Ladda ned som pdf (3 MB)

Foto: Elina Elisseeva | Dreamstime.com 

SVA – 100 år av kunskap 

1911–2011

Avsnittsbilder 

Inledning Fyra kvinnor på uppfartsväg 

Bilden är troligen tagen i slutet av 1950-talet eller början av 1960-talet, 

när SVA hade sina lokaler vid Experimentalfältet i Stockholm. Bilden användes 

som omslagsillustration till jubileumsboken som gavs ut i samband med SVA:s 

50-års jubileum, med byrådirektör Richard Jobson som redaktör. 

Foto: SVA:s bildarkiv, fotograf okänd. 

1920-tal Ligghallarna vid Svenshögens sanatorium. 

Under första halvan av 1900-talet byggdes många sanatorier för vård av 

tuberkulossmittade människor. Denna bild kommer från Svenshögens 

sanatorium i Bohuslän. Sanatoriet öppnade 1911 och hade då plats för 72 

patienter. Som mest fanns 276 platser på sanatoriet (1938). En viktig del i 

behandlingen var utomhusvistelse. Ligghallarna byggdes med detta syfte och 

användes året runt, oavsett väderlek. 

Foto: Bohusläns museums bildarkiv, fotograf okänd. 

1940-tal Bonde som lastar av betat utsäde 

I början av 1900-talet upptäckte man att kvicksilver hade mycket god effekt 

mot skadesvampar. Det resulterade i att man började behandla utsäde med 

metylkvicksilver. De första varningssignalerna kom redan på 1940-talet. Först 

på 1960-talet togs varningssignalerna på allvar. Kvicksilverbetningen av utsäde 

blev en av de första symbolfrågorna för den nyvaknade miljörörelsen. 

Foto: Jan Rietz. Bilden kommer från Naturskyddsföreningens bildarkiv. 

1950-tal Tidningsklipp från Kronobergaren 4 juli 1953 

Salmonellautbrottet sommaren 1953 fyllde dagstidningarnas löpsedlar och 

förstasidor med stoff. Tonläget var upphetsat. Det här tidningsklippet kommer 

från tidningen Kronobergaren den 4 juli 1953. Då rapporteras att 25 personer 

dittills avlidit i salmonellaepidemin i Kronobergs län. 

Foto: Stig Unge. 

1960-tal Lantbrukarpar framför ladugård 

Tempot i rationaliseringen av jordbruket skruvades upp under 1960-talet. Då 

infördes en ny form av rationalisering, kallad koncentrerad rationalisering, KR. 

Stöd betalades ut om yttre och inre rationaliseringar samordnades. På bilden 

lantbrukarparet Ola och Britt Bergman framför en nybyggd så kallad KRladugård. 

Den hade plats för 70 kor i varm lösdrift. 

Foto: Nordiska museet, fotograf okänd. 

1990-tal Fotomontage 

Antibiotikaresistens har utvecklats till en global smitta. Resistensen 

gäller flera olika preparat och kan komma till uttryck på olika sätt, vilket 

symboliseras av bokstavskombinationerna i bildens gula bollar. MSRA står 

för meticillinresistenta Staphylococcus aureus, MRSI för multiresistenta 

Staphylococcus intermedius och VRE för vankomycinresistenta enterokocker. 

ESBL är en förkortning av ”extended spectrum betalactamase” och avser 

en resistensmekanism där bakterierna kan bilda ett enzym som bryter ner 

penicilliner och cefalosporiner. 

Fotomontage: Selander Production AB, originalfoto © Hililo | Dreamstime.com 

2000-tal Tät ansamling av sjöfåglar 

Vild sjöfågel bär ofta på milda varianter av det virus som kan förändras 

till den aggressiva form av fågelinfluensa som spreds över världen under 

2000-talet. De första fallen av den aggressiva virustypen påträffades i Sverige 

bland viggar år 2006. Detta år utvidgades övervakningsprogrammet för 

fågelinfluensa bland vilda fåglar. 

Foto: Bengt Ekberg, SVA 

SVA 100 år Personalsamling 

SVA genomför årligen så kallade Må bra-dagar för sin personal. Denna bild är 

tagen en av dessa dagar. 

Foto: Bengt Ekberg, SVA. 

Upphovsrätt övriga övriga bilder och illustrationer se sid 78.

Innehåll 

Inledning SVA 100 år 4 

1920-tal Kampen mot lungsoten – en framgångssaga 6 

1940-tal Tystnaden som blev en väckarklocka 16 

1950-tal Strejk och värmebölja med långsiktiga effekter 26 

1960-tal SVA motar Olle i grind 34 

1990-tal Smittsam resistens 42 

2000-tal När aggressiva virus fick vingar 50 

SVA 1911–2011 60 

Personalen 62 

Lokalerna 66 

Organisationen 72 

GD 76

Foto: SVA arkiv

” 

Det intressanta med historien 

och dess gåtfulla lärdom 

består i att, från år till år 

förändras ingenting, men ändå är allt 

helt annorlunda. 

” Aldous Huxley

SVA 100 år 

Starka band och täta kopplingar. Sådan var, 

och är, relationen mellan djur och människor. 

Då, när SVA grundades och nu när SVA 

firar 100 år. 

Berättelsen om 100-åringen pekar framåt. Nötkreaturstuberkulos 

var ett svårt gissel bland 

svenska kor när SVA grundades. Smittan kom till 

Sverige genom import av avelsdjur på 1800-talet. 

Sen begrep vi hur smittor kan spridas. 

Under ett knappt halvsekel, från 1940-talet och 

fram till Sveriges EU-inträde, hade vi en period 

när gränserna var mer slutna. Det fanns många 

restriktioner kring import och export av djur och 

livsmedel. 

globalt flöde av smittor 

Nu pågår gränspassager i en aldrig tidigare skådad 

omfattning. Varje minut rör sig tusentals människor, 

djur och varor mellan olika länder och världsdelar. 

Baksidan är alla fripassagerare som kan kliva 

av och på efter eget gottfinnande – virus, bakterier, 

parasiter och amöbor. 

Globaliseringen av världen har medfört en globaliserad 

spridning av smittor. Det är mindre roligt 

att framhålla. Därför vill vi berätta vad SVA under 

sina 100 år har gjort, och gör, för att förebygga och 

begränsa riskerna för smittspridning. Av smittor 

som kan överföras mellan djur, både allvarliga och 

mer vardagliga. Av smittor som kan spridas från 

djur till människa – och vice versa. Precis som nötkreaturstuberkulosen 

vid förra seklets början. 

4 

Anders Engvall. 

Här finns kärnan i SVA:s devis för 2000-talet: 

Friska djur – trygga människor. 

Då, när SVA grundades, hade flertalet svenskar 

direktkontakt med djur, framförallt djur som hölls 

för matens skull. Nu, när SVA firar 100 år, finns 

fortfarande täta relationer. Skillnaden är att sällskapsdjuren 

står för den vardagliga kontakten mellan 

djur och människor. SVA:s uppdrag har vidgats 

till att gälla fler och nya djurslag. 

framgångar måste försvaras 

Men maten kommer fortfarande från lantbruket 

eller naturen. Här kommer fripassagerarna in i 

bilden. 

Foto: My Laurell

Berättelsen om 100-åringen SVA visar att svenska 

aktörer gemensamt och framgångsrikt satsat 

på att bekämpa eller begränsa förekomsten av ett 

antal allvarliga och mycket smittsamma sjukdomar 

bland husdjuren. Med öppnare gränser och import 

av livsmedel räcker inte historiskt lyckade insatser. 

Fripassagerarna kliver av och på utan pass. 

Trenden just nu är en minskad svensk produktion 

av kött och mjölk. Ekonomin är pressad och 

gårdar försvinner. I gengäld ökar importen. Vi 

måste på nytt hålla utkik efter smittor som bekämpats 

i Sverige, och dessutom spana efter nya smittor 

som kan leta sig hit. 

Förutsättningarna kan ändras: de beror av hur 

världen hanterar sina relationer och hur behoven av 

livsmedel utvecklas. Vi blir allt fler på klotet. 

Men oavsett vilken riktning de globala livsmedelsflödena 

har kan nya smittor nå Sverige. 

Fågelinfluensa utbrottet 2006 illustrerar problemet. 

Att hålla både gamla och nya smittor stången är 

därför SVA:s stora utmaning under 2000-talet. En 

utmaning vi tacklar på bred front. 

Anders Engvall, GD 

5

1920-tal 

Foto: Bohusläns museums bildarkiv, fotograf okänd

” 

Himmel, du dör, din hosta mig 

förskräcker tomhet och klang, 

inälvorna ge ljud; 

tungan är vit, det rädda hjärtat kläcker, 

mjuk som en svamp är sena, märg och hud. 

Andas! – Fy tusan, vad dunst ur din aska! 

Län mig din flaska! Movitz, gutår! Skål! 

Sjung om vinets gud! 

” Carl Michael Bellman: 

Ur Till fader Movitz, under dess sjukdom lungsoten 

7

Kampen mot lungsoten 

– en framgångssaga 

Redan på Bellmans tid skördar lungsoten 

många offer. 1911, när SVA grundas, härjar 

nötkreaturens egen tuberkulosvariant i allt 

fler svenska ladugårdar. Här finns stoff till 

en framgångssaga: Sverige kunde 1958 

förklaras fritt från nöttuberkulos. 

Vi startar från grunden och tittar på ett viktigt 

motiv för att etablera SVBA, Statens veterinärbakteriologiska 

anstalt, sedermera SVA och vår 

100-åring. En 100-åring som under sin levnadsbana 

varit med och lagt det pussel som lett till allt 

djupare kunskap om smittspridning, smittspårning, 

sjukdomsbekämpning och förebyggande 

djurhälsoarbete. 

Då, 1911, var pusselbitarna ganska få. Nyss hade 

vetenskapen fått syn på bakterierna och nya möjligheter 

att hitta, bota och bekämpa sjukdom. På 

SVBA fanns en ytterst liten personalstab, men här 

skulle tuberkulin för nödvändiga tuberkulosundersökningar 

framställas. 

tandlös start 

Frivillig kontroll och ett mycket begränsat bekämpningsprogram 

mot nöttuberkulos hade startats 

under 1800-talets sista år. Men programmet 

var tandlöst. Det byggde på felaktiga föreställningar 

om hur tuberkulos smittar. Smittspridningen 

kunde fortsätta under nästan tre årtionden – med 

förskräckande resultat för både djur och människor. 

I början av 1930-talet hade nästan hälften av 

8 

nötkreaturen i de mer djurtäta länen tuberkulos. 

Uppskattningsvis 10–15 procent av de tuberkulossjuka 

svenskarna, framförallt barn, blev smittade 

via opastöriserad mjölk. 

besvärliga kunskapsluckor 

Hur kunde det bli så här tokigt? 

Nobelpristagaren Robert Koch som hittade 

tuberkelbakterierna missade en viktig poäng: att 

även nöttuberkulos kunde göra människor allvarligt 

sjuka. 

Veterinärbakteriologen Bernhard Bang som 

designade de första bekämpningsprogrammen 

trodde att diagnostiken (tuberkulinundersökningar) 

gav tillförlitliga svar. 

Mjölk hade blivit ett allt viktigare livsmedel, och 

vid denna tid etablerades många mejerier. Retur av 

obehandlad kärnmjölk och skummjölk från andelsmejerier 

till bönder bidrog till snabb spridning av 

smitta. 

Tuberkuloskontroll blev i slutet av 1920-talet 

det stora samtalsämnet bland dem som bevittnade 

eländesutvecklingen: veterinärerna som arbetade 

i fält. 

Nu vaknar myndigheterna till liv. Ett antal 

viktiga beslut fattas. Här föds ett angreppssätt 

som blir stilbildande för framtiden. Den svenska 

modellen ser dagens ljus: med metodik byggd 

på vetenskap, piska och morot för berörda, och 

med samverkan mellan myndigheter och viktiga 

bransch- och intresseorganisationer. 

Kontrollprogram upprättas i samverkan med 

näringen. Staten subventionerar undersöknings-

Tuberkulinberedning vid Statens Veterinärbakteriologiska Anstalt 1912. 

Tillverkning av tuberkulin för diagnostik var en mycket viktig uppgift när 

SVBA grundades. 

kostnader och betalar bidrag för slakt av sjuka 

djur. Mejerierna får prisutjämningsbidrag och 

uppmuntrar anslutning till kontrollprogrammen 

genom att ge merpris för mjölk från kontrollerade 

besättningar. 

samverkan gav resultat 

Resultaten låter inte vänta på sig. På 20 år minskar 

tuberkulosfallen bland nötkreatur exponentiellt, 

från tusentals fall per år till noll år 1958. Sverige 

förklaras detta år fritt från nötttuberkulos! 

Den svenska strategin mot tuberkulosen visade 

sig vara lika effektiv mot en annan svår plåga kring 

samma tid: kastsjukan eller brucellosen. 

” På 20 år minskar tuberkulosfallen bland 

nötkreatur exponentiellt, från tusentals fall 

per år till noll år 1958. 

” 

9 

Foto: SVA arkiv 

I det här bekämpningsprogrammet får SVA en 

mycket framträdande roll. Administration, rådgivning, 

fältarbete och laboratorieanalyser sköttes från 

en särskild kastsjukeavdelning. 

Detta blev ytterligare en pusselbit i det som 

kommit att bli en modern och mycket framgångsrik 

organisation för svensk bekämpning av djursjukdomar. 

Den svenska modellen för att bekämpa djursjukdomar 

gjorde att Sverige även som EU-medlem har 

rätt att kontrollera ett antal smittor i livsmedel och 

djur som förs in i Sverige. SVA:s experter bistod 

med väsentliga fakta i samband med medlemsförhandlingarna.

SVA VäxER Så DET KNAKAR 

När SVBA grundas är kapaciteten för diagnostiska undersökningar 

inte särskilt stor. Under de första åren ägnas 

huvuddelen av arbetet åt att söka efter tuberkelbaciller i 

mjölkprover och för att framställa tuberkulin. 

Expansionen tar riktig fart under 1930-talet, när 

bekämpningsprogrammen mot tuberkulos och kastsjuka 

(brucellos) startar i stor skala. Då ägnas de stora 

arbetsvolymerna åt dessa program. 

Bakterierna som ger tuberkulos och kastsjuka spåras i 

mjölk, slem, blod och organdelar. SVA tillverkar preparaten 

som behövs för att göra analyserna och står också för 

en hel del av laboratorieanalyserna. När arbetet var som 

10 

mest omfattande analyserades 100 000-tals prover 

varje år. 

Vid sidan av bekämpningsprogrammen bidrar 

landvinningar inom både medicinsk och veterinärmedicinsk 

forskning till expansionen vid laboratorierna. 

