Hösten - Svenska kyrkan Jönköping

JÖNKÖPING
Hösten
– mer än bara té och kvällsmys
AMOS • 2001 1

svenska kyrkan jönköping
Vi nuddar vid osynliga världar varje dag. Förgäves försöker både du och jag förtöja våra
liv vid de säkra punkter som bara skall finnas där i tillvaron. Jag tänker på dem vi älskar
och håller av, håller tag i – familj och nära vänner. Men det finns också en kärlek som nästan
gör ont, till dem som gått före oss. Om dessa skriver Johannes i en av texterna under
Allhelgonahelgen ”De skall se Hans ansikte och de skall bära Hans namn på sin panna”.
Winston Churchill blev på trettiotalet ivrigt påhoppad av några unga studenter som
hade kommit till tro för att det ”inte finns något att tro på” under sina naturvetenskapliga
studier vid universitetet i Oxford. Själv var han dock en övertygad kristen som gick regelbundet
i kyrkan varje vecka. Han vänder sig inte bara till dessa ungdomar, utan till biskopar
och präster, vetenskapsmän i boken MIN UNGDOM som trycktes i stora upplagor
över världen med följande ord,”om man har mottagit ett budskap, som gläder hjärtat och
stärker själen, som lovar en återförening med dem man älskat i en värld med flera möjligheter
och större sympatier, varför skulle man bry sig om formen eller färgen på det av
resan fläckade kuvertet, om det har frimärke som sig bör och om datum i poststämpeln är
riktigt”.
Ja, varför? Varje dag nuddar våra liv vid osynliga världar. Det kommer ideligen brev
som är poststämplat i evigheten. Bibeln tar gång på gång upp frågan om det sköra, förgängliga
som en dag skall övergå i oförgänglighet och gränslöshet.
En vårdag för tolv år sen gick jag efter mors kista till hennes viloplats på Hammarby
kyrkogård utanför Stockholm. Jag tog en vit lilja som fallit av kistdekorationen och kastade
ned i graven och sa ”hej då mamma, du vet att vi älskar dig ”– och jag visste att det var
sant. Genom Guds stora kärlek i Kristi uppståndelse kände jag plötsligt att våra två världar
hänger ihop. En dag skall vi också få se Hans ansikte, till dess får vi följa dem som gått
före oss med tankar och böner i kärlek, och gång på gång läsa det gulnade brevet, poststämplat
i evigheten – det skall stärka oss att dag för dag ”leva i världen omvänd till verklighet,
vänd mot Guds framtid, följd av Hans trofasthet” som Britt G. Hallquist skriver i
Sv.psalmen nr 90.
2
Ett brev
poststämplat
i evigheten
Ingen är ensam
och ingen skall förlora,
alla hör hemma
i ett oförgängligt land.
Levande och döda,
alla hör samman,
världen kan blomma
om du räcker den din hand.
/Bo Setterlind/
PER-ARNE WALDENVIK
KYRKOHERDE I JÖNKÖPINGS KRISTINA-LJUNGARUM
Kyrkan i vardagen
Vid onsdagens babycafé fylls Kristinagården av förväntansfulla föräldrar och
småbarn. Sång och rörelse, fika och gemenskap.
”Kick-off ” i Danmark för Sofia Ungdomskör. Övar tisdagar i Sofiagården.
Runt 1800 personer på besök vid sommarens olika kyrkogårdsteatrar.
Ljungarums konfirmander vid en lyckad återträff på Tallnäs.
amos 5 2006

svenska kyrkan jönköping
Drömmer om att bli musikalartist
När Amos reporter träffar
Helena Wallin är hon nyss
hemkommen från Danmark.
Där har hon bland
annat sjungit i Svenska
Kyrkan i Skagen tillsammans
med kompisarna i
ungdomskören från Sofia
församling. Redan i sjuan
började Helena Wallin i
Sofia församlings ungdomskör.
Innan dess
sjöng hon flera år i körerna
Primula och Candela.
