FORumisteRna - Riotminds

u6550890.fsdata.se

FORumisteRna - Riotminds

minuter senare och är allt annat än glad över rollpersonernas

närvaro. Skjulden dyker därför ner och ställer sig

hotfullt framför rollpersonerna och breder ut sina vingar

så att den tycks vara mycket större än den egentligen är.

Om rollpersonerna inte anfaller skjulden berättar den

på eika att bara de värdiga har tillåtelse att befinna sig i

kammaren. För att visa sig värdiga måste rollpersonerna

svara rätt på skjuldens gåta eller så går den till anfall.

"En man och en kvinna hade fyra döttrar. Varje dotter

hade en bror. Hur många barn hade mannen och kvinnan?"

Rätt svar på gåtan är fem barn, varje dotter hade samma

bror. Om rollpersonerna svarar rätt blir skjulden mindre

aggressiv men den sänker inte helt sin gard.

Om rollpersonerna frågar skjulden efter vägen till

trollkarlen Eres gravplats svarar den att bara stjärnorna

vet svaret och bara nattetid kan svaret läsas i dammen.

Dessutom blir de varnade att inte röra vid snäckan.

När mörkret har sänkt sig och stjärnorna lyser från

en molnfri himmel spegler det svaga ljuset på ett nästan

magiskt sätt i alfsilvret. Skjulden berättar att rollpersonerna

måste offra något till dammen för att den ska

besvara deras fråga. Vad än rollpersonerna kastar ner i

dammen så får de se följande syn:

"Ljuset från stjärnorna får den mystiska vätskan i dammen

att glöda likt en slocknande eld. Plötsligt klarnar ytan

och ni kan se två hiskeliga troll. De rör sig inte men ser farliga

ut. Bortom trollen kan ni se ett drygt dussin runstenar som

är resta i en cirkel. Som i en dröm ändras bilden och ni ser en

sarkofag av vit marmor. Gyllene alfiska bokstäver finns inristade

på sarkofagen och ni förstår att detta är trollkarlen

Eres grav."

I nästa sekund börjar något lysa med ett gyllene sken under

alfsilvrets yta. Det tycks vara det föremål som rollpersonerna

offrade till dammen. Skjulden väser att någon

fort ska ta upp föremålet. Den som sträcker sig efter det

märker först av alla att det inte är det offrade föremålet

som lyser utan en liten guldpil, en tvärhand lång. Skjulden

förklarar att om rollpersonerna kastar guldpilen upp

i luften kommer den alltid att landa med spetsen i riktning

mot trollkarlen Eres grav. Därefter ber skjulden att

rollpersonerna ska lämna pyramiden då de har fått veta

vad de ville veta.

SLP: Skjulden, se sid. 159.

TOOsiKORVAs HEMLigHET

En av de hemligheter som alferna lämnade efter sig är

ilmaviisa, loftkvadir eller luftens visa som den också kallas

(se sidan 5). Det var Trudgelmer som en gång lärde

alferna hur den skulle spelas. Nu kan dess bortglömda

toner bara höras av den som har det rätta örat.

122

Det rätta örat är ett annat namn på den snäcka som

Toosikorva lever i. För att få Toosikorva att lämna snäckan

måste rollpersonerna bjuda den på ett överflöd av mat

som ett helt svin eller en hjort. Då kommer Toosikorva

att krypa ut ur snäckan. Efter att rollpersonerna har lämnat

pyramiden kommer Toosikorva att börja tillverka en

ny snäcka med hjälp av alfsilvret.

För att komma åt snäckan kan rollpersonerna givetvis

dräpa Toosikorva. Denne kommer dock att försvara sig

frenetiskt och skjulden kommer också att göra allt för att

försvara sin enda vän.

Den som sätter örat mot snäckan kan höra hur ilmaviisa

spelas i vindens sus. Snäckan är dock mycket ömtålig

och varje dag är det 10% chans (1-2 på 1T20) att snäckan

går sönder. Denna siffra bör stiga drastiskt om rollpersonerna

behandlar den oömt.

SLP: Toosikorva, se sid. 159.

dRÖMMEn OM ERE (FH)

Om rollpersonerna beslutar sig för att övernatta i pyramiden

kommer de alla att drömma samma dröm. Drömmen

är egentligen ett minnesfragment från en svunnen

tid som nästan har glömts bort. Även om världen är gammal

finns det kunskap som aldrig bör försvinna. Därför

vaknar alla som drömt drömmen med ett ryck och de

är övertygade om att det de såg en gång har inträffat i

forntiden.

"Det är en underbar sommardag. Luften är frisk och doften

av orörd blomsteräng är förstummande. Solen skiner från en

klarblå himmel och fåglarna tvittrar som om det inte fanns

någon ondska i världen. Mitt på en äng träffas två personer

vid en hög runsten. Den ena ser ut som en trollkarl för i hans

högra hand håller han i en mäktig stav. Den andra liknar en

alf men är mycket större. Hans hud är blek och stora runor

är intatuerad på hans nakna kropp som bara skyls av ett

höftskynke. Ni anar att det rör sig om en serguront, en av de

mäktiga andarna som för länge sedan levde tillsammans med

gudarna på Trudvangs fagra jord.

Serguronten lägger en faderlig hand på trollkarlens axel

och säger något som låter högtidligt fast ni inte förstår

språket. Därefter tar serguronten fram en lergök som han

överräcker till trollkarlen som bugar djupt. Därefter stiger

serguronten från marken och sakta svävande flyger han upp

i det blå och försvinner bland molnen. Trollkarlen vinkar

farväl med sin fria hand samtidigt som en tår sakta rinner

ner för hans kind.

Sakta faller mörkret omkring trollkarlen och när stjärnorna

tänds är det en av dem som lyser extra klart som om den

vore nyfödd. Trollkarlen lindar in lergöken i en duk och knyter

fast den vid sitt bälte. Därefter vandrar han mot en granskog

och så är även han försvunnen. En ugglas hoande är det

enda som stör tystnaden för en ny tidsålder har börjat. En

tidsålder utan serguronter och gudar."

More magazines by this user
Similar magazines