Efter hand gör SVA undersökningar för allt fler sjukdomar, 

med analys av bakterier, parasiter, antikroppar och 

förekomst av gifter. 

Forskningsverksamheten tar fart och spänner över 

allt bredare områden. Obduktionsverksam heten bidrar 

med nya fynd och infallsvinklar. 

Verksamheten vid SVA åren 1911–1944. Sammanställningen är gjord i boken Statens veterinärmedicinska anstalt, 

kortfattad redogörelse för dess tillkomst, organisation, verksamhet och nybyggnader av Albert Hjärre.

TUBERKULOSPROGRAMMET 

Morötter: 

• Subventionerade undersökningar (staten) 

• Slaktbidrag för sjuka djur (staten) 

• Högre pris på mjölk från kontrollerade besättningar 

(mejerierna) 

• Prisutjämningsbidrag till mejerierna (staten) 

Piska: 

• Begränsning av leveranstiderna för mjölk från 

smittade besättningar (mejerierna) 

• Anmälningsplikt och obligatorisk undersökning/ 

slakt vid nya fall i tuberkulosfria områden 

(staten) 

• Strikta regler för livdjursförsäljning i tuberkulosfria 

områden (staten) 

11 


Viktiga beslut: 

• 1925 Krav på värmebehandling av mjölk och kärnmjölk 

för utfodring till djur 

• 1929 En statlig tuberkulosutredning tillsätts 

• 1934 Riksdagsbeslut om ett omfattande 

åtgärdsprogram mot tuberkulos hos nötkreatur. 

Frivilliga kontrollprogram etableras, med strikta 

bestämmelser om provtagning, uppföljning och 

utslaktning. Beslut om statliga stöd i form av 

slaktbidrag och subventionerade undersökningar 

• 1936 Beslut om prisutjämningsbidrag till mejerier 

• 1937 Krav på pastörisering av konsumtionsmjölk 

• 1940 Beslut om höjd slaktersättning för tuberkulösa 

kor i tio län med foderbrist 

• 1958 Sverige förklaras fritt från nöttuberkulos

” 

Bekämpandet av den bovina tuberkulosen hos 

nötkreatur var till slutet av 1940-talet en av de 

viktigaste uppgifter, till vars lösande laboratoriet 

genom sin arbetsinsats bidrog. 

” 

interiörbild från laboratoriet vid sva 1921. 

12 


Getty Images | Photos.com 

KOCH OCH BACILLERNA 

” 

Läkaren och bakteriologen Robert Koch lyckades i slutet av 1800-talet visa 

att det fanns klara kopplingar mellan en viss bakterie och en viss sjukdom, 

en för tiden banbrytande vetenskaplig upptäckt. Den fick stor betydelse för 

den fortsatta utvecklingen av medicin och mikrobiologi. 

Upptäckten sammanfattas i det som kommit att kallas för Kochs postulat. 

Postulatet ställer villkor som måste uppfyllas för att en bestämd sjukdom ska 

kunna kopplas till en viss mikroorganism. 

Till Kochs banbrytande arbeten räknas också odlingen av tuberkelbacillen 

och upptäckten av tuberkulin som reagens för att bekräfta sjukdom. Andra 

exempel på bakterier som identifierades och beskrevs av Koch är mjältbrandsbakterien 

och kolerabakterien. 

Källa: Nationalencyklopedin 

Tuberkulosfall bland människor i Sverige 1911–2010 

300 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

1911 1940 1950 1960 1980 1990 2000 2010 

One in seven of all human beings dies from 

tuberculosis. If one only considers the productive 

middle-age groups, tuberculosis carries away 

one-third, and often more. 

” 

Antalet nya fall av tuberkulos bland människor i Sverige har minskat dramatiskt sedan 1940-talet. 

Ökningen under 2000-talet förklaras till stor del av att de som blir sjuka är födda utomlands. WHO 

gör skattningen att ungefär en tredjedel av befolkningen i världen bär på tuberkulossmitta. Det är 

inte alltid smittan ger symptom. Störst utbredning har smittan i delar av Afrika. Där är antalet nya 

fall per 100 000 invånare högre än det var i Sverige på 1940-talet. Källa: SMI 

13 

Robert Koch 1882 

Antal nya fall/100 000 inv 

Antal dödsfall/100 000 inv

” 

Resultaten från vårt samarbete har lett till många värdefulla 

erfarenheter, för att inte säga framgångar. Dokumentationen 

av landets goda djurhälsa talar sitt tydliga språk. 

” Jan Åke Robertsson, 

tidigare VD Svenska Djurhälsovården 

Om alla ror åt samma håll går det att åstadkomma mycket på förhållandevis kort tid. 

Det visar de svenska strategierna för att bekämpa allvarliga djursjukdomar. 

14 

Foto: Sara Söderström

DEN SVENSKA MODELLEN 

Framgångarna med bekämpningsprogrammen mot 

tuberkulos och kastsjuka inspirerade till ett fortsatt 

arbete med att få bukt med olika djursjukdomar. 

Det fanns vid denna tid ett antal som var vanliga 

bland kor, grisar och hönor i de svenska ladugårdarna. 

SVA:s konsulenter börjar redan på 1940-talet 

att tillsammans med olika djurägarorganisationer 

utveckla nya, frivilliga hälsokontrollprogram. I 

ett första skede för grisar och fjäderfä. Arbetet 

fortskrider under 1950-talet och intensifieras under 

1960-talet. Nu kommer även program för hälso- 

övervakning i fiskodlingar, för får och nya program 

för nötkreatur. 

Innehållet i programmen utvecklas efter hand. 

De ska både motverka och förebygga sjukdom. 

Utöver provtagning och undersökningar 

utvecklas hygienregler och anvisningar för hur 

djuren ska hållas, skötas och utfodras. SVA har en 

mycket viktig roll som kunskapsförmedlare när de 

här programmen byggs upp. Ekonomiskt har storleken 

på de statliga stöden till programmen skiftat 

DjurSjuKDoMAr SoM uTroTATS I SVerIge 

1957 smittsam kastsjuka (brucellos) 

1958 nöttuberkulos 

1995 aujezky´s sjukdom (ad) hos gris, ett herpesvirus som kan 

vara dödligt för grisarna 

1998 Herpesvirus hos nöt (ibr/ipv), kan ge feber, 

sår, hosta och missfall 

2000 leukos (ebl/blv), tumörsjukdom hos nötkreatur 

2007 respiratorisk och reproduktionsstörande sjukdom hos gris, 

(prrs), en virussjukdom som kan ge missfall och ökad 

dödlighet bland smågrisar 

2008 bluetongue, insektsspritt virus som kan ge både lindrig och 

dödlig sjukdom bland nötkreatur och får 

2009 bovin virusdiarré, bvd, en virussjukdom som orsakar missfall, 

missbildningar, diarré och hosta bland kalvar 

15 

över tid. Likaså graden av frivillighet. Men alla ror 

åt samma håll. Den gemensamma strävan är att få 

friska djur. 

När Sverige inleder förhandlingar om ett EUmedlemskap 

syns resultaten. SVA upprättar en lista 

över 28 djursjukdomar som är utrotade eller aldrig 

påvisats i Sverige, men är vanliga i EU. Sverige vill 

även efter EU-inträdet kunna begära garantier för 

att djur som förs över Sveriges gränser inte bär på 

de här sjukdomarna. 

Sverige får tilläggsgarantier, för en del sjukdomar 

med övergångstider. En del extra ansträngningar 

krävs, i form av nya övervakningsprogram 

och några obligatoriska program som syftar till att 

visa att Sverige är fritt från sjukdomar som i princip 

är utrotade. 

Vunna erfarenheter från bekämpningen av bl 

and annat tuberkulos och kastsjuka kan användas 

igen. De kommer också väl till pass när Sverige på 

2000-talet ska bekämpa utbrotten av de nya sjukdomarna 

PRRS och bluetongue.

” 

De vårmorgnar som en gång 

vibrerat av sången från rödhakesångare, 

kattfåglar, duvor, 

skrikor, gärdsmygar och många andra 

fåglar var nu dödstysta, och tystnaden 

ruvade tung över åkrar och skogar och 

sumpmarker. 

Vad är det då som redan har tystat vårens 

röster i oräkneliga amerikanska städer 

och byar? Denna bok är ett försök att 

svara på den frågan. 

” 

Ur Tyst vår av Rachel Carson (1962)

Foto: Jan Rietz, Naturskyddsföreningens bildarkiv 

1940-tal

Tystnaden som blev 

en väckarklocka 

1962 kom Rachel Carsons bok Tyst vår. SVA 

hade redan ett drygt decennium tidigare slagit 

larm om farorna med jordbrukskemikalier. 

Nu gräver vi i SVA:s arkiv. Där finns en journal daterad 

1950. Den gäller en död råka från Skåne. En 

kvicksilveranalys har gjorts på råkan. Höga halter 

av metylkvicksilver har hittats. Resultatet bekräftar 

en misstanke som grott under några år. 

Kan det finnas en koppling mellan den ökande 

dödligheten bland fältfåglar och rovfåglar och 

användningen av kvicksilverbetat utsäde? 

Ungefär i mitten av 1940-talet börjar man 

behandla utsädet i Sverige med metylkvicksilver. 

Skälet är att kvicksilvret håller svampsjukdomar 

borta. Metylkvicksilver är en giftig kemikalie. Men 

tyvärr inte bara för svampar. Även människor och 

djur kan förgiftas. Till råga på eländet bryts metylkvicksilver 

inte ner, det blir kvar i kroppen. 

tidig kvicksilvervarning 

Råkan är bara en av många självdöda fåglar som 

skickas till SVA kring denna tid. Särskilt många 

postpaket med döda fåglar har nått SVA under vår 

och höst. De inskickade fåglarna har obducerats 

och haft den typ av sjukliga förändringar som brukar 

uppstå vid kvicksilverförgiftning. 

Det finns alltså en saklig grund för misstanken. 

Men vi befinner oss i en tid som präglas av framtidsoptimism. 

Blotta antydan att nymodigheter 

i jordbruket skulle kunna vara farliga möts med 

skepsis, ja ses rent av som en oförskämdhet. 

18 

Att fåglarna över huvud taget skickas in beror på 

att ett forsknings- och övervakningsprogram för 

viltsjukdomar startade vid SVA 1946. Det är jägare 

och fågelskådare som skickar in döda djur. Programmet 

har kommit till i samverkan med Svenska 

Jägareförbundet. 

mer bevis tas fram 

Genom programmet har SVA fått syn på ett 

problem. Ingen vill till en början ta det till sig. 

Här krävs välunderbyggda fakta. 

1950 får SVA tillgång till en metod för att 

kemiskt analysera halter av metylkvicksilver, 

tack vare ett samarbete med Kungliga Tekniska 

Högskolan. Men det räcker inte med en råka från 

Skåne, inte heller med två eller tio för den delen. 

Under 1950-talet talar SVA för döva öron. 

Ett idogt faktasamlande vidtar. 1965 presenterar 

SVA en samlad redogörelse från ett stort antal 

obduktioner och analyser av självdöda djur och av 

ägg från övergivna bon. Det kan ledas i bevis att ett 

stort antal av dödsfallen berott på kvicksilverförgiftning. 

Och att omkring hälften av de vanligare 

fröätande fåglarna har en kvicksilverbelastning 

över hundra gånger större än den borde vara. 

kvicksilverbetning förbjuds till slut 

Ovanpå detta kommer andra bevis: Naturhistoriska 

riksmuseet undersöker kvicksilverhalten i uppstoppade 

fåglar (deras fjädrar) från 1840-talet och 

framåt. En tjugofaldig ökning påvisas från mitten 

av 1940-talet. 

1966 förbjöds betning av utsäde med metyl-

” 

Karl Borg vid SVA ledde arbetet med att bevisa kvicksilverbetningens skadliga effekter för fågellivet. 

kvicksilver. Påtagliga bevis för miljöriskerna fanns 

på bordet. Och Rachel Carson hade ringt i väckarklockan, 

med boken Tyst vår. Den kom 1962 och 

riktade ljuset mot miljöeffekterna av den ökande 

användningen av kemiska bekämpningsmedel. 

I slutet av 1960-talet bröts den kraftiga nedgången 

för flera av jordbrukslandskapets fågel- 

19 

Mycket arbete har måst ägnas åt att utarbeta 

lämpliga undersökningsmetoder. 

” 


arter, och flera arter av rovfåglar. För en del av 

arterna har situationen blivit bättre, men inte 

för alla.

VILTÖVERVAKNINGEN VID SVA 

1946 startar viltövervakningen vid SVA, som ett 

forsknings och övervakningsprogram i samarbete 

med Svenska Jägareförbundet. 

Det som då oroade var att skogshönsen minskade 

i antal. Självdöda djur (fallvilt) som hittades i skogen 

togs emot och undersöktes vid SVA. Djurens kroppar 

och organ undersöktes med hjälp av obduktioner. 

Efter hand har allt fler undersökningar för kemikalier, 

virus och bakterier lagts till. 

1976 permanentas undersökningarna av fallvilt vid 

SVA. Det blir bestämt att undersökningarna ska 

betalas med pengar från viltvårdsfonden, dit jägarna 

betalar en årlig jaktkortsavgift. 

2006 startar ett nytt, bredare program för viltövervakning, 

i samarbete med Naturvårdsverket. 

Det nya programmet gör det möjligt att genomföra 

riktade undersökningar, exempelvis för att undersöka 

hur vanligt ett visst smittämne är i naturen. För närvarande 

undersöks förekomsten av trikiner, rabies och 

salmonella bland vissa djurarter. 

Programmet gör det också möjligt att genomföra 

20 

Foto: Anna Sollém, SVA 

alla stora rovdjur som skjuts ska undersökas vid 

sva.Hela djur eller prover skickas in för analys. 

riktade undersökningar för att leta efter förklaring till 

att en viss art drabbats av ökad dödlighet. Ett område 

under utredning är den omfattande fågeldöd som 

framförallt drabbat trutar på ostkusten. En delförklaring 

som hittats är att fåglarna drabbats av botulism. 

2010 presenterar SVA och Naturvårdsverket ett 

gemensamt förslag till förstärkt viltövervakning. 

Förslaget syftar till att skapa en tydligare ansvarsfördelning 

och utökad övervakning av hälsoläget bland 

vilda däggdjur och fåglar. 

2010 presenterar SVA också ett förslag till nationellt 

övervakningsprogram för smittämnen hos vildlevande 

fisk, musslor och kräftdjur. Det är ett eftersatt område. 

En begränsad sjukdomsövervakning sker vid SVA för 

vild laxfisk som används i avel. I övrigt arbetar SVA 

bara med diagnostik och hälsokontroll för odlad fisk. 