“Oh, happy day” är favoriten
Nu går hon första året på Per Brahe gymnasiet
i Jönköping och läser Estetiska
programmet med inriktning musik. Att
sjunga i Svenska Kyrkans ungdomskör är
en naturlig del av Helenas vardag och hon
berättar med inlevelse om hur mycket
kören och sången betyder för henne.
– Vi har jättekul i kören och sammanhållningen
är god. Jag blir glad i hela
kroppen av att sjunga. Det låter så bra
med alla stämmor tillsammans. Och vår
körledare Per Hammarlund är toppen.
Kören sjunger mest gospel så det blir
mycket sånger på engelska.
– ”Oh, happy day” är en av mina favoriter.
Det är roligt med en fin text så att
budskapet får föras vidare. Det blir mer
känslofullt då.
Ungdomskören träffas varje tisdag och
övar i Sofiagården på Väster. Just nu är de
ett 15 tal i kören och både tjejer och killar
som vill sjunga är välkomna. Körövningen
börjar med uppsjungning och sedan
övar de i sina stämmor. Fika hinns också
med.
Förutom att sjunga i kören spelar
Helena även cello och teater. Men sången
och kören vill hon inte ge upp, även om
hennes schema ofta är fullspäckat.
Drömmen är att bli musikalartist och
att komma in på någon utbildning i
Stockholm eller Göteborg, avslutar Helena.
TEXT: MARIANNE LUNDVALL
Helena blir glad i hela
kroppen av att sjunga
– Vi har en sådan bra sammanhållning i kören och körledaren
är jätte bra, berättar Helena.
amos 5 2006 3

svenska kyrkan jönköping
Åh, när börjar du jobba… d
– Här får jag en känsla av andlighet. Här är jag trygg.
En vacker söndag i mars
knöt Lennart Angselius på
sig sina gamla bandyrör
(från tiden som högerhalv i
Nässjö IF) och drog ut på
Vätterns spegelblanka is.
En isjakt korsade hans väg
och krossade hans vänstra
ben. Många operationer och
ett års sjukskrivning väntade.
I ett ögonblick förändrades
hans liv. Hur har din själ
påverkats av olyckan?
– Just vid olyckstillfället fick jag en näradöden-upplevelse.
Allt var ljust och jag
såg människor i min bekantskap passera
revy. Ansiktena var uttryckslösa. Jag
skönjde en lång strand och min egen
hand som kämpade för att hålla mig
kvar…. Vackert och overkligt.
Olyckan har gjort att Lennart numera
tar sig tid att fundera och titta på små
saker. Han har följt humlans liv och
blommornas utveckling.
– Jag är så tacksam för att jag haft tillgång
till en trädgård. Så rofyllt!
Att sitta under hängasken är som att
vara i ett sakralt rum. Här får jag en känsla
av andlighet. Här är jag trygg.
stort stöd från omgivningen
Lennart berättar att han känt ett enormt
stöd från arbetskamrater, vänner och jönköpingsbor
som uppmuntrat honom.
Blommor, talböcker, böcker, cd:n, vykort
och tavlor har kommit.
För att inte tala om allt stöd han fått
från den trevliga personalen på ortopedavdelningen,
där han vistades i två månader,
och från kurator och sjukhuskyrkan.
– Jag är otroligt tacksam och försöker
njuta av varje tillfälle och varje framsteg.
Att kunna ta ett steg till utan kryckan etc.
– Jag får ofta frågan: – Åh, när börjar
du jobba… du kommer väl igång snart?
Vi svenskar är så fixerade vid vad vi gör
inte vem vi är, säger Lennart. Idag ser jag
med andra ögon på liv och arbete.
ser med nya ögon
Som ansvarig trädgårdsmästare skapar du
och dina medarbetare vackra miljöer
utmed gator och torg och bygger sköna
rum i parker. Ser du med samma ögon på
dessa miljöer nu?
– Nej, inte riktigt. Som rullstolburen
har jag upplevt flera hinder i vardagen.
Höga trottoarkanter, grovt grus och ränndalarna,
där regnvattnet från stuprännorna
rinner, är svåra att ta sig över. Uteserveringarna
tar mycket mark i anspråk och
skyltar placeras lite här och var. Cyklar
parkeras överallt.Vätterstranden däremot
är perfekt för en rullstol.
