Lägesrapport inför jubileumsseminarium - Naturskyddsföreningen

Havsörn och pilgrimsfalk
– från hotade till livskraftiga på 40 år
Seminarium 2012-03-22

HAVSÖRN OCH PILGRIMSFALK – FRÅN HOTADE TILL LIVSKRAFTIGA PÅ 40 ÅR
Inledning: Resultatet av fyrtio års arbete
Mikael Karlsson, ordförande Naturskyddsföreningen
Artprojekten för pilgrimsfalk och havsörn är framgångar i svensk naturvårdshistoria där Naturskyddsföreningen
har spelat en avgörande roll för arternas fortlevnad. Nu har samhället ett viktigt ansvar för att
säkra segrarna och fortsätta arbetet. I toppen av näringskedjan är dessa fåglar i likhet med människan
utsatta och en viktig mätare av miljötillståndet.
Två räddningsprojekt har lyckats
För 40 år sedan var havsörn och pilgrimsfalk på randen till
utrotning från landet, förgiftade av PCB, DDT och kvicksilver
som ackumulerades och magnifierades i näringskedjan
där havsörn och pilgrimsfalk stod överst. Reproduktionen
försämrades, tunnskaliga ägg krossades under ruvningen,
foster förgiftades till döds och bestånden gick mot en kollaps.
Naturskyddsföreningen startade då räddningsprojekt
för de två arterna, bland annat med att kartlägga miljögifternas
spridning, nivåer och effekter. Våra undersökningar
och forskningsinsatser bidrog till att användningen av DDT
förbjöds 1975 och PCB 1979.
Aktiva insatser med matning med giftfritt foder till
havsörnarna och ett avelsprogram för pilgrimsfalk bidrog
till att rädda arterna under den mest kritiska perioden. De
ideella krafterna var avgörande viktiga. Sjunkande halter av
PCB, DDT och kvicksilver i örnarnas och falkarnas näringskedja
har tillsammans med minskad jakt och förföljelse
och skydd av boplatser skapat förutsättningar för den
beståndsökning och expansion som skett under 2000-talet.
Havsörn och pilgrimsfalk är viktiga mätare av tillståndet
i miljön. Precis som vi står de på toppen av näringskedjan
och kan drabbas av gifter som ackumuleras. 2001 (publicerat
2004) hittades för första gången högbromerade flamskyddsmedel
i svenska pilgrimsfalkar – något som fick stor
uppmärksamhet och som senare har hittats hos falkar i
USA, Kanada, England och Kina. Bromerade flamskyddsmedel
är hormonstörande och kan på olika sätt påverka
både reproduktion, ungöverlevnad och ge beteendestör-
Denna sammanställning är underlag för seminariet
Havsörn och pilgrimsfalk
– från hotade till livskraftiga på 40 år
Bergshamra, Norrtälje 2012-03-22
Projektledare / Redaktör: Per Bengtson, Naturskyddsföreningen
Omslagsfoto: Tony Marven
Mer information: www.naturskyddsforeningen.se
1
ningar. 2002 konstaterades för första gången hos fåglar att
svenska havsörnar fått kroniska skador av miljögifter.
Att rädda akut hotade arter tar tid. Projekten är unika
med närmare fyrtio år av miljöövervakning. Men arterna är
känsliga för nya miljögifter. Det finns nya hot från flamskyddsmedel
och perfluorerande ämnen vars påverkan på
rovfåglarna inte är klarlagd.
Nu måste samhället fortsätta arbetet
För särskilt utvalda arter är det nödvändigt att utforma
åtgärdsprogram, som genomförs metodiskt och med och
kontinuitet. Det har visat sig vara framgångsrikt för utvalda
arter som ett komplement till övriga naturvårdsinsatser,
som oftast fokuserar på att bevara värdefulla naturtyper.
Här måste politikerna och myndigheterna ta sitt ansvar för
fortsatt arbete med artvisa åtgärdsprogram.