Närmare 100 000 vilda däggdjur och fåglar har 

sedan 1940-talet undersökts vid SVA. Varje år hittas 

nya sjukdomar och parasiter (se tabell). Från början 

ansvarade en person för undersökningarna, idag arbetar 

ett dussintal personer med viltundersökningarna vid SVA.

exeMPel På SjuKDoMAr SoM 

hITTATS I SVA:S VIlTöVerVAKnIng: 

1930-tal en ny blodparasit hos skogsfåglar 

1940-tal kvicksilverförgiftning bland fältfåglar 

och rovfåglar 

1967 de första svenska fallen av harpest 

1975 de första svenska fallen av rävskabb 

1980-tal de första svenska fallen av fälthare- 

sjuka. de första fallen av hjärnhinne- 

mask hos älg. ”älvsborgssjukan” 

– en ny tarmsjukdom hos älg 

2003 de första svenska fallen av fransk 

hjärtmask 

2006 de första svenska fallen av aggressiv 

fågelinfluensa bland vilda fåglar 

2009 de första svenska fallen av lungmask 

hos grävling 

2011 de första svenska fallen av rävens 

dvärgbandmask 

En del av provmaterialet från viltundersökningarna vid SVA stoppas i frysen. 

Det gör det möjligt att i efterhand göra uppföljande undersökningar. 

21 

OBDUKTIONER GER LEDTRåDAR 

ända sedan starten har arbetet med att undersöka döda 

djur varit ett viktigt inslag vid SVA. Orsaken till att djuren 

skickas in är att det är oklart varför de har dött. 

Så var också fallet när många döda fältfåglar skickades 

för undersökning under 1940-talet. Uppgiften för den som 

obducerade djuren var att förutsättningslös söka efter 

sjukliga förändringar. 

I det här fallet hittade man tecken på kvicksilverförgiftning. 

Det skedde i en tid då det inte fanns teknik 

och referensvärden för att kemiskt analysera och bedöma 

halterna av kvicksilver i de döda fåglarna. 

Obduktionsresultaten gav en möjlig förklaring som 

sedan kunde följas upp och bekräftas genom komplette- 

rande undersökningar och utveckling av ny analysteknik. 

Det här är ett gott exempel på hur det kan gå till när ny 

kunskap och ny diagnostik utvecklas vid SVA. 

Några av sjukdomarna som hittats i viltövervakningsprogrammen, 

till exempel harpest, aggressiv fågelinfluensa 

och rävens dvärgbandmask, kan ge allvarlig 

eller dödlig sjukdom bland människor. 

Foto: Anna Sollém, SVA

” 

Att hålla koll på fodrets innehåll är också 

viktigt med tanke på maten. 

” 

MIljööVerVAKnIngen I SVerIge 

Miljöövervakning har en lång tradition i Sverige. 

Sedan 1978 har Naturvårdsverket det samordnande 

ansvaret, men det är många som både 

nu och tidi-gare bidrar till att uppgifter och material 

samlas in. Sammantaget är många myndigheter, 

högskolor, konsultbolag, forskningsinstitut och 

ideella föreningar engagerade. 

Vid SVA finns en stor mängd material sparat 

från de viltundersökningar som pågått sedan 

1940-talet. Ytterligare material finns hos Naturhistoriska 

Riksmuseet som också tar emot och 

undersöker döda djur. Det här materialet kan få 

stor betydelse om man exempelvis vill se om 

en nyupptäckt sjukdom eller ett kemiskt ämne 

förekommit bland djur eller i naturen tidigare. 

Foto: Anna Sollém, SVA 

22 

DETEKTIVERNA VID 

KEMISKA LABORATORIER 

1944 inrättades vid SVA ett särskilt laboratorium 

för kemiska analyser. Utmaningarna var stora i 

en tid då många nya kemiska preparat började 

komma till användning. Det handlade ofta om att 

hitta mycket små mängder av giftiga ämnen i stora 

mängder av andra, störande ämnen. 

Arbetet har varit framgångsrikt. Tillsammans 

med Kungliga Tekniska Högskolan utvecklades 

som vi sett den analysteknik som krävdes för att 

bevisa problemen med kvicksilverbetat utsäde. 

Gifteffekterna av DDT – ett bekämpningsmedel 

som inte längre får användas – undersöktes och 

bekräftades också. 

Ett gott detektivarbete av SVA:s kemister 

ledde också fram till bevis för att arsenikimpregnerat 

virke avgav ämnen som förgiftade husdjuren. 

Det ledde till att metoden för att impregnera 

virke ändrades i mitten av 1950-talet. 

SVA:s laboratorier kunde också visa att felaktig 

användning av desinfektionsmedel i mejerier 

resulterade i förgiftningssymptom hos grisar som 

utfodrades med restprodukter från mejerierna. 

Till det kan läggas de många metoder som 

utvecklats för att kartlägga halter av olika näringsämnen 

eller viktiga spårämnen hos djuren – eller i 

foder. Väldigt viktigt redskap under en period då 

avkastningen från livsmedelsproducerande djur 

har ökat dramatiskt. Näringsriktig utfodring är 

ett måste för att djuren ska må bra, växa bra, procudera 

bra och leva länge. 

Att hålla koll på fodrets innehåll är också viktigt 

med tanke på maten. Föroreningar i fodret kan via 

köttet hamna i olika livsmedel.

ett förändrat klimat kan leda till fler översväm- 

ningar och ökad risk för spridning av smittor. 

SVA HAR KLIMATSPANARE 

På 1900-talet väcktes vår medvetenhet om 

att vissa kemikalier kan fungera som gifter i 

miljön. 2000-talets stora miljösamtalsämne 

är befarade förändringar av klimatet. 

Klimatet kan på många sätt påverka djurhälsan 

och också människors hälsa. 

Därför bedriver SVA sedan mitten av 

2000-talet klimatspaningar. I arbetet ingår 

forskning och undersökningar om vilka 

effekter ett förändrat klimat kan få för djurhälsa 

och smittspridning – och i förlängningen 

för människor. 

Exakt vad vi har att vänta kan ingen säga 

med säkerhet. Högst troligt är att vi i Sverige 

kan förvänta oss stigande medeltemperaturer 

och ökad frekvens av dramatiska 

vädertyper. Till exempel stormar, åska och 

skyfall. 

Ett varmare klimat kan göra att nya 

sjukdomar tar sig till Sverige, för att betingelserna 

blir gynnsammare. Ett aktuellt 

exempel är utbrottet av virussjukdomen 

23 


bluetongue under 2008, en sjukdom Sverige 

dittills varit förskonad från. Bluetongue sprids 

av myggor. 

Det finns andra smittor som kan vandra 

norrut, med insekter och gnagare. Riskerna 

kartläggs av de som sysslar med klimat spaning 

vid SVA. De har också i uppdrag att vidarebefordra 

sina kunskaper och slutsatser. 

Hela ekosystemet påverkas om klimatet 

förändras. Blir översvämningarna fler ökar 

riskerna för spridning av smittor som finns i 

marken. Vatten kan bära vissa smittor långt 

från den ursprungliga källan. SVA:s klimatspanare 

undersöker därför vilka smittor som 

kan överleva länge i marken. 

Det omvända behöver också studeras: det 

vill säga hur gödsel och annat biologiskt avfall 

kan renas från smittämnen på ett säkert sätt. 

Det är viktigt inte minst för att vi ska kunna 

arbeta med att sluta kretsloppen och återcirkulera 

biologiskt avfall. Utan att äventyra hälsan 

för djur och människor.

Foto: Göran Weström

” 

D 

en svenska salmonellakontrollen 

kunde starta på 

femtiotalet i ett läge när 

strukturförändringen inte gått så 

långt. Åtgärder efter Alvestautbrottet 

innebar en smittsäkring av hela kedjan 

från jord till bord. 

” Rapport Mat 21 nr 4, 2003

1950-tal

Strejk och värmebölja 

fick långsiktiga effekter 

Tre patienter med buksmärtor, feber och diarré 

skrevs den 18 juni 1953 in på epidemisjukhuset 

i Växjö. De skulle följas av många, många fler 

med samma symptom, denna heta sommar då 

Sverige drabbades av ett aldrig förr och aldrig 

senare skådat utbrott av salmonella. 

Sommaren 1953 strålar solen dag efter dag. I 

Smålands sjukstugor kan läkarna konstatera att de 

vanliga matförgiftningarna och maginfektionerna 

följer i värmens spår. 

Men de patienter som skrivs in i Växjö den 18 

juni verkar allvarligare sjuka än andra. Läkarna 

misstänker salmonella. Sjukdomen bekräftas inom 

några dagar. 

Här startar det som kommit att kallas Alvestaepidemin. 

Under slutet av juni registreras runt 150 nya fall 

per dag. I början av juli blir det ännu värre, med 

cirka 220 insjuknade per dag. Snart börjar också 

de första dödsfallen komma, främst bland de äldsta 

patienterna och personer med andra allvarliga 

sjukdomar. Minst ett spädbarn dukar under av uttorkning. 

flera utredningsspår 

I jakten på smittkällan genomsöks de sjukas skafferier 

efter ledtrådar. Man upptäcker att nästan alla 

drabbade har importerad, tysk jäst hemma. Laboratorieodlingar 

styrker misstankarna mot jästen och 

produkten dras in. 

28 

Men epidemin fortsätter. Nu faller misstankarna 

på importerat kött från Argentina. Sen stämmer 

spridningsmönstret inte. Rapporter om mängder av 

nya sjukdomsfall har börjat strömma in från andra 

delar av landet. I Stockholm, Göteborg, ja ända 

uppe i Sundsvall och Sollefteå slår sjukdomen till. 

Totalt kom cirka 9 000 personer att insjukna, 

varav nästan hälften behövde sjukvård. Ungefär 

var hundrade insjuknad dog. Alvestaepidemin 1953 

kom att bli ett av de största salmonellautbrotten i 

västvärlden under modern tid. Kanske det största. 

De svarta rubrikerna om ”Dödssmitta” och 

”Mördarbakterier” väckte stor rädsla hos många. 

Frågorna hopade sig. Hur spreds smittan mellan 

städerna? Varför var just landsbygden i Kronoberg 

drabbad, men bara vissa delar? 

smittan kom från alvesta 

Så kom genombrottet. Det visade sig att spridningsmönstret 

stämde helt med leveransvägarna 

från kontrollslakteriet i Alvesta. Därifrån skickades 

kött på järnväg till drabbade orter. Ett utbyggt 

system med butiksbussar fylldes också på i Alvesta 

och körde runt och sålde slakterivaror i just de 

drabbade delarna av den småländska landsbygden. 

En mängd prover togs på Alvestaslakteriet, och det 

stod snart klart att smittkällan hade hittats! 

Den 4 juli beslöt Medicinal- och Veterinärstyrelserna 

vid ett gemensamt möte att anmoda 

länsstyrelsen i Kronoberg att förbjuda all slakt för 

försäljning i sitt län. Länsstyrelser i hela landet 

uppmanades att se till att alla färskvaror från Alvestaslakteriet 

oskadliggjordes.

Foto: Erik Holmen © Nordiska museet 

Åtgärderna fick effekt och epidemin kunde stoppas. 

Utredningen som sedan gjordes visade på en 

hel kedja av händelser som tillsammans ledde fram 

till salmonellakatastrofen: 

Slakteriet stod stilla under fem veckor då 

personalen strejkade för bättre arbetsvillkor. När 

väl arbetet kom igång igen stod lantbrukarna i kö 

för att få leverera djur. I slakteriet jobbade man för 

högtryck. 

Kylrummen fylldes till bristningsgränsen. Ett 

stabilt högtryck rådde, med temperaturer runt 30 

grader. I de överfulla kylrummen kunde det bli mer 

än 12 grader varmt. 

Djurkropparna kånkades vidare till väntande 

järnvägsvagnar. Godsvagnarna kyldes med is och 

lastades normalt med is kvällen före transporten. 

Dagen därpå lastades köttet tillsammans med extra 

Utredningsarbetet pekade ut slakteriet i Alvesta som källa 

till det stora salmonellautbrottet 1953. Stress och dålig 

kylhantering bidrog till att det blev så omfattande. 

” 

29 

Alvestaepidemin blev en traumatisk händelse 

i det svenska 50-talssamhället. 

” 

is. I den brådska som rådde frångicks rutinerna. Is 

lastades in samma dag som köttet. I värmen utvecklades 

mikroorganismerna snabbt. 

dyrköpta lärdomar 

Alvestaepidemin 1953 blev en traumatisk händelse 

i det svenska 50-talssamhället. Ett skakat Sverige 

började utveckla system för att försäkra sig mot en 

upprepning. Det gick inte på en dag, men steg för 

steg, med både frivilliga och tvingande åtgärder. 

Det är i det här arbetet SVA haft en mycket 

viktig roll, från 1970-talet och framåt. SVA har 

tillsammans med djurägarorganisationer, myndigheter 

och foderindustri lagt ner ett omfattande 

arbete på att utveckla program för att kontrollera 

och begränsa förekomsten av salmonella bland 

svenska lantbruksdjur. 

I dag ligger Sverige obestritt i världstoppen när 

det gäller att hålla sina djurbesättningar fria från 

salmonella. I slutet av 1980-talet fick företrädare 

från SVA presentera den svenska salmonellasituationen 

vid WHO:s årskonferens och 1993 arrangerade 

SVA, på WHO:s uppdrag en kurs i salmonellakontroll. 

I samband med EU-inträdet luskamsgranskades 

den svenska salmonellasituationen. Sverige lyckades, 

genom SVA:s insatser, lägga fram bevis för den 

goda situationen, vilket gör att vi idag har möjlighet 

att ställa krav på salmonellakontroll vid import 

av både kött och livdjur.

ALVESTAUTBROTTET OCH SALMONELLAKONTROLLEN 

1950-tal 

Alvestautbrottet ledde till en nästan hysterisk 

skräck för salmonella. Under några år slaktades alla 

salmonelladrabbade djurbesättningar ner. Det blev 

dyrt för både staten och djurägarna. 

1960-tal 

Med 1961 års salmonellaförordning modifierades 

kraven. Utslaktning var inte längre det enda alternativet. 

ändå fortsatte kostnaderna att skena. Under 1960-talet 

rapporterades stadigt omkring 100 smittade djurbesättningar 

per år. De som födde upp slaktkycklingar var 

särskilt drabbade. 

1970-tal 

Nu träder SVA in i arbetet med att bekämpa salmonella. 

Fågelköttproducenternas föreningen ber SVA om hjälp. 

Fjäderfäkonsulenten vid SVA tar i samarbete med 

Fågelköttproducenterna fram ett frivilligt program 

för salmonellakontroll. Här ingår både ett omfattande 

hygienprogram och kontinuerlig salmonellaprovtagning. 

Programmet kompletterades 1972 med krav på att de 

som deltog måste använda värmebehandlat foder. Detta 

efter flera fall av fodersmitta bland slaktkycklingar i 

början av 1970-talet. I slutet av 1970-talet hade så gott 

som alla slaktkycklinguppfödare gått med i programmet. 

