Norrstigen mellan Hässjö, Stigsjö och Säbrå kyrkor - Kulturarv ...

Kartan ger oss svaret på varför man valde Älgsjö till mötesplats för
ångermanlänningarna och kungens män på medeltiden. Det fanns tillräckligt
många bönder i Stigsjös byar, varav Älgsjö är en, för att få fram 8-10 hästar och
folk som svarade för dem. I närliggande delar av Säbrå och Häggdånger ligger
få byar på långa avstånd från varandra. Häggdånger var dessutom i kyrkligt
hänseende knutet till Medelpad. Genom att välja Älgsjö kom man närmare
socknens centrum och samtidigt inte så långt från landskapsgränsen.
Dokumentering
1. År 1653, 2 maj behandlades vägen över Krångeskogen vid ting för Indals tingslag.
Paragrafen lyder med tillrättalagt språk: Blev allmogen i Indal och Liden tillsagda att
bygga allmänna vägen över Krångeskogen med det allra första, med plikt att göra det.
2. År 1643, 16 november behandlades vid ting för Ljustorps gäll skyldigheten att underhålla
vägen över Krångeberget. Med något tillrättalagt språk lyder domstolsparagrafen: Mats
Mickelsson och Mickel Larsson i Söderkrånge räckte befallningsmannen Daniel
Bertilsson handen att de skola hålla landsvägen vid makt för Lidenborna, att de skola vara
alldeles fria och opåtalade. Därför skall de ha 100 daler för sitt arbete. Stadfäst med brev
dem emellan, brevet åtföljer landssedel 1644.
3. År 1557 Riksrådet Ture Perssons resa. Riksrådet hade företagit en resa i Norrland och
var enligt förda anteckningar i början av mars på hemväg söderut. Han kom till vårt
landskap via Nordmaling och övernattade hos länsmannen och underlagsmannen i Mädan,
Nordingrå. Följande dag fortsatte han till kyrkoherden i Nora och vidare till kyrkoherden i
Säbrå där han åt och bytte hästar. Från Säbrå kyrka fortsatte han till Hässjö kyrka där
hästbyte skedde. Via Klingerfjärden kom han till Alnö kyrka varifrån han åkte till Skön
där han övernattade hos kyrkoherden. Det finns några viktiga upplysningar man kan få ur
de knapphändiga anteckningarna. Han reste från Mädan i Nordingrå till Alnö kyrka på
dag. Han besökte kyrkoherdarna i Nora, Säbrå och Hässjö Resan företogs i mars månad.
Resan förutsätter en fungerande skjutsorganisation. Väghållningen tycks ha fungerat!
Intressant är att han i så stor utsträckning besökte prästgårdarna. Det kan vara naturligt
eftersom prästerna hade en viktig del i att ta fram underlag för beskattning, skjutsfärder
och utskrivning. Den för mig viktigaste uppgiften är ändå att han uttryckligen anger att
han passerade Krångeberg. Namnet ger intryck av en speciell plats vid Krångebergen.
Det blir också en notering att han passerade gränsen mellan Ångermanland och Medelpad.
Hur kan det ha sett ut där vid den tiden? Tiden var knappast fredlig. Avståndet till
norskt/danskt område var inte så stort. Här gick den enda landsvägen norrut mot
Ångermanlands kärnbygder och vidare till Finland. Säkert hade kungamakten ett intresse
av att övervaka den varuström som passerade denna plats. Personer som färdades mellan
rikets olika landskap måste ha tillstånd för sina resor (inrikespass). (Jämför Hälsingelagen
där det framgår att Ångermanland ligger utom det egna landet). Sannolikt fanns här en del
byggnader närmast för något som kan liknas vid tullkontroll och kanske fanns ett mindre
4