Det är nödvändigt att fortsätta följa miljögifternas verkan
på dessa viktiga topp-predatorer. Trots att projekten
varit framgångsrika finns nya miljögifter vars effekter inte
är klarlagda. Därför behövs mer forskning och ännu mer,
en stärkt kemikaliepolitik som snabbt fasar ut de relativt
nya miljögifter som hotar såväl rovfåglar som människor.
Trots att det finns orosmoln har nu både pilgrimsfalk och
havsörn livskraftiga stammar. De har räddats och det tycker
vi är värt att fira med dagens seminarium!
Mikael Karlsson,
ordförande Naturskyddsföreningen
Innehåll
Inledning: Resultatet av fyrtio års arbete ...................... 1
Pilgrimsfalk ....................................................................... 2
Havsörn .............................................................................. 3
Nya miljögifter .................................................................. 4
Referenser i urval .............................................................. 5

Pilgrimsfalk
HAVSÖRN OCH PILGRIMSFALK – FRÅN HOTADE TILL LIVSKRAFTIGA PÅ 40 ÅR
Peter Lindberg, Göteborgs Universitet, samt projektledare Naturskyddsföreningen
Avelsprogrammet har gett en stark population, men nya gifter skapar osäkerhet om framtiden.
Naturskyddsföreningens Projekt Pilgrimsfalk inleddes 1972
i en tid när arten var akut hotad. Miljögifter som kvicksilver
och DDT påverkade både överlevnad och reproduktion.
Jakt och förföljelse främst i övervintringsområden ökade
dödligheten.
Målsättningen för projektet var tydlig: 1) analysera orsakerna
till falkens snabba populationsminskning, 2) åtgärda
och se till att arten kan överleva och på sikt återkomma
i en livskraftig population. Det här projektet skulle
ta 40 år. Idag ökar falkpopulationen och uppgår till minst
300 häckande par, främst i sydvästra och norra Sverige.
Pilgrimsfalken viktig mätare av miljötillståndet
Som topp-predator kommer falken alltid att vara utsatt för
bioackumulerande nya miljögifter. Fortfarande finns DDT i
omlopp men inte alls i så höga halter att det påverkar reproduktionen
mer än marginellt med bl.a. skalförtunning.
Klimatförändringen har bl.a. lett att DDT som tidigare
lagrats i glaciärerna i Alperna frigörs och sprids i näringskedjan
via floder. Halterna av klassiska miljögifter som
kvicksilver, dieldrin och aldrin har minskat efter det att de
förbjöds under 1970-talet men nya ämnen som bl.a. PBDE:s
(bromerade flamskyddsmedel) har tillkommit. Högbromerade
flamskyddsmedel hittades för första gången i svenska
falkägg 2004. Flamskyddsmedel påverkar bl.a. hormonsystemet.
Honor med höga halter av flamskyddsmedel i äggen
hade en försämrad reproduktion.
Avelsprogrammet har återskapat populationen
Under den mest kritiska perioden inledde Naturskyddsföreningen
1974 ett avelsprogram. Ungar samlades in från
Sverige, Norge, Finland och Skottland för att bygga upp en
avelspopulation. Det tog i medeltal 6,2 år innan honorna
började lägga befruktade ägg och 7,5 år för hanarna att bli
könsmogna. Under perioden 1982–1997 sattes närmare 500
ungar ut på 26 olika lokaler i södra Sverige. 86 procent av
ungarna överlevde till de påbörjade flyttningen i septemberoktober.
Av dessa återkom minst 8 procent som häckfåglar
och bidrog till populationsuppbyggnaden i södra Sverige
och södra Norge och småningom också till den första häckningen
i Danmark. 1994–2010 sattes 155 ungar ut i Dalarna
och Hälsingland och från 2006 har 27 falkar frisläppts i
Närke och Västmanland. Det fanns ingen signifikant skillnad
i överlevnad mellan frisläppta avelsungar och vilda
ungar.
2
Avelsprogrammet som sedan år 2000 drivits i samarbete
med Nordens Ark kommer att avvecklas under de närmaste
åren eftersom den vilda populationen ökar på naturlig väg.