1980-tal 

Under 1980- och 1990-talet utvecklas den svenska 

salmonellakontrollen vidare, med både frivilliga och 

30 

obligatoriska program för olika djurslag och foder. 

SVA är en viktig samarbetspart i utvecklingen av de 

frivilliga programmen. 


1990-tal 

De faktiska resultaten sätts på prov i samband med 

EU-inträdet. Sverige vill få rätt att kräva kontroll av 

salmonella vid import av livsmedel och djur från EUmarknaden. 

Det var ett känt faktum att EU-länderna 

utanför Sverige och Finland hade ett mycket sämre 

salmonellaläge. 

Kravet mötte hårt motstånd. SVA bidrog till att 

motståndet kunde lösas upp, genom att ta fram veten - 

skapligt underbyggda studier och övervakningsprogram 

för att bekräfta det goda, svenska salmonellaläget. 

2000-tal 

SVA har under 2000-talet deltagit i en översyn av 

kontrollprogrammen för salmonella, för att göra 

övervakningen så säker och kostnadseffektiv som 

möjligt. 

På initiativ från bland annat SVA inrättade 

Jordbruksverket år 2010 en särskild Salmonellanämnd, 

där både SVA, andra myndigheter och djurägarorganisationer 

är representerade. Nämnden ska 

vidareutveckla strategier och program för en 

kostnadseffektiv och säker salmonellakontroll. 

En första arbetsrapport 2011 visar att antalet 

salmonellafall bland svenskar skulle öka kraftigt 

om nuvarande kontrollprogram togs bort.

Så FÖDDES BULLENS PILSNERKORV 

Efter det stora salmonellautbrottet på Alvestas kontroll- 

slakteri vände svenska konsumenter ryggen till allt vad som 

hade producerats där. Köpmotståndet gällde även kött- 

konserver. 

Slakteriet hamnade på ruinens brant. I sin nöd tillgrep 

Alvesta ett djärvt marknadsföringsgrepp. Man kom överens 

med den kände skådespelaren, radioprataren, författaren av 

kokböcker mm, Erik ”Bullen” Berglund, att med sitt namn 

garantera kvalitén och säkerheten hos konserven. Så föddes 

”Bullens Pilsnerkorv”. Från att ha lanserats som salmonellafri 

produkt fick den sådan popularitet att den fortfarande 

går att hitta i livsmedelsbutikernas hyllor. 

Salmonellaförekomst i eu 

Bland värphönsflockar (2004–2005) 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

% 

Bland slaktkycklingflockar (2005–2006) Bland slaktsvin (2006–2007) 

% 

80 

% 

80 

70 

70 

60 

60 

50 

50 

40 

40 

30 

30 

20 

20 

0,7 30,8 79,5 

10 

0 

23,7 68,2 

10 

0 

1,3 

10,3 29,0 

Sve Fin EU Portugal* 

Sve Fin EU Ungern* 

Sve Fin EU Spanien* 

* Högst antal inom EU 

’ Högst antal inom EU 

* Högst antal inom EU 

EU har under 2000-talet undersökt hur vanligt det är med salmonella bland livsmedelsproducerande 

djur i de europeiska länderna. Samma undersökningsmetoder har använts 

i alla länder. Sverige redovisar genomgående mycket goda resultat i studierna. 

31

SVA SAMORDNAR KAMPEN MOT 

SMITTOR MELLAN DJUR OCH MäNNISKOR 

Sjukdomar som smittar mellan djur och människa 

kallas för zoonoser. Salmonella, campylobacter, EHEC 

och galna kosjukan är exempel på sådana sjukdomar. 

För att få ett bra, förebyggande arbete, 

eller förklara ett sjukdomsutbrott krävs ofta att 

människor från olika myndigheter och vetenskapliga 

discipliner samarbetar. Därför inrättades ett särskilt 

zoonoscenter vid SVA 1997. Samtidigt inträttades 

32 

Zoonoscentret vid SVA tar varje år fram 

en rapport om det svenska zoonosläget. 

Den skickas till EU som gör en samman- 

ställning för situationen i hela EU. 

ett zoonosråd, där flera olika myndigheter och 

yrkesorganisationer samverkar. 

Zoonoscentret ska förebygga att zoonotiska smittämnen 

sprids. Uppgiften är att hålla koll på alla delar i 

den kedja som kan resultera i smittspridning: husdjur, 

foder, livsmedel och människor. Zoonoscentret 

gör riskanalyser och ansvarar för Sveriges årliga 

rapportering till EU om livsmedelsburna zoonoser.

CAMPYLOBACTER OCH EHEC 

Utöver salmonella är campylobacter och EHEC 

exempel på bakterier som kan finnas bland djur 

och som kan göra människor magsjuka. I EU är 

campylobacter den bakterie som rapporterats orsaka 

de flesta fallen av mag- och tarmsjukdom hos 

människa. 

Över 70 procent av kycklingflockarna i EU bär 

på campylobacter. Motsvarande siffra för Sverige 

är 13 procent. Det frivilliga övervakningsprogram 

mot campylobacter som startade 1991 har bidragit 

till att den svenska situationen är så mycket bättre. 

I både det här programmet och programmen för 

salmonella har omsorgsfulla hygienrutiner stor 

betydelse för de goda resultaten. 

EHEC är en sjukdomsframkallande variant av 

bakterien E. coli som förekommer hos alla människor 

och djur. EHEC påvisades första gången 

33 


Noggranna hygienrutiner måste följas i de kycklingstallar 

som deltar i de frivilliga övervakningsprogrammen för 

salmonella och campylobacter. God hygien är a och o för att 

hålla sjukdomar borta. 

1982. Sedan dess har flera sjukdomsutbrott inträffat 

i olika delar av världen. 

Sverige drabbades av ett större utbrott 2005. 

Utbrottet i Tyskland våren 2011 väckte stor uppmärksamhet, 

inte minst för att det var svårt att 

spåra varifrån EHEC-bakterierna kom. 

SVA har under 2000-talet arbetat med att identifiera 

och kartlägga förekomst av bakterievarianter 

bland djur som kan sprida farlig EHEC-smitta till 

människor. Hjälpmedel i form av snabba och säkra 

diagnostiska metoder har tagits fram. Stor möda 

har även lagts på att identifiera hur de farliga bakterierna 

sprids. 

SVA:s forsknings- och utvecklingsarbete ger 

här viktiga verktyg för att upprätta tillförlitliga och 

kostnadseffektiva övervakningsprogram, vilket är 

en ambition inför 2012.

1960-tal 

Foto: Nordiska museet, fotograf okänd

” 

Den konsultativa verksamheten 

i sjukdomsförebyggande syfte 

har så småningom utvecklats 

mer och mer mot en veterinärmedicinsk 

produktionsrådgivning. Bland annat 

veterinärmedicinska synpunkter på avel 

och uppfödningsmetoder, utfodrings- och 

skötselfrågor, djurstallarnas konstruktion, 

inredning och utrustning, frågor om 

stallhygien och andra miljöförhållanden, 

samt sist men inte minst frågor rörande 

djurens exploaterande som bruksdjur. 

” 

Beskrivning av arbetet vid SVA 

i Veterinärväsendeutredningen 1968 (Jo 1968:3)

SVA motar olle i grind 

På 1960-talet rullar flyttlassen i allt snabbare 

takt från den svenska landsbygden till stan. 

Färre människor och färre djur ska klara livsmedelsförsörjningen. 

SVA får mer att göra. 

Här några uppseendeväckande siffror: I dag ger 

en mjölkko dubbelt så mycket mjölk som på 1960- 

talet. Genomsnittligt antal djur på en grisgård är 

tjugo gånger större än på 1960-talet (över 700 mot 

35). På 1960-talet hade över 80 000 jordbruksföretag 

höns. Idag finns ungefär samma antal hönor på 

drygt 5 000 gårdar. 

De här förändringarna har förstås kommit successivt, 

under den storskaliga samhällsomvandling 

som industrialiseringen inneburit. 

Men för jordbrukets del tar förändringarna 

riktig fart på 1960-talet. Det är därför vi gör ett 

nerslag här. Bönderna behövs på nya jobb i stan 

och stadsborna ska få billigare mat, det är motiven 

bakom 1960-talets jordbrukspolitik som ska 

rationalisera och effektivisera matproduktionen i 

Sverige. 

nya sjukdomsproblem 

Med facit i hand vet vi att omställningen inte gick 

smärtfritt. Vi fick en intensiv debatt om svensk 

djurhållning på 1980-talet. 

Men vi ska inte gå händelserna i förväg. När 

lagårdsbackens hönor flyttar in i burar, kycklingar, 

kalvar och grisar föds upp i allt större grupper och 

varje djur ska ge mer kött, ägg eller mjölk dyker det 

upp nya problem och frågeställningar. 

36 

Vid SVA finns redan rådgivare som är experter 

på lantbruksdjur, fisk, ren och pälsdjur. Det finns 

en tydlig filosofi bakom beslutet att inrätta de här 

tjänsterna. Laboratorieanalyser ger sjukdomsbesked, 

men inga djupare kunskaper om hur och 

varför djuren blivit sjuka. 

Med konsulenttjänsterna kom möjligheten att 

komplettera det diagnostiska arbetet med undersökningar 

i fält. Och med det möjlighet att fördjupa 

kunskaperna om hur olika sjukdomar sprids, kan 

förebyggas och bekämpas. 

Dåligt foder, små och osunda ladugårdar och 

bristande kunskap om hygien och smittskydd 

gjorde djuren sjuka även före 1960-talet. Allt var 

definitivt inte bättre förr. Nyssjuka, hönstyfus, 

kastsjuka och olika bristsjukdomar är exempel på 

problem SVA:s rådgivare tacklar under 1940- och 

1950-talet. 

När vi nu gör vårt nedslag i 1960-talet har SVA 

etablerade samarbeten med djurägare, djurägarorganisationer 

och praktiserande veterinärer. Djurhälsoprogram 

är under uppbyggnad, med benäget 

bistånd från SVA. 

Hälsokontrollerna gäller i ett första skede avelsdjur 

och djur som säljs och förflyttas mellan olika 

gårdar. Det är kända, allvarliga och smittsamma 

sjukdomar som övervakas. 

I de växande djurbesättningarna kan nu ganska 

triviala sjukdomar ibland bli svårbemästrade. Det 

blir vanligare med luftvägsinfektioner och diarréer. 

Sjuka djur lider och ger sämre ekonomi eftersom 

de äter sämre, växer sämre och ger mindre mjölk, 

ägg och kött. Sjuka djur har dessutom sämre mot-

Sjuka djur lider och ger också sämre ekonomi. Det finns med andra ord många goda skäl att förebygga sjukdomar. 

ståndskraft mot allvarligare sjukdomar. Här 

får SVA något att bita i när jordbruket ska 

rationaliseras och effektiviseras. 

Till en början ger antibiotika och nya vacciner 

draghjälp. Men andra avigsidor dyker upp. Grundproblemen 

måste tacklas. Vilka är smittämnena? 

Hur ser spridningsvägarna ut? Vilka åtgärder i 

miljön, i aveln och i utfodringen kan bidra till att 

minska smittrycket och öka djurens motståndskraft? 

Svaren kommer inte på 1960-talet. Det som 

händer är att SVA skaffar redskap för att tackla 

frågeställningar om djurens hälsa i många dimensioner. 

Genom eget forsknings- och utvecklingsarbete 

och genom bred samverkan med andra parter: 

djurägare, veterinärer på fältet, myndigheter och 

andra forskningsinstitutioner. Ett aktivt, sjukdomsförebyggande 

arbete tar form. 

37 

Företag med nötkreatur, svin och höns 1927–2004 

400 000 

300 000 

200 000 

100 000 

1927 1937 1966 1975 1985 1995 2004 

Källa: Jordbruksverket, statistikrapport 2005:6 

Höns exl kycklingar 

Svin 

Nötkreatur

FISKAr och SällSKAPSDjur hör ocKSå TIll SVA:S AnSVAr 

På 1960-talet har SVA experter på lantbruksdjur, fisk, ren och pälsdjur. 

Under 1990-talet ökas skaran ut med experter på sport- och sällskaps- 

djuren; häst, hund, katt och smådjur. Då har vi nått ett läge när jämförelse- 

vis få människor sköter de djur som ger mat på bordet. Fler och fler har i 

gengäld kontakt med sport- och sällskapsdjur. Omkring hälften av alla hushåll 

har något husdjur. Sporthästarna har blivit fler än mjölkkorna. 

SVA ansvarar för dopningskontrollen av sporthästar och utvecklar 

kunskap, råd och anvisningar för hur sport- och sällskapsdjurens olika 

sjukdomar ska förebyggas och bekämpas. Inte minst viktigt är övervakningen 

av farliga sjukdomar som kan smitta mellan de här djuren och 

människor. Aktuella exempel är rävens dvärgbandmask och rabies. 

38 

Foto: Bengt Ekberg, SVA

FRISKARE DJUR MED FÖREBYGGANDE ARBETE 

När vi nu nått andra halvlek i SVA:s 100-åriga historia 

ökar det sjukdomsförebyggande arbetet. Allt större 

ansträngningar läggs på att kartlägga sjukdomarnas 

utbredning, orsaker och förlopp, den vetenskapliga 

disciplin som kallas epidemiologi. 

Det här är ingen enkel pilsner. Pusselbit läggs 

fortfarande till pusselbit. Forskare från många olika 

discipliner och länder bidrar. Vi får veta allt mer om 

olika smittämnen, hur de sprids, vilka som är farliga 

och varför de är farliga. Kunskaperna om vilka faktorer 

i miljön och vilka ärftliga faktorer som kan bidra till 

sjukdom byggs också på. 

Uppdraget för SVA:s experter är att hålla sig 

uppdaterade, att bidra med egna forskningsresultat 

och att sprida kunskaperna vidare. Till andra 

myndigheter, veterinärer, djurägarorganisationer och 

djurägare. 

Några enkla samband har fått stort genomslag i 

39 


svensk djurhållning: Att god hygien är a och o och att 

det är bra att hålla djur i olika åldrar och från olika gårdar 

åtskilda. 

även om varje gård har fler djur vistas alla sällan 

i samma rum. De hålls åtskilda i mindre grupper. 

Smågrisar och slaktkycklingar föds upp i jämngamla 

grupper. Stallarna görs grundligt rena mellan de olika 

uppfödningsomgångarna. 

Faktum är att Sverige har ett omvittnat mycket 

gott djurhälsoläge. I det stora hela är lantbruksdjuren 

friskare än de var när SVA grundades. I det avseendet 

är SVA med och bidrar till djurvälfärden i Sverige, även 

om kampen mot sjukdomarna aldrig tar slut. Smågrisar 

och kalvar drabbas fortfarande av diarréer. Fortfarande 

är juverinflammationer ett vanligt problem hos mjölkkor. 