Du är också kyrkogårdschef med
ansvar för stadens kyrkogårdar.
Har olyckan påverkat ditt uppdrag?
– Ja, nu funderar jag på hur lättillgängliga
våra kyrkogårdar är. Det är ju för de
efterlevande som kyrkogårdarna ska
anpassas. Det går tyvärr inte att ordna god
tillgänglighet överallt eftersom naturen
har styrt utformningen av vissa kvarter.
Jag har under sjukskrivningstiden också
fått veta att vår personal är trevlig och
sköter kyrkogårdarna mycket bra.
tacksam till livet
Allhelgonatiden närmar sig. Våra tankar
4 amos 5 2006

svenska kyrkan jönköping
kommer väl igång snart?
går till nära och kära som gått bort. Ofta
reflekterar vi också över våra egna liv den
här tiden. Kommer den här Allhelgonahelgen
att vara annorlunda för dig i år?
– Ja, det tror jag. Jag är så tacksam över
att jag lever. Det kunde likaväl varit mina
nära som gått till kyrkogården för att tända
ett ljus på min grav i år. Nu får jag möjlighet
att göra som jag brukar. Hustrun
och jag åker till Nässjö kyrkogård där vi
tänder ett ljus på mina föräldrars grav. Vi
tar oss tid att gå runt en stund på
Skogskyrkogården i Nässjö. Det är viktigt
för mig. Eftersom jag är en sådan nostalgiker
så tar vi gärna gamla vägen mellan
Nässjö och Jönköping förbi Äng och
genom Forserum.
– Vi besöker Östra kyrkogården i Jön-
– Att besöka Skogskyrkogården vid mörkrets inbrott är närmast magiskt.
köping och det senast anlagda stenröset
där hustruns mor ligger begravd och sedan
fortsätter vi runt till de övriga fem kyrkogårdarna.
Jönköpings sex kyrkogårdar har
så speciella karaktärer och är så vackra var
och en på sitt vis. Att besöka Skogskyrkogården
vid mörkrets inbrott är närmast
magiskt.
– Här stannar jag upp en stund, inser att
BILDFRÅGAN
Från vilken kyrkogård i Jönköping är bilden hämtad?
1. Dunkehalla kyrkogård X. Skogskyrkogården 2. Östra kyrkogården
Maila in ditt svar till: info@svenskakyrkanjonkoping.se eller skicka in svaret till:
Kyrkoförvaltningen
Östra Storgatan 45, 553 21 Jönköping
Senast fredag 3 november vill vi ha ditt tävlingsbidrag.
Vinnare publiceras på vår hemsida, www.svenskakyrkanjonkoping.se
och i nästa nummer av Amos.
1:a - 3:e pris: Bokpriser
Vinnare i tävlingen från Amos nr 3 2006:
1:a Birgitta Adolfsson, 2:a Alf Andersson, 3:a Inga Håkansson
Rätt svar på förra frågetävlingen var Sofiakyrkan, alternativ X.
det inte finns någon anledning att gnälla
över småsaker, låter mina känslor ta överhanden
och drar en djup suck av tacksamhet
över att jag lever.
TEXT OCH FOTO
MONICA KVARNSTRAND ANDERSON
amos 5 2006 5

svenska kyrkan jönköping
Allhelgonahelgen i Jönköping
6
Fredag 3 november
Öppet hus
Dunkehalla kyrkogård kl 12-16. Diakon/medmänniska,
servering, möjlighet
till ljuständning
Järstorps kapell kl 12-16. Öppet för ljuständning
Östra kyrkogårdens Ekonomibyggnad,
Ekonomibyggnaden vid Hermansvägen,
kl 12-16. Präst och diakon finns på
plats. Kaffeservering
Skogskapellet kl 11-16. Öppet för
ljuständning och stillhet. Diakon tillgänglig
för samtal. Kaffeservering
Slottskapellet kl 12-16. Diakon/medmänniska,
servering, möjlighet till ljuständning
Alla helgons dag,
lördag 4 november
Bymarkskyrkan kl 10. Högmässa.