Viktigt att följa utvecklingen
Naturskyddsföreningen har fortsatt följa utvecklingen för
den svenska populationen med inriktning på både faunavårdsåtgärder
och miljöövervakning.
Den totala stammen beräknades till omkring 300 par år
2011. I södra delen av landet ökade antalet häckande par
från 81 år 2009 till 94 par år 2011 och liksom tidigare återfanns
de flesta paren (80%) inom Västra Götalands län. I
mellersta Sverige ökade antalet kända par till 26 och antalet
flygga ungar till 54, den bästa siffran sedan början av 1960talet.
Antalet par i norra Sverige har beräknats till ca 150
par men i avsaknad av resurser har ingen inventering genomförts.
Av de häckande paren i södra Sverige misslyckades 34
procent och 62 lyckade häckningar gav totalt 165 ungar.
Andelen misslyckade häckningar har ökat de två senaste
åren. Orsaken kan bero på 1) ökad konkurrens om optimala
revir, 2) reproduktionsstörningar på grund av miljögifter, 3)
ökade störningar från friluftslivet (klättring, geocaching,
förföljelse) och skogsbruk/vindparksetablering eller en
samverkan mellan dessa faktorer.
Åtgärdsprogrammet ska säkra fortlevnaden
I det åtgärdsprogram som antogs 2011 av Naturvårdsverket
är det långsiktiga målet att återskapa en livskraftig population
om ca 500 par. Naturskyddsföreningen har en tung roll
i att bidra till genomförandet av detta.
Projektet samarbetar med forskargrupper på Stockholms
Universitet för miljöövervakning, där pilgrimsfalken
ingår som en topp-predator inom den terrestra miljön. En
unik tidsserie av halter av flamskyddsmedel (PBDE, HBCD)
i falkägg från projektstarten 1972 publicerades forskartidskriften
Environment International 2011.
Projektet ingår också i EURAPMON – ett EU-finansierat
övervakningsprogram för rovfåglar och miljögifter.
Referenser på sid 5.

Havsörn
HAVSÖRN OCH PILGRIMSFALK – FRÅN HOTADE TILL LIVSKRAFTIGA PÅ 40 ÅR
Björn Helander, Naturhistoriska Riksmuseet, samt projektledare Naturskyddsföreningen
Räddad genom stödutfodring men fortfarande påverkad av miljögifter.
Rapporter om att havsörnarna vid kusten inte längre fick
några ungar gjorde att Naturskyddsföreningen började
undersöka fortplantningen redan 1964. Situationen var
alarmerande och försämrades ytterligare. När Naturskyddsföreningen
startade Projekt Havsörn 1971 fanns vid Östersjökusten
bara några tiotal havsörnspar kvar, och ännu färre
i Lappland. Beståndet vid kusten hade mer än halverats
sedan 1950-talet, och av de par som fanns kvar kunde bara
vart femte fortplanta sig.
Detta visade sig bero på miljögifter och beståndet gick
mot en total kollaps. Men insatserna inom projektet med
information, stödutfodring och skyddsåtgärder för boplatserna
vände utvecklingen.
Sveriges första faunavårdsprojekt
När projektet planerades för mer än 40 år sedan var orsakerna
till katastrofläget oklara. Havsörnen befinner sig i
skärningspunkter mellan flera naturvårdsfrågor och det
gällde att identifiera problemen samtidigt som akuta åtgärder
måste sättas in. Projektet består av en avdelning med
forskningsinriktning och en med fokus på skydds- och
stödåtgärder.
Utfodringen höjde överlevnaden
och räddade beståndet
Varje unge som kom på vingarna var ovärderlig för beståndet
men dödligheten hos ungfåglarna var hög. Genom
stödutfodring under vintern kunde örnarnas överlevnad
ökas till 85 procent första levnadsåret och därefter 94 procent
per år. Beståndet kunde på detta sätt stabiliseras och
beståndskraschen undvikas. Men trots alla insatser tog det
lång tid innan fortplantningen förbättrades vid kusten. Efter
förbuden mot användning av DDT och PCB hände först
ingenting. Det dröjde tio år innan de första tecknen kom -
och totalt 25 år innan skadorna var i stort sett borta. Detta
är ett slående exempel på långvariga effekter av stabila miljögifter.