Och så dyker det upp nya smittor. SVA:s uppdrag saknar 

en bortre gräns.

TräFFSäKer DIAgnoSTIK I DjurhälSAnS TjänST 

Arbetet med att förstå, förebygga och bekämpa olika sjukdomar har 

revolutionerats av vetenskapliga landvinningar som gett helt nya 

diagnostiska redskap. 

När SVA grundades byggde diagnostiken på resultat från 

undersökningar av sjuka djur: obduktioner, bakterieodlingar eller 

analys för förekomst av antikroppar mot en viss sjukdom. Det var ett 

tidskrävande arbete. Ofta behövde smittämnet uppförökas innan 

analyserna kunde göras. 

Idag är det möjligt att spåra smittämnen direkt och i väldigt låga 

koncentrationer. Det går att få en diagnos i ett tidigt skede, innan 

sjukdomen hunnit få ordentligt fäste och innan djuren har utvecklat 

antikroppar. 

De nya analysteknikerna har också tillfört helt nya fakta i arbetet 

med att förstå hur olika sjukdomar sprids och utvecklas. Virus, bakterier 

och parasiter av samma art kan förekomma i många olika varianter. 

En del framkallar sjukdom, andra inte. Nu kan diagnostiken skilja 

mellan de farliga och ofarliga. Ja det går till och med att se vilka 

sjukdomsutbrott som hänger ihop. Varje utbrott har ofta sin alldeles 

egna biologiska signatur. 

Det finns flera olika nya tekniker för att spåra mycket små mängder 

av kemiska ämnen eller smittämnen. Här en masspektrometer (LCMSMS). 

40 

Foto: Ulf Bondesson, SVA

41 

SMITTäMnenA är MångA 

Flera olika smittämnen kan göra djur sjuka. Först i 

slutet av 1900-talet identifierades det smittämne 

som ger upphov till Creutzfeldt-Jakobs sjukdom hos 

människa, scrapie hos får och galna kosjuka (BSE) 

hos nötkreatur. 

Intensiv forskning på många fronter ledde 

fram till nya metoder för att diagnostisera galna 

kosjukan med hjälp av snabbtester. SVA var 

tidigt ute med att etablera diagnostiken och har 

sedan 2001 analyserat såväl slakteriprover som 

misstänkta fall av galna kosjukan. 

Smittämne Sjukdomsexempel 

Bakterier Tuberkulos 

Virus Mul- och klövsjuka 

Parasiter Trikinos 

Prioner Galna kosjukan 

Protozoer Koccidios 

Svampar Ringorm 

SVA har diagnostisk utrustning för analys av alla de 

här smittämnena och dessutom för kemikalier och 

gifter som kan framkalla sjukdom. 

Foto: www.fotoakuten.se

1990-tal 

Fotomontage: Selander Production AB, originalfoto © Hililo | Dreamstime.com

” 

Det finns paralleller mellan 

allt svårare antibiotika- 

resistens och klimathotet. 

Ju längre vi väntar, desto mer kommer 

dödligheten att öka och medellivslängden 

att sjunka. 

” Otto Cars, 

professor i infektionssjukdomar. 

43

Smittsam resistens 

Den smittar. Och smittan sprider sig snabbt 

över världen. Vi talar om resistens mot antibiotika, 

bakteriernas svar på det senaste 

århundradets krig mot infektionssjukdomar. 

Det här är kopplingen till SVA: SVA övervakar 

resistensutvecklingen bland djurens bakterier. 

SVA ska motverka en antibiotikaanvändning till 

djur som bidrar till resistensutvecklingen. 

Så här ser bakgrunden ut: Antibiotikan innebar 

en revolution för läkekonsten när den på bred front 

introducerades som läkemedel under 1940-talet. 

Fram till dess dog fler av vanliga infektionssjukdomar 

än av cancer och hjärt- kärlsjukdomar. 

Antibiotikan är och har också varit mycket viktig i 

kampen mot olika djursjukdomar. 

Nu, efter 70 år, börjar det dyka upp allt fler bakterier 

som utvecklat resistens mot antibiotika. Både 

bland bakterier som drabbar djur, bland bakterier 

som drabbar människor och bland bakterier som är 

farliga för både djur och människor. Till exempel 

salmonella. 

missbrukad resurs 

Tyvärr är resistensen till stor del orsakad av slarvig 

och onödig antibiotikaanvändning. Slarv vid tillverkning 

där verksamma substanser i spädd form 

hamnar i miljön, slarv med dosering, undermåliga 

preparat, överanvändning och lågdosanvändning i 

djurfoder. 

Ja, du läser rätt. På sina håll är det tillåtet att 

använda antibiotika i foder. En låg dos av antibio- 

44 

tika gör att djuren växer snabbare. Problemet är att 

låga doser skapar möjligheter för bakterierna att 

utveckla motståndskraft mot antibiotika. Biologiskt 

har bakterierna stor förmåga att snabbt anpassa sig 

till förändrade livsbetingelser. De kan ha en generationsväxlingstid 

på 20 minuter! 

Att utfodra djur med lågdosantibiotika är sedan 

1986 förbjudet i Sverige. SVA har bidragit med 

kunskapsunderlag till det kloka beslutet. Överlag 

har återhållsamhet länge gällt i Sverige vad gäller 

antibiotikaanvändning. 

global spridning 

Men vi lever i en globaliserad värld. De resistenta 

bakterierna når Sverige på många olika vägar. Med 

människor, djur och livsmedel från länder där 

antibiotika använts slarvigt. Med svenska turister 

som besökt länder där antibiotikaresistens är 

vanlig. Turister som besökt Thailand, Indien eller 

Egypten kommer ofta hem med antibiotikaresistenta 

bakterier i tarmarna. Inget problem för den 

som känner sig frisk, kan man tycka. Det förargliga 

är att resistensen smittar. 

Arvsanlag från en resistent bakterie på din hand 

kan hamna på en skärbräda. Där kan den tas upp av 

andra sorters bakterier. Vips så förs smittan vidare. 

Ju fler resistensgener som cirkulera i samhället, desto 

större är riskerna för resistensutveckling bland 

de sjukdomsframkallande bakterierna. 

Bland sjukdomsframkallande bakterier blir det 

de med resistens som överlever en behandling. Och 

kan föröka sig. Och bli allt fler. 

Det är därför SVA noga följer utvecklingen av

Den som besöker asiatiska turistländer riskerar att få med sig ett stort antal antibiotikaresistenta bakterier 

hem. Alla är inte sjukdomsframkallande, men med en ökad tillförsel av resistenta bakterier ökar risken för att 

resistensanlagen förs vidare till farliga och sjukdomsframkallande bakterier. 

resistens bland djurens bakterier. Uppdraget gavs 

till SVA 1999. Smittskyddsinstitutet har motsvarande 

uppdrag för bakterier som håller sig till människor 

i första hand. Givetvis samarbetar SVA och 

Smittskyddsinstitutet. 

Just nu råder alltså ett krigstillstånd. Förloras 

45 

Foto: My Laurell 

kriget kan det innebära att det blir svårt eller omöjligt 

att genomföra transplantationer och traditionell 

cancerbehandling. Redan nu dör tusentals människor 

i onödan, för att antibiotika inte längre har 

effekt på bakterier som orsakar svåra infektioner.

• 1946 startar viltövervakningen vid SVA, som ett 

forsknings och övervakningsprogram i samarbete 

med Svenska Jägareförbundet. 

Det som då oroade var att skogshönsen minskade 

i antal. Självdöda djur (fallvilt) som hittades i skogen 

togs Penicillium emot och är en undersöktes mögelsvamp vid som SVA. kan Djurens producera kroppar ett bakteriedödande gift. Fleming upptäckte 

och sambandet organ undersöktes och kemisterna med Chain hjälp och av obduktioner. Florey utvecklade Eter senare läkemedlet penicillin. 

hand har allt fler undersökningar för kemikalier, virus 

och bakterier lagts till. 

SLARV LEDDE TILL BANBRYTANDE 

• 1976 permanentas undersökningarna av fallvilt vid 

SVA. UPPTäCKT OCH NOBELPRIS 

Det blir bestämt att undersökningarna ska betalas 

Forskaren med pengar Alexander från viltvårdsfonden, Fleming städade dit jägarnas inte labbet betalar när 

han en årlig 1928 jaktkortsavgift. 

gick på semester. Några plattor för odling av 

bakterier 

• 2006 startar 

blev liggande 

ett nytt, 

framme. 

bredare program för viltövervakning, 

åter från semestern 

i samarbete 

upptäckte 

med Naturvårdsverket. 

Alexander 

Fleming 

Det nya programmet 

att en av odlingsplattorna 

gör det möjligt 

förorenats 

att genomföra 

av en 

svampkoloni. 

riktade undersökningar, 

Svampkolonin 

exempelvis 

hade tagit 

för 

kål 

att 

på 

undersöka 

plattans 

bakterieodling. 

hur vanligt ett visst smittämne är i naturen. För närvarande 

Fleming 

undersöks 

drog den 

trikiner, 

viktiga 

rabies 

slutsatsen 

och salmonella. 

att svampen 

46 

Illustration: Stig Unge 

Alla stora rovdjur som skjuts ska 

skickas in för undersökning till SVA. 

producerade ett ämne som hämmade bakterietillväxten. 

Slutsatsen kom till pass under andra världskriget då det 

fanns ett storskaligt behov av att behandla soldaternas 

många sårinfektioner. De två engelsmännen Ernst Chain 

och Howard Florey lyckades med mögelsvampens hjälp 

framställa penicillin 1941. 

Det resulterade i att Fleming, Chain och Florey fick 

nobelpriset i medicin år 1945.

” 

AnTIbIoTIKAnS hISTorIA 

1928 bakteriologen alexander fleming upptäcker att en 

mögelsvamp av släktet penicillium kan döda bakterier 

1938 kemisterna ernst chain och Howard florey lyckas 

framställa medicin av mögelsvampen 

1940-tal massproduktion av penicillin startar 

1945 fleming, chain och florey får nobelpris för sina upptäcker. 

fleming varnar för att bakterier kan utveckla motstånds- 

kraft om penicillinet används fel 

1946 de första rapporterna om penicillinresistenta bakterier 

1961 meticillin, en ny typ av penicillin introduceras på 

marknaden för att motverka resistens. redan samma år 

påträffas meticillinresistenta bakterier (stafylokocker) 

1968 utvecklingen av nya sorter av antibiotika upphör i princip, 

på grund av bristande lönsamhet 

1980-tal upptäckt av antibiotikaresistens hos bakterier som ger 

hjärnhinneinflammation 

1984 sva inrättar ett antibiotikalaboratorium och börjar arbeta 

med antibiotikaresistens 

1986 sverige förbjuder användning av antibiotika i foder 

1990-tal antibiotikaresistenta salmonellastammar sprider sig 

bland djur i europa och usa 

1995 nätverket strama – strategigrupp för rationell 

antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens 

bildas i sverige 

2000-tal antibiotikaresistenta stammar av stafylokocker (mrsa) 

sprider sig bland djur i europa och usa 

2000 en svensk handlingsplan mot antibiotikaresistens 

2001 WHo konstaterar att resistenta bakterier är ett globalt 

säkerhetsproblem 

2006 eu förbjuder användning av antibiotika i foder 

2006 antibiotikaresistenta stafylokocker (mrsa) hittas hos 

svenska hästar och hundar 

2007 nätverket strama vl (veterinärmedicin och livsmedel) 

skapas i sverige, med kansli på sva 

2010 antibiotikaresistenta stafylokocker (mrsa) hittas 

hos svenska grisar 

The emergence of antimicrobial resistance is regarded as a major 

future threat to the security and political stability of some regions. 

(WHO 2001)” 

47

I SVA:s övervakningsprogram för antibiotikaresistens undersöks bland annat bakterier som samlas in från friska djur på slakterier. 

ÖVERVAKNING VID SVA 

SVA driver två övervakningsprogram för antibiotikaresistens 

bland bakterier från djur. Därutöver 

genomförs riktade undersökningar i olika forskningsprojekt. 

svarm – ett basprogram 

SVARM är ett övervakningsprogram för antibiotikaresistens 

bland bakterier från djur. SVA har drivit 

programmet sedan år 2000. Bakterierna hämtas 

från alla rapporterade utbrott av salmonella bland 

djur i Sverige, från de nationella övervakningsprogrammen 

för campylobacter, från tarminnehåll 

som samlas in från friska djur på slakterier och från 

SVA:s rutinundersökningar av bakterier. 

Resultaten av SVARM presenteras i en årlig rapport 

tillsammans med statistik över förbrukningen 

av antibiotika till djur i Sverige. 

48 


svarmpat – för ökad övervakning 

I SVARMpat undersöker SVA resistensen bland 

sjukdomsframkallande bakterier. Bakterierna hämtas 

från bekräftat sjuka djurbesättningar, och från 

djur som ofta har antibiotikabehandlats. 

SVARMpat har pågått sedan 2005 och är ett 

samarbete mellan SVA och Svenska Djurhälsovården. 

Jordbruksverket är med och betalar. 

forskningsprojekt 

SVA driver flera forskningsprojekt om antibiotika. 

En del av projekten kartlägger resistensproblem i 

en särskild djurgrupp. Aktuella exempel: Ett projekt 

kartlägger förekomst av resistens hos bakterier 

från hundar. Ett annat forskningsprojekt undersöker 

orsakerna till resistens hos tarmbakterier från 

kalvar.

SAMVerKAn I VIKTIgA näTVerK 

Antibiotikaresistens är ett hot som måste tack las 

på bred front. I Sverige samverkar myndigheter 

och experter i nätverken Strama och Strama VL. 

Strama betyder Strategigrupp för rationell antibiotikaanvändning 

och minskad antibiotikaresistens. 

Strama tittar på användning och problematik som 

direkt rör människor, medan de som ingår i nätverket 

Strama VL har särskilt fokus på hur spridningen via 

djur och livsmedel kan begränsas. 

Strategier för att motverka resistens 

• Förbättrad djurhälsa är bästa sättet att 

minska behovet av antibiotika bland djur. SVA 

arbetar med forskning och rådgivning om viktiga, 

sjukdomsförebyggande åtgärder. 

• Korrekt användning innebär att antibiotika 

bara ska användas när det är absolut nödvändigt och 

i sorter och doser som är anpassade till sjukdomen 

som ska botas. SVA erbjuder analyser som ger underlag 

för korrekta beslut om antibiotikabehandling. SVA 

förmedlar också information om betydelsen av att 

begränsa användningen av antibiotika. 

• Minskad spridning av resistenta bakterier 

kan åstadkommas med god hygien i hanteringen av 

djur, foder och livsmedel. Det bidrar dessutom till 

en förbättrad djurhälsa. Viktiga hygienregler ingår i 

djurhälsoprogrammen SVA har varit med om att 

utforma. 

