FORumisteRna - Riotminds

u6550890.fsdata.se

FORumisteRna - Riotminds

3. TROLLsVAns

Rollpersonerna har vandrat länge sedan de lämnade sitt

morgonläger då en sällsam syn möter deras ögon. En bit

längre fram efter stigen sitter en stor trolliknande varelse

på knä med rumpan i luften vänd mot rollpersonerna.

Varelsen är klädd i slitna lappade byxor av grovt ylletyg

och ur ett hål i byxorna sticker en tjock svans ut. I änden

av svansen glittrar tre silverringar.

Rollpersonerna har stött på Trollsvans, ett troll vars

moder var ett kungstroll och fader var ett ovanligt slugt

gråtroll. Just nu är han upptagen med att titta på fyra

rävvalpar som ligger nära öppningen i sitt gryt. Rävgrytet

är placerat under en stor gran och de nedersta grenarna

täcker till en början Trollsvans huvud.

Trots sitt trolliska utseende är Trollsvans en ofarlig

varelse, han är livrädd för att slåss och ber hellre om nåd

än riskerar sitt skinn. Ser det riktigt illa ut kommer han

att fly med sin lustiga springstil med höga knän.

Ensamheten har gjort att Trollsvans gärna pratar för

sig själv. Han diskuterar allt från det ovanliga vädret, god

mat han skulle vilja äta och blommor han råkat se under

sina vandringar.

Trollsvans kommer inte att uppträda aggresivt eller

farligt mot någon av rollpersonerna. Om dessa ändå

väljer att anfalla Trollsvans kommer han efter första

träffen att störta upp och tjutande av smärta fråga: "Vaffö

di illa Trollsvans gör?"

Sedan försöker Trollsvans fly genom skogen. Detta

bör trollet lyckas med relativt lätt då den kan ta väldiga

kliv med sina långa ben och känner till skogen lika bra

som baksidan av sin hand.

Väljer rollpersonerna istället för att fredligt närma sig

Trollsvans kommer han förvånat att hoppa till och säga:

"Åhh huja mi så ni skräms."

Därefter kommer Trollsvans att hyssja rollpersonerna

och visa dem rävungarna. Synen av de små rävarna

kan få den mest hårdnackade bärsärken att dra på smilbanden.

Efter en stunds gullande med rävarna kommer

Trollsvans att fråga vad rollpersonerna gör i skogen och

om han får följa med dem. Följande platser i Gildamor

känner Trollsvans till:

• Laxjan. Har sett flygande eldar över sjöa. Go lax finns

det ocks.

• Vårdträdet. I träda bo snälle folk. De har mig bjudi på

en roliga dryck.

• Pyramiden. En jättistor byggnad. Trollsvans tro att en

jätti bo där. Har dock int jätti sett.

Trollsvans är ganska lätt att övertala att visa rollpersonerna

till någon av platserna. Dock står det snart klart att

det finns andra problem med trollet. För det första förflyttar

sig Trollsvans på ett komiskt sätt, han skuttar en

hel del och ibland får han för sig att göra jättelika hopp.

För det andra så får Trollsvans ibland för sig att trädet

127

som står lite längre fram är en smaskig hjort eller en

läskig fiende. Han kryper därför fram längs marken med

svansen i luften och hoppar på trädet och börja gnaga på

det. Att Trollsvans har en väldigt livlig fantasi blir snabbt

uppenbart, likaså att han är nyfiken och ofarlig.

Trollsvans stora styrka kan också komma rollpersonerna

till godo. Han kan lätt flytta på träd och stenar. Med

Trollsvans hjälp går byggandet av en fungerande lägerplats

väldigt snabbt. Vindskydd, eldgropar, granrisbäddar

och ved fixar Trollsvans i ett nafs.

SLP: Trollsvans, se sid. 160.

ÄLVEn (FH)

Vid slutet av dagen kommer rollpersonerna fram till den

stora älven som delar Gildamor i två delar. I detta parti

är älven forsande och för bred för att man ska kunna fälla

ett träd över till andra sidan. Trollsvans erbjuder sig att

bära rollpersonerna till andra sidan eftersom älven är

djup. Går rollpersonerna med på att bäras blir de en och

en torrskodda burna till andra sidan av trollet (låt dock

gärna Trollsvans vingla till i mitten av älven). Väl över på

andra sidan ruskar Trollsvans av sig vattnet likt en hund

och rollpersonerna blir ändå blöta. Trollet fliner dumt

över sitt misstag och bockar djupt.

Därefter ber Trollsvans att rollpersonerna ska börja

slå upp lägret medan han fiskar middag. Trollet går åter

ut i älven och sticker ner svansen i vattnet. Silverringarna

lockar till sig fiskar och det dröjer inte länge innan

Trollsvans kan hiva upp den första sprattlande fisken.

Efter ungefär en timmes fiskande har rollpersonerna och

Trollsvans mat för två dagar i form av nyfångad fisk.

När fisken steks över elden börjar Trollsvans att jojka,

en sorglig och ensam stämning sprids i lägret. När sången

är slut så frågar Trollsvans om rollpersonerna har någon

historia att berätta och han kommer leva sig in i den.

4. AndEsKULdEns VÄKTARE

En vacker kväll, strax innan solen har försvunnit ner bakom

horisonten, leder rollpersonerna färd genom skogen

in en vacker lund. Ljudet av porlande vatten hörs

och en svag vind för fram okända blomdofter. Blott ett

tiotal meter från rollpersonerna är det plötsligt något

som blänker till i kvällssolens sken. Invid ett stenparti är

det något metalliskt som glänser i myllan. Från den position

där rollpersonerna befinner sig kan de inte urskilja

vad det är. För att stilla nyfikenheten måste rollpersonerna

röra sig närmare.

I lunden ligger de två alfiska halvsystrarna Soila och

Solina i dvala. Intill deras viloplats finns ett stenparti och

bland de naturliga stenarna vakar fem dvärgar i obeliskform

över dem. Under kriget mot Kappmästaren hamnade

dvärgarna i ett hopplöst underläge när de blev anfallna

av ett helt kompani av vilda krigare. Genom att

vädja till skogens ande lyckades systrarna mot alla odds

More magazines by this user
Similar magazines