Havsörnarna i Lappland som är betydligt mindre
belastade med miljögifter har inte haft samma problem med
fortplantningen och är mycket värdefulla som referens till
kusten.
När fortplantningen hos beståndet vid kusten blev
bättre kom äntligen en populationsökning igång. Havsörnsbeståndet
i Sverige uppgår nu till minst 550 par. Utbredningen
omfattar idag hela Östersjökusten med 350 par.
Havsörnen har också återtagit stora delar av sin naturliga
utbredning i inlandet, med minst 200 par från Skåne till
3
Lappland – men fortfarande med stora luckor, särskilt i
Norrlands inland. Det finns ännu inget bestånd vid Västkusten
där arten en gång i tiden betraktades som vanlig.
Fortplantningen hos kustens havsörnar har under 2000talet
stabiliserats på en nivå som ligger lite lägre än den var
före 1950-talet.
Havsörnen – en miljöindikator
Havsörnen är den ultimata topp-predatorn i vattenmiljöer
och var den första art som tydligt signalerade om effekter av
miljögifter i Östersjön. Sedan 1989 ingår övervakningen av
havsörn vid kusten i den nationella miljöövervakningen
som indikator för miljögiftseffekter och bra miljöstatus.
Forskningen i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet
och Stockholms universitet har visat tydliga och starka
samband mellan miljögifter och fortplantningsstörningarna
hos havsörn. Under 1970-talet låg halterna av PCB och
DDT i havsörnsägg i genomsnitt två respektive sju gånger
högre än de skattade gränsvärdena för effekter på fortplantningen!
Situationen har förbättrats starkt sedan koncentrationerna
sjunkit i örnarna, men nya miljögifter utgör nya
hot. Färska analyser av havsörnsägg visar till exempel på
ökande koncentrationer av de flesta perfluorerade ämnen
(PFS) och av vissa flamskyddsmedel (HBCD, PBDE).
Trots de förbättringar som skett av fortplantning och bestånd
ser vi nu:
• högre frekvens döda ägg och en nedsatt fortplantning
vid Bottenhavskusten,
• förekomst av skalförändringar som gör att äggen torkar
ut (Bottenhavet),
• ca 6 procent tunnare äggskal än normalt vid kusten,
• missbildningar hos foster.
Åtgärdsprogram och internationella projekt
Havsörnen omfattas av ett Åtgärdsprogram som fastställts
av Naturvårdsverket för perioden 2009-2013. Ekonomiska
resurser för programmet saknas dock till stor del på grund
av nedskärningar och omprioriteringar de senaste åren.
Vi har åt BirdLife International upprättat en internationell
”Species Action Plan” för arten som antagits inom
EU. Projektet har också medverkat vid skapandet och ingår
i det internationella övervakningsprojektet EURAPMON
för rovfåglar i EU, och inom HELCOM som indikator för
rovfåglars hälsa och för miljögiftseffekter.
Referenser på sid 5.

Nya miljögifter
HAVSÖRN OCH PILGRIMSFALK – FRÅN HOTADE TILL LIVSKRAFTIGA PÅ 40 ÅR
Cynthia de Wit, professor, Institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM), Stockholms Universitet
I elektronik, textilier och ytbehandling finns bromerade och fluorerade ämnen som sprids i naturen och
sedan ackumuleras i näringskedjan. För flera av ämnena är trenden oroväckande.
Polybromerade difenyletrar (PBDE) och hexabromcyklododekan
(HBCD) är additiva bromerade flamskyddsmedel
(BFR) som används i textilier och plast, t ex i elektronikprodukter.