Får resistenta bakterier fäste på ett sjukhus kan det vara svårt att bli 

av med dem. Därför är många svenska vårdgivare särskilt försiktiga 

när patienter som behandlats utomlands behöver vård hemma. 

Bakterier känner inga gränser. 

49

” 

försöker se positivt 

och konstruktivt på 

Omman 

saken: Världen har 

aldrig tidigare varit så bra rustad att försvara 

sig mot en pandemi. Det kan vi tacka 

fågelinfluensan H5N1 för. 

50 

” 

Karin Bojs, DN 2009.04.27


2000-tal

när aggressiva virus 

fick vingar 

Pandemi var ett flitigt använt begrepp i början 

av 2000-talet. Då spred sig skräcken för fågelinfluensan 

över världen. SVA kunde bekräfta 

de första svenska fallen i februari 2006. 

Enstaka notiser om fågelinfluensan börjar dyka upp 

i svensk dagspress under 2003. Fram till 2006 blir 

artiklarna allt fler och rubrikerna allt fetare. Riktigt 

svart är rubriken i Expressen den 28 februari 

2006: ”Dödsviruset nu i Sverige”. 

Denna dag har SVA bekräftat att döda viggar 

från Oskarshamn var smittade med den aggressiva 

varianten av fågelinfluensa. Det här kom inte som 

en överraskning. Beredskapen vid SVA, i Sverige 

och Europa höjdes successivt under 2000-talet. 

Vi talar om ett virus som varit känt under en 

längre tid. Vilda fåglar bär ofta på milda varianter, 

utan att bli sjuka. Vilda fåglar kan smitta tamfåglar. 

Eftersom virus är föränderliga kan vildfågelsmitta 

ge upphov till allvarlig och dödande influensa bland 

tamfåglar. 

stort utbrott i kina 

Den nu aktuella och aggressiva varianten av fågelinfluensa 

påträffades första gången 1996, i södra 

Kina. Därnäst följde ett stort utbrott bland tamfåglar 

i Hongkong 1997. Även människor drabbades 

då, 18 personer blev smittade och sex dog. I vanliga 

fall drabbar fågelinfluensan bara djur. För att 

stoppa utbrottet avlivades alla fjäderfäbesättningar 

i och runt Hongkong. 

Trots det skulle fler utbrott följa: i Italien 1999, 

52 

Den här är en schematisk bild av ett fågelinfluensavirus av 

”aggressiv” typ. I centrum finns virusets arvsmassa. Det 

omges av ett proteinskal. ”Piggarna” som sitter på skalet har 

olika karaktär för olika virusvarianter. 

och i Vietnam, Thailand, Kina med flera asiatiska 

länder under 2003 och 2004. Det aggressiva viruset 

fick global spridning. Troligtvis både via flyttfåglar 

och genom handel med döda och levande tamfåglar. 

Redan i oktober 2005 gick första larmet i Sverige. 

Sju döda änder hade hittats i Eskilstunaån. 

Det var ett falsklarm. 

Viggarna i Oskarshamn hittades den 22 februari 

2006. 28 februari var fågelinfluensan ett konstaterat 

faktum. På SVA blev det därefter bråda tider. 

Säkerhetslabbet bemannades en tid dygnet runt 

och smittskyddsexperterna var igång från bit- 

Illustration. Underhuset

” 

tida till sent. Även övrig personal fick dra sitt strå 

till stacken. Informationsfrågorna blev särskilt 

viktiga under det här utbrottet. SVA anordnade en 

telefonslinga för att besvara den mängd av frågor 

som väcktes. Ett callcenter etablerades också där 

information från alla berörda myndigheter samordnades. 

genteknik spårade smittan 

SVA har alltid huvudrollen för att diagnostisera 

utbrott av smittsamma djursjukdomar. Fågelinfluensautbrottet 

visar tydligt vikten av SVA:s 

pågående arbete med att utveckla de diagnostiska 

teknikerna. 

Virus är svåra att hitta och särskilt svårt kan det 

vara att hitta smitta av aggressiv fågelinfluensa. 

Sjukdomsförloppet är ofta så snabbt att det smittade 

djuret varken hinner utveckla antikroppar eller 

inre skador som är typiska för sjukdomen – viktiga 

markörer i traditionell virusdiagnostik. 

Här krävdes vassare metoder. De fanns redan 

vid SVA. SVA började tidigt (redan i slutet av 

1980-talet) att arbeta med att utveckla molekylärbiologiska 

analysmetoder. I korthet görs analyserna 

då genom att man söker efter arvsanlag som är 

unika för ett speciellt smittämne (det kan vara virus 

så väl som bakterier och parasiter). Tekniken heter 

polymerase chain reaction, PCR. 

sva Höjde analysHastigHeten 

När viggarna från Oskarshamn kom till SVA 

användes en PCR-metod som gav analyssvar efter 

två till tre dygn. En betydligt snabbare metod var 

SVA är en snabbfotad och samspelt aktör i vårt 

beredskaps- och krisarbete. Vi sätter särskilt värde på 

personalens spetskompetens och stora engagemang. 

53 

” 

Leif Denneberg, CVO, Jordbruksverket 

under utveckling. Den metoden skalades upp och 

togs i bruk under den mest akuta fasen av influensautbrottet. 

Det gjorde att SVA kunde leverera 

ett provsvar inom 12 timmar. 

Sammantaget var informationen från SVA både 

snabb och omfattande, vilket gav ett mycket positivt 

gensvar i både media och från allmänheten. I 

den utvärdering av kommunikationsinsatserna som 

gjordes gavs myndigheterna beröm för god tillgänglighet, 

snabbhet och en generellt god service. 

Fågelinfluensan fick ingen stor spridning bland 

människor under det här utbrottet. Faran är för 

den skull inte över. Viruset förekommer fortfarande 

permanent i länder som Bangladesh, Egypten, 

Indien, Indonesien, Kina och Vietnam. De här 

länderna har enligt FAO inte lyckats särskilt bra 

med att upprätta och genomföra egna kontroll- och 

bekämpningsprogram. 

Nya utbrott kan komma och vid SVA fortsätter 

arbetet med att utveckla snabb och säker diagnostik. 

Både för allvarliga virussjukdomar, men också 

för sjukdomar som sprids av bakterier och parasiter. 

De molekylärbiologiska teknikerna kan ge snabb 

och träffsäker information. 

Den är så träffsäker så att det går att bestämma 

exakt varifrån smittan i ett visst utbrott kommer. 

Det går också att skilja på farliga och ofarliga varianter 

av samma smittämne.

INFLUENSA 

Influensa är en virussjukdom och det finns många olika 

varianter. En del varianter drabbar människor, andra 

djur och ytterligare några kan drabba både människor 

och djur. Det finns både milda och allvarliga varianter. 

Ett klassiskt exempel på ett mycket allvarligt 

influensautbrott bland människor är spanska sjukan 

1918-1920. 20 miljoner, ja kanske 50–100 miljoner 

människor dog då av sjukdomen. Flest dog i Europa. 

I Sverige dog omkring 35 000 människor. Senare, 

stora influensautbrott med global spridning är asiaten 

1957–58 och hongkonginfluensan 1968-70. Analys 

av de virus som spritt sjukdomarna visar att både 

asiatens och hongkonginfluensans virus kan ha sitt 

ursprung i spanska sjukans virus. 

Fågelinfluensaviruset har också många likheter 

med spanska sjukans virus. Men till skillnad mot 

spanska sjukan, asiaten och honkonginfluensan har 

fågelinfluensan inte varit så smittsam för människor. 

De som blivit sjuka har haft daglig kontakt med 

tamfåglar. Bara få fall av smitta från människa till 

människa har konstaterats. 

När fågelinfluensan spred sig över världen fanns 

54 

farhågor om att viruset skulle kunna förändras och 

utveckla en ökad förmåga att smitta mellan människor. 

Virus kan plocka upp främmande arvsanlag och på så 

sätt få nya egenskaper. Det har hittills inte skett för 

fågelinfluensan, men i några länder pågår fortfarande 

utbrott: till exempel i Kina, Vietnam, Indien och 

Indonesien. Faran är med andra ord inte över. 

Utbrottet av det som kallades svininfluensa under 

2009-2010 betraktas också som en pandemi. I det 

här fallet spreds smittan först och främst mellan 

människor. Analys av viruset tyder på att det är en fjärde 

generationens avkomling av spanska sjukans virus. 

Influensavirus sprids över världen med jämna 

mellanrum. Som regel förekommer influensaepidemier 

varje år. Större epidemier kommer med längre intervall. 

Det förklaras av att en person som haft influensa blir 

immun mot den virustyp som orsakat infektionen. Dyker 

en ny virustyp upp är få immuna. Det skapar grogrund för 

ett större utbrott. 

Källa: Nationalencyklopedin, FAO 

Foto: Lightkeeper | Dreamstime.com

SNABB DIAGNOSTIK 

BEGRäNSAR SMITTSPRIDNING 

SVA har Sveriges enda virologiska laboratorium för 

veterinärmedicinska sjukdomar. Det är logiskt eftersom många 

av de farligaste och mest smittsamma djursjukdomarna är 

virussjukdomar. 

En särskild epizootilag reglerar hur utbrott av farliga och 

smittsamma sjukdomar bland djur ska hanteras. Fågelinfluensa 

och flera andra sjukdomar som räknas upp i lagen har bekämpats 

i Sverige eller aldrig påvisats här. Med öppnare gränser 

och ett ändrat klimat ökar riskerna för att både nya och 

nygamla sjukdomar ska drabba Sverige. 

Ett exempel är utbrotten av virussjukdomarna PRRS och 

bluetongue under 2007 respektive 2008. Båda sjukdomarna 

har bekämpats framgångsrikt. Snabb och säker diagnostik vid 

SVA bidrog till det. 

Frihet från flera av de allvarligare djursjukdomarna följs 

med hjälp av rutinundersökningar i olika övervakningsprogram. 

Utbrottet av PRRS hittades i SVA:s rutinövervakning. Alla 

smittade grisbesättningar lokaliserades sedan inom tio 

dagar. Ju snabbare smittan kan bekräftas, desto snabbare 

går det att isolera smittade djur och gårdar för att förhindra 

smittspridning. PRRS bekämpades genom att smittade grisar 

slaktades. 

När bluetongue började sprida sig i Europa startades ett 

övervakningsprogram i Sverige. Befintlig kompetens och teknik 

på viruslaboratoriet gjorde det förhållandevis enkelt att sätta 

upp en ny, snabb molekylärbiologisk analysmetod för viruset. 

Övervakningen gjorde att de första svenska fallen snabbt 

kunde hittas och följas upp. 

SVA:s experter gör riskbedömningar och förslag till 

bekämpningsåtgärder om sjukdomarna bryter ut. Sedan är det 

Jordbruksverket som fattar beslut om vad som ska göras. 

” 

SVA har Sveriges enda virologiska laboratorium 

för veterinärmedicinska sjukdomar. 

” 

55 

Foto: SVA, arkiv

” 

En utvärdering av insatserna under fågelinfluensautbrottet 

visar att de inblandade gjorde ett bra jobb. 

” 

MåNGA SAMVERKAR NäR 

EPIDEMIER SKA HEJDAS 

Det finns ett antal beredskapsplaner som beskriver vem 

som ska göra vad när något allvarligt händer i Sverige. 

Fågelinfluensan innebar ett test av beredskapen för 

allvarliga sjukdomsutbrott bland djur. 

Jordbruksverkets roll var att leda och samordna arbetet. 

Till sin hjälp hade Jordbruksverket många olika organisationer. 

SVA hade en nyckelfunktion när det gällde diagnostik, 

riskbedömningar och smittspårning. Socialstyrelsen, 

Smittskyddsinstitutet och Livsmedelsverket var också 

inkopplade. 

Krisberedskapsmyndigheten, numera Myndigheten för 

samhällsskydd och beredskap, MSB, var en viktig stödresurs. 

MSB ska utveckla och stödja samhällets förmåga att 

hantera olyckor och kriser. Bidrag från MSB har gjort att 

SVA kunnat skaffa en del av den apparatur som krävs för 

att göra avancerade molekylärbiologiska undersökningar i 

säkerhetslaboratorierna. Investeringarna hade inte rymts 

inom SVA:s ordinarie statsanslag. 

En utvärdering av insatserna under fågelinfluensaut- 

brottet visar att de inblandade gjorde ett bra jobb. 

Utvärderingen lyfter fram ett antal framgångsfaktorer, 

bland annat: 

• Sveriges långa och breda erfarenhet av 

bekämpningsprogram 

• Snabbt upprättade rutiner för bekämpning och 

informationshantering. 

• Den förberedelse alla fått genom beredskapsövningar 

Flera stora och rikstäckande beredskapsövningar genomfördes 

åren innan fågelinfluensan drabbade Sverige. 

56 

Foto: Estelle ågren, SVA

57 

FArlIgA SMITTor KräVer 

SäKerheTSlAborATorIer 

Säkerhetskraven är höga i allt arbete vid SVA som 

rör smittsamma sjukdomar (eller misstankar om 

allvarlig sjukdom). Det kan få katastrofala följder om 

smittan ”rymmer”. Utbrottet av mul- och klövsjuka 

i Storbritannien 2007 orsakades av virus som 

”smitit” från ett laboratorium. Den fadäsen kostade 

engelsmännen miljontals pund och ett stort lidande 

för djur och djurägare. 

Så fort SVA får in djur eller prover från djur som 

misstänks vara smittade med farliga sjukdomar ska 

allt arbete göras i särskilda säkerhetslaboratorier. 

Personalen måste bära skyddskläder. 

Nya säkerhetslaboratorier för virusundersökningar 

invigdes i början av 2000-talet. När SVA nu 

fyller 100 år planeras för nya säkerhetslaboratorier 

för bakteriologisk diagnostik. De kommer att placeras 

intill säkerhetslaboratorierna för virusdiagnostik, 

eftersom allt fler apparater kan användas för både 

virus och bakterier. 

Alla analyser under fågelinfluensautbrottet 

gjordes i säkerhetslaboratorierna. 

Foto: My Laurell

VIruSKunSKAP 

1890-tal robert koch hittade och beskrev i slutet av 1800-talet 

några viktiga, sjukdomsframkallande bakterier. redan 

då hade forskarna förstått att det fanns andra organismer 

som kunde sprida sjukdom. 

1935 det första synliga beviset på att virus fanns, i ett 

elektronmikroskop. 

1952 virusets kemiska sammansättning beskrivs av två forskare. 

de fann att virus består av en samling arvsanlag inkapslade 

i ett proteinskal. 

