än idag vanligare i Sverige än i
de flesta andra länder.
Tobaksodlingen var länge en av de viktigaste näringarna i
Sverige. Det var kvinnor och barn som i huvudsak skötte de
arbetskrävande odlingarna. Det var en lönsam och gillad
sysselsättning. Tobaksfröna såddes i mars-april och sattes
ut efter järnnätterna i början av juni. Plantorna vårdades
hela sommaren – toppades, kupades, tjuvades och skyddades
mot regn och blåst. I slutet av augusti började man
skörda genom att plocka av bladen, trä dem på käppar och
hänga in dem i särskilda lador för torkning.
Tjua – bryta av tjuvskott
Har Du några minnen av tobaksodling? Vet Du något
om hanteringen från frö till planta, skörd, torkning, fermentering
och förädling? Hur fick man fröna att gro? En
del la frön i en fuktig trasa vid spisen eller hade dem i
armhålan några dagar!
Vet Du vad ”tjua” tobaken innebär? Eller har Du hört om
hur det går till att ”blä” eller har Du gjort ett ”tobaksbo”?
Vilken färg fick fingrarna av växtsaften?
Tycker Du om lukten av cigarr, pipa och snus? Får Du
några särskilda minnen när Du känner dessa dofter?
Har Du rökt en cigarr, cigarett, cigarill, pipa, tagit en pris
eller tuggat tobak? I så fall, vilka märken köpte du? Hur
såg pipan/piporna ut, vad var de gjorda av?
Har Du eller har haft någon ritual kring snuset, pipan eller
cigarren? Har Du slutat eller försökt att sluta?
Har Du använt tobak som läkemedel någon gång? Snus
har använts mot tandvärk! Har du använt en doseringspruta?
Hur såg den ut? Hur gjorde man?
Minns Du den ovala dosan av papp för snus? 1967 byttes
den till en rund. Om Du haft någon snusdosa, var
den gjord av porslin, näver, silver eller guld? Hur har askkoppar,
tändstickor och tändare sett ut genom tiderna?
Vilka olika ord för en pris kan Du? Prilla, barkbåt, en
snus, pört, mullbänk osv.
Kan Du konsten att röka en cigarr? Det gäller att förvara
den, snoppa, tända och njuta rätt – inga halsbloss här
inte. Som avslutning är det viktigt att låta cigarren dö
på ett värdigt sätt.