PBDE kan påverka falkarnas fruktsamhet
Tre tekniska PBDE produkter finns: Penta-, Okta- och
DekaBDE. PentaBDE innehåller PBDE med fyra (BDE-47)
och fem (BDE-99, -100) brom. OktaBDE innehåller primärt
en BDE med sju brom (BDE-183). Penta- och OktaBDE
innehåller även BDE med sex brom (BDE-153, -154). DekaBDE
innehåller främst den fullbromerade BDE-209.
År 2004 hittades höga PBDE halter i svenska pilgrimsfalkar,
inklusive BDE-209, vilket var första gången BDE-209
hittades i biologiska prover (Lindberg.P. et al., 2004). Dessutom
var PBDE halterna de högsta som hade uppmätts i
vilda organismer vid den tidpunkten. PBDE mönstret var
annorlunda än i akvatiska organismer, med högsta halterna
av BDE-99, -100 och -153, istället för BDE-47. Genomsnittskoncentrationer
av tetra-hexaBDE i falkägg (2000-2400
ng/g fettvikt, 130-160 ng/g våtvikt) (Johansson et al., 2009;
Lindberg et al., 2004) var högre än halter som visade effekter
på immunsystemet och sköldkörtelhormoner i laboratorieförsök
med tornfalk (Falco sparverius) (800 ng/g fettvikt,
86 ng/g våtvikt) (Fernie et al., 2005b; Fernie et al., 2005a).
Däremot var falkäggshalterna lägre än de i tornfalksägg som
visade effekter på reproduktionen (276 ng/g våtvikt), minskade
vitamin A halter (291 ng/g våtvikt) och äggskalsförtunning
(467 ng/g våtvikt) (Fernie et al., 2008; Fernie et al.,
2009; Sullivan et al., 2010). Några enstaka pilgrimsfalksägg
hade så höga halter att de överskrider de halter som orsakade
dessa effekter i tornfalk. Ett negativt samband hittades
mellan den genomsnittliga kullstorlek hos falkhonorna och
PBDE-halterna i sina ägg, dvs att honornas reproduktionsförmåga
minskade med ökande PBDE-halter (Johansson et
al., 2009). Detta kan tyda på att PBDE-kontaminering kan
påverka pilgrimsfalkens fortplantningsförmåga.
4
Ökande trend av HBCD
En tidstrendsstudie visade att halterna av BDE-99, -100, -
153, -183, -209 och HBCD ökade från tidigt 80-tal till mitten
av 90-talet (Johansson et al., 2011). Sedan har halterna
av BDE-99, -100, -153 och -183 minskat, medan BDE-209
och HBCD har fortsatt att öka. Ingen tidstrend sågs för
BDE-47. BDE-99 och -100 (komponenter av PentaBDE)
ökade trefaldigt mellan 1980 och mitten av 90-talet, medan
BDE-153 och -183 ökade 10-faldigt under samma period.
Den årliga ökningen för BDE-209 är 15% och för HBCD,
11%. På grund av de olika tidstrenderna av olika PBDE, så
har PBDE mönstret skiftat med tid. BDE-47 och -99 är
huvudkomponenter i ägg fram till 1987, men efter den
tidpunkten blir BDE-153 huvudkomponenten. Liknande
ökande trender för BDE-209 har setts även i pilgrimsfalksägg
från Grönland (Vorkamp et al., 2005) och östra
USA (Chen et al., 2008) men ingen tidstrend sågs i Kalifornien
(Park et al., 2009). PBDE koncentrationer, inklusive
BDE-209, i svenska pilgrimsfalkar är lägre än halterna i
pilgrimsfalkar från USA, Kanada och Kina (Chen and Hale,
2010).