1970-tal flera tekniska landvinningar som gjordes under 1970- och 

1980-talen, med teknik för att läsa av ordningsföljden i 

arvsanlagen, klippa sönder dem och tillverka dem på 

konstgjord väg, har haft avgörande betydelse för att öka 

förståelsen för virus. 

1993 kari mullis och michael smith får nobelpris för att de 

utvecklat pcr-metoden. 

VIruSDIAgnoSTIK VID SVA 

när det gäller virus har sva arbetat med två olika spår: dels framställning 

av vaccin för mycket smittsamma virussjukdomar som 

mul- och klövsjuka och dels med diagnostik av virussjukdomar. 

fram till 1900-talets slut gjordes huvuddelen av de diagnostiska 

undersökningarna för virus med hjälp av obduktioner och genom 

analys av antikroppar. genombrotten inom gentekniken gör 

att allt fler virusanalyser nu görs med molekylärbiologiska metoder. 

1949 inrättades ett särskilt utrymme för virologisk diagnostik. 

1955 kopplades en forskargrupp från uppsala till det virologiska 

forskningsarbetet vid sva. det var inriktat på att utveckla 

vaccin mot mul- och klövsjuka. 

1976 sva:s avdelning för virologi flyttar till biomedicinskt 

centrum i uppsala. 

2002 ett nytt molekylärbiologiskt laboratorium gemensamt med 

sveriges lantbruksuniversitet invigs vid sva. 

2004 sva utnämns till särskilt kompetenscentrum för 

pcr-diagnostik av virussjukdomar inom oie, 

veterinärvärldens motsvarighet till WHo. 

2007 sva utnämns till särskilt kompetenscentrum inom oie 

för bioteknikbaserad diagnostik av veterinärmedicinska 

sjukdomar. uppdraget som kompetenscentrum har nu 

vidgats till att inte bara omfatta virologi utan även 

bakteriologi och parasitologi. 

58


SVA 100 år 


sva 1911 – 5 anställda 

Föreståndare, Kontorsbiträde, Laborator, Tekniskt biträde, Vaktmästare 

sva 2011 – 400 anställda 

Agronom 

Apotekare 

Arkivarie 

Assistent 

Biomedicinsk analytiker 

Chaufför 

Civilingenjör 

Controller 

Datatekniker 

Datautbildare 

Drifttekniker 

Ekonom 

Ekonomiassistent 

Enhetschef 

Epidemiolog 

Farmaceut 

Forskare 

Forskningsassistent 

Forskningsingenjör 

Förrådschef 

GD-sekreterare 

Generaldirektör 

SVA 1911 – 2011 

personal, lokaler organisation 

Informationschef 

Informatör 

Ingenjör 

Inköpare 

Inköpsassistent 

Inköpschef 

Instrumentmakare 

IT-chef 

Kamrer 

Kontorist 

Kvalitetschef 

Kvalitetssamordnare 

Laborator 

Laboratorieassistent 

Laboratoriedjurstekniker 

Laboratorieingenjör 

Laboratorietekniker 

Laboratorieveterinär 

Läkarsekreterare 

Löneadministratör 

Marknadsassistent 

Marknadschef 

Marknadsekonom 

Miljöingenjör 

Mättekniker 

Obduktionsassistent 

Personaldirektör 

Personalman 

Personalstrateg 

Personalutvecklare 

Professor 

Receptarie 

Registrator 

Samordnare 

Sekreterare 

Statsveterinär 

Bitr. statsveterinär 

Systemekonom 

Systemutvecklare 

Tekniker 

Teknisk chef 

Telefonist 

Verksjurist 

Verkstadstekniker


Foto: My Laurell 

Den tekniska utvecklingen har resulterat i stora förändringar av laboratorieverksamheten 

vid SVA. Stora delar av personalen har högskoleutbildning och deltar i utvecklingen av nya 

analysmetoder. Det har givit resultat. Analyser som förr kunde ta dagar att genomföra kan 

med dagens utrusning ge ett provsvar inom några timmar. 

Mikroskopet är dock exempel på ett hjälpmedel som både användes i SVA:s barndom och 

finns i 2000-talets laboratorier. Behovet av laboratoriedjur har däremot minskat. 

Foto: Anna Sollén, SVA 


62 

Foto: Anna Sollén, SVA Foto: Anna Sollén, SVA

år 

Antal 

Personal 

Personalstyrkan vid SVA har vuxit i etapper, 

med särskilt expansiva perioder under 1930-talet, 

1960-talet och mellan 1980-2000. Kännetecknande 

är att specialiseringen ökar och att allt fler i 

personalen har högre utbildning. 2011 är närmare 

75 procent av personalstyrkan högskoleutbildad 

och av dem har en tredjedel lägst doktorsexamen. 

Forskning och handläggning av olika uppdrag sker 

som regel integrerat inom både laboratorie- och 

rådgivningsverksamhet. 

laboratoriepersonal 

När Statens veterinärbakteriologiska anstalt grundas 

1911 sköts den laborativa verksamheten av en 

laborator och ett tekniskt biträde. Laboratorn är 

veterinär med doktorsexamen, medan det tekniska 

biträdet sannolikt inte har någon som helst yrkesutbildning. 

Sedan dess har mycket hänt. Kunskap och 

tekniker för diagnostik och analys har utvecklats 

dramatiskt. Möjligheterna till utbildning och specialisering 

har vidgats. 

Andra än veterinärer har klivit in på ledande 

poster i laboratorierna, en spegling av att SVA 

täcker ett allt bredare kompetensområde. Nya titlar 

är professor och farmaceut. I ledande ställning 

Personalutveckling vid SVA 1911-2011 

1911 1921 1931 1941 1951 1961 1971 1981 1991 2001 2011 

5 13 14 130 140 150 200 220 300 400 400 

63 

finns laboratorieveterinärer, forskare och laboratorieingenjörer. 

Biomedicinska analytiker och laboratorieingenjörer 

sköter idag en stor del av det löpande arbetet 

vid laboratorierna. De har minst tre års högskoleutbildning, 

alternativt mycket lång erfarenhet av 

laborativt arbete. 

Några i de här yrkeskategorierna deltar också i 

forsknings- och utvecklingsarbetet vid laboratorierna, 

tillsammans med forskare, doktorander och 

forskningsingenjörer. 

Doktoranderna avlägger sin examen vid Sveriges 

Lantbruksuniversitet, SLU, eller något annat 

universitet, men de är anställda för att utföra forskningsuppdrag 

vid SVA. 

Därutöver ger sekreterare, assistenter, laboratorietekniker 

och tekniker stöd och uppbackning 

av mer praktisk karaktär, i både rutin- och utvecklingsarbetet. 

Djurskötare har också genom åren varit kopplade 

till SVA:s laboratorieverksamhet, med uppgift 

att ta hand om djur som används i framställningen 

av preparat, serum och vacciner.

”2011 är närmare 75 procent av personalstyrkan högskeleutbildad 

och av dem har en tredjedel lägst doktorsexamen. 

” 

rådgivare/specialister 

På 1940-talet ökar medvetenheten om att det är 

minst lika viktigt att förebygga som att bota och 

bekämpa sjukdomar. Veterinärer specialiserade på 

olika djurslag, och så småningom också på foder, 

anställs efter hand vid SVA. De kallas i början för 

konsulenter. Numera kallas de för statsveterinärer 

eller biträdande statsveterinärer. 

SVA:s uppgift som rådgivare, i sjukdomsförebyggande 

arbete och när det behövs bekämpningsinsatser, 

har successivt vuxit. Bland rådgivarna 

finns inte bara veterinärer utan också agronomer, 

biologer, kemister och ingenjörer. Flera bedriver 

forskning, som färdigutbildade forskare eller som 

doktorander. Förstås har rådgivarna tillgång till 

viktiga stödresurser, i form av assistenter och 

sekreterare. 

Den verksamhet som bedrivs vid enheten för 

sjukdomskontroll och beredskap är bemannad med 

epidemiologer – många med minst doktorsexamen. 

administrativ personal 

1911 skötte föreståndaren tillsammans med 

kontorsbiträdet all administration vid SVBA; 

planering, personal-, löne- och ekonomihantering, 

protokoll, rapportering etcetera. En vaktmästare 

ansvarade för underhåll av apparatur och lokaler. 

Idag, när SVA har en personalstyrka på 400 personer 

behövs betydligt mer resurser för att sköta de 

administrativa och tekniska arbetsuppgifterna. 

Ekonomer, personalvetare, informatörer, jurister, 

ingenjörer, IT-tekniker, sekreterare, assistenter 

– många personalkategorier med skilda kompeten- 

64 

ser ser till så att verksamheten fungerar: genom att 

trygga kompetensförsörjningen, se till så att rätt 

sak hamnar på rätt plats, rapporter, redovisningar 

och avtal upprättas, fakturor och löner betalas i tid, 

inkomna handlingar registreras och arkiveras, telefonsamtal 

slussas rätt, alla datasystem och telefoner 

fungerar och informationen om vad som händer på 

SVA förmedlas både internt och externt. 

Kunskapsförmedling är en naturlig del i nästan 

allt löpande arbete. En av SVA:s uppgifter är att 

vara ett veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan. 

Nya forskningsrön, aktuell information om 

sjukdomsläget, samt råd om sjukdomsförebyggande 

insatser är exempel på kunskap som ska förmedlas 

till olika målgrupper.


Telefoner och datorer spelar idag en central roll i SVA:s kommunikation med 

omvärlden. Hög tillgänglighet är ett honnörsord, SVA har en dygnstäckande 

beredskap. Det går alltid att nå en epizootolog för rådgivning om epizootisjukdomar. 

På datasidan pågår ett ständigt utvecklingsarbete. Datorer är ett viktigt hjälpmedel 

för i stort sett allt administrativt arbete. 

Uppgifter om olika laboratorieanalyser hanteras exempelvis i ett egenutvecklat 

laboratorieinformationssystem. Där hittar man såväl journalanteckningar som 

provsvar och adressuppgifter till dem som sänt in prover. Den här typen av uppgifter 

har under många av SVA:s 100 år hanterats manuellt.

66 


lokaler 

1911–1944 STOCKHOLM, 

KRäFTRIKET 

(VETERINäRHÖGSKOLAN) 

När Statens veterinärmedicinska anstalt grundades, 

då med namnet Statens veterinärbakteriologiska 

anstalt, SVBA, beslöts att verksamheten skulle 

samlokaliseras med det nya Veterinärinstitut som 

etablerades i Stockholm 1911. (Veterinärinstitutet 

döptes om till Veterinärhögskolan år 1914). 

Veterinärinstitutet och SVBA flyttade in i alldeles 

nybyggda lokaler vid Brunnsviken, ritade av 

arkitekterna Ludwig Peterson och Rudolf Enblom. 

SVBA fick disponera ett 15-tal rum och ett mindre 

stall i anslutning till institutionsbyggnaden för 

patologisk anatomi och bakteriologi. 

Snart nog blev lokalerna otillräckliga. Ytterligare 

rum och stallplatser hyrdes in på olika håll. För 

laboratorie- och kansliverksamhet hyrdes externa 

lokaler i olika lägenheter på bland annat Birger 

Jarlsgatan. Sätra gård i Danderyd arrenderades 

från 1917–1944. Från 1935 hyrdes fler stallplatser i 

Fenixstallet vid Vallhallavägen. 

Flyttkarusellen med expansion i olika, tillfälliga 

lokaler fortsatte fram till 1941. Då togs beslut om 

att nya lokaler skulle byggas på Experimentalfältet 

i Stockholm. Vi talar då om Norra Djurgården, 

öster om Naturhistoriska riksmuseet. Där hade 

Lantbruksakademien under 1800-talet och en bit 

in på 1900-talet försöksodlingar. 

SVBA:s och Veterinärhögskolans gamla lokaler 

disponeras idag av Stockholms universitet och är 

byggnadsminnesförklarade. 

67 

Byggnaden där SVBA:s verksamhet startade. SVBA 

disponerade ett 15-tal rum och ett mindre stall i anslutning 

till Veterinärinstitutets institutionsbyggnad för patologisk 

anatomi och bakteriologi. 

Interiörbild från stora laboratoriet vid Statens Veterinärbakteriologiska 

anstalt med laborator Hilding Magnusson 

år 1915. 

Kräftriket vid Brunnsviken i Stockholm blev första anhalt när 

Statens veterniärbakteriologiska anstalt grundades 1911. 

Foto: SVA arkiv Foto: SVA arkiv

” 

De nya lokalerna på Experimentalfältet, 

sammanlagt 10 byggnader, stod färdiga 1944. 

” 

1944–1979 STOCKHOLM, 

ExPERIMENTALFäLTET 

Byggandet av nya lokaler på Experimentalfältet 

inleddes 1942, mitt under brinnande världskrig. 

Planskisser och byggnadsritningar hade tagits fram 

av Gunnar Asplund, välkänd stockholmsarkitekt 

och pappa till bland annat Stockholms 

stadsbibliotek. Ritningsarbetet fullföljdes av 

J Lundequist efter Gunnar Asplunds död. 

Fem miljoner kronor hade anslagits för lokaler, 

inredning, apparatur och annan utrustning. Trots 

materialbrist och svårigheter att få arbetskraft 

(många låg inkallade) blev bygget klart på två år. 

De nya lokalerna på Experimentalfältet, sammanlagt 

10 byggnader, stod färdiga 1944. Kansli- och 

laboratorieverksamhet disponerade drygt 4 700 

kvadratmeter. Därutöver fanns stallutrymmen på 

sammanlagt 3 200 kvadratmeter. 

SVBA blir nu SVA och är inne i en mycket 

expansiv fas. Det visar sig att utrymmena är underdimensionerade 

redan från start. Bland annat 

saknas särskilda utrymmen för ett viruslaboratorium 

(då kallat ”pestlaboratorium”). 1949 ställdes 

ett provisoriskt viruslaboratorium i ordning, på 100 

kvadratmeter av den bakteriologiska avdelningens 

laboratorieyta. 

Under 1950-talet gjordes flera, men fruktlösa, 

försök att få fram nya pengar för att bygga 

ut SVA på Experimentalfältet. En förklaring till 

motståndet kan vara de diskussioner om att flytta 

Veterinärhögskolan och eventuellt också SVA som 

inleddes under slutet av 1950-talet. Alternativet 

68 

som diskuterades var en lokalisering till Ultuna i 

Uppsala, där Lantbrukshögskolan redan fanns. 

Så blev också beslutat, först för Veterinärhögskolan 

och senare för SVA. Veterinärhögskolan flyttade 

1976. Huvuddelen av SVA:s verksamhet flyttade 

1979. 

Numera disponerar Stockholms universitet 

SVA:s forna lokaler på Experimentalfältet, med 

adress Svante Arrhenius väg 19-21 (Frescati backe). 

Hela Frescati liksom Kräftriket ingår i Stockholms 

Nationalstadspark och hör till området som kallas 

Vetenskapsstaden. 

