FORumisteRna - Riotminds

u6550890.fsdata.se

FORumisteRna - Riotminds

Om rollpersonerna undersöker ljudet upptäcker de en

skara flyktingar som trycker i en klippskreva. De är

härjade, smutsiga, trötta och livrädda. Det är en fattig

familj med trasiga kläder och begränsat med ägodelar.

Fadern är den som är i bäst skick, modern håller en sjuk

och halvt medvetslös tvååring i famnen och resten av

familjen består av fem barn i åldrarna 4-14 år. Familjen

håller sig tätt intill varandra och den äldsta sonen verkar

vara mån om att hjälpa sin fader. De enda synliga vapnen

är faderns matkniv som han bär i bältet samt en trasig

kortbåge som modern bär i en koger på axeln. I övrigt

har de ingenting av värde och frågan är om de kommer

att klara sig länge till utan hjälp.

Bemöter rollpersonerna familjen vänligt och försäkrar

att de inte är fiender tackar fadern högre makter för att

rollpersonerna inte är onda riddersmän. Därefter frågar

han om rollpersonerna har sett några rustningsklädda

ryttare med spikklubbor och om de är gavlianer.

Om rollpersonerna nekar till båda frågorna lugnar

familjen ned sig något men vill så snart de orkar resa

vidare. Insisterar rollpersonerna kan de få familjen att

stanna en stund men då krävs det både mat och varma

filtar. Det märks klart att familjen är rädda för de som

jagar dem.

Utger sig rollpersonerna för att vara gavlianer eller bemöter

familjen ovänligt och med misstro skräms familjen

upp ytterligare. Fadern kommer så fort som möjligt att ge

sig av samtidigt som han försöker lugna barnen. De flyr

därefter österut. Familjen kommer om inget ont inträffar

att nå skogen Whootdalir i vars bryn de bygger en stuga.

Har rollpersonerna behandlat familjen vänligt kommer

de att tas emot som vänner om de besöker stugan.

8. RORTVÄKTAREn

Hovars klapprande och tunga hästars frustande ljuder

plötsligt och nära inpå rollpersonerna som snabbt inser

att det inte är några vanliga gårdsryttare som närmar sig.

En grupp med tre ryttare tornar upp sig på en höjd nära

rollpersonerna. Den tyngst rustade är ledaren, och har

en väpnare med sig på hästrygg på vardera sida. De bär

vita, långa riddersrockar med prästkungens emblem på

bröstet och de är beväpnade med spikklubbor och droppformade

sköldar.

Ledaren bär en magnifik grenhjälm med grenar som

liknar emblemet på bröstet och som bara har en tunn

T-liknande springa öppen för ögon och näsa. Över axlarna

bär han en ståtlig blodröd mantel som är krönt av

gråvit vargfäll, vars ena tass är bevarad och dinglar ner

över bröstet. De två andra ryttarna har enklare hjälmar

med öppna ansikten, dock med kraftiga näs- och kindskenor

som löper ner. De är rustade med ringbrynja och

28

har plåtrustning som förstärkningar över armar, ben och

bröstkorg. I sina bälten har de kortsvärd och dolkar.

Hästarna bär tunnare sadelväskor med den nödvändigaste

lägerutrustningen de behöver. Över ena axeln bär

ledaren också en vacker blodskalk gjord i svart trä, ornamenterad

med vackra röda stenar.

Ledaren är prästkungens egna rortväktare Merolond

Gavbreith som jagar kättare på gränsen till hans herres

domäner. Merolond är en kall och förbittrad riddersman

som tjänar sin herre bäst han kan. Då han inte lyckades

utföra det senaste uppdraget enligt prästkungen önskan

har han skickats österut för att rena landet från de kättare

han kan spåra ner. Detta är för Merolond något han

anser vara mycket ovärdigt då han vill tjäna sin herre på

närmare håll, helst i den heliga staden Ghavelid.

"Lägg ner vapnen", kommenderar Merolond det första

han gör då han får syn på rollpersonerna och kräver att

de lyder. Om de trotsar honom rider alla tre fram till två

hästlängders avstånd, dock utan att attackera, för att se

vad rollpersonerna gör. Om de inte lägger ner sina vapen

beordrar han dem på nytt att kasta ner sina vapen.

Därefter frågar han dem om de sett några undflyende

kättare, en familj ormdyrkare närmare bestämt. Om

rollpersonerna säger att de inte vet något om flyktingarna

vänder han sin vrede mot dem istället. Om de vet vart

familjen flytt och visar ryttarna vägen tackar de och tar

upp jakten på de undflyende.

Om rollpersonerna är uppnosiga mot rortväktaren

eller inte berättar vad han vill veta så påstår Meroland

att rollpersonerna är kättare som inte tillhör den Endes

tro. Han befaller rollpersonerna att ge upp och säger:

"Bekänn er till Gaves ljus eller dö som kättare".

De av rollpersonerna som vill bekänna sig utför

Merolond en bekännelseceremoni på. Rortväktarens

väpnare håller då fast den som skall bekännas medan

Merolond drar sin kniv och skär ett djupt sår i bekännarens

panna. Blodet får därefter strömma fritt ner från

rollpersonens ansikte ner i hans blodskalk och sedan får

bekännaren dricka det. Därefter uttalar Merolond på

nytt ett hot, att rollpersonerna bör hålla sig till Gaves ljus

för att inte falla ned i mörkret. Rortväktarna sitter sedan

upp och rider bort i fjärran öst.

Om rollpersonerna vägrar att bekänna sig ger Merolond

dem en sista varning innan han och hans väpnare

går till anfall. Deras mål är i så fall att dräpa alla rollpersoner.

Blir Merolond svårt skadad försöker han fly. Han

kan få en roll senare i äventyret (om han överlever) så

spelledaren behöver inte känna att rollpersonerna måste

få hämnas hans grymhet. Hans häst är en Beromydrvalack

och är mycket snabb. Även om rollpersonerna tar

upp jakten på honom kommer han alltså med stor sannolikhet

att kunna fly.

SLP: Merolond Gavbreith och de två väpnarna,

se sid. 149.

More magazines by this user
Similar magazines