PFC-halterna viktiga att följa
Per- och polyfluorerade ämnen (PFC) används som ytbehandlingsmedel
och brandskum. En rad perfluorkarboxylsyror
och perfluorsulfonater analyserades i pilgrimsfalksägg
för att även studera tidstrender av dessa ämnen
(Holmstrom et al., 2010). Den huvudsakliga PFC som fanns
i äggen var perfluoroktansulfon (PFOS-83 ng/g våtvikt),
men flera andra sulfonater och 7 karboxylsyror kunde mätas
i lägre halter också. Halterna av PFOS ökade från mitten
av 70-talet till mitten av 90-talet och har planat ut sedan
dess. För perfluorkarboxylsyror har halterna ökat från 70talet
till 2007. PFOS halterna är i samma storleksordning
som har upphittats i fiskmåsar från Norge och vittrut från
Svalbard (Verreault et al., 2005; Verreault et al., 2007).
PFOS halterna i pilgrimsfalksägg är lägre än halter som
orsakar akuta effekter i laboratorieförsök på kyckling, men
är nära lågdoseffektnivåer för mer subtila effekter.
Referenser på sid 5.

Referenser i urval
Pilgrimsfalk
HAVSÖRN OCH PILGRIMSFALK – FRÅN HOTADE TILL LIVSKRAFTIGA PÅ 40 ÅR
• Lindberg, P. 2009. The fall and the rise of the Swedish Peregrine Falcon Population:
in Peregrine Falcon populations – status and perspectives in the 21st century (eds J.
Sielicki & T. Mizera, 137-144. Turul/Poznan University of Life Sciencies press,
Warsaw-Poznan
• Lindberg, P.2009. Colour-ringing of Swedish Peregrine Falcons migration and
natal dispersal: in Peregrine Falcon populations – status and perspectives in the
21st century (eds J. Sielicki & T. Mizera, 145-152. Turul/Poznan University of Life
Sciencies press, Warsaw-Poznan
• Lindberg, P & Sjöberg, U.2009. Captive breeding and restocking of the Peregrine
Falcon in Sweden: in Peregrine Falcon populations – status and perspectives in the
21st century (eds J. Sielicki & T. Mizera, 677-694. Turul/Poznan University of Life
Sciencies press, Warsaw-Poznan
• Lindberg.P., Sellström U, Häggberg L, de Wit CA. Higher brominated diphenyl
ethers and hexabromocyclododecane found in eggs of peregrine falcons (Falco
pereginus) breeding in Sweden. Environ Sci Technol 2004;38:93-6.
• Johansson AK, Sellstrom U, Lindberg P, Bignert A, de Wit CA. Temporal trends of
polybrominated diphenyl ethers and hexabromocyclododecane in Swedish Peregrine
Falcon (Falco peregrinus peregrinus) eggs. Environment International
2011;37:678-86.
Havsörn
• Aulén G, Ekberg A, Helander B, Hjulström U, Mathson K, Svensson H& Åkerman
M. 2006. Bruka skogen och klara havsörnen. Broschyr inom Life-projektet "Skogen
vid kusten", Ed. B. Thor. Skogsstyrelsen.
• Hailer F, Helander B, Folkestad AO, Ganusevich S, Garstad S, Hauff P, Koren C,
Nygård T, Volke V, Vila C. & Ellegren H 2006 Bottlenecked but long-lived: high
genetic diversity retained in white-tailed eagles upon recovery from population
decline. Biol. Lett. 2:316–319. doi:10.1098/rsbl.2006.0453
• Helander B. 1985 Reproduction of the White-tailed Sea Eagle Haliaeetus albicilla in
Sweden. Holarct. Ecol. 8:211-227.
• Helander B. 1985 Winter feeding as a management tool for White-tailed Sea Eagles
in Sweden. Pp. 421-427 in: Newton I & Chancellor RD (eds.). Conservation studies
on raptors. ICBP Techn. Publ. No.5. Paston Press, Norwich.
• Helander B 1994 Productivity in relation to residue levels of DDE in the eggs of
White-tailed sea eagles Haliaeetus albicilla in Sweden. . Pp. 735-738 in: Meyburg B-
U & Chancellor RD (eds.), Raptor Conservation Today.WWGBP/The Pica Press.
• Helander B 2009 Åtgärdsprogram för havsörn 2009-2013. Naturvårdsverket,
Rapport 5938. 72 sid.