Laboratris Karin Ansgårdh, troligen år 1945, i ett av 

laboratorierna. 

SVA:s nya lokaler på Experimentalfältet togs i besittning 

1944. Här en skiss på kanslibyggnad och föreläsningssal. 

En av obduktionssalarna i de nya lokalerna på Experimen - 

talfältet, med professor Albert Hjärre och arkitekt Lundequist. 


69 


70 

Foto: Kontrastfoto 

Foto: Anna Sollén, SVA

Foto: Anna Sollén, SVA 

FRåN 1979 UPPSALA, ULTUNA 

1979 flyttar SVA ännu en gång till alldeles nya 

lokaler, denna gång på Ultunaområdet utanför 

Uppsala. Genom flytten får SVA ändamålsenliga 

lokaler och modern utrustning av hög klass. 

Sedan flytten till Ultunaområdet har flera om- 

PCR tekniken har blivit ett allt viktigare redskap i SVA:s 

diagnostik. 

På Ultuna i Uppsala fick SVA tillgång till moderna och 

välutrustade lokaler. Huskroppen i bildens vänstra del 

byggdes till i början av 2000-talet och gav plats för ett 

nytt säkerhetslaboratorium och viruslaboratorium. 

SVA:s nuvarande entré 

”Genom flytten till Uppsala får SVA ändamålsenliga 

lokaler och modern utrustning av hög klass. 

” 

71 

och tillbyggnader gjorts. 2003 invigdes ett nytt 

säkerhetslaboratorium och ett nytt viruslaboratorium. 

Två av de säkerhetslaboratorier som togs i 

bruk 1979 har fallit för åldersstrecket. Jubileumsåret 

2011 projekteras för ett nytt säkerhetslaboratorium.

organisation 

På 100 år har SVA utvecklats från en verksamhet 

med 5 anställda till ett institut som sysselsätter 

över 400 personer. Uppdraget har i stort sett varit 

detsamma, men kunskapsbasen har växt och med 

den också möjligheterna att förebygga, diagnostisera 

och bekämpa sjukdomar. Utvecklingen har 

gått stegvis, i logiskt samspel med kunskaps- och 

samhällsutveckling. 

1911 en avdelning 

När Statens veterinärbakteriologiska anstalt 

(SVBA) grundas är personalstyrkan bara fem 

personer. De första åren ägnas mycket tid åt att 

undersöka förekomst av tuberkelbaciller 

i mjölkprover 

och för att framställa 

tuberkulin. I övrigt görs 

bakteriologiska och 

patologisk-anatomiska 

undersökningar vid 

misstankar om smittsamma 

djursjukdomar. 

Både veterinärer och 

djurägare kommer med 

djur och prover. 

1920 – två avdelningar 

Antalet inskickade prover och arbetsuppgifter ökar 

efter hand. 1920 delas SVBA upp i två avdelningar; 

en diagnostisk avdelning och en serologisk avdelning. 

Personalstyrkan har nu fördubblats. 

Vid den diagnostiska avdelningen görs bakteriologiska 

och patologisk-anatomiska undersökningar. 

72 

På den serologiska avdelningen görs analyser 

av blod och mjölk för förekomst av antikroppar. 

Där tillverkas även vacciner och de preparat och 

produkter som behövs för SVBA:s laboratorieundersökningar. 

1930-1940 – personalstyrkan tiodubblas 

Under 1930-talet expanderar SVBA explosionsartat, 

vilket förklarar svårigheterna att få lokalerna 

att räcka till. Personalstyrkan nästan tiodubblas; 

från 14 personer 1931 till 130 personer 1941. 

Insatserna för att bekämpa nöttuberkulos och 

kastsjuka tar fart på allvar. Särskilda laboratorier 

för dessa sjukdomar inrättas. Där framställs de reagens 

som behövs för all diagnostik i programmen. 

Totalt handlade det om flera tiotals miljoner doser. 

Åtskilliga av programmens laboratorieanalyser 

görs också vid SVBA. 

Flera andra faktorer bidrar till expansionen, 

inte minst en snabb utveckling av den veterinärmedicinska 

forskningen och en allt 

större specialisering inom 

veterinärmedicinens 

olika vetenskapsgrenar. 

Under 1930-talet 

förstärker SVBA 

sin kompetens med 

kemister, parasitologer 

och patologer 

och i början 

av 1940-talet med 

särskilda rådgivare. 

Djurlidande och kost-

nader som följer av sjukdomsutbrott gör det angeläget 

att utveckla ett sjukdomsförebyggande arbete. 

1944 – stor omorganisation, svba blir sva 

En utredning i början av 1940-talet leder till att 

SVBA döps om till SVA. Verksamheten organiseras 

efter de olika huvudaktiviteter som pågår; bakteriologiska 

undersökningar, patologisk-anatomiska 

undersökningar, serologiska undersökningar, 

parasitologiska undersökningar, kemiska undersökningar 

och rådgivning. Det här är en organisationsstruktur 

som med smärre justeringar kommer 

att bestå under flera årtionden. 

1945-1980 – uppdrag läggs till uppdrag 

SVA:s expansion fortsätter denna period, om än i 

långsammare takt. Sammantaget ökar personalstyrkan 

med ett 80-tal personer. Flest kommer till 

under 1960-talet. Då utvidgas rådgivningsverksamheten 

till nya områden och djurslag. Utöver 

djurslagsspecialisterna för svin, fjäderfä och pälsdjur 

tillkommer specialister för nöt, vilt, ren, fisk, 

försöksdjur och foderhygien. Tilltagande problem 

med juverinflammationer gör att detta område 

också får sina egna specialister. SVA lägger nu ner 

ett omfattande arbete på att hjälpa olika djurägarorganisationer 

att utveckla hygienprogram och 

program för salmonellakontroll. 

1965 inrättas en tjänst som statsepizootolog, 

med särskilt ansvar för frågor som rör epizootiska 

och andra allvarliga infektionssjukdomar. Efter 

hand knyts fler specialister till denna funktion. 

På labsidan expanderar SVA 1949 med ett 

73 

särskilt 

viruslaboratorium, 

en 

naturlig 

följd av 

kunskapsutvecklingen 

inom virologin 

och problemen 

med stora mul- och 

klövsjukeutbrott. SVA arbetar under 1950- och 

1960-talet aktivt med att utveckla en inhemsk 

tillverkning av mul- och klövsjukevaccin, i 

samarbete med Uppsala universitet. Arbetet är 

framgångsrikt, men resulterar aldrig i storskalig 

produktion. På 1970-talet inrättas i stället en särskild 

enhet för mul- och klövsjukediagnostik och 

en enhet för forsknings- och utvecklingsarbete 

för virusvacciner (även detta i samarbete med 

Uppsala universitet). 

1982 – sva blir uppdragsmyndigHet 

SVA får ekonomiska bekymmer i slutet av 1970-talet. 

Det beror dels på minskade statsanslag, men 

också på att flytten till Uppsala innebär en dramatisk 

ökning av lokalkostnaderna. SVA omvandlas 

till uppdragsmyndighet, vilket löser problemen. 

Förändringen innebär att SVA via statsanslagen 

får basresurser för sjukdomsberedskap, forskning, 

utveckling, rådgivning och uppdragen som referenslaboratorium. 

Därutöver får SVA möjlighet att 

ta betalt för att göra andra uppdrag. 

Foto: Thinkstock

1983-2000 – personalstyrkan dubbleras 

Nu ökar verksamheten vid SVA på bred front. Det 

finns en god efterfrågan på SVA:s tjänster. Volymen 

diagnostiska uppdrag ökar, dels som följd av 

att nya bekämpnings- och kontrollprogram startar, 

men också som ett resultat av systematiska satsningar 

på forskning och utveckling. 

Diagnostiken utvecklas snabbt. Molekylärbiologiska 

analysmetoder gör sitt intåg, ett område 

där SVA, SLU och Uppsala universitet delar 

laboratorier och utvecklingsresurser. Under slutet 

av 1980-talet och början av 1990-talet startar SVA 

tillverkning av egenutvecklade snabbtester för virus 

och bakterier. En del av dessa förs under 2000-talet 

över i bioteknikföretaget Svanova. 


74 

Redan 1983 skedde en första avknoppning av 

kunskap och teknik utvecklad vid SVA. Då handlade 

det om vaccintillverkningen som fördes över 

till bioteknikföretaget Nordvacc. 

1990-talet innebär också ett antal nya uppdrag: 

Nya specialister som arbetar med sjukdomar 

bland häst, hund och katt och antibiotikaresistens 

kommer till. Ett särskilt zooonscenter inrättas. 

Likaså tillkommer utrustning och kompetens för 

dopningskontroller och foderanalyser. Laboratorieverksamheten 

ackrediteras. 

Förberedelser inför Sveriges EU-inträde medför 

också mycket arbete för SVA. 

2000-tal – stora sjukdomsutbrott 

stärker beredskapen 

Personalstyrkan ligger tämligen konstant under 

2000-talet, men den dynamiska utvecklingen fortsätter. 

Flera stora sjukdomsutbrott; fågelinfluensa, 

PRRS och bluetongue innebär nya utmaningar och 

leder till snabb utveckling av diagnostiken. SVA 

klarar att hantera allt större analysvolymer med 

samma personalstyrka. 

Utbrotten utvecklar också SVA:s beredskapsorganisation. 

Kompetensen för att spåra 

och bekämpa smittsamma sjukdomar byggs 

ut. Det arbetet kopplar också till att riskerna 

för bioterrorism aktualiseras under 2000-talet. 

Klimathotet blir ytterligare en ny aspekt i 

SVA:s arbete.

2008 – en Helt ny organisation 

Att skapa ett sammanhållet SVA är syftet med 

2008 års organisationsförändring. Dryga 20-talet 

avdelningar förs samman i åtta enheter. På så sätt 

blir det möjligt att skapa en ledningsgrupp där alla 

enhetschefer kan delta. Förändringen genomförs 

efter ett omfattande förankringsarbete, där all 

personal har möjlighet att delta. 

Särskilda processledare får i uppdrag att se till 

så att det som är SVA:s huvuduppdrag – diagnostik- 

och analysarbete, sjukdomsövervakning och 

beredskap, forskning och utveckling, samt kunskapsförmedling 

– fungerar över enhetsgränserna. 

Det här är samhällsuppdrag som är kopplade till 

SVA:s som myndighet under Landsbygdsdepartementet. 

ekonomisk utvecklingvid SVA 1985 – 2010 (miljoner kronor, 2011 års prisnivå) 

350 

300 

250 

200 

150 

100 

50 

Statsanslag 

Totala intäkter 

”SVA klarar att hantera allt större analysvolymer 

med samma personalstyrka. 

” 

1985 1990 1995 2000 2005 2010 

75 

2011 – ett modernt veterinärmedicinskt 

institut 

När vi nu skriver 2011 är SVA ett modernt veterinärmedicinskt 

institut, med välrenommerad 

forskning, diagnostisk spetskompetens och många 

nationella och internationella samarbetspartners. 

SVA är exempelvis SLU:s tredje största samarbetspartner 

när det gäller forskning och utveckling. 

Verksamheten är kvalitetssäkrad gentemot flera 

standarder, till exempel för laboratoriediagnostik, 

miljö och arbetsmiljö. 

Här bedrivs ett fortsatt intensivt arbete för att 

möta nya utmaningar, till gagn för djurhälsa och 

folkhälsa.

FöreStånDAre/generAlDirektörer ViD SVA 

2003 – 

Anders Engvall 

1994 –2003 

Lars-Erik Edqvist 

1944 –1958 

Albert Hjärre 

SVA har under sina 100 år letts av totalt sju föreståndare/ 

generaldirektörer. Alla har varit disputerade veterinärer. Då 

SVBA:s första föreståndare Arvid Bergman hastigt avled 1923 

utsågs laborator Edvin Lehnert som tillförordnad, ett uppdrag 

som varade till 1925. 

Mellan 1938 och 1944 leddes SVA av en nämnd, sedan Sven 

Wall, stridbar och färgstark föreståndare, fått lämna sitt uppdrag 

efter en förtroendekris. Albert Hjärre var under denna period 

verkställande ledamot. 1944 utsågs han till föreståndare. 

Hans-Jörgen Hansen ledde SVA i hela 24 år, perioden 

1958 –1982. 

1982–1994 

Göran Hugoson 

1925 –1938 

Sven Wall 

76 

1958–1982 

Hans-Jörgen Hansen 

1911–1923 

Arvid M Bergman


© Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Citera gärna, men uppge källan. 

© Foto, illustration och målningar, se nedan. 

Foto: 

Omslagsbild: Elina Elisseeva | Dreamstime.com 

Bohusläns museums bildarkiv, fotograf okänd. Sid 6 

Ulf Bondesson, SVA. Sid 40 

Bengt Ekberg, SVA. Sid 23, 30, 33, 37, 38, 39, 48, 51, 55, 58, 60, 76 

www.fotoakuten.se. Sid 41 

Gunilla Hallgren. Sid 32 

Erik Holmén © Nordiska museet. Sid 29 

Kontrastfoto. Sid 70 

My Laurell. Sid 4, 45, 49, 57, 62, 65, 76 

Lightkeeper | Dreamstime.com. Sid 54 

Nordiska museet ©, fotograf okänd. Sid 34 

Getty Images | Photos.com, Sid 13 

Jan Rietz, Naturskyddsföreningens bildarkiv, Sid 17 

Anna Sollén, SVA. Sid 20, 21, 22, 62, 70, 71 

Sara Söderström. Sid 14 

Stig Unge. Sid 27, 31 

Thinkstock, Sid 73 

SVA arkiv, fotograf okänd. Sid 2, 9, 11, 12, 62, 65, 66, 67, 68, 69, 72, 77 

Göran Weström. Sid 24 

Estelle ågren, SVA. Sid 56 

Illustrationer: 

Stig Unge. Sid 46 

Fotomontage: Selander Production AB, originalfoto © Hililo | Dreamstime.com, Sid 42 

Underhuset. Sid 52 

Porträttmålningar och skulptur sid 76 av nedanstående konstnärer är avfotograferade. Bilderna är beskurna. 

Nils Asplund (Sven Wall) 

Ragnar Johansson (Hans-Jörgen Hansen) 

Lars Karngård (Göran Hugoson) 

Sixten Söderström (Arvid M Bergman) 

Axel Wetterberg (Albert Hjärre, skulptur) 

Produktion och text: My Laurell, Östhammars Media AB 

Grafisk form och layout: B Adolfsson Design

esök Ulls väg 2B post SE-751 89 Uppsala, Sweden telefon +46 18 67 40 00 

fax +46 18 30 91 62 e-post sva@sva.se webb www.sva.se

Ladda ned som pdf (3 MB) - SVA

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Ladda ned som pdf (3 MB) - SVA

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?