FORumisteRna - Riotminds

u6550890.fsdata.se

FORumisteRna - Riotminds

kristaller i taket som skiner likt små stjärnor. Golvet är

täckt av mjuka och loppfria fällar och Reithwyr sätter

sig i mitten med benen i kors. Siaren ber en av rollpersonerna

att ge honom huvan som finns i en urgröpning

i väggen och ber därefter alla att sätta sig i en ring kring

honom. Med en överdriven ceremoniell gest tar Reithwyr

på sig huvan och ber sedan alla i rummet att fatta

varandras händer. Därefter använder sig Reithwyr av

drömkonsten och i ett dvalliknande tillstånd börjar han

berätta vad han ser.

"Iiia, jag ser världen som gudarnas ser den. Iiia, jag ser en

grönskande skog. Iiia, likt en örn svävar jag över trädtopparna.

Min blick är stadig men jag ser ingen gravplats. Jag

flyger in under trädens grenar. Nu är jag en räv som tassar

genom skogen. Jag kommer fram till ett enormt vårdträd.

En gammal alf sitter under trädet och kokar soppa. Alfen ler

vänligt och säger; -Välkommen till Gildamor. Jag frågar alfen

om denne vet var trollkarlen Ere är begraven. - Här i skogen,

svarar alfen. Nu blev allt mörkt. Jag tror att någon iakttar

mig från skuggorna, EOTHEIN, EOTHEIN, EOTHEIN".

Med ett skrik vaknar Reithwyr upp. Tuwva rusar fram

och tar av huvan och ger siaren någonting att dricka från

en plunta. Med en svag röst viskar Reithwyr till Tuwva.

"Eothein kan hjälpa dem, låt dem få träffa ormen. Jag är

så trött, måste vila en liten stund".

Därefter somnar Reithwyr. Tuwva lägger försiktigt ner

hans huvud och drar en av fällarna över honom så han

inte ska frysa. Efter en stund hörs ett litet snarkande och

Tuwva ber rollpersonerna att tyst lämna rummet.

88

MÖTE MEd EOTHEin

Efter att Tuwva och rollpersonerna lämnat Drömmarnas

rum tänder yggväktaren en fackla. Med vänster pekfinger

över läpparna signalerar hon att rollpersonerna ska

vara tysta. Därefter börjar hon gå mot den andra gången,

från den gång som rollpersonerna hörde ett ormlikt

väsande ifrån. När alla kommer fram till järngallret

utanför Eotheins grotta vänder sig Tuwva om och säger:

"Det ni nu ska få skåda har ingen som inte är yggväktare

i Hriesij sett. Jag ber er att hålla er lugn. Notera det tjocka

järngallret bakom mig. Det är kraftigt nog för att hålla oss

säkra".

Därefter vänder sig Tuwva om och går fram till gallret,

med sin ljusa stämma kallar hon in i mörkret:

"Eothein, Eothein min älskade. Kom fram och visa dig för

mina vänner. De behöver din vishet för att kunna utföra ett

svårt uppdrag".

I nästa ögonblick dyker ett ohyggligt huvud upp på andra

sidan järngallret [skräckfaktor 1T10 (ÖP10)]. Huvudet

ser ut som ett lindormshuvud men det har kusliga

mänskliga drag som gör den till något helt annat än en

vanlig lindorm. Bortom huvudet kan den långa kroppen

skymta till i fackelskenet men det är på tok för mörkt

för att avgöra hur stor lindormen är. Tuwva sträcker in

en arm mellan järngallrets glipor och smeker lindormen

över det platta området som finns mellan ögonen. Tuwva

säger kärleksfullt:

"Detta är Eothein. En gång var han en vanlig människa,

nu är han så mycket mer. Ställ er fråga så kommer han att

hjälpa er så gott han kan".

Lindormen tittar misstänksamt på rollpersonerna efter

att Tuwva har talat klart. Den sticker ut sin långa tunga

och smakar av luften. Det hela är mycket kusligt och att

höra denna lindorm tala får det att vrida sig i magen på

alla rollpersoner. Vad än de frågar om kommer Eothein

att säga något som låter ungefär så här:

"Att finna trollkarlen Eres gravplats är inte det svåra. Allt

ni behöver göra är att leta igenom skogen och hörsamma dess

invånare. Det svåra är att öppna graven. Det kan ni bara

göra med Birnaggaspegeln som yggväktarna har i sin ägo.

Men jag tror inte att de är villiga att ge er spegeln utan en

motprestation. I graven kommer ni att finna flera föremål,

ett är lergöken ni söker, ett annat är en bärnstensmedaljong

som Ere bar medan han fortfarande levde. Om ni lovar vid

alla gudar ni håller heliga att återvända och ge medaljongen

till yggväktarna så tror jag att Tuwva och de andra är villiga

att låna ut spegeln till er under en kortare tid. Vad säger ni

om det förslaget?"

More magazines by this user
Similar magazines