• Helander, B. 2010 White-tailed sea eagle, Sweden. In: Tingay R & Katzner TE
(eds.), The eagle watchers. Observing and Conserving Raptors around the world.
Comstock Publ. Assoc. Ithaca & London. Pp. 196-200.
• Helander B, Axelsson J, Borg H, Holm K & Bignert A. 2009. Ingestion of lead
ammunition and lead concentrations in white-tailed sea eagles (Haliaeetus albicilla)
in Sweden. Science of the Total Environment 407:5555–5563.
doi:10.1016/j.scitotenv.2009.07.027
• Helander B, Bignert A & Asplund L 2008. Using raptors as environmental sentinels:
monitoring the white-tailed sea eagle Haliaeetus albicilla in Sweden. Ambio
37(6):425-31.
• Helander B, Hailer F & Vila C 2007. Morphological and genetic sex identification
of white-tailed eagle Haliaeetus albicilla nestlings. J Ornithol 148:435–442.
doi 10.1007/s10336-007-0156-y
• Helander B, Bignert A & Herrmann C 2009 Predatory bird health - white-tailed sea
eagle. http://www.helcom.fi/BSAP_assessment/ifs/ifs2009/en_GB
/PredatoryBirdHealth/
• Helander B, Hailer F & Vila C 2007. Morphological and genetic sex identification
of white-tailed eagle Haliaeetus albicilla nestlings. J Ornithol 148:435–442.doi
10.1007/s10336-007-0156-y
• Helander B, Marquiss M & Bowerman W (eds.). 2003. SEA EAGLE 2000 - Proceedings
from an international conference at Björkö, Sweden. Swedish Society for Nature
Conservation/SNF & Åtta.45 Tryckeri AB, Stockholm. 446 sid.
• Helander B, Olsson A, Bignert A, Asplund L. & Litzén K 2002 The Role of DDE,
PCB, Coplanar PCB and Eggshell Parameters for Reproduction in the White-tailed
Sea Eagle (Haliaeetus albicilla) in Sweden. Ambio, 31(5):386-403.
• Helander B, Olsson M & Reutergårdh L 1982 Residue levels of organochlorine and
mercury compounds in unhatched eggs and the relationships to breeding success
in White-tailed Sea Eagles Haliaeetus albicilla in Sweden. Holarct. Ecol. 5:349-366.
• Helander B & Stjernberg T (eds.) 2003 Action Plan for the conservation of Whitetailed
Eagle (Haliaeetus albicilla). Recommendation 92/2002, adopted by the
Standing Committee of the Bern Convention in Dec., 2002. BirdLife International.
51 pp.
5
• Nordlöf U, Helander B, Bignert A & Asplund L 2007 Polybrominated Flame
retardants in eggs from Swedish White-Tailed Sea Eagles (Haliaeetus albicilla).
Organohalogen Compounds 69:2728-2731.
• Nordlöf U, Helander B, Bignert A & Asplund L 2010 Levels of brominated flame
retardants and methoxylated polybrominated diphenyl ethers in eggs of whitetailed
sea eagles breeding in different regions of Sweden. Science of the Total Environment
409:238–246 doi:10.1016/j.scitotenv.2010.09.042
• Nordlöf U, Helander B, Eriksson U, Zebühr Y & Asplund L Comparison of organohalogen
compounds in a White-tailed sea eagle egg laid in 1941 with five eggs
from 1996-2001. Accepted for publication in Chemosphere.
• Olsson A, Ceder K, Bergman Å & Helander B 2000 Nestling blood of the Whitetailed
Sea Eagle (Haliaeetus albicilla) as an indicator of territorial exposure to organohalogen
compounds - an evaluation. Environ. Sci. Technol. 34:2733-2740.
Miljögifter
• Chen D, Hale RC. A global review of polybrominated diphenyl ether flame retardant
contamination in birds. Environment International 2010;36:800-11.