Bertil Johansson, präst. Kyrkkaffe
Dalvikskyrkan kl 18. ”Visst skall våren
komma”, sånger om hopp med textläsning
ur Uppenbarelseboken.
Text: Eyvind Skeie. Musik: Sigvard Tveit.
Dalvikskyrkans kör, solist Ann Esborn.
Instrumentalister. Textläsning: Lars Wallström.
Dirigent: Christina Petersson
Dunkehalla kyrkogård kl 13-17. Diakon/
Erik Ottosson,
musikstipendiat 2005.
medmänniska, servering, möjlighet till
ljuständning
Ekhagskyrkan kl 18. Minnesgudstjänst
med ljuständning och namnuppläs-
Svenska kyrkans
Musikstipendium
2006
delas ut vid
Adventskonsert
Söndag 3 december
klockan 18.00
Kristine kyrka
ning. Michael Rosensköld, präst och
Mildred Fält, diakon. Sång av kyrkokören
och Peter Hjalmarsson
Gräshagskyrkan kl 10. Högmässa.
Richard Thörn, präst. Kyrkokören
Järstorps kyrka kl 11. Högmässa.
Lasse Hultberg
Järstorps kapell kl 12-16. Öppet för ljuständning
Kristine kyrka kl 11. Högmässa.
Pär Sjöstrand. Kyrkokören
Kristine kyrka kl 18. “Ett ljus i mörkret” –
gudstjänst i allhelgonatid. Pär
Sjöstrand, präst. Birgitta Janalm, diakon.
Musikmedverkan
S:t Olofsgården
kl 16 Öppet för enkelt fika. Ljusbäraren
finns i Olofssalen för ljuständning och
stillhet. Präst och diakon finns till för
samtal
Kl 18 Minnesgudstjänst i Olofssalen.
Julia Sandwall, violin, Eva-Marie Nilsson,
piano. Ceclia Sjöberg, präst. Enkelt
kyrkkaffe. Präst och diakon finns till
hands för samtal. (Ljungarums kyrka
stängd till 1:a advent)
Skogskapellet kl 15-19. Öppet för ljuständning
och stillhet. Präst och diakon
tillgängliga för samtal. Kaffeservering
Skogskapellet kl 18.00. Andakt. Tobias
Rudåker, sång
Slottskapellet kl 13-17. Diakon/medmänniska,
servering, möjlighet till ljuständning
Sofiakyrkan kl 11 Högmässa. Sylvia
Roskvist, präst. Sofia kyrkokör.
Sofiakyrkan kl 21. Konsert. ”Musik till
tröst och glädje”
Östra kapellet kl 14-19. Präst, diakon
finns till hands. Öppet för ljuständning
och stillhet. Andakt kl 14,15,16, 17 och
18. Musik. Kaffeservering
Östra kyrkogårdens Ekonomibyggnad,
Hermansvägen, kl 14-19. Präst/diakon
finns på plats
Söndagen efter Alla Helgons
dag, söndag 5 november
Dunkehalla kapell kl 09.30. Minnesgudstjänst.
Lasse Hultberg, präst
Ekhagskyrkan kl 09.30. Högmässa,
Michael Rosensköld
Gräshagskyrkan kl 16. Minnesgudstjänst.
Rickard Thörn, präst. Kyrkokören
Järstorps kapell kl 12-16. Öppet för ljuständning
Järstorps kapell kl 16. Minnesgudstjänst.
Lasse Hultberg, präst
Kristine kyrka kl 11. Gudstjänst med stora
och små. Pär Sjöstrand, präst
S:t Olofsgården kl 11. Gudstjänst med
små och stora. Cecilia Sjöberg, präst.
Barnkören. (Ljungarums kyrka stängd
till 1:a advent)
Råslätts kyrka kl 11. Minnesgudstjänst
med ljuständning och musik.
Birgitta Aschan, präst
Slottskapellet kl 11. Högmässa. Sylvia
Roskvist och Lasse Hultberg, präster
Slottskapellet kl 16. Minnesgudstjänst.