• Chen D, La Guardia MJ, Harvey E, Amaral M, Wohlfort K, Hale RC. Polybrominated
Diphenyl Ethers in Peregrine Falcon (Falco peregrinus) Eggs from the Northeastern
US. Environmental Science & Technology 2008;42:7594-600.
• Fernie KJ, Mayne G, Shutt JL, Pekarik C, Grasman KA, Letcher RJ, Drouillard K.
Evidence of immunomodulation in nestling American kestrels (Falco sparverius)
exposed to environmentally relevant PBDEs. Environmental Pollution
2005a;138:485-93.
• Fernie KJ, Shutt JL, Letcher RJ, Ritchie IJ, Bird DM. Environmentally Relevant
Concentrations of DE-71 and HBCD Alter Eggshell Thickness and Reproductive
Success of American Kestrels. Environmental Science & Technology 2009;43:2124-
30.
• Fernie KJ, Shutt JL, Letcher RJ, Ritchie JI, Sullivan K, Bird DM. Changes in reproductive
courtship behaviors of adult American kestrels (Falco sparverius) exposed
to environmentally relevant levels of the polybrominated diphenyl ether mixture,
DE-71. Toxicological Sciences 2008;102:171-8.
• Fernie KJ, Shutt JL, Mayne G, Hoffman D, Letcher RJ, Drouillard KG, Ritchie IJ.
Exposure to polybrominated diphenyl ethers (PBDEs): Changes in thyroid, vitamin
A, glutathione homeostasis, and oxidative stress in American kestrels (Falco sparverius).
Toxicological Sciences 2005b;88:375-83.
• Holmstrom KE, Johansson AK, Bignert A, Lindberg P, Berger U. Temporal Trends
of Perfluorinated Surfactants in Swedish Peregrine Falcon Eggs (Falco peregrinus),
1974-2007. Environmental Science & Technology 2010;44:4083-8.
• Johansson AK, Sellstrom U, Lindberg P, Bignert A, de Wit CA. Temporal trends of
polybrominated diphenyl ethers and hexabromocyclododecane in Swedish Peregrine
Falcon (Falco peregrinus peregrinus) eggs. Environment International
2011;37:678-86.
• Lindberg.P., Sellström U, Häggberg L, de Wit CA. Higher brominated diphenyl
ethers and hexabromocyclododecane found in eggs of peregrine falcons (Falco
pereginus) breeding in Sweden. Environ Sci Technol 2004;38:93-6.
• Park JS, Holden A, Chu V, Kim M, Rhee A, Patel P, Shi YT, Linthicum J, Walton
BJ, Mckeown K, Jewell NP, Hooper K. Time-Trends and Congener Profiles of
PBDEs and PCBs in California Peregrine Falcons (Falco peregrinus). Environmental
Science & Technology 2009;43:8744-51.
• Sullivan KM, Bird DM, Ritchie JI, Shutt JL, Letcher RJ, Fernie KJ. Changes in
Plasma Retinol of American Kestrels (Falco sparverius) in Response to Dietary or
in Ovo Exposure to Environmentally Relevant Concentrations of a Penta-
Brominated Diphenyl Ether Mixture, De-71. Journal of Toxicology and Environmental
Health-Part A-Current Issues 2010;73:1645-54.
• Verreault J, Berger U, Gabrielsen GW. Trends of Perfluorinated Alkyl Substances
in Herring Gull Eggs from Two Coastal Colonies in Northern Norway: 1983-2003.
Environ Sci Technol 2007;41:6671-7.
• Verreault J, Houde M, Gabrielsen GW, Berger U, Haukas M, Letcher RJ, Muir
DCG. Perfluorinated alkyl substances in plasma, liver, brain, and eggs of glaucous
gulls (Larus hyperboreus) from the Norwegian Arctic. Environmental Science &
Technology 2005;39:7439-45.
• Vorkamp K, Thomsen M, Falk K, Leslie H, Moller S, Sorensen PB. Temporal
development of brominated flame retardants in peregrine falcon (Falco peregrinus)
eggs from South Greenland (1986-2003). Environmental Science & Technology
2005;39:8199-206.