Sylvia Roskvist, präst
Österängskyrkan kl 11. Gudstjänst med
ljuständning, Ingvar Briland, präst, Ulla
Håkansson, diakon och Gerd Ebegård,
musiker
amos 5 2006

Så lugnt, så tyst,
så annorlunda…
Slottskapellet ligger väl
dolt mellan Juneleden och
JP-huset eller mellan Västra
Torget och Tändsticksområdet
om ni så vill.
Runt kapellet rullar trafiken
och det bullrar från gatulivet
runt omkring.
AMOS besöker Slottskapellet
en torsdagskväll för
att delta i en kristen djupmeditation
enligt Zen-tekniken.
Ett märkbart lugn infinner sig så fort man
stegar över tröskeln. Skön meditativ
musik fyller öronen. Meditationsledaren
Per Green och hans medhjälpare bär fram
kuddar och sittpallar runt kormattan
(mattan framför altaret). På ett bord lägger
de fram informationsmaterial och
böcker för utlåning. Ljus tänds på altaret.
Ljusen fladdrar framför Sven Ljungbergs
vackra altartavla. Den som bejakar livet
och ger oss glädje och hopp.
här och nu
Det knarrar i den höga kyrkdörren när
människor strömmar in. Nya besökare
ledsagas av Per. De får en kort introduktion
om hur du ska tänka, hur du ska sitta
och hur du ska andas.
Sitt med rak rygg och naturlig svank.
Låt hakan falla ned något mot halsen.
Hämta andningen långt nerifrån ”fötterna”.
Låt sinnena vara öppna. Öva dig på
att vara uppmärksam på ”här och nu”.
AMOS får en liten pratstund med Vivi
som berättar att hon för några år sedan var
både utbränd och sönderstressad.
– Jag har mediterat i ett år och känner
mig mer sansad och lugn. Jag gör det
regelbundet, även hemma, för att undvika
stress. Det är så skönt att vila hjärnan och
svenska kyrkan jönköping
inte tänka på något. Här rensar jag huvudet.
Jag ser ljusare på tillvaron och har en
positivare livsinställning nu. Jag mår helt
enkelt mycket bättre.
tystnad råder
Besökarna intar sina platser runt kormattan,
några sitter kvar i bänken. Ingen
musik, inga onödiga ljud, bara en total
meditativ tystnad råder under tjugo
minuter. Så ljuder en liten gong-gong och
alla reser sig för att i sakta mak gå runt i
kapellet fortfarande under tystnad. Vi
intar våra platser igen, utan att gå över
kormattan, och meditationen fortsätter i
ytterligare tjugo minuter. Lika lugna och
magiska. Kvällen avslutas med en kort
andakt, ca 5 min. Fransiscus bön om att
släppa in kärlek där hat råder och förlåtelse
där ondska råder stämmer så väl in i
känslan som råder i rummet. Kvällen
avslutas med Psalm 681; Herre hör vår
bön, herre hör vår bön, svara mig när jag
ropar…..
TEXT OCH FOTO:
MONICA KVARNSTRAND ANDERSON
FAKTA: Kristen djupmeditation
eller Zenmeditation
med kristen
inriktning
Samlingarna leds av Per Green
och flera medhjälpare i Slottskapellet
torsdagar fram till 14
december. Kapellet är öppet för
nybörjare från kl 19. Meditationssamlingarna
hålls kl 20-21.
Per är präst och utbildad meditationsledare
vid Rättviks Meditationscenter.
”Zen” kan sägas betyda uppmärksamhet
”inåt” och med det
menas att just i tillfället inget
annat göra än att sitta och bara
vara här och nu. När buddhisten
talar om att ”öppna sig mot en
tomhet” talar den kristne om ett
Gudsmöte.
Hör gärna av dig om du har frågor,
tfn till Per 036-30 35 55,
per.green@svenskakyrkanjonkoping.se.
Susanne Wahlberg, medhjälpare:
– Det är gott att komma tillbaka
till samma plats. Miljön, samma
rum, samma utformning och
Pers inramning skapar trygghet.
Det är ju samma jag men ändå
annorlunda varje gång, vilket är
spännande över tid. Meditationen
framkallar en medvetenhet
om vad som är viktigt i mitt liv.
En indikation
på vad
jag ska ta
hand om,
vad jag ska
göra.
Susanne
berättar
att det inte
alltid är så
enkelt att
bara vara
tyst och
ibland
svårt att
vara tom i tankarna men att sitta
tillsammans ger ökad kraft. I vardagslivet
har Susanne upptäckt
att meditationen hjälpt henne att
rikta fokus och hålla ordning på
hållning och andning.
– Ett stort mått tålamod och
långsiktighet krävs för att bli sannare
mot sig själv, avslutar
Susanne.
amos 5 2006 7

svenska kyrkan jönköping
Visst minns vi sommaren 2006 som en toppensommar, kanske främst med tanke på vädret. Men vädret är inte det
enda som varit en fullträff. Amos har besökt ett av Jönköpings evenemang med det ryktet, musikcaféet i Österängskyrkan.
Fredag efter fredag har det strömmat hit mellan 40-50 besökare för att delta i allt från allsång till att lyssna på jazz.
Musik, glädje och så lite bullar
Yngve Eklund, major i frälsningsarmén står för denna fredags musikunderhållning. Det bjuds på läsarsånger, klassiker och en och annan historia.
Musikcaféets besökare åtnjuter underhållningen och nynnar med i de kända sångerna.
Ulla Håkansson, diakon i Österängskyrkan,
är orsaken till ”fullträffen”. Den här
fredagen är det Yngve Eklund, major från
frälsningsarmén, som står för eftermiddagens
underhållning. Vädret är ostadigt,
men besökarna sviker uppenbarligen inte
musikcaféet trots att det har flyttat inomhus
nu på höstkanten.
Jag slår mig ned vid några damer som
gladeligen välkomnar mig.
– Vi har varit här varje fredag och vi är
så nöjda. Det är trevlig underhållning och
personal, Ulla är som en ängel berättar
Brita Ekberg. Margrete Fagerberg tillägger
att hon uppskattar gemenskapen och
kontinuiteten det ger i vardagen. Och
8
musiken är så klämmig och varierande,
det tycker jag om!
stämning på topp
Ulla hälsar alla välkomna och överlämnar
till Yngve och dragspelet. Han drar igång
med den välkända allsången, ”Ju mer vi är
tillsammans”, och får med sig alla i caféet.
Varierande sånger varvat med historier
och meloditävlingar får tiden att flyga
fram.
Stämningen är på topp! Yngve gör en
paus för fikat då det ges mer tid för att
prata. Det serveras bullar och apelsinbakelser
med kaffe för 15 kronor. Jag får en
stund med Yngve som berättar att han är
pensionär och gör detta för att sprida det
kristna budskapet och komma ut bland
folk.
– Att sjunga de gamla goda sångerna,
öronhängena som folk vill höra, är oerhört
upplyftande. Jag ser det som min
kallelse att sprida evangelium.
alla hänger på
Yngve avslutar stunden med ytterligare
lite sånger. Det nynnas med runt omkring
mig och klappande händer tackar slutligen
Yngve samtidigt som Ulla överlämnar
en blomma. Besökarna strömmar ut
ur lokalen och tackar Ulla för ytterligare
en lyckad fredagseftermiddag.
Brita Ekberg t.v. och Margrete Fagerberg
t.h. är glatt återkommande gäster till
musikcaféet i Österängskyrkan.
Ulla Håkansson, diakon i Österängskyrkan,
såg ett behov av musikunderhållning och
startade musikcaféet.
Ulla har fullt upp, hon letar efter en
bortkommen krycka och lovar att skjutsa
hem någon samtidigt som hon ska stämma
av med Yngve. I andra stunden blir
hon ombedd att ringa någon under veckan
för själavårdssamtal.
– Det känns som att man inte räcker
till ibland. Men man gör sitt bästa, säger
hon med ett varmt leende. Och visst tycker
jag att det ligger en hel del i det som
Brita sa, hon agerar verkligen som en
hjälpande ängel. Dessutom ser hon ut
som en, i sina lysande vita kläder.
TEXT OCH FOTO: SANDRA KLAAR
Tfn: 036-30 35 00 www.svenskakyrkanjonkoping.se info@svenskakyrkanjonkoping.se
amos 5 2006